Remissdebatt

Enligt arbetsordningen beslutar lagtinget till vilket utskott ett ärende ska remitteras. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Roger Nordlund

Fru talman, ärade ledamöter! Föreliggande framställning innehåller tre huvudsakliga förändringar; sjukkostnadsavdraget, resekostnadsavdragets självrisk och grundavdragets maximibelopp.

Vi står nu inför att förverkliga det som finns i den så kallade omställningsbudgeten och även i budgetförslaget för 2013, allt i syfte att få offentlig sektors ekonomi i balans fram till 2015.

De förslag som vi förelägger har alla ekonomiska konsekvenserna för både landskapets ekonomi, kommunerna och de enskilda medborgarna.

Fru talman! Jag börjar med sjukkostnadsavdraget. I samband med omställningsbudgeten föreslog landskapsregeringen att ta bort sjukdomskostnadsavdrag helt och hållet. Det skulle ha inneburit en inbesparing för landskapet med ungefär 1,5 miljoner euro. Vi hade på andra sätt tänkt kompensera dem som skulle drabba hårdast, låginkomsttagare och andra svaga grupper. Vi sökte möjligheter till detta tiden efter att vi hade antagit omställningsbudgeten men vi såg att det fanns svårigheter samtidigt som vi också fick mera information från Åland statistik- och utredningsbyrån vilka som skulle drabbas hårdast om vi helt hållet skulle slopa sjukdomskostnadsavdraget i kommunalbeskattningen.

Därför valde landskapsregeringen istället, som ett första steg, att halvera sjukdomskostnadsavdraget storleksmässigt. Vi tar ner inbesparingar från 1 1/2 miljon till cirka 750 000 euro. På det sättet kan vi behålla avdraget för låginkomsttagarna som har en inkomst på cirka 15 000 euro. Vi behåller sjukdomskostnadsavdraget för dem såsom det är idag, oförändrat. Medan de som förtjänar 15 000 euro och mera får göra ett 50-procentigt avdrag.

Vi uppnår inte hela inbesparingen som vi eftersträvar, men vi får istället ett förslag som bättre beaktar låginkomsttagarna och de svaga gruppernas situation i vårt samhälle. I det ekonomiska läget och i den situation som landskapet är i sin helhet tycker vi att det här ett förslag som passar bättre in just nu.

Vi säger också i framställningen att det här är en tillfällig lösning som vi föreslår för 2013. Vår avsikt under året är gå vidare och se hur man kan åstadkomma förändringar som gör att sjukdomskostnadsavdraget på ett bättre sätt hjälper dem som verkligen behöver ha avdraget och att det också träffar mera rätt när det gäller vilka saker man får dra av och inte får dra av.

Fru talman! Det återstår ännu mycket arbete med det här. Det här är ett första steg som medför en viss inbesparing i landskapets ekonomi.

Till saken hör att det här avdraget som helhet försvann redan 1993 i Finland. Det här är en förmån som vi ger till våra medborgare utöver vad andra får i Finland.

Fru talman! Det andra som ingår här är det så kallade resekostnadsavdragets självrisk som vi ökar från 340 till 600 euro. Sett ur landskapets ekonomi påverkar inte det här. Det är ett nollsummespel och det påverkar inte alls. Det påverkar kommunerna och de enskilda medborgarna. Kommunerna får på det här sättet ungefär 220 000 mera pengar i kassan att sköta sina ansvarsområden; skola och barnomsorg osv. De enskilda medborgarna får en högre självrisk. Vi gjorde ett räkneexempel när vi jobbade med det här: En person som gör fullt resekostnadsavdrag får betala ungefär 52 euro mera på hela året. Det handlar om mindre än fem euro per månad i praktiken, tre liter bensin.

För den enskilda kommunen och framförallt för randkommunerna där det görs ganska stora avdrag så kan den här inkomsten i kassan ha en viss betydelse, tror vi i alla fall.

Det här är också en uppföljning av det som vi skriver både i regeringens handlingsprogram och i omställningsbudgeten, vi eftersträvar också en miljöanpassning av resekostnadsavdraget. Vi hoppas att det här ska hjälpa till och styra lite grann så att vi mera börjar utnyttja kollektivtrafiken på Åland. I sammanhanget kan man nämna och marknadsföra att om man åker kollektivt på Åland så är det inte någon självrisk utan då får man dra av beloppet i sin helhet. Det är en bättre förmån än att köra själv.

Vi har också konstaterat att resekostnadsavdraget som sådant har betydelse för dem som bor i glesbygden och runt om på Åland, så att vi på ett likvärdigt sätt ska kunna fungera här i samhället. Man ska kunna ha en spridd bosättning också i fortsättningen. Det gäller att i framtiden hitta en bra balans mellan resekostnadsavdraget och satsningar på kollektivtrafiken. Målsättningen bör vara att vi ska försöka få en sådan miljöanpassad politik som möjligt.

Fru talman! Den tredje saken gäller en liten nytta för låginkomsttagare, höjningen av grundavdragets maximibelopp från 2 850 till 2 880 euro per år.

Därmed, fru talman, överlämnar jag ärendet till lagtinget och utskottet för behandling. Detta ingår också i budgetförslaget för 2013 för att landskapets ekonomi så småningom ska komma i balans. Tack.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Landskapsregeringen kommer att begränsa avdragsrätten vid 15 000 euro. Detta torde innebära att en del av de här pengarna som man sparar genom att begränsa avdragsrätten för sjukdomskostnaderna för ålänningar kommer att gå till skattestyrelsen i Finland för att anpassa vårt system för att de ska kunna utföra den här transaktionen. Kan vicelantrådet klargöra hur mycket av inbesparingarna av sjukdomskostnadsavdraget som går direkt till skattestyrelsen i Finland för systemanpassning?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är relevant fråga som vi också har ställt oss när vi har berett det här ärendet. Det preliminära svar som vi har fått på den frågan är att man ska klara det här inom ramen för det avtal vi har. Det ska inte innebära en merkostnad. Det är ändå en minskning om vi jämför med hur det har varit hittills, för vi har ju ett sjukdomskostnadsavdrag och ett arbete som man gör nu. På det här sättet tillför man ingenting nytt.

Ltl Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Tack för svaret. Vad gäller kostnadstäckning så skriver landskapsregeringen i budgeten att skatteförvaltningen förväntar sig en förhandling om de här kostnaderna. Går förhandlingarna ut på att hålla kostnaderna inom samma nivå? Normalt brukar man vilja ha mera pengarna när man ska förhandla.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ju flera avvikelser vi har desto mera vill man ha betalt från skattestyrelsen. Men de facto är det inte bara vi som jobbar med en digital agenda och förenklingar, man jobbar också med detta på skattestyrelsen, kanske man t.o.m. ligger före oss. Vår förhoppning och tro, med de kommande förhandlingarna med skattestyrelsen, är att vi ska betala mindre pengar, för det kommer att skötas mera automatisk i framtiden. Man strävar också hela tiden till att förenkla deklarationen och hela det här arbetet så att det ska bli mindre arbete och mindre byråkrati. De enskilda medborgarna ska kunna sköta allt mycket mera själva. Det är en av de poster som vi faktiskt vågar tro att ska sjunka framöver.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Först två konstateranden, nummer ett; den åländska avdragspolitiken gällande kommunalskatten börjar alltmer likna den finländska. Man hänvisar mycket till det som sker i Finland.

Nummer två; förslaget om kompensation av halva sjukdomskostnadsavdraget är ofinansierat i den röda boken, vilket vi torde vara ense om. Det ska budgeteras för 2013, det står landskapet klart och tydligt. Förslaget är inte finansierat i budgeten ännu.

Sedan till frågeställningen. Landskapsregeringen skriver att man inte har hunnit skicka ut förslaget på remiss för det har varit brådskande. Men vicelantrådet säger här att detta tog man ställning till redan i samband med omställningsbudgeten och det var i april. Nu gör man samma misstag som tidigare, man hör inte patientorganisationer, man hör inte heller pendlingskommuner som Vårdö, Eckerö och Föglö angående effekterna på höjningen av resekostnadsavdragets självrisk. Varför gör man på det här viset? Man pratar inte längre med människor.

Talmannen

Tiden är ute!  

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Angående att det är ofinansierat, ja det kan man naturligtvis säga eftersom vi har en budget som fortsättningsvis visar minussiffror. Det som ändå försvarar detta är att det är till medborgarnas fördel. Skulle vi ha fullföljt det här helt och hållet så skulle pengar ytterligare tas bort från medborgarna. Jag tycker att det här är ett klokare förslag.

Vi har fört diskussioner med kommunförbundet om hela det här ekonomiska paketet. I förhållandet till kommunerna så är det här ett nollsummespel. I motsats till den regering och den politik som Perämaa företrädde, där ni tänkte sluta med kompensationerna helt och hållet, har vi från landskapsregeringen sagt att vi kompenserar sjukdomskostnadsavdraget till kommunerna. Det här berör inte kommunernas ekonomi.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! På sidan 72 i budgeten står under moment 44.05.36: ”Anslag för kompensation för det ändrade sjukdomskostnadsavdraget för skatteåret 2013 avses upptas i budgetförslaget för år 2014. Se även allmänna motiveringen”. År 2014 ska man ta upp anslag för kompensation på 750 000 euro och det bör man komma ihåg när man diskuterar hela budgetåret 2013:s sammanlagda underskott.

Att höja självrisken för resekostnadsavdraget gynnar givetvis kommunernas ekonomi så där direkt, men de facto är det en nackdel för pendlingskommunernas invånare som pendlar till jobbet, att de inte kan göra avdrag. Avdraget kom till för att man skulle jämna upp att vissa människor bor ute i glesbygden och andra närmare centralorten. Detta försämras nu.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Därför behåller vi resekostnadsavdraget som sådant. Vi har höjt självriskandelen. Som jag sade så om det slår fullt ut så blir det ungefär strax under fem euro per månad. Det handlar om är tre liter bensin. Jag tror inte att någon människa på Åland väljer bostadsort utifrån detta. Det finns andra saker som väger mycket tyngre, bl.a. att man i kommunerna kan erbjuda en god barnomsorg och skola som de här pengarna är med och hjälper till att erbjuda.

Fru talman! Det är bra att ltl Perämaa påminde om att kompensationen till kommunerna sker 2014. Vi har en motsvarande stor kompensation som den här regeringen ger till kommunerna 2013, alltså det som man inte tänkte kompensera för 2012 enligt den förra regeringens förslag, men vi fullföljer det de facto. Sett ur kommunernas synvinkel så är det här nästan en bingovinst. Kommunerna får i alla fall 750 000 euro mera med den här regeringens politik.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ålands Framtid var kritisk till att skrota sjukdomskostnadsavdraget när det var upp i omställningsbudgeten. Vi tyckte att förslaget var väldigt dåligt underbyggt. Det fanns inga konsekvensanalyser hur det skulle slå för den enskilda och kommunerna. Man får en känsla av att det är lite panik över det här, att man ska tillgodose en viss grupp som blev väldigt illa berörd och som det slog väldigt hårt emot när man lade fram det förra förslaget. Men det här förslaget verkar vara lika dåligt underbyggt. Man skriver att det ska vara tillfälligt och att avsikten är att man närmare avgränsar vilka sjukdomskostnader som ska vara avdragsgilla i framtiden. Nu kastar man igen fram ytterligare ett förslag där man inte har klart för sig hur det kommer att slå, utan man ska utreda och titta efter det att man har kastat fram det här förslaget. Det tycker jag att är ett väldigt fel sätt att gå fram när man gör ändringar i avdrag.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Till den delen vill jag ge ltl Eklund delvis rätt. När vi tog fram omställningsbudgeten så hade vi inte hunnit analysera alla konsekvenser, det är riktigt. Men man får inte vara sämre än att man kan ändra sig när man ser att vissa konsekvenser inte är sådana som man vill stå för eller som är bra för det åländska samhället.

