Lagförslag 16/2025-2026
|
|
| ||
|
| LAGFÖRSLAG nr 16/2025-2026 | ||
|
| Datum |
| |
|
| 2026-04-29
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Ändringar i lagstiftningen om Ålands ombudsmannamyndighet
Huvudsakligt innehåll
I detta lagförslag föreslås ändringar i landskapslagen om ombudsmannamyndigheten och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Genom ändringarna genomförs direktiven (EU) 2024/1499 och (EU) 2024/1500, vilka gäller likabehandlingsorgan. Direktivens syfte är att skapa starkare ramar och stärka likabehandlingsorganens funktion för att förbättra deras effektivitet och garantera dess oberoende. Den till Ålands ombudsmannamyndighet hörande diskrimineringsombudsmannen är ett i direktiven avsett likabehandlingsorgan. En del ändringar föreslås även till följd av ändringsbehov som har uppmärksammats inom ombudsmannamyndighetens verksamhet och av lagtekniska skäl.
Landskapsregeringen föreslår att det i landskapslagen om ombudsmannamyndigheten ska tas in bestämmelser om den information som ombudsmannamyndigheten ger till dem som berörs av diskriminering och möjligheten att bistå den som blivit utsatt för diskriminering. Enligt förslaget ska bestämmelsen i ombudsmannalagen om ombudsmannamyndighetens uppgift att motverka och förhindra diskriminering på grund av kön utvidgas till att omfatta könsidentitet och könsuttryck. Ändringar föreslås i ombudsmannamyndighetens rätt att utföra inspektion och få information. Enligt lagförslaget ska en sekretessbrytande grund finnas i ombudsmannalagen. Därtill föreslås ändringar i lagen vad gäller myndighetens interna och externa arbete i form av samarbete, insamling av uppgifter, publicering av utlåtanden och upprättande av rapporter. Det föreslås också ändringar i ombudsmannalagen vad gäller myndighetens interna organisation, arbete och tillsynens oberoende. Förfarandet för utnämningen av myndighetschefen och myndighetschefens uppgifter ändras. Vidare föreslår landskapsregeringen att ombudsmannanämnden upphävs. Slutligen föreslås att en bestämmelse om hänvisningar infogas i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Direktiven ska införlivas i nationell lagstiftning senast den 19 juni 2026. Avsikten är att den föreslagna landskapslagen ska träda i kraft den. Paragraferna 10 §, 14 § och 15 § 5 mom. föreslås träda i kraft efter att lagen om tjänsteinnehavare har trätt i kraft.
INNEHÅLL
1.1 Direktiven om standarder för likabehandlingsorgan
1.2 Centrala bestämmelser i standarddirektiven
1.3 Nuläge och bedömning av nuläget
1.4 Bedömning av ändringsbehov till följd av direktiven
2. Landskapsregeringens förslag
3.1 Ekonomiska och administrativa verkningar
3.2 Jämställdhetskonsekvenser, konsekvenser för barn och konsekvenser för demokratiutvecklingen
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet
L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet
Allmän motivering
1. Bakgrund
1.1 Direktiven om standarder för likabehandlingsorgan
Kommissionen antog den 7 december 2022 ett paket om två förslag om direktiv om standarder för likabehandlingsorgan, COM(2022) 689 och COM(2022) 688. Avsikten var att stärka skyddet mot diskriminering genom att skapa starkare ramar i form av bindande standarder för likabehandlingsorganen. Förslagen motiverades med att det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaternas likabehandlingsorgan när det gäller deras mandat, befogenheter, ledarskap, oberoende, resurser, tillgänglighet och effektivitet, vilket i sin tur har påverkat graden av hur likabehandlings- och jämställdhetsdirektivens mål har uppfyllts. Kommissionen antog 2018 en rekommendation om standarder för jämlikhetsorgan, men i en rapport från 2021 framkom att de flesta av de problem som rekommendationen avsåg att åtgärda hade förblivit olösta och rekommendationen ansågs inte som tillräcklig.
Europaparlamentet och rådet antog den 7 och 14 maj 2024 två nya direktiv om standarder för likabehandlingsorgan i medlemsstaterna:
· rådets direktiv (EU) 2024/1499 om standarder för likabehandlingsorgan på området likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung, likabehandling i fråga om anställning och yrke oavsett personers religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuella läggning, likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster och om ändring av direktiven 2000/43/EG och 2004/113/EG och
· Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1500 om standarder för likabehandlingsorgan på området likabehandling av och lika möjligheter för kvinnor och män i fråga om anställning och yrke och om ändring av direktiv 2006/54/EG och 2010/41/EU (nedan gemensamt kallat standarddirektiven).
Syftet med standarddirektiven är att fastställa minimikrav för likabehandlingsorganens funktion för att förbättra deras effektivitet och garantera deras oberoende och på så sätt stärka tillämpningen av principen om likabehandling. På Åland är den till Ålands ombudsmannamyndighet hörande diskrimineringsombudsmannen ett i standarddirektiven avsett likabehandlingsorgan.
Direktivet (EU) 2024/1499 fastställer minimikrav för likabehandlingsorganens funktion i syfte att stärka likabehandling som följer av rådets direktiv 79/7/EEG[1], 2000/43/EG[2], 2000/78/EG[3] och 2004/113/EG[4]. På motsvarande sätt fastställer direktivet (EU) 2024/1500 standarder för likabehandlingsorgans funktion i syfte att stärka principen om likabehandling som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG[5] och 2010/41/EU[6]. Landskapsregeringen konstaterar att gällande direktivet 2010/41/EU har landskapet inte genomfört några ändringar i landskapets lagstiftning eftersom det har ansetts att direktivet faller inom rikets lagstiftningsbehörighet. I detta lagförslag kallas de på Åland genomförda direktiven gemensamt likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven.
Den rättsliga grunden är olika i de två standarddirektiven och återfinns i artikel 19.1 i EUF-fördraget[7] respektive 157.3 i EUF-fördraget. Målsättningen i direktiven är dock densamma och innehållsmässigt följer de två direktiven varandra. I lagförslaget behandlas därför standarddirektiven i huvudsak gemensamt.
Tidigare fanns bestämmelser om organ för främjande av likabehandling och jämställdhetsorgan i direktiven 2000/43/EG, 2004/113/EG, 2006/54/EG och 2010/41/EU, men dessa bestämmelser ska utgå. Hänvisningar till de organ för främjande av likabehandling som avses i de artiklarna eller kapitlen, anses som hänvisningar till de likabehandlingsorgan som avses i artikel 2.1 i standardirektiven.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 2.1 utse ett eller flera organ (likabehandlingsorgan) som ska utöva de befogenheter som fastställs i direktiven. Däremot påverkar standardsdirektiven inte enligt artikel 2.2 befogenheterna för arbetsinspektioner eller andra tillsynsorgan och arbetsmarknadsparternas rättigheter och befogenheter i enlighet med nationell rätt och praxis, inbegripet när det gäller kollektivavtal, samt representation och försvar i domstolsförfaranden.
Standarddirektiven är minimidirektiv och innehåller skyldigheter för medlemsstaterna. I vissa frågor ges medlemsstaterna viss valfrihet vid genomförandet. Genomförandet av direktiven får inte åberopas som skäl till att inskränka det skydd som för närvarande finns i medlemsstaterna.
Standarddirektiven måste införlivas i nationell lagstiftning senast den 19 juni 2026.
1.2 Centrala bestämmelser i standarddirektiven
1.2.1 Oberoende
I artikel 3 i standarddirektiven finns bestämmelse om likabehandlingsorganens oberoende. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att likabehandlingsorganen är oberoende och fria från yttre påverkan, och att de inte söker eller tar emot instruktioner från regeringen eller från någon annan offentlig eller privat enhet när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter. I linje med målen för standarddirektiven och inom den tillämpliga rättsliga ramen ska likabehandlingsorganen kunna förvalta sina egna finansiella och andra resurser och anta sina egna beslut om sin interna struktur, ansvarsskyldighet, personal och organisatoriska angelägenheter (artikel 3.1). Enligt skälen 17 och 18 kan likabehandlingsorgan som utövar den befogenhet som fastställs i detta direktiv ingå i ett ministerium eller en annan organisatorisk enhet, förutsatt att nödvändiga skyddsåtgärder finns på plats för att säkerställa att de utför sina uppgifter oberoende av politisk, finansiell, religiös eller annan påverkan.
I artikel 3.2 anges att medlemsstaterna ska fastställa transparenta förfaranden för urval, utnämning och entledigande av, samt för potentiella intressekonflikter bland, likabehandlingsorganens personal i beslutsfattande eller ledande ställning, och i förekommande fall ledamöter av styrelsen, i syfte att garantera deras kompetens och oberoende. Av skäl 17 och 18 framgår att anställda som befinner sig i beslutsfattande eller ledande ställning bör vara kvalificerade för tjänsten och utvalda genom ett öppet förfarande.
Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorganen inrättar en intern struktur som garanterar att de utövar sina befogenheter på ett oberoende och, när så är lämpligt, opartiskt sätt enligt artikel 3.3. Inom organ med flera mandat ska den interna strukturen garantera ett effektivt utövande av likabehandlingsmandatet (artikel 3.4).
1.2.2 Resurser
Enligt artikel 4 ska medlemsstaterna, i enlighet med sina nationella budgetprocesser, säkerställa att varje likabehandlingsorgan förses med de personella, tekniska och ekonomiska resurser som är nödvändiga för att de ska kunna genomföra alla sina uppgifter och utöva alla sina befogenheter effektivt, på grunder som anges i, och inom områden som omfattas av likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven. Enligt skälen 21 och 22 är det viktigt att tilldelningen av finansiella medel förblir stabil, planeras på flerårig basis och gör det möjligt att täcka kostnader som kan vara svåra att förutse, såsom till exempel ökat antal klagomål eller ökad användning av automatiserade system.
1.2.3 Ökad medvetenhet, förebyggande och främjande
Artikel 5 reglerar medlemsstaternas ansvar i att öka medvetenheten bland allmänheten om bland annat likabehandlingsorganen och deras tjänster. I artikel 5.2 föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att likabehandlingsorganen har befogenheter att vidta åtgärder för att förebygga diskriminering och främja likabehandling. Av artikeln framgår att vid åtgärder för att förebygga diskriminering och främja likabehandling kan likabehandlingsorganen beakta särskilda ogynnsamma situationer till följd av intersektionell diskriminering, vilket ska förstås som diskriminering på grund av en kombination av de grunder som skyddas av likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven.
Medlemsstaterna och likabehandlingsorgan ska beakta lämpliga kommunikationsverktyg och kommunikationsformat för varje målgrupp. De ska särskilt inrikta sig på grupper som kan ha svårt att få tillgång till information. Det kan till exempel röra sig om ålder, funktionsnedsättning eller bristande tillgång till onlineverktyg (artikel 5.3).
1.2.4 Bistånd till utsatta personer
Medlemsstaterna ska säkerställa att likabehandlingsorganen har förutsättningar att bistå de personer som varit utsatta för diskriminering. I artikel 6.1 finns definition på begreppet utsatt person.
Enligt artikel 6.2 ska likabehandlingsorganen kunna ta emot klagomål om diskriminering.
Artikel 6.3 innehåller närmare bestämmelser om vad likabehandlingsorganen ska informera om. Likabehandlingsorganen ska bistå alla utsatta personer, inledningsvis genom att informera dem om följande:
a) Den rättsliga ramen, inklusive genom rådgivning anpassad till deras specifika situation.
b) De tjänster som likabehandlingsorganen erbjuder och om tillhörande förfarandeaspekter.
c) Tillgängliga rättsmedel, inklusive möjligheten att driva målet inför domstolar.
d) Tillämpliga regler om konfidentialitet och om skyddet av personuppgifter.
e) Möjligheterna att få psykologiskt eller annat relevant stöd från andra organ eller organisationer.
Enligt artikel 6.4 ska likabehandlingsorganen inom rimlig tid underrätta de klagande om huruvida klagomålet kommer att avslutas eller om det finns skäl att gå vidare med det.
1.2.5 Alternativ tvistelösning
Artikel 7 innehåller bestämmelser om alternativ tvistelösning. Likabehandlingsorganen ska kunna erbjuda parter möjligheten att söka en alternativ tvistlösning. Denna process kan ledas av likabehandlingsorganet självt eller av en annan behörig enhet i enlighet med nationell rätt och praxis, varvid likabehandlingsorganet får lämna synpunkter till den enheten. Sådan alternativ tvistlösning kan ta sig olika former, såsom medling eller förlikning, i enlighet med nationell rätt och praxis. Avsaknaden av en lösning ska inte utgöra ett hinder för parterna att utöva sin rätt att agera i domstolsförfaranden (artikel 7.1).
Medlemsstaterna ska även säkerställa att det finns en tillräckligt lång preskriptionstid för att garantera att parterna i en tvist har tillgång till domstol, till exempel genom att tillfälligt upphäva preskriptionstiden medan parterna deltar i ett alternativt tvistlösningsförfarande (artikel 7.2).
1.2.6 Utredningar
Artikel 8.1 föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att likabehandlingsorganen har befogenhet att göra utredningar för att fastställa om principen om likabehandling har överträtts.
Enligt artikel 8.2 ska medlemsstaterna tillhandahålla en ram för genomförandet av dessa utredningar som gör det möjligt för likabehandlingsorganen att genomföra faktainsamling. Denna ram ska särskilt ge likabehandlingsorganen effektiv rätt att få tillgång till information och handlingar som behövs för att fastställa om det har förekommit diskriminering. Den ska också tillhandahålla likabehandlingsorganen lämpliga mekanismer för samarbete med relevanta offentliga organ i detta syfte.
Medlemsstaterna får även anförtro ett annat behörigt organ de befogenheter som avses i punkterna 1 och 2. Resultaten ska på begäran delges till likabehandlingsorganet (artikel 8.3).
Enligt artikel 8.4 får medlemsstaterna föreskriva att utredningar enligt artikel 8 och 9 varken får inledas eller fortsätta under samma tid det pågår ett domstolsförfarande.
1.2.7 Yttranden och beslut
Artikel 9 behandlar likabehandlingsorganets dokumentering av sin bedömning av klagomålet. Enligt artikel 9.1 ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorganen har befogenhet att tillhandahålla och dokumentera sin bedömning av ett ärende, inbegripet fastställandet av omständigheter och en motiverad slutsats om förekomsten av diskriminering. Medlemsstaterna ska avgöra om detta ska ske genom icke bindande yttranden eller bindande beslut.
Enligt artikel 9.2 ska när så är lämpligt både icke bindande yttranden och bindande beslut innehålla särskilda åtgärder för att avhjälpa konstaterade överträdelser av principen om likabehandling och förhindra upprepning. Medlemsstaterna ska fastställa lämpliga mekanismer för uppföljningen av icke bindande yttranden, såsom en skyldighet att återkoppla, och för verkställigheten av bindande beslut.
Enligt artikel 9.3 ska likabehandlingsorganen offentliggöra åtminstone en sammanfattning av de yttranden och beslut som de anser vara av särskild betydelse.
