Remissdebatt
Ny lagtingsordning LM 2/2010-2011
Utdrag ur protokollet
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 12/2010-2011)
Kulturutskottets betänkande (KU 4/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2010-2011)
3 Godkännande av världspostkonventionen
Lagutskottets betänkande (LU 19/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 14/2010-2011)
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)
Ltl Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)
Lagutskottets betänkande (LU 18/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 14/2010-2011)
6 Förverkligande av förslag om skärgårdspolisen
Lagutskottets betänkande (LU 20/2010-2011)
Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 62/2007-2008)
Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)
Ltl Danne Sundman m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 12/2010-2011)
Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 31/2010-2011)
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 48/2010-2011)
12 Nytt avgiftssystem för skärgårdstrafiken
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 26/2010-2011)
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 49/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 15/2010-2011)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 29 ledamöter är närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller lagtingsledamoten Folke Sjölund på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Bordläggning
1 Avfallsdirektivet
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 12/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 13.04.2011. Godkänt.
Bordläggning
2 Ändring av fornminneslagen
Kulturutskottets betänkande (KU 4/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 13.04.2011. Godkänt.
Tredje behandling
3 Godkännande av världspostkonventionen
Lagutskottets betänkande (LU 19/2010-2011)
Republikens presidents framställning (RP 14/2010-2011)
Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det lagförslag som ingår i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.
Diskussion. Ingen diskussion.
Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagförslaget.
Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.
Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Tredje behandling
4 Ny barnomsorgslagstiftning
Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 5/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 15/2009-2010)
Ltl Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)
I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i andra behandlingen eller att förkasta dem.
Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Därefter föreläggs de lagförslag som ingår i framställningen för antagande i tredje behandling. Därefter föreläggs förslaget om förkastande av lagmotionen samt slutligen betänkandets motiveringar och klämförslagen i utskottets betänkande för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Diskussion. Ingen diskussion.
Föreläggs förslaget till barnomsorgslag för landskapet Åland för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs landskapslagen om ändring av 5 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs landskapslagen om ändring av landskapslagen om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Föreläggs förslaget om förkastande av lagmotion 2/2009-2010. Begäres ordet? Ingen begär ordet. Lagförslaget i lagmotionen är förkastat.
Föreläggs de i utskottets betänkande ingående återstående klämmarna för godkännande i enda behandling. Klämmarna är godkända.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande i enda behandling. Betänkandets motivering är godkänd. Ärendet är slutbehandlat.
Tredje behandling
5 Ändringar i körkortslagen
Lagutskottets betänkande (LU 18/2010-2011)
Landskapsregeringens framställning (FR 14/2010-2011)
I tredje behandling kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta förslaget. Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.
Diskussion. Ingen diskussion.
Förslaget till landskapslagen om ändring av körkortslagen för landskapet Åland föreläggs för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.
Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling.
Diskussion. Ingen diskussion.
Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.
Enda behandling
6 Förverkligande av förslag om skärgårdspolisen
Lagutskottets betänkande (LU 20/2010-2011)
Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 62/2007-2008)
Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Lagutskottet har behandlat en hemställningsmotion om förverkligandet av förslaget om en skärgårdspolis. Förslaget har tagits fram i en utredning som går genom den här problematiken. Lagutskottet har förkastat motionen men bringar motiveringarna till kännedom.
Vårt resonemang går i korthet ut på att man historiskt sett kunde säga att det fanns en närvaro hos polisen som gjorde en del av jobbet. Själva närvaron var en del av polismyndighetens metoder, om man uttrycker det lite tillspetsat.
Idag har vi en helt annan typ av myndighet. Vi har en professionell poliskår som bygger upp system, som använder teknologi, som använder utrustning och som inte på samma sätt är beroende av att ha personer på plats kontinuerligt och året runt såsom det var en tid i skärgården.
Vi har kunnat konstatera att polisen har, som många andra, begränsade resurser och de ska användas på ett effektivt sätt. Det gör man med de egna resurser som man har och det gör man också tillsammans med sjöräddningen och gränsbevakningen. På rikssidan har man en överenskommelseförordning om samarbete mellan polis, tull och gränsbevakning. Åland blir delaktigt i det samarbete genom att vi har ett nära samarbete på Åland med gränsbevakningen och tullen. Det är ett samarbete som fungerar väl. Man har en planering av resurserna inom polisen i samarbete med gränsbevakningen.
Vi har i betänkandet fört ett resonemang om vikten av att det finns en synlighet, att det finns en närvaro och att det finns kontakter med polisen i skärgårdskommunerna så att man till exempel har undervisning i skolorna. Polisen ska finnas på plats men inte nödvändigtvis kontinuerligt. Ibland polisen i en liten kommun riskera att bli integrerad i samhället. Det kan man naturligtvis sätta ett litet frågetecken för, det beror väldigt mycket på personerna. Men det har visat sig själv i skärgårdssamhällen att när polisen av någon anledning är närvarande under vissa perioder så förbättrar det attityderna och även känslan av trygghet i skärgårdskommunerna. Det är naturligtvis viktigt.
I lagstiftningen sägs att det ska finnas en enhet i skärgården, en på landsbygden och en i Mariehamn. Det sägs också i lagen att det bör finnas verksamhet ute i kommunerna. Vi ser det då som en del av denna verksamhet att man har möjlighet att få ID-handlingar, körkort och liknande på plats i kommunerna, till exempel i kommunkanslierna.
Sammanfattningsvis anser lagutskottets majoritet att det är viktigt att man stärker tryggheten över hela Åland när det gäller polisverksamheten. Man är tvungen att göra det med begränsade resurser. Det kan man då klara av på ett någorlunda acceptabelt sätt i samarbete med andra myndigheter, tullen och sjöräddningen.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Egentligen är det en paradox att man ska behöva hemställa om att det ska finnas en skärgårdspolis. Det finns ju redan reglerat i lag. Det finns till och med i regeringens handlingsprogram. Och det finns ett kommittébetänkande som ordförande här hänvisade till där två ministrar i dagens regering sitter som var med i kommittén och tog fram programmet om en skärgårdspolis. Vi har en polisenhet med en tjänsteman som har till uppgift att svara för den övergripande laglighetskontrollen och den strategiska planeringen av polisens verksamhet. Vi har en minister som ska se till att handlingsprogrammet verkställs.
Nu har snart hela mandatperioden gått och man kan konstatera att det inte inte har skett någonting av detta som det här betänkandet efterlyste. Hur kan det vara möjligt? Vi har lagar, vi har politiska styrdokument, vi har skärgårdsnämnd, vi har polisdelegation och vi har polisenhet och ingenting händer av det som regeringen har sagt sig vilja göra i den här frågan. Man undrar hur man ska bedöma en sådan här situation? Politiskt är det klart att det är regeringen och ministern som har ansvaret. Jag tycker nog också att de som har hand om polisförvaltningen och polisenheten har en skyldighet att se till att lagen fungerar, även om man inte har en skyldighet att förverkliga regeringsprogrammet om ministrarna själva inte vill det.
Herr talman! Det är på något vis ändå en sorts manifestation över ofullkomligheten i vårt system att fungera praktiskt och effektivt, trots att alla förutsättningar finns. Dessutom förväntas inte det här kosta egentligen någonting speciellt.
Jag kommer ihåg när landskapslagen om Ålands polismyndighet gjordes 2000. Då satt min gamle gode vän ltl Sture Gustafsson här från Brändö och representerade centern. Tillsammans lyckades vi få in den här meningen i § 1 2 mom. som säger att det ska finnas en polismyndighet i Mariehamn, en på landsbygden och en i skärgården. Så fick vi in "i skärgårdskommunerna bör det finnas polisverksamhet året om." Det var viktigt att polisen inte bara skulle vara i skärgården på somrarna för så var budgetmotiveringarna skrivna då.
På 2000-talet försvann alla polistjänster ifrån skärgården. Det var omöjligt att få de tjänsterna tillsatta. Det var dyrt för den som skulle vara polis i skärgården. År 1995 när kommittén tillsattes försökte man ta fram ett alternativ till fasta tjänster i skärgården. Då kom man med det här förslaget att man inom polismyndigheten skulle avsätta 3-4 ordningspoliser som skulle ha särskilt ansvar för skärgården. Ordningspolisen skulle samarbeta med trafikpolisen. Trafikpolisen ska bland annat övervaka jakt och sådana frågor.
Det här är närmast en organisatorisk fråga, eventuellt kan det vara frågan om lite höjda ersättningar men egentligen inte någonting annat. Sedan hade man vissa önskemål i arbetsgruppen om att polisen skulle vara närvarande ute i skärgårdskommunerna. Sedan skulle man också syssla med förebyggande arbete inom skolor och andra sådana tillfällen för att påverka barnens och ungdomarnas inställning till säkerhet, trygghet, ordning och reda. Men det har inte blivit någonting av detta och det skyller man på bristande resurser. Man kan konstatera att det finns resurser men de används inte i skärgården, de används på fasta Åland och i Mariehamn och utan en politisk styrning av det kommer myndigheterna tydligen att prioritera på det viset.
Herr talman! Man kan väl säga att det går bara neråt för skärgården. Det blir inte bättre fast vi har starka företrädare för skärgårdskommunerna här i lagtinget. De som vi har hört från skärgården talar nu om de små beslutens tyranni. Kanske ett enskilt beslut som drabbar skärgårdskommunerna inte är så farligt. Men när man sätter ihop alla negativa beslut för skärgården så blir det väldigt dystert för de flesta som försöker skapa förändring och förnyelse.
I alla kommuner skulle man önska högre närvaro av polisen. Av de representanter som vi hörde i utskottet kan man nog få intrycket att det finns ett förakt för vissa regler i skärgården, att det också förekommer ett omfattande fylleri och problem med ordningen och säkerheten i trafiken. Det kan inte jag personligen svara för. Det är sådan information som vi har fått. Det är också svårt med anmälningsplikten. Det är inte så lätt i de här små samhällena.
En avgörande försämring i utvecklingen var att man tog bort kontrollerna i Osnäs och Gustafs. Det finns nu också risk för att det förekommer en hel del kriminalitet som sker via färjorna. Men det har man inte heller något belägg för. Det här är en fråga som man i skärgården prioriterar högt och som man vill få kontroll på.
Det saknas politiskt beslut om att den här omorganiseringen måste ske. Det måste också formaliseras på något sätt. Det kan inte vara så att en tjänst som medborgarna har rätt till ska vara beroende av några slags tillfälliga beslut hos den ansvariga myndigheten eller upp till tjänstemännens goda vilja. Vi har fått veta att samarbetet med gränsbevakningen fungerar bra. Det finns också möjligheter för sjöbevakningen att utöka sin aktivitet i skärgården. Då anser jag att man måste göra något sorts överenskommelser om det här. Det behövs inte, som jag ser det, någon polisbåt som den här arbetsgruppen talade om. Med ett utvecklat samarbete med sjöbevakningen skulle detta antagligen vara tillräckligt. Det finns också en annan poäng med att ha ett utvecklat och formaliserat samarbete med sjöbevakningen; det stärker deras motiveringar för att hålla kvar och att inte minska sin verksamhet här, vilket säkert kommer att vara aktuellt eftersom nästa regering igen ska spara i Finland. De tittar säkert precis på allting.
Herr talman! Jag ser inte att det är möjligt att förkasta den här hemställningsklämmen mot bakgrund av den lagstiftning som vi har. Saken är inte ordnad för skärgårdsborna. Jag ser inte heller att det finns politiska utfästelser om att det här ska ordna sig, utan man för några allmänna diskussioner om att man inte ska ha fastanställd personal i skärgården vad gäller polisen och det har ju inte arbetsgruppen föreslagit och inte någon annan heller, så det är en gammal diskussion.
Jag kommer i behandlingen av det här ärendet att föreslå att klämmen ska godkännas.
Jag tycker också att hela den här frågan reflekterar en större problematik för regeringen. Det är att man tydligen inte riktigt får ordning på sin polisverksamhet. Under den här mandatperioden har jag nu haft två tillfällen åtminstone att höra polisens och manskapets åsikter om verksamheten. Det är problematiskt på flera nivåer. Regeringen måste nog ta tag i den här frågan och inte bara sitta passiv och vänta eller ha seminarier, utredningar, möten eller processer. Man måste besluta vad det är man vill. Vi vill ha den skärgårdspolis som kommittén år 1996 kom fram till. I den kommittén ingick numera finansminister Mats Perämaa, trafikminister Veronica Thörnroos, Mia Hanström och Fredrik Lindqvist. Sekreterare var Björn Andersson och ordförande var numera riksdagsledamot Elisabeth Nauclér. Det var ett väldigt bra betänkande, kort och kärnfullt. Nu är det dags att förverkliga det. Tack, herr talman.
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Ltl Sundback framför här att ingenting händer. Ingenting kan vara mera fel än det.
Åland har en polismyndighet vars verksamhetsområde är hela Åland, även skärgården. I den här landskapsregeringen har vi gett politiska signaler och tryckt på att polismyndigheten ska öka sin närvaro ute i skärgården. Polisen har visat sin närvaro ute i skolor och daghem. Man har diskuterat med lokalbefolkningen och fått bra kontakt. Antalet razzior och kontroller har ökat drastiskt. Övervakningskontrollfunktionerna i skärgården har ökat i stor mängd. Vi har också två lokalkontor; ett i Föglö och ett i Kumlinge. Samarbete med polis, tull och gränsbevakningen är formaliserad. Det finns en överenskommelseförordning med sjöbevakningen som fungerar alldeles utmärkt. I dagarna diskuterar man ett lokalt avtal mellan bevakningen och polismyndigheterna. De arbetar på hur man ska formalisera det i text och kunna ha ett system.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Om minister skulle sluta prata, det är slut på tiden. Det där fick vi inte alls höra i utskottet. Det har väl satt lite fart på minister då. I utskottet fick vi bara höra hur dyrt och omöjligt det var att förverkliga kommitténs betänkande. Det är bra om man på politiskt håll puffar på polisen att de åker ut i skärgården. En myndighet måste jobba med någon slags styrdokument, planer och beslut. Det måste finansansvariga tjänstemän om det ska bestå. Annars är det risk för att det igen går tillbaka till det gamla när det blir ny regering. Det är viktigt för skärgårdsborna att det verkligen finns beslut som gäller över mandatperioderna.
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Ursäkta om jag inte uppfattade tidsåtgången.
De här besluten vi har tagit ska formaliseras. Det här är ett sätt att styra polismyndigheten. Generellt vad vi har gjort för polismyndigheten, som ltl Sundback var inne på, det är klart att där finns problem. Vi har diskuterat, vi har mött dem, vi har förslag till åtgärder, vi diskuterar polisstyrelse, personalavdelningen har varit till deras förfogande och vi har konkreta uppföljningsmöten med polismyndigheten där de ska visa att de följer de politiska riktlinjerna som vi har gett. Det här arbetet har hållit på en längre tid tillbaka. Det är inte något akut från oss.
Ltl Barbro Sundback, replik
Javisst har det varit möten och processer. Men, vilka konkreta tjänster kommer skärgården att kunna räkna med inom den här sektorn? Det måste man få veta, inte vilka möten man har varit på.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, herr talman! Det är bra att man lyfter de här frågorna och diskuterar och ventilerar dem här i lagtinget. Det finns ganska klara synpunkter som ställs emot varandra. Det viktigaste är att man också lyssnar på polisen. Vi har en överkonstapel som för närvarande engagerar sig frågan, har varit mycket ute i skärgården senaste sommar och har ganska klara synpunkter på hur man ska ordna det här. Där är det inte några speciella skärgårdspoliser utan man efterlyser struktur, instruktioner och framförallt vad som saknas inom polismyndigheten; uppföljningen hur det har genomförts. Det spelar inte så stor roll vilka poliser som gör det här. Det viktigaste är att det kommer ut poliser och de ska vara ett visst antal timmar närvarande i skärgården. Den här strukturen håller man på att ta fram just nu och man arbetar vidare. Jag tror att det kan vara ganska viktigt att också lyssna på dem som ska göra det här och som har provat på det och vet vad som behövs. Det behövs en ny båt. Det är ganska stora kostnader men det kan vara ett steg framåt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Talman! Jag tycker att situationen blir bara mera och mera förvirrad. Ska man lyssna på minister Eriksson eller på ltl Åke Mattsson? De ger två helt olika av situationen. Det är väl ganska betecknande för hur läget är. Den ena ska ha båt och den andra ska inte ha båt. Den ena ska ha fastutnämnda skärgårdspoliser och den andre ska inte ha det. Ja, herr talman, jag är glad att jag inte bor i skärgården åtminstone när det gäller den här frågan. Det är lika virrigt som det alltid har varit i det här ärendet.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, herr talman! Det kan hända att jag var otydlig. Jag framförde att det kanske inte är här i salen som man ska bestämma hur man ska göra. Man kanske ska lyssna på poliserna. Det finns olika uppfattningar om detta. Jag refererade till vad poliserna säger i den här frågan. Jag pratade inte om min egen uppfattning och om vad som har gjorts eller inte. Men jag vet att signalen är klockren ifrån skärgårdskommunerna och ifrån poliserna att den senaste sommaren var det en helt annan polisnärvaro i skärgården och det var en helt annan polisnärvaro i skolorna. Det har förändrats radikalt. Det är tack vare att man har tagit upp de här frågorna. Precis som ltl Sundback var inne på här tidigare, som var mycket väsentligt och klokt sagt, måste det bli en kontinuitet i det här. Det får inte vara så att det finns intresse en liten kort stund. Därför borde informationen och kunskapen tas till godo så att man håller på med det i fortsättningen också.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! Jag för min del är oerhört glad över att bo i skärgården.
Det organisatoriska och hur man exakt ska bestämma tjänster och hur man ska utformas styrdokument för att få kontinuiteten är inte mitt ansvarsområde. Jag har inte en exakt bild av hur det ska göras. Ur ett brukarperspektiv kan jag däremot säga att polisverksamheten i skärgården har blivit oerhört mycket mer synligare under de senaste två åren. Frågar man skärgårdsborna själva om detta så tror jag att varenda en kan verifiera att det är på det viset. Det här har inte blivit sämre, det har blivit bättre.
Samarbete med gränsbevakningen har från en bra nivå ytterligare blivit bättre. Gränsbevakningen har köpt nya båtar som passar ännu bättre för ändamålet. Polisen har fordon ute i skärgården som gör att man kan göra vägkontroller på ett bättre sätt än tidigare. Mycket har blivit bättre.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag har förstått att det har blivit lite fart på regeringen nu, speciellt när vi närmar oss behandlingen här i lagtinget. Det är i sig bra. Men hur får man kontinuiteten till stånd? Var finns formaliseringen, som ltl Åke Mattsson sade?
När minister Perämaa var i arbetsgruppen så var han med och beslöt att; ”sjöpolisen bör vara en särskild enhet bestående av minst fyra poliser vid ordningsavdelningen, men den ska samverka med trafikgruppen och den kan därför ha gemensam ledning med trafikgruppen”. Är det detta som minister Perämaa vill ha fortsättningsvis? Eller har det på något vis ändrat?
Minister Mats Perämaa, replik
Herr talman! Det som en enkel minister vill eller inte vill är nog närmast oväsentligt i det här sammanhanget. Jag är glad över att det arbete jag kunde medverka till har lett till att det har blivit en förbättring så att brukarna ute i skärgården kan konstatera att det politiska arbetet har burit frukt. Att ifrågasätta kontinuiteten på förhand kan man givetvis göra, men det viktiga är att vi politiker och förvaltningen ser till att den politiska viljan omformas i kontinuitet i den dagliga verksamheten. Att kritisera det på förhand är knappast fruktbart för den här diskussionen. Jag tycker att vi ska vara glada och nöjda över att någonting, åtminstone i viss mån, har blivit bättre.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! För socialdemokraterna räcker det nog inte. När man talar om lagstadgade rättigheter som skärgårdsborna har då har nog en enkel minister ganska stort ansvar som medlem i en regering. Regeringen ska enligt handlingsprogrammet jobba för att betänkandet ska förverkligas. Det betänkandet som minister Perämaa var med och tog ställning till. Att nu skylla ifrån sig nu och inte ta ansvar, det är inte imponerande.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Det är ju ett tag sedan arbetsgruppen lämnade sitt betänkande. Det var i november 2006. Sedan dess är det nog också min personliga uppfattning som skärgårdsbo att situationen har blivit bättre. Jag vill också gärna tillstå att det finns ytterligare förbättringsmöjligheter att göra, speciellt vad gäller det förebyggande arbetet bland barn och ungdomar, vilket jag tycker är väldigt viktigt.
