Meddelande 2/2025-2026

                                   

Dokumentnamn

MEDDELANDE nr 2/2025-2026

Datum

20.1.2026

Till Ålands lagting

 

Klimatpolitiskt meddelande

 

Åland har åtagit sig att hålla den globala temperaturökningen väl under 2 °C och att sträva efter att begränsa ökningen till 1,5 °C. Detta mål är avgörande för att undvika allvarliga och oåterkalleliga konsekvenser för människor, ekosystem och samhällen. Om målen inte nås riskerar vi en framtid med extremväder, stigande havsnivåer, förlust av biologisk mångfald, försämrad livsmedels- och vattensäkerhet och avfolkning av obeboeliga områden. Mot denna bakgrund arbetar Ålands landskapsregering för att Åland ska nå de uppsatta klimatmålen och klimatneutralitet senast 2035.

 

Det är nödvändigt att fortsätta sprida kunskap och visa vikten av ett effektivt klimatarbete. Samtidigt känner många inte till hur allvarlig situationen är, vad de själva kan bidra med eller hur samhället stödjer omställningen. Det finns även både klimatförnekelse och klimatoro. I en tid då mängden information är större än någonsin, och där felaktig information florerar, blir förmågan till källkritik allt viktigare.

 

Detta klimatpolitiska meddelande är det första i sitt slag och rör utsläppsrättssektorn, ansvarsfördelningssektorn, fossilfri energiproduktion, konsumtion, markanvändning och kolsänkor samt klimatanpassning. Syftet med meddelandet är att beskriva bakgrunden till, samla och förtydliga landskapsregeringens klimatpolitik, eftersom den omfattar flera sektorer och sakområden. I bilagorna till detta meddelande finns mer information, referensmaterial samt åtgärder som landskapsregeringen redan vidtar och planerar för att driva utvecklingen framåt.

 

Parallellt med framtagandet av detta meddelande har landskapsregeringen arbetat med ett meddelande om utvecklings- och hållbarhetsarbetet. Arbetet har koordinerats så att strategiskt utvecklingsmål 6, Kraftigt minskad klimatpåverkan, samt delar av strategiskt utvecklingsmål 7, Hållbar konsumtion och produktion, i huvudsak behandlas inom detta klimatpolitiska meddelande. I det meddelandet läggs en plan för framtagandet av nya mål efter 2030. Landskapsregeringen kommer även under 2026 att lämna ett tillväxtpolitiskt meddelande som ligger i linje med de två tidigare meddelandena.

 

Mariehamn den 20 januari 2026

 

 

 

Lantråd                               Katrin Sjögren

 

 

 

Minister                              Camilla Gunell

Innehållsförteckning

 

1. Inledning.. 3

2. Växthusgasutsläpp på Åland.. 4

    2.1. Territoriella utsläpp på Åland.. 4

    2.2. Konsumtionsbaserade utsläpp på Åland.. 4

3. Övergripande målsättning och åtgärder 5

    3.1. Övergripande målsättning.. 5

    3.2. Övergripande åtgärder 6

4. Mål och åtgärder 7

    4.1. Utsläppshandeln. 7

    4.2. Ansvarsfördelningssektorn. 8

    4.3. Fossilfri energiproduktion. 9

5. Konsumtionsbaserade utsläpp.. 9

6. Markanvändningssektorn och kolsänkor 10

7. Klimatanpassning.. 11

8. Organisering av klimatarbetet och lagstiftning.. 11

 

Bilageförteckning.. 13

 

1. Inledning

Decenniet 2011–2020 var sannolikt det varmaste decenniet på åtminstone de senaste 125 000 åren, och åren 2023, 2024 och 2025 är de varmaste åren som registrerats. Orsaken till den globala temperaturökningen är mänskliga aktiviteter, främst genom utsläpp av växthusgaser visar Förenta nationernas, FN:s, klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Fortsatta utsläpp riskerar att leda till ytterligare uppvärmning med märkbara skillnader i temperatur inom de närmaste decennierna, se bilaga 1.1, 1.2 och 1.3.

