Framställning 6/2010-2011

Lagtingsår: 2010-2011

Ladda ner Word-dokument

 

FRAMSTÄLLNING nr 6/2010-2011

 

Datum

 

 

2010-11-30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Lag om ekodesign och energimärkning

 

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att EG:s nya s.k. ekodesigndirektiv och energimärkningsdirektiv genomförs i landskapet. Detta föreslås ske med blankettlag, varigenom rikslagstifting med vissa avvikelser görs tillämplig. Ekodesigndirektivet ger en ram för fastställande av krav på produktlösningar, syftande till hållbar utveckling. Redan i produktdesignfasen ska ett livscykeltänkande användas för energieffektiva och miljövänliga produktlösningar. Enhetliga EG-bestämmelser om ekodesign främjar fri rörlighet av varor och tjänster inom gemenskapen. Energimärkningsdirektivet beaktar det nya ekodesigndirektivets större räckvidd.

__________________

 

 

 


 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. EG-direktiv. 4

3. Förslag. 5

4. Förslagets verkningar 5

Detaljmotivering. 6

Landskapslag om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter 6

Lagtext 8

L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter 8

BILAGA 1. - Rikslagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter 10

BILAGA 2. – Utkast till landskapsförordning om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter 23

 


 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

I landskapslagen (1998:55) och förordningen (1998:56) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om anordningars energieffektivitet finns bestämmelser om energimärkning och –information för olika produkter, huvudsakligen hushållsmaskiner. Genom enhetliga regler främjas en fri rörlighet av varor och tjänster inom gemenskapen, samt en uthållig utveckling av naturmiljön. Med lagstiftningen genomfördes följande EG-bestämmelser:

-        EG-direktivet 92/42/EEG om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle.

-        EG-direktivet 92/75/EEG om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser.

-       EG-direktivet 96/57/EG om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk.

 

     Lagstiftningen beaktar dessutom EG:s ändringsdirektiv 93/68/EEG samt EG-direktivet 2000/55/EG om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör. Det är en blankettlagstiftning varigenom rikslagstiftning gjorts tillämplig i landskapet. Den rikslagstiftning som på detta sätt i huvudsak är tillämplig är lagen om anordningars energieffektivitet (FFS 1241/1997) samt genom landskapsförordningen följande riksförfattningar:

1.        Statsrådets förordning om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1/2009)

2.        Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska kylskåp, frysar och kombinationer av dessa för hushållsbruk (FFS 541/2004).

3.        Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk (FFS 202/1996).

4.        Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska torktumlare för hushållsbruk (FFS 203/1996).

5.        Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/torktumlare för hushållsbruk (FFS 895/1997).

6.        Förordningen om godkännande av besiktningsorgan som avses i lagen om anordningars energieffektivitet (FFS 1298/1997).

7.        Handels- och industriministeriets beslut om energimärkning av hushållsanordningar (FFS 1038/1998).

8.        Handels- och industriministeriets förordning om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp, frysar och kombinationer av dessa för hushållsbruk (FFS 854/2000).

9.        Handels- och industriministeriets förordning om de uppgifter som skall ges vid energimärkning av lampor för hushållsbruk (FFS 859/2000).

10.     Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av diskmaskiner (FFS 1009/2000).

11.   Handels- och industriministeriets förordning om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör (FFS 318/2002).

 

     Regelverket är hänförligt till näringsverksamhet, även om det i vissa avseenden rör miljövård, standardisering och konsumentskydd. Näringsverksamhet hör enligt 18 § 22 punkt självstyrelselagen med begränsningar rörande bl.a. standardisering (27 § 11 punkten självstyrelselagen) till landskapets behörighet. Detta är i enlighet med vad Högsta domstolen konstaterat vid en lagstiftningskontroll år 1998 (dnr HD 98/39), då domstolen också formulerade att lagstiftningsbehörigheten ska ”bedömas utgående från det rättsområde som åtgärden i sakligt hänseende närmast hänför sig till”. Även om landskapet ansett att CE-märkning i huvudsak var att hänföra till produktsäkerhet har bestämmelserna om sådan märkning vid lagstiftningskontroll ansetts höra till rikets lagstiftningsbehörighet, såsom röra standardisering enligt 27 § 19 punkten självstyrelselagen. (Se fr 2/1995-96 och Högsta domstolens utlåtande 21.3.1996 – dnr HD 96/54.) Följaktligen gäller också i landskapet rikslagen om att vissa produkter skall förses med CE-märkning (FFS 1376/1994). Konsumentskydd hör i enlighet med 27 § 10 punkten självstyrelselagen till rikets lagstiftningsbehörighet, följaktligen gäller också i landskapet rikets konsumentskyddslag (FFS 38/1978).

 

2. EG-direktiv

 

Eko-designdirektivet

 

I mars 2005 trädde det s.k. ekodesigndirektivet i kraft. Dvs. direktivet 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG. Bestämmelserna avsåg energianvändande produkter som släpps ut på marknaden och tas i bruk. Direktivet har dock omarbetats och ersatts av ett nytt ekodesigndirektiv; direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter, som trädde i kraft den 20 november 2009. Det nya ekodesigndirektivet ska ha genomförts i lagstiftningen den 20 november 2010. I det nya ekodesigndirektivet har tillämpningen av direktivet utvidgats från att avse hushållsapparater och energianvändande produkter (energy-using products) till att avse energirelaterade produkter (energy-related products). Med regelverket kan således ekodesignkrav omfatta också energirelaterade produkter av betydelse för att spara energi, utöver energianvändande produkter som producerar, använder, överför eller mäter energi. Exempel på andra energirelaterade produkter är fönster, isoleringsmaterial, duschmunstycken och vattenkranar. Regelverket räknar dock endast med energirelaterade produkter för vilka EU utfärdat sådana särskilda bestämmelser. I följande förteckning finns sådana bestämmelser om krav på ekodesign:

-         Förordning (EG) nr 643/2009 - om kylar och frysar för hushållsbruk.

-         Förordning (EG) nr 642/2009 – om tv-mottagare.

-         Förordning (EG) nr 641/2009 – om fristående cirkulationspumpar utan axeltätning och produktintegrerade cirkulationspumpar utan axeltätning.

-         Förordning (EG) nr 640/2009 – om elektriska motorer.

