För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM DEN 19 MAJ 2000 KL. 9.30.

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talmannen och ltl Harry Eriksson).

    28 lagtingsledamöter är närvarande.

    Om ledighet för tiden 17-19.5 anhåller ltl Harry Eriksson på grund av sjukdom. Beviljas.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/1999-2000 angående förslag till miljöhandlings-program för Åland för åren 2000-2003. (M nr 1/1999-2000).

     

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till avslutningssessionens första plenum.

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 2:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/1999-2000 angående landskapslag om tillämpning av lagen om bostadsrätter. (LM nr 1/1999-2000).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Konstateras att utskottet föreslagit att det i lagmotionen ingående förslaget måtte förkastas. Förslag om förkastande upptas till behandling först vid ärendets tredje behandling;  då annat förslag inte väckts under behandlingen förklaras lagförslagets andra behandling avslutad.

     

     

    Föredras för fortsatt första behandling ärende nr 3:

     

    Lagutskottets betänkande nr 8a/1999-2000 angående ändring av 2 § landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse. (FR nr 11/1999-2000).

     

    Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Wickström-Johansson:

    Herr talman!

    Lagtinget beslöt under första behandlingen av utskottets första betänkande att begära in ett nytt betänkande av lagutskottet. Detta skedde på förslag av mig själv eftersom jag hade uppmärksammats på att det fanns ytterligare oklara frågor kring detta med landskapsstyrelsens löner och semestrar, frågor som inte hade kommit fram i den något magra motiveringen till framställningen eller under remissen eller under utskottsbehandlingen. Vi har på nytt sett på ärendet i utskottet och det är fråga om hur landskapsstyrelsens semesterdagar intjänas samt kopplingen till semesterersättningen.

     

    Utgångspunkten för vårt ställningstagande i den här behandlingen och i tidigare behandling har varit att renodla landskapsstyrelseuppdraget som ett politiskt förtroendeuppdrag med de för- och nackdelar det innebär men utan tjänstemannaförmåner. Därför föreslog vi i det första betänkandet att semesterpremien skulle slopas och nu kompletterar vi med att också semesterersättningen skall slopas. Semesterersättningen är en ersättning som betalas ut till tjänstemän då de inte har kunnat ta ut sin semester, antingen för att tjänsteförhållandet har upphört eller för att arbetssituationen inte har tillåtit att man tar ut semester eller all sin semester; då utgår en ersättning per outtagen införtjänad semesterdag. Bestämmelsen har tillämpats på landskapsstyrelseledamöterna under de senaste 10-15 åren, åtminstone ett par gånger med lite hemsnickrade beslut vartefter och ett problem här är att landskapsstyrelsen inte har någon kvalifikationstid för intjänande av semester utan man har en direkt rätt till 24 dagar årligen under sommaren och 6 dagar på vintern oavsett när man börjar och slutar sitt arbete.

     

    Enligt vår uppfattning i utskottet är det här fråga om en ren tjänstemannaförmån som inte passar ihop med det politiska förtroendeuppdrag som landskapsstyrelseuppdraget är. Rätten till semester för landskapsstyrelsen är en förmån som behövs för att medlemmarna skall kunna koppla av från sitt arbete under sommaren då ämbetsverket går på lågvarv och det politiska livet vanligen också är lugnare. Men om den politiska situationen av någon anledning är sådan att det inte finns möjlighet att ta ut hela semestern eller att uppdraget avslutas för byte av medlemmar i landskapsstyrelsen är detta en del av den politiska verkligheten och ingenting som man skall ersätta med extra pengar. Utskottet föreslår alltså att rätten till ersättning slopas för landskapsstyrelsemedlemmarna.

     

    Herr talman!

    Vad gäller rätten till semester och kvalifikationstider samt eventuellt behov av att ha en viss kvalifiktationstid – som framfördes under debatten – har utskottet bedömt att frågan inte hör ihop så intimt med framställningen att vi vill gå in på den nu i vårt betänkande, men det finns kanske skäl för landskapsstyrelsen att se över bestämmelserna och eventuellt komma med sådana ändringsförslag som skulle behövas.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Nu har vi återigen ärendet på bordet. Denna gång med en liten kosmetisk förändring. Jag anser att lönen fortsättningsvis är  för hög. Den gamla lönen om 24.300 mark per månad räcker mer än väl åt landskapsstyrelseledamöterna, i synnerhet i sken av vad de nyligen avslutade löneförhandlingarna gav vårdpersonalen. Deras krav var 1000 mark per månad i Ålandstillägg plus ytterligare 10 procent på grundlönen. Det som de erhöll var endast en liten del av deras berättigade krav, så kontentan av detta är att landskapsstyrelsen fick ungefär vad de ville ha, vårdpersonalen fick lite plåster på såren. Utgående från deras krav var det närmast som att få en disktrasa i ansiktet, men så är det: politikerna ser om sitt eget hus.

     

    Herr talman!

    Jag kommer i tredje behandlingen att föreslå förkastande. 

     

    Ltl Sjöblom:

    Herr talman!

    Det har varit mycket om landskapsstyrelsens löner. Nu tycker jag faktiskt från socialdemokraternas sida – jag har både partiet och lagtingsgruppen med mig i den frågan – att lagutskottet har på ett förtjänstfullt sätt faktiskt arbetat med denna fråga och i sitt betänkande renodlat landskapsstyrelseuppdraget till ett rent politiskt uppdrag utan tjänstemannaförmåner och på det sättet vill vi också se det. Ett uppdrag i landskapsstyrelsen skall inte kunna jämföras med formell kompetens och löner på arbetsmarknaden, utan ett politiskt uppdrag skall just vara ett politiskt uppdrag och man skall ha ett arvode för det. Jag tycker att det senaste betänkandet, där man har fördjupat sig i formerna för utbetalning av semesterersättning och där man föreslår att också det skall upphöra är alldeles utmärkt. Man kan i dag säga att landskapsstyrelsens arvode inte har några andra bindningar till tjänstekollektivavtalet än löneklassen. Det här tycker jag är väldigt bra. Även om lagutskottets betänkande inte precis sammanfaller med mina synpunkter, tycker jag att det är en seger för det åländska politiska livet att man har lyckats renodla landskapsstyrelsens uppdrag till ett rent politiskt uppdrag som inte innehåller förmåner som man på arbetsmarknaden har kommit överens om. Från vår sida kommer vi nog att omfatta lagutskottets betänkande.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 4:

     

    Lagutskottets betänkande nr 10/1999-2000 angående ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR nr 15/1999-2000).

     

    Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Wickström-Johansson:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsens framställning innehåller två konkreta ändringsförslag. Det ena följer av ett EU-direktiv och innebär att ambulanser skall besiktigas årligen. I dag är systemet uppbyggt så att huvudregeln är att alla fordon skall besiktigas årligen men från detta görs undantag vad gäller bl.a. privatbilar, dit ambulanser räknas så att de inte behöver besiktigas under ibruktagningsåret och de två följande och sedan det femte året. Det andra innebär en lindring av bestämmelserna om var registerskyltarna skall placeras på traktorer och motorredskap.

     

    Vi har studerat förslagen och vi tycker att det är bra och ändamålsenliga förslag som lagtinget väl kan godkänna. Vad gäller förslaget om besiktningsskyldighet föreslår vi dessutom att bestämmelsen skall kompletteras så att också polisens utryckningsfordon skall besiktigas årligen. Det EU-direktiv som ändringen grundar sig omfattar endast ambulanser, men det är fritt för medlemsländerna att införa skyldigheten också för andra typer av fordon. Enligt utskottets bedömning utsätts polisens utryckningsfordon för en stor belastning eftersom de körs av ett stort antal olika förare, de körs väldigt mycket och de är ibland specialutrustade, vilket sliter på bilen. Samtidigt är det väldigt viktigt att polisbilarna är i skick. Vi tycker därför att det är motiverat och logiskt att också utryckningsfordonen skall besiktigas varje år. Jag vill påpeka här att förslaget gäller endast utryckningsfordon, som är de fordon som är försedda med ljus och ljudsignalanordningar. Det gäller inte övriga fordon, som används i mindre utsträckning.

     

    Jag kan också säga att vi har hört polisen om frågan och man har ingenting att invända mot förslaget, utan det är egentligen ett formaliserande av den praxis som man tillämpar redan i dag.

     

    Herr talman!

    Slutligen vill jag framföra till landskapsstyrelsen en uppmaning att se över bestämmelserna om avregistrering av fordon, vars registerskyltar har omhändertagits av myndigheterna och inte har avhämtats inom en viss tid. Vi har under behandlingen av framställningen erfarit att detta är ett problem i dag som man gärna vill ha åtgärdat. Vi tycker från utskottets sida – utan att desto mer ingående ha studerat problematiken – att det verkar motiverat med en ändring av lagstiftningen, men vi tyckte inte att ändringen hängde så pass mycket ihop med själva framställningen att vi ville ta in den i vårt betänkande nu. Vi uppmanar dock landskapsstyrelsen att se över detta så snart som möjligt.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

     

    Föredras för fortsatt enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

     

    Finansutskottets betänkande nr 3/1999-2000 med förslag till första tilläggsbudget för år 2000. (FR nr 14/1999-2000 och FM nr 36/1999-2000).

     

    Ärendet bordlades vid plenum den 17.5. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Viveka Eriksson:

    Herr talman!

    I tilläggsbudgeten finns ett moment under Ålands vårdinstitut där man föreslår 440.000 mark i tilläggsbudget för att verksamheten i huset har vuxit och svällt utanför väggarna och man behöver alltså nya utrymmen för att kunna genomföra sin utbildning. Bakgrunden till det är att det finns en stor efterfrågan på utbildningen och den saken i sig är positiv och bra. Utskottet har ändå tagit upp frågan och poängterat vikten av att landskapsstyrelsen borde inkomma till lagtinget med den utvärdering som efterlystes i samband med att lagen om en försöksverksamhet vid Ålands yrkeshögskola behandlades år 1998. När den lagen togs i lagtinget fanns det stora frågetecken och utbildningen är också en försöksverksamhet som pågår fram till 2001. Efter 2001 skall man antingen anta en lag som innebär att Ålands yrkeshögskola kommer att fortsätta sin verksamhet eller så skall det avvecklas. Lagtinget efterlyste en deltidsutvärdering vid ”halvtid” 1999, men det har inte kommit någon utvärdering till lagtinget och utskottet påpekar att det vore bra om lagtinget fick ta del av den. Innan man låter Ålands yrkeshögskola svälla ut borde man ta in vad man tänker sig med Ålands yrkeshögskola i framtiden. Det är så att man behöver börja föra en diskussion om vilken utbildning och hur mycket vi skall låta de olika utbildningsformerna svälla. Det är inte någon kritik till Ålands vårdinstitut att man behöver utrymmena, utan att landskapsstyrelsen bör ta hänsyn till den framtida utvecklingen för Ålands yrkeshögskola.

     

    Det finns också ett moment under Ålands naturbruksskola där utskottet har gått in och ändrat i landskapsstyrelsens förslag till tilläggsbudget. Vi föreslår ett tillägg på 400.000 mark. Bakgrunden till det var att i samband med ordinarie budget anslogs det medel för att man skulle renovera en tilläggsvåning i gamla delen i naturbruksskolan och det är den delen där Ålands landsbygdscenter är inrymd. Orsaken till det var att just den verksamheten behövde utrymmena och landskapsstyrelsen föreslår i sin tilläggsbudget att man skulle ta bort renoveringspengarna och i stället sätta dem på den nya skolans byggnader där det har uppstått vattenskador. Utskottet har alltså gått in för att i stället lägga till 400.000 mark för att göra båda projekten möjliga. När man tittar på landsbygdscentrum och deras utveckling och allt det som inryms i verksamheten är det väldigt viktigt att ge centret verksamhetsförutsättningar också för den tänkta utvecklingen. Vi har vid hörandet kunnat konstatera att det finns ett stort behov av tilläggsutrymmena. Man planerar att utveckla IT-användningen, man planerar ett utvecklingsprojekt för att få igång småskalig livsmedelsförädling och ett föreningarnas rum. Det finns många olika intresseföreningar som har hand om olika näringslivsfrågor som har sin verksamhet här och man saknar konferensrum. Det förs också diskussion om näringslivsutvecklingen, det finns näringslivsutvecklare i kommunerna och man behöver kanske se över samordningen hur man gör en enhetlig plan för landsbygdsutvecklingen. Det kunde lämpligen ske inom  Ålands landsbygdscenters ramar.

     

    Tilläggsbudgeten har givit anledning till en ganska bred näringspolitisk debatt och från liberalernas sida ser vi nog att just satsningar på det som landsbygdscentret ger är väldigt positiv och en alldeles rätt inriktning. Där satsar man på rådgivning, kompetenshöjning, samordning, samverkan, mellan olika företagare. Där vill vi nog gärna lägga resurser.

     

    När det gäller de två moment som har väckt diskussion och där vi också har en reservation är det för det första fråga om flishuggen. I debatten i onsdags förstod jag att landskapsstyrelsen har backat en del och nu också ser det mera som en näringspolitisk satsning. I momentet föreslås att man skall ge ett 40 procentigt bidrag till det företag som avser att skaffa flishuggen; bidraget är ett energistöd som har som mål att främja förnyelsbar energi och vi har från liberalerna varit kritiska till att man behandlar det som ett sådant. Vi ser det som en näringslivsfråga, men vi har ställt oss flera frågor som har uppkommit i samband med att vi har behandlat ärendet, framför allt vilka regler och lagar grundar sig beslutet på. Det är väldigt viktigt att man reder ut det. Vi är också tveksamma till vilken verksamhetsförutsättning bolaget kommer att ha med tanke på den marknad som finns i dag eftersom det är så att marknadens behov i dag mer än väl är uppfyllt med de huggar som finns och just den tilltänkta huggen kommer att producera mera flis än vad som kommer att behövas i dagens läge. Det är väldigt bra om man kan utveckla bioenergin på sikt, och det är vi absolut positivt inställda till, men det innebär kanske inte att man går in med samhällsmedel till ett bolag som avser att producera bränsle. Det vi också efterfrågar är landskapsstyrelsens strategi för biobränsleut-vecklingen. Det är därför vi föreslår att anslaget utgår. Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att anslaget utgår.

     

    Den andra frågan som har väckt debatt är de 10 miljoner som landskapsstyrelsen föreslår att skall satsas i aktieteckning i bolag. I debatten i onsdags uppfattade jag det på något sätt som att land-skapsstyrelsepartierna inte är riktigt säkra på hur man har tänkt sig att använda pengarna, för det kom olika bud från olika personer. Såsom jag har förstått det i beredningen i utskottet är det så att pengarna skall delas först på Norra Ålands Industrihus och Ålands Industrishus, där man satsar på infrastruktur och det handlar om att stå för byggande, eftersom just industrier i ett initialt skede har väldigt stora kostnader, det är lokaler, maskinanskaffningar och där är det bra att man kan stöda upp industrisatsningar. Vi vill verkligen poängtera den regionala aspekten och tanken med industrihusbolagen är att man skall ha en regionalpolitisk aspekt på sina satsningar, så till den delen har vi från liberalernas sida ansett att pengar bör ges.

     

    När det gäller den andra delen om Utvecklings Ab kan vi konstatera att under en period har det bolaget haft en ganska passiv roll. Det framförs negativa synpunkter om hur man fört verksamhet. Det har varit projekt som har haft vissa svårigheter, men då måste man också påminna om vad Utvecklings Ab:s roll i inledningsskedet var. Det var faktiskt att gå in och försöka hitta nya projekt som kanske inte var så rysligt givna, utan man skulle söka nya verksamhetsformer och sammanföra olika finansiärer med intresse för näringslivets utveckling och att aktivt söka företagare med nya affärsidéer och stimulera nyföretagandet, allt detta med en regionalpolitisk inriktning. Tanken var att samhället inte skulle ha ett så stort finansiärt ansvar, man skulle inte gå in med så mycket pengar utan den samordnande länken var det viktiga. Vi ser också att Utvecklings Ab, precis som har föreslagits, behöver rekonstrueras. Man behöver se över verksamheten, man behöver dra upp strategin, riktlinjerna för hur man skall jobba framöver, men när man drar upp strategin borde man också ha denna utgångspunkt i bakhuvudet. Det finns alltså anledning att konsolidera verksamheten, men det som felaktigt angavs i debattenvar att vi var eniga på den här punkten. Vi är inte eniga när det handlar om att kapitalisera Utvecklings Ab, att göra bolaget till ett riskkapitalbolag och det tolkar jag som ett medvetet missförstånd från landskapsstyrelsens sida. Vi var inte tillräckligt progressiva därför att vi ville ge mindre pengar, men vi har en annan syn på hur utvecklingen skall ske. Vi tror inte på inriktningen att landskapet skall gå in i affärsverksamhet och vi tror inte på att det är landskapsstyrelsens kompetens att göra affärsbedömningarna. Vi vill att politikerna sköter sin sfär, den politiska sfären, medan affärsmännen och aktörerna i näringslivet skall sköta den delen. Man skall alltså hålla sig till sina roller. Det vi anser att näringslivet kan kräva av politiken är att man skapar ett bra företagarklimat, att man ser till att det finns en grundservice i samhället: barnomsorg, vård, skola, som skall fungera bra; Åland skall vara ett attraktivt samhälle att flytta till och att bosätta sig i, men man skall också ge service i form av rådgivning, samordning, kompetenshöjning och där vill jag lyfta fram Ålands landsbygdscenter som en idé, som en väldigt bra tanke att bygga vidare från. Vi tycker också att samhället kan gå in på så sätt att man stöder upp företagandet med samhällsgarantier, inte riskkapital, utan finns som garant när företag i inledningsskedet söker riskkapital; då kan samhället finnas som en trygghet för både finansiären och för företagaren.