 

Klimatförändringar har lett till en ökad frekvens och intensitet av värmeböljor, hårda regn och andra extrema väderhändelser. Den globala havsnivån har stigit och orsakat översvämningar i kustnära områden, vilket påverkat miljontals människor. Klimat-förändringar har orsakat förluster i ekosystem, inklusive massdöd av korallrev och smältning av glaciärer, sänkt livsmedelssäkerheten och påverkat vattenresurser. I vissa regioner har jordbrukets produktivitet redan minskat på grund av torka och extrema väderförhållanden.

 

Meteorologiska institutets mätningar visar att temperaturen, nederbörden och vattennivåerna ökat även i Finland. Rörande temperatur och nederbörd gäller detta även Åland, dock med en ökning av nederbörden på fasta Åland och en minskning i skärgården. I Finland, som på Åland, förväntas den fortsatta utvecklingen leda till översvämningar, ändringar i grundvattenförhållanden, skador på infrastruktur, hälsopåverkan, ändringar i ekosystem och förändringar i jord- och skogsbrukets produktivitet, se bilaga 1.4. Med försämrade förutsättningar för livsmedelproduktion och livnäring i delar av världen kan även invandring bli aktuellt.

 

I syfte att minska effekterna av klimatförändringen och de drastiska följder den har för hela världen, har Finland och Åland tillsammans med över 190 länder, vilket är i princip alla länder i världen, förbundit sig genom Riokonventionen UNFCCC från 1992 att stabilisera växthusgaskoncentrationerna i atmosfären på en ofarlig nivå, till bindande utsläppsmål genom Kyotoprotokollet från 1997 och nu med Parisavtalet från 2015 att hålla den globala temperaturökningen väl under 2°C, och att sträva efter att begränsa ökningen till 1,5 °C, jämfört med förindustriell nivå, se bilaga 1.5.

 

FN konstaterar att de åtgärder som vidtagits sen 2015 avsevärt minskat växthusgas-utsläppen jämfört med om inga åtgärder satts in, men att nuvarande åtgärder och planerade åtgärder är otillräckliga för att nå Parisavtalets mål att undvika en klimatförändring som leder till allvarliga konsekvenser för stora delar av världen. Vi skulle behöva minska våra globala utsläpp jämfört 2019 med ytterligare 35 procent för att underskrida en temperaturökning om 2^oC och med 55 procent för att underskrida 1,5^oC:s målet. Cirka 77 procent av världens utsläpp kommer från G20-länderna, där EU ingår, se bilaga 1.6. Länder med störst resurser och historiskt ansvar måste gå före.

2. Växthusgasutsläpp på Åland

Idag beräknar vi växthusgasutsläpp från Åland på två olika vis; territoriella utsläpp och konsumtionsbaserade utsläpp, se skillnaden i bilaga 2.1. Utöver att minska våra utsläpp kan vi även varaktigt lagra in kol i kolsänkor, vilka är områden som binder in mer koldioxid än de släpper ut, eller avskilja och lagra kol med tekniska lösningar, CCS – Carbon Capture and Storage – kolavskiljning och -lagring.

 

2.1. Territoriella utsläpp på Åland

Ålands territoriella utsläpp enligt Finlands miljöcentrals beräkning är cirka 168,8 kiloton CO₂-ekvivalenter per år, motsvarande 5,5 ton CO₂-ekvivalenter per person, enligt data från 2023 och fördelar sig enligt figur 1. CO₂ står för koldioxid och motsvarande värde för Finland var 6,5 ton. Med de justerade åländska värdena som redovisas i bilaga 2.2 minskar elens betydelse. Den färjetrafik som går mellan Finland, Åland och Sverige är delvis medräknad i figur 1 och har ett totalt utsläpp 2023 på 413 kiloton CO₂-ekvivalenter och 526 kiloton CO₂-ekvivalenter 2024. Flyget som landar på Åland är inte med i figuren och har ett utsläpp om 1,5 kiloton CO₂-ekvivalenter per år.