-         Förordning (EG) nr 278/2009 – om externa nätaggregats elförbrukning vid noll-last och deras genomsnittliga verkningsgrad.

-         Förordning (EG) nr 245/2009 – om lysrör utan inbyggt förkopplingsdon, urladdningslampor med hög intensitet samt förkopplingsdon och armaturer som kan driva sådana lampor.

-         Förordning (EG) nr 1275/2008 – om elektriska och elektroniska hushålls- och kontorsprodukters elförbrukning i standby- och frånläge.

 

     Utöver enhetliga regler och fri rörlighet för varor och tjänster syftar ekodesigndirektivet också till en minskad negativ miljöpåverkan och minskad energiförbrukning. Medlet är effektivare material- och vattenanvändning, minskade utsläpp för olika produkter samt bättre avfallshantering och återvinning. Metoden är ett livscykeltänkande där produkternas miljöaspekter beaktas redan vid bestämmande av kraven på en produkt såväl som under dess produktutvecklingsfaser, innan den tillverkas och släpps ut på marknaden. I livscykeltänkande (Life Cycle Thinking, LCT) tas så långt det går hänsyn till alla resurser som konsumeras och all miljö- och hälsopåverkan som är förknippad med en produkts eller tjänsts livscykel. Exempelvis beaktas resursutvinning, produktion, användning, transport, återvinning samt behandling och bortskaffande av avfall. Förfaringssätt har utarbetats för hur livscykelanalys (Life Cycle Assessment, LCA) ska göras, med sammanställningar och utvärdering av insatser, produktion och potentiell miljöpåverkan för produkter och produktionssystem under en produkts hela livscykel. (Jfr ISO 14040:2006; www.iso.org.)

 

Energimärkningsdirektivet

 

Ett nytt s.k. energimärkningsdirektiv trädde ikraft den 19 juni 2010, dvs. direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser. Direktivet ska implementeras senas den 20 juni 2011, och tillämpas från den 20 juli samma år. Härigenom ersätts nuvarande energimärkningsdirektiv 92/75/EEG om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser, vilket år 1994 implementerades genom landskapslagen (1988:8) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om produktsäkerhet.

     Det nya energimärkningsdirektivet beaktar ekodesigndirektivets större räckvidd genom att omfatta också energirelaterade produkter. Med stöd av Lissabonfördraget kan dessutom produktgruppsspecifika krav fortsättningsvis utfärdas direkt av EG-kommissionen, och inte som nu med delegering från särskilda företrädare för de enskilda medlemsstaterna.

 

3. Förslag

 

Landskapsregeringen konstaterar att den Europeiska gemenskapens nya ekodesigndirektiv är ägnat att främja såväl fri rörlighet för varor och tjänster som en hållbar utveckling genom att gynna mer energieffektiva och miljövänliga produktlösningar i ett livscykeltänkande.

     Landskapsregeringen föreslår att ekodesigndirektivet genomförs i landskapet. Samtidigt genomförs det nya energimärkningsdirektivet. Detta föreslås ske genom att landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om anordningars energieffektivitet upphävs och ersätts med en ny blankettlag som också beaktar ekodesigndirektivet. Härigenom skulle rikslagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter göras (FFS 1005/2008) tillämplig i landskapet med vissa avvikelser. Det är fråga om ramlagstiftning, varvid kraven inte omfattar alla energirelaterade produkter, utan bara sådana produkter för vilka gemenskapen har utfärdat särskilda bestämmelser. Närmare bestämmelser avses finnas i förordning, som ska bringas ikraft samtidigt med lagen. Ett utkast till förordning har fogats till denna framställning. I regelverket finns bl.a. krav som rör tillverkarnas och berörda näringsidkares förfaranden, energimärkning, bestämmelser om bedömning av överensstämmelse med kraven, bestämmelser tillsyn och övervakning samt tvångsmedel och straff.

 

4. Förslagets verkningar

 

Förslaget är ägnat att bidra till den fria rörligheten av energirelaterade produkter på den europeiska gemensamma marknaden. Genom att integrera ett livscykel- och därigenom ett kretsloppstänkande redan i designfasen av olika produkter, kan förslaget på sikt bidra till minskade risker för negativa effekter på naturmiljön.

     Förslaget förväntas få liten betydelse för ekonomi och organisation såväl inom offentlig förvaltning som inom företag i landskapet. Landskapsregeringen får ett tillsynsansvar. För en åländsk importör eller näringsidkare skulle det närmast kunna få betydelse om denne på den gemensamma marknaden släpper ut eller tar i bruk en energirelaterad produkt, i de fall tillverkaren inte är etablerad eller saknar en auktoriserad representant inom gemenskapen. I sådana fall har importören eller näringsidkaren ett ansvar för att säkerställa att produkten överensstämmer med lagstiftningens krav. Med förslaget ställs ekodesignkrav på vanligt förekommande hushållsmaskiner, såsom kylskåp, tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner, lampor och elektriska ugnar. Även om sådana produkter säljs och konsumeras i landskapet finns fortsättningsvis ingen tillverkning av dem här. Förslaget har inte någon direkt betydelse för jämställdheten.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter

 

1 § Inledande bestämmelse. I paragrafen avgränsas lagens tillämpningsområde att omfatta bestämmelser om ekodesign i rikslagstiftningen och därigenom de hithörande gemenskapsbestämmelserna. En ram ges för att fastställa krav på ekodesign för och energimärkning av energirelaterade produkter samt för att säkerställa den fria rörligheten av sådana produkter. En hållbar utveckling främjas med produkter som har bättre energieffektivitet och miljöprestanda. Med miljöprestanda avses närmast miljöaspekter i enlighet med den tekniska dokumentationen av en produkt. Ansvaret för att regelverket efterlevs är i grunden tillverkarens eller en representant denne har auktoriserat. Om ingen sådan finns inom den Europeiska gemenskapen har importören eller näringsidkaren sådant ansvar om de på marknaden släpper ut eller tar i bruk en energirelaterad produkt.

     Regelverket är tillämpligt på energirelaterade produkter som släpps ut på marknaden eller som tas i bruk. Lagen är inte tillämplig på trafikmedel som är avsedda för transport av personer eller varor. I ekodesigndirektivets 2 artikel definieras bl.a. begreppen utsläppande på marknaden och ibruktagande.

