Första behandling
Luftkvalitet FR 9/2010-2011
Utdrag ur protokollet
1 Godkännande av bestämmelser i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 10/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 8/2010-2011)
2 Godkännande av protokollet om ändring av konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 11/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 9/2010-2011)
Lagutskottets betänkande (LU 12/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 7/2010-2011)
4 Lag om ekodesign och energimärkning
Näringsutskottets betänkande (NU 3/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 6/2010-2011)
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 3/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 8/2010-2011)
6 Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice
Näringsutskottets betänkande (NU 2/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 3/2010-2011)
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 9/2010-2011)
8 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2011 och verksamhet år 2010
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2010-2011)
Enda behandling efter bordläggning
9 Landskapsregeringens ungdomspolitik
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2010-2011)
10 Talmannens representationsersättning
Talmanskonferensens framställning (TMK 1/2010-2011)
11 Fysisk aktivitet och hälsa på skolschemat samt hälsofrämjande aktiviteter i skolan
Kulturutskottets betänkande (KU 1/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 2/2007-2008)
Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 16/2009-2010)
12 Införandet av resultatlön för lärare
Kulturutskottets betänkande (KU 2/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 8/2007-2008)
13 Social och emotionell kompetens som skolämne
Kulturutskottets betänkande (KU 3/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 10/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 5/2010-2011)
Ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål (S 1/2010-2011)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 26 ledamöter är närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Roger Nordlund på grund av deltagande i CALRE-möte samt lagtingsledamoten Jan Salmén på grund av deltagande i Folktingets arbetsutskotts möte i Helsingfors. Beviljas.
Meddelande
Talmanskonferensen har idag beslutat att lagtinget håller ett kort bordläggningsplenum på fredag den 21 januari kl. 09.30.
Lagtinget bör ha beredskap för ett extra plenum nästa tisdag den 25 januari kl. 13.00.
Meddelas att en frågestund enligt bestämmelserna i 48 § 3 mom. lagtingsordningen hålls vid ett särskilt plenum måndagen den 24 januari kl. 13.00. Landskapsregeringen har meddelat att alla ledamöter kommer att vara närvarande vid frågestunden.
En lagtingsledamot som önskar ställa en fråga vid frågestunden ska anmäla sig till lagtingets kansli senast måndag kl. 12.00. Antecknas.
Meddelas även att det, förutom frågestunden, kommer att hållas två plenum på måndag för första respektive andra behandling av lagförslag.
Ytterligare vill jag förbereda lagtingsledamöterna på ett långt plenum på onsdag 26 januari där tidsgränsen kl. 17.00 inte gäller.
Herr landshövdingen
Värderade herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställningar om godkännande av dels förslag till lag om sättande ikraft av avtalet med Liberia om upplysningar ifråga om skatteärenden och dels förslag till lag om sättande ikraft av avtalet med Montserrat om upplysningar ifråga om skatteärenden.
Talmannen
Ärendena kommer att undergå vederbörlig behandling i lagtinget.
Bordläggning
1 Godkännande av bestämmelser i konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 10/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 8/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.01.2011. Godkänt.
Bordläggning
2 Godkännande av protokollet om ändring av konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 11/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 9/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.01.2011. Godkänt.
Bordläggning
3 Ny blankettlag om fordon
Lagutskottets betänkande (LU 12/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 7/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.01.2011. Godkänt.
Bordläggning
4 Lag om ekodesign och energimärkning
Näringsutskottets betänkande (NU 3/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 6/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.01.2011. Godkänt.
Bordläggning
5 Ändring av djurskyddslagen
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 3/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 8/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 24.01.2011. Godkänt.
Första behandling
6 Utkomstskydd och arbetsmarknadsservice
Näringsutskottets betänkande (NU 2/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 3/2010-2011)
Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan, enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen, förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet.
Diskussion.
Ltl Anders Englund
Herr talman! Näringsutskottet har behandlat framställningen om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice. Av framställningen framgår att blankettlagen om utkomstskydd för arbetslösa ändrades senast 2008 för att anpassas till ändringarna gjorda i rikslagen. Sedan den ändrats 2008 har den inte ändrats mindre än 17 gånger i riket och det här har inneburit att vissa av rikslagens bestämmelser inte har varit tillämpliga på landskapet, vilket vi har erfarit att ställer till praktiska och andra problem.
Utskottet har under behandlingen fört en diskussion om behovet av ett utökat samarbete med de olika myndigheterna som kommer i kontakt med arbetssökande, som t ex i samband med sysselsättningsplan görs upp. Utskottet har också erfarit att samarbetet har blivit bättre och konstaterar att lagstiftningen inte uppställer några egentliga hinder för att ett bättre samarbete myndigheterna emellan fortsättningsvis egentligen kan utvecklas.
När landskapsregeringen överlämnade framställningen till lagtinget pågick ännu behandlingen av propositionen i riksdagen. Som vi kan konstatera antog riksdagen den i andra behandling den 8 december 2010.
I sammanhanget har utskottet konstaterat att landskapet saknar lagstiftning om integration och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Det har framkommit att det finns risk för att personer, som skulle beröras av lagstiftningen, i avsaknad av rätt till utkomstskyddet istället måste vända sig till kommunerna för att få utkomststödet. Utskottet anser att målsättningen också måste vara att sådana personer i första hand borde kunna vända sig till AMS för att få stöd för att komma ut på den åländska arbetsmarknaden.
Landskapsregeringen bör mot den här bakgrunden återkomma med lagstiftning om integration samt med en arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Vi föreslår för lagtinget att man antar i framställningen ingående lagförslaget oförändrat.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Herr talman! Näringsutskottet skriver i sina synpunkter att kommunen inte kan kräva att en utkomststödstagare är arbetssökande. Vi har även tittat på sociallagstiftningen, lagen om utkomststöd. Är ni helt säkra på att den åländska lagen skiljer sig från rikslagen i denna punkt? Jag tvivlar nämligen på det.
Ltl Anders Englund, replik
Herr talman! Ja, inte vågar jag gå i god för det. Vi har diskuterat det här i utskottet och finns det något som tyder på att det inte gör det så får man väl titta på det om det är praktiskt möjligt att ändra.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Herr talman! Ni skriver att man inte behöver vara arbetssökande, men mig veterligen så kräver alla socialsekreterare på Åland att klienterna är arbetssökande, friska personer som söker utkomststöd. Det här är väldigt tråkigt, det har redan gått ut i radion att man på Åland inte kräver detta utan man får utkomststöd utan att vara aktivt arbetssökande.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Näringsutskottets ordförande talar om behovet av en integrationslagstiftning och jag är enig om det. Det är någonting som man behöver ha. Kan ledamot Englund säga något mera om vad integrationslagen bör reglera och när man i så fall borde komma till lagtinget med en framställning?
Ltl Anders Englund, replik
Herr talman! Ja det finns säkert en hel del som man i en integrationslag måste titta på för att få verksamheten att fungera. Utskottet har i mångt och mycket erfarit att man kan sköta det här praktiskt från de olika myndigheterna. Det har vi fått fram när vi har gått igenom det.
Ltl Camilla Gunell, replik
Herr talman! Ledamot Englund påtalar ändå i sitt anförande behovet av en integrationslagstiftning. Jag antar att det är något som man i näringsutskottet har diskuterat och tycker att är angeläget och därför undrar jag om man har diskuterat någon tidtabell. Det har gått ganska många år sedan man gjorde ett grundarbete vad gäller integrationen och en integrationsstrategi och sedan dess har vi talat mycket om behovet av att det kommer en strategi och en lagstiftning. Har man i utskottet diskuterat en tidtabell när regeringen kunde komma med en framställning?
Ltl Anders Englund, replik
Vad gäller utskottets åsikt har vi inte kommit med någon tidtabell för att åtgärda det här. Vi har uppfattat att man i förvaltningen kommer att titta på det här. Man kanske redan jobbar med det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Utskottsordförande sade i sin presentation att lagen ändrades senast 2008 och sedan dess har den ändrats 17 gånger på rikssidan. Utskottet pekar på att det har uppfattats som ett formellt och praktiskt problem, dvs. att man inte har hunnit med de ändringarna. Vilka är de direkta praktiska problemen? Är det som jag tror, som det också står längre ner i framställningen, att ett motsvarande system i landskapet som i riket förenklar framför allt handläggningen av ärendena, dvs. man har samma datasystem på AMS som man har i Finland och har man ett avvikande regelsystem blir det problem. Vilka är de praktiska problemen?
Sedan vill jag fråga om det som jag tog upp i remissen, vi har en helt annan arbetsmarknadssituation på Åland. Det skulle vara viktigt att ha en helhetslösning utgående från ett åländskt perspektiv och inte bli och släpa med på det här sättet, mer än vad man blir. Enligt mitt förmenande är det enbart lagstiftningen runt arbetskassorna, som är en liten del i det här sammanhanget, som hör till rikets behörighet, resten är ju vår behörighet.
Ltl Anders Englund, replik
Herr talman! Jo, vi har egentligen gjort samma bedömning som landskapsregeringen har gjort i sin framställning, ett motsvarande system i landskapet som i riket förenklar framför allt handläggningen av ärendena samtidigt som rättigheterna ges enligt lagstiftningen, som man måste följa. Visst uppstår det praktiska problem här emellan även för tjänstemännen och för de berörda och för myndigheten som sådan. Så långt har utskottet varit överens med hur landskapet har bedömt situationen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det är just det som gör mig orolig när utskottsordförande Englund säger att man har gjort samma bedömning som landskapsregeringen har gjort. Jag kommer väl ihåg presentationen av framställningen, dvs. landskapsregeringen har överhuvudtaget inte gjort någon annan bedömning än att man ser till att man skulle få det att se exakt likadant ut som i riket. Det är inte det som är det viktiga när det gäller den åländska arbetsmarknadsservicen utan det viktiga är att få den att fungera utifrån åländska förhållanden.
När det gäller de praktiska problemen så mig veterligen är inte de speciella problem för andra än för dem som jobbar på AMS. Man har precis samma datasystem som man har i Finland och har vi någonting som avviker så blir det problem. I och med att landskapsregeringen inte tittade på det här och gjorde en ordentlig bedömning tycker jag att näringsutskottet borde ha gjort det och inte bara luta sig tillbaka och lita på landskapsregeringen.
Ltl Anders Englund, replik
Herr talman! Egentligen tycker vi att landskapsregeringen är på gång i samarbetet och tittar på de förändringar som behöver göras. Nog har vi fått den uppfattningen i näringsutskottet också när vi har diskuterat det här med AMS trots allt. Lagen har ändrat 17 gånger sedan 2008, men det har varit mindre tekniska ändringar egentligen och tillika har det fungerat rätt så bra ändå. Nog måste vi erkänna att den åländska arbetsmarknaden fungerar rätt väl. Jag tycker att vi kan vara eniga om det. Säkert finns det förändringar man behöver göra här, men de diskuteras både på AMS’ sida och från landskapsregeringens sida.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Under ganska lång tid så har socialdemokraterna diskuterat arbetsmarknadsfrågor med personer som faller, som man säger, mellan stolarna. Det är inget litet problem för många enskilda som drabbas speciellt av sjukdom och blir sjukskrivna och alltså inte kan försörja sig på sitt arbete. Problematiken är framför allt den att det system man har i riket inte fungerar här. Jag tror som utskottsordförande att innan man har ett heltäckande system som på något vis svarar mot speciella åländska förhållanden ska man hålla sig ganska mycket till rikslagstiftning och det system man har i riket, annars äventyrar man enskilda människors trygghet i vardagen.
De problem som jag har uppfattat att inte har berörts här och kanske inte heller riktigt i regeringen, är när människor blir sjukskrivna så av något skäl inträder inte tillräckligt snabbt alternativet att söka rehabiliteringsstöd. Att bli rehabiliterad eller att få ett annat jobb eller en annan utbildning eller vad det nu kan vara, det kan vara olika i olika fall, syftet kan vara att återgå till sitt egentliga arbete eller att man ska få ett nytt arbete om man är så skadad att man inte kan fortsätta med sitt vanliga arbete. Där saknas en effektiv förvaltning hos oss. Det måste vara ett problem speciellt mellan folkpensionsanstalten, arbetsplatsen och ÅHS.
Det andra problemet är att om man blir sjukskriven mer än ett år så får man inte dagpenningen och då ska man egentligen ha möjlighet att lyfta ett arbetsmarknadsstöd. Där fungerar inte alla gånger heller ur individens synpunkt, kommunikationen mellan folkpensionsanstalten och AMS. Jag säger inte nu att någon gör fel, men det är det att med de egna lösningarna fungerar inte folkpensionsanstaltens alla detaljerade myndighetsgångar och där olika system ska haka in i varandra för att individen inte ska falla mellan stolarna.
Det är många arbetstagare på Åland som har haft stora svårigheter när de har blivit sjukskrivna mer än ett år och då plötsligt står utan försörjning och så ska det inte vara. Man kan få arbetsmarknadsstöd, men det är ett passivt stöd på sätt och vis så man borde i mycket tidigare skede komma in på rehabilitering. Här finns ett jättestort problem som jag inte tror att regeringen har koll på, varken på näringsavdelningen eller på den sociala avdelningen, åtminstone har jag aldrig hört ännu att man har problematiserat eller lyft fram det. Det kan gå så långt att människor, fast det är sjukskrivna och skulle vilja gå tillbaka till sitt arbete, kan de inte göra det när de är sjukskrivna och då blir de utan försörjning och måste gå till socialen och lyfta utkomststöd. Arbetsmarknadsstödet är de inte medvetna om, det lär vara skrivet på en liten blankett längst ner, med en liten, liten stil, ingen informerar dem vanligtvis om det på FPA osv. Kanske det i viss mån har förbättrats.
Det finns flera glapp i systemen som gör att människor, som är sjukskrivna, kan råka ut för försörjningsproblem. Det har också skrivits om dem som har olika uppfattningar än de privata försäkringsbolagen och också de råkar ut för en sådan här problematik. Det hör inte direkt till lagtingets ansvarsområde, men det övriga som jag har beskrivit gör det. Jag ser att ordförande i utskottet nickar, tydligen har man diskuterat det här.
Jag tror inte att man kan ta det så här som ledamot Anders Eriksson sade att vi inte ska göra som i riket utan vi ska ha vårt eget och det ser så annorlunda ut. Det gör det redan och det har inte fungerat tillfredsställande för dem som är drabbade och som behöver stödet. Istället för att säga att rikets stöd ska vi inte bry oss om tror jag att vi måste utgå från det, men vi måste få en effektivare modell där vi har behörighet och där vi har myndigheter som har ett ansvar i hela det här systemet, bättre kan haka på, speciellt folkpensionsanstalten och där måste sjukhuset komma in.
Varför det inte riktigt fungerar jag är inte övertygad till 100 procent om var komplikationen ligger, men jag har en känsla av att på ÅHS har det en viss betydelse att läkarna ändå är insatta i systemen. Det är på basen av deras intyg som den här drabbade personen kommer vidare i behandlingskedjan, men ibland ger inte läkarna rätt intyg och de kan vara ofullständiga. Det händer också att folk får intyg som inte godkänns av de här myndigheterna och så ska de vänta två veckor till förrän de får ett intyg för att trygga sin försörjning, det kan vara semester en månad och då tar det ännu längre. Det finns problem här som man måste gå till botten med och då måste man utgå från de människor, som har drabbats för de kan beskriva, i många fall, var problemen ligger och deras berättelser är inte så olika. Jag har hört många vid det här laget, men jag kan inte systemet fullständigt så jag kan inte säga hur man ska göra, men någonting måste man göra.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Herr talman! De frågor och problem som ledamot Barbro Sundback tar upp är viktiga att söka lösningar på. Det måste vi göra framöver. Syftet med den här lagen, när man satte igång lagberedningsarbetet för ett och ett halvt år sedan, var att få uppdateringarna framför allt. Det är viktiga synpunkter som ledamot Barbro Sundback tar upp och de måste vi titta på.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, jag är glad om den här frågan tas på allvar av näringsministern. Jag tror att man inte kan föreställa sig riktigt hur hårt drabbad man kan bli om man inte själv har hamnat i den här situationen. När man en gång har drabbats av en sjukdom som gör det omöjligt att jobba tror man till först att folkpensionsanstalten är deras vän, om jag uttrycker det så, för att de ska få stöd. När de inte får det stöd de har väntat sig blir de otroligt besvikna. Sedan vänder man sig kanske till någon minister som inte riktigt greppar frågan.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Herr talman! Precis som minister Eliasson sade handlar den här lagen om utkomstskydd och arbetsmarknadsservice, kanske inte om den yrkesmässiga rehabiliteringen som ledamot Sundback pratar om. Jag håller med ledamoten Sundback om att det inte fungerar riktigt bra alla gånger med rehabiliterande åtgärder inom arbetsmarknaden, omskolningar och så. Under ett års sjukskrivning får man, jag måste lite informera, sjukpenning från FPA. Är man fortfarande sjukskriven är det arbetspensionssystemet, försäkringsbolagen, som betalar rehabiliteringsstöd. Sedan måste rehabiliteringsåtgärderna sättas in, omskolning, arbetsprövning eller motsvarande.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jo, det är så att den här lagen inte precis berör det jag talar om nu, men jag upplever att det är ett större problem än uppdateringen av just den här lagen. För att få till stånd trygghetssystemet för dem som blir långtidssjukskrivna på arbetsmarknaden är det hög tid att ta en titt på systemet i sin helhet. Rehabiliteringen borde sättas in betydligt snabbare i de flesta fall. Jag har haft vissa kontakter på rikssidan och där verkar det vara så att ambitionerna är man ska komma in på de här rehabiliteringsvägarna inom tre månader från det man blir sjukskriven om man inte har fått någon hjälp.
Ltl Sirpa Eriksson, replik
Herr talman! Det stämmer att inom tre månader måste rehabiliteringsplanen ha gjorts enligt lagen. Rehabiliteringsåtgärderna ska göras snabbt, man ska inte vänta ett år för då har det gått länge. Då finns just risken att man inte får pengar någonstans ifrån. Då är det arbetsförmedlingen som ska ge arbetsmarknadsstöd. Det är inte så lätt att få arbete om man inte har någon sjukdom. Jag håller med om att man måste informera patienterna och speciellt dem som ska informera, alltså läkarna och annan sjukvårdspersonal, om systemet och lagarna.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, det är värdefullt med ledamot Eriksson i lagtinget i de här frågorna, hon har yrkeskunskap i frågorna. Just tre månaders fataljtid skulle vara mycket viktig att följa, personer som nu drabbas av över ettåriga sjukskrivningar utan några direkta åtgärder för att rehabilitera, det är väldigt viktigt och strategiskt i de här frågorna. Varje människa som vi lyckas rehabilitera och hålla kvar på arbetsmarknaden är till nytta inte bara för den enskilda utan för hela samhället.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik
Herr talman! Det är precis som ledamoten Sundback säger att det finns många. När man diskuterar området lite bredare så finns det annan lagstiftning som styr de här sakerna. Det är ett svårt område, det ska medges av oss allihop. På många olika sätt kan man falla mellan de olika systemen och det förs alltid en stor diskussion om det, det har vi sett i massmedia. Det drabbar personer som är i behov av det. Det får inte heller vara så att man kan utnyttja systemet på felaktiga grunder. Det är en vidsträckt diskussion när man kommer in på de här områdena. Jag stöder ltl Sundbacks tankar som framfördes tidigare i det här sammanhanget.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Den här rädslan för att någon skulle utnyttja systemet tror jag faktiskt är överdriven, jag tror inte att människor sjukskriver sig för att de tror att de ska få något litet utkomststöd att leva på. De allra flesta, om inte alla, vill arbeta och de vill ha hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Samhället måste vara en stödjande part här, inte en som utgår ifrån att det kanske är någon som vinner en fördel på det här systemet. Det tror jag inte att finns, det finns nog bara vinnare, men då måste systemet vara så att sjukskrivningarna inte blir så här långa att man riskerar att tappa sin försörjning. Det är att straffa den här personen dubbelt. Man kan inte sedan komma in på egen kraft på arbetsmarknaden för man har inte de formella grunderna.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag noterade att ledamoten Sundback sade i sitt anförande att vi måste ha en effektivare modell och vi måste ha behörighet. Vi kanske rent av är eniga ledamoten Sundback och jag när det kommer till kritan, men vi angriper problematiken från lite olika håll. Det som ledamoten Sundback säger om att vissa faller mellan stolarna är olyckligt.
För Ålands vidkommande är det viktigt att vi har ett system så att de handikappade och sjuka på Åland kan tas om hand på bästa sätt. Det är det som skulle vara utgångspunkten. Såsom det är nu och som jag vill vända mig emot, jag har ju ändå åtta års erfarenhet och sett hur det här fungerar, är att all energi läggs egentligen ner på att följa riket istället för att ägna sig åt ett åländskt utvecklingsarbete, att vad är bra för situationen här på Åland.
Jag kommer så väl ihåg diskussionen som vi hade om alterneringsledighet. Det var ett förslag som dök upp på den finska arbetsmarknaden när man låg på 14-15 procents arbetslöshet. Det var ett sätt att få bort folk från arbetsmarknaden och att få ut mera folk på arbetsmarknaden. Här på Åland var det många som var kritiska och menade att vi också måste ha det. Det är väldigt, som det sades i debatten, skönt att få vara borta från arbetsmarknaden ett år. Det är det säkert, jag har full respekt för att det kan vara skönt att vara borta en tid från arbetsmarknaden. Problemet på Åland då och fortfarande var att det inte gick att få tag på arbetskraft, vi hade en helt annan arbetsmarknad här på Åland, men ändå använde man sig av samma medel.
Utskottsordförande Englund, som tyvärr inte är kvar längre, sade att det här är så svåra frågor. Det blir så svåra frågor just för att vi blir fångade i det komplicerade finska systemet, som mer eller mindre har blivit ett lapptäcke. Jag vill minnas att näringsministern nämnde att det var 48 ändringar som har gjorts under året när han presenterade den här lagframställningen, 17 har gjorts sedan sista ändringen gjordes 2008. Det är sant, det blir ett otroligt lapptäcke och därför blir systemet så komplicerat.