När det gäller förslaget som ligger nu så vill jag säga emot ltl Eklund. Upp till 15 000 euro, för låginkomsttagare, så är det exakt samma som idag, så konsekvenserna är samma som hittills för den gruppen. För gruppen som tjänar mer än 15 000 euro är avdraget 50 procent och det är ganska enkelt att förstå de konsekvenserna. Vi tycker ändå att det här är ett balanserat sätt att göra det på i dagsläget. Samtidigt säger vi att det här är ett område som vi behöver diskutera och vi diskuterar gärna med lagtinget.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ytterligare påpekas i debatten när det här ärendet var upp i omställningsbudgeten att man skulle tjäna via transaktionerna och bekymren för skattestyrelsen att ta upp och gå igenom de här avdragen på 200 000-250 000 euro. Nu säger finansministern att här är ett nollsummespel. Men man har ju förlorat den utgiftsposten i och med att man återinför det här avdraget på ett visst sätt. Det kanske förorsakar mer jobb för nu ska man dela upp personer som har över 15 000 euro och under 15 000 euro.  

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! På det sättet har vi inte nått ända fram nu. Målsättningen har varit, och var redan i den föregående regeringen, att vi ska försöka renodla så att landskapet sköter sitt och kommunerna sitt. Därför skulle vi inte ha de här transaktionerna och kompensationerna mellan landskapet och kommunerna. Men vi är inte där ännu, det ska vi erkänna. Det här är ett exempel på att när man gör den här typen av förändringar så behöver man också ha tid att kunna göra konsekvensanalyser. Samtidigt är det här ett exempel på när man börjar fundera på skattepolitik och större behörighet. Man behöver också både tid, resurser och kompetens är för att kunna fatta välgrundade beslut, det är jag den första att medge.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Replikskiftena hittills har väl redan visat att det är ganska mycket som fortfarande är oklart när det gäller avdragens eventuella slopande.

När det gäller sjukdomskostnadsavdraget noterade jag att finansminister Nordlund sade att man redan i omställningsbudgeten på andra sätt tänkte kompensera dem som behövde det. Min fråga är; på vilka sätt? För det låter lite som en efterhandskonstruktion. Vi vet att socialdemokraterna i det skedet ansåg att det här var ett lyxavdrag, det här var något som kunde tas bort, man har kommit till annan insikt nu. Det är klart att då måste man prata om att man ska kompensera. På vilket sätt tänkte man kompensera då?

Finansminister Nordlund säger också att man nu ska gå vidare med att hjälpa dem som verkligen behöver. Hur definierar finansminister Nordlund vem som verkligen behöver?

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det finns redan nu i beskattningen en möjlighet att göra avdrag för dem som har speciella behov och speciellt stora sjukdomskostnader. Den punkten var en sak som man kunde ha utnyttjat om det här avdraget skulle ha försvunnit helt och hållet. Ett annat sätt kunde vara att jobba med olika högkostnadsskydd och tak. Men nu valde vi den här vägen att gå fram. Vi tycker att det här är ett enklare och tydligare sätt att hantera saken på.

Ltl Anders Eriksson, replik

Så är det säkert. Det blir annars lätt att lappa och laga för att försöka kompensera de nackdelar som det här förslaget hade från första början. Jag tycker att det är intressant när man säger att man nu ska gå vidare och analysera och se vem som verkligen behöver den här hjälpen. Enligt mitt synsätt behöver de flesta behöver hjälp när man blir sjuk oavsett inkomster. Jag ska i mitt anförande återkomma mera i detalj till det här. Jag är lite förvånad över gränsdragningen som man har gjort. Jag förstår socialdemokraterna och jag vet att socialdemokraterna sätter agendan. Men oavsett om man tjänar 15 000 euro eller inte så har man ett stort behov av det här avdraget. Jag återkommer till det.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är helt riktigt som ltl Eriksson säger; när man är sjuk så behöver man hjälp av alla olika slag. Sjukdomskostnadsavdaget är ett sätt. Ett annat sätt är att se till att vi har råd att ha en bra hälso- och sjukvård på Åland och se till att vi får adekvat vård på rätt nivå när vi behöver. I den bästa av världar, om vi hade resurser hur mycket som helst, så skulle man naturligtvis vilja fortsätta med alla goda system som vi har. Men som ltl Eriksson kanske har noterat, och ofta påminner oss om, så har vi ett underskott i vår budget och då måste vi vidta olika former av besparingsförslag. När det gäller direkta sjukdomar och de som behöver avdraget så tycker vi att de fortfarande ska ha sjukdomskostnadsavdraget. Det finns också olika sätt att utnyttja detta på, som man kanske kunde ändra på och som de facto inte har direkt med sjukdomar att göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag läser förslagets verkningar på sidan 7: "Höjningen av resekostnadsavdragets självriskbelopp bedöms kunna ha positiva miljömässiga effekter, eftersom den leder till att det blir mer fördelaktigt att använda ett allmänt fortskaffningsmedel i stället för egen bil.” Kollektivtrafiken är inte likvärdig för alla när man bor långt ut i periferin. Hur har regeringen resonerat i det här läget? Den som har skiftarbete har svårigheter att använda kollektivtrafiken.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Därför har vi resekostnadsavdraget kvar har regeringen resonerat. Den enda förändringen som vi har gjort är att vi har höjt självrisken från 240 euro till 600 euro, vilket maximalt betyder 52 euro för en pendlare per år, lite under fem euro, tre liter bensin. Jag tror inte att man väljer boningsort utgående från så små belopp. Jag tror att det kan ha betydelse för de små randkommunerna att man får lite mera pengar i kassan så att man kan ge medborgarna den service som de har rätt att kräva även om de bor i glesbygden och i skärgården.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Den förklaringen köper jag inte riktigt helt och hållet. Skulle man ha velat driva lite regionalpolitik i den här framställningen så skulle det ha varit mycket lämpligt, t.ex. av miljömässiga skäl, att ha speciella regler för elbilar. Då hade vi gjort en bra insats.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Om man tänker i ett litet större sammanhang så tror jag det är väldigt viktig att alla kommuner, även randkommuner och skärgårdskommuner kan visa att man får mycket av sina inkomster från den egna beskattningen så att inte allt ska komma från landskapsandelarna. Det här är ett sätt att de facto ge kommunerna möjligheter att få pengar direkt från sina medborgare och kommunerna kan känna att de står mera på egna ben. Det är viktigt för mig i den fortsatta ekonomiska diskussionen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Fru talman! Med den här framställningen tar regeringen ett steg fram kan man säga. Men vad hjälper det när man tog två steg tillbaka i samband med tilläggsbudgeten, den så kallade omställningsbudgeten, eftersom man därmed backar ett steg i frågan om sjukkostnadsavdraget.

Liberalerna tyckte då, i samband med behandlingen av tilläggsbudgeten i lagtinget, att det inte var en bra åtgärd att ta bort sjukkostnadsavdraget. För det har en väldig stor betydelse för människor som är mycket sjuka, för pensionärer och för dem som har ett funktionshinder eller kanske till och med flera.

Liberalerna och tycker inte att sjukkostnadsavdraget är ett lyxavdrag. Däremot är vi är beredda att gå in och titta på det här avdraget och göra vissa ändringar i utformningen av avdraget, sådana olika åtgärder och ingrepp som inte har medicinsk bakgrund, t.ex. skönhetsoperationer. Vi välkomnar att landskapsregeringen under 2013 tittar över det här avdraget, det tycker vi att är helt okej. Men att i det här skedet, för ett år, göra en ny åtgärd och ändra på strukturen för sjukkostnadsavdraget det kommer vi knappast att stöda i den här utformningen.

Dessutom finns det andra invändningar mot tillvägagångssättet att ta fram denna framställning. Det har redan nämnts, den har inte varit på remiss och man har inte hört viktiga organisationer. Vi vet att handikappförbundet har riktat skrivelser till oss alla därför att avdraget har så stor betydelse.

Vi tycker också att gränsen för inkomsterna på 15 000 euro är tagen utan att man har gjort några konsekvensanalyser, visserligen den här fattigdomsgränsen som finns i landet i övrigt. Den som tjänar 17 250 euro, är väldigt ofta sjuk och har dyra mediciner så det är också en person som har låga inkomster och det här avdraget har stor betydelse.

Vi tycker att man nu borde gå in i den här tillämpningen, titta på den och låta detta vara kvar ett år till.

Vi är dessutom kritiska till att det här fördes fram i samband med tilläggsbudgeten utan att det fanns ett ordentligt underlag i det sammanhanget. Det här har väckt väldigt mycket oro ute i det åländska samhället. Det har skapat stor onödig upprördhet. Nu har man också från landskapsregeringens sida tagit till sig det här och backat. Man kanske ändå borde ha avvaktat de här utredningarna innan man lade fram det här förslaget.

Kollegan Tony Asumaa var inne på administrationskostnaderna. Hur kommer de här administrationskostnaderna att förändras? Vi har tittat på budgeten och vi ser att där finns en viss oklarhet. Genom att man får en ny avgränsningsproblematik kan jag tänka mig att det blir mer administration. Jag tycker att det är viktigt att utskottet granskar administrationskostnaderna noga och hör dem som hanterar avdragen.

Vicelantrådet sade också att det här avdraget försvann i Finland 1993 och så var det. Man hade där en reform när man fasade om pengarna till tandvård. Vi vet att sjukkostnadsavdraget också har betydelse för alla oss som sköter våra tänder, vi har också möjlighet att dra av och det har också betydelse.

I valrörelsen kom dessutom förslaget från socialdemokraterna upp att vi alla skulle få allmän tandvård. Men genom att minska på det här avdraget så försämrar vi för väldigt många människor även när det gäller tandvården.

Jag noterade att vicelantrådet sade att man hade diskussioner med kommunförbundet om de olika avdragen. När det gäller resekostnadsavdraget så kan man knappast ändå säga att det har förts diskussioner. Jag sitter i kommunförbundets styrelse och jag fick höra det efter att landskapsregeringen hade gått ut och sagt att man höjer taket. Från liberalernas sida är vi lite fundersamma på vilka regionalpolitiska konsekvenser detta får. Resekostnadsavdraget är viktigt för spritt boende. Det stämmer att man inte kan åka kollektivt från alla delar av landskapet. Till den delen så ifrågasätter jag också skrivningen som finns under konsekvenserna, att man faktiskt skulle nå väldigt stora miljömässiga konsekvenser genom att människor skulle börja åka buss och allmänna kommunikationsmedel på grund av det här. Liberalerna har diskuterat den saken, går man in och ändrar i resekostnadsavdraget då borde man faktiskt göra en miljöväxling så att man skulle gynna miljötransporter, elbilar eller miljöbilar.

Detta är en budgetlag, vi ska vi förstås inte gå in på budgetdiskussionerna idag. Vi har haft en dag att titta på budgeten. Vi skulle gärna ha flera dagar på oss innan vi remitterat det här ärendet.

Fru talman! Jag föreslår att vi bordlägger ärendet till måndagen så att vi har möjlighet att gå in mera i budgeten och titta på konsekvenserna. Det finns också det ökade grundavdraget och både resekostnadsavdraget och sjukdomskostnadsavdraget. Tack.

Minister Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! För det första vill jag absolut säga emot att socialdemokraterna har kallat sjukdomskostnadsavdraget för ett lyxavdrag. Det stämmer verkligen inte, det har förvanskats i media och oppositionen för nu fram det gång på gång. Det som socialdemokraternas partiordförande och lantrådet har sagt är att det är en lyx att vi på Åland har kunnat ha kvar det här avdraget så länge. I riket tog bort man bort avdraget redan i början av 90-talet. Att vi har kunnat ha avdraget kvar så länge är en lyx. Men däremot är det minsann inget lyxavdrag att kunna dra av sjukdomskostnader, det vill jag absolut att vi ska få fram här. Jag vill inte längre höra talas om att det är något lyxavdrag!

Jag undrar hur vtm Erikssons förra politik skulle ha slagit mot de sjuka och fattiga?

Talmannen

Tiden är ute!  

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Vi har ju läst att det är en lyx. Vi tycker inte att det är en lyx. En person som har inkomster på 17 000 euro, är mycket sjuk, har dyra mediciner och bör sköta sina tänder, att den personen skulle få dra av det här i sin beskattning tycker vi inte är en lyx.

När man ändrade det här systemet i riket så var det just för att man flyttade om pengar till tandvårdsreformen. Med det här förslaget försämrar landskapsregeringen, med socialdemokraterna i spetsen, möjligheter för människor att få stöd för sin skötsel av tänderna.

