Lagförslag 4/2026-2027

		LAGFÖRSLAG nr 4/2026-2027
		Datum
		2026-11-05
	Till Ålands lagting

Lagförslag om införande av principen om sista pensionsanstalt

 

Huvudsakligt innehåll

 

Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en lag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn. Ändringarna innebär att systemet med sista pensionsanstalten införs i landskapet och kommer att gälla dem som anställts före 1 januari 2008 och som omfattas landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn. Lagförslagets syfte är att sökandet och verkställandet av pensionsskyddet ska förenklas och harmoniseras med det övriga arbetspensionssystemet.

     Avsikten är att lagstiftningen ska träda i kraft den 1 januari 2027.

 

__________________

 

 

INNEHÅLL

Huvudsakligt innehåll 1

Allmän motivering. 3

1. Nuläge. 3

1.1. Översiktligt om pensionssystemet på Åland. 3

1.2 Principen om sista pensionsanstalt 4

1.3 Landskapsanställda som anställts efter 1 januari 2008. 7

2. Bedömning av nuläget och landskapsregeringens förslag. 8

3. Lagstiftningsbehörighet 9

4. Förslagets verkningar 9

4.1 Ekonomiska och administrativa verkningar 9

4.2 Konsekvenser för förmånstagarna. 10

4.3 Konsekvenser för miljö, jämställdhet, jämlikhet och barn. 10

5. Beredningsarbete. 10

Detaljmotivering. 11

Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn. 11

Lagtext 13

L A N D S K A P S L A G om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn. 13

Parallelltexter 15

 

 

Allmän motivering

 

1. Nuläge

 

1.1. Översiktligt om pensionssystemet på Åland

 

1.1.1 Landskapsanställda som anställts före 1 januari 2008

 

Arbetspensionssystemet i landskapet Åland följer i huvudsak det finländska pensionssystemet genom tillämpning av en så kallad blankettlagstiftning. Systemet är delat så att den lagstiftning som reglerar pensionsskyddet är beroende av om pensionstagaren inledde sitt anställningsförhållande före eller efter den 1 januari 2008. Pensionsskyddet för de personer som har ingått ett anställningsförhållande till landskapet före den 1 januari 2008 regleras genom landskapslagen (2016:76) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn (nedan blankettlagen om pension för den offentliga sektorn). Den tillämpas även på den som den 1 januari 2008 står i ett anställningsförhållande till landskapet eller till en annan arbetsgivare inom landskapets pensionssystem och efter det, utan avbrott, övergår till ett nytt anställningsförhållande till landskapet. Dessutom omfattas de rektorer, lärare och timlärare som före den nämnda tidpunkten anställts vid grundskolor på Åland. Undantaget från tidsbestämmelsen om

1 januari 2008 är den lag som avses i 1 § 1 mom. 3 punkten i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn, det vill säga lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska unionens pensionssystem (FFS 165/1999). I 1 § 1 mom. i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn anges de författningar som ska tillämpas på arbetspensionsskyddet för landskapets anställda, med de i lagen angivna avvikelserna: pensionslagen för den offentliga sektorn (FFS 81/2016), nedan OffPL, lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn (FFS 82/2016) och lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem.

 

1.1.2. Förvaltningsuppgifter och aktörerna

 

Vid tillämpningen av de lagar som 1 § 1 mom. i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn hänvisar till, ska de förvaltningsuppgifter som ankommer på statens myndigheter i landskapet skötas av landskapsregeringen till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet (2 § 1 mom. i blankettlagen). De förvaltningsuppgifter och befogenheter som Keva har och som gäller verkställigheten av arbetspensionsskyddet för dem som är anställda hos staten, har landskapsregeringen på Åland i fråga om arbetspensionsskyddet för landskapets anställda till den del förvaltningen grundar sig på landskapets behörighet på området (2 § 2 mom. i blankettlagen).

     Landskapsregeringen har således i praktiken fungerat som en egen pensionsanstalt och har administrerat pensionsskyddet för de personer som har ingått ett anställningsförhållande till landskapet före den 1 januari 2008. Landskapsregeringen har även haft hand om pensionerna för de rektorer, lärare och timlärare som anställts vid grundskolor före den 1 januari 2008. Pensionsärendena har handlagts av tre tjänsteinnehavare på avtals- och pensionsbyrån vid finansavdelningen. Av tjänsteinnehavarna är en pensionshandläggare, en biträdande pensionshandläggare och en registeransvarig. Två av de tre tjänsteinnehavarna som handlägger pensionsärenden når pensionsåldern år 2026.

     Keva är en pensionsanstalt, som är ett självständigt offentligrättsligt samfund. Keva sköter pensionsärendena för kommunsektorn, välfärdsområdena, staten, kyrkan, FPA:s personal och Finlands Bank. Om Kevas verksamhet föreskrivs i pensionslagen för den offentliga sektorn och lagen om Keva (FFS 66/2016).

