Hemställningsmotion 6/2006-2007

Lagtingsår: 2006-2007
Typ av dokument: Hemställningsmotion

Ladda ner Word-dokument

Ålands lagting

HEMSTÄLLNINGSMOTION nr 6/2006-2007

Lagtingsledamot

Datum

 

Anders Eriksson m. fl.

2007-03-15

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Förfarandet vid utnämning av landshövding på Åland

 

 

Bakgrund

I samband med att Nationernas Förbund mot ålänningarnas uttryckliga vilja tillerkände Finland suveräniteten över Ålandsöarna, ansågs utnämningen av landshövding på framtida autonoma Åland så pass viktig att en särskild skrivning om förfarandet intogs i den s.k. Ålandsöverenskommelsen av den 27 juni 1921 mellan Finland och Sverige.

     Enligt Ålandsöverenskommelsen, punkt 5 skall följande procedur tillämpas:

"Ålandsöarnas landshövding skall utnämnas av Finska republikens president i samråd med Ålands Landstings ordförande. I händelse överenskommelse dem emellan icke kan träffas skall republikens president till landshövding utse någon person inom en förteckning på fem kandidater föreslagna av Lagtinget, och vilka besitta nödvändiga förutsättningar för öarnas goda förvaltning och statens säkerhet."

     Ålandsöverenskommelsen fogades till Nationernas Förbunds beslut av den 24 juni 1921 och utnämningen av Ålands landshövding är därmed en del av det nationalitetsskydd som det internationella samfundet tillerkänt ålänningarna.

     Enligt paragraf 52 i självstyrelselagen utnämns landshövdingen i landskapet Åland av republikens president efter överenskommelse med lagtingets talman. Skulle samförstånd inte uppnås, skall presidenten utse landshövding bland fem personer som har föreslagits av lagtinget.

 

Förfarandet 1999

Fram till utnämningen av landshövding år 1999 hade den finska statsmakten hanterat proceduren i enlighet med Ålandsöverenskommelsens anda och mening. 1999 års tillsättande av landshövding föregicks av ett förfarande utan respekt för såväl Finlands internationella förpliktelser som självstyrelselagen. Utnämningsprocessen baserades nämligen huvudsakligen på finsk lagstiftning av lägre natur (länsstyrelseförordningen) och gav upphov till en situation där presidenten och lagtingets talman, i alla fall enligt justitieministeriets tolkning, var bundna till att vid utnämningen endast beakta personer som anmält sitt intresse till inrikesministeriet. Ministerierna införde med stöd av justitiekanslern i Finland även allmänna krav för tjänsten som bl.a. högre högskoleexamen och förmåga att förstå finska.

     Dåvarande president Martti Ahtisaari valde dock att ignorera de egna ministeriernas tolkning av lagstiftningen och utsåg landshövding Peter Lindbäck på förslag av dåvarande talman Ragnar Erlandsson. President Ahtisaari förhindrade därmed att Ålandsöverenskommelsen och självstyrelselagen kördes över.

 

Förfarandet 2007

Vid utnämningen av landshövding detta år har processen dessvärre i stort följt samma förfarande som för åtta år sedan. Inrikesministeriet har återigen utnämnt sig till beredande myndighet, krävt anmälan till tjänsten enbart till det egna registratorskontoret och uppställer allmänna behörighetsvillkor för den som skall utnämnas till landshövding på Åland.

     Självstyrelseorganen har alltså misslyckats med att övertyga berörda ministerier i Helsingfors om att utnämningen enbart skall ske utgående från stadgandena i självstyrelselagen. Likaså har landskapsregeringarna under de åtta år som förflutit sedan det första övertrampet konstaterades, misslyckats med att för lagtinget framlägga förslag till särbestämmelser om hur förfarandet skall regleras.

 

Motionens innehåll

Utgångspunkten bakom föreliggande motion är att Finlands president och lagtingets talman inte i sina diskussioner får vara bundna av bestämmelser som hierarkiskt sett är underställda självstyrelselagen. Likaså skall lagstiftningen vara entydig om att lagtinget utser sina fem kandidater enligt 52 § 2 mom. självstyrelselagen utan några andra utgångspunkter än att de uppställda personer anses besitta de nödvändiga förutsättningar som ämbetets skötsel förutsätter. Funktionen som åländsk landshövding avviker i väsentlig grad från motsvarande tjänster i Finland. Därmed bör bl.a. långvarig erfarenhet av självstyrelsepolitiska aspekter väga tungt i samband med utnämningen.

     Det naturliga vore att självstyrelselagens 52 § kompletterades med ett nytt moment samtidigt som den finska länsstyrelseförordningen ändrades sålunda att däri utsägs att utnämningen av landshövding på Åland sker i enlighet med förstnämnda lag.

 

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

 

att Lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att lagtinget ger självstyrelsepolitiska nämnden i uppdrag att i samråd med lagutskottet föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder beträffande talmannens och lagtingets förfarande i samband med utnämningen av landshövding på Åland.

 

 

Mariehamn den 15 mars 2007

 

 

Anders Eriksson

 

 

Brage Eklund