     Vad en energirelaterad produkt är definieras i 3 § 9 punkt rikslagen som en produkt som ”när den används och som släpps ut på marknaden eller tas i bruk, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter, vilka släpps ut på marknaden eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat”. Transportmedel undantagna från regelverket är sådana som är avsedda för transport av passagerare eller varor, oavsett om det sker på land, i vatten eller i luften. De regleras istället genom annan lagstiftning och frivilliga åtgärder, såsom genom begränsning av koldioxidutsläpp.

     Tillämpningsområdet avses omfatta också ändringar i rikslagstiftningen, varför lagstiftning krävs för eventuella avvikelser från sådana bestämmelser.

 

2 § Språkkrav. Med avvikelse från i riket ska, enligt bestämmelsen, i landskapet inte krävas att information om energimärkning ges på annat språk än svenska.

 

3 § Förvaltning. Landskapsregeringen har det högsta lednings- och styrningsansvaret för tillsyn över lagen och att energirelaterade produkter uppfyller lagens krav. I riket finns huvudansvaret hos arbets- och näringsministeriet samt de underlydande myndigheterna Säkerhetsteknikcentralen och Mätteknikcentralen. Miljöministeriet har ett särskilt ansvar i frågor om energirelaterade byggprodukter. Såsom i riket (35 § rikslagen) ska polis vid behov ge handräckning vid tillsynen.

 

4 § Avvikelser från lagen om anordningars energieffektivitet. Av 1 mom. följer att inom landskapets behörighet i tillämpliga delar hänvisningar till

-         rikslagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) ska avse landskapslagen (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet,

-         rikets viteslag (FFS 1113/1990) ska avse landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet av viteslagen samt till

-        rikets förvaltningslag (FFS 434/2003) ska avse förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

 

     Av lagen följer att i riket godkända besiktningsorgan också är godkända i landskapet. Landskapsregeringen kan dock på det sätt som föreskrivs i 5 kap. rikslagen bedöma, godkänna och återkalla godkännande av besiktningsorgan i landskapet.

 

5 § Förordning. I gällande landskapsförordning om anordningars energieffektivitet förtecknas riksförfattningar som med vissa undantag är tillämpliga i landskapet (jfr avsnitt 1 ovan). Avsikten är att i en ny förordning inta en sådan förteckning. Ett utkast till sådan förordning bifogas denna framställning.

 

6 § Ikraftträdande. Landskapsregeringen avser att låta lagen träda ikraft snarast, dock så att förordningen kan träda i kraft samtidigt med lagen.


Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter

 

     I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs[1]:

 

 

1 §

Inledande bestämmelse

     Med de avvikelser som anges i denna lag och med stöd av lagen gällande författningar ska rikets lag om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1005/2008), nedan kallad ekodesignlagen, tillämpas i landskapet.

     Ändringar i författning som avses i 1 mom. ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av denna lag.

 

2 §

Språkkrav

     Information som enligt författningar som avses i 1 § ges vid marknadsföring av produkter som faller inom denna lags tillämpningsområde ska i landskapet ges på svenska. Landskapsregeringen kan av särskilda skäl bevilja undantag från kravet.

 

3 §

Förvaltning

     De förvaltningsuppgifter som enligt författningar som avses i 1 § ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet på området. Polisen ska vid behov ge handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

 

4 §

Avvikelser från lagen om anordningars energieffektivitet

     Hänvisningar i de författningar som avses i 1 § till bestämmelser i rikslagstiftningen ska i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

     Med besiktningsorgan avses ett organ som har godkänts såsom besiktningsorgan i riket, eller annars i enlighet med bestämmelserna därom i ekodesignlagen.

     Bestämmelser om avgifter enligt denna lag finns i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

 

5 §

Förordning

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikets lag om anordningars energieffektivitet ska tillämpas i landskapet Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta om genomförandet i landskapet av Europeiska gemenskapens direktiv rörande angelägenheter som avses i denna lag.

 

6 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder ikraft den

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

     Med ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (1998:55) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om anordningars energieffektivitet.

     Bestämmelserna i 43 § ekodesignlagen om författningar som förblir i kraft är inte tillämpligt i landskapet.

__________________

 

 

Mariehamn den 30 november 2010

 

 

V i c e l a n t r å d

 

 

Britt Lundberg

 

 

Föredragande minister

 

 

Roger Eriksson

 


BILAGA 1. - Rikslagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter

 

I nedanstående lagtext har beaktats de ändringar av rikslagen som regeringen föreslagit i proposition 109/2010. De föreslagna ändringar har givits följande markör: (FFS 000/0000).

 

Lag
om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter

(FFS 1005/2008)

 

 

1 kap.
Allmänna bestämmelser

 

1 §

Lagens syfte

     I denna lag föreskrivs det om kraven på ekodesign för och energimärkning av energirelaterade produkter. (FFS 000/0000)

     Syftet med denna lag är att främja hållbar utveckling genom att energieffektivitet, miljöprestanda och försörjningsberedskap i fråga om energi förbättras.

 

2 §

Lagens tillämpningsområde

     Denna lag tillämpas på energirelaterade produkter för vilka Europeiska unionen utfärdar produktgruppspecifika krav. (FFS 000/0000)

     Denna lag tillämpas inte på trafikmedel som är avsedda för transport av personer och varor.

 

3 §

Definitioner

     (FFS 000/0000) I denna lag avses med

     1) CE-märkning märkning som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning

(EEG) nr 339/93, nedan förordningen om ackreditering och marknadskontroll,

     2) ekodesign integrering av miljöaspekter i produktdesignen i syfte att förbättra den energirelaterade produktens miljöprestanda under hela dess livscykel,

     3) krav på ekodesign krav som gäller en energirelaterad produkt eller designen av en energirelaterad produkt och som syftar till förbättring av produktens miljöprestanda samt krav på lämnande av uppgifter om miljöaspekter i anslutning till en energirelaterad produkt,

     4) specifika krav på ekodesign ett kvantifierbart och mätbart krav på ekodesign vilket gäller en bestämd miljöaspekt av en energirelaterad produkt, till exempel energianvändning under drift, beräknat för en bestämd effekt,

     5) allmänna krav på ekodesign varje krav på ekodesign på grundval av en energirelaterad produkts ekologiska profil i dess helhet, utan några fastställda gränsvärden för enskilda miljöaspekter,