     

    Det är viktigt att man ser över alla de olika åtgärder som görs inom näringspolitiken, eftersom det finns så många olika aktörer i näringspolitiken. Vi har landskapsstyrelsens näringsavdelning, men det är också landsbygdscentret, handelskammaren, många olika intresseorganisationer och man bör från landskapsstyrelsens sida se över samordningen så att man inte gör dubbelarbete utan att resurserna i stället används på ett bra sätt och att man gör samordningsvinster.

     

    Under detta moment kommer jag också under detaljbehandlingen att föreslå en ändring så att anslaget skärs ner med 5 miljoner.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller det som ltl Viveka Eriksson sade om yrkeshögskolan och vårdinstitutets behov av utrymmen skulle jag bara vilja säga att i fråga om vårdinstitutets verksamhet har det visat sig att det finns ett väldigt stort behov av utbildad vårdpersonal och detta har lett till att vårdinstitutets verksamhet har ökat otroligt mycket. Man har i dag ca 150 studerande och man utnyttjar varje knut, man utnyttjar samlingssalar, bibliotek och allting som klassrum för att överhuvudtaget kunna ge den undervisning som man skall ge för att det skall bli ett bra resultat. Det finns ett väldigt stort behov av kompletterande, kompetenshöjande kurser och man kanske inte förstod när det startade hur stort behovet skulle bli. T.ex. var det 48 sökande till närvårdarutbildningen och man kunde ta in 16 av dem och det finns ett väldigt stort tryck även på arbetsmarknaden inom vården. Jag kan hålla med om att man behöver titta över yrkesskolans framtida storlek och hur man skall låta den växa, men jag vill bara passa på och säga att just när det gäller vårdinstitutets verksamhet finns det ett stort behov på arbetsmarknaden och ett stort intresse sökande till vårdutbildningen. Jag hoppas alltså att man skall se positivt på vården.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Varken jag eller utskottet har ifrågasatt vårdinstitutets behov och att det är ett faktum att vårdinstitutets utbildning växer och sväller samt att det finns ett kompletterande och kompetenshöjande utbildningsbehov. Det är inte alls ifrågasatt utan det som åtminstone jag efterlyser är strategin för yrkeshögskolan: hur avser landskapsstyrelsen att vidareutveckla yrkeshögskolan. Inom yrkeshögskolans ramar ryms väldigt många olika utbildningslinjer och inriktningar. En fråga som vi måste ställa oss är: Kan vi vara jättebra på alla inriktningar eller är det så att vi måste satsa på vissa för att bli extra bra på dem och kanske köpa utbildning utifrån eller ha samarbetsformer med andra yrkeshögskolor i våra omgivande regioner? Jag är alltså ute efter landskapsstyrelsens mål och strategi med yrkeshögskolan och att det börjar bli angeläget att lagtinget också kan få se en delrapport så att vi också kan få se vart det håller på bär iväg.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    När det gäller vårdinstitutet har diskussionen redan startat med landskapsstyrelsens företrädare just angående såväl hälsovårdssektorn som utbildningssektorn. Man har en diskussion igång redan när det gäller framtiden för yrkeshögskolan och just för vårdbiten. Det äskande om anslag för utrymme är absolut nödvändigt för den verksamhet som nu redan finns.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag förutsätter verkligen att det förs diskussioner; i en utbildningsform som är under prövning måste det föras diskussioner, man måste hela tiden föra utvecklingssamtal och diskussioner, både inom verksamheten och gentemot landskapsstyrelsen. Det jag vill lyfta upp är lagtingets roll; dels är det vi som ger anslaget till verksamheten, men det är också vi som skall ta ställning till den långsiktiga utvecklingen. Igen finns det en tendens att nedvärdera lagtingets roll och att man vill se att det här sköts ändå utan att vi skall få anledning att diskutera det. Det är väsentligt att vi, lämpligen i form av utvärderingsrapporten, får möjlighet att ta ställning hur verksamehten ser ut i dag i yrkeshögskolan och hur tänker man sig en fortsatt utveckling.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Herr talman!

    Ltl Viveka Eriksson, tillika finansutskottets ordförande, omnämnde i sitt anförande anslaget till flistuggen. Jag tycker att det tydligt och klart har framkommit under onsdagens debatt – jag framförde det också själv – att det står i landskapsstyrelsens framställning med förslag tilläggsbudget: ”understödet får dock utgöra högst 40 procent av de godtagbara anskaffningskostnaderna”. Jag tolkar det i likhet med landskapsstyrelsen att enligt prövning kan man ge ut stödet.

     

    Vad beträffar Ålands Utvecklings Ab och det anslag som tas upp för den verksamheten kan jag bara konstatera att utskottets ordförande och jag icke har samma åsikt om hur man kan och bör utveckla samt skapa nya arbetsplatser, framför allt ute i landsbygden och skärgården.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Nej, vi har inte samma syn på de två momenten. Jag förstår inte den advokatyr som man ägnar sig åt när det handlar om stödet till flishuggen. Landskapsstyrelsen äskar om 590.000 mark från lagtinget för att man skall kunna ge 40 procent i bidrag till en flishugg, och det är det som lagtinget har att ta ställning till. Det är väl ändå det vi skall diskutera, inte vad landskapsstyrelsen eventuellt, kan, bör och får, utan vi skall ta ställning till om vi är villiga att ge 590.000 mark för att kunna ge 40 procents stöd till ett bolag som skall satsa på flistuggning och vi tycker inte att det är lämpligt att sätta det under ett moment som är inriktat på befrämjande av förnybar energi, utan vi ser det mera som ett näringsstöd.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att ltl Viveka Eriksson backar lite nu. Under den debatt som har förts har hon nog argumenterat för att det här var en fast bidragsprocent, men som jag redan tidigare sade är det upp till landskapsstyrelsens prövning.

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl K-G Eriksson:

    Herr talman!

    När det gäller debatten hittills om Ålands Utvecklings Ab har det mycket handlat om hur mycket samhället överhuvudtaget skall blanda sig i näringslivsfinansiering. Jag kan hålla med om att inblandningen bör vara så liten som möjligt. Men Åland fungerar inte ensam på marknaderna. Vi har regioner runt oss i Finland och i Sverige, som rätt frikostigt deltar i företagsetableringar. Det är en orsak att vi måste spela med liknande kort. De näringspolitiska instrument vi i dag har i landskapet är bidrag, lån, räntestöd, landskapsborgen, ett riskkapitalbolag genom Ålands Utvecklings Ab och Industrihusen. Jag tror att de flesta är eniga om att bidrag är en dålig form av samhällsdeltagande i näringslivsutvecklingen, men som på grund av bl.a. EU:s regelverk är en flitigt anlitad finansieringsform, inte bara hos oss, utan runt omkring oss. När det gäller lån – ibland, som sagt med räntestöd – och borgen är de formerna lite mer förståeliga. Då måste man i alla fall betala tillbaka lånet. Ålands Utvecklings Ab har under sina 12 tolv år hittills kanske inte varit så aktiv, men runt 15 företag har man satsat i, också med varierande framgång. Jag tycker det bästa exemplet är före detta CCM, som under många år kämpade med stora utvecklingskostnader och på en tuff världsmarknad med sina högteknologiska produkter. Ålands Utvecklings Ab, tillsammans med landskapet och andra finansiärer, höll ut och sköt till tilläggskapital vid ett flertal tillfällen. För ca tre år sedan såldes företaget till ett europeiskt storföretag och i dag är Balzers & Leybolds, som de nu heter, ett lönsamt företag med drygt tio personer anställda, som tillverkar miljömässigt rena produkter för världsmarknaden. Dessutom ger företaget ringverkningar såtillvida att de köper in delar från andra åländska företag som startat upp, speciellt för att tillgodose Balzers behov. Det här exemplet är naturligtvis det bästa i Utvecklings Ab:s historia. Det finns också sämre exempel – det skall jag inte sticka under stol med. Men i de flesta fall har i alla fall, även om de företag man har gått in i senare gått i konkurs normalt köpts upp av andra och fortsatt sin verksamhet under någon form, så man kan säga att Utvecklings Ab på det sättet i alla fall har bidragit till uppstarten.

     

    I tilläggsbudgetförslaget under detta moment skall de föreslagna tio miljonerna användas dels för Ålands Utvecklings Ab och dels för Industrihusen, så det är inte 10 miljoner till Ålands Utvecklings Ab, som man lätt får intrycket av i den debatt som har förts.

     

    Jag får också intrycket av diskussionerna att det är näringsavdelningen och politikerna som genom kapitaliseringen av Ålands Utveckling Ab skall börja starta och driva företag. Så ser inte jag det. Ålands Utvecklings Ab skall som vilket riskkapitalbolag som helst gå in  - ofta är det fråga om nystartade företag – med en produktiv och förhoppningsvis lönsam idé. Bedömningarna av i vilka projekt man skall delta måste ske på ett professionellt sätt, som Utvecklings Ab:s styrelse samt VD bedömer, varför Ålands Utvecklings Ab kan spela en viss roll och förhoppningsvis ökande är att professionaliseras både vad gäller styrelse och VD. Det finns många intressanta idéer hos unga entrprenörer som med lite finansieringshjälp i form av exempelvis aktiekapital och styrelsehjälp kan utvecklas till viktiga arbetsplatser. Till det behöver Utvecklings Ab få utökade resurser, som det här är fråga om. Sedan är det viktigt att Utvecklings Ab, liksom i dag, förblir minoritetsägare i de bolag man går in. Det måste finnas en huvudägare som dragare av företagsprojektet. Därför är en kapitalinsats från Utvecklings Ab:s sida på mellan 10 och 30 procent, som det har varit, också viktig att bibehålla. Viktigt är också att Utvecklings Ab, när företaget är så pass solitt att det kan klara sig på egna händer, går ut så snabbt som möjligt, säljer ut sitt innehav.

     

    En intressant bransch är IT och kommer förmodligen att vara det framöver, även om det i dag är lite av hysteri över det hela. Men det brukar gå över och utvecklingen normaliseras. Inom detta område tror jag att Åland har möjligheter att utveckla nya företag. En viktig faktor är förstås utbildningen, som skall ge väl förberedda och kunskapsmässigt duktiga ungdomar med förhoppningsvis en entreprenörsvilja.

     

    Herr talman!

    Om det är så att samhället överhuvudtaget skall finnas med när det gäller finansiering av företagande, tycker jag att riskkapitalfinansiering, vid sidan av lån och garantier, är det förnuftigaste sättet, kanske också det minst socialistiska – som nämndes här tidigare.

     

    Herr talman!

    Med anledning av ltl Viveka Erikssons inlägg vill jag kommentera att Utvecklings Ab redan i dag är ett riskkapitalbolag. Det är inte någonting nytt. Det har inte varit så att politikerna skall driva företagandet, och så är det heller inte tänkt. Det är styrelsen och VD:n i bolaget som skall jobba med nyföretagandet.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Det som ltl Eriksson sade var mycket intressant, särskilt när han kom in på IT, samtidigt som han talar om att man har spelregler på ömse sidor om oss, i både Finland och Sverige, våra när- och konkurrentmarknader, där samhället spelar med på sådana här villkor. Jag skulle vilja få verifierat på vilket sätt statsmakten i Finland och Sverige aktivt går in i privata IT-bolag i dag. Mitt intryck är att denna utomordentligt överhettade bransch på intet sätt behöver samhällets hjälp eftersom det inte finns någon annan sektor som har sådan dragningskraft när det gäller riskkapital – börserna talar här ett tydligt språk: företag som substantiellt inte överhuvudtaget har något värde har förväntningsvärde på mångmiljardbelopp. Är det det som samhället skall in och ytterligare accelerera upp? Min andra fråga: Finns det någon kö på Åland när det gäller detta behov eller är det konstruerat? Min uppfattning är att man går ut i detta skede och aviserar samhällsägande i bolag, alltså socialism, samtidigt som man inte har kunnat klarlägga vilka utvecklingsbehoven är samt behoven av riskkapital.

     

    Ltl K-G Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det är klart att det är de privata investeringsbolagen som naturligtvis spelar den största rollen på ömse sidor om oss och den statliga delen är minskande. Men det finns definitivt fortfarande rätt så stora insatser från samhällets sida, om vi ser på Sverige – ta t.ex. Almi, som går in i nystartade företag – och då är det inte bara fråga om kapital utan det är också fråga om att hjälpa i startskedet t.ex. styrelsen med kunskap och vara ett bollplank. Jag tror att det är det som i Utvecklings Ab kan vara framtiden, inte bara finansieringen i sig, utan att vara någon form av katalysator. Vi vet nämligen att det finns många idéer i vårt samhälle och många ungdomar som har idéer. Till ltl Wiklöfs andra fråga om de står i kö kan jag säga att det är också en av Utvecklings Ab:s uppgifter att försöka få tag i de idéerna och hjälpa till att få fram dem. Det är någonting som åtminstone hittills inte den privata finansieringssfären jobbar med. Bankerna fordrar sina mycket höga borgensåtaganden för att man överhuvudtaget skall få lån. Visst är det fråga om risk!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    När det gäller statsmakternas agerande i dag på högteknologisidan i både Finland och Sverige så har de i Sonera accelererat takten att gå ur samtidigt har kurserna på börserna stigit femfaldigt. Vad indikerar det? Jo, det indikerar någonting som särskilt de borgerliga ledamöterna i den här salen måste börja fundera över. Telia i Sverige går nu ut med försäljning, i första skedet med 49 procent, men synbarligen skall man sälja mera. Varför? I landskapet Åland har vi precis den motsatta inriktningen; här skall vi aktivt in. Jag tror att det här bara blir att cementera kurser, skapa låsningar. Mitt intryck är att ju större samhällsinflytande man har i företag desto större är risken för att man för evigt cementerar också kursuppgångar i bolag. Jag tror inte på det. Än en gång: finns det någon sektor som haft så lätt att få tag i riskvilligt kapital som de nystartade IT-bolagen? Nej, vi har många andra sektorer där vi kanske, om vi skall vara med på det här tåget borde betänka om vi kan göra någonting, men faktum är att den här sektorn har i dag haft hur lätt som helst till riskvilligt kapital. Att det sedan kommer att komma en massa krascher kan vi väl alla vara överens om, för nog måste det också finnas någonting substantiellt än bara förväntingsvärde i bolagen, så att två av hundra kanske har en framtid och resten kommer att gå i stöpet. Men jag tycker att man måste börja fundera över: vart är vi på väg, vad vill vi och varför?

     

    Ltl K-G Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Det är inte fråga om att Utvecklings Ab skulle gå in i Telia eller Sonera, utan det är fråga om att försöka söka rätt på de utvecklingsbara idéer som finns. Inte är det bara IT-sektorn, åtminstone enligt min uppfattning, som man skall vara med och satsa, utan det är också andra sektorer. Hittills har Utvecklings Ab huvudsakligen varit med i företag som sysslar med industriell produktion och det tycker jag fortfarande att är ett alternativ. Där vet vi att för att komma igång med ett företag fordras det ganska stora insatser, dels tar produktutvecklingen mycket, mycket längre tid än man någonsin kan ana när man i sin iver startar upp.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Ltl K-G Eriksson gav en bra redogörelse för Ålands Utvecklings Ab:s roll. En av de saker som jag har vänt mig mot är de, som jag uppfattar dem, väldigt storvulna planerna. Det har varit lite flummigt och man har blandat ihop så mycket under dessa 10 miljoner, dels är det Industrihusen och dels Ålands Utvecklings Ab. Det finns också de som har förespråkat att Ålands Utvecklings Ab enbart skulle gå in för IT-satsningarna, medan jag nu förstår på ltl K-G Eriksson att det skall vara alla de olika företagen. En annan invändning som jag då har är hur man skall kunna bygga upp kompetensen genom att man skall ha inriktningar åt så många olika håll. Vi vill att Ålands Utvecklings Ab fortsättningsvis skall ha en roll och att man behöver se över strategierna: i vilken riktning skall man fortsätta att utveckla?  Man borde på något sätt mera renodla verksamheten och kanske inte ha en så rysligt bred inriktning. Kanske att IT-satsningarna borde göras i ett alldeles eget fristående bolag. Det finns så mycket inom den sidan. Det är inte enbart fråga om att satsa på företag utan det är hela kompetensutvecklingen och infrastrukturen. Det kan inte Ålands Utvecklings Ab hålla på och satsa på. Det är flummigheten i hela projektet som är en av orsakerna till att man ställer sig frågande, men också summorna. I det här läget föreslås att 10 miljoner mark skall satsas i Ålands Utvecklings Ab, men det har också gått ut ett brev till delägarna i Utvecklings Ab där man pratar om ytterligare tiotals miljoner – samhällsmedel som man är beredd att lägga i blöt. Risken finns att man förlorar pengarna.

