Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Herr talman! De här gäller en mycket högaktuell hemställningsmotion. Fast den är skriven 18.3.2009 är det en mycket högaktuell hemställningsmotion.

 I lagtingsledamoten Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion nr 41/2008-2009 föreslås att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att i brådskande ordning inhämta forskningsbaserad fakta om riskerna med att bygga slutförvarsanläggningar för kärnbränsleavfall i ett högseismologiskt område vid den känsliga Östersjökusten samt att landskapsregeringen anhåller om att få avge utlåtanden till de MKB‑processer som nu pågår i Forsmark och Olkiluoto.

Att det skulle vara i brådskande ordning börjar bli lite sent, eftersom det var den 18 mars 2009. När vi tog del av den här motionen för två år sedan så tyckte vi att den var intressant redan då. Från utskottet gjorde vi en studieresa till Olkiluoto för att få information om hur det fungerande och hur det riktigt var tänkt. Det var en intressant resa i sig. Det var lite klagomål i massmedia om att vi använde onödiga medel för att fara ut och resa. Vi hade en bil från landskapet och körde själva dit och kom hem samma dag. Vi åkte skärgårdsvägen och passade också på tillfället att lite bekanta oss med skärgårdstrafiken och tillgängligheten med rullstol i de olika områdena. Ltl Roger Jansson provade med varierande resultat att åka hiss och ta sig fram i rullstol på färjorna. Vi kom i alla fall fram helskinnade. Så långt om resan dit.

När vi kom fram så fick vi rundvandring. Vi tittade på den nya reaktorn som var under byggnad och man berättade om vilken enorm säkerhet man försöker ha på den. Man informerade också om de gamla rektorerna, processerna och om slutförvaret.

Man påtalar mycket bestämt, som kanske går utanför vårt betänkande, att det är viktigt att man få till ett slutförvar nu. Om man väntar 20-30 år, även om man tror sig kunna hitta på bättre lösningar, så kan det finnas risk att man inte har råd att slutförvara på samma sätt som man har idag. Nu har vi t faktiskt råd att också ta hand om det här och göra bergsutrymmen osv. Det är en poäng som man påtalar ganska bestämt.

Man har alltid kärnkraftverk i anslutning till vatten för att man ska ta in kylvatten till reaktorn och värma upp det och släppa ut det betydligt varmare på andra sidan, vilket i sig kan vara ett problem för omgivningen. Hettan i turbinerna förutsätter ånga, så det är väldigt hett där.

I Olkiluoto finns ett mellanlager för använt kärnkraftsbränsle. Det är det enda i Finland. Det är meningen att slutförvaret ska bli där så att allting ska bli på samma ställe. Nu hade vi ganska ont om tid så vi var inte ner och tittade 400 meter under marken. Men vi såg de flesta andra platserna.

Mellanförvaret var intressant. När man var inne i det utrymmet och stod vid kanten och tittade ner i bassängen så låg de brända stavarna endast i destillerat vatten många meter ner. Tack vare att vattnet är destillerat så ser vattnet ut som att det skulle vara ganska nära och det finns ingenting emellan. Det var i sig ganska skrämmande att man förvara dem så pass öppet som man gjorde där.

Man förvarar dem i mellanförvaret i cirka 40 år. Under den tiden ska en stor del av radioaktivitet i sig försvinna men det finns mycket kvar ändå. Använt kärnkraftsbränsle är bara 5 procent av det totala radioaktiva avfallet som man måste slutförvara. Det består till av 99 procent av radioaktivitet så det är väldigt aktivt. Strålningsnivån kan inte alls jämföras med en reaktordrift som är igång.

Sedan informerades vi om slutförvaret och varför man har använt flerbarriärskonceptet med KBS-3 metoden som ifrågasätts på många områden. Det har i massmedia framkommit uppgifter som tyder på att den metoden kanske inte är så säker som tidigare har framhållits. Men det tar vi inte direkt ställning till i vårt betänkande. Vi anser att det finns skäl att vara skeptiska.

Man frågar efter att landskapsregeringen skulle ge utlåtande till MKB-utredningarna. Utlåtandena har man lämnat. Det var för sent att lämna det till Olkiluoto, men däremot har man deltagit i Forsmark i olika möten och varit väldigt aktiv i det sammanhanget.

Jag tror att det är viktigt att vi besökte dem och visade att parlamentet här är intresserade av vad som försiggår där, vad som är på gång och att vi låter oss informeras. Man tog det på allra största allvar och ville ha ett samarbete i fortsättningen också.

I vårt betänkande har vi tagit med det utlåtande som landskapsregeringen har lämnat. Vi anser att vi kan ställa oss bakom det. Vi tycker att det är ganska utförligt och bra att man kan ta del av det i vårt betänkande.

Utskottet noterar att det finns kritik mot den s.k. KBS-3 metoden och att den inte är tillräckligt testad och det kan det finnas skäl till. Det centrala och det som utskottet vill lyfta mest i det här sammanhanget är mellanlagringen, som man kanske har förbisett lite.

Vi sett vad som tidigare har hänt i Tjernobyl och nu också i Fukushima när jordbävningskatastrofen inträffade. Det är mellanlagringen som är ett jättestort problem. Försvinner vattnet ur dem så tar det eld och i samband med eldsvådan sprids radioaktivitet på enorma områden och stora mängder radioaktivitet också. Det är viktigt att man ser över hur man förvarar det här.

Utskottet har förkastat motionen beroende på att man är på gång redan med det här och man har kommit ganska långt. Vi har också erfarit att det finns PAF-medel att söka för ideella organisationer som vill jobba med de här frågorna och sätta sig in i det. Det efterfrågades här i remissen. PAF-medel finns att tillgå men på ansökan.

Vi bifogar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom. Det är framförallt detta med mellanlagringen som vi vill lyfta fram väldigt bestämt, att man är uppmärksam där och att man ser till att man tar initiativ. Vi ligger de facto mellan två kärnreaktorer och två slutförvarplatser och det trafikeras också kärnavfall i närheten av Åland med båt. Vi har ett synnerligen prekärt läge. Tack.

