En stor del av Ålands befolkning är idag födda utanför Åland. De senaste åren har över 900 personer flyttat till Åland varje år, en stor del från Finland och Sverige. Runt 200 personer per år har flyttat till Åland från utanför Norden[1]. Enligt statistiken om inflyttningsland kan avläsas att inflyttningen från Sverige samt utanför Norden står för största ökningen av inflyttning de senaste 25 åren. Barn och unga personer som flyttat till Åland åren 2019-2024 framgår av tabellen.

Inflyttning barn	2019	2020	2021	2022	2023	2024
Totalt	177	208	198	199	189	229
0-4 år	51	68	60	71	51	90
5-9 år	36	46	48	56	52	56
10-14 år	37	47	34	24	38	39
15-19 år	53	47	56	48	48	44

Källa: ÅSUB

Till Finland har under de senaste åren årligen ca 100-300 ensamkommande barn utan vårdnadshavare kommit för att söka internationellt skydd. År 2015 kom exceptionellt många minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare (3 024). Antalet minderåriga som anlände utan vårdnadshavare var sammanlagt 401 år 2016, 142 år 2017, 146 år 2020 och 130 år 2021.

Kommunernas socialtjänst k.f. (KST) har uppmärksammat landskapsregeringen på att ensamkommande minderåriga utan vårdnadshavare finns på Åland. I samband med detta kan konstateras att det i nuläget saknas uttryckligt lagstöd för att placera dessa barn i familjer eller hos släktingar.

2. Nuläge

Landskapslagen (2012:74) om främjande av integration (integrationslagen) trädde i kraft den 1 januari 2013. Integrationslagens syfte är att stödja och främja invandrarkvinnors och invandrarmäns samt invandrarflickors och invandrarpojkars utbildning, sysselsättning och annan integration samt deras möjligheter att aktivt delta i samhället. Syfte är dessutom att främja jämlikhet och likabehandling och en positiv växelverkan mellan olika befolkningsgrupper.

Integrationslagen omfattar alla som har giltigt uppehållstillstånd[2], vilkas uppehållsrätt har registrerats[3] eller som har beviljats uppehållskort[4] enligt utlänningslagen (FFS 301/2004). Arten av uppehållstillstånd har inte någon betydelse. Även de som flyttar till Åland tillfälligt, såsom studerande och de som fått tillfälligt uppehållstillstånd på grund av arbete, ska kunna åtnjuta de åtgärder och tjänster som anges i integrationslagen. Den tillämpas också i fall där uppehållstillståndets giltighetstid har gått ut men invandraren har lämnat in en ansökan om fortsatt tillstånd eller har överklagat ett avslag på ansökan om fortsatt tillstånd. Integrationslagen tillämpas inte på personer som söker internationellt skydd eller som rör sig i landet med visum eller visumfritt och inte heller på personer som för första gången ansöker om uppehållstillstånd innan tillståndet har beviljats. Finska medborgare omfattas inte av integrationslagen.

Stora delar av myndighetsuppgifterna i integrationslagen är påförda kommunerna. KST ansvarar för socialvården på Åland enligt landskapslagen (2016:2) om en kommunalt samordnad socialtjänst. Socialvården på Åland regleras i landskapslagen (2020:12) om socialvård (socialvårdslagen) och annan specifik lagstiftning på området.

Enligt 4 § i integrationslagen ska särskild uppmärksamhet fästas vid barnets bästa och vid barnets utveckling. Vid bedömningen av barnets bästa ska beaktas vad som föreskrivs i barnskyddslagen (FFS 417/2007), vilken tillämpas på Åland enligt landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen. Vid genomförandet av åtgärder och tjänster enligt den lagen ska barnets önskemål och åsikter utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. Ett barn som har fyllt 12 år ska ges tillfälle att, i enlighet med 28 § i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland, bli hört i ett ärende som gäller barnet självt. Barnets åsikter bör utredas och barnet höras på ett språk som barnet förstår. Endast i det fall att utredningen skulle äventyra barnets hälsa eller utveckling eller det i övrigt är uppenbart onödigt behöver barnets åsikter inte utredas.

