Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Tack talman! Ärade kolleger! Vid måndagens plenum höll jag det anförande som berörde lag- och kulturutskottets betänkande där vi efter en gedigen genomgång av lagförslaget har kommit med ett helt enigt betänkande om hur lagtinget samfällt borde hantera lagförslaget.

Under debatten framkom olika synpunkter, bl.a. på detta med att sammanföra religions- och livsåskådningsämnet till ett enda. Jag tycker att det är viktigt - i och med att jag inte underströk det i måndags - att betona att när det gäller lagtingets ställningstagande rörande dessa frågor så är det naturligtvis upp till var och en ledamot att göra sina egna bedömningar. Ingen kommer att rynka på näsan åt dem som inte tycker lika som lag- och kulturutskottet.

Som vanligt när det gäller den här typen av lagförslag, som är oerhört omfattande och där det är ett oerhört omfattande hörande, så är det naturligt att vi i utskottet har en fördel. Vi har direkt på plats hört en mängd sakkunniga och vi har gjort besök hos Rädda Barnens ungdomscafé m.m. Då bildar man sig naturligtvis en uppfattning.

När det gäller religionsämnet ihop med livsåskådning så kan jag inte låta bli att säga att vi också har hört dåvarande biskopen Björn Wikström och också där fått ett stöd för lagförslagets anda och mening om att försöka föra samman eleverna så att man får en samsyn om samhällets grunder. Märk väl dock, som vi betonar, att man ska värna om de traditioner som det åländska samhället vilar på.

Jag sade också i måndags att jag skulle återkomma till frågan om behörighet och det gör jag nu. Jag vill understryka att jag välkomnar att utskottet har varit mycket tydligt när det gäller att understryka att vi måste få en ordning som gör att behörighetsvillkoren utformas så, att den som har en svensk lärarutbildning inom lärarskrået automatiskt ska ha behörighet att undervisa i de årskurser som de är specialutbildade för. Det följer den uppfattning som också självstyrelsepolitiska nämnden har anfört i ett tidigare utlåtande gällande självstyrelsepolitiska redogörelsen i år.

När det gäller frågan om behörighet för svenskutbildade ålänningar och andra så har vi haft ett fall som har uppmärksammats. För dem som är av känslig natur bland lagtinget, så vill jag understryka att jag kontrollerat med läraren Henrik Löthman att vi också här kan diskutera hans speciella situation och ta det som exempel på varför den här frågan måste tas på största allvar.

Sonderingar med motsvarande finska myndigheter, ansvariga och sakkunniga gällande just godkännande av yrkesbehörighet har nämligen kommit till slutsatsen, att skulle den här bedömningen ha gjorts på den finska sidan så skulle Henrik Löthman ha varit behörig att undervisa i årskurserna 1-6 utan något som helst krav på komplettering från vederbörande persons sida.

Våra egna myndigheter, som ska värna om våra ungdomar, kräver en anpassningsperiod under ett år. Då förstår vi alla att vi här har en situation där det påverkar den drabbade på ett synnerligen oskäligt sätt. Det påverkar Henrik Löthman och hans familj ekonomiskt. Frågan är om han överhuvudtaget ska stanna kvar på Åland när hembygden vänder ryggen till. Det är därför som den här frågan är oerhört central och måste få den uppmärksamhet som den förtjänar.

Det är ju inte våra ungdomars eller andras fel att man söker sig till den svenska sidan för att få utbildning som motsvarar en specialutbildning för vissa ålderskategorier.

Talman! Tyvärr har vi ett sådant system idag - om det här fortsätter enligt nuvarande regims åsikt - att de ska fara till Finland och skaffa sig ett godkännande för att få undervisa i Finland i årskurs 1-6. Och då skulle man ändå underkännas när man kommer hem och vill undervisa i en åländsk skola.

Nej, det är tur i oturen att Henrik Löthman har drabbats. Men det här visar vilket godtycke som har präglat behandlingen av våra egna ungdomar. Och om det är något som jag vänder mig emot så är det att vi ska använda vårt system och vår status som eget utbildningsland för att stoppa våra egna ungdomar från att komma hem. Konklusionen blir ju att vi idag har ett system som hellre ser ett stort antal vikarier som i värsta fall överhuvudtaget inte har någon utbildning inom skolvärlden. Men de kan jobba som vikarier, visserligen under ett års förordnanden. Men det är bättre än att välkomna hem sådana som faktiskt har en utbildning.

Jag välkomnar sannerligen utskottets linjedragning här. Jag har till och med tagit mig fräckheten att uppmana utbildningsavdelningens tjänstemän att göra en självrättelse av Henrik Löthmans fall. För någonstans är måttet rågat i hur man hanterar vår egen befolkning. Kalla det självsvådligt av en politiker. Men jag skyr inga medel när det gäller att slå ner på orättvisor som vår egen självstyrelseförvaltning producerar som ett hinder för våra egna ungdomar. Om det är någon fråga som har gjort mig upprörd under den här perioden så är det faktiskt denna.

Vi får se hur kommande landskapsregering agerar. Det har också aviserats ett ändringsförslag som jag ska återkomma till och kommentera, men nu nöjer jag mig med detta anförande. Tack talman!

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Jag har också deltagit i utskottets behandlingar och hört Henrik Löthman, som tydligen var okej med att vi nämner hans namn i de här sammanhangen.

Jag kommer dock inte ihåg några diskussioner om att det skulle vara helt fritt fram och grönt ljus för att en person som har studerat t.ex. för förskola till trean att få jobba 1-6 i Finland men inte på Åland. Kan ledamot Jansson vidareutveckla vad han baserar detta på. Jag måste ha missat det under hörandet. Men jag antar att ledamoten med sin gedigna juridiska erfarenhet kan förklara varför det är så och om det är så.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Tack ledamot Wikström! Frågan är berättigad. Det viktiga att understryka är att ingen åländsk politiker, som jag vet, har tänkt sig att den som är utbildad vid ett svenskt lärosäte skulle utbilda för någonting annat än det man är specialutbildad för. Det vill jag understryka. Det är också utskottets uppfattning, vilket framgår av betänkandet.

Det intressanta med Henrik Löthman, som här på åländsk botten ställts inför en situation med en anpassningsperiod på ett år medan han enligt motsvarande finska bedömning skulle vara berättigad att redan nu få undervisa i årskurs 1-6 utan minsta krav på tilläggsåtgärder i någon form, varken läroprov - om vi kallar det så - eller en anpassningsperiod. Det är det som gör att jag anser att vi har ett system idag som inte tar tillvara våra utbildades resurser och kompetens.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Ja, vi hade ett långt och givande samtal just med Löthman. Jag tror att allihop som satt i utskottet bekymrades över detta då han har den här utbildningen samt en gedigen erfarenhet och gärning bakom sig. Han har jobbat med svåra situationer och svåra elever och han har haft en handledare som är väldigt tung inom specialpedagogiken, och det förvånade oss stort att inte detta erkänts som tillräcklig erfarenhet för att uppfylla de här kraven.

Men min fråga kvarstår ändå. Varför torgför ledamoten att om Löthman fiktivt hade sökt jobb i Finland så hade han per automatik fått jobb i en 1-6 skola? Vad baserar ledamot Jansson det påståendet på?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack ledamot Wikström! Då förstår jag det bättre. Utgångspunkten är nämligen den att vi har ett system idag som säger att vi ska göra som i Finland. Vi åberopar finsk lagstiftning - vilket man också gör i Henrik Löthmans beslut - trots att vi är ett eget utbildningsland, vilket jag betonade. Vi har förstås en egen lag om yrkeskvalifikationer, men den är naturligtvis samma. Det är ju en EU-grej från början.

Man kan säga att man på finsk sida kommer till en helt annan slutsats om den sammanlagda kompetens och yrkeserfarenhet som Henrik Löthman besitter än vad vår egen myndighet gör, som kommer till någonting helt annat. Och som jag sade så får det ju förödande konsekvenser då. I värsta fall tappar vi en kompetent och omtyckt kraft på grund av att man utsatts för en ekonomisk osäkerhet under två arbetsår.  Tragiskt!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag fick precis före plenum inleddes en fråga från allmänheten som rör komplettering ifall man har studerat på den svenska sidan och sedan kompletterat ett år här. Är man då också behörig i Finland om man flyttar t.ex. till Ekenäs eller till Vasa?  Är det någonting som utskottet har hunnit fördjupa sig i under processen?

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Tack vtm Törnroos för en jättebra fråga! För att dra det ur minnet här så har vi olika system också när vi jämför Åland med Finland i det här fallet. På den finska sidan handlar det mera om att faktiskt jämställa examina. Man konstaterar att man är jämställd, utan desto mera, medan man här går mycket djupare in och börjar undersöka i övrigt.

Det är ju det som man inte kan förstå hur vi kan ha olika system eftersom grunden är densamma. Det är svårt att förstå varför vi har en utbildningsavdelning som har en annan praxis i hanteringen av våra egna ungdomar. Jag måste undersöka det.

Jag tycker att det är tur i oturen, otur för Henrik Löthman men jättebra för att folk ska förstå systemfelet som vi har idag.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det kan ju inte vara så att om en ung person som utbildat sig i Sverige och kanske läst årskurs 0-3 - vilket är den första delen i grundskolan där - och sedan flyttar till Åland och kompletterar ett år för att bli behörig på Åland, de facto skulle ha varit behörig på den finska sidan utan den åländska kompletteringen. Om det är detta som är fallet så då är det riktigt snett i det system som vi nu håller på att skapa.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag kan bara hålla med vicetalmannen om att det är ett mycket märkligt system som vi har. Skillnaden är - vilket jag vill understryka - att det handlar väl om att man i Finland inte ansöker om behörighet utan man ansöker om att få en jämställd examen godkänd.

Det är viktigt att understryka att ingen har tänkt att våra barn ska få en sämre undervisning, utan vi ska ta tillvara det faktum att vi har ett stort antal - ungefär 40 åländska ungdomar just nu - som utbildar sig till lärare och där de är specialutbildade för vissa årskurser.

Med tanke på att det här lagförslaget innehåller en samordning av barnomsorg och grundskola så är också det en omständighet som gör att vi borde välkomna att vi kan ha färdigt utbildade lärare som kan ta hand om förundervisning och upp till årskurs tre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag blir ännu mera konfunderad efter att jag hör utskottsordföranden, för det är som om jag inte skulle ha läst samma lag.

Om man har läst en kandidatutbildning i Sverige och har behörighet att jobba i årskurs 1-3 så kan man ju inte säga att man per automatik ska få behörighet att jobba i årskurs 1-6 som med en magistersexamen. Det är ju absurt att man ska få behörighet för en mycket större årsgruppskurs. Det är som att säga att ”jag har studerat till närvårdare men efter att jag har jobbat lite på sjukhuset så kan jag plötsligt bli sjukskötare”, bara per automatik. Inte kan vi ju hålla på med sådant!

Jag vill ha ett förtydligande, för jag förstår på riktigt inte vad du säger nu!

Ltl Harry Jansson, replik

Jag försökte faktiskt upplysa ledamoten om hennes faktafel redan i måndags i samband med ledamotens anförande. Ingen åländsk politiker, vad jag vet, har talat för att en svensk lärargrundutbildning för vissa årskurser skulle tillämpas automatiskt i årskurs 1-6 i åländska skolor. Förstår ledamoten? Ingen har sagt det!

Men utgående från fallet Henrik Löthman anser man från finska sidan att han i ljuset av sin sammanlagda erfarenhet och lärarutbildning per automatik skulle ha rätt att göra det på finska sidan i årskurserna 1-6.

Hoppas det blev tillräckligt tydligt, annars får vi ta det skriftligt senare.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det sätter ju kommunerna i en ganska svår situation eftersom vi har tjänster för årskurserna 1-6, vi har inte 1-3 tjänster. Eller är det något som man ska börja införa? Åtminstone tycker inte jag det. Jag tycker att man mer och mer ska gå mot 1-9 skolor. Snarare ska man ju fortbilda sig vidare så att man är behörig också på högstadiet i det kommande pedagogiska och i det nuvarande pedagogiska systemet. I sådana fall är det ju en kraftig tillbakagång anser jag, och att man dessutom blandar in att man som obehörig har hoppat in som obehörig speciallärare och däremellan dessutom plötsligt skulle kunna få speciallärarbehörighet. Alltså man pratar ju alldeles fullständigt ”rådd” anser jag. Jag blir faktiskt väldigt upprörd över det här.