Jag tycker att arbetsgruppen var ganska klok när man lade förslaget om att man borde ha en egen polisbåt. Det möjliggör att besöka och vistas ute i skärgården och övriga Åland på ett helt annat sätt än vad man tidigare har kunnat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tycker att inlägget av minister Thörnroos, som var med i kommittén, visar att hon fortsättningsvis omfattar ståndpunkten och är villig att föra de här förslagen vidare. Det finns också ett väldigt viktigt resonemang om att skärgårdsborna ska få bättre service vad gäller sådana enkla ärenden som polisen handlägger i fråga om tillstånd och olika körkort osv. Inte ens det har man lyckats utveckla fast det inte behövs personal i någon större omfattning.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Tack talman! Hur man sedan ska organisera arbetet hos polisen vågar jag faktiskt inte riktigt sia om. Jag vet att vår grundtanke, när vi talade om särskilda sjöpoliser, var att dessa sjöpoliser skulle ges utbildning i nautisk kompetens, radiotelefoni, radaravläsning och annat som krävs för att kunna framföra en båt i den här storleksklassen säkert även under dåliga förhållanden, tillika som man kan ha en tilläggsutbildning inom andra specialiteter. Det var så grundtanken var. Min förhoppning är att vi ska kunna fortsätta att jobba enligt det.
Trots att jag sitter i landskapsregeringen så kan jag inte detaljerna exakt hur man avser att organisera det fullt ut inom polisenheten.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tycker inte heller att vi här i lagtinget ska diskutera hur det ska organiseras. Det finns ett förslag i kommittébetänkande där man beskriver hur det kunde se ut. Det är det som regeringen har i sitt handlingsprogram. Nu säger man att det har blivit bättre, det är en sak. Men frågan är om man tänker förverkliga det som man har skrivit i sitt handlingsprogram? Det är ett förslag som skulle innebära en viss kontinuitet och en möjlighet att utveckla verksamheten på det sätt som minister Thörnroos säger, med särskild utbildning osv. Det kräver att det är vissa poliser som har uppdraget. Det är inte meningsfullt att alla ska utbildas just i den här särskilda sysslan att fungera ute i skärgården.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, herr talman! I reservationen som ltl Sundback har skrivit står det så här; ”samarbete mellan Ålands polismyndighet och gränsbevakningen på Åland formaliseras.” Läser man sista stycket i utskottets synpunkter så står där klart att det finns en överenskommelseförordning och den kan möjligen utvecklas. Jag förstår inte riktigt alla argument som ltl Sundback har i sin reservation.
Sjöbevakningen har kunskap om navigering. Det är ju ganska naturligt av ekonomiska skäl att använda sjöbevakningens kunskaper för att bistå polisen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Till det sista resonerar åtminstone jag på samma sätt. Det avviker från kommitténs betänkande. Regeringen har ju sagt att de ska förverkliga kommitténs betänkande. Det betyder ju inte att det ska vara i alla enskilda delar. Det där är en viktig synpunkt eftersom vi har fått höra att gränsbevakningen har fått utökade resurser. Det är viktigt att vi sysselsätter dem. PTG-samarbetet är formaliserat i en rikslag och Åland är utanför det. I praktiken betyder det att man här på Åland ändå i stort sett följer de arbetsrutinerna. För att det arbetet ska bli effektivare så borde polismyndigheten på Åland och gränsbevakningen ha en sorts överenskommelse om hur arbetet ska utvecklas ännu mera.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Jag tycker lika som motionären när det gäller behovet av en utökad polisnärvaro i skärgården. Det är bra om det har blivit bättre. Det finns ytterligare förbättringsmöjligheter att göra. Hur man ska använda resurserna på ett ännu bättre sätt är ju en organisationsfråga inom Ålands polismyndighet.
Däremot vill jag varna för resonemanget som Sundback förde i sin taltur här om att statlig verksamhet på Åland skulle motiveras av att statsmyndigheten, i det fallet gränsbevakningen, ska ta över polisverksamhet som hör till landskapets behörighet och ansvar. Det är en mycket farlig och riskfylld väg att gå, att man skulle motivera statliga myndigheters verksamhet på Åland med att de behöver ha den här storleken för att de sköter en del av självstyrelsens uppgifter.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det är klart att det här är en organisationsfråga inom polisen. Efter att ha hört ledningen för organisationen så tror jag att det inte blir någonting utan politiska beslut. Det fanns ingenting som sade att det här skulle bli gjort under den här mandatperioden. Det tycker jag att är sorgligt. Enligt lag ska skärgårdsborna ha den här servicen likaväl som vi andra som bor på Åland.
Sedan måste ltl Roger Jansson ha missuppfattat mig. Jag har inte sagt att statlig verksamhet på Åland ska ta över åländsk verksamhet. Inom gränsbevakningen finns det resurser att göra ännu mera. De åker ut varje dag i skärgården och tillsammans med polisen så skulle de kunna göra betydligt mera i den här verksamheten.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Den här inställningen från polisledningens sida att man ogärna vill aktivera sig med större närvaro i skärgården, efter de stora neddragningar som skedde på 90-talet, har jag nu hört i 20 år. Jag tror att de har samma inställning fortfarande. Jag tror att det är polisstyrelsen, som ska bli till, som måste hantera den frågan så att man också får den politiska beställningen in i deras verksamhet.
Däremot hörde jag tydligt att ltl Sundback sade att när staten under nästa regering ytterligare måste spara så kommer det sparkrav även på gränsbevakningen på Åland och då kan det vara bra att motivera att man har självstyrelseverksamhet under sitt hägn. Rätta mig om jag har fel men så uppfattade jag uttalandet.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag sade att sjöbevakningen har mycket verksamhet, det är en skillnad. Ju mer de jobbar här, desto bättre naturligtvis för Åland, om vi vill samarbeta. De är ju en stor resurs. Om de ska minimera sin insats så är det dåligt för Åland. Jag tror absolut att det finns ett spann där, genom att ha samarbete med gränsbevakningen så visar gränsbevakningen att de har en hög aktivitet och det tror jag att är bra. Men det är nog mest spekulationer om vad som händer efter det här valet.
Viktigare är att det skulle bli mycket mer effektivt om man hade en praxis, nu baserar man sig på överenskommelseförordningen och det blir ibland ganska styrt.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Tack, herr talman! Det är en intressant diskussion om en viktig fråga. Det är viktigt att det finns synlighet från polismaktens sida och att polismakten finns tillgänglig när det gäller alla delar av Åland. Det är viktigt att känna trygghet och det är lika viktigt oavsett om man bor i skärgården eller i någon annan del av Åland.
Det är också lite typiskt att den här motionen lades 2008 och först nu börjar man diskutera mera på allvar vad det kan tillföra.
Jag känner inte till förhållandena på saknivå så jag har ingen anledning att betvivla det som minister Thörnroos med flera skärgårdsrepresentanter sade, att det har blivit bättre. Det är ju bra, då har debatten tillfört någonting.
Jag har ett par frågor med anledning av lagutskottets betänkande. Det var därför jag begärde ordet, för presentationen gav mig heller inte riktigt svar på det. Motionen ger också anledning till ett par frågor. Klämmen säger att man ska trygga ordning och säkerhet i skärgården på lika vilka som övriga Åland. I motiveringarna står det bland annat så här; " varken vuxna eller unga ser idag polisen som en resurs, utan snarare som någon som sviker eller som är ett hot”. Det var en märklig motivering, tyckte jag. Det vore intressant om huvudmotionären ville vidareutveckla hur man har tänkt då.
Det är säkert något ord som är borta som gör att jag missförstår det. Men tittar vi på reservationen så står det så här; ”bristen på polis i skärgården samt avsaknaden av konkreta åtgärder och en plan för att bygga ut verksamheten gör att tryggheten i skärgården fortsättningsvis ökar”. Där måste det vara något ord som är borta, annars måste jag få förklaring på hur man riktigt tänker där.
Om vi går tillbaka till klämmen så säger den att man bör trygga ordning och säkerhet i skärgården på lika villkor som övriga Åland. Lika villkor är enligt mitt förmenande inte realistiska. I betänkandet sägs; ”målet för polisens verksamhet bör vara att skärgårdsbefolkningen ska ha tillgång till samma service som befolkningen på fasta Åland”. Om man då pratar om lika villkor och samma service, menar man att det ska vara exakt likadant såsom det är för en som bor t.ex. på Strandgatan i Mariehamn jämfört med hur det är ute i Lappo på Brändö? Lagutskottets ordförande Olof Erland sade att man inte kunde tänka sig att man skulle ha polisbemanning kontinuerligt ute i skärgården. Synbarligen menade man inte bokstavligen lika villkor och samma service. Om det handlar om samma service, är det då möjligt att man ska få ut körkortet osv? Jag ska återkomma till det.
Den här klämmen gör att om man ska rösta för den ordagrant så innebär det att det ska vara precis samma service och det ska vara lika villkor ute i skärgården så som det är på fasta Åland. Jag skulle önska att det skulle vara så, men jag tror inte det är realistiskt. Huvudmotionären sade också i sitt anförande att det går bara neråt för skärgården, delvis håller jag med om det, det är så.
Tittar man på polisverksamheten isolerat för sig så tror jag att det är att ta till överord. Det pratades någonting om de många små beslutens tyranni och det ligger mycket i det. Det saknas fortfarande ett helhetsperspektiv angående hur man ska kunna trygga servicen i skärgården. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är oerhört förvånad över varför man är så passiv och inte driver på när det är så pass många skärgårdsrepresentanter i lagtinget som det är nu. Jag hör till dem som har efterlyst en utvecklingsstrategi när det gäller skärgården. Ltl Camilla Gunell och jag har samarbetat tidigare om ett spörsmål där vi försökte få igång en debatt om just de här frågorna. Vi har försökt och vi har försökt men det är väldigt svårt ifrån regeringspartierna att möta upp. Jag förstår faktiskt inte varför. Kanske man i den här debatten kan få svar på det?
Jag har två små frågor till innan jag avslutar. En av huvudfrågorna var samma service och hur man resonerar ifrån lagutskottets sida och hur man resonerar från motionärens sida, vilket jag redan har nämnt.
Den andra frågan som jag lite reagerade över i lagutskottets betänkande var detta att om man har stationära poliser ute i skärgården så löper det en risk att de integreras så till den milda grad i skärgårdssamhällena att de inte sköter sitt arbete. Jag kan inte läsa texten på något annat sätt när man säger; ” de löper risk att de integreras i skärgårdssamhällen på ett sätt som försvårar arbetet och opartiskheten”. Jag skulle gärna se att man ifrån lagutskottets sida lite vidareutvecklar det. Hur tänker man riktigt då?
Den sista frågan handlar om: ”polisens kansliservice, utlämnande av körkort och ID-kort förs ut till servicepunkten i skärgården i större utsträckning än för närvarande”. Det här tror jag är ett väldigt bra förslag. De flesta reagerade när posten började använda sig av arbetssättet att man flyttade verksamheten till butiker och andra serviceinstanser på landsbygden och i skärgården och stängde sina egna kontor. Det blev, som det alltid blir, protester och missnöje när man genomför förändringar. Men nu har jag upplevt att de flesta är väldigt nöjda. Man har mycket större tillgänglighet till servicen än vad man har haft tidigare. Det här tycker jag att är bra. Det är kanske det som man menar från lagutskottets sida när man pratar om samma service.
Om jag slutar där jag började, det viktigt att det finns tillgänglighet och det är viktigt att man har en tydlig synlighet från polisen runt hela Åland inklusive skärgården. Men, det kanske inte behöver ske på samma sätt som förr.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Det är ett riktigt påpekade att det saknas ett ord i reservationen. Jag hade hoppats att ingen skulle se det, men nu kom det fram.
Detta med lika villkor betyder inte att det ska skötas som förr eller att det ska vara som i Mariehamn, utan det ska finnas polis närvarande och synlig. Det ska också vara möjligt i skärgården att få skött vissa enklare formella ärenden som poliskansliet gör här i stan osv, i stort sett i alla fall ett utbud av tjänster som är lika som på fasta Åland.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller de förstnämnda så borde ju ltl Sundback efter alla år ha lärt sig att det är ytterst få saker som undgår mina ögon.
När det gäller detta att trygga ordning och säkerhet i skärgården på lika villkor som övriga Åland så säger ltl Sundback; ”att i stort sett i alla fall och lite likartat”. Problemet är att det inte är detta som står i klämmen, i klämmen står det att det ska vara på lika villkor. Jag vet att man många gånger har röstat emot förslag på grund av sådana här hårklyverier. Jag vet vid det här laget hur ltl Sundback tänker och jag kan också tänka mig att stöda det. Följer man det här ordagrant så blir det problematiskt och det vill jag lyfta upp till diskussion.
Ltl Barbro Sundback, replik
Problemet är kanske lite större än så. När det gäller rättigheterna som medborgarna ska ha så kan man inte i lagstiftningen skriva; ”i Mariehamn har man rättigheter och på landsbygden har man lite mindre rättigheter och i skärgården har man ännu mindre”. Rättigheterna, såsom de är formaliserade i lag, måste vara lika och också i princip villkoren. Sedan hur myndigheter lyckas uppfylla dem är sedan alltid en komplikation.
Sedan angående att vuxna och barn upplever polismyndigheten som ett hot, det beror just på bristen på trygghet. Motsats till bristen på trygghet är att situationer kan kännas hotfulla.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är svårare att formulera sig i text än vad det är att göra det muntligt, också nu förstår vad ltl sundback menar. Men när man skriver att man ser polisen som någon som sviker eller som ett hot så förstår jag inte riktigt hur man menar.
Det gäller detta med rättigheter så kan jag köpa den förklaringen. Det hör inte hit men det är en tanke som har slagit mig många gånger när man pratar om kommunsammanslagning. Där blir det i så fall också samma sak, man måste ha en viss typ av service i den centrala delen av kommunen, en annan typ av service i den andra delen av kommunen och en ännu sämre service i den tredje delen av kommunen. Men i lagen måste man skriva att servicen ska vara lika. Jag förstår nog det resonemanget och tycker att det är en bra förklaring. Det är inte så lätt att få formuleringar att fungera fullt ut i praktiken alla gånger.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Det är ett intressant resonemang. Jag tillhör uppenbarligen samma falang som ltl Anders Eriksson. Jag har insett och förstår att villkoren ute i skärgården, med vårt insulära läge, aldrig kan bli exakt likadant som det är i Mariehamn, Jomala, Geta eller Sund. Skärgården är unik och vi har olika förutsättningar. Därmed inte sagt att bastryggheten inte ska finnas. Den ska självklart finnas.
Jag vill göra en koppling tillbaka till arbetsgruppens som jag själv satt med i. Vi skrev, jag citerar; ”arbetsgruppen anser att skärgården har rätt till motsvarande polisservice som den faståländska landsbygden.” Det var ungefär där som vi försökte lägga oss med beaktande av intensiteten av besök och det förebyggande arbetet.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller den första delen så är det bra om man kan konstatera att det är orealistiskt att man har precis samma villkor i skärgården som man har på fasta Åland. Jag tror också att det är väldigt bra för skärgårdens vidkommande om man någon gång kan lyfta fram att man faktiskt har bättre villkor ute i skärgården när det gäller levnadsförhållanden och livskvalitet. Det blir ofta väldigt negativt och allt är åt skogen när det gäller skärgården. Det här är ingenting som jag argumenterar mot minister Thörnroos med, utan jag vill passa på att lyfta upp det.
Minister Thörnroos är politiskt ansvarig för en väldigt viktig del av infrastrukturen i skärgården, trafiken. Jag kan inte förstå varför landskapsregeringen inte tar fram ett skärgårdsmeddelande eller någon annan typ av strategidokument om hur trafiken ska utvecklas, om hur de olika serviceinstanserna ska utvecklas och hur man ska trygga den detalj som jag tycker att vi diskuterar idag när det gäller att få en levande skärgård framöver? Hur ska polisverksamheten tryggas? Jag kan inte förstå varför man inte tar ett helhetsgrepp på det.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Jag fortsätter, olikheter för skärgården återfinns också när det gäller hälso- och sjukvårdsberedskapen. Vad händer när mitt hus står i lågor? Hur snabbt får jag brandkåren på plats? Det finns ett antal olika områden där det kan uppfattas att vi befinner oss i en sämre position. Samtidigt är det ett medvetet aktivt val som jag har gjort genom att bosätta mig, leva och bo i skärgården. Jag tycker att vi har många fina saker i skärgården. Vi har det faktiskt mycket bättre än vad man t.ex. har i Mariehamn eller på landsbygden. Därmed inte sagt att skärgårdsborna inte har rätt att få den grundtryggheten både vad gäller hälso- och sjukvård och vad gäller övriga räddningsverksamhet som förekommer. Jag tycker att diskussionen här är intressant, jag tycker också att den är viktig och det ska bli intressant att följa den.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag tycker också att diskussionen är viktig, annars skulle jag inte ta del i den. Jag ville lyfta fram att det blir ofta väldigt negativt när man debatterar skärgårdens vara eller icke vara. Det finns många goda värden där. När minister Thörnroos säger; ” vad gör man när det gäller hälso- och sjukvård och vad gör jag när mitt hus står i brand?” De frågorna kan ju inte jag svara på. Det är relevanta frågor som jag tycker att skulle få ett svar i någon typ av helhetsdokument ifrån landskapsregeringens sida. Frågan varför det inte kommer något helhetsdokument är fortfarande obesvarad.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, herr talman! Ltl Eriksson talade om detta att få ut ett körkort i skärgården. Det tar utskottet upp bland sina synpunkter. Det togs ett initiativ från skärgårdskommunerna. Det hette myndighetslucka, så var formuleringen, man skulle skapa en sådan i skärgården. Det skulle mycket väl behövas. Att fara från Kökar eller Brändö in till staden för att lösa ut ett pass så det går åt ganska mycket tid. Man kan möjligen fara från Brändö till Kumlinge, från Kökar kör man iland i Föglö. Men man sparar inte mycket tid för färjan går tillbaka samma tid ändå. Just detta att få ut handlingar är en viktig bit.
Ltl Anders Eriksson, replik
Om vi kallar det för myndighetslucka eller vad vi kallar det för, om man ser hur posten har gjort så har man fört över verksamheten till de serviceinstanser som finns, ofta en aktiv aktuell butik på orten. Någonting liknande tänker man sig troligtvis ifrån lagutskottets sida också när det gäller det här. Jag citerade lagutskottets betänkande och jag har ingenting emot det. Jag tror att det kan vara rätt väg att gå.
Ltl Sundblom, varför får inte vi, som vill vara med och hjälpa till och utveckla skärgården, ett skärgårdsutvecklingsprogram? Jag hör till dem som brukar vara ganska kritisk till detta med program. Jag har sett att komplexiteten är så pass stor och det är så pass många frågor när det gäller skärgårdens överlevnad att de måste föras tillsammans så att man kan debattera helheten. Annars blir det bara sådana här små snuttifierade debatter som vi har nu. Jag menar inte att den inte är viktig. Men det skulle vara ännu viktigare att vi skulle diskutera helheten. Kan ltl Sundblom svara på varför vi inte får någonting?
Ltl Sundblom ruskar på huvudet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, herr talman! Hur det har fungerat förr och nu vad gäller skärgårdspolisen så kan man konstatera att det var bättre förr när det vara sämre. Då tänker jag på arbetsförhållanden och arbetstider om poliserna ska vara stationära och bo ute i skärgården. Idag är det i princip nästan omöjligt, det är ingenting som fungerar. Dels är arbetstiden och dels är arbetsskyddet, arbetssäkerheten på ett helt annat sätt idag om man ska göra vissa razzior och utryckningar. Sannolikheten att man ska vara i tjänst just när det händer någonting är ganska liten. Det krävs övertid och det är ganska stora problem där.
Någonting som man ska ta med sig är att polisen idag definitivt inte arbetar såsom man gjorde för tio år sedan eller allra minst för 25 år sedan. Man har väldigt mycket modeller, man har ett säkerhetstänkande och man har en grund för hur man går vidare. Det är ingenting sådant som man kan diskutera politiskt här i lagtinget eller överhuvudtaget. Man kan inte föra in allt i debatten. Det här har betydelse när man lägger upp arbetsstrategin. Därför tycker jag inte att politikerna här i lagtinget ska bestämma om det ska vara speciella poliser som ska jobba med det här.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Visst är det så, ltl Mattsson, att allt har blivit mera komplicerat i dagens läge. Det tycker jag också är en orsak till vår situation när det gäller det här. Det har också blivit andra förhållanden. Man kan inte förvänta sig att folk ska ha dygnet runt jour mera och att man ska få det fungera. Därför sade jag också att det viktiga var att också skärgårdsborna och landsbygdbefolkningen kan känna en trygghet, men det behöver kanske inte se ut på samma sätt som det har gjort tidigare.