Ltl Carina Aaltonen

Herr talman! Det är bra att vi nu får tillfälle att återigen diskutera kärnkraft, kärnavfall och slutförvar. Den här hemställningsmotionen är, som vi hörde, över två år gammal, men den känns mer aktuell än någonsin, eftersom det som inte kunde hända har hänt igen; Harrisburg, Tjernobyl för 25 år sedan den 26 april och för drygt en månad sedan Fukushima i Japan. Kostnaderna hittills för Tjernobylolyckan har man räknat till 7000 miljarder US-dollar! Då har man inte räknat med de mänskliga och miljömässiga kostnaderna. Vad slutnotan för Fukushima hamnar är svårt att sia om.

Jag tycker att man kan slå fast flera saker i alla fall; Kärnkraft är inte en tillförlitlig och säker energikälla, inte alls. Det har historien nu visat. Man kan inte bara skylla på att det har hänt i forna öststater. Den senaste olyckan skedde också i det högteknologiska Japan.

Slutförvar byggs ju inte på de platser där berggrunden är bäst skickad att eventuellt husera kärnbränsleavfall i minst 100 000 år. Man har valt de kommuner, Olkiluoto och Forsmark, där motståndet mot kärnkraft och kärnavfall är alla lägst. Det bygger alltså inte på forskning utan på politik. Det är, som vi ser det, inte alls ansvarsfullt och inte med omtanke på de 3000 generationer som ska komma efter oss. Det är kortsiktigt och det har bara en enda sak i sikte, att få möjlighet att bygga ut kärnkraften på nytt i både Finland och Sverige.

Den politiska diskussionen har till stor del handlat om avfallsfrågan som måste vara löst för att kärnkraftsindustrin ska kunna få tillstånd att bygga ut flera reaktorer. Genom att snabbt lösa slutförvaret kan industrin börja bygga ut och börja exportera el till Europa. Det handlar om pengar.

Ett annat argument till kärnkraftens utveckling i Finland har varit att vi måste hålla elpriserna på en låg nivå för att vår industri lättare ska kunna konkurrera. Andra argument som man hänvisar till är Kyoto-avtalet och klimatförändringarna. Ett viktigt argument är också att det finska folket har trott på sina ingenjörer, trott på tekniken och man har trott att vi hos oss minsann har bra kontroll på vad som händer inne på kärnkraftsområdena. Det sista argumentet, tron på tekniken, tillsynen och den goda övervakningen det måste jag också erkänna att jag har haft svårast att argumentera mot ända tills utskottet gjorde ett studiebesök i Olkiluoto för drygt ett och ett halvt år sedan. Precis som utskottets ordförande sade så fick vi en väldigt proffsigt information om hur bygget med slutförvaret för använt kärnbränsle framskred. Herrarna som visade oss runt kändes väldigt trygga och säkra i vad de sade. Efter själva presentationen skulle vi också besöka mellanlagret, för de använda kärnbränslestavarna, som stod i en egen byggnad på området, inte alls långt ifrån den aktiva kärnkraftsreaktorn och det nya stora pågående bygget Olkiluoto 3. Vi hade ganska stora svårigheter att först ta oss in genom en grind och sedan in i själva mellanlagringsbyggnaden eftersom den informationsansvariges passerkort inte fungerade. Det var ganska mycket besvär där. Slutligen kom vi upp till bassängen där stavarna förvarades. När vi kom in så pågick ett larm både en ljudlig siren som tjöt och varningslampor som blinkade. Kvinnan som visade oss runt i lagret försäkrade oss att det inte alls var någonting allvarligt. Det var första gången som hon hade varit med om att larmet var igång. När vi sedan var på väg ut så kom två tekniker i arbetsoveraller in i byggnaden för att antagligen lösa problemet. Jag måste säga att jag var lätt skärrad efter den här overkliga händelsen. För mig personligen gjorde den här erfarenheten mig allt mer övertygad om att tekniken och övervakningen inte är hundra procent tillförlitlig, inte ens i Finland och allra minst i Olkiluoto. Att gräva ner avfallet 400 meter i berget i nära anslutning till Östersjön och på båda sidor om Åland känns inte heller som den mest tillförlitliga lösningen.

I min motion ville jag att regeringen skulle hämta in forskningsbaserad fakta om riskerna med att bygga slutavfallsanläggningar i vår närhet samt att regeringen skulle anhålla om att få avge utlåtanden om de MKB-processer som pågår både i Forsmark och i Olkiluoto. Det tycker jag att regeringen till stor del har gjort, åtminstone vid tidpunkten när den här motionen debatterades för drygt två år sedan. Då hade man en tjänsteman som engagerade sig i den här problematiken och som deltog i samråd i Forsmark.

Vi har också i social- och miljöutskottets betänkande tagit in regeringens utlåtande och ställningstagande, vilket vi tycker att är bra. Man har väldigt bra skrivningar, men det räcker inte. Man måste också jobba med de här frågorna kontinuerligt, lyfta upp dem i olika sammanhang och aktivt driva på en förändring. Här är min uppfattning att regeringen har slagit sig till ro eller att man kanske inte har den kapacitet på miljöbyrån som behövs. Man driver inte frågorna om platserna för slutförvaring, inlandsalternativfrågan och man driver inte heller frågan om att alternativa metoder måste utredas bättre. Jag menar att man måste ha en plan på hur man ska gå vidare.

Den 16 mars, samma dag som Fukushimaolyckan hände, lämnade Svensk kärnbränslehantering in en mer än 7000 sidor tjock ansökan om att få bygga ett slutförvar vid Forsmark kärnkraftverk.

Nu borde vår regering ta tillfälle i akt och uppmärksamma den svenska regeringen och strålsäkerhetsmyndigheten på Ålands ståndpunkt i den här frågan. Åland borde ha den svenska miljöbalken på vår sida i den här frågan. Den säger att man borde ha undersökt flera rimliga alternativ för slutförvaret och det har inte gjorts tillräckligt.

Den 1 juni 2012 ska SKB hålla ett avslutande samråd med länderna kring Östersjön helt i enlighet med Esbo-konventionen. Tiden börjar rinna i väg, Åland har lite mer än ett år på sig att fortsätta agera. Använd den möjligheten!

Jag vill avsluta med att säga att jag tycker att det är bra att självstyrelsepolitiska nämnden återigen lyfter upp frågan om kärnavfall, vilket man har gjort i de senaste rapporterna. Det är väldigt bra att man håller den frågan varm. Tack, herr talman.

 Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Som vi ser så var det inte alldeles ofarligt när larmet gick i mellanlagret i Olkiluoto. Ltl Aaltonen är ju fortfarande lite självlysande i den här frågan kan man konstatera.

Den här motionen behandlar alltså inte frågan om man är för eller emot kärnkraft, vilket kollegan Aaltonen använde en del av tiden åt här för att visa att hon är emot. Då är man antagligen för att förbränna rysk olja istället, vilket man gör i enorma mängder idag för att klara av energiförsörjningen. Vi ska inte diskutera den frågan här, utan frågan gäller enbart slutförvar. I motionen har man felaktigt sagt att det skulle vara ett slutförvar i ett högseismologiskt område. Nu har vi lärt oss vad som är högseismologiskt och lågseismologiskt i samband med Fukushimarapporten. I den frågan var vi eniga om att det här inte är den bästa platsen för slutförvar.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag måste erkänna att jag är väldigt stolt att vara helt emot kärnkraften. Jag försökte här säga i mitt anförande att det inte håller. Det här är någonting som man politiskt tycker att har varit bra. Man har kunnat tjäna pengar på vanskliga grunder.

Om man tittar på Finlands regering så är det framförallt samlingspartiets ledamöter som har varit för utbyggnad av kärnkraften medan centern och socialdemokraterna har haft en tveksam inställning till kärnkraften. Vi får se vad som händer efter gårdagens riksdagsval. Jag hoppas verkligen att man från politiskt håll börjar ta fram andra förnyelsebara energikällor och slutar upp med att förlita sig på kärnkraft.

Ltl Roger Jansson, replik

Talman! Det är naturligtvis talmannen som avgränsar diskussionen om det här ärendet ska gälla för eller emot kärnkraft. Det här ärendet gäller inte det och det ska inte gälla det. Eftersom jag i utskottet har varit positiv till den här motionen så är det väsentligt att man håller sig till ämnet.

Jag vill inte säga om jag är för eller emot kärnkraften eftersom vi inte har den frågan på bordet, om någon trodde det.

Samlingspartiet i riket har väl aldrig haft särskilt många procentenheter över 20 procent i riksdagen bakom sig. Att de skulle styra den här frågan är alldeles felaktig information. Socialdemokraterna har varit lika mycket drivande i den frågan, vill jag påstå.

Nu skulle vi inte diskutera detta utan frågan gäller slutförvaret. Det har visat sig i utskottet att mellanförvaret är någonting som bortglömt. Både i Tjernobyl och i Fukushima var mellanförvaret en stor orsak till de härdsmältor som uppstod. Det är viktigt att man börjar diskutera den frågan.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det kan hända att man inte ska diskutera om man är för eller emot kärnkraft i anslutning till den här motionen.

Om man ser i utskottets betänkande på sidan 2, landskapsregeringens utlåtande som säger: "Landskapsregeringen betonar att kärnkraft inte är en förnyelsebar energikälla och således på sikt inte hållbar" och "landskapsregeringen motsätter sig den utvecklingen. Det tycker jag är ett väldigt bra och tydligt ställningstagande från Ålands landskapsregering. Socialdemokraterna stöder den skrivningen till fullo.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Den här landskapsregeringen har för första gången gjort ett omfattande grundarbete när vi har tagit det här ställningstagandet som vi har gett till både Finlands och Sveriges regeringar och miljöministerier. Vi påpekar att vi är oroliga för den ökande radioaktiviteten i Östersjön. Vi påpekar att kärnkraft inte är förnyelsebart och att det inte är hållbart. Vi påpekar att inlandsalternativet bör utredas vidare. Vi ifrågasätter säkerheter på kopparkapslarna. Vi anser att man behöver utreda alternativa metoder för slutförvaret. Vi är också oroade över att man börjar transportera utbrunnet kärnavfall sjövägen. De här ståndpunkterna för vi fram vid alla tänkbara tillfällen som vi har.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag tycker det är bra att man har satt ner sina åsikter i ett ställningstagande på papper och att man har fört fram det till arbets- och näringsministeriet och att man för fram det i olika sammanhang. Men jag tycker att man kanske borde göra ännu mera, att man lyfter den här frågan till mera diskussioner och förhandlingar och tar upp frågan när man träffar representanter från både Finlands och Sveriges regeringar.

Jag har fått känslan av att man lite lutar sig tillbaka i den här frågan. Man har skrivit sitt ställningstagande och så driver man inte de här frågorna på samma sätt som man gjorde för ungefär två år sedan.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag upprepar det som jag tidigare sade. Närhelst vi har tillfälle så framför vi våra officiella till ställningstaganden. Trots att ställningstagandena gjordes sommaren 2009 så är det ingenting som direkt har ändrat. Det är fortfarande frågetecken kring kopparkapslarna, sjötransportvägen och att inlandsalternativ kanske skulle vara bättre. Landskapsregeringen har dessutom budgeterat PAF-medel till tredje sektorn, till miljöorganisationerna, så att de också ska kunna ha tillräckliga resurser för att bevaka frågan.

Jag delar uppfattningen att ett stort tillfälle för nästa landskapsregering är just sommaren 2012 i Esbo där man igen, mycket klart och tydligt, kan framföra sina åsikter.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Visst, men jag menar att man måste ha en plan som man går vidare med, en handlingsplan på hur man ska agera det här året som man har kvar fram till det avslutande samrådet ska hållas den 1 juni 2012. Det skulle vara bra om den här regeringen som har börjat jobba med den frågan också kan lämna till nästa. Om man skulle ha en tidsplan där man visar hur man tänker agera framöver så vore det optimalt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag noterade att utskottsordförande Åke Mattsson sade i sin presentation om betänkande att det här var en högaktuell fråga. Det är sant, det håller jag med. Frågan är väl alltid aktuell. Men det är intressant att se hur olika händelser påverkar oss politiker. Vid remissen av den här motionen var det enbart ltl Aaltonen som presenterade sin motion och det var ett par korta kommentarer från miljöministern som pekade på att det här inte var vår behörighet. När sådant händer som i Fukushima så blir det en annan reaktion.

