För kännedom
Ny foderlagstiftning FR 14/2009-2010
Utdrag ur protokollet
1 Landskapsrevisorernas berättelse för år 2008
Finansutskottets betänkande (FU 6/2009-2010)
Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2008-2009)
2 Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2008
Finansutskottets betänkande (FU 5/2009-2010)
Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2008-2009)
3 Ny lagstiftning om hemvårdsstöd
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 3/2008-2009)
Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2008-2009)
Enda behandling efter bordläggning
Lagutskottets betänkande (LU 10/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 12/2007-2008)
5 Beredning av ny självstyrelselag
Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010)
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)
Landskapsregeringens framställning (FR 12/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)
9 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2009-2010)
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)
11 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2009
Finansutskottets redogörelse (FUR 1/2009-2010)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Ulla-Britt Dahl p.g.a. sjukdom samt lagtingsledamoten Anders Eriksson för privata angelägenheter. Beviljas.
Landshövding Peter Lindbäck
Värderade herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents sex framställningar till lagtinget för godkännande av för det första; lag om sättande i kraft av avtalet med Anguilla om upplysningar om skatteärenden, för det andra; lagen om sättande i kraft av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden, för det tredje; lagen om sättande i kraft av avtalet med Samoa om upplysningar i frågan om skatteärenden, för det fjärde; lagen om sättande i kraft av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden, för det femte; lagen om sättande i kraft av avtalet med San Marino om upplysning i fråga om skatteärenden och för det sjätte; lagen om sättande i kraft av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst.
Talmannen
Framställningarna kommer att behandlas i vederbörlig ordning.
Meddelande
Den 11 september 2009 beslöt lagtinget bevilja lagtingsledamoten Danne Sundman temporär befrielse från uppdraget som lagtingsledamot under tiden 1.11.2009 - 31.1.2010. Eftersom tiden för den temporära befrielsen har löpt ut meddelas nu att ledamoten Sundman återtagit sin plats i plenisalen. Välkommen tillbaka!
Ersättare för lagtingsledamoten Danne Sundman var John Hilander som invaldes som ordinarie medlem i kulturutskottet samt som justeringsman. Eftersom Hilander inte längre har säte i lagtinget kommer fyllnadsval att förrättas. Kandidatlistor för val av en ordinarie medlem i kulturutskottet och en justeringsman ska inlämnas till lagtingets kansli senast i morgon tisdagen den 2 mars 2010 klockan 15.00 och valet förrättas vid plenum på onsdag den 3 mars 2010.
Meddelas slutligen att tiden för inlämnande av hemställningsmotioner utgår torsdagen den 11 mars 2010 klockan 12.00.
Bordläggning
1 Landskapsrevisorernas berättelse för år 2008
Finansutskottets betänkande (FU 6/2009-2010)
Landskapsrevisorernas berättelse (RB 1/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 3 mars 2010. Godkänt.
Bordläggning
2 Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2008
Finansutskottets betänkande (FU 5/2009-2010)
Landskapsrevisorernas berättelse (RB 2/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 3 mars. 2010. Godkänt.
Bordläggning
3 Ny lagstiftning om hemvårdsstöd
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 4/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 3/2008-2009)
Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2008-2009)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 10 mars 2010. Godkänt.
Enda behandling efter bordläggning
4 Ny officiell flaggdag
Lagutskottets betänkande (LU 10/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 12/2007-2008)
Ärendet bordlades den 4 januari 2010. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Detta ärende var som hastigast upp under slutet av förra sessionen, eftersom ltl Sundman inte var här då och så föreslog jag att vi skulle ta upp ärendet nu.
Jag har en kort liten förklaring på hur man ser på hemställningsmotioner. Det är ju oftast ett instrument för oppositionen, men i princip för alla, att väcka olika frågor. De frågorna är ofta av sådan karaktär att det är upp till motionären att i debatten förklara sig och tala för sitt ämne. Det hindrar inte att det också är konkreta motioner som utskotten behandlar och t.o.m. föreslår lagstiftningsändringar. I det här fallet är detta en hemställningsmotion där säkert alla gärna lyssnar till motionärens egna motiveringar till varför vi skulle ha en ny flaggdag.
Utskottet har behandlat det här och konstaterat att vi har tre flaggdagar. En dag är Ålands flaggas dag som naturligtvis hör till ett nationsbygge. Den andra dagen är självstyrelsedagen som manifesterar var lagstiftning och vårt system. Den tredje dagen är demilitariserings- och neutraliseringsdagen den 30 mars som tar upp en av grundstenar till Ålands ställning överhuvudtaget.
Det som motionären här föreslår, att 20 augusti skulle bli en flaggdag för att hänvisa till samhörigheten med Sverige, är naturligtvis ett syfte som man kan ha olika åsikter om. Det är upp till motionären att tala för den saken.
Lagutskottets resonemang har gått ut på att man naturligtvis ska se på syftet men också se på flaggdagarnas antal. De flaggdagar vi har ska faktiskt vara väletablerade och omfatta självstyrelsedagen, vilket åtminstone Ålands flaggas dag gör. Det återstår ännu att marknadsföra och tala för demilitariseringsdagen, men det kommer säkert så småningom.
Utskottet har i alla fall fastnat för att motiveringen för vår del är att vi ska vara restriktiva när det gäller nya flaggdagar. De flaggdagar vi har är synnerligen är välmotiverade och om de är tillräckliga kan man diskutera. Men detta är vårt huvudsakliga motiv till att avslå motionen.
Ltl Danne Sundman
Talman! Bästa lagtingskollegor, det är trevligt återseende. Jag vill passa på att tacka för att jag fick möjlighet att vara lite ledig.
Inte lika trevligt är att lagutskottets betänkande föreslår avslag på min hemställningsmotion, där jag föreslår en ny officiell flaggdag för att manifestera samhörigheten med Sverige. Som lagutskottets ordförande sade, är det upp till motionären att motivera sitt förslag, det tänker jag göra nu.
Alla våra symboler har inte i sig någon funktion, de ger oss inte vårt dagliga bröd. Men symboler ökar ålänningarnas samhörighet för kampen för densamma. Det finns en rad symboler i självstyrelsens fögderi, flaggdagar är en av dem. I dag har vi sjösatt en annan symbol, nämligen att ministrarna får kallas för ministrar. Det är en passlig dag att diskutera symboler.
Jag har under min tid i lagtinget lyft fram många olika symboler och framförallt bristen på symboler. Det rör allt från egen åländsk legitimation till användning av AX koden i mobiltrafik och telefonlandskod m.m. Flaggdagar är speciella på det viset att de inte liknar de andra symbolerna. Men vi har, som sades här, tre olika flaggdagar. Vi har väldigt sparsamt med flaggdagar jämfört med andra nationer. Finland har många fler officiella flaggdagar. Jag tycker att tre flaggdagar kunde ökas till fyra utan att det blir för mycket som lagutskottet tycker. Lagutskottet tycker att är det räcker med antalet flaggdagar om man läser betänkandet lite mellan raderna. Visst är det så att man ska vara restriktiv med antalet flaggdagar. Men det här är ändå en sådan viktig sak som just nu och tiden framöver kommer att spela stor roll för det åländska samhället, nämligen Sveriges roll i vårt samhällsbygge. Varför kan man inte då manifestera detta med en flaggdag?
Det är också fel att diskutera som lagutskottet att flaggdagar bara ska manifestera historiska händelser. Självstyrelsen är ju synnerligen levande, inte tänker vi ju bara på hur det var när självstyrelsen började. Vi blickar också framåt och i de tal som hålls så blickar man framåt. Nu är vi i beråd att ta ett stort steg i självstyrelsens utveckling, detta kommer att nämnas i högtidligheter kring självstyrelsedagen. Vi kanske tänker på det när vi flaggar för självstyrelsen o.s.v. Samma sak när det gäller demilitariseringen, den är i högsta grad aktuell. Den kämpar vi för varje dag. Visserligen har den en stor historisk betydelse men det är någonting som vi värnar om och det flaggar vi för att också ska finnas i framtiden. Så varför kan man inte börja med en flaggdag i ett tidigt skede i utvecklingen?
Jag har tyvärr detta bekymmer att jag är lite för tidigt ute. Det kanske har att göra med min ålder. Jag är övertygad om att den här saken i framtiden kommer att belönas med en flaggdag. Om det sedan blir 20 augusti eller om det exakt blir den här formuleringen, men vi kommer att ha en flaggdag för att manifestera samhörigheten med Sverige. Man kan också tänka sig den 6 juni, och samtidigt för att blidka alla som har hejat på Finland i OS, ha 6 december som officiell åländsk flaggdag, att vi manifesterar samhörigheten med båda grannländerna.
Jag tycker i första hand att det här är något som vi saknar. Därför kommer jag att i detaljbehandlingen föreslå att motionen kommer att godkännas. Vad vore väl en bättre present till Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt, som ska komma hit under året enligt uppgifter i massmedia, än att överräcka ett utdrag ur lagtingets protokoll att lagtinget nu har godkänt att vi ska ha en flaggdag för att manifestera samhörigheten med Sverige.
Det är en jätteviktig del av vårt samhällsbygge. Sverige har ställt upp och de kommer att behöva ställa upp för att vi ska lyckas hålla det här samhället som vi vill ha det. Därför tycker jag att vi ska hissa flaggan, tack.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack fru talman! Jag håller med kollegan Sundman att vi inte har speciellt många officiella flaggdagar i vår lagstiftning. Samtidigt har vi också väldigt sparsamt med regler om våra symboler och deras användande. Det är ett förhållande som vi säkert har orsak att återkomma många gånger till ännu under vidareutvecklandet av självstyrelsesystemet. Jag ville bara upplysa om att ett den 20 augusti är lite speciellt, meningen med mötet känner alla, men de facto var stämningen sådan att det måste kallas till möte för att grunda frivilliga brandkårer ute i kommunerna för att man överhuvudtaget skulle komma vidare i det ärende vi nu debatterar. Därför är det för mig lite främmande att en sådan omtvistad händelse på basen av en motion skulle leda till den här typen av åtgärder som nu äskas, även om jag i huvudsak känner sympati för vad talaren anför här. Men dagen som sådan är i min historiska belastning problematisk.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Det var förvisso så att man måste ikläda mötet en annan agenda för att kunna hålla mötet. Som medlem av frivillig brandkår så har jag ju ingenting emot detta. Jag har valt det här datumet för att det ansågs vara startskottet på Ålandsrörelsen som sedan resulterade i någonting annat, men det kan väl vara intressant att uppmärksamma att vi för mindre än hundra år sedan har levt i ett sådant samhällsklimat att vi inte kunde berätta vilket möte vi skulle hålla. Det är också aktuellt mot EU. Man måste ha en agenda som man skickar till Bryssel och en agenda som man använder lokalt. Vi lever fortfarande lite i sådana omständigheter. Men det är sedan en bisak. Man kan också välja ett annat datum, jag har ingenting emot detta, t.ex. 6 juni.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Fru talman! Nej, nog gläds jag också åt att så här mycket ändå har skett under de 90 år sedan ifrågavarande datum har passerat och att vi går vidare i självstyrelsebygget och utvecklandet av det system och vårt samhälle som sådant. Jag tycker att vårt samhälle de facto har gått framåt, inte tycker jag att vi idag har några stora problem med att sammankalla till vilka möten vi vill och där uttrycka oss hur vi vill, vilket minsann inte var fallet 1917.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Nej, det ska vi alla glädjas åt. Vi ska också glädjas åt att vi har den här möjligheten att eventuellt instifta våra egna flaggdagar. Det är ju detta parlaments möjlighet.
