Remissdebatt

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänns?

Diskussion.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Den här hemställningsmotionen tar sikte på det svenska språket. Det är säkert en och annan i den här salen och ute bland för radiolyssnarna som tänker; igen! Det är riktigt, vi har många gånger lyft upp de här frågorna och jag börjar personligen blir lite frustrerad över situationen.

Utvecklingen eller avvecklingen när det gäller det svenska språket i Finland går i en rasande takt. Jag tycker inte att vi agerar så speciellt kraftfullt ifrån åländsk sida. Vi ser på avstånd sannfinländarna frammarsch inom rikspolitiken. Vi hör statsminister Kiviniemis uttalanden om ryska, förvaltningsreformer eller språkombudsman eller vad det må vara. Utvecklingen går åt fel håll.

Jag tycker att de här frågorna dras lite långbänk ifrån åländsk sida. Redan 2004 tillsattes den parlamentariska språkkommittén som jag många gånger har återkommit till. Kommittén leddes av nuvarande talman. Betänkandet lämnades den 25 april 2006. Dåvarande regering gjorde inte speciellt mycket åt detta för att föra frågorna framåt. Den nuvarande regeringen har också haft en väldigt avvaktande inställning. Jag har uppfattat att man sköt över de här frågorna till språkrådet och då blev man av med ett besvärligt ärende.

Jag tycker mig ha märkt att nuvarande regering har börjat agera mera och insett allvarets tyngd. Det är ändå någonting.

I den parlamentariska språkkommittén var alla partier med. Jag tror att alla partier omfattande betänkandet utom socialdemokraterna som reserverade sig, om jag minns rätt. Jag ser man nickar från socialdemokratiska bänken. Man sade så här; "kommittén har kommit fram till att Ålands språkskydd, trots lagstiftning, har urholkats och att det finns stora problem på arbetsmarknaden för den som inte kan finska. Finland har ett stort ansvar att följa sina åtaganden gällande Åland i och med landets utfästelser till det internationella samfundet." Med anledning av det hade man tre huvudförslag som enligt mitt förmenande inte har följts upp desto mera. Det var för det första; "att landskapsregeringen frågar Finland regering vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att självstyrelselagen framledes ska följas?" Vi får väl höra hur man responderar på detta från regeringsbänken, men jag tycker att man lite har flyttat fokus. I början av den här mandatperioden hade man ifrån landskapsregeringens och lantrådets sida mycket fokus på den språkliga situationen i Svenskfinland och hur man skulle reda upp den situationen. Där tycker jag att man har noterat att det här loppet är kört, åtminstone har jag noterat det. Jag kan se att man ifrån regeringsbänkens sida har börjat tänka i de banorna och mera sätter fokus på den situation som vi har här och det ansvar som Finlands regering har. Man har bl.a. efterlyst att få en partsammansatt arbetsgrupp. Det är alltid någonting.

När det gäller den andra punkten; "landskapsregeringen låter ÅSUB utreda vilka merkostnader som Finlands frångående av sina ursprungliga förpliktelser när det gäller svenska språket har kostat och kostar det åländska samhället." Det enda respons på det här förslaget som jag har noterat är att det har sagts att det är omöjligt att utreda, det är svårt att göra någonting åt det och med det har man låtit det bero. Jag kan hålla med om att det säkert är komplicerat att räkna ut en kalkyl, en kostnad, som båda parter, Åland och Finland, skulle enas om. Det kan ändå inte vara någon större månresa, så komplicerat är det inte. Nog måste det ändå gå att få någon sorts ekonomisk uppfattning om det om viljan finns.

Jag ser att finansministern lyssnar noggrant. Om jag har fel att något arbete är på gång så är jag ju väldigt glad, men jag har inte hört någonting. Jag tror faktiskt att det andra förslaget är lämnat därhän.

Den tredje punkten; "att landskapsregeringen informerar Sveriges regering om förhållandet samtidigt som landskapsregeringen begär hjälp för att vidmakthålla Åland svenskspråkigt framdeles". Det är egentligen det, herr talman, som är klämmen i den här hemställningsmotionen. Jag vill att man startar upp det här arbetet också. Enligt mitt vidkommande har Sverige definitivt en roll tack vare Ålandsöverenskommelsen.

Jag är väldigt glad över att vår värderade generalkonsul också är på plats och lyssnar när vi diskuterar de här frågorna. Frågorna är viktiga och Sveriges roll är mycket viktig om vi ska reda ut det här, vilket den här motionen tar sikte på. Att man också ifrån den åländska landskapsregeringen på regeringsnivå börjar jobba med de här frågorna. Jag tycker att man är på gång mot den finska regeringen. Man måste också vara på gång mot den svenska regeringen. De här frågorna är så viktiga så det går inte att lämna de därhän åt ett språkråd.

Avslutningsvis, herr talman, det här är, som jag ser det, den politiska nivån. Många av oss har i helgen varit ute och träffat ålänningar på mässan. Det är intressant att diskutera med folk och höra hur de ser på saker och ting. Många som jag träffade lever i den uppfattningen att vi måste lära oss finska här på Åland annars får inget jobb. Om vi inte lär oss finska så tar de inflyttade från Finland jobben. Det är en uppfattning som man möter ganska ofta.