     

    Ltl K-G Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Vad gäller att förslaget verkar flummigt finns det säkert olika uppfattningar om det. Min uppfattning är att det inte skall vara renodlat IT, men jag vet också att det finns andra tankar som säger att man skall satsa huvudsakligen på IT.  Som jag nämnde tidigare är det inte bara fråga om kapital. En viktig uppgift för bolagets VD och styrelse är att vara ett bollplank och där tror jag speciellt på IT-sektorn, som i sig är nytt och att man inte hittar tillräckligt professionella personer som skulle klara flera än en bransch tror jag inte riktigt på. Jag tror definitivt att vi på Åland har både IT-kunskap och industriell kunskap och som kan ingå i en styrelse. Jag tror att också andra egenskaper är viktiga än att specifikt vara en branschman.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att det är viktigt att man går tillbaka till vad som var  tankarna bakom Ålands Utvecklings Ab när man startade bolaget, och det är det som jag tycker att ltl K-G Eriksson nu är inne på: samordningsrollen, bollplanket, kompetenshöjningen och att man också har den regionalpolitiska inriktningen så att det inte blir dessa, som jag i alla fall upplever det, storvulna planer, utan man måste titta på alla de sätt som bolaget kan stöda upp verksamheten. Det handlar inte enbart om att lägga in pengar utan det är mycket andra åtgärder som bolaget kan syssla med i så fall.

     

    Ltl K-G Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag håller helt och hållet med om att det är inte det storvulna som är det väsentliga och även om det i såväl debatt som i press har förekommit att det är fråga om tiotals, hundratals miljoner, tror jag inte att det riktigt överensstämmer med vad som vi har att vänta oss, utan det är fråga om att ge Utvecklings Ab lite mera och bättre resurser för att man överhuvudtaget skall kunna verka. Som bolaget i dag är kapitaliserat finns det inte några möjligheter varken att bedriva en aktiv verksamhet eller att spela någon som helst roll på den åländska företagsmarknaden. Jag tror att det är viktigt att man ger tilläggsresurser, men storleksordningen kan man säkert ha olika uppfattningar om.

     

     

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Detta är onekligen en ideologiskt mycket intressant diskussion. Det är på något vis så absurt när det parti som ligger mest högerut företräder en klassisk socialiseringspolitik, dvs. att samhället skall gå in och äga företag och vi socialdemokrater måste försöka avvärja politiken! Det finns i och för sig andra former av det som man kallar socialisering, t.ex. korporationer, där de som arbetar inom företagen blir delägare osv. Men detta är alltså den klassiska formen. Jag skulle säga att ltl K-G Eriksson i sitt resonemang ligger ganska nära den franska premiärministern Leonil Jospin. Han företräder fortfarande den gamla socialistiska linjen ganska mycket, eftersom Frankrike hade och fortfarande har ganska betydande statsägda bolag, men det sker antagligen en förändring där. Det är absurt att landskapet skall gå in i företag som man i sin egen tilläggsbudget förutsätter att skall gå bra; man tänker ju inte gå in i företag som skall gå under och gå dåligt. Det betyder att man underkänner det åländska näringslivets förmåga att själv bedöma vilka företag och företagsidéer som skall bära sig i det åländska samhället. Jag tycker för min del att hela förslaget tyder på brist på tilltro till de åländska företagarna och det åländska näringslivets möjligheter att själv investera och driva en aktiv näringspolitik. De som företräder denna linje försöker om och om igen säga att det skall inte vara politiker som skall sitta i företaget, men vilka företagar skall sitta där då? – de som redan har företag eller de som skall bli företagare eller vad är det för människor? Nog blir det väl politiker som kanske har någon företagsutbildning. Förklara det här för oss som inte tycker att det är en så bra idé!

    TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Ltl K-G Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Brist på tilltro till näringslivet tycker jag definitivt inte att det är fråga om, tvärtom är det fråga om att tillsammans med näringslivet försöka åstadkomma nyföretagande. När det gäller ltl Sundbacks uppfattning att jag är socialist får det stå för henne. Själv betraktar jag mig inte som socialist och jag tycker att Åland måste spela med de kort som finns runt om oss, och de korten finns tyvärr också på andra ställen.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag har inte kallat ltl K-G Eriksson socialist. Jag har sagt att han företräder en socialistisk näringspolitik som jag kan förstå att ligger närmast det franska socialistpartiets linje i dag, men där finns det åtminstone en diskussion om att man inte skall fortsätta på den gamla linjen. Sedan säger ltl K-G Eriksson att han vill jobba tillsammans med näringslivet. Jo, det vill vi också. Vi vill stödja näringslivet, men vi tror på det fria företagandet, att idéerna skall komma från människor som själva är villiga att ta risker, att förverkliga dem i sina egna företag. Det skall också vara näringslivets kreditinstitutioner som skall bedöma om de vill stödja idén. Nu säger ltl Eriksson att bolaget skall professionaliseras. Är det bara amatörer som har suttit där tillsvidare – eller hur skall man uppfatta det? Vad betyder professionalisering i detta sammanhang? Jag tror överhuvudtaget inte på den här idén. Det fria företagandet kan inte kopplas till samhällsägande och samhällsbedrivande av företag, för den som sitter med ena handen i landskapets syltburk behöver aldrig ta ett sådant ansvar som den har satt sitt namn på lån och andra förbindelser, där man själv skall svara för företagets framgång. Det är en så tydlig lärdom som vi har av nittionhundratalets företagsutveckling, att det inte borde råda något tvivel om att det är just den typen av marknadsekonomi som leder till ekonomiska resultat. Sedan finns det andra problem med den fria marknadsekonomin, men det hör inte till det här resonemanget.

     

     

     

     

    Ltl K-G Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tror att det är fråga om gradskillnader när det gäller amatörer och professonalister. Ger man resurser och möjligheter åt åtminstone så skickligt folk som man nu kan hitta på Åland tror jag definitivt att man kan åstadkomma bättre än vad man har lyckats med hittills. Jag håller helt med ltl Sundback att vi skall stödja det fria näringslivet, men vi måste spela på samma villkor som på andra ställen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Jag tror för min del att frågan om 5 miljoner mark till Ålands Utvecklings Ab eller inte  inte är fråga om att Åland skulle ge sig in på en socialistisk väg. Det tror jag är att måla upp det hela lite svart och vitt. Däremot tycker jag att man kan diskutera vad marknadsekonomi betyder och vad vi skall föra för näringspolitik med de instrument vi har. Där tycker jag att debatten tidigare inte har motsvarat liberalernas krav på landskapsstyrelsen att kunna visa en strategi eller vad man vill med Ålands Utvecklings Ab.  Jag tycker att ltl K-G Eriksson var betydligt mera nyanserad här i dag. Det är inte fråga om att man skall ha en alldeles fri marknadsekonomi utan några inblandningar som helst; det exemplet har vi i vissa östländer där man tror att marknadsekonomi är att ta bort alla samhällsinsatser, medan de marknadsekonomier som fungerar har ett regelverk, har ett utbildningssystem, har det man brukar kalla goda institutioner, hela den instituionella bakgrunden när det gäller finanssystemet, utbildningssystemet och annat som också företagen behöver. Liberalerna har i många sammanhang sagt att egentligen skulle den mest strategiska insatsen för Ålands näringsliv vara att bygga bostäder, se till att servicen, daghem och omsorg fungerar därför att företagare har också familjer, vänner och släktingar som behöver kunna leva ett bra liv med de säkerheter och tryggheter som välfärdsstaten representerar.

     

    Jag skall ta upp ett par frågor från ltl K-G Erikssons anförande. När det gäller Ålands Utvecklings Ab är det viktigt att konstatera vilka omständigheter som fanns när bolaget bildades. Man kan säga att en av orsakerna till Ålands Utvecklings Ab:s bildande var den finska statssocialismen, om man något spetsar till det därför att i riket budgeterade man avsevärda belopp för aktieteckning i olika bolag, i råvaruindustrin och i andra industrier, som vi i dag får ta del av när man säljer ut Sonera osv. Vi hade på den tiden ett system som brukar sammanfattas med ”enahanda förmåner”, det som man gjorde i riket kunde vi också göra här, dvs. använda pengar till samma ändamål, naturligtvis inte samma belopp. För att kunna utnyttja möjligheterna att använda pengar för näringslivet var aktieteckning i bolag en lösning på problemet att hitta lämpliga instrument. Vi kunde alltså inte välja instrument fritt på den tiden, och det var inte så lämpligt för åländska förhållanden. Flera av de projekt som landskapet gick in i via Ålands Utvecklings Ab blev inte lyckade, men däremot har de haft vissa spridningseffekter, ökat kompetensen osv. Men det var också viktigt att notera att all aktieteckning från Ålands Utvecklings Ab förutsatte mera stöd från de andra aktörerna. Landskapsstyrelsen uttalade roll var att vara passiv men samordna andra finansiärer. Det blev ett visst aktivt deltagande i vissa bolag också, men tanken var inte den i första hand. Tar vi det exempel som ltl K-G Eriksson tog fram, bolaget CCM,  så hade det stora problem att finansiera sin utvecklingsverksamhet. De tog fram produkter som hade en utvecklingstid på två-tre år, sedan kunde man få en stor order t.ex. från Kina under ett år som många gånger om gav tillbaks pengar. Den avgörande insatsen från Ålands Utvecklings Ab var inte att vara med och driva affärerna, inte att vara med och stå för kompetens, utan att koordinera finansiärerna och koordinera den tilläggskompetens som behövdes. Det var alltså via utvecklingsområdesfonden Kera – Finnvera i dag – det var via Sitrafonden – Kekkonens minnesfond – och det var teknologicentralen Tekes. Där ställde vi kravet på att man måste ta in en kompetent VD – om det var Tekes eller Sitra som rekryterade personen minns jag inte – men den offentliga insatsen var att hjälpa till med vissa kontakter, att se till och puffa på. Pengarna hade en liten betydelse. Det är mot den bakgrunden som man faktiskt kan fråga sig när det står så här i ett brev från landskapsstyrelsen: ”Landskapsstyrelsen har beredskapen att kapitalisera upp – bara det uttrycket säger att här är man inne på tom retorik – bolaget betydligt, i år fem-tio miljoner mark, senare med tiotals miljoner mark, för att skapa ett bättre handlingsutrymme. Landskapsstyrelsen avser ine att ställa några högre avkastningskrav på kapitalet. Vad är detta? Vad är det för signal till näringslivet? Jo, man säger att pengar har vi och inte ställer vi några krav, men vi är gärna med och pumpar upp bolaget. Förnuftigt nog hade ltl K-G Eriksson sina dubier mot det här och det tycker jag att han skall framföra till sina partikolleger, alltså, som ltl K-G Eriksson sade, lite mer och bättre resurser till Ålands Utvecklings Ab, det är precis det som vi också tycker: lite mer och bättre, men med tillägget inom ramen för en strategi. Där håller jag med ledamöterna Wiklöf och Sundback, även om jag inte riktigt är med på det socialistiska resonemanget, att det är väl ändå så att affärsvärlden sköter det mesta om spelreglerna finns. Det kan vara bra om det finns ett bolag som är med och puffar på, men att ”kapitalisera upp” och utlova tiotals miljoner närmar sig, det kan jag gå med på, socialism i liten skala (Från salen:dom har bara börjat ännu!) ja, fortsätter det så är vi inne på den franska modellen, där man skall ha kontroll över energibolag och råvaruresurserna, massmedia osv., men jag hoppas att vi skall få en ändring i landskapsstyrelsen innan det inträffar!

     

    Herr talman!

    Om vi ser på de instrument som ltl K-G Eriksson räknade upp: bidrag, lån, borgen, garantier och riskkapital, är liberalernas åsikt om riskkapital att det skall finnas en marknad för riskkapital, för riskkapital betyder inte bara pengarna utan det betyder att det är en riskkapitalist, en person, en entreprenör eller någonting sådant som håller i pengarna och som liksom alla andra medborgare i samhället är mån om sina pengar och är mån om att de skall få ränta och utdelning och tar risken. I och med det finns drivkraften att man tar reda på väldigt noga har det här IT-bolaget förutsättningar, det tar ”kapitalisten” reda på därför att han/hon inte vill förlora pengar utan tvärtom tjäna pengar. Fungerar inte den marknaden med banker och andra försäkringsbolag som vi har bör väl landskapet gå in men inte för att själv bli en riskkapitalist eller att ge pengar utan se till att marknaden fungerar. Vill man säga att riskerna på Åland är lite större än på andra håll och vi måste få igång en utveckling på vissa tjänsteföretag eller vissa industriföretag, kan man säga att den här riskkapitalisten som är villig att satsa tio miljoner, han får en liten uppmuntran genom att landskapet åtar sig att garantera fem miljoner av dessa tio; då kan man säga att man har stimulerat marknadskrafterna och den kompetens som skall finnas hos dem som sysslar med det här. Det har visat sig under alla år i det åländska näringslivet att det finns krafter som är villiga, kunniga, erfarna osv. Hur man än vrider och vänder på näringspolitiken – man kan också gå tillbaka till mina insatser som tjänsteman – är det aldrig lyckat att gå in i företag med aktiekapital och ägande. Då hade vi det motivet att de här pengarna kunde vi s.a.s. få gratis med enahanda förmåner-alternativet, men det var helt klart, så länge jag var med, att det här skall vi avveckla sedan och använda pengarna på ett annat sätt; produktutveckling, rådgivning, kompetensutveckling och alla de sakerna är fortfarande relevanta.

     

    För att summera debatten om Ålands Utvecklings Ab, där man av och till har på något sätt sagt att vi är ovilliga att stöda näringslivet på det sättet, så kan vi säga att lite mer och bättre resurser men inom ramen för en ganska välavvägd strategi som går in på just det regionalpolitiska och att koordinera olika finansaktörer och sedan puffa på i vissa projekt, men det här är en av många komponenter i näringspolitiken. Att kapitalisera upp och låta miljonerna rulla tror vi inte på, åtminstone inte förrän det finns en tydligare strategi.

     

    Herr talman!