     Landskapet har länge köpt tjänster av Keva. Senaste avtalet mellan landskapet och Keva är från november 2016, genom vilket landskapsregeringen köpt tjänster från Keva vad gäller pensionsberäkning, registrering, expertstöd, IT-system, datakommunikation med andra pensionsanstalter samt pensionsutdrag från Kevas sida. Kostnaden för detta har år 2026 uppgått till 500 000 euro. Därtill har landskapsregeringen köpt särskilda beräkningstjänster för pensionsuppföljning vartannat år till en kostnad av cirka 10 000 euro per tillfälle.

     Den 1 januari 2027 träder en överenskommelseförordning i kraft som överför förvaltningsuppgifter i fråga om landskapets pensionsskydd från landskapsregeringen till Keva. Genom republikens presidents förordning (2026:22) om skötseln av pensionsskyddet för vissa anställda hos landskapet Åland har till Keva överförts de förvaltningsuppgifter som enligt blankettlagen om pension för den offentliga sektorn ska skötas av Ålands landskapsregering och som gäller verkställigheten av pensionsskyddet för den personal som före den 1 januari 2008 anställts hos landskapsregeringen och de rektorer, lärare och timlärare som före den nämnda tidpunkten anställts vid grundskolor på Åland.

     En stor roll i verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionslagarna har Pensionsskyddscentralen. Pensionsskyddscentralen är inte en myndighet, utan är ett lagstadgat samordnande organ. Om Pensionsskyddscentralen regleras i lag om Pensionsskyddscentralen (FFS 397/2006). Pensionsskyddscentralens uppgifter består av tillsyn och verkställighet av arbetspensionerna samt utveckling och utvärdering av pensionsskyddet.

 

1.2 Principen om sista pensionsanstalt

 

1.2.1 Sista pensionsanstalt

 

Principen om sista pensionsanstalten (även kallad VILMA-principen eller VILMA-förfarandet[1]) är en central regleringsmekanism för samordnad hantering av pensionsärenden inom det nationella pensionssystemet. Principen om sista pensionsanstalten tillämpas när en arbetstagare eller företagare har omfattats av både arbetspensionslag för den offentliga sektorn och den privata sektorn. Den pensionsanstalt som har försäkrat med mest arbetspensionsinkomster under de senaste två kalenderåren (granskningstiden) är, med vissa undantag, den sista pensionsanstalten. Den sista pensionsanstalten ger en beslutssammanställning, men varje pensionssystems självständighet bibehålls i beslutsfattandet.[2] I praktiken betyder det att det är den sista pensionsanstalten som tar emot en pensionsansökan, behandlar ansökan, ger en beslutssammanställning och utbetalar pensionen. Om en person är försäkrad hos en pensionsanstalt som står utanför principen om sista pensionsanstalt, tillämpas inte principen och varje berörd pensionsanstalt lämnar separata beslut.

     Om sista pensionsanstalten regleras bland annat i lagen om arbetstagare (FFS 395/2006) och OffPL. I OffPL finns bestämmelser om sista pensionsanstalten bland annat i kapitel 7. Ovan nämnda princip kommer till uttryck i 117 § 1 mom. OffPL, som föreskriver att om en arbetstagare har omfattats av pensionsskydd såväl enligt denna lag som enligt en arbetspensionslag för den privata sektorn, får arbetstagaren en beslutssammanställning över pensionsskyddet enligt de i OffPL nämnda arbetspensionslagarna. Den pensionsanstalt som ger beslutssammanställningen (sista pensionsanstalt) betalar också de pensioner som avses i sammanställningen och sköter övriga uppgifter i anslutning till pensionerna. Den sista pensionsanstalten avgör och betalar dessutom pension som tjänats in på basis av oavlönad tid enligt 87 § samt en förmån som tjänats in enligt lagen om pensionsersättning som ska betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller tiden för studier. Enligt 117 § 2 mom. i OffPL ska om arbetstagarens arbetsinkomster under de senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet med stöd av OffPL:s 1 § i fråga om Finlands Bank, lagen om ortodoxa kyrkan, Ålands landskapslagar eller en annan sådan pensionsförfattning vid vars verksamhet man inte iakttar arrangemanget med sista pensionsanstalt enligt 1 mom. avgör Keva pensionsärendet separat för denna lag.

     Enligt 118 § 1 mom. i OffPL är sista pensionsanstalt Keva eller en pensionsanstalt inom den privata sektorn. Paragrafens 2 mom. beskriver huvudregeln om att Keva är sista pensionsanstalt, om arbetstagaren haft arbetsinkomster som omfattats av OffPL till ett större belopp än sammanlagt enligt alla arbetspensionslagar för den privata sektorn under de senaste två kalenderåren. Paragrafens 3 och 4 mom. beskriver undantag i fråga om fastställandet av sista pensionsanstalt på basis av inkomsterna.

