Enda behandling
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 26 mars 2003 kl. 1300.
ANDRA VICE TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: talman Viveka Eriksson och ltl Roger Jansson).
28 lagtingsledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Viveka Eriksson på grund av deltagande i riksdagens öppningshögtidlighet. Bifalles.
Föredras för bordläggning ärende nr 1:
Lagutskottets betänkande nr 10/2002-2003 angående utveckling av regelverket om parlamentarism. (FR 11/2002-2003).
Talmannen föreslår att ärendet skulle bordläggas till plenum den 31 mars. Godkänt.
Föredras för tredje behandling ärende nr 2:
Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående förevisning för allmänheten av djur som tillhör vilda arter. (FR 12/2002-2003).
I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.
Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.
Ärendet är slutbehandlat.
Lagutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående landskapsstyrelsens berättelse för år 2001. (LB 1/2001-2002).
Ärendet är bordlagt från plenum den 17.3. Diskussionen fortsätter.
Ltl Britt Lundberg:
Herr talman!
Kulturutskottet har i sitt betänkande valt att lyfta fram museibyråns omorganisering. Vid den föregående diskussionen var det flera som frågade sig vad det hade med landskapsstyrelsens berättelse för 2001 att göra. Jag håller med om att kulturutskottet har hängt upp sitt resonemang på en klen spik. Men kulturutskottet har tagit ett politiskt beslut att man tar upp museibyråns omorganisation i det här sammanhanget och att kulturutskottet väljer att formulera ett framåtsiktande utlåtande.
I landskapsstyrelsens berättelse för 2001 borde de långsiktiga målsättningarna anges som grund för omorganiseringen, som åtminstone började planeras 2002. I budgeten för 2003 anges målsättningen för museibyråns verksamhet, både de långsiktiga målen och målen för 2003, men man anger inte kopplingen till omorganisationen. Vi har under diskussionen fått veta att det finns en målsättning med omorganisationen och efter behandlingen av berättelsen för 2001, som sammanföll med finansutskottets behandling av budgeten, översände kulturutskottet även sina tankar till finansutskottet. Finansutskottet skrev, med hänvisning till vårt betänkande, att utskottet ville ha en utvärdering av omorganiseringen efter en viss tid. Jag kommer inte ihåg exakt vad det stod. Jag är nöjd med det här och tycker att det är kanske det klokaste man kan göra så här långt, så vi emotser utvärderingen av omorganiseringen.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Några ord om anledningen till att organisationen har genomförts, ifall det skulle vara en brist där. Det är bra att vi nu fick höra av kulturutskottets ordförande att man är nöjd med målsättningen när det gäller verksamhetsinriktning osv. som finns si budgeten. Vi skall komma ihåg att grunden till det här var PSO-utredningen som gjordes inom landskapsstyrelsens förvaltning 1999 som visade på stora brister inom museibyråns verksamhet. Det föranledde att landskapsstyrelsen i budgeten 2002 angav att man skall stöda utvecklingen av museibyråns omorganisation; första gången antydde man att man skall göra om den, dels för att göra museibyråns organisation tydligare och också på grund av de psykosociala anledningarna, arbetsmiljön. Jag tycker att det har nog varit antytt tidigare att vi skall göra detta, men det är bra om man nu tycker att vi har angivit våra mål i lagtingets budget; lagtinget har godkänt den, alltså inväntar vi utvärderingen när den kommer.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Lindeman:
Herr talman!
Jag sade senaste gång när jag var upp, och jag vidhåller det, att jag tror att vi kan vara alla överens om att en omorganisation är nödvändig inom detta område. Den har kanske varit nödvändig ett antal år, men det är alltid svårt att få ett förändringsarbete till stånd. Det beror på många olika saker, men nu kanske tiden var mogen för omorganisationen. Att sedan göra en omorganisation med de människor, som har levat i en annan organisation i många, många år är inte heller ett lätt arbete, snarare tvärtom fordrar det oerhört mycket diskussioner, genomgång, att prata osv. osv. Det sägs också att det är ganska mycket kvinnor på museibyrån, att det är typiskt kvinnligt att man måste känna att man är med i processen hela tiden för att acceptera den, man tar inte emot dekret uppifrån, utan har man inte varit med och tagit besluten har man överhuvudtaget inte accepterat dem ungefär. Det kan t.o.m. ha någonting med det att göra om det upplevs på fältet att man inte riktigt vet i vilken organisation man är i dag. Det är det som är det viktiga i samband med utvärdering och sådant som gör att människorna i den nya organisationen faktiskt känner var de hör hemma och vet var de hör hemma. Jag vill inte direkt säga att de skall ha någon sorts befattningsbeskrivning, men någonting åt det hållet. Jag är medveten om att det finns många som känner att de svävar lite i det blå, och det hör väl till omorganisations områden att man under ett antal år är osäker och misstänksam på det nya. Det är vi medvetna om. Jag tror att det är viktigt att man försöker göra det så tydligt som det bara är möjligt för att det skall lyckas bra.
Jag tog upp budgeten igen och kunde konstatera, att visst har vi godkänt detta i budgeten. Det sade jag senaste gång också, men tyvärr är det så i budgetberedningen när vi har många, många ärenden att det försvann; jag har inget minne av och har inte gått tillbaka och tittat efter att vi överhuvudtaget hade de här frågorna speciellt mycket uppe under budgetberedningen. Det är lätt så, inte bara med det här, utan också med andra frågor där det är lätt att man gör på det sättet.
En av enheterna som på något sätt känns lite främmande – det kanske har att göra med att man försöker göra någonting nytt av det gamla s.a.s. - är stabsenheten där man först frågar sig: vad är den riktigt tänkt till? Jag vill utveckla det utgående från det jag sade senast att man kanske borde ha vågat ta ett steg till i samband med omorganisationen, men det kanske blir nästa steg och det är att lyfta ut museibyråns icke-myndighetsbit till ett verk eller vad man vill kalla det. Då kunde kanske stabsenheten vara myndighetsdelen som skulle bli kvar i landskapsstyrelsen. Om man nämligen tittar på budgetens upplägg som den är i dag, så presenterar den väldigt mycket mindre av verksamheten, hur den skall gå till och hur den är mellan de olika enheterna, mot vad som gjordes förr. Det är också ett steg mot att det är en självständigare enhet där man fördelar inom sig osv., som skulle rimma bra med att man skulle lyfta ut enheten från centralförvaltningen. Man har inte gjort det, men jag tycker att det skulle vara skäl i alla fall att noga fundera om inte det skulle vara ett ganska naturligt steg att ta som följande.
En annan sak som jag är lite nyfiken på – det är mera utgående från vad jag har läst i tidningarna – är besökarcentret som var planerat på Ribacka och som jag nu läste att skulle bli någon form av konferenscenter. Det var den öppna vinden som plötsligt redan under min tid började användas som utrymmen på riktigt och där var det tänkt att halva delen skulle vara besökarcentrum och andra en utställningsdel för besökare osv. Den ena delen var tänkt som någon form av lite minikonferenscentrum, men nu har jag förstått, av tidningen, att hela den delen skall bli ett konferenscentrum. Är det då meningen att landskapet skall driva det eller är det meningen att det skall hyras ut? Jag är nyfiken rent ut sagt på vad tankarna bakom är, men det kanske kommer i form av någonn tilläggsbudget eller någonting sådant.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Herr talman!
När det gäller frågan om Ribacka är den information jag har att ge i dag att vi diskuterar att det planerade besökarcentret kommer att bli väldigt dyrt. Vi har också insett att det egentligen inte planerat för ett besökarcentrum på det sättet som man hade tänkt det. Det krävs mycket mer invecklade montrar som håller kyla och värme, klimatstyrda osv., så vi anser i det här skedet att vi har inte en sådan ekonomi i landskapet att vi alls skall försöka utveckla det, däremot ett enklare konferensutrymme där man bygger ut det som redan finns eller egentligen använder det som finns. Det kommer inte någonting om detta i tilläggsbudget. Det är inte några stora kostnader vi talar om. Men det är inte färdigt diskuterat, utan detta diskuteras just för tillfället i Kastelholmsdelegationen, så jag vill inte föregå någonting där eftersom jag inte känner till vad det kommer att sluta i.
När det gäller tanken på museiverk med myndighetsuppgifter och mera publika delar är det någonting som jag vet att ltl Harriet Lindeman diskuterade under sin tid och ansåg att det inte alls var moget för det då – kanske någonting har hänt nu under tiden som gör att det skulle vara mera moget i dag! Det förvånar mig lite, jag kommer bra ihåg diskussionerna. Det kan hända att det är någonting som på sikt blir en naturlig del av museibyrån, men nu handlar det om att organisera så att vi kan införliva museibyrån i landskapsförordningen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning så att det blir jämförbart med övriga museibyråer.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Lindeman, replik:
Herr talman!
När det gäller besökarcentret kan man naturligtvis sätta väldigt höga ideal eller lägre för hur man vill ha det; det beror precis på var man sätter målet. Målet var väl inte så högt satt från början, så det är möjligt att det inte går att förverkliga det. Jag var bara nyfiken på på vilket sätt det skulle bli ett konferenscentrum, om det skall hyras ut eller om man skall sköta det i landskapets regi och vilken nivå det var. Jag har, som sagt, bara läst det i tidningen.