Man har i de flesta kommuner möjligheter att som andra språk välja mellan tyska och finska när eleverna i klass fyra gör sitt språkval. En väldigt stor majoritet väljer finska. Jag har inte någon exakt siffra, men en väldigt stor majoritet, kanske 95 procent, väljer finska. Eleverna läser då finska på femman, sexan, i högstadiet och i gymnasiet för att sedan studera vidare i Sverige där av naturliga orsaker finska språket inte finns med i utbildningsprogrammet. Det leder till att många hoppar av finskan i gymnasiet eller redan i högstadiet.

Det finns en inbyggd konflikt här som jag gärna vill ha en diskussion om. Om vi ifrån åländsk sida har fokus på att vi ska lära oss finska i skolorna för att vi ska kunna ha våra jobb framöver så befinner vi oss, enligt mitt förmenande, lite på ett sluttande plan. Vi befinner oss egentligen så småningom i precis samma situation som Svenskfinland har befunnit sig i, att för att man ska klara sig på arbetsmarknaden så måste man kunna finska. Det är ganska enkelt att se facit i Svenskfinland och hur utvecklingen har gått där.

Jag hoppas att flera partier än Ålands Framtid vågar ställa sig upp och föra en debatt om de här frågorna och vart utvecklingen riktigt är på väg. Det är inte alldeles lyckat att ungdomar lägger ner så oerhört mycket energi på att lära sig ett språk som man sedan när man vidareutbildar sig, ofta i Sverige, mer eller mindre glömmer bort. 

Herr talman! Jag tror att jag sätter punkt här. Jag vill bara väcka en diskussion om det här. Jag började själv fundera mycket när jag pratade med folk på mässan och hur man ser på det ifrån allmänhetens sida. Det måste vi ha respekt och förståelse för. Jag tycker att vi politiker också har ett ansvar och försöka titta lite längre vart utvecklingen går.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Det är bra med motioner som stöder den pågående politiken, det pågående arbete som förs i landskapsregeringen och som centern också har gjort sig till tolk för många gånger. Det stärker ju landskapsregeringens åtgärder och krav.

När det gäller att man skulle gå till Sverige vill jag ändå erinra om att svenska regeringen, alla ministerier och alla underlydande ämbetsverk har visat många exempel på att man verkligen i Sverige lever upp till de internationella förpliktelserna som stadgar att Sverige ska vara en garant för det svenska språket. Där tycker jag att Sverige redan har gjort väldigt mycket.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är riktigt. Jag har själv haft möjligheterna att diskutera med företrädare från Sveriges regering, som inte förefaller vara riktigt medveten om hur situationen är och vilket anspråk, enligt mitt förmenande, Sverige har. Personen i fråga svarade att det där är ju i så fall den åländska landskapsregeringens roll att upplysa om och det tycker jag att är viktigt. Det är det som den här motionen tar sikte på.

När ltl Gun Carlson säger att den här motionen stöder den pågående politiken så skulle ingen vara gladare än jag om det skulle vara så. Jag tycker att den så kallade pågående politiken nog mera är stående politik. Vi har förlorat nästan hela den här mandatperioden genom att man har knuffat bort språkfrågan till språkrådet. Det har inte var speciellt kraftfull politisk aktivitet bakom den språkliga situationen, enligt mig.

Ltl Gun Carlson, replik

Herr talman! Jag tycker inte alls att det är så. Den här landskapsregeringen har på flera sätt försökt och man har också lyckats. Vi har i alla fall fått igenom att vi får tala svenska i EU-domstolen när det gäller talerätten. Det har också diskuterats mycket om tolkningskraven som vi återkommer till en annan motion. Jag hävdar nog att landskapsregeringen har gjort vad man kan för det svenska språket.

Att det sedan inte har lyckats i Finland på fastlandet är en annan sak. Där bär det av åt fel håll, det är vi säkert alla överens om. Nog har man ifrån landskapsregeringens sida hävdat sina rättigheter. Man har också upplyst Sverige i samtliga diskussioner som man har fört ifrån olika regeringsledamöter med svenska myndigheter och hävdat problemet med svenskan.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag ville ställa en fråga när ltl Carlson säger att den här regeringen har gjort vad man kan. Då är den naturliga frågan ifrån min sida, på vilket sätt? Nu har inte ltl Carlsson möjlighet till flera repliker. Men det kanske den kommande debatten kan utvisa.

Det som väckte mitt intresse var bland annat redogörelsen över de självstyrelsepolitiska frågorna. Där pratade man om en partsammansatt arbetsgrupp mellan riket och Åland för att noggrant gå igenom hur man skulle komma tillrätta med språkproblematiken. Det visade sig, när man började skrapa på det och det kom fram också vid plenum, att det inte ens har gått iväg ett brev ifrån landskapsregeringen. Man har haft muntliga kontakter med statsminister Kiviniemi som föga förvånande inte var så speciellt intresserad av att jobba med någonting sådant.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag delar helt ltl Anders Erikssons uppfattning om att svenska språket är grunden för Åland och Ålands självstyrelse. Jag vill, som ltl Gun Carlson, säga att den här landskapsregeringen, där centern ingår, har tillika som alla andra landskapsregeringar där centern har ingått verkligen försökt arbeta aktivt för svenska språket. Jag vet, som ltl Anders Eriksson, hur oerhört viktigt språket är, språk och kultur. Jag kan informera om att landskapsregeringen har goda relationer både till Sveriges regering och till Finlands regering. Jag i egenskap av nordisk samarbetsminister berättar vid varje upptänkligt tillfälle om Åland, Ålands självstyrelse och betydelsen av vårt svenska språk.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det låter bra. Det är viktigt att minister Thörnroos arbetar på det sättet.