Tittar man på Forsmark så har vi reaktorer och vi har slutförvar snart på gång. Tittar vi på Olkiluoto så har vi reaktorer, vi har kanske till och med världens största reaktor, vi har slutförvar och vi har mellanförvar. Vi vet också att Östersjön är det mest radioaktiva havet i världen. Även om Åland inte ligger mitt i Östersjön så ligger vi väldigt centralt. Mot den bakgrunden tycker jag att det är lite tråkigt att vi inte ens är part i de här diskussionerna. När det gäller Forsmark så får man uttala sig i en MKB-utredning. Det är på en alltför låg nivå, tycker jag. Det gäller också det som händer i Olkiluoto.

Det utlåtande som det hänvisades till här, till arbets- och näringslivsministeriet i Helsingfors sägs det så här; "Åland riskerar att få två slutförvarsanläggningar för använt kärnbränsle inom nära avstånd i och med Olkiluoto och Forsmark. Landskapsregeringen motsätter sig den utvecklingen." Det är absolut en bra formulering, men är det någon som bryr sig om landskapsregeringen motsätter sig eller inte när det gäller detta? Därför har jag en fråga till social och miljöutskottet: Har man diskuterat hur situationen är mellan grannländer? Jag vet att det har varit en intensiv debatt tidigare mellan Danmark och Sverige när det t.ex. gäller Barsebäck. Hur är situationen, vilken möjlighet har ett grannland? Eller får man bara sitta och konstatera vad grannlandet i fråga hittar på? Det skulle vara intressant att få reda på.

Som nämndes av ltl Aaltonen så har självstyrelsepolitiska nämnden tittat på det här ärendet. Vi hade förmånen att få höra doktor Torbjörn Åkermark. Vi förde ett ingående resonemang om fördelarna att ha slutförvaret långt in i landet, i berggrunden, kontra att ha det så nära havet som det blir i de slutförvar som är aktuella, även kopparkapslarnas brister kom också upp.

Det kom på bordet idag så vi ska väl debattera det men jag vill bara säga att nämnden säger så här under rubriken kärnavfall; "nämnden har sett synnerligen allvarligt på frågan och uppmanat landskapsregeringen att inhämta tillräcklig kunskap i ärendet för att kunna bevaka ålänningarnas intresse." Den här motionen tog sikte på att man skulle få mera kunskap. Motionen kanske inte riktigt tog sikte på det som jag tycker att är intressant, att försöka komma upp på lite högre politisk nivå.

Avslutningsvis, som sittande talman vet så förde jag fram, när vi diskuterade i självstyrelsepolitiska nämnden, att jag tror det är viktigt om självstyrelsepolitiska nämnden, som är ett så pass tungt organ, kan avlägga ett besök till Forsmark och informera oss mera om vad som händer och sker och hjälpa till att få Sverige och Finland att förstå att vi faktiskt är oroliga utvecklingen. Jag har förstått att det besöket kommer att bli av så småningom.

Det sägs så här ifrån utskottets sida; "motionen förkastas eftersom landskapsregeringen redan samlat in fakta kring riskerna med att bygga slutförvarsanläggningar vid Östersjökusten samt att utlåtanden givits i beredningsprocesserna." Jag tycker att det är lite svaga motiv för ett förkastande. Å andra sidan var det väl i stort sett det som motionären efterlyste. Men frågan som sådan förtjänar att lyftas upp på en lite högre nivå.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det här initiativet som man tydligen är på gång att ta från självstyrelsepolitiska nämnden att fara och titta på de här anläggningarna är väldigt bra. Det kände vi när vi hade varit till Olkiluoto. Man visar att man är intresserad och man skapar personliga kontakter.

När det gäller Forsmark så lyssnar man ganska mycket på Åland, man kommer hit och informerar och det är en väldigt bra dialog däremellan. Man har möjlighet att påverka via MKB. Som grannland känns det som om Åland har större möjligheter och förutsättningar att kunna påverka åt det hållet. Det var uppenbart sämre mot finska sidan, Olkiluoto, vi är inte någon grannkommun. Man ansåg att vi inte låg inom det område som man normalt hör. Men eftersom vi har anmält intresse att vi är intresserade av att ha en dialog så kommer Olkiluoto att ha en dialog med Åland i fortsättningen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var bra att social- och miljöutskottet har besökt den finska sidan och självstyrelsepolitiska nämnden besöker den svenska sidan. De erfarenheter som ltl Åke Mattsson har skaffat sig är intressanta, att man har en bra dialog så att man kanske har större möjligheter från åländsk sida att påverka när det gäller grannlandet Sverige än vad man har att påverka på finska sidan. Det är kanske lite som med PAF-konflikten, man har inte så mycket hjälp att vänta ifrån det hållet.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag upplevde inte att det var någonting negativt från den finska sidan heller vill jag framhålla. Det är nog bara ett förbiseende. Därför var det bra att vi var dit och hade den här kontakten med dem. Jag tror att man kommer att kunna ha en öppen och bra dialog. Det viktigaste är att man undviker konflikten, att man försöker diskutera och få möjlighet att framföra sina synpunkter och argument så långt det är möjligt. Jag ser inte att vi skulle ha några problem.

Jag vill också framhålla att vi har avslagit den här motionen. Det är i och för sig ett positivt avslag. Allting som man frågar efter är på gång, man har gjort det och mer därtill. Det fanns ingen anledning att godkänna motionen på det viset. Vi har också innan vi gick vidare avvaktat olika utlåtanden och olika initiativ från landskapsregeringen om vad som har hänt på andra sidan i Forsmark och hur det skulle gå framåt. Sedan valde vi att inte gå in så mycket på det i vårt betänkande, de talar för sig själva. Det var en viss fördröjning på grund av det.

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag sade redan tidigare så tror jag att det är bra att vi med våra begränsade resurser inte gör dubbelarbete. Utskottet vänder sig till den en ena sidan och självstyrelsepolitiska nämnden vänder sig till den andra sidan, vilket jag tycker att är väldigt bra. Att ha kontakter och information är enbart positivt.

Jag hoppas att vi kan engagera oss lite mera i de här frågorna från lagtingets sida och mycket tyder på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Den här motionen handlar om slutförvar. Som vi har hört i debatten så har man även kunnat vädra sina åsikter om kärnkraften.