När det gäller frågan om verk är det mycket riktigt att vi diskuterade det på min tid och personligen var jag frestad av det, men jag insåg att det var svårt. Jag tycker, av olika skäl, som man inte i detalj kan gå in på här, att i dag kanske det skulle finnas förutsättningar för det. Var sak har sin tid.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback:
Herr talman!
Senaste gång detta ärende var uppe till behandling fick vi lagtingsledamöter en skarp tillsägelse av landskapsstyrelsen att vi egentligen inte skulle få prata om museibyrån utan vi skulle hålla oss strikt till landskapsstyrelsens berättelse för 2001. Det är lite ovanligt att exekutiven på det sättet försöker kringskära de folkvaldas rätt att diskutera fritt här i lagtinget, så jag vill nu bara säga att jag bryr mig inte om den tillsägelsen, utan jag tar mig friheten att utgående från utskottets betänkande hålla en öppen debatt om museibyråns omorganisation som aldrig har diskuterats här som ett separat ärende. Däremot har olika verksamheter utsatts för ganska våldsam kritik från olika ledamöter, inte alltid byggd på sakliga grunder, i samband med budgeten där kritiken närmast har gått ut på att det kostar för mycket och att det är onödigt att satsa så här mycket pengar på den här verksamheten. Ärendet skulle alltså tjäna på att vi hit till lagtinget fick ett underlag från landskapsstyrelsen där hela verksamheten synas, både organisationen och vad man har för sorts planer från landskapsstyrelsen långsiktigt för hela sektorn. Detta som en allmän inledning.
Ribacka är faktiskt ganska intressant i belysning av det som har diskuterats. De som har varit med länge vet att hela Ribackaprojektet diskuterades många år och ingående redan i slutet på åttiotalet; sedan fanns det goda underlag rent tekniskt och ekonomiskt för att ta beslut någon gång på nittiotalet. Det var ett pretentiöst projekt och det var framför allt med tanke på att Kastelholm skulle färdigställas. Eftersom Kastelholm tidigare har använts för alla möjliga verksamheter – lager, utställningslokal osv., men allt det skulle bort och Kastelholm självt skulle göras till ett utställningsföremål och ett forskningsobjekt - så fanns det behov av ett utrymme som var specialgjort för att ta hand om föremål och där man tänkte sig att också de som jobbar inom platskontoret skulle ha sina arbetsplatser. Vi vet alla att förvaltningen har vuxit. Genom demokratiska beslut har lagtinget beviljat mer och mer pengar för att anställa mer och mer folk som skall jobba här, så man skall inte kritisera den här sektorn för att de har expanderat, utan ansvaret finns precis just här i salen. Ribacka-projektet omändrades innan det kom igång, just under den tid som ltl Harriet Lindeman var ansvarig för kultur- och utbildningsavdelningen och då kom tanken på att det skulle göras till ett besökscentrum och vissa utrymmen i Ribacka II gjordes om med tanke på det. Det har lagtinget beslutat. Men nu är projektet inne i någonting nytt som inte jag tror att det finns stöd för varken i 2001, 2002 eller 2003 års budgeter, utan nu är det igen någon som tycker att det skall bli ett konferenscentrum och närmast fungera som en kommersiell anläggning för att få in pengar till landskapet. Och det behövs minsann, men det var inte planerat för ett sådant syfte och dessutom kan man fråga sig: Är det faktiskt landskapsstyrelsens tanke att man med museibyråns anläggningar skall konkurrera inom den här sektorn om konferenser och kongresser? Jag tycker att man nu igen inte kan göra klart för sig vad som tillhör det privata näringslivet och vad som är offentlig förvaltning, som tillhör landskapet.
Också med tanke på det tycker jag att ledamoten Gun Carlson skall ta åt sig den diskussion som här har förts och det arbete som kulturutskottet har gjort och komma med ett meddelande till lagtinget om hela verksamhetens organisation, framtid osv., så att vi får en öppen och bred diskussion och att det inte är som nu att ledamöterna i landskapsstyrelsen anklagar oss för att inte ha tagit tillfället i akt i budgetbehandlingen och ingående diskuterat den här frågan. Tvärtom är det väl ännu en orsak till att bättre förankra hela problematiken i lagtinget och inte skylla på lagtinget att vi inte har fördjupat oss i saken. Jag menar nog att landskapsstyrelsen här sysslar med ett projekt som tydligen inte riktigt tål dagsljus eftersom vi inte får klara papper och får veta hur det skall göras.
Ribackaprojektet, om vi alltså skall anknyta till 2001 års budget, skulle stå klart och dess besökscentrum skulle redan fungera, men det har inte förverkligats. I stället är det någonting annat som pågår nu som inte lagtinget vet vad det skall syfta till.
När det gäller själva omorganisationen är den lösning som man nu försöker pressa igenom som jag uppfattar det inte hållbar. Den bygger alltför mycket på att man på något vis försöker placera om folk som man av någon anledning inte tycker om. När ledamoten Gun Carlson pratade om att omorganiseringen hade två motiv, dvs. att det skulle bli en tydligare organisation och sedan hänvisade hon till någonting som hon kallade den psykosociala miljön, så uppfattar nog jag det som att man inte har kommit någon vart; det är otydligare än någonsin hur organisationen skall fungera och den psykosociala miljön är säkert viktig, men det måste nog ändå vara det professionella som är avgörande för hur organisationen skall struktureras upp. Det är säkert så att det är sådana inom verksamhetssektorn som mår bättre på grund av omorganisationen, men det finns säkert lika många som mår dåligt, och det här tycks hålla på i det oändliga inom den här verksamhetssektorn.
Jag tror att för att komma någon vart måste man vara mera affärsmässig och saklig. Då måste utgångspunkten vara: vad skall den här verksamheten syssla med? Vad är målet för de olika verksamheterna, hur skall verksamheterna ledas och vilken kompetens skall de ha som leder verksamheterna? Så är det i all annan offentlig förvaltning. Det är inte vem som tycker mest om vem som väljs till chef.
Jag håller till stora delar med ltl Harriet Lindeman. Om inte hon hade kraft att genomföra det som hon tyckte var bra, så är det hög tid att se över möjligheterna att göra museiförvaltningen till ett självständigt verk. Det har varit en oerhört politiserad verksamhet och detta har att göra med hela den historiska bakgrunden; det har varit ett något slags ideologiskt centrum för att mata fram historiska data, inte helt och hållet, men delvis, som skulle passa in i en självstyrelseideologi som under vissa perioder har varit under utveckling i landskapsstyrelsen. Detta har gjort att politikerna i landskapsstyrelsen har haft ganska stort inflytande över de sakkunnigas åsiker i vissa frågor som rör hela fornminnesvården och kulturarvet. Det har t.o.m. hänt att ministrar har skrivit om de sakkunnigas utlåtanden för att man inte har tyckt att de, av något skäl, inte är bra. Det här förstår var och en att man måste koppla bort. Vi måste ändra på detta och göra organisationen mera professionell och modern. Jag tycker att det finns två modeller som man kan ha: det ena är ÅHS och det andra är miljöprövningsnämnden, dvs. att det måste bli en mera självständig myndighet och att dess verksamhet skall styras via budgeten och andra styrdokument med en rambudget där man själv skall använda pengarna i enlighet med lagtingets och landskapsstyrelsens förslag. Men det skall inte vara så att någon i landskapsstyrelsen kan s.a.s. påverka de professionellas myndighetsutövning också deras utlåtande som de gör i stöd av olika lagar och andra bestämmelser. Det måste vi få bort. En förutsättning för det är att institutionen mera blir en självständig myndighet.
Det är möjligt att det på landskapets utbildningsavdelning skall finnas någon över-över som skall kunna kontrollera verksamheten. Vi har så t.ex. med ÅHS att det finns en läkare på landskapsstyrelsens centralförvaltning som är landskapsstyrelsens professionella granskare av verksamheten. Det kanske är svårt att få det där att fungera, men så borde som jag ser det verksamheten vara organiserad i stora drag.
Om man jämför med miljöprövningsnämnden var det ett ganska svårt beslut för lagtingets majoritet att frikoppla den från landskapsstyrelsen. Det fanns de som av politiska skäl ville hålla tummen i ögat på nämnden, att om den fattade beslut som inte av politiska och ekonomiska skäl passade in i någon politikers önskemål och ambitioner, så skulle man kunna ändra på dess beslut i efterhand genom ett s.k. överprövningsförfarande och detta ledde till att nämndens ordförande avgick i protest och sedan fick vi bort det där. Nu fungerar den nämnden som en ren sakkunnig nämnd och dess beslut kan man bara överklaga till förvaltningsdomstolen och det skall vara på laglighetsgrund. Det är en bra modell också för den här verksamheten, för man kan säga att bevarandet av den kulturhistoriska miljön har stora likheter med bevarandet av vattenmiljön i allmänhet, dvs. att de som skall slå vakt om dessa intressen skall vara så självständiga som möjligt från den direkta verkställande makten.
