Lagförslag 1/2025-2026

		LAGFÖRSLAG nr 1/2025-2026
		Datum
		2025-10-30
	Till Ålands lagting

Utvidgning av högkostnadsskydd och avgiftsfria tjänster

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår en ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård. Förslaget innebär en utvidgning av högkostnadsskydd och avgiftsfria tjänster tillhandhållna av Ålands hälso- och sjukvård.

     Lagändringarna är en del av de kompensatoriska åtgärder som landskapsregeringen hänvisade till i lagförslaget om avskaffandet av sjukdomskostnadsavdraget vid kommunalbeskattning från och med den 1 januari 2025.[1]

Tillsammans med höjt grundavdrag och ett höjt minimibelopp för personligt bruk för klienter med långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg utgör lagändringarna en samlad paketlösning som syftar till att uppväga effekterna av att sjukdomskostnadsavdraget avskaffats.

     Lagförslaget omfattar ett antal olika ändringar. Gränsen för högkostnadsskyddet föreslås sänkas från 475 euro till 450 euro per år. Genom att höja inkomstgränsen till 21 000 euro utvidgas det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet (125 euro) till avsevärt större del av låg- och medelinkomsttagarna. Det skulle enligt exempelberäkningar på basen av 2025 års beskattning för en ensamstående person bosatt i Mariehamn, tillhörande den evangelisk-lutherska församlingen, född 1962, med endast avdrag som görs med automatik av skatteförvaltningen, betyda att pensionen kan uppgå till cirka 26 339 euro per år eller löneinkomsten till 24 788 euro per år. Vidare kommer enligt förslaget personer i gruppen 75 år och äldre inte längre på basen av ålder att omfattas av något separat högkostnadsskydd, men 75 % av dem som tidigare uppnådde det högkostnadsskyddet bedöms komma i åtnjutande av det föreslagna högkostnadsskyddet om 125 euro med inkomstgränsen om 21 000 euro. Det kan noteras att medelförvärvsinkomsterna för gruppen 75+ inte är generellt låga. För barn och ungdomar bibehålls ett separat högkostnadsskydd om 100 euro, med höjd åldersgräns från 20 till 21 år. För avgiftsfrihet inom primärvården höjs åldersgränsen från 20 år till 21 år och för avgiftsfrihet inom tandvården höjs åldersgränsen från 19 år till 21 år. Sammantaget får barn och ungdomar enligt förslaget bättre avgiftsvillkor och därmed avlastas föräldrarna ekonomiskt. Vidare har unga vuxna genomgående låga förvärvsinkomster och kan därmed i hög grad förväntas falla in under det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet med en inkomstgräns om 21 000 euro. Avgiftsfrihet för receptförnyelse utan besök förs in i lagen och kommer till exempel långtidssjuka och särskilt äldre med många läkemedelsbehandlingar till godo. Det föreslås också att personer som vid vårdtillfället har ett gällande beslut om beviljat utkomststöd inte betalar någon patientavgift.

     Avsikten är att lagförslaget ska behandlas i samband med Ålands budget för år 2026 på ett sådant sätt att den föreslagna landskapslagen på grunder som anges i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen kan sättas i kraft redan den 1 januari 2026.

__________________

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Bakgrund. 3

2. Nuläge. 3

3. Förslag. 4

4. Överväganden rörande förslagen om högkostnadsskydd och avgiftsfria tjänster 5

5. Förslagets konsekvenser 9

5.1 Allmänt 9

5.2 Ekonomiska konsekvenser 9

5.3 Konsekvenser för myndigheterna. 9

5.4 Konsekvenser för barn och unga. 10

5.5 Jämställdhetskonsekvenser 10

5.6 Konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. 10

6. Lagstiftningsbehörighet 10

7. Lagstiftningsordningen. 11

8. Beredning. 12

Detaljmotivering. 12

Landskapslag om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård  12

Lagtext 16

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård  16

Parallelltexter 20

 

 

Allmän motivering

 

1. Bakgrund

 

Ålands lagting beslutade den 30 september 2024 att genom ändring av kommunalskattelagen (2011:119) för landskapet Åland avskaffa sjukdomskostnadsavdraget vid kommunalbeskattning från och med den 1 januari 2025.[2] I lagförslaget uttrycker Ålands landskapsregering att ”[l]andskapsregeringen utreder för närvarande vilka åtgärder inom socialvården samt hälso- och sjukvården som mest ändamålsenligt skulle uppväga effekterna av att sjukdomskostnadsavdraget avskaffas, och kommer att återkomma med separata lagförslag om kompensatoriska åtgärder.”

     I enlighet med ovan är syftet med detta lagförslag att genom ändringar av bestämmelserna om Ålands hälso- och sjukvårds (ÅHS) högkostnadsskydd och vissa patientavgifter i landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård uppväga effekterna av att sjukdomskostnadsavdraget avskaffas till den del effekterna gäller ÅHS' patientavgifter. Ett vidare syfte är att justera högkostnadsskydden och patientavgifterna utgående från de erfarenheter ÅHS har samt från administrativa och it-tekniska aspekter. En förenkling av avgiftssystemet görs på de punkter det bedöms vara ändamålsenligt i proportion till effekterna. Vissa otydligheter rörande avgifter klargörs i förslaget. Landskapsregeringen har till grund för lagförslaget låtit utreda högkostnadsskydd och avgiftsfrihet inom Ålands hälso- och sjukvård, se ”Översyn av ÅHS högkostnadsskydd och patientavgifter” (härefter översynsrapporten).[3]

 

2. Nuläge

 

De nu gällande bestämmelserna om högkostnadsskydden för ÅHS' patientavgifter i landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård trädde i kraft 2017.

     Avsikten med högkostnadsskydden är att de ska skydda patienten från alltför höga utgifter för hälso- och sjukvård. Den som under kalenderåret har nått gränsen för ett högkostnadsskydd är befriad från att därefter betala ytterligare sådana avgifter som ingår i skyddet under resten av året. I högkostnadsskydden ingår patientavgifter för öppenvård eller kortvarig institutionsvård. Följande avgifter ingår inte i högkostnadsskydden om inte landskapsregeringen beslutar annat:

     1) avgifter för uteblivna besök,

     2) avgifter för grovrengöring, service och transport av hjälpmedel,

     3) avgifter för intyg och utlåtanden,

     4) avgifter för individuell träning eller självträning i sal efter program, samt

     5) avgifter för gruppbesök inom livsstilsmottagningen, rehabiliterings- och fysiatrikliniken och motsvarande verksamhet.

     Utgångspunkten har varit att gränsen för högkostnadsskyddet är 475 euro per kalenderår. För överskådlighetens skulle benämns detta högkostnadsskydd fortsättningsvis högkostnadsskydd A. Högkostnadsskyddet är dock:

     1) 125 euro för de som vid den senaste beskattningen hade sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen under 14 000 euro (härefter högkostnadsskydd B),

     2) 100 euro för barn och ungdomar till och med det kalenderår de fyller 20 år (härefter högkostnadsskydd C), och

     3) 250 euro för de som under kalenderåret fyller 75 år eller mer samt för de som har beviljats sjukpension eller invalidpension på heltid samt för de som vid den senaste beskattningen hade sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen från 14 000 euro men under 16 000 euro (härefter högkostnadsskydd D).