1.2.8 Rättstvist och rättssäkerhetsgarantier
I artikel 10.1 föreskrivs att ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorgan har rätt att agera i domstolsförfaranden om civil- och förvaltningsrättsliga frågor som rör genomförandet av principen om likabehandling, fastställd i likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven enligt punkterna 2–4 i denna artikel och i enlighet med nationell rätt och praxis i fråga om tillåtlighet av talan, inbegripet eventuella regler om krav på godkännande från den utsatta personen.
Enligt artikel 10.2 ska likabehandlingsorganets rätt att agera i domstolsförfaranden inbegripa rätten att lämna in yttranden till domstolen, i enlighet med nationell rätt och praxis.
Enligt artikel 10.3 ska likabehandlingsorganets rätt att agera i domstolsförfaranden också omfatta minst ett av följande:
a) Rätten att inleda domstolsförfaranden på en eller flera utsatta personers vägnar.
b) Rätten att delta i domstolsförfaranden till stöd för en eller flera utsatta personer.
c) Rätten att inleda ett domstolsförfarande i eget namn för att försvara allmänintresset.
Enligt artikel 10.4 ska likabehandlingsorganets rätt att agera i domstolsförfaranden inbegripa rätten att vara part i förfaranden för verkställighet eller rättslig prövning av bindande beslut, om likabehandlingsorgan har befogenhet att fatta sådana beslut i enlighet med artikel 9.1.
I artikel 11 föreskrivs om rättssäkerhetsgarantier. Medlemsstaterna ska säkerställa att berörda fysiska och juridiska personers rätt till försvar skyddas i de förfaranden som avses i artiklarna 6–10. De bindande beslut som avses i artikel 9 ska kunna bli föremål för rättslig prövning i enlighet med nationell rätt.
1.2.9 Tillgång på lika villkor och tillgänglighet
I artikel 12 finns bestämmelser om att medlemsstaterna ska garantera tillgång till likabehandlingsorganens tjänster och publikationer på lika villkor för alla och utan kostnad. Enligt artikel 12.2 ska likabehandlingsorganen garantera att det inte finns några hinder för att lämna in klagomål, till exempel genom möjligheten att ta emot klagomål muntligen, skriftligen och online. Medlemsstaterna ska säkerställa att likabehandlingsorganen tillhandahåller sina tjänster utan kostnad för klaganden (artikel 12.3). Artikel 13 föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa tillgängligheten för personer med funktionshinder och göra skäliga anpassningar för att garantera deras tillgång på lika villkor till likabehandlingsorganens tjänster och verksamhet.
1.2.10 Samarbete och samråd
Medlemsstaterna ska säkerställa att likabehandlingsorganen har lämpliga mekanismer för att inom sina respektive befogenheter samarbeta med bland annat andra likabehandlingsorgan inom samma medlemsstat och med relevanta offentliga och privata aktörer (artikel 14).
Medlemsstaterna ska även införa förfaranden för att säkerställa att regeringen och andra berörda offentliga myndigheter samråder med likabehandlingsorgan om lagstiftning, policy, förfaranden och program som rör de rättigheter och skyldigheter som följer av likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven (artikel 15.1).
Enligt artikel 15.2 ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorganen har rätt att i dessa frågor utfärda rekommendationer, offentliggöra rekommendationerna och begära uppföljning av sådana rekommendationer.
1.2.11 Data, rapporter, strategisk planering och rapportering
I artikel 16 finns närmare bestämmelser om insamling av data och tillgång till jämlikhetsdata, likabehandlingsorganens insamlingssätt, säkerställande av att likabehandlingsorganen kan göra oberoende undersökningar om diskriminering och få tillgång till statistik och tillåtande av utfärdande av rekommendationer om vilka data som ska samlas in.
Medlemsstaterna ska säkerställa att likabehandlingsorgan samlar in uppgifter om sin verksamhet, i syfte att utarbeta de rapporter som avses i artikel 17 b och c. Uppgifterna ska delas upp efter de grunder och områden som omfattas av likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven, i enlighet med de indikatorer som avses i artikel 18. De personuppgifter som samlas in ska anonymiseras eller, om detta inte är möjligt, pseudonymiseras (artikel 16.1).
Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att likabehandlingsorganen kan få tillgång till statistik om de rättigheter och skyldigheter som följer av ovan nämnda direktiv i enlighet med nationell rätt, när likabehandlingsorganen finner sådan statistik nödvändig för att göra en övergripande bedömning av diskrimineringssituationen i en medlemsstat och för att utarbeta de rapporter som avses i artikel 17 c (artikel 16.3).
Medlemsstaterna ska tillåta likabehandlingsorganen att utfärda rekommendationer om vilka data som ska samlas in med avseende på de rättigheter och skyldigheter som följer av ovan nämnda direktiven till offentliga och privata aktörer. Medlemsstaterna får också tillåta likabehandlingsorganen att ha en samordnande roll vid insamling av jämlikhetsdata (artikel 16.4).
Medlemsstaterna ska vidare enligt artikel 17 säkerställa att likabehandlingsorganen
a) antar ett arbetsprogram som anger deras prioriteringar och framtida verksamhet,
b) utarbetar och offentliggör årliga verksamhetsrapporter, som innefattar årsbudget och rapporter om personal och ekonomi, och
c) minst vart fjärde år offentliggör en eller flera rapporter med rekommendationer om situationen i sin medlemsstat när det gäller likabehandling och diskriminering, inklusive potentiella strukturella problem.
Enligt artikel 18.1 ska senast den 19 juni 2026 kommissionen genom en genomförandeakt upprätta en förteckning över gemensamma indikatorer för hur de likabehandlingsorgan som utsetts enligt detta direktiv fungerar. Kommissionen får vid utarbetandet av indikatorerna rådfråga Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska jämställdhetsinstitutet och nätverk av likabehandlingsorgan på unionsnivå. Indikatorerna ska omfatta likabehandlingsorganens mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser, oberoende funktion, tillgänglighet och effektivitet samt utvecklingen i deras mandat, befogenheter eller struktur, med säkerställande av att de uppgifter som samlas in på nationell nivå är jämförbara, objektiva och tillförlitliga. Indikatorerna ska inte användas för rangordning eller för att utfärda särskilda rekommendationer till enskilda medlemsstater.
Senast den 19 juni 2031, och därefter vart femte år, ska medlemsstaterna förse kommissionen med all relevant information om tillämpningen av standarddirektiven. Informationen ska åtminstone omfatta uppgifter on likabehandlingsorganens funktion och ska beakta de rapporter som utarbetats av likabehandlingsorganen i enlighet med artikel 17 b och c (artikel 18.2).
1.2.12 Behandling av personuppgifter
Enligt artikel 21.1 ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorganen endast får samla in och behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att fullgöra en uppgift enligt detta direktiv. Av skäl 47 och 48 framgår att all behandling av personuppgifter som utförs av likabehandlingsorgan bör utföras i enlighet i full överensstämmelse med dataskyddsförordningen[8]. Medlemsstaterna bör säkerställa att likabehandlingsorganen uppgifter på ett tydligt sätt fastställs i lag, i enlighet med dataskyddsförordningen.
Enligt artikel 21.2 ska medlemsstaterna säkerställa att lämpliga och särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen när likabehandlingsorganen behandlar de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i förordning (EU) 2016/679. När likabehandlingsorganen behandlar de särskilda kategorier av personuppgifter bör åtgärder för skydd exempelvis vara interna policyer och åtgärder för att säkerställa uppgiftsminimering (skäl 48 och 49).
1.3 Nuläge och bedömning av nuläget
1.3.1 Ålands ombudsmannamyndighet
Ålands ombudsmannamyndighet (nedan ombudsmannamyndigheten) bildades år 2014 när tjänster och personal från diskrimineringsombudsmannen, Ålands landskapsregerings kansliavdelning och social- och miljöavdelningen slogs samman till en ny myndighet. Sammanslagningen motiverades bland annat med att den samlade sakkunskapen som fanns hos ombudsmännen och konsumentrådgivaren effektivt togs tillvara genom att deras arbetsuppgifter koordinerades och koncentrerades. Den nya myndigheten hade ett gemensamt syfte i att verka till gagn för enskildes trygghet och välfärd. I förarbeten ansågs samordningen ha stöd i diskrimineringsdirektivet enligt vilket det organ som har till uppgift att främja likabehandling (i enlighet med direktivet) kunde utgöra en del av ett organ som på nationell nivå har till uppgift att främja likabehandling eller att tillvarata enskildas rättigheter (LF 26/2012–2013 kapitel huvudsakligt innehåll 3, 4.1).
Ombudsmannamyndighetens verksamhet och administration regleras i landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet (nedan ombudsmannalagen), som trädde i kraft den 1 september 2014. Ombudsmannalagen innehåller sex kapitel. Lagen innehåller bland annat bestämmelser om ombudsmannamyndighetens verksamhet indelat i de olika verksamhetsområdena, om administration och personal, om sakkunnigorgan och övriga bestämmelser.
Enligt 11 § ombudsmannalagen ska vid myndigheten antas en arbetsordning där närmare bestämmelser om organisationen kan utfärdas. Ombudsmannamyndigheten har en 10 juni 2025 antagen arbetsordning (ÅOM 2025/22).
I 1 § i ombudsmannalagen föreskrivs att Ålands ombudsmannamyndighet är en oberoende myndighet som är administrativt underställd landskapsregeringen.
Ombudsmannamyndighetens verksamhet omfattar flera olika områden. Ombudsmannamyndigheten ska inom landskapets behörighet:
· motverka och förhindra diskriminering och främja likabehandling och jämställdhet,
· verka för att trygga och främja barns ställning och rättigheter,
· verka för att trygga och främja klientens ställning och rättigheter inom socialvården,
· verka för trygga och främja av patientens ställning och rättigheter inom hälso- och sjukvården,
· ombudsmannamyndigheten är även tillsynsmyndighet för offentlig upphandling i landskapet och
· slutligen har myndigheten uppgifter som hänför sig till konsumentrådgivning.
Ombudsmannamyndighetens uppgifter skiljer sig åt beroende på vilket verksamhetsområde det rör sig om. Uppdraget sträcker sig från att påverka på ett allmänt plan till att utöva tillsyn. På myndigheten finns enligt arbetsordningen: diskriminerings- och barnombudsman, patient- och klientombudsman, konsumenträttsrådgivare och upphandlingsinspektör samt myndighetsjurist. För tydlighetens skull används dessa termer också i detta lagförslag.
I lagförslag 9/2024-2025 om ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare finns förslag om ändring av 14 § i ombudsmannalagen. Enligt förslaget till 14 § i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet förordnar landskapsregeringen en tjänsteinnehavare vid ombudsmannamyndigheten för att vid sidan av sina övriga uppgifter sköta myndighetschefens uppgifter enligt denna lag. Landskapsregeringen fattar beslut om frågor som gäller myndighetschefen. Enligt 2 mom. i samma paragraf ska det förordnande som avses i 1 mom. avse en viss tid, dock högst fem år. Senast ett halvår innan förordnandet upphör ska landskapsregeringen ta ställning till vilken tjänsteinnehavare vid ombudsmannamyndigheten som ska förordnas att sköta de uppgifter som ankommer på myndighetschefen.
1.3.2 Diskrimineringsombudsmannen
Ombudsmannamyndighetens verksamhet i fråga om diskriminering som utövas av diskrimineringsombudsmannen regleras i 3 § i ombudsmannalagen. Bestämmelsen i 3 § ombudsmannalagen motsvarar tidigare 6 § i lagen om diskrimineringsombudsmannen, som i sin tur enligt lagförarbeten grundar sig på artikel 13.2 i direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG.
Diskrimineringsombudsmannen ska
1) ge råd och på andra sätt medverka till att den som utsatts för diskriminering kan driva klagomål och på annat sätt tillvarata sina rättigheter,
2) genomföra oberoende undersökningar och offentliggöra oberoende rapporter om diskriminering,
3) lämna rekommendationer i frågor som rör diskriminering,
4) övervaka praxis, tjänstekollektivavtal, principdokument och stadgor angående tjänstemännens anställningsförhållanden,
5) föra en dialog med åländska frivilligorganisationer som har ett intresse av att diskriminering motverkas,
6) informera om bestämmelser angående diskriminering,
7) sträva till att ingå förlikning mellan parterna om förlikningen kan antas inverka förebyggande i avsikt att förhindra framtida diskriminering samt
8) följa hur främjandet av den enskildes rätt till likabehandling utvecklas på Åland och årligen i den verksamhetsberättelse som avses i 12 § avge en redogörelse för detta.
Diskrimineringsombudsmannen tillämpar främst två olika lagar, dels landskapslagen (2022:43) om tillämpning av diskrimineringslagen (nedan kallad blankettlagen om diskriminering), dels landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (nedan kallad blankettlagen om jämställdhet).
Genom blankettlagen om diskriminering har diskrimineringslagen (FFS 1325/2014), med vissa avvikelser, gjorts tillämplig på Åland (nedan kallad diskrimineringslagen). Vidare har lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (FFS 609/1986), med vissa undantag, gjorts tillämplig på Åland genom blankettlagen om jämställdhet (nedan kallad jämställdhetslagen).
1.3.3 Barnombudsmannen
Ombudsmannamyndigheten ska genom barnombudsmannen verka för att främja och trygga barns ställning och rättigheter inom de områden som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Barnombudsmannens uppgifter grundar sig på FN:s barnkonvention.[9] Enligt 4 § i ombudsmannalagen ska barnombudsmannen bland annat bedöma hur barnets intressen och rättigheter omsätts i praktiken och genom initiativ, råd och anvisningar påverka det samhälleliga beslutsfattandet i frågor som gäller barnet. Enskilda personer kan få information och upplysningar av barnombudsmannen, men barnombudsmannen handlägger inte klagomål i enskilda ärenden. Riksdagens justitieombudsman övervakar barnets rättigheter och handlägger klagomål i enskilda ärenden.
1.3.4 Klient- och patientombudsmannen
Därutöver finns det på ombudsmannamyndigheten en patient- och klientombudsman. Enligt 5 § i ombudsmannalagen ska inom landskapets behörighet ombudsmannamyndigheten trygga och främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer samt klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården. Motsvarande gäller för patientombudsmannen och patientens rättigheter enligt 6 § i ombudsmannalagen. Ombudsmannamyndigheten ska genom patient- och klientombudsmannen bland annat ge råd och bistå klienten eller patienten med att framställa anmärkningar, informera om klientens eller patientens rättigheter och följa hur klientens och patientens ställning och rättigheter utvecklas på Åland.
1.3.5 Konsumentrådgivning
Enligt en överenskommelseförordning, Republikens presidents förordning (2022:76) om skötseln på Åland av uppgifter som gäller konsumentrådgivning, svarar ombudsmannamyndigheten för konsumentrådgivningsuppgifter som enligt 30 § 11 punkten i självstyrelselagen för Åland ska skötas av landskapsmyndigheterna. Detta regleras vidare i 7 § i ombudsmannalagen.
Konsumentrådgivningen ger råd och information om konsumenternas rättigheter och skyldigheter. Rådgivningen hjälper bland annat till med att medla vid tvister mellan konsumenter och företag och ger råd vid problem i samband med bostads- och fastighetsköp.
