Föredras

  • Utdrag ur protokollet

    Vid plenum 23.03.2016 beslöt lagtinget att en gemensam diskussion om de båda ärendena hålls i enlighet med arbetsordningen 64 § 4 mom.

    Diskussionen avbröts och kvar på talarlistan står lagtingsledamöterna Petri Carlsson, Brage Eklund, Ingrid Johansson, John Holmberg, Annette Holmberg-Jansson och Tony Wikström. Begärs ytterligare ordet?

    Diskussion.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Efter attackerna i Paris tog EU-kommissionen upp till diskussion huruvida man ska komma fram med ytterligare regelverk kring vapen. Det medförde att man hastigt kom fram med vapendirektivet vilket också omnämns i den här redogörelsen.

    Den 18 november, för ungefär fem månader sedan, kom ett vapendirektiv som man nu har levererat till Europaparlamentet.

    Finlands och Ålands landskapsregerings ståndpunkter innebär att kommissionens förslag är okej, om jag har förstått saken rätt från utlåtandena. Det som nu till viss del är problematiskt är många parlamentariker i Bryssel lyfte fram att det pågår informella diskussioner att man i Europaparlamentet vill förändra vapendirektivet. Det kan t.o.m. finnas en majoritet som är beredda att göra en del förändringar. De förändringarna skulle kunna påverka oss på Åland på ett ganska negativt sätt för dem som håller på med jakt.

    Jag ska ta upp ett exempel av det som jag har hört från de informella diskussionerna. När vi var på besök i Bryssel så tror jag att vi alla uppfattade de här bekymren. Ett bekymmer är att det kanske är aktuellt att införa en minimiålder i vapendirektivet och det finns inte med i kommissionens förslag nu. Idag är minimiåldern i Finland och på Åland att inneha vapen 18 år, däremot kan minderåriga mellan 15-18 år ha ett parallelltillstånd för vårdnadshavarens vapen. De som är under 15 år kan jaga under övervakning av en fullvuxen.

    Det här betyder att om det nu kommer ett förslag från parlamentet att införa en minimiålder i vapendirektivet till 18 år så betyder det att ingen av våra femtonåringar eller minderåriga kommer att kunna jaga på det sätt som man tidigare har gjort på Åland. Om man dessutom går inför åldersgränsen 15 år så försvinner möjligheten att jaga under övervakning av en fullvuxen. Det här är ganska allvarligt.

    De signaler vi fick när vi var på besök i Bryssel var att en majoritet i parlamentet kunde tänka sig att gå in för det här. Det är oroväckande. Jag tror inte att vi skapar några terrorister genom vårt sätt att jaga, snarare tvärtom. Vi har fostrat generationer på Åland som tar ansvar för jakten på ett bra sätt. I annat fall måste man vara emot och förbjuda jakten helt och det vill åtminstone inte jag och många med mig här inne.

    Med det vill jag säga att ifall det uppstår en situation, vilket jag befarar, så är det viktigt att landskapsregeringen inte accepterar en sådan variant, utan landskapsregeringen ska stöda kommissionens förslag om det kommer en sådan vinkling.

    I samband med behandlingen av det här ärendet i social- och miljöutskottet så tycker jag att utskottet ska titta på den frågan och kanske komma med skrivningar kring det här och säkerställer vår ståndpunkt i den här frågan. Jag tycker att frågan är så pass viktigt att vi måste lyfta den. Tack.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Jag tänker beröra tre saker i mitt anförande; Nordiska rådet, skogarna och tullkodexen.

    Vi hörde tidigare en liten diskussion i ett replikskifte mellan min kollega Axel Jonsson och minister Fellman om Nordiska rådet. Det blev inte riktigt klart hur landskapsregeringen har tänkt i framtiden med Nordiska rådet. Under rubriken 2.2.6 skriver man; ”fortfarande återstår arbetet att likställas med länderna då arbetsgrupper och institutioner tillsätter styrelser”.

    Under rubriken 2.3.15, Självständigt medlemskap, skriver man om att Färöarna kommer lämna in en ansökan under 2016 till Nordiska ministerrådet om självständigt medlemskap i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Man ska avvakta. ”Möjligheterna att mobilisera personella resurser bör också övervägas. Ett självständigt medlemskap innebär inte enbart rättigheter utan också skyldigheter.” Å ena sidan säger man att det är ett problem att man inte kommer in i finrummen, å andra sidan tänker man avvakta och se vad Färöarna tänker göra.

    Jag förstår inte riktigt politiken i det Nordiska rådet. Man har fått förmånen att ha en egen representation i Nordiska rådet, men inte fullvärdigt. Landskapsregeringen borde kanske haka på Färöarna eller åtminstone göra ett scenario över vad det skulle innebära om Åland skulle ha ett självständigt medlemskap i Nordiska rådet. Nu hänvisar landskapsregeringen till kostnaderna att uppehålla ett ordförandeskap, arrangera sessioner och bemanna arbetsgrupper som ett problem, vilket det kanske är. Har landskapsregeringen överhuvudtaget tittat på möjligheterna och vad det innebär? Vad får vi mera ut av ett fullvärdigt medlemskap? Medlemskapet i Nordiska rådet kanske inte är så intressant för landskapsregeringen och för Åland? Vad är landskapsregeringens ställningstagande? Jag blir inte riktigt klok på det här.

    Tänk om vi får ett fullvärdigt medlemskap, då skulle marknadsföringen av Åland vara mycket större än vår marknadsföring för turismen idag. Journalister, politiker och intresseorganisationer kommer då att besöka Åland, och då följer automatiskt en marknadsföring som vi aldrig kan värdera i pengar.

    Jag tycker att landskapsregeringen borde bestämma sig hur man vill ha det. Ska Åland gå in som fullvärdig medlem som Färöarna eller ska Åland stå på sidan om och klaga för att man inte slipper in i finrummen? Det borde landskapsregeringen bestämma sig för.

    Förutom detta kan man tänka på alla möjligheter till kontaktskapandet om man får fullvärdigt medlemskap. Man har större möjligheter att bli invald i presidiet där man får makten. Det är oftast där som de egentliga besluten avgörs, inte på gruppmötena.

    Jag hoppas att landskapsregeringen utreder detta och kommer med ett meddelande till lagtinget om vad detta innebär och då kanske man får ta ställning till om ett fullvärdigt medlemskap är intressant eller inte. Landskapsregeringen har inte fullt ut utrett vad ett fullvärdigt medlemskap innebär.

    Tullkodexen har länge varit problem för åtminstone småföretagare. När man har lyft frågorna om gränshinder när det gäller varor från Sverige så har man alltid fått svaret; ”sedan när problematiken med tullkodexen blir löst så är det här ur världen”. Nu verkar det inte vara så enkelt ändå.

    Landskapsregeringen gör en sammanfattning av det som hänt och det stämmer säkert hela vägen. Från att man skulle få alla problem lösta så finns det ytterligare problem kvar. Man har inte löst problemen fullt ut.

    ”Innan kommissionen antog förordningen den 28 juli 2015 gjordes dock ändringar av de artiklar som uttryckligen möjliggjorde förhandling om särlösningar mellan andra medlemsstater och landskapet, av kommissionens rättstjänst.” Det här har man ifrågasatt från både landskapet, finska myndigheter och tullen. Man har inte ändrat något i artiklarna. Man har noterat att det finns fortfarande problem och ”att förfarandereglerna för särskilda skatteområden ännu behöver analyseras”.

    Självstyrelsepolitiska nämnden har redan påpekat det här i sitt betänkande nr 2/2014-2015. Nämnden rekommenderade landskapsregeringen att söka samarbete med Finland och Sverige för att lösa den problematiken före den här förordningen trädde ikraft. Nu borde det vara aktuellt igen att lyfta den här frågan mellan Finland och Sverige för att lösa de här problemen som tydligen inte är klarlagda fullt ut ännu. Det blev inte ett gränsöverskridande regelverk där alla problem är borta.

    Jag rekommenderar att landskapsregeringen är aktiv gentemot svenska och finska myndigheter för att kanske lösa den här problematiken mot bakgrund av den förordning som nu har trätt ikraft.

    Sedan några ord om skogen. Skogen är en del av mitt intresse. Man borde sätta alla krafter på att bevaka skogen. Ingenting är klart. Det är under arbete. Man ska skapa ett rättsligt bindande avtal om skogar i Europa där medlemsländerna delvis har självbestämmanderätt och EU har en viss behörighet över skogarna. Min uppmaning är att landskapsregeringen noga följer med det här. Det kan få förödande konsekvenser för nordiskt skogsbruk om krafter i Sydeuropa får bestämma över våra tillgångar här uppe. I Sydeuropa har de inte samma intressen och samma kunskap om utnyttjandet av skog och skogsbruk som vi har, men de vill ändå vara med att sätta regler och bestämmelser som ytterligare begränsar vårt skogsbruk.

    Som jag har sagt många gånger tidigare så har vi två olika certifikat som vi följer idag plus miljölagar och övriga bestämmelser. Det gör att vi har ett framåtsyftande skogsbruk som tar hänsyn till miljöer och alla andra aspekter när det gäller utnyttjande av skogen.

    Här vill jag att landskapet nogsamt följer med händelseförloppet och har kontakt med de finska representanter som bevakar det här. Det var en rekommendation och jag hoppas att man tar hänsyn till det. I samband med detta bör landskapet också titta på sitt skogsprogram, vilket jag har sagt tidigare. Tack.