Jag tycker att det är jättebra att i social- och miljöutskott har åkt iväg på studiebesök. Jag uppmuntrar flera från den här salen att ta reda på vad kärnkraften betyder och på vilket sätt den är viktigt för oss, för det är precis vad den är. Jag anser att vi borde satsa betydligt mycket mera här i västvärlden på forskning och utveckling. T.ex. i Tyskland har man varit världsledande när det gäller kärnkraftssäkerhet. Beslutet som Merkel tog för några veckor sedan, att man skulle stoppa utvecklingen och utbyggnaderna av de tyska kärnkraftverken, tror jag är fel väg att gå.

Kärnkraften är ganska ung. Den kom på 40-talet i form av kärnvapen. Tio år senare insåg man att den skulle kunna göra betydligt mycket mer civil nytta i det civila samhället om man använder kraften till att börja producera energi. På 50 år har man kommit ganska långt, man har långt kvar att gå. Jag är helt övertygad om att om man fortsätter forskningen och utvecklingen så kommer man att lösa de problem som kärnavfall medför.

Det finns redan nu en ny generation kärnkraftverk som inom 10-20 år kommer att kunna vara i full drift och som kan använda allt det gamla kärnavfallet. Det är klokare att fortsätta den ingångna vägen med forskning och utveckling och hitta lösningar på den här problematiken. Som sagt, kärnkraften är ganska ung och om ger vi en eller två generationer till så är jag helt övertygad om att vi klarar av att lösa de problemen.

Med den nya fjärde generationens kärnkraftverk kommer man att kunna ta tillvara nästan 100 procent, 99 procent av uranet och avfallet som bildas från det. Det som eventuellt sedan blir kvar i restavfall är en betydligt mycket mindre del som idag handlar om 100 00 år innan det är helt borta. Man räknar med att det är ofarligt på 10-20 års sikt. Det handlar om decennier istället för tusentals år.

Det viktigaste av allt är att vi kan ge signaler från politiskt håll att kärnkraften är viktig. I Sverige består kärnkraften ungefär av 50 procent av energin idag. Den kan vara en farlig fiende. Det har varit tre stora kärnkraftsolyckor i världen. Det har varit betydligt många fler dödsfall som har inträffat med andra sorters energi, exempelvis dammar. År 1975 dog 230 000 människor i Kina vid en dammolycka. Skulle det ha betytt att vi skulle sluta bygga dammar på grund av att det dog så många människor i den olyckan? Nej, det har man inte gjort i världen, utan man har fortsatt att utveckla vattenkraften och man har fortsatt att bygga ut i dammar för att ta tillvara den energi som finns. Samma sak gäller kärnkraften. Det är ändå väldigt få människor som har mist livet på grund av kärnkraften.

Jag är också helt övertygad om att om inte kärnkraften hade funnits så hade klimathotet sett helt annorlunda ut idag än vad det gör. Alternativet till kärnkraften är tyvärr, som vi har hört tidigare, mera kol, mera gas och mera olja som ska förbrännas. Med det blir koldioxidutsläppen betydligt mycket större.

För min del vill jag bara säga att jag ställer mig inte bakom dem som tar tillfället i akt att driva på hetsen mot kärnkraftverk. Som det är idag så finns det inget reellt alternativ. Vi ska givetvis också fortsätta att utveckla alternativa energikällor. Om man tänker sig en mörk vinterkväll i en islagd Östersjön där solpaneler inte genererar el och vindmöllorna står stilla så är det ganska bra att kärnkraften finns, för utan den så vore det ganska mörkt och kallt.

Jag tycker att det är bra att utskottet tog sig tid att sätta sig in mera i den här problematiken. Jag tycker att lagtinget också ska ta ett större ansvar längre fram för att hålla sig informerade och också kunna debattera och diskutera även de här känsligare frågorna också.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Jag hade faktiskt trott att ltl Karlström skulle gå upp och hålla ett brandtal för de förnyelsebara energikällorna, att man där behöver satsa hårt på forskning och utveckling. Istället blir besvikelsen stöder när det visar sig att han vill fortsätta med den tvivelaktiga kärnkraften och bygga ut den.

Kärnkraftverket som byggs nu i Olkiluoto har kostat 5,4 miljarder hittills och det är inte på långa vägar klart ännu. Tänk om man skulle kunna satsat de pengarna på forskning för att ta fram förnyelsebara energikällor.

Hela problematiken kring uranbrytningen måste man också ta upp i det här sammanhanget. Vi har inte bara att hantera slutförvaret utan också de stora miljö- och hälsoproblem som uranbrytningen medför.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Skillnaden mellan ltl Carina Aaltonen och undertecknad är väl att jag tyvärr är realist och inser att vi inte klarar av idag att leva på förnyelsebara energikällor. Behovet som västvärlden har är större. Skulle vi stänga fast kärnkraftverken så skulle elpriserna öka med 1000-1500 euro för uppvärmning. Det såg vi bara senaste vinter när ett kärnkraftverk i Sverige var stängt för underhåll. Då skenade elpriserna i taket.

Visst ska man fortsätta utveckla de alternativa energikällorna, det stöder jag mycket väl. Men man kan inte arbeta för att stänga ner kärnkraften just nu, det fungerar helt enkelt inte. Det skulle sätta vår del av världen mot de andra 490 kärnkraftsproducerande elverken runtom i världen i en felaktig konkurrensstatus tyvärr.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Hela den här diskussionen handlar hela tiden om att vi ska använda mera och mera energi. Istället borde vi också fundera på hur vi skulle kunna använda den energi som produceras mycket smartare. Jag vet att miljöministern många gånger har tagit upp diskussionen om passiva hus där man inte behöver tillföra så mycket extern energi, inte ens när det är riktigt kallt ute. Det ligger ju inte i elföretagens intressen att vi ska använda mindre energi. De får ju betalt per kilowatt timme. Ju mer el vi använder desto bättre för elföretagen. Om det är bättre för världen, för miljön och för de framtida generationerna är jag ytterst tveksam till.