     Om en person under kalenderåret har betalat patientavgifter till ett högre belopp än vad som anges ovan har han eller hon rätt att få tillbaka den överstigande delen. Om krav på återbetalning inte har ställts före utgången av kalenderåret efter det år då högkostnadsskyddet uppnåddes går personen miste om sin rätt till återbetalning. Om det på grund av en myndighets eller ett försäkringsbolags beslut eller på grund av en ändringsansökan blir klart först efter uppföljningsåret om avgifterna omfattas av högkostnadsskyddet eller inte, ska kravet på återbetalning ställas inom ett år från det beslutet har meddelats eller beslut med anledning av besvär har vunnit laga kraft. Landskapsregeringen kan besluta att de i detta kapitels andra stycke uppräknade avgifterna ska ingå i högkostnadsskyddet. Ett sådant beslut finns gällande C-intyg (utlåtande om handikappförmåner).

     Bestämmelser om de enskilda patientavgifterna finns i handbok för patientavgifter för ÅHS (härefter handboken om patientavgifter) som Ålands landskapsregering i enlighet med 17 § i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård senast fastställde den 16 maj 2025, gällande från den 1 juni 2025.

 

3. Förslag

 

3.1 Avgiftsfrihet

 

Landskapsregeringen föreslår för det första att bestämmelserna om avgiftsfria tjänster utvidgas (3 §). Avgiftsfrihet för receptförnyelse utan besök förs in i lagen. All tandvård och besök på primärvårdskliniken för personer under 21 år blir avgiftsfri förutom vad gäller föreskrivna läkemedel samt avgift för intyg och kopior. Åldersgränsen för avgiftsfriheten för all tandvård föreslås höjas till 21 år, från dagens gräns om 19 år. Åldersgränsen för avgiftsfrihet inom primärvården föreslås höjas från 20 år till 21 år. Avgiftsfriheten gäller dock inte föreskrivna läkemedel och avgift för intyg och kopior. Bestämmelser om avgiftsfrihet för tandvård och inom primärvården för barn och unga har funnits i handboken om patientavgifter och förs enligt förslaget in i lagen med justerade åldersgränser. Avgiftsfrihet föreslås för besök för hepatit B- och C-patienterna för uppföljning/behandling av dessa infektioner. Vård till personer som använder livsuppehållande respirator, uppehälle när de får institutionsvård inom hälso- och sjukvården samt transport i anslutning till vården föreslås bli avgiftsfria. Det förs in i lagen att den screening som genomförs enligt lagen om hälso- och sjukvård är avgiftsfri. Vidare ingår i förslaget att personer som erhåller grundläggande utkomststöd enligt gällande beslut befrias från patientavgift (10 §).

 

3.2 Högkostnadsskyddet

 

För det andra föreslår landskapsregeringen att antalet högkostnadsskydd minskas från fyra till tre (4 §), ovan benämnda högkostnadsskydd A, B och C. Gränsen för högkostnadsskydd A föreslås sänkas från 475 euro till 450 euro per år. Högkostnadsskydd B föreslås vara 125 euro och kommer att omfatta avsevärt flera personer än tidigare, eftersom den angivna inkomstgränsen höjs. De som vid den senaste beskattningen hade sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen under 21 000 euro omfattas av högkostnadsskydd B. Högkostnadsskydd C för barn och ungdomar föreslås bibehållas, men åldersgränsen höjs från 20 år till 21 år. Därmed är högkostnadsskyddet i fråga 100 euro för barn och ungdomar under 21 år, gällande till och med det kalenderår personen fyller 21 år.

     Möjligheten till återbetalning begränsas (4 §). Detta innebär att rätten att få tillbaka den överstigande delen avskaffas för en person som under kalenderåret har betalat patientavgifter till ett högre belopp än vad som anges enligt beviljat högkostnadsskydd, utom i vissa specifika fall, till exempel om det på grund av en myndighets eller ett försäkringsbolags beslut blir klart först efter uppföljningsåret om avgifterna omfattas av högkostnadsskyddet eller inte.

     Förslaget innebär också att avgiften per besök för gruppbesök kommer att räknas in i högkostnadsskyddet (4 §). Avgiften gäller gruppbesök inom livsstilsmottagningen, medicinkliniken (smärtskola, artrosskola, träning i bassäng, hjärtgrupp, träning efter radiusfraktur) och motsvarande verksamhet.

 

3.3 Förändring vad gäller långvarig institutionsvård

 

Landskapsregeringen föreslår också att beloppet som patienten alltid måste ha till sitt förfogande efter att ha erlagt avgift för långvarig institutionsvård (långvårdsavgiften) höjs från 97 euro till 150 euro i lagtexten (5 § 2 och 3 mom.). Beloppet 97 euro har dock (enligt 5 § 5 mom.) indexjusterats vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindex, varför beloppet 2025 är 122 euro. Höjningen till 150 euro och anpassade indexjusteringar gör att detta belopp rörande långvårdsavgift framledes ligger på samma nivå som motsvarande belopp för klienter i långvarig institutionsvård enligt 16 § i landskapslagen (2022:91) om klientavgifter inom socialvården.

 

3.4 Rätt att få uppgifter

 

Därtill föreslår landskapsregeringen att landskapsmyndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården är skyldiga att på ÅHS' begäran avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och utredningar om patientens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som är nödvändiga vid bestämmandet av högkostnadsskydd och patientavgifter (8b §).

 

3.5 Avslutande kommentar

 

Ovannämnda förslag ska innebära direkt minskade kostnader för avgifter för enskilda patienter och utgöra kompensatoriska effekter för avskaffandet av sjukkostnadsavdraget. De olika förslagen på förändrade högkostnadsskydd och patientavgifter har som nämnts utretts och kostnadsuppskattats. Kostnaderna för förändringarna av högkostnadsskydden och de avgiftsfria tjänsterna, uppskattas till runt 300 000 euro netto per år, vilket även är baserat på förväntad minskad administration.

     Landskapsregeringens mål är att de föreslagna ändringarna av högkostnadsskydd och avgiftsfria tjänster ska träda i kraft den 1 januari 2026. Den grundläggande systematiken för högkostnadsskydden är enligt lagstiftningen att de gäller kalenderårsvis, vilket betyder att vid varje årsskifte inleds en ny avgiftsperiod och en patient behöver åter uppnå kostnadstaket för att uppnå avgiftsfrihet för resten av året.

 

4. Överväganden och rörande förslagen om högkostnadsskydd och avgiftsfria tjänster

 

Då antalet högkostnadsskydd minskas från fyra till tre (ovan benämnda högkostnadsskydd A, B och C) blir regelverket för högkostnadsskydd mer överblickbart och kan i förlängningen motverka en ökad administration och underlätta hantering såväl i fråga om manuell hantering som i fråga om IT-lösningar. Ett mer överblickbart regelverk kan tydligare kommuniceras till patienterna som därmed får bättre möjlighet att agera utefter sina personliga situationer. Förutom när det gäller åldersrelaterade högkostnadsskydd måste patienten själv göra en ansökan till ÅHS.

     Högkostnadsskydd och avgiftsfria tjänster är kommunicerande kärl. Avgiftsfria tjänster har till exempel en dämpande inverkan på hur snabbt ett högkostnadsskydd nås. Vad gäller bestämmelserna om avgiftsfria tjänster (3 §) förs avgiftsfriheten för receptförnyelse utan besök in i lagen. Avskaffandet av avgiften gäller alla patienter i olika socioekonomiska klasser, men torde gynna särskilt långvarigt sjuka och äldre som har fler receptbelagda läkemedel. Den ekonomiska effekten beräknas till 90 000 euro i minskade erhållna patientavgifter.