 

 

Figur 1. Territoriella växthusgasutsläpp på Åland 2023. Enheten kt står för kiloton CO₂-ekvivalenter - koldioxidekvivalenter.

Källa: Finland miljöcentral 2025, se bilaga 2.2

 

2.2. Konsumtionsbaserade utsläpp på Åland

I den senaste beräkningen 2024 från Finlands miljöcentral av utsläppen baserade på data från 2019 hade Åland ett konsumtionsbaserat utsläpp om 325,1 kiloton CO₂-ekvivalenter per år eller 10,9 ton CO₂-ekvivalenter per person och år. För hela Finland var utsläppet 9,7 ton CO₂-ekvivalenter per person och år. Globalt sett hör Finland till de länder i världen med de högsta konsumtionsbaserade utsläppen och Åland är en av de regioner som har de högsta utsläppen i landet, se figur 2. Att beräkna konsumtions-baserade utsläpp är relativt nytt även internationellt sett, varför metodiken inte ännu är fullt utvecklad.

 

 

Figur 2. Konsumtionsbaserade utsläpp på Åland 2019, fördelat på hushållens utsläpp, offentlig upphandling och investeringar

Källa: Finlands miljöcentral 2024, se bilaga 5.1

 

 

3. Övergripande målsättning och åtgärder

3.1. Övergripande målsättning

Utöver att vi anslutit oss till Riokonventionen, Kyotoprotokollet och Parisavtalet är vi bundna av Europeiska unionen (EU):s klimatmål om en 55 procents minskning av växthusgasutsläppen till 2030 jämfört 1990 och klimatneutralitet senast 2050. I november 2025 fastställde EU nya bindande mål om en 90 procent minskning av utsläppen till 2040. Finland rapporterar sin måluppfyllelse till EU, som i sin tur rapporterar unionens mål och utveckling till FN vart femte år.

 

Finlands klimatlag sätter målet klimatneutralitet senast 2035, vilket är ett av världens mest ambitiösa nationella klimatmål. Sverige har i jämförelse satt sitt klimatneutralitets-mål till 2045. Båda länderna strävar därefter efter att kolsänkan ska överstiga utsläppen. Utvecklings- och hållbarhetsrådet har satt målet att Åland ska vara klimatneutralt senast 2035, vilket bekräftats i flera beslut och är utgångspunkten för landskapsregeringens arbete. Det innebär att utsläppen och upptaget av växthusgaser ska vara lika stora senast 2035.

 

3.2. Övergripande åtgärder

Ålands landskapsregeringen kan påverka utvecklingen genom reglerande åtgärder, ekonomiska incitament, information och stöd samt beteendeinsatser, se bilaga 3.1. Ålands landskapsregering och dess underlydande myndigheter är även verksamhetsutövare med ansvar att minska växthusgasutsläpp både i egen verksamhet, i upphandlad verksamhet och som ägare av offentligt ägda affärsverk och bolag.

 

Åtgärderna ska vara ändamålsenliga, långsiktigt kostnadseffektiva och bidra till ett hållbart samhälle med minskad klimatpåverkan. De anpassas efter utvecklingen och resurser, och redovisas i den årliga budgeten. Effektivisering och innovation är grunden. Många åtgärder ger även andra positiva effekter, som bättre driftsekonomi, ökad resiliens, renare luft och vatten, minskade föroreningar och förbättrad hälsa. Sådana åtgärder prioriteras.

 

Långsiktigt ekonomisk hållbar tillväxt, attraktionskraft och innovation är ledord i landskapsregeringens näringslivspolitik. Det innebär att tillväxten även ska bidra till välfärd, kunskap och konkurrenskraft. En hållbar tillväxt främjar cirkulär ekonomi och den fossilfria energiomställningen, minskar klimatpåverkan och stärker den biologiska mångfalden. Ålands landskapsregering fördjupar ämnet i ett tillväxtmeddelande under 2026.