Att sedan ta en enskild person som exempel där inte någon här i lagtinget har läst vad den här människan har gjort. Det må vara att jag säkert har läst om det i tidningarna, men inte har jag ju sett och gjort någon bedömning utifrån det. Jag anser att det är en direkt attack mot våra tjänstemän. Är det lämpligt? I lagtinget!

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tycker att det är mycket bra att vi värnar våra tjänstemän, men de sitter inte på någon ”jäkla” pedistal någonstans eller att deras göranden och låtanden inte får granskas. Det är vi som ansvarar för det åländska samhället och för våra åländska ungdomar, inte tjänstemännen! De ska tillämpa de system som vi har.

Om man på finsk sida anser att en ålänning är behörig att undervisa i årskurserna 1-6 och våra egna tjänstemän underkänner det helt - och till och med kräver ett års extra skolgångsinsatser för att bli behörig - är det då inte någonting som är fel?

Jag beklagar att Henrik Löthman inte har så mycket förtroende för ledamot Kemetter så att hon inte har kunnat få ta del av hans handlingar. Men hela utskottet har fått ta del av samtliga papper som rör Henrik Löthman.

Talmannen

Nu manar talmannen till en saklig debatt i fortsättningen!

Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack fru talman! Som ni säkert har noterat på bänkarna, så avser vi lägga ett ändringsförslag för att fortsätta den här diskussionen om lärarbehörigheterna från Ålands Framtids sida.

Vi tycker förvisso att skrivningarna i utskottsbetänkandet är bra, men samtidigt så saknar vi i lagen en bestämmelse som faktiskt skulle underlätta och ge en lagstadgad rätt för lärare att jobba på Åland.

Det förslag som vi lägger går ut på det att vi i lagen skulle skriva in de ambitioner som utskottet har i sin motivering och som man efterfrågar att landskapsregeringen ska vidta och att man ska skriva in dessa målsättningar i en förordning. Vi menar att det här behöver finnas redan på lagnivå så att en lärare som är utbildad i Sverige eller i ett annat europeiskt land kan, med stöd av den här lagen, söka ett jobb och säga att ”jag har behörighet - det står i grundskolelagen - att söka det här jobbet”. Man ska inte behöva utsätta sig för en bedömning av tjänstemännen och en prövning där man utvärderar meriter osv. Åtminstone i de fall där man har en högskoleexamen med pedagogisk inriktning som ger behörighet i ett annat EES-land, alltså i EU eller i Norden, Lichtenstein och Island. Har man en högskoleexamen med pedagogisk inriktning som ger behörighet att verka där inom barnomsorgen eller i grundskolan så ska det också per automatik ge behörighet att verka på Åland.

Det har framförts - när vi har diskuterat de här förslagen - om det här kan innebära att vem som helst från hela Europa kan komma hit och söka lärartjänster. Om man tycker att det är ett problem så kan man diskutera det, jag tycker kanske inte det. Särskilt inte om man betänker att vi kräver att våra elever ska kunna svenska för att kunna undervisa i våra skolor. Jag tycker att det sätter fingret på en viktig fråga som jag tycker att man missar i den här diskussionen. Ska vi diskvalificera personer som söker tjänster på grund av behörighet eller på grund av deras kompetens i det enskilda fallet? Jag menar att om man har en lärarutbildning från ett annat EU-land och söker ett jobb här och så kommer det en annan sökande som har bättre meriter och som har en femårig utbildning i stället för en treårig utbildning, så då kan vi ju överlåta åt skolan att fatta beslutet att välja den lärare som man tycker är mest kompetent. Vi behöver inte diskvalificera dem redan på behörighetsgrund.

Jag tycker verkligen att det vore dags för lagtinget, och för Åland, att ha en lite mera flexibel lagstiftning på det här området. Att inte vara så fokuserade på behörigheten utan att lita på våra kommuner och på våra skolor att de kan göra den här bedömningen att anställa de lärare som man tycker att har den bästa kompetensen - åtminstone om man uppfyller det grundkrav som framkommer av vårt ändringsförslag - att man ska ha en högskoleexamen med pedagogisk inriktning.  Har man det - en sådan examen från ett annat EU- eller EES-land - då borde man väl vara behörig att jobba också i en åländsk skola.

Det blir märkligt - vilket belystes ganska väl i det tidigare anförandet - att det på något sätt byggs murar mot Sverige och Europa men samtidigt så breder vi ut någonslags blomsterprydd röd matta mot Finland i en lag som reglerar vår utbildning och som gjuter grunden till vår svenskspråkighet här på Åland och svenskspråkigheten i de åländska skolorna. Vi stänger ute svenskutbildade lärare och utsätter dem för en sådan här prövning och bedömning från tjänstemännen - som tydligen är ganska nitisk - samtidigt som man från finsk sida egentligen har en smitfil på en motorväg in till de åländska skolorna. Vad är det för självstyrelsepolitik? Det undrar jag verkligen.

Jag tycker verkligen inte att vi ska vara så inskränkta här på Åland att vi säger att finska utbildningar duger per automatik medan i de fall som man kommer med en utbildning från ett annat EU-land så måste den först granskas så att den uppfyller våra EU-krav. Nog måste vi väl kunna se lite vidare och lite mer från ovan på de regelverk som gäller också behörighetskraven i det här sammanhanget.

Lagtinget borde slå fast den här principen i lag så att de enskilda medborgarna - lärarna i det här fallet - med stöd av den här lagen kan säga att ”jag har behörighet att verka i en grundskola. Jag behöver inte utsättas för den här tjänstemannaprövningen utan lagtinget har bestämt att min högskoleutbildning, med pedagogisk inriktning, räcker”, och att det sedan är upp till skolorna att fatta beslut om vilka lärare man anställer. Skolan får göra den prövningen. Det skulle vara ett sätt att få bort lite byråkrati från det här området.

Då menar vissa att det här kan strida mot EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv. Men det vill jag med bestämdhet säga att det gör det inte, eftersom det här förslaget främjar den fria rörligheten. Yrkeskvalifikationsdirektivet sätter en lägsta nivå. Åtminstone den här utbildningen måste man godkänna. Men det sätter inget tak på den fria rörligheten utan den säger att man åtminstone måste godkänna en viss utbildningsnivå och att Åland då - enligt det här förslaget - skulle kunna gå steget längre och ha en starkare fri rörlighet, framförallt för att öppna upp mot Sverige. Det säger EU ingenting om eftersom vi behandlar alla EU-medborgare lika enligt det förslag som ligger.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att lagtingsledamöterna kan fundera noga över det här förslaget och vågar komma med en tydlig riktlinje och inte gömmer sig bakom att ”det här nog ska lösa sig i förordning framöver”.

Man kan reglera de här bestämmelserna närmare i förordning i de fall där det är mera komplicerat. Men har man en högskoleexamen med pedagogisk inriktning så ska det räcka, åtminstone på mitt Åland. Det tycker jag att våra ungdomar som åker ut och utbildar sig skulle vara förtjänta av.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag tycker att det är bra att dessa frågor som gäller behörigheten och möjligheterna att få komma tillbaka till Åland diskuteras ordentligt. Däremot är det med en viss besvikelse som jag ser att det här förslaget i praktiken kommer först här och nu. Vi har ju diskuterat det här i utskottet under en rätt lång tid. En ansvarsfull lagstiftning ställer ju också krav på att man faktiskt hinner fundera på vad konsekvenserna av de här bitarna blir, vilket blir väldigt svårt med ett papper som delas ut, som i det här fallet, vid sittande bord.

En fråga ytterligare. Om vi skulle ha en sådan situation att det finns ett land inom EES-området som har en lärarutbildning i årskurs 1-6 som är treårig och vi idag har en grund som säger att för att undervisa för årskurserna 1-6 så ska du minst ha en mastersexamen, dvs. en femårig utbildning. Menar ledamot Jonsson att vi nu ska sänka kraven för 1-6 totalt sett för den som utbildar sig i ett annat EES-land?

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag menar att vi ska sänka behörighetskraven. Jag menar inte att vi fråntar skolorna rätten att göra en fri bedömning av de meriter som de sökande har. Jag tycker att man ska vara behörig och att man ska ha rätt att söka tjänsten. Men givetvis så kommer skolorna att premiera dem som har studerat fem år framom dem som har studerat tre år om det inte finns någonting som talar emot det. Men det måste ändå vara huvudregeln. Det är den förändringen som jag tycker att lagtinget borde gå in för.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det är just precis det senare, som ltl Axel Jonsson kommer in på nu, som skulle behöva analyseras och vad konsekvenserna blir av det. Konsekvenserna av det här kan bli att den nivå på lärarkompetens som vi har runtom i våra skolor kommer att variera ganska kraftigt. Betydligt mycket mera än vad de gör idag, där man har satt den här typen av krav.

För oss har det varit viktigt att se till att man faktiskt kan öppna upp för de utbildningsenheter som finns omkring oss och dit ålänningarna mest söker sig för att kunna få ett arbete och en behörighet att jobba med detta arbete framåt, vilket den lag som vi nu tar - inklusive förarbetena till den - tydligt ger en fingervisning om. Så jag tycker att det förslag som ligger på bordet ger alla de fördelar som jag är ute efter, medan det förslag som ltl Axel Jonsson nu ger öppnar upp för nya tolkningar och nya saker som inte är analyserade och vilka konsekvenser det skulle kunna bli för den enskilda eleven.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är ju väldigt enkelt att se konsekvenserna av det förslag som ligger, att en lärare som är utbildad t.ex. i Sverige också är behörig att söka en tjänst. Men det blir upp till skolan att avgöra vilken lärare som är mest kompetent. Det är det som jag tycker att i princip är skillnaden mellan lagförslaget och ändringsförslaget.

Jag tycker att det är märkligt - att om lagtinget går in för det liggande förslaget så befäster man ju den princip som ligger idag - att det finska systemet gäller rakt av men de svenska utbildningarna duger inte. Jag tycker att det är märkligt, inte minst i en nordisk kontext, att vi har ett så snävt perspektiv och tycker att enbart de finska lagarna duger per automatik, men att det är svårare med de andra nordiska utbildningarna. Jag tycker att det är märkligt att vi inte har kommit längre i vår öppenhet, särskilt gentemot de nordiska länderna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! På Åland ser det ganska bra ut just nu. Det är väldigt många lärare som är behöriga på våra lärartjänster runtom på Åland, inte minst i Mariehamn.

Men är det inte så att det förslag som ligger på borden är precis samma sak som också gäller idag? Antingen är du behörig eller så är du inte behörig. Och de som inte är behöriga kan mycket väl söka sig till de här tjänsterna. Får man inte tag i en behörig lärare så tittar man på vad man annars har för sökande med olika skicklighet, färdigheter och erfarenheter osv.

Ska vi tolka det här förslaget att de som godtyckligt plockas in, men inte är behöriga, ska ha lön som en behörig lärare ändå? Är det detta som det här förslaget liksom är nerkokat till - essensen? Rätta mig om jag har fel!

Ltl Axel Jonsson, replik

Det handlar om att man ska göra dem behöriga. Är du inte behörig idag så gäller det som står längst ner. Då kan man få en tillfällig tjänst upp till maximalt ett år. 

Signalen som vi sänder till de svenskutbildade lärarna som inte uppfyller de här behörighetskraven idag är att ”ja, kanske kan du flytta hem men det beror på hur vi värderar din utbildning”. Om vi tycker att den räcker till eller inte - eller rättare sagt i praktiken om våra tjänstemän tycker att den räcker till - som i det fall som har diskuterats här. Jag vill inte sända den signalen. Jag vill sända signalen till lärarna att ”ni är välkomna hem, ni är behöriga att söka de här tjänsterna. Det kan hända att de som har utbildat sig länger och har bättre meriter än er kommer att få tjänsten, men ni är behöriga och når åtminstone upp till steg ett”. Det tycker jag att är en viktig signal.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Någonstans känns inte det här förslaget särskilt genomtänkt. Ansvaret lämnas ut till kommunerna och skolorna att avgöra vad som är den tillräckliga skickligheten och erfarenheten. Det låter som att det blir en stor risk att det blir godtyckligt och fördyrande, framförallt ute i kommunerna. Man ska alltså göra obehöriga lärare behöriga med en godtycklig bedömning. Det känns icke rättssäkert. Jag tror inte att EU skulle tycka att det här var särskilt rättssäkert heller.