Till sist vill jag säga att själv flaggar jag den 20 augusti. Jag har låtit sy upp en gammal åländsk flagga, den första flaggan som var förbjuden ett tag. Jag flaggar hemma på Nygårds i Söderby den 20 augusti. Jag får väl fortsätta med det tills tiden blir mogen att införa dagen som officiell flaggdag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Jag hade inte tänkt polemisera med ltl Sundman. Det sitter kanske i ryggmärgen. Jag tycker att han inte är riktigt logisk när han säger att vi inte har någon dag som manifesterar samhörigheten med Sverige. För mig gäller demilitariseringen och neutraliseringen samhörighet med Sverige och Sveriges intressen. Självstyrelsen var inte i Sveriges intresse då, men är det idag. Ålands flaggas dag kan ju inte vara något annan än en samhörighetsmanifestation med både Sverige och Finland och hela omständigheten kring detta. Om detta är motivet, att vi måste ha särskild dag för att manifestera samhörigheten med Sverige, då bör vi läsa på vår kunskap om självstyrelsen en gång till åtminstone.
Ltl Danne Sundman, replik
Fru talman! Jag är inte inkonsekvent, jag är konsekvent för jag vill uppmärksamma Sverige i alla de här bitarna i vår historia. Framförallt vill jag uppmärksamma fortsättningen av vår historia. Den historieskrivning som sker varje dag, framförallt när den unga generation ålänningar kommer hem som har studerat i Sverige och den kommande unga generationen som kommer att fara till Sverige och studera. Banden till Sverige har varit väldigt starka men ändå har Ålands hav inte varit, som Julius Sundblom sade efter Ålandsfrågans avgörande, ett öppet fönster mot väster, utan det har varit ett väldigt djupt hav. Vi har haft väldigt svårt att komma över havet när det gäller att hitta lösningar som hjälper oss språkligt med Sverige. Därför tycker jag att man skulle påskynda den utvecklingen och få en starkare folklig förankring med en flaggdag. Det här kommer att på många sätt bli den enda lösningen för att Åland språkligt ska klara sig framledes.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! T.ex. på självstyrelselagen kan man mycket väl tala sig varm för Sverige och hurra på Sverige. Man kan till och med ta emot svenska ministrar och statsminister. Man kan besöka riksdagen, man kan besöka ministerierna. Idag finns det en daglig kontakt med Sverige ofta via vårt generalkonsulat. Att ta sig över Ålands hav är nog inget större problem och har aldrig varit det heller för ålänningarna.
Ltl Danne Sundman, replik
Talman! Det har aldrig varit svårt att ta sig över Ålands hav, ända från postrodden till våra färjors tid, men mentalt har det varit ett ganska stort steg att ta lösningar som baserar sig på samarbete med Sverige. Vi har fått ett jättebra exempel i byggbestämmelserna som har räddat en hel bransch. Jag är medveten om att jag är lite före min tid, kanske vi förstår den här diskussionen bättre om tio år. De gångna tio åren har också visat sig att utvecklingen gick hit där vi är idag. Därför tycker jag att de här argumenten, som lagutskottets ordförande räknade upp, är argument för ett godkännande av motionen. Alla dessa saker är inte emot motionen. Vi får se hur lagtinget röstar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Jag föreslår att lagtinget ska godkänna motionens kläm.
Ltl Mika Nordberg
Jag ber att få understöda ltl Sundman.
Talmannen
Under detaljbehandlingen har ltl Danne Sundman understödd av ltl Mika Nordberg föreslagit att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en ny officiell flaggdag införs den 20 augusti. Detta kallas ltl Danne Sundmans förslag. Är redogörelsen riktig? Riktig.
Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för lagutskottets förslag röstar JA. Den som röstar för ltl Danne Sundmans ändringsförslag röstar NEJ. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänt.
Jag ber JA rösterna resa sig. Jag ber NEJ rösterna resa sig. Majoritet för JA för lagutskottets förslag. Lagtinget har omfattat lagutskottets förslag.
Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
5 Beredning av ny självstyrelselag
Lagutskottets betänkande (LU 15/2009-2010)
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 53/2007-2008)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Olof Erland
Talman! Självstyrelsefrågor är någonting som alltid ligger främst i lagtingets uppgifter. De diskuteras mer eller mindre intensivt. Det finns ofta långa perioder av slagordsmässiga debatter, det må gälla progressiv beskattning, det må gälla ramlag och det må gälla nationalitet och samhörighet med Sverige o.s.v. Där emellan finns det perioder av synnerligen hårt intensivt arbete. Det är då självstyrelselagarna ändras, det är då vår konstitution ändras och det är då vår ställning ändras ibland. Hittills till det bättre får man väl ändå säga. Man har ett perspektiv, inte för min personliga del, utan från den historiska delen från 1920 från demilitarisering och neutralisering och Finland-Sverige problematiken som går tillbaka 200 år. Men nu talar vi om självstyrelselagen.
I regeringens handlingsprogram står att man ska göra en översyn av självstyrelselagen under mandatperioden och att det också ska tillsättas en parlamentarisk kommitté för att bereda det här arbetet. Man kan säga att den fas som vi nu har avslutat kanske kan kallas EU fasen i självstyrelselagsutvecklingen. Vi har ett antal paragrafer som reglerar ministerrådsprocessen, domstolsprocessen och nu tillkommer också subsidaritetskontrollen så småningom.
Jag har förstått att eventuellt kommer den här debatten att fortsätta nästa måndag i samband med skattemeddelandet. Om jag tillåter mig att inleda den här debatten med en mera övergripande syn på självstyrelselagsutvecklingen och sedan kommer in på ramlag så kan man säga att självstyrelselagen har genomgått ett antal faser. Jag räknade här med fem olika skeden.
Det första grundläggande skedet 1920 var ett resultat av de ålägganden som man satte på Finland när det gäller behandlingen av Åland. Finland fick suveränitet över Åland men man skulle då garantera vissa saker. Man skulle ge Åland en vidsträckt behörighet när det gäller att utveckla självstyrelsen. Man ansåg också att man hade uppfyllt förpliktelser med den första självstyrelselagen 1920. Där hade första grundläggandet av självstyrelsen som sådan, de grundläggande garantierna, en konstitution och skisser för en förvaltning.
Sedan kom vi fram till 1951 års självstyrelse. Där var det mera en fråga om att från de erfarenheter man hade haft, från 20-, 30- och 40 talet, att modernisera och reda upp i lagen när det gäller behörighetsområden och lagstiftningen. Då kom man in på listningen av behörighetsområden för att veta var lagstiftningen skulle finnas. Den första självstyrelselagen kan man se som en form av ramlag. Det var inte specificerat att Finland skulle ha någonting annat än de funktioner som tillhörde en suverän stat. Det var med tanke på statssuveräniteten och rikets enhet som man behöll områden, medan resten skulle vara självstyrt så långt som möjligt utan att Åland blev en egen stat, som det stod i propositionen. Detta har man naturligtvis diskuterat i många omgångar att ramen blev alldeles för vid av praktiska skäl. Man har också sagt att här finns en tolkning, när Finland gav självstyrelsen till Åland tyckte man i det skedet att Åland fick det som ett område skulle ha om man inte var en egen stat. I senare skede har man talat för en s.k. dynamisk tolkning, att självstyrelsen hela tiden måste utvecklas i förhållande till omständigheterna. Ramlagstänkande var inte framträdande på samma sätt 1951.
Om vi sedan ser till nästa skede så kan man säga att 1951 års självstyrelselag påbörjades 1938, det här var långa processer. Det var ett väldigt ingående arbete i finsk traditionen när det gäller lagstiftning. Ingenting får lämnas åt slumpen, allting regleras.
Självstyrelselagen 1993 inleddes med en motion i lagtinget 1971. Det mesta substans arbete gjordes 1980. Den självstyrelselagen inriktar sig mest på ekonomin. Vi har det grundläggandeskedet, vi har förvaltningsskedet, vi har behörighets- och lagstiftningsskedet och sedan har vi ekonomin. Från 1995 till 2009-2010 har vi EU-utvecklingen i första hand.
I dag står vi alltså inför nya utmaningar. Lagutskottet behandlar det här, vi försöker se på motiven till att ändra självstyrelselagen. Det behövs en anpassning till EU. Det behövs en uppsortering av olika lagar för olika ändamål på olika nivåer. Det gäller självstyrelselagen i förhållande till en rättstradition, i förhållande till grundlagen och i förhållande till andra lagar. Där ser vi behov av och möjligheter till att göra en strukturförändring av självstyrelselagen. Det har också visat sig att det behövs mera flexibilitet när det gäller behörighetsfördelningen och det behövs mera flexibilitet och mer autonomi om det är möjligt när det gäller ekonomin. Där har vi utmaningarna och sedan naturligtvis också EU-processen. Det finns det ett stort arbete för landskapsregeringen att nu initiera, efter de här debatterna i lagtinget, när det också gäller ekonomin.
Det som ska göras i självstyrelselagen är omfattande. Motionen tar fasta på, också landskapsregeringen har nämnt här i olika sammanhang, en ramlag av för dansk modell. Det har förvånat mig ganska mycket att det har blivit så stor sig uppmärksamhet i massmedia för den här ramlagsmodellen. Men det beror väl på min begränsning, jag har själv inte sett finessen i den ännu. Men det återstår ju debatt.
Om man ska travestera, så ser jag det lite som att ramlag är som en påse, om man inte fyller den med någonting är den tom. Så enkelt är det. Frågan är då vad det är vi ska fylla påsen med om vi vill ha en ramlag? Den första självstyrelselagen var en allmän ramlag. När vi skulle göra den stora revideringen på 70- och 80-talet av självstyrelselagen hade vi ett intensivt samarbete med Färöarna. Grönland var inte så aktuellt på den tiden. Vi hade seminarier och diskussioner. När parlamentariska revisionskommittén 1980-1981 lade fram sitt förslag så fanns ramlagsmekanismen med långa listor på våra behörighetsområden, man sade i en paragraf att när det gäller punkterna 17-29, om jag nu minns rätt, kan landskapet tar över i en takt som man bestämmer själv och med en viss mekanism när det gäller förhållandet till riksdagen. Det var den åländska ramlagsmodellen, uttryckt av den som ledde arbetet på den tiden, Alarik Häggblom.
Ramlagsmodellen var en slags mellanform. Motivet till att man skulle ha en ramlag på den tiden var att när det gäller affärsrörelse och handelsregister och vissa andra saker så behövde man tid på sig för att förbereda det här. Ett enigt lagting, efter diverse turer och diverse reservationer, förde fram det här till riket. Den åländska ramlagsmodellen levde ända fram till slutet på 80-talet. Då gav man ett motbud från Finland att nu gör vi processen lite enklare, lite mera ordnad, lite mera given och lite mera rakt på sak när det gäller ekonomin och klumpsumman. Det var den processen som var det åländska ramlagsförsöket på åttiotalet. Faktiskt blev det lite "ramlaglight" av det här i paragraf 29 som säger att på vissa områden såsom handelssjöfart och annat kan man via riksdagen få ta över det hela.