Minister Carina Aaltonen, replik

Liberalernas politik i den förra regeringen gick ut på att man skulle föra över kostnaderna för sjukdomskostnadsavdraget helt och hållet på kommunerna, 1,5 miljoner euro. Det hade väl varit att föra på kommunerna kostnader som de överhuvudtaget inte skulle ha haft någon kontroll över, eftersom det inte har funnits något tak på sjukdomskostnadsavdraget. Det hade också inneburit pengar bort från vård, skola och omsorg och det skulle ha drabbat kommuninvånarna. Att vi nu från landskapsregeringen kompenserar det här helt hållet för personer som har låga inkomster och till 50 procent för medel- och höginkomsttagare är ju ett bättre sätt att använda det här avdraget på.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Från vår sida fanns det en långsiktig strategi att fasa om pengar så att man skulle ge pengar till kommunerna för att man skulle samarbeta mera. Det fanns alltså en tanke bakom det.

När man har sett lite av budgeten så tycker jag också att den nuvarande regeringen lägger ännu mera kostnader på kommunerna genom att ta bort väldigt mycket av landskapsandelarna. Till den delen är sjukdomskostnadsavdraget en väldigt liten del i förhållande till det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Tack, fru talman! Ja, det var en soppa för utan like som vi fick höra. Jag vill ha lite klargöranden av vtm Viveka Eriksson. Hon säger att liberalerna vill se över sjukdomskostnadsavdraget men inte ännu. Man vill inte förändra strukturen. Tycker man fortfarande att det är kommunerna som ska finansiera avdraget? Eller vad är det som man inte vill ändra på? För det är ju en förändring nu, också av finansieringen av avdraget. Det skulle vara viktigt med klargörande på den här punkten. Eller står man fast vid det som står i budgeten 2012? Då måste man ju komma in med en finansmotion och sänka kostnaderna för kommunerna.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag diskuterar det här lagförslaget om sjukdomskostnadsavdraget, vilket ligger till grund för den här debatten. I det här förslaget finns ingenting om hur man skulle förändra systemet för vilka som får dra av sjukdomskostnader, alltså att man tittar på de olika grupperna. Det finns inte några konsekvensanalyser på hur det t.ex. slår för grupper som är väldigt mycket sjuka. Det finns inte någon konsekvensanalys på vad det här betyder för tandvården i landskapet. Vi talar bl.a. om sådana avdrag som man får göra t.ex. för skönhetsoperationer. Det är sådant som man kan gallra bort ur systemet. Därför är vi beredda att göra ändringar men inte på det här sättet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag blev inte något klokare, men vi får väl höra mera nästa vecka.

Frågan om man har 17 000 euro i inkomster, nu står det nettoförvärvsinkomst. Det kan betyda att de som förtjänar 17 000 också kan bli delaktiga i att helt kunna dra av sina sjukdomskostnader. Det är kanske värt att notera.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det där. Man har dragit till med en gräns på 15 000 euro och de ska kunna göra avdrag för alla sina sjukdomskostnader. Men om man tjänar 17 500 netto så får man inte göra avdrag eller hur? Man har dragit till en gräns och hur har man gjort den gränsen? Ja, på grund av fattigdom, men finns det andra avvägande? Vilka konsekvenser får det för andra grupper? Det finns inte någon sådan utredning gjord. Det här har man bara tillyxat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Lagtinget har beslutat att landskapets budget ska vara balans senast år 2015. Därför har landskapsregeringen lagt fram olika förslag till besparingar främst i den kommande budget som vi snart ska behandla men också i det här förslaget om sjukdomskostnadsavdraget. Genom att begränsa avdragsrätten gör man en besparing på cirka 750 00 euro.

Det är alltid svårt att göra gränsdragningar så att de som behöver avdragen rent ekonomiskt också får den största nyttan. Förslagen som nu finns måste för stunden anses vara det mest rättvisa, speciellt under den korta tiden som man har haft på sig att göra det här förslaget.

Man säger också att man längre fram kommer att se på avdragsmöjligheten. Det här förslaget ska gälla endast ett år. Jag tycker att det är bra att man gör det så att man kanske får ett mera permanent system som blir mera rättvist för dem som behöver det mest, de sjuka.

Det har sagts här att skönhetsoperationer och annat, vissa mediciner, ska man inte kunna göra avdrag för, vilket jag kan hålla med om. Skönhetsoperationer kan man till och med göra själv och bli tio år yngre.

Fru talman! Förhoppningsvis kommer man till ett ännu bättre förslag vad gäller sjukdomskostnadsavdraget. Jag hoppas att man också tittar på hur avdragen kan missgynna eller gynna även den privata sektorn inom sjukvården. Vi vet att den sektorn blir allt viktigare för att upprätthålla sjukvården. Man får inte ha ett sådant system som missgynnar den privata sektorn, för den är ett viktigt komplement till den offentliga sjukvården. Landskapsregeringen återkommer med all säkerhet till detta under nästa år och då får vi ta tag i den frågan.

Fru talman! I lagförslaget angående resekostnadsavdraget finns en begränsning angående resekostnadsavdraget, dock i mindre omfattning enligt finansministern och det har han säkert alldeles rätt i. Det är endast 52 euro mindre för den som kan dra av maximalt.

Det här förslaget ger kommunerna en ekonomisk vinning på cirka 220 000 euro i skatteinkomster. Problemet är att de som pendlar till jobbet får mindre avdragsmöjligheter. Det här är en signal som jag inte föredrar. Det finnas en risk att landsbygdskommunerna och kanske också vissa skärgårdskommuner förlorar mer än man vinner på det här.

Ser man selektivt till just den här biten så vinner man 220 000 euro. Men det kan också betyda att en del anser att det här är droppen, att det blir för dyrt att bo på landsbygden och man väljer att flytta till centralorten. Någonstans går gränsen. Det är en signal som man inte ska sträva efter.

Åka buss kan man visserligen göra men åtminstone sommartid är det inget alternativ. Till Saltvik från Mariehamn går det t.ex. en tur om dagen och en tur från Saltvik till Mariehamn och det fungerar inte. På det sättet är detta inte ett alternativ.

Sedan finns det många ensamstående föräldrar som lämnar sina barn på daghem, de använder sedan bilen vidare till sitt jobb och de har också problem att åka kollektivtrafik.

Om man börjar strypa avdragsrätten för bilkörning så måste man se till att det finns tillräckligt med busstrafik. Alternativt, som man sade i tilläggsbudgeten, borde man samåka istället och ge det en större belöning genom att kanske ta bort självrisken för det. Det skulle fungera. Men att göra detta så här selektivt tycker jag inte riktigt är den bästa lösningen. Visserligen kommer det in 220 000 euro i kommunalskatt. Om jag tittar på min egen kommun så utgör det bortfallet under 0,1 procent i skatt. Om vi skulle höja skatten med 0,06 procent så skulle vi få in samma skatt som vi skulle få in om man höjde avdraget här. Som kommunstyrelseordförande i Saltvik så skulle jag gärna göra den skatteväxlingen. Jag skulle hellre höja inkomsten för alla för att behålla avdraget eller kanske till och med göra avdraget ännu mer förmånligt för att kunna åka bil. För det är ju den specifika kommunen som blir ”drabbad”, inte landskapet. Därför kan det vara ett alternativ.

Ser vi på statistiken på bussåkandet så kan vi se vad folk väljer. År 2008 åkte 321 000 personer buss och ifjol åkte 289 000 personer. Det är svårt, fru talman, att få ålänningarna att åka buss. Det beror mycket på att det är korta sträckor på Åland. Vi har byggt vägarna för bilar, inte för busstrafik. Bussen kör alla möjliga krokvägar innan den kommer till stan. Med buss tar det 45 minuter från Saltvik till stan och raka spåret med bil tar det 25 minuter.

Mariehamns stad har sådana krav med parkeringar att man vill att folk ska köra in till stan. Man har gett tillräckligt mycket parkeringsplatser. Vi gör allt vad vi kan för att folk ska köra bil. Men sedan med andra handen säger vi; "snälla ni, åk buss istället ". Det här är tänkvärt.

Jag är också övertygad om att min egen kommun, och de flesta kommunerna, faktiskt skulle föredra att avdraget var oförändrat eller att man gjorde avdraget ännu mer förmånligt. Annars finns det risk att det blir en inflyttning till tätorterna och det kan jag inte skriva under på.

Fru talman! Nu ska utskottet behandla det här, vi får se vad man kommer till. Jag hoppas och ber att utskottet tittar på just den här biten noga. Om jag har fel så får man övertyga mig om det och naturligtvis rättar jag mig efter det. Jag tycker att man ska utreda det noga och också höra de mest berörda kommunerna vad de specifikt väljer. Kanske de väljer det här och då borde vi höra på dem. Det här berör ju inte landskapets ekonomi det minsta utan det rör ju endast kommunernas ekonomi. Om det blir plus eller minus totalt sett är det ingen som vet, vi kan bara spekulera. Tack, fru talman.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Ltl Karlsson hade ett långt inlägg när det gäller resekostnadsavdraget. Det var lite förvånande för mig när jag läste den här lagframställningen att centern har accepterat det här. För centern har alltid värnat om den levande landsbygden och möjligheten att runt om på Åland bo och leva ute i randkommuner under samma förhållanden som man har i centralorterna. Här har man ökat kostnaderna för den enskilda skattebetalaren. Kommunerna får lite mera inkomster. Men valet för den enskilda var man vill bosätta sig kanske blir allt lättare. Man väljer att etablera sig inne i centralorterna. Det är förvånansvärt att centern har stått bakom den här förändringen av självrisken i resekostnadsavdraget.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Systemet är ju så att det här inte är skrivet i sten ännu. Ärendet ska utskottsbehandlas och sedan vidare till lagtinget. Så fungerar systemet. I det stora hela så stöder vi lagförslaget. Men just den här biten är viktig att utskottet tittar på, det är ju utskottets roll och det är inte någon mer dramatik i det.

Ltl Brage Eklund, replik

Fru talman! Man blir lite osäker på vad centern egentligen vill. Man står ju bakom en framställning eftersom den kommer från landskapsregeringen. När man lyssnar på ltl Karlsson så får man nästan den uppfattningen att centern inte backar upp framställningen. Det skulle vara roligt att veta hur ni vill ha det? Jag måste ju få lite intryck när jag sitter i finansutskottet, det kan vara skäl att veta hur centern tycker.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag hänvisar till mitt anförande här för några minuter sedan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Det är bra att grupperna analyserar de lagframställningar som kommer från landskapsregeringen. Det är givetvis vår skyldighet. Nu har det igen visat sig att landskapsregeringen inte har gjort analyser, vilket har framgått tydligt. Lagförslaget har inte remitteras på grund av brådska. Då måste vi göra analysen här. Det fanns mycket analytiskt i ltl Karlssons anförande. Sjukdomskostnadsavdaget ändring ska bara vara för ett år, sedan önskar man att man skulle komma till något bättre och det tycks vi alla vara överens om. Det känns som en väldigt temporär åtgärd med brister.

Angående resekostnadsavdraget så är det alltid roligt här i lagtinget när någon ur majoritetsblocket går emot sin egen framställning. Centern har finansministerposten.

Ifall detta var centergruppens åsikt om resekostnadsavdraget så vet jag att tillsammans med utskottsordförande Jörgen Pettersson kommer oppositionen att få en majoritet i finansutskottet och då kanske vi kan lösa det här.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är alltid svåra frågor när man begränsar invånarnas ekonomi och gör det sämre på olika sätt och så gör också det här lagförslaget. Det är vår roll i den här talarstolen att till utskottet föra fram dubier som man är lite fundersam och osäker på, oberoende om man hör till regeringsblocket eller inte. Det kan och får inte vara det systemet att ett utskott är en stämpel på allting och så är det så. Man måste få ifrågasätta. Vi lever trots allt till i en demokrati oberoende av gamla strukturer eller hur det har varit. I så fall är de gamla strukturerna fel. Vi måste få ha åsikter och via utskottet få uttrycka dem. Det är precis därför som vi är invalda. Jag vägrar sitta tyst och bara nicka och det har jag alltid gjort.

Ltl Mats Perämaa, replik

Ltl Karlsson har rätt i det. Vi har det uppdraget att vi ska analysera allt. Men ltl Karlsson är ändå gruppledare för centerpartiet, det största partiet här i lagtinget. Det som ltl Karlsson säger har en lite bredare betydelse än bara den personliga. Nog om detta.