Och att det i Finland skulle vara en motorväg in till f - 3 utbildning och att man där får jobba 1-6 men inte på Åland, så stämmer det helt enkelt inte. Det är samma regler där. Samma process som vi följer.

Ltl Axel Jonsson, replik

I det lagförslag som nu har levererats av landskapsregeringen och behandlats av lag- och kulturutskottet så skriver man att behörighetskraven fastställs i förordning. I den förordning som gäller i dag så står det att det finska systemet gäller. Vad om det inte är en smitfil eller en motorväg för dem som har en utbildning från Finland? Man har en direkt hänvisning till att samma behörighetskrav gäller enligt det sätt som utbildningen är utformad i Finland. Det är ju en direkt smitfil.

Att det skulle bli en svår bedömning för kommunerna att se om någon har en högskoleexamen med pedagogisk inriktning som är utfärdad i ett annat EES-land, det kan väl inte vara en svår bedömning att göra för en kommun. Det är ju bara att inbegära papper på det så har man den frågan avklarad och därmed behörighetsfrågan. Jag tycker att den kritiken missar målet, att det här inte skulle vara rättssäkert.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Tack ltl Axel Jonsson för visat engagemang! Det är lite som utskottskollegan ltl Johan Ehn i lag- och kulturutskottet säger, att det var synd att det här kom så sent. Jag reagerade själv också under utskottsbehandlingen, när jag var på väg att låta klubban falla, att då presenterade ltl Axel Jonsson, som ersättare, detta förslag. Jag tror faktiskt att om vi hade fått detta tidigare så hade vi kunnat analysera det gemensamt på ett annat sätt genom att höra kunniga.

Problemet är, som jag ser det, att det system som vi har i dag säger så här ”Behörighet för klasslärare. Behörig att ge klassundervisning är den som i Danmark, Island, Norge eller Sverige har avlagt examen för klasslärare i grundskolan baserad på ett minst treårigt utbildningsprogram”.

Vi har redan grunden. Problemet är hur vår egen utbildningsavdelning sedan har fört det här systemet vidare.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det stämmer att vi tog upp det här förslaget i slutet av utskottsbehandlingen. Vi förde en diskussion under det sista mötet och vi aviserade redan då att vi kommer att lägga ett förslag i salen och att vi kommer att titta närmare på det här för att vi vill ha en lagreglering.

Jag tycker att ledamot Janssons anförande också här nu i replik visar tydligt behovet av att vi behöver ha en lagregel som gör att inte tjänstemännen kan göra den här typen av bedömningar. Det är inte samma nivå att lägga det på förordningsnivå. Kan man som enskild lärare komma med lagstöd för sin behörighet så väger det betydligt tyngre än om det står i förordning och är öppet för tolkning dessutom. Jag tycker att behovet är solklart. Det är klart att man säkert kan utveckla systemet framöver, men någonting borde vi ju göra nu när lagen ligger här på lagtingets bord.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Problemet för mig som utskottsordförande är dels att vi i övrigt i all åländsk lagstiftning har ett system där vi på förordningsnivå vill reglera den här typen av behörigheter, just för att kunna bibehålla en flexibilitet och att inte behöva komma tillbaka till lagtinget och ändra lagstiftningen till följd av att utbildningssystemen har förändrats i Sverige, Finland och så vidare.

Det andra är förstås det, att under mitt ordförandeskap så har utskottet enats om mycket långtgående skrivningar i den här frågan. Då känns det fel att som utskottsordförande sedan hoppa på ett oändligt attraktivt förslag.

Men det som underlättar för mig är, att förslaget som ligger på bordet från ltl Axel Jonsson inte förändrar någonting i sak, därför att förslagets ”närmare bestämmelser om behörighetskrav för personal etc. ska utfärdas i landskapsförordning” och därmed är vi tillbaka på ruta noll.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det sistnämnda stämmer ju inte, därför att vi sätter det ju tydligt i lag och ger en direkt rättighet och en direkt behörighet på Åland för de här lärarna som har en högskoleexamen med pedagogisk inriktning från ett annat EES-land.

Sedan kan det finnas andra som också har behörighet men det kan man närmare reglera i förordning och med det menar jag att det blir en uppdelning. Man har en viss direkt rätt enligt lag men det kan också finnas andra som har behörighet med stöd av förordning i de mer komplicerade fallen. Men man sätter en lägsta nivå på vilka som har en direkt behörighet. Sedan kan man få behörighet på annat sätt genom bedömning av tjänstemännen. Det är det som det här förslaget åtminstone syftar till och det är väl bra att det klargörs i samband med den här debatten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Varför vill Ålands Framtid sänka nivån på vårt läraryrke och i slutändan också sänka nivån på vår skola? Varför skulle man vilja sänka behörighetskraven för våra lärare?

Vi har en av världens bästa skolor idag, just därför att vi har en kombination av den finska lärarutbildningen och den svenska lärarutbildningen, där lärarna som har önskat sig högre lön också har varit tvungna att kompensera och läsa mera. Det är därför som vi har så pass bra skolor idag, för vi har de bästa lärarna i världen i våra skolor och det ger oss de bästa PISA-resultaten.

Varför vill man nu sänka behörighetskraven och sänka nivån på läraryrket och i slutändan försämra för våra barn? Är inte självstyrelsen till för att förbättra?

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi lägger det här förslaget framförallt för att se till att vi kan fortsätta med just det system som ledamot Kemetter lyfter fram i repliken, att vi har en blandning av det svenska och det finländska. Men som regelverket tolkas i nuläget så blockerar vi de lärare som kommer från Sverige i stor utsträckning och ger en smitfil till de finländska lärarna. Ska vi lyckas ha en blandning av det här så måste vi också kunna konstatera att man duger som lärare om man är utbildad i Sverige och att det är upp till skolorna att bedöma. Det är ändå de som gör den slutliga bedömningen, skolorna eller bildningsnämnderna eller vilka som fattar besluten i kommunerna om vilka lärare man slutligen anställer.

Det här handlar om att ge ett ökat förtroende till våra kommuner och säga att ”ni är lämpliga att bedöma det här. Vi behöver inte ha så rigida behörighetskrav i lagstiftningen, utan vi litar på att ni kan fortsätta och utveckla den åländska skolan”. Varför ska vi inte lita på dem?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag är av en helt annan åsikt än Axel Jonsson och Ålands Framtid.

För det första så är det inte skolorna som avgör det, det är oftast bildningsnämnderna, de är politiskt tillsatta och vi vet alla att de sitter med ett budgetanslag. Vi vet alla att om du har en lägre utbildning så har du också, enligt facken, lägre lön. Nå, vilket beslut tar du då om du vill spara pengar? Jag vet nog vad Axel Jonsson och Ålands Framtid tar för beslut. Det har vi sett i stadens politik, i varje fall när det gäller att spara pengar.

Och vad betyder ”tillräcklig skicklighet och förmåga att sköta tjänsten eller uppgiften”? Jag kanske är en jätteskicklig ekonom – ”ja men jag kan väl få ett jobb som jurist då för jag är tillräckligt skicklig och har en förmåga att sköta tjänsten”. Vem ska bedöma det?

Ltl Axel Jonsson, replik

I ändringsförslaget lägger vi en lägsta nivå där man har en högskoleexamen med pedagogisk inriktning. Då har man papper på att man är behörig i viss mån, åtminstone i ett annat EES-land. Det är det som vi ska komma ihåg. Man duger i ett annat EES-land. Framförallt kommer det här att vara aktuellt i nordiska sammanhang, framförallt i svenska fall. Då sänder vi den tydliga signalen, att duger man i Sverige och duger man i ett nordiskt land så duger man också på Åland. Det betyder inte automatiskt att man har de bästa meriterna och den bästa kompetensen, utan det avgörs av varje enskild bildningsnämnd i det här fallet.

Jag förstår inte faktiskt varför ledamot Kemetter riktar en sådan misstro mot våra bildningsnämnder och våra kommuner i det här fallet och tycker att man måste ha en rigid lagstiftning på det här området, särskilt med det antal sökande som finns i dag till de åländska lärartjänsterna. Jag tycker att det är inskränkt, rätt ut sagt, att man vill stänga gränserna från Socialdemokraternas sida på det här sättet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Ltl Axel Jonsson lyfter upp det här med att vi skulle stänga dörren till studerande som kommer från Sverige. Men om man bortser från varifrån man kommer och däremot ser på vad man lär sig när man utbildar sig till lärare. I Sverige har man en utbildning som är från förskolan till årskurs tre. Sedan är det från årskurs fyra till sex. I årskurs fyra till sex lär man sig fysik, kemi, geografi, biologi och historia. Jag satt just och kontrollerade läroplanen. Man lär sig inte det i årskurs ett till tre.

Hur har ltl Axel Jonsson tänkt att våra åländska ungdomar ska få rätt kunskap om inte den lärare som står framför eleven ens har utbildning på området?

Ltl Axel Jonsson, replik

Därför att vi med det här ändringsförslaget överlåter åt bildningsnämnderna och kommunerna att välja hur man lägger upp sina lärartjänster. Man kan dela upp det, precis som man har gjort i Sverige, från ett till tre och från tre till sex om man vill. Det är fullt möjligt. Då kan man anställa en lärare som är behörig också just för det området. Men det kan man inte göra med dagens regelverk. Man måste följa de finländska kraven. Annas måste man få en bedömning utförd av tjänstemännen på utbildningsavdelningen. Det tycker jag att är fel signal att sända till de svenska lärarna, att de inte skulle duga inom det åländska utbildningsväsendet. Det gör att vi säger ”ni är inte välkomna, men hade ni däremot valt att studera i Finland så hade ni varit välkomna hem till Åland”. Det tycker jag att är beklagligt.

Jag försöker göra någonting åt det genom att lägga ett förslag. Jag tycker att det är synd att man är så kritisk mot det här från övriga partiers sida.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Ser ledamot Jonsson inte ett problem med att det här kan sänka nivån på det som våra lärare utbildar våra ungdomar idag? Är detta ett jätteproblem idag? Är det så? Är det ett jätteproblem?  Är det inte så att vi både har väldigt mycket svenska lärare i skolorna och finska lärare? Jag förstår inte. Vill vi inte att våra ungdomar ska få en lärare framför sig som kan utbilda i historia och geografi? Jag vill inte ha någon som sitter och läser på nätet och sedan kommer fram och ställer sig och utbildar.

Ja, det är lätt att säga att det är upp till bildningsnämnderna att välja den som har bäst kunskap men det är inte så enkelt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det verkar väldigt enkelt för ledamot Holmberg-Jansson att göra bedömningen att ”jag vill inte ha en lärare som inte kan sitt ämne” i det här fallet. Det är ju klart att en bildningsnämnd kan titta på dem som söker och se vad de har utbildning för och vilka tjänster det är som man har lagt ut. De gör ju den bedömningen i vilket fall som helst, vem som är mest kompetent för den tjänst som man har lagt ut. Det är inte så att de inte gör den här bedömningen i dagsläget. Tvärtom!

Med vårt ändringsförslag så ger vi dem möjlighet att friare utforma de här tjänsterna och att flera är behöriga att söka dessa tjänster. Det i sin tur kan ju faktiskt höja kvalitén i de åländska skolorna, att man också kan få lite fler lärare från Sverige som söker därför att man åtminstone är behörig att söka tjänsten. Det om någonting vore väl önskvärt om vi vill upprätthålla någon lags svenskspråkighet och självstyrelse här på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack talman! Ursäkta min röst, den är faktiskt väldigt dålig på grund av förkylning.

