Första behandling

  • Utdrag ur protokollet

     



    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: Ltla Ulla-Britt Dahl och Åke Mattsson) Ltl Åke Mattsson anlände efter uppropet.

    28 ledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ulla-Britt Dahl på grund av sjukdom.

    Beviljas.

     

    Bordläggning ärende 1

    Lagutskottets betänkande nr 3/2008-2009 angående förordning om bifall till utkast till förordning om sättande i kraft av protokollet om register över utsläpp och överföringar av föroreningar. (RP 2/2008-2009).

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 7 januari 2009. Godkänt.

     

    Första behandling ärende 2

    Finansutskottets betänkande nr 3/2008-2009 om höjning av landskapsandelarna för socialvården. (FR 7/2008-2009).

    Först tillåts allmän diskussion.

    Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats. Diskussion.

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Herr talman! Utskottet har behandlat framställningen enligt korta protokollet och vi har ingenting att anföra i ärendet och föreslår att lagförslaget antas utan ändringar. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att beakta de synpunkter som lagutskottet framför i sitt utlåtande gällande ikraftträdelsebestämmelserna ifråga om de lagar som skall antas enligt 20 § 3 mom. självstyrelselagen. Tack!

    Ltl Olof Erland:

    Herr talman! Man kan se den här framställningen och betänkandet från olika perspektiv. Jag anser att den här framställningen sammanfattar åtminstone sju synnerligen väsentliga ståndpunkter när det gäller den åländska självstyrelsen.

    För det första så handlar det om statens skattepolitik hur den inverkar på Åland d.v.s. att man inför i statens budget ett skatteavdrag via kommunalskatten som påverkar medborgarna på Åland på olika sätt. I det här fallet kan man säga att det är på ett positivt sätt. Det sänker skatten för dem som har lägre löner och dels passar det in i den allmänna skattepolitiken. Det passar också in i konjunkturläget, d.v.s. man ökar konsumtionsutrymmet för medborgarna.

    En andra aspekt är landskapsregeringens och landskapets möjligheter att bedriva skattepolitik. I det här fallet kan man antingen låta bli att göra någonting, låta skatten få genomslag och låta kommunerna få en sänkning av sina inkomster med ungefär 1,8 miljoner. Landskapsregeringen har valt att kompensera kommunerna för det här och det är helt riktigt. Det är alltså inte en kommunalinkomstpolitik som man skall föra via riksregeringens skattepolitik.

    Ytterligare en aspekt, den tredje är fördelningseffekterna av det förslag som landskapsregeringen har lagt. Det är alltså en intressant konstruktion att man går via landskapsandelarna och sätter en viss procent på den sociala sektorn. Det här ger en viss specifik fördelning för de åländska kommunerna. De kompenseras med en riktad kompensation. Den kan man diskutera, den slår inte jämt över medborgarna utan den slår jämt över kommunernas andel av de sociala utgifterna via landskapsandelarna.

    Sedan herr talman kunde jag på skämt säga att det är bra att talmanskonferensen har reserverat tre dagar för diskussionerna av dessa frågor så jag fortsätter med mina punkter.

    Verkställandet av ändringen av den här framställningen från landskapet har utgått ifrån att konsumentrådgivningen kommer att föras över till staten. Nu är det så av olika skäl som kommer att diskuteras, kanske idag men i kommande behandling av President framställningar. Det har diskuterats flera omgångar redan. Det gäller det faktum att riksdagen har tagit ett beslut om ändring av självstyrelselagen på ett sådant sätt som strider mot, hur man skall uttrycka det i milda ordalag, formalia. Det är det mildaste man kan säga med konsekvenser som är omfattande.

    Finansutskottet har begärt utlåtande från lagutskottet som finns bifogat till det här betänkandet och där har vi svarat på den frågan. Kan man verkställa den här lagen och sätta den ikraft utan att ändra den med hänsyn taget till konsumentrådgivningen som inte ännu har fått två parallella beslut dels i riksdagen och dels i lagtinget när det gäller ändring av självstyrelselagen? Lagutskottets svar är att det kan man göra och det finns ingenting i lagtexten som säger någonting om konsumentrådgivningen, däremot i motiveringarna och i den tabell som finns i framställningen så finns konsumentrådgivningen upptagen till 42 000 euro. Man kan säga att det är ett fel i tabellen i det här läget när lagtinget skall anta den här lagen med detta fel. Det skall sättas i relation till 1,8 miljoner och det är av ringa betydelse och landskapsregeringen kan återkomma till detta om det behövs om det dröjer länge innan självstyrelselagen gällande konsumentrådgivningen träder ikraft. Om den nu kommer att göra det?

    Sen är det ytterligare några saker som lagutskottet har tagit in i sitt yttrande. Det gäller sättet att besluta om ändringar i självstyrelselagen. I vårt utlåtande har vi pekat på de väsentligaste felen som har begåtts i den här processen. Det första felet är Handels- och industriministeriets handläggning av ärendet. Man har inte tillsett att det pågår två parallella processer när det gäller att ta fram en proposition och beslutsunderlag för detta. Det andra större felet är riksdagens behandling av att ta beslut på det sätt man har gjort utan att höra grundlagsutskottet. Dessa två instanser är utanför vår egen kontroll och man kan naturligtvis i den fortsatta processen hitta sådant som kunde ha gjorts annorlunda. Men detta är de två grundläggande felen så vitt jag kan bedöma och det som lagutskottet har lyft fram. Där har landskapsregeringen nu i kontakt med Justitieministeriet ha fått till stånd en ändring av detta att vi har fått en proposition om självstyrelselagen. Men man måste gå vidare och se över hela systemet. Det är fråga om ett säkerhetssystem. Det skall alltså finnas den medvetenheten att man kan göra misstag i flera olika instanser, större eller mindre men i de fall det görs så skall det finnas säkerhet att man fångar upp det. Det har nu gjorts i ett sent skede visserligen. Men det har gjorts och lagutskottet har redan börjat behandla President framställningen som vi fick på bordet i förrgår och där finns det anledning att se hur detta fungerar. Även om parallellen kan tyckas långsökt kan man se vad som händer i andra säkerhetssystem som är mera tekniska, t.ex. flygtrafiken. Då har man en grundläggande princip som säger att olyckor är normala. Det är ingenting som händer onormalt eller överraskande utan flygtrafik och andra tekniska system, kärnkraft o.s.v. bygger på principen att man måste ha minst dubbla säkerhetssystem. Alltså i detta fall måste man se till att om det sker ett misstag på ministerienivå skall det fångas upp särskilt i riksdagen. Vi kan inte ha ett sådant självstyrelsepolitiskt ändringssystem som betyder att vi från Åland skall hålla reda på vad ministerierna gör, vad riksdagen gör o.s.v. Om jag har förstått tidigare riksdagsmäns inlägg rätt, särskilt Gunnar Janssons, har han sagt också om riksdagens säkerhetssystem att det finns flera olika mekanismer för att fånga upp den självstyrelselagsförändringsproposition.

    Herr talman! Jag tar tid på mig i det här fallet eftersom det gäller synnerligen väsentliga självstyrelsepolitiska frågor.

    Sedan har vi en punkt som vi i lagutskottet har sett som väsentligt. Det vill säga ikraftträdandet av en lag som skall kunna göras snabbt enligt 20 § i självstyrelselagen. Där har vi fört ett kort resonemang och föreslagit en formulering. Finansutskottet har lämnat den frågan öppen för landskapsregeringen att utreda närmare i framtiden. Det är kanske klokt gjort i det här läget. Det handlar om att lagtinget kan bemyndiga och det är den första utgångspunkten och sedan skall det göras på ett visst sätt och det görs i enlighet med 20 § 3 mom. Det kan formuleras att man hänvisar till vilka möjligheter man har enligt 3 mom. d.v.s. att man kan göra det helt eller delvis. Man kan låta bli att särskilt besluta om att den träder ikraft.

    Med det här inlägget herr talman, har jag velat lyfta fram att även i tillsynes små ärenden finns det många principiella synpunkter som är otroligt viktiga att man granskar och överväger vad som skall göras och vad konsekvenserna är av det man har föreslagit. I det här fallet är det skattepolitik å ena sidan och självstyrelsepolitik å andra sidan.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag sade tidigare att självstyrelsen sitter i baksätet när vi har processen med statens skattepolitik om fördelningen mellan arbetsuppgifterna mellan staten och kommunen. Självstyrelsen blir att göra brandkårsutryckningar gång på gång för att överhuvudtaget få det att fungera. Det som jag reagerade på när ltl Olof Erland sade att man har en riktad kompensation till kommunerna för statens skattesänkning. Det vill säga kompensation via de sociala andelarna. Det är helt riktigt. Jag uppfattade också att han sade att det slår jämt mellan kommunerna. Den uppfattningen har jag inte. Det jag tycker är det felaktiga med den här kompensationen är att de kommuner som redan tidigare har väldigt höga kostnader för den sociala verksamheten får mera på det sätt kompensationen är uppbyggd på. Det försökte jag få finansutskottet att titta på.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Jag tror inte jag sade att det slår jämt utan det slår ojämnt. Det är alltså en kompensation som bygger på en viss fördelning som från början är ojämn. Det är det jag menar att kunde vara värt att diskutera om man skall ha den här fördelningen. När det gäller att vi sitter i baksätet, är det möjligt att ltl Anders Eriksson som får tala för sig själv i det fallet sitter där. För min egen del tycker jag att vi har ett fantastiskt fordon, den åländska självstyrelsen och det är vi som styr på de vägar vi har att styra på nämligen självstyrelsen. Den är precis det jag har sagt i dessa sju punkter att vi har en massa saker att göra och överväga. Vi kan utnyttja skattepolitiken på ett ganska smart sätt tycker jag. Vi har samfundsskatten som vi fördelar själva. Vi har kompensation för landskapskapitalinkomstskatten och vi har det här exemplet. Självstyrelsen ger möjlighet om man vill sätta sig i framsätet och styra.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Igen, det jag tror att de flesta av oss har noterat, är att det som har skett på rikssidan och de konsekvenser det har fått för självstyrelsen, är det definitivt inte självstyrelsen som har styrt. Det vi har kunnat göra är att försöka reda upp konsekvenserna utan att det överhuvudtaget har funnit någon klar självstyrelsepolitisk tanke för vad vi har velat uppnå med hela den här processen. Jag uppfattade att ltl Olof Erland, men det är mycket möjligt att jag missförstod, sade att det slår jämt mellan kommunerna. Det ville jag påpeka att jag tycker att det inte gör. Det olyckliga med den här kompensationen, och det vore intressant att höra hur ltl Olof Erland ser på det, är att det kommunerna som redan har de högsta kostnaderna för den sociala verksamheten får mera. Kommunerna borde i stället ha fokus på att försöka få ned kostnaderna för den sociala verksamheten. För de flesta kommuner står den för långt över hälften av kommunernas budget.

     

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Åter igen det slår definitiv inte jämt. Definitivt inte. Har jag sagt det har jag gjort en felsägning. Lagutskottet har gjort ett utlåtande, vi har inte gjort en bedömning av hur de här kompensationerna slår. Jag pekar på att det är värt att diskutera. De olyckshändelser som har skett i det här fallet, är det klart att man kan stå och oja sig över och tycka att allt är fel och att vi måste ta något annat system, en annan självstyrelse eller ingen självstyrelse eller självständighet. Men det är massor av händelser som slår mot oss som i misstag har gjorts i världen. Vi borde skylla vår ekonomiska situation på Leeman Brothers eller USA:s supreme räntor o.s.v. Det kan vi ägna mycket tid åt men det viktiga är att vi använder de instrument vi har till det handlingsutrymmet vi har. Det är det jag har försökt påpeka med dessa sju punkter. Vi har massor med jobb i det här lagtinget. Vi behöver inte diskutera den här frågan i tre dagar.

    TALMANNEN: Tiden är ute.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Tack herr talman! I lagutskottet utlåtande till finansutskottet tar man upp den famösa behandlingen av självstyrelsen på ett sakenligt sätt och vi får orsak att återkomma till den frågan bl.a. i lagutskottets behandling av Presidentens framställning. Men här pekar man finger alldeles korrekt mot regeringens behandling av frågan och riksdagens behandling av frågan. Ltl Olof Erland och jag har bägge suttit i landskapsstyrelser och vet att det gäller att hänga med också i det som görs i riket. Min fråga är varför lagutskottet har utelämnat den egna regeringens ansvar när det gäller att se till att regeringen i Helsingfors gör rätt och att riksdagen gör rätt?

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Jag vet inte om vi har utelämnat det. Vi har gått igenom processen och konstaterat att det är en President framställning på väg när vi gjorde utlåtandet. Nu har den kommit till lagtinget. Om jag minns rätt hade ledamot Roger Jansson nio olika fel. Det är klart att man kan peka finger och jag har tio fingrar så jag kunde säkert hitta tio olika fingrar och peka med i den här frågan men de väsentliga inslagen i systemfelet är ministeriets handläggning och det är riksdagens handläggning. Det är min uppfattning. Det är där vi skall gå in och se till att systemet fungerar. När det gäller landskapsregeringens eventuella bidrag till att detta inte gick rätt till, kan vi också diskutera. Nu har det rättats till. Det är det väsentliga.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Ja, vi har orsak att återkomma till dessa frågor. Jag hoppas att lagutskottet i sin behandling ser över hela behandlingsräckan. Ända från början till det bittra slutet och analyserar orsakerna till att det här har uppkommit, eftersom det är så exceptionellt. Det är viktigt att man genomlyser hela processen för att det skall undvikas i fortsättningen. Det finns ingen orsak till att härja upp med alla som har felat, däremot måste vi tillse att detta inte kan inträffa på nytt. När det gäller vår egen bevakning mot rikets myndigheter finns det många frågor, förutom ändring av självstyrelselagen som är likartade. Det är viktigt att våra egna kontroller fungerar i vår förvaltning.

    Ltl Olof Erland, replik:

    Herr talman! Jag skall inte föregå lagutskottets nästa behandling i den här frågan. Men det är klart att vi ser problematiken i sin helhet från början till slut. Det gäller att utforma kontrollmekanismer. Men det gäller också att tillse att riksmyndigheterna gör detta på det sätt det skall göras. Det är fråga om upplysning till ministeriet. Det finns Ålandsansvariga tjänstemän. Det finns handböcker som Justitieministeriet har utformat. I riksdagen finns det, jag kan inte direkt påminna mig det hela, men åtminstone tre olika mekanismer för att man skall notera att sakerna har kommit hit. Jag tycker inte att vi skall utgå ifrån att ha en stab tjänstemän här som bevakar att de som skall följa lagen och reglerna att de gör de. Vi måste kunna förutsätta enklare och billigare mekanismer. Det är min uppfattning.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Barbro Sundback:

    Herr talman! Diskussionen beträffande dessa problem med framställningen i relation till självstyrelselagen kommer att fortsätta och jag tycker att det kanske dras i långbänk. Vi är alla överens om att det inte har gått rätt till och det är inte det som är den stora frågan. Frågan är hur vi kraftfullt skall kunna reagera så att regeringen och riksdagen uppfattar att så här får det inte gå till och att vi inte accepterar det. Det är åtgärderna som är lite svåra att se hur vi skall kunna påverka. Men i övrigt så tycker jag att det här har retts ut och vi är, som jag förstår det, helt överens om att detta förfarande inte är acceptabelt utan att lagtinget parallellt alltid skall behandla dessa ändringar i självstyrelselagen.

    Herr talman! Det var egentligen inte det som var mitt huvudärende, utan det är frågan om hur ikraftträdelsebestämmelsen skall se ut. Finansutskottet som efterhörde lagutskottets synpunkter på den här framställningen har tagit upp den viktiga detaljen och jag är lite besviken på social- och miljöutskottet i den här frågan. Man skickar ärendet tillbaka till landskapsregeringen för beredning. Det tycker jag är kommunalpolitik.

    Ursäkta det var fel utskott. Det var finansutskottet som har behandlat det. Det handlar alltså om ikraftträdelsestadgandet i finansutskottets betänkande.

    Med det kommunalpolitiska menar jag att politiker som är parlamentariker måste inse att det är de som har beslutandemakten. Precis som vtm Gunnar Jansson alltid påpekar, av folket att besluta. Vi är den yttersta beslutandemakten ifråga om lagbestämmelser. När vi en gång ändrar på en bestämmelse som landskapsregeringen har berett och de har fört det hit. Vilket vi har gjort med ett liknande fall, så är det också vi som skall korrigera det om vi tycker att det är fel. Det är liksom den parlamentariska logiken som lagutskottet tar upp här. Jag är besviken på att finansutskottet inte har haft den parlamentariska styrkan, när man har hört lagutskottet som är lagtingets konstitutionella utskott och som liksom avgör hur sådana här frågor skall skötas. Att föra det tillbaka till landskapsregeringen för beredning utan att säga hur det skall beredas, så gör man i kommunalpolitik. När man inte klarar av att fatta beslut så för man det till kommunalstyrelsen och så hoppas man att den allvetande kommundirektören skall lösa frågan.

    Jag menar att utskottet inte har tagit sitt ansvar här och tydligen skall lagtinget inte heller göra det utan man skall föra över det igen på regeringen som inte alls egentligen bär ansvar för att det ser ut som det gör i den här ikraftträdelsebestämmelsen. Det är inte fråga om att man har brått, eller att man inte förstår eller att man inte kan utan det är så att lagutskottet har sagt att så här skall det se ut. Det är den parlamentariska tanken bakom det hela.

    Ltl Roger Jansson:

    Herr talman! Frågan om behandlingen av självstyrelselagen behandlar vi i ett annat sammanhang så jag skall inte alls uppehålla mig vid det, utan jag vill uppehålla mig vid samma frågeställning som ltl Barbro Sundback var uppe för att tala om. Jag vill vara betydligt mera bestämd och ifrågasättande än vad hon var. Hon hade en hygglig dag idag, trevligt. Men finansutskottets ordförande måste svara på det här, för det hänger i luften. Jag hade förväntat mig att det skulle komma i presentationen.

    Ärendet är att lagutskottet med hänvisning till social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2007-2008 anger att finansutskottet borde överväga att ge ikraftträdelsebestämmelsen en tydlig lydelse såsom social- och miljöutskottet gav i ett annat sammanhang. Social- och miljöutskottet tog ställning till frågan och skrev att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma om ett snabbare ikraftträdande i enlighet med 20 § 3 mom., det s.k. budgetlagsförfarandet. Detta om något är en budgetlag så lagutskottet har helt rätt på den här punkten. Vad gör finansutskottet? Jo, man skriver så här: "Utskottet uppmanar landskapsregeringen att beakta de synpunkter som lagutskottet framför i sitt utlåtande gällande ikraftträdelsebestämmelsen i fråga om de lagar som skall antas enligt 20 § 3 mom. självstyrelselagen." Den här rätten har inte landskapsregeringen utan bemyndigande i lag. Det måste i lagen framkomma att landskapsregeringen kan sätta den här lagen ikraft före den i självstyrelselagen angivna lagkontrollen har genomförts. Därför räcker det inte att ge landskapsregeringen ett bemyndigande eller en uppmaning som det står här i motiveringarna utan det måste in i ikraftträdelsebestämmelsen. Min fråga är sålunda till finansutskottets ordförande, vad an nu detta? Är inte detta en helt tom fullmakt som inte landskapsregeringen kommer att kunna använda och varför sysslar finansutskottet med sådant? Tack herr ordförande!

