Lag- och kulturutskottets betänkande 10/2021-2022

	Ålands lagting	BETÄNKANDE nr 10/2021-2022
		Datum
	Lag- och kulturutskottet	2022-05-12
	Till Ålands lagting

Lag- och kulturutskottets betänkande

Republikens presidents framställning

till Ålands lagting om regeringens proposition till riksdagen om godkännande och sättande i kraft av Europarådets konvention om samproduktion av filmverk samt till lag till om europeiska konventionen om samproduktion av filmverk.

·      Republikens presidents framställning nr 4/2021-2022

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Republikens Presidents förslag. 1

Landskapsregeringens utlåtande. 1

Utskottets förslag. 3

Ärendets behandling. 3

Utskottets förslag. 3

 

 

Sammanfattning

 

Republikens Presidents förslag

 

Republikens presidents föreslår att Ålands lagting ger sitt bifall till att Europarådets konvention om samproduktion av filmverk samt till att lagen om europeiska konventionen om samproduktion av filmverk träder i kraft på Åland till de delar konventionerna faller inom landskapets behörighet.

 

Landskapsregeringens utlåtande

 

Landskapsregeringen konstaterar i sitt utlåtande att konventionens syfte är att genom olika åtgärder främja internationell gemenskap genom filmskapande. Genom samproduktioner möjliggörs utbyte och utveckling av kompetenser, samt större möjligheter till finansiering och distribution av filmverk. 

     Propositionens syfte är att inhämta riksdagens godkännande av i kraftsättandet av konventionen i Finland. Dessutom innehåller propositionen förslag om att både originalkonventionen och den reviderade versionen lyfts till lagnivå. Originalversionen har hittills stadgats genom förordning.

     I ett tidigare yttrande från landskapsregeringen från 2020 konstateras att Åland enligt 18 § 1 mom. 14 punkten i självstyrelselagen har behörighet att avgöra kulturfrågor. Det innebär att i den nu reviderade konventionen även landskapsregeringen ska stå som myndighet på den lista som varje nation åläggs att sända till Europarådets generalsekretariat enligt konventionens Artikel 5. Detta under förutsättning att Ålands lagting godkänner ett i kraftsättande av konventionen på Åland. Utlåtandet år 2020 till ministeriet var i övrigt positivt på ett generellt plan till en revidering och utvidgning av filmkonventionen.

     Den ursprungliga konventionen om samproduktion av filmverk från 1992 har haft en stor betydelse för filmproduktion i Europa. Den har skapat en regleringsgrund för multilaterala samproduktioner och för samarbetet inom filmbranschen. Konventionen har inte bara främjat flera staters möjligheter att medverka i större produktioner, den har också bidragit till att stora, kostsamma produktioner har kunnat förverkligas.

     Stora förändringar har skett beträffande teknisk utveckling inom filmproduktionen varför Europarådet sett det nödvändigt att uppdatera konventionen. Till det viktigaste innehållet i konventionen hör finansieringen. Minimibidraget av en medverkande part i en samproduktion får inte understiga 5 procent och inte överstiga 80 procent av de totala produktionskostnaderna. Som en procentjämförelse nämner landskapsregeringen att produktionen av den nya filmen om Stormskärs Maja får en medfinansiering på cirka 7 procent från Åland (300 000 euro) Den sänkta minimigränsen för stöd är avsedd att underlätta för mindre parter att medverka till finansieringen i en multilateral produktion. En stats medverkan i en samproduktion kan inkludera såväl privat som offentlig finansiering.

     Alla stater som har godkänt konventionen ska på ett nationellt plan godkänna en planerad multilateral samproduktion innan den får status som officiell samproduktion. När parterna har godkänt den aktuella produktionen samma status som nationella produktioner och kan stödas med nationella filmmedel. I riket är det Finlands filmstiftelse som handhar sådana ansökningar, och på Åland - såvida lagtinget ger sitt bifall till den reviderade konvention – är det landskapsregeringen. Förutom nationellt stöd har en godkänd samproduktion – ”officiellt samproducerat filmverk” som konventionen benämner ett sådant verk - möjlighet till stöd ur Europarådets fond Eurimages.

     Landskapsregeringen noterar att Ålands lagting av allt att döma inte hade tillfälle att behandla den ursprungliga konventionen när den trädde i kraft i riket 1995 och konventionen har inte gällt på Åland. I presidentens framställning är förslaget att lagtinget godkänner såväl lagen om ikraftträdande av den ursprungliga konventionen som den reviderade konventionen.

     Ur åländskt perspektiv har ett godkännande av konventionen om samproducerade filmverk inte någon direkt praktiskt konsekvens för närvarande. Detta eftersom det inte finns något filmbolag som har den kapacitet som enligt konventionen krävs för att ingå i multurlaterala produktioner. Däremot kan konstateras att antalet professionellt verksamma inom framför allt teknik, men även professionella skådespelare, sakta ökar i antal i landskapet. Det är därför inte omöjligt att det på lite längre sikt kan finnas ett etablerat bolag med tillräcklig kompetens för större internationella samarbeten. Hur en delfinansiering från den åländska privata sektorn kommer att utvecklas är dock osäker. Under de cirka tolv år sedan landskapets filmsatsning startade har den offentliga finansieringen dominerat.