Det finns många skäl att diskutera den här verksamheten och jag tycker att vi i kulturutskottet skall vara stolta över att vi har tagit initiativet till diskussion, för nu förs diskussionen om hela museibyråns förvaltning i slutna rum. Det är inte de som jobbar där som primärt skall ta ansvaret för omorganiseringen, utan det är ett politiskt beslut som ytterst hör hemma här i lagtinget.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Diskussionen hör hemma här i lagtinget och den kunde ha förts i samband med budgeten, där den fanns aviserad och förklarad, men man kan naturligtvis föra den här också – det bestämmer inte jag. Jag vill påpeka några saker. När det gäller utvecklingen i Ribacka kommer lagtinget i sinom tid att få reda på den när vi har klart hur det kommer att se ut. Det kommer säkert att synas i någon budgetdiskussion. Ltl Sundback talade om att vi har angivit två motiv till organisationen. Det är riktigt. Dels är det den här otydligheten, som har medfört både dubbelarbete, kanske dubbel personal i vissa fall, kanske dubbla kostnader i vissa fall, eftersom var och en har levat efter sitt sinne - fritt, bra och trevligt har det varit. Men det kanske inte är riktigt rätt sätt att utnyttja landskapets resurser och därför har vi nu försökt göra det bättre.
Jag har ingenting emot att informera t.ex. i höst vid lämpligt tillfälle, eftersom vi inom avdelningen har beslutat att försöka komma med en första intern utvärdering redan under det första året; det kan nämligen vara saker som vi kommer att inse att vi borde ha gjort på ett annat sätt, man kan aldrig veta hundraprocent säkert även om vi försöker vara lyhörda.
Arbetsordningen, som skall ge den exakta informationen om hur varje enhet skall vara organiserad, vad enhetscheferna skall ha för uppgift, är under utarbetning och den kommer så snart den är klar. Den kommer att ligga till grund för landskapsförordningen.
Man kan egentligen inte lita på lagtingets budgetbeslut, enligt vad vi just hörde, eftersom det inte är så säkert att det var det lagtinget menade! Då upplever jag en stor osäkerhet med hela budgeten!
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Jag har nog en annan uppfattning om begreppet tydlighet än att det bara berör någon slags intern arbetsorganisation och att det tydligen har varit så att det har gjorts dubbelarbete. För mig är det ett betydligt vidare begrepp, dvs. hur de politiska beslut som vi har fattat förverkligas inne i organisationen, hur och vem det är som har ansvar för att besluten verkställs och sist, men inte minst, att allmänheten förstår vad det är som ligger till grund för den verksamhet som bedrivs inom museibyrån. Det har alltför länge varit så att museibyrån på något sätt har varit en verksamhet som de anställda bedriver. Det finns alltså väldigt dåliga politiska målformuleringar för verksamheten. Detta tror jag historiskt hänger ihop med olika saker, men för att få en tydlighet i besluten måste det ske en omorganisation och en frigörelse av hela verksamheten från landskapsstyrelsens centralförvaltning. Det är där som hela problematiken ligger och det är där man borde börja, inte med att enhetscheferna efter omorganisationen skall få tydligare ansvarsområden – det är verkligen att gå med rumpan före in i framtiden!
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Jag vet egentligen inte alls vad ltl Sundback är ute efter! I det förra anförandet hörde vi att det är en sådan politisk styrning att man skriver om utlåtanden, vilket inte är sant, åtminstone inte i mitt fall och nu hörde vi att det är helt och hållet i egen verksamhet inom museibyrån utan någon som helst politisk styrning. Jag tror att det är så att ltl Sundback som vanligt pratar mycket men känner till alldeles för lite om den verkliga bakgrunden i frågorna. Det blir mer och mer tydligt för mig.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Den politiska påverkan som förekommer är av enskilda ministrar när vissa utlåtanden inte passar in i ens politiska intressen, och det är illa. Men politik i bemärkelsen övergripande politiska mål finns inte. Jag skulle gärna höra ledamoten Gun Carlsons visioner om museiverksamheten på Åland, men jag tror inte att hon har några, jag tror att det är de ledande tjänstemännen, eventuellt, som har några - åtminstone har jag aldrig hört någon från centern förklara vad de vill med den stora förvaltning vi har inom museiverksamheten.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för enda behandling ärende nr 4:
Talmanskonferensens framställning angående ltl Roger Janssons anhållan om befrielse från uppdraget som lagtingsledamot. (TMK 2/2002-2003).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Vid eventuellt förslag om bordläggning tillämpas 37 § 1 mom. AO enligt vilket moment för bordläggning krävs lagtingets beslut. Diskussion.
Ltl Boman:
Herr talman!
Jag motsätter mig förslaget att Roger Jansson erhåller befrielse från sitt lagtingsuppdrag. Vi som har följt med riksdagsvaldebatten har fått del av vilka enorma kunskaper denne person besitter. Det är ingalunda enbart i sjöfartsfrågor, jordbruksfrågor och på näringsliv som han är expert. Med sin över 30-åriga erfarenhet av det politiska livet är han en ovärderlig tillgång som lagtinget inte har råd att mista. Med Roger Janssons enorma kapacitet är det inte något problem att sitta på två stolar. Dessutom är det inte hans eget beslut. Enligt uppgifter i massmedia skulle någon trojka inom Frisinnad Samverkanha bestämt att Roger Jansson skulle begära befrielse.
Låt oss inte förlora vår store son! Därför föreslår jag att befrielse inte skall beviljas – detta för Ålands bästa.
Ltl Lindeman, replik:
Herr talman!
Någon trojka har inte bestämt vad Roger Jansson skall göra. Men precis som med alla politiska partier där man är många för man politiska diskussioner, men det är Roger Jansson själv som har avgörandet i sin hand.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Jag gick förstås efter vad som stod i massmedia. Däremot kan jag säga att i så fall har Roger Jansson svikit ett av sina vallöften, för han lovade mig att han inte skulle begära befrielse, så jag tog honom på orden och trodde också att det var någon trojka inom Frisinnad Samverkan som bestämde detta. Uppenbarligen är det inte på det sättet.
(Från salen, vtm Salmén: du röstade på honom då?)
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att talmanskonferensens framställning i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Framställningen föreläggs för godkännande. Begärs ordet? Framställningen är godkänd.
Lagtinget har därmed med omedelbar verkan befriat Roger Jansson från hans uppdrag som ledamot av Ålands lagting.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för remiss ärende nr 4:
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion angående införande av centraleuropeisk tid. (HM 2/2002-2003).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Sundman:
Herr talman!
Landskapet Åland ingår i dag i den gruppen av regioner och länder som har östeuropeisk tid, förkortad EET. Det skulle av flera orsaker falla sig mycket naturligare att ha centraleuropeisk tid, s.k. CET, på Åland. För näringslivet skulle detta innebära förenklade kontakter västerut om Åland hade samma tideräkning. För finansmarknaden skulle det innebära att man hade samma tid som övriga europeiska börser. Huvuddelen av turistströmmen till Åland kommer från Sverige och detta innebär ett ständigt bekymmer med tidsskillnaden. Turisterna frågar: När går färjan? Om en halv timme, svarar man och så får man frågan svensk eller finsk tid. Det börjar bli ett vanligt skämt.
Ålänningar ser till allra största delen på svensk TV, vilket innebär att programmen börjar en timme senare på Åland än i Sverige som gör att man får en timme senare kvällsvanor på Åland. Alla är kanske inte styrda av tevetiderna, men många och särskilt unga människor som behöver sova i tid.
Rent geografiskt torde det inte vara något problem att byta till centraleuropeisk tid eftersom det finns områden ganska långt öster om Åland som har denna tideräkning. Om tidszonerna har jag tittat snabbt på Internet: Susning.nu, där det står att läsa att som äldsta tid användes soltid som norm, varvid varje meridian utgjorde sin egen tidszon och varje latitduell förflyttning innebär en omställning av klockan. Med järnvägens införande på 1800-talet infördes normaltid för ett helt land eller delar av ett land. Dessa normaltider sattes i de flesta fall till soltiden vid meridianer på ett jämnt femtontal grader från Greenwich. Tidszonen på Greenwich-meridianen kallades Greenwich mean time och är den normaltid som används i Storbritannien. Meridianen som avgör var mitten på centraleuropeisk tid är på 15 grader öst. Området för centraleuropeisk tid sträcker sig från 7,5 grader öst till 22,5 grader öst. Det innebär att Åland ligger inom det området, och det är snarare så att det som vi har nu är onormalt; det normala borde vara CET. Åland är, som ni vet, på en korsning av den 60:e latituden och den 20:e longituden och sedan har vi lite öster om det, för det är ungefär mitt på Åland. Det geograiskt normala för Åland torde vara CET och inte EET.
Med anledning av det anförde föreslår jag att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att landskapsstyrelsen hos riksmyndigheterna anhåller om att Åland skulle räknas till det område som har centraleuropeisk tid. Det är inte så att vi har möjlighet att göra detta själva, utan vad jag har förstått är det en internationell konvention som styr det och sålunda måste riksmyndigheterna anhålla för vår del, men det torde inte vara något problem, om viljan finns, att ändra detta.
Ltl Svensson, replik:
Herr talman!
Det förefaller som om ltl Sundman inte skulle veta att den här frågan också behandlades 1995. Då kom man här i lagtinget fram till att om man skulle flytta Åland från nuvarande tidszon skulle fördelarna med det nuvarande systemet överväga nackdelarna. Jag erinrar mig att redan i mitten av sjuttiotalet fanns det ett förslag om att Åland skulle ha en egen tidszon som skulle vara halva vägen mellan Finland och Sverige. Det väckte naturligtvis stor munterhet också i omvärlden och det slutade med att lagtinget fann att det inte var någon bra lösning!