    Minister Nina Fellman, replik

    Med anledning av Färöarnas eventuella ansökan om medlemskap och Ålands inställning så var jag ganska tydlig i den förra replikväxlingen. Färöarna har alltså ännu inte begärt ett fullvärdigt medlemskap, utan de har aviserat att de kommer att begära det. Landskapsregeringen följer arbetet noga. Landskapsregeringen har inte för avsikt att gå samma väg på grund av att kostnaderna för ett fullvärdigt medlemskap och behovet av personal som det skulle medföra inte är skäliga med tanke på vad man ”får för pengarna”, om jag får uttrycka det så. Åland deltar idag i elva ministerråd och redan det är ganska mycket.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag förstår också att Färöarna inte har lämnat in en fullvärdig anhållan ännu. Jag är orolig för om Åland blir ensam utanför till slut. Var ska man söka sina kontakter om Färöarna blir fullvärdiga medlemmar och sedan kanske Grönland kommer i bakvattnet efter det. Landskapet borde åtminstone ha en beredskap på vad det innebär och att man utreder kostnaderna och för- och nackdelar, så att inte Åland sitter och väntar på vad Färöarna gör. Man ska jobba på och ha en beredskap.

    Minister Nina Fellman, replik

    Det finns en beredskap. Om det skulle bli aktuellt så återkommer vi nog till frågan. Grönland har heller inte aviserat att de kommer att gå samma väg som Färöarna, mycket av samma orsak som Åland.

    Jag vill också svara på tullkodexen. Det är sant att det inte finns någon lösning. När det gäller den frågan så är det nog lite som Kung Sisyfos; detta är ett klippblock som man rullar upp för berget och så ramlar det ner igen, så det får vi fortsätta att jobba med.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Vi kanske har diskuterat tanken om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet tillräckligt.

    När det gäller tullcodexen vill jag i varje fall att landskapet fortsättningsvis följer med och försöker jobba för en lösning så att man kan hantera varor mellan Sverige och Åland som man hanterar varor mellan Sverige och i Finland. Man bör skapa ett kontaktnät via Åland och Finland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Jag vill ge ledamoten mitt fulla stöd när det gäller frågan om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet. För att kunna ta ställning till detta så behöver lagtinget få en utredning och ett underlag för att kunna bedöma om det är försvarbart med de kostnader som naturligtvis följer med ett fullt medlemskap. På basen av de uppgifter vi erhöll under den tidigare mandatperioden, för ungefär ett år sedan, från Ålands delegation i Nordiska rådet så var det inte sådana summor som på något vis skulle ha skrämt oss som parlamentariker. I likhet med ledamoten tycker jag att vi från landskapsregeringen ska förvänta oss en ordentlig analys. Jag ser inte ett medlemskap i de olika styrelserna inom ramen för det nordiska samarbetet som ett problem. Inte behöver vi sitta med i allting även om vi har ett fullvärdigt medlemskap.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag får tacka för det stödet. Det är exakt så som vi från Ålands Framtid också har tänkt. Inte behöver man sitta med i allt för att man har ett fullvärdigt medlemskap. Jag tycker att landskapsregeringen kunde komma till lagtinget med en utredning över vad ett fullvärdigt medlemskap innebär, så att vi vet.

    Nu har vi den här skriften, men vi vet överhuvudtaget inte hur man har gjort de här beräkningarna, vilka kostnaderna är och framförallt vilka möjligheter det ger. Det är det som är det viktiga.

    Ltl Harry Jansson, replik

    I Nordiska rådet finns det etablerat bland parlamentarikerna att man möts på de självstyrande områdena emellanåt. Jag tycker att det skulle vara bra om våra representanter; ltl Staffans och ltl Lundberg, hela tiden skulle följa med det här arbetet på parlamentarisk nivå. När man har tillräckligt med underlag så tycker jag att Ålands delegation i Nordiska rådet skulle ha ett öppet hörande och därmed en öppen diskussion om vad ett fullvärdigt medlemskap skulle innebära. Som ledamoten vet så står vi inför en utvidgad autonomi och det skulle vara märkligt om inte det nordiska arbetet och vår medverkan där också avspeglar sig i den parallella processen.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Ltl Harry Jansson och jag har samma åsikter. Jag har ingenting att kommentera.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Ltl Eklund har genom åren ur talarstolen många gånger tagit upp behovet av att reglerna inom tullunionen formas så att skattegränshanteringen blir så avbyråkratiserad som möjlig och så har också jag gjort. Det är väl att den frågan bevakas hela tiden.

    Jag tar till mig det som ltl Eklund sade här. Jag kommer att säkerställa mig om att landskapsregeringen framöver gör det som kan göras för att göra det så enkelt som möjligt.

    Det står i meddelandet om externpolitiken att landskapsregeringen avser att stärka närvaron vid ministerrådsmötena gällande finans, speciell med betoning på att förenkla skattegränshanteringen. Det kan vara en signal på det som vi här pratar om.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag vet finansministern och jag har delat den här åsikten tidigare. Jag hoppas att han följer upp det här och bevakar de här intressena. Som jag sade i mitt anförande så är det fortfarande ett problem för småföretagarna. Stora företag har inga problem, ja, det är klart att de har anställt folk för det. Men för en liten företagare som sysslar med handel över gränserna mellan Sverige och Åland så skapar det ett merarbete till en viss kostnad och det är tungt för en egen företagare.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Så är det förstås. Det är mera komplicerat med handel över gränserna när man gör affärer bara sporadiskt och tillfälligt. Stora företag har lätt för att anamma system inom sin koncern där dessa saker blir en rutin.

    Många landskapsregeringar har jobbat mycket med frågan om tullkodexen. Det var inte så från början att det bara var helt klart att allting skulle bli helt bekymmerfritt. Det fanns en risk att det kunde ha blivit betydligt sämre än vad utfallet till slut blev.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Fru talman! Så är det säkert. Det gäller att i framtiden göra så bra som möjligt av möjligheterna som har skapats, att man klarlägger de sista gränsproblemen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson

    Talman! EU har utvecklats till att också bli ett hållbarhetsprojekt. Fokus på cirkulär ekonomi är ett bevis för det, det gedigna socialfondsarbetet ett annat. Den största hållbarhetsåtgärden av dem alla har vi kanske tagit för givet, jag pratar om fred. Många har försvarat EU genom att säga att vi har lyckats med det viktigaste uppdraget av dem alla, att behålla freden. Men vart är vi på väg idag?

    Förra veckan attackerades inte bara Bryssel och Lahore utan också öppna gränser, fri handel och demokrati. Det är dags för varje nation, varje region och varje autonomi att sätta ned foten. Det får vara ett slut nu!

    Journalisten Magda Gad skrev så här på Facebook i förra veckan: ”Det vi behöver tänka på nu är historien – och att lära av den. När första världskriget bröt ut satt man fast i orubbliga bilder av världen och valde steg som ledde till fullskaligt krig istället för att välja vägar som kunde undvikit den värsta tänkbara katastrofen.”

    Det är nu det är dags att säga nej till populisternas enkla lösningar. En utgång från EU kommer inte att rädda vår ekonomi. Att stoppa flyktingar kommer inte att göra att kvinnor kan vara trygga. Medborgargarden och hatretorik hjälper inte polis och andra samhällsfunktioner, tvärtom skapar det flödande hatet nya konflikter.

    Vi måste våga se på dagens Åland och dagens Europa med den kunskap som vi har.  Ifrågasättandet av 30- och 40-talets européer känns inte lika enkelt längre. "Hur kunde ni låta förintelsen ske?" har jag frågat min mormor. Idag låter jag själv människor dö innanför taggtrådsstängsel samtidigt som jag åtnjuter en orubbad välfärd och ett orubbat överflöd.

     Utan fri handel, öppna gränser, gemensamma europeiska strategier och framförallt fred kan vi glömma allt det goda som nämns i det utrikespolitiska meddelandet. Utan fred får vi ingen utveckling utan stagnation, fattigdom och orättvisor. Jag hoppas därmed att Åland ger ett tydligt och unisont stöd för öppenhet, frihet och jämlikhet.

    Talman! Jag vill också ta tillfället i akt att lyfta fram det högaktuella ämnet cirkulär ekonomi som en del av det hållbarhetsarbete som försiggår.

    Jag vill börja med att presentera min något kontroversiella utgångspunkt; det finns inget avfall, det inte finns bara resurser.

    Kommissionen uppger att år 2013 uppgick den totala produktionen av avfall till 2,5 miljarder ton, varav 1,6 miljarder ton inte utnyttjades genom förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning och var därför förlorat för den europeiska ekonomin. Vi sätter alltså miljarder ton material bokstavligen rätt ner i soptunnan.

    Vi behöver ställa om och sluta hantera material som avfall och börja nyttja uttjänta produkter. Möjligheterna är oändliga och skapar många positiva kringeffekter. Mises mottagning av idrottsutrustning som vidareförmedlas till Ålands Idrott och sedan lånas ut gratis är ett exempel på hur delningsekonomi och avfallsminimering kan fungera i praktiken. Bieffekten är att fler har råd och möjlighet att prova på fler idrotter. Emmaus verksamhet, liksom insamlingar och second hand handel bidrar att vi håller oss högt upp på avfallstrappan. Det är hållbar shopping.

    Omställningen till cirkulär ekonomi är inte helt enkel. Näringslivet behöver ställa om och många behöver förändra i sina processer och strukturer. Vidare kräver en övergång att flertalet politikområden behöver reformeras. Cirkulär ekonomi är gränsöverskridande och berör näringspolitik, socialpolitik, miljöpolitik och många fler områden. Framförallt behöver vi reformera avfallspolitiken och när det gäller avfallspolitiken vill jag lyfta fram några centrala punkter:

    – Vi behöver tänka på att Åland är ett litet samhälle och samordna kommunalt avfall, företagsavfall och avfall med producentansvar. Vi ska dra nytta av vår litenhet.