     Vidare föreslår landskapsregeringen att åldersgränsen för all tandvård förutom vad gäller föreskrivna läkemedel samt avgift för intyg och kopior höjs från 19 år till 21 år. Detta betyder att cirka 450 potentiella patienter kommer i åtnjutande av dessa avgiftsfria tjänster. Alla i den ifrågavarande åldersgruppen nyttjar dock inte den offentliga tandvården. Vidare höjs åldersgränsen för de avgiftsfria besöken för barn och unga inom primärvården från 20 år till 21 år. Den ekonomiska effekten beräknas till 35 000 euro i minskade erhållna patientavgifter.

     Dessutom föreslås avgiftsfrihet för att vård till personer som använder livsuppehållande respirator, uppehälle när de får institutionsvård inom hälso- och sjukvården samt transport i anslutning till vården. En sådan lagbestämmelse har funnits en tid i riket, men saknats i åländsk lagstiftning. Den föreslagna bestämmelsen gör att en otydlighet i lagstiftningen försvinner och torde inte medföra ökade kostnader av någon betydelse.

     Vidare föreslås avgiftsfrihet för undersökning och vård av övervakningspliktiga smittsamma sjukdomarna hepatit B och hepatit C. Antalet besök per år är cirka 5-10 stycken. En avgiftsfrihet stöder besöksmotivationen och uppföljning av dessa sjukdomar är viktig för individen, men också med tanke på spridningsrisken. Den ekonomiska effekten beräknas till mindre än 1 000 euro i minskade erhållna patientavgifter.

     Det föreslås också att personer som vid vårdtillfället kan uppvisa att de har ett gällande beslut om beviljat grundläggande utkomststöd inte betalar någon patientavgift om det aktuella vårdtillfället infaller under tidsperioden för beviljat utkomststöd (10 §). Den ekonomiska effekten beräknas till cirka 2 000 euro i minskade erhållna patientavgifter.

     Vad gäller högkostnadsskydd har nivån för högkostnadsskydd A (475 euro/år) varit densamma sedan den 1 januari 2017. Avgiftstakets relativa värde har genom inflationen minskat vilket i sig kan anses kompensatoriskt. ÅSUB anger på basen av konsumentprisindex (KPI) att ett penningvärde om 475 euro i januari 2017 motsvarar 585,57 euro i januari 2025.

     År 2023 uppnådde 1 257 personer högkostnadsskyddet. I medeltal 1 136 personer uppnådde högkostnadsskyddet de senaste sex åren 2018–2023. Av dessa nådde 1 005 personer eller 80 % avgiftstaket före november och 252 personer eller 20 % under november och december.

     Om högkostnadsskyddet bibehållits på nuvarande nivå skulle det ha inneburit en form av kompensation i sig i och med att högkostnadsskyddet inte inflationsjusterats. Eventuella justeringar av enskilda avgifter inverkar på om man når avgiftstaket snabbare eller mer långsamt. I grunden är det den enskildes behov av vård som styr vilka avgifter man betalar. Behovet av vård kan variera mellan åren, men besöksstatistiken från år 2023 visar att av det totala antalet mottagningsbesök gjordes sådana besök av 28 procent av gruppen 75 år och äldre, medan den befolkningsgruppen utgjorde 11,8 procent av befolkningen. Kvinnornas andel av mottagningsbesöken var 55 procent medan männens var 45 procent. ÅHS' statistik över mottagningsbesök enligt ålder visar dock alla besök det vill säga även besök gjorda av personer som inte är bosatta på Åland och därför bör man läsa dessa relationstal med en viss försiktighet. En tydlig trend som dock kan utläsas är att gruppen 75 år och äldre gör fler mottagningsbesök på ÅHS än andra åldersgrupper i befolkningen. En faktor som även påverkar detta är att den arbetsföra befolkningen har tillgång till företagshälsovård och till viss del i samband med det även tillgång till sjukvård.

     Medel- och höginkomsttagare har haft ekonomisk nytta av sjukdomskostnadsavdraget. En kompensation för det avskaffade sjukdomskostnadsavdraget för dessa inkomstgrupper är att sänka avgiftstaket i högkostnadsskydd A för alla som inte kommer i åtnjutande av det inkomstrelaterade höginkomstskyddet B.

     En sänkning av avgiftstaket till 450 euro, det vill säga en sänkning med 25 euro, innebär att fler uppnår högkostnadsskyddet och detta tidigare under året. År 2023 uppnådde 1 257 personer avgiftstaket på 475 euro. Av dessa uppnåddes taket av 1 005 personer före november och 252 personer under november och december. I medeltal har cirka 1 140 personer uppnått avgiftstaket åren 2018–2023.

     Sänkning av avgiftstaket till 450 euro innebär en uppskattad kostnad om cirka 28 500 euro (1 140 x -25 euro). Därtill skulle ett antal som idag inte når upp till avgiftstaket komma i åtnjutande av det sänkta avgiftstaket. Justeringar av enskilda avgifter eller avskaffandet av avgifter inverkar givetvis på hur snabbt man når avgiftstaket. Landskapsregeringen gör bedömningen att den ekonomiska konsekvensen innebär en minskning av erhållna patientavgifter med cirka 30 000 euro.

     Förslaget innebär att högkostnadsskyddet fortsättningsvis är 100 euro för barn och ungdomar, men åldersgränsen höjs från 20 år till 21 år. Skyddet gäller därmed till och med det kalenderår personen fyller 21 år. Antalet ungdomar år 2023 i åldrarna 0–20 år var 6 798. Antalet barn och ungdomar som årligen uppnått högkostnadsskyddet har varit cirka 900. Det betyder att 13,2 % av befolkningen i åldern 0–20 år uppnådde högkostnadsskyddet. Den höjda åldersgränsen om 21 år medför att ytterligare ett antal personer förväntas uppnå högkostnadsskyddet för barn och ungdomar.[4] Utöver höjningen av åldersgränsen för högkostnadsskyddet för barn och unga, innebär förslaget som nämnts ovan även i övrigt mer förmånliga villkor för barn och ungdomar, eftersom åldersgränsen för avgiftsfrihet inom primärvården höjs från 20 år till 21 år och avgiftsfrihet inom tandvården gäller tills ungdomen fyllt 21 år i stället för 19 år. Dessutom avser landskapsregeringen besluta att åldersgränsen för dygnsavgiften (35 euro) för kortvarig vård av barn och ungdomar höjs från 20 år till 21 år. Avgiften gäller t.o.m. det kalenderår patienten fyller 21 år. Efter uppnått högkostnadsskydd är vården på avdelningen avgiftsfri. Kostnadsinverkan rörande de förändrade villkoren för barn och ungdomar är svårbedömbar, men kan som helhet bedömas medföra minskade intäkter.[5] Sammantaget gör landskapsregeringen bedömningen att barn och ungdomar enligt förslaget får bättre avgiftsvillkor och därmed avlastas föräldrarna ekonomiskt.

     De som tidigare uppnått högkostnadsskydd D om 250 euro baserat på sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen från 14 000 euro men under 16 000 euro, föreslås inkluderas i högkostnadsskydd B med det lägre avgiftstaket om 125 euro. Antalet som uppnått högkostnadsskydd D på denna grund har varit cirka 70 personer de senaste åren. Detta skulle betyda 8 750 euro i minskade erhållna avgifter (70 x -125 euro).