Efter att ha lyssnat på ltl Karlsson kommer jag för min del att begära att utskottet ska få analysera de här frågorna. Jag har mycket liknande tankar som ltl Karlsson, och uppenbarligen centergruppen, om resekostnadsavdraget.

Ltl Runar Karlsson, replik

Ja, i och med att jag är gruppordförande så har förstås mitt anförande en viss tyngd och det måste det få ha. Det återstår sedan att se hur tungt det blir och vad som går igenom.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Jag har en fråga som jag inte riktigt förstår. Det gäller argumentationen kring samåkandet, att man då skulle få dra av hela beloppet. När jag har talat med skatteverket har det varit ett jätteproblem att det idag finns människor som samåker men ändå gör alla de här avdragen. Det är jättesvårt att bevisa. Det har också visat sig att ekonomiskt är resekostnadsavdraget ett av de största avdragen. Jämfört med sjukkostnadsavdraget är resekostnadsavdraget hemskt mycket större. Hur resonerar ledamoten kring samåkandet? Ser ledamoten några lösningar? Varför skulle man på något sätt främja detta i och med att det är så svårt att bevisa?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag hänvisar till tilläggsbudgeten som vi tog här i början på året. Där hade vi skrivit att resekostnadsavdraget ska göras mera miljöinriktat och uppmuntra till samåkning och användandet av kollektivtrafiken. Om det inte går att använda kollektivtrafiken, vilket det inte går för jättemånga, då måste man se om man kan uppmuntra till samåkning istället. Där kan se om man kan göra det på ett annat sätt.

Det är så, som med alla avdrag, att det är på heder och samvete man tecknar under deklarationen. Det är mycket svårt och omständigt för skattebyrån att kontrollera alla avdrag. Därför gör man ju bara vissa stickprov och så är det ju med alla avdrag.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det låter mycket klokt ltl Karlsson. Det här går bra ihop med den hållbara utvecklingstanken som ministern också framförde i sitt anförande. Det är något som jag åtminstone stöder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag ska strax här i ett anförande redogöra för moderaternas synpunkter när det gäller landskapsregeringens framställning av sjukdomskostnadsavdraget m.m. och ange varför vi stöder de olika punkterna.

Jag har i min hand ett papper från november 2011, det står att originalet finns bevarat hos centerns lagtingskansli i självstyrelsegården. Med anledning av detta vill jag veta om det här anförandet var centerns gruppanförande med anledning av den här framställningen och särskilt avseende resekostnadsavdraget? Jag har som gruppledare för moderaterna deltagit i överläggningar där vi har kommit överens om hur vi gör. Jag förbehåller mig rätten att i samband med det bli informerad om när någon grupp avser att avvika från de överenskommelser som vi har gjort.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag hade som sagt, som sig bör, ett anförande. Om det var gruppanförande eller inte vet jag knappast själv. Man har inte utsett mig att hålla något gruppledaranförande. Jag har själv valt att hålla det här anförandet. Om jag eller någon annan går mot det här, det har jag inte sagt. Jag har lite dubier, lite frågor och jag ber utskottet att titta på det här. Det är många, många i regeringsblocket som har sagt exakt samma sak som jag utan att någon har reagerat. Jag måste också få säga det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Anders Eriksson

Fru talman! För att det inte ska bli något missförstånd så vill jag säga att jag talar för Ålands Framtids lagtingsgrupps vägnar i det här ärendet.

Den här framställningen visar igen på den strävan som regeringen har att minska köpkraften hos ålänningarna. Den strävan går vidare.

Vi har å ena sidan den finska staten som höjer skatterna, som applåderas från vår regering, och vi har å andra sidan den åländska regeringen som minska avdragen.

Det allmänna avdraget har redan tidigare tagits bort. Nu är det sjukdomskostnadsavdraget och resekostnadsavdraget som står på tur. Detta sammantaget leder till att köpkraften hos ålänningarna onekligen minskar. Sedan kan man alltid hitta motiv att det är så små summor som det handlar om, men sammantaget minskar detta köpkraften hos ålänningarna och det är olyckligt.

Tittar vi på sjukdomskostnadsavdraget så ska man få använda det såsom tidigare om man har en nettoinkomst upp till 15 000 euro och över det så är det bara halva avdraget som ska gälla. Självriskbeloppet höjs också för resekostnadsavdraget. Det står; "slutligen föreslår landskapsregeringen att grundavdragets maximibelopp liksom i riket höjs från 2 850 till 2 880 euro samt att avdragsrätten för vissa pensionsförsäkringspremier justeras på samma sätt som i riket.” Det här är något som har tagit en oerhörd fart under den här regeringen, att allt snart ska likriktas med de beslut som tas i Finland. Jag säger inte att det behöver vara fel om man gör en noggrann analys på konsekvenserna. Är det viktigt för Åland? Är det viktigt att vi kan hjälpa dem som är sjuka? Är det viktigt att vi har en spridd bosättning? Men om man bara tar de åtgärder som vidtas på rikssidan, utan desto mera analyser, så blir det inte bra.

Den här framställningen slår mot de sjuka och det slår mot dem som bor i periferin. Är det en god fördelningspolitik? Är det en god regionalpolitik? Enligt mitt förmenande, absolut inte!

Tittar vi först på sjukdomskostnadsavdraget så slopades det i riket, som flera redan har sagt. Jag tror mig veta att man ifrån socialdemokratiskt håll tyckte att man per automatik också skulle slopa avdraget här på Åland samt att man faktiskt, oavsett vad som sägs idag, titulerade sjukdomskostnadsavdraget som ett lyxavdrag.

Jag håller med vtm Eriksson när hon säger att ibland är det ett steg fram och två steg tillbaka. Om det den här gången var två steg fram och ett steg tillbaka låter jag vara osagt, men det knycker fram och tillbaka. Man skulle som sagt slopa hela avdraget från första början. Man konstaterar nu att ett slopat sjukdomskostnadsavdrag påverkar låginkomsttagare ekonomiskt i en utsträckning som inte kan anses vara acceptabel.

Socialdemokraterna sade, när vi debatterade omställningsbudgeten, att det här mest var ett avdrag som kom höginkomsttagarnas till godo, medan vi hävdade att så var det de facto inte.

Det är tre principiella invändningar som jag har. Gränsen på 15 000 euro, har man hittat någon typ av definition på vem som är låginkomsttagare i landskapet Åland? Det finns inte definitioner och då hänvisar man till EU-statistik. Enligt mig är 15 000 euro en väldigt låg nettoinkomst. Om man tjänar 15 100 euro så har man bara halva avdragsrätten kvar.

Jag har också blivit uppmärksamgjord på att om man drabbas av så allvarlig sjukdom som t.ex. cancer så slår det ganska snabbt sönder ekonomin för en hel familj vid inkomstgränser som är betydligt, betydligt högre än dessa. Jag hoppas att man kan titta på detta i utskottet.

Min tredje invändning gäller att i min värld och i teorin så är Åland fortfarande ett starkt borgerligt samhälle. Jag tycker att det är bra att man ser till att de som har de lägsta inkomsterna kan göra de här avdragen. Men vi har en progressiv beskattning som leder till att ju mer man jobbar och ju mer man försöker bygga upp det här samhället så desto mer får man betala skatt. Det tror jag att de flesta av oss som är borgerliga på riktigt också omfattar. Men å andra sidan, snart all samhällsservice såsom barndagvård, åldringsvård eller någonting annat, är också progressiv. Man blir som hårt arbetande ålänning klämd från två håll. Nu har vi så småningom snart alla avdrag borta för dem som jobbar hårt och det bekymrar mig.

I Sverige pratar man om jobblinjen. Där har man en borgerlig regering på riktigt. Där pratar man om jobblinjen, men här på Åland är det socialdemokraternas linje som gäller överallt och det känns inte bra.

Fru talman! När det gäller resekostnadsavdraget så finns det kvar i riket, annars hade det rykt helt och hållet. Men skillnaden är; en skatteskyldige i riket har i motsvarande situation rätt att dra av ett belopp som motsvarar kostnaderna för att åka buss, även om han eller hon väljer att köra bil. Det är säkert där som irritationen mot det här avdraget ligger. Varför har vi det på det här sättet? Ja, det har vi för att det inte finns en fungerande kollektivtrafik på stora delar av Åland. Det finns definitivt inte gratis buss över stora delar av Åland. Därför är vårt resekostnadsavdrag uppbyggt på vårt sätt.

Mariehamns stad har valt att ha gratis buss. Jag, som inte är kommunalpolitiker där, ska inte säga så mycket om det. Det har förvånat mig att man ifrån Mariehamn stads sida har sökt understöd, samma typ av understöd som man har för busstrafiken på landsbygden, trots att man har gått in för att ha gratis buss. Det känns väldigt, väldigt konstigt. Man måste ställa sig frågan; varför finns olika typer av stöd och varför finns det olika typer av avdrag? Ja, det finns för att utjämna skillnaderna och orättvisorna i det här landskapet.

När det gäller att utjämna skillnaderna så pratar man också konkurrenskraften. Men här handlar det om att utjämna när det gäller de perifera nackdelarna att bo var man så önskar på Åland.

”Hela Åland så kan leva” börjar klinga allt tommare. Jag noterade att centerns gruppledare Runar Karlsson var tveksam till detta. Det är klädsamt, jag tycker att det är något som man inte bör göra sig rolig eller irriterad över. Jag tycker att det är klädsamt att vi politiker faktiskt kan stanna upp och fundera på vad vi riktigt håller med.

Det ska bli intressant att se om det är Runar Karlssons falang eller om det är Torggats-centern som drar det längsta strået när det gäller den här saken.

Från Ålands Framtid har vi inte en valslogan att hela Åland ska leva. Vi har inte heller valslogan att vi ska värna de svaga och vi ska värna de sjuka, utan vi vill följa upp de här frågorna. Därför kommer vi inte att omfatta den här lagstiftningen.

Innan någon begär replik och vill att jag ska hänvisa till finansiering, vilket jag absolut tycker att vi ska göra, så vill jag säga att jag kommer att återkomma till det i budgetbehandlingen. Men det finns inte så mycket andra alternativ än att spara inom landskapsförvaltningen. Om man vill välja spår så ettdera slimmar man den åländska landskapsförvaltningen eller annars stryper man köpkraften.

På, i teorin, det borgerliga Åland tycker jag att det är tråkigt att man har valt spåret att strypa köpkraften. Tack, fru talman.

 Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar ltl Anders Erikssons uppfattning. Inkomstgränsen på 15 000 kan vara väl snålt tilltagen. Vi har ingen egen definition på Åland.

När vi gjorde reformeringen av utkomststödet så valde vi att ha ett högre utkomststöd på Åland just på grund av att vi har högre mat- och boendekostnader på Åland.

Sedan var det lite humor detta om Torggats-centern. Fast ltl Anders Eriksson klagade på socialdemokraterna så tror jag faktiskt att vi får tacka moderaterna, obundna och centern till en halv vändning i alla fall i den här frågan.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sistnämnda så är jag inte helt säker på att analysen är riktig. Min analys är att man från socialdemokratiskt håll kom fram till att det här faktiskt inte var något lyxavdrag. Det här var ett avdrag som kunde vara väldigt, väldigt viktigt för stora delar av deras stödtrupper. Därför ändrade man spår och satte agendan i den här framställningen på det här sättet. Jag vet förstås inte vad som är orsak eller verkan. Men min uppfattning är att socialdemokraterna har kommit fram till att det här slår på ett helt annat sätt än vad man trodde i våras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! I vissa tidigare replikskiften har det kanske varit mera koncentration på socialdemokraterna än på partiet uppe i talarstolen.

Ltl Eriksson nämner att socialdemokraterna har sagt att det här bara drabbar höginkomsttagare och att det är ett lyxavdrag. Men det stämmer ju inte. Snälla, ltl Eriksson, ta reda på fakta om vad som har sagts. Vi har sagt att det är en bra sak att vi har sjukdomskostnadsavdraget kvar på Åland.

Däremot ansåg vi att man faktiskt ibland får dra av mera än de verkliga sjukdomskostnadsavdragen. (Det är lite svårt att hålla repliker här eftersom det pratas så mycket på sidan om). Vi såg också på vem som skulle få bära kostnaderna. Ja, kommunerna.

