Hemställningsmotion 7/2009-2010
| | ||
Ålands lagting | HEMSTÄLLNINGSMOTION nr 7/2009-2010 | ||
Lagtingsledamot | Datum |
| |
Anders Eriksson | 2010-03-09 |
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
| Till Ålands lagting |
| |
| |||
| |||
| |||
|
Sjöräddningen
Sjöräddningsverksamheten inom Åland är en statlig behörighet och ansvaret ligger på Gränsbevakningsväsendet (Sjöbevakningen). Efter en nyligen genomförd omorganisation finns det i dag två sjöbevakningssektioner i Finland, den västra och den östra sektionen. Åland som tidigare var ett eget sjöbevakningsområde är i dag en del av den västra sektionen. Sjöbevakningen har i dag på Åland två bemannade stationer, i Mariehamn och på Kökar. Samarbetet med den lokala sjöbevakningen och lokala FBK-stationer fungerar mycket bra.
På grund av dålig logistik i hanteringen av nödsamtal kan ut alarmering fördröjas med 15 minuter eller mera och helt i onödan sätta människors liv i fara. Ålands Sjöräddningssällskap bekräftar att problemen är främst inom ut alarmeringen av Sällskapets enheter. De flesta sjöräddnings alarm kommer via 112 och Alarmcentralen och slussas vidare till MRCC-Åbo (Sjöräddningscentralen) som i sin tur alarmerar sjöbevakningens enheter via telefon till berörd station. Därefter alarmerar jourhavande de övriga frivilliga via SMS oftast via alarmcentralen. Sjöräddningssällskapet upplever också att larmen av någon anledning fördröjs eller till och med uteblir till den närmaste stationen och att orsaken till detta inte har gått att få från Sjöräddningscentralen i Åbo. De har trots upprepade möten och skrift växling inte fått veta vilka larmrutiner som Sjöräddningscentralen använder sig av, utan svaret är alltid att det är upp till den i Åbo placerade sjöräddningsledaren att avgöra vika båtar som skall alarmeras. MRCC har lovat att alltid försöka ha en svensktalande operatör på varje vakt. Det kan dock inte uteslutas att vissa språkproblem kan ha fördröjt eller förorsakat störningar i alarmeringen.
Även om alarmeringen under senaste år förbättrats, då ett antal mellanhänder tagits bort, bör förbättringar göras för att göra alarmeringen snabbare. Exempelvis kunde sjöräddnings-centralen skicka ut SMS-alarmen samtidig som jourhavande personal kontaktas och med rätt logistik skulle den närmaste båten alltid larmas först.
För att få detta att fungera behövs också god vilja från gränsbevakningsväsendet för att fastställa larmrutiner; hur och i vilken ordning enheterna skall alarmeras.
Med anledning av det ovanstående föreslår jag
att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen upptar förhandlingar med berörda riksmyndigheter så att onödiga fördröjningar av alarmeringen ut till Ålands sjöräddningssällskap rf. upphör med det snaraste.
Mariehamn den 09 mars 2010 | |
Anders Eriksson |
|