 

Ett framgångsrikt klimatarbete bygger på dialog, delaktighet och kunskap. Genom att känna att alla kan bidra minskar vi klimatoron och stärker engagemanget. Oro och förnekelse förekommer och kan förstärkas av desinformation. Exempelvis visar genomgången av över 300 studier utförd av International Panel on the Information Environment (IPIE – Internationella panelen om informationsmiljön) hur organiserad klimatdesinformation, ofta förstärkt av fossila affärsintressen, försvagar både klimatpolitiken och den demokratiska beslutsprocessen. Därför är källkritik och kritiskt tänkande centralt för att motverka klimatrelaterad desinformation, något även EU och FN uppmärksammar. För ett inkluderande klimatarbete behöver alla röster höras – särskilt unga, som ska ges utrymme att uttrycka sina perspektiv och påverka beslut som rör klimatet. Ålands landskapsregering kommer därför att utveckla dialogen och ordna ett ungdomsforum på temat.

 

EU stöttar utvecklingen bland annat genom lagstiftning och finansiella medel. Ålands landskapsregering allokerar tillräckliga resurser för att implementera gemenskaps-regelverket på ett sätt som är anpassat för Åland. I bilaga 3.2 ses de lagstiftnings-åtgärder som i dagsläget är kända med koppling till klimatpolitiken. Vid lagändringar avsätts resurser för stödsystem och informationsspridning till berörda aktörer. Landskapsregeringen ser även kontinuerligt över sina ekonomiska stöd för att säkerställa att de främjar utvecklingen och når de grupper som behöver dem mest. I bilaga 3.3 ses se klimatrelaterade stöd som Infrastrukturavdelningen vid landskapsregeringen beviljat de senaste åren.

 

Undervisning, forskningsinsatser och utbyten främjas. Ålands landskapsregering stödjer arbetet med att ansöka om internationella medel för utvecklingsinsatser, med målet att varje politikområde senast budgetåret 2026 ska ansöka om minst 500 000 euro per år i externa medel, se bilaga 3.4. Högskolan på Åland har sjösatt ett energilaboratorium för förnybar energi som nu utvecklas både för undervisningen vid högskolan och Ålands yrkesgymnasium, samt för forskningen. Landskapsregeringen deltar även i nationella och internationella utbyten för att ta del av framgångsrika koncept och undvika misstag.

 

4. Mål och åtgärder

Åland har ett mål om 80 procent lägre totala territoriella växthusgasutsläpp 2030, exklusive all sjöfart förutom skärgårdsfärjorna, jämfört med 2005. Målet justerades från 60 procent av Utvecklings- och hållbarhetsrådet i november 2022. Enligt Finlands miljöcentrals beräkningar har vi nått en 42 procents minskning till 2023. Beräkningen omfattar ansvarsfördelningssektorn och en del av färjetrafiken mellan Finland, Åland och Sverige. Även med justerade värden för Åland där den delen av färjetrafiken inte tas med är minskningen under 50 procent, se bilaga 2.2. På de få år som är kvar till 2030 bedöms därför detta mål vara utmanande att uppnå.

 

De territoriella växthusgasutsläppen delas in i de verksamheter som ingår i EU:s utsläppshandelssystem ETS 1 och de verksamheter som hör till ansvarsfördelnings-sektorn. De konsumtionsbaserade utsläppen och markanvändningssektorn redogörs under skilda kapitel nedan.

 

4.1. Utsläppshandeln

EU har bundit all större industri till utsläppsminskningsmål inom utsläppshandeln i syfte att rikta insatserna till där de ger störst effekt. Det betyder att dessa verksamheter har mål vars uppfyllelse styrs av reglerna för handeln inom ETS 1 - Emission Trading System 1, utsläppshandelssystem 1. Delar av Kraftnät Ålands och Mariehamns energis verksamheter ingår i ETS 1, där ett sammanlagt utsläpp för verksamheterna om 3,7 kiloton CO₂-ekvivalenter rapporterats för 2024. Utsläppen från handelssjöfart omfattas av systemet från 2026, se bilaga 4.1. Dock tillämpas ett ö-undantag på trafiken mellan Åland och Finland till utgången av 2030.