Talmannen

Tiden är ute!  

Ltl Anders Eriksson, replik

Den här repliken var faktiskt lite tråkig. Enligt mitt förmenande så är det ganska viktiga saker som vi debatterar. Vi debatterar hur vi kan hjälpa sjuka människor och vi debatterar hur vi kan se till att vi har en spridd bosättning på hela Åland. Det är två saker som är oerhört viktiga för oss i Ålands Framtid. Då tror jag att det är viktigt att vi alla är seriösa.

När det gäller detta med lyxavdraget så ska jag ge socialdemokraternas ordförande Camilla Gunell rätt på en punkt. I talarstolen i debatten om omställningsbudgeten så bad hon om ursäkt, det var fel att använda uttrycket lyxavdrag. Men det var den uppfattningen man hade inledningsvis ifrån socialdemokratiskt håll och den uppfattningen hade man också ganska starkt i våras. Att man nu har blivit klokare och kommit till insikt tycker jag förstås att är bra. Men, ltl Winé, det går inte att skriva om historien. Det som är sagt är sagt och det som är skrivet är skrivet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Ltl Eriksson säger att jag är tråkig, det får stå för ltl Eriksson. Jag står inte här och försöker plocka poäng med skratt. Det här är allvarliga saker. Jag tycker också att vi måste hålla oss till fakta.

Vi ville att man skulle få dra av de verkliga sjukdomskostnaderna. Vi var också oerhört kritiska till att det blev kommunerna som skulle ta det ekonomiska ansvaret för kompensationen av sjukdomskostnadsavdraget.

Jag vill också citera vad vicelantrådet sade här tidigare och som också stämmer. Man försökte kompensera de svaga och sjuka på andra sätt, men det var inte så lätt som vi kanske trodde. Det finns ju här en enighet att sjukdomskostnadsavdraget ännu behöver förbättras och förändras. Vi är på rätt väg men vi måste titta på det.

Ltl Anders Eriksson, replik

Med den här typen av avdrag, som med de flesta typer av avdrag, så finns det säkert missbruk, får jag tyvärr lov att säga. Jag tror att det är väldigt viktigt att man försöker stävja de missbruken istället för att ta bort en rättighet för dem som är sjuka och svaga och har det svårt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Eriksson har redan flera gånger här i svepande ordalag sagt att det ska vara lika som Finland och att det är socialdemokraterna som bestämmer i den här regeringen. Jag hoppas att ltl Eriksson så småningom ska bli så klok att han förstår att när han gör den typen av uttalanden så säger mera om hans egen politiska stil att än vad det säger om den här regeringens politik.

Fru talman! När det gäller progressiviteten och att de som jobbar och betalar mycket skatt också ska ha nytta av det så delar jag den uppfattningen väldigt långt. Därför har vi också valt att behålla det här systemet på det sättet att det är 100 procent upp till 15 000 euro i nettoinkomst och sedan 50 procent för dem som har en nettoinkomst över 15 000 euro. Om man räknar lite så kommer man ganska snabbt fram till att en höginkomsttagare i vårt samhälle de facto kan göra ett större avdrag och ha en större nytta av det här avdraget än en låginkomsttagare.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag kände inte riktigt igen finansminister Nordlund i början av den här repliken. Jag har konstaterat att de flesta framställningarna som har kommit inom miljö- och socialvårdsområdet, integrationslagstiftning och något annat, har i stort sett varit rikslagstiftning.

Det finns överhuvudtaget inte några motiveringar till varför man inför de förändringar som man har gjort på rikssidan, annat än att ändringar har gjorts. Till och med rubriken är ändringar i rikets lagstiftning, men inte dess mera motiveringar varför.

Sedan, vicelantrådet Nordlund, är vi ett borgerligt samhälle? Visst, i ett borgerligt samhälle ska vi också värna om de som är svaga. Men ska vi ha progressivitet för dem som jobbar hårt och för dem som tjänar mycket, i från båda håll, så stryper vi köpkraften i det här samhället och det är jag orolig för.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det fina med den här regeringen är att vi har funnit ett samförstånd mellan dessa fyra partierna; centern, socialdemokraterna, obunden samling och moderaterna, att vi ska sätta landskapets ekonomi i skick fram till den här mandatperioden är slut. Det kommer att kräva uppoffringar, ltl Eriksson. Då är det förstås väldigt lätt att vara i opposition och stå och kritisera, skjuta sönder allting och komma med känslomässiga argument om det ena, det andra och det tredje. Det kommer vi att få leva med och det kommer vi att ta. Vi kommer målmedvetet att genomföra den politik som vi har föresatt oss. Alternativet är inte bra. Det är framförallt inte en bra borgerlig politik det som ltl Eriksson nu står och förespråkar genom att försöka skjuta in pilar, försöka slå sönder och splittra och därigenom försöka få till att vi inte kan verkställa omställningsbudgeten. Det är det sämsta för det borgerliga Åland, ltl Eriksson.

 Vi ska vara glada att vi har socialdemokraterna med och jobbar för att få ekonomin i skick.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller att splittra så är det nog bra om finansminister Nordlund håller sig inom sitt eget parti först innan han börjar kritisera andra.

Finansministern Nordlund sade att det är lätt att vara i opposition. Vill finansministern byta så är vi absolut beredda. Jag tror att vi är överens om att vi ska ha landskapets ekonomi i skick. Vi har varit kritiska till att den här regeringen jobbar med att få landskapets ekonomi i skick genom att rulla över allt mera kostnader på medborgarna och på de åländska kommunerna.

Vi hade en debatt i Jomala fullmäktige igår där vi var ganska bekymrade över den linje som den här regeringen har visavi kommunerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Mycket är sagt i ärendet redan. Vad liberalerna tycker om att inskränka sjukdomskostnadsavdraget torde vara klart vid det här laget.

Landskapsregeringen konstaterar i sitt budgetförslag, som vi ska debatterar här så småningom, att köpkraften hos ålänningarna minskar. Samtidigt vet vi att momsen kommer att höjas. Landskapsregeringen aviserar också höjningar av ÅHS-avgifterna, upp till 1 miljon, 30 procent. Vi vet också att folkpensionsanstalten kommer att dra ner på ersättningarna för mediciner.

Det är mycket viktigt att finans- och näringsutskottet tittar på vilka eventuella systemkostnaderna blir så att man inte tar pengar från sjuka och sätter på byråkrati. Det är en väldigt viktig fråga för finans- och näringsutskottet, att byråkratin inte äter upp inbesparingarna.

Landskapsregeringen konstaterar i sitt paket med lagförslag att när det gäller sjukdomskostnadsavdraget så har det konsekvenser för jämställdheten. Fler kvinnor än män gör sjukdomskostnadsavdraget. Inkomstgränsen 15 000 euro är svår att bedöma, men flera kvinnor än män är låginkomsttagare. Det här är ett konkret förslag som drabbar jämställdheten.

Man har försökt titta på andra möjligheter att kompensera dem som lever på marginalen. Det finns sådana utredningar, vilket vi försökte säga redan i våras. Det finns en utredning där man tittade på att försöka kompensera ekonomiskt utsatta pensionärer. Det finns en utredning om ekonomisk utsatthet, där står det att sjukdomskostnadsavdraget är mycket viktigt. Det står även i tilläggsutredningen, som handlar om hur man ska stöda funktionshindrade på Åland, att sjukdomskostnadsavdraget är viktigt. Så det är inte några nyheter. Jag är samtidigt glad att man delvis backar i det här förslaget.

Det har varit prat om vad förra landskapsregeringen gjorde, att man ville sätta hela avdraget på kommunerna, 1,5 miljoner. Nu tar man 4 miljoner av kommunerna, vilket vi också får återkomma till i budgetdebatten.

Hur ska man göra med Sottunga? Man gett lån åt Sottunga, nu minskar man landskapsandelarna. Ska man då ge ytterligare lån för att Sottunga ska kunna betala avgiften till landskapet? Jag vet att sjukdomskostnadsavdraget var mycket mindre än inskränkningen i landskapsandelssystemet.

Till sist några ord om resekostnadsavdraget. Igår hölls en intressant fortbildning för lagtingsledamöterna om hållbar utveckling. Det är min fasta övertygelse att det är en framgångsfaktor att förena ekonomi och miljö. Därför blev jag förvånad och lite besviken när jag studerade delvis det fantasilösa förslaget när det gäller resekostnadsavdraget. Jag vet att moderaterna har pratat om samåkning. Jag vet att för att få en bra miljöpolitik så måste det genomsyra alla delar av landskapsförvaltningen. Det kunde ha varit mycket mera kreativt och framåtsyftande, även fast man skulle ha gjort begränsningar. Man kunde ha funderat på att stimulera samåkning. Man kanske kunde ha noll självriskbelopp för elbilar och miljöbilar. Ingenting av dessa möjligheter har man tagit vara på i det här lagförslaget och det tycker jag är lite synd. Tack.

Jag understöder bordläggningstiden.

Talmannen

Ärendet kommer att bordläggas eftersom vtm Eriksson, understödd av ltl Katrin Sjögren, har föreslagit ärendet ska bordläggas till måndagen den 12 november. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet till plenum den 12 november.

Vtm Roger Jansson

Tack, fru talman! Från den moderata lagtingsgruppen är den här framställningen en del i det budgetarbete som den här landskapsregeringskoalitionen synligt inledde i samband med tilläggsbudget nr 1, den så kallade omställningsbudgeten.

Den här budgetlagen ska läsas i samband med tabellen på sidan 12 i budgeten. Om man inte gör det så blir debatten naturligtvis väldigt märklig. Om man inte har förstått det som står där så blir debatten väldigt märklig när det kastas ut även från kommundirektörer att nu tar landskapet bruttobelopp från kommunerna. Samtidigt tillför man betydande belopp till kommunerna. Man måste nämna båda sakerna samtidigt. Man kan inte säga att landskapet tar 4 miljoner från kommunerna, utan att samtidigt säga att landskapet tillför 3 miljoner till kommunerna. Det är oärlig politik om man gör på det sättet. Jag är förvånad över att kloka personer väljer att uttrycka sig så politiskt tendensiöst.

Vi moderater blev lite överraskade, eftersom det inte var vårt förslag, när förslaget kom, i samband med behandlingen av omställningsbudgeten, att nu slopar vi helt och hållet sjukdomskostnadsavdraget. Men när förslaget kom så satte vi oss in i det så långt det gick. Det resulterade bl.a. i att man i finans- och näringsutskott ställde sig frågan huruvida det slog rätt. Vi gjorde det också och hade gärna sett i det sammanhanget, och sade det också, att vi gärna ser att man reder ut olika stödformer för dem som drabbas av detta.

Under mellantiden har landskapsregeringen hunnit bereda det här ärendet någorlunda ordentligt, såsom tiden medger när man har mycket att göra. Landskapsregeringen har ändrat sig på goda grunder och det är bra. Det följer rätt långt finans- och näringsutskottets behandling av omställningsbudgeten. Det har sagts att det här skulle vara en tillfällig lösning. Vi skulle ogärna vilja kalla det så. Vi vill hellre kalla det för steg ett i en reformering av användningen av kommunskatteavdrag i landskapet. Det är en fortsättning av sökande av nya vägar för att använda oss av det mycket trubbiga beskattningsinstrumentet som finns i självstyrelsens hand; att alla skattepolitiska åtgärder ska gå via kommunerna, via en tredje part mellan landskapet självstyrelsen och medborgarna. Det är ett synnerligen olyckligt system. Att dessutom använda det systemet via den kommunala plattskatten gör att det blir ännu mera invecklat och därför blir också diskussionen ofta halvt förvirrad. Vi har en verkligt olycklig situation med att hantera skattepolitiken när vi har det självstyrelsesystem vi har.

I praktiken innebär den här framställningen att vi gör en skattehöjning till medborgarna på ungefär 750 000 euro. De pengarna går både till landskapsregeringen och till kommunerna. Analysera den tabellen som står på sidan 12 i budgeten så ser ni det.

Vi är intresserade av mera riktade lösningar och därmed mera rättvisande lösningar. Men det är något som erfordrar mera tid för utredningar och det får sedan bli följande steg av reformeringen av politiken för kommunskatteavdragen i landskapet, som inte ska vara en kopia av rikets, för det behöver inte vara av det skälet att i riket använder de sig av andra metoder. Riket har statsskatten i sitt bruk i de här frågorna och behöver ha detta invecklade och olyckliga system som vi har att vi ska använda bidragspolitiken för att kunna driva skattepolitik. Det är faktiskt nästan lite halvt förnedrande att syssla med sådant.