    Tilläggsbudgeten är av oerhört stor vikt och jag tycker att det är tråkigt att de finansansvariga i landskapsstyrelsen och näringsansvariga inte deltar desto mer. Däremot kan vi notera att lantrådet sitter här och kan vidareförmedla eventuella guldkorn från debatten. Jag skulle säga att det finns all anledning för lagtinget att bevaka näringspolitiken i framtiden därför att dessa två exempel som finns i tilläggsbudgeten ger signaler som inte tyder på en bra näringspolitik, det första med miljonrullningen och sedan det andra exemplet med flishuggen, som jag tror att är det etablerade begreppet, åtminstone i Sverige och landskapsstyrelsen använder också  ”hugg” och inte ”tugg”. Om vi sammanfattar, så är det inte i det fallet heller fråga om att vi är inne på en socialistisk väg utan jag skulle snarare kalla det att man fortsätter med en patriarkalisk syn på näringspolitiken, dvs. landskapet har pengar och landskapet vill gärna vara hyggligt mot näringslivet, man har sin lilla sedelbunt och man säger att här kan vi hjälpa er. För det får man naturligtvis kanske tack och lite röster som påspädning! Det här är alltså som jag ser det en traditionell patriarkalisk näringspolitik. Det viktiga i fallet med flishuggen är att fundera på: vad är det för marknadsmekanismer som inte fungerar i det här fallet? När det gäller en omställning från en energibundenhet till olja och liknande, som vi har i dag, till mera förnyelsebar energi, så kräver den mera insatser i ett övergångsskede därför att man har ett världssystem med oljeberoende som gör att egentligen finns det ingen fungerande energimarknad som tar hänsyn till långsiktigheten. Marknadspriserna tar inte hänsyn till att oljan är en ändlig resurs; då skulle man lägga på ännu mera. Oljan är dyr just i dag, men det är en resurs som minskar och det tar man inte hänsyn till i prissättningen. När det gäller förnyelsebara resurser är det dyrt att bygga upp systemet och marginalkostnaden för att använda förnyelsebar energi minskar och därför finns det motiv för landskapet att gå in, också av det motivet att det är regionalpolitiskt intressant att man ger möjligheter för skogsägare att sälja en del av sin råvara. Det måste man också sätta in i sitt ekologiska sammanhang, för tar man bort all råvara, alla rester från skogsavverkningen, så är det skadligt för recirculeringen av vissa mineraler och ämnen i skogen, så där måste det också sättas in i sin helhet. Då har vi i lagtinget accepterat att man går in och stöder produktion av energi, och det gör vissa bolag i dag. Skogsägarförbundet använder bark för fjärrvärme och i Mariehamn har man en ganska väsentlig produktion av energi: Mariehamns bioenergi. Så långt har vi alltså en viss samhällsinsats, men sedan frågar man sig varför går då landskapet in och med ett anslag i en tilläggsbudget om 590.000 mark, som är lika med 40 procent av ungefär 1,4 miljoner, som en större flishugg kostar, när det i ordinarie budget står att under år 2000 skall vi närmare utreda det. Det sägs visserligen att anslaget kan vara upp till 40 procent, men i alla fall är avsikten att ge 40 procent. Det har de som har ansökt också förstått; de signalerna har de fått. Varför skulle man ge sig in på att ge ett patriarkalist bidrag från person till person i det här sammanhanget när det skulle kunna finnas möjlighet för andra att gå in på en marknad och producera flis för försäljning – möjligen med vissa landskapsbidrag för att få igång det här. När man ger till en utestänger man 15-20 andra. Det är det som är inslaget när man befäster genom stöd en monopolsituation, och det går emot våra principer när det gäller att man skall försöka hjälpa till att skapa marknaden så att de enskilda entreprenörerna ser att här finns det en möjlighet för oss att utvidga verksamheten med kanske en skogsprocessor eller en skogstraktor eller någonting sådant eller om det lönar sig med stordrift och större flishuggar att man går ihop i ett bolag. 15 entreprenörer tecknar aktier i ett litet bolag och så köper de en hugg som de gemensamt delar på eller att landskapsstyrelsen tänker att det här är ett intressant område där det finns många olika möjligheter, man konstaterar att det finns olika syn på hur mycket rester man kan ta ut ur skogen, man konstater att det finns små flishuggar, det finns stora mobila flishuggar och det finns ett s.k. terminalsystem: vilket skall vi satsa på, vad skall vi välja? I det avseendet borde landskapsstyrelsen vara en föregångare och tala om att nu har vi sett här att ekologiskt, näringsmässigt osv. är detta en intressant marknad för entreprenörer som vill etablera sig på detta område. Då växer marknaden fram med entreprenörer som själva tar ansvar för kostnaderna för att göra detta rationellt och effektivt. Finns det överkapacitet sjunker priset och några kanske slås ut i konkurrensen, det som man kallar kreativ förstörelse, dvs. att konkurrensen tvingar fram de bästa. Sedan kan man diskutera om det är det bästa systemet, men det är så marknaden fungerar. På det sättet växer marknaden fram utan att landskapsstyrelsen från första början säger att nu ger vi 40 procent, 590.000 mark, till en flishugg som betyder överkapacitet, som möjligen betyder exportstöd osv. och så utestänger vi de andra. Det är principiellt ett felaktigt sätt att gå och som vi ser det går man tillbaka i en traditionell näringspolitik, som i så många andra sammanhang t.ex. Frisinnad Samverkan har sagt att vi vill komma bort från det, det här instrumentet skall vi inte använda. Nu har vi ett fall här i dag där man mycket tydligt och till rätt ganska stort belopp är tillbaka i det här och där man inte på något sätt kan visa att det här är den bästa lösningen, rent tekniskt, samhällsekonomiskt eller näringspolitiskt. Det är det som är illavarslande. Vi har den s.k. 2004-problematiken: när sjöfartens betydelse framöver minskar måste vi stimulera näringslivet på ett sådant sätt att man inte är med och låser fast strukturer, som i det här fallet med flishuggen, utan man öppnar upp för alla att vara entreprenörer, att få stöd i sin kompetensutbyggnad, att få hjälp med samordning med olika fonder osv.

     

    Bara för att ta ett exempel till, herr talman. Lån, riskkapital samt stöd till samriskföretag inom EU är ett faktablad: där finns pengar i massor, att söka och att använda och de fördelas via kompetenta fördelningsinstitutioner, som vi möjligen måste bygga upp på Åland också, 420 miljoner ecu att avsättas för tre kompletterande delprogram, en riskkapitalfond för företag som befinner sig i uppbyggnadsskedet, nya finansiella resurser till gränsöverskridande samriskföretag inom programmet JEV, Joint European Venture, och en mekanism för lånegarantier för att öka tillgången på lån för små eller nybildade företag. Där har vi pengarna och man kan säga att EU styr vår näringspolitik och att vi är bundna av vad EU gör, men här är det så att vi har en möjlighet, och antingen utnyttjar vi den eller inte. Det alternativ som landskapsstyrelsen har valt är när man i ett brev säger att nu kapitaliserar vi upp ett av våra bolag och sedan rullar det på med tiotals miljoner. Varför skulle man göra det när det finns en mekanism som är genomtänkt strategiskt, ekonomiskt och på alla sätt?

     

    Vi har som sagt argumenterat här – jag hoppas inte förgäves – gentemot många i näringslivet och av ålänningarna som har hört på det här, men tydligen förgäves när det gäller landskapsstyrelsen och det finns anledning att bevaka näringspolitiken i fortsättningen. Det är en allvarlig fråga därför att år 2004 måste vi se i facit: gjorde landskapsstyrelsen rätt här när man går in och skall äga och styra och ställa och låta miljonerna rulla? Man kan säga här som vtm Bert Häggblom i samband med en lag sade, att så här gör vi och sen får vi se! Går det på tok får vi skaka på axeln och gå vidare. Denna Lex-Bert tror inte vi på, utan vi tror att man måste noga tänka igenom innan man sätter igång miljonrullningen hur man vill hjälpa fram de krafter som finns i näringslivet och den entreprenörsanda som har funnits, finns och kan utvecklas.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Ltl Erland försökte i början av sitt anförande värja sig mot bedömningen av socialistisk näringspolitik här i lagtinget  och kom då fram till att man egentligen borde tala om patriarkalisk näringspolitik. Det var i och för sig ganska bra funnet därför att den patriarkaliska politiken leder bl.a. just till sådana här avarter som samhällsägande via bolag,  som man planerar. Det stämmer ganska bra med patriarkalisk om man tänker på vad ordet kan innehålla; det indikerar att det finns en i toppen, en patriark, som kan och vet allt, alla andra åsikter och eventuella förslag är av underordnad betydelse. Det indikerar en hierarkisk organisation med en i toppen som på grund av sin erfarenhet och visdom klarar av det mesta. Det är uppenbart att för dessa stöd och för detta aktiekapital finns inte normala förvaltningsprinciper. Det finns inte lagrum hur man skall bevilja pengarna utan det är några slags politiska bedömningar som enstaka personer, som mer eller mindre har utnämnt sig själv till experter, skall bedöma. Det är på något vis så groteskt när man tänker på diskussionen om hur man skall pröva detta med landskapsborgen för studerande. Då måste man till varje pris från landskapsstyrelsens och majoritetens sida värja sig mot sannolika fall av missbruk, men här är det nästan fråga om humanitär hjälp till företagare som skall klara sig i framtiden och bygga upp det framtida Åland, så jag tycker att det var ett fyndigt sätt att definiera den näringspolitik som bedrivs. Jag håller med om att den är nästan mera religiös än baserad på sakkunskap.

     

     

    Ltl Wiklöf:

    Herr talman!

    Väldigt mycket har sagts i den här debatten och jag vill inte heller upprepa allt som jag tidigare har sagt, men jag vill slå fast för egen del, och jag tror att mitt parti också delar den uppfattningen, att i ett läge där vi ser att väldigt mycket är på väg att ske visavi förändringar i vår näringslivsstruktur tror jag att det är viktigt att vi har visionerna, att vi försöker nytänka, att vi försöker skapa nya ben, som vi i framtiden kan leva på och detta särskilt i belysning av de hot som finns inom rederisektorn om utflaggningar och förändrade skatteformer, som kommer att drabba både medborgare och samhället på Åland. I den belysningen har jag ingenting emot att man inom landskapet är kreativ för att försöka få dynamik i olika företagsutvecklingar, inom vilken nisch det vara må och naturligtvis finns det någonting inom IT som är intressant – det kan ingen bestrida – det är mycket med den framtida kommunikationen som finns inbyggt i detta. Men jag vill än en gång slå fast att jag för min del inte tror att det som en gång tidigare i tiden fjättrade socialdemokraterna så hårt, detta med samhällsägande som vi numera har övergett, är någonting som skulle bära till lycka i detta avseende. Jag tror inte heller att intresset är så där kopiöst stort ute i näringslivet om att få samhället med som aktiv aktieägare; det är mitt absoluta intryck. Eftersom IT-ministern tidigare har deklarerat  att det är framför allt inom IT-sektorn som vi skall gå fram, där ju, som jag tidigare har sagt, intresset från investerarnas sida inte synes vara särskilt lågt, om man  mäter aktiviteten på börsen i det här avseendet, den är närmast hejdlös. Det är bra om man i både lagting och landskapsstyrelse diskuterar nya vägar hur vi kan komma fram och det är bra om vi kan vara aktiva och också hjälpa företagsamheten på traven där det behövs, men jag vill ändå hävda att ägandevägen är ingen bra väg och jag tillhör också dem som anser att det finns en stor risk för att man får konkurrensförskjutningar på den fria marknaden.

     

    Min gode vän näringsministern Roger Jansson har en gång fällt de bevingade orden att skall marknadsekonomin  bringas att fungera måste samhället gripa in, och det är en devis som jag anser att är så till den milda grad bevingad att den borde skrivas in i historieböckerna. Jag tror inte att det är riktigt är så.

     

    Sedan har vännen K-G Eriksson under debatten försökt indikera att kapitaliseringen av Ålands Utvecklings Ab inte skulle vara någon jättesatsning, men jag tycker att skrivningarna från landskapsstyrelsens sida visar precis tvärtom, att den fas vi nu är inne i med 5 miljoner till Utvecklings Ab och 5 miljoner till Industrihus Ab är bara starten på utvecklingen, eftersom man talar om att senare kan det handla om ytterligare tiotals miljoner.

     

    Jag tror definitivt inte att det här är en bra väg, herr talman, och jag tycker att vi skulle ta lärdom av andra i detta avseende också.

     

    Till den del det gäller pengarna till Ålands Industrihus har jag förståelse för det. Jag anser att det är något av en infrastrukturell satsning. I det avseendet kan jag också ha förståelse för att man från landskapets sida på något sätt är med i bredbandsutvecklingen, även om det också kanske kunde vara någonting för marknadsekonomin. Men just den grundläggande infrastrukturen där vi skall vara med och skapa möjligheter, bredda jordmånen, för att vårt näringsliv skall kunna växa, expandera och blomma ut, tycker jag är legitimt. Samhällets roll är enligt mitt sätt att se att vi skall alla var med och göra vårt bästa för att företagsamheten skall ha maximala möjligheter, förutsättningar, att växa ut. Det är vår roll. Däremot säger jag om delägandet i företag, vilket jag icke sade i min ungdom, gud bevare oss från det!

     

    Satsningarna på Ålands Industrihus tror jag som sagt är rätt. Jag tror att i initialskedet kan det för många vara svårt att få lämpliga lokaler och här har samhället varit aktivt. I den kommun i vilket detta förverkligas har det inom bolagets ram också varit så att man har haft en extra dusör att satsa, men det tycker jag också är helt riktigt. Ålands Industrihus har skapat en hel del förutsättningar för nyetablerade företag. Långsiktigt kanske man kan diskutera huruvida lokalerna t.o.m. kunde övertas av etablerade industrier som tycker att de har funnit sig till rätta där, som någon har sagt tidigare, inom bostadsproduktionen; man skall sälja för att kunna bygga nytt, kanske det kunde vara så speciellt här där ingen blir bostadslös.

     

    Herr talman!

    Socialdemokraterna är alltså inte anhängare av den näringspolitik som landskapsstyrelsen nu vill skjuta fart på. Bl.a. tycker jag att det är viktigt att vi har inte fått någon indikation på att det skulle stå företag i kö som har svårt att finansiera sin start, att komma igång. Tvärtom känns det så att det är landskapet som nu tar initiativet för att skjuta fart åt detta samhällsägande, och det tror jag inte är någon bra utveckling. Vi vill det åländska näringslivet gott och vi vill att det skall ha de bästa villkoren därför att lyckosamma, framgångsrika företag skapar också goda arbetsplatser, trygga arbetsplatser och en hygglig lön för dem som arbetar i dem.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Jag borde väl inte begära ordet, men det har varit så mycket osakligheter och orimligheter i debatten, till den delen jag har hört den, att det är alldeles hemskt hur man kan påstå saker och ting som inte har någonting med verkligheten överhuvudtaget att göra. När det gäller riskkapitalfinansiering i landskapet tar vi lärdom av Sverige och Finland. Där använder man enorma belopp från staternas sida till riskkapitalfinansiering via de finansieringsinstitut som där finns. Vi har ett samarbete och vi bygger upp ett samarbete med dem också, särskilt västerut. Det är mycket likartade idéer vi har. Jag har tre dagar i följd haft diskussioner i den riktningen. Vid bolagsstämman i Ålands Utvecklings Ab igår redogjorde vi för landskapsstyrelsens riktlinjer för den fortsatta utvecklingen och vi fick hundra procentigt stöd av de övriga delägarna i bolaget. Det är alltså fyra rör, kan man säga, som är aktuella i sammanhanget när det gäller utvecklingen av det åländska näringslivet för att skapa ett mera diversifierat näringsliv, när Mariehamns stad är i riskzonen, när sjöfarten är på väg ner osv. osv. Det är teknologiröret, utveckling av teknologiföretag, som vi har mycket bra start på och vi har flera investorer som är villiga att satsa inom sektorn, så där behöver landskapet inte överhuvudtaget gå in, men sedan finns det en massa projekt som tas fram, där dessa investorer inte är beredda att gå in. De har alldeles tillräckligt redan, de tycker kanske att det där är en liten sak osv. Då är det någon annan som måste ställa upp med riskkapital. Då måste vi ha de möjligheterna att kunna göra det. Visar det sig att vi inte skall göra det, så gör vi det inte, om sakkunskapen säger att vi inte skall göra det. Det andra röret är regionalpolitiken. Man kan tänka sig att risken kan vara större; man kan göra en lägre riskbedömning för det företaget och vara beredd att gå in, trots att förutsättningarna inte är lika tydligt optimistiska som på fasta Åland. Det tredje röret är maritimröret, alltså service kring den  maritima branschen och det fjärde röret är IT-röret, som inte är något huvudrör i utvecklingen av Ålands Utvecklings Ab. Jag ber att få återkomma senare – om det lönar sig.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Av den information som har bibringats lagtinget framgår inte vilka huvudrör som har förelegat, ingenting. Däremot har näringsministern Danne Sundman klart och entydigt i denna sal sagt ut att de här pengarna huvudsakligen skall gå till IT-verksamhet. Det är ett faktum! Så ligger det till med

    det och jag hoppas nu för näringsministerns egen del att ”rören” skall vara clean och fina så att inte Vesijohtoliikke Huber måste komma och rensa!