     Om förhandlingsskyldighet finns bestämmelse i 119 § OffPL. Förhandlingsskyldigheten innebär att Keva, som sista pensionsanstalt, vid avgörande av invalidpension ska om punkterna 1–3 i paragrafen uppfylls begära att den avgörande pensionsanstalten inom den privata sektorn ger en bedömning av arbetstagarens arbetsförmåga.

     Om Keva som sista pensionsanstalt vid beviljande av ny pension regleras i 120 § i samma lag.

     I 121 § i OffPL föreskrivs att närmare bestämmelser om hur sista pensionsanstalten bestäms och om granskningstiden utfärdas genom förordning. Om det är oklart vilken pensionsanstalt som är den sista pensionsanstalten avgörs detta enligt paragrafens 2 mom. av Pensionsskyddscentralen på pensionsanstaltens begäran. Ändring får inte sökas särskilt i Pensionsskyddscentralens beslut i ett sådant ärende. Paragrafens 3 mom. ger en möjlighet till överenskommelse mellan pensionsanstalter om arrangemanget med sista pensionsanstalten.

     Om den sista pensionsanstaltens kostnader finns bestämmelser i 122 § OffPL. Av paragrafen framgår att Keva har rätt att ta ut sådana pensionskostnader med ränta hos andra pensionsanstalter som har orsakats Keva, när den som sista pensionsanstalt har betalat ut pensioner för andra pensionsanstalters räkning. Keva har även rätt att hos staten, Kyrkans centralfond och Folkpensionsanstalten ta ut de pensionskostnader som har orsakats av utbetalning av pension som tjänats in för anställningar hos dem. På motsvarande sätt ska Keva gottgöra för kostnaderna för skötseln av det pensionsskyddet som den andra pensionsanstalten, staten, Kyrkans centralfond eller Folkpensionsanstalten har haft. Den sista pensionsanstaltens kostnader gottgörs och gottgörelsen och betalningen med ränta samt eventuellt förskott bestäms på basis av Pensionsskyddscentralens framställning och i enlighet med de kostnadsfördelningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer på det sätt som föreskrivs om i 183 § i lagen om pension för arbetstagare.

     Principen om sista pensionsanstalten omfattar i dagsläget alla pensioner i riket såväl i privat som i offentlig sektor, med undantag för vissa pensionssystem såsom för Finlands Bank och Ålands landskapsregerings pensioner för anställda tillträdda före den 1 januari 2008 (se följande kapitel).

 

1.2.2 Tillämpningen av sista pensionsanstalten på Åland

 

I blankettlagen om pension för den offentliga sektorn har avvikelser gjorts för bestämmelserna om sista pensionsanstalt. Enligt 4 § 3 mom. i blankettlagen ska inte bestämmelserna om sista pensionsanstalt tillämpas i landskapet (7 kap. samt 80 § 2 mom., 112 § 1 och 2 mom., 125 § 5 mom., 126 § 1 mom., 137 § 3 mom och 138 § 2 mom. i OffPL). Enligt 5 § 2 mom. i blankettlagen ska inte heller bestämmelserna i 1 § 2 mom. i lagen om införande av OffPL tillämpas i landskapet.

     Enligt förarbeten var bedömningen att det inte var fördelaktigt för landskapet att vara med i systemet om sista pensionsanstalten. Nackdelar som systemet bedömdes ge upphov till var bland annat svårigheter att budgetera landskapets årliga pensionsutgifter, att arrangemanget skulle ge upphov till merarbete för pensionshandläggaren och att det skulle innebära ökade kostnader i form av köp av tjänster. En stor faktor var också bedömningen att det skulle stå i strid med språkbestämmelsen i självstyrelselagen eftersom pensionssystemen till största delen fungerar på finska och från landskapets sida kunde man inte kräva svenskspråkig service, svenskspråkiga pensionsavgöranden, registerutdrag etc. från de inblandade privata pensionsanstalterna. Det bedömdes också att finskspråkig information skulle komma att begäras av landskapets pensionshandläggare då finskspråkiga pensionssökande tar kontakt med anledning av sina pensionsansökningar. Landskapsstyrelsen föreslog att landskapet inte skulle omfattas av principen om sista pensionsanstalt och bestämmelserna som gällde sista pensionsanstalten undantogs från att tillämpas i landskapet (Fr 19/2002-2003, ändring av blankettlagen om statens pensioner, kap. 1.2.2. och 1.3). Inte heller vid senare lagstiftningsändringar har några ändringar gjorts vad gäller sista pensionsanstalten.[3] Systemet skiljer sig från anställda i landskapet som tillträtt sin anställning från och med den1 januari 2008 (se kapitel 1.3).

     Eftersom landskapet inte har varit med i arrangemanget med sista pensionsanstalten har detta inneburit att finansavdelningens pensionshandläggare behandlat pensionsärenden och givit ett separat pensionsbeslut gällande landskapets pensioner om en person varit försäkrad i olika pensionssystem. Som beskrivits ovan har landskapsregeringen köpt tjänster av Keva för att kunna handlägga pensionsärendena.