Samma gäller resekostnadsavdraget som innebär en effekt på 220 000 euro per år och de små konsekvenser som vicelantrådet här redogjorde för när det gäller enskilda personer. Vi moderater menar att det behöver också mera tid. Vi har fört resonemang inom regeringen och offentligt om att det där måste man gå in för ett mera differentierat system så att samåkning befrämjas, ensam samåkning befrämjas icke annat än vid special fall. Höjningen av självrisk beloppet är steg ett i den processen. Följande steg kommer sedan förhoppningsvis till nästa år när det har hunnit redas ut mera.

Vi får vänta på att kunna bedriva en egen skattepolitik som är värd namnet. Fram till dess skriver också landskapsregeringen i budgeten att man ska fortsatta att reda ut hur vi nu kan använda oss bättre av den behörighet vi har. Den frågan skrev också den föregående regeringen i sina budgetar att man avsåg att gå vidare med. Det är mycket viktigt att vi fortsätter det och att den egna politiken också inkluderar skattepolitiken, där visserligen våra händer bakbundna på ryggen och vi är hänvisade till mycket begränsade och ofta olyckliga insatser. Men vi måste ändå försöka använda det på ett rimligt sätt. Det har ju blivit bättre under 2000-talet. Tidigare gjorde man alltid som i riket, särskilt under det gamla ekonomiska systemet var vi tvingade att göra såsom i riket. Då utvecklades naturligtvis en sådan kultur i den åländska politiken, att man fortsatte att göra såsom i riket.

Lagframställningen av sjukdomskostnadsavdraget med det mera är en byggkloss i det förändringsarbete som görs när det gäller skattelagstiftning, när det gäller processen att använda vår egen behörighet på ett mera anpassat sätt och sannerligen när det gäller att få budget i balans. Tack.

Ltl Carita Nylund

Tack, fru talman! Att göra inbesparingar ju aldrig roligt. Vi vet alla här i salen att vi är i en sådan situation att vi är illa tvungna nu att ta sådana beslut som kanske inte är alldeles roliga.

Det här ärendet heter sjukdomskostnadsavdrag med mera. Med mera är bland annat resekostnadsavdraget och justering av grundavdraget och lite annat.

Jag vill vara tydlig med att obundna står bakom förslaget.

Jag ber finans- och näringsutskottet att titta särskilt på sjukdomskostnadsavdraget. Det finns ett talesätt som säger: ”Den friska önskar sig tusen saker och den sjuka har endast en önskan”. Det är av största vikt att man inte försämrar situationen för den som både är sjuk och har små inkomster. Det här förslaget tar hänsyn till det. Här har man försäkrat att de som tjänar allra minst har kvar avdraget i sin helhet och det är väldigt viktigt.

I utskottet kan man möjligtvis titta på om inkomstgränsen på 15 000 euro är rimlig.

Fru talman! Det är av största vikt att man genomför översynen av avdraget, vilket nämns i den allmänna motiveringen, att utreda och eventuellt avgränsa vilka kostnader som täcks av det här avdraget.

Utskottet kanske också bör efterhöra ambitionen att göra detta inom 2013, vilket står i den allmänna motiveringen. Det skulle vara ytterst viktigt att man gör det.

ÅHS-styrelse har godkänt ett antal prioriteringsgrupper. Man prioriterar vilka sjukdomsgrupper som ska garanteras hälso- och sjukvård. Dessa prioriteringsgrupper kunde kanske också ligga till grund för sjukdomskostnadsavdraget, så att de som mest behöver det här avdraget; t.ex. kroniskt sjuka och handikappade, är garanterade det här avdraget.

Skönhetsoperationerna, som nämndes här tidigare, kanske inte ska vara med.

Obundna står bakom lagförslaget och remitteringen av förslaget till finans- och näringsutskottet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag håller med ltl Nylund om att utskottet behöver titta väldigt noggrant på skönhetsoperationer och eventuellt annat.

Jag uppfattade att ltl Nylund nu talade på den obundna gruppens vägnar. Hon sade; vi står bakom det här förslaget. Obunden samling var tidigare väldigt starkt borgerligt. Ålands Framtid och obunden samling hade ofta samma åsikter. Vi värnar köpkraften, vi vill inte klämma åt de som jobbar hårt. Har man från obunden sida ändra sig? Eller hur ska jag förstå den här scenförändringen? Märkväl, jag är inte bitter eller sur eller något som jag brukar bli beskylld för. Jag bara undrar helt försynt.

Ltl Carita Nylund, replik

Tack, fru talman! Om ledamoten menar reseavdraget så kan jag tala för egen del. Jag bor själv på landet, med det gamla systemet skulle avdraget för det här året vara ungefär 2 400 euro. Med det nya förslaget kommer avdraget att sänkas till 2 040 euro. Det är inte något som jag flyttar till stan för. Vi anser att de som kommer att drabbas mest av detta är de som har två-tre kilometer till jobbet, de kommer helt att mista det här avdraget. Jag svarar nej på den frågan.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller reseavdraget så oavsett euro och cent så har det också en väldigt stor psykologisk effekt, det är min absoluta uppfattning, om vi vill ha en spridd bosättning runt om på hela Åland.

När det sedan gäller sjukdomskostnadsavdraget så även om man har 16 000, 20 000 eller 30 000 euro i inkomster så kan hela ekonomin för en familj slås sönder om man drabbas av väldigt allvarlig sjukdom. Den frågan som ltl Nylund inte svarade på är den som jag uppfattade att obunden samling tidigare drev starkt, att man ville värna köpkraften i det åländska samhället. Är det viktigt vill man värna köpkraften eller har man ändrat sig?

Ltl Carita Nylund, replik

Nej, vi har inte ändrat oss. Vi värnar fortfarande om köpkraften.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! I samband med omställningsbudgeten stod jag, som socialdemokrat, här och skulle försvara att vi skulle slopa sjukdomskostnadsavdraget. Det var en tung dag för mig. Den argumentationen som jag använde, och fortfarande står fast vid, varför jag kunde acceptera detta då, var att det skulle överföras på kommunerna. För min egen kommun skulle det innebära 600 000. Vi har alla läst i tidningarna hur det går för Mariehamns stad. En nedskärning på 600 000 euro skulle ha varit katastrofal, enligt mig.

Därför är det med glädje att jag, som socialdemokrat, idag kan säga att åtminstone en del av det här avdraget har införts igen, vilket jag tycker är en stor vinst. Den stora kritiken som kom från oppositionen, men också inom våra egna led, var att låginkomsttagare och sjuka drabbas av det här lagförslaget. Det har man nu insett i regeringen och därför just satsat på dessa, därför inkomsten på 15 000 euro. Det är faktiskt en förbättring med tanke på att det är nettoförvärvsinkomsten som räknas. Det betyder att man ändå kan förtjäna ganska mycket. Alla har vi olika skatteprocenter, så det beräknas faktiskt på nettoförvärvsinkomsten. Det här tycker jag är mycket bra.

Resekostnadsavdraget diskuterats mycket idag. Vi socialdemokrater ser det här som en stor miljösatsning. Det är ett steg i rätt riktning mot en hållbar utveckling. Det är en framtidssatsning och en miljöanpassad politik, vilket vi också fick höra i finansministerns tal.

Vi lagtingsledamöter hade glädjen att få delta i en fortbildning igår; ”Det naturliga steget”, där fyra hållbarhetsprinciper lyftes fram.

Den första hållbarhetsprincipen är att allt gruvdrivet material ska sluta öka. Det betyder att vi inte längre ska använda olja, metaller osv. Det som vi har tagit upp får vi använda men vi ska inte lyfta upp mera.

Den andra hållbarhetsprincipen är att kemikalier som inte bryts ner naturligt ska vi försöka sluta använda.

Enligt den tredje principen ska vi fysiskt sluta att tränga undan naturen med att bygga upp asfalt, vägar och annat. Vi ska försöka använda det som var vi har.

Den fjärde hållbarhetsprincipen talade om att man skulle skapa tillit mot politiker och beslutsfattare och försöka motverka korruption och segregation.

Jag är personligen inte en stor grön förespråkare, men det var ett mycket klokt resonemang som föreläsare. Mina tankar gick till resekostnadsavdraget i och med att jag höll på att läsa det parallellt.

Nu satsas det på kollektivtrafik. Vi ska utöka kollektivtrafiken. Vi i Mariehamn har åtminstone i dagsläget en fantastisk kollektivtrafik. Men vi har inte en lika bra kollektivtrafik på övriga Åland och det är något som vi kunde jobba vidare med.

När det gäller att minska oljan togs även fiskrensdiesel upp. Det kunde man också ha på bussarna som går på landsbygden. Om vi alla åkte buss, eller samåkte vilket resekostnadsavdraget gynnar, man belönas om man samåker eller åker kollektivt, så då använder vi också färre bilar och det går åt mindre metaller och mindre kemikalier osv.

Det har också kommit kritik bl.a. från Ålands Framtid kring den avgiftsfria bussen. Men den avgiftsfria bussen, som Mariehamn faktiskt har haft i tio år, följer dessa hållbarhetsprinciper. Det är ett nytt sätt att tänka. Det gäller för oss att tänka om och hitta det rätta steget på en hållbar väg. Tack.

Ltl Anders Englund

Fru talman! Det har sagts mycket i den här debatten om det här ärendet redan, särskilt mycket om sjukkostnadsavdraget. Jag tänker inte nämna det desto mera.

Jag tycker att finansutskottet borde ta en ordentlig diskussion om resekostnadsavdraget och om man verkligen ska gå in för det här. Av finansministern fick vi höra att det här egentligen är ett nollsummespel från landskapsregeringens sida. Det borde ju kunna ligga till grund för en bra diskussion i utskottet. Det här kan ju inte bara vara en symbolfråga ifrån landskapets sida. Det här påverkar faktiskt många ute i vår bygd.

Olika kommunerna har nämnts här. En ledamot nämnde här idag att Jomala har lika mycket utpendling som inpendling. Det här är intressanta siffror. I min egen hemkommun Vårdö pendlar över 55 procent av den arbetsföra befolkningen ut. Det är en siffra som är årsgammal, det är kanske ännu mera idag och då har vi också en inpendling kanske även från Mariehamn, Jomala osv. Det här betyder också att det drabbar många på fasta Åland som jobbar i Godby och pendlar från andra kommuner.

Jag tycker att man borde lägga det här bakom örat till finansutskottet och att finansutskottet hör många personer i den här fråga. Jag skulle gärna vilja att man hör Vårdös kommundirektör och styrelseordförande tillsammans i det här ärendet. Vi har framfört detta på olika kommunala möten och alla har varit eniga om att behålla resekostnadsavdraget. Med tanke på dagens bensinpriser så borde avdraget vara ännu högre. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Kollegan Englund har ju länge varit fullmäktigeordförande i Vårdö och därmed en av de höga ansvariga för Vårdös ekonomi. För en tid sedan berättade er partikollega, Runar Karlsson, offentligt att Saltvik har en skatteprocent på 17 procent, men de facto är skatteprocenten 10 procent. Avdragen gör så stor skillnad; nästan 7 procentenheter. Hur ser kollegan Englund på den här problematiken för landsbygdskommunerna, att avdragen idag är så stora att man egentligen inte får in mer än drygt hälften av den inkomst man räknar med?

Ltl Anders Englund, replik

Det här är en mycket bra ställd fråga. Jag och många med mig har gjort den bedömningen att om man tar bort de här avdragen så minskar också befolkningen. Tyvärr kan vi tydligt se detta även inkommande år. Vi har en osäkerhet, vi har många reformer som gör att man flyttar närmare befolkningscentrum. Man vill ha nära till allt i landskapet. I det här fallet gräver vi också ur den kommunala ekonomin ännu mera.