Av 15 § i integrationslagen framgår att för minderåriga som anländer utan vårdnadshavare och som fått uppehållstillstånd ska alltid en integrationsplan utarbetas. Planen för minderåriga bör utarbetas i sektorövergripande samarbete mellan socialvård, skola, barnskydd, Ålands hälso- och sjukvård och andra lokala myndigheter. Enligt tillämpningsanvisningarna från år 2013 framgår att kommunen primärt är ansvarig för integrationsplanen för minderåriga. Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS) kan konsulteras i de situationer det finns behov av det, förutsatt att den unga personen i fråga har som mål att snabbt komma ut på arbetsmarknaden. Undantag kan dock göras för unga som fyllt 17 år och som har registrerat sig som arbetssökande hos AMS. För dem är det i första hand AMS som utarbetar integrationsplanen.[5]

I riket gäller sedan den 1 januari 2025 en ny lag om främjande av integration (FFS 681/2023) (rikets integrationslag). Den nya lagstiftningen förtydligar bland annat att ordnandet av boende och stödinsatser för ensamkommande barn och unga utgör en del av den socialvård som faller inom välfärdsområdets organiseringsansvar.

Det har uppmärksammats behov av förtydliganden gällande ensamkommande barn utan vårdnadshavare som vistas på Åland. KST behöver en tydligare rättslig grund för att fatta beslut om åtgärder riktade till ensamkommande barn och unga utan vårdnadshavare. Barn har vid behov rätt till stöd enligt barnskyddslagen, om uppväxtförhållandena bedöms äventyra dess hälsa eller utveckling.

3. Landsskapsregeringens förslag

För att uppfylla krav på barnets bästa, rättssäker myndighetsutövning och enhetliga processer vid mottagande och placering av ensamkommande barn och unga behöver lagstiftningen kompletteras för att skapa ett sammanhängande och rättsligt hållbart system för denna målgrupp. Modell för bestämmelserna föreslås vara 33 och 34 §§ i rikets integrationslag.

Avsikten är att förtydliga stödåtgärder för barn utan vårdnadshavare som har hemkommun på Åland. Genom förslaget skulle det bli KST:s ansvar att ordna omvårdnad, omsorg och fostran för barn utan vårdnadshavare som har hemkommun på Åland. Genom förslaget får KST det lagstöd för nämnda stödåtgärder som krävs för myndighetsbeslut.

4. Lagstiftningsbehörighet

Landskapet har lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapsregeringen och under denna lydande myndigheter, kommunernas förvaltning, socialvård, undervisning, kultur- och ungdomsarbete samt främjande av sysselsättningen enligt 18 § 1, 4, 13, 14 och 23 punkterna i självstyrelselagen.

Riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om rätt att vistas i landet, att välja boningsort och att färdas från en ort till en annan, barns rättsliga ställning samt medborgarskap och utlänningslagstiftning enligt 27 § 2, 7 och 26 punkterna i självstyrelselagen. Ett utländskt barn som vistas i Finland utan vårdnadshavare är omyndigt, varför han eller hon behöver en företrädare i förvaltnings- och domstolsärenden som gäller hans eller hennes person och förmögenhet. Landskapet har inte lagstiftningsbehörighet när det är fråga är om barns rättsliga ställning.

Bestämmelser om mottagandet av minderåriga asylsökande under asylprocessen finns i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (FFS 746/2011). En minderårig asylsökande som anlänt utan vårdnadshavare inkvarteras i en enhet som är avsedd för minderåriga, såsom ett grupphem eller stödboende. Grupphemmen leds liksom andra förläggningar av Migrationsverket.

Vissa delar av rikets integrationslag gäller därför på Åland men inte till de delar som handlar om integrationsfrämjande åtgärder.

5. Förslagets verkningar

5.1 Allmänt om samhälleliga och administrativa konsekvenser

Förslaget medför att arbetet för KST underlättas genom att myndigheten får utökade grunder att basera åtgärder för ensamkommande barn och unga personer.

Förslaget förväntas inte har några miljömässiga konsekvenser.

5.2 Ekonomiska konsekvenser

Kommunerna, KST och Ålands hälso- och sjukvård erhåller idag ersättning för integrationsåtgärder från riket genom kalkylerade ersättningar samt för specialkostnader samt för mottagande av ensamkommande minderåriga utan vårdnadshavare.

KST har rätt att ansöka om ersättning via de åländska kommunerna från riket i enlighet med gällande bestämmelser om statlig ersättning för mottagande av ensamkommande minderåriga utan vårdnadshavare i enlighet med 69 § i rikets integrationslag.

En dialog har förts med KST angående kostnaden för ensamkommande minderåriga utan vårdnadshavare. En översiktlig beräkning visar att utkomststödskostnaderna för de ensamkommande barn som för närvarande vistas i landskapet uppskattas till cirka 25 000–30 000 euro per år. Beräkningen baserar sig på utkomststödets grunddelsbelopp enligt barnets ålder, justerat för barnbidrag (varav 80 % räknas som inkomst) samt en uppskattad andel för boendekostnader. Därutöver kan ytterligare kostnader uppkomma beroende på individuella behov, såsom receptbelagda läkemedel eller andra särskilda utgifter, vilket innebär att beloppet utgör en grov uppskattning. Barnets andel av boendekostnaderna varierar beroende på familjesituationen men uppskattas med nuvarande klientantal vara ungefär 8 200 euro per år, utöver det övriga utkomststödet.