Vi har lite av ramlag, men frågan idag är om vi ska göra något nytt när det gäller ramlagstänkandet? Har vi behov av en ramlag? Eller snarare kan man ställa frågan; vilka problem löser ramlagen? Är det områden som vi vill ha över men ännu inte är mogna att ta över? Ja, då har vi Grönlands och Färöarnas situation. Deras BNP är ungefär 40 respektive 60 procent av Ålands. De har alltså inte råd att ta över alla välfärdsområden. Danmark bidrar med klumpsumma och Danmark erbjuder också ramlagsövertagande d.v.s. de får själva bestämma i vilken takt de vill ta över områden.
Den danska ramlagsmodellen för Ålands del skulle betyda att vi har rikets behörigheter, om de nu ska räknas upp eller inte eller om det ska vara att Åland har allt utom det här och det här, det kan man diskutera. Det är teknikaliteterna kring ramlagstänkandet. Principen är den att man lämnar områden som Åland kan ta över antingen själv eller via riksdagen.
I det skattemeddelandet som kommer finns också en ramlagsmekanism som gäller ekonomin. Det är värt att diskutera om man vill göra det på det här sättet.
Saken kan tyckas enkel, vi har rikets behörigheter, vi har Ålands behörigheter och vi har sådana behörigheter som vi avvaktar med och väljer själva. Man kan mycket väl tänka sig att riket inte var intresserade av den modellen på 80-talet. Man tyckte att om man ville ha områden så tar man områden, vill man inte ha dem hänför man dem till riket av olika skäl som gäller lagstiftningens komplexitet och förvaltningens komplexitet o.s.v. Där finns en öppning för Åland i förhandlingarna. Vill lagtinget gå in för en ramlag så gör man naturligtvis det, som man gjorde i början på 80-talet, och föreslår en ramlagsparagraf i självstyrelselagen, som anger mekanismen.
Det som man bör beakta som kanske har förvånat mig lite och kanske förvånar en del är när det gäller den danska ramlagsmodellen, det är att det finns en ekonomisk mekanism inbyggd i den. Det är inte såsom en del tror att när Färöarna tar över ett område från Danmark så behåller de klumpsumman eller man får motsvarande summa för det område de sköter. Man får, som någon konstaterade här, betala dubbelt upp. Det bör man noga tänka på. Danskarna är listiga när det gäller statsstyret och statsskicket. Vill Färöarna ta över ett område så minskar man klumpsumma med det som det kostar. Samtidigt måste Färöarna betala det hela d.v.s. det är så kallad dansk dubbelbokföring. Det är naturligtvis en politisk bedömning. Vill man reglera förhållandet mellan Danmark och autonomierna så har det ett ekonomiskt pris. Vi har ju inte alls samma sak. Vi har tagit över de områdena som ansågs lämpliga. Vi har en ekonomisk mekanism, i enlighet med självstyrelsens behov och förmåga, att få en klumpsumma.
I dag kanske vi söker nya alternativ för själva klumpsumman att räkna klumpsumman på ett annat sätt och vi söker också möjligheten att utveckla olika skatteinstrumentet och system som lagtinget ska diskutera.
Oberoende kan man också säga att vi har en dansk situation, allt det vi ska förhandla oss till och ska överföras blir föremål för en ekonomisk förhandling. Vad ska vi betala för statens kostnader på Åland? Vad ska vi betala om vi tar över ett område? Den nuvarande mekanismen är den att om man förhandlar inom nuvarande system och tar över förvaltningsområden, som man är överens om, så ändrar man på klumpsumman, man höjer den om vi får ökade kostnader. Men det är på sådana områden där Åland och riket är överens och som hör till självstyrelsens behov.
Talman! Det här är från min sida en övergripande redogörelse för lagutskottets resonemang kring ramlagen. Ramlag är intressant, det har funnits med under hela resan. Det ska finnas med i fortsättningen, det gäller också att inse komplikationerna, särskilt när det gäller behörighetsfördelningen. Vi ska ta över områden som vi klarar av och har nytta av, det är en grundprincip. Det andra är att vi måste få en sorts ekonomisk mekanism som gör att när vi tar över områden så vet vi precis vad våra ekonomiska åtaganden är.
Om någon här föreslår att den här debatten, som gäller lagutskottets betänkande, ska fortsätta i samband med det meddelande som landskapsregeringen har gett om ekonomin så tycker jag det är ett bra förslag. Då har vi möjligheter att diskutera självstyrelselagsutvecklingen och därmed Ålands utveckling i sin helhet, tack.
Ltl Roger Jansson
Fru talman! Ett relativt historiskt ärende diskuterar vi idag den 1 mars 2010 på den är relativt historisk dag. Från och med i dag kan våra ministrar i vår regering formellt också kallas ministrar. Jag gratulerar självstyrelsen till detta framsteg som inte är stort men dock märkbart. Jag vill särskilt gratulera landskapsregeringen och dess sittande medlemmar till den här förändringen som underlättar umgänget både för massmedia, för allmänheten och oss när vi slipper det långa uttrycket landskapsregeringsledamot.
Nu behandlar vi lagutskottets betänkande med anledning av en motion om beredning av ny självstyrelselag. Jag vill inleda, för motionärernas del, att tacka lagutskottet för ett gott arbete och ett bra betänkande när det gäller alla deras resonemang och motiveringar. Slutsatsen kommer något överraskande efter det goda arbetet. Till det får vi återkomma till.
Jag väljer också att, för egen del, tacka landskapsregeringen denna dag när det gäller den här frågan eftersom det skattemeddelandet vi har på bordet väldigt klart och tydligt tar ställning till att vi nu ska gå vidare med ramlagsmodellen när det gäller utvecklingen av självstyrelselagen.
Lagutskottets betänkande innehåller det mest positiva förkastade som en motionär kan önska sig. Det är klart att man gärna ser ett godkännande i stället. Det finns skäl för lagtinget att ändå överväga ett godkännande eftersom vi nu synes vara helt överens i själva sakfrågan och det som motionen föreslår. Kanske vi också utvecklas så långt att vi kan komma över vem som har gett förslaget? Kan vi utgående från detta ändå godkänna eller måste vi förkasta frågan, av några slags principiella skäl, där vi ändå är överens?
Hur har det gått så att utvecklingen i landskapet och i lagtinget har blivit sådan att man idag i stort sett är överens om att vi ska gå in för en ny modell för självstyrelselagens utformning och självstyrelsens utformning i förhållande till statsmakten? Låt mig nämna fyra motiv för detta.
Det första motivet är bristerna, som i stort sett alla har upplevt, att nuvarande system när det gäller ekonomin har visat att den regim vi har idag vidlåder genom att ett kraftigt fall i finska statens inkomster drabbar Åland så väldigt hårt när vi egentligen inte på Åland har något fall i underlaget för de statliga inkomsterna. Mycket obetydligt, 30 procent av våra inkomster har på två år gått ner när det gäller klumpsumman och flitpengen, medan den åländska skattekraften inte har haft så våldsam utveckling, även om den har varit negativt.
Det andra motivet till förändringen i synsättet så tror jag beror på att allt fler har insett den demokratiska vinsten som en ny regim skulle resultera i. Med detta med ramlagstänkandet skulle det innebära att Ålands folk skulle ges makt över självstyrelsens utveckling. Ålands folk skulle ges den makten istället för som idag Finlands regering och riksdag. Det är en ganska stor förändring. Varje maktövertag som sedan skulle bli substansen i den nya självstyrelsens innehåll skulle underställas nyval, enligt motionen som en form av folkomröstning. Att det dessutom skulle underställas två tredjedelsmajoritets krav i lagtinget gör att den demokratiska bromsen för att någonting oövervägt ska inträffa är markant och tillräcklig för varje vän av vår västerländska demokrati.
Det tredje motivet måste man ändå kunna söka i professor Roslins, av statsrådets beställda, utredning om europeiska självstyrelser och den åländska självstyrelsens utvecklingsgrad i förhållande till de europeiska självstyrelserna. Där kunde han visa för sina uppdragsgivare att Åland och Finland har halkat på efterkälken i den europeiska utvecklingen av autonomier. Visserligen är inte Roslins utredning så väldigt känd på Åland. Men åtminstone i det här rummet så är den väl rimligen välkänd.
Det fjärde motivet som är självklart, och som också hänvisas till i motionen, är Danmarks utveckling av sina självstyrelser. Det är ett nordiskt broderland till Finland som snabbt har distanserat Finland bara på några år när det gäller självstyrelsens förhållande till statsmakten.
Fru talman! Ytterligare några ord om lagutskottets betänkande. Jag tycker att det är glädjande att man valde att behandla den här motionen. Man valde också att arbeta väldigt intensivt med den. Det visar redogörelsen över studieresa resan till Köpenhamn. Där höll lagutskottet ingående diskussioner med dem som hade de högsta sakkunskaperna på området både inom statsförvaltningen i Danmark och i förhållande till de två självstyrda områdena. Redovisningen i lagutskottets betänkande av detta är alldeles utomordentligt och bör stämma till eftertanke också öster om Skiftet. Däremot kan man säga att slutsatsen vacklar något i förhållandet till det resonemang man för totalt, som jag redan nämnde, men det kan vi återkomma till.
Lagutskottets ordförande valde i sin presentation att göra en historisk beskrivning som jag skriver under till alla andra delar, utom att 80-talets arbete, som började redan på 70-talet, där jag själv var aktiv medlem i de organ som behandlade den här frågan. Det var definitivt inget ramlagsförslag. Man kan möjligen, om man söker väldigt noga och juridicerar, finna någon paragraf som kan ha en ramlagskaraktär. Det kan jag hålla med om. Våra förslag i den parlamentariska kommittén var i lagutskottets betänkande, i landskapsstyrelsens framställning och i stora utskottets betänkande tydligt behörighets listförslag. Det var två långa paragrafer, den ena om Finlands behörighet på Åland och den andra om lagtingets behörighet på Åland. Jag hängde inte riktigt med i den delen av beskrivningen, men till övriga delar så håller jag med.
Sedan har vi idag på bordet fått landskapsregeringens skattemeddelande som jag till den här delen valde att tacka landskapsregeringen för. Jag vill gärna citera de goda slutsatserna. Landskapsregeringen skriver; ” för att uppnå större flexibilitet och utöka det ekonomiska handlingsutrymmet i landskapets finanspolitik föreslår landskapsregeringen att förhandlingar upptas med riksmyndigheterna om en reform av det ekonomiska systemet genom ändringar i självstyrelselagen så att rätten att fatta beslut om överföring av behörigheten tillkommer lagtinget.” Rätten tillkommer lagtinget, detta är ramlagstanken.
Man preciserar det i följande stycke genom att skriva; ” landskapsregeringen vill i detta skede sätta fokus på olika delar av skattesystemet inom ramen för en modell med behörighetsöverföring från riksdagen till lagtinget enligt den s.k. ramlagstanken d.v.s. att lagtinget efter moget övervägande kan besluta om övertagande bl.a. av statens nuvarande beskattningsrätt.” Det här skulle naturligtvis till alla andra områden också enligt det här förslaget till ramlagsmodell. Att lagtinget, efter moget övervägande och efter hörande av det åländska folket i nyval, skulle fatta beslut med kvalificerad majoritet om sådana överföringar.
