Hemställningsmotion 29/2003-2004

Investeringsstöd till lantbruket

Jordbruket på Åland har under de senaste tio åren ständigt försökt anpassa sig till den verklighet som gäller inom EU. Effektivisering och strukturrationalisering har varit vägledande för att bibehålla konkurrenskraften. Vi kan ändå nu konstatera att bland annat i Finland så stiger medelarealer och medelskördar mer än på Åland. Det krävs således att det åländska lantbruket har framtidstro och vågar investera för att utvecklas om det skall stå sig i den allt hårdare konkurrensen.

     För att det skall möjliggöras krävs det att nivåerna på investeringsstöden är på minst samma nivåer som i omkringliggande regioner. I oktober 2003 fastslogs riktlinjerna för det nya stödprogrammet som gäller på Åland och i Finland. Enligt det är de maximala stödnivåerna 70 % respektive 65 % för unga respektive övriga odlare inom produktionsgrenarna mjölk, nötkött och får. För övriga produktionsgrenar är maximala stödnivåer 60 respektive 50 % för unga respektive övriga odlare.

     I kapitelmotiveringarna för främjande av lantbruket i budgeten för år 2004 står bland annat följande att läsa: ”Landskapsstyrelsens övergripande mål är att skapa ett stabilt och konkurrenskraftigt lantbruk som utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt och som producerar säkra och högkvalitativa produkter. En ökad lönsamhet är avgörande för ett fortsatt bärkraftigt och hållbart lantbruk i framtiden. Landskapsstyrelsen gör i och med tillämpningen av det nya artikel 141 stödprogrammet till jordbruket en prioritering av investeringsstöden med mål att stimulera strukturanpassade investeringar som höjer konkurrenskraften inom jordbruket.”.

     Dessa målsättningar ställer vi undertecknade motionärer upp på till 100 %. Men det gäller också att gå från ord till handling. I bugeten för 2004 under moment 47.15.44 ”investeringsstöd till lantbruket” finns det 500 000 euro upptaget, samma storlek på anslaget som under år 2003. Detta trots att stödnivåerna nu är mycket högre, samt investeringsbenägenheten hos lantbrukarna nu också är avsevärt högre än tidigare. Vi kan således konstatera att det inte finns tillräckligt med anslag för investeringsstöd till lantbruket. En uppfattning som snabbt sprider sig hos den jordbrukande befolkningen, vilket är olyckligt nu när det behövs framtidstro i stället. Skall det åländska jordbruket behålla och helst utveckla sin konkurrenskraft måste dessa orosmoln snabbt skingras genom lämpliga åtgärder från landskapsstyrelsens sida.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

att Lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om att landskapet i brådskande ordning vidtar åtgärder i syfte att tillse att lantbrukets investeringar kan stödas i den omfattning som krävs för att utveckla näringens konkurrenskraft.