Finans- och näringsutskottets betänkande 10/2025-2026
|
|
| ||
| Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 10/2025-2026 | ||
|
| Datum |
| |
| Finans- och näringsutskottet | 2026-03-10 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
| ||
|
|
| ||
Finans- och näringsutskottets betänkande
Motverka storskaligt, industriellt trålfiske på åländskt territorialvatten
· Åtgärdsmotion nr 10/2024-2025
INNEHÅLL
Sammanfattning
Motionärernas förslag
Ltl Alfons Röblom m.fl. föreslår att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att vidta åtgärder för att förhindra storskaligt, industriellt trålfiske inom Ålands territorialvatten, det vill säga inom tolv nautiska mil från baslinjen i enlighet med FN:s havsrättskonvention.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att motionen förkastas med hänvisning till utskottets synpunkter i frågan.
Utskottets synpunkter
Utskottet konstaterar att frågan om strömmingsbeståndens tillstånd och förvaltning i Ålands hav och Östersjön inte är ny, utan tidigare har behandlats av utskottet (åtgärdsmotion nr 4/2020–2021, betänkande nr 14/2022–2023), och att det alltjämt råder skilda uppfattningar i frågan.
Utskottet konstaterar att Internationella havsforskningsrådet (ICES, International Council for the Exploration of the Sea) är en mellanstatlig vetenskaplig organisation som samordnar och tillhandahåller oberoende vetenskaplig rådgivning om tillståndet i havsmiljön och nyttjandet av marina resurser i Nordatlanten och Östersjön. ICES sammanställer och analyserar data om bland annat fiskbestånd, ekosystem och fisketryck samt lämnar årliga rekommendationer om hållbara fångstnivåer. Dessa vetenskapliga råd utgör ett centralt beslutsunderlag för Europeiska unionen och kuststaterna vid fastställandet av kvoter och andra fiskeriförvaltningsåtgärder. Utskottet konstaterar vidare att Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik formellt ska bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Detta följer av grundförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken (förordning (EU) nr 1380/2013), där det anges att förvaltningen ska tillämpa försiktighetsansatsen och säkerställa att nyttjandet av levande marina resurser återställer och upprätthåller bestånd över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning.
Utskottet noterar att det inför 2026 har förekommit oenighet kring fiskebeståndens status och kvoternas nivåer. Sverige har intagit en mer restriktiv hållning och motsatt sig den kompromiss om fiskemöjligheter som antogs inom Rådet för jordbruk och fiske för år 2026, med hänvisning till vetenskapliga råd från ICES och behovet av långsiktig beståndsåterhämtning. Detta skiljer sig från flera andra Östersjöstater, däribland Finland, som i större utsträckning accepterade kompromissen.
Utskottet konstaterar att Sverige har från och med den 1 februari 2025 beslutat att flytta ut trålgränsen för pelagiskt trålfiske efter sill/strömming till 12 nautiska mil från baslinjen. Åtgärden gäller till den 30 april 2027 och omfattar delar av centrala Östersjön som ett tidsbegränsat försök i syfte att undersöka effekterna för sill- och strömmingsbeståndet. Utskottet erfar att det i dagsläget finns begränsad evidens för att en ensidig utflyttning av trålgränsen till 12 nautiska mil från baslinjen i sig ger en mätbar positiv effekt på beståndet, eftersom åtgärden i Sverige inte ännu har utvärderats. Samtidigt indikerar forskningen på att en 12-milsgräns kan vara gynnsam, särskilt om den minskar trålning på kustnära ansamlingar inför lek och därmed skyddar lokala delbestånd. Vidare pekar forskningen på att minskad total fiskedödlighet genom lägre kvoter kan vara en mer effektiv åtgärd för beståndsåterhämtning.
Utskottet konstaterar att fiskeriförvaltningen i Rigabukten kännetecknas av kvotreglering, kapacitetsbegränsningar, områdesregler och säsongsvisa stängningar. Utskottet erfar att detta lyfts fram i den vetenskapliga och förvaltningsmässiga diskussionen som ett exempel på strukturerad beståndsförvaltning. Antalet trålfartyg är begränsat och deras motorkapacitet är reglerad, samtidigt som trålfisket är tidsmässigt begränsat genom stopp under lekperioden och ytterligare säsongsstängningar. Trålfiske tillåts huvudsakligen i djupare vatten, medan kustnära områden i huvudsak är förbehållna passiva redskap. Rigabukten förvaltas gemensamt av Estland och Lettland, och en motsvarande tvåstatsförvaltning är i princip möjlig även i Bottniska viken mellan Sverige och Finland.
Mot denna bakgrund anser utskottet att landskapsregeringen bör verka för ökad transparens och tydlighet inom EU:s gemensamma fiskeripolitik, särskilt i frågor som rör kvoter och fiskemöjligheter. Detta gäller i synnerhet den vetenskapliga rådgivningen från Internationella havsforskningsrådet (ICES), där underlag och uppdrag i högre grad bör vara öppna och lättbegripliga. Utskottet framhåller vidare att förhandlingarna om kvoter och fiskemöjligheter mellan Europeiska unionens råd och kommissionen bör präglas av större transparens, bland annat vad gäller hur vetenskapliga råd vägs mot andra överväganden. Utskottet anser vidare att detta bör framföras som en del av Ålands linje i samband med den pågående utvärderingen och möjliga revideringen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Utskottet erfar att Åland inte ensidigt kan besluta om att flytta ut nautiska gränser för fiskeskydd, utan att detta kräver samråd med Finland och måste vara förenligt med Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. Frågan bedöms fortsatt vara relevant och viktig för Åland, och landskapsregeringen bör därför vara aktiv i dialogen såväl mellan Finland och Sverige som på EU-nivå. Utskottet anser att Åland, genom sitt självstyre och sin geografiska position i Östersjön, har särskilda förutsättningar att fungera som en brygga mellan Finlands och Sveriges fiskeripolitik, då Åland delar havsområden, bestånd och näringsstruktur med båda länderna och direkt påverkas av deras beslut.