 

1.2.3 Ändringar i rikslagstiftning

 

I riket har regeringens proposition RP 146/2026 rd, med förslag till lagstiftning om utvidgande av principen om sista pensionsanstalt i arbetspensionssystemet samt till vissa andra lagar, överlämnats till riksdagen. Propositionens huvudsakliga syfte är att utvidga principen om sista pensionsanstalt. I propositionen föreslås bland annat att principen om sista pensionsanstalt i arbetspensionssystemet utvidgas till att gälla pensionsskyddet för personer som är försäkrade enligt den landskapslag för Åland som gäller pension för den offentliga sektorn. Propositionens mål är att göra ansökan om pensionsbeslut smidigare och att förenkla verkställandet av pensionsskyddet.

     I propositionen föreslås bland annat ändringar i pensionslagen för den offentliga sektorn. Ändringar föreslås bland annat i 117 § 2 mom., 118 § och 122 § OffPL. Enligt specialmotiveringen till 117 § föreslås det att 2 mom. ändras så att omnämnandet av Finlands Banks pensionsskydd och pensionsskyddet enligt landskapslagen för Åland stryks, varefter arrangemanget med sista pensionsanstalt också ska tillämpas när Keva sköter Finlands Banks pensionsärenden och pensionsärenden enligt landskapslagen för Åland.

     För att förenkla verkställigheten och systemen föreslås det att Keva huvudsakligen, oavsett inkomsterna, ska vara sista pensionsanstalt. Paragrafen 118 § 3 mom. OffPL föreslås ändras så att det införs en ny 3 punkt med ett undantag till huvudregeln att den sista pensionsanstalten bestäms utifrån den försäkrades arbetsinkomster. I stället föreslås i 3 punkten att Keva är oberoende av arbetsinkomsternas belopp den sista pensionsanstalten vid behandlingen av ett ärende som gäller ålderspension, partiell förtida ålderspension, arbetslivspension eller familjepension om arbetstagaren vid tidpunkten för pensionsfallet har rätt till pensionsskydd för anställda vid Finlands Bank eller till pensionsskyddet enligt en landskapslag för Åland. Likaså föreslås ett nytt 4 mom. enligt vilken Keva är sista pensionsanstalt vid bestämmande av invalidpension om arbetstagaren vid tidpunkten för pensionsfallet har rätt till pensionsskydd enligt landskapslagen för Åland. Rehabiliteringsförmåner bestäms dock utifrån de försäkrade arbetsinkomsterna enligt de normala bestämmelserna om sista pensionsanstalt. Däremot föreslås rehabiliteringstillägg alltid avgöras av Keva, eftersom rehabiliteringstillägg baseras sig på tidigare beviljad invalidpension. Såsom vid behandlingen vid behandlingen av ålders- och familjepensionsärenden, ska Keva ska vara sista pensionsanstalt vid invalidpensionsärenden, även om arbetstagaren har bevarat sin rätt till tilläggspensionsskydd inom den privata sektorn.

     Regleringen gällande den sista pensionsanstaltens kostnader i 122 § OffPL föreslås ändras så att ett omnämnande av landskapet Åland fogas till momentet, till den del landskapet svarar för pensionsskydd enligt landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn. Paragrafen hänvisar till 183 § i lagen om pension för arbetstagare, i vilken föreslås ändringar av teknisk karaktär i 1 mom., bland annat till följd av att förfarandet med sista pensionsanstalt utvidgas till att omfatta pensionsskyddet enligt landskapslag för Åland som gäller pension för den offentliga sektorn.

 

1.3 Landskapsanställda som anställts efter 1 januari 2008

 

För personer som ingått ett anställningsförhållande till landskapet den 1 januari 2008 och senare regleras pensionsskyddet genom landskapslagen (2007:29) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare (nedan blankettlag om pension för arbetstagare). Genom den blankettlagen tillämpas lagen om pension för arbetstagare och lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare samt lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare (FFS 71/2016). Lagen tillämpas både på de som tillträder en offentligrättslig och privaträttslig anställning hos landskapet. Lagen tillämpas även den som tillträder en anställning som rektor, lärare eller timlärare vid en grundskola på Åland (grundskolelärare).

     Genom blankettlagen om pension för arbetstagare tillämpas bestämmelserna i lagen om pension för arbetstagare som gäller sista pensionsanstalten.

     Enligt 4 § 1 mom. i blankettlagen om pension för arbetstagare har landskapsregeringen på Åland, till den del förvaltningen grundar sig på landskapets behörighet, de förvaltningsuppgifter och befogenheter som Pensionsskyddscentralen har enligt de författningar som avses i 1 § 1 mom. Skötseln av de förvaltningsuppgifter som ankommit på Ålands landskapsregering har därefter förflyttats till Pensionsskyddscentralen genom överenskommelseförordning Republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av vissa förvaltningsuppgifter som gäller pensioner (625/2008).