Ltl Axel Jonssons utvidgar i sitt ändringsförslag till området EES-stater. Jag nämnde redan detta EU-kvalifikationsdirektiv som finns. Jag har samma dubier till den här skrivningen som också mina kolleger ltl Harry Jansson och Johan Ehn framförde, så man utvidgar det här utan att kunna analysera det.

Sedan har jag en principiell fråga. Ni framför att man i princip ska jämställa en treårig och en femårig lärarutbildning. Det tycker jag faktiskt är fel signal som man ger till våra elever. Kan du motivera varför du tycker att det ska vara så?

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att grundprincipen är den, att har man en utbildning från ett nordiskt land och man duger i ett annat nordiskt land så då ska man också duga i den åländska skolan. Och EU kräver att vi likabehandlar alla. Därför har vi valt att utvidga det här till en EES-stat, därför att det är ganska osannolikt att en som söker en tjänst och har en utbildning t.ex. från Grekland - men som inte kan svenska – så faller den bort på den grunden. Det betyder att vi kan ha en princip som säger att man är behörig att söka tjänsten men överlåta till bildningsnämnderna att avgöra vem som är mest kompetent helt enkelt. Vi behöver inte vara så snäva och inskränkta i vår lagstiftning som vi är i dagsläget. Det handlar ju om att vi vill ha ett öppet och välkomnande Åland, framförallt gentemot dem som har åkt till Sverige och utbildat sig.

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack talman! Öppet och välmående Åland tror jag att alla vi som är här i salen idag vill ha.

Faktum kvarstår, det måste väl ledamot Jonsson hålla med om, att den finländska skolan är väldigt bra och har bra rykte ute i världen. Om man har det som utgångspunkt så är det ju helt okej att om man har andra utbildningar så validerar man dem. Man har kompletteringar och man har andra anpassningskurser för att bli behörig, även i det här landet. Det fungerar ju så att om du är behörig i det land där du studerar så har du den behörigheten kvar, men sedan måste du kanske komplettera den. Samma sak har Sverige i förhållande till andra utländska utbildningar. De tittar på vad du har för utbildning och kanske de kräver komplettering, kanske inte. Så jag tycker inte att man ska sänka nivåerna till det lägsta utan försöka hålla dem så högt uppe som möjligt.

Ursäkta, nu försvinner rösten igen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tror att vi som ett litet samhälle på Åland - som ligger mitt i Östersjön - inte kan vara så rigida att vi väljer att öppna upp bara mot ett väderstreck, i det här fallet mot öster. Vi måste ha lite mera flexibla regelverk så att man också duger om man kommer från väster. Det gör man inte med det regelverk som vi har idag, inte utan att man kompletterar eller får sin utbildning utvärderad. Det gör att det finns en barriär som jag tycker att är alldeles onödig i det här sammanhanget. Det är den muren som vi vill riva gentemot Sverige för att välkomna våra svenskutbildade lärare hem tillbaka. Det tycker jag att är en oerhört viktig självstyrelsepolitisk signal. Jag tycker att detta med att man låser fast sig i det finländska tänkandet i det här sammanhanget är beklagligt i Ålands lagstiftande parlament.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Eriksson

Talman! Jag ska försöka hålla ett mycket avkortat anförande angående grunden för vår diskussion, dvs. landskapslag om barnomsorg och grundskola.

Jag kommer mycket kort att beröra betänkandet och avser också att inte upprepa tidigare presentationer och anföranden. Men kort vad den liberala lagtingsgruppen anser om det här lagförslaget.

Utbildningsfrågor har alltid stått liberalerna nära hjärtat. Det är med glädje som lagtingsgruppen kan konstatera att lag- och kulturutskottets arbete och betänkande motsvarar våra förväntningar och att vi har ett enigt betänkande. Vi stöder betänkandet och de förändringar och korrigeringar som redan har presenterats.

Jag kan också anföra att utskottet har haft ett intressant och givande arbete, intressanta höranden och konstruktiva diskussioner. Jag vill tacka alla medlemmar för ett konstruktivt arbete och framförallt vill jag också skicka ett tack till lagtingsdirektören som mycket skickligt har lyckats reda ut våra åsikter och även lyckats formulera dem i textform.

Vid lagens tillkomst har man i remissen konstaterat att utbildningsbyrån har varit med samt skoldirektören, en parlamentarisk arbetsgrupp där samtliga lagtingspartier varit representerade och sakkunniggrupper och seminarier. Hela bakgrunden till detta lagförslag är ett skolexempel på hur man ska arbeta politiskt. Därför vill jag rikta ett stort tack till alla inblandade aktörer. Det här gedigna grundarbetet har underlättat både lagtingets och utskottets arbete.

Även utbildningsminister Tony Asumaa har arbetat kopiöst här under processen. Han har även varit tillgänglig för oss när det gällt utskottsarbetet, vilket vi tackar för.

Avslutningsvis några korta kommentarer till det här mycket förkortade anförandet.

Utskottet har haft många höranden om detaljer. Vi har arbetat noggrant och gått igenom paragraf för paragraf och i vissa fall har vi också agerat. Ett av det viktigaste är att man måste ha en utvärdering av lagens konsekvenser om fem år för det är svårt att greppa omfattningen av vad det här betyder. Det måste man bara erkänna, att så är det.

Vid en utvärdering kan man se vad som kanske behöver åtgärdas och vad som är bra. Man behöver också beakta kostnadsutvecklingen för kommunerna och även diskussionen om papperslösa och utbildning för dem som är äldre än läropliktsåldern. Det är det som vi tagit fasta på och en fråga som måste följas upp.

Talman! Sedan en teknisk sak. Lagförslaget är indelad i kapitel och paragrafer. Det är långt ifrån optimalt och användarvänligt. Det här kritiserade vi ganska kraftigt. Det har varit ett hyfsat svårt arbete, även för mig som är jurist, att kunna veta vilken paragraf och vilket kapitel man diskuterat i de enskilda fallen.

Jag avslutar med några korta kommentarer som vi diskuterade och där vi ändrade i lagtexten.

I landskapslag om barnomsorg och grundskola 2 § så har vi infört uttrycket ”funktionsnedsättning” som saknades. I 2 § om barnomsorgens styrdokument vid uppgörandet av en arbetsplan så har vi under hörandet tagit till oss och även infört ”andra personer som ansvarar för barnets vård och uppfostran”. Det finns fosterfamiljer och även de ska höras i detta viktiga arbete.

Angående ”Avgifter för barnomsorgen” så har vi tillfört en ny grupp i ändringen av 6 §. Då ska familjevårdsarvodet icke beaktas när man fastställer avgiften.

Detta, fru talman, är bara exempel på hur noggranna vi har varit i lag- och kulturutskottet med arbetet.

Avslutningsvis. Med dessa korta kommentarer så är den liberala lagtingsgruppen mycket nöjd med lagen och dess behandling. Nu kan skolvärlden - lärarna, föräldrarna samt framförallt eleverna - se fram emot en ny modern lagstiftning som bättre ser till deras behov samt tryggar deras rättigheter.

Talmannen

Inga repliker är begärda.

Ltl Johan Ehn

Talman!  Ärade kolleger! När det gäller frågan om kompetenskrav så upplever jag att hela beredningen av detta ärendets mål har varit att skapa största möjliga flexibilitet och öppenhet för att kunna ta emot åländska studeranden som vill komma hem och jobba vidare. Det tycker jag också att man har lyckats med i det här sammanhanget.

Det är en värld som inte är helt lätt att navigera sig rätt i utan att gå på grund. Den huvudsakliga orsaken till detta - hävdar jag i sten - är den, att hade vi en egen lärarutbildning så kunde vi sätta exakt de krav som vi vill och utgående från att vi då kunde erbjuda dem som ska jobba i våra skolor just den skräddarsydda utbildningen. Nu har vi inte det och då måste vi hantera en värld som är betydligt mera komplex än så.

Jag tycker ändå att man har gjort det här på ett väldigt bra sätt, dvs. i lagen så ges en förordningsfullmakt att i förordning beskriva hur det här ska gå till, alltså vilka som kompetens- och behörighetskraven ska vara. Utskottet har sedan tagit ytterligare ansvar för det här genom att vara tydliga i hur vi anser att en sådan förordning ska se ut och att det finns ett behov av att uppdatera den förordningen. Vi hörde utskottets ordförande också läsa upp att den kanske bygger på en värld där vi inte hade EU och EES med på samma sätt. Man utgår där helt och hållet framförallt från det nordiska sammanhanget.

Det jag tycker att man kan göra - när man kommer vidare och tittar över förordningen - är att faktiskt se vad det är för verkliga behov som vi har ute i våra skolor. Idag är det på det sättet att vi kräver en 300 poängs examen för att undervisa i klasserna 1-6. Det är det som är utgångspunkten i dagsläget. Det är en mastersutbildning enligt det EU-system som vi verkar inom idag och det har också visat sig att den kompetensnivån har varit lyckosam för vår åländska skola. Vi presenterar goda resultat.

I förordningen kunde man med tydlighet skriva in just den här biten, att det är en viss nivå som man ska ha för att få undervisa i årskurs 1-6.  Men jag tycker också att man ska göra ytterligare preciseringar när det gäller t.ex. ålderskategorierna 1-3 och 4-6 för att åstadkomma just det som ltl Axel Jonsson är inne för. Det ska finnas en rättssäkerhet hos den som studerar. Man ska veta att den examen man läser kommer att räcka till den här typen av behörighet när man kommer hem till Åland och jobbar. Det är någonting som jag tycker att man kan överväga när man ska se över förordningen, att då faktiskt vara mera inne i detalj där.

När vi tittar på hur kompetenskraven ser ut runtomkring oss så varierar de väldigt mycket, vilket också ltl Axel Jonssons förslag visar. När vi börjar diskutera det så ser vi att det kan leda till en hel del utmaningar. Det är nämligen så att i årskurs 1-6 på Åland och i Finland så har vi en mastersutbildning, en 300 poängs examen. I Sverige så har man av någon anledning valt att lägga sig mellan det som är en bachelorexamen och en mastersexamen. Det är det val man kan göra där. Man har en utbildning där man kan sy ihop kompetenskraven utgående från hur man vill ha det i sitt land. Därför att en 1-3 eller en 4-6 utbildning är 240 poäng.  Alltså en fyraårig examen och inte en full mastersutbildning, utan den ligger precis på gränsen. 

De här bitarna tycker jag att man till en början måste ordna upp. Hela den här diskussionen har pendlat mellan att göra någon grundläggande behörig med den examen man har och sedan den andra delen handlar om hur vi ska kunna se till att den som har fått en behörighet inom ett visst område, t.ex. årskurs 1-3, också ska kunna få behörighet att undervisa i ålderskategorin 4-6. Men det är en annan fråga som kommer upp som ett följande steg. Där måste man bestämma sig för att man får en nivå på de kompensationsåtgärder som är rimliga. Det tror jag också att man behöver ta sig en rejäl funderare på. Vad är det man kräver? Där behöver man titta sig omkring. Hur ser det ut öster- och framförallt västerut i de här sammanhangen? Hur gör man där när man vill ge formell behörighet - och också kompetens i det här fallet - till en lärare att undervisa på andra områden än där man har sin huvudutbildning. Här tycker jag att det viktiga hela tiden är att vi ser till att vi har en lärarkår som har den bästa tänkbara rustning för att komma ut till våra elever och fortsätta att ge dem en god grundutbildning.

Ltl Axel Jonssons förslag kan jag förstå till vissa delar när det gäller detta att ge större frihet till arbetsgivaren att fatta beslut om vilka kompetenskrav som ska gälla. Men det är ett mera svenskt system. Det borde i så fall också åtföljas av förändringar i uppföljning, kontroller och i de direktiv som ges hur man ska hantera de här sakerna.