Sedan när det gäller resonemanget i lagutskottet angående partiskhet. Jag vet att ltl Mattsson inte sitter i lagutskottet men han har stor kunskap när det gäller polisverksamhet. Ska man utgå ifrån det resonemanget att om polisen bor ute i skärgården så blir man per automatik partisk. Eller hur ska man tolka den här skrivningen?
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, herr talman! Jag ser att lagutskottets ordförande är på listan så han får tala för sig själv i den frågan. Men det som står där är ju inte helt obefogat. Det kan nuförtiden skapa väldigt stora problem om man bor där man jobbar.
En annan fråga som jag tycker är central och som man behöver ta med sig är detta att det finns engagerade poliser idag. Man ger en beställning, man ger ett ramverk vad vi vill ha och sedan får man se vad det kostar så sätter man poliserna att erbjuda det här, de levererar en produkt och säger hur man tänker göra det. Sedan utvärderar man det ordentligt. Det är det klokaste, tycker jag. Jag tycker inte att vi här ska sitta och bestämma att det ska vara fyra poliser som ska vara avsedda bara för det här eller att de ska bo i skärgården eller man ska göra si eller så. Lämna över problemet till poliserna, de är bäst skickade att hantera det.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det ligger mycket i det som ltl Mattsson säger. Jag vill absolut inte att vi ska trasslar in oss i sådana detaljer. Det vill jag säga inledningsvis så att det inte blir något missförstånd. Det är inte en fråga för parlamentet utan möjligtvis för en polisstyrelse som tillsätts på demokratiska grunder. Vi måste också konstatera att ju större enheter det skapas, ju mera saker och ting centraliseras, så desto svårare blir det att få service ute i de perifera delarna av landskapet. Det måste vi kunna debattera i det här sammanhanget. På något sätt upplevs det som ett väldigt problem att fara från Mariehamn till Föglö, medan jag tror att de som bor på Föglö upplever det som ett betydligt mindre problem att fara från Föglö till Mariehamn. Mot den bakgrunden är det bra om man kan diskutera riktlinjerna. Vi är ganska långt överens, vi ska inte trassla in oss alltför långt i detaljer.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Olof Erland
Talman! I min presentation av lagutskottets betänkande utgick jag ifrån att polisverksamheten som helhet har förändrats de 10-15 senaste åren. Förr hade man polisnärvaro som en metod för att hålla ordning och reda. Nu är det någonting helt annat, som ltl Mattsson sade i en replik. Det är strukturer, instruktioner, kompetens, informationssystem och utrustning osv. Det är alltså en utgångspunkt.
Jag begärde ordet för att jag inte känner igen den här bilden av hur eländigt det är, hur skärgården är på väg nedåt, det är bara problem och ingenting händer. Det är klart att det är lite som ”när tjuven ropar på polis så är det till slut ingen som tror”. Det här med polis passar bra i det här sammanhanget.
Jag ser det som politiskt viktigt att se var det finns problem och där det finns sådant som man ifrågasätter. Där måste man försöka se vad man kan göra åt saken.
Mitt intryck av hörandet dels från polisen sida, dels från skärgårdsbornas sida och vad jag annars snappade upp så är det inte så att polisen är någonting hotfullt, besvärligt och något som man inte vill ha. Det är inte så att skärgården är fullt av bovar, rattfyllerister och att det är en allmän oreda. Det är inte så. Det är ett lugnt och tryggt samhälle. Framförallt vill jag framhålla mitt intryck av polisverksamheten. Vi har hört polisen i många sammanhang i lagutskottet och vi har gjort studiebesök. Det är en professionell organisation där det finns oerhört stor kompetens. När det gäller skärgårdens trygghet så finns det också en oerhört stor vilja. Jag förnekar inte att det finns problem i organisationen, att den behöver stramas upp, att det finns behov av mera resurser, mera utbildning och mera kompetens osv. Men det är ju det som vi försöker säga i vårt betänkande, att här har man lyckats hitta lösningar på problemen. Om jag minns rätt så står det i landskapsregeringens handlingsprogram att polisen ska stå för trygghet och säkerhet på hela Åland. Som en konsekvens av utredningen från 2006 så säger man att man vill ha en sjöpolis. Det har varit en diskussion särskilt mot bakgrund av de begränsade resurser som vi har haft efter den finansiella lågkonjunkturen och krisen. Dvs man kan samordna sjöpolisverksamheten med gränsbevakningen. Mitt intryck är att man har gjort det på ett väldigt lyckat sätt oberoende om det är formaliserat eller inte. Man har en överenskommelse, man har gemensam planering, man samordnar resurserna och gör det på ett sådant sätt att man upplever att det har förbättrats en hel del. Polisen har också systematiskt gått in för att man ska öka närvaron i skärgården, man ska öka närvaron i skolorna och undervisningen och man ska förbereda verksamhet som förenklar i vardagen för folk; få handlingar körkort, pass och liknande. Oberoende så finns det positiva inslag i det här.
Även om jag förstår ltl Anders Eriksson att man vill ha ett skärgårdsmeddelande så mycket av det som vi har i vår budget och mycket av det som görs är till för att förenkla och förbättra för skärgårdsborna. Alla får vi lida av de ekonomiska resursernas knapphet. Vi har ändå en trafik som man försöker hålla på en viss nivå. Det finns en diskussion om hur det kan förbättras.
Skärgården är ju inte på väg nedåt och definitivt inte på väg nedåt p.g.a. polisverksamhetens eventuella brister. Tvärtom, när man för budgetpolitik, annan politik och lagstiftning så ser man till att polisens resurser ska utnyttjas så bra som möjligt. Vi hörde här att det som har gjorts är sådant som man på många håll uppfattar som förbättringar. Vad är väl bättre än det? Naturligtvis är det en avstamp för nästa fas, att det finns mer att göra. Jag förstår inte den här debatten som går ut på att plocka upp missnöje, förstora upp missnöje och sedan sprida det så mycket som möjligt. Det är möjligt att det är politiskt smart att göra så. Men jag tycker inte det, det är varken intressant eller särskilt konstruktivt.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Det är väl kanske inte förvånande att ltl Olof Erland och jag vid hörandet av sakkunniga hör lite olika saker. Jag har antecknat när vi hörde den skärgårdsrepresentant som talade om de små beslutens tyranni, som jag tyckte var en beskrivning som var väldigt träffande. På den punkten får man nog tro att det upplevs som ganska relevant i skärgården. Det är ju inte bara i den här frågan som det inte utvecklas och blir någonting positivt. Man hör sin egen minister och några andra ministrar och de säger att det har blivit bättre. Men det är kanske inte de som man ska lyssna på utan på skärgårdsborna själva. Jag tycker inte att det är att svartmåla, utan det är att se sanningen i vitögat för dem som det gäller.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Man kan ju tolka hörandet som man vill. Man bildar sig en egen uppfattning. När det gäller skärgårdsutvecklingen ser jag det som att det är de små stegens utveckling som det handlar om. Varje reform och varje positiv sak är något som man ska sätta värde på och sedan gå vidare. Det är den reformistiska linje som leder till framgång, tror jag.
Ltl Barbro Sundback, replik
Javisst får man nöja sig med de små stegens utveckling, men då måste de nog gå framåt och inte bakåt.
Apropå skärgårdsutvecklingen så fick vi också information om att det har funnits kritik mot skärgårdsnämnden, att den sysslade med monolog. Skärgårdsborna fick komma hit och höra vad ministrarna tyckte. Det var ingen dialog och därför har man krävt ändring av reglementet. Det var nog en väldigt stor upplysning för den här regeringen. Jag tror att ltl Olof Erland själv är pappa till skärgårdsnämnden. Att det hade fungerat så där odemokratiskt var åtminstone en stor nyhet för mig.
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Jag är inte pappa till skärgårdsnämnden och jag har inte heller varit kaffekokare i den kommittén, som man talade om förr.
När man hör folk så är en del väldigt missnöjda. Vill man ta fasta på det så kan man göra det. Det finns alla varianterna när man hör personer och då gäller det att bilda sig sin egen uppfattning, inte att sprida missnöje, för det finns det inget behov av ifrån min sida. Man måste försöka tolka och se vad det beror på. Vad beror det på att många tycker att det har blivit bättre i skärgården, att tryggheten har blivit bättre? Jag tar gärna fasta på de positiva signalerna som kommer för att kunna arbeta för att gå vidare, det är det viktigaste när det gäller skärgården. Resursbrist, press och problem att lösa kommer alltid att finnas. Många av dem som lever och bor i skärgården är väldigt nöjda, det är också därför de bor där.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är ganska intressant hur en debatt egentligen kan bära iväg i en annan riktning. Jag håller med ltl Erland att skärgården inte är på väg neråt på grund av detta med polisen. De tuffa ekonomiska villkoren som nämndes medför att det blir små försämringar överallt. De här små försämringarna slår mycket hårdare i små samhällen. Det är ju det som man borde ha svar på hur man ska möta upp. Inte kan man prata om de små stegens utveckling, utan det är de små stegens avveckling som vi har sett under den här perioden.
När jag pratar om ett skärgårdsutvecklingsprogram, som ltl Erland tydligen tycker att är onödigt, så är det för att vi har trafiken, vi har näringslivsutveckling, vi har hälsovård, vi har fritidssektorn och sedan har vi detaljer som polisen som vi nu pratar om och allt detta är oerhört komplext. För att få en helhet så behöver man ha ett utvecklingsprogram enligt mitt förmenande. Oftast, ltl Erland, brukar det vara tvärtom, ni pratar om program för det ena och det andra och jag brukar säga att det inte behövs. Nu är det precis tvärtom, jag tror att det beror på att man ifrån liberalt håll ser att man inte har skött skärgårdsfrågorna på ett bra sätt.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Herr talman! Det kanske ligger lite utanför ämnet men det är intressant ändå. Jag är nog intresserad av ett utvecklingsprogram för skärgården, glesbygden, landsbygden, Mariehamn och Åland osv. Det är inte fråga om det. Vi har också lagstiftning som stärker alla ålänningar. Vi har en hälso- och sjukvårdslag, barnomsorgslag, utkomststödslag och trafikprogram osv. Man kunde t.ex. tala om detta med basservice och service ute i regionen, offentliga tjänster och sådana saker. Den diskussionen pågår men det är inte så lätt att komma fram till en sådan. Jag deltar gärna i en sådan diskussion.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är bra. Jag uppfattade anförandet som att ltl Erland lite ironiserade över att jag ville ha ett program, då missförstod jag tydligen för nu sade han att han var intresserad och det är bra.
Dessa lagar som nämndes t.ex. barnomsorgen, det är väldigt viktigt när det gäller barnens väl och ve, det är det som är A och O. Ser vi specifikt på skärgården så blir det ännu svårare för skärgården med den här typen av lagstiftning att möta upp. Jag ville peka på, och det vore intressant om ltl Erland kan kommentera det, att när man gör små förändringar och små neddragningar så får det betydligt större konsekvenser i små samhällen. Då är det viktigt att man kan möta upp det. Hur ser ltl Erland på det?
Ltl Olof Erland, replik
Jag tycker det låter som en självklarhet. Det är väl kanske inte så mycket att säga i så fall.
Talmannen
Replikskiftena och är avslutade. Vi återgår till frågan skärgårdspoliser.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! Vad gäller skärgårdens förutsättningar så tror jag att det som krävs för att man ska kunna leva och bo där är en trafik som är stabil och förutsägbar, att det finns en grundläggande kommunal service, att det finns hälso- och sjukvård i tillräcklig omfattning och att det finns polis och säkerhet. Det vill säga, sådana faktorer som skapar trygghet i vardagen. Det är oerhört viktigt var man än bor i staden, på landsbygden eller i skärgården så är trygghet i vardagen någonting som medborgarna i vårt land har rätt till.
Det som under den här mandatperioden har talats är de små beslutens tyranni. Åtminstone tolkar jag det som att det gång på gång på gång kommer dåliga nyheter vad gäller skärgården. Det har gällt trafiken, det har gällt hälso- och sjukvården det har också gällt bristen på agerande när det gäller polis och säkerhet. Det är klart att om en inbesparing, fastän den är liten, drabbar en tidigare känslig och svag struktur så blir naturligtvis kraften i den inbesparingen betydelsefull, trots att den inte ekonomiskt är så stor. Det är väl det som man menar med de här dåliga nyheterna. Det urholkar tron på skärgården som framtida boningsort. Det är nu som man hade behövt få goda nyheter snarare än dåliga nyheter.
Inte faller skärgården på frågan om en skärgårdspolis men nog är det ju viktigt att också den frågan går i en positiv riktning. Skärgårdskommunerna själva har ju gång på gång upprepat behovet av att det finns en skärgårdspolis. Att den fysiska närvaron av polisen är påtaglig, att man jobbar med ett förebyggande arbete i skolor, att man har en kontinuerlig och regelbunden övervakning av att man följer hastighetsbegränsningar och kontroll av rattnykterhet.
Ändå sedan de stationerade poliserna försvann från skärgården så har man sökt en lösning på den här frågan. Det är ju klart att det hade sina problem med de stationära poliserna och det kanske hörde till en svunnen tid. Det är väldigt svårt att bo i ett litet samhälle och ändå förhålla sig professionellt och objektiv till befolkningen när man ändå ingår i ett socialt sammanhang. Det krävdes ett nytänkande på den här punkten. Det var också väldigt svårt att rekrytera människor till de här polistjänsterna. Många av dem var bara deltidstjänster. Det var svårt att hitta någon som vill jobba i skärgården som polis.
Arbetsgruppens arbete från 2006 var ändå ett steg framåt i den här frågan. Efter det har det inte hänt så mycket som man hade hoppats.
Det är viktigt är att det inte blir enskilda insatser, gästspel, när det gäller polisservicen, vilket också har poängterats från skärgårdens sida. Utan att det faktiskt finns en stabilitet och en kontinuitet i den här verksamheten. Om ordningsmakten är representerad i vardagen så ger det en känsla av ordning och reda, vilket medborgarna önskar.
Frågan om att det ska finnas någon slags kansliservice också ute i kommunerna är väldigt väsentlig. Det är ju en del i att betona det här med service och kontinuitet, att man kan hämta ut ett pass eller ett körkort i sin egen kommun och inte behöva ägna en hel arbetsdag åt att åka till Mariehamn och hämta ut det. Det är egentligen det minsta man kan kräva. Det är absolut ingen oöverkomlig service.
När jag tittade lite på den här frågan så är det är ju märkligt att ingenting har skett, som ltl Sundback var inne på. Egentligen talar ju alla i den här frågan i samma riktning. Varför sker det ingenting? Jag hittade en ledare från en av lokaltidningarna från sommaren 2010. Där skriver man; ”landskapsregeringen har i sitt handlingsprogram från 2007 föredömligt tydligt och kort lovat att göra två saker; det ena är att tillsätta en polisstyrelse och det andra är att utveckla en sjöpolisenhet. Vad har då hänt på dessa punkter när nu bara ett drygt år återstår till valet. Svaret på den första frågan är exakt ingenting, Åland har lika få polisstyrelser nu som för tre år sedan. På den andra frågan är svaret, det har gått bakåt. Ålands sista skärgårdspolis fanns på Kökar sommaren 2007.”
Varför har man då lovat i sitt handlingsprogram en sjöpolis? Vad det bara för att kasta lite godis till skärgårdsborna när man tillträdde? Om man kokar ner det här så frågar sig ledarskribenten: ”Vad gör polismästare Roger Eriksson på jobbet?” Man undrar ju faktiskt det.
Det som också har förvånat mig är att skärgårdens egna representanter inte har satt mera kraft i att jobba med de här frågorna och se till att också landskapsregeringen får fram resultat. Jag tror att det är det som skärgårdsborna har gett er, och oss, mandat till, att vi faktiskt ska jobba i en positiv riktning i de här frågorna. Därför tycker jag att det är bra om man nu begär ordet och kommer fram och ger sin åsikt. Vad gäller minister Roger Eriksson så tycker jag att det vore på sin plats att minister Eriksson ändå här i talarstolen redogör för situationen, vad man har gjort, vad man inte har gjort och vad man ämnar göra, om man ämnar göra något mera, annat än att kort avfärda det hela i en replikväxling.
Sedan skulle jag vilja ta upp en sak till. Kan skärgårdsborna ha rätt till service och polisverksamhet på lika villkor? Många här i salen tolkar att lika villkor betyder likadant. Det kan man ju inte mena eftersom servicen i en kommun inte är likadan trots att kommunerna ligger bredvid varandra. Service utformas på olika sätt såsom de geografiska omständigheterna erbjuder.
Det kan heller inte vara så att den dagen man väljer att flytta till skärgården då ska man gå med på och acceptera att man flyttar till ett ställe där man frivilligt ska avstå från sådana rättigheter som andra medborgare har, bara för att man ska bo i skärgården ska man nöja sig med solsken och glatt humör. Naturligtvis måste vi ifrån politisk sida ha som avsikt att försöka åtminstone se till att det blir, om inte likadant men ändå så gott det går, lika villkor för skärgårdsbor som för landsbygdsbor och stadsbor. Annars tycker jag att vi från början politiskt har kapitulerat helt och hållet. Det är ändå tillräckligt svårt att idag rekrytera och få människor att flytta till skärgården eller få folk att stanna kvar, särskilt om det betyder att man med glatt humör ska avstå från sådana rättigheter som andra har rätt till.
Jag hoppas att någon som ändå tycker att den har makt och befogenheter i den här frågan tar tag i det hela, jobbar med polisens omorganisering och ser till att skärgårdspolisfrågan löses.
Skärgårdsmeddelandet som här har lyfts fram vore nödvändigt. Vi har blivit lovade ett kortruttsmeddelande. Det låter vänta på sig. Vi har blivit lovade ett regionalpolitiskt meddelande, vilket vi inte ens har fått något datum för. Kommer det alls den här mandatperioden? Vi har i alla fall från oppositionens sida lyft frågorna här i lagtinget, speciellt genom våra spörsmål. Det är egentligen då som den här diskussionen har kommit upp på våra initiativ. Jag tycker inte att man ska söka missnöje i de här frågorna. Man måste åtminstone vara realist och utgående från den statistik och de möjligheter som finns idag försöka koncentrera sig på vilka förbättringar man kan göra. Vi hade kunnat diskutera helheten vid ett sådant här skärgårdsmeddelande. Tack, herr talman.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Redan 1994 omstrukturerades tjänsterna så att de åtta polistjänster som då fanns i skärgården flyttades över till en centralenhet i Mariehamn. Hur man riktigt tänkte då kan inte jag svara på och knappast ltl Camilla Gunell heller. Exakt hur arbetet är formaliserat kan jag inte svara på. Jag kan som skärgårdsbo säga att det har blivit avsevärt mycket bättre. Polisen syns vid ett flertal olika tillfällen. Jag tycker att det känns som att de bryr sig och att de verkligen försöker. Det är positivt.
Vad gäller polisarbetet i skärgården så har regelverket förändrats såtillvida att en ensam polis inte längre kan agera i tjänst utan det krävs alltid att man är två poliser.
Ltl Camilla Gunell, replik
Inte menar jag heller längre att vi ska ha tillbaka de här länsmännen och poliserna i skärgården. Jag tror att den tiden är förbi. Man har konstaterat att det ändå är förknippat med många problem. Idag agerar man inte heller ensam, som minister Thörnroos säger, utan man är flera poliser. Det gäller att titta framåt och inte bakåt. Polisen visar säkert god vilja men det kanske krävs lite mer än så, att man ändå får en garanterad polisservice på lika villkor, så långt det går, som är kontinuerlig och också tryggad mera långsiktigt för skärgårdsbornas del.