Ltl Fredrik Karlström, replik

För det första är det enkelt att säga att vi ska använda mindre energi. Vi blir fler människor på jorden hela tiden. För 20-30 år sedan var vi betydligt färre och då krävde vi mindre energi också. Jag tror att befolkningen fortsättningsvis kommer att öka, det visar alla prognoser. Det betyder att mängden energi, även om vi minskar på energin en hel del, kommer fortfarande att behövas. Problemet med alla dessa smarta energihus är att när det är mörkt, kallt och vinter så kommer man att behöva ha energi i alla fall. De flesta av oss är inte villiga att stänga av vår flatscreen dator, vi vill bada bastu någon gång och vi vill leva under den välfärd som vi har nu. Väldigt få av oss vill gå tillbaka 20-30 år i tiden till 70 och 80-talet eller kanske till 60-talet med den mängd energi vi förbrukade då. Världen växer och förhoppningsvis ska tillväxten också växa. Det är en ganska svår ekvation att få ihop ltl Aaltonen. Det låter bra, men sedan kommer verkligheten emot.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! I kärnkraftens begynnelse trodde man att det skulle vara en oändlig energikälla som dessutom skulle vara billig. Den diskussionen har helt kommit på skam. Kärnkraften är inte billig. Billigast idag är antagligen den landbaserade vindkraften. Kärnkraften subventioneras kraftigt. Vi har ett problem som vi behöver lösa. Det finns i dagsläget 200 000 ton högaktivt avfall som vi inte har något svar på hur vi ska handskas med. Varje år läggs 10 000 ton högaktivt avfall till som vi fortfarande inte ha någon lösning på.

Uranet kommer att ta slut, oljan kommer att ta slut och kolen kommer att ta slut. Men det finns svar och det är förnyelsebara energikällor. Det är framförallt energieffektivisering. Vi misshushåller något vettlöst med energi idag. Vi skulle kunna ha ett mycket bättre och smartare system, det är min fasta övertygelse.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag håller med om att kärnkraften inte är problemfri. Den har sina barnsjukdomar ännu. Kärnkraften är trots allt bara 50-60 år gammal. Den nya generationen kärnkraftverk håller på att utvecklas. Redan nu har man uppfunnit metoder för att ta tillvara det kärnavfall som redan finns och kunna återanvända det igen. Vad är väl bättre än det? Om vi har så pass mycket kärnavfall liggande runtom i världen så borde vi väl ta tillvara den och utveckla den ännu mera. Det uppfanns i USA och nu håller det på att vidareutvecklas i Sydkorea. Det är den vägen som jag tror att vi behöver satsa mera på för att lösa den här problematiken. Att sätta huvudet i sanden och säga att vi ska energieffektivisera, så absolut, det är jättebra att vi gör det. Att satsa på nya energikällor är också jättebra, men verkligheten kommer emot. Verkligheten är att de flesta människor inte vill stänga av sin flatscreen TV om kvällarna.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Jag följer med men jag är absolut inte någon expert. Men inte kan man återanvända avfallet idag. Det har jag inte hört talas om. De som har kommit längst med slutförvarsfrågan i dagsläget är Frankrike och Sverige. Ingen annan har någon lösning ännu. Vi producerar 10 000-tals ton varje år med högaktivt kärnavfall som också kan bli vapen.

Att spara energi behöver inte heller betyda kostnader och knapphet. Man kan många gånger spara pengar. Det handlar om isolering, effektiva motorer, vattenvärme, biobränsle och biogas. Också industrin behöver förnya hela sin maskinpark. Sedan oljekrisen 1973 så har energibehovet ökat med 20 procent. Om vi inte skulle ha energieffektiverat så skulle det har ökat med 50 procent till.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det håller jag med om. Idag produceras kärnavfall och man kan inte ta tillvara det. Forskningen visar att man är tio år från att kunna ta tillvara det kärnavfall som finns. Det finns många forskningar och uppfinningar som inte är kommersiellt gångbara ännu men som håller på att utvecklas. Man räknar med att inom 10 år, max 20 år, är det här problemet löst. Jag tror på mänskligheten, jag tror på forskningen och jag tror på utvecklingen. Jag tror inte att det här kommer att vara problem om 50 år, då tror jag att vi har löst det. Givetvis ska vi under tiden försöka jobba vidare på andra alternativa energikällor. Att jobba för att stänga fast kärnkraftverk kommer tyvärr inte att vara realistiskt, inte i min värld, tyvärr får jag väl säga. Kärnkraften kan också vara en bra tjänare, även om den inte är en bra herre.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Det har varit intressant att både i social- och miljöutskottet och i självstyrelsepolitiska nämnden få lära sig mer om den energiform, kärnkraften, som vi är så beroende av idag och att särskilt behandla avfallsförvaringen som vi ifrån åländsk sida har velat påverka.

När det gäller själva energiformen så har vi egentligen ingenting att säga till om. Vi kan ju ha åsikter som vilka medborgare som helst, men det har ingen större betydelse.

Forskningen kring fusionskraften är kanske den viktigaste energiforskningen som förekommer i världen idag. Ltl Karlström var inne på det utan att nämna det vid dess namn. Forskarna räknar idag att fusionskraften ska kunna vara kommersiell om ungefär 20-30 år. Satsar man mera pengar på det så kan säkert den tiden förkortas. Utmärkande för kärnkraften är att bränslestavarna utnyttjas bara ungefär till 20 procent. 80 procent av energin är kvar när de förs till mellanförvar. Sedan har de har varit i mellanförvaret i 40 år och utgjort en stor fara för vårt samhälle så är det ännu kvar över 50 procent av kraften i dem när de ska in i slutförvaret för de kommande 100 000  åren, sägs det.

Fördelen med fusionskraften är att den kan använda sig av det så kallade felaktigt utbrända kärnbränslet. Det är ju inte utbränt när 80 procent av kraften finns kvar i stavarna. Fusionskraften kan använda sig av den resterande 80 procenten. Det kan resultera i att vi inte behöver förvara kärnbränslestavarna på det sätt som vi idag känner att vi måste förvara dem.