     De anställda som omfattas av blankettlagen om pension för arbetstagare är försäkrade i ett privat arbetspensionsförsäkringsbolag.

2. Bedömning av nuläget och landskapsregeringens förslag

 

Bakgrunden till detta lagförslag är att skapa möjligheter för landskapet att ansluta sig till arrangemanget med sista pensionsanstalt. Landskapet valde från början att stå utanför systemet med sista pensionsanstalt när det infördes i riket, eftersom det inte bedömdes som fördelaktigt för landskapet att vara med. Efter en betydande minskning av löpande anställningar sedan år 2008 bedömer landskapsregeringen att en fullständig anslutning till systemet med sista pensionsanstalten nu är administrativt genomförbart. År 2000 fanns cirka 2 000 pågående anställda i landskapsregeringens system, jämfört med cirka 615 i dagsläget. Reformen behövs också på grund av att arbetspensionssektorns gemensamma informationssystem och register kommer att uppgraderas och det skulle leda till stora kostnader för landskapet att stå utanför arrangemanget med sista pensionsanstalt. En viktig faktor till reformen är även att landskapsregeringen står inför en personalutmaning vad gäller pensionsärenden på grund av kommande pensionsavgångar. Genom ändringarna skapas samtidigt ett mer enhetligt pensionssystem.

     Pensionsanstalten Keva har redan tidigare haft en roll i landskapets pensionssystem eftersom landskapet har köpt tjänster från Keva. Från den 1 januari 2027 kommer Keva genom en överenskommelseförordning överta förvaltningsuppgifter från landskapsregeringen vad gäller skötseln av pensioner. Ett ytterligare steg är att genom lagändringar möjliggöra att landskapet Åland kan ansluta sig till det pensionstekniska systemet med sista pensionsanstalt för de anställda som omfattas av blankettlag om pension för den offentliga sektorn och på detta sätt harmoniseras även verkställandet av pensionsskyddet.

     Landskapsregeringen föreslår att avvikelsen i 4 § 3 mom. i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn gällande sista pensionsanstalten upphävs. Bestämmelserna om sista pensionsanstalt blir genom dessa lagändringar tillämpliga på Åland. En följd blir också att landskapets arbetspensionsskydd som omfattas av blankettlag om pension för den offentliga sektorn ingår i kostnadsfördelningen om sista pensionsanstaltens kostnader. Ändringarna harmoniserar med de ändringar som föreslagits i riket gällande OffPL i proposition RP 146/2026 rd.

     Landskapsregeringen föreslår även att de kostnadsfördelningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer ska bli tillämpliga i landskapet. Kostnadsfördelningsgrunderna behövs för att kunna avgöra den sista pensionsanstaltens kostnader. Vidare föreslår landskapsregeringen att en förordningsfullmakt införs i blankettlagen i en ny 5a §. Landskapsregeringen avser anta en förordning genom vilken statsrådets förordning om behörig pensionsanstalt (FFS 1551/2019) skulle bli tillämplig på Åland.

     Landskapsregeringen konstaterar att Pensionsskyddscentralen har givits en roll i arrangemanget om sista pensionsanstalten, vilka regleras i 121 § 2 mom. och 122 § 2 mom. i OffPL. På grund av de föreslagna ändringarna har landskapsregeringen identifierat ett behov av att överlåta uppgifter och befogenheter till Pensionsskyddscentralen. Pensionsskyddscentralen har en central roll i det finska pensionssystemet. Pensionsskyddscentralen är inte en myndighet, utan är ett lagstadgat samordnande organ för verkställigheten och utvecklandet av arbetspensionslagarna. Om Pensionsskyddscentralen regleras i lag om Pensionsskyddscentralen (FFS 397/2006). Överlåtandet av uppgifter kan genomföras genom att det först i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn föreskrivs att de förvaltningsuppgifter och befogenheter som Pensionsskyddscentralen har enligt de författningar som anges i 1 § 1 mom. i blankettlagen, ankommer på landskapsregeringen till den del det hör till landskapets behörighet. Landskapsregeringen bedömer att lagändringen därefter bör åtföljas av en överföring de förvaltningsuppgifter som ska skötas av landskapsregeringen till Pensionsskyddscentralen. Förverkligandet av detta förutsätter att det antas en särskild överenskommelseförordning. Lösningen motsvarar systematiken i överenskommelseförordningen Republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av vissa förvaltningsuppgifter som gäller pensioner (625/2008).

     Lagförslaget är en pensionsteknisk lösning och ska inte påverka löpande pensioner, förmåner eller ersättningar eller inverka minskande på framtida pensioner.