Minister Veronica Thörnroos, replik
Talman! Vi är helt överens där, en kontinuerlig polisverksamhet som är tryggad. Som jag har sagt nu vid flera tillfällen, visst har det blivit bättre men det finns ännu en hel del att göra, som det även finns inom många andra politikområden, det tycker jag inte att vi ska sticka under stol med. Jag skulle gärna se från min position att polisbåten, som arbetsgruppen efterfrågade, redan skulle ha funnits och att den också skulle ha varit satt i arbete på ett effektivt sätt. Nu är inte fallet så och då får man acceptera det också. Självklart ska inte skärgårdsborna leva på solsken och sång eller hur det var som ltl Gunell framställde det. Skärgårdsborna är också en del av den åländska för befolkningen och har rätt att ställa krav och det gör vi ltl Gunell. Vi ställer krav, både på våra politiker och även på andra politiker. Det går inte att lova bara inför valet. Det gäller att arbeta hela året runt.
Ltl Camilla Gunell, replik
Ja, det sista har minister Thörnroos helt rätt i. Det är väl därför som man ställer sig frågande idag när det har gått fyra år. Vad menade då landskapsregeringen när den bildades 2007 och skrev i sitt handlingsprogram att man skulle ha en sjöpolisenhet? Anser man nu, med de steg man har tagit, att man har nått i mål? Min bild av det här är att man inte har gjort det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, herr talman! Det är viktigt att man i det här sammanhanget också lyfter upp hur situationen har varit under de senaste tre åren. Vi har haft en lågkonjunktur där det ekonomiska läget har gjort att det inte har varit aktuellt att köpa ny en ny polisbåt.
När det gäller tjänstetillsättning vid polisen så har det varit väldigt svårt att få tjänsterna besatta med kompetent personal. Man har provat alla möjliga medel och man har jobbat stenhårt med de här frågorna. Idag kan man konstatera att alla tjänster och alla vikariat är tillsatta. Nu är det läge att tillsätta de tre tjänster som man har dragit in.
Polisverksamheten gäller inte bara skärgården. Man ropar också efter mera personal när det gäller utredning av brott mot barn, kvinnomisshandel, brott mot kvinnofriden och narkotikabrott. Det finns en viss resursbrist.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag tycker åtminstone att man måste gå vidare och fundera kring vad i de här frågorna som man kan lösa med befintliga resurser genom att omorganisera polisen, vilket det ändå höjs röster om att behövs göras. Det är mycket inom polisen som man har haft för avsikt att göra som heller inte har lyckats, tyvärr, det gäller polisens utrymmesbehov osv.
Till skillnad från minister Thörnroos så tycker jag att det vore viktigt att ltl Åke Mattsson nu kanske diskuterar skärgårdspolisfrågan och inte blandar in de andra sakerna. Det är väl det som vi ska försöka ha en uppfattning om hur vi ska lösa framöver.
Ltl Åke Mattsson, replik
Tack, herr talman! Det kommer vi till nu när jag utvecklar det här vidare. När det gäller resursfördelningen så pratar man också om att det ska vara speciella poliser som är utsedda att jobba i skärgården. Jag tycker att man ska sätta upp krav på vilken service man ska ha, hur ofta ska det vara och kontinuitet osv. Man måste ha en målsättning med det och utvärdera det här. Men vi ska inte sitta och bestämma att det ska vara 4, 8 eller 12 poliser som ska jobba bara med skärgårdsfrågor. Det kanske vi inte har råd med. Vi ska ha en viss service i skärgården och det ska polisen sköta på sitt sätt, inte på vårt sätt. Det är en central sak.
När det gäller handlingsprogrammet så står det uttryckligen i handlingsprogrammet att man ska överväga att tillsätta en polisstyrelse, inte som ltl Gunell sade, att man skulle tillsätta en polisstyrelse. Det är en viss skillnad där. Sedan skulle man också i enlighet med tidigare beredning utveckla en sjöpolisenhet. Man har funderat på om man har råd med det längre eller om det finns viktigare saker att prioritera?
Ltl Camilla Gunell, replik
Vad gäller polisstyrelsen så om jag inte minns fel så gick lantrådet ut ganska tydligt och sade att det skulle bli en polisstyrelse. Det har varit den politiska signalen från landskapsregeringen.
Vad gäller analysen kring sjöpolisenheten så tycker jag att ltl Åke Mattsson har helt rätt i det. Man behöver för det första besluta om man ska försöka förverkliga det som står i den här rapporten? Sedan kan man ju diskutera hur man utvecklar det, hur många år det ska ta innan man är i mål. Man kan också pröva sig fram och känna efter vad en tillräcklig volym är. Det här ska givetvis göras i samverkan. Jag tycker inte att man ska nöja sig med minsta möjliga nivå. Man ska istället försöka ha ett mål i sikte som ändå ger en polisverksamhet på lika villkor.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Margaret Lundberg, replik
Tack, herr talman! Jag kan konstatera, precis som minister Thörnroos gjorde, att man har varit väldigt nöjd de senaste åren med den utsträckning som polisen har visat sig skärgården. Vi har också varit väldigt nöjda med gränsbevakningens deltagande. Jag tror att det är viktigt att man kan samarbeta mellan polis, gränsbevakning, sjöräddningen och hälso- och sjukvård. För skärgården är det viktiga faktiskt att man har ett bra samarbete.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag är helt enig med det. Jag tycker det är jätteviktigt, särskilt när omorganiseringen av gränsbevakningen också har förändrats. Man har stängt sjöbevakningsstationerna en efter en. Då är det ännu viktigare att från den åländska polisens sida stärka bevakningen i de här områdena, naturligtvis i samverkan så långt det bara går mellan gränsbevakningen och polis. Jag tror att det är till stor nytta om man i praktiken kan dra nytta av varandra och varandras resurser.
Ltl Margaret Lundberg, replik
Det är just det som vi tycker att man har gjort under de senaste åren. Det har faktiskt blivit mycket bättre. Sådan närvaro som vi har haft under det här senaste året, åtminstone i Brändö, har vi nog inte sett på långa tider.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag tycker att ltl Margret Lundberg inte ska nöja sig med att polisen har visat en god vilja, det är naturligtvis jättebra. Det som hon och vi här borde slå vakt om är att närvaron inte försvinner till sommaren eller till nästa höst, utan att det blir en organisation som har ett kontinuerligt och tryggat uppdrag att också tillse att skärgården har ordning och säkerhet kontinuerligt. Och att servicen, expeditioner av pass och körkort, också skulle fungera i praktiken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Ltl Gunell nämnde sjöpolisenheten och citerade direkt ur handlingsprogrammet. Det är riktigt, det fanns en tanke med sjöpolisenheten när vi skrev handlingsprogrammet. Men, som ni alla känner till nu, så är det andra ekonomiska realiteter. När jag började uppdraget så tittade vi på vad en sjöpolisverksamhet skulle kosta. Vi pratar om mycket pengar. Det måste vara ett ganska stort fartyg så att det passar för vinter- och isförhållanden. Det måste vara åtminstone två poliser som ska utbildas både till skeppare och till poliser. Det blir ett stort ansvarsområde plus att kostnaderna skulle landa på flera hundra tusen euro. Det visade sig att det ekonomiskt inte var försvarbart. Då har vi intensifierat arbetet med gränsbevakningen. De har både navigeringskunskap och kan köra båtar. Då är det förnuftigt att vi sätter en poliskonstapel eller två med i deras båtar och sköter övervakningen.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Camilla Gunell, replik
Det skulle vara väldigt bra om ltl Eriksson kunde komma upp här i talarstolen och redogöra för frågan. Vilka hinder ser man fortfarande för att förverkliga det här? Det framgick ju redan i rapporten, arbetsgruppen konstaterade att anskaffning av båt naturligtvis är en dyr sak, 200 000-250 000 euro. Huruvida man ska skaffa båten eller inte det lämnar man till regeringen att avgöra. Finns det båtar i gränsbevakningens tjänst som man kan samverka kring så är det säkert en mycket bra lösning. Handlar inte detta ändå i grund och botten om organisationen vid polisen, att få de öronmärkta tjänsterna inom ordningsavdelningen just för skärgårdens bevakning?
Minister Roger Eriksson, replik
Tack, herr talman! Det som jag tänker tillägga, som jag också nämnde i min tidigare replik, är att samarbetet med gränsbevakningen nu ska formaliseras. Just i dagarna utarbetas ett avtal mellan polismyndigheten på Åland och gränsbevakningssystemet om hur skärgårdsövervakningen ska kunna ske på ett formaliserat och strukturerat sätt även i framtiden, så att det inte enbart ska hänga på den här regeringen det faktum att polisens närvaro har ökat ute i skärgården.
Ltl Camilla Gunell, replik
Menar minister Eriksson att man nu har uppfyllt det som man avsåg i handlingsprogrammet, att få till stånd en sjöpolisenhet? Är man nu i mål med det här arbetet och är nöjd med det som man har gjort?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik
I mångt och mycket håller jag med ltl Camilla Gunell i det som hon framförde. Vi vet att det har förekommit en hel del problem i många kommuner. Jag är av den åsikten att det åtminstone har blivit bättre. Polisen har uppfyllt en hel del av det som man har påtalat att man ska göra. Visst har det väl någonting med organisationen att göra, som ltl Gunell nämnde. Vi får ju också uppskatta gränsbevakningen för deras insatser. Det tror jag att man har levt långt på i vissa kommuner i alla fall.
När det gäller den utvidgade debatten i det här ärendet, de andra politiska områden som man har kommit in på, så måste jag ärligt säga att det finns egentligen ingen tidigare landskapsregering som har försämrats så mycket för skärgården som den nuvarande landskapsregeringen har gjort. Det är egentligen fyra förlorade år när det gäller de övriga politikområdena.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag tackar för det stödet och den analysen. Det har inte varit goda år för skärgårdens del. Jag tror att många känner stor besvikelse. Aldrig har representationen varit så stark från skärgården och aldrig har resultaten varit så svaga.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Leo Sjöstrand
Herr talman! Jag vill börja med att ge mitt stöd till socialdemokraternas omtanke om skärgården. Det är rörande. I fråga efter fråga lyfter man upp skärgårdsfrågorna. Skärgårdspolisen är ju en fråga bland dem. Men tyvärr, som skärgårdsbo börjar jag nästan ifrågasätta om jag ska bo kvar. Man lyfter fram fel signaler helt enkelt. Inte är vi så otrygga i skärgården. Vi har det ganska bra. Jag råkar bo i en skärgårdskommun där vi har sjöbevakningen kvar. Det är ett fint samarbete mellan polisen och sjöbevakningen. Det fungerar jättebra. Poliserna dyker upp och har razzior lite nu och då. Skolbarnen får undervisning. Jag tror inte att vi lider någon större nöd så att vi måste flytta därifrån på grund av att det inte finns någon skärgårdspolis.
Den tiden är förbi när det fanns en polis som var igång dygnet runt. Det fanns inga arbetstider, men den tiden är förbi. En polis idag i skärgården jobbar 38-40 timmar. Det var inte bättre förr heller när det fanns en polis hela tiden. Han var ute och fiskade, lade nät och ingen visste var han var, om han kom på tisdag eller torsdag. Idag har vi en polis som på en timme kan vara på Kökar, med de fartyg som finns idag. Vi har inte så där väldigt stor nöd.
Arbetet inom polisen ska inte vi blanda oss i. Jag antar att polisen sätter sina resurser där de behövs. Tydligen har man gått in för att det är i staden som resurserna behövs. Det är inte så ofta som det är polisärenden i skärgården. På Kökar har jag aldrig blivit av med en cykel men i Mariehamn har jag blivit av med fyra cyklar. Det är tydligen här som polisarbetet behövs och då har man satt in resurserna hit, även fast de är lata, det spelar ingen roll.
Vi har det inte så väldigt besvärligt. Man pratar om en pyramid och pyramiden upp och ner. Förr var det mycket folk och det fanns polis. När man drog bort polisen så drog man ihop pyramiden. Det blir en polistjänst mindre, kanske hans familj försvann. Det drar ihop pyramiden tyvärr. Utvecklingen är sådan. Men det beror inte enbart på skärgårdspolisen. När sista polisen var på Kökar jobbade han vecka-vecka, men folk i ringde dygnet runt. Man tyckte att polisen skulle vara tjänst men det funkade inte på det sättet. Vare sig hälsovårdare eller poliser är i tjänst dygnet runt, utan de har särskilda arbetstider när de är på jobb och sedan ska det vara lediga som alla andra människor.
Vi har fått ett system med snabba båtar och det fungerar ganska bra. Även fast vi inte har någon skärgårdspolis så tänker jag bo kvar. Jag flyttar inte på grund av skärgårdspolisen. Tack.
Ltl Anders Eriksson, replik
Provocerar man tillräckligt länge så får man skärgårdsrepresentanterna att ta del i debatten så småningom. Det tycker jag är bra. Jag håller med ltl Sjöstrand när han säger att förhållandena har ändrat, visst har de gjort det.
Jag blev ändå lite förvånad över det här anförandet. Ltl Sjöstrand säger; ”att vi har det ganska bra, vi har inga problem”, om jag förstår honom rätt så är problemen större i Mariehamn. Men när jag tar del av skrivelser ifrån skärgårdskommunerna så påtalar de ju den otrygghet som de känner när det gäller hur polisen är uppbyggd idag. Är de då helt ute i ogjort väder eller hur ska jag förstå det här? Jag har tagit deras oro på allvar. Men enligt ltl Sjöstrand så behöver jag tydligen inte göra det. Vad gäller?
Ltl Leo Sjöstrand, replik
Herr talman! Jag förklarade att jag var bosatt i en kommun där vi fortfarande har sjöbevakningen kvar. Det finns andra kommuner som inte har de resurserna med snabb båt på plats. Det är helt klart att visst skulle vi vilja ha polis dygnet runt. Den saken är klar. Men för oss har samarbetet mellan sjöbevakning och polis fungerar tillfredsställande.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag vet inte riktigt om jag blir klokare av det här. Nu säger ltl Sjöstrand att det är klart att han gärna skulle vilja ha polis dygnet runt, men förut sade han att det inte behövdes överhuvudtaget. Det är i Mariehamn som de stora problemen finns. När han hänvisade till sjöbevakningen ska jag förstå att det inte behövs någon skärgårdspolis, utan det är sjöbevakningen, en riksmyndighet, som kommer att sköta allt det här? Tyvärr, ltl Sjöstrand, så blir det bara mer och mer förvirrande ju mer vi får höra.
Ltl Leo Sjöstrand, replik
Jag förstår att det är förvirrande för ltl Eriksson om sjöbevakningen skulle vara inblandad. För oss i skärgården har vi ett samarbete mellan polis och sjöbevakning som fungerar bra. Vi är i stort sett nöjda med det som polisen och sjöbevakningen utför.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det är bra. Kökar är väl den enda kommunen som har kvar sjöbevakningsstationen. Det är ju väldigt bra för Kökars del att sjöbevakningsstationen finns. Däremot har de lagt ner stationer i de övriga kommunerna. För min del kan jag förstå att det känns besvärande för ltl Sjöstrand att tala om skärgården som en region som behöver hjälp och stöd. Man måste ju vara realistisk och också titta på vilka åtgärder som krävs för att folk ska kunna och vilja bo kvar. Då tycker jag att man ska utgå ifrån principen att skärgårdsborna är likvärdiga medborgare och har rätt till lika villkor och likvärdig service som medborgare på resten av Åland. Det måste ju vara utgångspunkten också i ltl Sjöstrands politiska gärning.
Ltl Leo Sjöstrand, replik
Herr talman! För mig är det inte besvärande att skärgården behöver hjälp och stöd, det har vi alltid behövt, det är ingenting nytt.
Ltl Camilla Gunell, replik
Om man talar om sjöpolisenheten som vi har på agendan idag och som fanns i handlingsprogrammet som skrevs 2007 och som antagligen också ltl Sjöstrand stod bakom. Är han nöjd med det resultat som man har nått nu 2011? Har man uppnått det som man hade tänkt 2007?
Ltl Leo Sjöstrand, replik
Herr talman! Som säkert ltl Gunell själv känner till så har vi inte haft någon högkonjunktur direkt. För mig är inte prioriteringen av en polisbåt det högsta under den här perioden. Det är mycket mer väsentliga och viktiga saker som pengarna behöver läggas på.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Det har både varit en intressant och viktig diskussion i en viktig fråga som gäller alla medborgares rätt till ordning och säkerhet.
Till ltl Leo Sjöstrand vill jag till den sista slängen säga, att polisbåten som man från liberalt håll håller upp som ett motiv för att man inte har genomfört det som man har lovat i handlingsprogrammet och så hänvisar man till de dåliga tiderna, det har inte heller från socialdemokraterna varit ett krav eller önskemål. Vi har talat om att polisen måste organiseras så att man kan utföra sina ordningsuppdrag i skärgården likaväl som på landsbygden och i Mariehamns stad. Jag tycker inte, som ltl Leo Sjöstrand sade, att det är polisens sak att bestämma om de ska utföra sitt arbete i Mariehamn, på landsbygden eller i skärgården, inte enbart i alla fall. Visst finns det ett politiskt uppdrag att se till att det som sägs i lagen finns, att det också ska finnas en skärgårdsenhet inom polisen, och att den utför sina sysslor i skärgården. Det står också i lagen att det ska vara verksamhet dygnet runt. Där har vi en minister som dessutom har lovat, tillsammans med majoriteten och regeringen, att utveckla en sjöpolis. Det är ju det som vi tycker att inte har skett. I enlighet med de skärgårdsbor som vi har hört så har det inte blivit såsom man hade önskat sig.
Man citerade mig eller någon annan fel om ltl Sjöstrand menar att jag har sagt att man flyttar bort på grund av att det inte finns polis i skärgården, däremot har jag citerat ett uttryck som jag tror att håller streck för ganska många företeelser i skärgårdspolitiken, dvs de små beslutens tyranni. Sammantaget har de små förändringar som har gjorts stora effekter i skärgården och det försämrar utvecklingsförutsättningarna. Jag tycker att ltl Camilla Gunell på ett väldigt insiktsfullt sätt beskrev att också i skärgården har människor behov av trygghet i vardagen. Den tryggheten upprätthålls genom att man har de tjänster och rättigheter som andra har som lever och bor på Åland. För oss socialdemokrater är jämlikhetsfrågan av grundläggande betydelse. Vi anser att alla människor har samma värde och att det ska återspeglas i politiken.
Det har framkommit några intressanta nyheter i den här debatten som inte utskottet hade vetskap om. När vi behandlade den här frågan så fick vi information om att det var svårt att tillsätta tjänster inom polisen, att det till och med det förekom en viss flykt bort från organisationen. När man nu säger att alla tjänster och alla vikariat är tillsatta så betyder det att det finns förutsättningar att skapa en skärgårdsenhet inom polisverksamheten. Det kan man inte komma ifrån, inte heller med de argument som ltl Åke Mattsson framförde, att det från lagtinget kommer krav om att sexualbrott ska utredas mera. Det är ju två helt olika avdelningar inom polisen. Man ska väl inte ställa sexualbrott mot ordningsverksamheten i skärgården.
Under utskottsbehandlingen framförde jag gång på gång att man ska göra ett avtal mellan gränsbevakningen och polisen om praxis vad gäller samarbetet. Det är tydligen någonting som ministern har tagit tag i. Det har ju hänt en del som är positivt sedan utskottets behandling, men enbart på ett administrativt plan. I verkligheten kanske vi ännu inte har sett att det har fått något direkt utfall.
Herr talman! Jag kommer fortsättningsvis att i detaljbehandlingen föreslå att den här motionens hemställningskläm godkänns.
Ltl Leo Sjöstrand, replik
Herr talman! Jag vet inte om jag har missuppfattat någonting. Vad jag har förstått så har sjöbevakningen och landskapet gjort en överenskommelseförordning som är relativt färsk. Det måste väl ha varit före utskottsbehandlingen, antar jag. I den reglerar man samarbetet mellan polisen och sjöbevakningen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det stämmer att det finns en överenskommelseförordning, men den fördelar närmast ansvaret mellan de olika organisationerna. Sedan har man med gränsbevakningen, som nu har haft en väldigt engagerad chef, utvecklat ett samarbete med polisen. Det samarbetet kan bli betydligt flexiblare och kanske också kan öka i omfattning om man har ett avtal som gäller just den specifika verksamheten. Det är nog mycket viktigt om man ska tänka långsiktigt och hållbart och kanske inte bara tänka på den tid som ltl Leo Sjöstrand och jag vandrar här på jorden.