Hon säger att den här regeringen verkligen har försökt. Förklara då lite mera konkret på vilket plan?

Av de här tre förslagen som jag återgav har jag noterat att man börjar närma sig det som alla partier, exklusiva socialdemokraterna, bestämde 2006. Att man måste börja diskutera de här frågorna på allvar med den finska regeringen och det har man börjat med.

När det gäller ÅSUB utredningen så tror jag fortfarande att man överhuvudtaget inte har gjort någonting åt det. När det gäller att diskutera med den svenska regeringen rent konkret om vilken roll Sveriges regering har när det gäller att bevara Åland svenskspråkigt framöver så tror jag inte heller att man har börjat med det ännu.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Till skillnad från ltl Anders Eriksson så vet jag vad landskapsregeringen arbetar med för frågor. Trots att allting inte finns framtaget i pressen eller på annat sätt har kommit till offentligheten så pågår ett intensivt arbete kontinuerligt. Självklart är det så. Redan att vår svenske generalkonsul finns på plats här idag igen för att ta del av debatten i Ålands lagting befäster det.

Vad sedan gäller relationerna till Finland, så visst om jag fick bestämma själv så skulle jag naturligtvis önska att svenska språkets ställning i Finland såg ut på ett helt annat sätt. Men det kan jag tyvärr inte påverka speciellt mycket ifrån min position. Jag gör vad jag kan men vi måste alla hjälpas åt.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! När det gäller det sistnämnda så tror jag att vi alla i den här salen har den uppfattningen att vi gärna skulle önska att det svenska språkets ställning i Finland var på ett annat sätt. Nu ser ju verkligheten ut som den ser ut. Jag tror inte att verkligheten kommer att bli något bättre framöver, tvärtom.

Ett gott råd till regeringsbänken, för det här kommer ganska ofta, minister Thörnroos säger att hon vet, till skillnad från mig, vad regeringen jobbar med men man har inte gått ut med detta i offentligheten. Men det är ett intensivt arbete. Den typen av icke offentligt intensivt arbete blir inte så trovärdigt. Man måste kunna visa på ett konkret plan hur man jobbar när det gäller så här pass viktiga grundläggande frågor för självstyrelsen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag tror faktiskt det är på det sättet, som det framkommer här från flera ledamöter, att man jobbar intensivt med de här frågorna så mycket och så noggrant man kan.

Jag tycker att man lite kan ta fasta på svenska Finlands Folktings styrgrupp som har suttit under ledning av Ahtisaari. Man försöker faktiskt fokusera visserligen på Finlands båda nationalspråk. Läser man den rapporten så finns det en hel del konkreta åtgärder som man vill göra här för att också stärka svenskan. Tanken är att det så småningom ska komma in i regeringsprogrammet, åtminstone är det så förslaget.

Ltl Anders Eriksson, replik

De debattartiklar som president Ahtisaari har haft var intressanta, och också det arbete som han har lett i den så kallade Ahtisaarigruppen. Jag tycker att det är bra.

Den här motionen tar sikte på att vi ska försöka se till att vi inte går det Finlandssvenska språköde till mötes, utan att vi har en klar och tydliga agenda med den finska regeringen och med den svenska regeringen. Det är två skilda saker.

Jag tänkte citera grundlagens paragraf 17 där det pratas om två jämställda nationalspråk. Men jag glömde grundlagen nere i bänken. Juridiskt är finska och svenska helt jämförbara språk i Finland. I verkligheten är det någonting helt annat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag måste ändå säga att det här är en bra bit på väg. Att det sedan skulle gå lättare via svenska regeringen, det kan tänkas. Jag har förstått att de kontakterna ändå är goda. Det finns möjligheter att fortfarande jobba på det. Jag tycker också att vi ska titta på rapporten. I den här rapporten har alla riksdagspartier deltagit. Här finns ju faktiskt vissa förutsättningar, tycker jag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag blir ändå lite orolig av ltl Dahls replik. Vi åker lite tillbaka till början av den här mandatperioden, att vi igen ska ha fokus på hur den språkliga situationen är i Finland. Den uppgiften blir oss helt övermäktig. Vi har en fullt tillräcklig arbetsuppgift att klara vårt svenska språk på sikt. Det är det som den här motionen tar sikte på. Jag tycker, ltl Dahl, att det är väldigt viktigt att den åländska landskapsregeringen i alla skeden har en tydlig handlingsplan på hur man kan jobba med de här frågorna. Så är det inte nu, åtminstone inte i offentligheten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Herr talman! Inom Finland hjälps vi säkert åt att jobba för det svenska språket. Jag tror att vi alla är ganska eniga om det.