Fru talman! Sedan om hur processen inom Åland kunde gå vidare. Där är också landskapsregeringen tydlig i sitt resonemang. Efter att detta lagutskottets betänkande är behandlat här i lagtinget och skattemeddelandet är behandlat så skulle landskapsregeringen utse en parlamentarisk kommitté för att gå vidare med de här frågorna. Det är ett alldeles utomordentligt förslag. Uppdraget för en ramlagskommitté skulle vara, så vi gjorde i början på 80-talet, att skriva ett färdigt förslag till ramlag. Det är inte särskilt invecklat annat än när det gäller paragrafen över den finska behörigheten, den del som aldrig ska kunna överföras, som lagtinget inte kan fatta beslut om att överföra. Det är den enda listparagrafen vi skulle ha där i princip. Den fordrar politiska ingående diskussioner och överenskommelser när det gäller utformningen och innehållet av den. Sedan är problemet att vi dessutom behöver en promulgeringslag, en övergångslag som i princip innehåller nuvarande behörighetsfördelning eftersom nuvarande behörighetsfördelning gäller fram till lagtinget fattar beslut om ny behörighetsfördelning. Det blir tyvärr en ganska lång lag. Jag har ingen orsak att gå in på detaljer, det står i motionen om detaljerna. Jag vill inte ytterligare ta er tid med det. Skissen finns gjord, jag gjorde den själv när jag satt i Helsingfors. Lagstiftningstekniken är till delar invecklad men ändå inte i huvudsak. Vi ser också av den danska modellen att det kan göras enkelt.
Lagstiftningstraditionen i Danmark är betydligt annorlunda än vad den är i Finland. Om vi ska kalla det saristiskt eller germanskt arv vet inte jag. Nästa Jansson på talarlistan är bättre på det.
Jag tycker också att den här kommittén, som tillsätts av landskapsregeringen, ytterligare kunde göra ett besök i Köpenhamn för att få ytterligare information när man ska gå vidare med projektet.
Fru talman! Nästsista punkt i mitt anförande är hur vi ska få Helsingfors och staten Finland med på det här tåget. Jag vill i åtta punkter motivera för de finska politikerna, ur deras synpunkt, varför det här är ett utomordentligt förslag.
1 Det är bra att landskapsregeringen redan har börjat med de diskussionerna enligt uppgift. Självstyrelsepolitiska nämnden har också vid sitt möte med minister Thors inlett diskussionen. Tidsfaktorn är viktigt och det är bra att man har kommit igång redan.
2 Det andra självklara argumentet i förhållande till Finland är Danmarkskortet. Där har man redan hunnit säga, informellt, att förhållandena är helt annorlunda i Danmark. Det håller jag med om, men det argumentet är ju till vår fördel. Vi har en betydligt äldre självstyrelse. Vi har ett tydligare förhållande lagstiftningsmässigt till Finland. Vi har en ekonomi som ser helt annorlunda ut än både på Grönland och på Färöarna. Det argumentet att förhållandena är annorlunda talar faktiskt till vår fördel.
3 Det tredje argumentet är den s.k. finska budgetargumentet. Det är ytterst svårt för finska politiker, att i sina valkretsar, förklara varför Åland får en jättesumma per år. Det som jag har hört sägas är att min kommun inte alls får sådana pengar. Det visar delvis hur stor okunskapen är hos höga politiker också om självstyrelsesystemet. Det är faktiskt ett problem för finska politiker att för sina väljare förklarar varför Åland tilldelas så här stora pengar varje år. Och på intäktssidan finns ingenting redovisat. Det är en ren kostnadspost i den finska budgeten. Det är för finska politiker väsentligt att få förändrat.
4 Det fjärde argumentet är demokratiargumentet som jag redan har varit inne på. Ålands folk avgör i val genom kvalificerad majoritet i nyvalt lagting hur självstyrelsen ska utvecklas. Detta är närmast ett typexempel på god demokratin och det skulle på det sättet bli starkare, än den finska konstitutionella demokratin, i sin uppbyggnad.
5 Det femte argumentet förutom Köpenhamnskortet är Roslinkortet, som jag tidigare nämnde här, som är mycket starkt.
6 Det sjätte är den enighet som vi har uppnått på landskapets politiska nivå.
7 Det sjunde argumentet är de stora förändringarna i statsförvaltningen som har skett sedan 1991. Förutom modellen i Kajanaland så finns det åtskilligt i de reformer som har genomförts i statsförvaltningen under åren som talar för att också självstyrelse ska utvecklas i minst samma takt. Där har vi halkat efter.
8 Det åttonde argumentet är mera politiskt markant. De åländska politikerna borde ges ansvaret för att, precis som kommunalpolitiker och precis som rikspolitiker när de fattar sina utgiftsbeslut, ansvara också för inkomstbesluten. Det är ett mycket starkt argument i förhållande till Helsingfors att så är inte situationen idag. Det här kommer vi att diskutera i samband med skattemeddelandet mera i detalj.
Avslutningsvis, fru talman, tycker jag att det här resonemanget om ramlag är höjden av demokrati. Vi får egna beslut i landskapet när det gäller självstyrelsens utveckling. Vi ska se till att vi utformar det så att folket får vara med, de åländska väljarna får vara med och säga att det är okej att vi gör på det sättet eller att det inte är det. Då ställer det krav på motiveringarna att vi har ett verkligt innehåll för ålänningarna i det som vi beslutar om när man sedan ska förverkliga kompetensöverföringar i enlighet med den ramlag som då ska gälla.
Fru talman! Jag ber att få återkomma till klämmen huruvida den borde godkännas eller inte. Det är väl lämpligt att göra det ifall det blir en bordläggning, tack.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! Ltl Roger Jansson har några ganska starka utgångspunkter i sitt resonemang. För det första så kan man säga att Åland halkar efter och Åland ligger efter, det är den ena utgångspunkten. Den andra utgångspunkten är att ramlag är lite gullegull, det ordnar allt och folket får vara med, man tågar iväg.
När jag försökte berätta om den parlamentariska revisionskommittén avfärdar ltl Jansson det, kanske för att han inte var med i de resonemangen. Jag vill ändå varna för att det inte är så enkelt. Detta med att halka efter, vad säger Roslin? Ja, Roslin säger med sina sex kriterier att det finns två områden i Europa som ligger bra till; Sydtyrolen och Åland. Halkar efter vad då? Halkar efter någon sort Samarkand eller paradis, det är möjligt.
När man studerar Färöarna och Grönland så kan man göra det i Köpenhamn. Där träffar man alla och vet allt. Kan man tänka sig att någon från Danmark far till Helsingfors för att studera Åland? Nej, det går inte. Man måste prata med ålänningarna, man måste in i förvaltningen och man måste träffa regeringen. Det visar lite av autonomi och skenautonomi grundat på ekonomiska materiella förhållanden.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Jag som har varit med sedan 1979 i lagtingsarbete är fullt medveten om att när det gäller de ekonomiska förhållandena på Åland har de utvecklats kontinuerligt i en god riktning. Delvis beroende på självstyrelsen och dess innehåll, huvudsakligen beroende på sjöfarten och dess utveckling sedan 1959. Till den delen menar jag naturligtvis inte att vi har halkat efter, tvärtom.
Roslin redde ut självstyrelsens innehåll och det maktövertagandet som har skett i de olika regionerna i förhållande till statsmakten. Roslin konstaterade själv att vi hade halkat efter. Det har alla kunnat konstatera när det gäller förhållandet till Färöarna och Grönland att detsamma gäller. När det gäller den parlamentariska revisionskommittén som jag inte hade någonting att göra med så var jag ersättare i den för Jan-Erik Lindfors. Kommittén beslöt att ersättarna skulle vara med på alla möten.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Hade ltl Jansson då läst parlamentariska revisionskommitténs betänkande, de lagtingshandlingar som följde efter det, följt Alarik Häggbloms redogörelse för arbetet och skulle ltl Jansson kanske ha deltagit i de diskussioner som jag har varit med i så hade han fått veta att den färöiska ramlagsmodellen dels diskuterades internt på Åland och dels diskuterades med Färöarna. Roslins sex kriterier är obestridliga, på nästan alla de kriterier ligger Åland så bra till som man bara kan göra. Det gäller ekonomin där Roslin enligt min mening hade lite skev uppfattning, där konstaterade han att det borde vara på ett annat sätt. Det är kanske på väg att bli det om vi får bestämma.
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! I den parlamentariska revisionskommittén, där jag var aktiv med som ersättare och sedan i lagutskottet som behandlade landskapsstyrelsens framställning där jag också var ersättare och deltog, så gjorde vi från lagutskottets sida i början på 80-talet en resa till Färöarna. Jag var med om hela de tre dagars diskussioner som vi där genomförde. Jag hör väl till de mest informerade i det här rummet, kan jag tänka mig. Jag har inget minne att ltl Erland skulle ha varit med på någon av de här tre delarna.
(Från salen: Jag var med)
Du var det? Okej, då var du med på en utav de tre diskussionerna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Fru talman! I varje förhandling brukar man försöka sätta sig in i motparternas sätt att tänka. Jag har haft möjlighet att förhandla med statsledningen i Finland i de mest egenartade sammansättningar och sammanhang. När jag lyssnade på kollegan Roger Jansson åtta punkter så slog det mig att åtminstone min erfarenhet har lärt mig att med förhandlare från Finland kan man diskutera allt under två förutsättningar; för det första att nationens säkerhet inte sätts i fara och för det andra att man inte riskerar den nationella sammanhållningen. Jag föreställde mig bara att i de här åtta, i och för sig förtjänstfulla, punkterna så saknades det helt och hållet en analys av vad motparten kan tänkas säga. Vore det ev. skäl att också fundera lite i sådana banor?
Ltl Roger Jansson, replik
Fru talman! Det är alldeles riktigt som kollegan Gunnar Jansson här säger. Det var tanken bakom mina åtta punkter att uttrycka dem här inför lagtinget om de hyfsade möjligheterna vi har i en förhandlingsomgång utgående från åtminstone hur jag ser på tänkandet från motpartens sida. Vilka argument är det som kan vara tunga ur deras synpunkt för att göra en regimförändring? Jag kom åtminstone till att några av de här åtta punkterna är mycket tunga argument som rikspolitikerna kan tycka att ger tillräckligt motiv för att göra en sådan här förändring. Det var inte bara den här punkten med problemet med den finska budgetens utformning idag utan det var flera andra av de här åtta punkterna.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Gunnar Jansson
Tack fru talman! Det är ”mellan Janssons” tur nu som föregående talare sade. Redan i remissen uttalade jag, på den liberala lagtingsgruppens vägnar, att innehållet i motionen är intressant, beaktansvärt och bör genomgå en genomgående analys. Den analysen medverkar vi mer än gärna till. Samtidigt kommer jag ihåg för egen del att jag uttryckte några tekniska marginella synpunkter på den här punktuppräkningen av aktiviteter. Det är teknik och det var vi redan då överens om att det lever sitt liv och är mycket enkelt att hantera.
