För kännedom
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 9 september 2002 kl. 13.00.
ANDRA VICETALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Viveka Eriksson, ltl Leo Sjöstrand och ltl Gun-Mari Lindholm).
27 lagtingsledamöter närvarande.
Om ledighet för tiden 9-11.9 har talman Viveka Eriksson begärt för privata angelägenheter och ltl Lindholm likaså för privata angelägenheter samt ltl Sjöstrand från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Landshövdingen:
Ärade herr talman!
Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna dels republikens presidents framställning om bifall till lagen om ändring av självstyrelselagen för Åland och dels republikens presidents framställning om bifall till ikraftträdande av Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändring samt Kyoto-protokollet till FN-konventionen.
TALMANNEN: Ärendena kommer att behandlas i vederbörlig ordning.
Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 16/2001-2002 avges vid plenum inkommande onsdag den 11 september samt att svar med anledning av ltl G-M Lindholms enkla fråga nr 17/2001-2002 kommer att avges vid plenum måndagen den 16 september.
Antecknas.
Föredras för bordläggning ärende nr 1:
Kulturutskottets betänkande nr 5/2001-2002 angående landskapslag om Ålands sjösäkerhetscentrum. (FR nr 21/2001-2002).
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 16.9. Godkänt.
Föredras för andra behandling ärende nr 2:
Stora utskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående landskapslag om fritidsbåtar. (FR nr 12/2000-2001).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.
Ltl Sundback:
Herr talman!
Lagen om fritidsbåtar har på slutrakan här i lagtinget kommit att handla framför allt om vattenskotrar och om man ser sig om i den åländska skärgården eller överhuvudtaget i vattnet runt Åland är inte skotrar det som man ofta ser. Men trots det har detta blivit en stor stridsfråga. Det handlar väl om flera saker, men just ett klassiskt lagstiftningsdilemma, dvs. gränsen för den individuella rörelsefriheten kontra det allmännas intressen, i det här fallet skyddet av miljön.
De som har följt med frågan kommer kanske ihåg att landskapsstyrelsen ursprungligen i sitt förslag föreslog att lagtinget skulle införa ett s.k. vattenskoterförbud. Detta föll inte lagutskottet på läppen helt och hållet utan i lagutskottet gjorde man en mera generell bestämmelse som gick ut på att det skulle vara möjligt att begränsa framfart med fritidsbåtar på vattenområden som på grund av miljöskäl är värda att skyddas. Den bestämmelsen var mera allmän till sin karaktär och man skulle vara tvungen att anhålla om att området friades från farkoster av olika slag och också andra begränsningar kunde införas.
Sedan blev det då en ny omgång i stora utskottet och det betänkandet är det som vi nu har framför oss. Där har vi till en början diskuterat för och emot, som hela tiden diskussionen har gått när det gäller skotrar och hur man skall begränsa framfarten av just den typen av farkoster. Som utskottets ordförande hyste jag förhoppningar om att vi skulle kunna nå en kompromiss och det fanns faktiskt ett förslag som gick ut på att man skulle införa ett s.k. förbud i skärgårdskommunerna och i övrigt skulle man följa lagutskottet. Då tycker jag att alla skulle ha fått ut någonting av det hela, men kompromissen fick inte stöd, så nu är vi tillbaka i de ursprungliga positionerna, där en del är för och andra är emot förbudet.
Lagutskottets skrivning gäller nu efter stora utskottets behandling, dvs. efter omröstning 5-5, där ordförandens röst har avgjort har stora utskottet omfattat lagutskottets linje. Den linjen har, såvitt jag vet, sin grund i motsvarande finländsk lagstiftning och man har tillämpat lagen i riket. Men jag tycker att man ändå måste säga att det finns ett missnöje också i den åboländska skärgården som det har skrivits om i tidningarna just om vattenskoter, så den finländska bestämmelsen tycks inte helt och fullt motsvara de åboländska skärgårdsbornas önskemål. Det är också så att både i Norge, Sverige och i Danmark är vattenskotrarna förbjudna, så det finns olika meningar hur man skall förhålla sig till förslaget.
Läget i dag är alltså att lagutskottets skrivning gäller och det är möjligt att inom ramen begränsa framfart för vattenskotrar, men det är inte ett generellt förbud.
I lagutskottets behandling tillkom ett viktigt tillägg som gäller fredningsförbudet. Efter lagutskottets behandling framhölls det nämligen att med hänsyn till grundlagens skydd av äganderätten borde man tillägga ”inhämta vattenägarens samtycke”, dvs. att innan ett förbud eller begränsning utfärdas av landskapsstyrelsen måste man höra kommunen där det område ligger som skall få den särskilda statusen och då skall man också inhämta vattenägarens samtycke samt ge övriga berörda möjligheter att yttra sig.
En annan fråga av vikt är att stora utskottet efter en röstning 6-4 införde landskapsstyrelsens förslag till 6 §. Det här är en juridik av lite högre skola, men också en vanlig människa kan förstå det. Det var så att i landskapsstyrelsens förslag infördes också bestämmelser om sjöfylleri, och jag förstår att det är så här det skall tillämpas i praktiken, att om någon har druckit för många öl och snapsar men på sin färd ute på de åländska vattnen hjälper någon som är i nöd och sedan kommer det fram efteråt att räddaren har haft för mycket alkohol i sig så skall man inte bli dömd för sjöfylleri, alltså en straffrihet i vissa fall. Det finns säkert andra, men det är väl det här exemplet som har framförts i diskussionerna. Lagutskottet, som är sprängd av juridisk expertis, menar att det här inte är bra lagstiftning utan att man skall stryka paragrafen och man tillämpar strafflagens allmänna bestämmelser om straffbefrielse i vissa fall. Här har lagutskottets ordförande, också medlem i stora utskottet, ltl Wickström-Johansson, en upplysande reservation.
Så här blev det efter stora utskottets behandling! Jag hade gärna sett en kompromiss i frågan om vattenskotrarna, men det lyckades åtminstone inte i stora utskottet.
Ltl Svensson, replik:
Herr talman!
Stora utskottets ordförande talade här om det s.k. vattenskoterförbudet. Det hade varit en bättre beskrivning om hon hade sagt vad det egentligen är fråga om, nämligen tillståndsplikt för vattenskoteråkning. Ordföranden fäste sig också vid att det inte finns så många vattenskotrar på Åland just nu. Jag vet inte riktigt hur man skall tolka det, men i varje fall måste det vara bättre att införa någon typ av reglering innan det blir en väldig massa vattenskotrar, om det nu blir det.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Jag är tacksam över repliken. Det står i landskapsstyrelsens framställning i 13 § ”Vattenskoterförbud”. När jag använde ”det s.k.” var det just med en sorts brasklapp för att det är en tillståndsplikt eftersom de som förfäktar idén att man skall begränsa vattenskoteranvändningen inte vill bli pådyvlade en förbudsmentalitet. Det tycker jag att de har rätt i, man måste ha respekt för den åsikten att en del tycker att det här med vattenskotrar är ett problem i skärgården. På den punkten är vi helt överens. Sedan är det en fråga om bedömning, om man upplever det här som ett stort problem, nu i framtiden eller överhuvdtaget och där finns det olika bedömningar.
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Att införa tillståndsplikt för vattenskotrar är som jag ser det ett bra sätt att decentralisera beslutsfattandet. På det viset kunde man ge kommunerna möjlighet att vara med och påverka miljöarbetet på ett bra sätt.
När det gäller det s.k. kompromissförslaget som diskuterades i stora utskottet, som ltl Sundback hänvisade till, att man skulle ha olika miljöpolitik i olika regioner på Åland, ser jag det som någonting helt förkastligt. Åland är så pass litet och det är en enda skärgård så samma miljöpolitik bör gälla för hela Åland.
Sedan måste jag bemöta det som ltl Sundback sade att det är möjligt, enligt det förslag som lagutskottet har tagit gällande förbud för fritidsbåtar, men enligt den paragrafen är det inte möjligt att särskilja vattenskotrarna utan tar man ett förbud när man begränsar trafik så kommer det att gälla för samtliga fritidsbåtar, våra vanliga fritidsbåtar som vanliga ålänningar använder.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Jag tycker att det igen blir en väldigt polariserad diskussion. Ltl Perämaa skulle på alla sätt ha kunnat bidra till en kompromisslösning, om han skulle vilja ha en sådan. Vi måste utgå från att det finns två väldigt olika uppfattningar om den här frågan i salen och de blocken är ganska jämnstarka. Vill man nå en kompromiss måste båda parter ge med sig. I den linje som ltl Perämaa förfäktade fanns ingen vilja överhuvudtaget att på något vis komma till mötes. Nu står vi här igen då! Det är otroligt inkonsekvent att först vädja om decentralisering för att de lokala myndigheterna skall få mera att säga till om i fråga om miljöpolitiken och i nästa sekund konstatera att vi kan inte ha olika miljöpolitik på Åland! Stackars väljare!
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Eftersom ltl Sundback anförde vad som skedde i stora utskottet om eventuella kompromissförslag kan jag säga att ltl Sundback själv inte alls aktivt förde fram några sådana tankar utan däremot uttryckte hon det på det viset att hon gärna lyssnar på vad vi har att säga och sedan är hon med om en omröstning, punkt slut, där hon inte på något vis bidrog till för att nå en eventuell kompromiss.