    – Vi ska dra nytta av att vi på Åland redan har en hög sorteringsgrad för att nå också en hög materialåtervinningsgrad.

    – Vi behöver integrera tredje sektorn och socialpolitiken i avfallshanteringen.

    Talman! Den sista punkten, om att integrera den sociala hållbarheten i avfallspolitiken, vill jag slutligen resonera ytterligare kring. Det är tätt kopplat till socialfondsarbetet.

    Inom EU räknar man med att en övergång till cirkulär ekonomi skulle skapa 170 000 direkta arbetsplatser. Det är ganska många! Dessa arbeten är ofta enklare arbeten och redan idag sysselsätter framförallt Emmaus många som annars inte hittar sin plats på arbetsmarknaden.

    Den cirkulära ekonomin innebär en enorm möjlighet att fylla ett tomrum på en digitaliserad och automatiserad arbetsmarknad. Många arbeten kan givetvis utföras genom ordinärt arbetsavtal men sociala företag, föreningar och andra som är beroende av personer med sysselsättningsstöd är beroende av kontinuerlig bemanning.

    Jag önskar därför att vi i samband med genomgången av sociallagarna ser över om vi på Åland kan införa subjektiv rätt till sysselsättning. Det skulle vara ett strategiskt sätt att få flera människor i arbetet och kunna arbeta effektivt med den cirkulära ekonomin. Tack, talman.

    Ltl John Holmberg

    Herr talman! Kära lagtingsledamöter, jag tänker beröra frågan om att bryta det sociala arvet och investera i barnens framtid som finns på 25. Det är högaktuellt även hos oss, speciellt med tanke på den senaste rapporten ”Hälsa i skolan”.

    Många av våra barn och ungdomar mår väldigt dåligt, såväl psykiskt som fysiskt. Orsakerna är flera och följderna många gånger tråkiga.

    I yrkesgymnasiet finns klasser där upp till 40 procent av eleverna kan ha problem som påverkar såväl undervisning som lärandet.

    Fördelningen elever i träningsundervisning, specialundervisning och vanlig klass har förändrats rejält. Många elever skulle idag må bättre av en annan inlärningstakt och inriktning på undervisningen.

    Bristen på psykologer för barn och ungdomar är en utmaning, men samtidigt är det inte där som problemen börjar. Problemet med ej hanterbara elever, dvs. elever som inte är möjliga att ha i skolan, är svårlöst och påvisar även det breda spann av problem som skolan idag står inför.

    Att samordna resurserna och stärka samarbetet är ett bra och stort steg på vägen. Här finns det stora vinster att göra, både på det individuella och professionella planet.

    Mycket i de ungas livsstil styrs av socioekonomiska orsaker; rökning, kostvanor, fritidsvanor och läxhjälp är många gånger direkt relaterade till den socioekonomiska miljön. Här fyller skolan och dess omgivning en allt viktigare roll för att alla åländska unga ska få den livsförberedande start de är värda.

    För att bygga en ekonomisk hållbar stark struktur som innefattar alla barn och ungdomar bör detta starta i skolan. Jag tänker inte tala om storleken på utkomststöd, barnbidrag etc. Jag fokuserar på möjligheterna till långvariga förändringar som även samhällsekonomiskt är kostnadseffektiva. Här kan Åland göra mycket ännu. Det är viktigt att bygga länken barn-vuxna-äldre i ett rostfritt material.

    I dagens situation har vi många barn och unga som inte får tillräckligt fysisk aktivitet för att knopp och kropp ska må bra kropp. Detta påverkar dem direkt och det skapar definitivt stora konsekvenser längre fram i livet vilket vi märker bl.a. med högre sjukskrivningstal. Attityderna till att sköta om sin kropp är goda men alla måste med på tåget och det ska börja i skolan. Får vi in rätt attityd i skolåldern skapar vi inte bara goda förutsättningar till bättre inlärning, god fysisk och psykisk hälsa, vi ger även våra ungar en bra start in i vuxenlivet och förhoppningsvis leder det också fram till färre sjukskrivningsdagar och en friskare ålderdom.

    Vi pratar alltså samhällsekonomiska vinster som även planar ut i socioekonomiska effekter.

    Något som jag verkligen saknar i den externpolitiska skriften är idrotten och motionen. Ordet kultur hittar jag på flera ställen och i många sammanhang, men idrotten lyser nästan helt med sin frånvaro. Enligt mig har idrotten en så stor betydelse i samhället såväl för den psykiska och fysiska folkhälsan, inlärningen, integrationen, sociala samspelet människor emellan, som fritidsaktivitet och även ekonomiskt som en näringsgren, att den måste bli mer framträdande.

    Idrotten och rörelsen har enorm betydelse och är bl.a. nyckeln till minskad sjukfrånvaro och friskare ålderdom. Flera av våra nordiska vänner är mycket framgångsrika när det gäller att ta vara på de möjligheter som idrott och rörelse ger samhället. Danmark är ett av flera föredömen internationellt. Ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv hoppas jag att vi drar större nytta av världens största folkrörelse, idrotten. Idrotten hjälper alla att prestera mera. Den skapar hälsa, målmedvetenhet, gemenskap och mycket mer. Idrotten lär oss att kämpa, att vinna med värdighet och komma igen efter en förlust. Idrott kan även handla om att må bra ensam eller i grupp via motion. Det här borde vara en icke fråga, men ändå hamnar idrotten, motionen i en kraftig obalans, jämfört med kulturen i alla sammanhang, oberoende om det handlar om kommunpolitik eller som i detta fall, externpolitik. Vi måste bredda tankesättet vad idrott handlar om. Det är inte endast publika fotbollsmatcher. Det är i allra högsta grad folkhälsa i form av motion och aktiviteter. Det är enligt mig den viktigaste nyckeln till att bryta många av de negativa mönster som idag blir tydligare och tydligare i vårt samhälle. Tack.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Det finns lösningar för att få fler att känna sig hemma i skolan. Jag är mycket glad att höra att ltl John Holmberg också sluter upp bakom oss som vill ha en rejäl ändring av skollagstiftningen.

    I handlingsprogrammet, som vi just har debatterat, fanns inte intresse för den här förändringen. I handlingsprogrammet finns endast några rader om att läroplanen ska justeras under den här mandatperioden. Landskapsregeringens ambition är alltså inte att skapa en skola i den riktning som John Holmberg nu presenterade. Jag hoppas verkligen att ltl John Holmberg nu inte talar för döva öron, utan att vi i omställningsbudgeten kommer att få ett rejält stycke där vi får se en förändrad skolform. Det skulle behövas. Det skulle verkligen sätta Åland på kartan. Det skull göra oss intressanta för inflyttning, det skulle sätta fart på vår ekonomi och det egentligen nyckeln till allt.

    Talmannen

    Talmannen vill som ett påpekande till alla i salen påminna om att vi diskuterar det externpolitiska programmet och i det finns väldigt lite skrivet om hälsa, motion och skola.  

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag ville beröra den socioekonomiska ekonomin och det finns ju med.

    Ett kort svar till ltl Britt Lundberg. I regeringsprogrammet finns tydligt att rörelse och motorik ska komma in mera i skolan.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Rörelsemotoriken i den nya skolformen skulle vara nyckeln för den här framgången att faktiskt göra Åland mera externpolitiskt intressant. Jag tycker att det faktiskt skulle vara viktigt.

    I regeringsprogrammet finns inte med något om att lägga in och ta något nytt inom den nuvarande formen. Jag tror att vi måste ta ett steg till om vi ska lyckas få Åland externpolitiskt intressant. Det är skolformen som är problemet för att så många barn idag inte passar in, bara de som lyder och anpassar sig passar in.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl John Holmberg. Allt fler unga mår dåligt idag. Man behöver göra någonting. Vem som sedan tar steget och börjar titta på vad som orsakar våra ungas mående idag, är en viktig sak.

    Ltl John Holmberg nämnde de socioekonomiska orsakerna. Jag vill också lyfta fram vårt stressade samhälle som vi lever i idag. I skolan har vi också ett prestationssamhälle, man ska verkligen prestera. Dagens ungdomar blir betydligt snabbare utslagna ur vårt skolsystem på grund av detta. Vi behöver se på hur vi kan göra för att få unga att stanna kvar längre i vårt skolsystem och inte bli utslagna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag noterade skrivningen under rubriken 3.2.14 där man pratar om att stärka samarbetet mellan olika myndigheter då barn och unga har psykiska eller fysiska problem. Ledamoten lyfte fram Danmarks exempel och det var värdefullt att höra. Jag håller helt med ltl Holmberg att alltför sällan lyfts den fysiska delen i diskussionen. Den fysiska delen har en koppling också till den psykiska delen, vilket också ledamoten lyfte fram. Det var jätteviktigt.

    Jag ser oroväckande på den trend vi har fått i den senaste folkhälsorapporten. Övervikten för elever i grundskolan var 16 procent år 2009 till 20 procent år 2013. Frågan är hur det ser ut idag? Det är ändå en ökning på 25 procent som är ganska alarmerande. Det är ett viktigt ämne som ledamoten lyfte fram, tack för det. Vi ska försöka jobba med det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg för ett intressant anförande. Jag reagerade mest på att idrott och kultur har en viss obalans, men det är sällan till idrottens nackdel måste jag säga. Det är bara titta på vilka medel de olika områdena får. Se på PAF-medel och annat! Det går ofta mycket mer pengar till idrotten än till kulturen.