Ltl Leo Sjöstrand, replik
Herr talman! Vad jag förstod så hade man en viss vånda att få fram överenskommelseförordningen. Om jag har förstått det rätt så sköter fortfarande polisen polisärenden i skärgården. Man använder sjöbevakningen som handräckning. Sjöbevakningen gör de uppgifter som polisen vill ha gjorda. De är en förlängning på polisen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Man kanske kan uttrycka det så. Men, som ltl Sjöstrand förstår, det måste sättas på papperet på något sätt. Det handlar om att ingripa i enskilda människors liv på olika sätt ibland och det handlar om integritet osv. Det måste stå helt klart vilken myndighet som har rätt att göra vad vid olika tillfällen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. Begäres ordet?
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Jag föreslår att lagtinget antar klämmen i den reservation som jag har bifogat utskottets betänkande.
Ltl Camilla Gunell
Jag ber att få understöda förslaget.
Talmannen
Begäres ytterligare ordet? Under detaljbehandlingen har ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Camilla Gunell, föreslagit att lagtinget antar klämmen i den reservation som lagtingsledamoten Barbro Sundback har bifogat utskottets betänkande.
Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Barbro Sundbacks ändringsförslag, röstar nej.
Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.
Ltl Camilla Gunell
Jag ber att få understöda öppen omröstning och hoppas att alla ledamöter kommer till salen och röstar.
Talmannen
Öppen omröstning är begärd och kommer därför att verkställas. Jag ber ledamöterna Åke Mattsson och Carina Aaltonen att biträda vid rösträkningen.
Upprop.
Omröstningen har resulterat i 15 ja-röster, 6 nej-röster, 1 avstod och 8 var frånvarande. Således majoritet för utskottets förslag.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Remiss efter bordläggning
7 Ny lagtingsordning
Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 2/2010-2011)
Remiss efter bordläggning
8 Ny lagtingsordning
Ltl Danne Sundman m.fl. lagmotion (LM 3/2010-2011)
Båda ärenden bordlades 06.04.2011 då det fattades beslut om remiss till lagutskottet och om att en gemensam diskussion ska tillåtas.
Fortsatt diskussion.
Ltl Roger Slotte
Herr talman! Den nya lagtingsordningen skall effektivera beslutsprocessen inom landskapsförvaltningen och lagtinget. Mycket i förslaget är bra. Jag tror att det blir ett effektivare arbetssätt med två behandlingar av lagförslag i plenum. Strukturerna i förslaget till ny lagtingsordning är även tydligare och mer överskådliga än i den nuvarande. Ministrarna skall som regel inte befatta sig med beslut som riktar sig till enskilda. Deras huvudsakliga uppgift skall vara att behandla lag- och budgetförslag som ska tillställas lagtinget. Dessutom tycker jag att det är ett intressant grepp att genomföra möjlighet till medborgarinitiativ.
Herr talman! Dagens remissdebatt är inte enbart en fråga om hur lagtinget väljer att organisera sig. Det är i högsta grad en fråga om hur vårt demokratiska system ska vara uppbyggt. Det finns i den demokratiska världen idag i huvudsak två olika typer av demokratier: den direkta och den representativa.
Kantonerna i Schweiz har en typ av direkt demokrati, medan Norden har representativa demokratier.
De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, t.ex. genom att makten ska vara delad mellan den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten i enlighet med Montesquieu principer.
Jag anser att det ur demokratisk synpunkt är betänkligt att ministrarna som utgör den verkställande makten, genom slopande av Lex Gunnar, skulle blandas samman med den lagstiftande makten. Detta leder till en maktkoncentration till de ministrar som sitter både i lagting och i landskapsregering.
Även kontakten mellan tjänstemän och ministrar inom landskapsförvaltningen riskerar att försvåras.
Ifall landskapsregeringens samtliga ministrar väljs bland dem som valts in i lagtinget kommer de att utgöra ca 23 procent av lagtingets ledamöter. Om vi jämför med ministrarna i Finland i motsvarande situation utgör de endast 10 procent av riksdagens ledamöter.
Jag tror inte heller att det leder till inbesparingar eftersom ministrarna blir tvungna att anställa statssekreterare för att hinna med alla sina åtaganden, vilket kommer att äta upp eventuella inbesparingar. Dessutom framgår av lagmotionerna att resursförstärkning behövs om utskotten ska börja hålla heldagsmöten.
Herr talman! Många beslut, där det politiska inslaget gör sig gällande, måste ändå ligga på ministrarnas bord och inte enbart överföras till tjänstemännens. Det är beslut om principer, politiska ställningstaganden, förhandlingar med riksmyndigheter osv, där utgångspunkten är den politik man vill bedriva. Kort sagt är jag tveksam till, för att inte säga emot, en reform som syftar till att tvinga våra ministrar att även sitta i lagtinget.
Det man i lagutskottet ännu borde titta på är utskottsstrukturen. Vad är problemet med nuvarande struktur? Är slopande av Lex Gunnar den enda anledningen till förändring av utskottsstrukturen? Om så är fallet är jag tveksam till om en förändring behövs. Det finns ännu mycket att fundera över i lagutskottet när det gäller detta.
Herr talman! När det gäller självstyrelsepolitiska nämnden håller jag med ledamöterna Anders Eriksson och Roger Jansson att nämnden med fördel kunde omformas till ett externpolitiskt utskott som tar ett helhetsgrepp på den åländska externpolitiken. De allra flesta frågor som behandlas i självstyrelsepolitiska nämnden handlar om landskapets förhållande till omvärlden. Det vore därför naturligt att samma organ som behandlar dessa frågor även behandlar framställningar gällande internationella avtal. Ibland har det blivit en dubblering mellan lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden i dessa frågor, t.ex. nu senast gällande Lissabonavtalet.
Vidare kunde ett externpolitiskt utskott även kombineras med stora utskottet som annars kommer att upphöra. Antalet ledamöter i det nya utskottet borde inte ha något intervall, 6-9 enligt förslaget, utan bör ha 10 ledamöter, alltså en tredjedel av lagtingets ledamöter.
Herr talman! Jag hoppas på en ingående behandling i lagutskottet. Tack.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Ltl Slotte funderar på vad som är problemet med nuvarande utskottsstruktur om man inte tar bort Lex Gunnar. Då är det inget problem med den. Det nya förslaget till utskottsstruktur kom till i det skedet när kommittén hade tänkt sig en effektivisering av det politiska systemet, en förenkling och ett system som kräver mindre resurser. Man tar bort Lex Gunnar, får färre ledamöter och då måste man anpassa sig enligt det. Sedan stötte det på patrull bland annat hos ltl Slotte som inte heller förstår det geniala med att ta bort Lex Gunnar, tyvärr. Då hade man ifrån centerns sida den kloka idén att man istället utökar de nya utskotten med två ledamöter. Det är precis så som ltl Slotte säger, man borde kanske backa till nuvarande utskottsstruktur och inte göra någonting och vänta på den effektivisering tills man har anledning och tills det ger en ekonomisk inbesparing, vilket det ju inte gör. Tvärtom, man ska ge tilläggsresurser i majoritetens motion utan att få någonting mera.
Ltl Roger Slotte, replik
Jag tar ingen replik här.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, herr talman! Ltl Slotte nämnde att man kanske skulle behöva ha någon form av sekreterare till ministrarna om de ska sitta lagtinget samtidigt. Det innebär ju i så fall en kostnad. Det känns som att det som man vinner på gungorna så förlorar man i karusellen. Det blir också en osäker situation för sekreterarna framöver vid regeringsbyten. Vad innebär det för rekryteringen? Har ltl Slotte några tankar om det?
Ltl Roger Slotte, replik
Herr talman! Om man ska genomföra att ta bort Lex Gunnar så kommer det antagligen att bli på det här sättet. Som jag sade i mitt anförande så kommer det att bli dyrare. Vad jag förstår nu så kanske inte Lex Gunnar tas bort. Vi får väl även se hur det går med utskottsstrukturen. Jag har inget svar på frågan, men frågan är befogad.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, herr talman! Den osäkra situationen när regeringen byter då får ministrarnas tjänstemän gå. Det betyder att det blir svårt att rekrytera bra krafter till de platserna. Det blir en osäker situation, precis samma som med ersättarna nu som vid ett regeringsskifte kan få säga tack och adjö ganska snabbt.
Ltl Roger Slotte, replik
Tack, herr talman! Jag håller med ltl Sundblom. Det är en besvärlig situation i sådana fall.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Danne Sundman
Talman! Det här är ju, som alla talare säger, en väldigt viktig reform. Den innehåller många små förändringar som tillsammans utgör en stor förändring. En viktig sak är att vi kommer till skott med upplösningsbestämmelserna. Det fanns det lite övrigt att önska i flera av de inlägg som hölls i remissdebatten före bordläggningen.
Jag vill göra en liten utvikning. Man har ofta besök av grundskoleelever. Jag brukar säga att det här är Ålands viktigaste rum när vi står här i plenisalen. Jag brukar förklara vad demokrati är. Man säger ofta att demokrati är att man får rösta och välja sina politiker. Jag brukar förklara att det är också mycket mera än det. Man har mycket makt i vardagen, man har makt som konsument, man har makt som medborgare, man kan skriva insändare och nu med sociala medier har man ännu mera makt. Det är mycket makt mellan valen. Det är egentligen bara en del av makten som man utövar när man väljer sina företrädare vart fjärde år. Man kan driva opinion, debattera och påverka osv. Så är det också med parlamentarismen. Alla kontrollverktyg som lagtinget har, som börjar med enkel fråga och slutar med misstroende och även de opinionsverktyg som kommer till, medborgarinitiativ, gör att medborgarna också har påverkansmöjligheter mellan valen. Detta brukar jag förklara när jag har ungdomarna här i Ålands viktigaste rum.
Ett av de viktiga instrumenten som vi nu skapar, som förvisso kanske är en ytterlighet, är just upplösning av ett befintligt valt parlament och nyval. Det är det allra yttersta som man kan begå i en representativ demokrati, när man måste konstatera att folket hade fel eller så var det ett andra förutsättningar som rådde när folket valde sina företrädare, nu måste folket få rösta på nytt, tidigare än vad som egentligen var tänkt. Det är så med det verktyget som det är med många andra, också de kontrollinstrument som vi har idag, att bara blotta tanken på att de finns gör att parlamentarismen får en funktion. Att det finns misstroendeyrkande gör att regeringen måste foga sig till lagtingets majoritet som i sin tur måste foga sig till den allmänna opinionen som medborgare sedan kan uttrycka sig i insändare osv. Inte står misstroendeyrkanden som spön i backen för det, utan blotta tanken på att möjligheten finns gör att det har en roll. Så är det egentligen med alla kontrollinstrument också att lagtinget kan upplösa sig. Det kan vara en ny möjlighet som gör att en låst situation får sin lösning eftersom möjligheten finns. Om man har en upplösningsmöjlighet som ändå kräver att parlamentet själv har absolut majoritet för det så finns både hängsle och livrem. Det finns ju exempel runtom i världen där regeringschefen har rätten att upplösa parlamentet och har det verkligen som en påverkansmöjlighet mot parlamentet om regeringschefen ser att opinionen uppenbarligen är på regeringschefens linje och inte på parlamentets majoritets linje. Så blir inte fallet här. Däremot har regeringschefen initiativrätten och kan, i ytterligheten vid en sådan situation när lagtinget uppenbarligen har fel åsikt jämfört med folkopinionen, göra den bedömningen att föreslå att lagtinget upplöses för att få ett nytt lagting på plats som har folkets och lantrådets åsikt, eller vid en hopplös parlamentarisk situation när det inte fungerar, man får inte till ett parlament som fungerar och regeringen kan inte vara stabil osv.
Under den här perioden vid det tillfället när obunden samling föreslog samlingsregering då skulle det ha varit nyval egentligen. Nu är det för sent, det är bara 180 dagar kvar. Men då skulle det ha varit motiverat med nyval, för så låst var situationen just då. Eftersom vi inte hade det instrumentet på plats var den enda möjligheten en samlingsregering för att uthärda till valet.
Det är så här som man ska se de parlamentariska instrumenten. Vi är eniga kring detta i den här kommittén. Vi föreslår att regeringschefer ska ta initiativ men det ska vara en absolut majoritet i lagtinget. Det gör att det aldrig högst troligen kommer att ske. Men bara för att instrumentet finns på plats och ligger där blankt och oanvänt påverkar det också det parlamentariska maktspelet indirekt. Det ska man alltid ha i åtanke när man konstruerar de här verktygen. Man ska inte bara tänka sig hur det ska ske när de väl används. Det här är en sak som jag tycker att är viktigt att poängtera.
Sedan en annan detalj, som jag inte nämnde i mitt tidigare anförande; förslaget från majoriteten i arbetsgruppen beträffande val av lantråd. När det låser sig och man inte får fram ett lantråd, då ska det vara omröstning i lagtinget. Den som får flest röster blir vald. I en sådan situation kan det bli 30 olika förslag i teorin. Det kan bli ett lantråd valt med en handfull röster om det är en extrem splittring. Det kan förvisso vara en teoretisk situation men fullt möjligt. Där föreslår istället ltl Anders Eriksson och jag att det ska vara minst 10 röster. Får inte lagtinget en sådan enighet att man är 10 röster bakom ett lantråd så ska lagtinget upplösas och det ska utlysas nyval. Då måste folket komma in och tillsätta ett nytt lagting.
Återigen, ett sådant instrument som högst troligen är det allra mest sällsynta att bli vald, man inser att man måste foga sig och prata sig samman om åtminstone 10 röster bakom ett lantråd. Det är jätteviktigt att ha den här bestämmelsen för att undvika den situationen och istället tvinga lagtinget att ta reson och prata ihop sig. Det kommer säkert aldrig att ske att det blir nyval, men bara blotta tanken på att hotet finns. Det är en viktig del av regeringsbildningen om man hamnar i en sådan låst situation, att inte ett lantråd bildar en regering och får problem direkt när man har ett så splittrat parlament bakom sig. Det var de två saker som jag ville nämna ytterligare.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag koncentrerar mig på en sak.
När det gäller rubriken ändringen av lagtingsordningen så är det kanske många som inte tycker att det är så väldigt spännande. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt ärende. Det handlar trots allt om demokratins struktur och demokratins spelregler här i landskapet. Jag tror att rubriksättningen har gjort att media inte riktigt har snappat upp hur viktigt det här ärendet är. Det är svårt att säga.
Jag ska koncentrera mig på en sak, utan att upprepa alltför mycket vad jag sade förra gången. Hela det här upplägget från första början bygger på att man ska slopa Lex Gunnar, precis som ltl Slotte var inne på. Varför har man då den här utskottsstrukturen kvar? Det blir de facto sämre än vad det var tidigare.
Ltl Roger Jansson och jag bytte lite åsikter förra gången. Han påstod att jag talade lite emot mig själv mig när jag sade att med den utskottsstruktur som är föreslagen blir det svårare att specialisera sig, jämfört med den strukturen som vi har nu. Det är sant, men det jag sade, och som inte framgick klart tydligt, var att för att få Lex Gunnar att fungera, att man tar bort den, att också ministrarna blir kvar i lagtinget, så måste man göra den här utskottsstrukturen. Det är det enda motivet till den här ändringen. Jag håller med om att nackdelen är att man inte kan specialisera sig. Man måste jobba lite bredare än vad man har gjort tidigare. Men, jag tyckte att fördelarna övervägde så oerhört mycket om man får bort Lex Gunnar så jag var beredd att gå med på det.
När man ändrar antalet medlemmar i utskotten från 5 till 7 så är det klart att det är bra för de minsta partierna. Det är ju väldigt viktigt att inte bara de stora partierna utan också de småpartierna måste bortse från den egna nyttan och se till vad som är bäst för Åland.
Att man slopar stora utskottet tog jag upp förra gången och valde då att ha tidigare lagtingsdirektören Lars-Ingmar Johanssons motiveringar istället för mina egna för att förklara hur bra det är att man har kvar möjligheten till en andrahandsprövning. De här sakerna blir en försämring om man ser såsom det är nu. Den försämringen uppvägs att man slopar Lex Gunnar. Men, om man har Lex Gunnar kvar så då har vi bara försämringar kvar, enligt mitt förmenande.
Ett av alla de konstlade argument som kom angående att man skulle slopa Lex Gunnar var maktkoncentrationen. Ltl Slotte hade ett intressant anförande om detta med demokratin. Han hänvisade till Montesquieus rättslära om att man skulle skilja på förvaltning och lagstiftning. Ser vi verkligheten som den är idag så är ministrarna inne i lagstiftningen redan. Det är ju de facto de som föredrar lagförslagen i landskapsregeringen. Det är ganska självklart när man redan har tagit det steget att de följer lagstiftningen rakt ut och istället skulle man se till att få en skiljelinje när det gäller förvaltningen. Jag tycker inte att ltl Slottes resonemang håller när det gäller det.
När det gäller demokratin, rätten att rösta och rätten att påverka så det centrala är att man får en reell påverkningsmöjlighet.
Jag vill nämna tre punkter som demokratin de facto stärks av att man tar bort Lex Gunnar. För det första; vid de avgörande omröstningarna i lagtinget så kan vi ha ledamöter som har dragit 700-800 röster i valet, har så stort förtroende hos folket och som sitter i landskapsregeringen. Har vi Lex Gunnar kvar så kan de inte ta del i omröstningarna. Istället är det personer med kanske 50-60 röster som tar del i omröstningarna och som har ett ganska litet folkligt stöd och de har det slutgiltiga avgörandet vid viktiga ärenden. Jag tycker inte att demokratin stärks, tvärtom.
Det andra motivet är att jag tycker att Ålands folk bör på valnatten kunna veta hur Ålands lagting ser ut de kommande fyra åren, så att man klart och tydligt ska veta det. Det är ingen som vet det nu utan det beror helt och hållet på vilka partier som bildar landskapsregering och vem som blir ersättare osv. Det tycker jag inte heller är demokrati.
Det var intressant att ltl Slotte nämnde hur många procent av lagtinget som ministrarna skulle utgöra. Han kom fram till 23 procent. I min huvudräkning kom jag fram till 23,5 procent. Det är ganska nära. Jag resonerar att om det är 7 ersättare så blir det 23,5 procent av lagtinget som inte har tillräckligt stöd för att sitta där. Det är också en intressant demokratiaspekt. Det är små förhållanden här på Åland och ibland vill man inte framföra någonting på grund av att någon kan ta det personligt. Jag har ingenting emot dem som har ersättarplatserna idag. De är trevliga och hyggliga människor på alla sätt. För mig är det en principiell demokratifråga.
Att vi ytterligare sparar 400 000 euro i året genom att stärka demokratin ser jag inte som någon nackdel. Det är ingen demokratiaspekt, men om politiken blir tydligare, mera transparent och mer effektiv så är det enbart positivt. Jag ser det inte som en maktkoncentration utan jag ser det som ett tydligt fall framåt för den åländska parlamentarismen, om vi skulle komma så långt. Med då krävs att alla partier bortser ifrån egennyttan och ser till vad som är bra för Åland, inklusive Ålands Framtid som redan har gjort det.
Regeringsbildningen nämnde jag mycket förra gången. Jag vill bara säga helt kort att jag hoppas att lagutskottet granskar de föreslagna paragraferna speciellt noggrant. Jag anmälde till och med avvikande åsikt i kommittén för hela den processen är otroligt bakvänd. Tack.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! För moderaternas del har det aldrig varit Lex Gunnar avskaffande som har varit motivet för genomgången av lagtingsordningen. Vi har genom åren sett att det har funnits många behov av det. Avskaffande av Lex Gunnar skulle ju ge ett haltande lagting med 23 ordinarie löpande ledamöter och de 7 övriga skulle sitta i landskapsregeringen. Vi har resonerat så genom åren att självstyrelsen behöver ha 30 ledamöter i sitt parlament, om man sedan har 7, 8, 6 eller 9 ministrar i landskapsregeringen är en annan sak. Jag har levt fyra år i ett så kallat "Lex Gunnar fritt liv" i riksdagen. Det var inte särskilt bra. Det var 17 ledamöter som löpte in på fredagarna till omröstningarna. På torsdag eftermiddagarna, när en timmes frågestund var slut, så löpte de ut. För övrigt såg vi inte mycket av dem i arbetet. Det var ett klart demokratiunderskott i riksdagen. Det system som man har i Sveriges parlament är till den delen bättre.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller redogörelsen över hur det var i riksdagen så ser vi de facto ännu mindre av våra ministrar om man ska titta procentuell på tiden. Jag tror, märkväl tror för ingen vet före vi har facit i hand, beroende på hur sammansättningen blir i landskapsregeringen och om man kan frigöra sig från den dagliga förvaltningen som man hela tiden är inne och blandar sig i och känner ett tvång, om man de facto har sin stol kvar i lagtinget och inte bara är där när omröstningarna sker, så tror jag faktiskt att vi skulle få se betydligt mera av våra ministrar här.