Det sista som ltl Sundback sade om att det skulle vara inkonsekvent att decentralisera på det viset att kommunerna får ge rätt åt vattenskotrar att trafikera på vissa områden därför att det skulle strida mot att man har en grundläggande miljöpolitik för hela Åland ser jag inte alls på det viset.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Jag känner inte igen ltl Perämaas bild av behandlingen. Jag var den enda som understödde kompromissförslaget på slutrakan och därför finns det inte med här heller. Det var hela tiden mitt mål i samband med behandlingen. Men jag misslyckades, bl.a. att övertyga ltl Perämaa, som jag tycker att uppträder kolossalt militant i den här frågan. Det är långtifrån vilja att kompromissa och hitta lösningar. Det troliga är att ltl Perämaas linje förlorar. Det är inte så lätt när det finns 30 olika viljor om man vill nå ett gott resultat; då måste nog alla bjuda till.
TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.
Ltl Perämaa:
Herr talman!
Jag skall börja med att för min och övriga reservanters del läsa upp den reservation som kommer att ligga till grund för ändringsförslag som jag härmed aviserar. Reservationen:
”Mot bakgrund av miljöhänsyn och med hänvisning till följande motiveringar i landskapsstyrelsens framställning reserverar om landskapslag om fritidsbåtar reserverar vi oss mot stora utskottets förslag.
I kap.6 i den allmänna motiveringen till landskapsstyrelsens framställning nr 12/2000-2001 sägs följande:
En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.
Vi omges alltmer av buller, även på fritiden. Därför är det viktigt att slå vakt om de möjligheter som finns att uppleva tystnad och stillhet i naturen.
Intensiv körning med vattenskoter inom ett begränsat område ger höga och oregelbundna ljudnivåer som kan upplevas som mycket störande. Det kan också medföra skador på växt- och djurliv. I mycket grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador på växt- och djurliv. Mjukbottnar är näringsrika och har stor betydelse för såväl fågellivet som fiskbeståndet. Vattenskotern kan också ställa till med skada i områden med störningskänsligt fågelliv. Dessutom är det lätt hänt att vattenskotrarna sprider kräftpest.
Särskilt mot bakgrund av miljöskäl föreslår undertecknade att körning med vattenskoter skall vara beroende av tillstånd enligt givna villkor som bestäms av en kommun. Kommunerna kan också avsätta vissa områden där de anser att det skall vara tillåtet att köra med vattenskoter.
I Sverige förbjöds körning med vattenskoter redan 1993 överallt utom där länsstyrelsen uttryckligen tillåtit det. På uppdrag av den svenska regeringen utförde det svenska naturvårdsverket år 1996 en utvärdering av det generella vattenskoterförbudet. Utvärderingen visade klart, enligt naturvårdsverket, att den införda regleringen gett positiva resultat.
Samma sak är det i Danmark där ett generellt förbud infördes 1995. I Norge förbjöds vattenskoterkörning så sent som 2000.
Vi reserverar mig mot utskottets förslag att i 12 § och 13 § möjliggöra för landskapsstyrelsen att införa begränsningar och förbud mot användning av fritidsbåtar. Ett förbud om användning av fritidsbåtar kan strida mot grundlagen därför att individernas rätt till fri rörlighet kraftigt begränsas.
Ett förbud mot fritidsbåtar är även miljömässigt tveksamt eftersom situationer torde uppstå där användningen av fritidsbåtar försvåras då invanda leder för trafik utanför det officiella farledsnätet bryts, vilket leder till en ökad trafikmängd. Vi anser att 2 § i lagutskottets förslag räcker till för att reglera de eventuella olägenheter som vanliga fritidsbåtar kan förorsaka.
Noteras bör att stora utskottet inte föreslår någon skyltning eller motsvarande för att uppmärksamma ägare av fritidsbåtar då ett område har förbjudits för trafik av fritidsbåtar. Att i sjöfartsstyrelsens sjökort införa de områden som förbjudits för trafik av fritidsbåtar är enligt sjöfartsstyrelsens utsago inte möjligt i dagens läge och torde ej heller bli så under överskådlig framtid.
Vi föreslår att lagtinget antar följande ändringar:
1 §
Lagens tillämpningsområde
Denna lag tillämpas på fritidsbåtar.
Med fritidsbåt avses i denna lag varje farkost med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet och som är avsedd för sport- eller fritidsändamål.
En vattenskoter är en motordriven vattenfarkost som med allmänt språkbruk inte kan betecknas som en båt och som är konstruerad att plana vid framfart och framföras av någon som står, sitter eller ligger på farkosten.
12 §
Användning av vattenskoter
Vattenskoter får användas endast på områden med tillstånd enligt 2 mom.
En kommun kan besluta om eller på ansökan ge tillstånd till att vattenskotrar kan användas enligt angivna villkor inom närmare avgränsade vattenområden där de inte medför olägenheter för allmänheten genom buller eller andra störningar eller kan medföra risk för skador av betydelse för djur- eller växtlivet eller spridande av smittsamma djursjukdomar. Kommunen får också fatta beslut om skyltning av sådana områden.
Kommunen skall underrätta polismyndigheten om beslutet.
13 § utgår.
Vi föreslår dessutom att till betänkandets detaljmotivering fogas följande:
12 § En kommun kan fatta beslut om de villkor som skall uppfyllas för att det skall vara tillåtet att använda vattenskotrar, till exempel tid, plats och omfattning av användningen.
Mariehamn den 31.5.2002.
Mats Perämaa, Per-Erik Eriksson, Lisbeth Eriksson, Ronald Boman.”
Herr talman!
Stora utskottet har i sin tur avgett sitt betänkande om förslaget till fritidsbåtslag. Man kan säga att ärendet till slut har utkristalliserat sig i frågan om huruvida man av miljöskäl skall begränsa användningen av vattenskotrar eller om man av ett antal mer eller mindre outredda skäl skall ge landskapsstyrelsen rätt att förbjuda använding av fritidsbåtar i allmänhet.
Den andra frågan i lagframställningen som tidigare förorsakade en hel del debatt tycks nu vara löst efter en övertygande argumentation. Det är förstås frågan om sänkningen av promillegränsen till sjöss från 1,5 promille till 1,0 promille. Nu tycks även de obundna ha insett det olämpliga i att färdas till sjöss med en alkoholhalt i blodet som uppgår till 1,5 promille. Förhoppningsvis är den frågan utagerad.
Men för att återgå till frågan om att förbjuda trafik för vanliga fritidsbåtar som stora utskottet i sitt betänkande föreslår i det som nu är 13 § vill jag i det här skedet poängtera en intressant sak och det är att slutligen endast fyra ledamöter av tio efter vissa röstningstaktiska skeenden kunde omfatta en dylik förbudsparagraf. Vi får hoppas att detta faktum kommer att ge utslag även i den slutliga omröstningen som så småningom skall ske.
En annan intressant sak är att naturvårdsintendenten Håkan Kulves, som var kallad till stora utskottet för hörande men som inte bereddes tillfälle att yttra sig, ändå via stora utskottets ordförande till stora utskottet bl.a. förde fram följande, som stöder det som förts fram i den reserevation jag nyss läste upp, nämligen:
12 § i lagutskottets betänkande, som nu i stora utskottet är numrerad till 13 §, kan strida mot grundlagen då den ger landskapsstyrelsen möjlighet att förbjuda trafik med fritidsbåtar av något annat allmänt intresse. Vi måste smaka lite på de orden igen: ”något annat allmänt intresse”. Jag för min del kan läsa meningen t.ex. så här: ”Fixar du så att inga båtar får störa mig vid min sommarstuga, så fixar jag något annat för dig”! Tyvärr låter det så. Men det är bara hur jag läser dessa ord. (från salen, ltl Sundback: ja, just det!)
De ledamöter i stora utskottet som har röstat för denna förbudsparagraf vet mycket väl att de för fram en lagstiftning som torde strida mot grundlagen. Viljan att kontrollera, att styra samhället, in i dess minsta beståndsdel är så stor att man med öppna ögon är villig att förbi se detta. Här måste jag nämna namnet på de fyra som i stora utskottet bistått denna undermåliga förbudsparagraf: vicetalman Häggblom, ltl Lindeman, ltl Wickström-Johansson och ltl Strand.
Ltl Wickström-Johansson, replik:
Herr talman!