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Nu tror jag att jag måste komma med ett litet tillägg här. Det finns ett bemyndigande i framställningen. Det är lite annorlunda lydande än lagutskottets förslag. Det handlar om att byta ord. I framställningen står det att man bemyndigar landskapsregeringen att bestämma när lagen träder ikraft, men lagutskottet vill att det skall stå att. Man vill bemyndiga landskapsregeringen att överhuvudtaget besluta om att lagen skall träda ikraft eller inte. Medan framställningen bara berör en fullmakt när det gälle tidpunkten. Såsom jag ser det vill jag inte ändra den fullmakten. Jag tycker att det är uppenbart att den här lagen förr eller senare skall träda ikraft men landskapsregeringen bör få avgöra tidpunkten mot bakgrunden av de problem som finns med i bilden. Det får inte bli så att kommunerna blir lidande av vårt och riksdagens "tövel" när det gäller självstyrelselagen.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Jag tackar för den informationen som jag faktiskt har missat själv. Jag nöjde mig med att läsa lagutskottets utlåtande till finansutskottet och finansutskottets betänkande. Det är alldeles riktigt det där. Så de kommande replikerna behövs inte heller ifall att de var aktuella, utan detta tycks fungera.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Ltl Danne Sundman förklarade detta på ett ypperligt sätt så det behöver inte sägas mer. Det var ett enigt finansutskott som tog det här beslutet. Tack!

    Ltl Olof Erland:

    Herr talman! Lagutskottet har en roll att uttolka och klargöra lagstiftningen och procedurerna kring lagstiftningen. I det här fallet gjorde vi ett utlåtande som vi ville göra klart i tid för finansutskottets vidare behandling. Den här frågan borde inte försenas. Nu är det ett faktum att finansutskottet inte har tagit in den formulering som vi föreslog och på det sätt som vi ansåg att man skulle göra. Nu kommer det här, om ingenting annat ändras i lagtingets fortsatta process, att beredas av landskapsregeringen. Den princip som vi efter hörandet av ett antal personer kom fram till är att det vikiga är att lagtinget kan bemyndiga, oberoende av lagtext eller någonting annat, landskapsregeringen på det sätt som finns i 20 § 3 mom. självstyrelselagen. Där står det att syftet är att det skall kunna göras snabbt och att man skall kunna göra det eller inte göra det, helt eller delvis. Egentligen för den praktiska hanteringen av kompensationen till kommunerna, inte i det här fallet, är av avgörande betydelse. Men det är av stor betydelse i framtiden att göra det här på ett klart och tydligt sätt. Lagtingets roll är oberoende av allt annat att utöva makt på vägnar av folket som det står i 3 § självstyrelselagen. Då kan man bemyndiga och nästa steg är på vilket sätt skall det göras och hur skall det göras. I det här fallet tycker jag inte det finns anledning att larma eller ta till det tionde pekfingret.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Som jag ser det handlar dessa två formuleringar om semantik. Det som skiljer är att eller när. Det är så att den här stora katastrofen, om man kallar den så med självstyrelselagsändringen, är en liten bisak i den här framställningen. Det stora är att kompensera kommunerna för det här av Finlands riksdag införda skatteavdraget. Då kan man med framställningens ikraftträdelsebestämmelser välja att ta med den saken eller inte. Man kan också välja att från landskapsregeringens sida att återkomma senare i tilläggsbudget med just den saken. Jag tycker att detta inte är någon stor sak och det resonemang som lagutskottet har fört i sitt yttrande till finansutskottet det förs vidare till landskapsregeringen i och med att man säger så i sin motivering att landskapsregeringen bör beakta lagutskottets resonemang.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

     

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

    Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

    Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling ärende 3

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2008-2009 angående ny landskapslagstiftning om underhållsstöd. (FR 5/2008-2009).

    Först tillåts allmän diskussion.

    Enligt 54 § 2 mom. LO kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet efter det att diskussionen avslutats. Diskussion.

    Ltl Åke Mattsson:

    Herr talman! Det gäller social- och miljöutskottets betänkande till ny landskapslagstiftning om underhållsstöd. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att vi enhälligt har godtagit lagframställningen med föreslagna ändringar. Detta är en välkommen lagförändring som betyder att landskapsregeringen övertar från kommunerna dels underhållsstödet och utbetalningarna av det samt indrivningarna av dem som inte har betalt underhållsstöd. Det har framkommit vissa oklarheter och otydligheter. Bland annat i debatten här diskuterade man angående formen för förordningsfullmakten. Det är egentligen inte en förordningsfullmakt utan man gör en överenskommelse förordning. Det framkom nu här att landskapsregeringen kan, i överenskommelse med riket, ge bort stora delar av landskapsregeringens förvaltning utan att lagtinget kan framföra några synpunkter på det.

    I lagframställningen är det också lite otydligt. När man läser den så framkommer det inte direkt i lagen att det egentligen är Folkpensionsanstalten som skall omhänderta detta utan det står bara att det är landskapsregeringen som skall ha det. Från utskottets sida tyckte vi att det inte är ändamålsenligt och bra utan att det på något sätt, direkt i lagstiftningen att man anser att det är FPA som skall sköta det här. I fortsättningen bör man ha med en skrivning varje gång, som man gör en sådan här förordningsfullmakt, att man går via lagtinget och meddelar det på olika sätt. Om man gör det genom en lagframställning, ett meddelande men på något sätt bör man informera lagtinget om man har för avsikt att göra en överenskommelseförordning så att man vet vad som görs.

    Beträffande indrivningen har man konstaterat att den verksamheten kommer att bli mycket smidigare och bättre. I vissa kommuner har man enstaka fall per år som detta skall hanteras. I det fall det är ålänningar som berörs går det hanterligt att sköta men redan när indrivningen skall göras i Sverige är det betydligt svårare. I Europa och framförallt utanför Europa är det nästan omöjligt. På detta sätt kommer FPA att sköta det.

    I utskottet har vi också lyft fram det svenska språket. Att man i överenskommelseförordningen måste se till att alla handlingar finns tillgängliga på svenska. Med anledning av detta har vi gjort vissa ändringar i 1 § mest av teknisk karaktär. Men i 2 § har utskottet föreslagit ett nytt 2 mom. som skall fogas till. I 3 § är ändringen av språklig karaktär. Förändringarna är följande i 2 mom.: "Landskapsregeringen kan med stöd av 32 § i självstyrelselagen samtycka till att de förvaltningsuppgifter som avses i 1 mom. i enlighet med överenskommelseförordningen överförs genom avtal till Folkpensionsanstalten."

    Sedan har vi också infört på begäran ifrån lagberedningen att man tar med vilka blanketter som skall användas, så att man ger landskapet möjligheter att också göra egna blanketter.

    I 3 § har vi gjort vissa strykningar med den typ av text som inte behöver vara i lagtexten direkt utan den kan skrivas in i överenskommelseförordningen.

    Sammanfattningsvis kan man konstatera att utskottet föreslår att lagtinget godtar den här lagframställningen.

     

    Ltl Henry Lindström:

    Herr talman! Som utskottets ordförande nämnde är det ett enigt betänkande som vi har lämnat och framställningen är tacknämlig och föranleds av att man har gjort en ändring av lagen i riket så att gällande underhållstrygget nu är lagen om underhållsstöd. I samband med det har man överfört uppgifterna från kommunerna till FPA när det gäller underhållsstöd. Det kan vara skäl i det här sammanhanget kanske att lite beröra begreppen som kanske inte är helt entydiga men de finns definierade i rikets lag. Detta berör underhållsstödet. Det är i den situation när de överenskommelser som avtal eller de domar som gäller underhållsbidrag inte fungerar. Underhållsbidrag är de pengar man från ena föräldern till den andra betalar för att täcka kostnaderna för barnens underhåll. Underhållet kan fastställas antingen genom avtal, enligt beslut eller dom. Men i de fall detta underhållsbidragssystem inte fungerar som underhållsstödet träder till.

    Som utskottets ordförande nämnde har utskottet en stor del av tiden, när det gäller denna behandling, ägnat tiden åt att vi tycker att framställningen var oklar. Eftersom man i framställningen nämnde att landskapsregeringen övertar detta från FPA medan man inte alls nämnde någonting i lagframställningen gällande överenskommelseförordningen, men ändå i 5 § har talat om kostnadsersättningar till FPA. I och med att utskottets ordförande redogjorde för vilka förändringar vi har föreslagit så vill jag från centerns sida bara framhålla att vi stöder detta förslag.

    Ltl Roger Jansson:

    Herr talman! Utskottsordföranden Åke Mattsson har presenterat betänkandet och medlemmen Henry Lindström har kompletterat så till de delarna skall jag inte säga så mycket utan bara hålla med dem.

    Däremot beträffande det som ordföranden Åke Mattson var inne på, principen för hur överenskommelseförordningar kommer till så skall jag säga några ord om det, eftersom det är en ny praxis som nu social- och miljöutskottet föreslår att landskapsregeringen skall använda sig av som vi har tagit oss friheten att föra in i det här betänkandet. Det är en praxis som behövs eftersom det generella bemyndigandet att ingå överenskommelseförordningar som finns i självstyrelselagens 32 § så tycker vi att är otillfredsställande. Det är ganska tydligt varför vi gör det när man läser landskapsregeringens framställning och landskapslagens 2 § 1 mom. Där står det "att de förvaltningsuppgifter som enligt lagen om underhållsstöd sköts av Folkpensionsanstalten ska i landskapet Åland skötas av landskapsregeringen såvitt fråga är om uppgifter som hör till landskapets behörighet." Förvaltningen sköts av landskapsregeringen. Här är det som den uppmärksamma läsaren av lagen kan notera. Att det sedan i motiveringarna står att det inte alls skall gå till så här undgår naturligtvis den som läser lagen och därför blir lagstiftningen väldigt oklar.

    I riket klarar man av den här problematiken i förhållande till Åland genom att man befullmäktigar i en överenskommelseförordning Folkepensionsanstalten och riksmyndigheterna underlydande myndighet att ingå avtal med landskapsregeringen om att sköta detta. Hittills har man uppfattat att denna överenskommelseförordning också har den betydelsen här på Åland att det så att säga delvis skulle vara en åländsk lag och en åländsk fullmakt genom att landskapsregeringen accepterar enligt 32 § självstyrelselagen, samtycker som det heter, till att en överenskommelseförordning görs. Det är så enligt 32 § självstyrelselagen så kan landskapsregeringen säga upp den här överenskommelseförordningen men uppsägningstiden är ett år så under den tiden kan det råda ett förhållande där landskapsregeringen inte är med på att det görs på det sätt överenskommelseförordningen stadgar men riket kan vidhålla att så skall det göras i åtminstone ett år. Detta är en väldigt otillfredsställande situation plus att det är väldigt otillfredsställande att lagtinget inte alls deltar i den här processen när man överför förvaltningsuppgifter som ordföranden Mattsson så tydligt angav. Därför är det viktigt att vi gör samma befullmäktigande som man gör på rikssidan från lagtingets sida till landskapsregeringen och då får vi också en tydlighet i lagstiftningen. Som ni ser när ni läser 32 § 2 mom. i förhållande till 1 mom. så blir det klarlagt att det inte är landskapsregeringen som sköter förvaltningen utan det är faktiskt en riksmyndighet som skall göra det. Jag hoppas att den här praxisen skall accepteras av landskapsregeringen fastän vi vid behandlingen i utskottet inte har erhållit hemskt mycket hurra rop från landskapsförvaltningens sida i den här frågan men jag hoppas att insikten skall mogna till handling framöver. Det är nämligen så att efter överenskommelseförordningen är gjord så måste landskapsregeringen ytterligare göra ett avtal med Folkpensionsanstalten om hur det här skall gå till. Det är den fullmakten som vi i utskottet har tyckt att är väldigt viktig att klargörs i lagstiftningen. Att en sådan fullmakt finns för landskapsregeringen. Att överföra förvaltningsuppgifter som faller inom lagtingets behörighetssfär till en riksmyndighet.

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

    Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss.

     Ärendets första behandling är avslutad.

    Enda behandling ärende 4

    Finansutskottets betänkande nr 1/2008-2009 om budget för landskapet Åland 2009. (FR 1/2008-2009 samt FM 1-68/2008-2009).

    Ärendet behandlas gemensamt med ärende M 1/2008-2009

    Enda behandling ärende 5

    Finansutskottets betänkande nr 2/2008-2009 om resurs- och behovsplan för landskapet Åland. (M 1/2008-2009).

    Eftersom de båda ärendena nära ansluter sig till varandra föreslår talmannen att gemensam diskussion om dem tillåts. Sedan den gemensamma diskussionen avslutats fortsätter behandlingen av de båda ärendena var för sig. Godkännes? Godkänt.

    Diskussion.

    Lagtingsledamot Torbjörn Eliasson:

    Herr talman! Finansutskottet har denna gång haft ett mer än vanligt omfattande arbete. Vid sidan av behandlingen av budgeten i en svår tid har vi också behandlat ett meddelande med en resurs- och behovsplan samt en budgetlag. Om jag räknat rätt så har vi hört 85 personer som lämnat en mängd intressanta uppgifter som vävts in i vårt betänkande. Jag vill direkt tacka alla dem som ställt upp och informerat utskottet: Tusen tack, ert deltagande är grundläggande för att demokratin ska fungera!

    Herr talman! ag ska börja min presentation med ett kort citat från min presentation av FU:s betänkande över budgeten 2008:

    ”Finansutskottet anser att budgeten är för expansiv och manar därför till större återhållsamhet. Det konstateras även i framställningen att investeringsnivån är mycket hög, samtidigt som det uppges att klumpsumman och skattegottgörelsen enligt prognoserna kommer att plana ut under kommande år. Generellt konstaterar utskottet att det är ytterst viktigt att löneökningar och produktivitet håller jämna steg också inom den offentliga sektorn. Målsättningen bör ju också där vara att förbättra produktiviteten för att klara framtida utmaningar. Demografiska förändringar leder till att en allt större del av befolkningen kommer att utgöras av pensionärer i allt högre åldrar, vilket kommer att ställa högre krav på de yrkesaktivas produktivitet samt öka pressen framför allt på sjukvården och äldreomsorgen.”

    Bästa lagtingskollegor, redan för ett år sedan kände vi på oss att det finns svåra problem att lösa och att sämre tider var på väg. Det som sedan hänt är att verkligheten tyvärr blev mycket värre än någon kunnat ana. Finanskrisen i kombination med en annalkande djup lågkonjunktur tog en hel värld på sängen. Under den korta tiden sedan budgeten lades till idag har alla prognoser lokalt, nationellt och internationellt reviderats flera gånger om. Vi vet idag mycket mer än vad landskapsregeringen gjorde för två månader sedan. Osäkra men krympande inkomster och stigande konsumtionsutgifter i kombination med ofördelaktiga demografiska förändringar är en mycket stor utmaning för det åländska samhället.

    Herr talman! Jag vill direkt göra det fullständigt klart att finansutskottets analys och slutsatser i betänkandet inte skall rubriksättas som en ”sågning” av landskapsregeringens budgetframställning. Vi redovisar nya kalla fakta och drar slutsatser av dem. Jag tror att alla inser att om budgeten hade lagts idag så hade den självklart sett annorlunda ut.

    Händelserna på den ekonomiska arenan sker mycket snabbt. Det är därför fortfarande svårt att presentera en konjunkturbild som till alla delar är uppdaterad. Igår kväll sänkte USA:s centralbank Federal Reserve styrräntan till ett spann mellan 0-0,25 %. Det är den lägsta nivån sedan år 1954. Redan innan detta beslut låg den faktiska overnighträntan kring nollstrecket – alltså nära ett läge där man måste betala för att få deponera pengar. Sannolikheten att det blir så är väl låg, men håll med om att det är ett egendomligt scenario. Vi har helt enkelt kommit i ett läge där det saknas erfarenhet att luta sig emot.

    Därför var det från början självklart för finansutskottet att fokusera på konjunkturutvecklingen och hur den sannolikt påverkar Åland och den offentliga ekonomin. Vi känner redan med säkerhet till en nettoförsämring av de i budgeten ingående inkomsterna i storleksordningen 10 miljoner euro. En bekräftelse från Ålandsdelegationen kan förväntas i januari nästa år. Under arbetets gång har emellertid prognoserna för Finlands BNP-utveckling under budgetåret ytterligare nedskrivits till – 0,5 %, vilket om prognoserna slår in kommer att försämra landskapets inkomster ytterligare!

    Avräkningsbeloppet eller den så kallade klumpsumman utgör två tredjedelar av våra inkomster och vi kan inte påverka den själva. Om Finlands BNP minskar och landets skattepolitik står fast, det vill säga att man finansierar budgetunderskott med lån i stället för med skatter, så innebär det ohjälpligen att avräkningsbeloppet naggas ytterligare i kanten. Finansutskottet vill inte skrämma upp ålänningarna, men vi vill inte heller dölja den oro vi känner efter att vi fördjupat oss i den ekonomiska situationen på Åland, i närregionerna och globalt. Tyvärr talar alla vi hört samma bistra språk och allt tyder på att den lågkonjunktur som nu inletts blir betydligt svårare än den förra på 1990-talet. Utskottet vill inte spekulera i betänkandet, men jag kan säga det nu, att vi diskuterat framtida möjliga scenarion med 30-35 miljoner euro mindre inkomster per år än som beräknats i denna budgetframställning, detta i en budget som balanserar på 318 miljoner euro, alltså cirka 10 %!

    Vi kan inte utgå ifrån att PAF fortsätter att leverera vinstnivåer som vi vant oss vid. I budgeten ingår nu 20 miljoner euro från PAF plus 8 miljoner i återburen lotteriskatt. Vad som händer med dessa oerhört viktiga inkomster om PAF:s Internet-spelverksamhet vingklipps känner vi alla till. Och det är inte lätt för PAF att kompensera eventuella bortfall med inbrytningar på nya marknader, vilka kräver stora resurser och tar tid.

    Vi vet inte heller idag hur samhällets motor, det vill säga det åländska näringslivet, kommer att klara lågkonjunkturen. Finansutskottet har hört alla viktiga sektorer, vilket redogörs i betänkandet. Det är ingen direkt krisbild som målas upp, men försiktigheten och medvetenheten om att Åland inte är en skyddad verkstad är inte att ta miste på. Igen vill jag understryka att vi inte har bilden klar för oss än. Igår nåddes vi till exempel av ett nytt besked när Ab Skogen meddelade att de tvingas permittera sex personer för att priset på sågade varor har sjunkit med 35 procent sedan augusti 2007. Situationen är faktiskt sådan att just nu när vi debatterar betänkandet så kan ett nytt varsel vara på väg.

    Jag vill med några ord också beröra försvagningen av svenska kronan. För turismbranschen är den svaga kronan bekymmersam och de åländska sjömän som seglar under svensk flagg har med dagens kurs avsevärt sämre köpkraft på hemmaplan. Finansutskottet har hört Konjunkturinstitutet i Sverige som utgår från att kronan kommer att återhämta sig, men att det kan ta ett till två år innan den når normala nivåer igen. Men vad hände då igår? Jo Sverige reviderade ånyo sina prognoser: Nu räknar man med en recession, BNP på – 0,8 %, arbetslöshet upp emot 8 % och ett budgetunderskott som kan närma sig 50 miljarder kronor i flera års tid, underskott som enligt finansministern ska finansieras med upplåning.

    Sammantaget, herr talman, kan man utan överdrift säga att det råder dramatik och stor ovisshet om framtiden, om hur världsekonomin utvecklas, om hur våra viktiga grannregioners ekonomi kommer att utvecklas och framför allt om hur inkomsternas utveckling kommer att te sig i landskapet. Lokalt kommer Åland sannolikt att drabbas på alla plan - företag, offentliga sektorn och självklart hushållen kommer att påverkas negativt av lågkonjunkturen, förmodligen inte lika fort och förhoppningsvis inte lika hårt som i många andra regioner, men det kommer att sätta sina spår.

    Herr talman! När läget är tufft gäller det att söka och finna nya lösningar. Att se över kostnadsstrukturer och utgiftstak är självklart. Men finansutskottet har också några andra förslag i sitt betänkande.

    Enligt 47 § i självstyrelselagen ska avräkningsgrunden under vissa förutsättningar justeras, exempelvis om landskapets utgifter har ökat genom att landskapet övertar förvaltningsuppgifter som ankommer på riket, om uppnåendet av självstyrelsens syften orsakar väsentligt ökade kostnader m.m. Utskottet anser att det finns skäl att överväga upptagande av förhandlingar med riksmyndigheterna om en revidering av den så kallade avräkningsgrunden som hittills alltid legat på 0,45 %.