    Vad gäller att idrotten löser de socioekonomiska problemen som finns i samhället så är jag lite tveksam till det. Vi ska komma ihåg att mycket av idrotten, speciellt lagsporter, kan ta fram skillnader hos ungdomar när det gäller utrustning om föräldrarna inte har råd. Idrott kan vara väldigt bra, men det finns också ungdomar som slås ned ännu mera på grund av så kallade lagkamrater som inte är speciellt kamratliga.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Igge Holmberg. För att inte glida ut från ämnet alltför mycket så tror jag att vi tar den diskussionen vid ett annat tillfälle.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Jag tackar ltl Holmberg för att han lyfte idrott och motion inom skolan. Man kan faktiskt konstatera att det finns ingenting i det här meddelandet skrivet om idrotten. Eftersom ltl Holmberg representerar ett regeringsparti så är min förväntan stor att man lyfter de här frågorna och kommer med förslag till förändringar.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Eklund. Det känns tryggt att vi har en bra utbildnings- och idrottsminister och det känns bra att vi har en bra socialminister. Jag är säker på att det här kommer att bli mycket bättre i framtiden.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Tack, fru talman! Idag när vi fortsätter vår behandling av landskapsregeringens externpolitik finns det några saker som jag vill lyfta fram som jag reagerat på.

    Varför nämns inte BSPC? Baltic Sea Parliamentary Conference är en av de övriga externa samarbetsforum som landskapsregeringen har. Är det en miss, är det så det brukar vara eller presenteras detta samarbete på något annat sätt? Det skulle jag gärna vilja veta.

    Efter att själv ha haft förmånen att vara medlem i en av BSPCs arbetsgrupper under 2015 så anser jag att det är viktigt att även lyfta BSPCs viktiga roll runt Östersjön.

    Min erfarenhet av BSPCs arbete är att det är ett unikt forum för Åland att synas i och kunna påverka i. Vi som medlem är fullständigt likvärdig jämfört med de andra 11 nationella parlamenten, de 11 regionala parlamenten och de 5 parlamentariska organisationerna som BSPC består av. BSPC är en unik bro mellan EU länder och länder som står utanför unionen. Parlamentariker kan komma samman för att delta i den politiska dialogen om frågor som intresserar oss som bor just i Östersjöregionen. Det bidrar även till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande framförallt mellan parlamentariker från samtliga Östersjöländer.

    I mitt arbete i BSPCs arbetsgrupp med arbetsnamn ”Innovation in social and health” arbetades det fram en hel del rekommendationer. Vi lyfter bl.a. fram vikten av att utvidga och fördjupa det gränsöverskridande samarbetet inom hälso- och sjukvården i Östersjöområdet på grund av de gemensamma utmaningar alla länder står inför när det gäller social- och sjukvård. Det är väldigt likande frågor som de nordiska ministrarna antagit i en deklaration om välfärdstjänster på social- och hälsoområdet, där de pratar om en samordning av de sociala trygghetssystemen.

    Vi förde även fram gränsöverskridande hälso- och sjukvårdsinitiativ som ska lyftas fram samt att vi hela tiden ska förbättra det gränslösa samarbetet och öka samarbetet inom specialisering inom sjukvården. När det kommer till behandlingen av sällsynta sjukdomar ska man på ett kostnadseffektivt sätt kunna använda sig av medicinsk apparatur och kunskap. Det nämns också att det också är viktigt att bredda omfattning av Bo Könbergs rapport till att gälla hela Östersjöområdet för att få en jämförbar översikt över hälsovården runt Östersjön. Samma diskussioner förs när det gäller samma Könbergs rapport i Nordiska rådet.

    Talman! När det gäller Nordiska rådets arbete anser jag att det finns mycket matnyttigt från arbetsgrupper som denna att ta del av i vårt samhälle. Resolutionen som tas av den ständiga kommittén på det årliga mötet, där alla delegater samlas, sänds till sedan till alla regeringar i Östersjöregionen, CBSS Council of the Baltic Sea States och EU. Jag anser att BSPC är ett forum som är för bra för att ”glömmas” bort i en rapport om landskapsregeringens externpolitik.

    Fru talman! I debatten förra veckan diskuterades det om en del om mediepolitik och upphovsrätt. Jag känner ett visst hopp, om än litet, att vissa lösningar är på gång inom detta område. Det är många som lyfter att de vill ha tillgång till svenska TV-program via SVT Play, TV 4 Play, digitalkort och att de vill kunna se svenska program när du reser till andra länder. Jag anser dock inte att det är det största och värsta problemet utan det är att vårt land Finland endast verkar ha ett enda språk; finska. Det är så oerhört irriterande när jag lagligt vill köpa filmer till min IPAD, så att min fyraårige son ska kunna se på, då stöter jag direkt på problem. Jag gillar visserligen att man ska lära sig nya språk, absolut. Men det är lite väl att tro att en fyraåring ska kunna förstå finska. Det som jag stör mig mest på är att jag som finne inte ska kunna köpa en film lagligt så att Pettson, Findus och Bamse ska prata svenska.

    I helgen skulle familjen se på en film tillsammans. Vi kopplade upp oss på Apple TV för att hyra en ny film att titta på. Av alla filmer vi valde som passade alla åldrar i familjen hade samtliga filmer två språk finska och engelska. Min undran är den om man kan ha två språk att välja på varför kan man då inte välja mellan tre språk, svenska? Jag och min man har försökt påtala problemet med Apple men de hävdar att upphovsrättsligt inte går att få Bamse och Pettson att tala svenska om man bor i Finland. Varför? Hur är det möjligt? Vi är ju ett tvåspråkigt land eller hur? Hur kan upphovsrätten exkludera en minoritet i ett land?

    Jag anser att det är av ytterst stor vikt att landskapsregeringen fortsätter sitt arbete i nära samarbete med de åländska representanterna som finns på plats i Bryssel samt kontinuerligt jobba åt samma mål; att göra det enkelt för oss som bor på Åland att kunna ta del av allt material som finns på nätet idag på vårt modersmål. Något annat kan vi aldrig någonsin gå med på. Tack.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Tack för ett intressant inlägg bästa ltl Holmberg-Jansson. Jag kan informera om att lag- och kulturutskottet hade igår informationsärenden från EU. Vi fick ifrån landskapsregeringen, i synnerhet från minister Mika Nordberg, mycket välgrundad information om det arbete som pågår inom EU för att rätta till alla de upphovsrättsliga brister som vi upplever idag, vilket ledamoten mycket väl beskrev. Det var ett sådant hörande som jag tror att alla kunde ha förtjänat att få ta del av. Ibland innehåller även EU-flödet guldkorn. Det är en fråga som vi ska återkomma till i andra sammanhang.

    När det gäller språket så tillhör vi fel land för kommer aldrig att lyckas rubba på vissa saker, men vi måste göra vårt bästa.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Nina Fellman, replik

    När det gäller BSPC så får jag med skammens rodnad på mina kinder konstatera att det har blivit bortglömt. Jag vet egentligen inte hur det har gått till, men vi ska naturligtvis rätta till det såväl det är möjligt. Tack för påpekandet!

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Tony Wikström

    Fru talman! Vi lever i en föränderlig värld. Sedan dokumentet landskapsregeringens externpolitik landade på våra bord har mycket hänt.

    EU-ländernas ledare har kommit överens om att skicka de man kallar irreguljära flyktingar från Grekland till Turkiet. FN, Amnesty och humanister i hela världen protesterar och varnar för att detta inte rimmar särskilt väl med deklarationerna om mänskliga rättigheter och rätt till asyl. Själva upplägget, att en syrisk flykting får komma in EU från Turkiet för varje irreguljär flykting som forslats tillbaks känns väldigt, väldigt underlig och lämnar en knut i magen.

    Här på Åland kan, ska och vill vi dra vårt strå till stacken. Kommunerna, med Mariehamn i spetsen, ska inte vänta uppemot tre år innan man tar emot några familjer till. För krisen är här och nu.

    Här tror jag att det nordiska samarbetet också kan spela en nyckelroll. I Nordiska rådet ligger nu ett förslag om ett flerårigt samarbete rörande flyktingmottagning och integration och de utmaningar och krav det medför. I Oslo nästa månad kommer detta att tas upp, liksom i Danmark i höst. Man kommer speciellt att se på kulturen och civilsamhällets roll. Det är oerhört glädjande att landskapsregeringen konstaterar att dessa frågor är av hög relevans och att Åland både kan bidra till och lära av samarbetet.

    År 2016 har Finland en ordföranderoll i Nordiska rådet och huvudteman är vattnet, naturen och människorna – något som passar som handen i handsken för Åland tycker jag!

    Tyvärr får arbetet i Nordiska rådet inte alltid den synlighet som det förtjänar. Ålands Framtids Anders Eriksson har gjort mycket gott för Norden men det har inte alltid synts och uppskattats på hemmaplan. Så här gäller att även jobba på att kommunicera ut vad som är på gång och vad vi arbetar för.

    I detta nu har det av medlem i Nordiska rådet rests frågor kring jordförvärvsrätten på Åland och hur det harmoniserar med tanken på färre gränshinder och människors möjlighet att köpa fastighet och mark och kunna bosätta sig var som helst i norden. Då är det förstås bra att vi delegater på plats kan berätta om hur vi ser på frågan.

    På längre sikt kanske även den gamla tanken om en Nordisk förbundsstat tas upp på allvar igen. En sådan utveckling kanske skulle innebära nya möjligheter för Åland i framtiden, och säkra både språket, välfärden och vår särstatus.