Jag vill först invända mot påståendet om att förslaget som finns i lagutskottets och stora utskottets betänkande i 12 § bara skulle kunna gälla samtliga fritidsbåtar. Det är helt felaktigt och det förvånar mig att ltl Perämaa, som har deltagit i behandlingen i lagutskottet, framför det. Det som står i 12 § är att man kan begränsa eller förbjuda färd, vilket omfattar en möjlighet att begränsa för vissa typer av båtar. Det är en avsevärd skillnad och det tror jag nog att ltl Perämaa är medveten om, även om han kanske vill nyttja det för att göra diskussionen svartvit.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Trots att förbudsivrarnas talesman ltl Perämaa här i lagtinget inte är intresserad av en sakenlig lagstiftning skulle jag ändå citera från det officiella organet för Svenska båtunionen, där man för några månader sedan skrev så här, att det är dags att tänka om när det gäller båtlagstiftningen. ”När det svenska förbudet mot vattenskotrar kom 1993 riktade lagstiftarna helt in sig på jetskies. Dessa vattenskotrar bullrade och framfördes ofta på områden med grunda bottnar. 1996 förändrades förbudet så att de vattenskotrar som kunde kallas båtar blev tillåtna. De senaste åren har mycket förändrats. Den gamla tidens vattenskotrar används mest i tävlingssammanhang. De maskiner som är vanligast i dag och som visas på vårens båtmässor är att betrakta som riktiga båtar, särskilt de större modellerna. Dessa är bäriga för tre-fyra personer, de har en riktig reling och hög flytkraft och extremt tysta fyrtaktsmotorer. Rätt framförda borde dagens vattenskotrar, waverunners, vara tillåtna. Det bästa vore om myndigheterna fick helt klart för sig att det gamla förbudet gäller just jetskies och inte waverunners; annars riskerar vi bl.a. att stoppa många ungdomar som vill kunna ha kul på vattnet utan att behöva använda traditionella båtar. Väntar vi tillräckligt länge, ett par år enligt professor Hugo Tiberg, kommer frågan troligen att lösas med automatik, eftersom EU:s fritidsbåtdirektiv innebär att båtar inte kan förbjudas.”
Förbudsivrarna här i lagtinget tror jag absolut måste tänka om i den här belysningen som sker också runt om oss nu plus de erfarenheter vi har av sommarens båttrafik.
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Det är lite synd att ltl Roger Jansson mest är intresserad av förhållandena i Sverige, men upplysningsvis skall jag ändå berätta lite om hur man ser på sakerna i Sverige. Enligt en artikel i Dagens Nyheter som beskriver en hovrättsbehandling av förbud mot vattenskotrar i svenska förhållanden har man kommit fram till att det finns luckor i lagstiftningen som har gjort det möjligt för vissa personer att mot andemeningen i lagen ändå få använda sina vattenskotrar. Riksåklagaren i Sverige har därför begärt att regeringen skall hjälpa till med det här och titta de lagparagrafer som styr det här så att man i fortsättningen kommer att hantera det här enligt den andemening som det ursprungligen var tänkt att det skulle vara för.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Jag tror att det är väsentligt att följa med den juridiska debatt som pågår i Sverige, men också den praktiska debatten om olika båttyper och deras utveckling samt deras användning på olika typer av vattenområden. När det gäller de juridiska process som är igång i Sverige, som ltl Perämaa hänvisade till, har underrätten i Roslagen – tingsrätten – beslutat att man inte kan påstå att lagstiftningen är tillräcklig för att förbjuda vattenskotrar. Behandlingen i Svea hovrätt har kommit till samma sak och nu säger ltl Perämaa att eftersom domstolar har fattat sådana här beslut så vill man nu ha hjälp av politikerna att ändå få bort den tolkning som har skett i domstolar och låta regeringsrätten, som också har politiska uppgifter och ambitioner, försöka lösa det. Det är väl bättre då att man ändrar lagstiftningen. Men nu vet man ju i Sverige, liksom man borde veta på Åland, även i Kumlinge, att EU:s båtdirektiv kommer att omöjliggöra den här typen av lagstiftning annat än när det möjligen gäller jetskies. Men det är någonting som ltl Perämaa inte bryr sig om. Han har bestämt sig att allt som kan likna vattenskotrar skall förbjudas, för jag har så otroliga upplevelser i min ränsel! Inte kan vi lagstifta på sådana grunder, ltl Perämaa och övriga vänner i majoriteten, det kan vi bara inte!
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Ltl Roger Jansson vill däremot ta ett stort steg vidare och ge möjlighet att förbjuda för samtliga fritidsbåtar. Jag tycker att det är att ta ett steg oerhört längre fram. Annars håller jag med ltl Roger Jansson till den delen när han sade att man bör se till de omgivande regionernas lagstiftning och praktiska lösningar. Det är det som vi har gjort för vår del, vi reservanter, liberalerna och även landskapsstyrelsen. Man inför en motsvarande miljöpolitik vad gäller fritidsbåtarna och vattenskotrarna som vi har i vår omgivning. Det är ändå andemeningen som är det viktiga här. Sedan får vi vänta på de definitioner som krävs för att man skall kunna reglera det här såsom man vill.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Det har säkert framgått för alla lyssnare hur pass oresonlig ltl Perämaa är i den här frågan. Det är synd att vi måste börja med ett sådant här replikskifte det första vi gör. Oavsett hur ltl Perämaa resonerar i frågan undanber jag mig att ltl Perämaa resonerar om min åsikt i saker och ting, nämligen om min åsikt när det gäller promillehalten, som är oförändrad. Jag står fast vid att vi bör ha den gamla gränsen kvar. Orsaken till att det här inte har framkommit i stora utskottet är att vi inte har varit två obundna på plats, så till den delen har ltl Perämaa missuppfattat mig. Sedan hänvisade ltl Perämaa till naturvårdsintendenten Håkan Kulves, en högt ansedd miljöexpert inom landskapsförvaltningen. Det var tack vare Kulves utlåtande i social- och miljöutskottet som social- och miljöutskottet kom fram till den lösning som man kom fram till, inte som ltl Perämaa påstår.
När det gäller detta med fixarpolitik har vi sett mycket av den på sista tiden. Jag behöver inte ge något exempel. Det kan också vara så att om en lagtingsledamot säger att om jag fixar bort vattenskotrar i vår hemmavik, då röstar du på mig – så är det väl lite i det här fallet.
När det gäller frågan om förbudsmentalitet så vem är det som är förbudsivrare, den som vill ha en reglering eller den som vill ha ett generellt förbud, men det återkommer jag till i mitt anförande.
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Vad gäller promillegränsen så redovisade jag det som jag uppfattade att skedde i stora utskottet och där förde inte de obundnas representant fram några andra förslag än att vi skall stå vid en och en halv promillegränsen. Att sedan obundna i sina egna led har helt avvikande åsikter kan inte jag svara för, men det är bra att ltl Sundman själv förde fram det hela. För övrigt vad gäller eventuella förbudsparagrafer och tillståndsplikt är det helt klart att även om ltl Sundman försökte förvränga den paragraf som lagutskottet ursprungligen förde fram, så är det den som är förbudsparagraf om någonting, för det gäller ändå förbjudande av trafik med samtliga fritidsbåtar. Den paragraf som vi för fram gäller tillståndsplikt för vattenskotrar och ingenting annat.
Vtm Häggblom, replik:
Herr talman!
Som medlem i stora utskottet föreslog jag en oförändrad promillehalt. Men principen är den att när man inte får understöd i ett utskott så faller förslaget. Det kan inte ha varit helt obekant för ltl Perämaa att jag faktiskt föreslog det och inte fick något understöd. Jag iddes inte inlämna reservation och gå in för den princip som ltl Perämaa gått inför att läsa upp reservationerna, men jag förbehåller mig rätten att ännu föreslå det i plenum.
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Det är möjligt att det kan vara på det viset att vtm Häggblom förde fram den åsikten i stora utskottet. Men enligt lagtingsordningen har vi ett protokoll som är utformat på det viset att det inte syns här. Som vtm Häggblom själv säger skulle det ha fordrats en reservation för att understryka den åsikten för hans del.
Vtm Häggblom, replik:
Herr talman!
Något protokoll förs inte i stora utskottet. Det har lagtinget lagstiftat bort och den ändringen skedde före ltl Perämaa inträdde i Ålands lagting. Däremot finns det ett betänkande från stora utskottet, men det fungerar så att får man inte understöd i utskottet förfaller ett förslag. Ltl Perämaa kan inte förneka att jag föreslog det, för jag vet själv vad jag föreslog i utskottet. Jag har framfört den här åsikten förut i plenum och jag har inte ändrat mig och jag förbehåller mig rätten att ha mina egna åsikter i Ålands lagting.
TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.
Ltl Wickström-Johansson:
Talman!
Stora utskottet har i sin prövning av fritidsbåtlagen i stort sett omfattat lagutskottets betänkande. Särskilt glad är jag att stora utskottet omfattade den helhetsmiljösyn som lagutskottets majoritet förde in i lagen. Då menar jag slopandet av vattenskoterförbudet och införandet av en möjlighet att efter noggrann prövning kunna begränsa sådan trafik på vattnet som är till skada djuren, naturen eller människorna.
Jag har argumenterat för den här modellen och diskuterat den i plenum, i lagutskottet och också i stora utskottet. Jag tänker inte i det här skedet mera gå in på den frågan; jag tror inte att vi kommer någon vart genom att älta och diskutera den på det svartvita sätt som sker här nu. Jag tycker att den lösning som vi kom fram till i lagutskottet och som stora utskottet omfattade är bra och jag hoppas att lagtinget kan anta den modellen nu.
