Hemställningsmotion 11/2002-2003

Näringsbeskattning av rederier

Landskapets ekonomiska ställning är svag. Landskapets inkomster understiger utgifterna. De åländska kommunernas ekonomi är synnerligen ansträngd. Den offentliga ekonomin bör i första hand saneras genom en minskning av landskapets utgifter. Detta kan dock inte ske i en handvändning. Landskapets och de åländska kommunernas ekonomi hotas  dessutom av att finska staten vägrar att subventionera sjöfartsnäringen. I den utsträckning subventioner beviljas näringen i t.ex. Sverige.

     Detta leder till den självklara följden att de åländska rederierna flaggar ut sina fartyg, bl.a. till Sverige, vilket medför minskade skatteinkomster för de åländska kommunerna. Självstyrelsen innebär att landskapet har ansvar inte bara rör sina utgifter utan också för sina inkomster. Inkomsterna behöver inte baseras enbart på det belopp som riket är skyldigt att betala till landskapet på basen av stadgarna i självstyrelselagen utan landskapet har också skyldighet att täcka sina utgifter med nyttjande av den rätt landskapet har att lagstifta om egna skatter. En sådan skatt utgör näringsskatten. Det s.k. skatteundantaget som Åland erhöll i samband med anslutningen till Europeiska unionen har lett till att landskapet blivit attraktivt som anlöpningshamn också för rederier som inte har några egentliga trafikmässiga behov av att anlöpa Åland med sina fartyg.

     Landskapets rätt att beskatta rederierna i form av näringsskatt oberoende av rederiernas hemort har redan fastställts genom landskapslagen om resandeavgift från år 1974. Landskapslagen om resandeavgift bygger på systemet att rederierna skall erlägga näringsskatt till landskapet baserat på till landskapet anlända inresande. Den utveckling som nu kan förutses, d.v.s. att rederierna anlöper åländsk hamn främst för att kunna använda sig av rätten till skattefri försäljning, medför att näringsskatten bör kunna påföras rederier också på andra grunder än antalet anlända inresande.

Sammanfattning

-    det kan inte förväntas att Finlands riksdag skulle ändra sin inställning till subventioner av passagerartrafiken

-    det är självklart att rederierna väljer den verksamhetsort som ger det bästa ekonomiska utfallet för rederierna

-    det är lagtingets skyldighet att skaffa landskapet de inkomster landskapets utgifter förutsätter, vilken skyldighet bör uppfyllas i första hand utan att belasta dem som bor på Åland med överhöga skatter.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

att Lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att landskapsstyrelsen utreder möjligheterna att i form av näringsskatt beskatta rederier som anlöper hamn på Åland också på andra grunder än antalet inresande till landskapet.