Ltl Eriksson föreslår i sin kläm; "att vi ska informera Sveriges regering om förhållandena för det svenska språket och begära hjälp för att vidmakthålla hålla Åland svenskt." Det var nog en av de formuleringar som jag reserverade mig emot när det begav sig. Jag tycker att det är lite märkligt att besluta om detta när man redan vet att Sveriges regering och statsråd känner väl till språksituationen i Finland. För det andra så vet vi också att den officiella hållningen ifrån Sveriges sida är att Finland har skött detta ändå relativt bra. Därför tror jag att landskapsregeringen går en bra väg, man tar sakfråga för sakfråga och jobbar sig fram. Det är en bättre och mera hållbar metod, tror jag.

Ltl Anders Eriksson, replik

Skulle jag ha formulerat den här klämmen direkt ur luften så kanske jag inte skulle ha formulerat mig på det sättet, att vi ska begära hjälp. Jag tycker att det har ett värde att använda sig av samma formuleringar som samtliga partier, utom socialdemokraterna, var inne för. Därför vill jag lyfta upp den här frågan. Det är snart fem år sedan och jag har inte sett något desto mera konkret arbete.

Jag är inte så säker, ltl Gunell, på att man ifrån Sveriges regering känner till det här så väl och att man har det så väldigt långt fram på sin dagordning, tvärtom. Jag tror att det är väldigt viktigt att den åländska regeringen är aktiv, informerar Sveriges regering angående situationen om hur många av våra högskolestuderanden som studerar i Sverige och hur svårt de har haft många gånger att få en arbetsplats på Åland när de kommer tillbaka just p.g.a. att de inte längre har tillräckligt goda kunskaper i finska.

Ltl Camilla Gunell, replik

Precis detta; begär hjälp, måste ställas i proportion till att det finns länder idag som verkligen behöver hjälp. I det skeendet så blir det här åländska fallet inte så akut. Däremot tycker jag att vi har diskuterat fram en bra form för vidare diskussioner med Sverige och Finland, nämligen i det nya forumet som har föreslagits i Ålandshavskommittén. Det skulle hjälpa den frågan ytterligare framåt. Det är också ett forum att ta upp språkrelaterade frågor. Där skulle jag hellre se att regeringen faktiskt gjorde någonting för att få till stånd Ålandshavskommittén.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag är den första att stöda Ålandshavskommittén. Jag har ingenting emot det. Det som jag vill med den här motionen är att den åländska landskapsregeringen tar språkutvecklingen på absolut fullaste allvar. Och att man kommer upp ur nivån med språkråd och olika kommittéer hit och dit. Man ska diskutera de här frågorna direkt med den finska och den svenska regeringen.

Jag skulle inte skämmas över att säga att Åland också verkligen behöver hjälp när det handlar om det här. När man ser vad som har hänt i Svenskfinland så inte är det under någon speciell lång tidsperiod. Bara under 40-50 år har det skett en otroligt stor förändring. Den förändringen kommer att gå väldigt snabbt också här på Åland om man inte börjar jobba på ett lite annorlunda sätt än vad man har gjort hittills. Det är därför som jag har lagt den här motionen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Det är en intressant teknik att i en hemställningsmotion ta upp ett förslag som ligger på landskapsregeringens bord i anledning av en parlamentarisk kommittés förslag. Och att direkt förslå att landskapsregeringen ska agera i enlighet med detta parlamentariskt framlagda förslag. Det borde ju vara en självklarhet och man borde inte behöva motionera om det. Jag förstår att det här är ett av de mest radikala förslagen som finns i det språkpolitiska programmet. Jag antar att det är Ålands Framtid som har formulerat det i tiderna.

Jag reagerade på två saker i det här anförandet. Det första var parallellen till Svenskfinland som jag tycker att är fel till stor del. Vi lever i helt skilda världar. Det går inte att jämföra. I Svenskfinland lever man i stort sett i en nästan enspråkig finsk miljö, där det är hopplöst för medborgarna att få service på svenska. Det är det som är Svenskfinlands stora problem. Hos oss får vi i alla sammanhang service på svenska när det gäller mötet mellan servicegivare och medborgaren, förutom i de fall som vi vänder oss till riket. 

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Just när vi vänder oss till riket, det är mycket av servicen också ifrån rikssidan som vänder sig till de åländska medborgarna. Jag vet personligen det när man ska betala skatt eller vad det må vara, det är inte så väldigt lätt längre att reda ut det på svenska.

Sedan sade ltl Roger Jansson att det var en intressant teknik att plocka ut en text direkt ur ett betänkande från en parlamentarisk kommitté. Jag har gjort så flera gånger förut. Det borde vara en självklarhet att regeringen ska jobba med något som man parlamentariskt har kommit överens om. Men det vet både ltl Roger Jansson och jag att så har det inte varit. Det har varit samma problematik angående den parlamentariska gruppen när det gäller jordförvärv, hembygdsrätt och näringsrätt. Därför ville jag igen få upp den här frågan. Jag började mitt anförande med att säga att det säkert någon som säger; igen! Jag anser att den här frågan är så viktig och därför kommer jag i alla olika sammanhang att lyfta upp den om och om igen tills regeringen börja jobba med den på samma sätt som man sakta men säkert börjar göra när det gäller arbetet mot den finska regeringen.