    Landskapet har behörighet i fråga om delar av beskattningen i enlighet med 18 § punkt 5 självstyrelselagen. Utskottet anser att landskapsregeringen i större utsträckning bör använda de skatteinstrument som står till landskapets förfogande.

    Landskapsregeringen uppmanas även att överväga att initiera förhandlingar inom Norden med målet att skatt betalas på bosättningsorten. Tanken är att det här i stora sammanhang ska vara ett nollsummespel, men det finns en smärtgräns där ett litet samhälle som Åland inte förmår hålla servicen till invånarna utan att kunna uppbära hela befolkningens skatter.

    Det här är inga åtgärder som snabbt leder till resultat, men på sikt kan de visa sig oerhört betydelsefulla för att råda bot på obalanser i vårt självstyrelsesystem.

    Herr talman! Jag kan nog på hela finansutskottets vägnar uttala tilltron till Ålands möjligheter att med förutseende och aktiv politik kunna förebygga och undvika det värsta scenariot. Ålänningarna är ett sjöfarande folk och en klok kapten och besättning vet hur mycket skutan tål och anpassar rutt och fart efter väder och vind. Det kommer bättre tider igen och då ska vi se till att vi är rustade för dem. Det är viktigt att vi drar lärdom av den förra svåra lågkonjunkturen, att vi denna gång i omstruktureringar och effektiviseringar håller bättre koll på hur människorna mår så att inte utbrändheten igen breder ut sig. Det gäller alltid att hitta balansen, en anställd mår bra om ledningen är kompetent och om ansvar och befogenheter är tydliga, vilket höjer produktiviteten utan att leda till utbrändhet. Gott ledarskap är alltså en mycket viktig nyckel till framgång både i goda och dåliga tider.

    På den positiva sidan ska understrykas att vi inte har någon skuldsättning och att arbetslöshetssiffrorna är exceptionellt låga i jämförelse med andra regioner. Vi har också samlat i ladorna under de goda åren, de 47 miljoner euro som finns i utjämningsfonden är avsedda för att kunna användas just under sämre tider, en viktig buffert som kan hjälpa oss över de svåraste åren under förutsättning att vi parallellt proaktivt stramar upp utgiftstaken och anpassar mun efter matsäcken.

    Det är positivt att förslaget till ny finansförvaltningslag, som är på väg till lagtinget, kommer att innehålla regler för hur över- och underskott samt överföringar mellan åren skall hanteras. Utjämningsfondens medel skall självklart också regleras i den nya lagen. Tills dess är det upp till politiska bedömningar. Finansutskottet anser emellertid att utjämningsfondens medel i första hand ska användas till utåtriktade åtgärder som stimulerar till ökad tillväxt och sysselsättning i det åländska samhället, t.ex. till investeringar som gärna leder till minskade driftskostnader och till skattelättnader som ökar köpkraften och får ekonomins hjul att rulla.

    Herr talman! Ingen vet hur djupt vi kommer att dyka i lågkonjunkturen, men det är viktigt att komma så nära sanningen som möjligt, att redovisa den och upparbeta ett sansat krismedvetande hos alla. Finansutskottets betänkande anlägger den tonen och jag hoppas att debatten här ska visa att vi får stöd för utskottets förslag. Utskottet har inte föreslagit några beloppsmässiga ändringar utan uppmanar istället landskapsregeringen att fortast möjligt återkomma till lagtinget med en tilläggsbudget i syfte att korrigera föreliggande budgetförslag med hänsyn tagen till alla nya yttre förhållandena. Det är ingen avundsvärd uppgift men det går lättare om vi sluter leden.

    Finansutskottet har erfarit att landskapsregeringen förbereder ett stimulanspaket. I syfte att plana ut konjunkturnedgången bör landskapsregeringen då också överväga tidigareläggning av olika byggprojekt och andra investeringar som kan ha stimulerande effekt på ekonomin.

    Utskottet föreslår alltså att budgetförslaget godkänns med beaktande av utskottets motiveringar i betänkandet. Utskottet har behandlat 68 finansmotioner och omfattar två av dem, nämligen Carina Aaltonens m.fl. finansmotion nr 28 för införskaffande av överfallslarm för våldsutsatta och hotade kvinnor samt Mika Nordbergs m.fl. finansmotion nr 38 där utskottet konstaterar att det är viktigt att öka kunskapen om GMO-grödor. Vidare är det viktigt att lagtinget så fort som möjligt informeras om den så kallade samexistenslagen och ges möjlighet att ta ställning till om Åland kan och bör hållas GMO-odlingsfritt. Personligen, herr talman, är jag mycket orolig för vad genmanipulation kan innebära i slutändan, det är alltid farligt när människan börjar leka Gud och manipulera naturen. Men i varje fall, grattis till kloka finansmotioner Carina och Mika.

    Övriga finansmotioner föreslås förkastade, men många dock med positiva skrivningar där utskottet anser att vi ska ta vara på de kloka förslag som lagts fram.

    Herr talman! Den så kallade resurs- och behovsplanen behandlas parallellt med budgeten. I ett tidigt skede insåg utskottet att resurs- och behovsplanen baserar sig på en konjunkturbild som inte längre är rådande. Utskottet hänvisar därför till sitt betänkande nr 1/2008-2009 angående budgetframställningen för år 2009 avseende utskottets synpunkter på konjunkturläget och landskapets ekonomiska situation. Utskottet anser att resurs- och behovsplanen behöver omarbetas för att kunna ligga till grund för framtida ekonomisk planering. Utskottet ber därför landskapsregeringen att återkomma med reviderade utgiftstak i samband med kommande tilläggsbudget till vilken en reviderad resurs- och behovsplan om möjligt bifogas.

    Utskottet föreslår att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens meddelande nr 1/2008-2009 för kännedom och bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

    Till sist, herr talman, så tackar jag alla kollegor i finansutskottet och vår sekreterare för väl utfört arbete. Atmosfären i utskottet har varit målinriktad och god, vi har inte haft en enda omröstning och reservationerna är ovanligt få. Beträffande utskottets skrivningar i detaljmotiveringarna svarar jag gärna på frågor och kan återkomma i ett nytt anförande om det behövs. Tack, herr talman!

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Tack finansutskottets ordförande för två bra betänkanden och presentationen. Jag återkommer till det i anförandet. Rösten blev också bättre under presentationen. På en punkt ges inga som helst besked och det är en fråga som har diskuterats under hela året 2008 och också tidigare och det är den viktiga infrastrukturella satsningen för turismen i form av en högklassig golfbana. Utskottet har tydligen inte behandlat den frågan på annat sätt än att man förkastar motionen ifråga som gäller det här ärendet med hänvisning till budgetframställningen som inte ger något besked om den svåra frågan om placeringen utav en bana. Är det så att regeringspartierna nu har enats om att en ny bana skall placeras på Stornäset?

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Exakt så som ledamot Jansson beskriver, har finansutskottet behandlat dessa två finansmotioner i anslutning till golfsatsningen. Vi hänvisar till budgetmotivringen där det framgår att det finns pengar och sedan kan jag informera att landskapsregeringen nu också har gett Ålands golfklubb möjligheter att titta på området ute i Stornäst.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Jag fick just i min hand ett beslut från landskapsregeringen av den 11 december när det gäller att utreda frågan om Stornäset som inte är utrett. Min fråga gällde huruvida regeringspartierna har fattat beslut om placeringen av golfbanan och inte bara om att man skall utreda frågan? Frågan om placeringen måste ännu kunna avgöras av dem som skall stå för sekinerna, pengarna, finansieringen, alltså det privata näringslivet på Åland som till 70 procent av investeringen som känt. Är det så att finansutskottet högaktar den delen av finansiärerna som skall stå för det här så mycket att man låter dem slutligt avgöra placeringen?

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Det är säkert marknadsekonomin som kommer att avgöra det här. Det som har skett efter att budgeten lades är att landskapsregeringen har gett Ålands golfklubb rätten och möjligheten att se om det går att bygga en fin golfbana på Stornäst i Kastelholm.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Man har kanske inte helt ograverat kunnat svälja allt i alla motioner men delar av våra och framförallt de där jag själv är första undertecknare har fått positiva skrivningar. Jag tänker på GC-tunnel i Lemland, Söderby, och trafik till Lemlands skärgård men viktigast av allt är ändå den finansmotion nr 1 där vi gemensamt från oppositionen ber landskapsregeringen att återkomma till lagtinget senast 1 mars med en förnyad behovs- och resursplan.

    Finansutskottets ordförande efterlyser lagtingets stöd för sina skrivningar. Mitt och vårt stöd finns för ett krav på att landskapsregeringen skall återkomma med en behovs- och resursplan till lagtinget. Det är raka besked från finansutskottet och det är bra.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Tack för det! Jag uppfattade inte att jag behöver ge något mer svar till vicetalman Gun-Mari Lindholm.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

    Herr talman! Ändå vill jag ha ett förtydligande på en mer konkret skrivning i finansutskottet. En skrivning som har sin återkoppling till budgetskrivningarna. Det är angående lagtingshusets utbyggnad. Vad har man resonerat i finansutskottet angående det? Skrivningarna om behovet av matserveringen i det här huset tycker jag är jättebra. Men vad gäller det här husets utbyggnad, hur har man resonerat där?

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Vi har resonerat exakt på samma sätt som när vi behandlade landskapsrevisorernas berättelse. Landskapsregeringen kommer att titta på detta och återkomma med hur det skall lösas. Vi vill också att man tittar på andra möjligheter, d.v.s. att man tar ett totalgrepp om detta. Exempelvis en sådan sak, att om polishuset i framtiden frigörs, hur utnyttjar man det? Några från finansutskottet vara faktiskt och tittade på köket. Vi gjorde inget samlat besök där men tre av oss var in och tittade en lunch. Då fattade vi att någonting måste göras här.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Herr talman! Finansutskottsordförande Eliasson nämnde avräkningsbeloppet och de strukturella problem som finns i botten och som leder till minskade inkomster. Finansutskottet begär att landskapsregeringen skall bedöma om man måste gå in för en förhandling för att ompröva det här systemet. Jag uppfattade det som ett stöd för det som landskapsregeringen säger på sidan nio i budgeten om att vi skall bevaka utvecklingen av det här och föreslå ekonomiskt politiska åtgärder. Jag tror att det börjar bli dags att på allvar att fundera på dessa saker och göra bedömningar med vilka motiv vi skall begära förändringar och också förstås när. Behovet är nog uppenbart och vi kommer att vara tvungna att diskutera mera men jag tror att just nu är det inte lätt att förmå Finlands regering och riksdag att just nu när man belånar för sina egna underskott komma fram till att vi skall få högre inkomster just nu. Detta är ett arbete som på sikt måste lösas och diskuteras. Det håller jag med om.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Ja, det är naturligtvis ett stöd för det. Det har också, om jag minns rätt nämnts i en finansmotion som kom från Ålands framtid. Som jag sade i mitt anförande så kan sådana här åtgärder inte leda till några snabba resultat men man måste börja för att någon gång få ett resultat.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Herr talman! Till en annan sak som utskottet begär att vi skall göra är att föra upp diskussionen om att man skall betala sin skatt på bosättningsorten på nordisk nivå. Jag fick inga frågor om detta när jag hördes i utskottet man jag kan här meddela att i början av november när Nordiska rådet hade session i Helsingfors möttes de nordiska finansministrarna och då lyfte jag upp den här frågan i den diskussionen. Det har lett till att på ett senare möte för några veckor sedan i Oslo då finansministerierna tjänstemän möttes fördes den här frågan dit för ytterligare beredning. Landskapsregeringen försöker lyfta upp den här frågan under Nordiska rådets paraply och förankra den där.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Det är jättebra för det är ett problem som kan växa sig riktigt stor för oss. Jag är tacksam för att få höra att saken redan är anhängiggjord.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Jag vill inledningsvis gratulera utskottets ordförande för ett ansvarsfullt och tänkvärt betänkande. Det är säkert till stor del ordförandens förtjänst att det råder så stor enighet i det här betänkandet. Jag delar också ordförandens beskrivning och analys av landskapets ekonomi och de eventuella risker som föreligger men det är en sak som jag saknade i presentationerna och det är kommunernas ekonomi. Landskapet har ändå förhållande vis god ekonomi men det är många kommuner som trots att vi har haft högkonjunktur har haft en svag ekonomi. Om de drabbas av arbetslöshet vad händer då?

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Jag tackar för komplimangerna men jag vill bolla tillbaka att de är hela utskottets förtjänst att vi har kunnat samarbeta så bra och fått ett gediget betänkande. När det gäller kommunernas ekonomi har vi skrivningar i betänkandet. Betänkandet är 26 sidor långt och jag kunde inte nämna allting. Jag valde att prioritera framförallt de ekonomiska bitarna. Men det handlar också om kommunernas ekonomi och vi vet att det finns problemkommuner. Jag tycker att vi är väldigt tydliga. Landskapsandelssystemet har utvecklats. Det är alldeles färskt det nya systemet och kommer att utvärderas inom ett år. Från finansutskottets sida har vi sagt att det är viktigt att kommunerna tar till sig de nya reglerna och börjar arbeta efter dem.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Jag tycker inte att frågan om landskapsandelssystemet är problemet. Problemen uppkommer i mycket rask takt om ålänningarna blir arbetslösa. Det blir bara utgifter för kommunerna. Det kommer inte in pengar utan det blir bara utgifter och vilka kommuner har råd med det? Jag tror att vi mycket snabbt kommer att se en rad kommuner som kommer att knäa. Det är där problematiken finns och dessutom om färjtrafiken fortsättningsvis kommer att flaggas ut. Vad har ordföranden för tankar om det här?

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Jag håller med ltl Barbro Sundback om det här resonemanget och det kommer säkert att drabba kommunerna. Men att dra upp en medicin ur fickan näringsutskottet när jag står här i talarstolen, det tänker jag inte göra. Då får jag återkomma.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman! Det står i detta nu klart att vi är inne i en brant förändring mot en djup lågkonjunktur. "En riktig vargavinter som blir bister, lång och mörk" som Sveriges finansminister Anders Borg kallade den vid ett tillfälle. Centrala organ i det ekonomiska systemet har kollapsat vilket fått följder som få kunde förutse, trots aktiva återupplivningsförsök vägrar patienten komma tillbaks i liv. Det råder ingen tvekan om att Åland kommer att drabbas av detta, det kommer att ske lite senare och eventuellt lite lindrigare än omvärlden men det kommer onekligen tuffa tider. Vi ser redan nu de första varslen i lokala medier och fler sådana nyheter är säkerligen att vänta efter jul- och nyårshelgerna.

    Det är ingen rolig sits vi företrädare för Ålands folk hamnat i men det är ändå inte läge att hänga läpp och bryta ihop. Nu är läge att plocka fram de positiva egenskaper som kännetecknar oss ålänningar. Öbor och skärgårdsbor som vi är kan vi rida ut stormar och "menförestider" också om de kommer i form av en lågkonjunktur. Receptet som vi smakat tidigare benämns, med hänvisning till lagtingsordningen 46 §, åländskt "tusan anamma" och innehåller bl.a. ingredienserna; kreativitet, samarbete och envishet, hopkokat med lite åländskt radikal-liberal-konservativt, alltså sakpolitiskt tänkande, kryddat med småskalighet, smidighet och en gnutta idealism, serverat tillsammans med en stark kärlek till hembygden, med det kan vi lösa de problem som vi står inför.

    Talman! Det kommer mycket elände med en lågkonjunktur, men dock inte bara, det finns också sunda, rent av positiva följder av en nedgång i ekonomin. En sundare resursanvändning och ökad produktivitet kommer oftast ut av ett stålbad som vi nu står inför. Det gäller att se dessa fördelar och hålla upp det goda arbetet. Det krävs dock lite annan fokus än tidigare.

    Offentlig sektor, landskapets fögderi, har de senaste åren upplevt en enorm expansion och nu gäller det att backa bandet och istället minska omfattningen vilket är en betydligt mindre angenäm uppgift; att genom höjd effektivitet uppnå högre produktivitet med mindre resurser.

    Vi skulle ha varit i en betydligt behagligare situation nu om vi fortsatt på den goda början vi hade på det arbetet 2004 men alla vet hur det tyvärr gick den gången. Man ska aldrig önska sina vänner motgång men visst är det lite av ödets ironi att det nu är liberalerna som får hålla i taktpinnen och göra det som man i protest lämnade regeringen för 2004, fast i kvadrat eller t.o.m. i kubik.

    Talman, man kan oroa sig över det faktum att de partier som nu regerar inte tidigare direkt gjort sig kända för att hålla i pengarna, vare sig kommunalt eller på landskapsnivå, men rent parlamentariskt kan det vara framgångsrikt att oppositionen ligger före i tanke och handling när vi står inför vad vi gör idag. Samtliga oppositionspartier karaktäriseras av att de är beredda att ta ansvar och prioritera.

    Talman! Vi står sida vid sida och är beredda att tillsammans med er andra ta ansvar för ekonomin. Uppdraget går i stort ut på att kapa 10 % av utgifterna, ca 30 miljoner, varav 10 miljoner är det akuta behovet. Dessa besparingar skall så långt det är möjligt göras så att de inte verkar katalyserande på den övriga nedgången i ekonomin. Uppsägningar bör ske i samband med pensionering och/eller knytas till omfattande åtgärdsprogram, neddragningen i konsumtionsutgifterna göras så att de om möjligt inte drabbar den lokala ekonomin och investeringarna prioriteras och anpassas så att de stimulerar ekonomin, också här i första hand lokalt på Åland. Det gäller också att, som i rallysammanhang: vänsterbromsa, ha fötterna både på broms och gas samtidigt för att stimulera ekonomin och köpkraften genom specifika åtgärder. I dessa tider är det än viktigare att försöka få den ekonomiska nyttan att stanna lokalt i landskapet.

    Talman! Obunden Samlings lagtingsgrupp är nöjd med finansutskottets betänkande som i det närmaste är ett förslag på återremiss av budgeten och resurs- och behovsplanen. Liksom finansutskottet anser vi att landskapregeringen i brådskande ordning bör återkomma med en tilläggsbudget och en uppdaterad behovs- och resursplan som utgår från en aktuell bild av ekonomin med åtgärder för att möta utvecklingen, enligt ovan. Man behöver inte tala om sågning även om det påminner, trädet var redan omkullblåst när skogshuggarna kom fram, kan man säga.

    I väntan på den nya budgeten och planen avstår vi att föreslå några ändringar, vi har fått gott gehör för flera av våra motioner i finansutskottet av vilka en godkänns och flera förkastas mycket positivt. Från stora övergripande frågor som GMO och vindkraft till mindre men viktiga detaljer som GC-tunnel och trafik till fastboende i Lemlands skärgård har vi fått finansutskottets understöd. Vi återkommer i övriga sakfrågor i samband med behandlingen av den uppdaterade budgeten och planen i mars.

    Talman! Nu gäller det för landskapsregeringen att lägga annat arbete åt sidan, korta ner sin julledighet om man alls ska ha någon och organisera sig för att hantera situationer som inte kan gå under någon annan benämning än "kris". Allra senast när lagtinget återkommer i mars ska den nya verkligheten finnas till pappers för att kunna behandlas av lagtinget. Med en uppriktig önskan om lycka till i denna något ödesmättade stund, tackar vi för ordet.

    Ltl Torsten Sundblom, replik:

    Fru talman! De reviderade siffrorna som vi begär skall komma tillbaka, som jag ser, är det resurs- och behovsplanen och där reviderar man siffrorna. I övrigt behöver man inte revidera planen ännu utan det är siffrorna i synnerhet för åren framöver.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Som jag sade är det långsiktiga behovet av inbesparingar är större än det omedelbara. Men det omedelbara måste också göras i en tilläggsbudget så att vi år 2009 drar ner på utgifterna. Detta framgår tydligt av finansutskottets betänkande. När det gäller resurs- och behovsplanen sade jag tidigare att den i huvudsak enligt struktur är ett bra verktyg att jobba vidare med, men ändrar man siffrorna måste man ändra metoderna för att nå dit de ändrade siffrorna pekar. Det innebär att inte bara siffrorna skall ändras utan man måste också till mera och tydligare åtgärder.