Igen, värderade lagtingsledamöter, jag vill påminna om att vi har en helt annan arbetsmarknad här på Åland än vad man har på finska sidan. De åtgärder som de har där går mycket ut på att få ut folk på arbetsmarknaden, vilket är riktigt med den arbetslöshetssituation som man har där, medan det väsentliga här är att få tag på arbetskraft i många fall. Notera att de som är sjuka och handikappade och faller emellan stolarna, det är dem som man borde ta som ett skilt utvecklingsarbete och se till att vi kan lösa de frågorna. Inte är det så oerhört svårt och komplicerat sist och slutligen, bara vi vet vad vill göra och hur vi ska göra det. Det krävs förstås att det finns kompetens och att vi har behörighet att komma ifrån systemet som det är nu, för det är otroligt trögt, det är otroligt svårt att få till stånd några förändringar.
Ledamoten Sundback sade att man behöver ha en effektivare modell och att man behöver har mera behörighet och det håller jag helt med om, ja så uppfattar jag uttalandet och det håller jag med om. Det var det jag ville att näringsutskottet skulle titta på. Jag noterade att landskapsregeringen inte har gjort det och det är olyckligt. De här frågorna måste vi kunna lösa utgående från de förutsättningar som gäller i det här samhället och inte de förutsättningar som gäller på finska sidan. Märk väl, det här handlar enbart om att vi ska få en så flexibel förvaltning som möjligt.
Ledamot Sundback har många gånger kritiserat den åländska förvaltningen, att det inte fungerar här och inte fungerar där och svaret är lite detsamma som här, vi sitter fast i ett system som är uppbyggt för något helt annat. Vi borde fokusera på vad det är som vi vill uppnå när det gäller arbetsmarknadspolitiken på Åland. Vi borde se till att vi har ett regelverk och se till att vi har en förvaltning som kan förverkliga det. Problemet som jag ser det när det gäller behörighet är att vi inte har behörighet när det gäller arbetskassorna, det är det lilla, lilla problemet i det här stora sammanhanget som gör att vi sitter fast i systemet. Man har hela tiden blivit att släpa efter. Vi har hela tiden, säkert i 20 års tid, ända sedan lågkonjunkturen i början på 1990-talet, släpat efter. Försök att ändra den åländska lagstiftningen. Man har aldrig ställt sig frågan vad det viktiga för Åland är. Vad är det vi behöver för att det här ska fungera på ett så bra sätt som möjligt?
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag kan bara konstatera att ltl Anders Eriksson och jag har helt olika beskrivning av verkligheten. Problemet för Åland är att vi släpar efter i lagstiftningen jämfört med både öster och väster om oss. Jag kan inte förstå att det ska vara så stor skillnad på en arbetslös ålänning och en arbetslös svensk eller finne eller en svensk och en finne som behöver integreras. Det finns delar som är en del av det nordiska välfärdssamhället och välfärdssystemet som vi också behöver ha. Okey, gärna mera behörighet, men jag behöver 15 tjänstemän till på socialbyrån.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det sistnämnda är verkligen en sanning med modifikation igen. Tittar vi utgående från situationen som är idag har vi en ganska stor arbetsstab på AMS. Vi har precis samma bemanning, som vi hade under lågkonjunkturen när vi hade 10 procents arbetslöshet. Varför är det så? Jo, på grund av att en stor del av deras arbete går ut på att hålla sig a jour med det finska systemet, att se till att man får alla förändringar på plats istället för att jobba med saker och ting utgående från den situation som gäller här. Jag noterade tidigare att det sades att vi hade så bra arbetsmarknad så det här måste lyckas. Det har ingenting att göra med den här lagstiftningen att vi har en så bra arbetsmarknad som vi har. Det beror på att vi har ett så livskraftigt åländskt näringsliv som skapar arbetsplatser och, måste jag väl motvilligt erkänna, på grund av att vi har så väldigt många anställda inom offentlig sektor.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! När det gäller arbetsmarknadslagstiftning är det en integrerad del som också hakar in i sociallagstiftningen och hela socialförsäkringssystemet som inte är vår behörighet. Jag tycker att ledamot Anders Eriksson verkligen förenklar saker och ting, verkligheten är mycket mera komplicerad än ltl Anders Erikssons verklighet. Det här med att det finns en stor arbetsstyrka på AMS för att hålla sig a jour med det finska systemet stämmer inte heller. Vi har mer lagstiftning som inte är uppdaterad och som inte är moderniserad. Det där stämmer inte heller.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det är riktigt det som sägs att sociallagstiftningen och arbetsmarknadslagstiftningen går in i varandra, det är helt sant. När minister Sjögren säger att jag förenklar, att verkligheten är så komplicerad, måste jag få ställa en motfråga: Har man verkligen satt sig ner i landskapsregeringen och tittat på vad vi kan göra utgående från den behörighet vi har att få ett betydligt mera förenklat system än vad vi har idag? Alla som har uttalat sig idag har suckat om hur komplicerat och hur svårt det är, det är jag den första att hålla med om. Jag hävdar, jag förenklar inte utan jag hävdar, att det har kunnat vara betydligt enklare än vad det är idag. Igen, har man någon gång ställt sig frågan i landskapsregeringen att kunde vi verkligen göra det här på ett helt annorlunda sätt utgående från den arbetsmarknad som vi har här? Inte kan väl minister Sjögren mena att arbetsmarknadssituationen på den finska sidan och här på Åland är lika, den är ju väldigt, väldigt motsatt många gånger.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! I ett försök att inte fortsätta tala förbi varandra så konstaterar jag att ledamot Anders Eriksson anser att vår arbetsmarknadslagstiftning liknar för mycket den som man har i riket och det är olyckligt för vår arbetsmarknad ser helt annorlunda ut och därför ska vi ha en mera åländsk lagstiftning. Sedan ställer han vissa frågor till andra hur man ska uppfylla hans uppfattning om skillnaderna. Då blir min fråga till ledamot Anders Eriksson som har den här uppfattningen: Vilka konkreta ändringar och förslag har Ålands framtid att komma med? Argumentationen att man för en egen uppfattning och så ska andra lösa problemet tycker jag inte är riktigt likt ledamot Anders Eriksson.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Det är en bra fråga. Jag ser inte det här som en självständighetspolitik. Jag hade precis samma tankegångar under de åtta år jag var politiskt ansvarig för den här verksamheten och vi skissade på en helt ny arbetsmarknadslagstiftning. Jag må erkänna att tyvärr föll den lagen på vissa punkter efter det att jag slutade, men så vill jag att saker och ting skulle fungera. Det är klart att jag är jävig, det är klart att jag är part i målet, men då tyckte jag ändå att jag tillsammans med ledningen för AMS drev ett utvecklingsarbete och vi tittade utgående från de behov som finns här. Jag tycker inte att man bör diskutera i självständighetstermer utan jag vill diskutera i termer vad det bästa för det åländska samhället är och vad är det bästa för den åländska arbetsmarknaden. Ledamoten Sundback var ju med på den tiden och hon kanske kommer ihåg att 1999 lades det fram en åländsk lagstiftning.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Ja, det är möjligt att det var så, men det har fallit ur mitt minne. Jag skulle gärna se att ledamot Anders Eriksson i ett koncentrat gav oss här ett förslag på hur vi ska göra för att hans modell ska uppfyllas. Jag delar nämligen inte grundinställningen som ledamot Anders Eriksson har. Det är väldigt tråkigt att höra sådana uttalanden att visst är det skönt att vara borta ett år från arbetsmarknaden med alterneringsledighet, det är mera graverande för ledamot Anders Eriksson än någonting annat. Det visar på en syn på andra människor och deras bedömningar av arbetet som inte är respektfullt.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Ja har det fallit ur ledamoten Sundbacks minne hur framställningen såg ut 1999 så får jag väl lov att säga att vi är två, jag kan inte rekapitulera den heller. När det gäller alterneringsledighet så kanske jag uttryckte mig slarvigt, men det jag ville peka på med det exemplet är att jag kommer så väl ihåg debatten att syftet när förslaget kom på rikssidan var just det att det här var ett sätt att få ut mera folk på arbetsmarknaden. Det var syftet med alterneringsledigheten, medan syftet på Åland var det rakt motsatta, arbetsmarknaden skrek efter arbetskraft, det gick inte att få tag på arbetskraft överhuvudtaget. I det skedet skulle vi ha samma stödform, som faktiskt blev rent kontraproduktivt ifall vi skulle ha slagit fast en sådan politik att vi ska fokusera på arbetsmarknaden utgående från de behov som finns här. AMS måste också, om de ska uppnå respekt, jobba utifrån näringslivet mot arbetsmarknaden, de som har ett behov av arbetskraft, att man också servar dem.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Den här lagstiftningen handlar mera om sociala trygghetssystem vid arbetslöshet och omställningsskydd osv. när man måste få ett annat arbete om man på grund av sjukdom eller funktionshinder inte mera kan uppfylla de krav det arbete, som man är anställd för, kräver. När ledamot Anders Eriksson tar upp alterneringsledighet är det något utanför ämnet, men det är klart att de förebyggande åtgärderna på arbetsmarknaden kanske idag är viktigare än vad de var i slutet av 1990-talet. Det är för att man från statens håll och andra beslutsfattare vill att vi ska vara längre i arbetslivet, vi ska skjuta upp vår pensionsålder. Den verkliga pensionsåldern är lägre fortfarande än ålderspensionsgränsen på 63. Då svarar de som jobbar att de vill ha ett flexiblare anställningsförhållande framom t o m löneförhöjningar och saker. Då är sådana här modeller viktiga.
Allt hänger ihop, herr talman, man kan inte bara diskutera en separat åtgärd för sig utan man måste se till helheten när det gäller arbetsmarknaden och vi behöver mera flexibilitet inte mindre och vi behöver effektiva rehabiliteringssystem framför allt. Utkomstskyddet är nödvändigt men då är slaget på sätt och vis förlorat.
Talmannen
Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.
Första behandling
7 Luftkvalitet
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 2/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 9/2010-2011)
Först tillåts allmän diskussion och efter det att diskussionen avslutats kan det väckas förslag om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.
Ltl Åke Mattsson
Herr talman! Det här är landskapsregeringens framställning om implementering av EU-direktivet 2008/50 EG om luftkvalitet och renare luft i Europa. Det här är en framställning som knappast berör enskilda medborgare i någon nämnvärd grad just nu. Det kanske kan vara i Mariehamns stad som luftkvaliteten kan komma på den nivån att den här lagstiftningen blir aktuell.
Utskottet har inte så mycket att anföra angående den. Man kan titta på våra allmänna motiveringar, vi har formulerat det så att gällande lagstiftning av landskapsregeringen gällande landskapsförordning 2001/38 gjort vissa statsrådsbeslut och förordningar tillämpliga i landskapet varigenom rikets normer avseende luftkvalitet gjorts tillämpliga i landskapet. Det här är fortfarande den man ser om man inte har jobbat med ärendet på ett tag, en lite för komplicerad beskrivning av det hela. Det är helt enkelt så att ska man leta efter de normer som finns i lagförslaget så är de antagna genom förordningsfullmakter. Det är alltså rikslagstiftning som tillämpas här. Är man inte fördjupad i den här lagstiftningen kan det vara ganska svårt att se det när man börjar titta på lagarna. Den frågeställningen dök också upp i remissen och den blev klarlagd redan under behandlingen där.
Nästa fråga gällde förordningsfullmakterna. Vi har tittat lite närmare på dem och lagt ganska mycket energi på det. Det finns en viss oklarhet om fullmakten skulle hålla och i och med att det är en relativt brådskande lagstiftning, när det ligger böteshot i bakgrunden, vill man att den ska gå så bra igenom som möjligt. Efter en ingående analys tillsammans med lagberedningen har vi kommit fram till att de förordningsfullmakter som redan finns i 11 kap. 42-50 §§ torde täcka in lagstiftningen. Man har tillräckligt med fullmakter redan där för att implementera det här så därför har vi valt att helt och hållet stryka 33 §.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det var som sagt var en livlig diskussion i remissen, speciellt om gränsvärdena. Jag tycker att utskottet egentligen ger samma svar som ministern så dem får man söka någon annanstans om man är intresserad. Det var också en stor diskussion om lagen också berör gränsöverskridande luftföroreningar. Har utskottet diskuterat den saken?
Ltl Åke Mattsson, replik
Herr talman! Vi hade en ledamot som diskuterade det i remissen som frågade om vi skulle gå längre in på det och behandla det i utskottet. Vi kom fram till att vi inte skulle göra det i det här skedet. Som det är just nu har vi erfarit att det är från meteorologiska institutet som de här mätningarna görs här. Landskapet följer upp dem och man får gränsvärdena därifrån och det är de värdena som finns. Man gör inte egna mätningar överhuvudtaget, det är riksmyndigheterna som gör de här mätningarna. Vi har inte drivit på den frågan, nej.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Jag har egentligen ingenting i sak att tillföra utöver det som utskottsordförande helt korrekt anförde när det gällde utskottets behandling. På frågan från ledamoten Sundback om gränsvärdena har jag för min del, jag tog upp dem i remissen och pekade på dem, konstaterat att vi genom en blankettlag har antagit gällande riksförordning där gränsvärdena finns så den saken är klar med den lagstiftningsteknik vi har. Landskapsregeringen håller på och arbetar med en ny landskapsförordning som också ställs i förhållande till den riksförordning som finns. Där har landskapsregeringen orsak att studera det i förhållande till grundlagens bestämmelser om befintliga förordningsfullmakter i den här lagen.
Det var egentligen gången i landskapsregeringen och kontrollen av lagstiftningen, som jag ville ställa en fråga till lantrådet eller vicelantrådet om, men nu är ansvarig minister här närvarande och kan säkert till den delen svara på det. Här utarbetar man alltså en förordningsfullmakt som hör till det märkligaste vi har sett. Den innehåller en förordningsfullmakt inom riksbehörighet, inte bara när det gäller standarder utan också när det gäller mätning och testmetoder. I plenum sade lantrådet att det här var en försöksballong för att klargöra den självstyrelsepolitiska frågan om högsta domstolens tolkning som går mot varandra. Det har vi konstaterat i utskottet att det är ett olämpligt forum att göra en sådan förhandlingsomgång, om man säger så, som erfordras via den här typen av framställning.
Det var klart redan från början att vi inte kunde godkänna i utskottet 53 G 2 mom. Då funderade vi på andra lösningar och kom på den finurliga tanken att titta på den befintliga förordningsfullmakten, om den kunde täcka in även luftkvaliteten. Det visade sig att den kunde göra det, vi var överens med lagberedningen att det kunde den göra.
Här ser vi två misstag i samband med landskapsregeringens behandlingar av framställningar. Min frågeställning blir då: Hur behandlar man lagframställningarna i sittande landskapsregering? Klubbar man med ett klubbslag eller har man genomläsning av dem? Har man tilldelat roller åt ledamöterna att kontrollera behörighetsfrågorna som i framställning efter framställning är lite slarvigt hanterade? Det skulle underlätta vårt arbete, jag vill inte återkalla den modell som användes under det forna lantrådet Alarik Häggblom, det var detaljgenomläsning av varje lagförslag i plenum. Däremot finns det mellanformer som gör att landskapsregeringen, som politiskt organ, kan sila en hel del och se till att vissa grodor inte medföljer. När man nu inte mera har den här laggranskningen emellan så ställer det större krav på landskapsregeringen. På något sätt i alla fall bör man kontrollera upp vissa grundläggande principer. Det är den frågeställningen jag har till landskapsregeringens närvarande representanter.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Det finns ett fullständigt vedertaget system hur lagstiftningsarbete går till. Det föregås av en överläggning och ett förslag som går till majoritetsgrupperna. Sedan kommer det tillbaka till landskapsregeringen och så bearbetar man förslagen och så har man en överläggning igen. Man har upprepade överläggningar om ett lagförslag och man går igenom paragraferna. Vi har haft en stor, stor puckel när det gäller direktiven och vi har varit tvungna att jobba väldigt skyndsamt. Jag har uttryckt min uppskattning för social- och miljöutskottet för den förståelse man har visat. Det har varit i skyndsam ordning och man skickar också lagförslag på remiss. Det här förslaget var i och för sig bara på en tjänstemannaremiss. Det har varit bråttom med direktiven och det kan vara en viss förklaring, det är ingen ursäkt, men det är en förklaring. Vi går igenom lagförslagen paragraf för paragraf.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Som framgått av flera ärenden har vi haft problem med laggranskningen i lagtings- och utskottsbehandlingen. Det som man kan uppleva här som lite onödigt är att man måste hitta sådana misstag i framställningarna, som borde ha klarerats på landskapsregerings nivå. Så länge vi inte har en fungerande laggranskning på lagberedningen som helhet ställer det nu lite högre krav på landskapsregeringen att titta på vissa frågor. Vissa frågor är mera politiskt intressanta än andra. Behörighetsfrågan är alltid politiskt intressant. Det vore bra om landskapsregeringen kunde titta över sina rutiner till den delen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.
Ärendets första behandling är avslutad.
Föredras
8 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2011 och verksamhet år 2010
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2010-2011)
Ärendets behandling avbröts vid plenum 17.01.2011 då det fattades beslut om att ärendet ska remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.
Fortsatt diskussion. Kvar på talarlistan står lagtingsledamöterna Carina Aaltonen, Roger Jansson och Anders Eriksson. Begäres ytterligare ordet?
Ltl Carina Aaltonen
Tack, fru talman! Jag kommer att ta upp tre områden under denna debatt om EU och Åland och prioriteringar för 2011. Det är jordbruket, GMO och EU:s temaår.
Beträffande avsnittet om jordbruket får vi ta del av ett resonemang om behörighetsfrågan och om LFA-stödet kommer att placeras i pelare 1 eller pelare 2 och det kanske är en angelägen fråga, men från socialdemokraterna skulle vi gärna välkomna en diskussion om hela det åländska jordbrukets framtid och om vilket jordbruk vi vill ha i framtiden. Hur ska EU-stöden fördelas hos oss? Redan nu pågår en kamp mellan de EU-medlemsstater som vill behålla EU:s jordbruksstöd i nuvarande form och de som reformera stödprogrammen. De svenska EU-parlamentarikerna är helt emot att fortsätta i gamla fotspår där bidrag delas ut till multinationella bolag, till tobaksodlingar och golfbanor. Andra länder som Frankrike, Finland och Tyskland vill ogärna se stora förändringar.
EU:s jordbrukskommissionär Ciolos menar att jordbrukspolitiken måste bli grönare och insatserna göras för miljöförbättringar och att jordbruksstöden ska gå till aktiva bönder, och inte till soffliggare. Det kommer att bli en livlig debatt under de närmaste åren innan den nya programperioden för 2014-2020 inleds. Frågor som är och kommer att bli aktuella är hur man ska kunna premiera miljöeffektiva jordbruk, hur man ska tillse att små och stora jordbruk behandlas lika och sedan den stora frågan: Vem är en aktiv bonde? Hur ska man definiera en aktiv jordbrukare?
Vi ser fram emot en sådan debatt också på Åland. Vår erfarenhet är att många åländska jordbrukare har svårt att utveckla sina företag eftersom dagens system bidrar till att produktiva bönder har svårt att få loss mer odlingsmark till vettiga kostnader. Det måste bli en förändring så att de jordbrukare som vill satsa också i realiteten ska kunna göra det. Det är nämligen en viss skillnad på de jordbrukare som odlar vall för att få föda till djur och på dem som är markägare och odlar för att få möjlighet att ta del av jordbruksstöden. Vi efterlyser en större betoning på aktiva bönder.
Ltl Sundback lämnade för ett år sedan in en motion om att man borde tillsätta en parlamentarisk grupp som gemensamt skulle ta fram riktlinjer och underlag för det som sedan ska bli den åländska jordbrukspolitiken under perioden 2014-2020. Här borde alla partier ha ett stort intresse och ansvar. Sist och slutligen handlar det inte bara om EU-medel. Drygt 70 procent av stöden betalas ju med de egna skattepengarna. I en sådan parlamentarisk grupp skulle inte bara lantbrukarna utan även representanter för konsumenternas och miljöns intressen finnas med.
Beträffande ett GMO-fritt Åland anser jag att regeringen nu har intagit en mer avvaktande och passiv hållning. Man säger i meddelandet att man nog skulle vilja att Åland är GMO-fritt, men att man inte kan göra något om man vill följa dagens EG-lagstiftning.
Frågan om GMO är i högsta grad aktuell och det är nu kampen om ett GMO-fritt Åland borde börja och vi skulle inte vara ensamma. I Finland finns idag 14 kommuner och tre landskap; Nyland, Kymmenedalen och Kajanaland som redan är GMO-fria. Inom EU finns 169 regioner och 4 713 lokala styren som också är det. Varför inte Åland?
Odlandet av GMO-grödor är något som vi absolut borde lägga bakom oss. Det hör till en föråldrad jordbruksmodell som bygger på att man ska använda miljöfarliga kemikalier. Och vi vet nu att GMO vare sig är svaret på matkris eller klimatförändringar.
En rapport om de socioekonomiska konsekvenserna av genmodifierade grödor kommer att presenterar inom kort av EU kommissionen.
EU:s hälsokommissionär John Dalli har sagt att man inte kan förbjuda GMO-grödor på grund av miljö- eller hälsoskäl, däremot skulle man kunna anföra socioekonomiska eller politiska skäl till varför man vill förbjuda GMO. Jag menar att Åland borde förbjuda GMO-odling och att man från landskapet i samverkan med Ålands producentförbund skulle ta ställning och besluta att Åland ska vara en GMO-odlingsfri zon och så åberopar man de socioekonomiska och politiska skälen.
I meddelandet läser vi att regeringen följer utvecklingen av GMO-frågan i Europa. Som jag ser det så är det inte tillräckligt. Ni har ju också stöd i regeringen av drygt 3 000 ålänningar som vill att Åland ska vara GMO-fritt.