Det jag däremot på intet sätt är nöjd med i stora utskottets betänkande är att utskottet föreslår att 6 § i landskapsstyrelsens framställning skall ingå i lagen. Framställningens 6 § innehåller ett förslag till straffrihet i vissa fall. Enligt den paragrafen skulle bestämmelserna i andra kapitlet inte gälla den som framför eller försöker framföra en båt för att rädda en person eller gods från allvarlig fara, om båtföraren ansåg att faran för personen eller godset var mer betydande än faran som framförandet kunde medföra. Den här paragrafen innebär att man avviker från de allmänna nödrättsbestämmelserna som finns i 3 kap. 10 § strafflagen och där vi har en fast tolkningspraxis. Där bestäms att domstolen kan besluta om straffrihet om någon har begått en straffbar handling för att rädda sig själv, någon annan eller egendom ur trängande fara. Varken i åländsk eller finsk lagstiftning finns det bestämmelser som skulle följa den princip som man nu föreslår och tolkningspraxis saknas helt vad gäller den nya principen.
Jag anser definitivt att strafflagens bestämmelse om nödrätt på ett tillräckligt sätt tar hänsyn till de olika situationer som kan uppkomma. Jag tycker inte att det är ändamålsenligt att på det sätt landskapsstyrelsen har föreslagit och som stora utskottet har omfattat låta båtförarens subjektiva bedömning av situationen vara det avgörande för straffrihet. I de fall där straffrihet är motiverat blir slutresultatet detsamma med den allmänna bestämmelsen i strafflagen, men då är det domstolen som avgör, inte den enskilda människan.
Ett enigt lagutskott ansåg i sitt betänkande att det inte finns några skäl att ta in den föreslagna 6 §. Jag har själv deltagit också i behandlingen i stora utskottet och jag kan konstatera att nya uppgifter inte har framkommit under behandlingen där som skulle visa ett behov av den förslagna 6 §. Medlemmarna i stora utskottet har heller inte framfört några argument som skulle motivera ett införande.
Däremot har jag förstått att förslaget som väcktes i stora utskottet om att återinföra 6 § var kopplat till en önskan om ändring av andra paragrafer, dvs. man byter paragrafer för att få in det man ha vill ha med på andra punkter! Visserligen ligger det i politikens väsen och arbetssätt att ge och ta och söka kompromisser, men då man börjar köpslå om centrala juridiska principer för att få in de bestämmelser som man rent politiskt är intresserade av så tar åtminstone jag definitivt avstånd, särskilt som man inte överhuvudtaget kan argumentera för sitt förslag. Jag tycker att det är ansvarslöst och långt under vår värdighet som lagstiftande församling att arbeta på det här sättet.
Talman!
Det finns inget behov av den föreslagna 6 §, och den princip man inför i 6 § strider helt mot den princip som gäller för all annan samhällsverksamhet och som anges i strafflagen.
Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att 6 § skall utgå ur lagtexten och jag hoppas verkligen att lagtinget omfattar den här strykningen.
Slutligen, talman, vill jag beröra 12 §:s bestämmelse som ltl Perämaa tog upp om att förbud kan ske av något annat allmänt intresse. Den här meningen diskuterades mycket i stora utskottet och min klara uppfattning är, även om det börjar vara en tid sedan, att den här delen av meningen ströks i vår behandling. Jag undrar om det kan ha skett en miss vid justeringen eller så måste mitt minne svika mig totalt, men jag vet att vi diskuterade frågan och var av den uppfattningen i utskottet att det här behöver strykas. Jag håller med om uppfattningen att man här ger en för vid fullmakt åt landskapsstyrelsen och att vi har missat det här i lagutskottet. Men eftersom meningen trots allt ingår i stora utskottets betänkande vill jag avisera att jag även här i detaljbehandlingen kommer att föreslå en ändring av 12 § så att sista delen av meningen stryks, dvs. ”av något annat allmänt intresse”. Jag undrar om man kan kontrollera upp saken hur det förhåller sig rent formellt med beslutet.
I övrig hoppas jag att lagtinget omfattar stora utskottets betänkande.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Det är alldeles riktigt som ltl Wickström-Johansson säger att utskottet beslöt att den sista delen av sista meningen i 13 § i stora utskottets betänkande skulle tas bort. Men tydligen har vi alla varit lika ouppmärksamma i justeringen, så det är fortfarande kvar och jag stöder ltl Wickström-Johanssons förslag att vi stryker den delen av 13 eller 12 paragrafen, vilket det nu blir slutomgången.
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Det blir tydligen cirkus av det hela! Lagutskottets ordförande säger att hon vill erinra sig att sista meningen om allmänt intresse ströks i lagutskottets behandling. Det har jag inget minne av. Däremot diskuterades det, men när enigheten om att gå in för den här paragrafen höll på att spricka måste man komma till att man bibehöll paragrafen som den var. Sedan får jag senare återkomma till det som ltl Sundback sade i sin replik om att det tydligen ströks i något annat sammanhang, men nu tycks det vara lite oklart om vad som gäller och inte gäller
Ltl Wickström-Johansson, replik:
Herr talman!
Kanske ltl Perämaa skulle höra på det jag säger lite bättre! Jag sade att punkten ströks i stora utskottets behandling. Jag sade också att jag kan medge att vi missade detta i lagutskottets behandling. Om det sedan inte finns med i betänkandet nu vet jag inte om vi behöver göra någon cirkus av det. Det är upp till ltl Perämaa om han vill ha cirkus, men jag tycker att vi skall försöka kontrollera upp rent formellt hur saken har varit här.
TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.
Ltl P-E Eriksson:
Herr talman!
Det mesta har sagts och ganska många gånger redan, så jag skall inte bli så mångordig och långvarig den här gången heller.
Lagutskottets betänkande angående lagen om fritidsbåtar är i mycket bra och välbetänkt. Men som jag ser det har man nog totalt missat målet när man föreslår en möjlighet att förbjuda trafik med fritidsbåtar inom vissa områden. I skärgårdskommunerna är det t.ex. många som använder samma båt för yrke och fritid. Hur skall man då tackla ett sådant problem? Blir det så att en yrkesfiskare med en båt av samma typ som en fritidsbåt är förhindrad att utföra sitt yrke där han har laglig rätt att fiska? Eller blir det så att en fritidsbåt som är utrustad för tillsynes någon form av yrke på sjön kör obehindrat inom ett förbudsområde? Man kan väl dra fram flera exempel på de här problemen, men dessa exempel får räcka. Det är i princip så här man kan se det.
Herr talman!
Efter att jag också denna sommar har fått litet mera insyn i hur vattenskotern i användning fungerar och hanteras har jag blivit ännu mera övertygad om att vattenskotern nog inte kan betraktas som som någon form av båt. Jag kan heller inte tro att den skulle vara något ändamålsenligt transportmedel, där en farkost som betecknas som båt inte skulle vara bättre. Som jag ser det kan man nog i princip jämställa vattenskotern på sjön med motorcross på land. Motorcross körs vad jag vet på anlagda banor på land och inte på allmänna vägar eller obruten terräng. Om nu vattenskotersporten är så intressant som det ibland sägs, låt dem då utöva sin sport på särskilt anvisade platser där störningen är minimal. Då blir förhoppningsvis kritiken också minimal.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Jag tycker att det verkligt synd att min gode vän och Vargskärslagtingsmannen ltl P-E Eriksson låter sig luras in i den här fällan som några här icke namngivna har gillrat för dem som tydligen inte bryr sig om att tänka efter, men ltl Eriksson brukar ju alltid tänka efter ordentligt, att den paragraf som lagutskottet införde om möjlighet för landskapsmyndigheterna att vid särskild belastningsrisk på vissa vatten i landskapet skulle man förbjuda åtminstone vissa typer av båtkörning. Låt mig därför ställa den retoriska frågan till ltl Eriksson, om vi tar fasta Ålands stora vattentäkt Långsjön eller Kökars fina vattentäkt Oppsjön; om någon skulle få för sig att där köra med en 80 hästars snurra eller en Storebror 732, skulle det inte vara motiverat då att landskapsmyndigheterna skulle ha möjlighet att förbjuda sådan körning i stället för att ta alla möjliga konstiga exempel om att landskapsmyndigheterna skulle förbjuda sådant som är en grundförutsättning för yrkesfiske och sådant! Ltl P-E Eriksson har säkert läst lagutskottets motivering till paragrafen så att han vet bättre än så, men skulle det vara möjligt att få en kommentar kring den här frågan om särskilt skyddsvärda vatten, t.ex. vattentäkter?
Ltl P-E Eriksson, replik:
Herr talman!
Först skulle jag tacka för de vackra orden om min ringa person i sammanhanget. Områden som Långsjön osv. är redan förbjudna, vad jag vet, för allmänt vattenbruk vad gäller båtar eller okynneskörning eller vad vi vill kalla detta. Förslaget som gick ut på att förbjuda trafik med fritidsbåtar drabbar alla och envar. Som jag sade i mitt anförande har vattenskotrarna en helt annan konstruktion. Är det någon som är verkligen intresserad av att syssla med sådant så må de göra det, men göra det på områden där det inte stör andra människor, djur och natur. Det är det vi har pratar för hela tiden. Inte vet jag varför det skall vara så svårt att förstå den problematiken!