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Enligt min mening är det stora fördelar med detta, givetvis också förändringar, det behöver inte vara nackdelar. Min absoluta mening är att fördelarna överväger nackdelarna. Man borde seriöst utreda frågan igen. Det är snart tio år sedan man utredde frågan.
Ltl Svensson, replik:
Herr talman!
Den stora skillnaden skulle väl bli att det blev lite enklare att kommunicera med Sverige, men definitivt svårare att kommunicera med övriga Finland. Och det kan finnas en politisk poäng i det, men någon praktisk poäng ser jag inte.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Det har diskuterats att också Finland borde ha CET därför att många svenska och finska företag har fusionerats och då blir det dubbla flextider, dubbla kaffepauser, dubbla lunchpauser osv. inom företagen och man får svårt med kommunikationen. Vi kanske kunde gå i bräschen för att också Finland, förutom Åland, skulle få CET.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Herr talman!
När det först gäller motionens innehåll är det inget fel att föra ett resonemang till vilken tidszon Åland skall höra. Frågan har som sagt varit uppe och ventilerats tidigare. Jag skall återkomma till det. För min del skulle det vara en fördel att ha CET, jag som sysslar med turister i huvudsak från den svenska marknaden. Jag vet att det tidigare har framkommit stora problem med att övergå till CET, men det får näringsutskottet titta på. Jag kan inte låta bli att läsa upp ett citat från måndagens diskussion som gör mig lite orolig för ltl Sundmans fortsatta politiska karriär. Det var nämligen så att han den dagen sade: ”Den dagen jag inte kan komma med nya initiativ och vara kreativ skall jag sluta som politiker.”
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Det är kanske dags att sluta också när man inte förstår sina lagtingskolleger. Det är nog illa med det nu för mig! Hur som helst, detta är ett initiativ och nog är det så att man ofta kommer med initiativ som har funnits delvis förut, men man kanske vill pröva dem på nytt. Det är inget fel i det, snarare tvärtom, om man inte kommer ur sitt gamla tänkande och inte får några nya saker till stånd alls. I övrigt får jag tacka för det understöd som jag fick av ltl J-E Mattsson. Jag hoppas att just sådana saker som turismen spelar stor roll när man väger för- och nackdelar. Det är ett stort problem för turisterna just att det måste byta tid.
Ltl J-E Mattsson, replik:
Herr talman!
Jag förstår det som sägs väldigt bra. Jag måste återigen citera. Det här är ett gammalt initiativ och det är inget fel i att ta upp dem och testa dem om verkligheten har förändrats. Men det märkliga är att ltl Sundman mycket klart uttalade sig att han skulle komma med nya initaitiv, och vi har konstaterat att det här är ett gammalt.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Det är nytt för den här lagtingsperioden. Förutom alla nya initiativ jag har kommit får jag väl också komma med nygamla då!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Holmberg:
Herr talman!
Eftersom det framfördes att denna fråga har varit upp till diskussion i lagtinget tidigare vill jag påpeka att jag var första undertecknare på den hemställningsmotionen som lämnades 1995. Motionen fick en saklig behandling i dåvarande näringsutskott, där man konstaterade både för- och nackdelar med förslaget. De stora nackdelarna skulle uppstå i den trafik som upprätthålls mellan riket, landskapet och Sverige. Där ser man tidsförskjutningen som oerhört viktig med tanke på de tidtabeller som trafiken går enligt i dag.
För övrigt har jag inte så mycket att säga utan jag önskar nuvarande motionär lycka till samt näringsutskottet i den här frågan, för det skulle säkert vara angeläget att få det till stånd, men vi måste komma ihåg att detta är en riksbehörighet.
Vtm Salmén:
Herr talman!
När det talas om nya, nygamla och gamla initiativ som kommer tätt så kan jag säga trösta dem som tycker att det här kommer för tätt på att under mina nio år i Nordiska rådet var den här frågan uppe tre gånger! Jag vill bara säga till näringsutskottet att det finns rätt mycket utredningar gjorda i Nordiska rådet i samband med med olika motioner. Det kom både från svenskt och från finländskt håll förslag om att göra förändringen. Vi vet hur vi lever ”emellan” så vi har ett problem där – som man då sade: att skall det bli två timmars skillnad mellan S:t Petersburg och Kotka. Det var ett av de stora problemen som man undersökte på den tiden. Jag önskar, liksom ltl Holmberg, näringsutskottet lycka till!
Ltl Wiklöf:
Herr talman!
Det står naturligtvis vilken lagtingsman som helst fritt att motionera om vad man önskar och frågan kan naturligtvis bedömas som angelägen om man vill se den på ett visst sätt. Men eftersom vi inte har blivit av med skattegränsen och eftersom Åland fortsättningsvis har 85-90 procent av handelsutbytet med republiken Finland vill jag att näringsutskottet en gång för alla också reder ut: vad blir kostnadseffekten för det åländska samhället om denna tidsförskjutning verkställs.
Ltl Englund:
Herr talman!
Det är alltid trevligt när det kommer upp nygamla förslag till diskussion och det är också ett bra initiativ om man skulle kunna komma till rätta med en mera samkörd tid också när vi har valutorna lika på många håll i Europa i dag. Men, precis som ltl Wiklöf var inne på, befarar jag att näringslivet inte ställer sig så positivt till förslaget. Över 95 procent av vår export, åtminstone på den tunga sidan, går till Finland i dag och så länge näringslivet ser ut på detta sätt tror jag att det skulle innebära stora bekymmer: när man tar telefonen i Helsingfors eller Tammerfors och vill beställa varor hit är det ingen som svarar på morgonen här på Åland. Så kommer läget att vara och det kommer att vara ganska tungt för det åländskt näringslivet.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Man kan fråga sig: Varför är det så att vi är så här beroende av Finland? Kanske det här är en sak som skulle uppmuntra mera i kontakter med Sverige. Inte vet jag om det spelar så stor roll. Nog tror jag att man i Tammerfors kan lära sig att ringa klockan nio i stället för klockan åtta. Det är nog inget problem. Däremot förstår jag ltl Englunds skepsis. Det påverkar faktiskt lite den som är månskensbonde, för månskenet inträder tidigare på höst och vår när det blir mörkt på kvällen och inte efter midnatt.
Ltl Englund, replik:
Herr talman!
Det skulle säkert vara bra att också kunna öka exporten till Sverige. Vi har ett seminarium framför oss här, så vi får väl se hur utvecklingen kommer att gå, men hittills har det inte lyckats så väldans bra.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Jag stöder absolut strävandena att försöka öka samarbetet med Sverige och det verkar vara en ödesfråga om Åland skall hållas svenskspråkigt i framtiden att vi riktar oss mer västerut eftersom vi särskilt under riksdagsvalet nu har hört vad det är som gör att man måste kunna ett visst språk. Det här är säkert en del av den diskussionen som vi skall ta på seminariet.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback:
Herr talman!
Jag tror inte att det är lagtingets uppgift att genom att förändra tiden till centraleuropeisk tid på det viset försöka försvåra för det åländska näringslivet så att de tvingas att söka marknader västerut. Det ser jag som en ohållbar självstyrelsepolitisk strategi från de obundnas sida. Om man vill att det åländska näringslivets kontakter västerut skall öka skall man inte vara så in i ”bängen” dum att man förhindrar handelskontakter österut, norrut eller söderut. Självstyrelsen har inte råd med att försöka förhindra handelskontakter åt något håll av språkliga skäl. Den självstyrelsepolitiken leder nog till en ännu sämre ekonomi än det som vi nu redan har här i landskapet, alltså inom landskapsstyrelsen. Det privata näringslivet går fortfarande strålande och det är viktigt att deras handelsförbindelser västerut och i övrigt också inom EU-området förbättras, men inte på bekostnad av försämringar österut.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Jag kan bara meddela från de tre olika diskussionsomgångarna i Nordiska rådet, där motivet för att man skulle ändra var att hela Norden, utom Island som ligger ute i Atlanten, skulle ha samma tid. Då var problemet den nya handelspartnern och Finland. Därför backades det då.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Det är möjligt att det skulle vara ett alternativ. Men realpolitiskt är det tydligen så att på finländskt håll finns det inte vilja att göra förändringen. Hur bra vi än tycker om det är det i Finlands riksdag som beslutet måste tas och vi har ju hört här om vår nya riksdagsmans företräden. Eftersom de obundna stöttar honom starkt borde de överväga att i stället gå den vägen för att få till stånd denna enhetliga tidszon i Norden.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Jag bryr mig inte om sådana här extra giftigheter om stöttningar osv., utan jag försöker hålla mig till saken. Från finländsk sida har det också varit önskemål om det här, men det är i större sammanhang som man besluter om de här sakerna, inte i något enskilt parlament.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Det var kanske lite långsökt att säga att det här direkt skulle innebära att handeln börjar ske med Sverige. Det var inte jag som förde in det i diskussionen, utan det var en annan ledamot. Jag vill inte på något sätt förvärra situationen för handeln åt något håll utan jag vill förbättra åt ett håll. Man kunde lösa det på det viset att Finland också kommer med; som vi hörde i tidigare repliker har det också framförts önskemål om det. Särskilt när stora företag i Sverige och Finland har fusionerats har man problem med tidsskillnaden. Det är kanske är så att det är en ny tid nu t.ex. när Telia och Sonera fusionerats att det finns ett nytt behov och en ny önskan. Vi kanske kunde göra en motion till riksdagen från Ålands lagting eller om den nyvalda riksdagsmannen tar upp det här som initiativ. Det var faktiskt en som skojade med mig på Köpmannamässan och sade att vi kanske borde ha rysk tid i stället, så skulle man hinna ”firabla” mycket i trädgården på vårkvällarna. Det kanske i stället tilltalar ltl Sundback!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Häggblom:
Herr talman!