Här är vi nu. Det gläder mig och det gläder min grupp att vi har kommit så här långt. Jag är också mycket nöjd med utskottsordförandens genomgående analytiska presentation av ämnet och de fem utvecklingsfaserna i självstyrelsesystemet, som han nämnde. Så kan man strukturera frågorna. Ofta säger vi att vi nu lever tekniskt under den tredje generationens självstyrelse, men det förtar inte alls ordförandens analytiska framställningar av de olika faserna. Vi brukar tala om tre, kanske mest därför att vi nu har lag nummer tre, under vilken vi lever och verkar. Den andra självstyrelselagen från 1951 fungerade ungefär 20 år när det stora projektet sjösattes om en revision. Jag var också med om detta i olika egenskaper och minns händelserna mycket väl.
Fru talman! Vi står på tröskeln till den fjärde generationens självstyrelsesystem. Om vi kommer ända fram till 2017 eller hur långt vi nu kommer innan den fjärde generationen träder in, det får vi se. Den fjärde generationen kommer att representera någonting helt nytt. Det står, enligt min mening, helt klart av flera skäl. Jag ska nämna några.
I EU räcker det med att definiera autonomi, att befolkningen får ordna sin tillvaro efter egen önskan. Vad nu detta innebär i EU? Vi måste vara medvetna om den realitet som EU innebär. Man kan alltså säga att Ålands folk får ordna sin tillvaro enligt önskan inom de ramar som medges i regionen. Vi hoppas att unionen utvecklas demokratiskt positivt på ett sätt som är bra också för Ålands folk och vårt åländska samhället.
En annan iakttagelse är den, som vi många gånger konstaterar och jag personligen beklagat, att den nuvarande självstyrelselagen från 1991 eller 1993 hur vi vill, tillkom på tröskeln till medlemskapet i EG-EU utan att man egentligen kunde beakta den lagstiftningsprocessen. Kollegan Harry Jansson med flera, vi kämpade med de här frågorna. Nog hade vi säkert en förnimmelse om att någonting höll på att hända på vår kontinent. EES-avtalet var ju sjösatt, det levde ett år och så blev vi medlemmar av unionen. Därför har stora delar av den nuvarande självstyrelselagen helt enkelt blivit obsolet. Nästan hela paragrafen 30 i självstyrelselagen som ansågs vara en stor innovation, själva samrådsparagrafen, är ju nu praktiskt taget lagt åt sidan. Man kan naturligtvis kritisera den paragrafen för sin detaljrikedom. En lag av självstyrelselagens dignitet bör inte nödvändigtvis innehålla en sådan enorm detaljrikedom som den paragrafen gör och gjorde, och dess innehåll har fallit i glömska. Sådan är utvecklingen.
Medlemskapet EU har, enligt min mening, också gått till två andra riktningar. Vi hanterar mindre och mindre de internrättsliga förhållanden, inom lagstiftningsområden mellan Åland och riket. Om vi lite tänker tillbaka så märker vi väldigt lite att kompetensparagraferna 18 och 27 har rörts. Nästan hela intresset har fokuserat kring kapitel 9 a, internationella förhållanden och livet i EU. Samtidigt som de internationella interna frågorna har krympt ihop har hela den här utåtriktade verksamheten vunnit mer och mer tyngd och fått större betydelse. Praktiskt taget hela fjolåret hanterade bl.a. självstyrelsepolitiska nämnden, lagutskottet med flera organ här i lagtinget frågor i förbindelse med EU. Det är en realitet. Vi står alltså på tröskeln till den fjärde självstyrelselagen. Den kan, liksom den första, mycket väl ha formen av en ramlag eller i alla händelser måste man rensa och städa duktigt i det som nu håller på att sjösättas.
Jag instämmer, i det som kollegan Roger Jansson sade, den enighet som vi kan demonstrera är intressant, att det startar på basen av en hemställningsmotion är i och för sig också intressant. Så har det varit flera gånger i självstyrelsens bygge, initiativet kommer från vårt eget parlament. Det är naturligt. När vi kommer därhän att vi närmare börjar diskutera om ramlagens innehåll kan man egentligen särskilja tre skolor. Det har framkommit redan här i debatten. Jag ska nämna dem i korthet.
Ramlagar och ramkonventioner är frekvent återkommande fenomen inom nationell lagstiftning och inom folkrätten. Det vimlar av ramlagar inom de mest egenartade områden och det vimlar av ramkonventioner. Vartdera fenomenet, såväl den nationella som den internationella aspekten, har gemensamt att tekniken lämnar tolkningsmarginal, man har en ram, men där under medges en stor frihet, för utövare av rättigheter och skyldigheter, som ramen anger. Själva namnet anger ju detta. Jag tycker att man i folkrätten t.o.m. har märkt en tilltagande frekvens av ramkonventioner. Man frångår en onödig detaljstyrning som leder till en uppsjö av reservationer, deklarationer och andra invändningar och istället anlägger man en ram med denna tolkningsmarginal. Så skulle det också bli i vårt system. Det är precis så som det ska vara.
Det andra fenomenet, och där har vi olika skolor i Europa, är det som kallas intravires, ultravires. Intravires är den ordning som vi nu är vana vid, dvs den kommer redan från den romerska rätten om en väldigt detaljerad i lagstiftning beskriven ordning. Intravires betyder innanför lagstiftningen. Det är såsom vår utveckling tyvärr har gått.
Den första självstyrelselagen byggde på den motsatta skolan, ultravires, en ordning utan nödvändigtvis så detaljerad till lagbeskrivning, utan mera hänskjutet åt den politiska verkligheten. Men vi har en annan tradition. Jag tycker man kan se den här utvecklingen på 30-talet och framförallt efter andra världskriget när Västtyskland grundades med en synnerligen detaljerade lagstiftningsteknik som där förekom. Den spillde också över i lagstiftningstänkande i Finland. Därav den detaljrikedom som både 1951 års självstyrelselag och tyvärr också den nuvarande innehåller. Jag tror att vi kan gå mot en utveckling som kallas ultravires, den som förekommer i kommunerna och som redan har förekommit i kommunerna hur länge som helst. Kommunernas kompetens är ju ingalunda definierad i någon lag. Kommunernas kompetens bygger på att om det är en tillräcklig gemensam aktivitet i kommunen då ryms den innanför det som kallas ultravires d.v.s. kompetens utan lag. Här ser vi utvecklingen.
I Danmark har man haft denna öppenhet länge, de har en annan tradition. I Finland har man den här beskrivna lagstiftningstraditionen därav detaljrikedomen.
Det tredje, som en följd av det föregående, kallas kompetenskompetens. Det är lagtingsdirektörens specialitet. Kompetenskompetens ska vi ha. Nu kan man fråga sig om lagtinget har kompetenskompetens? Kan lagtinget bestämma i vilka områden man vill reglera människornas tillvaro? Svaret är ja och nej. Ja, naturligtvis inom de områden som självstyrelselagen säger att vi får reglera. Men nej, därför att utrymmet för innovationer i praktiken är begränsat av bl.a. ekonomiska skäl.
Kompetenskompetens är i sin ädlaste form än kompetens för ett parlament att själva bestämma vad man vill reglera, hur man vill reglera eller om man vill låta bli att reglera. Mer än så är det inte. Men då rör vi ju vid suveränitetens gränsmarker. Det får vi självklart göra. Vi minns alla bestämmelsen, som vi också hörde från lagutskottets ordförande, att första självstyrelselagen avsåg att trygga en ordning för Ålands folk, som var så fri som det bara är möjligt, för ett område som inte utgör en självständig stat.
Vi går mot en större tolkningsmarginal. Vi går från en utveckling om intravires ordning till ultravires. Vi går mot, som jag ser det, ett samhällsskikt där det åländska folkets representanter i lagtinget ska ha en utvidgad kompetenskompetens. Det är själva essensen i ramlagstänkandet.
Fru talman! Avslutningsvis, när EU fungerar som det gör, EU borde reformeras det är vi överens om tror jag, och EU enbart umgås med medlemmar och stater så kommer det en punkt där vi i en ramlagssituation kan råka ut för problem med EU som säger; ja, vad ni internrättsligt i Finland har gjort med Åland och vilken kompetens Åland kan tänkas ha, det är ingenting som EU kan befatta sig med. EU kan enbart umgås med stater. Jag menar att det här inte är ett hinder. Det här är bara en realitet som vi kommer ihåg i den fortsatta reformverksamheten.
Fru talman! Det här var min grupps allmänna synpunkter. Jag förmodar, liksom tidigare talare, att detaljbehandlingen kommer att fortsätta vid ett annat tillfälle, tack.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack fru talman! För ett tag sedan sade vtm Gunnar Jansson åt mig i ett annat sammanhang att jag är pessimist. Jag citerar; "jag är pessimist främst av den anledningen att en pessimist är bättre informerad än en optimist". Jag vill bara säga att jag tycker att det är ytterst glädjande att vicetalman och gruppledaren för liberalerna, så här klart och tydligt, tar ställning för ramlagen och ser möjligheterna i det som vi kallar för ramlagstänkandet. Jag tycker det är ytterst glädjande. Jag har tidigare under åren kanske varit lite fundersam kring regeringskollegornas syn på självstyrelsen. Det känns tryggt att veta att det är vtm Gunnar Jansson som nu för liberalernas talan i den här frågan.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Värderade talman! Tack för de vänliga orden. Jag riktar mig till trafikministern nu den 1 mars 2010. För egen del är jag för en utvidgad kompetenskompetens. Det har jag alltid varit inom alla områden. Jag tror att samarbetet på den här punkten ej kan annat än förkovras genom att vi fortsätter att utveckla självstyrelsesystemet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson
Tack fru talman! Jag delar åsikten att det är en smått historisk dag, att vi nu har kommit så långt att vi på allvar kan börja diskutera för hur morgondagens autonomi i åländsk tappning ska utformas. Jag får väl säga till ltl Roger Jansson att det nog är det mest positiva förkastande jag han sett på länge. Jag vill, som ledamot i lagutskottet, säga att utskottsordförandens presentation av betänkandet och utskottets resonemang inte riktigt svarade mot den goda stämningen som vi hade under behandlingen. Jag tror att ordförande kanske inte har en riktigt bra dag idag. Den ambivalens och skepticism vi hörde här för en stund sedan svarade inte emot de diskussioner vi har haft. Det kanske var ett anförande som mera hörde hemma i ett gruppanförande än som en presentation av ett utskottsbetänkande.
Varför är då den danska modellen en modell som centergruppen har tagit till sitt hjärta? Det är ju inte bara en lagstiftningsmodell, även om det naturligtvis skulle reda upp en hel del av dagens oklara status för självstyrelselagen. Framförallt är detta en modell som andas flexibilitet, dynamik och en modell som är fri från konflikter på många sätt. En modell där man försöker lösa problemen genom dialog. Det besök som lagutskottet gjorde i Köpenhamn i maj i fjol var berikande på många sätt och framförallt för utskottsmedlemmarna genom att ta del av det fokus och den koncentration som de danska politikerna lägger ner på sina autonomier. Det var lite imponerande. Allt från statsministerns kansli med två medarbetare som på heltid ägnar sig åt de här två autonomierna, autonomiernas representation bl a i utrikesrepresentationen, till folketingets system med två separata utskott för Färöarna och Grönland som finns när det behövs för att lösa autonomifrågor. Det vi slogs av var att det är ytterst sällan som de här utskotten behöver sammanstråla därför att statsministern, oavsett vem det är, vill att autonomifrågorna ska löpa utan att folketinget behöver blandas in. Det låter som en drömtillvaro.