    En viktig aspekt i arbetet i Nordiska rådet är också att Åland har yttranderätt på samma villkor som de större länderna. Att vi inte har rösträtt spelar oftast ingen roll eftersom man eftersträvar konsensusbeslut.

    Men tillbaka till externpolitiken. Vi lever som sagt i en föränderlig värld. Och även om vi tack vare Keplerteleskopet numera vet att det finns ungefär 40 miljarder andra jordliknande planeter bara i vår galax, vintergatan så har vi bara denna planet.

    I flera år nu har man varnat för att olika gränser överskridits och kanske klimatmålen inte kan nås, även om viljan är god och tekniken går framåt. Jag undrar om inte denna insikt och osäkerhet ligger bakom en del av den psykiska ohälsan vi ser idag. I rapporten hälsa i skolan som kom nyligen så visade sig att var tredje tjej i yrkesgymnasiet har medel- eller svår ångest och att mer än dubbelt så många yrkeselever mår dåligt jämfört med hur det ser ut i Finland. Det här är något jag tog upp i höstas också och hoppades då att siffrorna skulle bli bättre. Så blev det inte. Det här måste vi göra något åt och det är bråttom. Tack.

    Ltl Britt Lundberg
    Tack, fru talman! Jag kan bara inte låta bli att börja med detta som var utanför ärendet i den tidigare diskussionen. Jag ska bara säga en enda mening. Varför sätts idrott och kultur mot varandra? Det leder inte framåt. Kan vi inte sluta med det, snälla?

    Arbete i det Nordiska rådet är viktigt och det blir vad vi gör det till. Vi väljer om vi ska följa eller om vi vill driva.

    Sedan den 4 november 2015 är jag ordförande för den åländska delegationen i Nordiska rådet. Vice ordförande, Mikael Staffas har vid senaste plenum presenterat det dokument som vi nu har under behandling.

    Av den här redogörelsen så har vi bara varit med under en månad. Vi har fått en väldigt god start i vårt åländska, nordiska team.

    Inledningsvis jobbar vi främst med att skaffa oss positioner för att på bästa sätt kunna dra nytta och använda dem i det nordiska samarbetet.

    Hittills har både ltl Straffas och jag plats i gränshindergruppen. Förutom våra utskott har jag fått förtroende att vara ordförande för mittengruppens valkommitté, vilket förstås ger ett starkt inflytande hur mittengruppens styrelse kommer att se ut under kommande period.

    Tidpunkten för vårt eget lagtingsval och de nordiska förtroendeuppdragen medför att det första året för våra nordiska medlemmar inte matchar. När jag och ltl Straffas blev utsedda till Nordiska rådet så var alla positioner nyligen tillsatta, de tillsattes i oktober. För vår del blev det att ärva de positioner som blivit lediga. Det här är ändå inte ett nödvändigt argument för att flytta valet för vår del, eftersom det under det nordiska året alltid är något land eller region som har val. Vi får helt enkelt vara på alerten och hålla oss framme när positioner blir lediga om det är någon position som vi föredrar framom de vi har.

    Jag tror just nu, och jag vågar också tala för ltl Staffas, att vi är nöjda med de utskott som vi har blivit tilldelade. Mikael Staffas är ledamot i välfärdsutskottet och jag är med i utskottet för kunskap och kultur.

    I nästa vecka sammanträder den åländska delegationen för att förbereda minisessionen som hålls i medlet av april. Målet för den åländska delegationens möte är att samordna det som görs i regeringen och det som vi ska göra. På det sättet har vi en linje för hur vi ska förhålla oss i olika frågor.

    När det kommer till det självständiga medlemskapet i Nordiska rådet så har den åländska delegationen sagt i det här dokumentet så här: ”Delegationen anser i sammanhanget att det kan vara politiskt intressant att överväga ett självständigt medlemskap för Åland i Nordiska rådet för att på ett tydligare sätt kunna agera i det nordiska samarbetet. Ett självständigt medlemskap för Åland i Nordiska rådet är inte i juridiskt hänseende enbart en fråga för Nordiska rådet utan framförallt en fråga för de berörda staterna. Landskapsregeringen kunde då tidpunkten är den rätta efter att ha hört självstyrelsepolitiska nämnden i frågan belysa frågeställningen i ett meddelande till lagtinget innan beslut fattas om huruvida landskapsregeringen ska initiera förhandlingar enligt 58 § 1 mom. självstyrelselagen.”

    Det här meddelandet väntar vi tålmodigt på. I det här fallet tycker vi, gemensamt både regeringen och delegationen, att vi inte bara ska nöja oss med att följa, utan vi måste faktiskt nu ta fram konsekvenserna för Ålands del, vad som gäller. Vi hoppas att ett sådant meddelande kommer snart till Ålands lagting så att vi kan konstatera, ta ett ställningstagande och driva den här frågan vidare så att vi faktiskt får frågan att gå framåt.

    Sedan några ord om externpolitiken. Vi kan konstatera att mycket av vår vardag styrs från EU. Majoriteten, nästan all lagstiftning, som vi hittills har fått under den här mandatperioden från landskapsregeringen är styrd ifrån EU.

    Vi vet inte, och det framkommer inte heller tydligt i meddelandet, hur många direkta kontakter landskapsregeringen har och hur mycket kommunikation landskapsregeringen har med kommissionen före dessa lagstiftningar kommer ikraft. Det vore intressant att höra.

    Från kommissionens sida välkomnas täta kontakter. Varannan vecka vore inte orimligt enligt kabinettschefer vid kommissionen. Kommissionen är intresserad av att höra hur det fungerar runtom i Europa. Kommission är inte intresserad av att fatta dåliga beslut, men då fordras att man har täta kontakter. Det finns 28 kommissionärer, de är egentligen huvudaktörerna och kollegor till våra ministrar. Jag hoppas verkligen att det ska ske en utveckling på den här fronten.

    Det är kanske den viktigaste grunden för bl.a. B7-samarbetet. Jag tycker att det är otroligt synd att det har tagit en annan inriktning än tidigare. Den här typen av samarbeten, där man representerar olika länder, olika regioner, så där öppnas EU:s dörrar. Jag tror att det är en av de få gånger som Åland som ordförande för B7 har suttit på tremanhand med kommissionär i 1 1/2 timme och diskuterat Östersjöfrågor. Det samarbetet borde man absolut inte lägga åt sidan och nöja sig med att det bara ska vara ett kulturellt samarbete. Det är politikerna som måste jobba med det här och inte konstatera att det blir för jobbigt för tjänstemännen. Politikerna måste ta det politiska arbetet.

    Sedan när det kommer till upphovsrättsfrågorna, som jag inte riktigt hittade någon koppling till här men diskussionen har tillåtits, så hoppas jag att ett möte mellan de ansvariga ministrarna i Sverige och de ansvariga ministrarna i Finland skulle initieras från åländsk sida. Man skulle ha en förhandling där man skulle be Finland att avstå från Åland till den här delen, och Sverige skulle inkludera Åland till den här delen. Sverige skulle förhandla för Sverige plus 29 000 invånare. På det sättet skulle den här frågan på ett enkelt sätt få en lösning och då skulle också Bamse kunna prata svenska.

    När det gäller BSPC så svaret på frågan, som inte minister Fellman behöver skämmas över, är att den enkla orsaken är väl att BSPC inte finns med i det här dokumentet eftersom regeringen har valt att inte engagera sig i BSPC. Här beskriver man regeringens arbete och att BSPC är ett parlamentariskt arbete. Jag tycker för den sakens skull att BSPCs arbete också på något sätt borde komma till diskussion här. Antingen borde man kunna samarbeta över dessa gränser mellan lagtinget och landskapsregeringen och se det som landskapets externpolitik, eller annars borde BSPC delegationen på samma sätt om den åländska delegationen i Nordiska rådet lämna ett eget meddelande som skulle bifogas till det här. BSPC skulle definitivt vara värd att också vara med i debatten. Tack, fru talman.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Precis som ltl Lundberg sade så fick jag också förklarat för mig varför inte BSPC nämns. Jag håller också med att någonstans bör BSPC nämnas. Tidigare har det förts fram att just när man diskuterar den externa politiken så ska BSPC på något sätt kunna lyftas in. Det är ett viktigt arbete som behöver belysas, man behöver berätta om att det arbetet finns och att det görs.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Talman! Det är såklart synnerligen lämpligt att just idag diskutera åländsk externpolitik. För 160 år sedan undertecknades den Parisfred som satte punkt för Krimkriget och gjorde Åland demilitariserat. Därför är flaggorna idag i topp i vårt landskap och därför diskuteras fred och samhälle idag i Kastelholm. Det är på många sätt unikt. 160 år av fred är fantastiskt på precis alla sätt, särskilt som två världskrig passerat, krossat samhällen och sedan blivit starten på något nytt.

    Parisfreden innehöll många andra beslut; till exempel demilitariserades även Svarta havet som en följd av Rysslands aggressioner som då utgick ifrån Krimhalvön. Den åtgärden blev inte så långvarig, bara 14 år efter Parisfreden förklarade Ryssland att demilitariseringen av Svarta havet inte längre gällde. Svårare än så behöver det inte vara att förändra en verklighet och det kan vara bra att minnas.

    Idag lever vi i skuggan av Krimkriget och de två världskrigen. Vi har i Europa skapat en union som jobbar för fred och frihet och som gör oss på Åland en del i en helhet som på det stora hela varit bra men just nu utmanas av mörka krafter och krigiska grannar.