För barn som har en utsedd företrädare och bor hos en släkting eller annan närstående vuxen är kostnaderna i regel begränsade. Utgifterna består främst av personalresurser, såsom utredningar av servicebehov och andra myndighetskontakter, samt eventuella insatser i form av service eller ekonomiskt stöd. Dessa kostnader bedöms uppgå till några tusen euro per år, beroende på vilka individuella åtgärder som beviljas. Om ett barn däremot inte kan bo hos föreslagen släkting eller om nya barn anländer utan en naturlig anknytningsperson kan akuta barnskyddsåtgärder bli aktuella. Kostnaden för institutionsvård vid Tallbacken uppgick år 2024 till 233,17 euro per dygn medan familjevård kostade 78,21 euro per dygn. Hittills har inga ensamkommande barn varit i behov av sådana placeringar. Nya ensamkommande barn utan vårdnadshavare som anländer till Finland bedöms i första hand anvisas plats i gruppfamiljehem i Åbo.

Samtliga insatser gällande integration beräknas ha ett ekonomiskt mervärde i förlängningen. En bristande integration kan leda till sämre hälsa och risk för utanförskap samt andra sociala problem. Förutom att ha stora negativa konsekvenser för individen är det också kostsamt för samhället att hantera dessa problem.

5.3 Jämställdhet och konsekvenser för barn

Ensamkommande barn utan vårdnadshavare är i en särskilt utsatt ställning. Integrationsprocessen för ensamkommande barn utan vårdnadshavare påverkas förutom av barnets tidigare livsskeden och utgångspunkt även av ålder, kön och individuella egenskaper. Hur barnet upplever delaktighet varierar från barn till barn liksom enligt situation.

Genom att tjänsterna integreras i den ordinarie socialvården säkerställs likabehandling och kontinuitet i handläggningen. Barnets rätt till individuellt behovsprövat stöd stärks och processen blir mer förutsebar och transparent. Detta ligger i linje med barnets bästa-principen enligt 6 § i socialvårdslagen och artikel 3 i FN:s barnkonvention.

Enligt konventionen om barnets rättigheter får ett barn som hör till en minoritetsgrupp inte förbjudas att njuta av sin kultur, bekänna och utöva sin religion eller använda sitt språk. I sin planering ska kommunen beakta möjligheterna att stöda bevarandet av det egna språket och den egna kulturen.

När en socialarbetare utses för barn som vistas i landet utan vårdnadshavare stärks barnets perspektiv utgående från bedömningen av grundbehovet. Att barn utan vårdnadshavare har en utsedd person och instans som svarar för samordningen av servicehelheten gör att barnet får de nödvändiga tjänsterna. Detta kan för sin del främja tillgången till stöd vid rätt tidpunkt och på det sättet stärka barnets välfärd. Genom att säkerställa tillräckliga insatser kan barnets behov tillgodoses tidigare, vilket borde förebygga situationer där barnets behov annars skulle leda till ingripande barnskyddsåtgärder.

Genom att organiseringen av boendet överförs till socialvården tryggas det att utvärderingen av lösningarna gällande barnets boende görs individuellt och med beaktande av barnets bästa inom socialvården.

Den föreslagna ändringen stärker barnets möjligheter att växa upp i en familj, hos en släkting eller annan närstående vuxen som är lämplig för familjevård för barnet. I synnerhet för små barn är familjevård en viktig tjänsteform.

En stor del av de unga som anlänt som minderåriga utan vårdnadshavare behöver särskilda stödtjänster ännu efter att de blivit myndiga i synnerhet när det gäller boende, utbildningsvägar samt hanteringen av ekonomin och vardagen.

6. Ärendets beredning

Lagförslaget har beretts som tjänstemannaberedning vid lagberedningen, i samråd med relevanta sakkunniga inom landskapsregeringen och KST.

Detaljmotivering

Landskapslag om ändring av landskapslagen om främjande av integration

19a §. Ordnande av boende för barn som är i landet utan vårdnadshavare. I 1 mom. föreskrivs det om kommunens, i praktiken KST:s, uppgift att för ett ensamkommande barn som avses i 2 § 6 mom. i rikets integrationslag som befinner sig inom kommunens område ordna omvårdnad, omsorg och fostran i form av familjevård eller på ett annat ändamålsenligt sätt i form av en sådan tjänst som avses i 14 § i socialvårdslagen.