Om jag får citera mig själv, fru talman, det är inte så ofta man får göra det. Jag skrev till centergruppen för någon månad sedan; " det är lätt att misströsta då vi ålänningar ser hur autonomier av betydligt yngre årgångar har uppnått en dynamik i sin utveckling som är imponerande. Det gäller dock att istället inspireras av bland annat det danska autonomiernas framgång och se till vilka delar deras modell är värd att kopieras". Det är så jag vill se den danska processen, som en enda stor flod av inspiration.
Det finns naturligtvis allmänna behov av att justera självstyrelsesystemet. Vi har alla, under årens lopp, kunnat ta del av hur oklar självstyrelselagens ställning är i förhållande till Finlands grundlag. Det här är någonting som en ramlag måste lösa en gång för alla.
Den ministerbenämning vi har infört idag för våra ministrar är ett exempel på detta. På lösa boliner ansåg man på högsta nivå i landet att det var omöjligt, med hänvisning till grundlagen, att på Åland stifta sådan landskapslag. Medan den riktiga domstolsprövningen i Högsta Domstolen gav ett motsatt svar. Det är den här typen av godtycke som vi en gång för alla måste bli av med.
Ramlagstanken är inte en ny. Vi har hört olika berättelser om hur den har funnits i åländsk tappning förut. Jag känner kanske inte riktigt igen mig. Det enda jag med säkerhet vet, är att dåvarande avgående talman, Tusse Eriksson, 1971 lanserade ramlagstänkandet för Åland. Sedan har det varit på tapeten i olika sammanhang. Även nuvarande talmannen, men inte den nu sittande, den ordinarie talmannen Roger Nordlund talade också varmt för en ramlagsmodell redan på 90-talet.
Nu vet alla att det är en lång process för att ändra självstyrelselagen. Därför är det hög tid att starta upp arbetet. Det viktiga med det kommande beslutet är att vi får den parlamentariska kommittén tillsatt och att vi gör vår hemläxa synnerligen grundligt denna gång. Det gäller att ha tydliga motiveringar. Jag delar helt åsikt med ltl Roger Jansson att en lagtext är det bästa sättet att visa att vi menar allvar. Det måste finnas en klar struktur från åländsk sida vad vi vill åstadkomma.
Vad gäller de argument, som har jag räknat upp från denna talarstol, varför vi skulle få Helsingfors att lyssna på oss denna gång så tycker jag att den lista, som Roger Jansson presenterade, påtalar behovet av att minska konfliktytor, därmed också stridigheterna och samtidigt också öka de politiska kontaktytorna.
Centergruppen har helt gått in för att vi måste få ett nytt system för den politiska dialogen. Ett Ålandsutskott i Finlands riksdag kan ju inte vara en sådan hemsk tanke längre. Ett sådant utskott skulle ge helt andra förutsättningar att faktiskt föra en kontinuerlig politiskt dialog och inte som nu att det blir brandkårsuttryckningar med helt nya ansikten på andra sidan bordet.
När jag tittar tillbaka på det som har varit, när vi under fjolåret ändrade självstyrelselagen under en något turbulent tillvaro, tror jag att lagutskottet räknade till att vi har haft sex ändringar i den nuvarande självstyrelselagen räknat från 1993. Efter det har vi haft detta med talerätt och subsidiaritetsprincipen. Vi kommer snart att ha gjort nio ändringar i nu gällande självstyrelselag. Det visar att vi behöver ta ett helhetsgrepp och se hur självstyrelselagen ska utformas.
Även i Ålandsbudgeten, som lagtinget enhälligt har klubbat vad gäller de allmänna motiveringarna, anges en hel del generella behov av att se över självstyrelselagen.
Syftet med en ramlag, förutom en dynamik som är av mycket tilltalande demokratisk natur, är behovet av att trygga vårt svenska språk. Under utskottsordförande Erlands presentation inspirerades jag av att snabbt lista tio områden som vi omedelbart borde få en övergångslista som egentligen inte skulle kräva så mycket diskussioner annat än av ekonomisk art.
Vi har frågan om fastighetsbildning och registrering. Vi har frågan om måttenhet och standardiseringar. Ni kommer ihåg och att vi inte kunde införa standardisering inom elsäkerheten i o m att det är en finsk behörighet idag. Vi har arbetsrätten, vad gäller den privata sidan bör vi ha den beredskapen i fall inte kollektivavtalssidan på svenska fungerar i morgondagens Finland. Vi har kyrkolagen, där måste vi komma ifrån fjärrstyrning av betydande åländsk jordegendom. Vi har befolkningsskyddet som vi har diskuterat gång på gång. Vi har behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvård. Vi har gränsbevakningen, sjöbevakningen. Vi har skattebiten. Vi har televäsendet där vi förmodligen måste bli ett eget Tv-land rätt snart för att kunna trygga tillgången på svenskspråkiga kanaler. Och så har vi den här mycket generella passusen som alltid finns i självstyrelselagen, d.v.s. detta med övriga angelägenheter där vi måste få ett system. Om det är övrigt som dyker upp, till följd av modernisering i o m medlemskap och så vidare, så är det en åländska behörighet och ingenting annat. Det var snabbt vad ett övertagande skulle innebära de facto.
Sedan kommer vi till kostnaderna. Här vill jag från centergruppens sida mycket tydligt markera att vår åsikt är att Finland ska bära en suveränitetskostnad för Åland, exakt på det sätt som Danmark bär för sina autonomier. Det skulle innebära att finska staten fortsätter att bekosta sin egen verksamhet på Åland. Sedan får man då diskutera hur finansieringsansvaret förs över i takt med behörighetsförskjutningarna.
Det här är helt på tvärs med bl a hur Olssonkommittén resonerade i början på 90-talet. Jag satt själv med i den kommittén som hade i uppdrag att titta på åländsk beskattning i sin helhet. Det var lite deprimerande att redan vid första mötet mötas av det argumentet; att okej, egen beskattning kan vi diskutera men frågan är hur stor prislappen ska bli er ålänningar i så fall. Det är här som vi har en hel del diskussion att föra med företrädarna för staten.
Framförallt ser jag också en ramlag som ett sätt att komma ifrån framtida direkt inflammerade situationer i riksdagen. Jag tänker då på att risken är stor att vi framöver får uppleva olika former av meningsutbyten om Ålands roll och verkan inom republikens gränser. Skulle vi ha en ramlag, där det anges mycket tydligt vem som står för vad, så tror jag och att vi skulle kunna minska även den konfliktytan.
Herr talman! Därmed tror jag att jag har kommit till slutet på mina noteringar, tack.
Ltl Roger Jansson, replik
Tack herr talman! Tack kollegan Harry Jansson för ett, som vanligt, mycket analytiskt inlägg. Vi är också helt överens om att Finland bör bära kostnaderna för sin egen statsförvaltning på Åland i en framtida utvecklad självstyrelseform.
Jag ville göra denna frågeställning till lagutskottets medlem; jag förstod att orsaken till att man valde att förkasta den här motionsklämmen var att man skulle överlåta åt landskapsregeringen att skapa sig ett underlag för hur man skulle ställa sig till frågan och sedan utgående från det behandla förhoppningsvis ärendet i lagtinget. Nu har ju det positiva beskedet kommit från landskapsregeringen i samband med det här skattemeddelandet. Det innebär att motivet till förkastande i lagutskottet rimligen borde vara avfört, eller finns det ytterligare något motiv till detta förkastade?
Ltl Harry Jansson, replik
Tack herr talman! Om jag drar mig till minnes, inte fanns det något annat motiv annat än att vi resonerade i allmänna ordalag att vi stöder själva grundtanken som ltl Jansson är första undertecknare av. Men vi bör överlåta till landskapsregeringen att avgöra när en parlamentarisk kommitté tillsätts. Nu har ju mycket hänt sedan dess. Vi har ju de facto klubbat en Ålandsbudget där lagtinget redan har sagt att det är den danska modellen som ska ligga till grund. Egentligen har vi motionen indirekt godkänd redan på förhand. Det är väl mera det att man inte kan få allt ltl Roger Jansson. Man får nöja sig med att man får ett positivt förkastande ibland.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Folke Sjölund, replik
Herr talman! Det är klart att ltl Harry Jansson naturligtvis har rätt att ha vilka åsikter som helst om allt möjligt. Jag tycker faktiskt att han kunde ha avhållit sig från att kritisera utskottsordförandens presentation på det sättet som han gjorde. Det hade varit smakligare att avstå från det. Jag fick dålig smak i munnen efter det.
Ltl Roger Jansson, replik
Tack herr talman! Jag tycker inte att vi är sådana duvungar här i denna sal att vi tar åt oss så mycket av lite ordväxlingar och åsikter. Kanske jag har gått i för hård skola? Som före detta chefredaktör tycker jag inte själv att det vi säger till varandra så här rakt ut ansikte mot ansikte är så farligt. Däremot tycker jag sämre om baktalandet som förekommer bakom ryggar. Jag anser fortfarande att det inte var riktigt passligt att ha den typen av ambivalens som hela presentationen andades, tyvärr.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Vtm Gun-Mari Lindholm
Talman! Det här är en motion som vi från obunden samlings sida har varit med och skrivit under. Vi är nöjda med att den har fått det mottagande i lagutskottet som den har fått och också kontentan att man ska ha ett fortsatt arbete. I det arbetet, en form av parlamentarisk kommitté, är vi beredda att medverka i syfte att utöka självstyrelsen och verksamhetsmöjligheterna för ålänningarna. Nu är det upp till landskapsregeringen att fortsätta det här arbetet och att komma med önskan om att grupperna utser ledamöter till en parlamentarisk kommitté. Det är ingenting som är skrivet i sten att man kommer att göra så här. Det är kanske det som man känner, som motionärerna, att vi fortfarande inte har några garantier att det här arbetet kommer att rulla på. Men det finns också skrivet i lagtinget senaste budget. Vi hoppas att det här arbetet här rullar vidare.
Vi vet att en självstyrelselagsrevision tar väldigt lång tid. Det har redan nämnts här att man tog det initiativet 1971 och det blev en fullständig lag som gick igenom 1993, 22 år senare. Tittar vi från idag och fram 22 år framför oss så kanske det inte är så väldigt många av oss som är med. De, som då är med och antar en sådan lag, vet kanske inte riktigt vad ambitionen och visionen med en sådan lagändring var.
Första lagen för självstyrelsen, som egentligen är skriven 1920, kan man väl säga att var en form av ramlag. Eftersom propositionen också säger att den var tänkt att ge en mycket vidsträckt självstyrelse. Man säger att självstyrelsen själva ordnade sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt för ett landskap som inte utgör en egen stat. I 12 § i den lagen anger man vad som är tänkt att ligga under självstyrelsen. Där är det väldigt, väldigt mycket mera än vad det är idag. Varje gång man har haft en behörighetskonflikt har det tyvärr varit till vår nackdel. Där är det juridik som istället har analyserats och domstolen har avgjort vad som är vår behörighet. Det är kanske inte alltid i den politiska diskussionen som har gett vid handen vad vi egentligen har. Man kan också säga att vi från åländsk sida inte har varit tillräckligt starka för att försvara vår egen behörighet.
När jag läste betänkande första gången tyckte jag egentligen att man inte säger någonting. Man går heller inte emot det. Det är väl det som är positiva. Det som skulle ha viktigt för Åland framdeles är att man skulle få så stor rörelsefrihet som möjligt för att vi själva ska kunna besluta om de olika områdena som vi vill ha inflytande över.