Ser vi hur det svenska systemet är så är det många gånger utformat på det sättet att man där inte ger några krav utan det finns anvisningar. Sedan kommer en myndighet och granskar hur det fungerar. Då kan kommunen eller arbetsgivaren ha valt att sätta en lägre nivå för ett visst tillfälle. Om man sedan inte når målen så får man en anmärkning som bygger på att man inte har följt anvisningarna. Det här är en förändring som man mycket väl kan diskutera, men den är av mycket, mycket större karaktär än att man gör den bara rakt av inom just detta begränsade område. För det är en förändring av lagstiftningstekniken och förvaltningstekniken som jag tycker att är ganska intressant att fundera vidare på. Men jag är inte beredd att ta det steget här och nu utan att ha sett vad som blir konsekvenserna för helheten. Däremot vill jag säga att det är bra att vi får ta den här diskussionen om vilka möjligheter vi har att gå vidare.

Ltl Axel Jonsson var inne på att man slipper bedömningen av några tjänstemän om man inte sätter kompetenskraven i en förordning eller att man ska lämna in det här pappret för att få det bedömt. Nja, gör man det då? Man flyttar bara vem det är som gör bedömningen. Någon ska göra bedömningen, som ltl Axel Jonsson också var inne på. Man flyttar det från utbildningsavdelningen till tjänstemän och eventuellt till politiker på en kommunal nivå. Jag säger inte att det är fel väg att gå. Jag säger att det är ett annorlunda sätt att tänka och som det behöver funderas kring och hur vi ska hantera de bitarna framöver. Det är ingenting som man gör i en handvändning.

Sist och slutligen så har jag för min del kommit fram till att det förslag som nu ligger ger oss möjligheten att vara väldigt tydliga i att vi välkomnar hem ungdomar som studerar i Sverige, i Finland, i princip hela Norden och i EES-länderna på ett väldigt bra och kontrollerat sätt.  Det är ingen som kommer att bli utestängd. Det ger oss också möjligheterna att jobba vidare med frågan om hur vi på bästa möjliga sätt ska få ett system som gör att när det gäller att tillgodoräkna sig ytterligare kompetens för ett område som man inte specifikt har läst, så kan man också lägga in det i den förordning som ska komma efter detta.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ltl Johan Ehn har nu i tre olika debatter diskuterat att han skulle vilja ha en lärarutbildning på Åland. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför vi skulle vara lämpliga att ha en klasslärarutbildning på Åland. Det var ju enorma diskussioner i Finland när man skulle starta en filial vid Helsingfors universitet. Enda orsaken till att man startade upp en svenskspråkig klasslärarutbildning där var för att det fanns en sådan otrolig brist på behöriga svenskspråkiga lärare i Helsingforsregionen. Dessutom är utbildningen så otroligt dyr så att man har dragit frågan i långbänk väldigt länge tills man till sist öppnade en filial.

Att vi nu skulle starta en dyr och komplicerad utbildning här och utbilda klasslärare - när vi de facto inte har brist på behöriga sökanden till våra tjänster - tycker jag att är slöseri med skattebetalarnas pengar.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det där kan man se på olika sätt naturligtvis. Jag respekterar den inställningen. För mig handlar det om att Åland skulle vara perfekt för det här, därför att vi har väldigt goda studieresultat. Det visar sig att det grundskoleklimat - om man kan kalla det så - som vi har byggt upp här skulle vara ett utmärkt ställe att kunna komma till för att lära sig läraryrket.

Som jag har sagt varje gång som jag har debatterat den här frågan, så är det inte fråga om att vi skulle göra det här på egen hand utan vi ska söka samarbete med lärosäten både öster- och västerut. Vi har sett liknande exempel från t.ex. Färöarna som jobbar med det här på ett helt ljuvligt sätt och som har fått väldigt goda resultat. Att dessutom Åland ligger geografiskt där det ligger, precis mitt emellan Sverige och Finland, skulle vara det utmärkta stället att få en korsbefruktning mellan två olika utbildningskulturer som jag tror att skulle må bra av att träffas, precis som de har mått bra av att göra det på Åland ute i våra skolor.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det låter trevligt och det finns säkert flera av våra magistrar som kanske vill skriva sin docentavhandling eller sin doktorsavhandling och göra en liknande analys. Men att starta en hel lärarutbildning anser jag inte att överhuvudtaget är gångbart.

Sedan har jag en annan fråga. Ledamoten lyfter fram diskussionen just kring årskurs 1-3 lärare och 4-6 lärare. Varför skulle det vara rimligt att en som har studerat 1-3 i Sverige plötsligt ska bli behörig för 1-6 när de inte är behöriga i sitt eget land?

Om du har studerat 1-3 i Sverige. Inte är du plötsligt behörig att undervisa 1-6 inte. Du är bara behörig att få undervisa 1-6 i Sverige. Varför skulle vi då ge mera behörighet bara för att de kommer hem till Åland?

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag ber om ursäkt för min otydlighet. För mig är det väldigt tydligt att har man läst en utbildning F-3 eller 1-3 så är grundbehörigheten F-3 och 1-3. Däremot så erbjuds det både hos oss, i Sverige, i Finland och i övriga länder en möjlighet att komplettera sin utbildning så att man kan få en behörighet också på ett bredare område. Det är den biten som jag pratade om i mitt anförande. Det vill säga kompletteringen för att kunna få en bredare kompetensbas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag vill tacka för några belysande inlägg här i debatten från ltl Johan Ehn. Framförallt så tycker jag att den argumentation som han för kring skillnaden mellan en fyraårig utbildning i Sverige, som jag förstår det, eller en femårig utbildning i Sverige belyser ju mycket väl varför vi behöver en ändring av systemet. Ska vi verkligen vara så petiga att vi säger att om den här enskilda läraren söker så är man inte behörig för att man har läst ett år mer eller mindre, oberoende av vilka andra meriter man har. Jag tycker att den bedömningen vore helt naturlig för arbetsgivaren att göra och att vi kunde säga att enligt lagen har man rätt att söka men att man får göra en bedömning om meriterna i de enskilda fallen om den här läraren är kompetent. Vad är egentligen risken med ett sådant system? Jag har svårt att se det.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag ser det på det sättet att det är självklart att vi ska sätta grunderna för vilken kompetensnivå som vi anser att ska finnas ute i våra skolor. Den kompetensnivån tycker jag att ligger ganska rätt som den gör idag. Det har ingenting att göra med hur många år du studerat utan det handlar om hur utbildningen är komponerad i antalet studiepoäng. Det tycker jag att är det viktiga ifall vi på något sätt ska följa frågan om att också skapa validitet mellan olika länder i Europa. Då visar det sig i dagsläget att för att kunna undervisa i årskurs 1-6 så vill vi att man har 300 poäng.

Det som ledamot Jonsson pratar om så finns ju de facto redan, möjligheten att söka både dispenser och möjligheter till att få både sin faktiska utbildning och sina övriga erfarenheter validerade. Den möjligheten finns ju, precis som den finns i alla andra länder.

Den här frågan handlar mera om vem det är som ska godkänna det. Jag är öppen för att föra den diskussionen vidare. Men inte bara så här, utan att man har analyserat noggrant hur ett sådant system slår ut. För det gäller inte bara skolan i så fall, det gäller samhället i stort.

Ltl Axel Jonsson, replik

Men vore det inte då nästan vårt ansvar som politiker att försöka lösa det området först där vi ser att vi har klara problem? Under hela den här mandatperioden har den här diskussionen varit närvarande. Vi har sett problematiken att svenskutbildade lärare har en svårare väg in på den åländska arbetsmarknaden än vad de finskutbildade har. Ändå löser inte det här förslaget - som lag- och kulturutskottet nu lägger fram - den problematiken, utan det är avhängigt av att man gör vissa förändringar i en förordning i ett senare skede. Vi har fortfarande i princip status quo med det förslag som lagtinget nu står i beråd att anta. Vore det inte bra att försöka med det här området, där vi har tydliga problem, och försöka driva samhällsutvecklingen framåt i stället för att göra det här till ett större problem än vad det är och också se på andra sektorer? Kan vi inte ta grundskolan och barnomsorgen nu som ett första steg och göra ett försök att förbättra och utveckla situationen?

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Om jag uppfattar ledamot Jonsson rätt så är det flexibilitet som är det som är grundbudskapet i det hela, och det är flexibilitet som vi skapar med det här lagförslaget. Att skriva in kompetenskraven i en lagstiftning gör att det blir betydligt mera svårmanövrerat vid eventuella förändringar. Det betyder att vi ska gå igenom en beredning av en helt ny lagstiftning där den ska rulla igenom hela vägen i lagtinget med lagstiftningskontroll m.m.

När vi gör som vi gör nu - och använder tekniken att man ger det här till en förordningsnivå - då får man en större flexibilitet i det hela. Man kan jobba in alla de bitar som ledamot Jonsson nu säger att han vill föra in på lagnivå. De går ju de facto att föra in på förordningsnivå efter det att den här lagen vunnit laga kraft. Då är det bara att köra vidare. Dessutom har man nu fått ett tydligt uttalande från lagtinget på hur man vill att det här ska fungera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Ehn! Jag förvånas rätt mycket faktiskt över den här debatten kring 1-3 och 4-6. Mig veterligen så uppstod 1-3 utbildningen i Sverige av en orsak och endast en orsak. Det var en enorm lärarbrist i svenska skolor. Man hade oerhört många skolor som inte hade kompetent och behörig personal. Därför och för att ge ett incitament till att locka till utbildning, en lite enklare väg till att bli lärare – det var enklare att bli lärare i årskurs 1-3 än att bli det i årskurs 1-6 – och för att få in mera behöriga lärare i skolorna, därav den konstruktionen. Så jag är förvånad över att vi ska nöja oss med att sänka våra krav på Åland när vi vet att vi kanske har en av världens bästa grundskoleutbildningar. Varför?

Jag kan också ge ett annat exempel ur verkligheten. Ska en behörig svensk lärare i årskurs 1-3 som jobbar i årskurs två ha samma lön som en behörig lärare för årskurs 1-6 som också jobbar i årskurs två? Det kommer att bli sådana kollegiekrig att det inte är klokt.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Repliken kanske blev riktad till fel person. Jag har ju pratat i samma ordalag som ledamot Holmberg i det här fallet. Jag tror också på att man behöver ha den här utbildningen. Kanske inte enbart för det som ledamot Holmberg beskrev, för jag kan inte historien varför man i Sverige har delat upp det på det sättet.

Däremot så vet jag mycket väl om jag går ut i skolan och tittar, vilket också den andra ledamoten Holmberg, i det här fallet Holmberg-Jansson beskrev. Det vill säga att de kunskaper som man behöver för att lära någon att läsa, skriva och räkna från grunden, de är helt annorlunda än dem som vi har i årskurserna 4-6 där du kanske börjar läsa geografi, historia och biologi. Det gör ju att inriktningen på det du behöver lära dig ser olika ut. Men det gör ju inte att man inte kan stänga dörrarna och skapa sig den kompetensen i efterhand samt komplettera på ett enkelt sätt och dra nytta av den erfarenhet man har fått av själva lärarskrået och lärarerfarenheten. Där finns det också likheter som man kan ta med sig. Enligt mig handlar det om att fortsätta den linje som vi har idag men göra det ännu bättre.

Ltl John Holmberg, replik

Tack! Sedan tar ledamot Ehn återigen upp sin dröm om en åländsk lärarutbildning. Jag måste hålla med i det tidigare replikskiftet, jag ser det inte heller.

Det som vi har råd att utbilda på Åland och det som vi ska utbilda på Åland är ju det som vi har behov av. Och mig veterligen har vi en bra försörjning i alla skolor i dag på behöriga lärare och den korsbefruktning som finns är väldigt positiv.

Men jag är också ganska säker på att den korsbefruktningen, via en åländsk lärarutbildning, mattas ganska snabbt av. Korsbefruktningen mår bra av att vara just korsbefruktning, konstant. Slår vi ihop det så suddas den här korsbefruktningen sakta ut och blir en åländsk variant i stället för att vi plockar det bästa från Finland och det bästa från Sverige eller varifrån vi nu får våra duktiga lärare.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag tror på dem som tror att en åländsk högskola naturligtvis ska göra det som ledamot Holmberg är inne på, dvs. vi ska utbilda inom de områden där vi har ett akut behov. Men samtidigt ser jag också att en högskola ska utvecklas på det sättet, att där vi har goda kunskaper att dela med oss av och bygga upp något kring, det är också något som är viktigt för att bygga en högskola som har kvalitét och som kan leverera saker och ting. Jag tror på allvar att det här skulle vara en viktig del.