Jag vill också säga några ord om EU:s temaår. Vi har lagt ett temaår bakom oss, 2010, som var det europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Det var i motsvarande debatt för ett år sedan som ltl Gunell väckte frågan om vad regeringen avsåg att göra med målgruppen fattiga och socialt utslagna. Vi fick då svaret att man inte hade avsatt några resurser för temaåret 2010. Därför påpekade social- och miljöutskottet i sitt betänkande att man inför årets temaår absolut borde avsätta resurser. I år är temat frivilligt arbete med den vackra sloganen: Gör skillnad, engagera dig! Vi anser att det är viktigt att man är med redan från början nu när det här temaåret startar. Vad, hur och på vilket sätt regeringen avser att engagera sig vet vi inte. Det står inte i meddelandet.
Socialdemokraterna föreslår att det borde göras en utredning om vilken samhällsekonomisk betydelse de frivilliga organisationerna har på Åland. Vilken betydelse har det sociala kapitalet som all den här föreningsverksamheten skapar? När jag ser ut här över plenisalen så ser jag många ledamöter som också tar ett stort ansvar inom olika frivilliga verksamheter, utöver sitt engagemang inom politiken, bl.a. inom brandkåren, kulturen, sporten, cancerföreningen, Emmaus och allt möjligt.
Inom EU räknar man med att ungefär 100 miljoner européer är aktiva i frivilligt arbete. I Sverige, England och Nederländerna är ungefär 40 procent av alla invånare ideellt engagerade. Hur stor andel är det på Åland? Vilken betydelse har det för näringsliv, turism, trivsel och framgångar inom idrotts- och musikvärlden? Gör en sådan utredning under det här temaåret.
Innan jag slutar så vill jag ta upp den oro jag känner inför nästa års temaår, 2012, vars tema är aktivt åldrande. Det är ett väldigt viktigt fokusområde. Men regeringen meddelade tyvärr redan i fjol att man inte har resurser att kunna medverka där.
Från social- och miljöutskottet har vi sagt att vi vill att regeringen bör överväga att engagera och involvera kommuner och tredje sektorn i det här temaåret 2012. Och att man i PAF-ansökningar som görs kunde uppmuntra föreningar att ha speciella aktiviteter som riktar sig till äldre. Här om någonstans har den tredje sektorn och frivilliga organisationerna en viktig roll, att aktivera och stimulera våra äldre till ett mer engagerande liv trots en ökande ålder. Tack, fru talman.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, fru talman! Angående GMO-grödorna så måste jag blotta min okunskap där. Jag kanske inte har följt med så bra på det här området under den senaste tiden. Jag har en förmåga att se saker och ting inte bara i svart eller vitt utan också med en gråskala, ibland försöker man till och med få in lite färg. Detta med GMO-grödor, jag har själv varit jordbrukare, följt med och vet också historiskt att mellan 1800-talet och 1900-talet använde man nikotin, svavel, järnvitriol och annat för att bekämpa olika skadegörare och sjukdomar. Före det var det sju nödår och ett bra år och då svalt folk ihjäl. Man har länge haft bekämpningsmedel.
Det finns en väldig smutsig del, som jag föraktar och som har att göra med företag som kommersiellt gör pengar på det här. Men att man nu helt stänger luckan, det är helt omodernt och det är ute med GMO, så det kan nog annars finnas något bra där också.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Det är ju en stor fara som vi utsätter det framtida åländska jordbruket för om GMO grödor tillåts på Åland. Det kan då omöjliggöra eller försvåra odlandet av ekologiska och rena växter. Jag anser att det är av ren självbevarelsedrift, och med de erfarenheter som ltl Mattsson har med sig också i bagaget ifrån början av 1900-talet, så borde vi förbjuda GMO idag på Åland och verkligen se till att Åland är GMO-fritt. Åland är ett avgränsat område, vi kan i framtiden och redan nu använda det som ett argument när vi vill exportera jordbruksprodukter ut i resten av Europa där man inte vet om grödorna är smittade med GMO eller inte.
Ltl Åke Mattsson, replik
Fru talman! Jag tar inte ställning för eller emot och måste jag göra ett försök idag så är jag emot det. Det är snarare själva debatten, man står här i salen och säger att det här är ett omodernt sätt att gå framåt, man har konstaterat att man inte löser världssvälten med GMO osv. osv. Det är där jag frågar om det här verkligen är belagt. Det är något som jag inte känner till eller går man händelserna i förväg. Är det helt ute i övriga världen, har man kommit fram till det eller är det någon professor som tycker det. Det är där som jag tycker att det inte finns någon klar bild av detta.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ja, då skulle jag gärna vilja att ledamot Åke Mattsson sätter sig in i frågan lite bättre. Utredningar visar att GMO-grödor tidigare gav större skördar, idag är det tvärtom, de ger inte större skördar snarare så kommer det in ogräs som man inte kan bekämpa osv. Det finns forskning på det här. Däremot säger EU att man inte kan förbjuda GMO-grödor på grund av miljö- och hälsoskäl. Om det är andra ekonomiska intressen som ligger bakom vet jag inte. Vi här på Åland borde i alla fall ta starkt avstånd från det här. Vi har en åländsk folkopinion som vill det och vi kan göra det på grund av att vi vill ha ett rent jordbruk i framtiden.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Fru talman! Det är naturligt att ledamot Carina Aaltonen tar upp jordbruksstödet. Det är en så stor del av EU-kakan och mycket viktig naturligtvis. När det gäller strukturfonderna 2014-2020 har det förberedande arbetet pågått en längre tid. Från näringsavdelningen skickade vi tjänstemannen ner till kommissionen och regeringen kommer naturligtvis under våren att börja diskutera frågorna. När de gäller jordbruksstödet är vi helt överens, aktiva bönder är väldigt viktigt, en förenklad administration och utveckling på riktade insatser är viktig. Någon parlamentarisk grupp tror jag inte på, men däremot kunde man tänka sig någon form av ett offentligt möte där man har en debatt om det. Det tål full insyn.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ja, absolut, tål och det behövs full insyn eftersom det handlar om våra gemensamma skattemedel. Vari ligger hindren att man inte skulle kunna ha en parlamentarisk kommitté för en sådan viktig näring som jordbruket är? Man har ändå parlamentariska kommittéer i många andra frågor som är av kanske mindre dignitet. Försök få med alla åländska partier och jobba mot samma håll när det gäller den framtida jordbrukspolitiken och precis som ministern sade, mot att stöda de aktiva jordbrukarna.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Fru talman! Självklart finns det inte några hinder, vi kan sätta en parlamentarisk grupp för vad som helst, vi har haft rätt många sådana nu, men min personliga uppfattning är just nu att vi inte behöver ha en sådan, vi kunde ta det i någon annan form. När det gäller GMO så säger ledamot Carina Aaltonen att vi passivt följer med, men vi väntar på svaret från kommissionen att huruvida det ska vara möjligt för ett land att bestämma det här helt och hållet självt.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Fru talman! Jag är lite tveksam till varför man från åländsk sida avvaktar och väntar in svaret, varför inte agera. Blir det en fråga för domstol må det vara hänt, men då har man ändå visat vägen och satt ner foten, visat vad man vill. Andra regioner inom Europa gör ju också det. Ibland har Åland ingen talan när det gäller EU, då är det bara medlemsstaterna, men i det här fallet skulle det plötsligt vara av så stor betydelse att Åland inte skulle kunna bli GMO-fritt på grund av EG-domstolar, det har jag svårt att tro och man kunde pröva det i så fall. Frågan är om regeringen på allvar vill att Åland ska bli GMO-fritt, då borde man kunna genomföra det.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Ltl Roger Jansson
Fru talman! Jag har nöjet att vara med i självstyrelsepolitiska nämnden och där behandla dessa frågor, men jag vill här i remissen beröra fem punkter, regionkommittén, sjöfarten, samarbetet landskapsregeringen - lagtingets utskott, den nationella beredningen och något kort avslutningsvis om vårjakten. Meddelandet innehåller till vissa delar en tydlig politisk inriktning och det är bra besked till de delarna och andra punkter kanske inte så tydligt utpekande på vart man är på väg, men som helhet intressant och bra och ett gott underlag för lagtingets diskussioner.
På sidan 11 kapitel 2.1.8 resoneras om regionkommittén. Det är väl symptomatiskt att man nästan ingenting skriver om den eftersom man därmed anger vad man egentligen tycker om den. 15 års erfarenhet har nog lärt oss politiker på Åland att det egentligen inte var någon ersättning från gången med bestämmanderätt och därmed nedvärdering av självstyrelsen, som skedde i samband med medlemskapet.
Det har blivit så uppenbart att regionkommittén inte har någon betydelse för beslutsfattandet i unionen, det blir mera ett socialt umgänge mellan dem som är invalda där. Dessutom vill man ge särskilt de stora regionerna, typ storstäderna, en position på något sätt så att de ska ha ett samarbetsforum och till den delen kan jag tänka mig att det är bra. Det blir lätt en strid mellan stora landsbygdsregioner och storstadsregioner och så har det varit i många frågor under regionkommitténs tid. För självstyrelsen är det absolut fel nivå att vara representerad på och ganska ointressant.
För min del vill jag i den här remissen binda ihop frågan med den intressanta utveckling som sker när det gäller frågan om parlamentets sammansättning. Det gäller den nyutveckling som jag aldrig trodde att skulle komma så snabbt som den gör att man faktiskt diskuterar en omfördelning av platserna i parlamentet. Vi måste lägga ner all kraft som vi kan i det, jag håller med landskapsregeringen till den delen. Förutsättningarna är goda med tanke på historieskrivningen eftersom det var i en sådan här process som den tyska minoriteten i Belgien fick sin plats. Belgien lovade inför resten av dåvarande EG att man skulle ge den här platsen till den här minoriteten. Kan Finland då fullfölja sina löften gentemot Åland och göra detsamma så borde vi ha hyfsade möjligheter. Jag önskar landskapsregeringen lycka till med det.
Det andra jag ville ta upp är sjöfarten där man på sidan 15, 2.2.7, har några skrivningar om tre politikområden inom sjöfarten. Det första gäller EU:s sjöfartsstödpolitik som senast fastslogs 1997 och som nu är under omarbetning. Där säger landskapsregeringen, när det gäller tonnageskattesystem och bemanningskostnader, att man önskar att det fortsätter på det sättet. Den frågeställning som landskapsregeringen måste svara på inför självstyrelsepolitiska nämnden är enligt min uppfattning: Om det inte går så? Om det inte går så att EU går in för samma som hittills eftersom det finns ett motstånd från åtskilliga av de tunga EU-länderna till den här delen, kan det vara möjligt att vi från 2012 eller 2013 rättare sagt får ett annat system. Hur ställer vi oss till det? Den debatten måste vi som åländsk sjöfartsnation vara synnerligen aktiva att delta i.
Den andra politikgruppen under sjöfarten är den sociala maritima agendan och den ska jag inte säga så mycket om utan hoppa över till den tredje som gäller utsläppen av växthusgaser. Där är vi med och behandlar i det här parlamentariska samarbetet kring Östersjön, i en specialgrupp för det. Det här är väl den största frågan som vi har att behandla där. Där har vi sett till den information som vi har fått att risken är stor att beslutet i IMO, som inte på något sätt är jämställt över världen utan drabbar Östersjöområdet särskilt, så kan resultera i mera hjultransporter, mera transporter på hjul, inte järnvägshjul så mycket utan gummihjul. Det är för miljön förödande i så fall. Den här utvecklingen är inte heller konkurrensneutral till alla delar och därför är det väsentligt att man beaktar både miljön och konkurrensneutraliteten och att man försöker få en långsammare tidtabell för det här. Jag stöder landskapsregeringens strävanden till fullo på den punkten.
Den tredje frågan jag ville ta upp är samarbetet mellan landskapsregeringen och lagtinget, som sker på landskapsregeringens villkor. Det finns redogjort i bilagan hur det har gått under året. Det har inte gått bra. Informationsärendena har minskat på ett år från fem till två och samråden har minskat från fem till tre och övriga promemorior har minskat från 20 till sex stycken. När det gäller samrådet har det inte varit något samråd i näringsutskottet, inte mycket i kulturutskottet, inte med social- och miljöutskottet och inte med finansutskottet, alltså inte med ett enda av våra specialutskott. Det här är inte bra, det finns säkert förklaringar som landskapsregeringen kan leverera till självstyrelsepolitiska nämnden.
När det gäller informationsärenden är det inget till näringsutskottet, inget till kulturutskottet, inget till finansutskottet, inget till lagutskottet och det minskar från tre till ett i social- och miljöutskottet. Det här är specialutskottet som svarar för EU-ärendena i förhållande till de olika avdelningarna i landskapsregeringen. Det är en olycklig utveckling i lagtinget. Många av oss jobbar för att lagtinget skulle ägna mera tid och kraft åt EU-frågorna. Det har funnits ett växlande intresse, men i varje fall ett visst ökande intresse. Om den här biten från landskapsregeringens sida inte fungerar väl och det är en negativ utveckling så försvårar det också lagtingets arbete med att försöka öka sitt intresse på ett tillräckligt tidigt skede i de frågor som är unionsärenden.
För det fjärde, fru talman, trots 30 sekunders röda siffror, så är den nationella beredningen. Jag vill klart och tydligt säga att vi är nu vid ett vändkors när det gäller servicen till Åland från finsk sida på svenska enligt självstyrelselagen. Det hjälper inte att komma dragande med Sverige, för vi hör till Finland och den nationella beredningen i Finland är avgörande för oss, inte den nationella beredningen i Sverige. Vi kan få information från Sverige, men när det gäller den nationella beredningens sakinnehåll är det Finland som gäller. 40-talisternas pensionering inom statsförvaltningen sker nu i rasande fart och därmed rustas den svenska servicen ner i rasande fart, också inom de nationella beredningssektionerna. Det här kom mycket snabbare än vad jag trodde att det skulle komma och mycket våldsammare. Landskapsregeringen uttrycker i meddelandet sin stora frustration över situationen.
När det gäller de här frågorna är det första gången under perioden 1995-2011 som situationen är så här allvarlig som den är, samtidigt som våra chefstjänstemän i större omfattning är utbildade i Sverige och deras finska kunskaper är ordentligt rostiga. Där finner man heller ingen hjälp. Finlands åtaganden gentemot självstyrelsen när det gäller språk, Sveriges åtagande gentemot Åland när det gäller språk är nu, för första gången vill jag påstå, riktigt allvarligt satta på sin spets, faktiskt, i samband med beredningssektionerna. Det kommer säkert från andra delar av ministerierna att bli motsvarande utveckling, men nu står vi vid den språkligt stängda dörren, kunde man uttrycka sig, om beredningssektionerna. Det måste helt enkelt presenteras några andra lösningar från finsk sida än tolkning.
Avslutningsvis, fru talman, vårfågeljakten kommer aldrig att återinföras. Sluta prata om det. Vårfågeljakten kommer aldrig att återinföras. Däremot, det man diskuterar idag, är att man kunde jaga några sorter till, förutom alfågeln på våren, starkt kvoterade. Det kunde röra sig om en guding, det kunde röra sig om en eller två småskrake och någon storskrake som vi egentligen inte vill ha, de är fulla med kvicksilver. Knappast någon enda svärteskamp med tanke på att de riskerar att försvinna helt och hållet ur vår fauna i och med fågelns beteende i samband med att ungarna kommer ut ur bona. Vi vet att honan flyr ungarna eftersom hon vill locka predatorerna med sig. Det lyckas inte, predatorerna är klokare än så, de hugger ungarna direkt. Det här sker inte bara på Åland utan det sker överallt där svärtan reproducerar sig. Vi talar alltså inte om något återinförande av vårfågeljakten utan vi talar om en liten komplettering av den lilla kvotering som finns idag. Det är fult politiskt att ge folk en annan uppfattning än så. Tack!
Ltl Folke Sjölund replik
Fru talman! Jag tänker anknyta lite till diskussionen om regionkommittén eftersom jag har knappt två års erfarenhet av den nu. Det är klart att man kan ha vilka omdömen som helst av dess värde, men de facto är det så att genom Lissabon-fördraget har regionkommitténs status och också roll förstärkts ganska avsevärt. Det är framför allt två faktorer som inverkar. Den ena faktorn är att samtliga lagförslag som går till ministerrådet ska alltså passera regionkommittén för utlåtande. Den andra är att regionkommitténs status har förstärkts så att regionkommittén idag har egen talerätt inför EG-domstolen. Jag kan gärna ta en diskussion med ledamot Roger Jansson om regionkommittén.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! I senaste fördragsrevisionen gjorde man den här förändringen av det skälet att öka legitimiteten gentemot de kommunala nivåerna om vi använder oss av de nordiska begreppen, stora städer och stora regioner, att de skulle ha en någon slags plattform utöver vad direkt sker till Europaparlamentet. Min erfarenhet inskränker sig inte till ett år i regionkommittén utan till 15-16 år som parlamentariker och regeringsmedlem och säkert närmare 100 diskussioner med folk både i parlamentet och i kommissionen. Uppgiften från alla dessa är entydig, den har egentligen inget beslutsfattande.
Ltl Folke Sjölund, replik
Fru talman! Det är klart att regionkommittén inte är den beslutande församlingen. Det är jättesvårt att börja mäta vilken typ av inflytande man kan ha genom ett sådant här organ. Det är inte sant att det enbart är frågan om kommuner som är representerade utan det finns de facto ett antal regioner och delstater osv. som till och med har lagstiftningsmakt, liksom också Åland har. Ungefär 60-70 representanter finns det i regionkommittén. Det är nog blandat, man ska inte underskatta den kontaktyta och den möjlighet man har att hålla sig informerad, men också framför allt kunna framföra sina egna synpunkter också.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Mitt budskap håller sig på en helt annan nivå till lagtinget och till landskapsregeringen. I förhandlingen om 14e platsen för Finland, eller vi kan uttrycka oss så, den enda platsen för Åland i parlamentet, kan man framhålla att det inte blev rätt nivårepresentation med regionkommittén. Det är någonting som vi politiskt släpper direkt om det är möjligt att få en parlamentsplats. Det är budskapet som är viktigt att vi kan vara överens om, inklusive de ledamöter som för tillfället är invalda på den här posten. Jag har full förståelse för resonemanget om de sociala och politiska kontakterna på samma gång. De är alltid värdefulla, men här mäter vi tunga självstyrelsepolitiska värden mot varandra och då måste vi kunna mäta dem på rätt sätt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Fru talman! Ledamot Roger Janssons uttalande under rubriken jakt på sjöfågel under våren förvånar mig faktiskt. Jag vet inte om jag exakt kan citera honom, men han använde ordet fult. Att regeringen jobbar med det här tycker jag definitivt inte att är fult, vad har sagts och vad har lovats är viktigt att säga. Det som har sagts är att vi utreder möjligheterna mycket seriöst att kunna utnyttja undantag och återinföra en del av vårjakten. Det är det vi håller på att arbeta med. Inga löften har getts. Vi har också sagt att i februari 2011, alltså detta år, ska regeringen komma med ett beslut.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Var och en som lyssnade hörde vad jag sa. Till den delen ska jag upprepa det att jag har hört minister Eliasson säga att de jobbar för ett återinförande av vårjakten. Det gör ni inte alls! Vi har en vårjakt idag där det rör sig om två alfåglar under maj månad. Det som vi kunde få som undantag i förhållande till fågeldirektivet är det som jag sade, möjligen en guding, någon småskrake och någon storskrake. That’s it. Det är ingen återföring av vårjakten, kära minister. Det är något helt annat. Det är en lite utökad kvot i förhållande till nuvarande, nästan obefintliga vårjakt. Uttryck sig på ett rätt sätt så att inte folk tror att vi ska få tillbaka vårjakten, som den har varit.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Fru talman! Jag tror faktiskt inte att det finns någon som tror att vi kan återfå vårjakten, som den precis exakt har varit. Om jag vid något tillfälle har sagt att vi ser på möjligheten att återinföra den, det är möjligt att jag har sagt så, men vad jag menar är att återinföra delar av den. Jag hoppas att det i och med detta är utrett.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Återigen uttrycket att vi inte kan återinföra den precis som den har varit. Då får man den uppfattningen att det är någorlunda nära, men det är inte detta det är frågan om när vi for ut och sköt tio gudingar och 14 svärteskampar och kompletterade det med lite skrakfåglar, det var vårjakten det. Då engagerades alla dessa 4 000 jägare på Åland i skötseln av dessa fåglars reproduktion och tillsåg att predatorerna hölls borta. Sedan kom förbudet att skjuta den värsta predatorn, alltså olika former av vitfågel, eller trutar. Då försvårades möjligheterna att hålla reproduktionen igång. Den här tiden är oåterkalleligen bakom oss.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Tack för ordet fru talman! Jag tänkte ta upp tre saker i det här anförandet, men i och med att jag läste i media att när nestorn ltl Roger Jansson uttalar sig så nickar lagtinget instämmande. Jag vill foga mig till den samlingen och nicka instämmande jag också när det gäller det han sade om regionkommittén. Det är viktigt att man koncentrerar sig på ett verkligt inflytande istället för denna mysklubb.
När det gäller verkligt inflytande är parlamentsplatsen det viktiga. Landskapsregeringen skriver så här: ”Landskapsregeringen ställer alltjämt krav på att statsrådet uppfyller de förpliktelser som stadgas i principbeslutet.” Den här formuleringen har landskapsregeringen levererat en gång förut och jag ställde frågan då att ska man förstå det så att statsrådet inte vill kännas vid de förpliktelser man gav i principbeslutet. Var det någonting för att lugna opinionen här på Åland för att få genom Lissabonfördraget? Jag vill upprepa den frågan. Det sägs vidare i texten: ”Om statsrådet inte kan tillförsäkra att landskapet Åland erhåller separat representation i Europaparlamentet framhåller landskapsregeringen att Finlands valkretsindelning ändras så att landskapslagen utgör en egen valkrets i samband med nästa val till Europaparlamentet.” Det är bra, men låt mig lite rekapitulera.