     Landskapsregeringen har under beredningen av detta yttrande varit i kontakt med undervisnings- och kulturministeriet som konstaterar följande, i det fall lagtinget inte omfattar konventionen: ”Bestämmelser om konventionernas territoriella tillämpningsområde finns i artikel 19 i den europeiska konventionen och i artikel 21 i den reviderade konventionen. När den reviderade konventionen har godkänts i Finland, kan Finland avge en förklaring om konventionens territoriella tillämpningsområde och meddela att konventionen inte tillämpas i landskapet Åland. Förklaringen om det regionala tillämpningsområdet kan ändras när som helst senare.”

     Den sista meningen ovan medger en flexibilitet som även kan tillåter att Åland kan dra sig ur konventionen.

     Som nämndes har landskapsregeringen prioriterat en satsning på gästande filmproduktioner under drygt tio år, och särskilt under de senaste åren har satsningen tagit fart i och med anställandet av en filmkommissionär. Ett ikraftträdande av Europarådets konvention på Åland kan på sikt öka möjligheterna att stora internationella samproduktioner och kan därför ses som ett steg i utvecklingen av denna satsning.

     Det kan konstateras att man i Finland har gjort bedömningen att konventionen ska sättas i kraft genom lag. I övrigt förutsätter konventionen inga ändringar i statlig lagstiftning.

     I den åländska lagstiftningen nämner Finanslagen (ÅFS 2012:69) endast allmänna bestämmelser om budgetering och i 23 § en allmänt formulerad bestämmelse där det anges att landskapets tillgångar ska användas på ett sätt som är till nytta för samhället. Dock omfattar 23 § en förordningsfullmakt för att utfärda närmare bestämmelser om användningen av landskapets tillgångar genom landskapsförordning. Denna fullmakt har inte använts.

     Det finns inte heller någon explicit lag för filmunderstöd på Åland. Förutom finanslagen är 2 § 1 mom. i landskapslagen om Ålands kulturdelegation enligt vilken kulturdelegationen i enlighet med rambudget som fastställts av lagtinget och därtill hörande motiveringar för landskapets kultursektor samt i enlighet med landskapsregeringens kulturpolitiska riktlinjer och särskilda instruktioner ska fatta beslut i kulturfrågor. Vad gäller behörig myndighet har redan konstaterats ovan att den uppgiften hör till landskapsregeringen med stöd av landskapslagen (1975:58) om ärendenas handläggning i landskapsregeringen och vidare kan kulturdelegationen handlägga kulturfrågor med stöd av 2 § i LL om kulturdelegation.  Landskapsregeringens anser att strävan bör vara att reglera filmstödet i lag på motsvarande sätt som i den statliga lagstiftningen.

     Med dessa synpunkter anser landskapsregeringen att lagtinget kan godkänna att konventionen sätts i kraft i landskapet.

Utskottets förslag

 

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att förslaget i presidentens framställning är att lagtinget godkänner såväl lagen om ikraftträdande av den ursprungliga konventionen som den reviderade konventionen. Frågan om hur tillägg till fördrag till vilka lagtingets bifall inte inhämtats tidigare ska behandlas har varit föremål för diskussionen i samband med lagtingets behandling av det s.k. ESK-fördraget samt det fakultativa protokollet till tortyrkonventionen. Utskottet konstaterar att problematiken inte är identisk eftersom ursprungskonventionen i detta fall faller under gällande självstyrelselag men enligt utskottets mening kan förfarandet tjäna som modell för alla fördrag till vilka lagtingets samtycke inte tidigare har inhämtats.

     Likaså konstateras med tillfredsställelse att undervisnings- och kulturministeriet uttalat att om lagtinget inte ger sitt samtycke kan Finland, när konventionen har godkänts, avge en förklaring om konventionens territoriella tillämpningsområde och meddela att konventionen inte tillämpas i landskapet Åland. Utskottet finner det positivt att ministeriet inte ser det som vare sig omöjligt eller exceptionellt att ett undantag görs från en konventions territoriella tillämpningsområde.

     Utskottet föreslår att lagtinget ger det begärda bifallet.

 

 

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 2 maj 2022 inbegärt lag- och kulturutskottets yttrande i ärendet.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Rainer Juslin, vice ordförande Jan Salmèn, ledamöterna Annette Bergbo, Liz Mattsson, Marcus Måtar och Mika Nordberg samt ersättaren Gyrid Högman.

 

 

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget ger det begärda bifallet.

__________________

 

 

Mariehamn den 12 maj 2022
Ordförande	Rainer Juslin
Sekreterare	Susanne Eriksson