     6) ekologisk profil en beskrivning av den energirelaterade produktens input och output, såsom material, utsläpp och avfall, som följer en energirelaterad produkt under hela dess livscykel och som är av betydelse för dess miljöpåverkan och uttrycks i fysiska, mätbara kvantiteter,

     7) livscykel de på varandra följande och sammanhängande stadier som en energirelaterad produkt genomgår från användning av råvaror till slutligt omhändertagande,

     8) näringsidkare en fysisk eller juridisk person som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt saluför, tillhandahåller, säljer eller på annat sätt i samband med sin näringsverksamhet överlåter energirelaterade produkter,

     9) energirelaterad produkt en produkt som påverkar energiförbrukningen när den används och som släpps ut på marknaden eller tas i bruk, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter, vilka släpps ut på

marknaden eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat,

     10) komponenter och underenheter delar som är avsedda att ingå i energirelaterade produkter och som inte släpps ut på marknaden eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare eller vilkas miljöprestanda inte kan bedömas separat,

     11) ibruktagande första gången en energirelaterad produkt används av en slutanvändare i Europeiska unionen,

     12) importör varje fysisk eller juridisk person som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på Europeiska unionens marknad,

     13) utsläppande på marknaden första gången en energirelaterad produkt blir tillgänglig för distribution eller användning inom Europeiska unionen, antingen mot betalning eller gratis och oberoende av försäljningsmetod,

     14) besiktningsorgan ett organ som har konstaterats behörigt och som miljöministeriet eller arbets- och näringsministeriet har godkänt och som utför de uppgifter som enligt denna lag och de bestämmelser som har meddelats med stöd av den ankommer på ett besiktningsorgan,

     15) produktdesign de olika processer som omvandlar de juridiska, tekniska, säkerhetsmässiga, funktionella, marknadsföringsmässiga eller andra krav som en energirelaterad produkt ska uppfylla till den tekniska specifikationen för produkten,

     16) auktoriserad representant en fysisk eller juridisk person som är etablerad i någon av medlemsstaterna i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som fått skriftlig fullmakt från tillverkaren att handla på dennes vägnar när det gäller förpliktelser enligt denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den,

     17) tillverkare varje fysisk eller juridisk person som tillverkar energirelaterade produkter vilka omfattas av denna lag och som är ansvarig för att produkterna överensstämmer med denna lag i samband med deras utsläppande på marknaden eller ibruktagande, under eget namn eller varumärke eller för eget bruk; om tillverkare enligt definitionen ovan eller importör enligt definitionen i 12 punkten saknas, ska varje fysisk eller juridisk person som på marknaden släpper ut eller tar i bruk energirelaterade produkter som omfattas av denna lag anses vara tillverkare,

     18) harmoniserad standard en standard till vilken hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning i förteckningen över harmoniserade standarder och som preciserar de krav på produkten som baserar sig på Europeiska unionens lagstiftning,

     19) miljöaspekt ett element eller en funktion hos en energirelaterad produkt som kan vara i växelverkan med miljön under produktens livscykel,

     20) miljöprestanda resultatet av en tillverkares hantering av produktens miljöaspekter, så som det avspeglas i dess tekniska dokumentation,

     21) miljöpåverkan varje förändring av miljön som helt eller delvis har orsakats av en energirelaterad produkt under dess livscykel.

 

2 kap.
Krav på ekodesign för en energirelaterad produkt
(FFS 000/0000)

 

4 §

Skyldigheter för tillverkare, auktoriserade representanter, näringsidkare och importörer

     (FFS 000/0000) En tillverkare eller dennes auktoriserade representant ska säkerställa att en energirelaterad produkt som släpps ut på marknaden eller tas i bruk överensstämmer med kraven i denna lag.

     Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska unionen och inte har en auktoriserad representant, ska importören eller näringsidkaren säkerställa att en energirelaterad produkt som släpps ut på marknaden eller tas i bruk överensstämmer med kraven i denna lag.

 

5 §

Ekodesign för energirelaterade produkter

     (FFS 000/0000) Energirelaterade produkter ska designas så att deras miljöprestanda är så hög som möjligt under hela livscykeln.

 

6 §

Produktgruppspecifika krav på ekodesign

     (FFS 000/0000) I fråga om ekodesign för energirelaterade produkter tillämpas bestämmelserna i en produktgruppspecifik förordning som utfärdats av Europeiska kommissionen eller av Europaparlamentet och rådet.

     I fråga om ekodesign för andra produkter än sådana energirelaterade produkter som avses i 1 mom. ska minskning av produkternas skadliga miljöpåverkan och ökning av deras energieffektivitet eftersträvas.

     Genom förordning av statsrådet kan närmare produktgruppspecifika bestämmelser om ekodesign enligt 2 mom. utfärdas om

     1) identifiering och bedömning av miljöaspekter samt utvärdering av förbättringar i fråga om fastställda miljöaspekter,

     2) tillhandahållande av uppgifter som inverkar på hanteringen, användningen och återvinningen av en produkt,

     3) bedömning av produkten under dess livscykel samt om användning av bedömningen för att utvärdera alternativa designlösningar och produktens uppnådda miljöprestanda i förhållande till riktmärken,

     4) detaljerade tekniska krav på ekodesign som syftar till att förbättra en viss miljöaspekt hos en produkt.

 

3 kap.
Energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven

 

7 §

Bedömning av energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven

     (FFS 000/0000) En tillverkare eller dennes auktoriserade representant ska innan en energirelaterad produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk se till att en bedömning av överensstämmelse görs för att säkerställa att den

energirelaterade produkten uppfyller alla krav som ställs i denna lag.

     Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om hur energirelaterade produkters överensstämmelse med kraven ska visas.

 

8 §

Försäkran om överensstämmelse

     Innan en energirelaterad produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska en försäkran om att produkten överensstämmer med kraven avges. I försäkran om överensstämmelse ska tillverkaren eller dennes auktoriserade representant försäkra att den energirelaterade produkten överensstämmer med denna lag. (FFS 000/0000)

     Närmare bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas i en försäkran om överensstämmelse utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

9 §

CE-märkning

     (FFS 000/0000) Innan en energirelaterad produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk ska den förses med CE-märkning. Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant inom Europeiska unionen svarar för att CE-märkningen görs. Energirelaterade produkter som ska förses med CE-märkning får inte släppas ut på marknaden utan CE-märkning.