    I meddelandet om externpolitiken beskriver landskapsregeringen dessa utmaningar som ”större än någonsin”. Det är lätt att hålla med och det är många som delar denna oro. Så sent som i januari var dessa frågor uppe när den ständiga kommittén för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC) möttes i Bryssel. Jag var där i egenskap av åländsk BSPC-ordförande och kunde med egna öron höra våra grannparlament dela med sig av sin oro kring den egna säkerheten. Sedan dess har inget egentligen blivit bättre, snarare tvärtom. Rysslands ockupation av delar av Ukraina är ständigt pågående och den ryska tondövheten gentemot omvärldens signaler är total. I Syrien och Libyen pågår fullskaliga inbördeskrig som tvingar människor att fly för sina liv. Denna flyktingström sätter hård press på andra länder och ger bränsle till de människor som sköter sig själva och struntar i andra. I Europa har vi under den senaste tiden sett hel- och halvfascistiska organisationer vinna mark på bekostnad av de som förespråkar tolerans och öppenhet.

    Vi har haft fred i över 160 år i Norden och det förpliktigar. Vi har faktiskt lyckats med det som andra inte lyckats med. Vi har löst konflikter på andra sätt än genom att beskjuta varandra i syfte att gripa makt. Därför är det oerhört viktigt att Åland och det övriga Norden deltar i arbetet med att återupprätta förtroendet mellan stridande parter. Det är inte enkelt. Förtroendet för till exempel Ryssland är på historiskt låga nivåer och parallellerna mellan Krimkriget på 1800-talet och Ukrainakrisen idag är både slående och hotfulla. Särskilt våra baltiska grannländer är nervösa över den propagandaflod som väller över dem från den ryska sidan gränsen. Det finns många skäl till denna oro. I till exempel Lettland har mängden infödda letter sjunkit från drygt 70 till 50 procent under de senaste decennierna. Mot den bakgrunden klingar den så kallade Putindoktrinen illa. Enligt den har Ryssland rätt att skydda ryssar, var de än befinner sig. Därför är Krimhalvön idag att betrakta som ryskt territorium.

    Allt detta gör oron bland länderna runt Östersjön påtaglig och därför är samarbetet inom BSPC viktigt. Vi måste där hjälpas åt att argumentera för vikten av oberoende och undersökande journalistik i Ryssland. Vi måste hjälpas åt att skapa utbildningar som lyfter kritiskt tänkande vilket utgör grunden för alla demokratier. Vi ska aldrig tröttna på att lyfta fram goda exempel kring hela Östersjön och berätta för Ryssland, som också är en del av BSPC, att frihet och demokrati i det långa loppet är bättre än motsatsen.

    Talman! Europa befinner sig i en kris som vi antagligen bara sett början av. Det är mycket som tyder på att det blir sämre innan det blir bättre. Från åländsk sida kan vi kanske inte göra så mycket på den internationella arenan men vi ska ta vara på de tillfällen vi har. Vi ska lyfta fram vår demilitarisering och neutralisering i precis alla sammanhang vi kan nå och vi ska hjälpa till att hitta gemensamma lösningar när det gäller den internationella flyktingskrisen. Det är en uppgift som inte får misslyckas. Vi är alla människor och sådana ska hjälpa varandra, oberoende om vi råkar vara födda på Åland, i Baltikum, i Syrien eller i Holland. Tack.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Det var mycket prat om Ryssland och deras icke fria press. När ltl Jörgen Pettersson var i Bryssel och på BSPC möte, tog man då upp diskussionen om den fria pressen i Polen som också är ett BSPC-land? I Polen har det nuvarande regeringspartiet lagt starka inskränkningar på vem som får göra vad i offentlig television och liknande.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Nej, det berördes inte, av det skälet att det inte var särskilt aktuellt i januari, på samma sätt som det är nu.

    Jag skulle med glädje dela med mig det som EU-parlamentsledamot Walesa berättade för den grupp av Ålands lagting som besökte Bryssel för någon månad sedan. Vi lärde oss väldigt mycket om tillståndet även i Polen. Men att redogöra för allt vad han sade tar för länge, men man kan säga att det inte var smickrande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Ltl Pettersson berörde att det är svårt för oss på Åland att göra stora saker i den kris som drabbar Europa och det ligger sanningen i det. Jag tycker att vi behöver se till att vi verkar på det sätt vi kan.

    Jag vill lyfta särskilt tre saker. Vi behöver vi vara med och ge stöd till dem som faktiskt driver demokratisk utveckling, ett aktivt och tydligt stöd. Vi behöver bilda opinion här hemma. Och så behöver vi tar emot flyktingar och på annat sätt hjälpa till i det humanitära biståndet.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Tack för de vänliga orden. Jag noterar att punkterna ett, två och tre uppfylldes i mitt anförande.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson

    Talman! Mitt anförande kommer att gå direkt in på detaljer i meddelandet. Det har redan från den här talarstolen idag framförts många fina goda tankar. Vi har diskuterat världspolitik, globalisering och det är stora frågor som berör Europa och den rådande situationen. Jag vågar påstå att vi alla håller med om de tidigare anförandena om att även Åland ska försöka göra sin röst hörd i det här stora viktiga arbetet.

    Jag anser att det här är ett fint meddelande, det är omfattande och innehåller ganska mycket fakta. Jag har plockat ut några punkter som jag tänker kommentera kort.

    När det gäller Åland kontra EU, landskapsregeringen har deltagit i fem konsultationer med kommissionen, så kallade samrådsförfarande.

    Under rubriken ”Landskapets prioriteringar” nämns en viktig mening, att språket i det nordiska umgänget ska vara skandinaviska. Det här kan inte nog betonas. Vi från lagtinget som var till riksdagen vet att det finns politiska krafter som vill att man ska införa engelska i det nordiska samarbetet, vilket jag anser att det är en stor förlust för det nordiska samarbetet. Skrivningen om skandinaviska omfattar jag förstås. Det går bra att diskutera på skandinaviska. Jag har själv i olika egenskaper deltagit i nordiska möten. Det går bra att till och med förstå vad danskarna säger. Om man pratar åländska så gör vi oss ganska bra förstådda överallt. Om man anstränger sig lite så ska det gå att diskutera på skandinaviska i det nordiska umgänget.

    Sedan har jag en kort kommentar till EU 2020 ur ett utbildnings- och kulturperspektiv. I meddelandet skriver man att det är smart tillväxt, hållbar tillväxt, tillväxt för alla, ekonomisk resurseffektivitet och kunskapsbaserad osv. Det här är meningar som jag utgår ifrån att vi alla kan stå bakom. Det här är viktiga saker även i det kommande arbetet.

    En detalj som jag ser fram emot är ett direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer. Det framkommer här att landskapsregeringen ämnar komma med ett ändringsförslag och det är viktigt. Det finns ett direktiv i botten. Det innebär en kvalitetssäkring för ålänningarna, dvs. att yrkesutövare inom reglementerade yrken har den kunskap och skicklighet som krävs. Det kan också innebära att det behöver göras kompletteringar. Det är ganska normalt, de flesta länder har sådana. Det berör speciellt lagstiftningen. Om man har en utbildning inom EU så ska en medborgares utbildning vara godkänd inom olika länder i EU, och sedan har respektive länder och regioner tilläggskrav. Själva grunden är bra, man ska vara kompetent och behörig inom sin utbildning inom unionen.

    Ungdomspolitiskt program, i landskapsregeringens handlingsprogram står det om ett ungdomshus. Det här är en fråga som jag brinner för. Jag kan informera att Ålands polismyndighet har infört ett system som heter Barnahuset, vilket jag har varit mycket i kontakt med i mitt tidigare arbete, åklagarväsendet. När man upptäcker ett problem, ofta skolpersonalen, socialarbetare, grannar och vänner, så samlas åklagare, polisen, socialarbetare, skolpersonal och psykologer och går igenom hela problematiken för att se vad man kan göra för den här familjen. Som åklagare behöver man tack och lov inte vara med om det inte finns något brottsligt inblandat. Familjerna har ofta problem med missbruk, utslagning och arbetslöshet.

    Ett Ungdomshus och ett system som fungerar innebär att man suger man upp problembarn och problemfamiljerna i ett tidigt skede. Sätter man in stödåtgärder så tidigt som möjligt då vinner det åländska samhället mångfalt på detta. Ju tidigare man sätter in stödåtgärder desto bättre chans har man att lyckas att eliminera riskerna för brottsspiraler som jag har sett via mitt jobb. Det är mycket tragiskt för de berörda, för familjer och allihop.

    Om man förverkligar ett Ungdomshus så kommer samhället att vinna mycket i längden, både när det gäller humankapital och även pengar om man bara ser krasst på det.

    Nästa intressanta fråga är integrationen, vilket också omfattar språket. Språket är nyckeln till ett framgångsrikt integrationsarbete. Landskapsregeringen skriver att man ska ha undervisning i svenska på arbetsplatserna. Det är en mycket bra tanke. Om man arbetar på Åland och lär sig svenska samtidigt så får man en unik möjlighet att praktiskt använda sina svenska kunskaper på arbetsplatsen och då lär man sig ofta mycket snabbare och enklare. Det här är en bra skrivning under EU 2020.

    Sedan finns det små andra detaljer som man kan diskutera. Ltl Petri Carlsson nämnde vapenlicenser och tidsbundna vapenlicenser. I ljuset av det som nyligen skett i Europa så anser jag också att tidsbundna vapenlicenser inte behövs på Åland. Landskapsregeringen torde också ha stöd för den uppfattningen i den finska regeringen, vilket man ska framföra gemensamt mot EU.