Det här skulle också öppna upp för Åland att vi själva kan bestämma t.ex. hurdant näringsliv vi vill ha. Ska vi ha industri? Vill vi ha en grön profil i vårt samhälle? Vi skulle själva kunna bestämma om utbildningsfrågor som är väldigt viktiga för oss. Vi har också skattepolitiken som kommer att diskutera nästa vecka. Där skulle man också, i den här ramlagen, kunna ange på vilket sätt man prioriterar verksamheter och grupper som vi har. Vi har en stor del verksamheter inom socialpolitiken som idag ligger utanför vår behörighet som också skulle vara viktigt att vi själva skulle kunna ha behörighet i. Vi har haft en långdragen debatt om pensioner där vi vet att det är jättesvårt att få en förändring för de människor som har låga pensioner.
Vi har sett i media och vi har säkert också egna bekanta som kan berätta om de erfarenheter man har när det gäller förmåner för familjer. Man kan hanteras på ett ojämnställt sätt när det gäller samkönade äktenskap. Det har vi också väldigt svårt att göra någonting åt från vår sida. Skulle det här ligga under vår behörighet så tror jag att man mycket lindrigare skulle kunna göra någonting åt detta än vad man kan göra idag.
Till de punkter som vi har sorterat upp i själva motionen, nu när jag har läst dem ånyo, kanske jag inte var så väldigt involverade i skrivandet heller, det är långt Roger Janssons texter, men där skulle man också kunna ha lite mera att önska kanske. Man borde ha en ny punkt. Vi har 18 punkter idag man kanske borde ha en 19:e punkt där man pratar om att EU-rätten inte borde vara en utrikespolitisk fråga. Det här har varit alldeles särskilt angeläget för oss nu när vi har debatterat Lissabonfördraget och de inflytandefrågorna som vi har ansett att ha varit väldigt viktiga. Idag vet vi att det här anses vara utrikespolitik, men de facto borde det ju inte vara så eftersom det är mycket som ändå är åländsk behörighet, åtminstone till vissa delar.
En annan fråga, som också har varit på tapeten den senaste tiden, är språkproblematiken som idag finns i Finland. Svenskan blir allt mindre och färre använd. Hur man ska leva upp till de krav som självstyrelsen på ett lagenligt sätt ställer gentemot Finland och finska myndigheter när man inte kan leverera olika dokument och skrifter i svensk språkdräkt? Där kanske man också kunde ha en alldeles särskild punkt. Dessa problemområden, där inte Finland kan svara upp till de av självstyrelsens grundvärden t.ex. språk, så borde man också ha en ekonomisk överföring. Det skulle vara viktigt för oss på Åland att vi får det här t.ex. när vi pratar om vård utanför Åland. Vi vet att det är mycket dyrare i Sverige. Kan man inte få den vården i Finland på svenska så kunde man tänka sig att Finland också får betala för detta, för det går emot självstyrelsens grundvärden att inte få vård på svenska.
En annan sak som jag tycker att är värt att nämna, som också skulle göra det lindrigare och lättare om vi hade en form av ramlag, är när behörigheterna går in i varandra. Det vi kallar för nitton treor, där rättsäkerheten blir ifrågasatt. Man kan åtminstone ifrågasätta den när man ska veta i de olika lagstiftningarna vilken del av lagstiftningen som är finsk och vilken del som är åländsk. Vi hade alldeles nyligen ett gott exempel; barnomsorgstaxan, där vi själva trodde att vi hade rätt och möjligheter att ha avvikande avgifter mot Finland, vilket visade sig helt fel. Rättssäkerheten kan man verkligen ifrågasätta när de här rättsområdena sammanblandads. Det här skulle man också komma ifrån och också stärka rättsäkerheten gentemot medborgarna.
Det har varit en vilja att man skulle hålla den här debatten samtidigt med skattemeddelandet eftersom de här frågorna går väldigt mycket och långt in i varandra. De är avhängda av varandra, alldeles särskilt skattepolitik i en ramlag. Dessa frågor skulle man vilja diskutera tillsammans, vilket också talmanskonferensen har diskuterat och ställer sig positiv till.
Herr talman! Jag föreslår att det här ärendet bordläggs till måndagen den 8 mars, tack.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Många har varit på gott humör här idag i lagtinget, de har varit överens och sett framåt. Det är ju roligt. Det enda man lite kan fundera över är vad vi är överens om och vad vi är så glada över?
Den här motionen och betänkandet är ju inte så där glasklar på den punkten. I betänkandet omfattar man motiveringarna, sedan säger man inte så mycket mera. Medan motionen är väldigt specifik. Den talar om att vi skulle få en självstyrelselag som skulle ges formen av en ramlag i enlighet med danskt mönster. Med anledning av det så reste lagutskottet till Köpenhamn för att studera vad det här danska mönstret innefattade. Som en grundläggande princip måste man ändå konstatera att Ålands självstyrelse och de danska autonoma områdena, den politiska kontexten, för båda de här utvecklingarna är helt annorlunda.
När vi presenterar självstyrelsen så brukar vi ofta framhålla att det här är den åländska modellen och det åländska exemplet. Det kan inte överföras direkt på någon annan plats men det finns säkert element i självstyrelsen som är intressanta för andra autonomier eller regioner som strävar till ökat själv bestämmande.
Färöarna och Grönland är gamla kolonier. De har styrts, som man styr kolonier från centrum, med viss hänsyn till lokala förhållanden. I allmänhet uppfattas det av lokalbefolkningen som väldigt förtryckande strukturer. Danskarna är ett civiliserat och gemytligt folk och vill naturligtvis att alla ska vara på gott humör också på Färöarna och Grönland. Man har sedan länge diskuterat och förhandlat om olika möjligheter för att stärka självbestämmanderätten på de här öarna. Men det är en helt annan politiskt tradition än vi har. Den bygger för det första på förtroende. Lagstiftningen har oftast varit någon slags kodifiering i efterskott. Nu har man fått lagar som ligger på en folkrättslig grund, d.v.s. att färingar och grönländare är folk. De är folk i folkrättsligt bemärkelse. Det har sin egen historia, sin egen kultur och de har egna språk. Grönländare kan t o m, i stöd av konventionen om urfolk, hävda sin folkliga status. Det är bra att de har den möjligheten. Det är egentligen av ganska irrelevant betydelse vad som står i jämstyrelselagarna, för både danskar, färingar och grönländare. Deras politiska kultur och tradition är en förhandlings- och konsensustradition där man stegvis förändrar samhället genom diskussion.
Nå, mellan Åland och Finland är det precis tvärtom. Vår relation bygger på misstro, de facto. Vi misstror varandra. Det är det som vi ständigt hör här i lagtinget, speciellt från de mera nationalistiska partierna. Det är det som man upprepar. Man litar inte på att Finland vill tillmötesgå Åland vad gäller självstyrelseutvecklingsfrågor. Det är liksom grunden.
Det andra är att ålänningarna inte är ett folk i samma bemärkelse som färingar och grönländare. Ålänningar är en språklig minoritet vars levnadsvillkor och sätt inte särskilt avviker från Roslagsbor. Vi är en skärgårdsregion från början med ganska liknande levnadssätt och traditioner.
Ålandsfrågan är ju en territoriell konfliktlösning i första hand med beaktande av befolkningens minoritets krav. Det är en sådan irredentismisk rörelse, det liknar den ungerska minoriteten som bor utanför Ungern i många länder där kontakten med moderslandet är viktig och det manifesteras på olika sätt. Det där har vi med åren löst genom legalistiska modeller. Det är långa förhandlingar och det är mycket tjänstemän. Det är nästan mera tjänstemän en politiker. Det motsatta till hur man gör i Danmark mellan Färöarna och Grönland. Vi har jurister och tjänstemän, vtm Gunnar Jansson, riksdagsledamot Elisabeth Nauclér, det är den typen av politiker som har fört Ålands sak. Inget illa med det. Det har ju varit framgångsrikt på sitt sätt. Och man har i vissa situationer kunnat komma över den här misstron genom en ganska detaljerad lagstiftningsprocedur.
Nu tror kanske någon att det ska vara möjligt att övergå till mera ramlagstiftning. Det är möjligt, jag vet inte. Det förefaller nog som att det inte är den lättaste vägen om man vill få till stånd självstyrelseutvecklingen i den bemärkelsen att man vill ha ökad behörighet. Dessutom tycker jag faktiskt att det är lite överoptimistiskt att tro att Finland skulle överlämna skattebehörigheten till ålänningarna att avgöra hurdan beskattning vi vill ha när vi vill överta den. Att Finland skulle besluta att här får ni ett instrument att skattekonkurrera mot oss med.
Om vi ska sätta oss in i motpartens situation så tror jag att det är ett ganska bra exempel. Det kommer, mina vänner, knappast att finna gehör i riket.
Detta med ramlag, inte har jag på något emot det och inte har mitt parti något emot detta. Nog kan vi sitta med i en kommitté som vill ta fram ett ramlagsförslag. Men gör man det till ett villkor för att gå vidare i processen, så gör man det nog lite svårt för sig i onödan, tror jag. Viktigt är nog att veta vad det är man vill åstadkomma? Vad är det mest centrala? För oss är det nog reformen av det ekonomiska systemet.
Nåväl, herr talman, besöket i Danmark tyckte jag var intressant kanske mera på ett annat plan. Det tog ltl Harry Jansson faktiskt upp. Det är på det administrativt juridiska planet hur Danmark umgås med sina autonomier. Det måste i Finland vara så att det är statsministern som har ansvaret för Ålands självstyrelse. Det är en konstitutionell fråga för att uppnå, just det som vtm Gunnar Jansson sade, att man ska kunna, i ett tidigt skede, trygga landets säkerhet och enhetlighet så har man statsminister bland annat.
Man har utnämnt minister Astrid Thors till Ålandsminister, jag vill klargöra att inte har något emot minister Thors, jag känner henne personligen, hon är en utmärkt politiker. Men det är att marginalisera de åländska frågorna effektivt. Det lär till och med vara så, rätta mig om jag har fel, att alla i regeringen inte vet att hon är Ålandsminister. Det är det ju ganska bortkastat. I dagens läge vi ser hur politiken är i Finland, högervindarna går framåt, samfinländarna är det parti som nu växer mest. Det är ju en rörelse som vi ser i många länder i Europa. Det drar hela politiken i Finland högerut vad gäller just tolerans mot andra språk och etniska grupper. Vi ser när svenskarna i Finland nu är trängda då åker Åland med. Det är bland annat för att svenska folkpartiet hela tiden ges något slags särskilt ansvar för Åland, det är faktiskt farligt för Åland. Ju mer vi kopplas ihop med Svenskfinland desto svårare är det för oss att driva vår egen självstyrelseutveckling. Jag vet att detta smärtar många. Det skulle vara så trevligt om det skulle fungera bra i svenska folkpartiet. Vi ska komma ihåg att det idag är ett parti som har tolv mandat. Efter besöket här, när gruppledaren sade; ”jag vill inte prata i egen sak”. Vem ska då driva svenska språkets ställning i Finlands riksdag?