Det är inte så att vi skulle utbilda tusentals lärare bara för att vi gör det här, utan det blir en liten begränsad utbildning tillsammans med andra utbildningsarrangörer som finns runtomkring oss och där vi hittar nya och intressanta samarbeten t.ex. mellan Åbo Akademi och varför inte högskolan i Gävle och några till som skulle kunna vara här. Jag tror nämligen på en utvecklad högskola för Åland. Det skulle vara bra för Åland att våga tro på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! För tydlighetens skull så får vi ännu en gång upprepa att det som utskottet har enats om är, att när det gäller behörighetskraven så ska det i den framtida åländska grundskoleförordningen ovillkorligen stå att de som har svensk utbildning automatiskt ska ha behörighet att undervisa i de årskurser som de är specialutbildade för. Svårare är det faktiskt inte.

Så den diskussion som fördes här i salen för en stund sedan är helt ovidkommande, därför att vi har enats politiskt. Alla grupperingar i lagtinget - frånsett Åländsk Demokrati som är i Portugal som vanligt - har enats om att det är så här vi ska hantera våra svenskutbildade ungdomar.

Vi har också angett att när det gäller övergången från magisternivå till master så ska vi hjälpa till och se på det. Och där kommer ledamot Ehns framtidsvision in som en viktig kugge i det hela.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Ledamot Jansson, tillika utskottets ordförande, och jag har samma syn på den här biten, vad vi har enats om och vad som står här. Det som har förvånat mig är den debatt och de diskussioner som har uppstått här, därför att jag delar synen på att vi har varit eniga kring de här bitarna.

Jag försöker exemplifiera det här med att det enda som vi egentligen gör är att mycket tydligare gå in och visa på att det finns flera vägar in att bli lärare också på Åland i framtiden. Det är inte bara en mastersexamen i årskurs 1-6, utan det kan också vara den här påbyggda kandidatexamen som ger grunden för att kunna undervisa i åldrarna som går från förskola upp till årskurs tre och från fyra till sex. Jag ser inte att vi har olika åsikter överhuvudtaget där, nej.

Ltl Harry Jansson, replik

Talman! Jag kan heller inte låta bli att påpeka att redan dagens lönesystem tar ju hänsyn till att man har både lägre och högre klasslärarexamen. Därmed så är det en försämring i lönenivån beroende på vilken nivå av utbildning man har, t.ex. magister eller master. Allting är ju redan på plats. Jag förstår inte heller indignationen i salen till den delen vad gäller ledamotens anförande.

När det gäller den framtida åländska skolan och utbildningen av lärare - med tanke på förfinskningen i Finland och med tanke på att Sverige kanske inte är lika attraktivt längre att söka sig till - så är väl det bästa av världar att åstadkomma det som ledamoten efterlyser. Där man har samarbete, där man har distansutbildning och naturligtvis nyttjar de befintliga lärosätena. Med dagens teknik så finns ju redan förutsättningarna att följa med undervisningen på ett helt annat sätt än i gårdagens värld.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Som jag har varit inne på tidigare så tycker jag att vi är på god väg att skapa en skola ännu bättre än den som redan i dag är bra, även när det gäller möjligheten att rekrytera personer som har läst sin utbildning varsomhelst i EU egentligen. Vi gör den mera rättssäker genom att vara tydligare i hur regelverket ska se ut och vi slår vakt om att vi på intet sätt vill sänka ambitionsnivåerna och kraven på vilken grundutbildning som dessa lärare ska ha. Där är vi överens, som jag ser det, som utgångspunkt. Åtminstone har vi varit det hittills. Jag upplever att ledamot Jansson och jag har varit det.

När det gäller högskolan så skulle jag hoppas att vi skulle vara långt, långt mycket mera vågade när det gäller dess utveckling. Vi gjorde en organisationsreform som vi egentligen aldrig har tagit vara på. Vi kallar det för en högskola men innehållet har inte förändrats, tyvärr. Och här skulle det finnas en jättechans.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack fru talman! Jag vill redan i det här skedet ge mitt stöd till ltl Axel Jonssons ändringsförslag som jag tycker att är ett bra förslag.

Jag trodde inte att jag skulle behöva uppleva den här debatten här i lagtinget idag.  Jag ställde själv upp för 40 år sedan i lagtinget på grund av att politiker då hade den åsikten att de som studerade i Sverige inte var så välkomna tillbaka till Åland på grund av att man inte ansåg att examensbehörigheten inte var tillräcklig. Sedan skedde det en förändring politiskt, så jag trodde inte att vi skulle behöva uppleva det här igen.

Det är många av våra ungdomar som far till Sverige och studerar. De blir kvar och jobbar där men sedan vill de komma hem. Det här lagförslaget som Axel Jonsson föreslår gör ju också att man vågar söka jobb på Åland för att få en ordinarie tjänst. Ingen vill komma hem och få ett tillfälligt jobb på ett år och bryta upp och ta familjen med sig till Åland. Det är ett stort steg för många att göra.

Någon gick het här i debatten och sade att ”tänk om eleven inte har någon behörig lärare, någon som inte kan”. Men hur kan man idag ha sådana som endast har gått ut gymnasiet att undervisa som lärare? Man tar ju in sådana när man inte har tillräckligt med folk och man inte får tagit i någon.

Många assistenter är sådana som hoppar in när lärarna är sjuka och de gör ett otroligt jobb. Men de har en urusel lön. Då duger de nog.

Om man har en högskoleexamen med pedagogisk inriktning som är utfärdad av en behörig myndighet i ett EES-land och man där ska kunna verka inom barnomsorg eller grundskola, så nog är det väl underligt om vi inte ska kunna godkänna det på Åland också. Kan det vara så svårt det här? Jag blir chockad av den här debatten som det har lett till. Jag tror inte att utbildningen på Åland försämras på något sätt.

Beträffande lönenivåer och sådant så är det inte vi i lagtinget som bestämmer det. Det är kollektivavtalsförhandlingar som gör det. Men stoppa inte några gränser för ålänningar som vill komma hem. Vi har ju sagt att vi vill ha hem dem. Så jag hoppas att lagtinget tar det lagförslag som Axel Jonsson har gjort. Han har inte gjort det i syfte att vinna röster i valet, för Axel Jonsson ställer inte upp i valet. Han gör det med tanke på de ålänningar som far ut och skaffar sig en utbildning och som i ett skede av sitt liv vill komma tillbaka till Åland och som kanske sitter här i parlamentet också. Sätt inte gränser när det inte behövs! Var i stället positiva och se möjligheter. För om man är högskoleexamensbehörig idag i ett annat EES-land så fattar jag inte att man inte skulle vara det på Åland. Jag begriper det absolut inte under några omständigheter!

Efter mig på talarlistan kommer Tony Asumaa att komma. Jag vill ha svar på frågan om hur hemspråksundervisningen ska göras och vad man har avsett när man kommit fram med lagförslaget, eftersom det i motiveringarna inte framkommer hur många elever det ska vara i en kommun. I Sverige har man ganska hårda krav på om det ska vara hemspråksundervisning. Där måste det vara minst fem elever. Det står det ingenting om i vårt lagförslag. Många tycker att det har gått för långt i Sverige och de har inte lärare till det. Det är omöjligt för oss om vi har 80 olika språk på Åland. Var ska vi få tag i dessa lärare när ni ställer de här kraven? Inte får vi någon från något EES-land i så fall heller. Det går ju inte ihop för er, bästa minister Asumaa, när du kommer in i salen. Svara på det! Jag stoppar här. Tack talman!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag tror inte att det finns något parti på Åland som inte vill att våra ungdomar ska komma tillbaka till Åland. Åtminstone tycker jag att det är väldigt viktigt att vi försöker arbeta för att få dem att komma tillbaka. Det är framförallt lärarutbildade som ofta vill komma tillbaka när de skaffar familj. Det är ett lätt jobb att ha vid sidan om en familj.

Däremot kan jag inte hålla med ltl Bert Häggblom, att om man har gått en årskurs 1-3 utbildning i Sverige så skulle man per automatik vara behörig för en 1-6. Man är inte behörig i Sverige, där man har utbildat sig, för mera än årskurs 1, 2 och 3. Då förstår jag inte varför man skulle utöka den kompetensen på Åland.

Däremot så tycker jag att om man kommer till Åland och har gått en lärarutbildning för årskurs 1-3 så ska man få möjlighet, t.ex. på högskolan på Åland, att komplettera sina studier för att då bli behörig för en 1-6 utbildning.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! Jag har själv haft förmånen att sitta i ett högstadiedistrikt där man anställde lärare. Jag anser att de har den kunskapen och det omdömet när de beslutar vem som ska anställas. Jag tror också att kommunerna har det. Det står i lagen ”verka inom motsvarande barnomsorgsverksamhet eller grundskola”. Det står ju i det här lagförslaget som ltl Axel Jonsson har framfört. Precis det som ltl Sara Kemetter är orolig för. Det är redan bevakat i det lagförslag som Axel Jonsson har framlagt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag kan inte hålla med. Jag anser att det egentligen är en form av nedrustning av läraryrket att ge mera behörighet än vad man är utbildad för.

Om jag går till en läkare och ska opereras så ser jag nog gärna att jag träffar en specialist som vet hur han eller hon opererar den sjukdom jag har. Inte skulle jag hellre gå till en allmänläkare för att få samma behandling.

Utbildning har betydelse menar jag. Läraryrket är väldigt komplext, ett väldigt svårt yrke och man kan också göra misstag om man inte har all utbildning. Jag tycker att det är tråkigt om vi skulle ha obehöriga lärare. Målet är ju att vi ska få så mycket behörig personal som möjligt.  Enligt mig har utbildning betydelse.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! Men om man är behörig i ett EES-land - det är det som är ”pointen” här - ska man inte då vara behörig i landskapet Åland så att vi inte kommer i den situation som var här för ett antal år sedan? Det var många obehöriga lärare, vi hade problem att få tag i behöriga. Nu har inte jag de aktuella siffrorna men minister Asumaa har säkert kunskap om hur många obehöriga lärare det finns i landskapet.

Jag tror inte att vi ska försvåra. Vi ska underlätta och se till att ålänningarna kan komma tillbaka hit där de är födda och uppvuxna. Bättre integration än det kan vi aldrig uppnå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Häggblom! Jag undrar i mitt stilla sinne varför det så ofta ska bli så vulgärt? På vilket sätt stoppar Åland lärare som vill komma till Åland? Det är bara att titta på alla våra grundskolor och se hur många lärare det finns som har utbildat sig i Sverige. Jag skulle säga att det är en stor majoritet som har gjort det.

Sedan undrar jag också varför ltl Bert Häggblom och de Obundna så gärna vill devalvera vår grundskola. Det är ju det som det handlar om i sista ändan. Du ska utbilda dig under en kortare tid i Sverige och bli behörig för årskurs 1-3 men du ska kunna jobba i årskurs 1-6 på Åland. Var finns då drivkraften att det ska löna sig att utbilda sig?

Givetvis ska det finnas goda möjligheter att komplettera sin utbildning så att man blir behörig även på Åland. Men att devalvera utbildningen så här några veckor före valet känns för mig väldigt märkligt.

Vi ska vara stolta över vår åländska skola. Den kvalitén har kommit till av några orsaker. Inte genom att vi har devalverat kompetensen för den personal som jobbar i skolan.

Talmannen

Jag vill uppmärksamma Holmberg att repliktiden för ett litet tag sedan var slut.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! Men det här lagförslaget devalverar ju ingenting. Det ordet står inte överhuvudtaget i lagförslaget.

Om man är behörig i ett EES-land, varför skulle man då inte vara behörig på Åland inom motsvarande barnomsorgsverksamhet och grundskola på Åland, som man har fått utbildning för och som alla EES-länder har godkänt? Hur svårt kan det vara!