    En annan detalj som jag tycker är viktig och som har diskuterats mycket ute i samhället är Östersjön. Symbolvärdet kan inte förringas samt förbudet mot avloppsvatten från passagerarfartyg. Jag vet att den frågan har diskuterats mycket ute i samhället och det är lätt att ta till sig den frågan. Det skrivs här att den här regleringen har senarelagts, men det är bra att den kommer, för det här är en sak som män och kvinnor ute i det åländska samhället lätt tar till sig och diskuterar. Man tycker att det har varit väldigt felaktigt. Det är mycket bra att man har åtgärdat den här saken.

    Sedan kortfattad om redogörelsen för år 2015. Den är bra, informativ och lättfattlig. Jag tycker också att landskapsregeringen har rätt inställning, dvs. att inte enbart lägga ned resurser på att genomföra befintlig EU-lagstiftning utan man ska påverka initiativ till lagstiftning och delta i beredningsprocesserna.

    Avslutningsvis kan jag konstatera att landskapsregeringen har under tidigare period gett ut tre stycken PM:en och fem stycken utlåtanden. Jag tycker att det är bra att lagtinget aktiveras och diskuterar EU-politik, så att vi även i det här parlamentet kan diskutera det som man kan kalla utrikespolitik. Tack.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Eriksson. Ledamoten tar upp jättebra punkter, det gäller validering. När vi får nya ålänningar som har erfarenhet och utbildning så behöver de snabbt komma in i det åländska samhället. Jag vet att man är igång med det bra.

    Jag har många gånger tyckt att man lär sig inte svenska lika bra i ett klassrum som man lär sig det ute i det riktiga livet. Undervisningen i svenska ute på arbetsplatserna är på gång. Det är oftast språket som sätter hinder för att man ska komma in i samhället.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Tack ltl Holmberg för stödet. Det är riktigt. Jag har tagit del av diverse utredningar och ett av de bästa sätten att lära sig svenska är att arbeta på en arbetsplats och då är också motiveringen hög.

    Valideringsprojektet är jätte viktigt. Många nya som flyttar hit har ofta en ganska bra utbildning i sitt bagage. Det här är ett utmärkt sätt så att de också får sin utbildning till godo på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom

    Talman! Jag tänker ta upp landskapsregeringens möjligheter till inflytande i EU-ärenden. Regelverken är ofta under förändring och då borde man rimligtvis, via kontakter till EU, kunna påverka förändringar i regelverken.

    Här finns en underrubrik; ” Samarbete med Europaparlamentariker” under ”Inflytande i EU-ärenden”. Här vill jag att man framöver försöker lyfta fiskerifrågan.

    Vi tappade en gång i tiden drivgarnsfiske. För många som bor ute i periferin och i skärgården var det en näring som man använde sig av vissa tider på året. Alla möjligheter till inkomster i glesbygden är ju viktiga.

    Därför vill jag att man försöker lyfta den frågan i förhållande till EU. Jag förespråkar att det alltid ska vara ett selektivt fiske. Vi ska inte fiska fisk som inte har lekt färdigt. Man ska inte fiska för ung fisk.

    Jag vill att man också funderar på att separera fiskekvoterna, vad som gäller för kustnära fiske och vad som gäller i havet. Ett dåligt alternativ är att tråla torsk och få upp små torsk. Man borde kanske fundera över att man skulle fiska på den könsmogna torsken som har lekt redan. Det borde vara en viktig fråga. Jag tycker man ska ta upp detta med kontakterna i EU. Detta skulle förbättra både för yrkes- och binäringsfiskare. Fritidsfiskarna har det förhållandevis ganska gott ställt så det är mest yrkes- och binäringsfiskarna som behöver få flera ben att stå på. Tack för det.

    Ltl John Holmberg

    Tack, fru talman! Kära lagtingsledamöter, Central Baltic programmet, på sidan 39, är bra. Åland har en mycket engagerad ”Contact Point” i form av Ester Miiros. Här finns ännu mycket pengar att hämta för åländska bilaterala projekt. Många regioner har blivit väldigt duktiga och specialiserade på att hämta hem projekt, från speciellt Central Baltic, men även från andra projektprogram. Ett projekt kanske inte alltid leder så långt men ger alltid erfarenheter, kontaktnät och nya idéer. Det kan även vara en bra början till något riktigt produktivt, innovativt och bra. Här kunde det vara värt att se hur Åland skulle kunna plocka hem fler projekt. Den initiala administrativa biten är den tunga och ofta det om sätter stop för en projektidé. Kanske högskolan, Visit Åland, företagsam skärgård, landsbygdscentrum m.fl. kunde bli ännu större och specialiserade projektadministratörer? Projekten är ett bra sätt att skapa utveckling i en tuff ekonomisk verklighet.

    Ny Nordisk Mat är ett program som fortsätter med tre prioriterade områden där Mat och turism, mattävling och offentlig mat, där skola, äldreomsorg och sjukvård ingår. Projektet ligger enligt mig precis rätt i tiden för Åland. Vårt breda matkluster, vårt entreprenörskap och utbildningsnivå har gett den åländska maten renommé och som via Ny Nordisk Mat kan få ytterligare skjuts framåt. Framförallt ger det inspiration och ett stort kontaktnät.

    Värdeorden; rent, friskt, enkelt och etiskt, i kombination med att Åland har ett tydligt avgränsat område gör det lätt att få fram livsmedelsprodukternas ursprung. Medvetenheten hos dagens konsumenter är stor och en sådan detalj är viktig i den stenhårda konkurrensen.

    Med tanke på de utmaningar och hotbilder, som den senaste tiden delvis skymmer den åländska lantbrukssolen, är detta ett projekt som på sikt kommer att betyda mycket för alla producenter. Landskapsregeringens avsikt att profilera Åland som en gastronomisk region i Norden är ett bra exempel på hur nya turistprodukter ges möjlighet att växa fram tillsammans med t.ex. projektet mathantverk.

    Incitamenten, orsakerna för att välja ett speciellt resmål måste vara tydliga. Den åländska matprodukten har redan bredd och spets, men kommer via Ny Nordisk Mat att bli ännu mer attraktiv och enklare att paketera mot en finsmakad turist. Det är också roligt att se hur våra traditionella och mycket proffsiga matkluster börjar få sällskap av mindre entreprenörer. För den som ännu inte smakat på Mattas Gårdsmejeris produkter eller Västerros fiskprodukter uppmanar jag alla att göra det. Dessa är bland flera andra nytänkande, kreativa entreprenörer som definitivt kommer att ge många turister en perfekt bild av Åland.

    Ny Nordisk Mat och dess kunniga åländska projektledare Harriet Strandvik kommer att förädla och ta den åländska matkulturen mot nya höjder.

    Det är precis sådant här Åland behöver. Förhoppningsvis kan vi snart se liknande exempel inom andra branscher.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Tack, talman! Inledningsvis vill jag ge mitt fulla stöd till ltl Brage Eklund och Britt Lundberg som lyfte frågan om att Åland borde utreda huruvida vi kunde vara ”självständiga” även inom det Nordiska rådet. Att sitta och vänta på vad Färöarna gör, det är att följa, det är inte att leda. Redan 1967 aviserade Färöarna att de ville vara en självständig delegation i Nordiska rådet. Av olika anledningar sedan ingick Färöarna i Danmarks delegation. Vi behöver inte sitta här och vänta, utan istället väntar vi på att landskapsregeringen presenterar ett meddelande med sina avvägningar om hur landskapsregeringen vill driva de nordiska frågorna i framtiden.

    Sedan till landskapsregeringens externpolitiska meddelande. Jag tycker att det är ett fylligt och välskrivet meddelande. Meddelandet visar mycket väl vad landskapsregeringen har gjort och vad landskapsregeringen vill göra.

    Men, det finns en sak som stör helhetsupplevelsen, det är inledningen. Jag citerar: ”I det nordiska samarbetet pågår en reformprocess med sikte på att återinföra mer politik och snabbare beslut i organ vars drivkraft stagnerat i byråkratiska processer, och vars odiskutabelt stora framgångar ligger flera decennier bakåt i tiden”. Den inledningstonen i detta meddelande är inte trevlig. Tonen är nedlåtande och den visar en tämligen total respektlöshet inför det arbete som många nordiska parlamentariker och regeringskollegor har gjort de senaste åren. Så det är jag faktiskt lite besviken över. Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är inga organisationer för ”kvick fix”. Det är annat som gäller där och det tycker jag nog att landskapsregeringen borde känna till vid det här laget.

    För övrigt kommer jag att uppehålla mig främst till det som jag finner anmärkningsvärt och lite som kejsarens nya kläder. Det gäller de energifrågor som finns anhängiggjorda på sidan 10 i meddelandet. Jag förstår fortsättningsvis inte varför självstyrelsen inte respekteras fullt ut när vi talar om energi och energimarknadslagstiftning. Vi har de facto, enligt självstyrelselagen, beslutanderätt på det området. Det är solklart! De direktiv som kommer från EU implementeras enligt gällande regelverk, precis så som ska ske. Trots det, så är det omöjligt att komma ifrån överföringsavgiften mellan Åland och Sverige. Man säger att Åland inte är ett eget land, alltså så ska vi betala överföringsavgiften. De senaste tio åren har ålänningarna faktiskt betalat 11 miljoner euro i överföringsavgifter. Det är ju helt absurt! Jag försökte själv under min tid som minister driva den här frågan och man försökte också via gränshinderforumet driva frågan. Nu har man konstaterat att man inte kan lösa den här frågan. Men ett sådant svar kan vi ju inte acceptera!