     

    Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Seriositeten tycks vara i högsätet här i den diskussion som förs! Jag har personligen här i lagtinget och i utskottet redogjort för de olika satsningsområdena och jag är näringsansvarig och inte ledamoten Sundman, som jobbar som IT-minister också bland sina portföljer och jobbar med de frågorna särskilt, men Ålands Utvecklings Ab ligger under näringsavdelningen och lyssna då på vad jag säger, så kanske det blir klart! Nu upprepar jag det som jag har sagt tidigare och dessutom framgår det väl av de skriftliga motiveringar som landskapsstyrelsen har lagt fram och den redogörelse vi har gjort inför vederbörligt utskott. Såsom jag har sagt här i plenum tidigare är det inte fråga om bidrag utan det är fråga om riskkapital som vi räknar med att inte förlora. När vi ger ut lån är det också riskkapital, som vi räknar med att inte förlora. När vi ger ut garantier är det också fråga om riskkapital, som vi räknar med att inte förlora. När vi ger ut bidrag är det inget riskkapital utan det är förlorat genast. I anledning av satsningarna på de övriga instrumenten, som är riskkapitaltyp, kommer vi att minska bidragstilldelningen till det åländska näringslivet, precis som ltl Boman här tidigare har efterlyst. Sådan är politiken. Att sedan bli kallad för socialist och andra förklenande uttryck som har förekommit här i debatten är inte värdigt det åländska politiska livet. När det gäller de privata kapitalägarnas intresse för att vara med och satsa riskkapital så finns det. Där går inte landskapsstyrelsen in och Ålands Utvecklings Ab in, om de inte begär det. Då kan vi föra en diskussion om att göra det, men det finns åtskilliga utvecklingsprojekt i det åländska näringslivet, där de befintliga kapitalisorerna inte går in. De har begränsat intresse och begränsad möjlighet och de vill inte gå in om de inte har full kontroll över verksamheten. Så är det. Och kan det finnas utrymme för andra kapitalinsatser än deras? Och det är det som Ålands Utvecklings Ab skall utvecklas till, i liberal anda, precis som liberalerna har talat om i många år att man borde göra, hur det är med socialdemokraterna vet jag då inte!

    TALMANNEN:Tiden är ute!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Till näringsministern vill jag säga att socialdemokraterna förbehåller sig tolkningsföreträde till sina egna uppfattningar om hur vi bedömer landskapsstyrelsens näringspolitik och att man genom att bli delaktig i ägandet i företagen alldeles klart har slagit in på en linje, som man med utomordentlig stor frenesi i decennier har belackat och kritiserat oss för. Det konstaterandet tänker vi inte ta tillbaka, för det är ett faktum. Sedan skall man inom landskapsstyrelsen lite klarare dra upp linjerna mellan de olika ministerierna, för det är faktiskt så att IT-ministern alldeles klart och entydigt sade att  huvuddelen av sakerna var avsatta för IT. Man kanske skulle ta ett internt möte och redogöra för varandra hur det ligger till innan man kommer till den här salen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl G-M Lindholm:

    Herr talman!

    Vi är överens i det stora hela vad gäller landskapets första tilläggsbudget. Problemet som vi ivrigt håller på och diskuterar är Ålands Utvecklings Ab och dess roll. Där tycker jag att just rolldiskussionen är intressant. Vi har med oss bland lagtingsledamöterna dåvarande näringschefen och en socialdemokratisk minister på den tiden Ålands Utvecklings Ab startades, så vetskap om hur det var tänkt har vi. Landskapsstyrelsen säger att man skall utveckla bolaget till ett riskkapitalbolag. Det tycker jag är direkt felaktigt, för det var så tänkt från början att det skulle vara. Poängen var att man skulle möjliggöra för företag att starta upp och sätta in pengarna i det. När bolaget ansågs vara flygfärdigt på egna vingar skulle det släppas från landskapets sida. Styrelsen var tänkt att vara ett bollplank, precis som ltl K-G Eriksson talade om, att man skulle ha en kompetens i den för att kunna hjälpa till vad gäller företagsamheten. Det var experter och inte politiker som det skulle vara. Det här är också en sak som man behöver ha för att det skall finnas en rättvis konkurrens med närliggande områden.  Reservationens första del kan man hålla med om, att det här har inte fungerat på det viset som det var tänkt. Bolaget har haft en ganska passiv roll, men förhoppningsvis skall det återgå till det som det var tänkt att vara. Under det inledande skedet tillfördes också Ålands Utvecklings Ab ganska stora summor, så det är ingenting nytt på det viset.

     

    För min egen del hoppas jag att det finns andra företagsidéer än bara IT som vi skall satsa på från åländsk sida.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Den minister som var ansvarig och med när bolaget startade var ingalunda någon socialdemokrat utan det var en pålitlig liberal, Lars Porko. Jag vet inte om ltl Lindholm hörde mitt anförande, men jag förklarade att orsaken till att man gjorde detta finansiella instrument möjligt var att vi hade systemet med enahanda förmåner och då var aktiekapital den väg man kunde gå och det rörde sig om några miljoner. Det viktiga var samordningsfunktionen, att vi drog ihop banker, försäkringsbolag genom att de hade kontakterna och på det sättet fick man en viss samordning och kunde generera idéer för satsningar som hade en regional inriktning. Det var just samordningen som var det viktiga. Jag tror att en väsentlig del av debatten borde vara att skilja på aktiekapital och riskkapital: aktiekapital är ett slags riskkapital, men i allmänhet går man in som mer eller mindre passiv ägare. I det som kallas venture-kapital och modernt riskkapital går man in när marknaden inte förmår att finansiera och i dag är marknadsfinansieringen så välutvecklad att det är bara när det är fråga om höga risker, där en entreprenör eller en riskkapitalist har så mycket insikt i t.ex. IT att han eller hon ser att här finns det möjlighet att tjäna pengar. Man kan också förlora pengar, men om det går bra tjänar man mycket pengar och där tycker jag att det är så givet att Ålands Utvecklings Ab har ingenting där att göra därför att kompetensen inte finns. Skall man skaffa den kompetensen blir den kompetensen dyr och bygger upp kompetensen kommer den kompetensen att gå ut på marknaden. Ålands Utvecklings Ab:s traditionella roll är att samordna, puffa på, vara med och hjälpa till och begränsat gå in med aktiekapital, ”lite mer resurser”, som ltl K-G Eriksson sade och bättre strategier. Det är det som vi talar för.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Ltl Lindholm tycker att det här är bra och hon redogör för, som jag tycker, landskapsstyrelsens lite hurtiga målsättningar att man skall gå in och hjälpa företagen och sedan när allt går bra så går man ut! Det är lite så där som något slags ambulerande hälsosyster ute i bygden, sedan får man folk att jobba och Åland går framåt! Men nu har jag en fråga till ltl Lindholm, för det har inte ännu åtminstone förklarats för oss om det går dåligt för bolagen. Då har samhället i alla fall tagit på sig ett ansvar och då innebär det väl att det skall mera samhällsmedel in? Det kan ju hända att det tillfälligt var ett bakslag, så om vi håller på och ger pengar åt företaget, så skall det väl småningom kanske bli friskt, bra och livsdugligt. Hur har ltl Lindholm tänkt sig det där? Det andra är experterna. Var man skall rekrytera dem? Skall de komma från andra bolag? Skall vi köpa in dem utifrån? Skall de ha någon speicell utbildning, får de inte vara politiker? Vad är det för experter som skall ställa sin kunskap till förfogande i dessa bolag, som skall vara neutrala och bara se just till det här projektets bästa? Vad är man villig att betala för dem? När man läser tidningarna i dag förstår man att de verkligt eftertraktade företagsledarna är vår tids verkligt ekonomiska toppskikt – det är inte några småpengar som de pojkarna kräver för att erbjuda sin kompetens, sin expertis. Jag skulle gärna höra ltl Lindholms synpunkter på just de här sakerna. Det är som sagt lätt att förstå den idealistiska målsättningen och tycka om den, men vad får den kosta skattebetalarna? Hur länge kan man pumpa in pengar och vem och hur mycket skall experterna få i lön? Skall det bli fallskärmar kanske?

     

    Ltl Lindholm, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback hade två frågor. Den första gällde ifall det inte fungerar och bolaget går omkull eller att det går dåligt. Det är det man menar med riskkapital. Ibland går det och ibland går det inte och det är det som är meningen med riskkapital. Vad gäller experterna kanske jag förklarade det otydligt. Jag menade att de är näringslivsmänniskor från Åland. De har tidigare suttit där, precis som ltl Erland redogjorde för och det är också meningen att kunna ha dem i fortsättningen. Jag tror att det finns en stor kompetens bland näringslivsmänniskor på Åland och det är väl här näringarna skall bedrivas. Då är det ypperligt att ta dem till hjälp.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att den centrala frågan är, om det inte lyckas att ge 10-30 procent i aktiekapital, om landskapet då skall gå in och fylla på, ”kapitalisera upp” bolagen ännu mera? I så fall accelererar processen med samhällsägande och samhällstyrning av näringslivet. Kan det finnas i näringslivets experter intresse av att driva en sådan företagspolitik på Åland? Nog tycker jag att majoriteten måste kunna klargöra spelreglerna för detta riskkapitalarrangemang. Nog är det väldigt mycket den patriarkaliska bidragspolitiken som råder; man får en känsla av att de som har rätt partibok eller annars håller inne med kritik eller krav, så har antagligen större förmåner och andra som är mera kritiska kan lätt lämnas utanför, för det finns tydligen inte några regler för hur samhällspengarna skall användas. Det är trots allt skattebetalarnas pengar det är fråga om.

     

    Ltl Lindholm, replik:

    Herr talman!

    Jag förstår ltl Sundbacks farhågor och jag har samma. Det sägs också i  budgetpresentationen  att det skall vara verksamhetsförutsättningar och att det är i ett initialt skede, och jag utgår från att så skall det vara.

     

    Ltl Svensson:

    Herr talman!

    Debatten har visat en utbredd uppfattning om att problemet är att landskapsstyrelsen inte har någon dynamisk näringspolitik, inga verkliga framtidsidéer. Och oppositionen är helt enig. Jag kan också säga att jag får liknande reaktioner från fältet, både från vanliga väljare och från människor i näringslivet som undrar vad det egentligen är som pågår eller vad som inte pågår. Att det dessutom finns en dragkamp inom landskapsstyrelsen om hur näringspolitiken skall formuleras är intressant. Uppenbarligen är det så att skall det bli en mera dynamisk näringspolitik så behövs det en ny landskapsstyrelse.

     

    Ltl K-G Eriksson var uppe och förklarade hur riskkapitalbolaget skall fungera. Han är en modest person med många vettiga synpunkter, men man kan väl säga att signalerna trots det blev lite oklara. Det handlar om något slags växthuseffekt som man vill ha. Man skall kunna gå in och se var man kan stimulera osv. Man pratar om proffs som skall tillsättas i bolaget och sköta det. Jag håller med om de frågor som ltl Sundback ställde, att vad är det egentligen för proffs! I tidningarna har man på näringslivssidorna läst om att man skall använda folk som bollplank, även om frekvensen av det ordet har minskat kraftigt det senaste året. Jag skulle vilja veta vad t.ex. ltl K-G Eriksson menar med att en styrelse skall vara bollplank. Det är för mig oklart.

     

    Sedan har jag fått flera påpekanden från det politiska fältet där man pekar på landskapsstyrelsens blågulrödögda syn på detta med IT. Inom näringslivet säger man att man har ingen uppfattning om vad det är som landskapsstyrelsen egentligen vill med detta. Jag kan t.o.m. påstå att det på sina håll jäser en slags otillfredsställelse med att man har en IT-politik som verkar gå ut på att man skall lägga ner en massa pengar på saker och ting. Man tycker inte att det är politik. Det har också påpekats att det första Internet-handelsföretaget har kraschat och det spekuleras i förluster på ett par miljarder kronor, om jag har förstått det rätt. Då säger man t.ex. att vad är det för nytt i ett IT-handelsföretag som inte redan har klarats ut för 50 år sedan av dem som har startat framgångsrika postorderföretag som har servat många människor, också här på Åland. Det handlar om att bygga upp ett kontaktnät, att söka fram produkter som man kan sälja, ordna logistik så att det kommer billigt och enkelt fram till alla eventuella kunder. Detta har man sysslat med i 50 år, men plötsligt när man startar ett IT-företag som skall syssla med allt detta finns det gott om riskpengar,  för man tror att IT är något slags hemlig formel – och så visar det sig att det gick inte alls därför att man var dålig på det som är traditionellt i näringslivet, att fixa logistik osv. Jag efterlyser alltså, och det har jag gjort tidigare, en klarare definition från landskapsstyrelsens sida vad man menar med allt det man säger därför att varken jag eller många av mina kolleger i lagtinget och framför allt folk ute på fältet vet inte vad som avses. Man bara förstår att det finns en hurtighet, som det sades här, att nu  skall vi satsa en massa pengar så blir nog allt bra! – men det måste finnas tanke och mening också.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Man kan väl säga att majoritetspartierna för tillfället har rymt från fältet! Det sitter två tappra kämpar kvar och vi väntar med spänning på deras taltur här i lagtinget. Det är ganska nedslående hur den politiska diskussionen har utvecklats under de senaste åren här i lagtinget. Lagtinget var förut ganska berömt för att ledamöterna höll sig inne i kammaren och diskuterade. Det är svårt att tolka frånvaron här i salen, men ett är ganska klart, att intresset för att öppet diskutera och formulera en majoritetslinje i fråga om näringspolitiken är inte stort. När vi från minoriteten och oppositionen försöker klargöra vissa frågor springer den ena ministern efter den andra in och ut och replikerar lite, men det blir inte så mycket av det. Det som ändå har kommit fram de senaste dagarna är att näringspolitiken som landskapsstyrelsen presenterar är oklar. IT-ministern anser att pengarna vi diskuterar skall användas just för de företagen och näringsministern pratar om rör och menar att ”IT-röret inte är något huvudrör”, utan han har andra ”rör” som han vill satsa mest på. Det är uppenbart att lantrådet, som borde veta var skåpet skall stå, tillsvidare inte har sagt någonting i frågan, så vi i minoriteten och oppositionen, inte heller Ålands folk, vet inte vilken som är huvudfåran i näringspolitiken – ja, ”huvudröret”. Man blir i alla inte rörd över diskussionen utan det är mera en röra av olika åsikter som enstaka ministrar har framfört här. Hela motiveringen och konstruktionen med bolaget verkar vara skriven i all hast och det låter bra, men det är grovt förenklat av hela situationen när det gäller förvaltning av allmänna medel. Jag tycker än en gång att ltl Erlands beskrivning av detta som en patriarkalisk näringspolitik är ett mycket bra ord. Det är ”pappa vet bäst”. Det enda är att vi här i oppositionen inte vet vem som är pappa för närvarande i den här frågan! Inte har det heller framkommit att det finns ett stort behov av aktieteckningar. Det har inte heller klargjorts om de övriga bidragsformerna och stöden till näringslivet är otillräckliga eller oändamålsenliga. Det är inte så hemskt länge sedan som vi tog en budget där så gott som alla moment som gäller näringslivet innehåller utökningar. Det är inte fråga om att någon har skurit ner några möjligheter för företagen att få stöd av olika slag från landskapet. Jag skulle vilja säga att innan de övriga bidragsformerna är uttömda, som vi alla är eniga om, så borde man inte komma med ett så här dåligt underbyggt förslag som bara skapar förvirring och kaos, och tydligen inte ens intresserar majoriteten eftersom man inte vill vara här och diskutera den saken. Jag vet från valrörelsen att de bidrag, som är till för att särskilt stödja företagsamhet i glesbygden och skärgården, inte är, enligt skärgårdsborna själva, ändamålenliga. Det är väl här som man borde förfina instrumenten och se till att man får sådana stödformer att skärgårdsborna verkligen kan nyttja dem, men det kräver mera arbete än att bara ta in 10 miljoner och komma med en ganska så luddig motivering, som dessutom inte finns förankrad i någon lagstiftning eller annan normgivning. Det blir i högsta grad fråga om politiska beslut för hur dessa 5 miljoner till olika företag skall fördelas.

     

    Det är ingen som talar om risker med missbruk, ingen kontroll, ingenting av det slaget och jag måste ännu komma tillbaka till frågan om landskapsborgen för studiestöd för att ge proportion på diskussionen, där det är så att landskapsstyrelsen har landskapsborgen för 2 miljoner obetalda lån. Här är man beredd att ta in 10 miljoner av vilka åtminstone 5 kan delas ut på politiska grunder. Årligen delar landskapet ut mellan 700-900 studielån och i det avseendet ägnar landskapsstyrelsen enormt med kraft för att beivra det som man kunde tro att är ett stort missbruk av samhällsmedel. På något sätt är hela synen på bidrag så förvrängd, att bara man kan antyda att det finns eventuellt företagare som har en idé som de inte får godkänd av näringslivets egna kreditinstitut skall man springa dem till mötes med pengar för att de säkert skall få pröva idén! Det är m.a.o. inte någon upplyftande diskussion och näringspolitiskt känns det nästan absurt att ta upp en sådan här diskussion att samhället skall gå in och börja vara aktieägare i olika privata bolag.

     

    Herr talman!