    Ltl Torsten Sundblom, replik:

    Fru talman! Visst ltl Danne Sundman måste det komma nya siffror också i en tilläggsbudget men det är bara en del av det hela.

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman! Det var precis det jag sade. Det är en sak att sätta siffrorna. Det är en annan sak att anpassa, som finansutskottet mycket tydligt skriver, verksamheten efter rådande ekonomiska ramar. Det är så att anslagen skall styra och om pengarna inte räcker till måste verksamheten begränsas. I realiteten innebär det att man måste prioritera vad man skall syssla med. Det har vi nämnt i förbifarten många gånger är nu verklighet. Nu måste man tydligt prioritera.

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! Jag ville bara peka på en sak här. Ledamot Sundman uppehöll sig vid nedskärningar och inbesparingar. När vi går in i en lågkonjunktur så betyder också dessa nedskärningar och inbesparingar, han talade om 30 miljoner euro, att man drar bort köpkraft från marknaden. Vilket betyder att man ytterligare dämpar den ekonomiska aktiviteten i samhället. Det är egentligen en dålig lågkonjunkturpolitik att göra så men jag menar inte med det här att vi skall göra någonting annat än det som föreslås. Jag ville bara peka på det här sambandet. En annan sak när det gäller landskapsregeringsledamöternas behov av vilopaus vill jag nog faktiskt uppmana landskapsregeringsledamöterna att verkligen ta julledigt för att ladda batterierna. Regeringsledamöterna är människor och har de mänskliga normala behoven också och behöver vilopauser.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! I mitt anförande sade jag att det för det första skulle vara enklare om man redan 2004 hade inlett det här rationaliseringsarbetet som man då valde att avsluta för att liberalerna lämnade regeringen. För det andra sade jag också att nu när det ändå måste göras, så måste man göra det i tillräcklig omfattning och man måste vara klok och göra det på ett sådant sätt att det så långt som möjligt att det inte verkar katalyserande på den övriga nedgången. Detta kan man säkert inte till 100 procent undvika men man kan välja vissa åtgärder som verkar mycket mindre än andra. Det är en sådan omfattning på problemet att det till vissa delar, tyvärr, kommer att verka på den ekonomiska nedgången. Men vi har inget val.

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! Alldeles riktigt, jag håller med. Under högkonjunkturåren från 2004 till 2007 kunde man säkerligen ha fört en mera återhållsam politik och samlat ännu större reserver än vad man har gjort. Men nu, eftersom vi har reserver skall de reserverna användas för att dämpa effekterna av lågkonjunkturen också genom en aktiv konjunkturpolitik. Det är klart att där är det viktigt att se hur man använder de reserver som finns. Jag tänker närmast på utjämningsfonden på 47 miljoner.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! I det här avseendet för finansutskottet ett mycket klokt resonemang om att dessa reserver som man nu har skall just användas på det här sättet för att stimulera. De skall inte användas för att betala bort våra tidigare tillkortakommanden med att se till att vår egen butik inte har den omfattning som den borde ha. Alltså det som avslutade som man påbörjade 2004. Vi får inte tömma de resurserna att vi står med fickorna på utsidan när vi går ur den här lågkonjunkturen. Det är nog en viktig sak. Därför är utskottet väldigt tydligt där.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! När jag presenterade budgeten och resurs- och behovsplanen för lagtinget antydde jag eller sade helt klart att vi förväntar oss nya prognoser som kommer att leda till inkomstminskningar. Då hade vi inte de konkreta siffrorna ännu. Men om man läser inkomstgrafen i resurs- och behovsplanen kontra budgeten ser man att vi har förutspått dessa händelser i viss mån i varje fall. Vi kände att det var på väg men vi visste inte hur siffrorna blir exakt. Jag läser finansutskottets betänkande om detta på det sättet nu att det råder en stor enighet om att vi måste vidta de åtgärder som också ledamoten Sundman här beskriver. Vi måste anpassa våra behov till resurserna och se till att vi har en ansvarsfull ekonomisk politik. Till den delen är jag glad för det gör arbetet lättare. Det är bra när alla ställer sig som en man och inser situationens allvar.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Vi står bakom den politiken och högst troligen blir vi helt eniga här i lagtinget bakom den linjen. Det är någonting som gläder oss samtliga i oppositionen som har skrivit på den här finansmotionen nr 1 som säger det. Det är så att under den här tiden från det att budgeten lagts till nu har vi upplevt, man kan säga nästan fem olika prognosscenarion som har ändrat. Under utskottets behandling har också prognoserna skrivits ner och jag tror inte det räcker med det här. Som finansutskottets ordförande sade får vi läsa på nyheterna att USA sänker räntan till 0 i princip. Det kommer också att ytterligare locka fram prognosmakare att kanske skriva ned sina prognoser o.s.v. Detta är en nedåtgående spiral som vi inte har sett botten på ännu.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! I den tilläggsbudget som vi kommer att leverera till lagtinget under våren så kommer vi att då ha dagsfärska prognoser. Men jag tror inte heller att man då kommer att se slutet på den här lågkonjunkturen till fullo utan under några år kommer det att flukturera och sedan kommer vi att veta hur det har varit. Men det kommer nog att bli en besvärlig period. Jag uppfattar skrivningarna som så att kärnorna i resurs- och behovsplanen skall föras in i tilläggsbudgeten och då tänker jag på frågorna om personalminskningen som vi anger där, frågorna om kärnverksamhet och hur man skall prioritera och också frågan om utgiftstaken. De bitarna anser jag att man kan ta i samband med varje tilläggsbudget och budget under lågkonjunkturen och då tar lagtinget ställning till frågorna.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Det krävs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem det gamla sättet att tänka förorsakade. Det gäller när man utformar den ekonomiska politiken att man kommer med mera konkreta åtgärder som sätter innehåll bakom de nedskrivna prognoserna och siffrorna som man har presterat till följd av det. Vi kommer att se högst troligen att klumpsummesystemet som många har hyllat som så säkert, kanske nu till och med blir en hämsko för självstyrelsen. Vi kommer att få mindre intäkter än vi skulle ha fått annars om vi själva skulle ha beskattat vårt näringsliv. Det stunder onekligen intressanta tider på det viset men jag hoppas att vi kan ta krafttag och tillsammans lista de konkreta åtgärder som situationen kräver.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Camilla Gunell:

    Fru talman! Årets behandling i finansutskottet har varit en kamp mot tiden. För varje dag som gått har det kommit nya siffror, nya ekonomiska prognoser. Det mesta tyvärr av negativ karaktär. Den enda pil som pekar uppåt i grannländerna är antalet varsel och permitteringar. Det finns nu alla anledning att vi som är valda att tjäna det åländska folket stannar upp och begrundar den ekonomiska situationen. Det är också viktigt att vi sluter leden här på hemmaplan för att tillsammans möta hoten utifrån. Och vi måste börja med att vara ärliga. Vi måste börja med att säga hur det verkligen är. Det tjänar ingen att på något sätt skyla över att situationen inte skulle vara allvarlig. Många kanske anser att man oroar människor i onödan för kris skapar oro. Men jag tror att den här oron kommer ändå. Den kommer via TV och nyheter till alla som bor på Åland och den gör oss eftertänksamma och den gör att folk håller i plånboken på ett annat sätt.

    Så vad skall vi säga till dem. Jo, vi måste säga som det är. Finanskrisen kommer också att drabba Åland. Exakt hur, när och i vilken grad vet vi inte än men vi vet att den drabbar de offentliga finanserna.

    Landskapsregeringen har därför en skyldighet att klargöra det ekonomiska för lagtinget, öppet och tydligt och klart så att vi vet precis vad det handlar om . Tyvärr fick jag i samband med budgetbehandlingen en liten känsla av att man försökte svepa över, att man inte riktigt ville tala klarspråk. För det är ett faktum att det som sker i världen har redan drabbat de offentliga finanserna. Den budget som landskapsregeringen lade fram i november är ännu mindre i balans idag. Klumpsumman för 2009 har justerats ner och vi saknar förutom de 10 miljoner som överförts från 2008 cirka 10 miljoner till. Den här budgeten har alltså i dagsläget ett underskott på cirka 20 miljoner. Därför ger utskottet landskapsregeringen i uppdrag i mars återkomma med korrigeringar i första tilläggsbudget. De goda åren är alltså över.'

    Hittills ha man kunnat visa på stora överskott och årligen fört över pengar till utjämningsfonden. Utjämningsfonden är en trygghet för ålänningarna. Där har vi vårt sparkapital som skall finnas för svåra tider. I dagsläget kan ingen säga när den ekonomiska situationens nedgång når sin botten och när trenden igen svänger. Men om det är sju goda år som följs av sju magra så bör vi som förvaltar de allmänna medlen tjäna folket så att utjämningsfonden också finns kvar som en trygghet för ålänningarna framöver. Därför har också finansutskottet skrivit ganska tydligt när det är dags att nyttja fondens resurser. Fondens medel skall inte användas för att öka på konsumtionsutgifterna de skall i stället användas för utåtriktade åtgärder som kan stöda ett samhälle i ekonomisk recession. Pengarna där skall utjämna svängar i samhället. De skall stimulera åtgärder för tillväxt, sysselsättning och också mycket viktigt kompetenshöjande insatser. Samhällets roll i marknadsekonomin är att bromsa när det rullar för snabbt och gasa när det går för trögt.

     I den resurs- och behovsplan som landskapsregeringen gav som ett meddelande till lagtinget som en färdplan för den ekonomiska politiken där föreslog man en ökning av konsumtionsutgifterna med ytterligare 5 miljoner de kommande åren. Den färden har nu snabbt avbrutits och ett enigt utskott konstaterat att det här arbetet måste göras om. Nya utgiftstak skall på och de skall vara i harmoni med intäkterna. Också på den punkten får landskapsregeringen i uppdrag av lagtinget att gå tillbaka och göra om sitt arbete och den här gången återkomma med ett mer genomarbetat förslag både till text och sifferinnehåll. Jag håller inte med lagtingsledamoten Sundblom att det handlar om att ändra lite siffror. Det är ett mera genomgripande arbete som krävs. Det krävs textredigering framförallt men också åtgärder. Vad skall man göra för att hantera en ny ekonomisk verklighet?

    Hur kan scenariot se ut för åländsk ekonomi? Klumpsumman för 2009 i bästa fall om prognosen slutgiltigt håller ligger på 197 miljoner. Man kan anta att åren 2010-2011 blir ännu svagare på grund av svag tillväxt och sjunkande skatteintäkter. Kanske vi landar på en klumpsumma på 190 miljoner.

    Flitpengen som kommer med två års eftersläpning ställer till det lite längre fram. I år är den på topp eftersom den räknas på rekordåret 2007 med 24 miljoner. Enligt resurs- och behovsplanen kan den landa på 8 miljoner beroende på vad som sker framöver med tonnagebeskattningen. När intäkterna totalt sett minskar betyder det också att vi inte kan räkna med överskott i budgeterna framöver som nu bara kan skjutas över till nästa år.

    Den tredje stora intäkten kommer från PAF. Också där är framtidsutsikterna oklara. Det här betyder sammantaget att vi från 2008 till åren 2010-2011 kan se en minskning av intäkterna i storleksordningen 20-25 miljoner. Skall man täcka upp det underskottet med utjämningsfondens medel betyder det att den är borta om två år. Därför säger lagtinget att landskapsregeringen formulerar en politik kring hur utjämningsfonden skall användas fram tills dess att vi har en finansförvaltningslag som på ett tydligt sätt reglerar den här fondens användning. Det är inte säkert att vi på Åland inom två år har sett djupet och vidden av lågkonjunkturen. Utskottet förespråkar därför en försiktig hantering av de sparade medlen.

    Det här är ett scenario som sker i ett läge då Åland fortfarande har en mycket marginell arbetslöshet. Problemen på arbetsmarknaden är inte på något sätt nya. Där handlar det mera om tillgången på kompetens. Trots att fler kan friställas från nuvarande arbetsplatser så löser det inte de rekryteringsproblem som vi har inom vård eller sjöfartsbranschen. Vi har uppenbara matchningsproblem som vi nu på allvar måste ta tag i. Likaså finns de problemen inom offentlig förvaltning. Då en erfaren tjänsteman går i pension tar hon eller han mycket värdefull kunskap med sig ut genom dörren som det är svårt att omedelbart ersätta.

    Arbetet med den offentliga sektorns konsumtionsutgifter måste göras strukturellt, långsiktigt och behärskat. Om vi skruvar klockan tillbaka till 2004 då kom också regeringen med sparbetingelser, så kan man konstatera att det nog hade varit bra om det arbetet som då inleddes i någon mån hade fortsatt. Den gången kom allt fokus och ljus att handla om nedskärningarna på museibyrån och resultatet var att regeringen föll. Därefter fortsatte följande regering med ett strukturförändringsarbete på flera olika plan men det är ett svårt arbete. Det kräver ett politiskt ledarskap som vågar visa bestämdhet och tydlighet. Det kräver ett ledarskap inom förvaltningen som sedan skall utföra det svåra arbetet och klarar av att stå raka fastän det blåser i korridorerna. Det kräver att man har ett regeringssamarbete där alla sluter upp bakom svåra beslut så att de inte faller när det blåser lite från fältet eller kommer motstånd här i salen.

    Kanske regeringen också behöver lyssna lite till oppositionens råd. Ett sådant har vi gett i samband med finansmotion nr 1, nämligen att landskapsregeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter behöver sätta sig ned och göra upp en gemensam strategi. Vi kan läsa i dagens tidning att minister Perämaa avser inleda diskussioner med banker och näringsliv, eventuellt med fackföreningarna. Jag skulle vilja säga till minister Perämaa att fackföreningarna skall vara med i en sådan här diskussion. Det är de människorna som är oroliga och berörs av hotet mot deras arbetsplatser och sin inkomst. De skall också delta i den här diskussionen. Det är därför vikigt att vi nu tillsammans navigerar Åland genom stormen med så lite skråmor på skrovet som möjligt.

     Det som är bra är att ett litet samhälle kan mobilisera krafter från många håll och jobba tillsammans. Vi har stora utmaningar framledes. Den demografiska utvecklingen på Åland är sämst i Norden. Vi har flera kommuner i svår kris. Vi har kostsamma strukturer inom utbildning och skärgårdstrafik. Vi har utflaggningar och en tonnageskattelag som idag i tidningen beskrivs som ett fiasko. Där tycker jag att man måste ta krafttag för att komma till ett bättre resultat. Vi har också PAF som både som ekonomisk input och arbetsplats är oerhört viktig för Åland. Det gäller också för landskapsregeringen att hålla tungan rätt i mun när den första kommunen kommer och anhåller om särskilt understöd. Man bygger då med sitt första fall en praxis och en hantering som gör att man måste behandla resten av kommunerna likvärdigt i ett längre perspektiv.

    Ett enigt finansutskott har gett landskapsregeringen i uppdrag att återkomma med nya siffror. Nya strategier och eventuella stimulanspaket senast i mars. Det är ett tufft jobb som ligger framför jag önskar lycka till!

    Jag vill också passa på att tacka finansutskottets ordförande och medlemmar för ett konstruktivt arbete, vår uthålliga utskottssekreterare och alla höranden som har bidragit med värdefull information. Tack fru talman!

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! Det verkar som att finansutskottet är väldigt eniga i många saker men sedan tycks det finnas en oenighet i all enighet om det arbete som vi skall göra som krävs, om det skall göras via budget eller via ny resurs- och behovsplan. Det tycks ha varit en liten diskussion här. Jag tror att det är ändamålsenligast att vi för in de kärnfrågor med personalminskningar som vi har beskrivit med prioritering, kärnverksamhet och utgiftstak i budgeten. Så behandlar lagtinget det på det sättet som det är med beslut som är bindande i sista ändan. Det är min modell för det här att vi inte håller med flera instrument samtidigt utan det är budget som gäller nu framledes, tilläggsbudgetar och ordinariebudgetar.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Fru talman! För min del är det ganska klart vad utskottet menar, nämligen att i mars vill vi se en tilläggsbudget där landskapsregeringen har tagit tag i de här frågorna. Man korrigerar utgifterna i den budget som ligger nu och konstaterar att det fattas 10 miljoner ytterligare och hur man hanterar det får vi se i tilläggsbudgeten. Det står också att man i samband med denna antingen kan bifoga en reviderad behovs- och resursplan som ett dokument eller åtminstone i tilläggsbudgeten ange riktningen framöver. Hur skall landskapsregeringen hantera den sjunkande ekonomin? Eventuellt skall man komma med några stimulanspaket o.s.v.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

    Fru talman! Det var bra det. Då blev det klart att det inte är själva formerna för det hur det görs, utan huvudsaken är att vi utför arbetet ute på verkstadsgolvet och det har vi full beredskap till. Jag måste ändå kommentera någon sak i anförandet. Det fanns mycket gott i det och jag uppfattade att det fanns väldigt mycket stöd för det som vi redan har angett i resurs- och behovsplanen och budgeten. Ltl Camilla Gunell sade att det är svårt att utföra strukturellt arbete. Den förra landskapsregeringen inledde det men det var svårt. I den budget som vi lever av idag dessa sista veckor som dåvarande regeringsledamoten Gunell var med och levererade till lagtinget fanns det en ökning på över 50 stycken tjänster. Detta visar svårigheten i det här och problemen har inte enbart varit den nuvarande majoritetens.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Herr talman! Man kan lugnt säga att siffrorna har sett helt annorlunda ut trots att man har gjort utökningar och viktiga insatser så har man ändå haft väldigt god ekonomi. Man har kunnat föra över stora, stora summor till utjämningsfonden. Det finns säkert mycket att ta tag i. Det viktiga är att man tittar på nuvarande situation och tiden framöver. Där är det som ledamoten Perämaa säger, tilläggsbudgeten skall innehålla inte bara processerna utan den skall innehålla åtgärderna och vilka verktyg man har i sin box som man kan använda. Jag tror att ledamot Perämaa också använde ordet kärnverksamhet och det förefaller ganska otydligt för utskottet vad man menar med det. På kommunalnivå är vi vana att tala om kärnverksamhet och då menar vi lagstadgad sådan men inom landskapet har man en helt annan situation när man själv har lagstiftningsbehörigheten.

    Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

    Fru talman! Det var ett bra anförande som ltl Camilla Gunell hade och det är precis på det sättet hon säger att vi måste ta tag i detta och göra det tillsammans. Det känns skönt att åtminstone socialdemokraterna som har varit upp hittills vill vara med och ta ansvar, för vi måste alla hjälpas åt. Det krävs stora uppoffringar. På trafiksidan har vi minskat besättningen med drygt 20 personer under åren och det har varit en strukturförändring som har gjorts. Vi avser att fortsätta med det och vi har beredskap. Jag hoppas innerligen att salen stöder det fortsatta arbetet med det. Det kommer att kännas och synas. Det känns bra att det finns ett stöd så här långt. Jag hoppas att stödet också finns i verkligheten när besluten skall tas.

     

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw:

    Fru talman! Vad har mördarsniglar och sjunkande världsekonomi för gemensamt? Jo, de anger bredden på det arbete som finansutskottet gjort när vi behandlat 2009 års budgetförslag från regeringen. Jag menar inte, att vi ens tänkt att ta på oss ansvaret för att lösa dessa båda, på sitt håll mycket besvärliga fenomen, men vi har dock sakligt bemött dem och dragit de för Ålands del viktiga slutsatserna av båda problemen.

    Utskottet har gjort ett gediget arbete och hört många sakkunniga såsom vi redan hörde i utskottsordföranden Torbjörn Eliassons presentation. Jag vill för min del och liberalernas del tacka utskottet och utskottssekreteraren för gott samarbetet som har varit konstruktivt.

    Utskottet får kritik utifrån att vi har varit hårda mot regeringens budgetförslag men jag anser att kritikerna inte ännu förstått allvaret med den ekonomiska situationen i vårt samhälle och i hela världen och den snabba förändringen i processen. Sedan budgeten planerades och lämnades till lagtinget har läget ändrat så radikalt att det hade varit oansvarigt av utskottet att inte reagera och försöka hitta gemensamma lösningar till detta .Lösningarna borde även hittas i samförstånd med regeringen.