Om Åland och Finland ska kunna föra en kontinuerlig diskussion om självstyrelsen och dess utveckling så finns det en bra modell i Danmark. På statsministerns kontor fanns det två personer som hela tiden följde med den här utvecklingen. De satt oberoende av vem som var statsminister. Det fanns även vid utrikesministeriet i Danmark personer som kontinuerligt hade ett ansvar för de internationella avtal som berörde de danska autonomierna. Det tycker jag var den stora behållningen. Sedan har jag också synpunkter på hur man borde organisera de här frågorna både i lagtinget och i landskapsregeringen, men det kanske inte hör till just den här diskussionen.
Godkännandet av motionen, så här till hälften, tycker jag i bästa fall innebär att regeringen får till stånd den parlamentariska kommittén. Där kommer den här ramslagsdiskussionen att fortsätta. Om man gör det till ett villkor för att utveckla självstyrelsen så kanske man binder ris för egen rygg. Det är ändå en formsak i mycket hög grad, även om den har politiska konsekvenser som säkert alla skulle tycka att var väldigt bra för oss. Men om motparten inte ens vill diskutera idag så känns det ändå kanske lite väl överoptimistiskt. Det är kanske ändå där som de allra största problemen är; hur ska vi få till stånd ett större intresse på rikssidan för åländska frågor? Jag tror att det inte finns någon annan utväg än att det måste vara statsministern som ansvarar för självstyrelsen och dess utveckling. Tack, herr talman.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det var kanske ett lite depressivt anförande i förhållande till självstyrelsens utveckling. Jag tycker att ltl Sundback i många andra sammanhang har varit väldigt klarsynt när det gäller behovet av att vi skulle få en ökad självbestämmanderätt. Nu blev det en lista på problem med att få Helsingfors att gå med på någonting överhuvudtaget och särskilt när det gäller ekonomin, som är ltl Sundbacks särskilda intresse, så skulle det vara väldigt svårt. Däremot håller jag med om att statsministern borde ha ett centralt ansvar för förhållandet till självstyrelsen. Vi har lite prövat på det under den föregående perioden. Då var det en statsekreterare hos statsministern som var tjänstemannen, visserligen politisk tjänsteman som hade det här ansvaret gentemot Åland. Jag hoppas att vi inte någonsin ska uppleva att ha ett sådant förhållande på nytt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tycker inte att jag är deprimerad över det här. Med åren måste man väl kanske ändå försöka bedöma vad som är realistiskt och vad som inte är realistiskt.
Att ha en Ålandsminister, som dessutom är minigrationsminister, och som hör till ett parti som är ganska marginaliserat är ju döden för de åländska frågorna. Inte kommer det att bli någonting med det här om vi ska gå via den nuvarande Ålandsministern. Vad jag förstår, enligt det besök hon gjorde här senast, så fick inte regeringen löften om någonting. Hon har ju inte det inflytande och inte den makten heller.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Jag kan hålla med om att det nya institutet Ålands ansvariga minister, som ju tidigare har varit justitieministrarna genom årtiondena, erfordrar att den person som får den uppgiften i landet Finland är beredd att marknadsföra sig också som Ålandsminister. Inte smyga med det så att inte ens de egna kollegorna i regeringen vet om att det finns ett sådant här särskilt ansvar för den åländska självstyrelsen. Det är klart att det måste bli en stolthet hos den som får det här uppdraget att marknadsföra sig också som Ålandsansvarig minister. Det tycker jag inte att är fallet idag.
Ltl Barbro Sundback, replik
I det här fallet ser jag det ganska klart att det är en statsministers uppgift att tillse att hela landat och hela konstitutionen beaktas. Som ledare för en regering måste man se till Ålands intresse på lika villkor som övriga landet. Det finns ingen annan minister som har ett sådant ansvarsområde.
Att det inte var så bra senast, vem det nu var som det hänvisades till, det är tydligen kanske en personfråga, men dessa tjänstemän som vi träffade hade en lång historia bakom sig och de var inte några politiska statssekreterare som kom och gick. De var vanliga tjänstemän som hade mycket kunskap, ett stort kontaktnät och som kontinuerligt följde upp de här frågorna om Färöarna och Grönland för danska regeringens räkning.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Man jag brukar säga att man ska försöka undvika att blanda medel och mål och i ingen händelse göra medlen till mål. I mitt tänkande är inte ramlagstekniken något mål. Det är bara ett medel att utveckla vårt samhälle och ha en ordning där människor önskar ordna sin tillvaro enligt eget önskemål. Därför hänger jag inte särskilt upp mig på den tekniska saken. Jag ser att det här är en del i utvecklingen, där är jag mycket noggrann med att skilja medlen från målen. Ramlag är medel, målet är ett helt annat.
I mitt anförande, för att komma vidare, hade jag tänkt säga det jag tänker säga nu. Naturligtvis är det ju i nästa regering, i deras regeringsprogram i Helsingfors, som dessa saker ska tas in som bland annat ltl Sundback här anför. Därför är vi ute i god tid. Därför tycker jag det finns all orsak för lagtinget att samlas kring detta. Där har vi ett tydligt mål, nästa regeringsprogram, hur vi kommer vidare.
Ltl Barbro Sundback, replik
Då bör nog den här regeringen skynda på och tillsätta den här parlamentariska kommittén. Över halva tiden har ju gått av den här mandatperioden. Ju tidigare desto bättre naturligtvis.
Om det är frågan om ett mål eller ett medel med den här ramlagen så uppfattar jag att det finns lite olika uppfattningar här i kammaren om den saken. Det finns de som uppfattar också det här som ett mål. Det är ett mål i den bemärkelsen att om man skulle uppnå en ramlag så har man fått mycket utökade maktbefogenheter. Visst kan man också se det som ett mål. För mig är det centrala om det blir ett hinder i diskussionerna med riket, att de inte alls accepterar det, vad har man då åstadkommit? Ja, en blockering.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Roger Slotte
Herr talman! I motiveringen till Ålands första självstyrelselag framgår bland annat; ”sålunda skulle ålänningarna tillförsäkras möjligheten att själva ordna sin tillvaro så fritt det är överhuvudtaget det är möjligt för ett landskap som icke utgör en egen stat” Citatet finns på sidan 859 i Ålands lagsamling.
90 år har gått sedan den första självstyrelselagen där Åland fick löfte om maximal självstyrelse på gränsen till full suveränitet. Flera lagar har kommit sedan dess. Vi kämpar fortfarande för att åstadkomma förbättringar. Har vi lyckats?
Utredningar, som har gjorts de senast åren, bl.a. av Bertil Roslin 2006 för den finska regeringen samt en doktorsavhandling av den oberoende forskaren Maria Ackrén visar att Ålands självstyrelse har hamnat på efterkälken i jämförelse med andra autonomier.
Ålandmodellen är inte längre en föregångare. Idag kan vi se att betydligt yngre autonomier som Färöarna och Grönland har kommit längre än oss.
Herr talman! Vi måste tro på vår egen förmåga att nå resultat. Om vi inte själva kämpar och ställer krav för att utveckla vår självstyrelse kommer ingen annan heller att göra arbetet åt oss. Genom självstyrelsens historia har det fortgått en kamp. Ibland med mer framgång, ibland med minde. Det gäller att inte ge upp.
Herr talman! En ramlag gör det möjligt för Åland att efterhand, när lagtinget så önskar, ta över rättsområden från Finlands riksdag. Ett stegvist övertagande är bra ur åländsk synvinkel. Det ger möjlighet att ta över i mindre portioner så att man hinner anpassa förvaltningen till de uppgifter som nya rättsområden medför.
Danska regeringens behandling av Färöarna och Grönland borde vara en ledstjärna när det gäller att ta beslut om den åländska ramlagen.
Herr talman! Jag vill arbeta för att Åland får en ramlag. Det skulle vara helt i samklang med den tillförsäkran ålänningarna fick i samband med den första självstyrelselagen d.v.s. att ålänningarna får ordna sin tillvaro så fritt det överhuvudtaget är möjligt utan att vara en egen stat, tack.
Ltl Olof Erland, replik
Talman! Det var intressanta synpunkter. Jag skulle vilja ställa ett par frågor till ltl Roger Slotte. Vill ltl Slotte ta över så många områden som möjligt när det gäller lagstiftningen? Vill ltl Slotte gå tillbaka till självstyrelselagen 1920 och de beskattningsrättigheter vi då hade? Eller vill ltl Slotte överta hela beskattningen som sådan direkt? Det är ju det som det handlar om när man pratar om ramlag. Hur mycket ramar ska det vara? Är det allt som gäller? Ska vi gå tillbaka till 1920?
Ltl Roger Slotte, replik
Herr talman! För det första vill att jag att det ska tillsättas en parlamentarisk kommitté som grunnar på vad vi egentligen vill göra med ramlagen. Ramlagen kan ju ha olika innehåll. Den första självstyrelselagen, när man läser om hur det har varit sedan dess, så vet vi att det hände mycket som man tog tillbaka. Det var vackert tänkt och skrivet i motiveringarna i den först självstyrelselagen men Finland kunde inte uppfylla det. Jag tror inte heller att Åland riktigt var beredd på att, över en natt, ta över allt på en gång. Därför blev det bekymmer. Som jag sade här i mitt anförande, om man skriver in vad man har möjlighet att göra och sedan jobbar på i olika portioner så hinner man också anpassa förvaltningen till att klara av de nya rättsområdena.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Den första lagen var ju en ramlag så det är alltså inte ramlag som ltl Slotte avsåg. Jag ska ställa frågan så här, rakt på sak; ska vi överta hela beskattningsbehörigheten för att ha självbestämmande? Eller ger det kanske mindre självbestämmande om vi får mindre pengar?
Ltl Roger Slotte, replik
Herr talman! Beskattningen i sig ökar ju självbestämmande. Men det är ingalunda det enda som vi behöver bestämma själv över. Vi har idag en massa saker som vi har genom blankettlagar. Vi vet inte vad som gäller här, som med barnomsorgsavgiften när vi inte hade reda på vad som var fakta. Det betyder att det är viktigt att vi har klara regler vad vi har behörighet på och vad vi inte har behörighet på. Den danska modellen visar väl hur man möjligen kunde ha det. Jag tycker ändå att vi måste kunna gå vidare och diskutera innehållet i en ramlag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Jag ber att få understöda vtm Lindholms förslag om bordläggning och bordläggningstid.
Talmannen
Begäres ordet? Under diskussionen har vtm Gun-Mari Lindholm föreslagit att ärendet ska bordläggas till måndagen den 8 mars. Förslaget har även understötts av ltl Roger Jansson. Kan vi enhälligt omfatta att ärendet bordläggs till måndagen den 8 mars?
Ärendet är bordlagt till inkommande måndag den 8 mars 2010. Vi diskuterade i talmanskonferensen att sammanföra ärendet om ramlagen med diskussion kring skattemeddelandet, så att vi får en helhetsdebatt kring de två ärendena.
För kännedom
6 Ny barnomsorgslagstiftning
Landskapsregeringens framställning (FR 12/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 10 mars 2010.
7 Skattesatsen för samfund
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 3 mars 2010.
8 Ny foderlagstiftning
Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 3 mars 2010.
9 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 3 mars 2010.
10 Skattemeddelande
Landskapsregeringens meddelande (M 2/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 8 mars 2010.
11 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2009
Finansutskottets redogörelse (FUR 1/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 10 mars 2010.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls onsdagen 3 mars 2010 klockan 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 15.24).