Precis som ltl Runar Karlsson nämnde så har kanske just det här avdraget inte har så stor betydelse i Saltviks totala kommunbudget som han nämnde som exempel. Det här kommer absolut att försämra förutsättningarna för ett spritt boende på landsbygden och inte bara i Vårdö kommun.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Betyder detta två saker, dels att kollegan Englund tycker att det är okej att när man har en skatteprocent på 17 procent så räcker det om man får in 10 eller 11 procentenheter? Det är den ena reflektionen jag gör. Det andra är; ska vi inte heller ta de andra stegen när det gäller resekostnadsavdraget, att försöka differentiera det så att samåkning prefereras och kollektivtrafikåkning refereras osv? Är det samma linje där i det politiska resonemanget?

Ltl Anders Englund, replik

Vad gäller samåkning så är det mycket svårt att få det att fungera. För det första ska ett antal personer fara till samma plats, annars blir det dubbelkörningar till olika arbetsplatser. Vi har personer som jobbar på helger och jobbar halvtid osv. Det här är mycket svårt. Man kanske ska åka via dagis eller någon annan arbetsplats. Jag tror faktiskt inte så mycket på samåkning. Det skulle fungera jättebra om vi var två från Vårdö som åker hit. Men annars tror jag inte att samåkning fungerar så bra. Min slutsats är; det får inte vara så att behovet att platta till resandet är större än det ekonomiska läget för landskapsregeringen i det här fallet. Det här är egentligen en fråga som mest rör kommunerna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mats Perämaa, replik

Fru talman! Liberalerna har redan ganska klart sagt att vi vill föra den här diskussionen i finansutskottet. Med kraft av två representanter där så kommer vi att begära det. Precis som ltl Englund sade så är det här en fråga om ett nollsummespel, sett ur landskapets synvinkel. Det här berör kommunernas ekonomi och närmast pendlingskommunernas ekonomi. Därför blir det konstigt att inte landskapsregeringen har hunnit föra en diskussion med de kommunerna överhuvudtaget. Landskapsregeringen har nu avgjort att det är bättre för Vårdö, Saltvik eller Jomala att det här avdraget förändras på det här sättet. Självklart bör diskussionen föras med dem vars ekonomi påverkas och vars invånare påverkas. Därför blir det säkert lämpligt att föra diskussioner med representanter från Vårdö kommun.

Ltl Anders Englund, replik

Jag är helt överens med ltl Perämaa när det gäller detta. Min uppfattning är majoritetspartierna, som är med i landskapsregeringen, har antagit detta i vår samlade vishet. Men jag tror inte att den här visheten har varit riktigt på topp. Då kanske man kan ändra på detta i finansutskottet. Genom hörande i utskottet tror jag att man kan få ett bra försvar och ett bra underbyggt beslut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag kommer i mitt anförande huvudsakligen att beröra resekostnadsavdraget. Det har redan utspunnit sig en intressant diskussion här.

Men före det vill jag delta i den här ideologiska diskussionen som ltl Anders Eriksson startade och pådyvlade flera av oss regeringspartier.

Det är intressant på det viset att inte är det någon som vill ha den här framställningen och som vill ändra på sjukkostnadsavdraget, reseavdraget eller något annat avdraget. Vi skulle helst vilja höja dem. Alla skulle vilja kasta den här framställningen i papperskorgen. Men vi har gett oss den på att tillsammans se till att landskapets ekonomi kommer i balans den här mandatperioden. Socialdemokrater, moderater, centerpartister och obunden samling har detta som ett gemensamt mål, då måste man vidta några åtgärder och det är det som vi gör. Översätt det här till ideologi så alla ideologier, från vänster till höger, vill ha balans ekonomin. Det är framförallt borgerligt att säga att vi inte ska leva över våra tillgångar. Men det är också socialdemokratiskt att säga att vi inte ska leva över våra tillgångar. Man kan inte sätta en ideologisk färg på att man vill att samhällets pengar ska räcka till. Sedan kan vi ha lite olika åsikter om fördelningen och vilka grupper som ska gynnas framom andra.

Däremot finns det en etikett på det som Ålands Framtid försöker göra, nämligen, att ha allting kvar och ändå få ekonomin i balans, det kallas populism. Räkningen går inte ihop. Man kommer inte heller med några andra förslag. Kanske vi ska vänta till budgetbehandlingen så att vi får ta emot finansmotioner med förslag där man kommer med andra inbesparingar, då blir man trovärdig. Man ska inte sväva på moln utan det ska vara konkreta inbesparingar som motsvarar de här pengarna. Då kan vi erkänna att Ålands Framtid har en politik som duger. En borgerlig politik för mig, är att ta ansvar för att vi inte skuldsätter oss och skuldsätter Åland för våra ungdomar, så att de får en framtid i famnen som är ett skuldsatt landskap när de kommer hem från sina studier utomlands. Där är vi nog alla överens. Jag hoppas verkligen att Ålands Framtid står bakom det, så att man inte kommer att driva en sådan politik som minskar friheten. Det är en frihetsfråga att vara skuldfri. Jag skulle gärna vara skuldfri privat också och gärna även mina företag. Den som är satt i skuld är inte fri. Men man kanske måste skuldsätta sig för att investera. Men när det gäller samhällets ekonomi så ska den vara i balans.

I vårt valprogram säger vi att vår politik bygger på frihet och trygghet för den enskilda människan. Det kommer i uttryck några sidor senare; hur ansträngd landskapets ekonomi än blir det kommande året så säger obunden samling absolut nej till att täcka underskott till driftskostnaderna med lån. Och nu är vi där, nu tar vi de sista sparade medlen i utjämningsfonden så att nästa år och 2015 ska vi vara balans. Det är precis så att vi hinner innan vi måste gå till någon annan och låna pengar. Vi kan ta av vårt överskott ännu. Det om den ideologiska diskussionen.

Jag betackar mig för att bli beskylld för att ha lämnat några principer. Tvärtom, jag försvarar de principer som jag hade, också när jag var opposition, när det kom inbesparingsförslag. Jag säger samma sak om jag är regeringsställning eller i opposition. Jag står för min politik och obunden samling gör det också.

När det gäller resekostnadsavdraget så är det intressant att se vem det egentligen gynnar och vem det har en verkan för. Man kan generalisera så att de flesta som lyfter resekostnadsavdraget pendlar till jobbet mellan bostaden och arbetsplatsen. Riktningarna går lite olika men en stor grupp pendlar till Mariehamn från någonstans på Åland, förutom till de offentliga arbetsplatser som finns i kommunerna där man pendlar åt andra hållet och sedan finns det en uppsjö av undantag. Man pendlar en viss sträcka. De allra flesta pendlar varje vardag, ungefär 220 dagar i året om man har ett normalt heltidsjobb med normal semester och helgdagar.

Om man räknar på en sådan person så ger det här 2,72 cent per arbetsdag i skattelättnad. Med nuvarande självrisk kan avdraget lyftas för personer som har ungefär 3 kilometer tur och retur till jobbet. Nu blir det 6 kilometer i stället om man ska lyfta det 220 dagar.

Sedan finns det också ett tak i det här avdraget, vilket kanske är ännu intressantare. Om man översätter det så ligger taket idag på en 30 kilometers radie till och från Mariehamn, Jomala eller någon annanstans.

Om vi jämför en Getabo med en Godbybo så får inte Getabon fullt avdrag, utan han kommer redan att nå taket någonstans i skogarna vid Västanträsk. En person från Västanträsk och Geta har samma avdrag eftersom Getabon når taket eftersom radien är 30 kilometer. Även Vårdöborna och de flesta av Eckeröborna hamnar på taket och får inte fullt avdrag. Det finns redan idag en avtappning för dem som bor allra längst bort.

Sedan kan man fråga sig vad syftet med resekostnadsavdraget är. Det är ett utjämna de regionala skillnaderna när vi råkar ha vår tätort i ena ändan på ön, i södra ändan. Det skulle vara annorlunda om alla hade lika lång till tätorten, förutom de som bor i tätorterna. Om man ser det på det viset så tror inte att höjningen av självrisken är så allvarlig att man för den skull bryter ihop och flyttar närmare Mariehamn eller närmare sin arbetsplats åt andra hållet, eftersom det är så väldigt liten skillnad på självriskbeloppet. Däremot är kanske ganska många Jomalabor och Mariehamnare som tidigare har kommit i åtnjutande av avdraget som nu inte kommer i åtnjutande av det. Då kan man ställa frågan; jag som bor i Söderby, en Godbybo, en Kattbybo och de som bor 10-15 kilometer från tätorten, behöver vi avdraget? Eller skulle man kunna höja självrisken ytterligare? Det är en delikat frågeställning. Jag vill åtminstone möta diskussionen att man inte alls borde höja avdraget med frågan att det kanske är taket som man ska värna. Det är taket som är viktigt för dem som verkligen har långt och de som verkligen bor perifert. För en Getabo kostar det, beroende lite på hur man räknar, nästan 9000 euro i året att ta sig till Mariehamn på jobb varje dag. Om Getabon köper årskort på bussen kostar det 810 euro. Det är ju en väldig fördel att åka buss och sedan är det också fullt avdragsgillt.

Det är så här som man måste se på skattepolitik och framförallt på resekostnadsavdraget. Jag är också enig med dem som säger att i nästa steg behöver man också fundera på andra saker att gynna om möjligt samåkning. Det finns också mycket problem och frågeställningar när det gäller samåkning men det borde man försöka understöda. Om man står vid rondellen en morgon och tittar på den ändlösa kön av bilar som kommer från alla håll så är det en person i de allra flesta bilar, kanske 90 procent. Visst finns det orsaker till att det inte passar att samåka. Största felet är att man inte har något incitament för det, utan det är en större frihet att köra egen bil. Friheten förstärks ytterligare av det här avdraget. Det finns en uppfattning att avdraget per kilometer ändå är så högt och så räknar man inte riktigt med alla kostnader. Man tjänar på att köra bil, man får nästan betalt för att köra bil, nå så är det ju inte. Nivån på avdraget är ju så att det är inkomst som man drar bort, sedan har man inte hundra procent i skatt, det är kanske som folk räknar mellan tummen och pekfingret.

Om man kan gynna samåkning så får det verkligen miljöeffekter. Jag tror att en stor del av bilarna kunde ha flera personer med sig.

Jag har tidigare haft en motion om att erbjuda en teknisk plattform för att samverka och samåka. Man skulle erbjuda sin bil som bokningsbar, se var och när man kan åka med en bil och samåka. Jag var lite före min tid. Jag hade den idén före Facebook kom. Nu är det uppenbart att man borde göra en Facebook-app. Det kunde bli något väldigt nydanande, men det hör inte hit.

I reseavdraget borde man också ge en indirekt miljöbilspremie. Man kanske kunde ta bort självrisken helt för dem som har miljöbil. Då skulle också sådana som har en kortare resa, i Mariehamn och Jomala, komma i åtnjutande av reseavdraget igen. Man skulle verkligen styra bilåkandet till miljövänligt. Kanske man kunde få bort självrisken bara man hade gått en kurs i ekodriving och man skulle kör miljövänligare? Det finns mycket idéer som man kan sätta på bordet när man funderar på nästa steg.

Nu måste vi komma ihåg varför det är så brått med de här avdragen. Det är landskapets ekonomi som till varje pris ska vara i balans. Sedan får vi ta vara på de goda idéerna och att ta nästa steg i lugn och ro.

Ingen skulle vilja ha den här framställningen. Men vi står bakom den gemensamma målbilden att ha landskapets ekonomi i balans och då måste alla vara med och dra sitt strå till stacken, även de som missgynnas av detta.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Ltl Sundmans sätt att debattera tyder på att det som jag sade tog ont någonstans. Jag tänker inte sjunka till den nivån, utan helt sakligt diskutera vidare.

Jag tycker ändå att det är en intressant ideologisk diskussion. Ska vi ha en stor offentlig sektor, klassisk vänsterpolitik eller ska vi ha en slimmad förvaltning, en slimmad offentlig sektor med stark köpkraft, klassisk höger profil? Det är onekligen en ganska intressant diskussion.

Ltl Sundman säger att ingen vill ha den här framställningen men vi måste ha ekonomin i skick.

Jag har redan sagt att vi kommer att presentera alternativ, vi vill också ha ekonomin i skick, det står vi bakom och vi kommer inte att lägga några motioner som späder på kostnaderna. Om vi pekar på alternativ och vi kan hålla avdragen kvar, låt mig då fråga ltl Sundman; med tanke på att hålla köpkraften kvar kan vi då räkna med stöd från de obundna eller är det hugget i sten som en tidigare talare sade?