Konsumentrådgivningen kan ge anvisningar hur ärendet i en tvist kan föras vidare till konsumenttvistnämnden på Åland.
1.3.6 Tillsyn av offentlig upphandling
I 7a § i ombudsmannalagen föreskrivs att ombudsmannamyndigheten sköter inom landskapets behörighet de förvaltningsuppgifter som myndigheten har enligt landskapslagen (2017:80) om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling. Uppdraget är nytt eftersom ombudsmannamyndigheten övertog tillsynsuppdraget från den avvecklade myndigheten Upphandlingsinspektionen den 1 januari 2024.
1.3.7 Ombudsmannanämnden
Ombudsmannanämnden har till uppgift att bistå myndigheten vid skötseln av dess uppgifter i frågor som avser den enskildas rätt till likabehandling och jämställdhet samt barns, klienters och patienters ställning och rättigheter. Det är fråga om ett organ som ska bidra med råd, synpunkter och erfarenheter och nämnden har inte några egna myndighetsuppgifter.
Om ombudsmannanämnden regleras i 17 § i ombudsmannalagen och landskapsförordningen (2015:6) om ombudsmannanämnden. Första ombudsmannanämnden tillsattes i mars 2017.[10]
Nämndens ledamöter har särskilda sakkunskaper i de områden som faller inom myndighetens verksamhet. Nämnden består av minst fem och högst åtta medlemmar som tillsätts för två år i taget. Ombudsmannanämnden ska sammanträda minst två gånger per mandatår.
Under 2024 sammanträdde nämnden fem gånger. Under sammanträdena hade ledamöterna olika temadiskussioner med ämnen som på olika sätt berörde myndighetens verksamhetsområde. Från sammanträdena upprättas protokoll som publiceras på myndighetens webbplats.[11]
1.4 Bedömning av ändringsbehov till följd av direktiven
Genom ombudsmannalagen tillsammans med blankettlagen om diskriminering och blankettlagen om jämställdhet har artiklarna i standarddirektiven till största delen genomförts i landskapet.
Eftersom jämställdhetslagen och diskrimineringslagen, med vissa undantag, är tillämpliga på Åland genom blankettlagstiftning, leder detta till att ändringar i rikslagstiftningen även kan påverka ombudsmannamyndighetens verksamhet och Åland. Vid tidpunkten för avgivandet av landskapsregeringens lagförslag har i riket regeringens proposition, RP 45/2026 rd, till riksdagen med förslag till lagstiftning om genomförande av direktiven om likabehandlings- och jämställdhetsorgan (nedan kallad rikets proposition om direktiven) överlämnats till riksdagen.
1.4.1 Oberoende och resurser
I artikel 3 i standarddirektiven föreskrivs att likabehandlingsorganens oberoende ska säkerställas och på vilket sätt. I artikel 4 i standarddirektiven föreskrivs om resurser.
Ombudsmannamyndigheten är en myndighet som är underställd landskapsregeringen. I 1 § i ombudsmannalagen föreskrivs att Ålands ombudsmannamyndighet är en oberoende myndighet. I förarbeten till ombudsmannalagen betonades att det var viktigt att ombudsmannamyndigheten kunde arbeta under så fristående former som möjligt. Det uttalades att trots att landskapet anses ha det yttersta ansvaret för att det finns organ som kan vidta nödvändiga administrativa åtgärder för att till exempel motverka diskriminering, innebär inte denna ansvarsskyldighet att landskapsregeringen framledes skulle kunna påverka ombudsmannamyndighetens agerande i sakfrågor (LF 26/2012–2013, detaljmotivering till 1 §).
Ombudsmannamyndighetens uppgifter regleras i ombudsmannalagen och på så sätt garanteras myndigheten också en självständighet i förhållande till landskapsregeringen, eftersom eventuella ändringar av myndighetens verksamhetsområden måste beslutas av lagtinget.
Myndighetschefen ska årligen till landskapsregeringen överlämna förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan enligt 15 § 2 mom. 2 punkten i ombudsmannalagen. Ombudsmannamyndighetens budget fastställs av lagtinget. Myndigheten ska enligt 12 § i ombudsmannalagen årligen överlämna en verksamhetsberättelse till landskapsregeringen över det gångna kalenderåret. Förvaltningsberättelsen om bland annat personal och ekonomi ingår i årsredovisningen för landskapet Ålands förvaltning.
Enligt lagförslag LF 9/2024-2025 om ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare föreslås en ändring av 8 § i ombudsmannalagen. I den föreslagna lydelsen av 8 § i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet anges att vid myndigheten kan det finnas personal i tjänsteförhållande och arbetsavtalsförhållande. Enligt detaljmotiveringen till 8 § ska de bestämmelser som finns i nuvarande 8 § anpassas till förslaget till nya landskapslagen om landskapets tjänsteinnehavare. I enlighet med den lagen ska de underlydande myndigheterna direkt med stöd av lagen handha de uppgifter som enligt lagen ankommer på arbetsgivaren. Undantaget är beslut som gäller myndighetschefen, vilka fortsättningsvis ska fattas av landskapsregeringen. Även beslut om permittering ska fattas i enlighet med bestämmelserna i landskapslagen om landskapets tjänsteinnehavare.
Enligt lagförslag LF 9/2024-2025 föreslås ändringar i 9 § i ombudsmannalagen som reglerar tjänster vid ombudsmannamyndigheten. I den föreslagna 9 § 1 mom. i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet anges att för skötseln av de uppgifter som avses i 2 kap. inrättar landskapsregeringen tjänster vid ombudsmannamyndigheten. Tjänsterna kan tillsättas för viss tid. I det föreslagna 2 mom. anges att andra tjänster än de tjänster som anges i 1 mom. inrättas och indras av ombudsmannamyndigheten efter att landskapsregeringens utlåtande inhämtats. För de tjänster som ombudsmannamyndigheten har för avsikt att inrätta eller indra ska behovsutredningar som sammanställts enligt landskapslagen om landskapets tjänsteinnehavare överlämnas till landskapsregeringen i samband med ombudsmannamyndighetens budgetförslag. Landskapsregeringen ska avge utlåtande efter att förslaget till budget överlämnats till lagtinget och senast en månad efter att lagtinget fastställt budgeten. Om ombudsmannamyndigheten har för avsikt att fatta beslut om inrättande eller indragning inom gällande budget kan behovsutredningen överlämnas vid en annan tidpunkt och landskapsregeringen ska avge utlåtande inom tre månader. Landskapsregeringen kan utfärda anvisningar för behandlingen av frågor som gäller uppsägning eller hävning av tjänsteförhållanden eller varning åt tjänsteinnehavare samt ombildning av tjänsteförhållanden till arbetsavtalsförhållanden. I lagförslag 9/2024-2025 finns vidare förslag om bestämmelse om bisyssla och konkurrerande verksamhet i 34 § i förslag till lagen landskapslag om landskapets tjänsteinnehavare och en ny tjänstebrottslag. Om jäv regleras i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland (nedan kallad förvaltningslagen).
Med beaktande av ovan bedömer landskapsregeringen att kraven i artikel 3 och 4 i standarddirektiven uppfylls i landskapet, med undantag för nedan angivna.
Vid ombudsmannamyndigheten finns det en diskriminerings- och barnombudsman, en patient- och klientombudsman samt en konsumenträttsrådgivare och upphandlingsinspektör. Dessutom finns en myndighetsjurist på myndigheten. Det är endast diskrimineringsombudsmannen som är ett i direktiven avsett likabehandlingsorgan. Eftersom likabehandlingsorganen ska kunna förvalta sina egna finansiella och andra resurser och anta sina egna beslut om sin interna struktur, ansvarsskyldighet, personal och organisatoriska angelägenheter (artikel 3.1) bör diskrimineringsombudsmannens oberoende framgå av ombudsmannalagen.
Eftersom ombudsmannalagen inte heller reglerar att de olika verksamhetsområdenas oberoende sinsemellan ska skyddas och en tjänst kan innehålla flera olika verksamhetsgrenar, bör en kompletterande bestämmelse införas i ombudsmannalagen så att artikel 3.3 genomförs i landskapet.
Enligt lagförslag LF 9/2024-2025 föreslås en ändring av bestämmelsen om myndighetschefen i förslag till 14 § i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet, men lagförslaget ändrar inte hur myndighetschefen förordnas i nuläget. Ombudsmannamyndighetens myndighetschef är inte en särskild tjänst, utan tjänsteinnehavaren ska vid sidan av sitt ombudsmannauppdrag även ha en chefsfunktion. Av tidigare lagförarbete framgår att målet är strukturrationalisering och tanken är att ha ett roterande ledarskap (LF 26/2012–2013, detaljmotivering till 14 §). Standarddirektiven utgår från att anställda som befinner sig i ledande ställning bör vara utvalda genom ett öppet förfarande. Tjänster vid ombudsmannamyndigheten lediganslås i ett öppet ansökningsförfarande. Endast en av tjänsteinnehavarna på myndigheten kan dock i nuläget förordnas till myndighetschef, vilket också skiljer sig från hur myndighetschefer huvudsakligen utses på andra myndigheter i landskapet. Landskapsregeringen konstaterar även att enligt 2026 års budgetförslag är avsikten att utreda möjligheterna till en sammanslagning av Ålands ombudsmannamyndighet och Datainspektionen. En eventuell sammanslagning bör tillgodose de krav som artikel 3 i standarddirektiven uppställer.
Ombudsmannanämnden bistår ombudsmannamyndighetens verksamhet i form av rådgivning. Nämndens roll i att bistå ombudsmannamyndigheten överensstämmer inte helt med förväntningarna på att ombudsmannamyndigheten ska utföra sina uppgifter oberoende av yttre påverkan. Ombudsmannamyndigheten har bedömt att myndighetens fokus i allt större utsträckning kommer att bestå av oberoende undersökningar, enskilda frågor och intern administration, där nämnden inte kan bistå. Nämndens uppgifter berör endast en begränsad del av ombudsmannamyndighetens ansvarsområde, vilket leder till att ombudsmannamyndighetens resurser inte heller används på det mest effektiva sättet.
1.4.2 Ökad medvetenhet, förebyggande och främjande
Medlemsstaterna ska enligt artikel 5.1 i standarddirektiven anta lämpliga åtgärder, såsom strategier, för att öka medvetenheten om diskriminering och likabehandling samt om likabehandlingsorganen. Enligt 4 § 3 mom. i blankettlag om jämställdhet ska landskapsregeringen genom initiativ, råd och anvisningar främja att syftet med denna lag uppnås. På Åland har flera styrdokument gällande jämställdhet antagits. Ålands jämställdhetsarbete fastställs i agenda för jämställdhet 2019–2030. Arbetet med jämställdhet bidrar också till att uppfylla den fjärde hållbarhetsprincipen i Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland. På Åland finns även planer i enskilda frågor, till exempel finns strategi för nolltolerans mot våld i nära relationer 2020–2030 och handlingsplan för hbtqia-personers lika villkor i det åländska samhället.
Likabehandlingsorganen ska ha befogenhet att vidta åtgärder för att förebygga diskriminering och främja likabehandling enligt artikel 5.2, vilket uppfylls bland annat genom ombudsmannamyndighetens förebyggande arbete. I ombudsmannamyndighetens uppdrag ingår bland annat ge råd, informera och föra dialog (3 § i ombudsmannalagen).
Enligt artikel 5.3 i standarddirektiven ska likabehandlingsorgan vidare beakta lämpliga kommunikationsverktyg och kommunikationsformat för varje målgrupp. I 5 § förvaltningslagen regleras om öppenhet och myndigheters allmänna serviceskyldighet. Enligt 1 § 2 mom. offentlighetslagen (2021:79) för Åland ska myndigheterna aktivt verka för att vars och ens rätt att ta del av offentliga myndighetshandlingar förverkligas. Enligt 3 mom. i samma paragraf ska myndigheterna främja möjligheterna för var och en att med elektroniska hjälpmedel ta del av offentliga myndighetshandlingar i ett elektroniskt format.
Landskapsregeringen bedömer att artikel 5 har genomförts i landskapet.
1.4.3 Bistånd till utsatta personer
Artikel 6 i standarddirektiven, om att likabehandlingsorgan ska kunna bistå utsatta personer, har samband med bland annat 3 § 1 mom. 1 och 6 punkten i ombudsmannalagen och den allmänna serviceskyldigheten i förvaltningslagen. Bestämmelsen i ombudsmannalagen om vad myndigheten ska informera om bör dock utvidgas så att artikel 6.3 i standarddirektiven genomföra i landskapet.
Ombudsmannamyndigheten tar emot anmälningar om diskriminering som ombudsmannen kan utreda vidare. Enligt 20 § i förvaltningslagen ska ett ärende som har inletts hos myndigheten behandlas utan ogrundat dröjsmål. Enligt samma paragraf ska en myndighet på en parts begäran ge en uppskattning om när ett beslut kommer fattas samt svara på förfrågningar om hur behandlingen framskrider. Eftersom artikel 6.4 i standarddirektiven förutsätter att klaganden underrättas om huruvida klagomålet kommer att avslutas eller om det finns skäl att gå vidare med det, även utan klagandens begäran, föreslås ett förtydligande i ombudsmannalagen för att uppfylla artikel 6.4 i standarddirektiven. I övrigt bedöms artikel 6 uppfyllas genom ombudsmannalagen.
1.4.4 Alternativ tvistelösning
Likabehandlingsorgan ska kunna erbjuda parter möjligheten att söka en alternativ tvistelösning och medlemsstaterna ska säkerställa att det finns en tillräckligt lång preskriptionstid för att garantera att parterna i en tvist har tillgång till domstol vilket föreskrivs om i artikel 7 i standarddirektiven.
Ombudsmannamyndigheten ska enligt 3 § 1 mom. 7 punkten ombudsmannalagen sträva till att ingå förlikning mellan parterna om förlikningen kan antas inverka förebyggande i avsikt att förhindra framtida diskriminering. Ombudsmannamyndigheten kan inte fastställa förlikning mellan parterna såsom en lagakraftvunnen dom enligt 4 § 2 mom. i blankettlagen om diskriminering. Denna möjlighet har däremot diskriminerings- och jämställdhetsnämnden i riket.
I jämförelse med blankettlag om diskriminering är blankettlag om jämställdhet otydlig vad gäller möjligheten för ombudsmannamyndigheten att fastställa förlikning så som en lagakraftvunnen dom, men inte heller bestämmelsen om fastställande av förlikning i 21 § 5 mom. i jämställdhetslagen torde kunna tillämpas av Ålands ombudsmannamyndigheten med beaktande av myndighetens behörighet.
Av lagförarbeten till blankettlag om diskriminering framgår att om parterna samtycker kan de föra sitt förlikningsärende till Ålands tingsrätt för medling och fastställelse av förlikning. Vidare framgår att ombudsmannamyndigheten kan bidra till förlikning samt kan ge utlåtanden, som dock inte blir juridisk bindande (LF 6/2021–2022, detaljmotivering till 4 §).