Ltl Roger Jansson, replik

Vi kan föra en evighetsdiskussion kring hur man ska förfara när det gäller motioner. De kan bli lite svårare att få motioner behandlade i utskott när de upptar samma förslag som man parlamentariskt redan har kommit överens om att leverera till landskapsregeringen.

Min andra frågeställning gäller avslutningen på kollegan Erikssons anförande. Jag undrade om jag hörde rätt när han uppmanade ungdomen till att välja bort språk som de kanske i framtiden kanske inte har någon nytta av. Var det här budskapet till våra åländska ungdomar rätt uppfattat?

Ltl Anders Eriksson, replik

Frågan låter väldigt drastiskt formulerad på det sättet. Jag ville varna för att det är en väldigt stark uppfattning i det åländska samhället att man måste kunna finska om man ska få ett jobb. Man måste kunna finska annars flyttar det folk från Finland hit och tar våra arbetsplatser och vi blir utan. Jag ser också hur oerhört starkt man har fokus just på finskan när det gäller språkvalen i skolorna. Även om det tillsvidare är, såsom ltl Roger Jansson sade, att Svenskfinland och vi lever i två skilda världar så tror jag inte att vi kommer att göra det på sikt om vi också härifrån åländsk sida per automatik slår över till finska när vi har behov av det. Då kommer förändringarna att gå väldigt snabbt här. Det här vill jag gärna föra en diskussion om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Danne Sundman

Talman! Det här är en väldigt viktig fråga, särskilt för framtidens ålänningar som några passligt nog sitter på läktarna, nämligen ungdomen.

Självstyrelsens viktigaste roll är att se till att det åländska samhället kan fungera på svenska. Det är därför som självstyrelsen finns och därför kom självstyrelsen till en gång i tiden som ett substitut, i stället för återförening med Sverige som ålänningarna ville då till 95 procent.

När jag var till Stockholms slott, till Bernadottebiblioteket, och läste ur namninsamlingen så kunde jag konstatera att min farfar hade skrivit på för en återförening till Sverige. Han såg att det var det enda sättet att garantera att framtida generationer kunde verka på svenska.

Sedan dess har det runnit en hel del vatten under broarna. Vi vet alla hur det har gått med självstyrelsen som språkskydd. Till vissa delar har det hjälpt oss rejält, till andra delar kan man ifrågasätta om inte riktigt har lyckats och framförallt kan man oroa sig för om det här är rätt sätt att garantera att Åland är svenskspråkigt framdeles.

Därför är de här frågorna väldigt viktiga att diskutera här i självstyrelsens innersta väsen, Ålands lagting. Klämmen i den här motionen är intressant. Det handlar om att vi i större utsträckning måste ta vara på de möjligheter som t.ex. närheten till Sverige. Som Julius Sundblom sade när självstyrelsen var ett faktum, istället för återförening så sade han att man ska se Ålands hav som ett öppet fönster mot väst och det har vi nog inte tyvärr riktigt gjort hittills. Vi har oanade möjligheter att rädda vår språkliga situation bara vi kommer över det här.

Hela det språkpolitiska uppvaknandet började med ett spörsmål som jag var första undertecknare till i april 2002, snart tio år sedan, nio år sedan idag. Där godkände lagtinget enhälligt en kläm som sade att det ska tas fram en vit bok för språkpolitiken. Varenda lagtingsledamot steg upp, vilket är unikt och som jag aldrig har sett vare sig före eller efter det.

Sedan gjordes vitboken, kommittén tillsattes och det allra viktigaste var att det gjordes tre ÅSUB utredningar som kom med viktig fakta om språksituationen. Det gjorde att debatten blev mer saklig. Det var inte längre någon tvekan om att vi hade ett stort problem. Nu inser alla det stora problemet med svenska språket och hur det fungerar i vårt samhälle. I ÅSUB utredningarna gör man också mycket korrekta slutsatser.

Det tog en lång tid. Det här arbetet gick jätte långsamt. Jag har flera gånger varit frustrerad och ställt nya spörsmål och jagat på utvecklingen. Med facit i hand så har vi kommit ganska långt när det gäller att få en gemensam grund för vad vi anser att problemet är.

Nu gäller det att ta nästa steg och att hitta på lösningar. Situationen är lite liknande, en stor del av politikerna ute i samhället och medborgare kanske inte är så djärva när det gäller nya idéer, men det måste man ha. Det kommer jag att visa på senare idag i kommande motioner.

När det gäller Sveriges roll så är den jätteviktig. Sverige har hjälpt oss och hjälper oss otroligt mycket. Det finns också en gräns för vad Sverige kan göra, utan att trampa Finland på tårna. Det här är egentligen ganska diplomatiskt känsligt. Man kan inte heller ställa så stora krav på Sverige i kontext av att Sverige är ett land som också ska umgås med sitt andra grannland, Finland.