    Fru talman! Liberalerna är beredda att ta den ekonomiska situationen på allvar. Vid ändrade förutsättningar för inflytande inkomster bör vi även vara beredda att ändra på budgeten och utgifterna. Det var omöjligt att genomföra i utskottet och därför ber vi regeringen att komma med tilläggsbudget som korrigerar inkomstbortfallet som är aviserat så fort som möjligt och så fort de ekonomiska realiteterna är klara. Mera dramatiskt är det inte. Det är inte frågan om att såga budgeten utan ge regeringen stöd att bemöta de ändrade förutsättningarna.

    Liberalerna stöder även de åtgärder som måste till för att stimulera ekonomin i så fall att konjunkturen t.ex. på arbetsmarknaden svänger. Då behövs det åtgärder som tryggar eller ökar sysselsättningsgraden och tillväxten. Hittills har inte arbetslöshetssiffrorna gått upp nämnvärt om inte alls på Åland, men vi har fått läsa i tidningarna och vi har även erfarit i utskottet att varslen och permitteringar börjar dyka upp.

    Även utbildningssystemet bör ha beredskap att kunna bemöta de situationer som uppstår om arbetslösheten växer. Det kan bli frågan om vuxenutbildning, kompletterande utbildning på de områden där behoven finns.

    Ett stort problem på Åland är paradoxalt även bristen på arbetskraft på vissa spetsområden och dessa kan bli ännu mera aktualiserade på grund av den ändring i ålderstruktur i samhället som kommer att göra att flera arbetstagare skall gå i pension inom de närmaste åren. Så utbildningssystemet har en stor utmaning i framtiden.

    Fru talman! Under remissdebatten var kommunerna och deras ekonomi på tapeten. Utskottet har hört flera kommuner och fått erfara att den ekonomiska situationen är prekär i flera av de åländska kommunerna. Utskottet anser att de medel som finns att söka under finansieringsstöd till kommunerna inte på något sätt kommer att vara tillräckliga. Utskottet anser i likhet med regeringen att ansökan om extrastöd till kommunerna måste innehålla en realistisk ekonomisk rehabiliteringsplan förrän de kan godkännas. Ytterst viktigt är dock att dessa medel även kan ges åt kommunala samarbetsprojekt som syftar till kompetenshöjande och driftskostnader besparande åtgärder.

    Fru talman! Offentlig sektor med direkt ansvar över service för allmänheten behöver kompetent personal. God och långsiktig personalpolitik är även ett mått på arbetsgivarens kompetens. Utskottet stöder planen om ett nytt personalpolitiskt program.

    Landskapsregeringen har i resurs- och behovsplanen aviserat en omfattande minskning av antalet anställda. Utskottet stöder detta och betonar att detta bör ske strukturerat och långsiktigt helt i linje med regeringens intentioner. Den utlovade personalförsörjningsplanen kommer att bli ett gott redskap i arbetet med att omstrukturera förvaltningen och dess personalstyrka. 

    Fru talman! Som redan sagts så blev 2 motioner godkända och flera av de förkastade har många positiva skrivningar. Flera av motionerna kunde även förkastas eftersom de redan på olika sätt var aktualiserade i regeringsarbetet eller i budgeten.

    Liberalerna stöder den godkända motionen om GMO-meddelande och vill hjälpa till att ärendet utan dröjsmål aktualiseras i regeringen. Det brådskar nämligen om vi vill undvika att dras in i den allmänna slappa inställningen som råder i EU, till största delen av ekonomiska intressen. Det finns alla möjligheter att jobba för ett GMO-fritt Åland, vi kunde till och med bli ett undantag i EU om vi jobbar och inte minst lobbar tillräckligt. Vi skall inte vänta utan agera nu eftersom det förvarnas att genmodifierad industripotatis kan komma att godkännas i EU redan nästa år.

    Fru talman! Jag vill för liberalernas del bekräfta att vi inte på något sätt bundit oss att stödja något av golfprojekten som togs upp här tidigare. Liberalerna stöder budgetskrivningen där det står att den som kommer in med ansökan och finansieringsplan för en golfbana kan stödas av landskapsregeringen med 30 procent. För oss finns alla alternativ öppna. Vi har inte bundit oss till något av dessa nämnda projekt.

    Fru talman några ord om resurs- och behovsplanen för landskapet Åland. Såsom finansutskottsordföranden redan sade valde vi metoden att inte desto mera orda om detta men eftersom det i tidigare repliker har diskuterats vad utskottet menar, vill jag bara läsa vad vi skriver om resurs- och behovsplanen i framtiden. "Landskapsregeringen bör återkomma med reviderade inkomster och utgiftstak i samband med kommande tilläggsbudget till vilken en reviderad resurs- och behovsplan om möjligt bifogas." Således har vi inte i utskottet på något sätt förbundit oss att regeringen måste komma med resurs- och behovsplan. Vi lämnar regeringen en öppen möjlighet att välja hur stort arbete det är och om man kan gå på den väg som finansansvariga Perämaa här nämnde, att man binder budgeterna till den här planen.

    Eftersom utskottsordföranden Torbjörn Eliasson hade en omfattande redovisning över vårt betänkande så slutar jag här. Tack fru talman!

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Fru talman! Ltl Raija-Liisa Eklöw säger att utskottet skulle ha fått kritik för sitt betänkande över tilläggsbudget från någon utifrån. Jag har inte hört någon som har kritiserat det här betänkandet på något sätt utan snarare lyft upp det som någonting positivt. Det är positivt att utskottet vågar ta tag i de ekonomiska problem som vi står inför. Däremot blir jag mycket bekymrad när jag nu hör utskottsledamoten och lagtingsledamoten Eklöw backa tillbaka lite från det som utskottet skriver, d.v.s. att man är enig i utskottet att landskapsregeringen naturligtvis i den här situationen måste komma tillbaka till lagtinget och presentera en plan för hur framtiden skall se ut som är reviderad och som ger de klara signalerna för hur framtiden skall se ut. Nu backar ledamoten Eklöw här och jag hoppas verkligen att det är på det sättet att liberalerna nu också står bakom den skärpta skrivning som finns i utskottets betänkande om att nu måste vi gemensamt ta ansvar för ekonomin.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Det jag menar med kritik utifrån är när det står i pressen att vi sågar detta. Det var det jag menade med mitt uttalande om utifrån. Det jag backar om i mitt uttalande är beträffande resurs- och behovsplanen. Jag tycker att man skall förstå vad det står i betänkandet. I betänkandet för resurs- och behovsplanen för landskapet Åland har utskottet uttalat sig så här och då menar jag med det att vi lämnar en fullmakt till regeringen att överväga vilket som är det viktigaste att komma med en reviderad budget och siffror och kanske vänta med själva planen. Den fullmakten har vi lämnat åt regeringen. Men det är inte alls fråga om att vi inte förstår situationen. Liberalerna kommer att ta ansvar för detta.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Fru talman! Detta med kritiken inledningsvis, kan man utläsa på olika sätt. Jag har uppfattat det som positivt det som har skrivits angående betänkandet. Jag tycker att det fortfarande är något bekymrande att både ledamoten Eklöw och tidigare även ledamoten Sundblom i en replik nu försöker att på något sätt avdramatisera läget genom att säga att det kanske inte behövs en långsiktig plan så här snabbt, utan man kan kanske vänta och se om man kan ta det försiktigt. Med det man har skrivit som bakgrundsmaterial i detta betänkande så måste det väl för var och en framgå som en stor tydlighet att här finns inte tid att vänta. Här finns en brådska att se till att man planerar nu så att vi inte tvingas handla sedan utan att kunna veta vilka konsekvenserna blir. Här måste planerna fram och man måste peka med hela handen vilken väg man vill att vi skall gå in i framtiden.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Vi är helt eniga om det men jag vill påpeka vad utskottet har skrivit.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Fru talman! Några ord om kommunerna som nämndes här av ltl Raija-Liisa Eklöw. Jag tycker skrivningarna i betänkandet om kommunerna och den lagstiftning vi har i botten är bra. Speciellt de skrivningarna som motsvarar lagens andemening. Jag har sagt det tidigare ur talarstolen att verktyget särskilt understöd inte är något som ens påminner om stöd enligt prövning som fanns tidigare där man hade ett budgetmoment som delades jämt ut sedan. Detta kräver noggrann planering från respektive kommun för att man överhuvudtaget skall kunna komma i åtnjutande av medel från detta. Det står klart i lagen att det är saker som inte har kunnat påverkas av kommunen själv, alltså oförutsedda händelser som kan leda till stöd. Skrivningarna ger god vägledning när vi skall utforma en praxis som har nämnts här tidigare.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Vi är helt eniga.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Fru talman! Beträffande GMO kan jag informera lagtingsledamot Raija-Liisa Eklöw och lagtinget att det pågår ett arbete inom förvaltningen för att ta fram fakta och ta fram en åländsk position i frågan. Min åsikt är att Åland skall hålla sig till försiktighetsprincipen i den här frågan. På samma vis som ekologiskt och närproducerat, Skärgårdsmat kan också GMO-fri mat och produkter bli ett försäljningsargument för det åländska jordbruket.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Jag tycker att det är bra att miljöminister Katrin Sjögren har den här inställningen till GMO-problematiken. Vi måste också övertyga näringsministern som verkar vara mera på offensiven åt annat håll.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Fru talman! Jag hoppade också lite till när jag hörde ledamot Eklöw på sätt och vis backa ifråga om resurs- och behovsplanen. Det känns nu som om liberalerna inte vill komma med reviderat förslag. Det är flera från liberalerna inklusive ministern som har antytt att det kanske inte låter sig göras. Det tycker jag nog är ganska allvarligt eftersom det kanske är en av de viktigaste frågorna i hela handlingsprogrammet som den här regeringen har presenterat. Det syftar till att långsiktigt beskriva den ekonomiska politiken. Är det riktigt väl övertänkt av liberalerna att frångå detta instrument?

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Jag upprepar det jag sade förut. Jag bara läser det vi har skrivit i betänkandet där också den socialdemokratiska representanten har varit med och godkänt det. Vi måste ändå gå fram med fakta. Lagtinget kommer att se till att regeringen på allvar tar sig an situationen och kommer med förslag till ändringar i både budget och planer. Att komma med datum redan nu för planen, 1 mars har nämnts. Är det arbetet viktigare än att lösa akuta problem? Jag tycker att oppositionen nu drar lite stora växlar på detta. Det står "om möjligt" i betänkandet.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Fru talman! Vi tolkar det så att regeringen skall komma med den nya resurs- och behovsplanen. Den var utlovad redan i mars 2008 men vi fick den i december just när budgeten kom. Om man upplever att detta inte fungerar i regeringen eller inom liberalerna så borde man kanske komma med ett reviderat förslag. Men hela den ekonomiska politiken för den här mandatperioden skall bygga på resurs- och behovsplanen. Den skall sträcka sig från 2007-2011. I mars 2009 har det snart gått halva perioden och vi har inte sett tillstymmelsen till det som skall styra politiken. Vad anser ltl Raija-Liisa Eklöw är den viktig den här planen eller inte?

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Ledamoten Eklöw anser fru talman att det är viktigt att regeringen tar handfast grepp om den budgetsituation som finns nu och på lång sikt.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Det var dels ett klart besked i ledamoten Eklöws anförande men sedan blev det väldigt flummigt beträffande budgetpolitiken, tyvärr. Något klarare blev det under replikskiftena att ledamoten nu i stort sätt hänger med på de skrivningar finansutskottet har gjort. Det är trevligt även om inte alla i utskottet tycks göra det utgående från ett tidigare replikskifte. När det gäller golfbeskedet var det bra. Min frågeställning blir, om näringslivet vidhåller sin uppfattning som de har redogjort för offentligt hittills, hur kommer liberalerna att agera i en sådan situation? Nu är det en utredningssituation som har uppstått och det är oklart vad som kommer att hända. Det måste vara de som betalar 70 procent som avgör och om de säger si eller så, vad gör liberalerna då?

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Som jag sade i mitt anförande står vi bakom budgetskrivningen att om man kommer in med projektplan och finansieringsplan från det privata näringslivet så har liberalerna lovat att stöda dem med 30 procent. Det projektet som kommer först. Men om det kommer två, det har jag ingen uppfattning om hur många projekt man har ämnat stöda från regeringens sida. Per automatik måste väl alla få, men det lämnar jag osagt. Det har vi inte diskuterat.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Fru talman! Jag uppfattar svaret som klart och tydligt på den punkten att om näringslivsintressena väljer lokalisering i Finström framom lokalisering i Sund, så är liberalerna med på lokalisering i Finström.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Per automatik leder mitt svar till det.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman! Jag blir lite bekymrad när jag hör lagtingsledamot Eklöw och den andra liberala kollegan i finansutskottet säga att det är ganska vida fullmakter och att skrivningen "om möjligt" gör att regeringen kan välja. Jag ser det inte så utan det närmast är stilistiskt om man kommer med ett eller flera dokument vid flera tidpunkter. Men vi lämnar ingen fullmakt som jag ser att inte komma med uppdaterade dokumenten som budget och resurs- och behovsplan. Formalia till den delen om man har det i samma papper eller inte det får man välja. Det vankas nu att den svaga länken i detta, nämligen den liberala lagtingsgruppen, sluter upp bakom sin finansminister och ger honom stöd i det här arbetet. Det är som jag ser det den svagaste länken att den liberala lagtingsgruppen inte förmår stöda sin minister. Jag hoppas verkligen att mina farhågor kommer på skam till den delen.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman! Jag tycker att jag i flera omgångar har besvarat den här frågeställningen så jag lämnar det så här.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Lagtinget tar nu lunchpaus och återupptar arbetet kl. 13.00.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansutskottet för ett gott arbete. Ansvarsfullt har man åtagit sig uppgifterna och man har gjort det både omsorgsfullt och gediget. Det får vi vara mycket tacksamma för. Speciellt att man har lyckats göra det också med relativt stor enighet i de här svåra frågorna. Jag är också glad och får lov att tacka för att finansutskottet har anammat centerns linje som jag förde fram i remissdebatten, d.v.s. ett allmänt ekonomiskt tänkande och det har man tagit till sig.

    Jag lyfte då "kollapsen" som jag kallar krisen i den globala ekonomin och tillät mig att ha ett försiktigt tvivel på ÅSUB:s och landskapsregeringens slutsatser om att vi skulle klara lågkonjunkturen med bibehållen välfärd. Då framförde jag centerns uppfattning om hotbilder och utmaningar. Nu vet vi redan tyvärr att klumpsumman kommer att sänkas med 10 miljoner och vi vet också nu att företag permitterar. Vi vet att vi har fartyg som ligger utan frakter och vi har märkt att förändringarna kommer i rasande fart. Då kritiserade jag inte landskapsregeringen och det gör jag inte nu heller. Det är så att ingen kunde förutse dessa snabba förändringarna. Ingen regering i världen kunde säga att så här skall vi göra i september och oktober, det som nästan alla länder omkring oss sedermera har gjort. Det är förändringar som har styrt detta.

    Däremot är det viktigt att lagtinget ger klara signaler till landskapsregeringen, vilket jag anser att finansutskottet har gjort. På det sättet ger man stöd till landskapsregeringen för de åtgärder som kommer att behövas. Jag vill också stöda finansutskottets begäran om att man snarast skall komma med en tilläggsbudget för år 2009. Man skriver "så snart det bara är möjligt" det betyder kanske i praktiken i mars. Det borde vara i mars. Man borde inte verkställa det som dagens budget innehåller utan man borde ha tid att ändra och inte låta de ändringarna gå för långt fram på året. Även om det är en svår process som man har framför sig så vill jag ändå hoppas att man lyckas med en tilläggsbudget som innehåller en anpassning till rådande läge, stimulansåtgärder och också beskrivningar hur man avser verkställa det man hade tänkt göra i den här budgeten.

    Jag vill inte föra någon skrämselpropaganda här och jag vill absolut inte uppmana folk att sluta handla, sluta bygga, sluta göra affärer. Tvärtom, handlingskraft kommer att behövas också nu och positivt tänkande. Jag tror att vi under åren i landskapsregeringen i olika sektorer och enheter har satsat mycket, mycket pengar på konsultverksamhet och lärt oss positivt tänkande på alla möjliga sätt. Nu får vi visa om vi har lärt oss någonting av det. Det är dags att rätta mun efter matsäcken och att se verkligheten i ögonen. Vår goda likviditet som vi gärna lyfter fram idag innehåller ca 160 miljoner av dem är utjämningsfonden, som vi har fler gånger, 47 miljoner. De andra miljonerna är till många delar uppbundna redan av gamla budgetbeslut. Så det är egentligen pengar som inte finns. Det måste vi tänka på att de inte bara ligger där och väntar. Den här kommande tilläggsbudgeten bör också innehålla någonting om hur man avser utnyttja både utjämningsfonden och eventuella pengar som finns.

    Till sist herr talman, vill jag påminna om det utlovade meddelandet om sjöfarten som jag tror att är väldigt viktigt nu. Det är viktigt att vi får se hur utvecklingen inom sjöfarten framskrider, vilka utflaggningar som genomförs och hur och vad blir konsekvenserna av dem? Vi vet inte ännu exakt hur tonnageskatten kommer att utveckla sig och vi vet inte heller vad som händer om det blir som det förljudas, förbud att införa snus i Finland. Samtliga fartyg som går i trafik på finska hamnar, också åländska förmodar jag, kommer inte att få ta in snus. Det finns sådana diskussioner och vad kommer det att betyda? Det skulle också vara intressant att veta.

    Med det så tackar jag igen finansutskottet för det goda arbetet.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Herr talman! Det synes tydligt att också centergruppen har uppfattat eftersom de tillsammans med flera partier har varit med och tagit fram finansutskottets betänkande. Det är en signal om och ger den effekten som jag ser det att leden sluts. Att vi alla står bakom behovet, som ledamoten Carlson sade, att se situationen i vitögat. Vi har en besvärande situation en lågkonjunktur, en finanskris och vi måste hantera ekonomin ansvarsfullt. Jag ser det som en positiv sak att leden enas. Vad gäller tilläggsbudgeten, är det självklart för mig att den budget som nu ligger på bordet också inför att vi levererar den, kan ifrågasättas till vilka delar som helst. De facto har arbetet redan inletts och inleds speciellt tydligt redan dagarna efter nyåret. I den situation som råder nu så kan vad som helst ifrågasättas.

    Gun Carlson, replik:

    Herr talman! Det är bra att det togs emot positivt för det var min avsikt. Hur man går tillväga med 2009 års budget och det skick den är i idag, tycker jag att det är alldeles rätt att landskapsregeringen som måste bedöma vad man kan verkställa trots att det är beviljat. Jag tänker på nya tjänster och ändringar i verksamheter. Det är viktigt att man noga går igenom det.

    Ltl Johan Ehn, replik:

    Herr talman! Jag vill tacka ledamoten Gun Carlson för ett bra anförande. Det var bra, det var tydligt till skillnad från det anförande vi hörde från den liberala gruppen är man tydlig med att säga att vi behöver en tilläggsbudget senast i mars och man säger också att i den skall man anpassa hela ekonomin utgående från det läge som råder och det tycker jag lovar gott. Jag hoppas också att det är någonting som den liberala gruppen kunde uttala från talarstolen. Nu noterar jag att finansministern uttalar samma sak men den liberala gruppen uttalar en annan linje i det hela och jag är tacksam för att centern via gruppledaren Gun Carlson lyfter fram det så här tydligt.

    Gun Carlson, replik:

    Herr talman! Det är ingen tvekan om att den kommande tilläggsbudgeten skall innehålla en anpassning till det läge som råder. Det skall också visa vilka stimulansåtgärder man kan vidta och skall vidta för att förbättra i den mån man kan göra det. Det är bra.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! När budgeten var på remiss här i kammaren sade vi från den frisinnade gruppen att särskilt finansutskottet har ett synnerligen betungande och väsentligt uppdrag framför sig. Vi sade att budgeten är ett försök från landskapsregeringens sida att få budgeten i balans men att det misslyckades. För att förbättra misslyckandet kommer man med en långsiktig plan som också är ett försök. Där får vi veta vad och att saker och ting skall göras, men inte hur. Det är ändå ett slag av början och finansutskottet har mycket att reda ut och många svar att ge. Vi talade också om behovet av strukturförändringar och att sådana är ett måste och att resurs- och behovsplanen inte berättar det, lika lite som budgeten. Därför föreligger det för finansutskottet en mycket tung uppgift.