Bestämmelser om gottgörelse och talan om gottgörelse finns i diskrimineringslagen och jämställdhetslagen. Bestämmelse om preskriptionsavbrytande regleras i diskrimineringslagen. I rikets proposition om direktiven finns förslag om nya bestämmelser i både diskrimineringslagen och jämställdhetslagen som gäller avbrytande av tidsfrist för yrkande om gottgörelse.
1.4.5 Utredningar och tillgång till information
Enligt artikel 8 i standarddirektiven ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorganen har befogenheter att göra utredningar om principen om likabehandling och ha möjlighet till faktainsamling. Ombudsmannamyndigheten ska bland annat enligt 3 § 2 punkten i ombudsmannalagen genomföra oberoende undersökningar och offentliggöra oberoende rapporter om diskriminering.
Enligt 7 § 1 mom. i förvaltningslagen ska varje myndighet lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten, om det kan ske utan att inverka negativt på arbetet.
Enligt 20 § 1 mom. i ombudsmannalagen är landskapets och kommunernas tjänstemän skyldiga att på uppmaning av företrädare för ombudsmannamyndigheten lämna de uppgifter som kan vara av betydelse för den verksamhet som myndigheten bedriver i enlighet med ombudsmannalagen. Enligt 2 mom. gäller skyldigheten att lämna uppgifter även sekretessbelagda uppgifter om uppgifterna i fråga är nödvändiga för ombudsmannamyndighetens verksamhet.
Skyldigheten att lämna uppgifter som ombudsmannamyndigheten behöver för den verksamhet som myndigheten bedriver är begränsad till landskapet och kommunerna. Detta leder till att diskrimineringsombudsmannen på ombudsmannamyndigheten inte kan utöva tillsyn i sin helhet från samtliga aktörer som omfattas av till exempel blankettlag om diskriminering.
Enligt 4 § 2 mom. i blankettlagen om jämställdhet ska de förvaltningsuppgifter som enligt jämställdhetslagen sköts av jämställdhetsombudsmannen inom landskapets behörighet skötas av Ålands ombudsmannamyndighet. I 17 § i jämställdhetslagen föreskrivs om lämnande av uppgifter till jämställdhetsombudsmannen. Enligt 18 § i jämställdhetslagen har jämställdhetsombudsmannen rätt att på arbetsplatser, i läroanstalter, på småbarnspedagogiska verksamheter eller i intresseorganisationer eller i affärslokaler för den som tillhandahåller varor eller tjänster utföra behövliga kontroller, om det finns skäl att misstänka att det förfarits i strid med denna lag eller att de i denna lag föreskrivna jämställdhetsförpliktelserna inte annars uppfyllts. Kontroller får inte utföras i utrymmen som används för permanent boende.
Motsvarande bestämmelse finns inte i diskrimineringslagen och därför har inte Ålands ombudsmannamyndighet inspektionsrätt i alla de tillsynsobjekt som omfattas av blankettlag om diskriminering. Rikets diskrimineringsombudsman inspektionsrätt regleras i lagen om diskrimineringsombudsmannen (FFS 1326/2014) som inte tillämpas av Ålands ombudsmannamyndighet. För att genomföra artikel 8 i standarddirektiven krävs kompletteringar i ombudsmannalagen.
1.4.6 Yttranden och beslut
Enligt artikel 9.1 i standarddirektiven ska medlemsstaterna dels säkerställa att likabehandlingsorganen har möjlighet att dokumentera sin bedömning av ett ärende, dels avgöra om detta ska ske genom icke bindande yttranden eller bindande beslut. För att ombudsmannamyndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag enligt 2 och 3 §§ i ombudsmannalagen kräver det i vissa fall att myndigheten dokumenterar sin bedömning av ett ärende. Ombudsmannamyndigheten kan ge utlåtanden som inte är juridiskt bindande vilket framgår av till exempel 3 § i ombudsmannalagen. Målsättningen är att förhindra diskriminering eller att lagstridigt förfarande upprepas.
Ombudsmannamyndigheten sköter vissa förvaltningsuppgifter inom landskapets behörighet som i riket sköts av diskriminerings- och jämställdhetsnämnden (3 § i blankettlagen om diskriminering och 4 § 2 mom. blankettlagen om jämställdhet och momentets detaljmotivering i Fr 15/2006-2007). Detta torde kunna leda till att ombudsmannamyndigheten inom sin behörighet kan komma att fatta beslut.
I artikel 9.3 föreskrivs att likabehandlingsorganen ska offentliggöra åtminstone en sammanfattning av de yttranden och beslut som de anser vara av särskild betydelse. Motsvarande skyldighet finns inte i ombudsmannalagen.
1.4.7 Rättstvist
Artikel 10 i standarddirektiven behandlar likabehandlingsorganens rätt till att agera i domstolsförfaranden.
Enligt artikel 10.2 ska likabehandlingsorganets rätt att agera i domstolsförfaranden inbegripa rätten att lämna in yttranden till domstolen. Ombudsmannamyndighetens tillfälle att bli hörd av domstol i ärende eller mål som domstolen behandlar i diskrimineringsärenden regleras i 4 § 3 mom. i blankettlagen om diskriminering och 27 § i diskrimineringslagen.
Någon motsvarande bestämmelse som den i 4 § 3 mom. i blankettlagen om diskriminering finns inte i blankettlag om jämställdhet.
Domstolen kan begära utlåtande av jämställdhets- och diskrimineringsnämnden enligt 15 § i jämställdhetslagen. Eftersom Ålands ombudsmannamyndighet enligt 4 § 2 mom. i blankettlagen om jämställdhet sköter de förvaltningsuppgifter inom landskapets behörighet som enligt jämställdhetslagen sköts av jämställdhetsnämnden, numera jämställdhets- och diskrimineringsnämnden, torde domstolen kunna begära utlåtande även av Ålands ombudsmannamyndighet om ärendet är inom ombudsmannamyndighetens behörighet.
Enligt rikets proposition om direktiven föreslås en ny bestämmelse om hörande av jämställdhetsombudsmannen i jämställdhetslagen, enligt vilken domstolen ska i ett ärende som den behandlar och som gäller tillämpningen av denna lag ge jämställdhetsombudsmannen tillfälle att bli hörd.
Artikel 10.3 om likabehandlingsorganets rätt att agera i domstolsförfaranden ger medlemsstaterna ett visst handlingsutrymme. Ombudsmannamyndigheten kan enligt 3 § 1 mom. 1 punkten i ombudsmannalagen ge råd och på andra sätt medverka till att den som utsatts för diskriminering kan driva klagomål och på annat sätt tillvarata sina rättigheter.
Till exempel kan diskrimineringsombudsmannen i riket enligt 7 § i lagen om diskrimineringsombudsmannen bistå eller förordna en underlydande tjänsteman att bistå den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier, i syfte att trygga den personens rättigheter, eller vid behov skaffa honom eller henne rättshjälp i det syftet. Enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen hör rättskipning, inklusive processrätten, till rikets lagstiftningsbehörighet. Ålands ombudsmannamyndighet är således mer begränsad än rikets diskrimineringsombudsman och jämställdhetsombudsman i att kunna bistå en person som utsatts för diskriminering vid en rättegång.
1.4.8 Rättssäkerhetsgarantier
Enligt standarddirektiven ska medlemsstaterna säkerställa att likabehandlingsorganens befogenheter omgärdas av lämpliga rättssäkerhetsgarantier.
Diskrimineringslagen och jämställdhetslagen förbjuder repressalier mot personer som rapporterat om diskriminering eller deltagit i utredningen av ärendet.
I ombudsmannamyndighetens arbete tillämpas förvaltningslagen. Förvaltningslagens syfte är att främja en god och effektiv förvaltning samt ge ett gott rättsskydd i förvaltningsärenden. Enligt 4 § i förvaltningslagen ska myndigheterna bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart i syften som är godtagbara enligt denna lag. Myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna ska skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.
I 21 § 7 punkten i lagen om offentlighet (2021:79) för Åland föreskrivs att om inte något annat föreskrivs särskilt är handlingar eller uppgifter som gäller tillsyn som ankommer på en myndighet, om utlämnandet av sådana uppgifter skulle äventyra tillsynen eller utan vägande skäl åsamka den som anmäler eller har del i saken skada eller lidande sekretessbelagda. Om övriga sekretessgrunder finns i samma paragraf.
När myndigheten fattar ett beslut om vite finns möjligheter att söka ändring enligt de bestämmelser om överklagande som bestäms i 25 § i självstyrelselagen.
Med beaktande av ovan uppfylls artikel 11 i standarddirektiven i landskapet. Landskapsregeringen konstaterar dock att landskapsregeringen har vid beredningen av lagförslaget sett ett behov av att ytterligare utreda diskrimineringsombudsmannens förvaltningsuppgifter, om eventuella möjligheter att fatta beslut och möjligheterna till besvär. Det är dock inte ändamålsenligt att göra det i detta lagförslag med beaktande av implementeringen av standarddirektiven.
1.4.9 Tillgång på lika villkor och tillgänglighet samt skäliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning
Standarddirektivens artiklar om tillgång på lika villkor och tillgänglighet har förutom ett samband med grundläggande bestämmelser som 6 och 22 §§ i grundlagen, även samband med ett antal landskapslagar. Även 2 kap. förvaltningslagen för landskapet Åland om grunderna för god förvaltning är central.
Om ombudsmannamyndighetens verksamhet och publikationer finns information på myndighetens hemsida. Ombudsmannamyndigheten har även ett kontor i Mariehamn. Myndigheten genomför även ett utåtriktat arbete genom att till exempel anordna seminarier. Kontakter med ombudsmannamyndigheten kan ske skriftligen via post, e-post, telefon eller genom besök på myndighetens kontor (5 § 4 mom. i förvaltningslagen). Enligt 19 § 1 mom. i ombudsmannalagen är den vägledning som hänför sig till skötseln av sådana uppgifter som avses i 3 § avgiftsfri.
Enligt 5 § i diskrimineringslagen, antagen på Åland genom blankettlag om diskriminering, ska myndigheterna bedöma hur deras verksamhet påverkar olika befolkningsgrupper och hur likabehandling i övrigt uppnås i deras verksamhet, samt vidta de åtgärder som behövs för att främja likabehandling. De främjande åtgärderna ska vara effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga med beaktande av myndighetens verksamhetsmiljö, resurser och övriga omständigheter.
I landskapet har Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/882 om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster genomförts genom bland annat antagande av landskapslagen (2019:7) om tillgängliga digitala tjänster. I plan och bygglagen (2008:102) för landskapet Åland finns bestämmelser om lokalers tillgänglighet.
Med beaktande av ovan har artiklarna 12 och 13 i standarddirektiven genomförts i landskapet.
1.4.10 Samarbete och samråd
I ombudsmannamyndighetens arbete för att motverka och förhindra diskriminering och främja jämlikhet ingår till sin natur att samarbeta med olika aktörer och enligt 3 § 1 mom. 5 punkten i ombudsmannalagen ska myndigheten föra dialog med åländska frivilligorganisationer.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 15 även införa förfaranden för att säkerställa att regeringen och andra berörda myndigheter samråder med likabehandlingsorganen om till exempel lagstiftning som rör likabehandling- och jämställdhetsdirektiven. I offentlighetslagen för Åland finns bestämmelser om handlingars offentlighet som även gäller lagberedningen. Ett öppet remissförfarande ingår som regel i all lagberedning. Ombudsmannamyndigheten bör beredas möjlighet att ge sitt utlåtande om lagförslag som berör frågor inom myndighetens verksamhetsområde.
Ombudsmannamyndigheten ska även enligt 3 § 1 mom. 3 punkten i ombudsmannalagen lämna rekommendationer som rör diskriminering.
Med beaktande av nämnda bestämmelser och förfaranden bedömer landskapsregeringen att artikel 15 har genomförts i landskapet. Ombudsmannalagen bör däremot preciseras med en bestämmelse om samarbete för att uppfylla artikel 14 i standarddirektiven.
1.4.11 Insamling av och tillgång till data samt rapporter
I artikel 16 i standardirektiven föreskrivs om insamling av data i syfte att utarbeta de rapporter som anges i artikel 17 b och 17 c och sammanställa jämlikhetsdata.
Ombudsmannamyndigheten ska enligt 3 § 1 mom. 2 punkten i ombudsmannalagen genomföra oberoende undersökningar och offentliggöra rapporter om diskriminering samt enligt 3 punkten lämna rekommendationer i frågor som rör diskriminering. Ombudsmannamyndigheten publicerar undersökningar, rapporter och utlåtanden på myndighetens webbsida. Ombudsmannamyndigheten samlar redan idag in uppgifter om sin verksamhet, men detta är inte reglerat närmare i ombudsmannalagen, vilket således kräver en ändring för att genomföra artikel 16.1. Ombudsmannalagen reglerar inte heller att den samlade datan ska delas in efter ämne.
Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB) är ett oberoende myndighet som producerar officiell statistik. ÅSUB publicerar statistik inom de flesta samhällsområden, där jämställdhet är ett temaområde. Ombudsmannamyndigheten kan även beställa utredningar från ÅSUB.
Enligt 15 § 2 mom. 2 punkten i ombudsmannalagen ska myndighetschefen överlämna ett förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan. I myndighetens arbetsordning avsnitt 1.4 finns närmare bestämmelse om verksamhetsplanen. Det är motiverat att verksamhetsplanen regleras noggrannare i ombudsmannalagen för att genomföra artikel 17 a i standarddirektiven. Ålands ombudsmannamyndighet avger årligen en verksamhetsberättelse enligt 12 § i ombudsmannalagen. Genom verksamhetsberättelsen och förslaget till budget är artikel 17 b i standarddirektiven genomförd. Det är dock viktigt att det ingår en rapport om myndighetens personal och ekonomi i verksamhetsberättelsen.
För att genomföra artikel 17 c i landskapet bör ombudsmannalagen utvidgas med en bestämmelse om offentliggörande av en eller flera rapporter med rekommendationer om situationen på Åland när det gäller likabehandling och diskriminering.
1.4.12 Behandling av personuppgifter
Att hantera personuppgifter utgör ofta en nödvändig del av ombudsmannamyndighetens verksamhet för att myndigheten ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i den allmänna dataskyddsförordningen och landskapslagen (2019:9) om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen (landskapslagen om dataskydd), vilka ombudsmannamyndigheten redan i nuläget är skyldig att efterfölja.
Ombudsmannamyndigheten hanterar personuppgifter för att kunna utföra sina lagstadgade uppgifter och behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse. Rätten att behandla personuppgifter grundar sig på artikel 6.1 c och e i allmänna dataskyddsförordningen. Av artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen framgår bland annat att den grund för behandlingen som avses i punkt 1 c och e ska fastställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av. Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, ska vara nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Enligt 5 § 2 mom. i landskapslagen om dataskydd får personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som grundar sig på lag. Enligt samma paragrafs 3 mom. får personuppgifter behandlas med stöd av artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse som grundar sig på lag eller som ett led i den personuppgiftsansvariges på lag grundade myndighetsutövning.
Ombudsmannamyndighetens uppgifter fastställs i 2–7a §§ i ombudsmannalagen, blankettlagen om diskriminering, blankettlagen om jämställdhet, landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, landskapslagen (1993:61) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och landskapslagen om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling. Ombudsmannamyndigheten tillämpar även förvaltningslagen där bland annat bestämmelse om allmän serviceskyldighet finns.