    Det har framkommit vid flera tillfällen att socialdemokraterna inte stöder anslaget och inte heller motiveringarna; däremot är vi naturligtvis villiga att stödja Ålands Industrihus och den typen av näringspolitisk infrastruktur som underlättar för företagen att etablera sig på Åland, men av de konjunkturutredningar vi har fått har inte behovet av kapital och riskkapital varit det stora problemet utan man har påtalat den hårda konkurrensen, de höga lönebikostnaderna och bristen på kompetent personal. Om man skall se på näringspolitiken i lite långsiktigare perspektiv är det bristen på konkurrens som är ett stort problem på Åland och då har vi själva varit med och skapat handelshinder: taxfree resulterar i problem för sådana företagare som inte sysslar med turism och att skjutsa sprit fram och tillbaka mellan olika hamnar, kostnader, byråkrati, det försvårar för företagsetableringar på Åland och inte minst hela det åländska näringsskyddet är ett enormt hinder för företag utifrån att investera på Åland. Då är det så att hela EU och frihandeln går ut på att marknaden skall styra etableringarna så att de görs på de platser där konkurrensmöjligheterna är gynnsamma för företaget. Men vi har själva genom den politiska strukturen med Ålands självstyrelse och taxfree varit med och skapat de stora handelshinder som finns på Åland. Då blir den patriarkaliska politiken ännu tydligare, för det gäller att gynna de företag som finns på den åländska marknaden och detta underlättas dessutom genom att minska på deras rättssäkerhet genom att inte ha någon lag t.ex. om offentlig upphandling, att inte ha lagstiftning om hur pengarna till det här bolaget skall fördelas, utan politiskt sysslar man med att gynna de egna åländska företagen. Och det är en möjlig näringspolitik, men då borde man renodla den klart utgående från just de här begränsningarna, som man också kan se som möjligheter för det åländska näringslivet. Men det är alltså i dag en mycket skyddad verkstad och landskapsstyrelsen bidrar ofta med sin näringspolitik och sin övriga lagstiftning med att bibehålla det så. Jag tror att det delvis finns ett intresse av det därför att man ser i första hand till de egnas behov. Det är viktigt med arbetsplatserna osv. Men det där borde man klargöra från borgerligt håll i stället för att smygsocialisera och försöka jobba på det sättet, utan säg rakt ut hur mycket det åländska näringslivet skall vara samhälsfinansierat och tala inte då om borgerlig näringspolitik, marknadsekonomi osv., för det har vi inte på Åland. Det är klichéer och det har inte någonting att med den åländska verkligheten att göra.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Sundback var inne på den ”bristande debatten” från majoritetens sida, och den är väldigt tydlig. Inte nog med att man inte håller sig i salen i någon större omfattning utan man har inga argument egentligen. Det jag vill tillfoga till min lista om att det jäser ute på fältet är att det är ganska många människor som har tagit kontakt med mig och uttryckt sin bestörtning över att det inte förekommer argument från majoritetens sida i de olika frågorna. De undrar vad det handlar om egentligen.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! Jag kan bara instämma att jag undrar också vad det handlar om. Men jag tror att det handlar om en enda sak och det är 17 mot 13!

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Diskussionen om tilläggsbudgeten har handlat om viktiga saker för liberalerna när det gäller näringspolitiken, men jag tänkte också, liksom några andra, helt kort bara beröra detta med debatten och landskapsstyrelseledamöternas insats. Det är så att i onsdags sade landskapsstyrelseledamoten Sundman att han för sin del skulle föra in debatten på en lite högre nivå, dvs. landskapsstyrelsen kommer in här och talar om att lagtingsdebatten är på en låg nivå. Det kan den möjligen vara; av och till kan jag väl också tänka mig att hålla med om det, men det är ett svepande omdöme som visar att det är ett slags allmänt förakt för de folkvalda ledamöterna. Jag kan inte se att vi i liberalerna personligen skulle ta åt oss eller som grupp utan det måste väl gälla alla. Möjligen kunde man tolka det som så att debatten är på en låg nivå därför att det är många som inte deltar med argument, men det var väl knappast det som var tanken.

     

    Sedan har vi den som är ansvarig för näringspolitiken. Den som är ansvarig för finanspolitiken tror jag inte alls har varit här i samband med debatten om tilläggsbudgeten. Det är kanske politiskt klokt på ett sätt, men det är inte bra för systemet. Näringsansvarige Roger Jansson har varit här sporadiskt och deltagit i debatten. Han sade i en replik att det har förekommit en massa osakligheter i debatten och då skulle jag vilja veta: vad är det för osakligheter? För liberalerna som grupp är det en av de absolut viktigaste punkterna i vårt arbetsschema att vi skall sätta oss in i sakerna och försöka kunna basera allt på sakkunskap. Det tycker jag att vi har gjort i tilläggsbudgeten; vi har tagit upp frågor som är viktiga, där vi har en annan åsikt och de har vi grundat på sak. Därför tycker jag att det borde vara ett anständighetskrav att den minister som säger det här kommer och talar om vad det är för osakligheter. Det är klart att är det osakligheter vill vi veta det för att gå framåt i saken; inte sitter vi här som något slags oppositionsparti som sysslar med en massa debattritualer utan vi vill att det skall bli en bra näringspolitik och då måste det grundas på sak. Eftersom inte näringsminister Roger Jansson är kvar här vill jag att lantrådet och landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson förmedlar det här till honom: vi vill ha en lista på de osakligheter som har förekommit i debatten, som jag för min del tycker att har varit saklig. Det som man kan diskutera är åsikterna, de kan ju tyckas lite märkliga. Jag skall citera en sak som jag antecknade från IT-ministern Danne Sundmans inlägg här i onsdags som sammanfattar lite vad landskapsstyrelsen tydligen har tänkt sig med Ålands Utvecklings Ab. Han sade så här: ”Det kan hända att det kommer in en 15-åring iklädd flismössa och frågar: Hur skall jag göra för att förverkliga min idé. Då behöver den mycket mera än bara kapital.” – och det skall Ålands Utvecklings Ab stå för med tiotals miljoner! Om det är osakligt eller inte, men jag tycker att IT-diskussionen är en bubbla av ofantliga mått. Kan ingen i landskapsstyrelsen sticka hål på bubblan och börja med konkret, konstruktiv och saklig IT-politik?

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Lagtinget tar nu lunchpaus till kl. 13.00.  (Kl. 11.57).

     

                                                                     --------------

     

    Kl. 13.15. Plenum fortsätter. Diskussionen förklaras avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna enligt huvudtitlar jämte detaljmotiveringar, därefter föreläggs inkomsterna i dess helhet och sedan betänkandets kläm och betänkandets allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs 42 Ht. Landskapsstyrelsen.  Godkänd. Föreläggs 43 Ht. Kansliavdelningen.

     

    Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att anslaget om 590.000 mark under 43.27.40 Understöd för befrämjande av förnybar energi utgår.

     

    Ltl A-H Sjöblom: Herr talman! Jag understöder ltl Viveka Erikssons förslag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Viveka Eriksson, understödd av ltl Sjöblom, föreslagit att anslaget om 590.000 mark under momentet 43.27.40 Understöd för befrämjande av förnybar energi utgår. Detta kallas ltl Viveka Erikssons ändringsförslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och den som röstar för ltl Viveka Erikssons ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Majoritet för ja.

     

    Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag. 43 Ht. I övrigt godkänd.

     

    Föreläggs 44 Ht. Finansavdelningens förvaltningsområde. Godkänd. 45 Ht. Social- och miljöavdel-ningens förvaltningsområde. Godkänd.  46 Ht. Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde. Godkänd.  47 Ht. Näringsavdelningens förvaltningsområde.

     

    Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att anslaget under 47.03.88 Aktieteckning i bolag minskas med hälften så att 5 miljoner kvarstår.

     

    Ltl Sjöblom: Herr talman! Jag understöder ltl Viveka Erikssons förslag om att budgetmomentet skulle minskas med 5 miljoner mark.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Viveka Eriksson, understödd av ltl Sjöblom, föreslagit att anslaget under moment 47.03.88 Aktieteckning i bolag skulle minskas med 5 miljoner till 5 miljoner mark. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar med finansutskottets förslag röstar ja; den som röstar för ltl Viveka Erikssons ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

     

    Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.  47 Ht. i övrigt godkänd.

     

    Föreläggs 48 Ht. Trafikavdelningens förvaltningsområde. Godkänd.

     

    Därmed är utgifterna godkända.

     

    Föreläggs inkomsterna i dess helhet. Inkomsterna godkända.

     

    Föreläggs finansutskottets första kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs finansutskottets andra kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets allmänna motivering. Allmänna motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 6:

     

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/1999-2000 om landskapet Ålands positioner inför Europeiska Unionens regeringskonferens. (M nr 2/1999-2000).

     

    Först tillåtes diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Vtm Ragnar Erlandsson:

    Herr talman!

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande är skrivet så att det egentligen inte krävs någon ”förklaring” - för att använda ett bekant ord från tidigare debatter. Vi kom överens om att en presentation på normalt sätt inte är behövlig och därför är inte mitt anförande heller en presentation av nämndens betänkande. Betänkandet föreläggs nu lagtinget för godkännande och blir därefter en handling som uttrycker lagtingets åsikt i anledning av landskapsstyrelsens meddelande angående den pågående regeringskonferensen inom EU. Betänkandets styrka är att det tillkommit utan vare sig omröstningar eller reservationer till de redovisade skrivningarna eller anslutande protokoll från nämndens behandling. Det är bra, för om landskapsstyrelsen skall ha framgång i den fortsatta förhandlingsprocessen eller i uppdraget att bevaka landskapets intressen är det en klar styrka om nämnden och lagtinget enhälligt kan anta en gemensam linje. Kan vi inte enas på hemmaplan blir det alltid svårare att behärska bortaplanen.

     

    Jag uppfattar betänkandet som en förstärkning av de synpunkter som ingår i landskapsstyrelsens meddelande. Det ger landskapsstyrelsen stöd i att exempelvis hävda Ålandsprotokollets status och fasta bindning till primärrätten; eventuella aktioner från EU:s medlemsstater om ändring eller upphävande av eller tillämpning av protokollet kräver enighet och inte endast kvalificerad majoritet.

     

    Det här är givetvis inte sista ordet i den pågående processen. Under den fortsatta regeringskonferensen kan uppstå nya frågekomplex med konsekvenser för Åland, varför det är viktigt för alla åländska aktörer att noga följa med utvecklingen. För landskapsstyrelsens del är det angeläget att i fortsättningen informera lagtinget om nya vinklingar. Ambitionen för oss som lagtingsledamöter är givetvis att i samarbete med landskapsstyrelsen tillvarata landskapets intressen på bästa och effektivaste sätt. I det avseendet är självstyrelsepolitiska nämndens åsikter en lovande början.

     

    Ltl Ronald Boman, replik:

    Herr talman!

    Jag skulle bara som en kommentar vilja säga att man har uteslutit en kritisk granskning i självstyrelsepolitiska nämnden därför att man inte har gett alla partier utrymme att vara med i nämnden, så inte är det kanske så enigt som vicetalman Erlandsson vill framhålla. Det är enigt bland dem som har fått säte och stämma där, men jag anser att alla partier borde ha varit representerade i självstyrelsepolitiska nämnden. Så är det nog i andra parlament ute i världen med sådana här övergripande organ, som ju självstyrelsepolitiska nämnden borde vara.

     

    Vtm Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Nämnden har inte uteslutit någon. Nämnden har sammanträtt i en sammansättning som den har blivit utsedd.

     

    Ltl Boman, replik:

    Herr talman!

    Det var just det jag sade; eftersom Ålands Framstegsgrupp inte har säte och stämma där har vi inte heller kunnat delta i behandlingen!

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Det har funnits en överenskommelse om att också ltl Ronald Boman skulle kallas till nämndens möte och ett förbiseende har antagligen gjort att den rutinen inte har fungerat den här gången.

     

    Herr talman!

    Vicetalman Ragnar Erlandsson presenterade, nej, uttalade sin åsikt om betänkandet. Det är riktigt att vi har bestämt att det inte skulle göras en presentation, men min motivering för det var att nämnden egentligen inte diskuterade frågorna utan det är ett formellt enigt betänkande utan diskussion från majoritetens sida. Då är det intressant att höra vicetalman Erlandssons tolkning här. Jag kan också informera om att vi inte tog ett klämförslag till omröstning därför att det ville man inte från majoritetens sida. Den klämmen återkommer här i mitt klämförslag nummer ett som är utdelat på bordet. Jag tycker att det hade varit en styrka om nämnden hade diskuterat dessa viktiga frågor och det faktum, som liberalerna ser det, att det här är en helt annan utgångspunkt än den som landskapsstyrelsen har haft i sitt meddelande, som alltså skulle kräva, och kräver, om lagtinget antar detta, åtgärder från landskapsstyrelsens sida. Till den delen är det riktigt att vi bedömde det som så att det är bättre att vi har ett enhälligt betänkande än att vi skall ta en omröstning om klämmen och klämmen var en förutsättning för att vi skulle gå vidare i diskussionerna. Men det var tidtabellen som var det viktiga för majoriteten och jag tycker att det är lite olyckligt i en så här viktig fråga att tidsaspekten är viktigare än innehållet.

     

    Jag skall lämna den delen av behandlingen, men jag vill för min del säga attjag har ingenting emot landskapsstyrelsen skulle ta itu med detta och börja från ruta noll när det gäller regeringskonferensen därför att vad som är det viktiga i det betänkande som ligger är att utgångspunkten inte är den statsrättsliga utan den folkrättsliga, och det är alltså skillnaden mellan landskapsstyrelsens meddelande och vad nämnden säger. Nämnden säger: ”Ålands självstyrelse har internationell bakgrund och lagtingets godkännande av Ålands medlemskap i EU gavs under vissa förutsättningar. Åland kan således inte jämställas med övriga regioner med lagstiftningsrätt utan bör betraktas som ett specialfall som skall behandlas utifrån sina egna förutsättningar. Enligt nämndens mening bör detta vara utgångspunkten för landskapsstyrelsens argumentering¼”, dvs. man bör börja i den änden. I mitt anförande den 5 april tog jag just upp folkrättsaspekten i jämförelse med den statsrättsliga, som betyder denna bindning till riksmyndigheterna: man går via regeringen, man går via statsrådet när man försöker fastslå sina positioner. Tydligast visar det sig här i landskapsstyrelsens meddelande när man säger att man skall stärka de lagstiftande regionernas församlingars ställning i EU och att man skall stärka regionkommittén. Det är egentligen sekundära frågor. Ser man nämligen till Ålandsprotokollets tillkomst och anslutningen av Åland till EU är det inte samma som Belgiens regioner; de är mycket större och har en betydelse i sin folkmängd osv. Det är inte heller så för Tysklands länder att de har samma position som Åland. Åland är egentligen ett medlemsstatsfragment och det betyder att vi har en alldeles särskild roll, oberoende av Spanien, Tyskland, Belgien och deras regioner, och då skall vi också hävda det. Det är det vi skall hävda! Det betyder att landskapsstyrelsen, om de tar lagtinget ad notam i betänkandet, skall börja med Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och se exakt vad Ålands position betydde i de sammanhangen. Och i det är det bråttom därför att på Europeiska rådets möte den 19-20 juni kommer man att bestämma agendan i fortsättningen och sedan är loppet kört. Denna process borde ha inletts i december, men om man nu tar den folkrättsliga aspekten på det hela betyder det att argumentationen om parlamentsplatsen blir en annan, den måste kopplas till Amsterdamfördragets artikel 2, som talar om olika folk och deras rätt till representation, kopplat till  folkrätten osv.

     

    När vi behandlade Amsterdamfördraget skrevs det på liberalernas initiativ ett brev med fem punkter:

     

          1.   En bibehållen fördelning av lagstiftnings- och förvaltningskompetensen mellan Åland och riket enligt självstyrelselagen. Det var ett förbehåll.

          2.   Landsbygdens och skärgårdens hållbara utveckling och möjligheterna att bedriva traditionella primärnäringar inom ramen för EU:s utvidgning.

          3.   Inflytande för Ålands självstyrelse i EU:s ministerråd och i Europaparlamentet, där Amster-damfördraget avser att ”garantera en tillräcklig representation”. Där har vi vår argumentation för parlamentsplatsen, inte det att vi skall dela med Finland. Det är alltså en för svag argumentation för den principiella rätten. Av att vi har en folkrättslig förankring följer i praktiken att vi också har ett eget partiväsende. För att kunna få legitimitet för Ålands befolkning måste vi ha en parlamentarisk representation, annars är vi inte med i det politiska EU, vi är  utanför och det är inte acceptabelt; den linjen måste man driva hårt med förankring just i folkrätten, inte i statsrätten, inte i förhållande till regeringen, utan i förhållande till grunderna för Ålands självstyrelse, nämligen det internationella samfundet.