    Finansutskottets ordförande har idag sagt att betänkandena, 1 och 2 inte är en sågning av budgeten eller resurs- och behovsplanen. Det må han säga men det är i alla fall klara betänkanden på det sättet att de kräver någonting nytt. De kräver ett nytt tag om budgeten. De kräver ett nytt tag om resurs- och behovsplanen. Sedan har jag en annan uppfattning och vill polemisera lite med finansutskottets ordförande när det gällde vad vi visste för en månad sedan. Nog visste vi då att driftsutgifterna i budgeten föreslogs öka med 6, 2 procent. Att budgeten i realiteten under balanserad med 22 miljoner om man räknar bruttoeffekten och utgående från den mera långsiktiga planen att våra sparpengar på ungefär 40 miljoner euro är slut om drygt två år dessutom visste vi att vi hade en skenande finanskris i full fart. I anledning av detta satte vi oss i oppositionen ned och skrev finansmotioner för att biträda finansutskottets arbete med de problem vi såg. Det är sant som finansutskottets ordförande säger att under den dryga månaden har vi fått ytterligare bekräftelser på de försämringar som sker i den globala ekonomin och i den nationella ekonomin och vi kommer att få flera sådana besked. Det besked vi har fått om bruttonationalproduktens beräknade förändring under 2009 minus 0,5 procent är ett inledande besked. Det kommer tyvärr säker flera, precis som man nyligen har fått i Sverige och i flera andra länder. Det kommer också per automatik att innebära att den beräknade klumpsumman ytterligare kommer att visa sig måsta justeras nedåt.

    Finansutskottet skriver väl i betänkande nr 2 om resurs- och behovsplanen att den behöver omarbetas. Det är ett absolut krav för att den skall kunna ligga till grund för en framtida ekonomisk planering. Landskapsregeringen bör återkomma med reviderade inkomster och utgiftstak i samband med den kommande tilläggsbudget till vilken en reviderad resurs- och behovsplan om möjligt bifogas. Det här var uppe i ett replikskifte där den liberala gruppen ansåg att detta skulle betyda att man inte behöver komma med en plan. Texten är tydlig på den punkten. Den är synnerligen tydlig och behöver omarbetas står det och bör återkomma står det. Om möjligt betyder alltså att det är bindningen till första tilläggsbudget. Om landskapsregeringen får några problem med att binda den exakt tidsmässigt i den första tilläggsbudgeten så har man möjlighet att kanske en eller två veckor senare komma med den. Men vi förutsätter naturligtvis att det här betyder i mars månad, alltså under vårsessionen 2009. Vi stöder helt och hållet finansutskottets skrivning på den här punkten.

    När det gäller budgeten för 2009 så skriver utskottet på sidan 5 att man uppmanar landskapsregeringen att återkomma med korrigerade utgiftstak för de olika verksamheterna i samband med en tilläggsbudget samt att granska landskapets utgifter och möjligheter att minska dessa. Man för goda resonemang om de kommande underskotten. De underskott vi redan vet och de kommande underskotten. Man för goda resonemang om utjämningsfonden och användningsprinciper för den där man är väldigt restriktiv. Det är klart att får vi en stor kris där vi inte kan göra tillräckligt med strukturförändringar och andra inbesparingar ger finansutskottets skrivning möjlighet att till någon del använda utjämningsfonden. Man skriver också tydligt om penningautomatmedlens framtida, troligen lite negativa, utveckling. Vad man däremot inte skriver någonting om är flitpengens användning som var uppe i remissen och som det hade varit värdefullt om finansutskottet också hade sagt någonting om eftersom man nu tenderar att använda den till löpande driftskostnader i stor omfattning. Jag tror att vi har varit överens om att både utjämningsfondens användning och flitpengarnas användning skall regleras i den kommande finansförvaltningslagen.

    Herr talman! Också vi från Frisinnad samverkan har beslutat oss för att tillsammans med övriga och hoppas att det också blir tillsammans med den liberala lagtingsgruppen att ta ansvar för den ekonomiska situation som accelererar framför oss och att vi har beslutat att enat ställa oss bakom finansutskottets betänkande trots att vi inte, naturligtvis, är nöjda med behandlingen av våra finansmotioner. Men även där finns det positiva signaler ifrån finansutskottet som vi tar till oss och gläder oss över. Vi är beredda att hjälpa landskapsregeringen i det här svåra arbetet som oppositionspart.

    Men en förutsättning att vi skall få det här arbetet att fungera är att alla är ärliga. Lyfter katten på bordet, där katten skall lyftas på bordet. Är överens om vad underskottet är i 2009 års budget. Det är alltså inte en budget i balans. Med andra ord skall vi inte sopa problemen under mattan. Tar vi fram räknedosan är situationen faktiskt den att finansutskottet för ett resonemang kring ett underskott på åtminstone 10 miljoner men läser man noga finansutskottets slutsatser är det utgående från underskottet i grundbudgeten 20 miljoner det är fråga om . Räknar vi med ytterligare försämringar under året och försöker undvika användning av utjämningsfonden under det första året så är vi över 20 miljoner och då är det faktiskt fråga om en budgetsanering som överstiger 10 procent av driftsutgifterna. Det är ett enormt beting som lagtinget nu uppenbarligen enhälligt lägger på landskapsregeringen. Inkluderar vi överföringsutgifterna i detta på 107 miljoner så blir betinget tillsammans bra nära 10 procent. Det betyder också att tilldelningen till kommunerna och till övriga verksamheter i landskapet också måste ses över för att man någorlunda skall komma i närheten av det finansutskottet föreslår att lagtinget skall godkänna och som vi är beredda att enas kring och arbetat tillsammans för.

    Vi är beredda att under den här tremånaders perioden framför oss ställa oss till landskapsregeringens och regeringspartiernas förfogande för att hjälpa till i processen. Men naturligtvis innebär det att våra krav per 30 mars är mycket höga och att leveransen från landskapsregeringen måste vara synnerligen ansvarsfull för att vi sedan skall kunna vara med på tåget vidare och upprätthålla den här enigheten om det som behöver göras också i landskapet Åland. Det som har gjorts i riket i början på 90-talet i kraftfulla omfattningar och som nu i samband med kommunstrukturreformen i riket återigen har gjorts både på kommunalt håll och sannerligen på statligt håll där man är beredd att minska ministeriets verksamhet med upp till 50 procent i något fall, men så där i medeltal med 20 procent. Det är stora åtgärder som vidtas på annat håll och det är dags att vi också förstår det hos oss.

    Herr talman! Det är mycket svårt att krympa offentliga kostymer. Det är löpande verksamheter man har och det erfordrar tunga prioriteringar. Det är strukturer i samhällsuppbyggnaden som skall överses. Vi har levat i en lång, lång följd av år där det har varit naturligt att är det någonting som skall göras i samhället så är det samhället som skall ta hand om det. Utgående från detta har vi byggt strukturer och att förändra de strukturerna är ett ytterst svårt arbete så landskapsregeringen har en mycket tung uppgift framför sig. Vi har också politiskt på Åland varit överens om att när det gäller samhällskostymen så skall vi inte öka arbetslösheten genom att sätta folk i arbetslöshet från offentlig sektor. Det här ställer alldeles särskilda krav på planeringen på ett annat sätt än inom privatsektor där man kan ta till kraftfullare åtgärder på ett annat sätt. Här måste vi detaljplanera förändringen i offentlig sektors verksamhet och de strukturer som vi hittills har byggt upp.

    När 40-talisernas pensioneringar kommer har det visat sig i många fall att det måste ersättas av en och en halv person för att det skall fungera. Det var mera skämtsamt sagt men vi har några sådana exempel nu. Så det ställer ytterligare krav på landskapsregeringen. Det är viktigt att detaljplanen inkluderar både strukturförändringarna som skall göras och sedan pensionsvågen som vi har framför oss, att vi använder oss av den. Där är det väsentligt det som finansutskottet skriver på sidan 6 i betänkandet att just den här förvaltningsgenomgången och personalplanen inför naturlig avgång och vakanser också skall röra samtliga nya tjänster som föreslås bli inrättade i enlighet med budgetframställningen. Det är en intressant skrivning som finansutskottet har här och som vi hoppas att landskapsregeringen med ansvar tar sig an.

    Herr talman! Tur att klockan har stannat för länge sedan. Detta fordrar som någon tidigare talare var inne på ett skarpt ledarskap. Lagtingets majoritet har valt det ledarskap som också partierna begärde mandat för i valet och fick, av folket. Det ledarskapet mäts inte särskilt mycket i medvind. Det är vi många som har varit med om. Men i motvind mäts ledarskapet på ett helt annat sätt. Vi från Frisinnad samverkans lagtingsgrupp önskar ledarskapet lycka till!

    Före jag slutar skall jag nämna några punkter mera konkret i finansutskottets betänkande. På sidan 3 talar man om situationen för det åländska näringslivet och skriver om passagerartrafiken att den troligen kommer att klara sig någorlunda ograverad genom en sådan kris vi har framför oss. Det här är riktigt och så här har det varit sedan 1959 när färjtrafiken kom igång. Åland har kunnat leva över alla konjunkturnedgångar som har varit på annat håll med ett undantag. Två år i början på 1990-talet då Slitet gick i konkurs och vi kom upp i en arbetslöshet på 8 procent. Men för alla andra konjunkturnedgångar under 50 år utom en har vi klarat tack vare att passagerartrafiken har kunnat rida ut dessa stormar. Därför är det så särskilt besvärligt nu, i den här situationen vi har där utflaggningarna av passagerar- och kryssningsfärjor är ett hot över oss. Det kan göra att den här konjunkturförsämringen vi nu har framför oss inte klaras av lika på som tidigare.

    På sidan 6 skriver finansutskottet om landskapet och kommunerna och säger så här: "att det skall vara hög tröskel för landskapet att gå in med särskilt understöd och då enbart i exceptionella undantagsfall." Utskottet skriver vidare om hur man tolkar detta. Detta tror jag är väldigt viktigt i signalerna till kommunerna. De flesta har skött sig väldigt väl. Om man inte sköter sig väl skall man inte lättvindligt eller ens med starka motiveringar p.g.a. det allmänna läget få några särskilda understöd utan det skall vara i dessa exceptionella undantagsfall och man skall alltså visa hur man klarerar sin ekonomi på ett helt annat sätt än det man har gjort hittills.

    Det största problemet med finansutskottets betänkande, som vi har hört här inte innehåller särskilt mycket problem annat än det vi tillsammans skall försöka åstadkomma, är inom miljöpolitiken. Det är när det gäller Östersjöns eutrofiering. Där har ålänningarna ett mycket stort ansvar. Läckaget från land, särskilt fosforutsläppen från fiskodlingarna är bedrövande. Här har i lagtinget från denna talarstol genom årtionden talats om förbättringar och så får vi före budgetdebatten rapport om att det går åt fel håll. Det går åt fel håll. Jag förstår att finansutskottet inte har haft tid att ägna sig åt det här genom att man har haft den här ekonomiska diskussionen så fullödigt genomförd men visst måste landskapsregeringen nu snabbt vara tydlig när det gäller Östersjöns eutrofiering och det åländska ansvaret i det sammanhanget. I remissdebatten angav miljöminister Katrin Sjögren att sådana åtgärder snart kommer att synas. För vår del kommer vi nog att följa med det arbetet och efterlysa dem om de inte kommer inom rimlig tid. Det är kanske en av de mest brådskande politiska åtgärderna vi här på Åland har framför oss.

    Vidare på sidorna 9-10 är jag tacksam för resonemanget kring lagberedningen som vi i våra specialutskott ser problem med och så har det varit i alla lagting och landsting som jag har varit med i. Utskottet säger klart och tydligt att man redan i betänkandet nr 3/2006-2007 angav att arbetet och rutinerna vid lagberedningen måste ses över och det innebär att åtgärda. Jag förstår av utskottets skrivning att man avser det.

    Sedan en mycket liten sak herr talman, men egentligen mycket stor eftersom den har att göra med upplevelser i samband med lagtingsstarten den 3 november i år. På sidan 12 finns det relaterat att det är vikigt att skapa en egen profil för polismyndigheten. Jag såg det inte själv men informerades om att det på en av de poliser som var utstationerade för att inte bilda spaljé mellan kyrka och lagting utan för att skydda oss från "ovölig" trafik, var försedd med en mössa med beteckningen poliisi-polis. Det var det mest dåligt valda tillfället att använda sig av en sådan mössa. Att överhuvudtaget på det enspråkiga Åland använda det tvåspråkiga Finlands munderingar är oacceptabelt när det gäller landskapsregeringen egna myndigheter. Personligen ser jag mycket allvarligt på denna incident och jag hoppas att landskapsregeringen tillser att det inte upprepas.

    På sidan 13 säger utskottet att ett nytt personalpolitiskt program redan beretts långt inom förvaltningen och kommer att antas inom kort. Vi hoppas det. Vi har lagt en motion i frågan och det har varit en lång avsaknad av detta program och vi hoppas att det kommer såsom finansutskottet skriver.

    När det gäller utbildningarna har vi lämnat två finansmotioner. Den ena om gymnasialstadienivån och den andra om sjöfartsutbildningen. Finansutskottet ger beskedet när det gäller gymnasialstadieutbildningen att lagtinget kommer att få ta del av meddelandet i ärendet genast i början av 2009 och på det sättet nöjer vi oss med den skrivningen. När det gäller sjöfartsutbildningen så meddelar finansutskottet på samma sätt att inom kort kommer en modell över hur den framtida sjöfartsutbildningen bör se ut att presenteras. Det är vi också nöjda med.

    (Talmannen vill påminna om att det är 7+15 minuter nu.)

    Herr talman! det vore bra om man kunde få veta detta något på förhand genom denna ypperliga apparat vi har som under hela mitt anförande har stått på 7,00 och det har glatt mig mycket men nu är jag färdig.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Det är trevligt att ledamot Roger Jansson är rätt så nöjd med finansutskottets betänkande och stöder det. Det är bra att vi sluter leden. Han ville polemisera lite med krisens acceleration. Jag nämnde faktiskt i mitt anförande att redan för ett år sedan diskuterade vi lite i dessa termer. När landskapsregeringen lade budgeten då visste de lite mera men när vi diskuterade remissdebatten då visste vi redan mycket mera och nu vet vi ännu mera. Det är som en kedja. Vi ligger sanningen ganska nära nu. Hade vi vetat tidigare vad vi vet idag hade det sett annorlunda ut. Visst kunde vi ha diskuterat flitpengen men i och med att man sätter ett utgiftstak så håller man kontroll på dessa saker också per automatik. Finansmotion nr 1 som kommer från hela oppositionen var intressant läsning och det finns säkert delar av den med i vårt betänkande.

    TALMANNEN: Tiden är ute.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! För att rättfärdiga mig lite och spara tid så avstår jag.

    Ltl Camilla Gunell, replik:

    Herr talman! Jag vill tacka för att ledamot Roger Jansson lyfte fram miljön och att det är en fråga som man kunde ha ägnat betydligt mera tid. Det är alldeles riktigt. Det är faktiskt den enda punkten som jag själv har ansett mig nödd att reservera mig mot gällande just miljöarbetet. Jag tycker att ger man sig ut för att ha hållbar utveckling som sin bestående princip så tycker jag att bakom den rubriken måste det också finnas ett verkligt gediget miljöarbete. Det som sker med Östersjön nu är mycket, mycket oroande. Min poäng är att med hållbar utveckling måste man göra sådana åtgärder där man faktiskt kan nå mesta möjliga miljönytta. Att det inte blir bara en god ambition utan det skall följas upp med verkligt konkreta åtgärder.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Jag tror att vi i en annan situation hade ägnat ganska mycket diskussion och gett förslag tillsammans med socialdemokraterna när de gäller dessa frågor i samband med budgeten, om det inte hade varit för den gemensamma manifestationen som vi gör. Vi måste tillsammans hjälpa till och ta ansvar för den ekonomiska situationen vi har. Därför får vi ägna 100 procent av krutet till det men ställa vår förhoppning till miljöminister Katrin Sjögren att hon relativt snart inför lagtinget redovisar de konkreta åtgärder landskapsregeringen avser att vidta när det gäller eutrofieringen av Östersjön.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! När det gäller miljöfrågorna är Östersjön priori nummer 1. Den 22 december kommer åtgärdsprogrammet att gå ut på remiss. Jag vill ändå påstå att Åland aldrig har närmare. Det finns många, många åtgärder som skall sättas i kraft och jobbas vidare med bl.a. riktad rådgivning till jordbrukare, skyddszoner, våtmarker och musselodling.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det är bra att ett sådant program skall gå ut på remiss efter den 22 december. Ännu bättre hade det varit om det den 22 december presenterats ett åtgärdsprogram som sjösätts omedelbart. Jag hoppas att den här remissomgången inte resulterar i alltför lång tidsutdräkt och att inte åtgärderna försvagas under den remissomgången. Förhoppningsvis tvärtom och att vi i början av året kan få diskutera de åtgärder som landskapsregeringen avser att göra under år 2009 och att genomföra under 2009. Musselodling i all ära men inte räcker det till att lösa de eutrofieringsproblem när det gäller särskilt fiskodlingen.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Nej det är helt korrekt. Det behövs ett helt batteri av åtgärder. Ingalunda är det så att vi vilar på lagrarna medan vi har remissrundan. Men faktum är att där styrs vi av lagstiftningen. Den skall ut på en ordentlig remiss och man skall ha diskussioner med näringsliv och företrädare från andra organisationer. För några veckor sedan beviljade landskapsregeringen stöd för jordbrukare som ville inrätta skyddszoner. Det är min uppfattning att det rör på sig i den här frågan. Det finns alldeles konkreta förslag och idéer och det gäller att elda på när intresset och idéerna finns.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det är bra med engagemanget från miljöministerns sida och jag tror att engagemanget finns i hela kroppen. Det är faktiskt så att mycket av åtgärderna man talar om i det här programmet som nu skall ut på remiss och i budgeten och i samband med remissdebatten är sådant som man kan starta. Man kan köra igång det redan nu oberoende av om man har ett av landskapsregeringen fastställt program eller inte. Ofta är det så att man väntar på nödvändiga åtgärder för att man skall utreda eller skriva ner någonting gemensamt. I den mån lagstiftningen måste ändras är det klart att det är en särskild process för det. För Frisinnad samverkans del har vi nyligen tagit fram ett mycket stort eget miljöprogram och för vår del och deltagarna i den här debatten ger det väldigt tydliga riktlinjer för vad som borde göras.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Det är närmast angående problematiseringen av kommunernas ekonomi som jag begärde replik. Eftersom jag har Finström som hemkommun som är en kommun med stora ekonomiska problem som man inte riktigt vet hur man skall hantera, tycker jag att signalerna man ger här i lagtinget om att kommunerna skall klara sig själva och att man skall få hjälp endast om man har väldigt stora problem. Finns det någon plan B? Hur skall det gå för en kommun som har väldigt stora ekonomiska problem? Man har bristen väldigt slimmad och de utgifterna man har är i princip uteslutande lagstadgande och räntor samt amorteringar. Var skall man skära, vad skall man göra om man inte heller skall få hjälp från landskapet att hantera den här biten? De som skall arbeta och ta itu med det här är lekmannapolitiker. Många har blivit övertygade in i dessa roller. Det sitter jordbrukare, elektriker, poliser o.s.v. där som skall försöka reda upp detta.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! När det gäller Finström är det en kommun som har varit Ålands bäst skötta så länge jag minns av min samhällsgärning ända fram till för 10 år sedan när det starkt började gå nedåt. Det finns ingen lagstiftning som ger underlag att ställa Finström under extern förvaltning, vilket vore ett alternativ. Det går inte. Därför får man stöda sig på finansutskottets skrivningar och de skriver att "de kommuner som anhåller om och får stöd skall bereda sig på att detta understöd kommer att villkoras med stränga krav på nedskärningar så att de långsiktigt får sin ekonomi i balans. Utskottet betonar vikten av att kommunerna överlag långsiktigt försöker rationalisera sin verksamhet genom att satsa mer på effektiva IT-lösningar, effektivitetsrevision och kommunöverskridande samarbete." Vi har sedan en längre lista på vad som borde göras i det här fallet som ltl Åke Mattsson anger.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Jag ville begära ordet för att de flesta som har diskuterat det här anser att kommunerna skall klara sig själva. Men man kan hamna i den situationen att man inte hanterar det här och de politiker och tjänstmännen som är ute i kommunerna och skall hantera dessa problem är inte delaktiga i hur de kommit till, utan det är en lång historia som gör att det har blivit besvärligt. Det kan vara tungt att få folk politiskt engagerade och jobba med dessa frågor om man inte ger en liten morot eller ett litet ljus i mörkret utan man släcker ned de lamporna som finns. Det tycker jag är intentionen bland många anförande här i lagtinget just nu.