 

3. Lagstiftningsbehörighet

 

Enligt 18 § 1, 2 och 2a punkten i självstyrelselagen (1991:71) för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om landskapets myndigheter, landskapets tjänstemän, tjänstekollektivavtal för landskapets anställda, arbetspensionsskydd för landskapets anställda och för förtroendevalda inom landskapsförvaltningen samt för rektorer, lärare och timlärare vid grundskolor i landskapet.

     Enligt 29 § 1 mom. 3 punkten i självstyrelselagen har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om arbetspensionsskyddet för kommunernas anställda och förtroendevalda inom kommunalförvaltningen samt arbetspensionsskydd för andra, med de undantag som följer av 18 § 2a punkten i självstyrelselagen. Av 8 punkten i samma paragraf följer att riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om föreningar och stiftelser, bolag och andra privaträttsliga sammanslutningar samt bokföring. Riket har också behörighet att lagstifta om försäkringsavtal enligt 29 § 1 mom. 11 punkten. Slutligen har riket enligt 29 § 1 mom. 21 punkten lagstiftningsbehörighet gällande arbetsrätten med undantag av tjänstekollektivavtal för landskapet och kommunernas anställda.

     Enligt 23 § i självstyrelselagen ankommer förvaltningsbehörigheten i angelägenheter som hänförts till landskapets lagstiftningsbehörighet på självstyrelsemyndigheterna med iakttagande av de i paragrafen angivna punkterna. Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter endast genom lag eller med stöd av lag anförtros andra än myndigheter, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Ålandsdelegationen har tidigare uttalat att Pensionsskyddscentralen har en sådan anknytning till statsförvaltningen att det är möjligt att genom en överenskommelseförordning överföra de till landskapsförvaltningen hörande förvaltningsuppgifterna på Pensionsskyddscentralen (ÅD 31/08, 4.9.2008 och Nr 2/07, 20.12.2007).

 

4. Förslagets verkningar

 

4.1 Ekonomiska och administrativa verkningar

 

Den föreslagna lagändringen förväntas medföra betydande ekonomiska och administrativa konsekvenser. Å ena sidan antas en anslutning till systemet med sista pensionsanstalten medföra långsiktiga kostnadsbesparingar, å andra sidan kommer implementeringen initialt kräva ett ökat administrativt arbete för att säkerställa övergången till det nya systemet.

     Landskapsregeringen, vars förvaltningsuppgifter den 1 januari 2027 överförs till Keva, blir sista pensionsanstalt för de som anställts före år 2008, har en pågående anställning och går i pension från landskapsregeringen. Antalet pensionsbeslut minskar efter anslutningen till systemet med sista pensionsanstalt eftersom personer med pågående anställning för vilka landskapsregeringen är sista anstalt blir färre, då det bara är anställda före 1 januari 2008 som är kvar i landskapsregeringens pensionssystem. Detta innebär att den administrativa kostnaden för pensionshanteringen kommer att minska.

     Systemreformen av det finländska pensionssystemets gemensamma register leder till att om någon lagreform inte genomfördes och landskapsregeringen som enda pensionsanstalt skulle förbli utanför systemet med sista pensionsanstalt, skulle det innebära att Åland skulle behöva anpassa landskapsregeringens pensionssystem till reformen. Keva har till landskapsregeringen uppskattat att anpassningskostnaden skulle uppgå till minst 500 000 euro och årliga underhållskostnader på 150 000 euro, utöver nuvarande utgifter.

     Keva har också uppskattat de kostnader som uppkommer till följd av de föreslagna reformerna. Keva har till landskapsregeringen uppskattat att kostnaden för att överföra uppgifterna från landskapsregeringen till Keva och införandet av sista pensionsanstalten till ett belopp om 400 000 euro i engångskostnad. Det nationella pensionssystemets gemensamma register behöver också anpassas till reformen, vilket uppskattningsvis medför en engångsavgift om 110 000 euro. I registret registreras alla pensionsgrundande anställningar och pensionsbeslut i Finland och uträkningarna av arbetspensionernas belopp görs i registret. Förutom dessa engångskostnader tillkommer en årlig förvaltningskostnad för skötseln av pensionsskyddet. För år 2027 har förvaltningskostnaden uppskattats till 470 000 euro, men bedömningen är att förvaltningskostnaden i fortsättningen kommer att minska eftersom antalet pågående anställningar i landskapets pensionssystem minskar årligen, vilket i sin tur leder till färre pensionsbeslut.

 

4.2 Konsekvenser för förmånstagarna

 

Genom systemet med sista pensionsanstalten blir det enklare för förmånstagaren eftersom pensionen utbetalas endast från en pensionsanstalt.

 

4.3 Konsekvenser för miljö, jämställdhet, jämlikhet och barn

 

Såvitt bekant har lagförslaget inga direkta konsekvenser för miljön, jämställdheten, jämlikheten eller barn.