Ett djärvt förslag är att Finland, Sverige och Åland borde sätta sig ner och diskutera en uppdatering av Ålandsöverenskommelsen, en slags modernisering och materialiseringen av Ålandsöverenskommelsen utgående ifrån dagens situation, en Ålandsöverenskommelse 2.0. Vi hänvisar ofta till Ålandsöverenskommelsen och den har ju också vidimerats. Man har sagt ifrån Sveriges regering, senast Anna Lindh 2004, att Ålandsöverenskommelsen gäller. Sverige följer den, Sverige hjälper Åland.

Om vi ska ta fram konkret exempel så är kanske utbildningen det bästa exemplet där Sverige hjälper oss. TV är ett konkret exempel där Sverige har hjälpt oss. Nu har vi stora problem med TV ifrån Sverige. Vi har egentligen större problem nu, vi saknar mera TV ifrån Sverige nu än på Anton Kalmers tid. Frågan är hur mycket Sverige kan hjälpa oss utan att det blir diplomatiska förväxlingar? Det har också med upphovsrätt att göra.

Sverige har hjälpt oss när det gäller byggbestämmelserna. Men hur mycket kan Sverige hjälpa oss i övrigt när det gäller att knyta oss till svenska regelverk? Kanske vi kan ta en svensk lag som blankettlag, vilket är fullt möjligt juridiskt, och knyta våra myndigheter till svenska modermyndigheter? Då börjar det bli svårt om vi istället för ett finskt ministerium får service ifrån ett svenskt ministerium. Det går inte säger ltl Sjölund. Han är en representant för de allra mest skeptiska. Det är klart att det går att ta en svensk lag som blankettlag om det är vår behörighet. Känner man inte till det så måste man läsa på juridiken. Med vi kan inte räkna med att vi kan knyta oss till ett svenskt ministerium. Om man hade en Ålandsöverenskommelse 2.0 då kunde man diskutera just sådana saker. T.ex. inom social- och hälsovården är det väldigt mycket tunga regelverk som vi kanske kunde ha de svenska regelverken som bas istället för de finska. Det finns en rad exempel.

Kontentan är att man måste ta klämmen och den här motionen på stort allvar. Jag har många gånger tidigare sagt att det gläder mig att Ålands framtid också driver frågan att ta hjälp av Sverige. Man måste våga nämna saker vid dess rätta ord. Varför inte ta hjälp av ett land som har 9 miljoner som pratar svenska och har alla system på svenska?

Det här är lite känsligt, det är känsligt gentemot finlandssvenskarna och det är känsligt mellan Finland och Sverige. Det är på många sätt och vis en känslig fråga och därför bör man gå försiktigt fram. Samtidigt måste man lyfta katten på bordet, för att använda ett finskt uttryck. Det är viktigt.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Först detta med blankettlag, det ingår en lagstiftningsmekanik som kallas blankettlag och den är kopplad till ett finska juridiska systemet. När vi har en blankettlag så är den kopplad till en lag i riket. Det skulle det krävas bra mycket ändringar, förhandlingar och procedurer för att få en motsvarande koppling till Sverige. Det ligger nog långt fram i framtiden.

När det gäller språksituationen så kommer jag att ha möjlighet att behandla det här i lagutskottet. Det är då viktigt att sortera upp vad det egentligen handlar om. Flera av replikerna har påpekat skillnaderna i språkproblematiken beroende på vad vi förhåller oss till. Åland är enspråkigt svenskt när det gäller myndighetsspråket och undervisning osv. Vi har starka internationella garantier. I riket är situationen en annan, där är finlandssvenskarna och deras språk utsatt för politisk attack, inte juridisk. Där finns det också motdrag t.ex. Ahtisaarigruppen som lyfter fram att Finland har två likvärdiga nationella språk, därmed också två likvärdiga nationella kulturer. Medan Åland har sin egen kultur och sin egen nationalitetsförankring i internationella avtal.

Sedan kan vi också ta in Sverige i detta därför att det är viktigt och det kan bli viktigare. Till den delen tycker jag att Anders Eriksson, precis som den parlamentariska kommittén, har rätt att man lyfter fram Sverige. Sverige är informerad när det gäller regeringen, bl.a. via Nordiska rådet och genom allt mera kontakter med svenska regeringen och regeringsföreträdare, samt genom besök på Åland men också genom besök i Sverige. Vi har ett Ålandskontor och vi har ett generalkonsulat på Åland. Den ömsesidiga kommunikationen finns. Däremot är det viktigt att poängtera det som är historiskt, att Sverige har påtagit sig en roll och har en roll att bevaka att Finland sköter sina förpliktelser gentemot Åland. Frågan har ställts i Riksdagen några gånger. Jag tror att utrikesministern och regeringsföreträdare Sten Andersson svarade en gång och lika så utrikesministern Anna Lindh svarade i riksdagen. Det fanns också en utrikesminister som hette Margaretha Af Ugglas som också sade precis samma sak, att Sveriges roll är att bevaka att Finland sköter sig. Det är så det internationella systemet fungerar.

