Finansmotion 76/2005-2006

Ändring av allmänna motiveringen under rubriken Landskapet och kommunerna

Den enskilda människan har behov av viss samhällsservice. Ur ett medborgarperspektiv är det av intresse att servicen är av god kvalitet och att samhällskostnaderna kan hållas nere. Det är mindre viktigt vem som står för servicen.

     Kommunerna är till stora delar gamla beprövade förvaltningsenheter som är experter på att producera service nära medborgarna. Genom lagstiftning och andra beslut har dock kommunerna pålagts ett brett serviceansvar. Många av dessa områden är "smala" områden där specialkompetens måste upprätthållas inom varje kommun. Exempel är delar av den sociala servicen, till exempel barnskydd, missbrukarvård och specialomsorg. Systemet blir betungande för våra små kommuner och ur ett medborgarperspektiv finns det risk, dels att service blir ojämlik från de olika kommunerna, dels att de enskilda servicetagarnas anonymitet inte tillräckligt tryggas.

     Kommunerna bör fortsättningsvis stå för en basservice nära människorna. Exempel är grundskola, äldreomsorg, barnomsorg. Däremot kunde det vara rimligt att landskapet i större utsträckning än i dag skulle vara huvudman för s.k. ”smala” områden. Verksamheten kunde skötas av en särskild organisation enligt modell från ÅHS ett ”Ålands social- och omsorgsförbund” (ÅSOF).

     Ålands omsorgsförbund, som idag fungerar som ett kommunförbund, kunde fortsätta sin verksamhet enligt nuvarande modell men med landskapet som huvudman och med utvidgade ansvarsområden.

     Landskapsregeringen bör också under året klargöra den svåra gränsdragningen mellan sjukvård och socialvård inom äldreomsorgen och överväga att överföra ansvaret för vården inom Gullåsen från kommunerna till ÅHS.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi

ett tillägg till stycke 1 på sidan 10 i budgetens allmänna motiveringar under rubriken Landskapet och kommunerna med följande innehåll:

Landskapsregeringen kommer särskilt att analysera behörighetsfördelningen mellan landskapet och kommunerna inom den sociala sektorn och också utreda vilka effekterna skulle bli av behörighetsöverföringar av s.k. ”smala” områden t.ex. missbrukarvård, barnskydd och specialomsorg, från kommunerna till landskapet