          4.   En viktig punkt: en utvidgad och mera konsekvent tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Den blir allt viktigare ju större EU blir därför att då minskar vårt inflytande om vi inte är med och då måste man göra upp – det kunde landskapsstyrelsen fundera på – en subsidiaritetskatalog, dvs. på dessa  områden har vi inte inflytande men det är frågor som angår oss i hög grad; man kan t.o.m. föra in naturvården och under det jakten i en subsidiari-tetskatalog. En del av jordbruksfrågorna och skärgårdsfrågorna samt transporterna kan föras in.

          5.   Reducering av handelshinder mellan Åland och övriga EU.

     

    Det var alltså våra reservationer från lagtingets, parlamentets, sida i Amsterdamfördraget som också måste vara aktuella i fortsättningen.

     

    Herr talman!

    Det viktiga i den fortsatta processen är, som vi tolkar detta och annorlunda än vtm Erlandsson, som tyckte att det här var en förstärkning av landskapsstyrelsens position, att landskapsstyrelsen måste nu från en annan utgångspunkt diskutera sig fram till nya positioner  och de positionerna skall baseras i ingressen till protokoll 2, tillkomsten av protokollet och Amsterdamfördraget, de klämmar som utskottet då hade och det brev som fördes till presidenten. Det betyder att Ålands position skall stärkas på ett sådant sätt att det tydligt framgår att vi inte är en vanlig region. Vi är inte ett vanligt regionalt lagstiftningsorgan, för det skulle innebära att staten delegerar till någon region att ta hand om vissa frågor. Vi har inte haft den typen av självstyrelse utan det är en internationellt påtvingad sidoöverföring, där vi har tagit hand om statsfunktionen. Tysklands länder och Belgiens regioner är en annan sak.

     

    Det ena är positionen och det andra är detta med subsidiariteten: att regeringskonferensen går ut på att hitta institutioner och beslutsmekanismer som gör att man har legitimitet och inflytande. Och eftersom man tar in mera kvalificerad majoritet och mindre enhällighet tappar vi inflytande på olika områden, och på dessa områden måste vi kunna hävda att vi sköter dem bättre själva. Vi har alltså – jag vill meddela att jag har medverkat i den processen – lurats in i EU i alltför stor utsträckning. Liberalerna sade 1995, när vi antog Maastrichtfördraget, att vi betalar ett väldigt högt pris, men vi måste nu försöka komma bort från den process där vi steg för steg marginaliseras inom EU, på grund av utvidgningen, på grund av att beslutsfattandet görs på ett annat sätt och därför vill vi gärna ge råg i ryggen om landskapsstyrelsen tar självstyrelsepolitiska nämndens utgångspunkt och börjar med folkrätten, positionen och subsidiariteten.

     

    Herr talman!

    Jag har delat ut två liberala klämförslag. Det ena är en sammanfattning av just utgångspunkten i folkrätten:

     

    ”att landskapsstyrelsen mot bakgrund av självstyrelsepolitiska nämndens principiella utgångspunkter i skyndsam ordning inför lagtinget redogör för hur Ålands ställning och inflytande i EU skall kunna stärkas i samband med med den pågående regeringskonferensen.”

     

    Med ”skyndsam ordning” menar jag att den rådskonferens som är 19-20 juni kommer att vara ganska avgörande för vilka frågor vi kan ta upp.

     

    Herr talman!

    Den andra klämmen har sin bakgrund i det resonemang som förs i nämndens betänkande om Ålandsprotokollet, nämligen att det i artikel 2b, som är det s.k. skatteundantaget, finns en skrivning att om det här visar sig gå emot EU:s syften, snedvrida konkurrensen eller på något annat sätt vara emot EU-målen i handeln, skall kommissionen kunna initiera frågan inför rådet. Den frågan har vi väl i alla fall något diskuterat i självstyrelsepolitiska nämnden och kan jag tänka mig att vtm Erlandsson och jag är eniga också på den punkten, att det beslutet borde inte fås tas med kvalificerad majoritet därför att det finns då en viss garanti för att Finland och Sverige, som känner våra förhållanden, kan komma med ett veto, om det skulle vara så. Det är klart att vårt undantag står i konflikt med rätten i övrigt och då blir det alltid en spänning när vi skall utnyttja detta undantag. Det måste vi vara medvetna om. Men undantaget har vi fått och det har varit en förutsättning för att vi skall säga ja till fördragen och då måste vi kunna kräva att det är samma beslutsprocedur som då vi har sagt ja till det hela. I nämndens betänkande står det att man skall bevaka frågan, men vi har också i olika sammanhang diskuterat att det borde vara en uttrycklig artikel om detta  som säger att när det gäller ändringen i tillämpningen av Ålandsprotokollet skall det fattas enhälligt. Nämnden har här konstaterat i betänkandet att protokollet som sådant ingår i primärrätten och det kan alltså inte ändras på något sätt, men i punkten 2b finns det en mekanism som kunde tänkas användas med kvalificerad majoritet och det vill vi gardera oss från. Kläm nummer två lyder alltså:

     

    ”att landskapsstyrelsen förmår Finlands regering att verka för att beslut i EU om ändringar i tillämpningen av Ålandsprotokollet skall fattas enhälligt.”

     

    Herr talman!

    Vtm Erlandsson uppehöll sig mycket kring enigheten här, men enighet kan inte förutsättas så där utan vidare bara för att en nämnds betänkande inte innehåller omröstningar och reservationer, utan enighet uppnås genom diskussion och för liberalernas del är vår utgångspunkt klar: i folkrätten kan man förankra de argument som behövs för att landskapsstyrelsen faktiskt skall åstadkomma resultat. Det är nu upp till landskapsstyrelsen att visa om man tar detta på allvar eller om man vill gömma undan det under en allmän enighetsvåtfilt, där så småningom – enligt Lex Bert: vi får se hur det går, det går på tok eller det kanske går bra eller landskapstyrelseledamoten Danne Sundmans devis om Formel 1: ”Sometimes you lose, sometimes you win”! Men i formel 1 är det så att där står man för det mesta i depå och väntar på att någonting skall hända och så far man ut och wroomar lite och ingenting särkilt händer med det, man snurrar mest runt, så jag tycker att formel 1-metaforen är kanske inte så lämplig, kanske man hellre skulle tänka på vtm Ragnar Erlandssons förmåga att hålla ut i långdistanslöpning och göra det till den här vardagsmetaforen. Men när man löper maraton – det har jag aldrig gjort och tänker aldrig göra – så förmodar jag att när man startar har man i alla fall tänkt på något slags mål och det är det som är det viktiga här: att försöka få in EU-spåret, inte på det att vi mer och mer marginaliseras, utan att vi måste hävda folkrättens grund och de konsekvenser som det har för vår ställning i EU. Och det är inte den vanliga regionens, utan det är Ålands självstyrelse som har en unik position.

     

    Vtm Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Det är säkert ganska svårt att förstå att ltl Erland faktiskt är medlem i självstyrelsepolitiska nämnden och har varit med och behandlat betänkandet. Från min sida vill jag poängtera, att jag har inte i nämnden motsatt mig några omröstningar och inte några diskussioner heller, men det väsentliga för mig var att inte lagtinget håller detta ärende alltför länge eftersom det är landskapsstyrelsen som skall agera och reagera å landskapets vägnar under konferensen. Då är det viktigt att landskapsstyrelsen får en uppfattning om vad lagtinget vill att landskapsstyrelsen skall göra. Därför ansåg jag att vi inte skulle hålla ärendet alltför länge innanför våra väggar. Den enighet som framgår av betänkandet kan man väl knappast ifrågasätta. Det förefaller nu av ltl Erlands anförande att det sedan fanns en massa annat som borde ha diskuterats, men i övrigt är det ganska givet att Åland som ett specialfall ur folkrättsaspekten skall framhållas vid lyckade förhandlingar och ingenting annat än det kan leda till den bästa lösningen. Sedan finns det givetvis många andra saker som man inte kan utesluta i argumenteringen. Jag tror i alla fall att det måste uppfattas som så att det här betänkandet, om det också på vissa punkter kan skilja sig från landskapsstyrelsens meddelande, ändå är en styrka för landskapsstyrelsen, för betänkandet uttrycker lagtingets åsikt i frågan.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Jag kan bekräfta att det viktiga för vtm Erlandsson är att man ville ha en snabb behandling och få iväg det och jag lade fram ett klämförslag. Det fick inte understöd från majoritetspartierna i landskapsstyrelsen. Vi kunde i och för sig ha tagit en omröstning där, men jag tyckte att det var bättre att betänkandet inte har reservationer och omröstningar när det är från självstyrelsepolitiska nämnden. Det ledde till, som jag också motiverade, att det är ingen idé att diskutera detta vidare, om man inte ens var intresserad av klämmen, som jag tyckte att var ganska väsentlig. Det blev nu så här, enligt min tolkning, att majoritetspartierna var inte intresserade av en sakdiskussion, och det får väl de själva förklara. Det viktiga här är naturligtvis att landskapsstyrelsen faktiskt försöker förstå vad som är essensen i detta, dvs. det behövs, som jag ser det, en helomvändning. Statsrätten och förhållandet till regeringen, hur man skall stärka sitt inflytande på regeringen för att sedan få större inflytande i Bryssel, det är en sak, men det som är det väsentliga i liberalernas tolkning av detta är att med folkrätten betyder det att vi har en rätt att kräva ett inflytande och en position i EU därför att man har gjort en gång från alla medlemsstaters sida ett undantag för vår statsrättsliga ställning med hänvisning till folkrätten. Det har vi inte hävdat tidigare. Vi har sagt det här i plenum, men vi har inte haft den positionen att vi har kunnat föra det framåt. Men jag hoppas att landskapsstyrelsen gör det nu. Jag minns dock senast i debatten här när lantrådet försökte mästra mig därför att jag sade det här var ett omyndigförklarande av landskapsstyrelsen och det var tråkiga minuter och hit och dit i stället för att ta den här diskussionen och vad det faktiskt gäller. Vill majoriteten diskutera substans måste man läsa på i ärendet och komma tillmötes i diskussionerna.

     

    Vtm Erlandsson, replik:

    Herr talman!

    Jag har för min del inte motsatt mig någon sakbehandling i nämnden. När ltl Erland lade fram sitt klämförslag var det under pågående justering av betänkandet och vid det tillfället fanns inte något tidsutrymme för så mycket diskussioner eftersom ett annat ärende ramlade över nämnden. Det hade funnits alla möjligheter att skjuta upp justeringen och börja behandlingen på nytt. Det fanns styrka för det i nämnden. Inte kände jag mig i någon majoritetsställning i det avseendet.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Enligt majoritetspartiernas, som i ordinarie besättning har majoritet, var det viktigaste att ärendet kom från nämnden. Jag motsätter mig verkligen beteckningen justering. Inte ens i formellt hänseende var det en justering. Från det första betänkandet till det som vi behandlade här har det tillkommit hela den väsentliga diskussionen om folkrätten. Det första betänkandet som vi hade till diskussion behandlade bara protokoll 2b. Detta med folkrätten tillkom och det var det vi skulle diskutera och det blev ingen diskussion. Jag sade att för min del tycker jag att eftersom vi inte diskuterade folkrätten kan vi inte heller ta någon presentation från nämndens sida, utan jag förbehåller mig rätten att i lagtinget diskutera dessa frågor, vilket jag har gjort här i dag.

     

    Lantrådet:

    Herr talman!

    Jag vill också för min del tacka för att nämnden har kommit fram till ett enigt betänkande och att man har behandlat den, som jag ser det, viktiga frågan för Åland och Ålands framtid. Min avsikt när jag bad att man skulle föra meddelandet till en behandling i självstyrelsepolitiska nämnden, med dess nya uppgifter och nya roll, var att man skulle ge alla partier möjlighet att kunna påverka och ge sina åsikter och också föra en diskussion med landskapsstyrelsen vid det hörande som vi har haft. Jag kan försäkra lagtinget och ltl Erland att det som står i betänkandet och det som har sagts här i debatten, både den föregående debatten och här under dagens diskussion, tar jag till mig och därmed också hela landskapsstyrelsen och vi skall utav den tilläggsinformationen och den kunskapen som vi har skaffat oss här tillsammans med den nya kunskap som vi har skaffat oss sedan vårt meddelande gavs till lagtinget göra det bästa möjliga av situationen för att faktiskt göra det som ltl Erland mycket är ute efter i sitt anförande, nämligen att försöka återstärka Ålands positioner i detta sammanhang.

     

    Jag kan försäkra att som lantråd har jag gjort mitt bästa i alla mina kontakter med riksmyndigheterna, både formella och informella, att faktiskt försöka arbeta för att vinna förståelse för den argumentation som vi har haft i vårt meddelande och också den argumentation som framkommer ur självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

     

    Vi kommer därför under de närmaste veckorna att utgående från detta betänkande och den nya information, som vi har skaffat oss på olika sätt, att revidera våra positioner och på det sättet ge en ytterligare starkare plattform för att åstadkomma det som sist och slutligen är grunden för detta: att Åland blir en part och att lagtinget skall godkänna fördraget i slutändan. Jag tycker att det är viktigt att man i den här typen av frågor faktiskt försöker finna en konsensus. Det därför som vi har självstyrelsepolitiska nämnden, med dess nya roll och jag vill framför ett speciellt tack till talmannen för att man har försökt behandla det här på ett sådant sätt att det skulle bli en enighet. Jag kan inte påverka lagtinget om man nu vill tillföra klämmar och eventuellt rösta om dem och vad det leder till, men jag tycker att det blir ett lite märkligt förfarande, för om man tänker vad som egentligen är avsikten med de externpolitiska frågorna, som det här ändå måste hänföras till, så är det att i utskottsbehandlingen försöka hitta någon form av gemensam politik för landskapet Åland. Jag trodde att man hade gjort en bra grund för det i och med betänkandet, men jag har blivit lite tveksam nu efter att ha hört diskussionen här. Om det kan underlätta för liberalerna och för ltl Erland kan jag försäkra att jag gör mitt bästa för att försöka förstå, och jag tror också att jag förstår essensen i det som framförs från ltl Erland och kanske därmed också från liberalernas sida. Vi har nog en gemensam vilja att försöka stärka Ålands positioner och återta lite mark som vi kanske har förlorat under resans gång under tidigare år och under tidigare fördragsförhandlingar.

     

    Ltl Erland, replik:

    Herr talman!

    Det är rörande att höra diskussionen om enighet! Här är det fråga om att nämnden var formellt enig och det var på tillskyndan av liberalerna – vi sade att vi tycker att det är bättre att ta en minsta gemensamma nämnare eftersom majoriteten inte var intresserad av att diskutera det, som jag uppfattade det, utan det var tidtabellen som gällde, som också har vidimerats här av vtm Erlandsson.

     

    Det som nu förväntas av landskapsstyrelsen är att man, som lantrådet sade här, reviderar sina positioner. Men vad betyder det? Vår kläm säger att nu är det bråttom och nu måste man ta principerna i betänkandet som utgångspunkt och de principerna är annorlunda än dem som landskapsstyrelsen har i sitt meddelande till lagtinget. Det är alltså en helomvändning. Folkrätten skall vara utgångspunkten; då har man en chans, men det kräver mycket jobb. Det hade krävt mycket jobb i självstyrelsepolitiska nämnden, men det är kanske riktigt att det är landskapsstyrelsen som gör det. Det andra är ett förslag som, om jag minns rätt nämndes det också men ingen nappade på det i diskussionen, nämligen att man har ett uttryckligt förbehåll som är någonting nytt som införs när det gäller protokoll 2. När man nu för in en massa beslut under proceduren kvalificerad majoritet är det risk för att inre marknaden kan hamna där och att beskattningsfrågorna kan hamna där, och då har vi försvagat vår position i protokoll 2b. Därför har klämmen, som jag tycker att lagtinget inte på något sätt skulle ha någonting emot, införts i det här skedet. Det här är, som man brukar säga i EU-debatten, en dynamisk process och det händer någonting hela tiden, så jag inte för det första inte se varför ett lantråd inför lagtinget skall komma och säga att klämmarna är märkliga. Det är väl, för sjutton, höll jag på att säga,  vår rätt att  föra fram förslag i lagtinget som sedan lagtinget skall ta och man kan väl hoppas att det här med mekanisk drivkraft blir nedröstat, så tänk i alla fall på saken hur värdefullt det skulle vara att föra in det här som ett krav, (TALMANNEN: Tiden är ute!) dvs. att det skall stå uttryckligen att det som vi en gång har accepterat när vi gick med, så det får man inte ändra på annat än med enhällighet.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Ltl Erland: Herr talman! Jag föreslår en tilläggskläm nummer ett av följande lydelse:

     

    ”att landskapsstyrelsen mot bakgrund av självstyrelsepolitiska nämndens principiella utgångspunkter i skyndsam ordning inför lagtinget redogör för hur Ålands ställning och inflytande i EU skall kunna stärkas i samband med den pågående regeringskonferensen.”