En fråga som ltl Roger Jansson nämnde här, och som Anders Eriksson sade i sitt anförande, att vi kanske inte borde lära oss så mycket finska. Det här är en praktisk, politisk debatt som hör till Ålands behörighet. Ska vi säga åt våra ungdomar att inte lära sig finska för då hamnar ni och vi på det sluttande planet. Språkkunskaper är bra men akta er för finskan! Ja, det är ett problem som måste lyftas på bordet, precis som en katt, som någon sade. Men, en följd av det blir att man säger att Åland inte är intresserad av Finlands finskspråkiga som marknad, dvs företag som Ålandsbanken, Viking Line, Chips och många av våra tjänsteföretag. Många av våra kontakter blir överhuvudtaget svårare att sköta eller så ska det skötas av andra. Det är ett praktiskt politiskt vägval som vi ska ta.

Sammanfattningsvis, som jag ser det, bör vi i lagutskottet utgå ifrån att Åland har starka internationella garantier som Finland ska sköta och Sverige ska bevaka. Senast i debatten sade jag att om den finska politiska linjen på hög nivå som nu växer fram, där man säger att svenska och ryska i Finland är utbytbara, då har vi anledning att lyfta upp det här på internationell nivå, inklusive Sverige. För då har man gått förbi detta med att svenska i Finland är ett av de två likvärdiga nationalspråken. Det må vara hur få som helst som pratar detta språk, men före man släpper den ambitionen så ska det ha gått väldigt långt. Finlandssvenskarna minskar inte, de ökar, visserligen marginellt, men de håller sina ställningar och blir kanske mera av en kulturell enklav med egen kultur, egen popmusik, egen teater och egna institutioner. Det som regeringen Kiviniemi har gått in för är att svenskan också ska bli förvaltningsenklaver i Finland och det är ett sluttande plan. Till den delen har vi verkligen anledning att bevaka det ifrån åländsk sida men också från internationell nivå.

Ltl Anders Eriksson

Herr talman! Jag tycker att det är en viktig fråga därför vill jag fortsätta. Jag tycker att det var ett sakligt och bra anförande som ltl Olof Erland hade.

Såsom jag ser den språkliga utvecklingen i Finland så är hela grunden för självstyrelsen i gungning. Ni som i alla sammanhang vill ha ett motsatsförhållande mellan ett självständigt Åland och en kraftigt utvecklad självstyrelse så borde ju vara mera oroliga än jag som har pratat för självständighet som en lösning på det här problemet.

Det har sagts många gånger sagt att Åland inte är någon ekonomisk autonomi, det är ingen riktig autonomi utan det är en språk- eller kulturautonomi. Det ligger mycket i det. Vi har vår självstyrelse nästan av en enda orsak; att bevara vårt svenska språk och vår svenska kultur.

Det är en känslig fråga som ltl Danne Sundman sade. Jag är ändå glad över ltl Erlands anförande. Jag tycker att lagutskottet har haft lite en benägenhet att begrava hemställningsmotioner i utskottet. Jag hoppas att man kan titta på den här motionen och visa att man faktiskt menar allvar.

Ltl Erland sade också att det är en politisk attack, den är inte juridisk. Han menade att det inte någon större fara juridiskt när det gäller det svenska språket i Finland. Tittar man på den grundlag som gäller i hela Finland och också här så sägs det i paragraf 17, rubriken rätt till eget språk och egen kultur; ”Finlands nationalspråk är finska och svenska.” Det allmänna ska tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Notera, enligt lika grunder, så är det juridiskt men hur är verkligheten? När vi fick det senaste utkastet till ny grundlag så fick vi det svaret att den inte fanns på svenska, när vi ville ta reda på hur arbetsgruppens förslag såg ut. Märkväl, det var grundlagen när man pratar om lika grunder. Nog säger det ju någonting. Man har en språklag där det inte finns några påföljder överhuvudtaget.

Om vi ser på utvecklingen på den finska sidan så finns det all anledning att konstatera att tyvärr är nog loppet kört där, men vi måste ha en handlingsplan på hur vi ska agera så att inte vi hamnar i samma situation så småningom.

Ltl Erland sade att Sveriges roll är att bevaka att Finland sköter sig. Jag tror också att han nämnde att om man går in för att aktivt börja arbeta för att byta ut ryska mot svenskan då ska vi uppmärksamma Sveriges regering på att det är dags för dem att börja använda sin bevakningsroll, om jag förstod hans anförande rätt. Men det är de facto det som republikens Finlands nuvarande statsminister har sagt i vissa sammanhang, att man borde byta ut ryska mot svenska. Vi är redan där.

Det är en knepig och en känslig fråga. Därför tror att den här landskapsregeringen lite skjutit frågan ifrån sig till språkrådet. Inte vill jag heller stå och säga; akta er för finskan. Oavsett om Åland t.o.m. skulle vara självständigt om 10-15 år så kommer vi ändå att ha ett land bredvid oss där finskan är det gällande språket. Ska vi handla och göra affärer med dem så bör vi kunna finska. Det skulle vara olagligt att säga någonting annat. Samtidigt är inte finskan vilket språk som helst, vilket jag upplever att många har problem att förstå. Vi har vår självstyrelse, vi har vårt minoritetsskydd just för att vi inte ska bli förfinskade och det måste vi också kunna lyfta upp på bordet och diskutera.