Det är med tillförsikt man ser fram emot lagtingsval i höst och att, som jag tidigare har begärt, att hela lagtinget skulle bytas ut, för man försöker hela tiden slå ner på initiativ som kommer och ser det som om man skulle vända sig mot Finland. Det finns ju många i Finland som vill ha centraleuropeisk tid. Börserna i Europa har enhetliga tider. Finland har varit tvunget att förlänga dem för att kunna hänga med övriga Europa. Det finns alltså ett starkt tryck för att ändra i Finland. Varför skulle inte vi kunna vara föregångare och komma med initiativ från Åland? Varför skall vi alltid vara bakåtsträvare och vänta och se? Det här är en jättebra idé! Låt den utredas! Ltl Holmberg var 1995 en föregångare – låt hans idéer slå igenom i den här motionen, som har tagits upp av en annan lemlänning! Låt lagtinget får en gångs skull ta det här initiativet, som jag tror att en majoritet av Finlands befolkning står bakom. Då kan Finland höra till Centraleuropa, vilket man också gjorde när man gick in Europeiska unionen, som 26 av 30 i Ålands lagting, gick in för – och då ville man vara centraleuropè! Men vi som inte vill gå med, vi är inte emot centraleuropeisk tid. Jag är väl ända som är kvar i lagtinget sedan den tiden.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Det var intressanta informationer som ltl Häggblom kom med om det stora stödet för den här förändringen i Finland. Han hävdar också att det troligen finns en majoritet i Finland bakom det här. Jag känner inte till frågan, men kanske ltl Häggblom kan ge mera fakta om detta. Finns det utredningar och andra entydiga uppgifter som ger belägg för den här majoriteten; annars kan man tro att det bara är någonting som ltl Häggblom kastar ut så här för att det skall låta bra, att det kan det väl ändå inte vara fråga om?
Ltl Häggblom, replik:
Herr talman!
Frågan är inte ny i Finland utan den har diskuterats mycket. Det var precis som vtm Salmén sade att det också finns utredningar om frågan i Nordiska rådet, så jag hoppas utskottet tar del av dem.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Det är tydligen så att ltl Häggblom inte har fakta för sitt påstående om att det finns majoritet i Finland för förslaget. Det börjar bli lite så där att åtminstone jag har svårt att tro ltl Häggbloms påståenden om det ena och det andra.
Ltl Häggblom, replik:
Herr talman!
Ltl Sundback och jag har ofta olika åsikter. Jag sade att jag tror att en majoritet i Finland har den här åsikten. Det står jag fast vid. Om man sedan gör en opinionsundersökning får man fakta på bordet, men det tror jag inte att utskottet kan göra. Men att jag tror att det finns en majoritet för det här står jag för; om inte Barbro Sundback inte tror det är det hennes uppfattning, det är olika uppfattningar bara.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Här gör vi en omdisponering av föredragningslistan så att härnäst föredras ärende nr 8.
Föredras för remiss ärende nr 8:
Ltl Ulf Anderssons m.fl. hemställningsmotion angående näringsbeskattning av rederier. (HM 11/2002-2003).
Talmanskonferensen föreslår remiss till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Ulf Andersson:
Herr talman!
Alla är överens om att landskapets ekonomiska ställning är svag. Enligt vad vi fick höra här i måndags skulle underskottet i bokslutet för år 2002 röra sig om ca 19 miljoner euro, 19,5 miljoner enligt ltl Wiklöf. Vicelantrådet Erland hade en uppgift på 300.000 euro, också om sanningen är mittemellan så är det bedrövligt! Det är ett väsentligt underskott.
Herr talman!
Den här motionen kan ses som ett försök att få den politiska ledningen på Åland att vakna upp och inse att åländska problem kan lösas på annat sätt än genom mer eller mindre tårdrypande skrivelser till rikets myndigheter att de skall lösa våra problem. I motionen begärs en utredning av möjligheterna att beskatta rederier som anlöper åländsk hamn också på andra grunder än antalet inresande till landskapet. Detta genom t.ex. en ändring av landskapslagen av resandeavgift från 1974. Enligt uppgifter i massmedia har man i landskapsstyrelsen nu äntligen åtminstone börjat diskutera en tillämpning av lagen.
En resandeavgift om 2 euro per inresande skulle i år ha tillfört landskapets kassa ett belopp på 3 miljoner euro eller ca 18 miljoner mark, ett kanske obetydligt belopp, men när landskapets ekonomi är så ansträngd skulle det vara av betydelse. Som jämförelse kan nämnas att Mariehamns std inkasserar årligen ca 4-5 miljoner euro i hamnavgifter eller 25-30 miljoner mark.
Herr talman!
För att belysa problematiken med näringsskatt och rederinäringen kan det vara orsak att kort beröra bakgrunden till resandeavgiftslagen och försöken att tillämpa lagen efter 1974.
Hösten 1971 antog landstinget – jag tror det var enhälligt – en motion om att av inresande till landskapet uppbära en avgift främst för miljövårdsändamål. Lagen kom sedan 1974 i form av landskapslagen om resandeavgift som en näringsskatt eftersom det var praktiskt svårt att uppbära 1 mark per styck av varje inresande. År 1977 föreslog landskapsstyrelsen att man skulle stärka enskilda medel med uppbärande av en resandeavgift, men finansutskottet och landstinget motsatte sig förslaget med motiveringen ”att det vikande konjunkturläget var sådant att införande av enmarksavgift per inresande kunde verka ytterligare negativt på inresandeströmmen”. Som en kuriositet kan man nämna att landskapsstyrelsen 1976 vägrade fastställa Mariehamns stadsfullmäktiges beslut om att staden skulle ha rätt att för sitt behov uppbära en passageraravgift om 1 mark. Landskapsstyrelsen motiverade sitt nej med omtanke om turist- och rederinäringen.
Hösten 1978 var det aktuellt igen i landstinget, men under ärendets behandling i landstinget gavs utfästelser – åtminstone tolkade man det som utfästelser – att rederierna skulle sänka penningautomathyrorna och på det sättet tillföra landskapet mera pengar och därför återtogs motionen.
Slutligen, herr talman, var det också aktuellt hösten 1986, men inte då heller var det någon framgång. Dåvarande landstingsmannen, nuvarande lantrådet, Roger Nordlund framhöll i debatten att en 2 marks avgift ”skulle bli en spik i kistan” för den åländska turistnäringen – vilken kista han avser framgår inte av protokollet.
Herr talman!
Mot den här bakgrunden är utsikterna till framgång för motionen inte stora. Men skam den som ger sig, brukar man säga! Tiderna förändras och man måste ju hoppas att sunt förnuft i längden skall segra.
Kärnfrågan är: Kan självstyrelsen påverka utvecklingen av den hotsituation som uppstår om åländska och finska rederier fortsätter utflaggningen av sina passagerarfartyg, t.ex. till Sverige? Svaret är nej vad gäller frågan i stort. Varken lagtinget eller Finlands riksdag kan bestämma rederiernas verksamhetsort, men däremot kan lagtinget eliminera eller åtminstone lindra följderna av utflaggningen genom en tillämpning av lagen om resandeavgift och en ändring av lagen. Som jag sade, redan i den utformning lagen nu har kan den tillföra landskapet betydande belopp. Med motionen avses att landskapet ytterligare borde använda sin lagstiftningsrätt för att bevaka åländska intressen, på samma sätt som Mariehamns stad försökt anpassa hamnavgifterna för att gynna rederier som har ett trafiksystem särskilt skyddsvärt ur det åländska samhällets synvinkel. På samma sätt borde landskapsstyrelsen utreda möjligheterna att ändra lagstiftningen så att rederier som upprätthåller trafik på Åland för att trygga landskapets behov av kommunikationer gynnas på bekostnad av trafik som främst sker för att komma i åtnjutande av den skattefria försäljningen. Åtminstone de åländska rederierna borde välkomna en sådan här lagstiftning.
Näringsutskottet har orsak att särskilt studera hur Mariehamns stad handlagt och behandlat hamnavgiftsfrågan. Staden har differentierat taxan så att staden åsatt lägre hamnavgifter för trafik som är ”särskilt skyddsvärt för det åländska samhället”, och högre hamnavgifter ”för trafik som inte fyller de kriterier staden ansett särskilt skyddsvärt ur det åländska samhällets synvinkel”. - Kloka ord som näringsutskottet kan begrunda och överföra till en landskapspolitisk ståndpunkt. Staden behöver inte ensam tala för landskapet.