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Det är olika regler som gäller för de olika vattentäkterna och det finns möjlighet att i ett flertal av landskapet Ålands vattentäkter idka båttrafik också med stora snurror. Det är kanske inte bra, varken för miljön eller för vattentäktens av människan bestämda funktion. Men vi kan förflytta oss till Föglö, som är genomskuret av vatten från alla håll och kanter. Jag har själv en stuga i Sonboda där det körs mycket vattenskoter och där det körs ännu mera båtar naturligtvis. Där tar man hänsyn till det vatten man kör i och den omgivning man har. Man kör alltså på ett ansvarsfullt sätt. De som kör hårdast är i allmänhet de som drar vattenskidåkare efter sig. Sedan kan jag räkna upp, och ltl Eriksson kan räkna upp ännu flera, sådana vatten som inte är så djupa som Degerösundet utan som är väldigt grunda och där det kanske skulle finnas orsak att för jättestora båtar förbjuda genomfart åtminstone med en hastighet som överstiger 6 knop. Själv har jag svårt att komma på ett enda område i Föglö där man skulle förbjuda 20 fots snipor med vanliga inombordare. Men det är inte det som lagutskottet har resonerat kring utan det är skydd för miljön och skydd för människor vid badstränder, lekande barn osv. Det har inte ltl Eriksson förståelse för – jag tror inte på ltl Eriksson nu!
Ltl P-E Eriksson, replik:
Herr talman!
Om ltl Roger Jansson inte tror på vad jag säger är det hans ensak. Jag har kanske uttryckt mig otydligt. Han brukar vilja framstå som att han förstår det mesta, och han gör det säkert också. När det gäller trafik med fritidsbåtar kontra skotrar har vi sagt att fritidsbåtar har man alltid kört och kommer fortsättningsvis att göra det, hoppas jag, men sedan kommer momentet med vattenskotrarna som jag inte riktigt anser, som jag sade i talarstolen, att kan kallas för båt i egentlig bemärkelse utan det är någon sorts motorcross. Det är en grej som man kör för sitt stora nöjes skull på miljöns och omgivningens bekostnad vad gäller allt oljud som de sprider omkring sig. Det finns många hundra hektar grunda bottnar som kan göras illa i Föglö. Jag vet inte om Roger Jansson har observerat dem, men han är välkommen ut så kan vi fara och titta, där åtminstone inte snipan kommer fram och vi stannar nog med ekstocken också på många ställen!
Ltl Wickström-Johansson, replik:
Herr talman!
Jag vill säga att jag ser inte den här saken alls som ltl Eriksson ser den. Som jag ser det skall vi enligt det föreslag som reservanterna och landskapsstyrelsen har fört fram, på basen av diverse tyckande om vattenskotrar av oss här lagtingsledamöter förbjuda dem på Åland. Det lagutskottet och stora utskottet föreslår är att man efter en noggrann prövning av såväl sakkunniga tjänstemän som av politiker inom landskapsstyrelsen skall ha en möjlighet till viss begränsning av fritidsbåtar, där det behövs för att skydda miljön, naturen och djuren. Jag tycker att det är en avsevärd skillnad och jag tycker att det är ganska klart vilken modell som är bättre.
Som jag sade tidigare i debatten i något skede i våras litar jag också på landskapsstyrelsens goda omdöme och vilja att sitta kvar på lagtingets förtroende. Jag tror att den landskapsstyrelse som börjar förbjuda båttrafik på ett helt vansinnigt sätt på Åland inte sitter särskilt länge kvar som landskapsstyrelse.
Ltl P-E Eriksson, replik:
Herr talman!
Ltl Wickström-Johansson är ganska överens i många saker. Jag tror att landskapsstyrelsen inte gör några dumma beslut. Jag tror att där man kör med fritidsbåtar är sådana områden där man av hävd vet att man kan köra utan att göra nämnvärd skada. Däremot skall vi försöka värja oss mot problemet med vattenskotrarna som vi inte betraktar som båt utan som något annat otyg, om jag får säga så, som kan göra verkligt illa både akustiskt och vad gäller bottnar och grunda vatten, där vi som bor i skärgården som har sett sådan här verksamhet på nära håll – tack och lov inte så mycket – har sett vad som händer. Då får man nog den bestämda uppfattningen att den där verksamheten behöver vi inte om vi inte kan göra den på för den speciellt anvisade områden.
Ltl Wickström-Johansson, replik:
Herr talman!
Jag vill påpeka att i det förslag som vi har är det faktiskt fullt möjligt för landskapsstyrelsen att förbjuda vattenskotrar, på områden där det är känsligt av olika orsaker, så vi kommer åt problematiken på de särskilda områden där det är problem med vattenskotrar lika väl med den här modellen, men vi behöver inte dra alla över en kam och förbjuda överallt.
TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.
Ltl Boman:
Herr talman!
När fritidsbåtslagen förra gången debatterades i detta parlament framhöll bland andra ledamoten Roger Jansson att mitt ihärdiga motstånd mot förbudsparagraferna 12 och 13 berodde på någon självisk inställning eftersom jag sålde båtar och det kunde beröra mina kunder. Paragraferna 12 och 13 ger som bekant landskapsstyrelsen rätt att förbjuda våra 10.000 fritidsbåtars urgamla rätt att fritt få vistas på vattnet. Jag värnar om dessa fritidsbåtars fortsatta rätt att obehindrat få ta sig fram på vattnet, inte av några själviska skäl, utan rätt och slätt för att det är alldeles självklart att man ska få fritt vistas på vattnet i en fritidsbåt. Däremot, herr Jansson, har mitt arbete som båtförsäljare gett mig kunskaper om fritidsbåtar och båtfolk, dessa kunskaper gör att jag till 100 procent stöder dem. Hade debatten rört pornografi hade jag respekterat Janssons stora kunskap i ärendet, eftersom det enligt uppgift är han som säljer de kvinnoförnedrande så kallade herrtidningarna på Åland. Hade debatten rört näringsrätt och bulvanförhållanden hade jag även respekterat Janssons åsikt i även detta ärende. I ingendera fallen skulle jag ha kallat Janssons åsikter för själviska, utan respekterat hans sakkunskap i dessa ärenden.
För att återgå till fritidsbåtslagen är det med stor förvåning jag konstaterar att det framkommit att de av tre jurister + ovannämnde Jansson framtagna 12 och 13 §§ uppenbarligen strider mot grundlagens 9 §. Man förväntar sig att åtminstone lagutskottet skulle komma med framställningar som inte strider mot Finlands viktigaste lag, nämligen grundlagen. Men så är dock fallet.
I stora utskottet framhärdar en majoritet att de föreslagna förbudsparagraferna 12 och 13 skall kvarstå.
En annan majoritet har återfört landskapsstyrelsens 6 §; denna paragraf innebär att en båtförare själv avgör om han skall ingripa när människoliv eller gods är i fara, trots att båtföraren tagit sin kvällsgrogg, men det kan också gälla person som är under 15 år och som måste framföra registrerad båt för att rädda människoliv. För oss som rör oss på sjön är 6 § självklar. Ltl Lotta Wickström-Johansson har reserverat sig mot att denna paragraf återinförts och anför att det skall vara domstolen som skall avgöra om båtföraren handlat rätt. Eftersom de flesta åtalade vid domstolsförhandlingar företräds av jurister kan man lätt få en känsla av att juristen Wickström-Johansson värnar om en yrkesgrupps arbetstillfällen. (från salen, ltl Wickström-Johansson: kanske vi kan klubba av?)
Till sist vill jag framhålla att jag är mot förbud, men i detta fall har jag för att få gehör för mina åsikter om bland annat 6 § varit tvungen att välja och för mig var valet ganska lätt - för mig går 10.000 fritidsbåtsägares rätt att även i framtiden fritt få röra sig på vattnet före två vattenskoterägares skyldighet att begära tillstånd för att få utöva sin sport.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Mot bakgrund av det som ltl Boman sade undrar jag om det kan vara så att ltl Boman inte säljer vattenskotrar?
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Det där var en av ltl Sundmans vanliga lågvattenmärken. Men jag förstår att ltl Sundman stöder vattenskotrarna eftersom den stora publikattraktionen vid en fest i Vårdö senaste sommar var när ledamöterna Strand och Sundman körde vattenskoter! Jag vet inte vem det är mest synd om: skärgårdsborna som tyckte det var något fint eller de som ställde upp på det här.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Lågvattenmärken är väl okej i den här debatten eftersom vi för det mesta rör oss i grunda vikar. När det gäller attraktionen i somras var det mest synd om de lagtingsledamöter som måste åka.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Till ltl Sundman och övriga åhörare vill jag säga att jag representerar faktiskt världens största vattenskotermärke. Men av omtanke om den åländska miljön vägrar jag att sälja det. Jag har t.o.m. fått offertförfrågningar, men jag säger gå någon annanstans, kom inte till mig, jag värnar om den åländska miljön!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Ltl Ronald Bomans oresonliga hat till det parti som han inte mera kunde vara med i och till dess nuvarande ordförande Roger Jansson överstiger alla gränser så jag tycker faktiskt bara synd om Boman som människa och politiker i det sammanhanget. Hans intresse för pornografi känner jag inte till, men det måste rimligen vara större än mitt, för mitt är ganska nära noll. Alldeles särskilt när jag är ute med båten på sjön har jag absolut inget behov av någon pornografi – naturen brukar tillse att det där löser sig ändå. Vi pratar nu faktiskt om en landskapslag om båttrafik och faktiskt inte om någonting annat, men det där har inte aldrig ltl Boman brytt sig någonting om.