En del av de uppgifter och handlingar som ombudsmannamyndigheten mottar kan innehålla uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9.1 i den allmänna dataskyddsförordningen och för vilka gäller behandlingsförbud. Enligt artikel 9.2 g är behandlingen tillåten om behandlingen är nödvändig av hänsyn till ett viktigt allmänt intresse, på grundval av unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, vilken ska stå i proportion till det eftersträvade syftet, vara förenligt med det väsentliga innehållet i rätten till dataskydd och innehålla bestämmelser om lämpliga och särskilda åtgärder för att säkerställa den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.
Enligt 7 § 2 mom. i landskapslagen om dataskydd föreskrivs att om behandlingen av i artikel 9.2 b, g, h och j avsedda känsliga personuppgifter föreskrivs i 8–11 §§ och 13 §. I 9 § i samma landskapslag fastställs att känsliga personuppgifter får med stöd av artikel 9.2 g i dataskyddsförordningen behandlas av en myndighet om behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse och uppgiften grundar sig på lag. Behandlingen får inte innebära ett oproportionellt intrång i den registrerades personliga integritet. Enligt 2 mom. får de känsliga personuppgifter som avses i 1 mom. enbart behandlas i den omfattning som lämpliga skyddsåtgärder har vidtagits i enlighet med 13 §.
För utlämning av handlingar tillämpas offentlighetslagen för Åland. Diskrimineringsombudsmannen tillämpar även en specialbestämmelse i 5 § i blankettlag om jämställdhet om allmänna handlingars offentlighet i samband med handläggning i ärende som avses i blankettlagen. Även informationshanteringslag (2025:37) för Åland är tillämplig.
Landskapsregeringen anser att skyddet för personuppgifter tillgodoses genom den befintliga regleringen i den allmänna dataskyddsförordningen och landskapslagen om dataskydd och att artikel 21 i standarddirektiven genomförts i landskapet.
1.4.13 Övriga ändringsbehov i ombudsmannalagen och blankettlag om jämställdhet
Sekretessbrytande grund
Om handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande för den som är anställd hos en myndighet regleras i 20 § i offentlighetslagen för Åland. Tystnadsplikten kan vara mer omfattande än handlingssekretessen, eftersom tystnadsplikten till exempel kan omfatta uppgifter som tjänsteinnehavaren fått ta del av muntligen och som inte förts in i en myndighetshandling. I 21 § i offentlighetslagen anges sekretessbelagda myndighetshandlingar, till exempel är handlingar som innehåller uppgifter om en persons hälsotillstånd eller handikapp sekretessbelagt enligt 16 punkten i samma paragraf. I 23 § i offentlighetslagen stadgas om när en myndighet kan lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling. Enligt 23 § 1 mom. 1 punkten i offentlighetslagen för Åland kan en myndighet lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling om det i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få sekretessbelagda uppgifter. Enligt 2 punkten i samma lag kan en myndighet lämna ut uppgifter ur sekretessbelagd handling om sekretess eller tystnadsplikt gäller för skyddet av någons intressen och denne samtycker till att uppgifterna lämnas ut. Offentlighetslagen för Åland reglerar inte annars en myndighets rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter eller göra en anmälan.
Om möjligheten att göra en barnskyddsanmälan utan hinder av sekretessbestämmelser föreskrivs i 25 § 2 mom. i barnskyddslagen (FFS 417/2007), antagen på Åland genom landskapslag (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen.
I lagförslag 9/2024-2025 om ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare föreslås en ny tjänstebrottslag för Åland. Den föreslagna 7 § i tjänstebrottslagen behandlar brott mot tjänstehemlighet och 8 § brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet.
Om underlåtenhet att anmäla grovt brott regleras i 15 kap. 10 § i strafflagen (FFS 39/1889) och om försummande av räddningsåtgärd regleras i 21 kap. 15 § i samma lag.
Ombudsmannamyndigheten har en omfattande kontakt med enskilda då tjänsteinnehavaren kan få kännedom om betydande risker. Ombudsmannalagen reglerar inte i nuläget att tjänsteinnehavaren har rätt att på eget initiativ anmäla och lämna ut nödvändiga uppgifter om tjänsteinnehavaren på basis av de uppgifter som han eller hon mottagit misstänker att någon löper risk att till exempel bli utsatt för våld. Detta kan innebära en osäkerhet för personalen på myndigheten i hur de ska agera.
Blankettlag om jämställdhet
I 2 § 3 mom. i blankettlagen om diskriminering anges att hänvisningar i rikslagen till andra bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom lagtingets behörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Någon motsvarighet finns inte i blankettlagen om jämställdhet, vilket kan skapa otydlighet.
2. Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen anser att det är viktigt att skapa ett likvärdigt skydd mot diskriminering i hela EU. I lagförslaget föreslås ändringar i ombudsmannalagen genom vilka standarddirektiven genomförs på Åland. Samtidigt föreslås ändringar till följd av ändringsbehov som uppmärksammats inom myndighetens verksamhet. Till viss del leder ändringarna även till en harmonisering med rikets lagstiftning. Landskapsregeringen konstaterar att eftersom jämställdhetslagen och diskrimineringslagen, med vissa undantag, är tillämpliga på Åland genom blankettlagstiftning, leder detta till att ändringar i rikslagstiftningen även kan påverka ombudsmannamyndighetens verksamhet och Åland. I detta lagförslag föreslås ändringar i ombudsmannalagen som sannolikt inte påverkas av rikslagstiftning.
Landskapsregeringens förslag kan delas in i förslag som tydliggör myndighetens verksamhet i enskilda ärenden och mot utsatta personer och till förslag som gäller myndighetens interna och externa arbete.
Lagförslaget tydliggör hur ombudsmannamyndigheten ska arbeta gentemot enskilda som berörs av diskriminering eller repressalier. Den som misstänker diskriminering ska få hjälp i ett tidigt skede. Myndighetens informationsskyldighet gentemot den som misstänker diskriminering och övriga som berörs av diskriminering ska tydligt framgå av ombudsmannalagen. Den som lämnat in ett klagomål till ombudsmannamyndigheten om diskriminering ska inom en skälig tid underrättas om och hur behandlingen kommer att fortskrida.
För att få viktiga frågor gällande jämställdhet och diskriminering prövade av rättsliga eller andra instanser, föreslår landskapsregeringen att det i ombudsmannalagen ska intas en bestämmelse om att ombudsmannamyndigheten har rätt att bistå den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier, i syfte att trygga den personens rättigheter.
Ombudsmannalagens 3 § föreslås omstruktureras och till viss del införs även språkliga ändringar, vilket dock inte ska medföra någon minskning av skyddsnivån i jämförelse med gällande lag. Enligt förslaget ska i bestämmelsen om ombudsmannamyndighetens uppgift att motverka och förhindra diskriminering på grund av kön utvidgas till att omfatta könsidentitet och könsuttryck, vilket överensstämmer med jämställdhetslagen.
Landskapsregeringen föreslår att ombudsmannamyndighetens befogenheter utökas så att myndigheten ska kunna begära att få ut information från tillsynsobjekten i diskrimineringsärenden. Det föreslås även en utökad rätt för ombudsmannamyndigheten att göra inspektioner för tillsynen av blankettlag om diskriminering. Att få tillgång till information är centralt för att myndigheten ska kunna utföra sitt tillsynsuppdrag i sin helhet. Samtidigt omdisponeras bestämmelsen om information.
Landskapsregeringen föreslår att en ny bestämmelse om sekretessbrytande grund intas i ombudsmannalagen. Eftersom myndigheten i sitt arbete emottar känsliga uppgifter och kan få reda på betydande risker tydliggör paragrafen att myndighetens tjänsteinnehavare i enskilda fall kan göra en anmälan till polisen eller räddningstjänst.
Förslagen som avser myndighetens interna och externa arbete gäller förutom tillgången till information även myndighetens proaktiva arbete genom att fastställa en verksamhetsplan, samla in dokumentation, publicera sammanfattning av viktiga utlåtanden, redogöra för den insamlade datan, upprätta en rapport med rekommendationer samt bestämmelse om samarbete.
Ansökningsförfarandet av myndighetschefen föreslås ändras till ett mer transparent system som bättre överensstämmer med standarddirektiven och som är i linje med hur myndighetschefer huvudsakligen utses på övriga myndigheter i landskapet. På grund av att det inte finns någon tjänst som myndighetschef i nuläget ska myndighetschefens uppgifter slås ihop med den tjänst som sköter uppgifterna som avses i 5 och 6 §§ i ombudsmannalagen, det vill säga nuvarande patient- och klientombudsmannen, som samtidigt är den tjänsteinnehavare som för tillfället är förordnad som myndighetschef. Denna tjänst ombildas således till myndighetschefstjänst i en övergångsbestämmelse. Tjänsteinnehavaren som innehar tjänsten som patient- och klientombudsman omplaceras i enlighet med landskapslagen om tjänsteinnehavare till tjänsten som myndighetschef. Med beaktande av proportionalitetsprincipen föreslås att anställningsvillkoren för den tjänsteinnehavare som nu omplaceras inte ska försämras vid omplaceringen till den nya tjänsten. I fortsättningen utnämns myndighetschefen för viss tid som högst kan vara i fem år. I och med att ändringar föreslås i utnämning av myndighetschef, föreslås även en anpassning av behörighetskraven. Enligt förslaget ska myndighetschefen förutom myndighetschefens uppgifter även sköta någon av uppgifterna i 2 kap. eller uppgifter som hör till annan tjänst.
Eftersom standarddirektiven ställer särskilda krav på likabehandlingsorganens oberoende föreslås en ny bestämmelse om detta. Oberoendet ska stärkas för den tjänst som inrättats för att sköta uppgifterna i 3 § i ombudsmannalagen. Även det interna oberoendet mellan verksamhetsgrenarna ska förstärkas.
Som ett led i att stärka ombudsmannamyndighetens oberoende och för att effektivisera verksamheten föreslår landskapsregeringen att ombudsmannanämnden upphävs. Ombudsmannanämndens syfte, det vill säga att bidra med råd, synpunkter och erfarenheter till ombudsmannamyndigheten, är värdefullt. Landskapsregeringens uppfattning är att syftet bättre kan uppnås genom ombudsmannamyndighetens samarbete med till exempel lokalsamhället, myndigheter och andra likabehandlingsorgan. Landskapsregeringens bedömning är att det är ombudsmannamyndigheten själv som bäst kan bedöma vilken sorts kunskap som behövs och det sätt ombudsmannamyndigheten får sin kunskap på kan i första hand ses som en arbetsmetodfråga. I och med ändringen får ombudsmannamyndigheten ökade möjligheter att själv prioritera sin verksamhet.
Slutligen föreslår landskapsregeringen att en bestämmelse om hänvisningar fogas till blankettlagen om jämställdhet likt den i blankettlag om diskriminering.
3. Förslagets verkningar
3.1 Ekonomiska och administrativa verkningar
Förslaget bedöms påverka ombudsmannamyndighetens arbete och arbetsmängd något. I praktiken arbetar ombudsmannamyndigheten redan i det stora hela enligt förslaget. Förslaget innebär ett något utökat ansvar att rapportera, offentliggöra och samla in data vilket kan innebära att arbetsmängden ökar något framför allt för diskrimineringsombudsmannen. Myndighetens ökade befogenheter förutspås å andra sidan i viss mån förenkla ombudsmannamyndighetens arbete. Förslaget om upphävande av ombudsmannanämnden innebär också att den tid som myndigheten spenderar på att förbereda och arrangera möten med nämnden frigörs till annat arbete. Eftersom myndighetschefen är ombudsmannanämndens sekreterare frigörs tid från myndighetschefen. I och med upphävandet av ombudsmannanämnden förändras ombudsmannamyndighetens sätt att tillgodogöra sig kunskap, vilket även ställer krav på myndighetens egen aktivitet.
Förslaget innebär även en förstärkning av diskrimineringsombudsmannens oberoende, vilket även orsakar en förändring i myndighetsstrukturen och uppgifter.
Ombudsmannamyndigheten har redan en hög belastning beroende på att en tjänsteinnehavare kan ha flera mandat. Myndigheten har även tilldelats nya arbetsuppgifter såsom att övervaka grundläggande rättigheter när det gäller AI. Landskapsregeringen anser att ombudsmannamyndighetens resursbehov noga bör följas upp. Landskapsregeringen bedömer dock att lagförslaget i sig är kostnadsneutralt.
3.2 Jämställdhetskonsekvenser, konsekvenser för barn och konsekvenser för demokratiutvecklingen
Lagstiftningsåtgärderna ska bidra till att ombudsmannamyndigheten kan utföra sina uppdrag oberoende och på ett rättssäkert sätt. Förslagen gör att myndighetens uppgifter med att främja likabehandling och motverka diskriminering, och barns ställning och rättigheter, stöds i att fungera effektivt och rättssäkert. Detta utvecklar i sin tur direkt arbetet med att uppnå målen med jämlikhet, jämställdhet och barns rättigheter i det åländska samhället.
Förslaget om upphävande av ombudsmannanämnden kan leda till en minskad insyn i ombudsmannamyndighetens arbete. Ombudsmannamyndigheten har framfört att möjligheten att utifrån faktiska behov föra dialog med organisationer, representanter och så vidare skulle innebära bättre förutsättningar för myndigheten att få relevant information och hålla kontakt med samhället. Ombudsmannamyndighetens har även ett brett utåtriktat arbete, från upprättande av verksamhetsberättelse till anordnande av seminarier.
3.3 Konsekvenser för miljön
Lagförslaget förväntas inte innebära några konsekvenser för miljön.
4. Lagstiftningsbehörighet
Diskriminering och jämställdhet berör ett antal olika rättsområden och ombudsmannamyndighetens behörighet är avgränsad till de rättsområden som faller inom landskapet behörighet. Vad gäller diskriminering har i lagstiftningskontroll uttalats bland annat lagstiftningsbehörigheten är delad mellan riket och landskapet och utgångspunkten är att behörigheten bedöms utifrån innehållet i den konkreta regleringen. Lagstiftningsbehörigheten bedöms enligt det rättsområde vilket stadgandena äger tillämpning eller till vilka de närmast anknyter till (se till exempel Högsta domstolens utlåtande om landskapslagen om förhindrande av diskriminering 21 september 2005 och Ålandsdelegationen Nr 18/22, 13 april 2022).
Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om lagtingets organisation, landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter och inrättningar, kommunernas förvaltning, landskapets tjänstemän och kommunernas tjänsteinnehavare samt tjänstekollektivavtal för landskapets och kommunernas anställda enligt 18 § 1, 2 och 4 punkterna i självstyrelselagen.
Vidare har landskapet enligt 18 § 9, 12, 13, 14, 22 och 23 punkterna i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om hyra, hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, näringsverksamhet och främjande av sysselsättningen.
Enligt 27 § 21 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om övrig arbetsrätt, arbetarskydd inberäknat. Riket har även lagstiftningsbehörighet gällande rättskipning enligt 27 § 23 punkten i självstyrelselagen.