 

Ålands landskapsregering får idag en viss andel av inkomsterna i utsläppshandels-systemet och arbetar nu aktivt med att även få vår berättigade del av de inkomster handelssystemet kommer inbringa från sjöfarten, se bilaga 4.2.

4.2. Ansvarsfördelningssektorn

Inom ansvarsfördelningssektorn, ESR - Effort Sharing Regulation, ansvarsfördelnings-sektorn, det vill säga de verksamheter och aktiviteter som inte omfattas av det första utsläppshandelssystemet ETS 1, har EU ett övergripande mål om en minskning av utsläppen om 40 procent till 2030. EU har lagt nationella mål för alla medlemsländer. För Finland och Sverige är målet en minskning av växthusgasutsläppen inom ansvars-fördelningssektorn om 50 procent till 2030 jämfört 2005. Detta mål gäller även Åland. För att stödja utvecklingen har EU även satt sektorsvisa unionsmål för bland annat energianvändning och distributionsskyldighet av förnybara drivmedel, se bilaga 4.3, och sjösatt ett nytt utsläppshandelsystem, ETS 2, omfattande bland annat fossila bränslen för transporter och uppvärmning. Finland har även egna sektorsvisa mål för bland annat uppvärmning och kyla, transport och energibesparing. I bilaga 4.4 ses mål som lagts upp i EU, Finland och Sverige.

 

På Åland har vi mål för ansvarsfördelningssektorn till 2030 utgående från Utvecklings- och hållbarhetsagendan. Direkt relaterade till att minska våra sektorvisa växthusgasutsläpp är delmålen:

-       Ingen fossil uppvärmning av byggnader.

-       50 procent lägre växthusgasutsläpp från vägtrafiken jämfört med 2005.

-       Mängden avfall som uppkommer på Åland har minskat till max 1,2 ton per person per år.

-       Alla företag och organisationer har integrerat hållbarhet, resurssnålhet och cirkularitet i kärnan av sin verksamhet.

-       Alla offentliga organisationer praktiserar hållbar offentlig upphandling.

-       Alla bygger och renoverar på ett hållbart, resurssnålt och cirkulärt sätt.

 

Utfasningen av olja inom uppvärmning har framskridit väl med hjälp av minskningen av fossila bränslen inom fjärrvärmenäten och de stöd för utfasning av oljepannor som landskapsregeringen och staten ger och givit. I landskapets byggnader används inte längre oljepannor, men alla oljepannor på Åland kommer inte att vara utbytta till 2030. Vi producerar allt mindre avfall så målet rörande avfall ser ut att uppnås med nuvarande utveckling. Däremot ser vi, liksom i resten av världen, utmaningar i att snabbt ställa om transportsektorn, både på land och till havs, samt i omställningen av jordbruket, där vikten av ett omfattande och välfungerande jordbruk består, se närmare bilaga 4.5.

 

Flera antagna strategier och färdplaner inom exempelvis hållbart byggande, kollektivtrafik, cykling, avfall, vatten och avlopp, folkhälsa, skogsbruk och jordbrukspolitik stödjer minskningen av våra territoriella växthusgasutsläpp inom ansvarsfördelningssektorn, se bilaga 4.6. Landskapsregeringen prioriterar de insatser som ger störst effekt, och som även stärker andra mål. I bilaga 4.7 ses insatser inom vägtransportsektorn, i bilaga 4.8 jordbrukspolitiken och CAP-planen, i bilaga 4.9 insatser inom skärgårdstrafiken, i bilaga 4.10 och 4.11 hur landskapsregeringen arbetar med fysisk strukturutveckling och ett hållbart byggande, i bilaga 4.12 pågående projekt inom cirkulär ekonomi, bilaga 4.13 rör stödet inom offentlig upphandling och i bilaga 4.14 och 4.15 ses hur Landskapets fastighetsverk och Långnäs hamn arbetar mot klimatmålen.