Lagutskottet har mycket noga skrivit i sitt förslag, dels i lagtexten och dels i motiveringarna, hur möjligheten till ställvisa förbud när det gäller båttrafik på känsliga områden skulle motiveras, och måste motiveras. Det står på sidan 5 i lagutskottets betänkande längst ner: ”I framställningens 3 § ingår en allmän skyldighet för båtförare att anpassa färdväg och hastighet så att människor och djur inte utsätts för fara eller störning.” Det finns redan också beträffande vattenskotrar, alltså i den lagstiftning som vi alla är överens om. ”Utskottet anser dock att denna bestämmelse borde kompletteras med en möjlighet att utfärda begränsningar för båttrafik för särskilda områden och vissa kategorier av farkoster.” En sådan här åtgärd skall kunna gälla ett bestämt vattenområde eller vissa slag av vattenområden t.ex. gästhamnar, badplatser eller dylikt. ”Motivet för att utfärda förbud skall vara att skydda miljön, fisket eller någon annan näring.” Det här vill nu ltl Boman gå emot! ”Det kan också vara fråga om ett intresse att trygga att ett vattenområde ostört och säkert kan brukas för rekreation. Säkerheten med hänsyn till personer som simmar eller som färdas på vattnet kan också föranleda ett beslut om begränsning eller förbud.” Bryr man sig om att läsa den lagstiftning som föreslås så är det inte alls som ltl Boman säger – som vanligt!
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Det är ganska intressant när jag gång på gång för de åländska väljarna visar på vilka dumheter Frisinnad Samverkan sysslar med. Det är ett synnerligen skenheligt parti, skulle jag vilja säga. Då kommer det varje gång, att jag hatar partiet. Vet du, Roger Jansson, jag har så mycket annat att göra att jag har inte tid att varken hata Frisinnad Samverkan eller någon annan. Ni ställer till dumheter själva. TALMANNEN: Ltl Boman håller sig till sak! Ltl Boman: Jag talade om den sakkunskap som jag besitter och som Roger Jansson gick emot under debatten. Jag menar att jag respekterar kunskap, kompetens och sakkunskap och därför menar jag att hade det rört pornografi eftersom det är Jansson som säljer…TALMANNEN: Jag ber ltl Boman hålla sig till saken, annars fråntar jag tyvärr honom ordet. Ltl Boman: Jag håller ju på och motiverar varför jag respekterar sakkunskap. Men om talman Jansson anser att man inte skall tala om kunskap, kompetens och sakkunskap, så avstår jag naturligtvis från ordet och jag förutsätter att denna kompetens och kunskap också finns hos övriga.
Ltl Roger Jansson, replik:
Herr talman!
Ltl Boman visar vem han är och det får säkert alla ta till sig på sitt sätt. Men nu ville han i alla fall diskutera sakkunskap och han är lite över 60 år och jag är lite under 60 år och vi har hela våra liv levt på Åland i den åländska skärgården, både han och jag har färdats mycket på vattnet. Under alla år som jag var särskilt aktiv ute på sjön i seglingssammanhang, i andra sammanhang och i båtföreningarna så syntes inte Boman till, men däremot har han säkert byggt upp sin sakkunskap som båtförsäljare och utgående från det skulle vi bägge då bedöma den lagstiftning som kan erfordras för småbåtstrafik i landskapet. Jag tycker faktiskt när det gäller vår erfarenhet av småbåtstrafik i landskapet att den är relativt likvärdig. Jag är inte karl att bedöma om Boman har mera erfarenhet av småbåtstrafik än vad jag har.
Ltl Boman, replik:
Ja, herr vicetalman, om jag fortsättningsvis får yttra mig skulle jag säga att det var Jansson som ifrågasatte min sakkunskap och hävdade att jag talar av själviska skäll när jag i stället värnar om 10.000 fritidsbåtsägares rätt att fritt få röra sig på de åländska vattnen. Det kommer jag att kämpa för oavsett alla glåpord från Frisinnad Samverkans sida. Jag värnar om friheten.
Ltl Wickström-Johansson, replik:
Herr talman!
Jag tycker att det enda tydliga i ltl Bomans anförande är att Boman inte överhuvudtaget bryr sig om miljön. Han vill ha bort vattenskotrarna från Åland av någon okänd orsak. Punkt slut! I övrigt skall ingen komma och röra rätten och friheten att röra sig på haven – och då spelar det ingen roll om miljön eller människorna eller djuren tar skada. Friheten framför allt!
Vad gäller 12 § finns det en risk att den strider mot grundlagen. Någon klar sak är det inte. Därför att risken finns ströks meningen, bl.a. på mitt initiativ, i stora utskottet och jag medger att vi gjorde ett misstag i lagutskottet. Vi är människor vi också som också ltl Boman.
I övrigt tycker jag att ltl Bomans inlägg mot övriga lagtingsledamöter mycket talar om hans eget sätt att driva politik, dvs. utgående från sina egna intressen, men jag undanber mig nog att ltl Boman skall pådyvla mig det sättet att arbeta politiskt.
Ltl Boman, replik:
Herr talman!
Till ltl Wickström-Johanssons stora förvåning vill jag meddela att jag stöder precis det hon sade: jag understöder friheten, och det kommer jag att göra.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutade.
Ltl Sundman:
Herr talman!
Jag vet inte riktigt var jag skall börja i den här debatten; vi har pratat så mycket redan att vi snart har gått tre varv runt. Ute bland Ålands folk undras det om vi inte har något viktigare att syssla med. Visst har vi viktigare saker att syssla med än det här, men för den skull tycker jag inte att frågan skall förringas för den är viktig ideologiskt och anknyter till många andra politikområden.
Jag vill påstå att mina meningsmotståndare, främst företrädda av ltl Perämaa, kokar soppa på en spik, dessutom utan att ha koll på vare sig ingredienser eller kryddor. Det är inget miljöproblem som vi pratar om när vi pratar om vattenskotrar. Det är inget som helst miljöproblem vi diskuterar, särskilt inte om vi utgår från de vattenskotrar som säljs i dag. I dag säljs det vattenskotrar med fyrtaktare som belastar miljön minimalt, de är väldigt tysta, mycket tystare än vanliga båtar. Det här har jag berättat förut.
Att förbjuda vattenskotrar är verkligen att sila mygg och svälja elefanter. Vi har haft en fantastisk sommar, vi har haft många tillfällen till fina turer i fritidsbåtar; om det sedan är fråga om fritidsbåtar av en konventionell typ eller om det är fritidsbåtar av typen vattenskoter så har vi haft många tillfällen. Vi har också haft en miljödebatt som har rasat – så brukar det sägas om debatter, men jag tycker det är bra när debatter rullar på – en miljödebatt som tidvis har varit ganska hätsk, men där kontentan har visat att det är många åtgärder som måste till. Det hjälper inte, som jag har sagt förut, att korsfästa någon enstaka sak och sedan förlåta att allting annat fortgår utan alla måste dra sitt strå till stacken. Då vill jag säga att ltl Perämaa och hans vapendragares argumentation är vad man kunde kalla superparadoxal, för det argument som framförs mot vattenskotrar, de kan också framföras mot de flesta fritidsbåtar. Den som är verkligt fritidsbåtskritisk är alltså den som med de argument som framförs här vill förbjuda vattenskotrar. Det här får man också höra ute bland folk som har stora snabba båtar: ”hördu, du, hur kan det komma sig att jag får köra med min båt, ja, precis hur som helst var som helst, men en vattenskoter skall förbjudas”! Båtfolket själva tycker att det här är konstigt, om man drar saken till sin spets förstås. Man skall utgå från att folk med stora snabba båtar också har förstånd att ta hänsyn till natur, miljö och människor samt andra trafikanter på sjön. Men det går inte att ha argument mot en sak medan en annan sak som man är för drabbas av samma argument. Det här har jag också sagt förut. Pudelns kärna verkar bli definitionskärnan: vad är en fritidsbåt, vad är en vattenskoter? Det har som sagt varit rättsfall i Sverige som visar att de fartyg som säljs i dag är fritidsbåtar, det är inte några vattenskotrar. Definitionen på en båt: ett flytetyg som flyter tack vare sitt eget deplacement, den kraft som vattnet lyfter båten med, och det gör de vattenskotrar som finns i dag. Det är alltså fråga om fritidsbåtar. Ordet jetski nämndes här. Det är någonting helt annat och är en farkost som måste ha framfart för att flyta, annars sjunker den. Då kommer vi också till sådana teknikaliteter som djupgående; köper du en vattenskoter i dag står det i instruktionsboken: kör inte under en och en halv meters vattendjup. Detta på grund av att det finns en risk att det suger från botten och skadas, alltså man kan köra på grundare vatten med en snurrebåt, särskilt om du har möjlighet att höja och sänka snurran. Vattenskotrar av dagens snitt går på djupare vatten än många andra båtar, så de argumenten faller. Vi måste utgå från de bestämmelser och de produktkrav som råder i dag. Till definitionsdiskussionen kommer EU-direktivet som är på kommande, där man definierar båtar och där det sägs att man inte får förbjuda vissa typer. Alla timmar som vi har stått här och pratat kommer att vara förgäves, för det här kommer att falla.