    Nu har vi en ny förbindelse till Finland tagen i kraft. Det har låtit mig berättas att den finska sidan kanske vill använda sig av den här kabeln för att transitera eller ta emot elkraft från svenska sidan. Tror ni då att Finland kommer att betala en överföringsavgift? Nej, det är det nog ingen av oss som tror. Varför ska då Åland betala överföringsavgiften? Ja, säger man från svenskt håll, det är därför att vi inte är anslutna till Svenska Kraftnät. Det är helt korrekt. Vi går på en ledning, ungefär 8 km lång, som tillhör ett annat bolag, Vattenfall. Men det är ändå bara undanflykter. Vi kunde i teorin begära konsession för att få bygga en egen ledning, 18 km lång, som troligen skulle kosta några miljoner. Vi skulle ha den ledningen inbesparad på några år. Visserligen säger EU att man absolut inte vill att man ska bygga parallella kabelsystem. Men, vad ska vi göra? Hela den här frågan är ju befängd.

    Trots att gränshinderrådet nu har lagt ner frågan så är det min fromma förhoppning och kraftig önskan till Ålands landskapsregering att inte ge efter, utan använda alla till buds stående medel för att driva detta vidare. Och, se till att vårt eget bolag, Kraftnät Åland, inte tillåts att vara med, i fall finska sidan vill transferera el över Åland, förrän överföringsavgiften är bortkopplad, ålänningarna till fromma. Tack.

    Minister Nina Fellman, replik

    Angående en ansökan om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet så får vi återkomma till det eftersom lagtinget uppenbarligen vill diskutera frågan vidare. Jag återkommer till det.

    Vad gäller skrivningen i inledningen i det externpolitiska meddelandet så är det ingalunda ett tecken på respektlöshet. Tvärtom, det är en uppskattning över att man i det nordiska arbetet inom det Nordiska rådet har inlett en reform av hur man jobbar. Under en lång tid har EU varit den drivande kraften när det gäller politiska förändringar även i vår del av världen. Norden och det nordiska samarbetet har lite somnat av för att så mycket av beslutandemakten har varit på annat håll. Nu ser vi en reform inom det nordiska samarbetet och även en rörelse tillbaka till Norden när det europeiska samarbetet har stött på problem.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, minister Fellman! Jag ser fram emot att få ta del av det meddelandet som jag nu fick ett löfte om att kommer att levereras från landskapsregeringen. Förhoppningsvis under detta år ska vi få det på vårt bord.

    Vad gäller stagnationen i det nordiska samarbetet så skulle jag vilja påskina att det inte stämmer. Jag har suttit ansvarig som samarbetsminister under sex år, jag vet exakt hur mycket tid, kraft, pengar och tobak som har lagts ner på att effektivera arbetet. Den effektiveringsprocess som minister Fellman tar upp här påbörjades för flera år sedan.

    Minister Nina Fellman, replik

    Jag har som journalist följt det nordiska arbetet i 20 år och jag kan inte säga att det har sprakat om varje år av nordiskt samarbete, särskilt inte under de senaste åren. Det finns inte bristande respekt för någon åländsk politiker, jag tror säkert att man har gjort sitt allra bästa. Men fokus för nordiska politiker har inte legat på det nordiska samarbetet, utan snarare på det europeiska.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag försöker inte på något vis lyfta fram mig själv, tidigare ministrar eller landskapsregeringar vad de har gjort eller inte gjort i det nordiska arbetet. Men jag vågar säga att många av de diskussioner som förs, de relationer och de nätverk som skapas så kommer inte journalisterna till kännedom.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Regionnätsavgiften som påförs oss vid anslutningen till Sverige är, enligt vår uppfattning, orättmätig. Det är bara så. Speciellt nu när vi har förbindelse som binder ihop Finland och Sverige så har vi den starka uppfattningen. Om det här meddelandet på något vis uppfattas att vi skulle ha gett upp i frågan så bör antingen lyssnarna höra mig säga att vi kommer att jobba starkt med frågan, eller så bör meddelandet i så fall rättas om det är så skrivet.

    Vi har informerat finans- och näringsutskottet om vårt arbete i den här frågan. Möjligen har vicetalmannen fått sina uppgifter utifrån den redogörelsen som jag gav i finansutskottet.

    Vi jobbar starkt med frågan. Vi finner ett intresse just nu hos riksregeringen att hjälpa oss i det här arbetet. Det arbetet pågår och vi måste nå en lösning.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Jag tycker att det är bra att minister Perämaa tar den här frågan på allvar och försöker fortsättningsvis driva den vidare. Det finns en inbyggd orättvisa i det här som är fullständigt omöjligt att förstå. Det är fullständigt omöjligt att förstå ur ett självstyrelsepolitiskt perspektiv! Jag tycker att det är på gränsen till ohemult att vi tvingas betala överföringsavgiften för den här korta sträckan. Ett sätt kanske vore att helt enkelt själva bygga en 18 kilometer lång kabel, om det är fullständigt omöjligt att få bort överföringsavgiften.

    Viktigt är att landet Finland inte tillåts transitera någonting via Finlandskabeln över Åland till Sverige före den här frågan är löst. För om vi ska betala en transfereringsavgift då ska också landet Finland göra det och det tror jag inte att de kommer att göra.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Fördelarna med transitering för åländsk del är helt beroende av de skillnader i marknadspriser som råder för tillfället.

    Menar vicetalmannen att vi ska avstå från transitering av el också i den situationen att vi genom att avstå förlorar ännu mera pengar än vad regionnätsavgiften är? Beroende på skillnader i elmarknadspriser så kan det bli den situationen. Jag har svårt att se att vi skulle vara vinnare i en situation där vi förlorar ännu mera pengar. Om man sedan skulle få bort regionnätsavgiften så kunde man kunna höja abonnemanget i kontakterna till Sverige till en annan nivå som är den tekniska nivån. Då kan man transitera ännu mera el och få ännu mera intäkter. Men det förslaget som förespråkas av vicetalmannen har en ekonomisk förlust inbyggd i sig.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Det är omöjligt för mig att säga här och nu hur man ska göra.

    Med diplomatiska diskussioner under åratal har vi inte kommit ett enda steg närmare. Det enda vi har uppnått är att 29 000 ålänningar får betala ett ohemult högt pris som är fullständigt onödigt. Här kanske finns ett ”case” där vi för en gångs skull skulle kunna säga: ”nej, nu räcker det, nu vill vi ha detta klargjort en gång för alla”. För kan landet Finland ansluta Vattenkrafts regionnät utan att betala en avgift och vi inte kan göra det så tror jag nog att den här frågan borde tas vidare till en högre domstolsnivå i så fall.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack, talman! Som inbiten feminist kan jag inte låta bli att ta tillfället i akt att diskutera jämställdhetsarbetet inom EU. Jag ska däremot hålla mig kort.

    I EU lyfter man frågan om jämställdhet. Många hävdar i hög utsträckning att vi här har kommit väldigt, väldigt långt. Så må vara fallet till vissa delar, men i många delar har vi också kommit väldigt kort i vårt jämställdhetsarbete. Vi kan titta runt om oss i denna sal och konstatera att man inom Europa har kommit längre, afrikanska nationer har kommit längre och asiatiska parlament har kommit längre. Visst har vi mycket kvar att göra.

    I EU förespråkar man bland annat jämställdhetsintegrering, alltså jämställdhetsarbetet ska inte ske på sidan av den övriga verksamheten utan i samband med den. Det här är ett bra och strategiskt sätt att hantera jämställdhetsfrågan på, den är mycket viktig och jag skulle gärna se att den utvecklades på Åland. Likabehandlingsprincipen blir ofta åsidosatt på grund av den inbyggda ojämställdhet vi har i oss. Det har till exempel gjorts undersökningar att myndigheter behandlar kvinnor och män olika, även om de enskilda tjänstemännen tror att de behandlar folk lika. I Sverige har man sett på vårdnadslängden när det gäller äldre som har legat på sjukhus. Man trodde först att vården var jämställd för att man hade lika många sjukdomsdagar. Men det visade sig sedan att kvinnorna alltid hade lika många sjukdomsdagar men männen fick ligga dubbelt så länge inne på sjukhus om de hade en fru hemma jämfört med dem som inte hade en fru hemma. Det säger lite om synen på könen, rätten till vård och den olika behandlingen vi får från olika myndigheter.

    Jag hoppas att den här frågan lyfts i det hållbarhetsarbete som man gör. Det är en viktig hållbarhetsåtgärd, både av sociala skäl men också av ekonomiska skäl.

    En annan ständigt viktig fråga är våld i nära relationer. I meddelandet nämns Istanbulkonventionen som Europarådet har tagit. Våld i nära relationer skadar inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det är inte bara här och nu när slaget kommer, och det behöver inte heller vara slag utan också psykiskt våld, som skadorna uppstår. Om man har vuxit upp i ett våldsbenäget hem så har man högre sannolikhet att som äldre drabbas av depression. Kvinnor som har varit utsatta för våld har högre risk för att drabbas av depression och även andra psykosomatiska sjukdomar som svårdiagnostiserade magproblem osv.

    Här på Åland har man tagit fram en strategi för att motverka våld i nära relationer. Jag hoppas att den här strategin kommer att utvärderas och att man därefter vidtar eventuella nödvändiga åtgärder. Tack.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

    Kan förslaget att remittera det externpolitiska meddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden godkännas. Godkänt. Lagtinget remitterar meddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden.

    Lagtinget antecknar sig Nordiska rådets berättelse för kännedom.