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Det är klart att det är upp till kommunerna, skolorna och skoldistrikten att avgöra hur man har årskurserna 1-6 indelade. Det ska vi inte bestämma om här. Men för mig är det en självklarhet att om man har behöriga lärare i årskurs 1-6 så har man en större flexibilitet också att idka skolverksamhet. Man har lättare att hålla tjänsterna nere men också ekonomin. Och i sista ändan handlar ju allt om pengar egentligen i mångt och mycket, också i skolorna. Man kan lägga pengarna på rätta ställen. Man kan bedriva en bra kvalitativ skolverksamhet genom att just ha de rätta tjänsterna.

Om de Obundna önskar att man ska devalvera även det så är det märkligt för mig. Men man kanske ska öka landskapsandelarna!

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! Obunden samling kommer inte att vara de som kommer att sänka understödet till kommunerna utan tvärtom se till att landskapsandelarna återställs och se till att grundskolan har pengar att verka kvalitativt och också ha de bästa lärarna som de själv avgör. Där behöver nog ltl John Holmberg inte vara orolig.

Men John Holmberg har suttit i den regering som devalverar kommunerna och som har tagit pengar av kommunerna - 4 miljoner - de senaste åren. Vad leder det till? Räkna ut själv!

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack fru talman! Man märker att det börjar bli de sista debatterna som lagtinget håller, för folk är väldigt ivriga och engagerade. Det tycker jag att är trevligt, speciellt när det gäller ett område som jag brinner så oerhört mycket för.

För Socialdemokraterna så har utbildning betydelse. Det är väldigt viktigt var du utbildar dig, hur långt du utbildar dig och att du utbildar dig om du ska jobba i våra skolor.

Vad betyder det då att studera till lärare? Vad innebär det egentligen? I Finland har vi ett väldigt svårt antagningssystem. Som ni vet kommer man in nuförtiden i första hand på betyg och efter det är det många inträdesprov. Så det är ganska svårt. Det är faktiskt få ålänningar som har möjlighet att studera på ”Peffan” eller eventuellt i Helsingfors.

Att jobba som klasslärare så är ens dag full av liv och rörelse. Man studerar tillsammans med eleverna naturen, man organiserar idrottsverksamheter, man besöker barn- och ungdomsbibliotek, man musicerar, man gör experiment, man fotograferar, läser, skriver, räknar, slöjdar och skapar.

Det är inte vem som helst som är lämpad att sköta våra barn i åldern 6-12 år. Det är en väldigt mångsidig utbildning och det utvecklar personen väldigt socialt kunskapsmässigt. Man måste också lära sig hur barn lär sig men också deras utveckling och hur man kan stöda den.

När man söker in till lärarutbildning i Sverige så vet vi i dag att den svenska skolan har problem. Det betyder att idag är det den lägsta högskolepoängen som behövs för att komma in. Därför har man - precis som det kom fram här i en replikväxling - förändrat lärarutbildningen på grund av att det är så väldigt få som vill studera till lärare och det därför har varit en grym brist. Så man har splittrat upp lärarutbildningen i en för de små barnen, en för de äldre barnen och sedan för högstadiet.

Vi har också en privatisering av lärarutbildningen vilket också gör en skillnad i vilken utbildning du går. Du kanske blir en väldigt behörig och duktig lärare om du går i Uppsala eller Örebro. Men sedan finns det också universitet i Sverige som helt enkelt inte har samma kvalitét på sin utbildning.

I Finland har vi inte privatiserat och därmed kan vi garantera att de lärare som är utbildade i Finland också har en väldigt hög och kvalitativ examen.

När du har studerat till klasslärare i en 1-6 skola så ska du kunna undervisa i alla ämnen. Det betyder att du ska klara av att undervisa både i musik, språk, matematik och i svenska. Det sätter också våra små skolor i en svår situation om vi plötsligt skulle anställa bara 1-3 lärare för kanske de inte känner sig trygga i att börja undervisa 4-6 elever.

Socialdemokraterna vill höja lärarnas status och därför har vi stött den här lagstiftningen. Vi tycker att det är bra att förskolelärare ska läsa 180 studiepoäng och ha en kandidatexamen. De satsar ändå på tidiga insatser, de hjälper och handleder våra elever och våra barn för att de ska utvecklas och i ett tidigt skede sätta in rätt insatser mot t.ex. läs- och skrivsvårigheter eller matematiksvårigheter, diskalkyli osv. Vi tycker att det är bra att en klasslärare ska läsa 300 ECTS-poäng.  Det tycker vi att är bra för då blir man också mera kompetent för att hantera de svåra problem som man ändå står ut med och måste hantera i skolorna.

Jag har jobbat i alla tre distrikt och där har rektorerna gjort den bedömningen att de mest erfarna, de lärare som har den längsta utbildningen, dem sätter vi i årskurs 1-3 att undervisa. Det är de som får ta hand om ettorna. Varför? För att det är absolut då som man måste sätta in alla resurser som man har. För får man en jättebra start i skolan så är det inte så svårt när man kommer till fyran, femman och sexan att lära sig fysik och kemi och lite mera avancerad matematik, för man har en väldigt bra grund.

Den här diskussionen tycker jag att har blivit mycket absurd och jag känner på något sätt inte igen lagtinget och de diskussioner som jag tycker att man annars har haft kring utbildning.

Att säga som en behörig myndighet i en EES-stat, att om man har en sådan utbildning så ska man också vara behörig på Åland, så tycker jag inte att man har tänkt hela vägen ut. Det betyder att t.ex. bildningsnämnden i Jomala kommun ska veta och kunna validera en lärarutbildning - från till exempel Italien - ifall man är behörig för att klara av allt det som krävs i årskurs 1-6. Hur kan vi sätta det ansvaret på en politiskt tillsatt nämnd, när man t.ex. i Sverige också måste komplettera? Har man en lärarutbildning från ett EES-land som inte riktigt ställer de krav som Sverige kräver så måste man komplettera. Varför skulle vi då inte behöva komplettera här på Åland? Det är för mig absurt. Varför skulle vi sänka behörighetskraven och sänka nivån på läraryrket? I slutändan är det våra barn vi sänker och det kommer jag aldrig att gå med på. Tack!

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag vill bara rätta missuppfattningen att en eventuell bildningsnämnd skulle behöva göra en analys av om en italiensk utbildning duger innehållsmässigt. Det räcker ju att konstatera att det finns en giltig italiensk utbildning och därmed är man behörig. Om det sedan uppstår en situation där man har flera kandidater som har utbildning från olika länder så måste man förstås - som jag antar att man alltid gör - göra en meritvärdering av de sökande. Det handlar bara om att se till att vi får flera behöriga sökande till våra tjänster, men behovet att utvärdera deras meriter föreligger fortfarande. Det finns idag och det kommer att fortsätta, oberoende av vilket förslag vi väljer att gå in för här ifrån lagtingets sida, så det ger ju ytterligare bara möjligheter. Framförallt för dem som vill flytta hem och jobba på Åland. Jag förstår inte varför man målar upp ett krisscenario på det här sättet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Att validera en utbildning är ingen lätt sak. Om det kommer en sökande där en har en italiensk lärarutbildning, en annan har kanske en från Storbritannien, en tredje har en från Ungern, en fjärde från Sverige och en femte från Finland så ska den här nämnden sätta sig ner och konstatera att ”okej, de är alla lika mycket värda” fast de inte är det ens i Sverige. För om du har en utbildning från Italien i Sverige så måste den ju kompletteras enligt svensk lagstiftning. Men här skulle vi inte behöva göra det. Så där ser jag redan nu att vi sänker det.

Mitt förslag är, att om man har läst en lärarutbildning i Italien så är det klart att våra tjänstemän som har den yrkeskunskapen ska göra en validering och titta att ”jaha, det och det och det saknas” och så tycker jag att vi kan erbjuda, t.ex. via högskolan på Åland möjlighet att komplettera så att den här människan blir behörig och kan börja jobba i våra skolor.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är precis det här som EU är till för. Att få bort den här typen av protektionistiskt tänkande. Man har en erfarenhet av att alla länder står var för sig och tycker att deras utbildningar är de bästa. ”Vi är de enda som duger” och så står man och strider med varandra och säger att ”nej, era lärare duger inte i vårt land”.  Alla vet bästa själva.

Det enda sättet att lösa det är att försöka vidga sina vyer och tänka att den finns också goda krafter som kommer utifrån, inte minst från Sverige dit majoriteten av våra egna ungdomar åker och studerar. Varför ska vi då säga att den utbildning som de får där inte duger, trots att den, som det har redogjorts för här i debatten, motsvarar fyra års högskoleutbildning. Jag tycker att det är absurt, inskränkt och protektionistiskt. Det förvånar att det kommer från Socialdemokraterna.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Alla lärarutbildningar i Europa är inte, enligt mig, jämförbara. Jag är helt övertygad om att det finns en orsak till varför Finland och Åland har de bästa PISA-resultaten i hela världen. Varför är vi så unika att man kommer hit och tittar på våra skolor, diskuterar och intervjuar våra lärare och gör analys på analys på analys. ”Varför är ni så bra?” Ja - visar all forskning - för att vi har den bästa lärarutbildningen. Vi satsar på hög status för våra lärare, hög akademisk grad och vi har också hög lärarstatus i vårt land. Varför vill Ålands Framtid sänka den och därmed sänka utbildningsnivån för våra barn? Det är mig helt absurt. Jag säger det igen. Mitt parti kommer inte att gå med på det!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Tony Asumaa

Fru talman! Varje dag går tretusen barn och ungdomar till våra grundskolor. Varje år går 620 lärare till våra grundskolor för att lära våra barn. Av dem har vi 2 000 i vårt lågstadium och 1 000 i vårt högstadium. Vi har en otroligt kompetent lärarkår och framförallt många lärare. Över 80 procent är kompetenta lärare. Det är inte vårt problem. Hälften är utbildade i Finland och hälften är utbildade i Sverige. UNESCO har ringt mig och frågat ”hur klarar ni er så bra?” Jag kommer inte på något annat svar än att säga ”troligtvis för att vi har lärare utbildade både i Finland och i Sverige”. Det tror jag att är mixen. Det lite militäriska från Finland och mera konsensus från Sverige med kreativitet. Det är här jag tror att vårt framgångskoncept ligger. Vi har otroligt bra resultat i PISA, vi har otroligt duktiga lärare och vi har otroligt duktiga elever.

Vi har en grundskolelag som är från 1995. Tills idag har man inte haft ett verktyg som har varit modernt. Det är därför som vi sitter här idag och kan ge dem det bästa verktyget till våra lärare men också till våra elever, allt från elevhälsa och allting, för att vi ska bli ännu bättre. Den här nya lagen ”landskapslag om barnomsorg och grundskola” är ett instrument för dem. Som den ser ut nu så blir det kanske så att vi får ett nytt verktyg därute för att göra vardagen lättare och modernare och skolan modernare och resultaten ännu bättre.

Vad gäller våra tjänstemän så kommer jag att stå upp för dem till sista dag. Det har jag gjort från första dagen och det kommer jag att göra till sista dagen. De har de verktyg som vi levererar härifrån. Och flera av de vassaste knivarna råkar sitta häruppe på läktaren. Det är vårt ansvar att ge dessa verktyg så att de också kan göra sitt jobb på rätt sätt.

Vi har en förordning som är föråldrad, vi har en grundskolelag som är föråldrad och det är mycket som är föråldrat. Lärarutbildningarna ändras runtomkring oss. Lärarlyftet i Sverige år 2011 var det som skapade den här situationen som vi har diskuterat här nu. Inte den finska lärarutbildningen. Lärarlyftet gjorde att man där började ge kompetens endast för F -3 eller 4 - 6. Lärarna får inte mera kompetens än det, inte i sitt eget hemland ens.

I Finland har man haft en kompetens som har omfattat årskurs 1-6 och grundskoleförordningen reglerar just 1-6. Därför tycker jag att lag- och kulturutskottets utlåtande och skrivelser är jättebra, för det öppnar upp att skriva om förordningen och också att den ska kunna anpassas till den svenska lärarutbildningen.  Då har våra tjänstemän de verktyg som de faktiskt vill ha.