Det är säkert riktigt att moderaterna har haft den uppfattningen att Lex Gunnar inte är så viktigt. Jag kan ju inte redogöra för den. Jag kan bara redogöra för mina motiv. Jag har sett hela den här uppbyggnaden när vi från första början började ge och ta, vilket en sådan här process handlar om. Jag har sett det som oerhört viktigt att få bort Lex Gunnar.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är ett rysligt nötande med Lex Gunnar. Det är väl rimligt när vicetalmannen heter så.
Kollegan Anders Eriksson menade makten som folket ger oss inte skulle komma till uttryck tillräckligt med Lex Gunnar ikraft. Jag är av diametralt annan åsikt, som redan tidigare har framkommit. Om man teoretiskt sätter de 7 som har fått mest röster i lagtingsvalet i landskapsregeringen, så ger man dem den exekutiva makten som är mest användbar ur väljarnas syn. Väljarna har då fått sin vilja igenom. De som ges den största makten sitter då i landskapsregeringen. Att de dessutom skulle sitta i lagtinget och rådda till vårt arbete här vore inte någon förbättring.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi har lite olika åsikter. Jag tror absolut inte att ministrarna, om de har sin stol kvar i lagtinget, skulle rådda till arbetet. Tvärtom, jag tror att politiken skulle bli tydligare, den skulle bli mera transparent och den skulle absolut bli mera effektiv.
Ltl Jansson sade att det var ett otroligt nötande om Lex Gunnar. Jag kan upplevas som nötig när jag tycker att någonting är väldigt viktigt. Jag tycker att det är oerhört viktigt att få bort Lex Gunnar. Makten som folket ger ska disponeras åt dem som har fått makten, inte av de andra. Det är pudelns kärna i mitt resonemang när det gäller demokratin.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Ltl Anders Eriksson ondgjorde sig inledningsvis över det ringa intresset som den här reformen har mötts av. Han sade att det möjligen kan bero på att vi har att göra med en ändring av lagtingsordningen. Det måste bero på ett missförstånd. Uppdraget som talmanskonferensen gav i tiden till arbetsgruppen under talmannens ledning gällde en total översyn av lagtingsordningen och lagtingets arbetsordning. Dokumentet i sig heter en ny lagtingsordning. Det som vi förhoppningsvis snart kan göra klart är också en helt ny arbetsordning för lagtinget. Ärendet som sådant har hela vägen gått under namnet; ny lagtingsordning. Man bör nog inte vare sig här i salen eller utanför densamma tala om ändringar i lagtingsordningen. Det är ju en helt ny ordning som vi föreslår.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag är inte alldeles säker på vad vtm Jansson ville säga den här gången. Jag ondgjorde mig inte över det. Jag var lite förvånad över att det inte har blivit mera medial uppmärksamhet och debatt om det här. Jag tolkar det som om lagtingsordning och arbetsordning inte låter så där väldigt intressant. Men om vi kan kommunicera ut att det här faktiskt handlar om demokratins struktur och spelregler i landskapet så tror jag att flera sätter sig in i den här debatten. Min förhoppning är förstås att folk ska inse hur tokigt det här förslaget är som majoriteten har lagt.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Talman! Det är en fråga om politisk bedömning hur tokigt eller hur bra förslaget är. Det ska så småningom avgöras här i lagtinget.
Jag försökte nog i förra veckan i presentationen av lagmotionen säga att det här är ett dokument som till sin demokratiska tyngd överstiger det mesta som vi har att göra med här i lagtinget. Vi i arbetsgruppen ägnade de här frågorna mycket stor omsorg. Behandlingen i lagutskottet kommer att vara helt avgörande för det hela. Jag försökte också beskriva vad en lagtings- eller riksdagsordningen är i representativa demokratiska system, lite i stil med vad kollegan Roger Slotte anförde. Det här är egentligen ingen replik. Det här är ett försök att förstärka bilden av att vi nu har att göra med demokratins mest finspelta instrument, som också innehåller regler om att vidta den allra kraftigaste åtgärd som man kan tänka sig i en representativ demokrati, att vi skulle underkänna folkets val.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Man kan ha olika typer av repliker, absolut. När det gäller bedömningen av vad som är bra eller dåligt så kan jag bara göra min bedömning. Jag kan inte tala på andras vägnar. Vtm Jansson sade att omröstningen så småningom kommer att visa vad som är bra eller dåligt. Det är jag inte alldeles övertygad om. Jag tror att omröstningen kommer att visa vad de stora partierna tycker att alla ledamöter ska tycka. Vad som är bra eller dåligt kommer inte att avgöras i den omröstningen, tror jag. Men vi får väl se.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Diskussionen om röstetal är inte jätteproduktivt. De allra flesta politiker som inleder sin bana börjar med ganska blygsamma röstetal.
Ålands parlament, självstyrelsen, behöver ha en viss kritisk massa. Jag tycker att 30 är på gränsen till för lite faktiskt.
Jag tänkte också ta upp en sak ur mitt eget perspektiv just nu. Det blir en ganska konstig situation om man t.ex. har en omröstning i landskapsregeringen och så för man en sak till lagtinget, för att sedan parlamentarismen och majoriteten ska fungera så kanske man måste rösta mot sig själv. Hur ska man kunna förklara det för väljarna? Jag förstår inte riktigt det.
Ltl Anders Eriksson, replik
När det gäller det sistnämnda så skulle det enligt mitt förmenande vara betydligt enklare om parlamentarismen fungerade. Rent hypotetiskt; en minister från liberalerna har lagt ett förslag i regeringen och kommer hit och röstar, då är det ganska naturligt att man röstar för samma. Men tittar man på exemplen som vi har haft nu, så har vi haft ministrar som har lagt ett förslag där ersättare de facto har röstat emot, där också lagtingsledamöter har röstat emot och till och med har haft reservationer. När det gäller parlamentarismen så tror jag tvärtemot minister Sjögren att det skulle fungera mycket bättre.
Jag är väldigt förvånad när hon säger att detta med röstetal inte är så produktivt. Nog är det väl ändå de som får folkets största förtroende som ska ha möjligheter att ta de avgörande besluten. Det är ju det som är demokrati. Att det inte är produktivt begriper jag ingenting av.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Jag delar inte den uppfattningen. Två politiker kan ha olika åsikter i en fråga även fast man tillhör samma parti. Om vi tar ett sådant konkret exempel som tunneln till Föglö, det blir omröstning i landskapsregeringen och två ministrar röstar emot, miljöministerns röstar mot. En sådan stor och viktig fråga förs till lagtinget och så ska det avgöras enligt sedvanligt sätt med majoritetsbeslut och så hänger det på några röster. Det blir en helt orimlig situation och press på den som sitter i landskapsregeringen att hålla ihop majoriteten. Jag får inte det här att gå ihop. Jag tycker inte att det är ett riktigt genomtänkt förslag.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag noterade att ministern sade att hon inte får det att gå ihop. Så är det väldigt, väldigt ofta när man sitter så fast i de strukturer som vi har idag. Man har inte möjligheter att frigöra sig och man har inte möjligheter att se på det med lite annorlunda ögon. De här svårigheterna som framfördes ser jag faktiskt som bypolitik. Jag ser det inte som parlamentarismen, men det är en bedömningsfråga. Enligt mitt förmenande skulle det bli betydligt redigare och det skulle bli betydligt effektivare beslutsfattande idag. Märkväl, folkets röst skulle få betydligt större tyngd än vad den får idag. Det finns bara fördelar med att slopa Lex Gunnar.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Frågan om Lex Gunnar är något som har delat parlamentet ganska rejält. Trots att jag hör till dem som ser många fördelar med att slopa Lex Gunnar, likt ltl Anders Eriksson, kunde jag ganska snabbt konstatera att det inte finns ett sådant stöd i lagtinget. Jag tog till mig diskussionen om att man också måste se till att arbetet på regeringssidan fungerar. Det var en av orsakerna till att jag kunde acceptera de skrivningar som nu finns.
När man sedan går till lagtingsordningen i övrigt så finns det ingen orsak att säga att för att man inte fick den här biten med så kan man inte göra de andra förändringarna. Jag tycker att det är nödvändiga förändringar som görs i lagtingsordningen nu. Det handlar om allt från modernisering till att göra utskottsarbete redigare, som jag ser det.
När det gäller diskussionen kring vad som är mest demokratiskt, i dagens läge med listval är det inte helt säkert att den som har mera röster kommer att sitta med i alla fall. Listvalet leder till att de listor som har mest röster också kommer att besätta flest poster.
Ltl Anders Eriksson, replik
Det är riktigt, ltl Ehn, och det tror jag att jag sade i mitt anförande förra gången, att visst finns det vissa fördelar med den nya framställningen. Men de tre nackdelar, som jag nämnde nu, är väldigt stora. Det noterade jag att ltl Slotte pekade på. De nackdelarna är väldigt stora. Men jag var beredd att ta de nackdelarna bara vi skulle få den åländska politiken effektivare.
Det är riktigt att ltl Ehn och jag hade samma uppfattning ganska långt. För mitt vidkommande är det här så oerhört viktigt att jag inte vill kompromissa. Jag vill föra fram min åsikt fullt ut. Jag tycker att man inte kan kompromissa om allt. Vad man tycker att är viktigt eller inte är en bedömningsfråga.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! I och med att man skriver som man gör i motionen, att man tar steget vidare när man har gjort de förändringar som man behöver på landskapsregeringens sida, så då är jag nöjd med det. Det är tillräckligt för att jag ska känna mig nöjd.
Diskussionen huruvida en suppleant eller en sittande minister blir mera lojal gentemot sittande landskapsregering så tror att det är en ganska svår fråga att resonera om på det sättet. Jag har erfarenhet av att sitta som suppleant. Inte vet jag väl om jag kände behovet av att behöva vara lojal mot landskapsregeringen mera än någon annan som stödde landskapsregeringen under den perioden.
Min huvudsakliga utgångspunkt för att slopa Lex Gunnar var att skapa en betydligt mer rimlig arbetssituation för suppleanterna. Den osäkerhet som man ändå lever som suppleant i dagsläget är inte bra. Jag har själv upplevt det. Att det däremot skulle leda till att man väljer att rösta på ett specifikt sätt som man inte skulle göra om man satt som minister tror jag inte på.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag nämnde inte osäkerheten för suppleanterna som ltl Ehn nämnde. Det var bra att han plockade upp det, det är också ett motiv.
Jag noterade att ltl Ehn sade att han var nöjd med det här och det respekterar jag. Vi gör olika bedömningar. Jag är inte nöjd för jag tycker inte det är någon förändring i sak. Jag tycker att det medför tre centrala nackdelar och ingen ordentlig förändring i sak. Därför är jag inte fullt lika nöjd, men det torde ha framgått vid det här laget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Slotte, replik
Herr talman! Det krävs en kritisk massa om man ska ha det här systemet som vi har i Finland och Sverige. I Finland sitter cirka 20 av riksdagens ledamöter i regeringen. Ska vi ha samma procenttal här som i Finland, 10 procent, så betyder det att vårt lagting borde ha 70 ledamöter för att ha samma utspädning. Det tror jag inte är gångbart.
För att få det riktigt rättvist vid val så ska man ha enmanslistor. I Sverige har man listval så att man väljer en lista och inte namn. Sedan kan man i Sverige frånträda sitt uppdrag lite hur som helst, det är ganska enkelt. Vi har nog helt andra förutsättningar här.
Ltl Anders Eriksson, replik
Jag har många gånger noterat att detta med kritisk massa har förts fram. Jag har många gånger under den här mandatperioden, kanske speciellt efter det här ärendet, tittat runt i salen. Det är inte alldeles ovanligt att vi är 5-7 ledamöter här inne. Vi är 11 nu, jag ser att ltl Slotte räknar. Jag tycker inte att det resonemanget är relevant. Jag kan hålla med om att det säkert kan ha vissa humoristiska poänger att Ålands Framtid står och förfäktar ett system som är exakt likadant som systemet på finska sidan. Jag råkar tycka att det här sättet skulle vara väldigt bra också för Ålands lagting. Jag är helt övertygad om att vi skulle få en annan effektivitet, en annan transparens och en annan tydlighet i beslutsfattande än vad vi har nu.
Ltl Roger Slotte, replik
Herr talman! Jag har också erfarit vid besök i riksdagen att det är ganska tomt i stolarna ibland. Det är säkert samma fenomen som här.
Detta med utspädningen, om ministrarna ska sitta på två stolar så ska det inte vara större massa. Vi borde inte få ha flera än tre stycken i regeringen i sådana fall. Om det ska gå som det sägs i framställningar och lagförslag från regeringen så behöver vi bara ha ett mandat i lagtinget och en röstar för alla.
Ltl Anders Eriksson, replik
Ja, vad ska man svara på det sista? Ska man ha en kritisk massa med tomma stolar så ska man väl ha den kritiska massan då. Men så ser inte jag på det, jag tror inte att det tillför så väldigt mycket. Jag förstår inte den här rädslan. Som jag har sagt många gånger så tror jag att slopande av Lex Gunnar skulle vitalisera åländsk politik på ett mycket, mycket nödvändigt sätt. Anser ltl Slotte verkligen att detta parlament och den regering vi råkar ha just nu jobbar på ett effektivt och bra sätt? Är det på det viset så är det olyckligt, men jag delar inte den uppfattningen, något behöver göras.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Lagutskottet ska behandla två hemställningsmotioner. Den ena med Lex Gunnar, den andra utan. Det är också mycket annat som motionerna innehåller. Det är en ganska viktig reform. Jag tänkte här under dagen att vi godtog en barnomsorgslag som verkligen var en politisk linjedragning med utvecklad trygghet för barnfamiljer och barn.
Nu har vi en annan viktig självstyrelsepolitisk fråga, hur vårt system ska fungera. Ur den synvinkeln tänkte jag säga några ord.
Jag är öppen i utskottet för behandlingen av de här två motionerna. När det gäller ersättarplatserna för landskapsregeringsledamöterna i lagtinget så är det väldigt många saker som man måste se på; landskapsregeringens arbete med enskilda föredragningar, plenifördragningar, utredningar, tolkningar av lagar och politiskt arbete osv. Jag har inte satt mig in i hemställningsmotionernas detaljer så noga.
Man måste också ta i beaktande att systemet kan öppna för att man tillsätter en expeditionsministär, dvs de som skulle ha varit ministrar sitter i lagtinget, sedan har man tjänstemän från partikadrarna som sitter i landskapsregeringen och sköter det jobbet. Men så är knappast det hela tänkt.
Fördelningen i utskotten är en annan konkret sak som man måste se på. Hur ska ledamöterna jobba i landskapsregeringen med tanke på vad som sedan händer i utskotten och i lagtinget?
Jag tror att det är viktigt, när man sätter i gång ett sådant här reformarbete, att man diskuterar de här övergripande frågorna, dvs vad som är det viktiga i vårt demokratiska system. Jag minns inte om det var den andra eller tredje paragrafen i självstyrelselagen, jag tror att det var den tredje, den säger att lagtinget representerar Ålands folk. Det är det som gör att lagtinget är representativt oberoende av vad landskapsregeringen består av, man väljer på ett visst sätt.
När det gäller förhållandet mellan lagting och landskapsregering så är det viktiga, när lagtinget är valt och man har en viss struktur på det politiska, att välja en handlingskraftig landskapsregering. Det innebär i allmänhet i vårt system en majoritetsregering. Det ska finnas en majoritet. Ibland har man också sagt att man gärna vill ha en kvalificerad majoritet för att driva igenom viktiga saker. Det politiska spelet förutsätter inte, enligt nuvarande lagtingsordning, att det ska vara en majoritetsregering. Det finns utrymme för minoritetsregeringar. Det är möjligt därför att de två flanker som är utanför kan neutralisera varandra eller man kan ta det svenska exemplet med socialdemokratisk minoritetsregering som under många år stöddes i det tysta av först kommunisterna och sedan av vänsterpartiet. Idag förekommer en blockpolitik som kanske håller på att upplösas, men alla möjligheter finns.
Ser man på parlamentarismen så hade vi en föreläsning här för inte så länge sedan av professor Sverker Gustavsson från Uppsala Universitet. Han talade mycket om de svenska förhållandena. Där är regeringsbildningen det viktiga, före val, efter val och hur man förankrar den i riksdagen. Jag var själv lite förvånad därför att jag ser det viktiga i parlamentarismen att det finns ett ansvarsutkrävande. När man ger landskapsregeringen förtroende att sköta politiken så ska man också kunna utkräva ansvar. Det är det som vi gör i lagtinget när vi har spörsmål och misstroende.
Jag har ofta tyckt att hemställningsmotioner är lagtingets angelägenheter mera än landskapsregeringens men där kan man ha olika det åsikter. Just nu har vi en minister som sitter här och lyssnar för att det här berör hela vårt system. Att utkräva ansvar och säkra demokratin sker via val och via att landskapsregeringen kan fällas. Det som är intressant i de här hemställningsmotionerna är ju att bilda landskapsregering, avsätta landskapsregering och möjligheterna till nyval.
Sedan när det gäller parlamentarismen där ser jag framför mig att lagutskottet bör sortera upp vad det egentligen handlar om. Är ansvarsutkrävande det viktiga? Att man i parlamentet hela tiden ska hålla tummen i ögat på landskapsregeringen och att de ska göra det som lagtingets säger.
Man kan också se på en annan aspekt; den parlamentariska dynamiken. I det här lagtinget är det en stor brist att det sällan kommer politiska alternativ. Vissa partier arbetar med politiska alternativ, de vill göra det här istället. Mycket av lagtingets energi går åt att vara missnöjd med det som görs. Det är säkert ofta befogat. Men när man till exempel säger här i lagtinget att det är fyra förlorade år för skärgården, det är inte bara en som säger så, ja okej, visst kanske det är så om man är bitter på politiken. Med vad är alternativen? Var läggs de fram? Då kommer vi fram till det som är parlamentarismens kärna; budgetering och lagstiftning.
I Sverige hade man fram till 1868, nu drar jag till lite på en höft, ett parlamentstyre. Det är lite det som vi talar om här, att parlamentet styr. Problemen med parlamentstyre var att det var väldigt svårt att få ihop en helhetsbudget. Budgeten måste hänga ihop och det måste vara enligt lag. Ska man då få ihop det i ett parlament så ska alla partier involveras istället för att man väljer en landskapsregering som har till uppgift att göra en helhetsbudget. Klarar de inte av det så byter man ut dem. Då är det möjligt att komma med alternativ i lagtinget. Idag har vi i budgeten motioner; finansmotioner, hemställningsmotioner och vi hade 82 höranden i senaste finansutskott. Är det ett effektivt arbete? Anger det de politiska alternativen? Det gör det inte, enligt min mening. Man plockar någonting här och man plockar någonting där. Blir det någonting någon gång så kan man alltid säga att det där har vi tagit initiativ till. Risken är att helhetsansvaret för budgeten försvinner.
När det gäller lagstiftningen så är det en liten annan sak då det ofta är skilda områden som går till behandling till specialutskotten. Då kommer vi fram till utskottsstruktur, ärendefördelning och hur utskotten kan specialisera sig. Nu är det ofta så här i lagtinget, tyvärr, man säger att man har hört den och den i utskottet och den sade si och så, man får inte säga det, men så sade han eller hon. Vitsen med utskottsbehandling är att man i utskottet ska bilda sig en uppfattning om en framställning egentligen i slutna rum. Man kan diskutera huruvida öppna utskottsförhör ska vara rimliga. I utskotten görs det politiska grovarbetet, om man uttrycker det på det sättet. Man vrider och vänder på lagarna.
Parlamentstyre är när parlamentet är överordnat landskapsregeringen också när det gäller att ta fram förslag. Parlamentarismen är ett dynamiskt system där parlamentet har det yttersta ansvaret, man delegerar till landskapsregeringen att komma med förslagen, att bereda dem och föra fram dem.
Sedan har vi förhållandet i förvaltningen som man också borde se över. Vi har exempel på när EU-stöden blir ifrågasatta av högsta förvaltningsdomstolen. Om de har rätt eller fel kan vara svårt att avgöra. När det gäller det senaste fallet så har de uppenbart som syfte att hitta blottor i det åländska systemet. Det tycker jag att är illavarslande. Det har visserligen begåtts fel. Det är alltid en risk är det gäller EU-stöd, men det är också en fråga om hur man hanterar saker och ting i förvaltningen och i politiken mellan landskapsregeringen och lagtinget. Där finns det ett reformutrymme.