Om vi tar det senaste EU-parlamentsvalet så står samtliga partier, som jag upplevde det, fast vid sina berättigade krav på en egen parlamentsplats. Då kom SFP med ett erbjudande om samarbete, ett samarbete som de förstås såg att de måste ha om de skulle klara av sitt enda mandat i Europaparlamentet. Jag uppfattade att de partier som då var med i de diskussionerna, sade att okey vi går med på det här, men i så fall ska vi dela på mandatet tidsmässigt. SFP svarade på det kravet att det inte går och då svarade de partier som valt att samarbeta ifrån åländsk sida, jaha går det inte. Så var man där man var.
Jag noterade att bl a i Hufvudstadsbladet annonserades den åländska ledamoten Britt Lundberg som Britt Lundberg från SFP. Carl Haglund har varit bra. Det har definitivt varit bättre än om vi inte skulle ha haft någon kontaktyta alls från åländsk sida, det skulle vara oärligt att säga något annat. Det jag vill peka på med det här är att när vi kompromissar på det sätt som vi gör från åländsk sida, så leder det till att vi aldrig kommer längre fram när det gäller de här frågorna.
När det gäller möjligheten att dela tidsmässigt på ett mandat sades det som sagt från SFP:s sida att det inte går. När jag träffade Oriol Junqueras, EU-parlamentariker från Katalonien, pratade vi om det här. Han sade att det var märkligt, från Baskien och Katalonien har man i flera val gjort precis så, Baskien tar två år och Katalonien tar tre år eller vice versa. Det är fullt möjligt.
Med det här, fru talman, är jag inne på nästa punkt som jag vill ta upp. Det är väldigt viktigt att vi från åländsk sida försöker uppodla egna kanaler, se till att vi får en korrekt information om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt när det gäller EU-parlamentet. Jag noterade att landskapsregeringen, när det gäller samarbetet med europaparlamentariker, skriver: ”Genom samarbete med olika parlamentariker, partigrupper och intresseorganisationer kan landskapsregeringen säkerställa att landskapets ståndpunkt förs fram i Europaparlamentet.” Det är en bra väg att gå.
När det gäller EFA, European Free Alliance, har vi flera gånger påtalat för landskapsregeringen om möjligheten att ha ett samarbete här. Jag har uppfattat att intresset mer eller mindre har varit noll från landskapsregeringens sida. Åtminstone har de inte fått några propåer från den åländska tjänstemannen där nere. När vi har haft EU-parlamentariker här så har talmannen alltid ställt upp, och det är jag tacksam för, tagit emot oss och vi har diskuterat. Detsamma var det när vi hade skattekonferensen här.
Min uppfattning är lite den att landskapsregeringen skriver en sak, men har inte riktigt visat att man vill göra något åt det. EFA har sju EU-parlamentariker, Jill Evans från Wales, Ian Hudghton från Skottland, Frieda Brepoels från Flandern, Oriol Junqueras från Katalonien, Alyn Smith från Skottland, Francois Alfonsi från Korsika. Det var just han som reste frågan i Europaparlamentet efter att vi stötte på att måste man verkligen ha finskt medborgarskap för att erhålla åländsk hembygdsrätt. Det som var intressant, vilket vi inte kände till, var att kommissionens svar bereds i samarbete med medlemsstaten. Svaret blev mycket utgående från vad man tyckte från finsk sida, i varje fall fick vi upp frågan i parlamentet. Den sista av de sju är Tatjana Zdanoka från Lettland.
Rolf Granlund, Ålands framtids viceordförande, har avancerat så långt att han har blivit viceordförande i EFAs styrelse. Alla de sju parlamentarikerna, tre är ordinarie medlemmar i styrelsen, alla sju har närvarorätt, är oftast med. Jag tror att det är viktigt att flera partier börjar jobba direkt in i EU-parlamentet via den här typen av kontaktytor. Just tack vare de kontaktytor vi har så har vi fått möjlighet att få EFAs årliga konferens hit den 15 april. Det ser jag fram emot och jag hoppas att landskapsregeringen lever upp till det de säger att de vill ha samarbetet med alltfler EU-parlamentariker.
Den tredje och sista saken, fru talman, som jag ville ta upp är det som landskapsregeringen säger under rubrik Deltagande i nationella beredningen av EU-ärenden. Det sägs så här: ”Landskapsregeringen kommer även att ställa krav på att statsrådet ser över och förbättrar rutinerna rörande språket så att landskapsregeringen kan delta till fullo i beredningen av EU-ärenden inom statsrådet och att landskapsregeringens tjänstemän ska erbjudas tolkningsmöjligheter vid samtliga sektionsmöten man önskar delta i.” Jag har många gånger varit kritisk till det här och tycker att man inte har gjort någonting från landskapsregeringens sida. Nu tycker jag att det är bra att man plockar upp det här. Jag har många gånger känt mig ensam när jag har pekat på problemen inom beredningssektionerna, vi vet alla att både dokumentation och möten sker på finska. Där sitter våra tjänstemän i strid med självstyrelselagen i detta så kallade samarbete.
Jag uppmanade bl a lagutskottet att titta på den här problematiken i en framställning för inte så länge sedan, men absolut ingen respons. Mot den bakgrunden är det mycket bra att man tar upp det här. Jag tycker också att det är väldigt bra att ltl Roger Jansson pekar på att det här är mycket allvarligt. Det är någonting som vi har sagt från Ålands framtids sida länge att det här är allvarligt. Vem ska Åland kommunicera med på svenska framöver när det gäller de finska myndigheterna? Däremot vore det intressant att veta om landskapsregeringen har dess mera tankar om hur det är tänkt att det ska gå till. Man säger att man ska ställa krav. På vilket sätt tänker man ställa krav? Hur är det tänkt att det ska fungera i praktiken? Jag ser ändå vissa praktiska svårigheter med att man ska föra möten via tolk, samtidigt som det troligtvis blir lite Don Quijotes kamp mot väderkvarnar att försöka få de här beredningssektionerna och deras arbete att gå på svenska. Jag inser också att det är en omöjlighet. Hur har man tänkt sig det här från landskapsregeringens sida?
Jag vill avsluta med att berömma, man lyfter nu upp ett problem som jag i många, många år har försökt belysa och noterar nu att landskapsregeringen tar det på allvar.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Jag tänkte beröra tre ämnen i det här meddelandet. Det ena är landskapets och lagtingets inflytande över EU-ärendena, det andra är strukturfonderna och statligt stöd och sedan, det tredje, är om rekryteringen av personal till EU-avdelningen inom landskapet. Jag tycker att det var en mycket positiv läsning om hur landskapsregeringen har arbetat med inflytandefrågorna och på många platser i meddelandet så får man en uppfattning över att inflytandet växer.
Det är ju också glädjande om det skulle uppkomma en situation där Åland hade realistiska möjligheter att via Finland få en plats i EU-parlamentet. Det här är en mycket bra utveckling. Det som jag däremot tycker att är lite ovisst är hur den politiska EU-politiken skall samordnas mellan de här olika aktörerna för att Åland, som är så litet, skall uppnå optimalt resultat i sin EU-politik. Det leder mig också in på det som ledamot Roger Jansson var inne på, och i hopp om att jag får en s.k. Roger-effekt om jag tar upp samma sak som han, att det är uppseendeväckande hur få ärenden som lagtinget har haft att behandla, som regeringen har på sitt bord.
Jag vet att nuvarande lantråd i egenskap av talman hade stora ambitioner med det här, hur lagtinget skulle involveras i beredningen och behandlingen av olika EU-ärenden och det finns många andra här som har efterhört mera aktivitet och bättre rutiner. Jag har nu alltid, kanske lite som en glädjedödare, påstått att vi har ett system som inte fungerar för det saknar politisk styrning tillräckligt. Det här kommer inte att bli bättre, oberoende av vilken regering som sitter vid makten, för det finns ingen politisk värdering av ärendena utan den sker för sent.
Det är ganska naturligt, det är inte en anklagelse, det är närmast ett uttryck för förståelse, att de som sitter vid EU-enheten förstås upptäcker att det inte finns så många ärenden som berör Åland. När man sedan skickar ut dem till de ansvariga tjänstemännen så har de naturligtvis fullt upp med aktuella ärenden och de här frågorna hamnar säkert underst på bordet. Vi ser att det blir allt färre EU frågor som behandlas både i förvaltningen och framförallt i lagtinget. Det här är en dålig utveckling, för det betyder att de EU ställningstaganden som regeringen gör inte är parlamentariskt tillräckligt förankrade. Nåja, man kan kanske resonera som så att med det här meddelandet har regeringen slagit fast sin EU politik och man följer den i det dagliga arbetet.
Jag tror att vi måste både organisera om arbetet med de externpolitiska frågorna på regeringssidan och i förvaltningen och också i lagtinget. För att landskapet skall nå framgång så bör man samordna resurserna av politiken på alla de arenor där åländska parlamentariker, politiker och tjänstemän är aktiva. Nu är det allt för splittrat och vi ser att diskussionerna är ganska de samma år efter år. En utrikesminister och en utrikesförvaltning, gärna efter den modell som man har på Färöarna. I lagtinget måste vi få ett nytt system så att alla ärenden passerar ett utskott som uttryckligen har det övergripande ansvaret för landskapets externpolitik. I den inkluderas också de konstitutionella frågorna där den själstyrelsepolitiska nämnden kan vara ett bra organ. Det har ju vissa begränsningar också vad gäller den parlamentariska insynen och framförallt så kan inte enskilda lagtingsledamöter initiera ärenden till självstyrelsepolitiska nämnden. Någonting måste göras, för nu kan man säga att det bara är slöseri med papper att konstatera sida upp och sida ner att antalet ärenden som lagtinget behandlar är närmare noll än tio.
Fru talman! Det finns ganska mycket skrivet av de kommande reformerna, inte bara av jordbruksprogrammet utan också strukturfonderna. Min bedömning är nu att EU:s ekonomiska politik, eller de program som finns hos oss, domineras kolossalt av jordbrukspolitiken. Det är också så att strukturfonderna till vissa delar, åtminstone den här regionala utvecklingsfonden, nyttjas mycket för jordbrukets del, det är inte alls meningen.
Ännu värre tycker jag det är när man läser mellanrapporten om landsbygdsprogrammet, det som ursprungligen var program har ändrats under programperioden så att det har blivit mer och mer konventionella investeringsstöd och andra stöd till befintliga jordbrukare. Det här är fel på det viset att stöden är tänkta att vara innovativa, man skall stöda små och medelstora företag, produktutveckling, regionalutveckling o.s.v., men om det resulterar i att man skall ge investeringsbidrag till torkar så känns det obehagligt bekant från årtionden tillbaka.
Här saknas mycket politik, här saknas mycket fräscha tag. Lagtinget måste pröva frågorna bättre i självstyrelsepolitiska nämnden, hur skall vi kunna utnyttja de här möjligheterna på det sätt som de är tänkta, alltså att förnya och förbättra vårt ekonomiska liv och inte att det blir att subventionera redan befintliga verksamheterna? Jag säger inte att det är helt och hållet så, men det finns en alldeles för kraftig tendens åt det hållet. I samband med det här så är det intressant att konstatera, det här är samma skrivning som i redogörelsen, att regeringen har den ambitionen med skattegränsen att den skall vara minst lika smidig och förenklad som tidigare. Det är enligt mig någonting som självstyrelsepolitiska nämnden måste pröva. Jag har uppfattat att den tidigare ambitionen skulle vara att den skulle bli osynlig och det fanns sådana som lovade att ta bort den på en kafferast, men vi har inte ännu sett några sådana tecken. Det är många småföretagare, sportföretag, på Åland som fortfarande är mycket förgrämda över det här och vill se en förändring. Jag hoppas att nämnden tar tag i det där och jag för min del håller fast vid att målet måste vara att den blir osynlig.
Sist, fru talman, så frågade jag redan senast här om delar av rekryteringspolitiken vad gäller EU-avdelningen och vissa tjänster eller löftet om ett arbete eller tjänst vid EU:s utrikestjänst. Sker det faktiskt nu en öppen rekrytering till den här avdelningen? Eller anställs folk på vikariat utan att de utannonseras och de kommer in på det sättet i systemet och sedan när tjänsterna blir ordinarie så är dörren öppen för vissa? Det här har redan tidigare regeringen blivit kritiserad för, många kompetenta människor i vårt samhälle upplever att det inte finns motiv för att söka jobb, för att de redan är vikta för personer. Det där är en väldigt farlig utveckling. Jag vill att nämnden tittar på det. För tjänsten vid EU:s utrikestjänst fick jag inget svar på senast, så jag hoppas att nämnden klargör det nu. Det enda jag har sett är en tidningsartikel där folk som är intresserade uppmanas att anmäla sig. Det känns väldigt främmande att landskapet anställer höga tjänstemän på sådana grunder.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Fru talman! Beträffande strukturfonden och företagsstöd så skulle jag vilja säga två saker. För det första, när det gäller de som vi arbetar under nu, de program som alltså är fastställda, så följer vi regelverket till punkt och pricka. Sedan, när det gäller den nya programperioden så berättade jag tidigare i en replik att på tjänstemannanivå så arbetar man och politiskt så kommer vi att haka in här under våren. Utgångspunkten oberoende av vilken typ av strukturfond eller stöd som det gäller, jag tror att jag kan säga för hela regeringens del, kommer att vara två viktiga saker. Vi skall ha en så enkel administration som möjligt, vi vet att vi har en tung administrationsapparat idag, den måste vi försöka förenkla och alla insatser som skall göras skall vara så utvecklande som möjligt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ja, alltså det är det sista som intresserar mig. De här byråkratiska processerna, det är inte lagtingets ansvar, utan det är politiken. Det är frågan om att skapa ny sysselsättning, nya invasioner, ny exportverksamhet o.s.v. och det är bra om ministern är inne på det. Så som det är nu så känns det inte som att det har riktigt fungerat. Det här att man återbokar så här pass många lån visar att, om det nu är från förvaltningens sida eller politiskt inte har varit tillräckligt styrt, de som möjligen skulle vara intresserade av de här och kunna utnyttja det, de verkar inte känna sig berörda, man når dem tydligen inte. Jag är den första att understöda, om det nu blir så att ministern tar tag i det här och verkligen engagerar sig och de som är berörda.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Fru talman! Det är trevligt att ledamot Barbro Sundback och jag är helt överens när det gäller att alla sådana här insatser skall leda till någonting nytt, skapa nya arbetsplatser, ny utveckling, export, o.s.v. Jag skulle också säga att det fungerar nog nu. Det är mycket som vi driver och stöder via näringsavdelningen, exempelvis cleantech, nya investeringar på lera andra områden. När det gäller administrationen, så visst är det viktigt det också rent politiskt därför att det kostar så otroligt mycket. Vi vet att vi har en tung apparat på näringsavdelningen för att kunna hantera EU-administrationen och byråkratin. Det är klart att det måste vara intressant även här att diskutera hur vi kan pressa ner de kostnaderna och på det sättet belasta budgeten mindre.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Utan att vara insatt i några detaljer så tror jag att de administrativa insatserna borde vara mera på rådgivning och stöd, inte på kontroll. Det här med att springa och kolla om någon har kattmatburkar i tamburen, det är inte rätt nivå, tro mig, då går pengarna till fel saker.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Roger Eriksson, replik
Fru talman! Ledamot Sundback tog upp handläggningen av EU-ärenden i landskapsregeringen och hur vi ser på det och framförde då också att lagtinget bör och skall delta aktivare i arbetet. Det är riktigt! Jag vill påminna om det som jag sade i mitt huvudanförande om utökandet av mandaten i EU-parlamentet, lagtinget skall också vara uppmärksam och arbeta hårt med frågan. Den här uppmaningen, som jag upprepar, ser vi också förstås på från regeringens sida. Det här är också ett önskemål från EU-enhetens sida, att man skall jobba med det här. Det nämndes också att EU-enheten arbetar hårt, det finns mycket ärenden och, som jag alltid har sagt, vi har en väldigt liten, men effektiv förvaltning och den märker jag att jag vill få leva med.
Sedan kan man nämna att informationsärenden och samhällsärenden har minskat, ja det stämmer och det får man också titta på varför det har gjort så. Jag kan också nämna att enligt tabell 5 Fördelning av landskapsregeringen av de diarieförda kommunikationsinitiativen har det sjunkit ganska mycket. Tittar man på finansavdelningen 1.15 ser man att det har sjunkit rätt så mycket, men det beror på den enkla anledningen att man inte har en avdelningsjurist.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Det här sista visar precis på svagheten i systemet, man hade ingen EU-jurist, därför kunde man inte behandla ärendena. Det politiska ansvaret kommer man trots det inte undan och den politiska styrningen av EU-politiken den måste ske av en ansvarig minister, inte av någon jurist. Men det jag vill få klarhet i, eftersom minister Roger Eriksson senast inte kunde svara på den, var om den här rekryteringen ifråga om EU-tjänsten. Det skulle vara bra om vi skulle få veta nu hur det ska gå till. Det skulle i så fall vara nytt det, de här tabellerna kan vi läsa själva.
Minister Roger Eriksson, replik
Fru talman! Den direkt ställda frågan kommer lantrådet just att ta upp, svaret på den frågan, men jag kan fortsätta med landskapsregeringens behandling av EU-ärenden. Det här är inte enbart så mörkt och svart som det låter påskinas här. Vi kan konstatera att landskapsregeringen notifierar alla direktiv och de har ökat från 106 till 159.
Talmannen
Replikväxlingarna är därmed avslutade.
Lantrådet Viveka Eriksson
Fru talman! Jag har samlat upp lite frågeställningar som olika ledamöter har lyft upp under debattens gång. För det första så vill jag understryka, jag tycker att det var bra det som ledamoten Sundback sade, när vi tittar tillbaka historiskt på utvecklingen och vårt medlemskap så har vårt inflytande så småningom vuxit, vi har fått mera kanaler, vi har fått klarare kanaler, för hur vi är med och vi har en viss möjlighet att påverka. Det där bara under den här mandatperioden.
Det har hänt ganska mycket saker, vi har ändrat självstyrelselagen två gånger, talerättdomstol, subsidaritetskontrollen, principdokumentet, jämkningssystem på statsministernivå, foten in i parlamentet, inte en hel fot men i alla fall en halv fot och mera samarbete med parlamentet, nationell expert på kommande kommissionen, flera av de här kanalerna.
Sedan har det också hänt andra saker, som det här med flaggan som vi kommer att få hissa, deklarationen kring demilitariseringen. Samtidigt så har vi också en väldigt, väldigt liten förvaltning och det måste man hela tiden komma ihåg. Vi har en liten EU enhet och vi har en liten förvaltning som skall sköta allt det som en nationalstat sköter med alla sina resurser. Det här måste man hela tiden ha i beaktande, vi som är politiker och de som också förvaltar eller styr förvaltningen. Därför är det så viktigt, att när vi har de här kanalerna, att vi också blir ännu bättre på det här med prioriteringarna, att vi bestämmer de här frågorna som vi skall skicka in i de här beslutande- eller inflytandekanalerna, att vi prioriterar de ärendena och att vi också tar de politiska ställningstaganden, är klara i vad vi vill med de här ärendena. Det är ju det som det här meddelandet syftar till.
Det ger också möjlighet för lagtinget att verkligen fundera på prioriteringarna, möjlighet att behandla alla de här ärendena årligen. Tittar ni tillbaka i våra EU meddelanden så är det frågor som har kommit om och om igen, därför att de är just av den karaktären, de finns med oss under väldigt många år. När vi väl har tagit en politisk riktning har förvaltningen sedan att följa den politiska riktningen.
I nästan alla ärenden som vi lyfter upp som prioriterade områden har vi på ett eller annat sätt haft en dialog med lagtinget, så att lagtingets utskott eller nämnd har varit med och bestämt riktningen och man har alltid möjlighet att årligen revidera om den riktningen. På det sättet finns det ett system som fungerar.
Jag den första att hålla med om att vi inte har lyckats när det gäller att diarieföra ärenden tillräckligt, vi är inte heller bra på att ha samrådsärenden och informationsärenden. Det har varit alldeles för dåligt under det här året. Det skulle ha funnits anledning till flera kontakter till utskottet och det är också en fråga som har uppmärksammats tillsammans med EU-enheten. Vi har haft ingående diskussioner hur vi skall skärpa till oss och igen kommer det här med resurser. Hur skall enskilda tjänstemän, som har så många frågor på sitt bord, också hinna med det här? Tyvärr så är det så, att det handlar också om en resursfråga. EU-enheten går just nu igenom med olika enheter vad man skall klargöra, var finns problematiken just i resursbristen.
Sedan har vi också varit väldigt fokuserade, inriktade, från landskapsregeringens sida just nu på att vi har så många implementeringsärenden. Som ni har noterat i lagtinget så har det varit väldigt många lagframställningar under sista tiden, som handlar just om implementering av direktiv och där det också har varit brått. Jag kan upplysa lagtinget om att nu håller vi på och hinner fast oss själva och börjar få ett ordentligt grepp om implementeringarna, att det skall inte vara den här paniken. Det har varit ett mastodont jobb, alla våra lagberedare har varit uppbundna till olika direktiv och det betyder också tjänstemän på avdelningen och de politiska ledamöterna, för där finns den politiska riktningen.
Nästa steg är, det kan jag också konstatera genom att man nu har tagit i och tittat på det här med diarieföring, att följa kommissionsinitiativ. Det kommer vi också att bli bättre på. Under det här året hoppas jag att vi skall ha flera samrådsärenden, flera informationsärenden.
Jordbruk. Jag tycker att det är en väldigt intressant period, som vi har framför oss. Programmet skall göras på nytt och därför så är det viktigt med de här politiska diskussionerna. Jag ger mitt stöd till näringsministern, vi har faktiskt inte diskuterat i termen av offentligt seminarium/diskussion, men jag stöder näringsministern i den tanken att man skulle ha en offentlig diskussion kring kommande jordbruksfrågor, en förutsättningslös diskussion. Landskapsregeringen har satt igång de diskussionerna, vi har också skrivit i budgeten att vi under det här året bereder kommande program. Där är det viktigt med input, inte bara från lagtinget utan från olika intressenter i samhället. Jag tycker det var en bra idé och det skall vi fundera vidare på i vilken seminarieform eller hur vi skulle kunna ha en offentlig diskussion om framtidens jordbruk. Där finns en massa tankar redan från landskapsregeringens sida.