Vad gäller erkännandet. Alla lärare som kommer till Åland som har svensk och finsk examen är behöriga. Det är inte fråga om det. Men det är beroende på till vilken tjänst. I kommunerna har vi inte sådana tjänster som man utbildar sig för i Sverige. Det är därför som landskapsregeringen hamnar lite i kläm. Så jag hoppas att man också ute i kommunerna tittar på att man har sådana tjänster. Alla är behöriga, men genom att förordningen reglerar årskurs 1-6 så blir de villkorligt behöriga för att kunna komplettera och få full behörighet.

Jag förstår att det finns små kommuner som måste ha lärare över hela spannet och så finns det större kommuner med större skolor där man kan inrätta sådana tjänster. Så jag önskar att man tittar på det ute i kommunerna. Själv ska jag ställa upp i kommunalvalet så jag ska också titta på det i Lemland. Men också att man i lagtinget framöver kan driva på det.

Vad gäller kompletteringen så är läraryrket ett reglerat yrke enligt EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv. Det är ju det som också gör att vi måste bedöma vad de har för kompetens. Skulle det vara oreglerat så då skulle det vara oreglerat och då kanske vi anställde vem som helst. Men genom att det är ett reglerat yrke så behöver vi följa EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv och vi behöver följa grundskoleförordningen. Det är det som har varit våra instrument i landskapsregeringen och för våra tjänstemän. Det är inte våra tjänstemän som har hittat på reglerna för kompletteringar. Det är våra skoldistrikt. Det är våra skoldirektörer som har bett om dem, för de vet inte hur det ska hanteras därute eftersom instrumenten är föråldrade. På basen av det har tjänstemännen på landskapsregeringen utarbetat det så att de ska få lite riktlinjer för hur man ska bedöma när man har flera sökande. Så det är med bästa goda vilja vi har gjort det. Våra tjänstemän har begärt det och kompletteringsåtgärderna har gjorts tillsammans med skoldirektörerna ute i skoldistrikten. Det är de som också har godkänt dem. Så jag hoppas att man också har förståelse för det.

Och vi välkomnar alla lärare till Åland och det har vi alltid gjort.

Vi vet att vi i våras hade 42 studerande som studerade till lärare i Sverige. Ungefär 40 yrkeskvalifikationer erkänns per år. 40 stycken! Det är nu på senaste tid som de har börjat bli färdiga från den utbildning som startade år 2011 och som det kommer flera. Det har inte handlat om så många per år tidigare, kanske ett tiotal. Men det ökar hela tiden. Det är därför otroligt viktigt att våra tjänstemän får verktygen att hantera de här situationerna.

Med de avslutande orden kommer jag att lova att det här är mitt sista anförande i det här lagtinget. Mitt första anförande var för åtta år sedan och det tog jag i misstag. Roger Nordlund satt i talarstolen och vi pratade om svensk tid och jag skulle ta replik, men det var för sent att ta replik så jag hamnade upp på mitt första anförande och pratade om svensk tid. Då var Roger Nordlund och jag ensamma här i salen! Tack för mig!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack minister Asumaa för förtydligandet just kring kvalifikationsdirektiven och valideringen och hur oerhört viktig del det faktiskt är. Så jag tackar för det förtydligandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack fru talman! Jag vill tacka ministern för alla insatser och önska en fortsatt trivsam yrkeskarriär efter det att ministern snart lämnar sin post. Tack för insatserna!

Jag tänker inte gå närmare in på den kritik som jag har riktat mot det sätt som våra ungdomar har behandlats på. Jag konstaterar att det sätt vi behandlar utbildade på den svenska sidan jämfört med hur man gör i Finland och i övrigt tycks ju avvika. Det finner jag märkligt med tanke på vårt behov av också svenskutbildade lärare.

 Jag är också lite förvånad över att man i samband med att man har bedömt våra ungdomars utbildningar, varför inte utbildningsavdelningen har konstaterat att man är behörig för 1-3 och 4-6 och sedan hade det varit upp till kommunerna själva som arbetsgivare att bestämma att man inrättar sådana tjänster. Varför har inte utbildningsavdelningen visat vägen i stället för att sätta upp hinder?

Till sist. Det här som kallas lämplighetsprovet som skulle vara ett alternativ till anpassningsperiod. Har det nått en slutlig utformning än vad som nämns i besluten?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Vad gäller våra ungdomar som studerar i Sverige så har alla fått brev och information om hur systemet är och vilka verktyg som finns och de har blivit informerade om vad det är som gäller.

Det är lite ”råddigt” det här brevet men så här ser det ut (skratt). Man pratar också om F-3 och 4-6 och hur det påverkar. Att de är behöriga och att alla är välkomna.

Men genom att grundskoleförordningen bestämmer det här så kan ju inte tjänstemännen göra annat än följa den. Därför är det otroligt bra att lag- och kulturutskottet gör den här skrivningen och också att förordningen behöver ses över och att det också gäller svensk examen. Det här har varit så att säga klarerat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för det inledande svaret. Då vill jag igen påminna om att vi har exakt samma system som Finland genom att vår utbildningsavdelning utgår från det finska systemet i och med att vi hänvisar till den finska förordningen. Ändå anser man där att det är möjligt att konstatera att en i Sverige utbildad som har tillräcklig yrkeskompetens i utbildningen är möjligt för årskurs 1-6. Så inte kan vi påstå att det är vårt eget regelverk som förhindrar utbildningsavdelningen för att faktiskt säga att man är behörig för den och den årskategorin. Där ser jag en av de felande länkarna i det system som vi har haft.

Men nu har ministern medverkat till att vi får en grundskolelag på plats och så får vi se till att det som utskottet betonar när det gäller den här frågan också fullföljs via en ny förordning.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Alla i den här salen känner till att Åland som ett självstyrt område i riket Finland har egen behörighet på utbildningsområdet. Då gör vi vårt eget jobb så att säga. Vi frågar inte Finland om vi har gjort rätt eller om vi har gjort fel. Vi litar på vår kompetens också i det här fallet.

Som jag sade så har vi drygt 40 erkännanden per år och ingen har överklagat de senaste åren att det skulle ha gjorts felbedömningar. Det finns säkert fall där man kan tycka olika, men det är inte politik utan det är med de verktyg som man har och de yrkesmässiga bedömningar man gör. Vi måste också lita så mycket på oss själva på Åland - när vi har egen behörighet inom utbildningsområdet – att vi kan ta egna beslut.

Vad gäller lämplighetsprovets utformning så har högskolan på Åland fått uppdraget att göra det. Så det ska bli lätt att komplettera om man vill ha mera behörighet än man har i sitt examensbetyg. Man behöver inte åka härifrån utan det kan göras på högskolan på hemmaplan på Åland. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att det är ett bra förtydligande att tjänstemännen förstås gör så gott de kan utifrån de regelverk som vi har satt i lag och - framförallt i det här fallet - i förordning. I det här lagförslaget som vi nu diskuterar så föreslås det ju ingen förändring vad gäller behörighetsvillkoren. De ska fortfarande regleras i förordning.

Därför är min fråga till ministern, att vad har man gjort under mandatperioden för att utveckla den här förordningen så att man kunde vara mera välkomnande mot lärarna som har utbildning från Sverige? På vilket sätt har man ändrat förordningen för att möjliggöra det här? Det skulle också ge tjänstemännen bättre verktyg att se till att vi är öppna och välkomnande för alla oavsett utbildningsbakgrund. På vilket sätt har man ändrat förordningen?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Grundskolelagen är från 1995 och grundskoleförordningen är ÅFS 1995. Inte har vi gjort någon ändring. Vi har hela tiden sagt att vi tar det i samband med revideringen av grundskolelagen, likaväl som vi också arbetar med att uppdatera och modernisera läroplanen så att de alla går hand i hand. Men intentionen har hela tiden varit att det ska underlätta att vi också kan erkänna de svenska examina som står i betygen vad gäller lärare rakt av. Intentionen har varit så från början men vi tar det samtidigt och då har vi hela paketet på plats så att lagen och förordningen inte är motstridiga. Det är svaret.

Ltl Axel Jonsson, replik

Man har ju uppenbarligen insett problematiken eftersom man har skickat brev till dem som studerar till lärare i Sverige och förklarat systemet som gäller idag. Men det är samtidigt lite märkligt att grundskolelagen som vi behandlar i detta nu inte innebär någon förändring för förordningen vad gäller behörighetsvillkoren. Till den delen hade ju landskapsregeringen kunnat förtydliga och förbättra förordningen utan några lagändringar. Lagförslaget innebär ingen förändring i det avseendet vad gäller behörighetsvillkoren.

Varför har man inte utvecklat förordningen så att åtminstone behörighetsfrågan skulle vara löst? Det hade väl varit ett bra sätt att se till att lösa den här problematiken. Nu har man ju haft fyra år på sig men inte gjort någonting utan överlämnar det här till nästa regering. Och det kan jag tycka att är beklagligt.

Minister Tony Asumaa, replik

Ja, det var som jag sade att vi ville ha det att gå hand i hand. Axel Jonsson har också haft tid på sig från 2011 att lämna in en åtgärdsmotion för att ändra förordningen men det har vi inte heller fått oss tillhanda här i lagtinget. Kanske vi alla bär det ansvaret, att varför har vi ingenting gjort? Man kan alltid göra mera och man kan göra bättre och vi försöker väl se positivt på allting och utveckla det åländska samhället också framöver.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Föreläggs förslaget till landskapslag om barnomsorg och grundskola per del där ändringsförslag inte aviserats och i övrigt kapitel för kapitel. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs Del I. Godkänd.

Föreläggs Del II. Godkänd.

Föreläggs Del III. Godkänd.

Föreläggs Del IV. Godkänd.

Föreläggs Del V. Kapitel 1. Godkänt.

Kapitel 2. Begärs ordet?

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag föreslår att 5 § i 2 kap. ges den lydelse som framgår av det utdelade ändringsförslaget.

Ltl Bert Häggblom

Jag understöder ltl Axel Jonssons ändringsförslag.  Jag vill också avisera att jag kommer att yrka på öppen omröstning.

Talmannen

Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Bert Häggblom, har föreslagit att 5 § godkänns i den lydelse den har i det utdelade ändringsförslaget.

Omröstning kommer därför att verkställas.

Omröstningen sker nu för första gången genom knapptryckning. Det betyder att det inte finns något behov av öppen omröstning. På skärmarna framme i salen kommer det att finnas en översiktsbild och efter omröstningen kommer det att framgå av protokollet hur var och en har röstat. När systemet tas i bruk i sin helhet kommer omröstningsresultatet dessutom genast att synas på hemsidan. Talmannen informerar förstås också muntligen om resultatet.

Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Axel Jonssons ändringsförslag, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag önskar få det elektroniskt bytt att jag inte sitter som talman för jag kan inte rösta nu.

Talmannen

Jaha, det är alltså så att tekniken inte riktigt fungerar. Då återgår vi till namnupprop. Det kommer att lösa sig på sikt. Det är bra att vi får prova nu medan vi alla som har varit här ett tag kan prova.

Lagtingsdirektören

Det är så att jag borde ha skiftat talman före omröstningen äger rum. Det är det som komplicerar det hela. Så det blev lite mycket på en gång helt enkelt.

Talmannen

Jag tror inte att det har så stor betydelse.

De ledamöter som röstar för utskottets betänkande, det vill säga som röstar ja, stiger upp nu. Har det begärts öppen omröstning? Då så, då så!

Understöds öppen omröstning? Öppen omröstning är begärd varför den kommer att verkställas.

Jag ber lagtingsledamöterna Annette Holmberg-Jansson och Harry Jansson att biträda vid omröstningen.

Upprop.

Omröstningen har givit vid handen 15 ja-röster 5 nej- röster 2 avstår och 8 är frånvarande. Majoritet för utskottets betänkande.

Lagtinget har alltså godkänt lagtexten enligt utskottets betänkande.

Föreläggs Del VI. Godkänd.

Föreläggs Del VII. Godkänd.

Föreläggs Del VIII. Godkänd.

Föreläggs ikraftträdelsebestämmelsen. Godkänd.

Lagens rubrik. Godkänd.

Lagens ingress. Godkänd.

Lagförslagets första behandling är avslutad.