Förslaget berör också utsättande och utdömande av vite på vilket rättsområde Åland har lagstiftningsbehörighet enligt 18 § 26 punkten i självstyrelselagen. Vid bestämmelsen om besvär har 25 § i självstyrelselagen beaktats.
Lagförslaget har beröringspunkter med åtminstone följande grundrättigheter som garanteras i grundlagen: jämlikhet och förbud mot diskriminering (6 §), rätten till liv, personlig frihet och integritet (7 §), skydd för privatlivet (10 §) och rättsskydd (21 §). Landskapsregeringen bedömer att förslagen i ombudsamannalagen står i samklang med de före nämnda bestämmelserna i grundlagen.
5. Beredningsarbete
Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med regeringskansliet vid Ålands landskapsregering. Som en del i arbetet har ett möte ägt rum med tjänstemän från Ålands ombudsmannamyndighet. Landskapsregeringens lagstiftningspromemoria ÅLR 2025/2479 har legat till grund för förslaget. Landskapsregeringens promemoria har i sin tur utarbetats med ombudsmannamyndighetens promemoria ÅOM 2025/7 som underlag.
Begäran om utlåtande publicerades på https://www.regeringen.ax/alandsk-lagstiftning den 2 mars 2026. Lagförslaget har samma dag skickats på remiss till Regeringskansliet (LR), Finansavdelningen (LR), Social- och miljöavdelningen (LR), Ålands ombudsmannamyndighet, Ombudsmannanämnden, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM), Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) Datainspektionen (DI), Ålands polismyndighet, Ålands räddningsmyndighet, Ålands statistik- och utredningsbyrå (ÅSUB), Ålands kommunförbund k.f,, Mariehamns stad, Jomala kommun, Akava-Åland rf, JHL-FOA Åland, TCÅ-Åland rf., Tehys fackavdelning på Åland rf., Rädda Barnen på Åland, Funktionsrätt Åland, Feministparaplyet Åland, Regnbågsfyren Åland, Folkhälsan Åland, Mariehamns pensionärsförening, Norra Ålands pensionärer, Röda korset Åland, Emmaus Åland och Pensionärsförening Västra Åland. Remissen har skickat för kännedom till Brändö kommun, Eckerö kommun, Finströms kommun, Föglö kommun, Geta kommun, Hammarlands kommun, Kumlinge kommun, Kökars kommun, Lemlands kommun, Lumparlands kommun, Saltviks kommun, Sottunga kommun, Sunds kommun och Vårdö kommun. Remisstiden gick ut den 30 mars 2026. Remisstiden var kortare än vanligt på grund av genomförandedatumet för direktiven.
Yttranden över förslaget inkom från finansavdelningen (LR), Ålands ombudsmannamyndighet, Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS), Ålands polismyndighet, Akava-Åland rf., TCÅ-Åland rf., Tehys fackavdelning på Åland rf, Rädda Barnen på Åland, Funktionsrätt Åland, Norra Ålands pensionärer rf, Pensionärsförening Västra Åland rf och fem kommuner. Därtill har Finströms kommuns utlåtande beaktats i beredningen, trots att kommunens yttrande inkommit för sent till landskapsregeringen. En kommun meddelade att den inte har något att yttra. Remissinstanserna som lämnade ett yttrande var huvudsakligen neutrala eller positiva till de föreslagna ändringarna.
Ålands ombudsmannamyndighet var positiv till de föreslagna ändringarna i lagstiftningen avseende myndigheten. Ålands ombudsmannamyndighet ansåg dock att diskrimineringsombudsmannens mandat till det förebyggande arbetet behöver tydliggöras i lagförslaget för att säkerställa möjligheten för ett effektivt arbete samt att den nya lagen ska motsvara minimikraven i EU-direktiven och ligga i linje med mandatet som motsvarande organ har i riket.
Några remissinstanser uttryckte oro för ombudsmannamyndighetens resurser och för att uppdraget som diskrimineringsombudsman och som barnombudsman delas på en tjänst. Ombudsmannamyndigheten påtalade att det föreligger ett påtagligt behov att organisatoriskt separera uppdragen, i syfte att säkerställa det föreskrivna oberoendet, att respektive sakområde tillförsäkras tillräckliga resurser och för en ändamålsenlig handläggning. Även Funktionsrätt Åland påpekade att myndigheten har ett stort mandat fördelat mellan relativt få personer. Därför behövs det enligt Funktionsrätt Åland tillräckliga resurser för att kunna utföra ombudsmannamyndighetens arbete effektivt. Rädda barnen Åland såg en risk i att arbetet med barns ställning och rättigheter riskerar att nedprioriteras. Rädda barnen Åland såg vidare en stor utmaning i att ha flera uppdrag; resursmässigt, i möjligheten att kombinera uppdragen och samtidigt säkerställa oberoendet. Norra Ålands Pensionärer rf ansåg att det är viktigt att ändringar i lagstiftningen även bör innebära att ombudsmannamyndigheten får i uppgift att motverka och förhindra åldersdiskriminering och föreslog att en äldreombudsmannafunktion inrättas. Tehys fackavdelning på Åland rf, bedömde att det finns risker för hög arbetsbelastning och för prioriteringsproblem, i och med att förslaget innebär en ökad arbetsmängd i form av rapportering och datainsamling.
Ålands ombudsmannamyndighet bedömde att ändringar som stärker myndighetschefens ställning på sikt bidrar till att stärka myndighetens verksamhet och funktion. Akava-Åland rf framförde att förslaget om att myndighetschefen blir en tjänst var en förbättring i jämförelse med nuvarande förfarandet. Akava-Åland rf framförde också att den förutsätter att övergångsbestämmelsen försäkrar att den tjänsteman som omplaceras kommer att ha myndighetschefstjänsten tillsvidare och att förslaget att göra myndighetschefens tjänst till tidsbestämd börjar gälla vid nyanställning. Funktionsrätt Åland uttryckte oro för hur oberoendet mellan myndighetschefen och landskapsregeringen ska upprätthållas i praktiken.
Finansavdelningen vid landskapsregeringen påpekade att det i tjänstekollektivavtalets kapitel 2.9, Allmänna anmärkningar, har upptagits en ersättning som ska betalas till den tjänsteman som sköter myndighetschefsuppgifterna. Lagändringen innebär att det framöver kommer att finnas en inrättad tjänst som myndighetschef och behovet av den i tjänstekollektivavtalet avtalade ersättningen försvinner. Avtalsparterna behöver i kommande avtalsförhandling avtala om att stryka denna anmärkning.
Flera remissinstanser omfattade förslaget om att diskrimineringsombudsmannens oberoende förstärks. Funktionsrätt Åland påpekade dock att myndighetens utökade befogenheter, stärkta oberoende och minimala insyn i form av en nämnd kan leda till en personbunden maktförskjutning.
Två remissinstanser uttryckte kritik mot förslaget om upphävande av ombudsmannanämnden. Funktionsrätt Åland påpekade att med upphävandet medföljer också minskad insyn i myndighetens arbete och gör myndigheten mindre demokratisk och frågar sig hur förslaget om att ombudsmannamyndigheten ska samarbeta med lokalsamhället, andra myndigheter och likabehandlingsorgan ska se ut i praktiken. Funktionsrätt Åland ansåg att i stället för att avsluta nämnden hade nämnden kunnat reformeras till ett expertråd i likhet med hur rikets Diskrimineringsombudsman arbetar, utan syfte att påverka det beslutsfattande arbetet och i stället fungera som stöd i linje med direktivens krav på oberoende. Rädda barnen Åland såg också vinster i att ha formella strukturer för stöd till myndigheten och för samarbete och ansåg att nämnden skulle utvecklas snarare än att avskaffas. Tehys fackavdelning på Åland rf såg både positiva och negativa aspekter i förslaget om att upphäva ombudsmannanämnden. Det bedömdes kunna vara positivt för effektivitet och oberoende, men kunde riskera att bredden av perspektiv minskas om samarbete och dialog inte ersätts aktivt på andra sätt.
ÅHS ansåg bland annat att det krävs finjusteringar i sekretess- och tillsynsdelarna så att de flyter samman med vårdens strikta integritetsskydd och praktiska verksamhet. ÅHS ansåg gällande förslaget om inspektion i 20 §, att det borde klargöras att journalåtkomst inte sker genom fri insyn vid platsbesök och möjligen också ett förtydligande om att proportionalitetsprincipen ska beaktas särskilt när inspektion sker i patientnära utrymmen. Polismyndigheten anmärkte att det i den föreslagna bestämmelsen om inspektion används allmänna uttrycket ”lokaler”. Enligt Ålands polismyndighet krävs att myndigheten har en god kompetens i att bedöma gränserna för sin behörighet enligt självstyrelselagens behörighetsfördelning för att klart bedöma vilka typer av lokaler som myndigheten har rätt att inspektera.
ÅHS var kritiska till den föreslagna bestämmelsen 20a § 2 mom. om sekretessbrytande grund. Enligt ÅHS mening riskerar ovan nämnda moment uppfattas som bredare och med lägre tröskel än den vårdnära regleringen som gäller för vårdpersonal i lag om behandling av kunduppgifter inom social- och hälsovården (kunduppgiftslagen) som blivit tillämplig på Åland genom landskapslag om (2025:84) om tillämpning på Åland av kunduppgiftslagen. ÅHS anmärkte att det introduceras en ny uppgiftsmottagare i form av räddningstjänsten som inte upptas i kunduppgiftslagen. Ålands polismyndigheten såg positivt på den föreslagna bestämmelsen 20a § om sekretessbrytande grund, men hade synpunkter på formuleringen och framförde att uppdelningen i 1 mom. och 2 mom. var i någon mån oklar.
ÅHS föreslog även kompletteringar till förslaget om rätten att få information 20b §. ÅHS föreslog en komplettering med uttryckliga kriterier att endast relevanta och nödvändiga uppgifter får begäras och lämnas ut med uppgiftsminimering som styrande princip, att införa krav på standardiserade begäranden, säkra överföringskanaler och att vitesprövning ska ske i steg. Ålands polismyndighet hade anmärkningar på utformningen av bestämmelsen om rätten att få information. Polismyndigheten hade även andra anmärkningar på vissa formuleringar.
Funktionsrätt Åland uttryckte oro för att de befogenheter myndigheten tilldelas riskerar att bli verktyg som på grund av bristande resurser i praktiken inte kommer att användas. Funktionsrätt Åland såg även risk i att lagförslaget medför att myndigheten blir en byråkratisk maskin i stället för en myndighet som ska stå upp för mänskliga rättigheter och hjälpa enskilda individer. Pensionärsföreningen i Västra Åland rf framförde vikten av att lagstiftningen bör vara tydlig för att underlätta rättstillämpning och förutsebarhet.
Vårdö, Lemlands och Finströms kommuner påpekade att genomförandet av EU-direktiven bör ske med beaktande av proportionalitetsprincipen i ett litet självstyrt samhälle. Kommunerna framförde att tillsynen bör präglas av tydlighet, förutsebarhet och dialog med kommunerna samt att ökade befogenheter för informationshämtning och uppföljning inte bör leda till oproportionerlig administrativ belastning.
Landskapsregeringen har utvärderat de synpunkter som inkommit vid remissbehandlingen. De inkomna utlåtandena har delvis beaktats i det slutliga lagförslaget. Landskapsregeringen har utifrån de inkomna remissvaren gjort vissa preciseringar och korrigeringar i lagförslagets motiveringar. Den föreslagna 3 § 1 mom. och 3 mom. har preciserats så att ombudsmannamyndighetens förebyggande arbete framgår av bestämmelsen. Bestämmelsen om inspektion, 20 §, har kompletterats med vilka lokaler inspektion kan utföras i. En del mindre korrigeringar och omformuleringar har även gjorts i lagtexten.
Detaljmotivering
1. Landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet
1 § Bestämmelserna 10, 14 och 20 §§ i landskapslagen om (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet, i den lydelse bestämmelserna har i lagtingets beslut XX/2026, föreslås upphävas. I lagförslag 9/2024-2025, Ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare, har föreslagits en ändring av 10 § 3 mom., 14 § samt 20 § 1 mom. i ombudsamannalagen genom landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet. Lagförslaget 9/2024-2025 är under beredning vid lagtinget vid avgivande av detta lagförslag och beslut har tagits i lagtinget genom XX/2026. I detta lagförslag föreslås ändringar av 10 och 14 §§, ändringar och omförflyttning av 20 § 1 mom. och 20 § 2 mom. föreslås ändras. Paragraferna föreslås därmed upphävas.
2 § Avsikten är att lagen ska träda i kraft före 19 juni 2026, vilket är datumet då standarddirektiven senast ska införlivat i nationell lagstiftning. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i 1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Lagens 10 och 14 §§ föreslås träda efter att landskapslag om landskapets tjänsteinnehavare har trätt i kraft. Om så icke sker får lagtinget med landskapsregeringens bistånd anpassa lagstiftningen till den rådande situationen.
2. Landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet
3 § Tryggande och främjande av den enskildes rätt till likabehandling. Paragrafen är ändrad. Inledningen av paragrafen motsvarar huvudsakligen 3 § i gällande lag där det framgår att ombudsmannamyndighetens behörighet är delad. I inledningen tydliggörs även ombudsmannamyndighetens arbete för att förebygga diskriminering.
I paragrafens 1 mom. intas bestämmelse riktad till myndighetens arbete gentemot enskilda. Av 1 mom. 1 punkten framkommer ombudsmannamyndighetens skyldighet att ge råd till den som misstänker diskriminering. Ombudsmannamyndigheten ska ge råd om de tjänster som ombudsmannamyndigheten erbjuder, tillgängliga rättsmedel, sekretessbestämmelser och skyddet av personuppgifter, samt möjligheterna att få stöd. Punkten genomför artikel 6.3 i standarddirektiven.
Första momentets 2 punkt motsvarar materiellt 3 § 1 mom. 1 punkten i gällande lag. Eftersom termen klagomål används i ombudsmannalagen, används samma term i den föreslagna punkten.
Första momentets 3 punkt avser sådana ärenden som inkommit till ombudsmannamyndigheten. Ombudsmannamyndigheten ska inom skälig tid informera den som lämnat in klagomål om diskriminering om hur behandlingen kommer att fortskrida, det vill säga om ärendet kommer att avslutas eller om myndigheten anser att det finns skäl att gå vidare med det. Informationsskyldigheten gäller dock inte anonyma anmälningar. Om det inte är befogat att vidta några åtgärder bör den som lämnat in klagomålet utan dröjsmål underrättas om detta. De åtgärder en anmälan kräver varierar och därför kan även behandlingstiden skilja sig åt. Ledning i vad som är skälig tid kan i övriga fall hämtas från 20 § i förvaltningslagen. Punkten genomför artikel 6.4 i standarddirektiven.
Enligt förslaget i 1 mom. 4 punkten ska ombudsmannamyndigheten kunna bistå den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier, i syfte att trygga den personens rättigheter, eller vid behov främja att den som utsatts kan tillvarata sina rättigheter. Det är ombudsmannamyndigheten som gör bedömningen om det är befogat att bistå den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier. Vid paragrafens utformning har hänsyn tagits till att landskapet inte har lagstiftningsbehörighet vad gäller processrätt. Ombudsmannamyndigheten kan inte till exempel agera som rättsbiträde till den diskriminerade i en rättegång. Bestämmelsen i artikel 10.3 i standarddirektiven har beaktats i den föreslagna punkten.