Ledamoten Roger Jansson var inne på just det här med minskande ärenden och det har jag redan berört. När det gäller den nationella beredningen så finns det förstås ett problem, som, jag vill hävda till ledamot Anders Eriksson, landskapsregeringen varje gång har lyft upp. Vi har problem genom att beredningen sker på finska, genom att våra tjänstemän har problem att delta i beredningen. Det tycker jag att vi har diskuterat varje år när meddelandet har diskuterats. Jag vet att jag har lyft upp frågan många gånger förut, så det är inte första året. Vi kan väl också säga att vi behöver bli bättre från vår sida, trycka på ännu mera, vara ännu mera delaktiga i den nationella beredningen. Till den delen har vi också, p.g.a. resursfrågan, haft vissa problem med att personligen delta i alla beredningssessioner. Vi väljer de ärenden som är mest prioriterade, mest angelägna, mest viktiga, till den delen deltar vi hela vägen. Men det är ett problem och det är någonting som inte är lätt att tackla.
Vårfågeljakten. Ledamoten Roger Jansson sade att det var fult politiskt att vi säger att vårfågeljakten skall återinföras, men det säger vi ju faktiskt inte i meddelandet. Vi säger att vi jobbar vidare med att genom utredning se hur vi skulle kunna få tillbaka någonting, det står inte att den skall återinföras och det är inte heller någonting som landskapsregeringen har sagt och inte menar. Vi talar om att försöka få tillbaka någon art och lutar oss då mot utredningarna som har gjorts. Här är faktiskt den här frågan väldigt aktuell och jag har också förstått att man kommer att gå till näringsutskottet med den här frågan och då får ju lagtinget också möjlighet att säga om de vill att vi skall fortsätta, för vi lägger ner ganska mycket energi och kraft på den här frågan. Vill lagtinget att vi skall fortsätta göra det? Min åsikt är att vi skall göra vad vi kan, för att så mycket som möjligt av vårfågeljakten skall kunna finnas kvar, men det måste ju lagtinget kunna ta ställning till.
Sedan hade ledamoten Sundback frågan om skattegränsen där vi säger i meddelandet att tillämpningen skall vara minst lika enkel som nuvarande. Det är uttryckligen i förhållande till tullkodexen. Den tullkodex som har införts inom EU innebär att man skall ha tillämpning på samma nivå överallt. Det betyder att om man börjar tillämpa det här på ett riktigt tokigt sätt så kan vi hamna i den situationen att de förenklingssystem som har införts, de kan vi vara tvungna backa ifrån p.g.a. tullkodexen och om tillämpningen av tullkodexen blir riktigt illa. Det är därför som vi följer det arbetet väldigt intensivt, är med på möten för att bevaka att tillämpningen faktiskt skall bli på ett sådant sätt att uppnådda förenklingsåtgärder skall kunna bibehållas. Därav står det så, sedan finns förstås ambitionen att man ytterligare skall gå vidare och förenkla, men det här är uttryckligen i förhållande till tullkodexen.
Sedan när det gäller rekrytering till landskapsregeringen så är det ingalunda så att landskapsregeringen har en tjänst som vi har utannonserat eller kommer att kunna utannonsera, vi har ingen sådan tjänst. Därav kan vi inte heller utannonsera den. Vad det handlar om är att utrikesministern har lovat att han skall jobba för att en av de tjänstemän som kommer att jobba på utrikesförvaltningen inom EU, en av de finska tjänstemännen, skulle kunna vara en ålänning. Då handlar det om en ålänning som har den erfarenheten, den kompetensen och sedan är det upp till utrikesministeriet att tillse det. Ytterst är det utrikesadministrationen på EU som anställer. Landskapsregeringen har varit förmedlare av ett budskap om en möjlighet för en ålänning. Så det är ingalunda så att landskapsregeringen börjar anställa folk utan att utannonsera.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! När det gäller förhållandet till EU:s beslutsprocesser och EU-ärenden överhuvudtaget, så måste man nog erkänna öppet och offentligt att de här tre gångna åren har varit ganska lyckosamma. Lantrådet skall ha en eloge till den delen och också för samarbetet med självstyrelsepolitiska nämnden, där en del politiska initiativ har tagits och synpunkter på att landskapsregeringen borde ha högre ambitioner. Det har lantrådet tagit till sig och arbetat utifrån. Den lista som lantrådet här nämnde över förbättringar så den är god för en så här kort period, för vi har ju en del kvar att göra.
Jag var lite otydlig när det gäller beredningsinstruktionerna när jag uttalade mig kanske möjligen lite nedlåtande om tolkhjälp. Alltså, när våra tjänstemän är på de här mötena så är det klart att det är tolkhjälp som gäller då, när ingen människa där talar svenska eller det talas finska.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Vi kan vara eniga om att det är ett väldigt tungt sätt att arbeta, när man skall arbeta via tolk. Vi har ju lyft den här frågan med regeringen i Helsingfors. Vi måste hitta en plan för hur vi skall kunna sköta självstyrelsen på svenska i framtiden när svenskan allt mer viker undan i administrationen på regeringssidan. Det här måste vara en del av planen. Det är just här som vi är särskilt med, i det beredande skedet, och då är alla dokument på finska. Där är det alltså viktigt att vi, eftersom dokument och arbetsspråk är finska, har en plan för hur vi kommer vidare där så är nödvändigt.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Jo, det var just det som jag tänkte få rymmas med i min första replik, men inte lyckades. Det är ju inte trevligt att fara på de här mötena när man inte har ett underlagsmaterial som man förstår. Att sitta där med tolk och inte vara förberedd på den beredning som har skett enbart på finska, är en ganska hopplös arbetssituation. Min frågeställning gällde den att hur skall man tillse att beredningen då i tillräcklig omfattning är på svenska? Den måste helt enkelt översättas och finnas tillgänglig för våra tjänstemän, annars fungerar det helt enkelt inte.
Det andra jag ville säga gällde sjöfågeljakten. Det här meddelandet är alldeles bra utformat till den delen, så det var inte det jag egentligen ville tala om, utan det var den offentliga debatten som fördes. Även någon från landskapsregeringen har deltagit i debatten, men huvudsakligen andra människor. Man talar om ett återinförande av sjöfågeljakten och då får folket en alldeles felaktig inställning till vad det egentligen är frågan om.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Vi kommer aldrig att komma tillbaka till det som var, tyvärr, men det som landskapsregeringen jobbar efter är att försöka rädda det som man kan rädda. Det kommer säkert ändå inte att kännas som tillräckligt för den som är jägare, eller jag vet att det inte är så. Det finns en stor beredvillighet från regeringens olika tjänstemän. Det finns kontaktpersoner som våra tjänstemän har kontakt med, så i många av de stora svåra frågorna som vi ju själva följer och bereder ärenden, så finns det kontakter och man ser till att Åland finns med. Även om det är problem med den språkliga utvecklingen så ser vi ändå till att Åland finns med där de frågor som är viktiga för oss behandlas och att Ålands ståndpunkter finns med i landet Finlands ståndpunkter. Det är det som är det viktiga.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Det är sant som lantrådet säger att vi har diskuterat det här med svenska språket inom beredningssektionerna många gånger och jag har kanske till och med på gränsen till en dåres envishet fört upp frågan gång på gång till diskussion, men det är första gången mig veterligen som jag hittar någon sorts respons på det i skrift och det är bra. Sedan visade det tidigare replikskiftet hur svårt det är att få det här att fungera sist och slutligen, men det är bra att man har lyft upp frågan. Det är också helt nödvändigt som lantrådet säger, att man måste få till stånd en plan med riksmyndigheterna. Det är trots allt de som äger huvudproblemet. Vi måste få till stånd en plan om hur Åland ska kunna kommunicera på svenska med de finska myndigheterna framöver.
När det gäller fortsatt vårfågeljakt, så givetvis tycker jag att landskapsregeringen skall jobba med det. Jag hoppas att man också kan konstatera att det finns klokskap utanför huset, jag tänker på de tre vise männen med Björn Geelnard i spetsen, som har lagt ner ett oerhört arbete på de här frågorna. Det är bra om man tar den kunskapen till sig också och försöker få till stånd en lösning.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Jag har väl kanske inte så mycket mera att tillägga. Problemet finns med den språkliga utvecklingen. När det gäller vårfågeljakten har landskapsregeringen byggt upp ett ärende utifrån forskning som är vetenskapligt styrkt, så man också kan ha det argumentet gentemot kommissionen och eventuellt domstolen. Till den delen är det ju viktigt att ha det på den nivån och därav också de här utredningarna som har tagits fram.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Det håller jag helt och hållet med om, men jag tror att det vore idé också att ta till sig de lösningar som krafter utanför förvaltningen pekar på. Det kan finnas någonting som kan vara bra där, så jag hoppas att man kan syna det kortet.
Sedan sade jag i mitt anförande, fru talman, att jag tyckte att landskapsregeringen har visat noll intresse för att odla kontakter med EFAs EU-parlamentariker. Anförandet från lantrådet tydde också lite på det. Jag skulle gärna få någon typ av respons från lantrådet när det gäller den biten. Det är trots allt sju EU-parlamentariker som jobbar väldigt långt utgående från samma förutsättningar som vi har på Åland. Vi har väldigt mycket gemensam agenda.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Till den delen vi har riktat in oss på parlamentariker från landskapsregeringens sida så har vi i första hand riktat in oss på några svenska och finska oberoende av partitillhörighet. Däremot så tycker jag att det är helt naturligt att partier i lagtinget har sina kontakter med sina systerpartier eller de partier som företräder liknande intressen. På så sätt kan man ju bredda kontakterna från landskapets sida. Tittar man på det väldigt strikt så brukar vi försöka hålla kontakterna från parlament till parlament, från regering till regering, så jag uppmuntrar verkligen partierna att ha de här kontakterna. Det är kanske inte direkt landskapsregeringens sak sedan att upprätthålla med olika partigrupper.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Förfarandet vid rekrytering av en kompetent ålänning till en tjänst inom EU:s utrikestjänst är inte är bra så som det nu framställs. Jag har ett meddelande här från den 15 december där det uttryckligen sägs att landskapsregeringen vill ha in intresseanmälningar för de ålänningar som vill jobba inom EU:s nybildade utrikestjänst. Jag säger inte att det är sant att det är så här, men också efter att ha hört lantrådets beskrivning så tycker jag att det åländska inflytandet över tillsättandet av tjänsten uppenbarligen är noll. Det låter lite så där, om man får lite raljera svenska folkpartistiskt, att det här skall ske inom familjen. Men det fungerar inte. Det måste vara så att regeringen har ett direkt inflytande och att tjänsten utannonseras i åländska tidningar.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Jag undrar hur ledamot Sundback skulle ha gjort. Hur skulle Sundback ha förfarit? Tackat nej till utrikesministern? Nej. Hur skulle Sundback ha förfarit? Skulle vi bara ha lämnat det? Vi måste ju på något sätt sprida det här budskapet till ålänningarna. Här finns en chans för en ålänning. Det finns en chans för Åland att ytterligare sätta en fot i Bryssel. Så jag förstår inte det här. Vi har ju inte rekryterat, vi har ingen tjänst som vi kan utannonsera.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ja, det är just det som är problemet. Det är det som regeringen måste ordna, att vi kan rekrytera en person och att vi säger åt utrikesministern att det är den här personen vi vill att skall få den här åländska posten. Inte så att man går ut och skriver i tidningarna att nu alla duktiga ålänningar, ansök om den här tjänsten nu så vi får flera ålänningar inom förvaltningen. Något sådant uppdrag har inte en regering utan det är att tillse att man får ett reellt inflytande över tillsättandet av tjänsten. Då kan landskapet säga att Åland får ett ökat inflytande, annars kommer ju personen inte att ha någon formell kontakt till landskapet.
Lantrådet Viveka Eriksson, replik
Fru talman! Precis så är det. Den här personen kommer att jobba vid utrikesadministrationen inom EU, kommer att vara anställd av utrikesadministrationen. Här har funnits en möjlighet för en ålänning. Utrikesministern är beredd att jobba för det, han har givit det beskedet till oss, vi har förmedlat budskapet. Vad är fel i det? Hur skulle ledamot Sundback ha sagt? ”Nej tack, vi kan inte göra det här? Vi tycker inte att det passar att en ålänning söker det här uppdraget.” Vi har sagt att möjligheten finns.
Talmannen
Replikskiftena är därmed avslutade.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Det är trevligt att det är mycket diskussion om det här dokumentet. Det är ju en väldigt viktig sak, hur man avser ta del av EU:s möjligheter och vi måste vara väldigt noga med att prioritera rätt här på Åland, eftersom vi har begränsade resurser. Jag skall nämna en, vad man kan säga, liten fråga och en lite större fråga. Jag skall hålla mig till de sakerna.
När det gäller den lilla frågan så är det ur tabellen på sidan 20 punkten 2.2.17 Sammanfattning av landskapsregeringens nya prioriteringar och kommissionens arbetsprogram. Där finns mycket intressanta möjligheter och det är för det första bra prioriterat, men trots att man prioriterar det här så låter man bli sedan att gå vidare och följa upp det och i många fall ta del av de möjligheter som det ger. Punkten som jag särskilt tänker på är den som heter ”Initiativ till stöd för utbyggnaden av smarta nät”. Det handlar alltså om ny teknik i elnäten som t ex kan vara till nytta när man inför elfordon.
Det här motionerade jag om tillsammans med mina partikamrater i budgeten. Då var intresset väldigt svalt, får man säga, från majoriteten. Nu hoppas jag att man kan ta del av eventuella stöd och hjälp man kan få för det här från EU. Åland kunde vara ett, också här, försöksområde eftersom vi är ett eget elland, vi har ett eget elnät, stamnätsbolag osv. Man kunde göra olika försök osv. som kunde tjäna som exempel för, i viss mån, kanske hela Europa.
Vad jag vill säga är att hur den här prioritetslistan än är så måste man sedan också ha ett system för nästa steg, när man följer upp det här med lokala politikåtgärder. Det gäller ju att hålla sig framme och dra nytta av de här sakerna. Det är många andra som gör det och är man inte i den kön så inte är det någon som ringer och ber en komma till dem, utan man måste på eget initiativ komma dit.
Det var den lilla frågan, sedan den stora frågan. Det är ju intressant tycker jag att se hur EU utvecklas, dels efter Lissabonfördraget men också under de här kristiderna, när EU-samarbete, särskilt eurosamarbete, skälver i sina grundvalar. Generellt sett kan man väl säga att de som trodde att Lissabonfördraget skulle innebära en utveckling mot en federation, federalisterna, har ju fått rätt. De federativa dragen blir allt tydligare och EU blir mer och mer som en egen stat. Det här är på gott och ont för Åland, för mig och obunden samling är det absolut på ont. Vi ser EU som ett mellanstatligt samarbete, som skall vara ett mellanstatligt samarbete och inte bli en federation som tar över de självständiga ländernas roll i allt större utsträckning. Tyvärr så har det här i och med Lissabonfördraget definitivt fått grogrund.
Det kan också finnas möjligheter i det här för Åland, men eftersom vi inte har säte och stämma t ex i Europaparlamentet så får vi inte den nyttan. Nu är avsaknaden av parlamentsplats än större. Visst kan man ju tro på i det här meddelandet uppräknade möjligheterna, att det skulle ge oss en parlamentsplats, men som jag har sagt många gånger förut, två gånger har vi haft möjlighet att kräva det, båda gångerna har vi låtit bli, eller gått vidare utan att få det. Det var när vi gick med i EU och när vi godkände Lissabonfördraget. Men vad är bättre än att jag har fel? Att man skulle få en parlamentsplats på det här viset.
Det här med federation, jag brukar likna EU vid Frankensteins monster och nu med Lissabonfördraget har ju blixten definitivt slagit ner och monstret har börjat rackla omkring i Europa och ta åt sig mer och mer. Man ser ju tydligt att länder som är lite illa ute, ja det är en lång lista, det är nästan så att listan på länder som inte är illa ute är kortare, behöver hjälp på olika sätt så kommer det också i samma paket som hjälpen, krav på det ena och det andra. Det kringskär deras suveränitet. Givetvis, ska man få hjälp av andra så måste man lyssna på deras krav. Det här stärker också federationstanken, mera och mera makt flyttas till de stora aktörerna, till EU-maskineriet sig självt.
Parlamentets roll skulle stärkas med Lissabonfördraget, och det har stärkts. Det har vi sett, den som följer med diskussionen kring EU:s budget, där man på fullaste allvar och länge i flera omgångar hävdar med en dåres envishet från Europaparlamentets sida att så här mycket skulle EU:s budget utökas och löneökningar till personal osv. Det ska betalas av stater som gör smärtsamma inbesparingar, där det är upplopp på gator och torg mot att man nationellt gör inbesparingar, sedan skall EU få en mycket större kaka. Det tog länge innan man gav med sig från Europaparlamentets sida och kom till en kompromiss på 2,7 procents ökning, vilket är mycket ändå, de nationella budgeterna har ju skurits ner i många länder.
En sak som alla vettiga krafter, vilket också många gör i Europa, till varje pris måste motsätta sig, där inbegripet Åland, även om det bara indirekt är vår sak, är funderingen på EU-skatt. Den har ju funnits en längre tid och nu har den igen kommit upp till en ganska bred diskussion, en del av momsen skulle betalas direkt till EU för att finansiera EU:s budget. Alla sådana initiativ måste man till varje pris bekämpa. Det är sista byggstenen för att monstret EU, federationen EU, definitivt skall bli en egen stat. Det borde Åland också, i alla sammanhang där man har möjlighet, motsätta sig att de här tankarna på en egen EU-skatt överhuvudtaget går vidare. Återigen, parlamentets roll har förstärkts. Parlamentet har till stor utsträckning den här uppfattningen men de andra krafterna, de nationella regeringarna, vår regering och Ålands lagting, måste motsätta sig det till varje pris. Det ber jag att alla tar i beaktande. Det kan man säga är den stora frågan. Det nämns inte i det här meddelandet, men jag hoppas att man kunde binda sig och ha en uppfattning om det från Ålands sida.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! Lissabonfördraget har väl en mekanism för utträde ur EU. Jag undrar om ledamot Sundman kommer att driva den frågan här framöver, att begära utträde, arbeta för det, från det här EU monstret.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Som situationen är nu kommer jag och obunden samling fortsättningsvis att hävda att vi vill in i EU. Det hävdade vi när vi tog Lissabonfördraget, vi skulle vilja vara med i Europaparlamentet, vi vill ha talerätt, vi vill ha de andra inflytelsefrågorna på plats för att vara med, inte vara utanför som vi är nu. Nu är vi med, men vi har ingenting att säga till om formellt på plats. Den allra viktigaste saken, som vi har satt överst på listan var en plats i Europaparlamentet. Nu ser vi med den nya roll Europaparlamentet har fått och åtagit sig att det skulle vara än viktigare att vara där, precis som vi sade före Lissabonfördraget.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! Skall jag tolka det på det sättet att ledamot Sundman nu har samma uppfattning som lagtinget i övrigt, att om vi är med så skall vi ha så mycket inflytande som det är möjligt, dvs. det är inte utträde som är aktuellt längre?