     Enligt förslaget skulle högkostnadsskyddet gälla för dem som efter avdrag har en sammanlagd i statsbeskattningen beskattningsbar förvärvs- och kapitalinkomst om 21 000 euro. Det skulle enligt exempelberäkningar på basen av 2025 års beskattning för en ensamstående person bosatt i Mariehamn, tillhörande den evangelisk-lutherska församlingen, född 1962, med endast avdrag som görs med automatik av skatteförvaltningen, betyda att pensionen kan uppgå till cirka 26 339 euro per år eller löneinkomsten till 24 788 euro per år.

     Enligt förslaget skulle personer i gruppen 75 år och äldre inte längre på basen av ålder omfattas av något separat högkostnadsskydd, utan de ska kunna omfattas av högkostnadsskydd A eller B, om de faller inom dessa kriterier. År 2023 uppnådde 1 613 personer som var 75 år eller äldre högkostnadsskydd D. Åren 2018–2023 uppnådde i medeltal 1 611 personer som var 75 år eller äldre högkostnadsskydd D. År 2023 var antalet 75 år eller äldre enligt befolkningsstatistiken 3 607. Det betyder att en relativ andel om 45,2 % av gruppen 75 år och äldre uppnådde högkostnadsskydd D. Antagandet är att 1 620 personer i åldersgruppen 75 år och äldre använder sig av sjukvård så att de uppnår avgiftstaket om 250 euro/år och av dessa antas 75 % på basen av inkomstgränsen komma i åtnjutande av nya högkostnadsskydd B. Det skulle betyda att 1 215 personer skulle betala 125 euro i avgifter i stället för 250 euro, vilket betyder att patientavgifterna skulle minska med 151 875 euro (1 215 x -125 euro). Kostnaden är således 152 000 euro i minskade erhållna patientavgifter.

     Fler kommer i åtnjutande av det föreslagna högkostnadsskydd B jämfört med nuvarande högkostnadsskydd D, eftersom inkomstgränsen höjs till en sammanlagd i statsbeskattningen beskattningsbar förvärvs- och kapitalinkomst om 21 000 euro. På basen av 2023 års siffror kom cirka 370 personer inklusive sjukpensionärerna i åtnjutande av de inkomstrelaterade högkostnadsskydden, det vill säga hade sammanlagda beskattningsbara förvärvs- och kapitalinkomster inkomster under 16 000 euro.

     På basen av 2023 år fastställda beskattning hade 9 267 skattskyldiga (dödsbon inräknade) en medelförvärvsinkomst under 24 999 euro. Det kan noteras att barn och ungdomar ingår i gruppen. Antalet barn och ungdomar i dessa inkomstgrupper är cirka 2 500–3 000. För 2 169 skattskyldiga låg motsvarande medelförvärvsinkomst i spannet 25 000–29 999 euro. Antagandet är att en höjning av inkomstgränsen i det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet skulle betyda att cirka 250 personer fler skulle ha rätt till högkostnadsskyddet. Skulle alla dessa tidigare ha uppnått högkostnadsskyddet på 475 euro skulle det innebära minskade erhållna patientavgifter med 87 500 euro. Det råder dock osäkerhet gällande hur många fler som får rätt till högkostnadsskyddet och hur många som de facto behöver vårdtjänster i den omfattningen att det blir aktuellt med högkostnadsskydd. Högkostnadsskyddet ska sökas av den enskilde och en femtedel av de som når upp till högkostnadsskydden gör det i november-december vilket betyder att effekten på patientavgifterna inte är så stor för den gruppen. Landskapsregeringen beräknar kostnadsinverkan till cirka 88 000 euro i minskade erhållna patientavgifter.

     År 2023 fanns enligt FPA 368 personer med sjukpension på Åland. Medelpensionen var 6 133,68 euro per år. Sjukpensionärerna är inräknade i ovanstående beräkningar om hur många som uppnår högkostnadsskydd B.

     En höjning av det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet till 21 000 euro sammanlagd vid statsbeskattningen beskattningsbar förvärvs- och kapitalinkomst innebär en förbättrad riktad insats till de ekonomiskt mest utsatta. Administrativt kräver inkomstrelaterade högkostnadsskydd mer resurser men färre högkostnadsskydd och färre regler motverkar i förlängningen behoven av resurser genom att rutiner och IT-stöd kan utvecklas till att bli mer effektiva. Administrationen det vill säga processerna för hantering av högkostnadsskydden behöver parallellt utvecklas. Sammantaget gör landskapsregeringen bedömningen att de förändrade högkostnadsskydden minskar erhållna patientavgifter med 250 000 euro.

     Förslaget inkluderar ändringen att avgiften per besök för gruppbesök räknas in i högkostnadsskyddet. Avgiften är idag 10 euro per besök. Avgiften gäller gruppbesök inom livsstilsmottagningen, medicinkliniken (smärtskola, artrosskola, träning i bassäng, hjärtgrupp, träning efter radiusfraktur) och motsvarande verksamhet. Avgiften ska ingå i högkostnadsskyddet eftersom många behöver komma och träna under en längre tid för att komma igång och till exempel två träningstillfällen per vecka blir kostsamt. Den ekonomiska effekten beräknas vara obetydlig.

     Slutligen föreslås det att beloppet som patienten alltid måste ha till sitt förfogande efter att ha erlagt avgift för långvarig institutionsvård (långvårdsavgiften) höjs från 97 euro till 150 euro i lagtexten. Beloppet 97 euro har dock indexjusterats vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindex, varför det gällande beloppet år 2025 är 122 euro. Syftet med höjningen till 150 euro och anpassade indexjusteringar är att detta belopp rörande långvårdsavgift framledes ska ligga på samma nivå som motsvarande belopp för klienter i långvarig institutionsvård enligt 16 § i landskapslagen om klientavgifter inom socialvården. Kostnadseffekten för ändringen är obetydlig.

 

5. Förslagets konsekvenser

 

5.1 Allmänt

 

Förslaget minskar antalet högkostnadsskydd från fyra till tre vilket gör regleringarna om högkostnadsskydden mer överblickbara för patienter. Ett färre antal högkostnadsskydd möjliggör mindre omfattande it-tekniska stöd och underlättar den administrativa hanteringen. I förslaget beaktas därtill ÅHS' erfarenheter beträffande vissa avgifters styrningseffekter.

 

5.2 Ekonomiska konsekvenser

 

Avsikten med lagförslaget är att kompensera enskilda för bortfallet av sjukdomskostnadsavdraget till den del sjukdomskostnadsavdraget gällde patientavgifter till ÅHS. Förslagen innebär en uppskattad minskad nettointäkt för ÅHS för patientavgifter med cirka 300 000 euro. Detta uppskattas för det första på basen av samtliga patientavgifter, inkluderat avgiftsjusteringar som landskapsregeringen har beslutat om eller avser besluta om, såsom en viss höjning (planerad från den 1 januari 2026) av avgifterna för telefonbesök inom specialsjukvården och för akuta besök (inom 24 timmar från första kontakt) inom den somatiska specialistsjukvården.[6] Vidare bedömer landskapsregeringen att minskad administration kommer att bidra till att den minskade nettointäkten kan uppskattas till runt 300 000 euro. I och med att ÅHS enligt förslaget kommer att få möjlighet att trots sekretessbestämmelser och utan avgift inhämta uppgifter som behövs för att fastställa enskildas rätt till högkostnadsskydd innebär det framtida möjligheter för ÅHS att utveckla och optimera administrationen och IT- hanteringen av högkostnadsskydd.