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Jag är helt övertygad om att vad Finström mera behöver än pekunjär hjälp är personell hjälp. Kunskapshjälp. Det är inte särskilt länge sedan Finström var i väldigt god ekonomisk balans så visst är det till stor del nuvarande politiker som har varit med och åstadkommit detta. Finström hör också till den storleksgrupp av kommuner där de övriga motsvarande kommunerna på Åland faktiskt har en välskött ekonomi. Jag har full förståelse för att randkommuner och vissa skärgårdskommuner har väldiga problem idag och därför måste stöttas särskilt av landskapsregeringen. Men Finström borde inte vara en sådan kommun. Där är det inte bara pengar Finström behöver utan det är sannerligen någonting annat också.

     

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Anders Eriksson:

    Herr talman! Det är med finansutskottets betänkande som med mycket annat, att det finns både plus och minus. Det stora pluset är samtliga verkar inse det ekonomiska allvaret. Jag sade i remissdebatten att det på sätt och vis är lite den upp- och nedvända världen. Det är oppositionen som i ett tidigt skede pratar om ekonomisk återhållsamhet. Att man skall tänka igenom medan landskapsregeringen lade fram ett budgetförslag där konsumtionsutgifterna de facto ökade med 6,2 procent. Nu ser jag, och jag kommer så väl ihåg de replikskiftena vi hade i remissdebatten med den värderade näringsministern Mattsson och den värderade finansministern Perämaa där jag varnade för att man bara skulle utgå ifrån att saker och ting skulle gå av sig självt och att vi var så väldigt väl rustade och att vi inte hade industri av samma art som man hade på västkusten i Sverige o.s.v.

    Tar vi ett framgångsrikt företag som Optinova så har vi sett att de har problem och permitteringar är på gång. Optinova har fina produkter. Det finns en stor efterfrågan på deras produkter men många av deras viktigaste kunder får inte fram ett "letter of intent". Det vill säga att de inte får fram kreditvärdighet och därför kan inte affärerna ske. Det är helt klart att också Åland påverkas av vad som händer och sker runt omkring oss. Det tycker jag är det mest positiva med finansutskottets betänkande att den insynen på något sätt har kommit in i debatten. Jag noterade i en tidning i morse att finansminister Mats Perämaa sade att han är säker på att Åland kommer att drabbas hårt av lågkonjunkturen och det är någonting helt annat än vi hörde tidigare.

    Det var någon i finansutskottet som var lite kritisk till att vissa uttalade sig om att finansutskottets betänkande var en oerhörd bakläxa för landskapsregeringen. Jag får väl höra till någon i detta fall men det sade jag mot bakgrund av hur resonemangen gick tidigare. Vi skall vara glada att det finns mera klokskap och det finns ingen anledning att dess mera titta tillbaka på vem som har sagt vad. Jag är lite orolig för att jag på något sätt förstör den här halleluja-stämningen som finns nu. Vi skall givetvis vara eniga. Det är oerhört viktigt och vi skall göra det här tillsammans men problemet, värderade kolleger, är att vi befinner oss på ett allmänt plan. Alla skrivningar i finansutskottet betänkande stöder jag till fullo. Jag skall återkomma till dem men vi måste också vara medvetna om att vi kommer ned på ett konkret plan ganska hastigt och där det börjar handla om indragna tjänster och samhällsservice. Då tror jag att det kan bli annat ljud i skällan.

    Jag vill säga att det anförande ltl Camilla Gunell höll var ett av de bästa anföranden jag har hört på länge i lagtinget. Det vill jag ge en eloge för. Gunell är ledamot i finansutskottet.

    Jag blir lite skraj när jag hör de liberala ledamöterna Eklöw och Sundblom uttala sig. Eklöw menade att man skall ge fullmakt åt regeringen och det här skall regeringen sköta. Det är inte det finansutskottet säger utan man ger en ganska tydlig beställning på att här måste det skärpas till. Så står det i texterna. Jag uppfattade att ltl Torsten Sundblom tyckte att det här med skrivningar nog var bra, men det skulle inte synas i siffrorna åtminstone inte nu. Då är vi långt ifrån det som står i texten.

    Vi från Ålands framtids sida vill givetvis vara med och medverka och göra det här tillsammans men jag hoppas att de värderade kollegerna är medvetna om att det är lite lättare att måla med den stora pensel på ett allmänt plan, men sedan när det börjar beröra folk då är det inte riktigt lika roligt mera.

    Herr talman! Klockan försvann helt och hållet för mig, men jag skall försöka vara lite kortare än vad vissa har varit tidigare, utan att nämna namn.

    Jag går in på finansutskottets betänkande. I finansutskottets betänkande under ekonomisk politik uppmanar utskottet landskapsregeringen att överväga upptagande av förhandlingar med riksmyndigheterna om revidering av avräkningsgrunden. Det tycker jag är bra även om den motion jag lämnade in i det här ärendet blev förkastad konstaterar jag att något frö har vi sått.

    Jag skall korta av mitt anförande med anledning av att ltl Roger Jansson kom in på mycket av det jag tänkte säga men en sak vill jag speciellt understryka och det gäller det finansutskottet säger angående utjämningsfondens medel, att "de inte får användas till ökade offentliga konsumtionsutgifter. I stället skall de användas till investeringar som leder till minskade driftskostnader samt skattelättnader som ökar köpkraften och får ekonomins hjul att rulla." Mycket bra formulerat. Jag tar av mig hatten. Jag har ingen på mig men bokstavligt talat. Man säger också att "landskapsregeringen får återkomma med korrigerade utgiftstak för de olika verksamheterna i samband med en tilläggsbudget samt att ständigt granska landskapets utgifter och möjligheter att minska dessa." Detta är någonting som jag hoppas att vi faktiskt har en samsyn på i lagtinget. Det är upp till landskapsregeringen att visa att vi har det. Det som också sägs om en sträng budgetdisciplin och att tilläggsanslag d.v.s. tilläggsbudgetering är någonting som enbart skall användas i exceptionella fall är också mycket bra. Det har blivit alldeles för mycket rutin i förvaltningen att det är så lätt att begära tilläggsanslag i tilläggsbudget och så har det rullat på.

    När det gäller landskapet och kommunerna noterar jag det som Ltl Åke Mattsson sade att han känner en oro för att kommunerna får klara sig själva. Jag vill säga att ett uttalande jag gav i morse till media blev lite tillspetsat. Det som utskottet säger är, att man inskärper vikten av att kommunerna tar till sig de nya landskapsandelssystemets principer och att det skall vara en hög tröskel för landskapet att gå in med särskilt understöd, särskilt väsentligt. Det vill jag understryka är att på något konstigt sätt har det också funnits ute i den kommunala ekonomin i ryggmärgen på många fritidspolitiker att om inte detta går, då har vi alltid landskapet att vända oss till. Då försvinner det ekonomiska ansvaret. Tyvärr på lite samma sätt som det har försvunnit också i den här salen på basen av klumpsumman. Det vill säga att om inte det här går så har vi någon annan som hjälper oss. Jag hoppas att vi verkligen inte skall behöva den dagen, för det kan bli en lika stor överraskning som det blev på Färöarna.

    Till sista vill jag plocka upp ett speciellt område. Det är när man pratar om att noggrant överväga inrättandet av nya tjänster och nya tjänsters ekonomiska belastning på budgeten. Det här är ingenting speciellt åländskt. Man noterar att i det flesta länder och områden diskuterar man om att förvaltningen är för stor. Det är klart att det är finanskrisen som har satt ytterligare fart på den diskussionen men också en allmän trend. Det här är ett resonemang som har pågått länge. Man skall banta verksamheten. Man skall se över den. Från Ålands framtid har vi i ett flertal motioner pekat på att man måste ha ett klart mål med verksamheten. Vad skall landskapet ägna sig åt? Vad är det primära? Man bör gå igenom avdelning för avdelning, byrå för byrå och slå fast mål och strategier och efter det bestämma vad man skall ha för ekonomiska resurser. Det resonemanget tycker jag att man får ett ganska stort stöd för i finansutskottets betänkande och det är bra. Men idag saknas målen och strategierna ganska långt.

    Om vi tar t.ex. IT som jag vill uppehålla mig vid så är meningen att det skall underlätta, att det skall förenkla för att man på det sättet kan anpassa personalstyrkan. Det som landskapsregeringen håller på med är en serviceverksamhet men ganska sällan diskuteras det hur servicen skall skötas. Också där är IT-området väldigt viktigt. Som jag sade redan tidigare finns det ingen riktig IT-strategi från landskapets sida. Det finns en teknisk avdelning på 3-4 personer som sköter IT-supporten och som mycket ägnar sig åt brandkårsutryckningar för att få en många gånger undermålig utrustning att fungera. Man kan inte heller göra upphandlingar när det gäller IT. Man köper in IT på fel sätt, det finns det många exempel på men bokningssystemet är det allra tydligaste exemplet. Det spelar ingen roll vilken expert landskapsregeringen anlitar om inte underlaget är klart. Det är klart att det leder till ett misslyckande om inte turlistor, rutter m.m. måste vara klar paketerat innan man gör upphandlingen.

    På landskapsregeringens hemsida finns det blanketter. En IT-expert sade att det inte blir något bättre av att man för in en dum blankett och gör den till en dum elektronisk blankett. Det vill säga att det som finns på landskapets hemsidor är mer eller mindre ett formulär. Det är egentligen IT på lekskolenivå. I bästa fall kan man få ut blanketten men man måste sitta och skriva i den för hand med alla uppgifter. Det finns inte ens en helpdesk för IT användningen när det gäller landskapet. Många gånger leder detta till mera jobb än underlättar. I stället borde de som behöver dessa blanketter, företagare m.m. ett användar-ID som man går in på och där finns allt färdigt ifyll utom det enskilda projektet. Jag vill skicka ut en tanke. Om man drar filmen tillbaka är det inte så länge sedan som vi stod på banken med ett helt knippe bankgiron som skulle betalas. Jag är helt övertygad om att det var ganska mycket diskussion i Ålandsbanken om det verkligen kunde vara så att man om 5-10 år kommer att sitta hemma framför sin dator och betala alla räkningar? Nej, så kunde det knappast vara. Crosskey har 150 personer anställda idag.

    Det jag vill säga avslutningsvis är att när vi pratar om att anpassa förvaltningen, måste vi också se till att det finns en kompetens hur vi skall använda IT för det är ett oerhört viktigt hjälpmedel om vi skall lyckas i det här arbetet. Tack, herr talman!

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman! Jag vill bestämt säga ifrån den polemik som ltl Anders Eriksson för mot liberalerna. Vi i utskottet och finansministern har klart aviserat och deklarerat att vi kommer att ta den ekonomiska situationen på fullt allvar. Det jag har fört fram och det jag protesterar emot är att man förde in datum i diskussionen. 1 mars står ingenstans i skriften. Man läste inte betänkandet fullt ut samt säger att liberalerna inte skulle komma att ta det ekonomiska ansvaret eftersom vi också har finansminister posten. Jag kan garantera att ltl Anders Eriksson att vi kommer att göra det. Det har du mitt ord för. Jag förstår delvis också att det här är politik att man måste racka ner på varandra.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Det är det absolut inte. Om någon ger sitt ord så skall man ta det ordet på allvar. Det som de flesta talar om när vi pratar om en tilläggsbudget år 2013 utan det är en tilläggsbudget i mars. Det är ganska självklart för alla också för liberalerna hoppas jag. Det är en tilläggsbudget där man skall kunna utläsa att ungefär 20 miljoner är borttaget i och med att vi har 9,3 miljoner taget ur pensionsfonden redan för att få budgetförslaget i balans och vi vet att ytterligare 10 miljoner försvinner ifrån klumpsumman. Det vet vi idag men det kommer säkert att bli mera. Det måste vi ta fasta på . Även om ltl Roger Jansson sade att vi skall förvänta oss en ansvarsfull leverans och om landskapsregeringen inte lyckas med det, då måste vi göra någonting annat. Men jag tar ltl Eklöws ord på att vi får en ansvarsfull leverans i mars.

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Herr talman! Det har vi lovat. Det har vi lovat utskottet. Det har regeringen lovat. Så varför då ifrågasätta?

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Det är möjligt ltl Eklöw. Det här med kommunikation är inte det enklaste. Ibland kanske man missförstår, ibland kanske man inte hör och ibland uppfattar man att det finns någonting annat mellan raderna. Jag tror inte jag var den enda som fick den uppfattningen, när jag hörde ltl Sundblom och ltl Eklöw, att nu har liberalerna börjat sätta i backen. Men nu konstaterar jag igen att ltl Eklöw säger att det här har vi lovat och då tar vi fasta på det.

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

    Herr talman! Ltl Anders Eriksson klagade på min krismedvetenhet under budgetbehandlingen och den var kanske för låg då. Men krismedvetenheten är betydligt större nu och den är gemensam för många. Krismedvetenheten finns hos hela lagtinget i princip och även inom olika förvaltningar är den påtaglig, har jag hört. Jag ville meddela att AMS som är den första fiol som vi skall spela på för att möta den kris som är på kommande, främst med olika åtgärder som finns där som inte är aktualiserade ännu. Det är ganska viktigt. För att stämma av de instrument vi vill spela på vill jag meddela att den 4 februari är det planerat ett näringslivsseminarium för att bolla krismedvetenheten med näringslivet och diskutera fram åtgärder gemensamt med dem.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Inte var det så att jag klagade. Det brukar inte ligga för mig men däremot tackar jag för det som näringsminister Mattsson sade. Han bekräftade precis det jag sade i inledningen av mitt anförande att det har kommit in mera klokskap i regeringsbänken nu och det var verkligen på tiden. Däremot när det gäller åtgärder via AMS är jag inte helt säker på om det är där landskapsregeringen skall lägga fokus nu. AMS är när folk har blivit arbetslösa och när det verkligen börjar gå riktigt illa. Jag tycker att man skall ha fokus på och försöka underlätta, stimulera och hjälpa till att näringslivet hålls igång. Det tycker jag måste vara fokus prioritet ett. När man har misslyckats där då går man in på arbetsmarknadsåtgärder.

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman! Det är alldeles riktigt det som ledamot Eriksson säger och även de åtgärder som AMS har är väl värda att ta vara på för de aviserade permitteringar som nu ltl Anders Eriksson berättade om på Optinova. I går fick vi höra att även Ab Skogen skulle permittera. Jag tycker att AMS har en väldigt viktig roll till en början för de kan ta hand om människor som inte kommer att ha arbetsplatser och då finns det utbildningsmöjligheter som AMS kan vara delaktiga i att verkställa.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Givetvis skall vi ta vara på de tjänster AMS tillhandahåller. De är väl värda att ta vara på. Jag tycker nog att fokus är att få det normala arbetslivet att snurra så mycket som möjligt, men när man har misslyckats där då är det AMS. Jag reagerade på att näringsminister Mattsson i första hand började prata om de arbetsmässiga åtgärderna.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Jag har ett litet ärende i sammanhanget och återkommer till kommuner med problem i och med att mitt namn nämndes i anförandet. Det jag närmast är ute efter är inte de stora pengarna utan närmast hur skall man hantera innevånarna i dessa kommuner? Det är det centrala. Man står här i det ena anförandet andra och säger att vi skall tänka på barnen, vi skall tänka på de äldre, vi skall ha en bra förskola och föräldrarna skall ha möjlighet att ta hand om sina barn och vi skall ha ett bra socialt nätverk. Men då måste man också ge kommunerna möjlighet att upprätthålla någonting sådant. Det är det som håller på att krackelera i kommunerna som inte har pengar. Någonstans måste man spara och då blir innevånarna lidande. Skolorna för det mycket sämre och i äldreomsorgen får man stora problem för personalen får jobbiga arbetslistor. Är det någonting man driver in kommunerna i med vett och vilja från lagtinget, eller skall man se till helheten?

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag tycker definitivt inte att det är ett litet ärende som ledamoten Mattsson och jag diskuterar nu utan det är många, många ute i det åländska samhället som är bekymrade över det här. Många kommunalpolitiker är kanske ännu mera bekymrade. Jag tror inte att någon ansvarsfull lagtingspolitiker med öppna ögon vill låta någon åländsk kommun gå i konkurs. Däremot vill jag varna för och som jag upplever att finansutskottet gör, att det ger de åländska kommunerna den tron som har funnit långt ut, att det nog ordnar upp sig. Man kan gå till landskapet och begära extra stöd. När det gäller Finström som ledamot Mattsson kommer ifrån är det många som tar kontakt med mig som Jomalabo och säger att det där har de ställt till själva med sina investeringar. Det där skall inte vi betala för. Det är också en signal på att vi är inne i en lågkonjunktur. Det börjar bli hårdare tider. Solidariteten är inte lika stark längre men det är självklart ltl Mattsson att vi skall vara ansvarsfulla åt båda håll.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Tack för det! Vi är nog överens i den här frågan. Naturligtvis skall det inte vara så att man kommer och hämtar pengar godtyckligt med mössan i handen så fort man behöver. Finströms kommun är beredd att gå långt för att reda upp ekonomin. Det man borde ta upp i debatten och föra diskussion kring är en lagstiftning på detta. Det finns en rikslagstiftning med tvångsförvaltning m.m. hur man hanterar kommuner i kris. Någonting sådant har vi inte här i landskapet. Det är kanske någonting man borde ha funderat på tidigare.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Man blir nog lite betänksam. Det är trots allt Finström kommunfullmäktiges ordförande som uttalar sig och jag hoppas att han inte efterlyste tvångsförvaltning av Finströms kommun. Jag blir nog lite och fundera över vad han tänker på. För att återgå till ordningen säger finansutskottet att man inskärper vikten av att kommunerna tänker ekonomiskt och att man har en hög tröskel för landskapet att gå in med särskilt understöd och då enbart i exceptionella undantagsfall. Jag ställer upp på den formuleringen till 100 procent och hoppas att även övriga lagtingsledamöter gör det, utan tvångsförvaltning. Jag ser att Mattsson ruskar på huvudet.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Jag vill tacka ltl Anders Eriksson och Ålands framtid för det stöd vi har fått för finansutskottets betänkande. När det gäller de kreativa lösningarna som vi har nämnt när det gäller att få nya inkomstmöjligheter d.v.s. att utnyttja det skatteinstrument man har bättre, klumpsumman, avräkningsgrunden och att man skall överväga att förhandla för att få kompensation för nordiskt skattebortfall. Allt detta är sådant som har diskuterats väldigt länge. Det är inte alls på det sättet att vi i finansutskottet vill ta äran för det utan det är bara så att nu har vi föreslagit det i skrift. Det fanns, vilket jag nämnde, även i den finansmotion som ni lämnade in och det var ju bra.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Jag sade i inledningen av mitt anförande att det fanns både plus och minus i betänkandet. När jag blev osäker på tiden lämnade jag minuset så den här gången fick ltl Torbjörn Eliasson möjlighet att tacka. Texten är väldigt bra. Det jag glömde att säga p.g.a. tidsbrist är att jag skulle ha önskat att man också skulle ha följt upp resonemanget lite mera. Jag tycker att det är ett klassiskt fel som man gjorde från finansutskottet att man hör så oerhört mycket folk att man får alltför lite tid för sig själv att göra motiveringar, att ha en uppföljning, prioriteringar, peka ut tyngdpunktsområden. Det är sådant jag kan sakna i det här betänkandet men textbiten är utomordentligt bra. Nu gäller det att se till att den följs upp av det förvaltande organet, d.v.s. landskapsregeringen.