Utgående från debatten måste vi kunna ta så mycket ansvar att vi måste inse att även om vi är för friheten, vilket jag delar med ltl Boman, så kanske vi måste göra en kompromiss också med friheten. Vår uppgift som folkvalda är att sammanväga olika intressen och sedan komma till en medelväg. Vi kan inte bara vara miljöpolitiker; då skulle vi förbjuda all näringsverksamhet, all sjöfart, all biltrafik, allting! Skulle vi bara vara företrädare för näringspolitik skulle vi ”kråsa på” med allt som ger pengar, allt som ger intäkter, det kan vi inte heller göra utan vi måste hitta en medelväg, det är det som är vår uppgift här i Ålands lagting. Därför kan vi inte heller låta politikområdena sjöfart, näring och alla andra härja fritt utan det måste vara under reglerade former. Så också med trafiken, biltrafik, motorcyklar, inte får man köra hur som helst med motorcyklar och bilar utan det är under vissa former; det är helt naturligt att man får ha vissa typer av fordon som uppfyller vissa miljökrav. Det sista vi har kvar helt oreglerat är båttrafiken, det är fri fart på sjön överallt, vi får köra i princip hur som helst var som helst. Jag generaliserar lite för det finns bestämmelser som man måste ta hänsyn till och bete sig någorlunda, men i teorin. För mig skulle den reglering som finns i 2 § att man skall ta hänsyn till natur och andra människor på sjön ha räckt, att man skriver i princip i lagen att du skall ha sunt förnuft när du kör med din båt. Det skulle ha räckt för mig. Men sedan kom förbudet mot vattenskotrar och så kom kompromissen, som jag har varit med på, att i stället för ett generellt förbud för en typ av fritidsbåt finns det möjlighet att reglera fritidsbåtstrafik. Vi kanske måste komma till att den kompromissen är det klokaste. Framför allt retar jag mig på den okunskap som råder om fordonen. Jag är absolut ingen expert på båtar, men jag är i alla fall småmaskinmontör och har kört mycket olika båttyper. Nog måste man, om man är objektiv, konstatera att det som vi kallar för vattenskotrar inte utgör någon stor miljöpåverkan, utan den är mycket mindre än många andra båtar och det säger också båtfolket själva, som sagt.
Vi bör ställa sådana krav på oss själva här i Ålands lagting att vi måste kunna vara sakliga. Jag förstår att alla politikers levebröd är väljarna, men om man pratar med Ålands folk, om man pratar med väljarna, så nog har lagutskottets linje ett stort stöd ute bland folket och inte är det heller någon som tror att det skall bli ett generellt förbud för alla båtar, att landskapsstyrelsen, här nu representerad av trafikminister Runar Karlsson, skall förbjuda all båttrafik! Det tror jag inte heller, oavsett vilket förtroende man har för landskapsstyrelsen. Vad som kan komma i fråga är alltså några få regleringar, kanske vid badstränder, kanske vid speciellt grunda vikar för att skydda fisket, fågel osv., men några större generella förbud kommer inte på fråga – då får man städa skrivbordet med en gång. Man måste se vilka argument som är rimliga. Om man däremot tar det andra förslaget är det förbjudet att köra vattenskoter, man kan få tillstånd att vara i någon sorts reservat och köra, i något fyrkantigt inritat vattenområde någonstans och då blir det verkligen problem med koncentread körning; om man får köra inom ett par hundra kvadratmeter blir det att snurra på med de få vattenskotrar som finns, då blir det verkligen ett problem. Jag återkommer alltså till den superparadoxala argumenteringen.
Jag manar mina kolleger att vara sansade i debatten så att vi kan ta ett klokt beslut som har framtagits av utskott som har hört sakkunniga, alltså lagutskottets och stora utskottets linje.
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Ltl Sundman började med klassisk retorik om spiksoppa med kryddor. Kanske det är en inledning till en kommande kokbok? Han hävdar i sin ”superparadoxala” retorik också att det att vi vill införa tillståndsplikt för vattenskotrar på något vis betyder att vi egentligen vill införa förbud mot vanliga fritidsbåtar också. Men så är det inte alls, utan anhängare till det förbudet är ledamoten Sundman själv och det måste alla redan ha fått klart för sig.
Det var bra att ltl Sundman pratade om 2 § som gäller allmänt hänsynstagande. För min del anser jag att den paragrafen gott räcker till för att reglera olägenheter från vanliga fritidsbåtar. Men nu har vi kommit till en sådan gräns att vi har en viss belastning på vår miljö genom fritidsbåtarnas och vattenskotrarnas framfart. Därför tycker jag att vi har nått ett tak och då kan vi i det här skedet begränsa framfarten av vattenskotrar, som för mig är enbart leksaker och ingenting annat. Alla övriga båtar har ändå ett mervärde genom att man på något vis transporterar sig och det leder också till fördelar och förmåner för näringsidkare och sådant, så därför ser jag en klar skillnad mellan vanliga fritidsbåtar och vattenskotrar.
Ltl Sundman pratade också om var man kanske skulle kunna förbjuda för vanliga fritidsbåtar. Han nämnde badstränder, grunda områden och sådant. Kanske han också menar det som nämndes i lagutskottets betänkande om att man skulle förbjuda vid gästhamnar. Jag har nästan aldrig hört talas om något värre att man skall förbjuda för fritidsbåtar vid gästhamnar - en mycket märklig lagstiftning!
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Först till kokboken. Det är nog inget problem att sammanställa en kokbok av liberalernas agerande i landskapspolitiken efter de här två åren! När det gäller vem som är förbudsanhängare eller inte så håller jag med ltl Perämaa att det skulle ha räckt med 2 §. Det var min utgångspunkt. Den räcker gott och väl för alla flytetyg på sjön. När man säger att det vi kallar för vattenskotrar är leksaker men vanliga båtar är inte leksaker, så inte är det något fel på det att man har sin båt för nöjes skull, att man kör för nöjes skull, vi måste också tillåta att folk har roligt, man kan inte förbjuda allt som är roligt. Har du sedan roligt i en fritidsbåt tillsammans med några vänner och kan fara till stugan och hem igen så är det ingen nytta med det, förutom att du har roligt: nöje är viktigt, det måste vi tillåta. Vi måste också tillåta att man har nöje på en vattenskoter, givetvis under reglerade former. Det här är en central liberal ideologi, individens frihet att ha roligt så länge det inte skadar någon annan, enligt 2 §. Man säger att båtar ger förmåner för näringsidkare, men det ger inte vattenskotrarna, jo, visst, det är många turister som kommer hit på vattenskoter och det finns en näringsidkare som hyr ut vattenskotrar, kanske det kommer flera om det inte förbjuds.
När det gäller förbud vid gästhamnar är det fullständigt horribelt att förbjuda båtar i gästhamnar. Det är som att förbjuda bilar på parkeringar. I lagutskottet har man talat om att reglera dem generellt: vid gästhamnar får man köra högst 6 knop och sådana bestämmelser. Läser man betänkandet, vilket jag trodde att lagtingsledamöterna gör före, så finns det ingenting sagt om att förbjuda båtar vid gästhamnar. Nog måste vi väl ha högre tankar om lagutskottet än så!
Ltl Perämaa, replik:
Herr talman!
Ltl Sundman kom in på nöjesfaktorn vid framförandet av fritidsbåtar. Jag har hävdat att vattenskotrarna är leksaker och det fortsätter jag att hävda. Ltl Sundman ville på något vis fördela det på något sätt att om man är glad när man framför en vanlig fritidsbåt så kanske det skulle vara en större belastning än om mungiporna hänger ner. Det blir svårt att lagstiftningsmässigt reglera framfarten beroende på hur mungiporna står!
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Det är inte någon tvekan om att när man hör ltl Perämaa så står mungiporna högt upp på kinderna på var och en lagtingsledamot! Leksak eller inte leksak uttalar jag mig inte om; var och en må ha rätt att köra med sin båt och är det sedan en fiskare som gör det för att få sin inkomst, så kan han väl också ha roligt, även om han gör det professionellt. Är det sedan en som är ute och kör med sin båt och bara tittar på naturen är det okej; är det en som kör vattenskoter, som jag har gjort flera gånger i sommar, så är det heller inget problem. Jag säger bara att man inte skall förbjuda nöjen, för det är en viktig del av det mänskliga livet, inte lever vi för att träla hela dagarna, utan vi lever för att ha roligt och för att umgås. Det är det som är livet, om du frågar någon, så därför måste man tillåta det.
Ltl P-E Eriksson, replik:
Herr talman!