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det har aldrig varit aktuellt från min eller från obunden samlings sida, att träda ut ur EU. Däremot har vi hakat på de funderingar som har funnits om omförhandling av EU-medlemskapet, om att få ett riktigt EU-medlemskap med riktigt inflytande. Ett utträde är absolut den sista utvägen om utvecklingen tar en sådan riktning att man inte ser någon annan utväg. Vem vet vad som händer inom de kommande tio åren, det kan hända stora saker med EU och då kan det hända att vi får ta ställning också till det, men som landet ligger idag så är det ju inte ut ur EU vi måste, vi måste ju in i EU.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Den här populistiska litanian om det eländiga EU kan inte uppfattas på annat sätt än att EU måste skrotas. Men fråga ett är att på vilket sätt hade Lissabonfördraget med EMU-samarbetet att göra? Sundman bör svara klart och tydligt på det. Sedan det federativa monstret EU, som vi nu skulle ha efter Lissabon enligt Sundman, vad är hans alternativ när det gäller fredssamarbete, när det gäller frihandelssamarbete, när det gäller den fria rörligheten för människor och kapital, när det gäller utbildningssamarbete, när det gäller miljösamarbete, när det gäller brottsamarbete? Vilket är alternativet till det federativa monstret EU, som Lissabonfördraget skapat? Var nu exakt i svaren så att vi får höra.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Fråga nummer ett, jag sade inte i mitt anförande att EMU-samarbete och Lissabonfördraget hade någon konkret samhörighet. Så det har jag inte påstått, även om det fanns vissa ingredienser i Lissabonfördraget. Mitt alternativ till ett federalistiskt EU det är ett EU som består av stater som samarbetar, ett mellanstatligt samarbete, som är övergripande, som inte lägger sig i alla detaljerna som en federation i större utsträckning gör, alltså det som vi kände främst före Lissabonfördraget, före den klart federativa process som påbörjades och slutfördes i form av Lissabonfördraget. Det blev ju lite bättre p.g.a. alla människors protester runt om i Europa, men inte tillräckligt. Det är en alltför stark utveckling mot en federation. Alla de samarbeten som ltl Roger Jansson räknade upp, de vill jag att skall vara och att de skall vara mellanstatliga, inte federativa.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Men då är det ju nog skäl att uttrycka sig lite mera nyanserat när det gällde de populistiska anfallen på detta federativa monster EU, som ltl Sundman valde att kalla det. Det som blev kvar av det konstitutionella fördraget var ju icke de federativa dragen, den federativa utökningen, utan de togs ju i stort sett bort, det fanns tyvärr en hel del i ursprungsförslaget. På det sättet var Lissabonfördraget ett framsteg. När det gäller EMU så sade Sundman själv att ”se nu vad det här EU-samarbetet efter Lissabon har resulterat i.” När det gäller just den här ekonomiska krisen som är i vissa länder, det är huvudsakligen inom ramen för EMU, som de åtgärderna nu vidtas gentemot de EMU- medlemmar som har problem och inte huvudsakligen inom Europeiska unionen.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Nu förstår jag sammanblandningen. Jag menar att de problem som man har inom flera EMU-länder, där man hjälper varandra, har att göra med EU på det viset att eftersom man inte kan vara så kaxig när man har det lite taskigt med ekonomin, om man får uttrycka sig så, så utnyttjas man som liten stat i syfte att EU skall bli mera federalistiskt, det var så jag menade. Det ser man ju tydligt på de stater som har fått hjälp, de har också fått krav på sig, som man har varit tvungen att ta och som folket givetvis protesterar emot. När det gäller min liknelse med Frankensteins monster och vad jag försöker måla upp där är ju det som EU har blivit när man blir en egen juridisk person och man har en egen ständig ordförande, alltså president, man har en utrikesrepresentant, utrikesminister, man har egentligen allt det som man hade i det konstitutionella fördraget i Lissabonfördraget fast det har ändrat lite utformning. Det enda man egentligen tog bort var ju nationalsången och det var väl för väl.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Fru talman! Ledamoten Sundman hävdar att två gånger har vi haft möjlighet att hävda representation i Europaparlamentet och två gånger har vi missat den möjligheten. Påståendet är felaktigt. Otaligt oftare än två gånger har vi hävdat detta. För egen del inledde jag den kampen 1994, eller innan medlemskapet i EU och därefter så länge som jag hade någonting att göra med Finlands riksdag. Jag vet att min efterträdare och kollega Roger Jansson drev samma sak. Hur många gånger har inte Ålands lagting, landskapsregering med flera politiska aktörer drivit detta ärende som hela tiden är aktuellt? Jag tycker inte att man skall vara så anspråkslös att man säger att två gånger har detta gjorts och två gånger har man missat. Det är alldeles för anspråkslöst.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är inte anspråkslöst, det är realistiskt. Det är två gånger som vi har haft någonting att sätta emot, som Ålands lagtings beslut har varit någonting värt. Sedan har vi begärt och förhandlat om det, pratat om det, skrivit om det i klämmar osv., otaliga gånger, säkert tjugo gånger och fått muntliga löften härifrån och därifrån om att ”jo, vi skall prata om det” o.s.v. Jag räknar inte de gångerna, jag räknar de två gångerna när lagtinget verkligen har haft möjlighet att sätta någonting emot när man har tagit ett så tungt beslut att det har varit någonting värt för andra, när man har varit en jämbördig förhandlingspart. Men, det var andra saker som var viktigare när vi tog beslutet om Lissabonfördraget och en majoritet valde att gå vidare i integrationsprocessen, trots att man inte hade inflytande i frågorna på plats. Vad jag vill säga är att man kanske skall vara lite försiktig att återigen nästa vecka direkt börja prata om det här och slå blå dunster i folk, att ”nu ska vi väl få det i alla fall”. Så tror jag tyvärr inte att det blir, men återigen, vad är inte bättre än om jag har fel?
Vtm Gunnar Jansson, replik
Fru talman! Ja, ltl Sundman upprepar sin anspråkslöshet, det kommer man inte långt med i politiken. För egen del har jag alltid hänvisat till den kamp som de i tiden utförde från Ålands dåvarande landsting och andra politiska organ på Åland, för att säkerställa en plats för Åland i Finlands riksdag. Det var ingalunda något anmälningsärende, det var resultatet av en lång kamp. Den var allt annat än anspråkslös. Jag vill varna för den där anspråkslösheten, det är inte så att politiken är matematik. Politiken är en process där man skall ligga på och inte ge efter.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Man skall ligga på och inte ge efter. Nå, det var precis det man borde ha gjort från Ålands lagtings sida när man tog beslut om Lissabonfördraget, då borde man ha legat på och inte gett efter.
Talmannen
Replikväxlingarna är avslutade.
Ltl Camilla Gunell
Fru talman! Jag önskar också beröra ett par frågor som nämns i EU meddelandet. På sidan 18 så talar man om EU:s strategi för Östersjöområdet och nämner då som ett särskilt prioriteringsområde för hur man skall förbättra kvaliteten på de åländska vattnen. Vad är mera pådrivande aktör för en mera hållbar fiskodling i Östersjö på Östersjönivån? Här skulle jag vilja ge den kommentaren att det är ju väldigt viktigt att landskapsregeringen jobbar med den här frågan och om man då skall vara en pålitlig och trovärdig aktör, också på EU arenan och ha som ambition att påverka andra, så kanske man själv också måste hantera frågan här hemma.
Vi vet ju att landskapet har tagit åtgärdsprogrammet för de åländska vattnen, men i det så sägs ju också att nästa steg är att ta fram en förordning som reglerar utsläppsnivåerna av kväve och fosfor från fiskodling. Den är fortfarande inte tagen vad jag vet och undrar när man verkligen skall komma till beslut i den här mycket angelägna frågan. En pålitlig påverkare för andra måste själv också vara en trovärdig aktör om man skall kunna visa på goda exempel.
Den andra frågan jag vill beröra är temaåren som på något vis är en ganska intressant process. Lagtinget säger upprepade gånger att det är viktigt att landskapsregeringen följer EU:s temaår och uppmärksammar ämnena, medan landskapsregeringen säger att det gör vi mycket motvilligt och vi kommer inte att uppta resurser för det. 2010 var ett särskilt temaår för fattigdom och social utslagning och det har nu kommit och varit. Där kan man väl säga att ämnet var angeläget för EU. I kommissionen väljer man väldigt angelägna teman för de här temaåren, men att man sedan på Åland ignorerar det så är lite tråkigt. De här ämnena är också mycket angelägna för Åland. Särskilt det här ämnet med tanke på att vi 2007 tog fram utredningen som visade att 13 procent av de åländska hushållen lever under den relativa fattigdomsgränsen.
Problemet på Åland är känt och problemet måste på något sätt hanteras. Det var synd att man inte valde att uppmärksamma det här, men jag är tacksam över att man från social- och miljöutskottet och sedermera också i den självstyrelsepolitiska nämnden ändå påtalade att landskapsregeringen skall uppmärksamma temaåren.
Det gör man nu då 2011, som handlar om frivilligarbete. Mycket av det åländska samhällsbygget är byggt på talkokraft och det görs fortfarande. Det här är en oerhörd resurs för det åländska samhället. Man säger nu att man kommer i någon mån att uppmärksamma det här året, men inte hur det skall ske. Det vore intressant att få veta mera om hur landskapsregeringen väljer att arbeta med frågan. Får man inte svar här så tycker jag vi kan diskutera det vidare i självstyrelsepolitiska nämnden.
2012 är ett temaår för aktivt åldrande och även det ämnet är synnerligen aktuellt och intressant. Landskapsregeringen har i samråd med självstyrelsepolitiska nämnden aviserat redan nu att man inte kommer att uppmärksamma året. Jag hoppas att social- och miljöutskottet påpekar att det tycker man är fel bedömning, alltså att det är viktigt att uppmärksamma det här. Jag hoppas att vi även från lagtingets sida skall kunna säga att det är viktigt.
Jag tror att vi alla har förståelse för att temaåren ses av landskapsregeringen som en belastning på det sättet att tjänstemännen ytterligare får en arbetsuppgift. Det har jag förståelse för, men jag tror att man med lite kreativitet och fantasi skulle kunna involvera andra aktörer att agera istället. Landskapsregeringen i stödordningar osv. för fast medel kunde lyfta upp dessa teman och säga att de här resurserna finns tillgängliga om föreningar, kommuner och andra intressenter vill göra projekt, seminarier eller annat som går i temats riktning. Tack för det, fru talman.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Det var ju det där med verklighetsuppfattning igen då. När det gäller EU:s temaår för fattigdom så var landskapsregeringen väldigt tydlig och det har landskapsregeringen redogjort för. Vi satte fokus på konkreta åtgärder, det var lagstiftning, det var pensionärsstöd, det var sänkta avgifter för sjukpensionärer på ÅHS, det var en stor och omfattande utredning om hur vi skulle förbättra utkomststödslagstiftningen. Landskapsregeringen har varit väldigt tydlig där, vi satte fokus på konkreta åtgärder. Sedan är det en del av den politiska retoriken att man vill förringa det arbete som görs.
När det gäller temaåret 2012 Aktiv äldreomsorg, återkommer jag i nästa replik.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Man får väl konstatera att landskapsregeringen har mycket stor fokus på sina egna insatser. När det gäller de här temaåren så kanske man inte bara ska titta på vad man själv har i kalendern och har åstadkommit under året utan man kanske kan titta ut över samhället och konstatera att det finns andra aktörer som också kan bidra. Vi har ett starkt och aktivt föreningsliv, vi har många intressenter och frivilliga som har kapacitet och kunskap att också agera här. Det här är ingen kritik mot minister Sjögren, utan det här kan, som jag sade, med fantasi och kreativitet, lyftas upp också och förverkligas av många andra.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Nej, det är sant, det är absolut inget motsatsförhållande, men visst är det ju kritik mot landskapsregeringen. Det är precis som ltl Camilla Gunell säger, det handlar om pengar och resurser hos landskapsregeringen. För den skull skall man ta hela tredje sektorn i beaktande. I dagsläge så har vi integration och barn och ungdomars psykiska välbefinnande som fokus för PAF-medlen.
När jag diskuterar med social- och miljöutskottet så ser jag det också som naturligt att inför temaåret 2012 så kan vi ha fokus på en aktiv äldreomsorg och utnyttja de två miljoner euro som går till den sociala sidan, också de PAF-medlen som finns, på kultur och idrottssidan. Det tycker jag är en självklarhet. Det är att slå in öppna dörrar, för de här diskussionerna pågår redan.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Det är ju ganska tydligt här att när social- och miljöutskottet skriver att landskapsregeringen med nuvarande resurser inte kan bidra med några nya program eller åtgärder med anledning av temaåret, så konstaterar utskottet ännu en gång att det är viktigt att beakta det här temaåret. Jag vet inte vad vi strider om. Lagtinget, som jag ser det, uttrycker en önskan om att uppmärksamma temaåren och landskapsregeringen kan väl inom ramen för de resurser och även genom att rikta sig utåt, ta det här till sig och uppmärksamma temaåren. Det finns inget motsatsförhållande mellan det och de insatser som landskapsregeringen gör i samma riktning.
Talmannen
Replikväxlingarna är avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Fru talman! Med anledning av lantrådets anförande, till den del det berör EU:s utrikestjänst, så tycker jag att det finns anledning för självstyrelsepolitiska nämnden att titta noga på frågan. Upprinnelsen till allt var när utrikesminister Stubb var på besök i landskapet, jag är inte säker på när det var, men jag tror det var i september. Då höll han ett anförande och det var speciellt många ungdomar på läktaren, men också andra. Då lyfte han bl a fram möjligheten att en av de 14 tjänster, som Finland kommer att få vid den nya utrikestjänsten vid EU, skulle kunna vikas för en ålänning. Så uppfattade jag hans löfte och erbjudande. Då måste man fråga sig i lagtinget, om man inte gör det i landskapsregeringen, hur skall ålänningarna, eller lagtinget i det här fallet, kunna säkerställa att det blir en ålänning som får jobb?
De här tjänstemännen skall i och för sig verka för EU:s bästa, men de är ju inte passlösa för det, de har kopplingar naturligtvis till utrikesministeriet i Helsingfors. Det står i tidningsartikeln som jag har att utrikesminister Stubb har lovat att lobba för en ålänning, jag vet inte varför han skulle lobba om Finland en gång har ett visst antal reserverade tjänster inom förvaltningen. Jag utgår ifrån att det är utrikesministern som tillsätter dem. Om jag har fel på den här punkten backar jag, men så här uppfattade jag Stubbs erbjudande.
Jag vill att självstyrelsepolitiska nämnden tar reda på vad det är för sorts tjänst. Om den tillsätts av EU, det kan vara så att de gör det formellt, men på rekommendation av de nationella regeringarna i så fall antar jag, men det är en formalitet. Om det skall vara en ålänning på en av dessa tjänster så då kan ju inte Ålands regering vara någon slags arbetsförmedling som går ut och annonserar ”anmäl er till regeringen om ni är intresserade av det här jobbet”, alltså till regeringen i Mariehamn, för regeringen i Mariehamn har ju ingen formell uppgift i den här frågan, som lantrådet nu en gång sade. Det är ju dåligt det.
Jag tycker att det skulle vara precis tvärtom, för att säkerställa att en ålänning verkligen blir tillsatt på en av de här tjänsterna så måste ju regeringen i Mariehamn ha ett inflytande över tjänstetillsättningen. Det kan ju ske på olika sätt, det minsta är väl det att landskapsregeringen annonserar ut den i åländska tidningar och att man kommer med ett förslag till Stubb, ett samrådsförfarande, vi tillsätter ju också landshövding genom att lagtinget har ett inflytande över det hela.
Jag kan inte godta den här lösningen, som lantrådet har kommit med, att skicka in en intresseanmälan till henne så skall hon se vad hon kan göra i frågan. Det är inte tillräckligt, som jag ser det, för det självstyrda Åland att bevaka sina positioner i EU på det viset utan det måste finnas ett formellt förfarande för dem som är intresserade och söker. Detta formella förfarande bör Ålands självstyrelsemyndigheter ha makt över och möjlighet att påverka. Om Stubb håller vad han lovar, så naturligtvis är det den personen som regeringen väljer som han skall tillsätta på den här posten. Annars är det några andra diskussioner vid något kaffebord där utrikesminister Stubb och någon från regeringen har suttit och pratat att ”vi går ut i tidningarna och så får ålänningar som är intresserade anmäla och så ringer jag sedan och berättar”. Så kan det inte gå till. Det kanske är praktiskt och familjärt, men det handlar ju ändå om ett offentligt myndighetsutövande.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Nu måste jag väl ändå ta min partikusin, Alexander Stubb, i försvar. Han sade när han var här att han har en egen tanke om att det skulle vara bra om man på en av de här posterna skulle få en ålänning. Sedan jobbade han vidare med frågan på utrikesministeriet i Helsingfors och fick då tydligen stöd för det på olika sätt och kunde därmed meddela landskapsregeringen och oss ålänningar att vi ska försöka möjliggöra det här. Enligt min uppfattning så bad han landskapsregeringen då att försöka hjälpa till att få så många åländska sökanden som möjligt, så att man på det sättet hade ett urval. Det kommer ju också sökande från Finland naturligtvis, i betydande mängder. Jag upplever att det här var ett gentlemen-agreement mellan honom och landskapsregeringen, att de skulle hjälpa till så att det skulle komma så många åländska sökanden som möjligt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Ja, men kära vänner, nog måste ni väl ändå se att det finns ett problem här med att tillsätta en tjänst i EU:s utrikestjänst, som enligt utrikesministern skall innehas av en kompetent ålänning. Det har han lovat här i lagtinget. Ja, lovat jobba för det, det är ju han som har ansvaret för att tillsätta tjänsterna. Det är på det här viset man förlorar det verkliga inflytande till någon annan på rikssidan. Nu skulle jag behöva lite flankstöd av Ålands framtid för att inte det här skall bli någon kaffebjudshistoria. Det är frågan om att lagtinget och landskapsregeringen säkrar sig ett rejält inflytande över att en ålänning tillsätts på den här posten och inte bara så länge Stubb är utrikesminister.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! På äldre dagar har kollegan Sundback och jag i många frågor börjat förstå varandra lite bättre och i vissa frågor väldigt bra. I den här frågan förstår jag inte över huvudtaget vad ledamoten Sundback talar om och varför hon säger det hon säger. Att landskapsregeringen inte kunde ta sig någon slags informell roll att kunna intressera så många ålänningar som möjligt när utrikesminister Stubb har öppnat för den här möjligheten att det, eventuellt och eventuellt t o m troligen, skall kunna anställas en ålänning till den här posten. Men söker inte tillräckligt många med goda meriter från åländsk sida så blir det ju naturligtvis ingen ålänning, något sådant generellt löfte har ju inte Stubb givit.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Att tillsätta statliga tjänster kräver ett formellt förfarande. Om en ålänning skall kunna tillsättas på en post, för att det är viktigt att det finns en ålänning i utrikestjänsten för vi har någonting att tillföra, alltså det som gäller Ålands självstyrelse, måste vi säkerställa att vi får den tjänsten. Regeringen ska ha ett formellt och reellt inflytande över att vi får en ålänning på den här tjänsten. Ja, naturligtvis beror det på kompetensen, men om det uttryckligen skall vara en ålänning, så då liksom förändras ju kompetensvillkoren.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland
Fru talman! Jag har som vägkost från lagtingsgruppen att jag skall hålla mig kort. Det är några frågor som jag tänkte kommentera som jag tycker är viktiga, det gäller regionkommittén, det gäller sjöfarten och våra olika representationer i Bryssel, med anledning av det som här har diskuterats. När det gäller Lissabonfördraget så är det ju så att lagutskottet har försökt nagla fast i text det som regeringen har lovat, d.v.s. att när man ändrar i mandatfördelningarna och antal mandat så skall Åland komma in på nästa plats så att säga, det är ju en målsättning.
För det första när det gäller regionkommittén. Nu kommer jag inte ihåg vem som först tog upp den här saken, men det är alldeles rätt att vi är på en annan nivå än vad vi talar i allmänhet, för vi anser ju att Åland i det här sammanhanget är en stat, eller som man ibland säger i teorin ett statsfragment, vi har alltså statliga funktioner och egenskaper och vi borde vara medlemmar på ett starkare sätt i den europeiska unionen. Det är alltså den vägen vi har försökt gå in på när det gäller ministerråden, när det gäller domstolen, när det gäller parlamentet, osv. Regionkommittén, är alltså den kommunala, regionala nivån, som Åland också omfattar.
Det är ju det som egentligen är min poäng även om vi inte är med på den statliga nivån så har vi ändå en särskild plats på den regionala nivån, dvs. som en kommun eller ett landsting och liknande. Jag tycker inte att man skall sätta de här mot varandra och säga att den ena inte är värd så mycket, men den andra skall vi ha och vi släpper den ena om vi får den andra. Det här var en lösning som gjordes i samband med inträdet till EU, vi fick den som kompensation för annat, men att regeringen räknade in Åland som en viktig del. Regionkommittén utnyttjar ju särskilt det här med nätverk och kontakter och kan också påverka.
Ett ytterligare argument som är viktigt var att när man förhandlade om det konstitutionella fördraget, före den senaste Lissabonprocessen, så var regionerna uppe på agendan på ett ganska starkt sätt i ett skede. Då var det också i diskussionerna att regionkommittén kunde bli lite i stil med ett andra parlament, alltså ett regionalparlament. Nu blev det en återgång från det när Lissabonfördraget ersatte det konstitutionella fördraget, men jag tycker fortfarande att vår princip borde vara att varje liten del av inflytande som vi kan ha så skall vi ha. Det gäller ju inte minst det informella inflytandet. Vi känner ju till att vi har flera ålänningar i kommissionen, vi har alltså sådana som har anknytning till Åland och dem drar vi nytta av ibland lite i smyg. Kommissionens tjänstemän får ju inte vara partiska på något sätt, men man kan ju ändå informera sina vänner och kolleger. Vi fick också i samband med kompromisserna en specialmedarbetare i representationen som är anställd av utrikesministeriet.
När det gäller de senaste tjänstemännen så har det förekommit väldigt mycket felaktigheter, att landskapet skulle ha anställt, att staten skulle ha anställt. Det är ju inte så utan det är ju kommissionen som anställer och då har man ofta kvoter från Finland. I Finlands kvot har utrikesministeriet, genom att man har blivit uppmärksammad på det, genom att man anser att Åland kanske borde ha mera kontakter, medverkat till att få en kvalificerad tjänsteman från Åland till kommissionen. Den här kvalifikationen bedöms ju av kommissionen. Inte går det för vem som helst som har mantal, mandat, kommunal plats, hembygdsrätt eller någonting sådant, det gäller inte i det här fallet. Det är inte ålänning i den vägen utan det är en kompetent person med åländska kontakter som kan bidra med insyn i kommissionen, för kommissionen, men har också kontakter till Åland. Det är ju precis som med kommissionärerna, de är ju inte nationella utan de skall jobba för hela EU.
Sedan en fråga som jag också vill framhäva, som kanske inte är så omfattande i texten. Det gäller sjöfarten och den har ju också en koppling till skattegränsen. När det gäller sjöfarten och de miljökrav som är på kommande så är de ju särskilt hårda för Finland och Östersjön. Där kan man säga att man också ser en effekt på kraven när Viking Line beställer en färja som skall minimera utsläppen med LNG–flytande naturgas. Där ser man också lite vad vi bör inrikta oss på i vår egen skärgårdstrafik om tjugo-trettio år, sådana krav kommer.
Sedan är det en annan sak att Åland och Finland har intresse av att de här kraven på svavelreducering skall göras lika i alla regioner, därför att det är snedvriden konkurrens som förslagen är nu. Finland har ju en lång kust för sina pappersvaror och vissa maskinvaror som egentligen kräver sjötransporter.
Det som är det absolut viktigaste när man talar om en eventuellt ändrad sjöfartspolitik i EU, de tendenser man kan se är att den skall bli mera flexibel när det gäller olika lösningar. Nu har vi nettolön och tonnageskatt, man kommer att koppla den mera till miljökrav, till utbildningskrav och liknande. För åländsk sjöfart är det absolut avgörande, för det första att konkurrensvillkoren är lika som för andra, alltså konkurrenterna i Östersjön, för passagerarfärjorna och för andra fartyg i övrigt. Man kan säga vad man vill om skattegränsen och tullkodexen, men hela trafiken här är uppbyggd på skattefri försäljning, vi må tycka illa om det, men det är helt enkelt så att den ekonomiska basen är den och då gäller det att se till att man långsiktigt tryggar den. När det gäller skattegränsen i övrigt så är det ju så i praktiken att man förändrar den på olika sätt genom elektronisk tullhantering och liknande. Målsättningen i första hand för landskapet är att bibehålla de förenklingar som finns när det gäller skattegränsen.