 

10 §

Presumtion om överensstämmelse

     (FFS 000/0000) En energirelaterad produkt antas överensstämma med kraven, om den har försetts med CE-märkning i enlighet med bestämmelserna i 9 § och

     1) harmoniserade standarder har tillämpats på produkten,

     2) produkten har tilldelats EU-miljömärke i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 om ett EU-miljömärke och miljömärkningen överensstämmer med kraven på ekodesign, eller

     3) produkten har tilldelats något annat miljömärke som har godkänts genom det kommittéförfarande som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter.

 

11 §

Undantag från kraven

     (FFS 000/0000) En energirelaterad produkt får ställas ut eller demonstreras på en mässa, utställning eller annan liknande tillställning även om den inte överensstämmer med kraven i denna lag, om det på produkten på ett synligt sätt anges att den inte får släppas ut på marknaden eller tas i bruk innan den uppfyller kraven i denna lag.

 

12 §

Skyldighet att lämna uppgifter om komponenter och underenheter

     (FFS 000/0000) En tillverkare eller dennes auktoriserade representant som släpper ut komponenter eller underenheter på marknaden eller tar dem i bruk ska lämna tillverkaren av energirelaterade produkter relevanta uppgifter om komponenternas eller underenheternas materialsammansättning och om användningen av energi, material eller andra resurser, om detta är av betydelse för ekodesignen. Genom förordning av statsrådet kan närmare bestämmelser utfärdas om denna informationsskyldighet.

 

13 §

Bevarande och framläggande av uppgifter

     (FFS 000/0000) Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant ska hålla de dokument som anknyter till bedömningen av en energirelaterad produkts överensstämmelse med kraven och den försäkran om överensstämmelse med kraven som avgivits tillgängliga för kontroll under tio år räknat från den dag då den energirelaterade produkten slutade tillverkas. Dokumenten ska ställas till tillsynsmyndighetens förfogande inom tio dagar från den dag då en begäran om detta har tagits emot.

     Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska unionen och inte har en auktoriserad representant, ska importören och näringsidkaren skaffa och bevara försäkran om överensstämmelse och de tekniska dokumenten.

 

14 §

Information till konsumenterna

     Näringsidkaren ska se till att konsumenterna har tillgång till information om en hållbar användning av den energirelaterade produkten och vid behov också om den energirelaterade produktens ekologiska profil och fördelarna

med ekodesign. (FFS 000/0000)

     Närmare bestämmelser om den information som ska lämnas konsumenterna kan utfärdas genom förordning av statsrådet.

 

4 kap.
Krav på energimärkning av en energirelaterad produkt
(FFS 000/0000)

 

 

15 §

Energimärkning av energirelaterade produkter

     (FFS 000/0000) Energirelaterade produkter ska förses med energimärkning på det sätt som föreskrivs nedan.

     Med energimärkning avses ett energimärke som fästs på en energirelaterad produkt och ett informationsblad som inkluderas i produktinformationen, när märket och informationsbladet innehåller uppgifter om den energirelaterade produktens energiförbrukning och vid behov om förbrukning av andra resurser, såsom vatten eller kemikalier, under användningstiden samt om den energirelaterade produktens prestanda.

     Kraven på energimärkning av energirelaterade produkter omfattar inte inbyggda eller installerade produkter, om inte något annat bestäms särskilt i de produktgruppsspecifika krav som avses i 2 § 1 mom.

 

16 §

Utsläppande på marknaden och otillåten användning av märkningen

     (FFS 000/0000) Tillverkaren av energirelaterade produkter, dennes auktoriserade representant, importören och näringsidkaren ansvarar för att en energirelaterad produkt för vilken det krävs energimärkning uppfyller de krav på energimärkning som ställs i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den, innan den energirelaterade produkten släpps ut på marknaden.

     Den energimärkning av energirelaterade produkter som avses i denna lag får inte användas på något annat sätt än det som anges i denna lag. Ansvaret för detta bärs av produkttillverkaren, dennes auktoriserade representant, importören och näringsidkaren.

 

17 §

Energimärke, informationsblad och teknisk dokumentation

     (FFS 000/0000) Tillverkaren av en energirelaterad produkt, dennes auktoriserade representant, importören och näringsidkaren ska

     1) se till att ett energimärke utarbetas enligt kraven och att det levereras till de näringsidkare som säljer den energirelaterade produkten eller på annat sätt bjuder ut den energirelaterade produkten till konsumenter,

     2) sammanställa ett informationsblad, vars uppgifter ska ingå i en broschyr om den energirelaterade produkten eller, om någon broschyr inte har utarbetats, ska uppgifterna i informationsbladet ingå i de handlingar som tillsammans med produkten sänds till de näringsidkare som säljer produkten till konsumenter,

     3) utarbeta sådan teknisk dokumentation över den energirelaterade produkten med hjälp av vilken tillsynsmyndigheten kan bedöma om de uppgifter som lämnas på energimärket och i informationsbladet är korrekta,

     4) förvara den tekniska dokumentationen i fem år efter det att den sista energirelaterade produkten har tillverkats, och

     5) på begäran ställa den tekniska dokumentationen i elektronisk form till förfogande för tillsynsmyndigheten eller Europeiska kommissionen inom tio arbetsdagar från mottagandet av sådan begäran från tillsynsmyndigheten

eller kommissionen.

     Genom förordning av miljöministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de krav som enligt 1 mom. ställs på energirelaterade byggprodukter.

     Genom förordning av arbets- och näringsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de krav som enligt 1 mom. ställs på andra än byggprodukter.

 

18 §

Fästande av energimärke på energirelaterade produkter

     (FFS 000/0000) En näringsidkare som säljer eller på annat sätt bjuder ut en energirelaterad produkt till konsumenterna ska på en energirelaterad produkt som säljs på ett detaljförsäljningsställe eller annars ställs ut för att bjudas ut till konsumenterna fästa ett energimärke så att det är väl synligt och läsbart.

     Det är förbjudet att använda andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter på energirelaterade produkter, om detta sannolikt kommer att vilseleda slutanvändaren eller orsaka förväxling när det gäller förbrukningen av energi eller eventuella andra väsentliga resurser under användningen.