Ltl Karlström var inne på de alternativa energikällorna som man ofta hänvisar till. Det finns åtminstone inte här i Norden, som vi känner till, några möjligheter. Om man gör en kalkyl ungefär på vad Finland kunde ha för att klara av energibehovet så när det gäller vindkraften så kommer man till ett tak på ungefär 20 procent av det energibehov som vi har. När det gäller solen i vårt land så talar man ungefär om fem procent som ett absolut tak av det som vi använder i energi idag. När det gäller vattenkraften har man av miljöskäl satt ett tak på det och det finns heller inte i vårt land egentligen, som är flackt, stora möjligheter att bygga ut mera, så när det gäller vattenkraft har man ett maximum som är ungefär 15 procent. Därmed när dessa förnyelsebara energikällor är fullt utnyttjade så är vi inte ens uppe i 50 procent av vårt energibehov. Det är verkligheten. Resten ska då produceras med import från smutsig kraft, olja eller kol. Det betyder att folk som talar om att kärnkraften i Finland och Sverige kan ersättas av alternativa källor lurar folk. Det är ganska onödigt att lura folk. Säg istället att vi ska satsa så mycket som möjligt på förnyelsebar energi, men taket ligger här någonstans idag. Sedan om vi kan få fusionskraften i bruk om 15-20 år så blir situationen helt annorlunda. Då har vi alltså en ren energikälla som fungerar i princip såsom en egen sol när det gäller energiproduktionen, även om det är i mycket mindre skala och dessutom hanterbart för oss människor. De förnyelsebara energikällorna kommer inte att klara av den här problematiken som vi har framför oss, även om vi satsar maximalt och fullt ut på dem. När det dessutom inte blåser så är situationen den att då minskar deras betydelse betydligt. Här talas om energisparande, att vi skulle använda mindre energi och det är riktigt. Där har man också gjort kalkyler på som talar för att nödvändiga och möjliga energibesparingar kan stoppa den ökning som vi är utsatta för i energianvändningen. Den forskningen lär oss att det inte ersätter 50 procent, som vi inte hade täckning för, med fullt utnyttjande av de alternativa källorna, såsom de är kända idag.

Avslutningsvis, herr talman, när det gäller slutförvaret så är jag förvånad över att landskapsregeringen och vi ålänningar har ägnat oss åt den svenska processen hemskt mycket. Det är antagligen av språkliga skäl och att vi har bemöts på ett annat sätt västerut som vi har gjort på det sättet. Social- och miljöutskottets resa till Olkiluoto lärde oss många saker. Det lärde oss att landskapsregeringen har riktat sig till näringsministeriet med sin skrivelse som citeras i utskottsbetänkandet. Men det lärde oss också att några fortlöpande kontakter på tjänstemannaplanet eller på det politiska planet gentemot utbyggnadsprocessen i Olkiluoto inte finns.

Verkligheten när det gäller de här båda slutförvaren är att det finska slutförvaret är under byggnad. Den bergart som finns i Olkiluoto är betydligt mera sprucken och bekymmersam än den som finns i Forsmark. Den är dessutom lagd på en halvö som har vatten i princip åt alla håll. Så är inte fallet i Forsmark. Som jag ser det är risken mycket större med finska förvaringen om den risken finns som sägs. Vi har tagit del av utredningen över tusentals år där seismologiska effekterna har forskat fram. Det visar sig att det finns rörelser i bergarterna som kan vara bekymmersam någon gång i framtiden också eftersom det har varit det tillbaka i tiden.

Diskussionerna om kopparkapslarna vet man inte riktigt vad man ska tro på längre. Den ena forskare säger si, den andra forskaren säger så och oenigheten är stor. Alldeles uppenbart har man inte gjort allt för att reda ut alternativen till kopparkapslar, det förefaller klart.

För min del är jag betydligt mera bekymrad över den finska processen. Man har ett sämre geologiskt utgångsläge och man har kommit mycket längre i beslutsprocessen och i byggnadsprocessen av det finska slutförvaret. Det ligger på ungefär samma avstånd som Forsmark gör.

Diskussionen om kopparkapslarna i Sverige kommer att försena och fördröja processen i Sverige. Där kommer man alldeles uppenbart att ha en betydligt senarelagd byggnation och därmed en senarelagd slutförvaring också. Det kan till och med bli stopp för Forsmarksprocessen. Olkiluotoprocessen stoppar inte, den fortsätter. Olkiluotoprocessen är, som jag ser med den kunskap som jag har skaffat i social- och miljöutskottet, mera bekymmersam än den svenska a Forsmarksprocessen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Herr talman! Det lät på ltl Roger Jansson som om vi skulle fortsätta att nyttja energin precis som vi gör idag. Energibesparingar måste ju till. Enligt statistik så fortsatte elkonsumtionen i Finland att öka. Det ökade främst inom hushållen och tjänstesektorn medan man i Sverige samma period hade minskat sin elkonsumtion.

När ltl Roger Jansson tog upp sol, vind och vatten tyckte jag att han glömde biogas, vågor och annan teknik. Här behövs innovationer och miljöteknik. Enligt ett seminarium i Cleantech, som vi deltog i, visade på att det finns alla möjligheter i världen för också Finland att få fram ny teknik på det här området.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag nämnde inte specifikt biogas, vågor och strömmar osv. Det finns uträkningar på vad Finland kunde få ut i de sammanhangen. Det rör sig alltså om fem procent ungefär av vårt energibehov. Man får inte lura folk med att det finns tekniker som klarar av att täcka in det energibehov som vi har från nu och framåt.

Energibesparingar talade jag om i mitt anförande här, det stoppar ökningen, så har trenden varit hittills. Men nu har det visat sig att på Åland stoppar det inte ens ökningen. Trots de energibesparingar som har vidtagits på Åland så har energikonsumtionen ökat under senaste år, 2010, ganska tydligt. Folk går över från olja till värmepumpar och då ökar elförbrukningen betydligt.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Man får inte lura folk, säger ltl Roger Jansson. Jag menar att man lurar folk när man säger att kärnkraften är framtiden, att den är säker och att den är trygg. Och att det som hände i Fukushima, Tjernobyl och Harrisburg egentligen inte kan ske, för det händer inte hos oss och det händer inte här uppe i Norden för här är det så säkert. Så kan man inte heller diskutera. Vi vet att konsekvenserna efter Tjernobyl har kostat 7000 miljarder dollar. Vem ska betala det? Det är förstås skattebetalare, inte bara i Ukraina och Vitryssland utan vi får också betala de konsekvenserna. De konsekvenser som det får för människor, miljö och djur i de här områdena går aldrig att ersätta.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Stopp och belägg ltl Aaltonen! Jag har inte sagt något sådant som här blev citerat. Det var i en replik till mig som ltl Aaltonen framförde det här. Att jag har sagt att kärnkraften är säker och trygg och så kom det en del andra likartade synpunkter. Jag har inte sagt det.