 

5. Beredningsarbete

 

Ärendet har beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med landskapsregeringens finansavdelning. Finansavdelningens lagstiftningspromemoria (dnr ÅLR 2026/477) har legat till grund för förslaget. Ett utkast till lagförslag har skickats på remiss den 2 oktober 2026 till den 30 oktober 2026 till finansavdelningen, Akava-Åland r.f., FOA-Å r.f., TCÅ r.f., Tehys fackavdelning på Åland r.f., social- och hälsovårdsministeriet, Keva och Pensionsskyddscentralen. Remisstiden var kortare än vanligt eftersom de föreslagna ändringarna är tekniska och brådskande.

     Utlåtanden inlämnades av Tehys fackavdelning på Åland r.f., social- och hälsovårdsministeriet och Pensionsskyddscentralen.

     Två av remissinstanserna framförde att de understödde förslaget om att principen om sista pensionsanstalt ska tillämpas för dem som är försäkrade enligt blankettlagen om pension för den offentliga sektorn.

     Pensionsskyddscentralen ansåg i sitt remissvar att det av bestämmelsen enligt förslaget i 2 § 5 mom. inte framgår vilka av Pensionsskyddscentralens uppgifter och befogenheter bestämmelsen hänvisar till. Pensionsskyddscentralen ansåg det nödvändigt att förslaget preciserades till denna del. Pensionsskyddscentralen framförde att ändringsförslaget enligt Pensionsskyddscentralens bedömning hänför sig till det åländska pensionsskyddet i fråga, i och med att det ska omfattas av förfarandet enligt principen om sista pensionsanstalt, kommer att omfattas av den kostnadsfördelning som Pensionsskyddscentralen sköter. Enligt Pensionsskyddscentralen bör detta framgå av bestämmelseförslaget. Pensionsskyddscentralen bedömde det som behövligt att Pensionsskyddscentralen kan göra kostnadsfördelningen också i fråga om Ålands pensionsskydd. Kostnadsfördelningen innebär att det ömsesidiga ansvaret för verkställigheten av pensionerna och förmånerna mellan pensionsanstalterna utreds och bestäms.

     I lagförslaget har frågan om förvaltningsuppgifter och befogenheter tagits upp i detaljmotiveringen. Med anledning av utlåtandet har detaljmotiveringen till 2 § 5 mom. kompletterats och preciserats.

     Pensionsskyddscentralen ansåg det vidare vara viktigt att överenskommelseförordningen träder i kraft 1 januari 2027 eller så snart som möjligt efter det, för att rättsläget mellan Pensionsskyddscentralens och Ålands landskapsregerings befogenheter ska vara klart. Även social- och hälsovårdsministeriet ansåg det vara viktigt att överenskommelseförordning om överföring av de nya förvaltningsuppgifter som tillkommer landskapsregeringen till Pensionsskyddscentralen träder i kraft så nära tidpunkten för lagändringringen som det är möjligt.

     Social- och hälsovårdsministeriet påpekade i fråga om den paragraf som gäller förordningsfullmakten att dess motiveringar är relativt ringa, med tanke på att förordningsfullmakten formulerats att gälla alla författningar som utfärdats med stöd av OffP. Med anledning av utlåtandet har detaljmotiveringen till 5a § kompletterats.

     I den fortsatta beredningen har det också gjorts en lagteknisk ändring gällande 1 § och mindre kompletteringar och ändringar i allmänna motiveringen och detaljmotiveringarna.

 

Detaljmotivering

 

Landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn

 

1 § Lagens tillämpningsområde. Paragrafens 1 mom. 3 punkt föreslås ändras så att Europeiska gemenskapen ändras till Europeiska unionen, vilket överensstämmer med namnet på rikslagen.  

 

2 § Förvaltningsmyndighet. Till paragrafen föreslås nya 5 och 6 mom. Paragrafen reglerar hur förvaltningsuppgifterna ska skötas. Enligt det föreslagna 5 mom. ska de förvaltningsuppgifter och befogenheter som Pensionsskyddscentralen har enligt de författningar som avses i 1 § 1 mom., ankomma på landskapsregeringen inom landskapets behörighetsområde. Vad gäller sista pensionsanstalten avgör Pensionsskyddscentralen dels vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga pensionsansökan (121 § 2 mom. OffPL) och, dels ger en framställning om kostnadsfördelningen (122 § 2 mom. OffPL). Fastställandet av förvaltningsuppgifterna är en förutsättning för att en överenskommelseförordning ska kunna antas. Pensionsskyddscentralen har även uppgifter som regleras i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska unionens pensionssystem (FFS 165/1999), vilken blir tillämplig i landskapet genom 1 § 1 mom. 3 punkten i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn.