 

18 a §

Krav på information vid marknadsföring

     (FFS 000/0000) Vid all reklam för de enskilda modellerna av energirelaterade produkter ska produkternas energieffektivitetsklass nämnas i anslutning till energi- eller prisinformationen.

     I tekniska manualer, broschyrer och i annat tekniskt säljfrämjande material som beskriver de specifika tekniska egenskaperna för en produkt, ska produktens energieffektivitetsklass nämnas eller nödvändiga uppgifter om dess energianvändning ges. Detta gäller också material i elektronisk form.

 

19 §

Uppgifter som ska lämnas till konsumenterna vid distansförsäljning

     (FFS 000/0000) En näringsidkare ska vid sådan distansförsäljning som avses i 6 kap. i konsumentskyddslagen (FFS 38/1978) i god tid innan avtal ingås ge konsumenten de uppgifter som ska lämnas på energimärket och i informationsbladet.

     Genom förordning av miljöministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter om energirelaterade byggprodukter som ska lämnas vid distansförsäljning.

     Genom förordning av arbets- och näringsministeriet kan närmare bestämmelser utfärdas om de uppgifter om andra energirelaterade produkter än byggprodukter vilka ska lämnas vid distansförsäljning.

 

20 §

Språk som används i energimärkning

     (FFS 000/0000) Den information som ingår i energimärket och informationsbladet samt den kompletterande informationen ska finnas på finska och svenska. Om den energirelaterade produkten säljs endast i en enspråkig kommun räcker det att informationen lämnas på majoritetens språk.

 

 

5 kap.
Besiktningsorgan

 

21 §

Godkännande av besiktningsorgan

     Miljöministeriet godkänner på ansökan de besiktningsorgan som deltar i bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om de energirelaterade byggprodukter som avses i 2 § samt ser till att organen anmäls till Europeiska kommission och till övriga medlemsstater i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Arbets- och näringsministeriet godkänner på ansökan de besiktningsorgan som deltar i bedömningen av överensstämmelse med kraven i fråga om andra energirelaterade produkter än de som hör till miljöministeriets verksamhetsområde samt ser till att organen anmäls på det sätt som föreskrivs i momentet. (FFS 000/0000)

     I beslutet om godkännande anger ministeriet besiktningsorganets kompetensområde, fastställer de arrangemang som sammanhänger med tillsynen över organet samt uppställer vid behov också andra begränsningar och villkor som gäller organets verksamhet och med vilka det säkerställs att uppgifterna utförs på behörigt sätt. Godkännandet av ett besiktningsorgan kan gälla tills vidare eller en viss tid.

     Ett besiktningsorgan som har godkänts av en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet motsvarar ett sådant besiktningsorgan som avses i 1 mom., om motsvarande krav som de om vilka föreskrivs i 22 § har följts vid godkännandet.

 

22 §

Krav för godkännande av ett besiktningsorgan

     Krav för att ett besiktningsorgan ska kunna godkännas är att

     1) besiktningsorganet är oberoende i sin verksamhet,

     2) besiktningsorganet till sitt förfogande har tillräckligt med yrkeskunnig personal, vars oberoende verksamhet har säkerställts i fråga om besiktningsorgansuppgifterna,

     3) besiktningsorganet har de anordningar, redskap och system som verksamheten förutsätter,

     4) besiktningsorganet har en med beaktande av verksamhetens art och omfattning tillräcklig ansvarsförsäkring eller ett annat motsvarande arrangemang som kan anses tillräckligt.

     Besiktningsorganet ska vara en i Finland registrerad juridisk person eller en del av en sådan juridisk person.

     Besiktningsorganet ska genom bedömning som utförs av Mätteknikcentralens ackrediteringsenhet eller något annat ackrediteringsorgan som omfattas av ackrediteringsorganens avtal om ömsesidigt erkännande av besiktningsorgan visa att det uppfyller kraven enligt 1 mom.

     Besiktningsorganet ska till den myndighet som fattat beslutet om godkännande anmäla alla sådana förändringar som kan påverka uppfyllandet av de krav som nämns i 1 mom.

 

23 §

Besiktningsorganets uppgifter

     Ett besiktningsorgan ska utföra de uppgifter som krävs för att påvisa överensstämmelse med kraven i fråga om de energirelaterade produkter som avses i 2 § och genom vilka det säkerställs att produkterna uppfyller kraven i denna lag och i bestämmelser som utfärdats med stöd av den. (FFS 000/0000)

     Ett besiktningsorgan kan lägga ut delåtgärder när det gäller att utföra uppgifter som avses i denna paragraf på en underleverantör, om underleverantören uppfyller minimikraven enligt 22 §.

 

24 §

Utförande av besiktningsuppgifter

     Ett besiktningsorgan ska utföra besiktningsuppgifterna med iakttagande av god besiktningspraxis.

     Besiktningsorganet ska följa utvecklingen av bestämmelser och standarder inom sitt område.

     Besiktningsorganet ska samverka med andra organ inom sitt område på det sätt som det är nödvändigt för att säkerställa att rutinerna är enhetliga.

     Vid fullgörandet av sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i denna lag ska besiktningsorganet följa bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (FFS 13/2003), förvaltningslagen (FFS 434/2003) och språklagen (FFS 423/2003).

 

25 §

Tillsyn över besiktningsorgan och återkallande av godkännande

     (FFS 000/0000) Miljöministeriet och arbets- och näringsministeriet utövar tillsyn över de besiktningsorgan som de har godkänt. Besiktningsorganen ska årligen lämna det ministerium som utövar tillsyn över organet i fråga en berättelse om sin verksamhet.

     Om ett besiktningsorgan inte uppfyller de krav som föreskrivs i 22 § eller inte följer de villkor som har ställts i det beslut som avses i 21 § eller annars handlar väsentligt i strid med gällande bestämmelser eller föreskrifter, ska det övervakande ministeriet ge besiktningsorganet en tillräckligt lång frist för att rätta till saken. Den som utövar tillsyn över besiktningsorganet ska återkalla sitt godkännande om organet inte har avhjälpt bristen inom utsatt tid.

     Miljöministeriet och arbets- och näringsministeriet ska anmäla de besiktningsorgan som det har godkänt samt återkallelser av godkännande till Europeiska kommissionen och till de övriga medlemsstaterna i Europeiska

unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

 

6 kap.
Tillsyn

 

26 §

Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen

     (FFS 000/0000) Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över efterlevnaden av denna lag ankommer på arbets- och näringsministeriet. I fråga om energirelaterade byggprodukter ankommer den högsta ledningen och styrningen dock på miljöministeriet.