Med en person som avses i 2 § 6 mom. i rikets integrationslag avses

en person under 23 år som

1) har kommit till Finland som minderårig utan vårdnadshavare och har beviljats uppehållstillstånd efter att som minderårig ha ansökt om internationellt skydd eller har tagits till Finland inom en flyktingkvot enligt 90 § i utlänningslagen,

2) har anvisats till Finland inom en flyktingkvot enligt 90 § i utlänningslagen när han eller hon var minderårig och utan vårdnadshavare, och har uppnått myndighetsåldern innan han eller hon anlänt till Finland,

3) har tagits till Finland som minderårig utan vårdnadshavare på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser med stöd av 93 § i utlänningslagen,

4) har kommit till Finland som minderårig utan vårdnadshavare, har beviljats ett uppehållstillstånd som avses i 110 § i utlänningslagen och har en hemkommun enligt lagen om hemkommun,

5) är minderårig och efter att ha kommit till Finland har förlorat sin vårdnadshavare och

a) har beviljats uppehållstillstånd efter att ha ansökt om internationellt skydd som minderårig,

b) har tagits till Finland inom en flyktingkvot som avses i 90 § i utlänningslagen,

c) på grundval av 93 § i utlänningslagen har tagits till Finland på särskilda humanitära grunder eller för uppfyllande av internationella förpliktelser, eller

d) har beviljats ett uppehållstillstånd som avses i 110 § i utlänningslagen och har en hemkommun enligt lagen om hemkommun,

6) är minderårig och har anlänt som familjemedlem eller annan anhörig till en person som avses i 1–5 punkten eller

7) är en i 1–6 punkten avsedd person som har fått finskt medborgarskap.

Bestämmelserna i utlänningslagen är inom rikets lagstiftningsbehörighet och gäller därför även på Åland.

Syftet med de föreslagna ändringarna är att trygga jämlik service för målgruppen i jämförelse med andra grupper som behöver särskilt stöd enligt socialvårdslagen.

I och med de föreslagna förändringarna stärks kommunens ansvar att ordna omvårdnad, omsorg och fostran på ett sätt som svarar mot barnets individuella behov och bästa. Förändringens syfte är att trygga boende för den minderåriga i sådana boendeformer och på en sådan ort där man så bra som möjligt kan svara mot personens behov. Barnets utveckling stöds i många fall av möjligheten att få bli kvar på samma ort där barnet befunnit sig under asylsökningstiden och där integrationen och studierna inleddes.

Enligt 2 mom. ska kommunen på grundval av en bedömning av servicebehovet i enlighet med 36 § i socialvårdslagen fatta beslut om ordnande av barnets boende i familjevård eller på något annat ändamålsenligt sätt med beaktande av barnets individuella situation och bästa. I 36 § i socialvårdslagen föreskrivs det att behov av brådskande hjälp för ett barn som behöver särskilt stöd ska bedömas omedelbart och att bedömningen ska inledas senast den sjunde vardagen efter kontakt för att få service togs med den kommunala myndighet som ansvarar för socialservicen. Bedömningen görs i den omfattning som barnets livssituation kräver i samarbete med aktörer som är viktiga för barnets vardag.

Ett beslut enligt socialvårdslagen ska fattas också om barnet har bott i privat inkvartering i mottagningsskedet. I samband med detta ska det göras en bedömning av huruvida den familj hos vilken barnet bott i privat inkvartering kan bli familjevårdarfamilj eller av familjens behov att få stöd med stöd av socialvårdslagen. Särskild vikt ska läggas vid att barns och unga personers självbestämmanderätt respekteras. Bestämmelser om att respektera självbestämmanderätten finns också i socialvårdslagen. För bedömningen av servicebehovet svarar en yrkesutbildad person inom socialvården, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag. För bedömningen av servicebehovet hos barn som behöver särskilt stöd och andra personer som behöver särskilt stöd svarar en socialarbetare i tjänsteförhållande.

Ett barn som befinner sig i landet har vid behov rätt till stöd enligt barnskyddslagen, om socialarbetaren utgående från en bedömning av servicebehovet i enlighet barnskyddslagen konstaterar att barnets uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling, eller barnet genom sitt beteende äventyrar sin hälsa och utveckling, och barnet behöver tjänster och stödåtgärder enligt barnskyddslagen. Som stöd för uppväxt och utveckling kan barnet behöva tjänster inom barnskyddets öppenvård och vid behov även stöd som erbjuds inom vård utom hemmet. Bestämmelser om utredning av behovet av barnskydd i samband med bedömningen av servicebehovet finns i barnskyddslagen.