     Enligt 5 kap. 13 § 6 punkten i lagen om inkomstdatasystemet (FFS 53/2018) ska inkomstregistret förmedla och lämna ut sådana uppgifter som Pensionsskyddscentralen behöver för verkställighet av uppdrag enligt de arbetspensionslagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare, bland annat OffPL. Enligt 33 punkten i ovan nämnda paragraf i lagen om inkomstdatasystemet ska inkomstregistret förmedla och lämna ut sådana uppgifter till landskapet Åland och dess myndigheter och kommuner för utförande av uppdrag enligt en i självstyrelselagen för Åland avsedd landskapslag, med iakttagande av vad som i den föreskrivs om landskapets, myndigheternas eller kommunens rätt till information. Kompletteringen om befogenheten ger landskapsregeringen samma rätt som Pensionsskyddscentralen att få uppgifter ur inkomstregistret. På motsvarande sätt har bestämmelserna utformats i 2 § 2 mom. i blankettlagen om pension för den offentliga sektorn som gäller Keva och 4 § i landskapslagen (2007:29) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för arbetstagare (LF 7/2019-2020, kapitel 1.3.6 och 1.3.7).

     Paragrafens 6 mom. reglerar kostnadsfördelningsgrunder. I 122 § 2 mom. OffPL föreskrivs att gottgörelse och betalningen med ränta samt eventuellt förskott på den bestäms på framställning av Pensionsskyddscentralen och i enlighet med de kostnadsfördelningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet fastställer, på det sätt som föreskrivs i 183 § i lagen om pension för arbetstagare. Landskapsregeringen föreslår att kostnadsfördelningsgrunderna som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet ska bli direkt tillämpliga i landskapet.

 

4 § Särskilda avvikelser från pensionslagen för den offentliga sektorn. Bestämmelsens 3 mom. föreslås upphävas. Genom att momentet upphävs blir bestämmelserna i 7 kap. (117–122 §§, sista pensionsanstalt) samt 80 § 2 mom. (engångsbetalning av efterlevandepension), 112 § 1 och 2 mom. (beslut och delgivning av beslut), 125 § 5 mom. (pension som engångsbelopp), 126 § 1 mom. (dröjsmålsförhöjning), 137 § 3 mom. (återkrav av pension som betalats utan grund) och 138 § 2 mom. (kvittning av pension som betalats utan grund) i OffPL om sista pensionsanstalt tillämpliga.

 

5a § Landskapsförordning. I nya 5a § införs en förordningsfullmakt. Innebörden är att landskapsregeringen inom landskapets behörighet genom landskapsförordning kan besluta att författningar som utfärdats med stöd av pensionslagen för den offentliga sektorn ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer. Landskapsregeringen avser anta en förordning genom vilken statsrådets förordning om behörig pensionsanstalt (FFS 1551/2019) skulle bli tillämplig på Åland.

 

Ikraftträdande. Avsikten är att lagen träder i kraft den 1 januari 2027. I enlighet med 20 § 2 mom. i självstyrelselagen för Åland föreslås att datumet för lagens ikraftträdelse lämnas öppen för landskapsregeringen att fatta beslut om. Vid samma tidpunkt träder överenskommelseförordningen om skötseln av pensionsskyddet för vissa anställda hos landskapet Åland i kraft genom vilken Keva övertar förvaltningsuppgifter från landskapsregeringen. Datumet är också enhetligt med förslagen om ikraftträdandet i rikets proposition RP 146/2026 rd med ändringar i pensionslagen för den offentliga sektorn.

     Lagen ska tillämpas på nya pensionsansökningar som blir anhängiga efter att lagen har trätt i kraft.

 

 

Lagtext

 

Landskapsregeringen föreslår att följande lag antas.

 

 

L A N D S K A P S L A G
om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn

 

 

     I enlighet med lagtingets beslut

     upphävs 4 § 3 mom. landskapslagen (2016:76) om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om pension för den offentliga sektorn,

     ändras 1 § 1 mom. 3 punkten samt

     fogas till 2 § nya 5 och 6 mom. och till lagen en ny 5a §, som följer:

 

1 §

Lagens tillämpningsområde

     Följande författningar ska, med i denna lag angivna avvikelser, tillämpas på arbetspensionsskyddet för landskapets anställda:

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     3) lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska unionens pensionssystem (FFS 165/1999).

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

2 §

Förvaltningsmyndighet

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

     De förvaltningsuppgifter och befogenheter som Pensionsskyddscentralen har enligt de författningar som avses i 1 § 1 mom., har landskapsregeringen på Åland till den del förvaltningen grundar sig på landskapets behörighet på området.

     De kostnadsfördelningsgrunder som avses i 122 § i OffPL och som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet ska användas i landskapet.

 

5a §

Landskapsförordning

     Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd OffPL ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer.

 

__________________

 

     Denna lag träder i kraft den

     Lagen tillämpas på pensionsansökningar som blir anhängiga efter det att lagen har trätt i kraft.

__________________

 

 

Mariehamn den 5 november 2026
L a n t r å d	Katrin Sjögren
Föredragande minister	Mats Perämaa

 

 

Parallelltexter

 

·      Parallelltexter till landskapsregeringens lagförslag nr 4/2026-2027