     Målet för ÅHS är också att samordna översynen av patientavgifterna med översynen av övriga avgifter inom ÅHS. Nya avgifter är gällande från den 1 juni 2025 och har beaktat både 2023 års och 2024 års bokslut för ÅHS.[7]

     Landskapsregeringen kompenserar ÅHS för intäktsbortfallet genom ett särskilt anslag i Ålands budget för 2026.

 

5.3 Konsekvenser för myndigheterna

 

Förslagen får inte ekonomiska konsekvenser för ÅHS eftersom landskapsregeringen i budget kompenserar för intäktsminskningen. Myndigheten får däremot rätt att trots sekretessbestämmelser och utan avgift att från olika myndigheter, privata och offentliga samfund inhämta uppgifter som behövs för att fastställa enskildas rätt till högkostnadsskydd. Rättigheten lägger grunden för att ÅHS ska kunna optimera administrationen av högkostnadsskydd med tanke på använda personal- och it-resurser.

 

5.4 Konsekvenser för barn och unga

 

Förslaget innebär som nämnts förbättrade och mer förmånliga villkor för barn och ungdomar på ett antal punkter. Högkostnadsskyddet om 100 euro för barn och ungdomar bibehålls , men åldersgränsen höjs från 20 år till 21 år. Åldersgränsen för avgiftsfrihet inom primärvården höjs från 20 år till 21 år och avgiftsfrihet inom tandvården gäller tills ungdomen fyllt 21 år i stället för 19 år. Dessutom avser landskapsregeringen besluta att åldersgränsen för dygnsavgiften (35 euro) för kortvarig vård av barn och ungdomar höjs från 20 år till 21 år. Efter uppnått högkostnadsskydd är vården på avdelningen avgiftsfri.

     Sammantaget får barn och ungdomar enligt förslaget bättre avgiftsvillkor och därmed avlastas föräldrarna ekonomiskt.

     Vidare kan det noteras att unga vuxna genomgående har låga förvärvsinkomster och därmed i hög grad kan förväntas falla in under det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet med en inkomstgräns om 21 000 euro (när de inte längre faller in under det separata högkostnadsskyddet för barn och unga).[8]

 

5.5 Jämställdhetskonsekvenser

 

Äldre använder i högre grad offentliga vårdtjänster än den arbetsföra befolkningen. Kvinnor använder generellt i högre grad offentliga vårdtjänster än män. En sänkning av det allmänna högkostnadsskyddet från 475 euro till 450 euro kommer jämställt alla till godo.

 

5.6 Konsekvenser för de grundläggande och mänskliga rättigheterna

 

Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga hälsovårds- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster samt främja befolkningens hälsa. Det allmänna skall också stödja familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt. Lagförslaget avskaffar vissa avgifter, höjer åldersgränser för barn och unga samtidigt som det inkomstprövade högkostnadsskyddet riktas till de ekonomiskt mest utsatta på ett likabehandlande och jämlikt sätt. Lagförslaget främjar därmed den enskildes ekonomiska möjligheter att tillförsäkra sig tillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster vilket befrämjar befolkningens hälsa och de grundläggande rättigheterna.

     Konkret gynnas särskilt de ekonomiskt svagaste av att gränsen för det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet om 125 euro höjs från tidigare gränser på 14 000 (125 euro i högkostnadsskydd) och 16 000 euro (250 euro i högkostnadsskydd) till 21 000 euro i vid statsbeskattningen sammanlagd beskattningsbar förvärvs- och kapitalinkomst. Avskaffandet av avgiften för receptförnyelse utan besök som förs in i lagen gynnar till exempel långtidssjuka och särskilt äldre med många läkemedelsbehandlingar. Dock kan det noteras att medelförvärvsinkomsterna för gruppen 75+ inte är generellt låga.[9]

 

6. Lagstiftningsbehörighet

 

Enligt 18 § 12 punkten självstyrelselag (1991:71) för Åland har landskapet behörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som föreskrivs i 27 § 24, 29 och 30 punkterna. Till rikets behörighet hör enligt 27 § 24 och 29 punkterna administrativa ingrepp i den personliga friheten, smittsamma sjukdomar hos människor, kastrering och sterilisering, avbrytande av havandeskap, konstbefruktning och rättsmedicinska undersökningar samt 30 punkten behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården, apoteksväsendet, mediciner och produkter av läkemedelstyp, narkotiska ämnen samt framställning av gifter och fastställande av deras användningsändamål.

     Enligt 18 § 1 punkten i självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om myndigheter som lyder under landskapsregeringen.

     Riket har enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen behörighet i fråga om stiftande av grundlag och avvikelse från grundlag. I föreliggande landskapslag ingår stadganden som griper in i vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna. Regleringen av avgifter inom hälso- och sjukvården påverkar jämlikheten inför lagen och rätten till social trygghet. I 81 § 2 mom. Finlands grundlag ställs ett krav att bestämmelser om avgifter samt de allmänna grunderna för storleken av avgifter för de statliga myndigheternas tjänsteåtgärder, tjänster och övriga verksamhet utfärdas genom lag. Enligt 18 § 5 punkten självstyrelselagen har landskapet behörighet att lagstifta om grunderna för avgifter till landskapet. Enligt 44 § 3 mom. samma lag ankommer det på lagtinget att lagstifta om grunderna för avgifter som uppbärs inom landskapsförvaltningen. Bestämmelserna innebär att landskapet måste reglera grunderna om avgifter i lag.

     I 17 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård föreskrivs att landskapsregeringen beslutar, i enlighet med landskapslagen om grunderna för avgifter till ÅHS, om patientavgifterna för de tjänster som ÅHS producerar. Styrelsen fattar beslut om andra avgifter och ersättningar för de varor och tjänster som ÅHS säljer. Beslutanderätten över prissättningen på varor och tjänster som ÅHS säljer kan av styrelsen delegeras till en tjänsteman. I landskapslagen om grunderna för avgifter till ÅHS, föreskrivs om grunderna för de patientavgifter som ÅHS tar ut. Lagen tillämpas inte på prissättningen av de varor och andra tjänster som ÅHS säljer.

     Landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård i den initiala versionen, liksom de ändringar som genomförts senare, har genomgått lagstiftningskontroll utgående från ovannämnda regelverk.[10]     Vidare inkluderar förslaget i nya 8b § bestämmelser om ÅHS' rätt att inhämta uppgifter från ett antal olika aktörer, inkluderat statliga myndigheter. Statsmyndigheternas organisation och verksamhet samt bank- och kreditväsendet utgör riksbehörighet enligt 27 § 3 punkten och 29 § 1 mom. 5 punkten i självstyrelselagen. Bestämmelserna i landskapslagens 8b § om bl.a. statliga myndigheters och penninginstituts skyldighet att lämna ut uppgifter överensstämmer med motsvarande föreskrifter i 14 a § i rikets lag om klientavgifter inom social- och hälsovården (FFS 734/1992) och kan jämlikt 19 § 3 mom. i självstyrelselagen intas i landskapslagen. Bestämmelserna i nya 8b § motsvarar de som finns i 31 § i landskapslagen om klientavgifter inom socialvården. Bestämmelserna i 31 § har genomgått lagstiftningskontroll utgående från nyss nämnda regelverk.[11]

 

7. Ikraftträdande

 

Enligt 20 § 3 mom. i självstyrelselagen kan lagtinget bemyndiga landskapsregeringen att bestämma att en lag helt eller delvis ska träda i kraft innan republikens president har fattat beslut om utövandet av sin vetorätt. Detta kan göras då ett anslag i landskapets budget förutsätter att en landskapslag stiftas och det finns särskilda skäl för att landskapslagen ska träda i kraft snabbt.