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Herr talman! Beträffande hörandena är det en princip som vi alltid har haft att vi hör de personer oppositionen vill höra. Det är oftast därifrån de flesta kommer. Det är en bra demokratisk princip. Sedan har vi lagt ned mycket tid på att fundera och fatta beslut. Om IT och upphandling vill jag säga att vi har en skrivning i betänkandet att vi tycker att man behöver förstärka den stödjande funktionen på finansavdelningen när det gäller all upphandling. Det kan vara bra.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! När det gäller IT-biten så hoppas jag ingen uppfattar mitt anförande på det sättet att jag kritiserar den, får man lov att säga, väldigt lilla IT-avdelning vi har. Vi har de facto ingen IT-avdelning där man slår fast en strategi hur man kan använda sig av den moderna tekniken för att anpassa förvaltningen för att underlätta för medborgarna. Medborgarna bör hela tiden kunna gå in i systemet, t.ex. ltl Torbjörn Eliasson och jag kan sitta halv ett på natten och betala våra räkningar. På samma sätt borde medborgarna kunna fylla i sina blanketter och lämna in dem till landskapsregeringen. Allt detta kan skötas men då krävs det att det finns kompetens. Den tekniska avdelning vi har gör ett oerhört jobb med en ganska föråldrad teknik många gånger med många brandkårsutryckningar. Det tror jag alla här har upplevt att det inte fungerar så bra. Jag tror att vi behöver få in expertis utifrån och dra upp strategin.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Det gläder mig att jag har fått en vän i ltl Anders Eriksson när det gäller IT-satsningarna. Det är precis såsom ltl Anders Eriksson säger att man måste se på IT som ett sätt att effektivisera och då måste man göra på rätt sätt. Dag gör man på många håll på ineffektivast möjliga sätt när man har parallella system och pappersblanketter som är elektroniska men inte interaktiva. Man utnyttjar inte teknikens möjligheter. Det blir bara mera arbete på många sätt. Finansutskottet nämner också detta i sitt betänkande på flera ställen och att också kommunerna verksamhet skulle kunna effektiviseras med IT användning. Där finns stora möjligheter. Det man ytterligare kan säga om IT är att man måste som ltl Anders Eriksson säger ta in expertis som kan visa på möjligheterna. Det har man nog förstått och jag har tidigare uppmärksammat detta. Man måste ha tydliga strategier och visa på hur det skall användas för att det inte skall bli merarbete utan mindre.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Ltl Danne Sundman och jag är helt eniga. Jag kan bara säga att jag är lite förvånad över inledningen när ltl Danne Sundman säger att han har fått en vän. Vi har varit vänner länge även utanför IT-området.

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Herr talman! Jag har många vänner men jag har fått en ny dimension i min vänskap med ltl Anders Eriksson, som tidigare är god. När det gäller upphandlingen har finansutskottet i repriser närmast likt matadoren i Tjuren Fredinand, slitit sitt hår över frustrationen över att man inte lyckas upphandla bokningssystemet för skärgårdstrafiken. Det här bokningssystemet är redan nu en levande legend. Det statuerar exempel när det gäller oförmågan att berätta vad man vill ha när man när man upphandlar. Vi har försökt i någon mån komma med förslag på åtgärder. Det är oklart om vi är på rätt när vi säger att man borde ha en central funktion som har upphandlingskompetensen i förvaltningen, t.ex. finansavdelningen. Man bör ha en förmåga att teckna ned vad man vill ha för att få det man vill ha och betala för det. Man vill gärna betala bara man får det man efterlyser och det är inte alltid så lätt att teckna den.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Herr talman! Det var det jag menade i mitt anförande. Man kan inte riktigt upphandling och man vet inte riktigt hur man skall köpa in IT och i den mån man gör det, gör man det på fel sätt. Det jag nämnde om blanketter noterade jag att ltl Danne Sundman är helt ense. Det verkar finnas någon tanke på att blanketterna måste finnas på nätet men man tänker inte på varför att de skall underlätta. Som det är nu leder det de facto till ett mer arbete, är vi eniga om. Samtidigt är det ganska förvirrande för dem som skall försöka få ut de här blanketterna hur man skall bära sig åt när det inte finns någon support. Det finns mycket att göra på det här området. Jag hoppas att vi kunde ta en skild skola om någon gång.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman!

    Den här diskussionen handlar som jag ser det väldigt mycket om krismedvetenhet. Förmåga att analysera läget idag och det kommande läget inom ekonomin. Min bedömning som det brukar heta är att det i lagtinget finns en stor krismedvetenhet. Jag vill också påstå att när vi fick budgetförslaget fanns det många här i salen som var medvetna om lägets allvar. Jag kan säga för oss socialdemokrater var det fullkomligt obegripligt hur regeringen i den situationen kunde lägga fram en budget där man ökade utgifterna från 2008 som vi vet att var en expansiv budget till 2009 med 10 miljoner och därefter med ytterligare 5 miljoner enligt den här resurs- och behovsplanen 2010. Det här har nu finansutskottet på ett klokt sätt ställt till rätta igen.

    Jag är inte så säker på, herr talman om jag har regeringens förtroende i den här frågan i all synnerhet som lantrådet har varit borta nästan hela den här debatten och inte ens finansministern orkar sitta dagen ut.

    Man kan lära ganska mycket av historien. Jag tänkte göra en tillbakablick till början av 90-talet. Då upplevde speciellt Sverige och Finland en mycket svår ekonomisk kris. Landskapet drabbades också av effekterna och då gjordes en analys av arbetslöshetens kostnader på Åland. I den analysen sägs följande: "Nittiotalet har i dessa två länder, det vill säga Sverige och Finland präglats av hög skuldbörda på företag och hushåll, minskad inhemsk efterfrågan med påföljande minskad produktion, finanskriser, fallande förmögenhetsvärden och en kraftigt växande arbetslöshet." Det sista är alltså den yttersta följden av en ekonomisk utveckling som karaktäriserades av det jag här relaterade till. Jag tycker att man ser mycket gemensamma drag med situationen också idag. Detta ledde i Finland till att man hade en arbetslöshet 1994 på 20 procent. I Sverige lyckades man i högre grad sätta människor i arbete via olika sysselsättningsåtgärder men där var också arbetslöshetsgraden mycket hög. Det är med andra ord så att om inte den här krisen snabbt förändras och blir en övergång snabbt till tillväxt igen i ekonomin så finns det ingenting som kan stoppa arbetslösheten. Den kommer som ett brev på posten. Jag tycker att man måste, inte kanske lyfta katten på bordet, det är ett finskt uttryck, utan lägga korten på bordet nu och se vad vi kan göra nu i den här situationen.

    Innan jag går in på det vill jag berätta vad som hände på Åland i början av 1990-talet. Vi hade då, som både i Sverige och Finland, levt ganska länge i högkonjunktur. De flesta människor och företag var inte alls förberedda på den kris som väldigt snabbt kom i början av 1990-talet. Också på Åland hade vi haft goda tider och som ledamot Roger Janssons sade har vi inte haft någon riktig arbetslöshet i den omfattningen som kringliggande regioner haft. Det blev inte så här heller i början av 1990-talet men trots allt drabbades också Åland. Vi hade det precis som vi har det nu. Fram till 1992 hade vi en arbetslöshet på 1-2 procent. Vi har tyckt att det har varit väldigt stabilt. På två år mellan 1992-1994 så fick vi en arbetslöshet på 9 procent. Av de arbetslösa var 15 procent unga, alltså under 25 år. Vi vet att unga som drabbas av arbetslöshet och speciellt långtidsarbetslöshet kan få stora problem med att klara sin försörjning. Det har inte skett någon uppföljning här på Åland och vi behöver inte gå in på de detaljerna men det är särskilt förödande för unga människor som skall göra sitt inträde i arbetslivet att hamna i långtidsarbetslöshetssituationer.

    Vilka sektorer drabbades? Först drabbades service, transport och byggsektorn. Som ltl Roger Jansson sade har vi klarat oss under en lång period tämligen bra eftersom vår färjindustri har varit så bra. Men nu sker det utflaggningar och det kommer naturligtvis att situationen den här gången blir mycket, mycket mera allvarlig. Sedan är det så att arbetslöshet naturligtvis drabbar enskilda hushåll mycket allvarligt, speciellt eftersom de flesta idag har rätt så höga lån. Men det påverkar hela samhället. Landskapet måste ersätta de arbetslösa i form av olika ersättningar men de som verkligen drabbas är kommunerna. Skatteinkomsterna minskar och de sociala utgifterna ökar. Blir det arbetslöshet på Åland kommer det att bli många kommuner som väldigt stora problem. Det här kan man inte blunda för utan det här måste regeringen ha i åtanke och vara beredd med åtgärder. När folk blir arbetslösa, när ekonomin stannar upp, minskar köpkraften. De flesta av oss tänker att nej, jag tänker inte köpa en ny bil eller jag satsar inte på det eller det. Jag håller igen och väntar och ser. Det fungerar så både för enskilda, för företag och för allihopa. I USA ser vi nu en risk för deflation som är följden av att ingen köper. Om man skall stimulera ekonomin och stimulera köpkraften är det genom skattelättnader för de köpkraftigaste grupperna eller genom riktade transfereringar. Det är till barnfamiljer och pensionärer med små inkomster som man snabbt kan påverka och åtminstone stimulera detaljhandeln. Men det finns säker många andra åtgärder.

    Men som sagt var herr talman, i den här stundens allvar när jag också ser att det finns en stor krismedvetenhet i lagtinget om allvaret i situationen måste man ta upp arbetslösheten. Det går inte att blunda för den. I mars när vi kommer tillbaka om det inte har skett stora förändringar i världsekonomin och vi ser en tillväxt så är jag säker på att det inte bara är fråga om permitteringar utan det är fråga om arbetslöshet. Det kräver mer än att titta på landskapsandelssystemet. Det kräver betydligt mer.

    Herr talman, det var det jag ville säga. Det finns att lära från 1990-talet och det är viktigt att vi får åtgärder i mars som också beaktar det här med arbetslöshet.

    Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

    Herr talman! Jag vill komma med en kommentar till ltl Barbro Sundbacks för övrigt intressanta anförande. När det gäller konsumtionsutgifterna finns det två fakta som gör att de ökar så pass kraftigt som de gör. Det ena var det galopperande oljepriset i början av året där man diskuterade i de banorna att oljepriserna aldrig skulle sjunka igen. Oljan steg väldigt kraftigt i början på året. Det andra är att när man lade 2008 års budget, alltså den förra landskapsregeringen tog inte med löneförhöjningarna för ÅHS.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det spelar ingen roll vad orsaken är. Vår ekonomi tål inte sådana förhöjningar som föreslogs. Budgeten var inte i balans.

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman! Det är en intressant tillbakablick som ltl Barbro Sundback gör och jag tycker att det finns både medvetenhet och erfarenhet både i lagtinget och i regeringen och även från min sida att från krisen på 1990-talet när nästan alla byggfirmor på Åland gick i konkurs. Man såg inte en enda byggkran i Mariehamn och ingen annanstans heller. Det är ett bra mätetal. Jag brukar alltid använda det när jag kommer någonstans för att se hur staden eller landet mår. Med erfarenhet ifrån Eckerö som hade den högsta arbetslösheten av alla kommuner vid det tillfället 13,2 procent, vid något tillfälle, när jag gjorde min entré i politiken kan man säga. Det som hjälpte Eckerö då var att vi inte stod inför hotet om utflaggning. Vi har en ny ingrediens i den åländska ekonomin idag med utflaggning av fartyg. Vi inom regeringen har diskuterat effekten av utflaggningen väldigt mycket och möjliga åtgärder för att komma till tals och åstadkomma förbättringar.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det är väl så att Eckerö, och det har jag sagt tidigare härifrån talarstolen, är nästa kommun som har stora problem. Det är väl så att det är som att svära i kyrkan men det kommer inte att gå att lösa de här problemen för de enskilda kommunerna. De är för små att hantera problemen.

    Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

    Herr talman! Huruvida kommunerna är för små eller för stora kommer vi antagligen att ha olika åsikter om under lång tid förhoppningsvis. När Eckerö idag står inför dessa hot, anser jag att vi är väsentligt bättre rustade för att vi har ett landskapsandelssystem som rätt utnyttjat tillgodoser kommunerna för de utgifter man har och de uppgifter man har att tillgodose sina invånare. Eckerö har inte några sådana extra uppgifter just nu. Beträffande övrig beredskap är AMS handlingsplan för 2009 under beredning och jag vill meddela att det kommer att finnas en hel del olika instrument att spela med och aktualisera inför 2009 års kriser. Vi får återkomma till det beträffande finansieringen med nästa tilläggsbudget.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det är en klassisk åtgärd att lägga in kompetenshöjande utbildning under tider av lågkonjunktur och arbetslöshet. Syftet är att utbilda arbetskraften så att man inför nästa högkonjunktur kan möta den med ökad konkurrenskraft. Det är en helt riktig åtgärd. Jag var lite besviken när jag läste budgeten på den här punkten. Det är klart att det är svårt att direkt förutse hur omfattande behovet är, men vi vet vilka näringsgrenar som vi har och vi vet också därför var vi måste skräpa konkurrensförmågan.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik:

    Herr talman! Ltl Barbro Sundback tog upp ungdomarnas eventuella arbetslöshet. Det är känt redan nu att utkomststödstagare är mestadels unga under 25 år. Därför är det bra att det i regeringens handlingsprogram finns en plan för att stifta en lag om rehabiliterande arbetsverksamhet för ungdomar under 25 år. Detta skall ligga på näringsminister Mattssons bord så småningom antar jag.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det är säkert en bra åtgärd. Jag skulle kanske hellre se att man följde den klassiska arbetslinjen att man hade en ungdomsgaranti som man, tror jag, har i Sverige numera också. I Finland har man haft det i olika repriser d.v.s. att ungdomar som inte har arbete de skall antingen in på utbildning eller någon form av praktik eller arbete.

    Ltl Sirpa Eriksson, replik:

    Tack herr talman! Ja, det stämmer och rehabiliterande arbetsverksamhet är kanske lite annorlunda men där ingår också studier.

    Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

    Herr talman! I den situation när landskapsregeringen har inlett diskussionerna om att ha någon form av stimulansåtgärder för att ha beredskap att möta lågkonjunkturens farsot får man säga, en ökande arbetslöshet. I slutändan leder det alltid till det och det är då det blir som värst för den enskilda människan. När vi gör det här arbetet för att klargöra vilka verktyg vi har och för att finslipa dem utgår vi ifrån tankarna att vi i första hand, givetvis förmå privata näringslivet att anställa någon till. Det här är oerhört svårt i en sådan här situation. I andra hand att försöker vi hjälpa företagen så gott det går att behålla sina arbetstagare. Idag har EU-kommissionen gått in för och tagit ett beslut om att man tillåter det offentliga att subventionera mera lån till sådana företag som i grunden är sunda men som på grund av likviditetsproblem, att man inte får pengar, måste permittera.

    TALMANNEN: Tiden är ute. Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Åke Mattsson:

    Herr talman! Jag måste begära ett kort anförande så här i slutet på debatten angående Finströms ekonomiska situation. Jag hamnade lite fel i en replikväxling med ltl Anders Eriksson här tidigare. Naturligtvis har jag förtroende för politikerna och tjänstemännen i Finström. Man jobbar otroligt ambitiöst idag. Man har regelbundna möten och alla politiker träffas och diskuterar hur man skall klara av den här situationen. Man vill reda upp det och gör kontinuerligt analyser. Man vänder på varje sten för att spara pengar och komma vidare och hantera detta. Tyvärr är driftskostnaderna så höga i sig att det är svårt att komma till rätta med den här stora skuldbördan och komma vidare. Vad jag är ute efter och ifrågasätter här är att det är väldigt enkelt att vara ledande politiker här i lagtinget och säga att det där är Finströms problem och slår ifrån sig och tänker att de får sköta om sina medborgare. Jag tycker att alla har ett ansvar för alla på Åland. Vi har väldigt mycket indelningar i olika fack. Det är män, det är kvinnor, det är skärgårdsbor, det är fastålänningar, finnar, ålänningar och också mellan kommunerna delar man in alla. Jag tycker att man borde se allting som en helhet och att alla skall arbeta för att alla skall må så bra som möjligt. Är det så om Finström behöver ha hjälp med tilläggsmedel om vi kommer i en extra ordinär situation, är jag inte främmande för tanken att man från landskapet tar del i förvaltningen, ser hur problemen ser ut och hjälper till att hantera dem. Att man från landskapet får insikt i problemen, att man inte bara nekar kommunerna pengar och så får man sitta där med problemen.

    Ltl Barbro Sundback, replik:

    Herr talman! Det var så när den senaste kommunallagen tillkom att en av grundtankarna var att nu skulle kommunerna få ökad självbestämmanderätt speciellt i ekonomiska frågor. Före det hade vi ett system där staten eller landskapet i hög grad öronmärkte pengar för olika särskilt lagstadgande uppgifter. Det är lite ologiskt att när det går dåligt för en kommun då skall centralmakten ta ansvar. Jag tycker att det här kräver en lite vidare diskussion. Skall någon annan ta ansvar när det går dåligt för dessa s.k. frikommunerna som de kallades när man gjorde de här försöken? Antingen så måste kommunen fortsätta på egen hand eller annars måste man strukturera om kommunsystemet.

    TALMANNEN: Tiden är ute.

    Ltl Åke Mattsson, replik:

    Herr talman! Jag håller delvis med i det här sammanhanget men det jag efterlyser är att ge politikerna i dessa kommuner en ärlig chans, en möjlighet att reda upp detta. Man bör tänka på det och titta på det. Det är just det jag efterfrågar. Därför bör man ha lite mera insikt i det att man ser hur pass allvarligt det är . I den sisten Finström är idag och om vi skulle ha haft samma kommunandelar som Saltvik har skulle vi ha fått 500 000 till Finström vilket omedelbart skulle sätta oss i en helt annan situation. Då skulle vi ha möjlighet att klara av det. Det är inte så stor skillnad. Men i och med att vi ligger i den grupp vi är just nu har vi lägre än man har i Saltvik och de omkringliggande. Det är också sådana saker det handlar om. Man kan inte bara peka på vissa saker att vi har gjort fel tidigare. Det har vi kanske men ändå.

    TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Herr talman! Redan under vår behandling i finansutskottet kände jag att det skulle finnas en möjlighet till sådant här slutresultat. Vi hade ett väldigt fint arbetsklimat och jag vill tacka lagtinget och landskapsregeringen för en saklig och fin debatt här och det stora stöd finansutskottet har fått för sitt betänkande. Tack skall ni ha allihopa!

    Ltl Olof Erland:

    Herr talman! Jag har lyssnat på debatten med stort intresse och jag skulle vilja rekommendera de ledamöter här i lagtinget som inte har läst budgetframställningen att över julen titta på sidan 10 och framåt. Där står det om landskapsregeringen beredskap att möte förändringar i samhällsekonomin med skatteåtgärder, riktade insatser för sysselsättningen, för utbildningen o.s.v. Där finns svaret redan från början redan. Tack!

     

    Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Detaljbehandlingen vidtar vid plenum fredagen den 19 december kl. 09.30. )

     

    För kännedom

    Ltl Fredrik Karlströms enkla fråga om signalkvaliteten i digital-tv sändarna. (EF 5/2008-2009).

    Svar på enkel fråga skall avges inom 10 dagar efter att landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och orsak till att svar inte ges.

    Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 15 december 2009.

     

    Lagtingets nästa plenum är idag kl. 15.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.50.)