I självstyrelselagen finns det en formulering, paragraf 36 om ämbetsspråket, där det sägs; ”att landskapet är enspråkigt svenskt”. När det gäller skriftväxlingsspråket står det i paragraf 38; ”skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter i landskapet skall avfattas på svenska.  Vi vet alla i den här salen att detta brister varje dag. Det kommer varje dag skrivelser på finska från de finska myndigheterna till Ålands landskapsregering, i strid med den finska grundlagen och definitivt i strid med den åländska självstyrelselagen. Så är situation idag.

Jag hävdar att vi befinner oss på ett sluttande plan. Det sluttande planet blir ännu större om vi inte gör någonting åt det.

Ltl Erland, tillika lagutskottets ordförande, jag väntar med spänning på behandlingen av den här motionen i utskottet.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Det var intressant när ltl Anders Eriksson sade att lösningen på språkproblemet skulle vara självständighet. Jag tycker det skulle vara intressant att höra hur man löser det?

Ltl Anders Eriksson, replik

Vi är inte där nu. Om ltl Dahl verkligen är intresserad av frågan så kan jag lämna ett exemplar av ett ramverk för ett självständigt Åland. Där skissar man på att svenskan skrivs in som ett språk i konstitutionen på samma sätt som man har i Finlands grundlag i konstitutionen när det gäller svenska och finska. Det är ganska enkelt. Vi blandar ofta ihop begreppen. Det var t.o.m. en radioreporter som frågade mig en gång; ”men vi har ju inte vårt språkskydd kvar då”. Nej, vi har inte vårt språkskydd kvar när vi är självständiga, vem skulle vi ha det skyddet emot då? Mot oss själva? Man blandar många gånger ihop minoritetsskyddet och en självständig status. Det är ganska självklart att vi inte skulle ha samma språkliga problematik om vi var självständiga. Det tror jag ltl Dahl också inser om hon tänker efter.

Talmannen

Det är viktigt att vi alla hjälps åt och håller oss till klämmen, annars kan detta bli en väldigt vid debatt.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Tack, herr talman! Jag funderar hur det skulle förbättra ställningen gentemot det finska språket. På vilket sätt skulle det förbättras inom näringslivet om Åland blev självständigt? Skulle man då få service på svenska från Finland? Är det så som ltl Eriksson avser?

Ltl Anders Eriksson, replik

Nu vet jag inte om herr talman tillåter mig att svara. Men enligt mitt förmenade hör värnandet om vårt svenska språk till den här klämmen, oavsett vilka svängar resonemanget tar.

Ltl Dahl, det är ju vi själva, när vi är självständiga, som bestämmer vilket språk vi ska ha och vilken språklagstiftning som vi ska ha. Sedan kommer verkligheten också att vara på ett annat sätt då, åtminstone om jag har något att säga till om den dag Åland blir självständigt. Jag vill inte förbjuda det finska språket. Jag vill definitivt inte förbjuda kontakterna med en viktig marknad öster om oss. Den marknaden kommer att vara lika viktig också då. Märkväl, det sker på våra villkor, det är den stora skillnaden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Olof Erland

Herr talman! Talmannen gav mig lite bryderier eftersom jag känner en stark förpliktelse att hålla mig till klämmen. Det kräver lite fundering. Klämmen går ut på att vi ska begära hjälp av Sverige i vår språksituation. Ltl Anders Eriksson som har gjort den här motionen och tagit hemställningsklämmen från en utredning sade att vid självständighet så bestämmer vi själva. Varför ska man då begära hjälp av Sverige i den här frågan? Ja, naturligtvis därför att det är internationella avtal som har gjort att vi har den ställning som vi har idag. Vi har, via nationernas förbund, via överenskommelser och andra överenskommelser genom praxis, en ställning där vi kan skydda det svenska språket mot andra internationella konventioner som säger att man måste ge rättigheter till de människor som bor här. Om man tänker sig självständighet så skulle vi ganska långt vara tvungna att ordna utbildning för de språkgrupper som kräver det. Nu har vi utbildning på svenska i grundskolorna.

Jag tänkte också kort kommentera det som hör till klämmen, hur den kan tänkas behandlas i lagutskottet och hur vi har behandlat hemställningsmotioner. Nu har jag inte någon lista på alla motioner som vi har behandlat. Det som jag kommer ihåg, med mitt begränsade minne, är bland annat flera symbolfunktioner som flagga, frimärken, AX-koden och liknande. Vi har haft flera alkomotioner, som vi kallar dem i utskottet; promillegränsen, lås och konfiskation av bil. Hemställningsmotionerna har i lagtingsordningen den rollen att presidentframställningar kommer först. Vi behandlade idag en presidentframställning nummer 17 i utskottet. En del framställningar är ganska stora och andra ganska små. Vi hade nyligen konventionen om sexuell exploatering från Europarådet. Det kräver mycket arbete. Där sätter vi in vårt huvudsakliga arbete i den ordning som lagtingsordningen säger. Att lagutskottet skulle ha någon speciell ordning när det gäller hemställningsmotioner förnekar jag naturligtvis på lagutskottet vägnar. Vi har begränsad tid och begränsade resurser. Hemställningsmotioner behandlas i den ordning som de kommer in i röret i vårt arbete.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.