Slutligen, herr talman, är historielösheten utbredd i dag, också bland lagtingets ledamöter. När debatten om resandeavgiften rasade som hetast för 25 år sedan var det till stor del fråga om en kamp mellan Mariehamn å ena sidan och landsbygd och skärgård å andra sidan, dvs. skulle landskapet få uppbära miljövårdsavgift eller skulle staden ensam få dra nytta av den ökande inresandeströmmen. Med facit i hand kan vi konstatera att Mariehamn tog hem segern. Staden inkasserar nu ca 5 miljoner euro per år; en stor del utgör direkt vinst, stadens skattebetalare till nytta. Landskapet i övrigt, dvs. landsbygd och skärgård, får ingenting. Ingen missunnar staden pengarna, men kom också ihåg att ingen ansvarig stadspolitiker har föreslagit att sänkta hamnavgifter skulle lösa den åländska sjöfartsproblematiken.
Jag hoppas näringsutskottet utreder saken ordentligt och finner lösningsmodeller för hur man lagstiftningsvägen kan genomföra dessa intentioner.
Ltl Wiklöf, replik:
Herr talman!
Det här är ett mycket intressant ämne som ltl Andersson på nytt aktualiserar. Själv känner jag mycket väl till det från den tid, som han också återgav här i sina citat, då jag själv var initiativtagare att till Mariehamns stad införa passageraravgift och också fick huvuddelen av de borgerliga med, medan landskapsstyrelsen vid den tidpunkten konstaterade att det icke var ändamålsenligt. Under årens lopp har jag själv blivit något klokare också, tror jag, man är kanske lite hetare när man är yngre och blir måhända något mera sansad när man får lite år på nacken! Men att ha det här instrumentet bara för att reparera det som sker inom det ekonomiska området i vår landskapsförvaltning håller inte, för det kan jag försäkra ltl Andersson, att det räcker med att byta ut personerna så kan vi återställa ordningen när det gäller landskapsekonomin – så enkelt är det! Men då måste man ta de rätta besluten, och det gör man inte nu.
Jag tycker att ltl Andersson kunde överväga en speciell sak, eftersom landskapsstyrelsen har en egen hamn, Långnäs, där man får in icke-oansenliga hamnavgiftsbelopp. Om man skulle isolera frågan och driva den tesen först och införa passageraravgift på Långnäs, så kan vi möjligen få studera effekterna lite mera innan vi tar några vidsträcktare grepp.
Ltl Ronald Boman:
Herr talman!
Jag håller i stort med vad ltl Andersson sade. Däremot har jag en litet annan infallsvinkel på ärendet.
Som framgår av motionen är det inte alldeles säkert att våra passagerarfartyg stannar kvar under finsk eller åländsk flagg. Detta trots att vår sjöfartsexpert Roger Jansson numera finns som riksdagsman i Helsingfors.
Jag anser att vi måste gardera oss för en framtid utan passagerarfartyg som registrerade på Åland och då kommer de stora förlorarna att vara våra kommuner som förlorar främst samfundsskatt men även löneskatt. För att kompensera kommunerna för detta bortfall kunde man införa en resandeavgift om exempelvis 1 euro räknat per passagerare som finns ombord på de fartyg som anlöper Åland. Jag anser nämligen att alla som är ombord på fartygen drar nytta av taxfree-undantaget i form av billigare priser ombord, billiga biljetter osv., så därför skall man räkna samtliga passagerare som finns ombord, oavsett om de stiger av i Mariehamn eller inte. Det här skulle ge en årlig inkomst i storleksordningen 10-12 miljoner euro att fördela bland de åländska kommunerna.
Det enda som fattas för att få detta system att fungera är en uppdatering av gällande lag om resandeavgift.
Om det mot all förmodan blir så att våra passagerarfartyg inte flaggar ut utan blir kvar och betalar sina skatter och hamnavgifter i normal ordning behöver inte denna lag tillämpas, men jag anser att den bör göras klar för säkerhets skull – förändringar kan ske snabbt.
Vtm Salmén:
Herr talman!
Jag förstår mycket väl att ltl Andersson i ren frustration har varit tvungen att skriva motionen, av två skäl. Det ena är det stora underskottet som vi vet att majoriteten har jobbat för och det andra är det absoluta motståndet från hans partiordförande att ta upp frågan. När det gäller det första, så okej, vi har ett stort underskott och man borde reparera, men det finns också en frågeställning: Vad beror det stora underskottet på? Vi har försökt tala om rationaliseringar här. Vi fick häromdagen av vicelantrådet en bilaga som borde ha varit med i landskapsförvaltningens berättelse för år 2001, där vi kan konstatera att det jobbar 1.876 ålänningar i landskapsförvaltningen. Där finns rätt stora och många kryss i de saker som vi har diskuterat redan i dag och man ifrågasätter om 25.000 människor har behov av så här våldsamt stora institutioner, nämligen det som i dag har föreslagits att skulle vara en egen institution, att den inte skulle behöva få så mycket politisk touch.
När det gäller den andra delen har jag åtskilliga gånger här i lagtinget de senaste åren försökt säga till åt lantrådet: har landskapsstyrelsen tagit reda på, kommer vårt undantagsprotokoll, EU-protokollet, att hamna i fara om företag från t.ex. Estland – de har själva fått avslag i förhandlingar med EU om att bevara taxfree ett antal år till – tänker börja trafikera Åland och det enda motivet som man har redovisat är att man kan bevara taxfree i fortsättningen. Vi vet också att protokollet som stadgar om att vi får hålla det kvar innehåller ytterligare en paragraf, nämligen om vi missbrukar bestämmelsen har EU rätt att ta upp frågan och ta bort bestämmelsen. Jag själv har sagt flera gånger härifrån talarstolen till lantrådet, att jag hoppas verkligen att han tar reda på det här och försöker se: finns det en risk, då måste man börja diskutera. Jag har också sagt att om det skulle gå så att det är i riskzonen kunde man tillsammans med Mariehamns stad, landskapets egen hamn i Långnäs och med rederierna ha gjort ett avtal som säger att om ni inte flaggar ut skall vi försöka göra det på ett sådant sätt som också gynnar er, som ju också taxfree gör: gynnar dem.
Därför hoppas jag verkligen att näringsutskottet nu pressar Roger Nordlund på ett svar varför han inte kan tänka sig att tillsammans med EU diskutera igenom den här frågan för att ha den utredd en gång för alla, för de börjar inte trafikera förrän tidigast nästa år från Tallinn via Mariehamn till Stockholm. Om vi inte kan få det, måste jag säga att då är det definitivt en mycket bra lösning som ltl Andersson har tagit fram. Det andra jag hoppas att näringsutskottet hinner titta på är vad det här fantastiska underskottet kan bero på. Ltl Boman talade om extra inkomster på 10 miljoner euro. Det har vi fixat genom att öka stöden bara på några små projekt!
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Visavi trafiken från Estland har jag suttit med och fört underhandlingar med Tallink som kommer att inleda denna trafik och deras målsättning är att föra turister till och från Åland. Det tycker jag vi inte skall ifrågasätta – vi måste väl lita på deras ord.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Jag är säker på att skulle esterna ha gått ut med det från början så skulle det ha funnits en möjlighet att vi inte skulle ha blivit straffade för att missbruka regeln, men gick in för att enbart säga att på det här viset kan vi bevara taxfree i fortsättningen.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Det är precis samma argument som rederierna använde när Helsingforsbåtarna började anlöpa Mariehamn som Tallink tillämpar i dag.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Bara med den skillnaden att det var företag som hade trafikerat här tidigare och inte några nya som har fått back på taxfree.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?
Ltl Andersson:
Herr talman!
Jag tackar för det stöd som jag uppfattar att jag har fått för motionen, dels av vtm Salmén men också av ltl Wiklöf. Jag utgår nämligen från att ltl Wiklöf medger att överskottet i form av skatt/hamnavgifter som man får i Mariehamn i princip också bör fördelas utanför stadsgränsen. Socialdemokraternas sociala ansvar tar inte längre slut vid stadsgränsen – utan gäller för hela landskapet!
Ltl Wiklöf, replik:
Herr talman!
Ltl Andersson behöver bara ta del av landskapsandelssystemet så förstår han hur kulorna fördelas! Det är nog inte så att Mariehamn är den ort som tillskansar sig det mest. Vi är nog verkligen delaktiga i övriga Ålands utveckling.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Erland:
Herr talman!
Det har kanske framgått i massmedia att jag har tagit upp frågan om näringsbeskattning av rederier till diskussion, också med rederier och med andra. En av orsaker till det är att det fortfarande finns en risk för utflaggning. I riksdagsvalet hade alla kandidater i stort sett en lösning på sjöfartsproblematiken! Men den är ännu inte löst. Då måste vi alltså förbereda oss på alla tänkbara utvecklingsrisker, kan vi säga i det här fallet, dvs. om fartygen trafikerar på Åland på grund av skatteundantaget och möjligheten att ha taxfree, så kommer rederibeskattningen att tillfalla andra flaggor och andra länder och det enda vi har kvar är en viss rederiverksamhet men främst har vi kostnader för näringen i form av utbildning, sjösäkerhetscentrum osv. Då bör man alltså se på de möjligheter som finns att få intäkter.