Såvitt jag kan se så finns det i hemställningsmotion nummer 2, som en majoritet omfattar, många goda förslag. När det gäller helhetssystemet tycker jag det är viktigt att föra debatten. Åtminstone jag har som ambition att i samband med lagutskottets behandling försöka mejsla ut de viktiga principerna för vårt demokratiska parlamentariska system. Sedan när det gäller detaljerna i olika initiativ, åtgärdsförslag, upplösning av regering och nyval så har vi motionen som utgångspunkt och ska försöka bedöma hur hållbart det är i slutändan.
Jag tycker också, precis som i barnomsorgslagen som jag nämnde tidigare, att vi idag har ett system som fungerar i grunden. Sedan att vi brukar det med motioner och annat på ett sätt som kanske inte riktigt var avsikten är en annan sak. Vi har flera finansmotioner under senaste år som inte har berört årsstaten som det står i lagtingsordningen. Det har varit texter men ingenting som är kopplat till budgeten. Det skulle vara en reform som är viktig för då koncentrerar man sig på alternativen i politiken. Är regeringen så dålig som man säger och är de här åren förlorade som en del här tycker? Då har man alla möjligheter att ta initiativ och de säger också de här hemställningsmotionerna, här har man olika initiativ som ska föras till lagtinget för behandling.
Ltl Barbro Sundback
Tack, herr talman! Kanske den intressantaste diskussionen är vad vi menar med parlamentarism i vårt system. Jag reagerade lite på uttrycket när minister Sjögren sade att hon i en regering, där man har tagit bort Lex Gunnar, skulle vara minister, hon skulle komma hit till salen att ta ställning i samma frågor. Hon sade att det skulle bli för tungt och att det på något vis skulle bli ett orimligt stort ansvar att hålla ihop regeringen. Regeringens främsta uppgift är faktiskt inte att hålla ihop sig utan förverkliga den politik som man har i sitt handlingsprogram. Om man inte är enig mellan de partier som sitter i regeringen om viktiga frågor och hur de ska skötas utan man måste rösta så då måste man ju börja fråga sig om det här är en så viktig fråga för mitt parti så att jag kan inte kan gå med på den här splittringen.
I hela processen måste det handla om att regeringen också måste bedöma om den kan fortsätta att föra den politik som man har utlovat. Det är ytterst gentemot väljarna, när man har fått förtroendet och när man genom val blivit segrare och har rätt att bilda regering. Det blir lätt så att många, speciellt ministrar, blir fångade i ministerrollen. Den blir så kär, man kallar det för ministersjuka, att man gör allt för att sitta kvar. Det är det primära att få sitta kvar. Vi har hört ministrar som har fått avgå som har gråtit här i talarstolen för att de har upplevt det så hårt. Det är väldigt vanligt i alla de här systemen. Då har det gått så långt att egenintresset har tagit över det uppdrag som man har att förverkliga, ytterst folkets vilja såsom det återspeglas i val. Det är väldigt typiskt för vårt system att ministrarna inte vill avgå. Det finns också en diskussion att lantrådet inte skulle kunna ställa förtroendefråga eller kräva nyval. Det visar att det ligger fast i kommunstyrelsemodellen, som jag brukar säga. Har man blivit utsedd till minister så ska man sitta där de där åren som gäller. Men det är inte parlamentarismen. Det är någonting annat. Vad som hela tiden är viktigt i ett parlamentariskt system är att man själv reflekterar över om det här faktiskt är den politik som väljarna vill att vi ska föra.
Regeringspositionen måste man lite utveckla. Om man tittar på regeringar som består av väldigt få partier, till exempel det svenska systemet där socialdemokraterna har varit i minoritet. Hur kan de få igenom politiken? Hur kan de sitta så länge som de har suttit? Ja, det är naturligtvis genom att man skapar tillfälliga majoriteter i olika frågor och det är inte bara med kommunisterna eller vänsterförbundet, som det har sagts här. Under olika perioder har det varit olika partier som har stött regeringen, det har varit kärnkraftsfrågan och pensionsreformer där har man sökt vidare kollisioner. Under den här mandatperioden så har vi, vid olika sammanhang ifrån oppositionen speciellt när vi drabbades av den här resektionen, bett om att få ha överenskommelser med regeringen om breda lösningar. Nej, det har inte regeringen eller regeringschefen hört. Man kan själv! Så kan man regera, men då kräver det att majoriteten är fast bakom sin regering och sin regeringschef. Då kan man inte föra över ansvaret för en misslyckad politik på lagtinget. För lagtinget är inte ett kollektiv i den bemärkelsen att vi politiskt alla står bakom regeringen. Det är skillnaden i ett parlamentariskt system jämfört med ett kommunfullmäktige. Här finns det en majoritet och så finns det en opposition. Det är väldigt viktigt i det här parlamentariska systemet. Det är oppositionen som hela tiden utkräver ansvaret för det man har lovat och media och väljarna kräver via sina kanaler. Då ska man ha sådana system som att upplösa lagtinget, misstroende och spörsmål osv. Det är på det viset som ansvaret utkrävs. Det systemet har vi ju haft förut. Det är lite ensidigt. Det är lagtinget som prövar ansvaret, medan inte en enda regeringschef i det åländska parlamentariska systemet har prövat sitt förtroende, såvitt jag vet. Det är lite omoget. I andra länder avgår ju regeringscheferna och hela regeringen när man tycker att den förda politiken kan man inte ta ansvar för, det var inte detta som väljarna ville ha. Vi får säkert orsak att diskutera det mera i lagutskottet. Det ska bli intressant.
Ltl Olof Erland förde ett resonemang som inte håller enligt mig. Att vi här i lagtinget skulle ha någon slags kollektivt ansvar för att delegera uppgifter till regeringen. Inte är vi någon myndighet eller en någon som ska delegera. Regeringen har ju själv kommit med ett program där man har sagt vad man vill göra. Sedan har majoriteten givit ett stöd till den politiken. Det som har varit problematiskt med den här regeringen är att man inte har reviderat sitt program. Man har en massa saker i programmet som man trodde att man kunde förverkliga när det var goda tider. Så blev det dåliga tider och nu säger man; ”nu blir det dåliga tider, nu har vi inte kunnat förverkliga det här”, istället för att man skulle göra om sitt program. Det finns många sådana processer och praxis inom parlamentarismen som inte kan sättas ned till pappers.
Att man ensidigt bygger på en majoritet är förutsättningen för att systemet ska kunna fungera. Det förhindrar inte regeringen att skapa bredare majoriteter. Det behövs t.ex. i frågor som kräver kvalificerad majoritet. Därför är det väl så med jordförvärvsfrågan, som är aktuell nu, att man inte vill ha den hit utan man sätter det i förordning för att man inte är säker på att man får en tillräcklig stor majoritet här i lagtinget. Men ingen har förhandlat med oss i socialdemokraterna om hur man skulle kunna lösa det. Det där tror jag att framtida regeringar måste tänka mera på. Vi kunde ha en mycket mera kreativ och dynamisk politik än den eviga konfrontationen här om regeringarna vågade söka breda lösningar inte bara inom de egna majoritetsleden utan också med andra partier.
Betecknande för enpartiregeringar är att statschefen kan vara ganska stark, det är han eller hon som anger politiken. När man är lantråd eller statsminister i en flerpartiregering då är det inte lika lätt, för alla har behov av att profilera sig ideologiskt. Då använder man sig t.ex. i riket av ministerutskotten, det är där som man formulerar politiken. Jag vet inte hur mycket det nyttjas här, men alla vet att det är lättare att komma överens i mindre grupper. Det är också ett sätt att utveckla vår parlamentarism.
En sista kommentar som jag vill ta upp är maktdelningen inom exekutiven, inom landskapsregeringen. Det viktigaste som man borde göra är att komma bort ifrån alla möjliga möjligheter och nästan traditionen att ministrarna lägger sig i förvaltningen. Ministrarna borde första dagen säga åt förvaltningen att det som finns i regeringsprogrammet ska de se till att blir levererat. Sedan får förvaltningen komma med en tidsplan och de får argumentera mot eller för. På det viset anhängiggörs ärendena med en gång. Sedan måste också förvaltningen, när lagtinget har fattat beslut, ta fasta på det. Jag tror inte att det finns ett fungerande system där. Det varierar från avdelning till avdelning. Sedan ska avdelningarna leverera och ministern har övergripande politiska diskussioner.
Jag tar ett exempel, ta det inte personligt, det är på gränsen när ministern är med i turismstrategiprocessen. Det är lite för mycket förvaltning och för mycket beredning. Jag menar inte att det är ministerstyre. Men när man har alla näringslivsfrågor så är frågan om inte det här får en väldigt stor betydelse. Det upptar väldigt mycket tid. Där finns det största praktiska problemet att införa Lex Gunnar. Jag vet att det är flera i gruppen som har jobbat med det här som har resonerat att man har borde skilja väldigt tydligt på det politiska ansvaret i regeringen. Regeringen borde syssla med politik och förvaltningen borde sköta förvaltningsärenden.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Mitt inspel i debatten handlade ingalunda om att hålla ihop någon regering. Det handlade om att parlamentet behöver ha en kritisk massa. Jag försökte redogöra för hur problematiskt det kan vara. Det har ingenting att göra med att hålla ihop någon regering, någon ministersjuka eller vad det var som ltl Barbro Sundback sade. Det handlar om att kunna driva saker framåt, driva majoritetsfrågor, driva samhället framåt och hur svårt det blir om man har få ledamöter i ett parlament. Det var det som jag sade.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tror faktiskt att det inte finns någonting som man kan kalla kritisk massa i det här sammanhanget. Detta med kritisk massa kommer egentligen från forskningen. Man måste ha tillräckligt många hjärnor för att det ska komma någonting nytt ur det hela. Vad gäller politiken så är det viktigare att lagtinget representerar befolkningens olika lager. Det behöver nödvändigtvis inte bli bättre av att man har flera personer. Jag tror inte att det finns någonting sådant som heter kritisk massa i politiken. Tillräckligt med kritik tror jag nog att det produceras här i lagtinget. Det är nog mera resultat som befolkningen vill se.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Så är det. När det gäller att ha detaljkunskap och skilja mellan politik och förvaltning så upplever jag att det är en sak som förväntas av ministrarna. Att ha detaljkunskap förväntas av allmänheten, det förväntas av media och det förväntas också av lagtinget. Om jag ser på vilka enkla frågor vi får och vilka frågeställningar det är på frågestunderna så har det väldigt ofta att göra med ren förvaltning och hur man verkställer vissa saker. Det förväntas att man ska ha detaljkunskap.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det är säkert så. Man hör ibland att ministrar ska kunna svara på en massa enskilda ärenden, vilket är helt emot systemet. En ministär och en regering ska egentligen aldrig behandla enskilda frågor. Detta är säkert problematiskt för ministrarna. Det som förväntas är en sak, det andra är vad ens formella ansvar de facto ska vara. Det kommer att vara omöjligt att ministrarna ska kunna både förvaltning och sköta politiken samtidigt. Det gäller att driva samhället framåt och då ska man koncentrera sig på det. Det är klart att tjänstemännen ska tillhandahålla information som ministern kan ge när det efterfrågas information.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Ltl Barbro Sundback, jag tar det absolut inte personligt. Det är intressant att vi diskuterar det här.
Förväntningarna på oss som sitter till regeringen är nog stora. Det är förväntningar på att man ska ha kunskaper i princip allt som händer och det kan man bara inte ha. Så är det.
När det gäller specifikt turismstrategin så lade vi upp arbetet på ett sådant sätt så att det inte skulle vara en politisk trojka som skulle göra arbetet. Det skulle vara näringslivet, organisationerna och de som sedan ska sjösätta produkten som skulle arbeta med det. Jag tyckte ändå att jag hade ett ansvar att sitta med där för att få uppleva och få veta hur processen har gått till. Därför tillsatte vi en ordförande, Inger Holmström, som har skött ordförandeskapet.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det kanske var ett dåligt exempel. Om man ser det härifrån bänken så tycker jag att detta nästan har tagit upp all information som vi har fått från näringslivet den senaste tiden, medan man tänker på alla småföretagare här i landskapet och deras möjligheter att få stöd från i näringsavdelningen. På något vis har turismstrategin dominerat ganska mycket. Kanske det är en politisk avsikt för att visa att man gör någonting, så kanske man ska göra. Risken är att om man fokuserar på en smal sektor väldigt mycket så faller andra bort som är minst lika viktiga.
Minister Torbjörn Eliasson, replik
Tack, herr talman! Jag tycker faktiskt tvärtom. Vi har nog arbetat mycket och i det tysta. Vi har inte gått ut och berättat att det, det och det håller vi på med. På frågor som har ställts massor med gånger så är det klart att jag har svarat vad vi håller på med. Det handlar ju inte om att visa att man har gjort någonting utan vi försöker göra någonting. Det är det som det handlar om. Det finns en klar beställning på det härifrån lagtinget. Jag tror verkligen att det här var ett dåligt exempel. Här har vi haft en mycket driftig ordförande i Inger Holmström som har fört klubban. Ja, det var ett dåligt exempel.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det kan vi vara överens om.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendena remitteras till lagutskottet.
Remiss
9 Rösträtt vid 16 år
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 12/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?
Diskussion.
Ltl Danne Sundman
Herr talman! Vid varje val röstar ca 1200 nya förstagångsväljare, alltså ca 300 per årskull. Eftersom man måste fylla 18 senast på valdagen för att få rösta så kan man vara hela 21 år och 364 dagar gammal när man får rösta för första gången, i värsta fall om man fyllde dagen efter valet. Skulle man sänka rösträttsåldern till 16 år så skulle alla få rösta för första gången innan de fyllt 20 år. Det skulle vara en konsekvens av att sänka det till 16 år. Valdeltagandet är lågt i åldergruppen 18-21 och 22-25, inte mer än kring 45 procent, till och med lite under. Detta kan bero på att många i den åldersgruppen studerar utanför Åland.
Många av dessa har i sin tur inte varit med om en valrörelse på hemmaplan och varit röstberättigade innan de flyttat till studieorten vilken kan ha betydelse för valdeltagandet och det politiska intresset generellt. En sänkt rösträttsålder skulle innebära att de allra flesta får rösta första gången när de går i gymnasiet. Ungdomars engagemang i samhällsbygget är viktigt och det är likaså viktigt att samhället engagerar sig i ungdomarna, bästa sättet är att göra dem delaktiga vilket man skulle göra i större utsträckning med sänkt rösträttsålder.
Talman! Det var helt enkelt motions motivering och den talar för sig själv. Jag tror att det skulle var viktigt att sänka rösträttsåldern just utgående från det problemet att ungdomarna far bort innan man har fått rösta första gången. Man får aldrig fast dem i ett samhällsengagemang i tillräcklig utsträckning. Är man hemma när det utspelar sig en valrörelse och man har rösträtt så blir man naturligt engagerad i demokratin på ett annat sätt.
Det här är absolut huvudmotivet till att sänka rösträttsåldern. Jag tycker inte att man ska börja med kommunalvalet. Det är att ringakta ungdomarnas förmåga. Om man klarar av att rösta i kommunalvalet så klarar man också av att rösta i lagtingsvalet. Det finns många bra exempel på ungdomar under 18 år som vi har sett här i lagtinget och som vi ser nu i debatten ute i samhället. De kan mycket väl delta i lagtingsval. Det är helt riskfritt. Det handlar sist och slutligen om att rent tekniskt skriva en siffra på en valsedel, förstå vad den siffran betyder och det är inga problem för de ungdomar som vi har här på Åland.
Där skulle på sätt och vis vara unikt. Det finns exempel på där man har 16 års rösträtt också i lagstiftande församlingar. Åland skulle då visa att man engagerar sig i ungdomen.
Därför hemställer jag att landskapsregeringen utarbetar en ändring av vallagen så att rösträttsåldern i lagtings- och kommunalval sänks till 16 år.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, herr talman! När det gäller att sänka rösträttsåldern till 16 år så förde inte ltl Sundman något resonemang om valbarhetsåldern ska vara den samma i det här fallet. Hur hade han tänkt där?
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! När det gäller valbarhetsåldern så tycker jag att den ska kvarstå vid 18 år. I ett annat förslag som vi diskuterade här för någon vecka sedan var följden att man även skulle sänka valbarhetsåldern. Men det är inte mitt förslag. Mitt förslag handlar uttryckligen om rösträttsålder. Jag tycker att man ska vara myndig för att kunna ställa upp och motta uppdraget som lagtingsledamot eller medlem i kommunfullmäktige eftersom det också innebär att man utför rättshandlingar å sina väljares vägnar för sin kommun eller för landskapet Åland. Den saken gör att man inte ska sänka själva valbarhetsåldern.
Ltl Torsten Sundblom, replik
Tack, herr talman! Det var bra att ltl Sundman klargjorde detta så att vi veta hur han tänkte.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn
Herr talman! Den här frågan har diskuterats många gånger. Jag tog upp det här som ett konkret förslag första gången i talarstolen när vi hade ungdomsdebatt. Jag förde resonemanget och undrade varför man inte hade fört det vidare i den parlamentariska kommittén som tittade på vallagsfrågor. Efter det har det dessutom funnits en lagmotion med första undertecknare Anders Eriksson, även där var jag upp och hade synpunkter på den lagmotionen.
Som synpunkter på den här motionen stöder jag tankegångarna om att ha en sänkt rösträttsålder vad gäller kommunalvalet. Däremot är jag mera skeptisk till det när det gäller lagtingsvalet. Jag tror att man bör fundera lite mera på lagtingsvalet utgående ifrån att de frågor som berörs där har en annan komplexitet än vad frågorna i kommunalvalet har. Kommunalvalet handlar mera om de vardagsnära frågorna medan det som vi här handhar är av mera övergripande natur. Jag är inte främmande för att i ett senare skede, när man ser hur det här fungerar i kommunalvalet, också överväger hur lagtingsvalet ska göras. Jag tycker att man ska ta det här steg för steg.
Nu när man går vidare med att se till att det här blir gjort så har man i lagutskottet nu möjlighet att använda sig av lagmotionen för att få den är snabbast möjligt gjort. Man borde även titta på de erfarenheter som finns både i de länder där man har gått in för att sänka åldern och också titta på hur det gick när kyrkan gjorde sin förändring i det senaste kyrkofullmäktigevalet. Det finns en hel del att falla tillbaka på. De här borde inte behöva ta så länge att åstadkomma. Redan till det val som stundar i höst kunde man få till stånd det här vad gäller kommunalvalet. Tack, herr talman.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Jag kan inte riktigt förstå varför man inte skulle kunna låta ungdomar rösta också lagtingsvalet? Det är många frågor här lagtinget som berör ungdomar, egentligen alla, eftersom de är framtidens medborgare.
Jag frågar, fast man inte får fråga: När ltl Johan Ehn var 16 år, var han inte kapabel då att rösta i lagtingsvalet? Jag kan svara också; han var synnerligen kapabel att rösta redan då i ett lagtingsval. Det finns inte några argument för att inte även ta med lagtingsvalet om man bestämmer sig för att sänka rösträttsåldern i kommunalvalet.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag tycker att man kan använda lite samma argumentation som ltl Danne Sundman gör när det gäller rösträttsåldern. Det finns en skillnad mellan vilket ansvar man tar när man röstar i de olika valen, precis på samma sätt som det gäller att ta ett ansvar om man ställer upp i valet och blir valbar. Att skilja på de här bitarna är nog mitt viktigaste argument i den här frågan.
Jag tycker också att man ska se framåt och göra någon slags utvärdering av hur ett sådant här system skulle fungera på kommunalvalet. Jag hör nämligen till dem som tycker att för att det ska ge ett positivt steg framåt så ska det också ge ett resultat som bygger på att man får en ökat valdeltagande eller ett acceptabelt valdeltagande för ungdomar mellan 16-18 år. Visar det sig att ungdomarna inte tar emot det här på ett positivt sätt så då måste man ställa sig frågan om det finns en orsak att göra det här. Min grundinställning är att de åtgärder som leder till att vi får ökat inflytande för ungdomar ska vi använda oss av.