     

    Jag föreslår följande klämförslag nummer två:

     

    ”att landskapsstyrelsen förmår Finlands regering att verka för att beslut i EU om ändringar i tillämpningen av Ålandsprotokollet skall fattas enhälligt.”

     

    Ltl Wiklöf: Herr talman! Jag ber att få stöda de båda av ltl Erland föreslagna klämmarna.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Erland, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit tilläggsklämmar av följande lydelse:

     

    Klämförslag nr 1:

    ”att landskapsstyrelsen mot bakgrund av självstyrelsepolitiska nämndens principiella utgångspunkter i skyndsam ordning inför lagtinget redogör för hur Ålands ställning och inflytande i EU skall kunna stärkas i samband med den pågående regeringskonferensen.”

     

    Klämförslag nr 2:

    ”att landskapsstyrelsen förmår Finlands regering att verka för att beslut i EU om ändringar i tillämpningen av Ålandsprotokollet skall fattas enhälligt.”

     

    Klämmarna kommer att föreläggas för omröstning separat. Omröstning kommer således att verkställas. I första omröstningen tas klämförslag nummer ett. Den som röstar för självstyrelsepolitiska nämndens förslag röstar ja och den som röstar för ltl Erlands första klämförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Majoritet för ja. Lagtinget har förkastat klämförslag nummer ett.

     

    Föreläggs för omröstning klämförslag nummer två. Den som röstar för självstyrelsepolitiska nämndens förslag röstar ja och den som röstar för ltl Erlands första klämförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har förkastat klämförslag nummer två.

     

    Förelägges betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 7:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 1/1999-2000 om användningen av Länsmansgården i Godby. (HM nr 26/1999-2000).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Jörgen Strand:

    Herr talman!

    I hemställningsmotion nr 26 föreslås att landskapsstyrelsen skall tillsätta en arbetsgrupp med uppdrag att ge förslag på hur Länsmansgården i Godby bäst skall tas till vara och användas. Utskottet har konstaterat att museibyrån år 1997 uppgjorde en promemoria, där boställets historia beskrevs liksom anläggningarna i deras nuvarande tillstånd samt av museibyrån redan vidtagna åtgärder. I promemorian ingår även nio olika förslag till användning. Eftersom utskottet erfarit att landskapsstyrelsen för närvarande utarbetar ett förslag till åtgärder finner utskottet det därför inte motiverat att en arbetsgrupp tillsätts med uppdrag att ge förslag på hur gården bäst skall tas tillvara. Ett enigt utskott föreslår därför att motionen förkastas men anför vissa synpunkter i betänkandets motivering som ges landskapsstyrelsen till kännedom.

     

    Herr talman!

    Utskottet delar museibyråns bedömning att det som återstår av Phersbergs gamla byggnader och trädgård bör bevaras och vårdas antikvariskt riktigt. Under behandlingen har det kommit utskottet till kännedom att gällande byggnadsplan för Godby är från 1960-talet. I gällande byggnadsplan är lägenheten Länsmans uppdelad i tre egnahemstomter. Inget särskilt skydd finns heller för byggnaden och trädgården. Landskapsstyrelsen kan därför t.ex. väcka initiativ hos kommunen om en ändring av byggnadsplanen så att den ursprungliga tomten bevaras, att tomtens användningsmål ändras och skyddsbestämmelser införs.

     

    Utskottets åsikt är också att landskapsstyrelsen oberoende om byggnaden rustas upp av landskapet själva eller i privat regi bör landskapsstyrelsen ansvara för att byggnaden bevaras och renoveras på ett riktigt sätt.

     

    Ltl Viveka Eriksson:

    Herr talman!

    Vår motion om Länsmansgården har i utskottet ändå fått en ganska positiv behandling och man har gjort ett s.k. positivt förkastande där man bringar betänkandets motivering till landskapsstyrelsens kännedom. Det är positivt att utskottet ser värdet och vikten av att vi bevarar våra kulturhistoriskt intressanta värdefulla byggnader och att landskapet tar sitt ansvar härvidlag. Jag har förstås, när jag skrev motionen, redan tagit del av utredningarna som ordföranden i kulturutskottet hänvisade till. Man har gjort genomgående undersökningar och man har från museibyrån haft mycket uttalanden, bl.a. har man en lista på flera åtgärdsförslag på vilket sätt huset kunde användas.

     

    Orsaken och bakgrunden till att motionen kom till var att landskapsstyrelsen började vidta åtgärder som jag tyckte var oroande. Då hänvisar jag inte till det som utskottsordföranden redogjorde för, att man ser över tomten och att man försöker se över planeringen där och göra flera tomter till en. Det tror jag att är en bra åtgärd. Det är också så att gårdsmiljön är väldigt värdefull att bevara och den behöver tas om hand. Det som oroar mig var den andra delen av landskapsstyrelsens beslut när det gäller Länsmansgården;  man beslöt i landskapsstyrelsen den 8 februari detta år att man skulle avyttra fastigheten på den öppna marknaden enligt finansavdelningens närmare anvisningar. Det var så den här motionen tillkom. Jag såg det som en angelägenhet att man tar upp detta så att landskapet inte skulle avyttra fastigheten. Det som jag är ute efter är att landskapet skulle hålla kvar fastigheten, rusta upp och den och sedan hyra ut den för tänkbara ändamål, men att man alltså inte skulle avyttra. Det tycker jag är lite otydligt, dels i utskottets betänkande, men inte heller i presentationen fick jag riktigt klart för mig hur utskottet ser på frågan. Är det så att man tycker att det är helt okej att man avyttrar också fastigheten och att man bara skall se till att lagstiftningen om att bevara byggnader och se över planeringen av tomten och att man sedan kan sälja iväg huset, är det så man ser på det från utskottets sida eller ser man det som att det fortfarande borde kvarstå i landskapets ägo. Det får jag säkert svar på av utskottsordföranden.

     

    Jag är också lite tveksam till det som redogörs för i betänkandet om landskapsstyrelsens planer. Är det planer som går ut på att planera om tomten och en försäljning? Jobbar man fortsättningsvis på det scenariot eller har man ändrat inriktning i sitt förhållningssätt. Jag tycker att frågan om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer är väldigt viktig och vi lyfter fram den från liberalernas sida i två olika motioner, dels i Länsmansgårdsfrågan, men vi har också en motion där vi trycker på ett kulturpolitiskt program, som riktar in sig på kulturarvet och bevarandet av kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Det här med Länsmansgården är ett bra exempel på hur viktigt det är att programmet kommer. Nu vet jag att landskapsstyrelsen har börjat jobba på programmet.  Jag vill dra en parallell till den debatt som har varit i massmedia om Post- och tullhuset; det har påpekats hur angeläget det är att man inte går in och ändrar och förstör varken exteriört eller interiört när man har gått ut med en intresseanmälan. Från den första påannonseringen om Post- och tullhuset i radion fick man intrycket att man t.o.m. var inne för att sälja bort huset. Sedan har det framgått att man söker intresseanmälningar för verksamheten i huset, men det är viktigt att ha lämpliga och bra verksamheter i husen som inte på något sätt inkräktar och förstör varken exteriört eller interiört.

     

    Jag hoppas att landskapsstyrelsen jobbar på det kulturpolitiska programmet. Det behöver finnas en helhetssyn på hur vi skall förhålla oss, hur vi skall bevara kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Ltl Viveka Eriksson undrade om utskottet hade haft någon åsikt om vem som skulle göra detta. I utskottet anser vi inte att det viktiga är vem som gör det. Det kan mycket väl göras i privat regi eller i landskapets regi. Det viktiga är att byggnaden kan bevaras och att trädgården skyddas med tanke på det kulturhistoriska värdet i någon form av lagstiftning eller byggnads plan. Det är här som landskapsstyrelsen kommer in och kan ha en roll som ägare av byggnaden. Man kan ta initiativ hos kommunen om en byggnadsplaneändring där byggnaden k-märks. Men vem som rustar upp den och har ansvaret för själva utförandet har utskottet ansett att inte spelar någon roll.

     

    Ltl Viveka Eriksson, replik:

    Herr talman!

    Jag tycker att det är lite synd för jag tror inte på modellen att man k-märker ett hus och sätter ganska hårda restriktioner och sedan tror att någon privatperson skall träda till och ta hela ansvaret. Jag tror faktiskt att samhället måste ta hand om byggnaden och se till att den sköts om, renoveras och hålls i skick och att man sedan kan hyra verksamhet eller att man kan hyra och hålla någon annan verksamhet där. Det är en annan sak. Det skall inte landskapet göra, utan man skall behålla husen för att i fortsättningen kunna värna om dem.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Ltl Viveka Eriksson säger att hon inte tror på det. Jag delar inte den åsikten. Mariehamns stad har i kanske 30 år lyckats ganska bra efter stadsplanering och k-märkning, särskilt i de gamla kvarteren i Mariehamn, Södragatan osv.

     

     

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman!

    Jag förstår om motionären inte är helt nöjd med betänkandet eftersom det är två skilda saker som man efterlyser; delvis vill man ha en verksamhet i huset som är på något vis angelägen med förvaltning som fungerar och så vill man ha hela huset och tomten bevarad. Det där går lite ihop i motionen, och det är möjligt att man kanske kan lösa det så, men själva beslutet om bevarande måste alltid göras oberoende vem som kommer att äga det och vad byggnaden kommer att användas för. Utskottet gör en så klar markering här att vi enhälligt anser att byggnaden skall bevaras och också trädgården samt hela fastigheten. Detta menar jag att förpliktigar landskapsstyrelsen att söka olika vägar att bevara fastigheten. Det som vi anger är just att i planen k-märka den. Det är det bästa för då kan man klart och tydligt säga vilka begränsningar man godkänner i bevarandebeslutet, om det skall interiört bevaras eller bara exteriört och vad man eventuellt får göra för ändringar i byggnaden.

     

    Det är väldigt viktigt att landskapsstyrelsen börjar diskutera olika instrument för att bevara de byggnader som vi har som är av stort kulturhistoriskt värde. Det har nämligen framkommit, också i samband med Eckerö post- och tullhus, att byggnaden inte är skyddad. Det är så att staten i allmänheten inte k-märker sina egna byggnader för man räknar med att staten som bärare av kulturarvet skall ha så gott omdöme och vara så pass civiliserad institution att man förväntas slå vakt om sitt eget äldre byggnadsbestånd och bevara det på ett ärevördigt sätt. Vi har inte så starka traditioner i landskapet för det här. Det är närmast i Mariehamns stad som detta med bevarande har utvecklats. Det gäller i första hand privata hus och man har då k-märkt i samråd med fastighetsägarna och från att det har funnits ett visst motstånd har det blivit mycket populär. Det allra bästa är förstås när privata själva önskar k-märka sina hus och inser värdet i att man bevarar enskilda objekt och samtidigt bidrar till att hela bilden av staden också får atmosfären av villastad, som vi har kallat innerstaden.

     

    Men detta är alltså en byggnad som landskapet självt äger. I många sådana här situationer behandlas objekten en och en. Det är Post- och tullhuset och nu är det Länsmansgården, nästa gång är det något annat och så kommer de hit och det blir ingen principielll diskussion utan tyckande står mot tyckande, att det här huset är inte särskilt värdefullt, säger någon och någon annan tycker att det är väldigt värdefullt osv. I staden har man löst detta genom att man har ett slags fullmäktigebeslut på vilka byggnader som är kulturhistoriskt värdefulla och varje gång en sådan här byggnad blir aktuell i plan eller på annat sätt uppstår den här diskussionen: hur skall man uppfylla önskemålet om bevarande. Nu vet vi att landskapsstyrelsen håller på och gör ett betänkande om kulturarvet, tror jag man kallar det och i det inkluderar man de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna. Jag tycker för min del, och det har jag sagt förut, att jag anser att man borde ha en särskild stiftelse eller ett bolag som skulle förvalta alla kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det är inte så att de inte kan användas också i modern tid och det är inte heller så att det finns ett stort ointresse för det, utan det är tvärtom så att sådana här äldre byggnader, om de underhålls och sköts, naturligtvis också representerar ett eknomiskt värde; om de kan användas utan stora insatser är det ofta ganska förmånliga utrymmen för organisationer, föreningar osv. I samhället ökar behovet av sådana här allmänna utrymmen som kan utnyttjas för socialt och kulturellt arbete. Varför alltså inte låta någon förening eller organisation, om inte Finströms kommun är intresserad av byggnaden, att ta hand om Länsmansgården, men det är klart att då måste man tillföra samhällsmedel för att underhålla den och renovera den. Nu är situationen den att allt flera byggnader bara förfaller och blir i sämre och sämre skick, och då blir bevarandebeslutet också svårare, för det är många som bara tittar, att, ja, det ser så ruckligt och trasigt ut att bort med skräpet, bort med alltihopa bara och nytt skall det vara, det här är inte värt någonting, sätt grävskopan i det och den ena tuffare än den andra skall förklara hur man skall bli av med kulturarvet! Jag menar att vi måste få en ändring på hela synen och förvaltningen av det värdefulla kulturarv som vi har och som består i kulturhistoriskt vackra och fina byggnader. I det här fallet finns det också kvar en mycket vacker trädgård som man borde restaurera. Men som jag ser det vore det bästa att landskapsstyrelsen själv anhöll om att huset k-märktes. Jag har lite svårt att förstå att Finström, som ändå inte är en av våra fattigaste kommuner, inte sulle ha råd att förvalta en sådan här byggnad. Det borde i rimlighetens namn finnas i en sådan kommun också ett behov av ett kulturhus, föreningshus eller någonting liknande.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras efter bordläggning ärende nr 8:

     

    Landskapsstyrelsens meddelande om målsättningar med anledning av EU:s näringspolitiska reformer. (M nr 3/1999-2000).

     

    Ärendet bordlades den 26.4. Diskussionen fortsätter. Enligt 51 § 2 mom. LO kan lagtinget, om ärendet prövas vara av synnerlig vikt, hänskjuta meddelandet till utskottet. Talmanskonferensen föreslår i stöd av 9 § AO att lagtinget efter avslutad diskussion beslutar om förslag till utskott. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Erland:

    Herr talman!

    Ärendet kan möjligen vara av synnerligen vikt men diskussionen tyder inte på det och jag skall inte heller försöka åstadkomma den kritiska massa i diskussionstidslängd som behövs för att detta skall bli viktigt. Ärendet är i alla fall så viktigt att jag bordlade det för vidare diskussion och liksom i andra näringspolitiska diskussioner är inte näringsansvarige ledamoten Roger Jansson närvarande. Han har säkert goda skäl till det, men det var han som sade att det här var ett av landskapets viktigaste dokument sju år framöver. Jag ställde ett par frågor: Har det funnits några valmöjligheter? Har det varit några förhandlingar osv.? Jag har inte fått svar på de frågorna, så jag har själv dragit slutsatsen att det här är en direkt översättning av de direktiv som EU ställer för de sjuåriga programmen när det gäller olika mål. Det väsentliga här är att EU har gjort sina direktiv, satt ramarna, det finns pengar, vi skall budgetera och så skall vi följa upp programmen och i det skedet blir det här viktigt. Det är kanske i det skedet det behöver diskuteras. Det finns alltså inte mer att säga om det här, vad jag kan förstå och den näringsansvarige har, som sagt, inte bemödat sig att intressera sig för detta, ur hans synpunkt, synnerligen viktiga dokument.

     

    Ltl K-G Eriksson:

    Herr talman!

    Även om inte debatten och diskussionen just nu är så livlig när det gäller EU:s näringspolitiska program är det trots allt, åtminstone enligt min uppfattning, av största vikt att det också utskottsbehandlas. Trots allt är det näringspolitik för en ganska lång framtid som slås fast i programmet. Jag föreslår att ärendet utskottsbehandlas och går till näringsutskottet.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet i sakfrågan?

    Ltl Holmberg: Herr talman! Jag ber att få understöda det av ltl K-G Eriksson framförda förslaget om att meddelandet skall utskottsbehandlas.

     

    TALMANNEN: Den sakliga diskussionen är avslutad. Förslag har väckts av ltl K-G Eriksson, med understöd av ltl Holmberg, att ärendet skulle remitteras till näringsutskottet. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för utskottsbehandling röstar ja; de som röstar för att ärendet inte hänskjuts till utskott röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har beslutat att begära utlåtande av näringsutskottet över landskapsstyrelsens meddelande nr 3.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1 från tilläggslista:

     

    Stora utskottets betänkande nr 1/1999-2000 angående ändring av landskapslagen om studiestöd. (FR nr 13/1999-2000).

     

    Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.

     

    Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 14.45. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.30).