Första momentets 5 punkt motsvarar materiellt 3 § 1 mom. 7 punkten i gällande lag.
Paragrafens 2 mom. föreslås innehålla bestämmelser om myndighetens allmänna verksamhet och av momentet framgår även ombudsmannamyndighetens förebyggande arbete.
Paragrafens 2 mom. 1 punkt motsvarar 3 § 1 mom. 2 punkten i gällande lag.
Paragrafens 2 mom. 2 punkt motsvarar 3 § 1 mom. 3 punkten i gällande lag.
Paragrafens 2 mom. 3 punkt motsvarar 3 § 1 mom. 4 punkten i gällande lag.
Paragrafens 2 mom. 4 punkt beskriver ombudsmannamyndighetens uppdrag att informera och ha andra kontakter med andra myndigheter, företag, enskilda och organisationer. I punkten ingår både att informera om bestämmelser angående diskriminering och föra dialog med åländska frivilligorganisationer som i gällande lag regleras i 3 § 1 mom. 5 och 6 punkten. Kontakten kan även vara i form av samarbete med till exempel rikets diskrimineringsombudsman eller jämställdhetsombudsman i syfte att utbyta god praxis och erfarenheter. Samarbete och koordinering på olika nivåer breddar räckvidden och genomslaget av myndighetens arbete. Punkten genomför artikel 14 i standarddirektiven.
Bestämmelsen i 2 mom. 5 punkten är ny. Jämlikhetsdata är avgörande för att öka medvetenheten om diskrimineringsfrågor. Bestämmelsen i 5 punkten avser ombudsmannamyndighetens insamling av specificerade uppgifter om sin egen verksamhet. Uppgifterna ska åtskiljas med beaktande av indikatorerna i artikel 18 som godkänts av kommissionen. Uppgifterna ska även delas upp i de grunder och områden som omfattas av likabehandlings- och jämställdhetsdirektiven, dvs. diskrimineringsgrunder och livsområden. Livsområden kan vara till exempel utbildning eller sjukvården. Uppgifterna ska anonymiseras, och om detta inte är möjligt pseydonymiseras. Punkten genomför artikel 16.1 i standarddirektiven.
Även bestämmelsen i 2 mom. 6 punkten är ny. För att öka medvetenheten om det arbete man utför och om lagstiftningen gällande likabehandling och diskriminering, ska ombudsmannamyndigheten publicera en sammanfattning av myndighetens utlåtanden som den anser vara av särskild betydelse. Genom punkten uppfylls artikel 9.3 i standarddirektiven.
Paragrafens 2 mom. 7 punkten motsvarar 3 § 1 mom. 8 punkten i gällande lag.
Bestämmelsen i 2 mom. 8 punkten är ny. Diskrimineringsombudsmannen ska ge en rapport till lagtinget minst vart fjärde år innehållandes en berättelse om situationen på Åland när det gäller likabehandling och diskriminering. I rapporten ska beaktas potentiella strukturella problem och den ska innehålla rekommendationer. Punkten genomför artikel 17 c i standarddirektiven.
Ändringarna i paragrafens 3 mom. är följdändringar på grund av första och andra momentet och en ändring i paragrafhänvisning på grund av skrivfel. Momentet kompletteras även med att ombudsmannamyndigheten ska förebygga samt motverka och förhindra diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck. Genom kompletteringen harmoniseras bestämmelsen med 1 § i jämställdhetslagen. Definition på könsidentitet och könsuttryck finns i 3 § i jämställdhetslagen.
10 § Behörighetskrav. Paragrafens 1 mom. föreslås ändrad. Av momentet framgår myndighetschefens behörighetskrav. Behörighetskravet är högskoleexamen med lämplig inriktning på högre nivå motsvarande nivå 7 enligt den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) eller motsvarande äldre examen.
I 2 mom. föreskrivs att för övriga tjänster på ombudsmannamyndigheten fastställs behörighetskraven i samband med att dessa tjänster inrättas.
12a § Verksamhetsplan. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs att ombudsmannamyndigheten ska anta en verksamhetsplan som anger myndighetens prioriteringar och framtida verksamhet. Genom verksamhetsplanen möjliggörs bland annat att myndigheten kan säkerställa de olika arbetsområdenas samstämmighet över tid och planera långsiktigt. Enligt 15 § 2 mom. 2 punkten i ombudsmannalagen ska myndighetschefen överlämna ett förslag till budget och en i anslutning därtill uppgjord verksamhetsplan. Landskapsregeringen anser att det är motiverat att det i ombudsmannalagen finns närmare bestämmelse om verksamhetsplanen och att den ska gälla hela myndigheten. Paragrafen genomför artikel 17 a i standarddirektiven.
14 § Myndighetschef. Paragrafen ändras.
I paragrafens 1 mom. anges att myndighetschefen tillsätts av landskapsregeringen. Myndighetschefen vid ombudsmannamyndigheten tillsätts för viss tid, som högst kan vara fem år åt gången. Som huvudregel bör utnämnandet ske för fem år, men på grund av särskilda skäl kan utnämnandet även vara kortare, till exempel tre år. Samma person kan utnämnas till myndighetschef flera gånger. I och med inrättandet av en tjänst som myndighetschef, finns ett behov av ändring i tjänstekollektivavtalets kapitel 2.9.
Paragrafens 2 mom. överensstämmer med lagförslaget 9/2024-2025, Ny lagstiftning om landskapets tjänsteinnehavare. Enligt detaljmotiveringen till förslaget till ändringar i 8 § i ombudsmannalagen genom landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet anpassas bestämmelsen till nya landskapslagen om tjänsteinnehavare. Gällande myndighetschefen konstateras att beslut som gäller myndighetschefen fattas i fortsättningen av landskapsregeringen och bestämmelsen i 8 § 3 mom. 3 punkten flyttas till 14 §.
15 § Myndighetschefens uppgifter. Paragrafens 2 mom. har ändrats och nya punkter tillkommit och till paragrafen har tillkommit ett 5 mom.
Enligt 2 mom. 1 punkten i förslaget ska myndighetschefen ordna myndighetens interna struktur på så sätt att varje tjänsteinnehavare som sköter sitt uppdrag enligt 2 kap. kan utöva sina befogenheter på ett oberoende sätt. Den interna strukturen kan till exempel gälla de interna processerna. Ombudsmannamyndighetens arbetsordning innehåller redan bland annat ett kapitel om ansvarsfördelning och ärendehantering, men det finns skäl för att det interna oberoendet också regleras i ombudsmannalagen. Eftersom det vid myndigheten arbetar flera tjänsteinnehavare som utför olika slags mandat och en tjänst kan omfatta mer än en verksamhet, är det viktigt att verksamhetsområdena hålls åtskilda. Oberoendet påverkar dock inte samverkan inom myndigheten för att till exempel utbyta kunskap. Bestämmelsen i artikel 3.1 i standarddirektiven har beaktats i den föreslagna punkten.
Paragrafens 2 mom. 2 punkt motsvarar materiellt 1 punkten i gällande lag.
Enligt 2 mom. 3 punkten ska myndighetschefen anta en verksamhetsplan enligt 12a § i samråd med de tjänsteinnehavare som sköter uppgifterna i 2 kap. ombudsmannalagen. Det är viktigt att varje tjänsteinnehavare får vara med och påverka den framtida verksamheten och att sakkunskapen tas tillvara inom varje område. Punkten har samband med artikel 17 a i standarddirektiven.
Paragrafens 2 mom. 4 punkt innehåller en språklig förändring på grund av förslaget om en särskild paragraf om verksamhetsplan. Såsom hittills bör verksamhetsplanen göras i anslutning till förslag till budget, men verksamhetsplanen ska vara mer långsiktig.
Paragrafens 2 mom. 5–8 punkter motsvarar 3–6 punkterna i gällande lag.
Paragrafens 5 mom. är nytt. Av momentet framgår att myndighetschefen förutom att sköta myndighetschefens uppgifter även ska sköta någon eller några av uppgifterna i 2 kap. eller tjänsteuppgifter som hör till annan tjänst. Detta kan till exempel vara myndighetsjuristens tjänst. På grund av att ombudsmannamyndigheten är en liten myndighet är det viktigt att det finns en möjlighet till viss flexibilitet för det fall myndigheten skulle vara i behov av att omstrukturera verksamheten i framtiden.
15a § Tillsynens oberoende. Paragrafen är ny och utgör en begränsning i myndighetschefens beslutsfattande.
Enligt artikel 3.1 i standarddirektiven ska likabehandlingsorganen kunna förvalta sina egna finansiella och andra resurser och anta sina egna beslut om sin interna struktur, ansvarsskyldighet, personal och organisatoriska angelägenheter. Ombudsmannamyndigheten består av flera olika verksamheter men är en väldigt liten myndighet sett till antalet tjänster. För att säkerställa likabehandlingsorganets oberoende, även inom myndigheten och gentemot myndighetschefen, föreslås en ny bestämmelse. Bestämmelsen innebär i praktiken att diskrimineringsombudsmannens verksamhet får betraktas som en enskild enhet inom myndigheten. Diskrimineringsombudsmannen ska ha befogenhet att till exempel bestämma om sina egna resurser. Detta kan genomföras genom att diskrimineringsombudsmannen har ett eget budgetanslag. Närmare bestämmelser om hur diskrimineringsombudsmannens arbete ska organiseras inom myndigheten anges i arbetsordningen. Diskrimineringsombudsmannens oberoende är särskilt viktigt när denne utför sina uppgifter, som till exempel vid genomförande av en utredning eller handläggning av ärenden, samt när denne utövar sina befogenheter.
17 § Ombudsmannanämnd. Ombudsmannanämnden föreslås upphävas och bestämmelsen kan därför upphävas.
20 § Inspektion. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelsen i 20 § i ombudsmannalagen om skyldigheten att lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten byter plats till 20b § i ombudsmannalagen. I stället införs en ny bestämmelse om inspektion i 20 §. I den föreslagna paragrafen föreslås en utvidgning av rätten för ombudsmannamyndigheten att genomföra inspektion till att även gälla vid diskrimineringstillsyn. Inspektionen får bara genomföras om det är behövs för tillsynen av blankettlag om diskriminering och ärendet är inom ombudsmannamyndighetens behörighet. Som ett klargörande anges även vilka lokaler som myndigheten får inspektera. Lokalerna följer av tillämpningsområdet av blankettlag om diskriminering. Ombudsmannamyndigheten får inte genomföra inspektioner i utrymmen som används för boende av permanent natur och som på så sätt skulle ingripa i hemfriden. Vid inspektionen ska 34 § om inspektion i förvaltningslagen följas. Genom paragrafen genomförs artikel 8 och artikel 16 i standarddirektiven.
20a § Sekretessbrytande grund. Bestämmelsen är ny och utgör ett undantag till handlingssekretessen och den tystnadsplikt som myndighetens tjänsteinnehavare har enligt offentlighetslagen. En myndighet ska även aktivt skydda de mänskliga rättigheterna om det vid en intresseavvägning har bedömts att ett skyddsobjekt är viktigare en ett annat. Ombudsmannamyndigheten har en omfattande kontakt med enskilda och även patient- och klientnära arbete då tjänsteinnehavaren kan få kännedom om betydande risker. Lagregleringen gällande patient- och klientombudsmannens arbete skiljer sig dock från till exempel sjuk- och socialvårdens arbete. Bestämmelsen syftar främst till att skydda enskilda personer, men också ge den som innehar tjänsten rättsskydd.
Enligt 1 mom. får tjänsteinnehavaren i enskilda fall anmäla uppgifter till polisen som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon vid fullgörandet av uppgifterna har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli utsatt för våld. Det kan till exempel röra sig om en situation som polisen inte har kännedom om. Motsvarande bestämmelser finns i annan lagstiftning och har från början införts för att förhindra familje- och barnadråp samt våld i hemmet (se till exempel RP 333/2014 rd s. 6).
Enligt 2 mom. har den anställde vid ombudsmannamyndigheten oberoende av skyldigheten att iaktta sekretess rätt att anmäla uppgifter till polis eller räddningstjänst som är nödvändiga för att skydda liv eller hälsa eller avvärja betydande skador på egendom eller i miljön. Andra momentet omfattar således andra slags allvarliga situationer än första momentet och även rekvisiten skiljer sig åt från första momentet.
Bestämmelsen ger även rätt för ombudsmannamyndigheten att på eget initiativ utlämna en sekretessbelagd handling till polisen eller räddningstjänst.
20b § Rätt att få information. Gällande bestämmelse om skyldighet att lämna uppgifter till ombudsmannamyndigheten finns i 20 § i ombudsmannalagen. Landskapsregeringen föreslår en omdisponering av bestämmelserna så att den nya bestämmelsen intas i 20b § och att rubriken till paragrafen ändras. I paragrafen föreskrivs att ombudsmannamyndigheten har rätt att få ut information för att kunna sköta sitt tillsynsuppdrag enligt blankettlag om diskriminering. Med beaktande av att diskrimineringsombudsmannens behörighet är delad med rikets ombudsmän, nämnd och arbetarskyddsmyndigheter, inleds första moment med en uppräkning av tillsynsobjekten som följer av 2 § i blankettlag om diskriminering.
I 1 mom. föreskrivs även om ombudsmannamyndighetens rätt att få redogörelse av en anställd hos de i momenten angivna tillsynsobjekten. Rätten till redogörelse begränsas dock av skyddet mot självinkriminering, en person får inte tvingas till att erkänna sig skyldig.
Informationen och redogörelsen enligt 1 mom. gäller även sekretessbelagda uppgifter. Informationen och redogörelsen ska lämnas avgiftsfritt.
I 2 mom. finns barnombudsmannens, patient- och klientombudsmannens och konsumentrådgivningens rätt till avgiftsfri information från andra myndigheter. Barnombudsmannens, patient- och klientombudsmannens uppdrag eller konsumentrådgivningen omfattar inte tillsyn och därför har rätten till information begränsats till att gälla offentliga handlingar.
Enligt 4 § 2 mom. i blankettlagen om jämställdhet ska de förvaltningsuppgifter som enligt jämställdhetslagen sköts av jämställdhetsombudsmannen inom landskapets behörighet skötas av Ålands ombudsmannamyndighet. Även de förvaltningsuppgifter som enligt jämställdhetslagen sköts av jämställdhetsnämnden ska inom landskapets behörighet skötas av Ålands ombudsmannamyndighet. Ombudsmannamyndighetens rätt till information för tillsynen av blankettlag om jämställdhet regleras i 17 § i jämställdhetslagen. Utfärdande av vite regleras i 21 § i jämställdhetslagen.
Rätten till information för tillsyn av offentlig upphandling regleras i 142 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016), antagen på Åland genom landskapslagen om tillämpning på Åland av riksförfattningar om offentlig upphandling.