     Förslaget sammanhänger med landskapsregeringens förslag till Ålands budget för år 2026 och är avsett att behandlas tillsammans med den (se moment 84000 i budgetförslaget). Det är angeläget att de föreslagna förändringarna av högkostnadsskyddet och avgiftsfria tjänster kan börja tillämpas från början av kalenderåret så de kompensatoriska åtgärderna får effekt från tidigast möjliga tidpunkt.

     Den föreslagna lagen uppfyller därmed kraven för att lagen ska behandlas som en budgetlag.

 

8. Beredning

 

Ärendet har beretts vid lagberedningen i samarbete med social- och miljöavdelningen. Förslagen till förändringar angående såväl högkostnadsskydd som patientavgifter har överenskommits med ÅHS.

 

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård

 

3 § Avgiftsfria tjänster. I paragrafen föreslås en ändring i 1 mom. 2 punkten och momentet utökas även med punkterna 6-10.

     I 2 punkten stryks livmodersscreening då detta blir överflödigt, eftersom det i nya 10 punkten föreskrivs att screening enligt landskapslagen om hälso- och sjukvård är avgiftsfri.

     Punkt 6 rör receptförnyelse utan besök. Avskaffande av avgiften för receptförnyelse utan besök gäller alla patienter i olika socioekonomiska klasser.

     Punkt 7 rör all tandvård och besök på primärvårdskliniken för personer under 21 år. Den tandvården och de besöken föreslås bli avgiftsfria förutom vad gäller föreskrivna läkemedel samt avgift för intyg och kopior. Åldersgränsen för all tandvård förutom vad gäller föreskrivna läkemedel samt avgift för intyg och kopior höjs från 19 år till 21 år. Åldersgränsen för de avgiftsfria besöken för barn och unga inom primärvården höjs från 20 år till 21 år. Bestämmelser om avgiftsfrihet för tandvård och inom primärvården för barn och unga finns i handboken om patientavgifter med de nämnda åldersgränserna (19 respektive 20 år) och förs enligt förslaget in i lagen med en höjd åldersgräns om 21 år.

     Punkt 8 innebär att vård till personer som använder livsuppehållande respirator, uppehälle när de får institutionsvård inom hälso- och sjukvården samt transport i anslutning till vården, blir avgiftsfria.

     Punkt 9 innebär att undersökning och vård av övervakningspliktiga smittsamma sjukdomarna hepatit B och hepatit C blir avgiftsfria.

     Punkt 10 innebär att screening enligt 27 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård är avgiftsfri.

 

4 § Högkostnadsskydd. I 1 mom. räknas de avgifter upp som inte ingår i högkostnadsskyddet om inte landskapsregeringen beslutar annorlunda. Enligt förslaget ska avgift för läkarintyg C inte längre räknas in i högkostnadsskyddet, varför det fogas till listan i 1 mom. Ändringen görs så att avgiften per besök för gruppbesök räknas in i högkostnadsskyddet. Avgiften gäller gruppbesök inom livsstilsmottagningen, medicinkliniken (smärtskola, artrosskola, träning i bassäng, hjärtgrupp, träning efter radiusfraktur) och motsvarande verksamhet.

     Enligt 2 mom. föreslås att gränsen för högkostnadsskydd sänks från 475 euro till 450 euro per kalenderår. Dock är högkostnadsskyddet 125 euro för dem som vid den senaste beskattningen hade sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen under 21 000 euro. Gränsen för detta inkomstbaserade högkostnadsskydd höjs från 14 000 euro. ÅHS ger anvisningar om vad som ska uppvisas för att komma i åtnjutande av det inkomstrelaterade högkostnadsskyddet. För barn och ungdomar bibehålls ett separat högkostnadsskydd om 100 euro, dock höjs åldersgränsen från 20 år till 21 år, så att högkostnadsskyddet om 100 euro för barn och ungdomar blir gällande till och med det kalenderår personen fyller 21 år.

     Rätten till återbetalning begränsas. En person har endast i vissa begränsade fall rätt att få återbetalning av det överstigande beloppet om denne under kalenderåret har betalat patientavgifter till ett högre belopp än vad som anges ovan. Rätt till återbetalning föreligger om det på grund av en myndighets eller ett försäkringsbolags beslut eller på grund av en ändringsansökan blir klart först efter uppföljningsåret om avgifterna omfattas av högkostnadsskyddet eller inte. Personen ska ställa kravet på återbetalning inom ett år från det beslutet har meddelats eller beslut med anledning av besvär har vunnit laga kraft annars går personen miste om sin rätt till återbetalning.

 

5 § Långvarig institutionsvård. Avgiften för långvarig institutionsvård (långvårdsavgiften) fastställs enligt patientens betalningsförmåga. Avgiften får uppgå till högst ett belopp som motsvarar 85 procent av patientens månadsinkomst. Beloppen i 2 mom. justeras i lagtexten så att patienten till sitt förfogande alltid har minst 150 euro i månaden.

     I 3 mom. justeras beloppet då långvårdsavgiften uträknas på basis av makars sammanräknade månadsinkomst så att den som får institutionsvård alltid har till sitt förfogande minst 150 euro i månaden. Syftet med höjningen till 150 euro och anpassade indexjusteringar är bland annat att detta belopp rörande långvårdsavgift framledes ska ligga på samma nivå som motsvarande belopp för klienter i långvarig institutionsvård enligt 16 § i landskapslagen om klientavgifter inom socialvården. För att uppnå det syftet ändras också bestämmelserna om indexjustering i 5 mom.

 

8b § Rätt att få uppgifter. Paragrafen är en ny bestämmelse om ÅHS' rätt att få uppgifter, vilken behövs för att ÅHS ska kunna inhämta korrekta inkomstuppgifter för fastställande av högkostnadsskydd och patientavgifter. Motsvarande lagstiftning finns gällande klientavgifter inom socialvården.[12] Landskapsregeringens förslag innebär att landskapsmyndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården är skyldiga att på ÅHS' begäran avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och utredningar om personens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som är nödvändiga vid bestämmandet av högkostnadsskydd och patientavgifter. Det som föreskrivs ska också tillämpas på uppgifter och utredningar om personens makes eller sambos ekonomiska ställning, om avgiften bestäms eller har bestämts med stöd av 5 § utifrån makarnas eller sambornas sammanräknade inkomster. Den skyldighet som avses i gäller också penninginstitut, om ÅHS inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av de aktörer som avses och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som personen eller personens företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran ska framställas skriftligen till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare inom ÅHS är berättigad att fatta beslutet om att framställa begäran. Innan begäran framställs till penninginstitutet ska den vars uppgifter begärs underrättas om begäran.

     ÅHS beslutar om storleken på de inkomstbundna patientavgifterna för hälso- och sjukvårdstjänsterna och vissa högkostnadsskydd på basis av de inkomstuppgifter som klienten uppgett. ÅHS har därför enligt 1 mom. rätt att för beslut om avgiftens storlek och högkostnadsskydd få de uppgifter och utredningar om klientens ekonomiska ställning som är nödvändiga för att patientavgiftens storlek eller högkostnadsskyddet ska kunna fastställas.