Det här är en lag som redan finns och som egentligen är mycket enkel till sin uppbyggnad. Jag har inte hört debatten här tidigare i dag, men en ändring som skulle behövas är att man skulle ta bort stadgandet om transitpassagerare eller någonting annat, alltså koppla det till trafiken som sådan eller möjligen till passagerarantalet. Motiven som finns i lagen är också hållbara: miljöskäl och också någonting annat, som jag nu har glömt, men det är klart att de fartyg som trafikerar Åland belastar miljön på ett eller annat sätt. I den diskussion som följde när vi tog upp frågan har det varit en missuppfattning därför att det skulle vara ytterligare en beskattning, en pålaga på rederierna, men så är inte tanken, i alla fall från min sida, utan man bär upp en avgift som kan användas för att stärka lokaliseringsfaktorerna, dvs. de faktorer som gör att det är ett extra värde att bedriva rederiverksamhet just på Åland. Det är alltså miljöstöd, utvecklingsstöd, utbildningsstöd och liknande, och det är tillåtet enligt EU:s riktlinjer från 1997. På det sättet skulle man alltså kunna styra pengar till Åland och till åländska rederier utan att det skulle strida mot EU-stöden. Men det är klart att vår huvudlinje när det gäller sjöfartspolitiken ligger fast, att vi vill att man i regeringsförhandlingarna skall binda upp sig för ett stöd som ger full konkurrenskraft, dvs. restitution av arbetsgivaravgifter och skatter, så att man får samma kostnadsstruktur som i t.ex. Sverige. När det gäller Estlandsrederierna har de en lägre lön för grundbemanningen och där får vi svårt att konkurrera. Det blir en konkurrens om estniska rederier kommer att anlöpa Åland från maj 2004, men där finns det ändå andra aspekter när det gäller kvaliteten i utbudet, språkfrågan osv., som synbarligen gör att nuvarande åländskt flaggade rederier kan bedriva konkurrens på en marknad som de också har arbetat upp under en lång tid och där de är väletablerade.
Jag tycker att motionen är väl värd att granska och det är inga problem, som jag ser det, bortsett från att man skulle ändra paragrafen om transitpassagerare till någonting annat.
Jag har hört här i förbifarten att det skulle vara ett stort underskott i bokslutet för 2002 – hur det kopplades till den här frågan har jag dessvärre inte lyckats röna ut. Jag kan ändå informera lagtinget om att bokslutet för 2002 slutar på minus 300.000 euro, medan affärsbokföringen ligger på den nivå som den har gjort de senaste åren, storleksordningen 20 miljoner. Det visar den verksamhetsvolym som vi nu håller på att ta ner. Jag hörde också i förbifarten här om de anställningssiffror som presenterades i årsboken från 2001. Jag vet inte om det hör till ärendet, herr talman, men jag hörde det nämnas i alla fall, så jag kan som en upplysning säga att i den budget som ledamoten Salmén lade fram ökade antalet personer i centralförvaltningen med 14. I nästa års budget var det plus minus noll. I polismyndigheten var det minus två 2001 och plus två 2002. Där finns också ett tryck på flera polistjänster.
TALMANNEN: Enligt talmannens bedömning finns det kanske inte anledning att i det här ärendet gå in så mycket på förvaltningens eventuella expansion.
Vicelantrådet Erland: Herr talman! Jag har full förståelse för anmärkningen. Jag är själv en varm anhängare av att man håller sig till det ärende som är aktuellt på föredragningslistan, men dagen har givit prov på till 99 procent andra diskussioner; jag håller nog för att man skalll hålla sig till ärendet, så jag avslutar här.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
När man hör vicelantrådet, tillika sjöfartsansvarig i landskapsstyrelsen, ge lite bifall till motionen och säga att den är intressant, att man borde se på lagstiftningen, så är det förvånande att vicelantrådet, som har initiativrätten i sin hand, inte gör någonting åt frågan om det finns en politisk vilja från landskapsstyrelsen att göra det. Som jag uppfattade vicelantrådet såg möjligheter här. Varför inte ta det initiativet i så fall?
Vicelantrådet Erland:
Herr talman!
Jag har fört diskussioner om den här typen av lösningar på många olika håll och jag kan bara passa på att gratulera ltl Ulf Andersson och ltl Ronald Boman för att det tar upp ett initiativ i lagtinget. Det tycker jag är bra. Vi ser fram emot att få en lag som har de mekanismerna som gör att den går att använda. Det är klart att vi har beredskap att göra den lagberedning som behövs, om detta blir aktuellt, det måste man ändå reservera sig för. Men jag tycker att det som ltl Jörgen Strand kritiserade mig för kan jag gott och väl berömma ltl Andersson och och ltl Boman för: det är ett bra initiativ, det är en bra lag som kan bli tillämplig, men det är fortfarande en del att göra.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Jag befarar att motionen blir behandlad som alla andra motioner: den blir liggande, det finns inget intresse av att behandla den. Eftersom vicelantrådet är sjöfartsansvarig, har en parlamentarisk majoritet bakom sig och har initiativrätten att ändra lagen, så borde vicelantrådet ta det initiativet och föra det till lagtinget, för jag tycker att det finns intressanta saker i förslaget. Speciellt när det gäller de som inte kommer i land, de som bara åker och far på kryssningar, borde man fundera på att ta en avgift. Fullfölj, om det finns intresse från landskapsstyrelsens sida! Finns det inte, så är inte vicelantrådets resonemang trovärdigt.
Vicelantrådet Erland:
Herr talman!
Jag kanske skall tillägga: trovärdigt i ltl Strands öron! Den här diskussionen har jag fört med företrädare för rederierna, sjöfartsansvariga EU-kommissionen och ministerier i riket. Man måste alltså förbereda marken för att föra in en sådan här lag, som ändå tangerar hela statsstödsproblematiken. Det är klart att vår roll är att bereda ärenden för lagtinget, men tar lagtinget egna initiativ tycker jag att det är bra. Men en sådan här sak måste lagberedas. Det är alltså en näringsskatt som har blivit godkänd i en viss form och för att den skall vara användbar måste vi noga överväg formen. I t.ex tonnageskattelagen lade vi ner ett ganska stort arbete på att vrida och vända på alla behörighetsfrågor för att det skulle passa in i ett rederibeskattningssystem som är hållbart. Det är faktiskt inte så enkelt och därför är det bra om näringsutskottet kan höra folk när det gäller motionen och få en lite bredare bild av hur man kan ändra den. Hinner inte näringsutskottet med det kommer vi naturligtvis att arbeta hela tiden med den här typen av frågor. Det finns flera alternativ när det gäller beskattningen där vi skall överväga vad som är möjligt och realiserbart.
Vtm Salmén:
Herr talman!
För att hålla mig till ärendet vill jag säga att jag, som var här hela tiden och hörde vad motionären talade om när han började sin presentation, kom därför in på frågan om det s.k. underskottet. När det gäller antalet anställda kunde jag se det från papperet. Jag hade den fördelen att jag behövde inte dras med det stora underskottet.
Vicelantrådet Erland:
Herr talman!
Nej, vtm Salmén, inte dras med det, men lägga en god grund för hur det blev!
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Om vi skall gå in på saker som inte hör hit, så den goda grunden som man lade så måste jag säga att det fanns några anhängare här i salen då också som visserligen inte satt i landskapsstyrelsen, men som satt här och nog jobbade på. Då gjorde vi den saken att förbättra sjukvården, det var en av de viktigaste sakerna. Det här får vi i övrigt ta vid ett tillfälle när det passar bättre.
Vicelantrådet Erland:
Herr talman!
Som sagt, hör detta inte till ärendet, även om vtm Salmén hade lyssnat in de här frågorna. Men när det gäller kopplingen mellan sjöfarten och underskottet är det bara att se på de prognoser som har varit och hur mycket vi har hämtat in sedan Salmén gjorde sina prognoser.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback:
Herr talman!
Jag tycker att landskapsstyrelseledamoten Olof Erland och också motionären bedriver en ohållbar sjöfartspolitik, om man stöder det här förslaget. Alla de krav som Åland ställer på andra går ut på skattesänkningar för sjöfartsnäringen. EU:s undantag innebär taxfree för Åland, en skatteförmån alltså. De krav som landskapsstyrelsen och de flesta lagtingspartier ställer på den kommande regeringen är att sjöfartsnäringen för Åland skall få skattesänkningar eller subventioner. Det är alltså Finland som skall subventionera den åländska sjöfarten. Men sedan föreslår åländska politiker att vi skall beskatta den näring som vi tycker att andra skall skattesubventionera! Jag tycker för min del att den politiken saknar både huvud och fötter. Det är mera någon slags dålig fair play; andra, finländarna, skall skattesubventionera vår viktigaste näring, men sedan skulle vi här i andra ändan försöka sno åt oss pengar från samma näring. Jag måste säga att jag är besviken på den brist på politisk konsekvens och ärlighet som visas. Jag tycker att det här är ett dåligt förslag. Jag tycker inte att det är ens värdigt att tas upp här i lagtinget. Man kan inte med äran i behåll stå och kräva att andra, hela Europa, skall skattesubventionera den åländska sjöfarten, men vi skall beskatta den för att, som motionären säger, landskapet har ett stort underskott, som majoriteten i det här lagtinget har förorsakat; bl.a. det parti som ltl Ulf Andersson företräder har i åratal haft ekonomiskt ansvar i det här landskapet. Jag tycker inte att man skall ha en sådan här näringsskatt, en resandeavgift. Om det är så att hela sjöfartstrafiken riskerar att flagga ut, så skall väl inte vi hota med ökade skatter.