Min vägkost till självstyrelsepolitiska nämnden är att försöka se att regionkommittén faktiskt har en betydelse, särskilt när man ser det ur nätverks- och informationsperspektiv. För det andra att sjöfarten är helt avgörande för Ålands ekonomi, men det gäller att säkerställa lika konkurrensvillkor och att skatteundantaget är kvar så att det möjliggör taxfree inom en överskådlig framtid. Tack.
Talmannen
Begäres ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.
Enda behandling efter bordläggning
9 Landskapsregeringens ungdomspolitik
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2010-2011)
Den 08.12.2011 beslöt lagtinget att meddelandet inte ska remitteras till något utskott. Vidare beslöts att ärendet skulle bordläggas till 12.01.2011 då ärendets behandling avbröts. Fortsatt diskussion.
Ltl Johan Ehn
Fru talman! Bästa lagtingsledamöter! Till att börja med vill jag säga att jag vill rikta en eloge till ledamoten Barbro Sundback, som tog initiativet till diskussionen som vi hade här för en vecka sedan ungefär. Vi debatterade gemensamt i salen och sedan tillsammans med ungdomarna kring frågan om ungdomspolitik. Jag tror att det är bra att öppna upp på det här sättet och att faktiskt på olika sätt hitta möjligheter och diskutera samhällsbyggande med ungdomarna. Eftersom debatten som vi hade då mera tog sikte på hur vart och ett av partierna såg på hur man skall föra ungdomspolitik, så vill jag idag koncentrera mitt anförande lite mera kring just det som ligger på bordet, dvs. landskapsregeringens meddelande.
Det finns några saker som jag till att börja med vill vara lite kritisk till. Det förslag till program som ligger till grund för meddelandet släpptes av kommittén den 12 mars 2009. 12 mars 2009! Det tog sedan fram till den 25 november 2010 innan den nådde lagtinget. Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt. När jag sedan läser meddelandet och ser vad som står i själva programmet, som fortfarande också är rubricerat ”Förslag till ungdomspolitiskt program”. Det är dessutom så att överskriften på det här programmet är ungdomspolitiskt program åren 2009-2013.
Här har vi någonting som är ett litet bekymmer och det är att saker och ting tar lite lång tid, framförallt i förhållande till att vi diskuterar ungdomspolitik. Vill vi att saker och ting skall intressera ungdomar så tror jag det är viktigt att det faktiskt inte drar ut på tiden. Det nämndes i debatten tidigare att de som har suttit i kommittén inte skulle representera ungdomar osv. Det vill jag också ta avstånd ifrån. Där var det partierna som hade sin fria vilja att utse de här personerna. Jag tycker att det var en bra kommitté och jag tycker också att kommittén presenterade ett bra förslag till ungdomspolitiskt program. Sedan kan man väl ha synpunkter på att det kanske borde ha varit en del yngre ungdomar med, eftersom man strävar efter att ha ett ganska brett politiskt program som börjar någonstans i högstadieåldern och slutar när man fyller 25. Det skulle behöva finnas en lite bredare spridning där. Det är någonting som jag tror att man får fundera på framåt hur man skall lösa.
En annan fundering som jag har när det gäller den här biten är att när man läser meddelandet i förhållande till förslaget till program så sätter jag frågetecken kring vad det är för skillnad på de här? Det finns vissa skillnader, den mest tydliga skillnaden är ju faktiskt det att språket i själva programmet är lite lättare, lite möjligare att förstå, medan meddelandet är den väldigt typiska byråkrati- eller politiksvenskan. Det tror jag heller inte är riktigt bra och det står inte heller hur man har tänkt sig att föra det här vidare nu.
Jag förstår att man kanske inte har velat slå fast det ungdomspolitiska programmet fullständigt förrän man har haft den här diskussionen, men det skulle ha varit väldigt intressant och höra hur landskapsregeringen tänker gå vidare med själva fastslagandet av det här nu. Det finns diskrepanser, som jag ser det i alla fall, mellan det som landskapsregeringen skriver och det som finns i det ungdomspolitiska programmet. Det hade varit bra att kunna få mera diskussion kring de bitarna. Jag vet inte om någon från landskapsregeringen nu kan svara kring de frågorna.
För frisinnade moderaters del lyfter jag fram att inflytandefrågorna är det som vi ser som det absolut överlägset viktigaste när det gäller ungdomspolitiken. Det skulle vara dumt av oss att formulera här i lagtinget vilka frågor som ungdomarna skall diskutera och ha åsikter om och sedan försöka lösa dem. Vi vill svänga på steken. Vi vill säga att när vi har löst inflytandefrågorna så kommer ungdomarna att formulera problemen, de kommer att vara med och ge förslag på lösningar och de kommer att vara med på att genomföra lösningarna. Vi skall då vara med precis som i vilka andra frågor som helst, utan att kalla det för typiska ungdomspolitiska frågor, vara med och försöka lösa dem. De skall vara med och formulera den politiska dagliga agendan som ligger på vårt bord, utan att bli betraktade som någonting som man kör ett särskilt spår för.
Jag har ju själv varit en väldig aktiv ungdomspolitiker och jag måste ärligen säga det att vid tillfället när jag höll på som allra argast med det här, när jag var väldigt aktiv som ungdomspolitiker, då märkte jag kanske inte av att jag befann mig vid ett sidan-av-spår. Efter ett tag, när jag fick möjligheten från partiets sida att engagera mig på ställen där man fick vara med och verkligen fatta beslut, då insåg jag att mycket av det som kallas ungdomspolitik var ett spår på sidan om. Ett spår som den här salen och andra beslutande församlingar kanske inte alltid hade så jättestor respekt för. Det här tror jag är någonting som man faktiskt borde fokusera på i ett ungdomspolitiskt program.
Min vägkost för när landskapsregeringen skall godkänna ett ungdomspolitiskt program, det är faktiskt det att sätt kraften nu på att försöka skapa möjligheterna för ungdomarna att ta initiativ, att delta, att kunna påverka. Att kunna påverka på ett jämlikt sätt med oss andra som finns här. För att klara det så krävs alltså att vi vågar tänka lite nytt. Det är lätt att säga att allt står öppet, man har samma möjligheter som alla andra människor att delta i det här. Visst är det på det sättet, men det är ju vi som har varit med och byggt det här systemet, låt dem då vara med också och bygga det system som de skall vara med i framtiden och driva framåt. Ha en öppenhet för att också låta det få verkningar i hur vi för vår debatt och hur vi fattar våra beslut. Det här tror jag att är den svåraste biten att göra det på. Där tycker jag att det förslag till program som ligger, det ger några sådana idéer om vad man behöver göra. Framförallt att jobba med sociala forum, att öppna upp olika typer av möjligheter för ungdomar att komma in på olika plan, att man inte enbart måste finnas inom de traditionella partierna osv. utan man kan komma in andra vägar.
Jag tror också att vi skall akta oss för att inte begå det misstaget som jag upplevde att vi gjorde från samtliga partiers sida ett tag här, framförallt i början av 2000-talet, dvs. vi tyckte att man skulle vara så försiktig som möjligt med att försöka valla in ungdomar i ett politiskt parti. Jag tror att vi inte heller skall vara främmande för att berätta vad vi kan göra från partierna för ungdomarna och vad vi tycker och tänker i olika frågor och få dem aktiva hos oss. Det skulle vara en miss att tro att ungdomarna skulle vara mindre politiskt och ideologiskt intresserade än vad gemene man ute i samhället är. Det handlar bara om deras möjligheter att kunna ta del av den ideologiska diskussionen, som jag ser det.
Jag tror också att vi måste våga lyfta de här nya sätten att tänka på. Där försökte jag i debatten då, och jag har gjort det tidigare, diskutera kring rösträttsåldern. För egen del var det kommunalvalet som var den stora biten. Jag tror att man skall göra det dessutom på prov, jag hör till dem som är ganska försiktiga av sig när det gäller att göra större förändringar. Man skall lära sig av de försök man gör, se vad som är fördelar och nackdelar med dem, men vi måste ju våga prova. Man kan inte bara sitta och säga att de kanske inte riktigt är mogna ännu utan vi måste våga ta vissa steg, då skulle kommunalvalet vara ett utmärkt sådant.
Det finns många som har vågat prova på det redan. Jag har läst flera test som har gjorts och de allra flesta har fallit väldigt väl ut. Jag tror att här bör vi nog försöka se till att, nu klarar vi det inte till höstens val, men vi har val på nytt om ytterligare fyra år, vi skulle kunna ta det här steget vidare. Det tar jag som en inteckning på att alla partier också var intresserade av att göra, den debatt vi hade här, samtliga markerade på det, så jag hoppas nu att man faktiskt tar tag i det och börjar se till att det är möjligt.
Fru talman, grunden finns i förslaget till ungdomspolitiskt program. Jag hoppas att landskapsregeringen nu när man slutligen skall fastställa det, faktiskt tar fasta på det som handlar om inflytandefrågor, det som handlar om att ge ungdomar möjligheten och mindre formulerar från landskapsregeringens sida, vad som är ungdomspolitiska frågor. Det tror jag att varken landskapsregeringen, jag eller någon annan här i salen är kompetenta att göra utan det är det ungdomarna själva som är. Tack.
Ltl Åke Mattsson, replik
Fru talman! Jag begärde en replik angående det här som man lyfte fram hur viktigt det är att man får med ungdomarna. Det handlar kanske inte heller bara om ungdomarnas möjlighet att vara med och påverka, utan det handlar om hela Ålands framtid. Det är viktigt att man tidigt väcker intresset för politik. Det är mycket möjligt att man flyttar bort och försvinner men de återkommer i trettioårsåldern.
De flesta åländska kommunerna märker av att det finns ett sviktande politiskt intresse nu. Man har så många andra olika fritidsintressen osv. så att man prioriterar bort den här biten. För att man skall ha bra politiker på landskapsnivå så krävs det också att man börjar tidigt på kommunal nivå osv. Framförallt, skall vi ha den här kommunstrukturen som vi har idag så gäller det också att det finns tillgång till mycket kompetenta och intresserade politiker.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! För det första skall vi väl hoppas på att vi inte skall ha den här kommunstrukturen i framtiden utan att vi skall ha kommit längre vad gäller den biten. Sedan håller jag med ledamoten Åke Mattsson, det är en viktig aspekt som han tar upp här. Det finns överlag ett ganska svalt intresse för politisk aktivitet och det är inte bara någonting som gäller ungdomar.
Tillbaka till när man skall skapa intresse för att vara med och påverka, så tror jag att man måste lyfta det som har med individerna att göra, alltså att individen ser möjligheten att vara med och påverka på ett sätt som känns meningsfullt och som känns möjligt att göra framåt. De facto är det väl kanske på det sättet, att ungdomar kanske inte alls som vi många gånger försöker utmåla det, är mindre intresserade än vad gemene ålänning är utan de kanske t o m är mera, men de har inte möjligheten att nå fram på samma sätt som vissa gnällspikar kanske gör i messaspalter och kommentarer på Ålandstidningens hemsidor.
Ltl Åke Mattsson, replik
Fru talman! Tack, det blir ju inte riktigt en debatt för den här gången så är vi ju faktiskt överens igen i de här frågorna. Kommunstrukturen kan vi fördjupa oss i just nu, men vi är väl överens också där att vi kanske behöver se på den. Det är inte därför vi skall ha ungdomarna in i det här. Den här saken kan man ju inte nog lyfta fram, ungdomarna är ju ingen enhetlig homogen grupp utan åsikterna varierar i ännu högre grad bland ungdomarna än vad det gör bland oss vuxna. Vilka frågor skall de jobba med? Ungdomspolitiska programmet är inte speciellt prioriterat om man frågar ungdomarna.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! Nej, jag tror att det viktiga med det ungdomspolitiska programmet är att sätta upp hur vi skall ge de här arenorna, hur vi skall ge möjligheter åt ungdomarna att vara med och jobba? Sedan sätter de agendan i övrigt. Det är väl också min vägkost till landskapsregeringen. De finns delar i det ungdomspolitiska programmet som föreslås, som innehåller sakpolitiska frågor. Jag sätter vissa frågetecken om man verkligen skall driva just dem med ett ungdomspolitiskt program. Man kan driva dem som särskilda politiska frågor i ett annat sammanhang, i budgeten eller när man diskuterar ett regeringsprogram eller när man gör sådana saker. Då skall man inte märka dem som typiskt ungdomspolitiska, utan det är precis en åtgärd som det handlar om att stoppa knarket eller att sänka promillegränsen eller någonting annat. Så skulle jag vilja att vi får en syn på ungdomspolitik. Det skall inte vara någonting som är ett alternativ till det vi har i dagsläget, utan det skall vara en integrerad del.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Camilla Gunell
Fru talman! Jag vill också tacka för den debatt som vi höll i lagtinget senast, den var givande och intressant. På något vis så stannade det kvar hos mig efter diskussionen att vi i många fall i den här frågan talar lite förbi varandra och kanske inte förstår riktigt hur vi på olika sätt definierar ungdomspolitik och vad som, i alla fall jag menar, borde genomsyra ett sådant här program. Det står att målet med landskapets ungdomspolitik är att engagera unga och därmed öka deras inflytande. Programmet skulle gälla 2009-2012. Nu har två år redan gått. Jag hoppas att man kan skjuta fram det och uppdatera det så att det gäller från 2011 och några år framåt.
När man efterfrågar ungas engagemang, deras delaktighet och deltagande i demokratiska processer så är det ingenting som går i en hast på en kafferast att fråga vad en person tycker och så har man plötsligt fått ungdomarnas perspektiv. Jag tror att man måste problematisera och vidga diskussionen om demokrati för att komma in på kärnan med vad vi menar med ungdomspolitiskt arbete. Det kräver långsiktighet, uthållighet och det kräver också kunskap om hur man skapar och får igång ett samtal, hur man jobbar med unga för att de skall hitta fram till sina egna värderingar, till sina åsikter, att kunna ge dem redskap att formulera sig och även på allvar uppmuntra till att ifrågasätta och kritiskt granska. Det kräver resurser och resurspersoner som har en särskild kunskap och som är utbildade att hantera den här typen av verksamheter.
Demokrati tar tid och det kan man se i de länder som just har börjat bygga sina demokratier, men också hos oss, där vi har haft systemet länge, krävs det ett ständigt utvecklingsarbete. Jag tror att man också måste skilja mellan formell makt och informell makt, man måste skilja mellan formellt inflytande och reellt inflytande. I ett samhälle finns det både formella och informella maktordningar. Den som har en formell maktposition och kanske sitter här i lagtinget har för den skull kanske inte ett reellt inflytande. Vi lyssnar inte på allas åsikter lika mycket, en dels åsikter är mera värd än andras. Det är skillnad ibland på hur vi lyssnar till kvinnors och mäns åsikter, hur vi lyssnar till en person med stor kunskap på området och en som har mindre kunskap på området och särskilt då på hur vi lyssnar på en ung person i relation till en äldre. Det är svårt för en ung person att bli tagen på allvar.
Sedan har vi också reell makt som utförs och ger ett inflytande utan att man har en formell ordning. Man tittar närmare på hur det fungerar i olika länder genom att föra demokratiutredningar. Den informella makten kanske finns i föreningar, i näringslivet, den kanske finns hos dem som har mycket pengar, i media, fackförbund, organisationer. Politikerna har ett stort ansvar att skapa förutsättningar för dem som inte har samma tillgång och möjlighet att påverka och där är ungdomarna en sådan grupp.
Att lära sig jobba demokratiskt är inte bara en fråga om formalia, utan det är en fråga om attityder. Det är väldigt viktigt att lära sig arbeta i en grupp, att kunna argumentera, att kunna förhandla, kunna lyssna till andra och respektera andras åsikter och att göra kompromisser. Det här är alltihopa något man måste lära sig. En del har kanske kapaciteten och förutsättningarna och kunskaper med sig hemifrån, man har kanske vuxit upp i ett livligt diskuterande hem, andra kanske inte har det, man startar ur olika utgångspunkter.
Då måste man jobba på två sätt, vi kan bjuda in unga till de vuxnas arenor, att komma och diskutera och ha en debatt, så som vi gjorde här i lagtinget sist, men det allra viktigaste tror jag är att ge vuxenstöd för unga att skapa sina egna arenor för debatt och diskussion, en arena där debatten sker på deras egna villkor.
För att det här skall bli lyckosamt är det viktigt att man gör ett grundligt basarbete. Under förra mandatperioden fanns det ett uttalat missnöje med ungdomsrådet, med upplägget av det, de uppgifter de hade och hur det skulle fungera. Därför var åtminstone jag lite besviken över att man kommer med rådet igen och inte ger det några nya former eller har en diskussion om hur man skall kunna förbättra arbetet där. I ett brev från ungdomsrådet, daterat den 8.1.2007, skriver ungdomsrådet att ”vi i ungdomsrådet vet inte riktigt vad vi fyller för funktion och hur vi skall arbeta. Det sägs att vi är ett rådgivande organ till landskapsregeringen, men faktum är att vi inte får så många ärenden att behandla från landskapsregeringen. Någon förändring är nödvändig och vi känner att vi behöver hjälp med att finna nya sätt att arbeta. Det kanske inte är den mest lämpliga form som finns nu.” Med den utgångspunkten så tycker jag att man borde ha funderat över nya former för arbetet.
Inom socialdemokraterna har vi många personer som länge har jobbat med ungdomar och demokratiarbete. Det finns ledare, metoder, modeller för hur man jobbar med det här. Mia Hanström är en av dessa och Skunk, som hon har byggt upp under många år, dvs. skärgårdsungdomarnas egen organisation, är ett levande exempel och ett föredöme där man verkligen har gjort det här basarbetet. Många gånger när jag har varit och diskuterat i skolor så är en av dem som först har räckt upp handen och haft en åsikt och ville bemöta en politiker i en debatt, en av dessa ungdomar från skärgården som har gått i Skunk och har lärt sig det här grundligt.
Demokrati är inte bara en metod och ett styrelseskick som vi håller på med på de vuxnas arena, utan demokrati är någonting man måste lära sig. Det finns som sagt moderna och goda exempel både västan och östan om Åland. Några metoder som jag kan nämna är framtidsverkstäder, open space, sökkonferens via lågcafé, tvåhundra meter demokrati, osv.
I Helsingfors har man gjort en stor satsning, en långsiktig satsning på demokrati i skolan, som handlar om att bygga upp system för hur ungdomarna kommer till tals och för hur synpunkterna som de kommer fram till efter processer, verkligen sedan förverkligas och förs upp på agendan. Skolans roll i demokratiarbetet är väldigt viktig, därför vill jag understrecka att de mål som landskapsregeringen sätter upp i sitt program måste följas upp med resurser och särskilda satsningar på skolan.
Ytterligare en sak innan jag slutar. Jag skulle vilja att man överväger att titta över lagstiftningsbiten en gång till. Det här är ett politikområde som jag tycker vi kan erkänna att vi är efter i på Åland jämfört med andra regioner. I Finland, eller i riket, så har man sedan några år tillbaka en väldigt progressiv ungdomslag. Jag tycker den mycket väl kan fungera som modell. Det finns faktiskt ett bra underlag redan i landskapsregeringen som togs fram av den ungdomskonsulent som jobbade tidigare och som nu ligger till grund för hur man kan gå vidare med det här. Ungdomskonsulenten finns som en resurs i förvaltningen, men det är en 60 procentig tjänst, om jag minns rätt. Den har funnits sedan 2006 och det finns ett enormt arbete att göra. Man måste fundera över om resursen verkligen är tillräcklig.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Jag kommer delvis att säga liknande saker som både ltl Ehn och ltl Gunell, nämligen upprätthålla mig kring ungdomens inflytande. Det är ju det som är det allra viktigaste, att man ger ungdomar arenor för att själva forma sin framtid. Då skapar man ungdomar som vill forma sin framtid och som ser sin framtid, som sätter upp mål och visioner för sitt eget liv och för hur de vill förändra, förvalta Åland osv. Det här kan sägas väldigt fint och högtravande, men det handlar sist och slutligen om att man måste släppa ungdomarna till organ där man tar reella beslut och verkligen kan påverka och inte bara klappa dem på huvudet och säga ”oj vad duktiga ni är nu som har en åsikt”. Man bör ge dem verkligt inflytande.
En sak som jag reagerade ganska starkt på, när vi hade diskussionen med ungdomarna och där jag satt i panelen tillsammans med andra partirepresentanter, var det att det verkar vara sisådär med den saken när det gäller studeranderåden i de åländska gymnasieskolorna. Nästan alla som uttalade sig så hade mer eller mindre bekymmer med det att studeranderåden inte får riktigt den roll de borde ha och vissa frågor kommer inte dit som borde vara där. Överlag, elevdemokratin var dålig. Kommer ni ihåg det här med skyliften? Där var det en studerande som sade att man borde ha frågat dem. Jo, man borde fråga eleverna i större utsträckning, inte kanske låta eleverna styra skolan, men fråga dem i budgetskedet vad de tycker. ”Vad tycker ni skulle vara bra att satsa på för att undervisningen skall bli så som ni vill ha det?” Sedan är det säkert så att ungdomar inte sitter med all expertis, men kanske de kan komma med väldigt viktiga infallsvinklar för att göra utbildningen så bra som möjligt. Då känner man sig delaktig. I det här fallet så ville man inte köpa skyliften, visst måste man kunna om skylifter osv., men den kunde man hyra. Det var ett konkret exempel.
När det gäller studeranderådens inflytande i de åländska gymnasieskolorna så måste det till en skärpning. Den signalen måste man från landskapsregeringens och utbildningsministerns sida, tycker jag, tydligt skicka till de åländska skolorna att de ska skärpa sig till den delen och se till att studeranderåden får ett verkligt inflytande, göra dem delaktiga, ge dem ansvar så att de känner att det är meningsfullt. Jag trodde det var bättre ställt än vad det var, uppenbarligen.