     Enligt 1 mom. är landskapsmyndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården skyldiga att på kommunens begäran lämna uppgifter. Samtliga i bestämmelsen nämnda aktörer kan ha tillgång till aktuella uppgifter om patienten inkomster och förmögenhet. Uppgifterna ska överlämnas avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna. För att ÅHS ska kunna utföra en lagstadgad uppgift är det nödvändigt att få sekretessbelagda uppgifter i syfte att besluta om avgifternas storlek. Motsvarande bestämmelse finns i rikets lag om klientavgifter inom social- och hälsovården samt i landskapslagen om klientavgifter inom socialvården och tillämpas redan inom de områdena.

     ÅHS har ovan nämnda rätt att få uppgifter om ÅHS inte har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter av patienten eller patientens företrädare för bestämmande av avgiften. ÅHS får således utnyttja sin rätt att få information, om de uppgifter om inkomster och förmögenhet som patienten eller patientens företrädare lämnat är bristfälliga eller om det finns skäl att granska om de uppgifter som patienten eller patientens företrädare lämnat är korrekta.

     Enligt 2 mom. ska det som anges i 1 mom. också tillämpas på uppgifter och utredningar om patientens makes eller sambos ekonomiska ställning, om det av patienten tas ut en avgift för långvarig institutionsvård, långvarig familjevård eller avgift för hemservice och om avgiften bestäms på basis av makarnas eller sambornas sammanräknade inkomster. ÅHS rätt att få uppgifter sträcker sig inte till upplysningar om makens eller sambons inkomster och förmögenhet, om avgiften bestäms enbart på basis av patientens inkomster.

     I 3 mom. finns bestämmelser om lyftande av banksekretessen. Banken är skyldig att lämna ut uppgifter endast om ÅHS inte har fått tillräckliga uppgifter och utredningar av de aktörer som avses i 1 mom. för att avgiften ska kunna påföras och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som patienten eller patientens företrädare lämnat inte är tillräckliga eller tillförlitliga. Begäran om bankuppgifter är alltså ingen rutinmässig åtgärd, utan en exceptionell åtgärd. Begäran om bankuppgifter ska alltid framställas skriftligen. Dessutom kan beslut om begäran fattas endast av en tjänsteinnehavare. En koncentrering av begäran till vissa tjänsteinnehavare tryggar en likabehandling av patienterna.

 

9 § Avgift för uteblivet besök. Enligt paragrafen har landskapsregeringen rätt att besluta att en särskild avgift skall uppbäras av den som på förhand reserverat mottagningstid, men utan godtagbar orsak underlåtit att komma till mottagningen på den reserverade tiden. Avgiften kan uppbäras även i fråga om en tjänst som annars skulle vara avgiftsfri. Landskapsregeringen föreslår nya 2 och 3 mom. som rör villkoren för uppbärande av avgiften för uteblivet besök.

     Enligt 2 mom. får avgiften endast tas ut om uttaget av avgiften inte ska anses oskäligt och ÅHS i samband med bokningen har meddelat att en i denna paragraf avsedd avgift kan komma att tas ut samt gett anvisningar om att tiden eller platsen kan avbokas på förhand. Uppgifter om uttag av avgift samt om avbokning av tid eller plats ska lämnas så att klienten tillräckligt väl förstår innehållet i dem. Avgift får inte tas ut av en patient under 18 år.

     Vad som föreskrivs i 2 mom. ska enligt 3 mom. också̊ tillämpas när ÅHS på en patients eller dennes företrädares initiativ har bokat en mottagningstid eller en kortvarig vårdplats eller boendeserviceplats för patienten. Härvid förutsätter uttaget av avgift dessutom att det avsedda meddelandet och anvisningarna lämnas skriftligen och att patienten eller dennes företrädare får en påminnelse om den bokade tiden eller platsen.

 

10 § Efterskänkande och nedsättning av avgift. Paragrafens 1 mom. ändras så att Ålands hälso- och sjukvård förpliktas att efterskänka eller nedsätta en avgift till den del förutsättningarna för patientens eller dennes familjs försörjning eller förverkligandet av patientens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut.

     Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. Enligt bestämmelsen betalar personer som vid vårdtillfället kan uppvisa att de har ett gällande beslut om beviljat utkomststöd inte någon patientavgift om det aktuella vårdtillfället infaller under tidsperioden för beviljat utkomststöd i enlighet med landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd (härefter utkomststödslagen). Bestämmelsen gäller grundläggande, kompletterande och förebyggande utkomststöd.

     Syftet med ovannämnda föreskrifter är att efterskänkande och nedsättning av avgift ska prioriteras i förhållande till utkomststöd enligt utkomststödslagen. Grundlagsutskottet har framhållit att en nedsättning av avgiften eller ett slopande av avgiften helt alltid ska vara primära åtgärder i förhållande till utkomststödet. Grundlagsutskottet har i flera utlåtanden (GrUU 39/1996, GrUU 8/1999 och GrUU 10/2009) konstaterat att personens ekonomiska ställning inte får vara ett hinder att få tjänster och att avgifterna inte får vara så höga att tjänsten ifråga blir ouppnåeliga för dem som behöver den. Grundlagsutskottet har även konstaterat att kundavgifterna inte får leda till inte får leda till att de som behöver tjänsterna blir tvungna att tillgripa stöd för sin oundgängliga försörjning enligt 19 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 10/2009 och GrUU 21/2016). Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd som beviljas i sista hand och syftet med det är att trygga en persons utkomst och främja möjligheterna att klara sig på egen hand. Med hjälp av utkomststödet tryggas den oundgängliga försörjning som en person behöver för ett människovärdigt liv. Utkomststödet som sista utväg bör därför stärkas i landskapslagen om grunderna för avgifter till ÅHS. I enlighet med förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland ska det fattas ett skriftligt beslut om att avgiften ska nedsättas eller efterskänkas. Ett beslut ska meddelas också när det innebär avslag på ansökan och åtföljas av anvisningar om hur man begär rättelse.

     Det är önskvärt att ÅHS informerar den aktuella personen om vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. före det första vårdbesöket, i samband med det första besöket eller senast när avgiften ska tas ut. Det är också önskvärt att även kommunala myndigheter som är berörda av ett enskilt ärende som faller in under föreskriften i 2 mom. i samband med ansökan om utkomstöd skulle informera klienten om förutsättningarna för efterskänkande av patientavgift enligt 2 mom.

 

13 § Sökande av ändring. I paragrafen uppdateras hänvisningen gällande begäran om rättelse till korrekt landskapslag. Den uppdaterade bestämmelsen hänvisar till 53 § i landskapslagen om hälso- och sjukvård.

 

Ikraftträdande. Avsikten är att lagen ska antas som en så kallad budgetlag, om vilket föreskrivs i 20 § 3 mom. självstyrelselagen. Landskapsregeringen avser att besluta om lagens ikraftträdande snarast efter lagtingets beslut eftersom det är angeläget i förhållande till lagens syfte att de åtgärder som lagen möjliggör genomförs från början av ett kalenderår. Avsikten är således att den förslagna lagen ska träda i kraft den 1 januari 2026.