 

27 §

Tillsynsmyndighet

     (FFS 000/0000) Säkerhetsteknikcentralen övervakar att de energirelaterade produkterna överensstämmer med denna lag och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

 

28 §

Säkerhetsteknikcentralens rätt att få uppgifter

     Säkerhetsteknikcentralen har rätt att få för tillsynen över efterlevnaden av denna lag nödvändiga uppgifter av tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller någon annan näringsidkare som har förpliktelser enligt denna lag.

 

29 §

Säkerhetsteknikcentralens inspektionsrätt

     Säkerhetsteknikcentralen har rätt att få tillträde till ett område eller till en lokal eller annat utrymme, om detta behövs med tanke på tillsynen enligt denna lag, att där utföra inspektioner och att vidta andra åtgärder som tillsynen kräver. Tillsynsåtgärderna kan dock utsträckas till sådana lokaler som är avsedda för boende endast om det finns anledning att misstänka att ett brott som avses i 34 kap. 1, 3, 7–9 eller 10 § eller 44 kap. 11 eller 12 § i strafflagen (FFS 39/1889) har begåtts.

 

30 §

Rätt att få en energirelaterad produkt för undersökning och provning

     (FFS 000/0000) Säkerhetsteknikcentralen har rätt att få en energirelaterad produkt för undersökning och provning, om det behövs med tanke på tillsynen över efterlevnaden av denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

     Säkerhetsteknikcentralen kan anlita utomstående sakkunniga vid undersökning och provning samt vid bedömning av överensstämmelse med kraven. Säkerhetsteknikcentralen ska ersätta en i 1 mom. avsedd energirelaterad produkt som tas för undersökning och provning enligt gängse pris, om tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren kräver det och om produkten inte strider mot denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.

     Om en energirelaterad produkt inte uppfyller kraven i denna lag eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den, får Säkerhetsteknikcentralen ålägga tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren att ersätta de direkta och nödvändiga kostnaderna för anskaffningen, undersökningen och provningen enligt gängse pris.

 

31 §

Krav som gäller utomstående sakkunniga

     Sakkunniga som utför undersökningar och provningar samt bedömningar av överensstämmelse med kraven för myndighetstillsynen enligt denna lag ska ha den sakkunskap och kompetens som behövs för dessa uppgifter. På sådana utomstående sakkunniga tillämpas vad som i förvaltningslagen bestäms om jäv för tjänsteman.

 

32 §

Säkerhetsteknikcentralens rätt att få uppgifter och utlämna sekretessbelagda uppgifter

     Utan hinder av sekretessen enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har Säkerhetsteknikcentralen rätt att av andra myndigheter få de uppgifter som behövs för tillsynen enligt denna lag.

     Utan hinder av sekretessen enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får Säkerhetsteknikcentralen lämna sådana sekretessbelagda uppgifter som den erhållit vid skötseln av sina uppgifter enligt denna lag till

     1) åklagaren, polisen och tullmyndigheten för förebyggande eller utredning av brott,

     2) miljövårds- och konsumentskyddsmyndigheterna om den handling som lämnas ut innehåller sådana uppgifter som myndigheten behöver för att utföra sina uppdrag,

     3) behöriga utländska myndigheter och internationella organ för uppfyllande av sådana förpliktelser som grundar sig på Europeiska unionens regelverk eller internationella avtal som är bindande för Finland. (FFS 000/0000)

 

33 §

Besiktningsorganens skyldighet att lämna uppgifter

     Utan hinder av sekretessen enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är besiktningsorganen skyldiga att

     1) ge andra besiktningsorgan som avses i denna lag de uppgifter som behövs för besiktningsorganens samarbete,

     2) ge Säkerhetsteknikcentralen sådana uppgifter som behövs för tillsynen.

 

34 §

Åtgärder när en energirelaterad produkt inte överensstämmer med kraven

     (FFS 000/0000) Om Säkerhetsteknikcentralen har anledning att misstänka eller konstaterar att en energirelaterad produkt eller dokumenten och uppgifterna om den inte överensstämmer med kraven i denna lag, har centralen rätt att

     1) tillfälligt eller permanent begränsa utsläppande på marknaden eller ibruktagande av den energirelaterade produkten,

     2) tillfälligt eller permanent förbjuda ibruktagande av den energirelaterade produkten och saluförande, försäljning eller annan överlåtelse av produkten,

     3) på det sätt som den bestämmer kräva att tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren avhjälper bristerna i den energirelaterade produkten så att produkten, dokumenten och de uppgifter som ges om den uppfyller de krav som ställs i denna lag och med stöd av den,

     4) bestämma att en energirelaterad produkt som innehas av tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren ska förstöras, i det fall att det förbud eller den begränsning som avses i 1―3 punkten inte kan anses vara en tillräcklig åtgärd; om det dock inte anses ändamålsenligt att den energirelaterade produkten förstörs, kan Säkerhetsteknikcentralen bestämma hur det annars ska förfaras med produkten.

     Tillverkaren, den auktoriserade representanten, importören eller näringsidkaren ska för Säkerhetsteknikcentralen inom den tid som den utsatt lägga fram en utredning om hur det åläggande som fogats till förbudet eller begränsningen enligt 1 mom. 1 och 2 punkten eller kravet enligt 1 mom. 3 punkten har verkställts.

     Om Säkerhetsteknikcentralen har anledning att misstänka att uppgifterna enligt 17 § i energimärken eller informationsblad inte överensstämmer med denna lag, ska centralen av den energirelaterade produktens tillverkare, dennes auktoriserade representant, importören eller näringsidkaren kräva en utredning om sanningsenligheten i nämnda uppgifter.

 

35 §

Handräckning

     Polisen och tullmyndigheten ska vid behov ge handräckning vid tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

 

7 kap.
Tvångsmedel och påföljder

 

36 §

Administrativa tvångsmedel

     Säkerhetsteknikcentralen kan förena ett förbud eller åläggande som den meddelat med stöd av denna lag med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande på det sätt som föreskrivs i viteslagen (FFS 1113/1990).