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Kommer det kloka förslag på saker som vi överhuvudtaget inte har kommit att tänka på och som är fullt genomförbara så finns det alla möjligheter att man i finansutskottet kan diskutera bra inbesparingsförslag. Men jag vill påstå att det har vänts på alla stenar så det är svårt att hitta stenar som det inte har vänts på. Jag känner till den här diskussionen tidigare ifrån Ålands Framtid sida. Man har lovat att komma med konkreta förslag, men har ändå inte gjort det. Man har svepande formuleringar som att man borde titta igenom alla avdelningar en gång till. Det har tittats igenom förvaltningen, kan jag säga. I det här budgetförslaget sparas 47 tjänster in och ännu fler tjänster ska sparas in innan ekonomin är i balans. Det pågår nog stora förändringar.

Jag läste häromdagen i ett mail att landskapsförvaltningen är som ett tåg både när det ska bromsas och gasas och nu hänger vi i nödbromsen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Ltl Sundman, slingra sig inte nu. Om vi kommer med kloka förslag, vilket är självklart när det kommer från vår sida så min fråga var, om vi lägger bra förslag och alternativ och man kan hålla de här avdragen kvar, kan vi då räkna med stöd ifrån obunden samling?

Jag kastade en liten blick på obunden samlings valprogram. Där står det t.ex. att man ska jobba för att höja reseavdragen för elbilar. Det är ju en unik möjlighet att göra något åt det. Jag var inte med på den här debatten igår men jag förstod att valprogram var en sak och förd politik var en annan sak.

Men igen, om det läggs bra förslag, kan man då tänka sig stöd ifrån obunden samling eller är det hugget i sten?

Ltl Danne Sundman, replik

Den här framställningen visar att efter en stor diskussion här i lagtinget, där det har kommit input från regeringspartier och från oppositionen, också från Ålands Framtid, så har vi inom regeringen delvis tänkt om och har sjukdomskostnadsavdraget kvar. Visst är det så att om det kommer goda förslag så kan man använda dem i kommande års budgeterna. Det är fullt möjligt och så ska parlamentarism fungera. Jag tycker att alla som har blandat sig i den här frågan ska ta åt sig av det att vi nu har fått en ännu bättre produkt än hur tanken var från början när man inte hade hela bilden klar för sig.

Svaret är absolut ja på den frågan och det tror jag att alla andra partier också svarar ja på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag tänkte i mitt anförande tala om tre saker; ideologin, själva framställningen och det så kallade lyxavdraget.

Ltl Anders Eriksson har ju hållit igång debatten med ganska stora svingar åt vänster. I något slags provokativt syfte har han trott att han antagligen skulle få möjlighet att splittra regeringen och kanske i ett längre perspektiv att alla inom det borgerliga blocket skulle sluta upp bakom honom. Hela syftet känns lite förfelat, antagligen leder det till att regeringspartiernas sluter sig ännu starkare samman.

Diskussionen om budget i balans och det som ltl Danne Sundman sade tyckte jag var mycket initierat och intressant, att det inte är en ideologisk fråga.

Ltl Anders Eriksson vill däremot ofta framställa socialdemokraterna som väldigt slösaktiga och obegränsade i sin vilja att expandera offentlig sektor. Om man har lite historiska insikter bara i nutid så kan man se att de största saneringarna av både Sveriges och Finlands ekonomier gjordes av socialdemokratiska regeringar. Man kan också se att högerregeringar i Finland och i Sverige har haft de största underskotten när högern har haft makten. Det beror inte på att man kanske inte har samma ambitioner, men man för olika politik. Den socialdemokratiska ekonomiska politiken bygger just på gasa och bromsa och den kantianska modellen. Hittills har det visat sig att det fortfarande fungerar tämligen bra. Någonting annat har man inte riktigt hittat på.

Jag läste, för inte så hemskt länge sedan, att den största skaparen av budgetunderskott i någon ekonomi någon gång någonstans var Ronald Reagan. Han har framställts som marknadsliberalismens stora beskyddare och som en väldigt framgångsrik politiker. Ja, det var han, men ekonomiskt var han en katastrof. Det finns många synpunkter på detta. Jag tror, precis som ltl Danne Sundman, att i fråga om att få landskapets ekonomi i balans 2015 så har den här regeringen goda förutsättningar. Det visar inte minst förslaget på sjukdomskostnadsavdraget.

Socialdemokraterna var i samband med omställningsbudgeten öppna, egentligen av två skäl, för en diskussion om att slopa sjukdomskostnadsavdraget. För det första gynnade avdraget dem som har mest pengar att sätta på sjukvård, friskvård och alla möjliga sådana tjänster som man idag kan köpa inom den här sektorn. Det obegränsade uttaget av det här avdraget är ju en katastrof för vilken ekonomi som helst. Man hade ingen kontroll över det här avdraget.

När liberalerna och centern i den förra regeringen föreslå att avdraget skulle föras över på kommunerna så var det ett rent riskspel som man gav sig in på. Det är klart att om någon annan ska ta kostnaderna och det är stora risker så då kan man ju nog skydda landskapets ekonomi. Den modellen kunde vi inte acceptera.

För det andra sade man på skattemyndigheten att man aldrig fick några anvisningar från förvaltningen om vad som skulle vara sjukdomskostnader, utan statens ämbetsmän skulle sitta och försöka hitta på vad som var sjukdomskostnader och inte. Så kan ju inte en förvaltning och en lagstiftande församling bete sig.

När det gällde slopandet av sjukdomskostnadsavdraget så reagerade allmänheten, och många organisationer som värnar om de svaga grupperna i samhället, mycket starkt emot det här avdraget. De skrev inlagor, de informerade oss och det var en mycket öppen debatt.

Jag tycker att man i efterhand kan konstatera att i och med att det inte fanns något tak för sjukdomskostnadsavdraget, att det var stötande för så gott som alla som deltog i den här debatten. Man skulle ha en oändligt stor avdragsmöjlighet. Jag tror inte att det någonsin har funnits någonting liknande. Många undrade varför vi inte inkomstanpassade det här avdraget.

Det förslag som nu har kommit uppfyller delvis den här kritiken som vi från socialdemokraterna hade. Men inte är det klappat och klart ännu. Vi fortsätter att diskutera det här avdraget med våra regeringspartner också år under 2013.

Gränsen på 15 000 euro i nettoförvärvsinkomster, för att fortsättningsvis få göra fulla avdrag, är ju också vald på grund av att upp till den inkomstnivån gäller grundavdraget. Det finns en progressivitet på det viset också i kommunalbeskattningen. Att man har valt nettoförvärvsinkomsterna medför att även personer som har något över detta i bruttoinkomster fortsättningsvis kommer att kunna göra fulla avdrag för sjukdomskostnader. På det viset har det här avdraget inkomstanpassats. De som har inkomster över det här beloppet får göra avdrag på 50 procent. Det ser vi ändå som ett framsteg, en bättre fördelningspolitik och det är också mera rättvist.

Herr talman! Det har alltför många gånger påståtts att lantrådet skulle ha sagt att det här är ett lyxavdrag. Den som är mest ihärdigt har påstått detta är ltl Anders Eriksson. Det hela går tillbaka till ett uttalande i Nya Åland den 11 april 2012 där lantrådet sade; ”det har varit en extra lyx, en extra åtgärd, som funnits på Åland.” Alltså det har varit en extra förmån som lagtinget och landskapet har kunnat bevilja ålänningarna.

Samma dag som det här citatet förekom i Nya Åland tog ltl Anders Eriksson här i lagtinget upp frågan om lyxavdrag i en replik till lantrådet. Han sade så här; ”av alla konstiga anföranden och kommentarer som har varit runt den s.k. omställningsbudgeten är det som har förvånat mig mest hur lantrådet kan anse att sjukdomskostnadsavdraget är ett lyxavdrag”. Till detta svarade lantrådet: ”Lyxavdrag är fel ord att använda, det håller jag helt med om. Det här är ett avdrag som vi har kunnat ha på Åland som inte har funnits på rikssidan sedan 1992. Där tog man bort det av olika skäl. Orsaken var inte att försämra för dem som har det svårt, tvärtom. Nu ska vi titta på vilka åtgärder som finns för att se till att vi har en fortsatt god skattefinansierad hälso- och sjukvård som alla ska få efter behov. Vi har ett effektivt högkostnadsskydd och vi har också ett tak på inköp av mediciner.”

Ltl Anders Eriksson svarar: ”Det är bra att lantrådet säger att det var ett misstag att kalla det för ett lyxavdrag”. Men, det misstaget beaktar inte ltl Anders Eriksson. Han upprepar om och om igen att lantrådet har sagt att det här är ett lyxavdrag. Samma debatt, bara några repliker senare säger ltl Katrin Sjögren: ”Det kan ha varit en olycklig formulering av lantrådet och socialminister att kalla det för lyx.”

Ända sedan den här debatten har ltl Anders Erikssons sagt att lantrådet har pratat om att sjukdomskostnadsavdraget är ett lyxavdrag trots att hon har dementerat det vid flera tillfällen. Hon har också i partiet sagt att så inte är fallet.

Även flera ledande liberala lagtingsledamöter har anklagat lantrådet för att kalla sjukdomskostnadsavdraget för ett lyxavdrag, senast till och med idag av vtm Viveka Eriksson.

Enligt 14 § lagtingsordningen ska en lagtingsledamot i sitt uppdrag uppträda sakligt och värdigt och utan att kränka eller förolämpa andra. Jag tycker nu att det här börjar likna kränkning för att inte säga mobbning. Det är inte värdigt och inte sakligt att fortsätta med det här förtalet av vårt lantråd. Om det inte blir ett slut på det så är åtminstone jag beredd att ta upp den här frågan i lagtinget. Det måste räcka att man dementerar ett påstående som är felaktigt och att man därefter ska kunna få lagtingets respekt. Tack, herr talman.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Jag har ingenting att invända mot det händelseförlopp som ltl Sundback beskrev. Jag tittade senast i morse på det stenografiska protokollet. Jag sade också tidigare under debatten här idag att jag noterade att lantrådet tog tillbaka det uttalandet och det var bra.

Det som är intressant med den här debatten, den första budgetlagen som vi har att ta ställning till, är vilka otroliga spänningar det finns inom regeringsblocket och vilken irritation det finns hos partierna över vad den ena eller den andra säger. Jag tror att det kommer att bli en mycket, mycket intressant budgetdebatt i år.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är bra om ltl Anders Eriksson håller med det händelseförlopp jag beskrev här. Men jag har idag hört honom tre gånger tala om att lantrådet har kallat sjukdomskostnadsavdraget för lyxavdrag eller att socialdemokraterna har gjort det. Nu hoppas jag att det var sista gången.

Att han sedan försöker föra in den här debatten i budgetdebatten och att det ska bli spänningar och konflikter, det tycks höra till ltl Anders Erikssons livsstil, att leva med att splittra och härska. Men hittills har det inte varit särskilt framgångsrikt. Ltl Anders Eriksson är ju en intelligent människa. Varför hålla på med sådan här bypolitik?

Ltl Anders Eriksson, replik

Som jag sade redan i ett tidigare replikskifte; lantrådet kallade det här för ett lyxavdrag men hon tog tillbaka uttalandet och det tyckte jag var bra.

Med kännedom om människans sätt att agera så nog finns det otroliga spänningar och irritationer hos regeringspartierna.

”Man splittrar och härskar” och det ska man få höra från ltl Sundback, av alla. Jag bli beskylld av populism från andra ledamöter.

Den här i budgetdebatten ska onekligen bli spännande.

Ltl Barbro Sundback, replik

Nu när jag hör ltl Anders Eriksson en gång till så hör jag att han faktiskt inte håller med mig. Lantrådet har inte tagit tillbaka någonting, för hon har inte sagt det som ltl Anders Erikssons påstår, att sjukdomskostnadsavdraget skulle vara ett lyxavdrag. Hon har sagt; ”det har varit en extra lyx, en extra åtgärd som funnits på Åland” och det har ltl Anders Eriksson försökt få till att hon har sagt lyxavdrag. Lantråd har sagt att det som ltl Anders Eriksson för fram är fel uttryck.

Talmannen

Dagens diskussion i ärendet är avslutad. Ärendet bordläggs till plenum 12.11.2012.