 Vad jag har sagt är att om vi kan få fusionskraften i kommersiellt bruk om 15-20 år så kommer det att lösa de problem som vi har med energiproduktionen, eftersom vi då använder den teknik som solen använder för att producera den energi som hela vårt solsystem är beroende av. Kan man tämja en liten del av de krafterna så slipper vi kärnkraften för framtiden. Det har jag sagt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Katrin Sjögren, replik

Herr talman! Det billigaste energialternativet heter ökad energieffektivitet. Det finns en enorm potential i att spara energi. Den finns överallt omkring oss. Vi kan spara åtminstone 20-30 procent ganska enkelt. Ju mer vi effektiverar desto mera kunskap och beredskap får vi för att spara ytterligare. Problemet med energieffektiviseringen är att den är osynlig, det är en osynlig resurs och det är en egenskap och inte en produkt. Då syns den bara i jämförelse mellan mera eller mindre effektiva metoder. Det finns en uppsjö av alternativ.

Ltl Jansson glömde biogas, som ltl ett Aaltonen också sade. Där finns det också en stor potential. Biogas skulle också vara ett utmärkt komplement till vår vindkraft.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Jag nämnde biogas i repliken och sade att när det gäller elenergiproduktion är det beräknat att den högst kan klara av ungefär 5 procent av vårt nuvarande energibehov.  

Minister Sjögren är modig när hon stiger upp här och säger att energibesparingsåtgärder skulle kunna stoppa vår konsumtionsökning. Under hennes tredje år som minister har det gått precis tvärtom. De åtgärder, inte så hemskt många, som landskapsregeringen har vidtagit för att spara energi i landskapet har resulterat i en ökad konsumtion. Det är naturligt att man vill att folk övergår till värmepumpar och andra miljövänliga metoder för att värma sina hushåll. Det är där som vi har ökningen av elenergikonsumtionen på Åland, man väljer bort oljan och det är miljövänligt. Men eluttaget hos de åländska konsumenterna har alltså ökat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Elförbrukningen har ökat p.g.a. vintern. Var och en kan ju gå ut och titta att också detta har landskapregeringen ordnat, solen lyser.

Jag tänkte ta upp ett par saker som jag anser att är viktiga. Det som hände när det gäller kärnkraften leder till att man måste tänka, för många gäller det att tänka om och tänka nytt. Det är ju en accelererande risk med just kärnkraftutvecklingen. Nu kan man alltid förklara att tekniken kommer att utvecklas, man kommer att lösa problemen med kopparbeständigheten och att kärnkraftverken i Japan är föråldrade och att man höjer säkerheten. Det finns en massa åtgärder som man kan göra och som säkert kommer att göras.

Ur åländsk synvinkel kan man fundera på var vi står egentligen. Vi är ju enormt beroende av kärnkraft. I turistreklamen säger man: ”Gröna öar i ett blått hav”. Då borde man lägga till att under detta hav finns det stora svarta kablar som pumpar in el till det åländska samhället. För många betyder det att vi inte behöver bekymra oss och att det här händer på andra ställen som i Sverige och i riket. Oberoende av hur man ser på kärnkraften om man är optimist, pessimist eller realist som måste man tänka på vad det finns för alternativ. Det ena alternativet, som sades här i en replikväxling, är att se på elförbrukningen. Lägger man in resurser på att få ner elförbrukningen så kan man påverka, inte bara genom att byta glödlampor utan man ändrar konsumtionsmönstret i samhället på längre sikt. Framförallt finns tekniker som gör att all den energi som idag slösas bort kan man ta tillvara genom så kallade smart greeds. Jag vet inte vad det heter på svenska. Det är smarta, reglerade och styrda elsystem som gör att man kan fånga in hela det här. Ta till exempel vindkraft där slöseriet är ovanligt stort av tekniska skäl därför att efterfrågan varierar på ett annat sätt än tillverkningen av energin. Där finns också försök att pumpa upp vatten som sedan utnyttjas i turbin. Ta till exempel Nyhamnsgruvan, om man pumpar upp vatten från det hålet och sedan låter en turbin utnyttja fallhöjden så har man gjort en liten smart greed på Nyhamn. Om det är realistiskt eller inte kan man diskutera. Men den typen av åtgärder är ju möjliga.

Sedan när det gäller det stora problemet så tror jag det väsentliga är att man idag inte hittar alternativ till kärnkraften direkt. Man kan tala om sol, biogas och förnybar energi, men det viktiga i hela det här systemet är om man ser på elektricitetens utveckling sedan 1800-talet så stimulerar man uttryckligen åt ett visst håll, dels via efterfrågan men också via utbudet. Nu pågår det en enorm aktivitet för att hitta alternativ. I Sverige har man gått ned på hushållsnivå med solceller för elproduktion. Det naturligtvis ineffektivt, dyrt och offentligt finansierat. Det visar att här pågår det en utveckling. Vad både beror det på att det nu kommer in på marknaden? Ja, det beror på att nya länder efterfrågar lika mycket el som vi gör; Indien, Kina, Brasilien och andra länder som blir utvecklade. De länderna efterfrågan el. I och med att de gör det så måste de också lära sig att producera billiga utrustningar, t.ex. bränsleceller. Det här betyder för Åland att vi inte kan acceptera att bli beroende av kärnkraft, därför att kärnkraften inte är hållbar på sikt. Därför måste man försöka utreda vilka vägar som är möjliga att gå och ställa om till detta så tidigt som möjligt.

Vi har ett oerhört energikrävande samhälle med biltrafik och en biltäthet som är ojämförbar med andra områden. Vi slösar energi på ett sådant sätt som gör att vi har en hög levnadsstandard men den är onödigt mycket konsumerande. Kärnkraften har visat sig för riskabelt. Då är det frågan om att ställa om själva attityden och inse att alla småskaliga lösningar är viktiga lika som man också söker storskaliga lösningar.

Att vi här i regeringen ska bli kärnkraftsexperter och följa med vad som görs kommer vi inte att mäkta med. Däremot kan vi diskutera hur vi ska ställa om samhället och göra realitet av detta med gröna öar i ett blått och reducera de svarta kablarna som pumpar in el från omgivningen till Åland. 

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.  Detaljbehandlingen vidtar.

Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.