Innehållet i bedömningen av servicebehovet anges i 37 § i socialvårdslagen. I enlighet med 39 § i socialvårdslagen ska bedömningen av servicebehovet kompletteras med en klientplan eller genom en annan motsvarande plan, om det inte är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. Även bestämmelserna om integrationsplan för minderårig enligt 15 § i integrationslagen är relevant.

Ordnande av socialvård ska enligt 6 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000), vilken tillämpas på Åland med stöd av landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård, basera sig på ett myndighetsbeslut. Enligt 45 § i socialvårdslagen har klienten rätt att få ett skriftligt beslut om ordnandet av socialservicen. Ändring av beslut som gäller socialvård kan sökas genom att lämna in ett rättelseyrkande till det organ som ansvarar för kommunens socialvård inom 14 dagar från delfåendet av beslutet.

19b §. Stöd för barn och unga personer som har kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare. Paragrafen innehåller informativa hänvisningar till att även stöd för ett barn eller en ung person utan vårdnadshavare som fått hemkommun på Åland ordnas inom ramen för tjänster inom kommunens allmänna servicesystem beroende på hurudan service barnet eller den unga personen behöver. I paragrafen konstateras att kommunen ska ordna stöd i enlighet med det individuella behovet på det sätt som det föreskrivs i socialvårdslagen. Kommunen ska ordna integrationsfrämjande tjänster enligt det individuella behovet.

Kommunen ska ordna social- och hälsovårdstjänster för barn och unga. Kommunen ordnar småbarnspedagogik, utbildning, kultur-, motions-, ungdoms och fritidstjänster. Dessutom ordnar kommunen de integrationsfrämjande åtgärder som avses i 2 kap. i integrationslagen. Även de sysselsättningsfrämjande tjänster som AMS utför är viktiga i stödet av unga. Kommunen och AMS utarbetar tillsammans en sektorsövergripande bedömning av kompetens och behov av integrationstjänster samt en sektorsövergripande integrationsplan för den unga. Barn och unga som befinner sig i landet utan vårdnadshavare har ofta servicebehov av flera slag, och största delen av dem är personer som behöver särskilt stöd enligt socialvårdslagen och för vilka ska utses en egen kontaktperson enligt 42 § i socialvårdslagen med uppgift att koordinera och samordna tjänsterna.

Ikraftträdandebestämmelse. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen föreslås datumet för ikraftträdande lämnas öppet för landskapsregeringen att fatta beslut om.

Lagtext

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om främjande av integration

I enlighet med lagtingets beslut fogas till landskapslagen (2012:74) om främjande av integration nya 19a och 19b §§, som följer:

19a §

Ordnande av boende för barn som är i landet utan vårdnadshavare

Kommunen ska för ett ensamkommande barn som avses i 2 § 6 mom. i lagen om främjande av integration (FFS 681/2023) och som befinner sig i Finland inom kommunens område utan vårdnadshavare ordna omvårdnad, omsorg och fostran i form av familjevård enligt landskapslagen (2015:18) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen eller på något annat ändamålsenligt sätt i form av sådan service som avses i 14 § i landskapslagen (2020:12) om socialvård.

Kommunen ska på grundval av en bedömning av servicebehovet i enlighet med 36 § i landskapslagen om socialvård fatta beslut om ordnande av barnets boende i familjevård eller på något annat ändamålsenligt sätt med beaktande av barnets individuella situation och bästa.

19b §

Stöd för barn och unga personer som har kommit till landet som minderåriga utan vårdnadshavare

För ett ensamkommande barn eller en ensamkommande ung person upp till 23 års ålder som avses i 2 § 6 mom. i lagen om främjande av integration ska i enlighet med hans eller hennes individuella behov stöd ordnas av kommunen på det sätt som avses i landskapslagen om socialvård och av kommunen som en del av de tjänster som kommunens ansvarar för enligt 6 § i denna lag.

__________________

Denna lag träder i kraft den

__________________

Mariehamn den 13 maj 2026

L a n t r å d

Katrin Sjögren

Föredragande minister

Arsim Zekaj

[1] ÅSUB

[2] till exempel en medborgare i ett land utanför den Europeiska unionen

[3] till exempel en unionsmedborgare som vistas i Finland över tre månader

[4] till exempel en unionsmedborgares familjemedlem som inte är unionsmedborgare

[5] Tillämpningsanvisning till landskapslagen om främjande av integration (2012/74), januari 2013

Lagförslag 17/2025-2026

Ålands lagting

Genvägar

Kontaktuppgifter