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     ändras 3 § 1 mom. 2 punkten, 4 § 1-3 mom., 5 § 2, 3 och 5 mom., 10 § 1 mom., 13 § 1 mom. i landskapslagen (2007:23) om grunderna för avgifter till Ålands hälso- och sjukvård, av dessa 4 § 1 och 2 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2018/100 och 4 § 3 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2016/93, 5 § 2, 3 och 5 mom. sådana de lyder i landskapslagen 2011/82, samt

     fogas till lagens 3 § 1 mom. sådant det lyder i landskapslagen 2016/93 nya 6-10 punkter, en ny 8b §, till 9 § nya 2 och 3 mom., samt till 10 § ett nytt 2 mom., som följer:

 

 

3 §

Avgiftsfria tjänster

     Följande tjänster är avgiftsfria:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     2) skolhälsovård samt barn- och mödrahälsovård,

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     6) receptförnyelse utan besök,

     7) all tandvård och besök på primärvårdskliniken för personer under 21 år är avgiftsfri förutom vad gäller föreskrivna läkemedel samt avgift för intyg och kopior,

     8) vård till personer som använder livsuppehållande respirator, uppehälle när de får institutionsvård inom hälso- och sjukvården och transport i anslutning till vården,

     9) undersökning och vård av övervakningspliktiga smittsamma sjukdomarna hepatit B och hepatit C, samt

     10) screening enligt 27 § i landskapslagen (2011:114) om hälso- och sjukvård.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

4 §

Högkostnadsskydd

     Högkostnadsskyddet ska skydda patienten från alltför höga utgifter för hälso- och sjukvård. Den som under kalenderåret har nått gränsen för högkostnadsskyddet är befriad från att därefter betala ytterligare sådana avgifter som ingår i skyddet under resten av året. I högkostnadsskyddet ingår patientavgifter för öppenvård eller kortvarig institutionsvård. Följande avgifter ingår inte i högkostnadsskyddet om inte landskapsregeringen beslutar annat:

     1) avgifter för uteblivna besök,

     2) avgifter för grovrengöring, service och transport av hjälpmedel,

     3) avgifter för intyg och utlåtanden,

     4) avgifter för individuell träning eller självträning i sal efter program, samt

     5) avgift för läkarintyg C.

     Gränsen för högkostnadsskyddet är 450 euro per kalenderår. Gränsen för högkostnadsskydd är dock:

     1) 125 euro för de som vid den senaste beskattningen hade sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen under 21 000 euro,

     2) 100 euro för barn och ungdomar under 21 år till och med det kalenderår personen fyller 21 år.

     En person har rätt att få återbetalning av det överstigande beloppet om denne under kalenderåret har betalat patientavgifter till ett högre belopp än vad som anges ovan om det på grund av en myndighets eller ett försäkringsbolags beslut eller på grund av en ändringsansökan blir klart först efter uppföljningsåret om avgifterna omfattas av högkostnadsskyddet eller inte. Kravet på återbetalning ska ställas inom ett år från det beslutet har meddelats eller beslut med anledning av besvär har vunnit laga kraft annars går personen miste om sin rätt till återbetalning.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

5 §

Långvarig institutionsvård

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Avgiften för långvarig institutionsvård (långvårdsavgiften) fastställs enligt patientens betalningsförmåga. Avgiften får uppgå till högst ett belopp som motsvarar 85 procent av patientens månadsinkomst. Patienten måste dock alltid till sitt förfogande ha minst 150 euro i månaden.

     Om den som är i långvarig institutionsvård omedelbart innan institutionsvården inletts har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden och hans eller hennes månadsinkomst är större än makans eller makens månadsinkomst, fastställs långvårdsavgiften på basis av makarnas sammanräknade månadsinkomst. Avgiften får uppgå till högst ett belopp som motsvarar 42,5 procent av den sammanräknade månadsinkomsten. Den som får institutionsvård måste dock alltid till sitt förfogande ha minst 150 euro i månaden. Om båda makar som avses i detta moment är i långvarig institutionsvård fastställs avgiften enligt vad som anges i 2 mom.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Det minimibelopp i euro som avses i 2 och 3 mom. och som ska stå till en patients förfogande justeras första gången i januari 2026 och träder i kraft den 1 februari 2026. Därefter justeras beloppen 2027 och vartannat år efter 2027. Landskapsregeringen fastställer de indexjusterade beloppen. Beloppen justeras utifrån förändringen i arbetspensionsindex enligt 98 § lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006). Som grund används det poängtal för arbetspensionsindex som har fastställts för justeringsåret för tillämpning av 98 § lagen om pension för arbetstagare. De indexjusterade beloppen ska avrundas till närmaste euro. Landskapsregeringen fastställer från och med 2027 de indexjusterade beloppen senast den 15 december justeringsåret. De indexjusterade eurobeloppen träder i kraft den 1 februari året efter justeringsåret.

 

8b §

Rätt att få uppgifter

     Landskapets myndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården är skyldiga att på Ålands hälso- och sjukvårds begäran avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och utredningar om personens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som är nödvändiga vid bestämmandet av högkostnadsskydd och patientavgifter.

     Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på uppgifter och utredningar om personens makes eller sambos ekonomiska ställning, om avgiften bestäms eller har bestämts med stöd av 5 § utifrån makarnas eller de samboendes sammanräknade inkomster.

     Den skyldighet som avses i 1 och 2 mom. gäller också penninginstitut, om Ålands hälso- och sjukvård inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av de aktörer som avses i 1 mom. och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som personen eller personers företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran ska framställas skriftligen till penninginstitutet och en tjänsteinnehavare inom Ålands hälso- och sjukvård när berättigad att fatta beslutet om att framställa begäran. Innan begäran framställs till penninginstitutet ska den vars uppgifter begärs underrättas om begäran.

 

9 §

Avgift för uteblivet besök

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     Avgiften får emellertid tas ut endast om uttaget av avgiften inte ska anses oskäligt och Ålands hälso- och sjukvård i samband med bokningen har meddelat att en i denna paragraf avsedd avgift kan komma att tas ut samt gett anvisningar om att tiden eller platsen kan avbokas på förhand. Uppgifter om uttag av avgift samt om avbokning av tid och plats ska lämnas så att klienten tillräckligt väl förstår innehållet i dem. Avgift får inte tas ut hos en patient under 18 år.

     Vad som föreskrivs i 2 mom. ska också tillämpas när Ålands hälso- och sjukvård på en patients eller dennes företrädares initiativ har bokat en mottagningstid eller en kortvarig vårdplats eller boendeserviceplats för patienten. Härvid förutsätter uttaget av avgift dessutom att det i 2 mom. avsedda meddelandet och anvisningarna lämnas skriftligen och att patienten eller dennes företrädare får en påminnelse om den bokade tiden eller platsen

 

10 §

Efterskänkande och nedsättning av avgift

     Ålands hälso- och sjukvård ska besluta att en avgift ska efterskänkas eller nedsättas till den del förutsättningarna för patientens eller dennes familjs försörjning eller förverkligandet av patientens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. Myndigheten kan även besluta att en avgift skall efterskänkas eller nedsättas om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.

     Med gällande beslut om beviljat utkomststöd ska avgiftsfrihet tillämpas för det aktuella vårdtillfället om det infaller under tidsperioden för beviljat utkomststöd i enlighet med landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.

 

13 §

Sökande av ändring

     Ändring i ett beslut som fattats av en tjänsteinnehavare får inte sökas genom besvär. Om den betalningsskyldige är missnöjd med ett sådant beslut kan han eller hon begära rättelse av beslutet i enlighet med 53 i § landskapslagen om hälso- och sjukvård.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -  - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

__________________

 

     Lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att bestämma att denna lag helt eller delvis ska träda i kraft i den ordning som föreskrivs i 20 § 3 mom. i självstyrelselagen.

     Denna lag träder i kraft

 

__________________

 

 

Mariehamn den 30 oktober 2025
L a n t r å d	Katrin Sjögren
Föredragande minister	Arsim Zekaj

 

Parallelltexter

 

·       Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 1/2025-2026