Ltl Danne Sundman, replik
Herr talman! Hälften av de nya förstagångsväljarna kommer ändå att vara över 18 eftersom det bara är andra halvan som är under 18 år som får rösträtt enligt mitt resonemang i presentationen. Det är också viktigt att komplettera med andra åtgärder, framförallt släppa in politiken och politikerna i skolan och ta tillvara den plattform som gymnasialstadiet utgör för möjlighet till mera politiskt debatt. Det finns oaktat behov av det, bortsett ifrån den här motionen.
Visst bör också göras andra saker samtidigt som ltl Ehn säger. Det blir att halta om man bara tar kommunalvalet. Det är ändå oftast lagtingsvalet som anses vara huvudvalet. Varför ska man då inte låta ungdomar rösta i lagtingsvalet? Man ger dem en rättighet, man ger dem inte en skyldighet. Det är frivilligt att rösta, man kan avstå. Det är även många vuxna som inte har all den kunskap som man kanske borde ha när man röstar. Man har inte ett tvång att ha en viss kunskap när man röstar.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! När vi kommer in på detta med vad som är huvudval och vad som är ett annat val, där vet ltl Sundman att jag kanske har en annan syn på den frågan än vad majoriteten här har. Jag hör till dem som tycker att kommunalvalet kommer i skymundan på grund av att valen ordnas samtidigt. Man borde ha skilt valen åt, då skulle den här frågan också bli mycket naturligare än en uppdelning av vilka nivåer som man är med och kan rösta i. Jag tycker att det är besvärligt såsom det är i dagsläget. Kommunalvalet blir ett andrahandsval, precis såsom ltl Sundman nu beskriver det. Det blir ett val som lever väldigt långt i skymundan. Under kommande höst kommer största delen av tidningarnas rubriker att handla om lagtingsvalet, medan kommunalvalsfrågor försvinner bort. Det är väldigt synd, tycker jag.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback
Herr talman! Man får väl ta det här som en fortsättning på den diskussion som vi hade tidigare i anledning av en lagmotion som delvis sammanfaller med den här. Det finns tydligen olika åsikter, det kanske inte är partiåsikter utan enskilda ledamöter har olika uppfattningar. Jag har med åren blivit alltmer övertygad om att man ska ge 16-åringar rösträtt beroende på de huvudargument som ltl Danne Sundman förde fram. Ungdomarna flyttar ofta bort just när de är förstagångsväljare. Då är det ofta svårt att rösta om man inte är på orten. Det gör att många avstår från att rösta. Röstar man inte första gången så är det inte lika lätt att börja rösta. Då är det mycket mera slumpen som i framtiden avgör om man röstar. De flesta av oss tycker väl ändå att det inte är en skyldighet utan en rättighet att påverka som så många som möjligt borde utnyttja. Ur den synvinkeln tycker jag att man ska överväga att föra in 16 års rösträttsålder, inte bara i kommunalvalet utan också i lagtingsvalet.
Min erfarenhet är att 16-åringar är intresserade av principiella frågor och moraliska frågor. De är faktiskt inte bara intresserade av det finns ett café eller en fotbollsplan i den egna kommunen. Deras intresse av samhällsfrågor är betydligt större, inte minst miljöfrågor men också globala rättvisefrågor och demokratiska frågor.
Om det var ltl Johan Ehns idé att man ska öka intresset för kommunalpolitiken genom att ge stöd åt 16-åringar så tycker jag att ändamålet helgar medlen. Nog är det väl i första hand frågan om en demokratisk rätt. Sedan avgör den enskilda 16-åringen om han vill rösta i kommunalvalet, lagtingsvalet eller båda valen. Jag tror att det är väldigt viktigt att det är frågan om lagtingsval, för det upplevs ändå som intressantare och omfattar betydligt mera samhällsdebatt och frågor än kommunalpolitiken.
Nu känner jag inte till kyrkovalet, men jag kan tänka mig att det var ganska få som röstade med tanke på att det inte är så intressant. Vad kyrkofullmäktige i de olika församlingarna tar för beslut är inte något som är på första sidorna på löpsedlarna. Det kanske borde vara det men så är det inte.
Om man ser på historien så finns det paralleller till förslaget att 16-åringar skulle ha rösträtt men inte vara valbara. När man gav kvinnorna i USA rätt att rösta så gjorde man det före man gav kvinnorna rösträtt i Finland. Kvinnorna var inte valbara, de hade enbart rösträtt. Rätten att kandidera kom betydligt senare och då var det ändå frågan om vuxna människor men de var av ett underordnat kön, som det hette. På den fronten har det blivit bättre. Jag tror nog också dagens unga är lika kloka som dagens äldre och åldringar. De har mycket information. Deras utbildning är mycket bättre. De har föräldrar som ägnar sig mycket åt dem och diskuterar. Jag tror att det här bara är till fördel för samhället. Ungdomar är inte vuxna på tillväxt, de ska direkt kunna påverka.
Jag menar att det här inte kan bli verklighet det här valet. Man måste se fram till 2015. Under den tiden måste man också garantera att informationen och utbildningen av ungdomarna i fråga om politik, speciellt om partipolitiken, kommer in i skolsystemet. De som har hand om demokratiutvecklingen i skolorna är ju lärare som på något vis ska försöka vara neutrala och beskriva vårt demokratiska system och de politiska partierna. Det gör de säkert efter bästa förmåga, men en del av lärarna är ju själva partipolitiker. Det där tycker jag är väldigt generande att inte partierna kommer in i skolorna. Det kan inte vara lärarna eller direktioner som sätter stopp för det. Om man ska ha 16 års rösträtt så ska det också ingå i undervisningen och vara möjligt att partierna kommer in i skolorna.
Ltl Anders Eriksson, replik
Herr talman! Jag låg lite lågt i den här debatten för det är ju risk att det blir en upprepning. Jag hade en lagmotion som vi behandlade här för ett par veckor sedan. Det som ltl Sundback förde fram om ungdomars förmåga så håller jag med om ganska mycket.
När det gäller lagmotionen så enligt lagtingsordningen ska de behandlas före och motionen gick till lagutskottet så jag hoppas att ltl Sundback kan ta tag i den, trots att den bara tar sikte på kommunalvalet. Jag har försökt orientera mig väldigt noga om hur det är på andra ställen. Jag konstaterade att man jobbar på att sänka rösträtten på prov, som det uttrycktes ifrån flera olika länder. Det låter väldigt märkligt. Ungdomarna får prova rösta, men om de inte röstar tillräckligt bra så tar man tillbaka rösträtten. Det finns någon typ av försiktighet. Mot den bakgrunden ville jag att man skulle börja med kommunalvalet och se vilka konsekvenser det får, sedan utvärdera det och så gå vidare till lagtingsvalet. Jag hoppas att ltl Sundback, som brukar vara en driftig ledamot, kan få lite fart i lagutskottet. Då borde vi få det här på plats.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, jag kan lova att jag ska driva frågan men då kommer jag att lägga in lagtings- och kommunalval. Det kommer att vara mitt förslag. Det beror väl på om det finns enighet om det, annars kommer jag inte att driva det. Då får jag väl driva motionen.
Ltl Anders Eriksson, replik
Vi pratade om att kompromissa här tidigare. Om det finns en möjlighet att komma lite framåt så får man väl ta den lilla möjligheten istället för att stå och stampa på stället. Vi får väl se vad utskottsbehandlingen ger. Sakkunniga ska säkert höras och det ska inhämtas information ifrån olika håll och kanter, hoppas jag. Huvudorsaken till att jag begärde replik på ltl Sundbacks anförande var att jag ville få en utfästelse om att man börjar jobba med de här frågorna. Vad slutresultatet blir sedan är säkert svårt att svara på nu.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag kommer inte att utgöra något hinder för att de här frågorna ska behandlas. Det hindret finns nog på annat håll. Jag förstår överhuvudtaget inte att man skulle begränsa det till kommunalvalet ur ungdomarna synvinkel. Det är något slags äldre förbehåll att de inte förstår sitt eget bästa och därför ska de inte rösta. Men som ltl Sundman sade så kommer hälften av dem att vara över 16 år. Det är egentligen inte så att alla är 16 år, utan de är i varierande ålder. Jag har nog faktiskt, herr talman, större tilltro till ungdomarna jämfört med min generations samtida människor som kanske inte har utvecklats hela livet.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Jag håller i mångt och mycket med det som ltl Sundback säger i sitt huvudanförande. Det viktiga skulle vara tegen framåt. Min argumentation har framförallt varit att när man har varit ut och diskuterat politik med ungdomar så har det mest handlat om frågor som rör kommunalpolitiken. Därför har det varit en utgångspunkt att börja med. Jag hör till dem som kanske ofta tycker om att ta utveckling steg för steg. Jag vet att ltl Sundback kanske är mera progressiv på det sättet. Det viktiga är att man skulle få det här att vandra framåt. Det finns ett utmärkt exempel i den lagmotion som nu ligger att ta det här steget framåt. I mångt och mycket delar ltl Sundback och jag åsikterna i den här frågan.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ja, det är väl det som är frågan. Man kan hänvisa till olika diskussioner som man haft med ungdomar. Men vilka slutsatser man drar av det kan sedan vara olika.
Jag är lite besviken på många av mina kollegor. Jag har varit med om många val och då ska bl.a. ungdomarna få säga vad de vill. Jag tycker att många politiker ändrar på sig i de där diskussionerna och blir väldigt inställsamma. Man vill få ungdomarna att önska någonting och så ska man visa på att man kan förverkliga det som kommunalpolitiker eller lagtingspolitiker. Nu är det aktuellt med bandens utrymmesbehov. Jag tror att vi kommer att se många förslag angående detta.
Nej, jag tycker nog att det krävs ett djupare engagemang. Man måste in i skolorna och ge ungdomarna förutsättningar att verkligen fördjupa sig i politiken.
Ltl Johan Ehn, replik
Herr talman! Även där delar jag åsikt med ltl Sundback om att vi måste se till att vi partier finns ute i skolorna. Dels handlar det säkert om ett visst motstånd i skolorna för att släppa in oss. Man har haft en rädsla för att om vi kommer en och en så kommer vi att hjärntvätta ungdomarna. Det tror jag är en överdriven rädsla. Ungdomarna tänker nog själva, det är helt klart min uppfattning.
Det gäller nog också för oss att vara lite mera påstridiga som partier. Vi har inte heller gjort fullt ut. Jag pratar framförallt för mig själv. Jag tycker att vi kunde ha varit mera påstridiga att komma ut och driva det här tillsammans. I det här fallet handlar det ju inte om att konkurrera sinsemellan, utan snarare om att ge kunskap om vad det finns för olika alternativ, just det som ltl Sundback var inne på. Sedan är det ungdomarna som väljer.
Det som har fått mig att tveka i följande steg är när man ser runtomkring hur andra stater och länder har valt att göra så är det framförallt just på den kommunala sidan som man har gått in och gett rösträtt, medan man har hållit tillbaka vad gäller val till parlament och den nivån.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.
Remiss
10 Nato och Ålands status
Ltl Mika Nordbergs hemställningsmotion (HM 31/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns.
Diskussion
Ltl Mika Nordberg
Talman! Om Finland bestämde sig för att ansöka om medlemskap i Nato, hur skulle detta påverka Ålands demilitarisering och neutralisering? Det var frågan som jag ställde mig när jag hade möjlighet att bekanta mig med Natos högkvarter i Bryssel.
Med tanke på det oroliga läget runt om i världen är ett eventuellt finländskt medlemskap i Nato kanske mer aktuellt än någonsin. Finland är idag redan en fredspartner med Nato, vilket i sin tur betyder att Finland har en ständig representation i Bryssel i direkt anslutning till Natohögkvarteret. Även gemensamma Natoövningar där Finland har deltagit har förekommit i vår direkta närhet. Skulle samarbetet utvidgas ytterligare så att Finland ansökte om fullt medlemskap i Nato så aktualiseras frågan; hur påverkar detta Ålands demilitarisering?
Finland har i tidigare internationella sammanhang kanske inte alltid varit så intresserad att framföra Ålands särställning i samband med uppgörandet av dessa. Därför skulle en så kallad stresstest vad gäller denna fråga vara av intresse. Det skulle vara av största vikt att få fram en plan hur man garanterar Ålands speciella status vid eventuella förhandlingar om Natomedlemskap för nationen Finland.
Med hänvisning till detta föreslår jag att min motion nr 31 med följande kläm behandlas av lagutskottet. Tack.
Ltl Roger Jansson
Herr talman! Det finns ett önskemål från några debattörer att bordlägga det här ärendet för att få diskutera det också med landskapsregeringen. Jag antar att datum för bordläggningen tidigare var bestämt till den 29 april. Jag lägger härmed fram ett sådant förslag.
Jag vill ändå säga någonting i den här diskussionen när ärendet är uppe första gången. Jag vill börja med att säga att Finland och Sverige är med i Nato idag. Finland och Sverige har länge varit i allians med västländerna. Den verkligheten framkommer mer och mer i offentligheten, fast man har kallat sig alliansfri ända in i dessa dagar. Finland har dessutom haft dubbla lojaliteter när man hade en allians med Sovjetunionen och samtidigt hade ett samarbete under täcket sig med väststaterna. Finland och Sverige är alltså med i Nato men man är inte medlemmar. Partnerskap for Peace samarbetet har inneburit att man på relativt lika villkor samarbetar och deltar i Natooperationer utan att kunna vara med och besluta vid det gemensamma bordet. Nato har finurligt ordnat det på det sättet att man har andra gemensamma bord där PFP-medlemmarna får möjlighet att delta.
Frågan som hemställningsmotionen tar upp; hur vi borde agera vid ett eventuellt formellt Natomedlemskap för Finland är ingen ny fråga. Det har diskuterats tidigare. Jag ska kort redogöra för de synpunkter som har kommit fram genom åren eftersom det här nu i 20 år har varit ett särskilt intresseområde också för mig.
Det har konstaterats att Svalbard är internationellt demilitariserat och hör formellt till Norge som är Natomedlem. Svalbards demilitariserade status har inte inom Nato utgjort något problem. Inom Nato finns ytterligare hos medlemmen Grekland några grekiska öar, som gränsar till Turkiet, som är demilitariserade sedan länge. De har inte heller skapat någon intressekonflikt inom Nato. Huruvida det finns särskilda avtal inom Nato när det gäller både Svalbard och de grekiska öarna kan jag inte svara på.
Frågan blev aktuell när partnerskap for Peace organisationen höll sin gemensamma militärövning i Åbolands skärgård i fjol. Då var vi väldigt aktiva i bl.a. självstyrelsepolitiska nämnden och från självstyrelsemyndigheterna att kunna informera Natomedlemmarna om Ålands särskilda ställning. Det lyckades på det viset att tillsammans med Ålands Fredsinstitut togs det fram ett informationspaket som sedan kunde överlämnas till parterna i den här övningen, vilket också var en markering av vår ställning och att inte skapa något problem för PFP-länderna inklusive Nato. Man hade den här specialställningen för Åland.
Utöver detta har Ålands Fredsinstitut givit ut en skrift där Teija Tiilikainen mycket sakkunnigt har skrivit just om den fråga som motionären Mika Nordberg tar upp och behovet av en sådan reglering av Ålands ställning i förhållande neutraliseringskonventionen och demilitariseringskonventionerna. Hon kom till den slutsatsen i den goda utredningen att det inte borde vara några problem överhuvudtaget.
Rent generellt har jag också i olika sammanhang framfört den synpunkten att det kunde vara bättre för demilitariseringen och neutraliseringen om inte Finland ensamt i en krigssituation skulle ha ansvaret. Man kan säga att ansvaret i praktiken är ensamt, så var det under andra världskriget, under både vinterkriget och fortsättningskriget, att Finland hade enligt konventionen från 1921 ensam ansvar för försvaret av Ålandsöarna såsom det framkommer av konventionen. Det innebär inte att Åland skulle vara demilitariserat under krigstid. Konventionen anger att Finland ska vara militariserat under krigstid, men det finns vissa begränsningar för den militariseringen. Under krigstid ska konventionsstaterna, med Finland i spetsen, tillse att neutraliseringen upprätthålls för Ålands del. Det gjordes då.
I ett nytt krig i vårt område, Gud förbjude, så har den tekniska utvecklingen blivit sådan att Finlands kapacitet att göra det som konventionen kräver av Finland, att skydda neutraliteten, blir en ganska hopplös uppgift. Då kunde ett bredare försvarspolitiskt samarbete, antingen i form av det numera i.o.m Lissabonavtalet etablerade EU:s säkerhetspolitiska samarbete eller det som är väldigt likartat, Natosamarbetet, vara den ultimata garanten för Ålands neutralisering i kristid. Det är en spekulation som var och en kan fundera på.
Herr talman! Avslutningsvis tror jag att önskemålet i motionens kläm om att landskapsregeringen nu skulle försöka åstadkomma ett avtal om Ålands status i vid ett Natomedlemskap inte kommer att vara möjligt, av det skälet att före ett formellt Natomedlemskap blir aktuellt överhuvudtaget för Finland så ingår man inte den typen av avtal. Däremot finns det orsak för oss alla med kanske självstyrelsepolitiska nämnden i spetsen att fortsätta de utredningar som är gjorda och särskilt den utredningen som Teija Tiilikainen gjorde över behovet av regleringar i anledning av ett eventuellt Natomedlemskap och förhållande då till 1921 års konvention särskilt. Men sannerligen lika mycket faktiskt till 1940 års bilaterala avtal mellan Finland och Sovjetunionen som från 1991 är övertaget av Ryssland.
Ltl Mika Nordberg, replik
Talman! Jag är helt övertygad om att ltl Roger Jansson är mera insatt i de här frågorna än vad jag som motionsställare är. Det är intressant att det här inte är någon ny fråga. Den här klarheten som ltl Roger Jansson tog fram ifrån Ålands sida när det gäller status över Ålands demilitarisering och neutralisering den kan te sig som ganska solklar från åländsk sida. Jag tror att från motparten, från Finlands sida, är det kanske inte alla gånger lika klart och tydligt. Det byter personer också på olika positioner. Jag är inte alls övertygad om att det skulle vara fel att man skulle klargöra den här saken så att båda parter vet var man står i den här frågan.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är alltid en klok tanke. Det är också något som behövs vet jag av egen erfarenhet. För jag har talat med militära beslutsfattare i landet som har uttryckt en förhoppning om att demilitariserings och neutraliseringskonventionen skulle nullifieras vid ett Natomedlemskap för Finland så är det inte. Det kan t.o.m. innebära en förstärkning av den och samma talespersoner skulle verkligen inte vilja ha en sådan situation. Det tror jag är en viktig aspekt som man borde jobba vidare med.
Även detta som motionären skriver i ingressen här till sin motion om handlingsplanen tror jag är en intressantare än det som framförs i klämmen.
Ltl Mika Nordberg, replik
Talman! Det är precis det som är lite min poäng i den här motionen. Att arbeta förebyggande så att om man kommer till vägs ende, som jag även nämnde i mitt anförande, stresstest. Man utför stresstest idag på banker för att se om man eventuellt kommer i en situation som man kanske inte vill hamna i hur klarar vi då av det? Samma sak gäller med kärnkraftverk runt om i Europa de ska också stresstestas. Min tanke i den här motionen var att man skulle kunna vidtaga förebyggande åtgärder för att bara klargöra situationen helt enkelt.
Ltl Roger Jansson, replik
Herr talman! Det är bra. Jag rekommenderar kollegan Nordberg att tala med sin representant i självstyrelsepolitiska nämnden, så att de här synpunkterna som han har kommer fram på ett tydligt sätt. Men kanske också vid den här fortsatta diskussionen som vi förhoppningsvis ska föra efter en bordläggning i den här frågan med landskapsregeringen. Det finns en del att framföra till dem också. Det är faktiskt lite bekymmersamt idag att landskapsregeringen inte egentligen har någon som är specialiserad inom det här området mera och fullt intresserad. Därför blir det inte hemskt mycket jobb gjort. Det kan hända att man nu försöker utbilda sin personal till att man får det efterhand, men det har varit nu i några år ett bekymmersamt läge till den delen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Under diskussionen har ltl Roger Jansson föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 20 april. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till den 29 april.
Remiss
11 Riskapitaltillgången
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 48/2010-2011)
Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.
Remiss
12 Nytt avgiftssystem för skärgårdstrafiken
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 26/2010-2011)
Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.
Remiss
13 Förkortad Föglöförbindelse
Ltl Roger Janssons m.fl. hemställningsmotion (HM 49/2010-2011)
Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare tillfälle.
För kännedom
14 Posttjänster
Landskapsregeringens framställning (FR 15/2010-2011)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum 13.04.2011.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls 13.04.2011. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl.17.05).