Utskottet konstaterar att landskapsregeringen inom det åländska vattenområdet har möjlighet att vidta regleringsåtgärder för fisket med stöd av landskapslagstiftning och EU-förordningar. Genom Landskapslag (1956:39) om fiske i landskapet Åland kan landskapsregeringen besluta om åtgärder för att bevara fiskbestånden, såsom begränsningar av fiskeredskap, fredningstider eller ändrade minimimått. Samtidigt regleras tillträdet till vattenområden och förvaltningen av kvoterade fiskbestånd i stor utsträckning genom EU:s gemensamma fiskeripolitik. För Ålands del fördelas vissa kvoter, bland annat för lax, strömming och vassbuk, mellan landskapet och Finland.
Utskottet konstaterar vidare att de åländska kvoterna endast får fiskas av kommersiella fiskare och fartyg som är registrerade i landskapets register och som har en tillräcklig ekonomisk anknytning till Ålands fiskerinäring. Landskapsregeringen ansvarar även för beviljandet av nödvändiga fisketillstånd.
Utskottet noterar att någon entydig definition av småskaligt respektive storskaligt fiske inte finns, men att trålfiske i regel betraktas som en mer storskalig form av fiske eftersom det bedrivs med aktiva redskap och ofta större fartyg. Storleken och kapaciteten varierar mellan olika flottor, där svenska och danska trålare generellt är större än de finska. När det gäller trålfisket framgår att verksamheten i huvudsak bedrivs av finska fiskefartyg i områden nordost om fasta Åland, medan svenska och danska fartyg i regel fiskar utanför 12-sjömilsgränsen. Utskottet erfar att majoriteten av trålfisket i Östersjön sker genom flyttrålning.
Utskottet noterar att landskapsregeringen deltar i flera projekt och forum med syfte att förbättra kunskapsunderlaget och utreda möjliga förvaltningsåtgärder, såsom tids- och områdesmässiga begränsningar av fisket. Utskottet erfar att landskapsregeringen avser att fortsätta detta samarbete för att klarlägga vilka ytterligare åtgärder som kan vara ändamålsenliga för en hållbar förvaltning av strömmingsbestånden.
Utskottet konstaterar att en stor del av den strömming och vassbuk som fångas genom storskaligt pelagiskt trålfiske i Östersjön inte används för direkt humankonsumtion utan i stället går till industriberedning. I första hand används den trålade fisken till produktion av fiskmjöl och fiskolja för foder till bland annat fiskodling. Denna hantering ifrågasätts av viss forskning.
Utskottet konstaterar samtidigt att användningen av foder baserat på råvara från Östersjön inom fiskodlingen kan bidra till ett cirkulärt näringsflöde. Genom att strömming och vassbuk omvandlas till fiskmjöl och fiskolja för foderproduktion tas fosfor och kväve upp ur havet och binds i den odlade fisken. Den faktiska nettoeffekten på näringsbelastningen är dock beroende av bland annat uttagsnivåer, foderomvandlingsgrad och hur den producerade fisken används. Under förutsättning att uttaget sker inom hållbara beståndsnivåer och att näringsämnena genom konsumtion eller export i praktiken inte återförs till Östersjön, kan modellen bidra till minskad näringsbelastning och därmed stödja en mer hållbar utveckling i Östersjöområdet.
Utskottet erfar att det småskaliga fisket på Åland i dagsläget inte är särdeles lönsamt ur ett marknadsperspektiv. Begränsade volymer, prispress på råvara samt ökade kostnader för bränsle och utrustning påverkar lönsamheten negativt. Utskottet framhåller därför att förvaltningen av fiskbestånden behöver beakta såväl ekologisk hållbarhet som rimliga förutsättningar för ett livskraftigt småskaligt kustfiske. Utskottet erfar att den inhemska efterfrågan på förädlad matströmming har minskat och vägs delvis upp av export.
Utskottet bedömer avslutningsvis att de intentioner som framförs i motionen ryms inom pågående arbete inom landskapsregeringen, varför motionen förkastas.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 26 mars 2025 inbegärt finans- och näringsutskottets yttrande över åtgärdsmotionen.
Utskottet har i ärendet hört ministern Jesper Josefsson, ministerrådet Anton Nilsson, byråchefen Jenny Eklund-Melander, sakkunnig inom fiskeri Tom Karlsson, utredaren Fredrik Palm vid Havs- och fiskemyndigheten, verksamhetsledaren Rosita Broström vid Ålands fiskodlarförening, ordförande Mikael Lindholm vid Ålands fiskare r.f., verkställande direktör Wilhelm Liljeqvist vid Ab Kasnäsudden samt forskaren Sara Söderström vid Östersjöcentrum vid Stockholms universitet.
Närvarande
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden John Holmberg, vice ordföranden Nina Fellman, ledamöterna Anders Ekström, Roger Höglund, Jörgen Gustafsson, Alfons Röblom och Wille Valve.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget förkastar motionen.
| Mariehamn den 10 mars 2026 | |
|
Ordförande | John Holmberg |
|
Sekreterare | Benjamin Sidorov |