Nej, herr talman, jag tycker nog att herrarna här i salongen måste lita höja ribban för debatten.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
För mig är det alldeles självklart att rederierna skall ta del i det åländska samhällets kostnader. Redan tidigare när Roger Jansson berörde sjöfartsproblematiken i sitt spörsmål i januari framförde jag att om alla flaggar ut har vi ingen annan inkomst från de åländska rederierna än just resandeavgiften. Jag anser att det är alldeles självklart att rederierna skall ta del i det åländska samhällets kostnader. Om de flaggar ut är det inte ens finska skattebetalare som står för subventionen direkt till rederierna utan då är det Sverige, och de må väl göra det då, men de skall också ta del av det åländska samhällets kostnader.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
De åländska rederierna tar del av kostnaderna för det åländska samhället via de regler som gäller för näringen, dvs. samfundsskatt och inkomstskatter från dem som arbetar ombord. Det är utmanande mot dem i riket som vi kräver att skall ta ett större ekonomiskt ansvar och sänka skatterna eller subventionera rederinäringen ännu mer än man har gjort hittills, med hänvisning till att Finland skall uppfylla motsvarande EU-normer som andra länder, samtidigt som vi föreslår att det skall införas en skatt här för att vi skall kunna balansera en budget som är politiskt illa skött av majoriteten här i salen. Det skall man straffa rederinäringen för!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Andersson, replik:
Herr talman!
Det var en känd politiker som för något år sedan sade att det är häftigt att betala skatt. Jag tillhör inte dem som tycker att det är häftigt att betala skatt. Däremot tycker jag att vi på Åland skall sköta våra angelägenheter, och det gör vi genom att s.a.s. tillämpa de instrument som står oss till buds. Jag har ingen respekt för det som ltl Sundback anför. Jag konstaterar däremot att det är bra att veta att socialdemokraterna är emot att av inresande i form av näringsskatt uppbära en miljövårdsavgift!
Vad jag däremot, herr talman, särskilt vill reagera på är den dubbelmoral som ltl Sundback gör sig skyldig till. Som stadsfullmäktigeledamot – kanske hon är i stadsstyrelsen – sitter hon, enligt sitt sätt att diskutera, och pungslår rederierna på 10-15 miljoner mark per år i form av hamnavgifter. Det går bra så länge pengarna hålls inom Mariehamn och hos socialdemokraterna i Mariehamn. Det finns också t.o.m. stöd, har vi sett, för socialdemokrater, märkligt nog, på landsbygden, men lev upp till det ni lovar!
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Det är inte alls fråga om dubbelmoral, utan det är ett system som varje kommun på Åland som har hamn tillämpar, såväl i Eckerö som i Lumparland. Det är inte någonting specifikt för Mariehamn. Däremot har mariehamnarna satsat mycket på sin hamn och på sjöfart för att ta emot det ökande antalet passagerarfartygen i detta område. Det är för att täcka de kostnaderna som hamnavgiften upptas.
Ltl Andersson tycker inte själv om att betala skatt, men han tycker nog att rederierna skall uppbära skatt och så drar han in Mona Salin i det hela och råddar till det ännu mera. Jag tycker att det naturligtvis är helt möjligt att framföra en sådan här sak, men skall nog tusan inte förvänta sig att de i Finland tycker att det är jättebra att skattesubventionera den åländska sjöfarten för att vi sedan i Ålands lagting skall besluta om att ta upp en resandeavgift för att balansera en budget som vi tydligen inte klarar av att sköta!
Ltl Andersson, replik:
Herr talman!
Det är bara så en gång för alla, ltl Sundback, att det finns klart dokumenterat i utredningar, bl.a. i samband med besvären över hamnavgifterna i Mariehamn som avgjorts i förvaltningsdomstolen, att Mariehamns stad gör en klar vinst, ca 1-2 miljoner euro per år på hamnen. Detta finns klart dokumenterat. Staden medger det, ni säger ju så, när ni argumenterar att ni inte är bundna av vad man tidigare trodde, att intäkterna enbart skulle täcka hamnens utgifter, utan ni har rätt att utöver det debitera. Det gör ni av rederierna och det leder till att ni kan hålla ett lågt skatteöre i Mariehamn. Det är okej, men, som sagt, låt oss också gå vidare vad gäller övriga Åland!
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Inte kan en enskild ledamot sitta i Mariehamns stads fullmäktige och konstruera någon hamntaxa utan det görs av beredningen. Sedan har rederierna opponerat sig mot det, och det har de helt rätt till, de har sin lagliga rätt att pröva detta i domstol och domstolen fattar ett beslut som vi naturligtvis måste följa. Hamnavgiften ser jag inte att har någonting att göra med resandeavgiften, utan det är någon slags avundsjuka som ltl Uffe Andersson tydligen har ältat i 20 år och därför återupptar ärendet för att han tycker att de inkomster som man i Mariehamn har från passegerarsjöfarten skall spridas jämnare över Åland. Det finns både Långnäs och Eckerö. Det är är väl det att Hammarland inte ännu har någon hamn och det är svårt för Hammarland att få riktigt någon att komma så där långt in i centrala Åland - men man kanske kan göra ett försök någonstans där vid Marsundsbron!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Salmén:
Herr talman!
Jag skulle inte behövt ta det här tillfället i akt, men jag är tvungen att göra det genom att vicelantrådet inte höll sig till det som han själv sade, att vi bara skulle diskutera resandeavgiften, utan han började diskutera andra saker: att de har tagit in en stor del av de ökade kostnader som jag hade förorsakat. Men jag har nog aldrig gjort något förslag om 80 och 50 procents stöd på vissa investeringar eller dubbelt högre än vad som tidigare har varit vanligt. Det hoppas jag att lagtinget vet här – om de inte har känt till det förut!
TALMANNEN: Begärs ordet?
Ltl Wiklöf:
Herr talman!
Ledamoten Andersson fick det senast till att jag skulle vara en varm tillskyndare av förslaget. Riktigt så skall man nog inte tolka mina uttalanden! Jag ville säga, att vi kan inte använda näringslivet som ett alternativ för att korrigera en dåligt förd ekonomisk politik i självstyrelsen utan vi måste börja med angripa det fundamentala problemet. Jag har gett receptet på det – jag hoppas att väljarna i höst också inser detta.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Föredras för remiss ärende nr 6:
Ltl Bert Häggbloms hemställningsmotion angående landskapsgarantier för markägare i skärgårdskommunerna. (HM 5/2002-2003).
Talmanskonferensen föreslår remiss till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Häggblom: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till den 2 april detta år.
Vtm Salmén: Herr talman! Jag understöder förslaget om bordläggning och tiden.
TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 2 april 2003 har väckts och vunnit understöd. Är det ytterligare någon som önskar uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 2 april.
Föredras för remiss ärende nr 7:
Ltl Ronald Bomans hemställningsmotion angående ändring av beslutet om kommittéarvoden. (HM 7/2002-2003).
Talmanskonferensen föreslår remiss till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.
Ltl Boman:
Herr talman!
Trots att radioutsändningen har slutat skall jag säga några ord om motionen. Motionen handlar inte om några stora pengar, utan det handlar mera om principer och rättvisa. Jag finner det nämligen djupt orättvist att vissa tjänstemän i förvaltningen lyfter extra arvoden när de bevistar kommittémöten på arbetstid. Ofta gäller det dessutom frågor som berör deras ordinarie tjänsteåligganden. Jag anser att det är självklart att exempelvis våra byggmästare skall ingå i våra byggnadskommittéer utan extra arvode om det sker på ordinarie arbetstid, allt annat är otänkbart. Det är inte bara jag som upplever det här systemet som orättvist. Även annan personal inom förvaltningen ifrågasätter detta utbetalande av extra arvoden. Därför vore det lätt att i nuvarande spartider slopa orättvisorna. Jag hoppas att utskottet tar i detta med kraft, för så här kan det inte fortgå att personalen skall ha dubbla löner.
Ltl A-H Sjöblom:
Herr talman!
Eftersom motionen kommer till finansutskottet och jag tydligen är den enda närvarande i salen av finansutskottets medlemmar, skulle jag faktiskt vilja ha ett klargörande om det bara är ett landskapsstyrelsebeslut, som det står i motionen om kommittéarvoden, eller om det är en tjänstekollektivavtalsfråga när det gäller kommittéarvodena. Det är i så fall ganska svårt att gå in i tjänstekollektivavtal.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Oavsett i vilket avtal det finns upplever jag detta som orättvist.
Ltl A-H Sjölblom, replik:
Herr talman!
Det kan jag hålla med om, om det har varit ett sätt att höja. Tidigare fick byggmästare, vägmästare och vägingenjörer extra löneklasser när de hade något projekt på gång och om det här har varit en ersättning för att inte behöva sänka sina inkomster är det beklagligt. Men är det däremot en tjänstekollektivavtalsfråga så är inte lagtinget part i avtalet, utan det är landskapsstyrelsen. Man kan inte besluta utan ett avtal kommer till genom två parter.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Om det är så att det är landskapsstyrelsens ärende är det väl bra att de får en påminnelse från lagtinget om det, eftersom de uppenbarligen inte har märkt det här själva!
TALMANNEN: Replikskiftet är slut. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.
Lagtingets nästa plenum hålls på måndag den 31 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 15.04).