I sin handläggning tillämpar ombudsmannamyndigheten offentlighetslagen för Åland, allmänna dataskyddsförordningen och landskapslagen om dataskydd inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Behandlingen av de personuppgifter som diskrimineringsombudsmannen mottar är förenlig med allmänna dataskyddsförordningen.
Genom paragrafen genomförs artikel 8 och artikel 16 i standarddirektiven.
20c § Vite. Enligt förslaget ska ombudsmannamyndigheten ha möjlighet att förena skyldigheten att ge information eller redogörelse enligt föreslagna 20b § 1 mom. med vite. Förslaget innebär att ombudsmannamyndigheten kan förstärka sin befogenhet att begära information eller redogörelse.
I 2 mom. föreslås ett undantag, enligt vilken vite inte kan föreläggas en fysisk person, om det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna gäller en omständighet som har samband med brottsmisstanken. Momentet behövs för att tillförsäkra personen skydd mot självinkriminering.
I 3 mom. finns hänvisning till landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen, där närmare bestämmelser finns.
22b § Ändringssökande. Enligt paragrafen får ändring av ombudsmannamyndighetens beslut om föreläggande och utdömande av vite sökas hos Ålands förvaltningsdomstol. Förslaget följer av 4 § i landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen och 25 § 1 mom. självstyrelselagen.
24 § Övergång från diskrimineringsnämnd till ombudsmannanämnd. Bestämmelsen föreslås upphävas.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft före 19 juni 2026, vilket är datumet då standarddirektiven senast ska införlivat i nationell lagstiftning. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i 1 mom. att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Förordnandet för myndighetschefen för Ålands ombudsmannamyndighet går ut 31 december 2026. Lagens 10 §, 14 § och 15 § 5 mom. föreslås träda i kraft efter att landskapslag om landskapets tjänsteinnehavare har föreslagits träda i kraft. Om så inte sker får lagtinget med landskapsregeringens bistånd anpassa lagstiftningen till den rådande situationen.
Uppdraget för den ombudsmannanämnd som utsetts för perioden 2025–2026 föreslås upphöra när denna lag träder i kraft.
Lagens 3 § 1 mom. 3 punkt tillämpas på klagomål som myndigheten har mottagit från och med ikraftträdandet. Detta betyder att de ärenden som redan handläggs på myndigheten när lagen träder i kraft, inte berörs av informationsskyldigheten i 3 punkten.
När 10 § 1 mom., 14 § och 15 § 5 mom. träder i kraft ska landskapsregeringen i enlighet med landskapslag om landskapets tjänsteinnehavare ombilda den tjänst som stiftats för skötseln av uppgifterna i 5 och 6 §§, till en tjänst som myndighetschef. Den tjänsteinnehavare som skött uppgifterna enligt 5 och 6 §§ ska omplaceras till myndighetschef. Tjänsteinnehavaren har tidigare anställts under förutsättningen att det till tjänsten kan tillkomma ett förordnande som myndighetschef och arbetsuppgifterna som kunde höra till arbetsbeskrivningen ändras således inte i sig. Med beaktande av föregående och proportionalitetsprincipen ska tjänsteförhållandet övergå i form av en tillsvidaretjänst som myndighetschef och anställningsvillkoren ska inte heller i övrigt försämras.
Eftersom paragrafen för myndighetschefens behörighetskrav har ändrats och behörighetskraven för övriga tjänster i fortsättningen ska bestämmas när tjänst inrättas, tillämpas för tydlighetens skull övergångsbestämmelser för dem som redan har tjänst vid myndigheten. Dem som vid ikraftträdandet av 10 § 2 mom. i denna lag har en tjänst vid ombudsmannamyndigheten tillämpas de behörighetskrav som gällde vid ikraftträdandet.
3. Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män
1 §. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. Enligt förslaget ska hänvisningar i rikslagen till andra bestämmelser i rikslagstiftningen inom lagtingets behörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftning. Bestämmelsen motsvarar 2 § 3 mom. i blankettlag om diskriminering. Bestämmelsen införs för att tydliggöra tolkningen av lagen och för att möta framtida eventuella förändringar i lagstiftningen.
Ikraftträdandebestämmelse. Avsikten är att lagen ska träda i kraft före den 19 juni 2026. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås därför i att datumet för ikraftträdande lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om.
Lagtext
Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas.
1.
L A N D S K A P S L A G
om upphävande av vissa bestämmelser i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet
I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs:
1 §
Genom denna lag upphävs 10, 14 och 20 §§ i landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet av vilka 10 § 3 mom., 14 § och 20 § 1 mom. i den lydelse bestämmelserna har i LTB XX/2026.
2 §
Denna lag träder i kraft den
2.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet
I enlighet med lagtingets beslut
upphävs 17 och 24 §§ landskapslagen (2014:33) om Ålands ombudsmannamyndighet,
ändras 3 §., 15 § 2 mom., av dessa bestämmelser 3 § sådan den lyder i landskapslagen 2022/47,
fogas till lagen nya 10 §, 12a §, 14 §, 15 § 5 mom., 15a §, 20 §, 20a-c och 22b §§ som följer:
3 §
Tryggande och främjande av den enskildes rätt till likabehandling
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten förebygga samt motverka och förhindra diskriminering på grund av de diskrimineringsgrunder om vilka föreskrivs i landskapslagen om tillämpning av diskrimineringslagen genom att
1) informera den som misstänker diskriminering om ombudsmannamyndigheten tjänster, tillgängliga rättsmedel, sekretessbestämmelser och skyddet av personuppgifter samt möjligheterna till annat stöd,
2) ge råd och på andra sätt medverka till att den som utsatts för diskriminering kan driva klagomål och på annat sätt tillvarata sina rättigheter,
3) inom skälig tid informera den som lämnat in ett klagomål om diskriminering om behandlingen av ärendet vid ombudsmannamyndigheten,
4) när ombudsmannamyndigheten bedömer att det är befogat, bistå den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier, i syfte att trygga den personens rättigheter, eller vid behov främja att den som utsatts kan tillvarata sina rättigheter,
5) sträva till att ingå förlikning mellan parterna om förlikningen kan antas inverka förebyggande i avsikt att förhindra framtida diskriminering.
Ombudsmannamyndigheten ska vidare inom sin behörighet och verksamhetsområde
1) genomföra oberoende undersökningar och offentliggöra oberoende rapporter om diskriminering,
2) lämna rekommendationer i frågor som rör diskriminering,
3) övervaka praxis, tjänstekollektivavtal, principdokument och stadgor angående tjänstemännens anställningsförhållanden,
4) informera och ha andra kontakter med andra myndigheter, företag, enskilda och organisationer,
5) samla in specificerade uppgifter om diskriminering efter område,
6) publicera en sammanfattning av utlåtanden som är av särskild betydelse,
7) följa hur främjandet av den enskildes rätt till likabehandling utvecklas på Åland och årligen i den verksamhetsberättelse som avses i 12 § avge en redogörelse för detta.
8) minst vart fjärde år ge lagtinget en rapport om situationen på Åland när det gäller likabehandling och diskriminering, inklusive potentiella strukturella problem. Rapporten ska innehålla rekommendationer.
Inom landskapets behörighet ska ombudsmannamyndigheten även förebygga samt motverka och förhindra diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck genom att sköta de uppgifter som avses i 1 mom. 1–5 punkterna och 2 mom. 1–8 punkterna samt de uppgifter som ankommer på ombudsmannamyndigheten i enlighet med vad som följer av bestämmelserna i den i 2 § 1 mom. 2 punkten avsedda landskapslagen.
10 §
Behörighetskrav
Behörig för att anställas som myndighetschef är den som avlagt en högskoleexamen med lämplig inriktning på högre nivå motsvarande nivå 7 enligt den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF) eller motsvarande äldre examen.
Behörighetskraven för övriga tjänster fastställs i samband med att dessa tjänster inrättas.
12a §
Verksamhetsplan
Vid ombudsmannamyndigheten ska det antas en verksamhetsplan som anger dess prioriteringar och framtida verksamhet avseende verksamheten i 2–7a §§ i denna lag.
14 §
Myndighetschef
Landskapsregeringen tillsätter myndighetschefen för högst fem år.
Landskapsregeringen fattar beslut om frågor som gäller myndighetschefen.
15 §
Myndighetschefens uppgifter
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Myndighetschefen ska
1) ordna myndighetens interna struktur på så sätt att den som innehar tjänsten för att sköta någon eller några av uppgifterna enligt 2 kap. kan utöva sina befogenheter på ett oberoende sätt,
2) anta en arbetsordning för ombudsmannamyndigheten,
3) anta en verksamhetsplan enligt 12a § i samråd med de tjänsteinnehavare som sköter uppgifterna i 2 kap.,
4) årligen till landskapsregeringen överlämna ett förslag till budget tillsammans med en i 12a § avsedd verksamhetsplan,
5) årligen sammanställa samt till landskapsregeringen överlämna en verksamhetsberättelse i samband med ombudsmannamyndighetens bokslut,
6) inrätta och indra sådana i 9 § 2 mom. avsedda tjänster,
7) kära och svara i enlighet med bestämmelserna i 22 § samt
8) på ombudsmannamyndighetens vägnar motta stämningsansökningar och andra delgivningar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Förutom myndighetschefens uppgifter ska myndighetschefen även sköta någon eller några av uppgifterna i 2 kap. eller tjänsteuppgifter som hör till annan tjänst vid myndigheten.
15a §
Tillsynens oberoende
Verksamheten ska ordnas så att den tjänsteinnehavare som sköter uppgifterna som avses i 3 § i denna lag ska kunna förvalta sina egna finansiella och andra resurser samt anta sina egna beslut om sin interna struktur, ansvarsskyldighet, personal och organisatoriska angelägenheter.
20 §
Inspektion
Ombudsmannamyndigheten får inspektera lokaler hos Ålands lagtings förvaltning och dess underlydande organ, Ålands landskapsregeringens förvaltning och dess underlydande organ, kommunernas förvaltning och dess underlydande organ, verksamheter som inom lagtingets behörighet yrkesmässigt tillhandahåller varor eller tjänster för allmänheten om inspektionen behövs för tillsynen över att landskapslagen (2022:43) om tillämpning av diskrimineringslagen följs. Inspektionen får inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Vid inspektion ska 34 § i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland om inspektion följas.
20a §
Sekretessbrytande grund
Tjänsteinnehavare vid Ålands ombudsmannamyndighet har oberoende av skyldigheten att iaktta sekretess rätt att anmäla uppgifter till polisen som är nödvändiga för bedömningen av ett hot mot liv eller hälsa eller för förhindrande av en hotande gärning, om han eller hon vid fullgörandet av uppgifterna har fått kännedom om omständigheter som ger skäl att misstänka att någon löper risk att bli utsatt för våld.
Tjänsteinnehavare vid Ålands ombudsmannamyndighet har oberoende av skyldigheten att iaktta sekretess även rätt att anmäla uppgifter till polis eller räddningstjänst som är nödvändiga för att skydda liv eller hälsa eller avvärja betydande skador på egendom eller i miljön. Om handlingars och uppgifters offentlighet gäller i övrigt vad som föreskrivs i offentlighetslagen (2021:79) för Åland.
20b §
Rätt att få information
Ombudsmannamyndigheten har utan hinder av sekretessbestämmelserna rätt att av Ålands lagtings förvaltning och dess underlydande organ, Ålands landskapsregeringens förvaltning och dess underlydande organ, kommunernas förvaltning och dess underlydande organ, verksamheter som inom lagtingets behörighet yrkesmässigt tillhandahåller varor eller tjänster för allmänheten avgiftsfritt få den information eller redogörelse som är nödvändig för att ombudsmannamyndigheten ska kunna utföra sina tillsynsuppgifter enligt 3 § 1 mom. och 2 mom. i denna lag. Rätten att få redogörelse gäller inte uppgifter om sådana omständigheter som den som redogörelsen begärs av har rätt att vägra vittna om.
Ombudsmannamyndigheten har rätt av landskapsregeringens förvaltning och dess underlydande organ samt kommunernas förvaltning och dess underlydande organ avgiftsfritt få den information som behövs för skötseln av ombudsmannamyndighetens uppgifter enligt 4–7 §§ i denna lag, om inte något annat följer av bestämmelserna om sekretess.
20c §
Vite
Ombudsmannamyndigheten får förena begäran att få information och redogörelse enligt 20b § 1 mom. i denna lag med vite. Ombudsmannamyndigheten förordnar om betalning av vite.
Ett i 1 mom. avsett föreläggande att lämna ut information får inte förenas med ett vitesföreläggande riktat till en fysisk person, om det finns anledning att misstänka personen för brott och uppgifterna gäller en omständighet som har samband med brottsmisstanken.
Närmare bestämmelser om vite finns i landskapslagen (2008:10) om tillämpning i landskapet Åland av viteslagen.
22b §
Ändringssökande
Besvär över beslut om föreläggande av och utdömande av vite anförs hos Ålands förvaltningsdomstol på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019).
Denna lag träder i kraft den . Lagens 10 §, 14 § och 15 § 5 mom. träder i kraft den .
Uppdraget för den ombudsmannanämnd som utsetts för perioden 2025–2026 upphör när denna lag träder i kraft.
Denna lags 3 § 1 mom. 3 punkt tillämpas på klagomål som inkommit till ombudsmannamyndigheten från och med lagens ikraftträdande.
När 10 § 1 mom., 14 § och 15 § 5 mom. i denna lag träder i kraft ska landskapsregeringen i enlighet med landskapslagen om landskapets tjänsteinnehavare
1) ombilda den tjänst som stiftats för skötseln av uppgifterna i 5 och 6 §§ till myndighetschef,
2) omplacera den tjänsteinnehavare som sköter uppgifterna i 5 och 6 §§ till myndighetschef.
Anställningsvillkoren för den tjänsteinnehavare som omplaceras enligt 4 mom. ska inte försämras vid övergången till den nya tjänsten.
På dem som vid ikraftträdandet av 10 § 2 mom. i denna lag har en tjänst vid ombudsmannamyndigheten tillämpas de behörighetskrav som gällde vid ikraftträdandet.
Åtgärder för verkställighet av 10 § 1 mom., 14 § och 15 § 5 mom. i denna lag får vidtas innan paragraferna träder i kraft.
3.
L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män
I enlighet med lagtingets beslut fogas till 1 § landskapslagen (1989:27) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män ett nytt 3 mom. som följer:
1 §
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Hänvisningar i rikslagen till andra bestämmelser i rikslagstiftningen ska inom lagtingets behörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.
Denna lag träder i kraft den
| Mariehamn den | |
|
L a n t r å d |
Katrin Sjögren |
|
Föredragande minister |
Ingrid Zetterman |
Parallelltexter
· Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 16/2025-2026
[1] Rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet.
[2] Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.
[3] Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling direktivet om likabehandling i arbetslivet.
[4] Rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.
[5] Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet.
[6] Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG.
[7] Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
[8] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordning).
[9] Förenta Nationernas generalförsamling antagna konvention om barnets rättigheter, FördrS 59-60/1991
[10] Ombudsmannamyndigheten, verksamhetsberättelse 2017, s. 26.
[11] Ombudsmannamyndigheten verksamhetsberättelse 2024, s. 27.