Ltl Sundman var inne på stora båtar, båtar som körs på djupare vatten och oftast i allmänna farleder, där det är allmänt accepterat att det skall vara trafik. På grundare ställen kör man vanligtvis med mindre båtar och där kan man i och för sig använda vattenskotrar också, enligt ltl Sundman. Ltl Sundman säger att man vill roa sig och det är klart att det måste man få göra, men detta får inte ske på andras bekostnad. Om andras frid och trivsel störs av ett vattensprutande monster som dessutom skrålar och för ett riktigt oväsen – men det kan inte ltl Sundman riktigt erkänna – men de vi har hört och sett så gör det verkligen, för ett oherrans liv, som det heter! Då är det ett lämpligare sätt som föreslås här och vi har sagt det här hundra gånger, så vi borde väl komma till änden på den här diskussionen också, men då förpassar man skotrarna till ett visst område där störningsmomentet är minimalt och där alla kan roa sig utan att känna sig störande för andra människor. Jag kan inte förstå att det skall vara så otroligt svårt att få till det här. Ltl Sundman gjorde en jämförelse med motorcyklar, men de har mest ett anarkistiskt beteende i trafiken eller vad sägs när man får en på var sida om sig mitt på vägen när man ligger och kör redan på marginalen av hastigheten och det bara blåser till och så kommer det en motorcykel på var sida! Vi hoppas att vi inte skall behöva ha sådant på sjön också. Det går att leka på land också, inte bara på vattnet.
Jag tycker att lagförslaget är bra. Att diskutera det flera dagar till i timmar tror jag är överflödigt.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Nu kommer vi in på det superparadoxala igen! Ltl P-E Eriksson pratar om vattensprutande monster som för ett herrans liv! Visst finns det sådana båtar och båtägare också. Det finns alltid rötägg inom allting. Det finns motorcyklister som kör på varsin sida om lagtingsledamoten trots att vägarna är så smala i skärgården. Man kan inte utgå från att alla är sådana. Det finns många s.k. muskelbåtar som är alldeles förskräckliga, om man drabbas av att sitta vid stranden och de kör förbi, men 2 § skulle räcka att reglera okynneskörningen på sjön för alla typer av fritidsbåtar.
Ltl Lisbeth Eriksson, replik:
Herr talman!
Leksaker har nämnts här flera gånger. Jag tyckte att det var en bra definition när någon i debatten i våras sade att vattenskotern är en leksak. Man leker inte med båtar i farleder utan där gäller vissa regler. Det viktiga är, som jag inte har hört här i debatten, att när man kör båt – det må nu vara vilken som helst – så lär man sig ett visst förhållningssätt. Det vet jag inte om man lär sig när det gäller vattenskotrar, de tycks föras på vattnet helt enkelt som en lek. Det har hänt svåra olyckor med vattenskotrar. Vi har inte föreslagit något förbud utan vi har föreslagit att vattenskotern skall framföras reglerat på sådana områden som kommunen utser. Det finns inget förbud mot vattenskoter, vattenskotern är en leksak, man har ett annat förhållningssätt, man lär sig inte skydda andra på det sätt som man lär sig när man lär sig framföra en båt. Det är en helt annan sak. Har vi sagt att vattenskotern är en leksak så är det ingen båt och många som hoppar på den leksaken kan inte vistas på vatten.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Jag tar avstånd från den människosyn som ltl Lisbeth Eriksson har när det gäller folk som kör fritidsbåt, om det sedan är vattenskotrar eller vanliga båtar. När det gäller leksak så kan en vanlig båt vara precis lika mycket leksak. När det gäller förhållningssätt så vad är det som säger att ett förhållningssätt skulle ändra? Inte ändrar jag mitt förhållningssätt när jag sätter mig på en vattenskoter, jag tar hänsyn till bestämmelserna som finns på sjön om hastighetsbegränsning, jag tar hänsyn till andra trafikanter och det är jag övertygad att en absolut majoritet som kör vattenskoter gör. Man har någonting som heter sjövett – och det borde Lisbeth Eriksson som är från skärgården veta, i skärgården är det verkligt förankrat. Inte far djävulen i en skärgårdsbo när han sätter sig på vattenskotern utan man beter sig även med vattenskotern. Det här resonemanget förstår jag inte alls.
När det gäller förbud eller icke förbud vill mina meningsmotståndare sätta vattenskotrarna, en viss typ av fritidsbåtar, i ett reservat som indianerna – och då får man verkliga problemområden. Det är som att sätta alla muskelbåtar i ett reservat – då blir det ett herrans liv just på den platsen! Det är inga problem med vattenskotrarna, inga miljöproblem och inget stort bullerproblem, man måste sätta saker i deras rätta proportion.
Ltl Lisbeth Eriksson, replik:
Herr talman!
Det tycker jag också och just för att jag är skärgårdsbo så vet jag att innan man börjar köra båt så lär man sig sjövett. En båt är ingen leksak. Vad lär man sig före man börjar använda en leksak/köra en vattenskoter? Ingen har sagt att man bör ha bevis på att man kan framföra den, som man t.ex. måste ha för att få framföra en moped. Nog gäller det också att vara lite rädda om varandra och inte bara att vara rädda om sig själva och sina egna nöjen.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Visst är jag rädd om mig själv och om mina medmänniskor och mina medmänniskors nöjen och visst respekterar jag oavsett vad jag kör för fordon mina medmänniskor och deras säkerhet. Det gör de flesta som vistas på sjön. Om man har kört en s.k. vattenskoter vet man vad det innebär, inte kan man använda den som en leksak, då är man hastigt uppe på land! Det är som en snabb båt som går 50-60 knop och ställer stora krav på föraren. Återigen till paradoxen: man kan inte använda argument mot en sak och för en annan sak fastän sakerna är lika.
TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.
Ltl Perämaa: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 23 september.
Ltl Strand:
Herr talman!
Jag hade i dag inte tänkt säga något i den här frågan därför att det mesta är sagt och positionerna verkar vara låsta. Jag vill i alla fall säga att jag är i grunden en frihetsmänniska som tror på individerna. Jag trodde också att liberalerna var det. För mig skulle 2 § ha räckt, men däremot har det i lagutskottets arbete framkommit argument som jag kan köpa, att man skulle kunna begränsa på vattentäkter, vid badstränder och liknande. Dessa argument har jag fått belagda i sommar eftersom jag har umgåtts med människor som bor bredvid Långsjön och de har frågat mig flera gånger varför man tillåter snurrebåtar på Långsjön som är vår största vattentäkt på Åland? Till det ställer jag mig också hemskt konfunderad i och med att det är ett bra kräftfiske där och båtarna far fram och tillbaka där hur som helst. Om vattenkvaliteten i Långsjön blir sämre skulle man enligt 12 § kunna ha en begränsning där och därför tycker jag att den paragrafen är bra.
När det gäller vattenskotrar kontra andra båtar har jag själv i sommar varit ute på sjön ganska många gånger, jag har besökt Björkör med en 110 hästars motor, jag har varit med på trollying på Ålands hav, 150 hästar, jag har åkt vattenskoter till Vårdö, allt för mitt nöjes skull. Jag ser inte skillnaden. Varför skall man förbjuda det ena men inte det andra? Jag tror att de flesta färder på sjön gör vi för vårt nöjes skull. Jag är helt säker på att ingen landskapsstyrelse på något sätt skulle förbjuda vanliga fritidsbåtar och allra minst sådana båtar som har med näring att göra, typ fiskebåtar, cykelfärjor och liknande. Där håller jag med de talare som tidigare har sagt att den landskapsstyrelse som förbjuder det sitter nog inte kvar många dagar.
Ltl Sundman: Herr talman! Jag bera tt få stöda ltl Perämaas förslag om bordläggning till den 23 september.
TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Perämaa, understödd av ltl Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till måndagen den 23 september. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum måndagen den 23 september. På talarlistan finns fortfarande ltl P-E Eriksson.
Ltl P-E Eriksson: Herr talman! Jag avsåg att understöda bordläggningstiden.
TALMANNEN: Ärendet bordläggs till måndagen den 23 september.
Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 3:
Landskapsstyrelsens enligt 32 § lagtingsordningen avgivna redogörelse för tiden 1.11.2000 - 31.10.2001 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2001-2002.
Ärendet är bordlagt från den 3 juni 2002. Fortsatt diskussion. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats
Landskapsstyrelsens framställning angående avskaffande av särskilda skatteregler för captivebolag. (FR nr 27/2001-2002).
Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 11 september.
Landskapsstyrelsens berättelse för år 2001. (LB nr 1/2001-2002).
Ärendet kommer upp till behandling vid plenum måndagen den 16 september.
Landskapsrevisorernas berättelse för år 2001. (RB nr 1/2001-2002).
Ärendet kommer upp till behandling vid plenum måndagen den 16 september.
Revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet. (RB nr 2/2001-2002).
Ärendet kommer upp till behandling vid plenum måndagen den 16 september.
Från tilläggslista antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats
Talmanskonferensens framställning angående ltl Britt Lundbergs anhållan om befrielse från utskottsuppdrag. (TMK nr 4/2001-2002).
Ärendet kommer upp till behandling vid plenum onsdagen den 11 september.
Lagtingets nästa plenum är på onsdag den 11 september. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 14.55).