 

37 §

Straffbestämmelse

     (FFS 000/0000) Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

     1) släpper ut en energirelaterad produkt på marknaden eller tar i bruk en energirelaterad produkt i strid med bestämmelserna i 4, 6―9 § eller 16 § 1 mom.,

     2) bryter mot skyldigheten enligt 12—14 eller 17 §, 18 § 1 mom., 18 a, 19, 20 eller 24 §,

     3) bryter mot den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 28 eller 33 §,

     4) bryter mot ett förbud eller ett åläggande enligt 16 § 2 mom., 18 § 2 mom. eller 34 §,

     ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för brott mot lagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter dömas till böter. Bestämmelser om CE-märkningsförseelse finns i lagen om CE-märkningsförseelse (FFS 187/2010).

     Den som bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har fastställts med stöd av 34 § och förenats med vite, kan lämnas obestraffad för samma gärning.

 

8 kap.
Särskilda bestämmelser

 

38 §

Avgifter

     Avgifter enligt denna lag tas ut till staten enligt lagen om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992).

 

39 §

Sökande av ändring i ett ministeriums och Säkerhetsteknikcentralens beslut

     Ändring i ett beslut som ett ministerium eller Säkerhetsteknikcentralen har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär i enlighet med vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996). Beslutet ska iakttas trots att det överklagats, om inte besvärsinstansen beslutar något annat.

 

40 §

Sökande av ändring i ett besiktningsorgans beslut

     Ett besiktningsorgans beslut får inte överklagas genom besvär. I ett besiktningsorgans beslut om överensstämmelseintyg eller besiktningsintyg får rättelse sökas hos besiktningsorganet inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Anvisningar om hur man ska gå till väga när man yrkar på rättelse av beslutet ska fogas till beslutet.

     Ändring i ett beslut som ett besiktningsorgan har fattat i ett rättelseförfarande får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.

 

9 kap.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

 

41 §

Ikraftträdande

     Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.

     Bestämmelserna om energimärkning tillämpas inte på sådana energirelaterade produkter vars tillverkning har upphört och som släppts ut på marknaden innan Europeiska kommissionens rättsakt om energimärkning av produktgruppen i fråga ska börja tillämpas. Bestämmelserna om energimärkning tillämpas inte heller på sådana energirelaterade produkter som säljs begagnade. (FFS 000/0000)

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

42 §

Bestämmelse om upphävande

     Genom denna lag upphävs

     1) lagen av den 19 december 1997 om anordningars energieffektivitet (FFS 1241/1997) jämte ändringar, och

     2) Republikens presidents förordning av den 5 januari 1996 om genomförande av Europeiska gemenskapernas direktiv om luftburet buller från hushållsapparater (FFS 9/1996).

     Om det i någon annan lag eller i en förordning hänvisas till lagen om anordningars energieffektivitet, som gällde när denna lag trädde i kraft, ska den här lagen tillämpas i dess ställe.

 

43 §

Författningar som förblir i kraft

     Följande författningar som utfärdats med stöd av lagen om anordningars energieffektivitet förblir alltjämt i kraft:

     1) effektivitetskrav för värmepannor, Finlands byggbestämmelsesamling, D7, föreskrifter 1997,

     2) upphävd genom FFS 000/0000

     3) upphävd genom FFS 000/0000

     4) handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk (FFS 202/1996),

     5) handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska torktumlare för hushållsbruk (FFS 203/1996),

     6) handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/ torktumlare för hushållsbruk (FFS 895/1997),

     7) handels- och industriministeriets förordning om de uppgifter som skall ges vid energimärkning av lampor för hushållsbruk (FFS 859/2000),

     8) handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av diskmaskiner (FFS 1009/2000),

     9) handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska ugnar för hushåll (FFS 1052/2002),

     10) miljöministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk (FFS 1271/2002),

     11) handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska kylskåp, frysar och kombinationer av dessa för hushållsbruk (FFS 541/2004).

     På de apparater som avses i de författningar och föreskrifter som nämns i 1 mom. tillämpas vad som i denna lag och med stöd av den föreskrivs om produkterna. På de leverantörer som avses i nämnda författningar och föreskrifter tillämpas på motsvarande sätt det som i denna lag föreskrivs om tillverkaren, dennes auktoriserade representant, importören eller näringsidkaren.

 

RP 163/2008, EkUB 25/2008, MiUU 32/2008, RSv 206/2008.

 

 

Ikraftträdelsebestämmelse till FFS 000/000:

     Denna lag träder i kraft den 20 . Lagens 18 § 2 mom. och 18 a § tillämpas dock först från och med den 20 .

     Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

 

RP 109/2010


BILAGA 2. – Utkast till landskapsförordning om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter

 

 

L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G

om tillämpning i landskapet av bestämmelser om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter

 

1 §

Förordningens tillämpningsområde

     Följande riksförfattningar ska med de undantag som anges i denna förordning tillämpas i landskapet:

     1) Miljöministeriets föreskrifter av den 22 december 1997 om effektivitetskrav för värmepannor (Finlands byggbestämmelsesamling, del D7 med föreskrifter om VVS och energihushållning).

     2) Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk (FFS 202/1996).

     3) Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska torktumlare för hushållsbruk (FFS 203/1996).

     4) Handels- och industriministeriets beslut om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/torktumlare för hushållsbruk (FFS 895/1997).

     5) Förordningen om godkännande av besiktningsorgan som avses i lagen om anordningars energieffektivitet (FFS 1298/1997).

     6) Handels- och industriministeriets beslut om energimärkning av hushållsanordningar (FFS 1038/1998).

     7) Handels- och industriministeriets förordning om de uppgifter som skall ges vid energimärkning av lampor för hushållsbruk (FFS 859/2000).

     8) Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av diskmaskiner (FFS 1009/2000).

     9) Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska ugnar för hushåll (FFS 1052/2002).

     10) Miljöministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk (FFS 1271/2002).

     11) Handels- och industriministeriets förordning om uppgifter som skall lämnas vid energimärkning av elektriska kylskåp, frysar och kombinationer av dessa för hushållsbruk (FFS 541/2004).

     12) Statsrådets förordning om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (FFS 1/2009).

 

2 §

Ändring i författning

     Ändringar av de författningar som anges i första paragrafen ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.

 

3 §

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den



[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG, EGT L 285, 31.10.2009, s. 10.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU, EGT nr L 153, 18.6.2010, s. 1.