Varför jag säger det är för att de allra flesta ungdomarna går i en gymnasieskola på Åland, där finns en naturlig kanal att nå ut med just plattformstänkandet. Man börjar kanske i studeranderådet eller i en förening och aktiverar sig i sin framtid. Det kan till en början vara väldigt begränsat, man kanske sitter i styrelsen för en idrottsförening eller för ett mindre nätverk eller klubb. Om man finner det intressant att representera andra och bygga samhället så går de vidare och i gymnasieskolan kanske man ytterligare kan utveckla intresset. Man skall inte förvänta sig att alla ungdomar intresserar sig, men de potentiella samhällsbyggarna skall ges de här möjligheterna. Studeranderåden är därför en väldigt viktig plattform.
Sedan tycker jag att man borde överväga två åtgärder när det gäller att skapa inflytandeplattform. Det är att man skulle förverkliga och nu tror jag t o m att man kunde tala om att man borde lagstifta om att det med jämna mellanrum skall ordnas ett ungdomsparlament. Då skall man ta modellen som både jag, ltl Ehn och ltl Anders Eriksson i olika former har uttalat oss positivt om, att man väljer ungdomsparlamentet i skolorna, man för valkampanj och sätter upp kandidater och efterliknar i stor utsträckning riktigt val. De ungdomar som utgör ungdomsparlamentet har röstats dit med förtroende av andra ungdomar, de kan anses representera ungdomarna som har röstat på dem.
Formerna för de ungas parlament kan man alltid diskutera, men det är en idé att man får ta initiativ, ungefär som motionsstil här i lagtinget, och så tar ungdomsparlamentet vissa beslut och framförallt så tillsätter ungdomsparlamentet ungdomsrådet som blir ungdomarnas regering. Gör man det på det här viset, val först, ungdomsparlament och regering, som sedan då förverkligar den ungdomspolitik i huvudsak som ungdomsparlamentet har lagt fram, plus egna initiativ och uttalar sig i remissinstans osv. så får ungdomarna genom det här ett verkligt inflytande. Sedan kan man vara allt från ledamot i ungdomsrådet till att inte ens delta i valet, man väljer själv ambitionsnivå, men jag tror att då har man en reell möjlighet. Det skulle vara en väldigt viktig plattform. Jag skulle vara beredd t o m att lagfästa den, så att vi inte kommer undan, att det inte blommar upp och så blir det ingenting igen, utan man skulle stifta en lag helt enkelt om ungdomars inflytande. Det här kunde bli ett exempel i världsklass, vi som säger att vi har världsrekord i demokrati, vi kunde också tillämpa det när det gäller ungdomar.
Sedan tycker jag att man seriöst, vilket också kom upp på debatten, skulle överväga att sänka rösträttsåldern till sexton, också i lagtingsvalet. Det här var jag konstigt nog ensam om att räcka upp handen för, men ju mera jag funderar på det, desto viktigare tror jag att det är. Huvudargumentet för det är att det stora problemet vi har med åländska ungdomar i åldern 18-24 är att man ofta far bort och studerar, bort från Åland oftast till Sverige, redan före man har deltagit i sitt första lagtingsval. Det gör att man inte riktigt kommer in som ungdom i politiken. Visst kan man rösta fast man är borta och studerar, men det kan hända att man inte tar samma del av valkampanjen och valrörelsen när man är i Sverige, eller i Finland eller någon annanstans och studerar.
Om man får rösta redan första gången när man är sexton, då skulle man nå betydligt flera tidigare. En kombination av ungdomsparlament, lagfäst verksamhet som alltid sker och kanske årligen uppmärksammas och sexton års rösträtt, då skulle man kanske få ungdomar tidigare in i det tänket att man har en röst och skall delta i val osv. Det tror jag skulle göra att röstningsprocenten, deltagandet bland ungdomarna är ju fantastiskt lågt på Åland, skulle komma upp. Det är en stor brist att valdeltagandet är så pass lågt som det är generellt, men framförallt i den här åldersgruppen. Jag sällar mig till Rädda Barnen i Sveriges kampanj, röstavidsexton.nu. Jag tycker att vi skall börja fundera på att införa det.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Här har jag ett utkast till en ungdomslag för landskapet Åland och jag hoppas att någon tar den vidare och för fram den. Man kan mycket väl reglera de här sakerna och framförallt definiera i lag vad man menar med ung, ungdom, ungdomsarbete, ungdomsverksamhet, ungdomspolitik, ungdomsförening osv. Det som ledamoten Danne Sundman lyfter upp i sitt anförande om skolan och hur viktigt det är att skolan inte bara har en struktur utan även en kunskap och ett vuxenstöd för att verksamheterna fungerar, det stärker det som jag också var inne på att skolan har en formell struktur för hur elevernas inflytande skall utövas, men de har inga reella möjligheter att påverka och det är det man måste få att gå hand i hand.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag håller med ltl Gunell om det att skolan uttryckligen har en roll och man får absolut inte se ungdomarna som en belastning när det gäller att göra dem delaktiga i skolbygget, samtidigt kan man inte ge all makt till de studerandena. Delaktighet och att man ger dem ett reellt inflytande just när man budgeterar t ex är väldigt viktigt. Vi kan inte göra det tydligare i lagstiftningen till den delen, men däremot tror jag att landskapsregeringen skulle må bra om man gick ut med den vägkosten och centralt uppmanade skolan att rent ut sagt skärpa sig när det gäller den här frågan. Det intrycket fick jag av den här diskussionen.
Ltl Camilla Gunell, replik
Fru talman! Ja, det är ju helt klart ett vuxenansvar att se till att det här funderar, att ungdomarna har en reell påverkningsmöjlighet. Där tycker jag att man skulle titta närmare på exemplet Ung röst, som finns i Helsingfors stad. Där ges ungdomarna i skolan en direkt påverkan vad gäller skolmiljön, det handlar exempelvis om inköp av bänkar och bord i korridorer och sällskapsrum, det handlar om gymnastikredskap osv. Rent konkreta saker som är lätta att förstå och lätta och handgripligen kan vara med och besluta kring.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Som jag sade, det finns många goda exempel. Det som ltl Gunell nämner nu är ett och i Sverige finns det många lyckade exempel, där man gör ungdomar delaktiga. Det gör också att de i större utsträckning känner att det är deras skola och också kanske är varsammare med utrustningen och tar sin skolgång på större allvar. Det är på alla sätt och vis positivare, man knyts närmare och känner att man har ett verkligt inflytande. Det är ju enkelt här på Åland när vi har små skolor där alla rektorer i de åländska skolorna känner alla elever, nu skall det ju bli en, men den rektorn kommer högst troligen fortsättningsvis att känna de allra flesta eleverna personligen. Idag känner rektorn alla elever till namnet i stort sett, det gör att alla sådana här saker är lätta att införa, därför förvånar det mig att det verkar vara så illa ställt som det framgick av diskussionen.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Vicelantråd Britt Lundberg, replik
Fru talman! Även jag blev förvånad över studeranderådens brist på inflytande och bristerna på de rutiner som direktioner och vi själva inom förvaltningen har för att höra dem. Det är därför som jag lyfter det väldigt tydligt i mitt anförande och talar om det här när det kom fram att direktionerna inte över huvudtaget har kommunikation med studeranderåden innan man lägger iväg sitt förslag till budget.
Det som kommer att bli det centrala i den handlingsplan för 2011 som skall fastställas inom kort, är att utveckla studeranderådens inflytande. Vi ska också stimulera kommunerna och rektorerna i skolorna vad gäller elevrådens inflytande, det fungerar ändå bättre i den kommunala grundskolan än vad det gör i gymnasieskolan om vi skall vara ärliga, och också finna fungerande forum för ungdomsråd och hur det skall utvecklas i framtiden. Det här är tre väldigt centrala och mycket viktiga frågor.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det är mycket bra att man sätter fokus på de här frågorna nu så fort som möjligt. Förutsatt att ungdomarnas åsikter är representativa så är det en stor brist som bör rättas till och också frågan om hur ett ungdomsparlament skall arrangeras, var och hur och när, det är också väldigt viktigt. Det är rätt saker att börja med.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Åke Mattsson, replik
Fru talman! Ett erkännande till ltl Sundman för att han tar upp det här, det är en angelägen fråga, också hur man hanterar återväxten så ett fungerande elevråd är viktigt, att man får den kraften att det går vidare, att man har en bra tillväxt. Det är kanske en av de centrala frågorna.
En annan sak varför jag begärde replik är att man pratar hela tiden om inflytande och inflytande och inflytande. Vi som har varit med i politiken vet att inflytande är ganska begränsat många gånger, det kanske är möjligheter att påverka som skulle vara viktigt för demokratin och att man också skulle slippa en del av messarspalterna. Man har en tid som man är med och försöker förändra och framföra sina åsikter och sedan får man acceptera besluten när de kommer politiskt.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Messarspalterna är också en typ av inflytande, det brukar ofta bli stora reaktioner av ett enkelt mess. Det som är viktigt, som jag sade i mitt huvudanförande den 8 december, om man kan kalla det demokratiskt fostran, att man förstår att man har rätt att påverka sitt samhälle som konsument eller som deltagare i val eller att man som studerande har rätt att välja studeranderådsrepresentanter, man har rätt att engagera sig och själv ta den här rollen. Det viktigaste av allt är att man lär sig fungera i en styrelse och lär sig kunna ta beslut, utvärdera situationer, hela livet går ut på att ta olika beslut, stå inför olika val i olika roller, antingen som enskild person, konsument och privatperson eller som företrädare för andra. De här möjligheterna skall tidigt visas, då fångar man också upp de ungdomar som vill engagera sig och det gör att man får ett större urval, ungefär som inom idrottsrörelsen, alla som vill skall få spela fotboll, de som är duktiga blir sedan elit och några stannar kvar på motionsnivå.
Ltl Åke Mattsson, replik
Fru talman! Jo, i det här sammanhanget har jag en kunskap som ledamot Sundman inte har och det är att vara politiskt inaktiv. Jag fyllde gubbe flera gånger om innan jag blev politiskt aktiv. Jag inser ju idag hur viktigt det är att ha kunskapen och förstå saker och ting i samhället, hur det fungerar. Jag hävdar emellanåt att man borde sänka skatteöret med en procent efter att man har varit med i en politisk nämnd eller någonting annat, att man har en insikt i det. Det är viktigt redan det, även om ungdomarna kanske inte blir aktiva och ställer upp i partier osv., men bara att man har varit med lite och förstår grejen, att man är med och påverkar, försöker förändra, driver frågan så mycket som möjligt. När beslutet är fattat så får man släppa det och gå vidare och acceptera det. Det är det som är demokrati. Utifrån är det många som kommer och föreläser och talar om saker och ting och de reagerar att vi här på Åland inte släpper det här med budgeten, man har skurit ner saker och ting och då får man gilla läget och försöka göra det bästa möjliga. Man kan inte säga hur man skulle ha gjort om man skulle ha haft pengar, utan man kör vidare. Det är en viktig aspekt.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det var intressant att höra ltl Åke Mattsson lätta sitt hjärta. Det är ju så att man kommer till insikt förr eller senare i livet och det där väljer man själv. Man frustreras ofta över ungdomars ointresse ibland för politik, men det är inte hela världen. När man är ung så har man andra prioriteringar och tänker på andra saker. Det viktiga är att man har tomgångskunskapen om att man är medborgare i ett samhälle som är fritt och där man i demokratiska val får välja sina representanter, där man i alla sammanhang har egen fri vilja att hantera. Det är inte alla förunnat i världen, det är egentligen en mindre del av världens befolkning som har det så bra. Det här bör man ha i bakhuvudet den dagen man har studerat färdigt och kommer till de här insikterna som ltl Åke Mattsson kom till ganska sent tydligen. För övrigt så är det positivt om man kommer till den insikten som ltl Åke Mattsson nu har gjort, att samhället skall drivas effektivt så att vi kan ha en låg skatt.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! När ledamoten Sundman sade om det här med sexton års åldersgräns för att rösta till både kommunalval och lagtingsval noterade jag att alla satte upp handen när det gäller kommunalval, det gjorde också jag och det står jag för. Det är klart att Sundman har en poäng när han säger att om man skulle sänka till sexton också i lagtingsvalet så skulle man nå flera. Man skulle kunna snappa upp dem, som jag tror att han uttryckte sig, innan de studerar utanför Åland. Det har han onekligen en poäng i, men jag tror ändå att man bör tänka efter både en och två gånger innan man lägger upp handen den gången. Vi kör kommunalvalet, ser vad vi vinner för erfarenheter av det, det kan säkert vara positivt, åtminstone är det min utgångspunkt och sedan går man vidare. När det gäller lagtingsvalet så bör man fundera varför, trots att jag förstår tanken, att man kanske kan intressera flera inledningsvis.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Man bör alltid fundera på sådana förändringar och att införa sexton års åldersgräns för rösträtt i lagtingsval är givetvis ett större steg än i kommunalvalet, men man skall betänka att man blir straffmyndig när man blir femton och det är ett jättestort steg. När man fyller femton år så blir man mycket av vad man kan säga vuxen, fast man fortfarande är väldigt ung, på sätt och vis mera än när man fyller arton, även om man då blir myndig och blir så att säga egen juridisk person. Femton år är väldigt stort steg också. En sådan rättighet som rösträtt skulle, som jag ser det, vara förenlig med att ge åt en sextonåring. Å andra sidan, man kan också överväga, skall man få kandidera i val redan när man är sexton eller ska man bara få rösta? Vi har alla möjligheter att begränsa det till den delen. Jag tror inte att det kan på något vis vara skadligt att ge sextonåringar rösträtt, jag kan inte komma på en enda sak. Ja, det är att man röstar på fel politiker då. Det förekommer också bland vuxna.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Nu tror jag ändå det är så att vara valbar och att vara myndig hänger ihop lite. När det gäller kommunalvalet så avviker man från den principen om man skulle ge rösträtt vid sexton år men som sagt var, jag tror det är bra när det gäller till att stimulera intresset för politik hos de unga. Jag tror också det kan vara bra när det gäller intresset för kommunalvalen, som vi vet att inte skulle vara så speciellt stort om det inte skulle vara samtidigt som lagtingsvalet.
Igen, jag säger inte att jag kategoriskt är emot sextonårs åldersgräns när det gäller lagtingsvalet, men jag vill att man funderar på det ett varv till. Jag tror att man skulle vinna mycket på om man sänker först i kommunalvalet, utvärderar de erfarenheterna och sedan får man se om man eventuellt sänker i lagtingsvalet eller inte. Jag vet faktiskt inte om det ens är möjligt med tanke på myndighetsåldern.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Som jag ser det så är det självstyrelsens behörighet och lagtingets sak att besluta om rösträttsåldern och detaljerna kring det, så möjligt måste det i alla fall vara. Som sagt, huvudargumenten är just det att man får ungdomar i större utsträckning att vara med om en valrörelse innan man tillfälligt, eller kanske tyvärr ibland för resten av livet, flyttar bort. Det kan på många sätt också ha den positiva effekten att det stärker hemhörighetskänslan, samhörighetskänslan med Åland och det kanske man har i bagaget den dagen man står inför beslutet att komma hem eller bli kvar. Det är ju onekligen den absolut största ungdomspolitiska frågan, att man till varje pris måste försöka få ungdomarna att komma hem igen efter studierna. Det är det som verkligen är Ålands framtid.
Talmannen
Replikväxlingen är avslutad.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! I mångt och mycket är vi ganska överens i de här frågorna, ledamoten Sundman och jag, men jag har några kommentarer dock. Just vad gäller rösträttsåldern så tror jag det är viktigt att man tänker i de banorna att man kanske måste ha bästa möjliga förutsättningar för att få det här att ge ett positivt utslag. Det betyder också att man måste se till att man skapar möjligheterna för att sextonåringarna på ett bra sätt tar del i det här demokratiska systemet. Vi har gjort mycket av det som vi har diskuterat i övrigt, alltså sett till att man har fått den demokratifostran som man behöver och de kunskaper man behöver före man går in och gör de här bytena. Därför skulle jag vilja göra det här i en tvåstegsraket, att man först börjar med det här och sedan tar man ställning vidare till om också lagtingsvalet kan vara möjligt, det tar jag inte ställning till i det här läget.
Den andra biten jag ville kommentera är att jag håller med om att skolorna har en viktig uppgift vad gäller demokratifostran, men man får inte heller glömma föreningarnas mycket viktiga roll i det hela.
Till sist, fru talman, det här med att göra lagstiftning till olika åldersgrupper, det är någonting som inte riktigt tilltalar mig, det tror jag att snarare förstärker det här med vi och dem.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Först när det gäller lagstiftning så tror jag att den kan inskränka sig i första hand just till ungdomsparlament, att man lagstiftar om det för att det skall bli tvunget att arrangera och ungdomsrådet. Om man skall ge ungdomsrådet beslutsmakt och budgetmedel för att göra vissa saker, då måste det vara grundat på lag, det handlar inte om en ungdomslag konkret från min sida.
När det gäller rösträtt så skall man komma ihåg, det kommer ungefär 300 röstberättigade varje år och sänker man åldern till sexton år så är det bara 300 som får rösta när de fyller sexton, 300 som får rösta när de är sjutton, arton och nitton. Idag är det ju omvänt att det är bara 300 som får rösta när de blir arton och inte fick förra gången. Det blir en glidande skala i och med att det är fyra års perioder.
Jag vill slutligen hålla med om att man bör komplettera med andra åtgärder, just det här med att få ordning på studeranderådet och ungdomsparlamentet, de här tre sakerna hör absolut ihop. Summa summarum så kan det skapa någonting väldigt positivt, att unga ålänningar i god tid skaffar sig den demokratiska fostran.
Ltl Johan Ehn, replik
Fru talman! En sista kommentar just vad gäller rösträttsåldern, det är mycket möjligt att man sedan i ett senare skede skulle kunna ta steget vidare också. Då skall man börja med att ställa sig frågan om myndighetsåldern är den rätta som vi har idag, arton år. Det återstår egentligen snart bara det ekonomiska ansvaret som man får först när man fyllt fullt ut, idag när man fyller arton.
Sedan några ord till om lagstiftning. Jag kan förstå att det kanske kan behövas till viss del någon typ av lagstiftningsåtgärder kring det här, men det får absolut inte bli en enskild lagstiftning som handlar om just ungdomsfrågor, det tror jag skulle vara väldigt tokigt.
När det gäller hur man organiserar upp de här bitarna så bör man så långt det är möjligt undvika lagstiftning för att inte få det sega systemet. Vi vet ju hur vi själva kan förbanna det ibland, att vi har en situation där vi har lagfäst någonting när det gäller att diskutera och påverka och då blir det väldigt stelbent. Jag vill varna för att regelbinda det allt för mycket, låt dem själva skapa de här nya instrumenten och låt dem visa hur det skall fungera.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag håller absolut med. Skall man lagfästa om någonting så är det plattformar. Där kan man också göra rätt så brett regelverk med ett stort inslag av ramlag. Jag tror nog att man själv kan välja formerna för ungdomsparlamentet osv., men man skall komma ihåg att vi har en lagstiftning som stipulerar alla möjliga organ, skördeskadekommission och vad det finns. Varför skulle vi inte kunna ha om ungdomsparlament? Då får vi en piska på ryggen att arrangera det här, det tror jag är viktigt. Sedan är jag inte heller för generell ungdomslagstiftning eller skärgårdslagstiftning eller annan sådan, utan det skall man kunna prioritera i de organ som är tillsatta, Ålands lagting ytterst och sedan också underlydande myndigheter och beslutande organ.
Talmannen
Diskussionen är avslutad. Lagtinget antecknar sig meddelandet för kännedom.
Enda behandling
10 Talmannens representationsersättning
Talmanskonferensens framställning (TMK 1/2010-2011)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion
Vtm Gunnar Jansson
Fru talman! En ren teknisk framställning från talmanskonferensen. Det är fortfarande så att praktiskt taget alla andra villkor kring våra uppdrag regleras nu på en lägre nivå. Det har ändå fortfarande förblivit på det sättet att talmannens representationsersättning skall beslutas av lagtinget årligen på framställning av talmanskonferensen. Det är en sådan vi nu har framför oss, med innebörd att representationsersättningen för talmannen skulle höjas precis på samma sätt som ledamöternas arvoden har höjts. Det här följer regelverket och det innebär en förhöjning med 1,1 och 2,8 procent för 2011, eller så att ersättningen för talmannens representationskostnader år 2011 skulle utgå med 3 787 euro, vilket innebär en förhöjning från i fjol med 117,50 euro. Jag äskar bifall till talmanskonferensens framställning.
Talmannen
Detaljbehandlingen vidtar. Talmannen föreslår att framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Framställningen i dess helhet föreläggs för godkännande. Godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
11 Fysisk aktivitet och hälsa på skolschemat samt hälsofrämjande aktiviteter i skolan
Kulturutskottets betänkande (KU 1/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 2/2007-2008)
Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 16/2009-2010)
Ärendet avförs och tas upp vid ett senare tillfälle.
Enda behandling
12 Införandet av resultatlön för lärare
Kulturutskottets betänkande (KU 2/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 8/2007-2008)
Ärendet avförs och tas upp vid ett senare tillfälle.
Enda behandling
13 Social och emotionell kompetens som skolämne
Kulturutskottets betänkande (KU 3/2010-2011)
Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion (HM 10/2009-2010)
Ärendet avförs och tas upp vid ett senare tillfälle.
Föredras
14 Isberedskap
Landskapsregeringens svar
Ltl Camilla Gunells enkla fråga (EF 5/2010-2011)
Ärendet avförs och tas upp vid ett senare tillfälle.
För kännedom
15 Fornminnesförvaltning
Ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål (S 1/2010-2011)
Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att svar inte avges av landskapsregeringen kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen 18.01.2011.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 21.01.2011 klockan 09.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 17.10).