 

4.3. Fossilfri energiproduktion

En förutsättning för att minska växthusgasutsläppen är en fossilfri energiproduktion och starka och stabila energinät. Både EU och Finland har mål för produktionen. Inom hållbarhetsarbetet och Energi- och klimatstrategin har följande mål till 2030 satts upp:

-       100 procent av elanvändningen kommer från fossilfria energikällor.

-       17 MW egenproducerad solel.

 

Vår årsproduktion av fossilfri el motsvarar cirka 70 procent av den mängd el som används på Åland. Överskott exporteras och underskott av el täckts främst av import från Sverige. Målet om 17 MW egenproducerad solel till 2030 har just uppnåtts då nya solparker tagits i drift. Samtidigt ökar utmaningarna i elnätet till följd av fler mikroproducenter, ökade energiuttag och varierande energiproduktion från fossilfria källor som vind- och solkraft i ett elnät uppbyggt under andra förutsättningar. I dagsläget finns ett privatägt stabiliserande energilager om 1 MW kopplat till vårt elnät och ytterligare ett energilager om 5 MW är i testfas. För att möjliggöra den fortsatta utvecklingen krävs att medel omsätts till redundans och utveckling av elnätet, samtidigt som ytterligare energiproduktion understöds.

 

I bilaga 4.16 visas utvecklingen av egenproducerad fossilfri el, i bilaga 4.17 redogörs för arbetet med att bli en betydande energiexportör och att ge förutsättningar till ett växande näringsliv genom att möjliggöra etablering av storskalig havsbaserad vindkraft och i bilaga 4.18 Kraftnät Ålands utvecklingsplaner.

 

5. Konsumtionsbaserade utsläpp 

På Åland arbetar vi med att ge bättre förutsättningar för var och en att minska sina konsumtionsbaserade utsläpp inom strategiskt utvecklingsmål 7, Hållbar produktion och konsumtion, understött av insatser inom bland annat mål 5 om attraktionskraft och mål 6 om minskad klimatpåverkan. Detta omfattar även offentlig sektors upphandlingar och investeringar. Utöver ökade informations- och kunskapshöjande insatser kopplar åtgärderna nära ihop med insatserna som beskrivits under kapitel 4 om våra territoriella utsläpp, i landskapsregeringens strategier och färdplaner, och den reglering av produkter, tjänster och handeln som EU inför. En resurs som stödjer arbetet genom marknadskontroll har beviljats i budget 2026.

 

Genom Utvecklings- och hållbarhetsagendan har vi lagt målet att de konsumtions-baserade luftutsläppen ska ha minskat till 4 ton CO₂-ekvivalenter per person och år senast 2030 och 2 ton CO₂-ekvivalenter per person och år senast 2040. För att nå Parisavtalets temperaturmål borde vi nå 0,7-1,5 ton CO₂-ekvivalenter per person och år, se bilaga 1.6.

 

Åland har även delmål till 2030 kopplade till konsumtionsbaserade utsläpp:

-       Åtminstone 80 procent av befolkningen har en resurssnål och återanvändande livsstil.

-       Åtminstone 80 procent av befolkningen äter en lokalproducerad kost som enligt aktuella rekommendationer är till gagn för både människors och planetens hälsa.

-       Åtminstone 80 procent av befolkningen undviker att köpa varor som innehåller skadliga kemikalier.

 

I statistiken från Finlands miljöcentral i kapitel 2 fördelar sig våra konsumtionsutsläpp på mat, varor, boende, transport och tjänster i nära lika stora delar. Konsumtionsutsläppen korrelerar starkt med en god privatekonomi. Minskade konsumtionsutsläpp stöds av åtgärder inom andra sektorer vilka möjliggör klimatsmartare val, men innebär också en omställning av vad och hur vi konsumerar. Åland är mycket långt ifrån att uppnå målet, varför insatserna behöver ökas. Läs mer om Ålands konsumtionsbaserade utsläpp i bilaga 5.1 och om stödjande åtgärder i kapitel 4.

 

6. Markanvändningssektorn och kolsänkor

Trenden i världen såsom i EU, Finland och Sverige är att kolsänkorna inom markanvändningssektorn minskar. Detta förvärras av den ökande temperaturen som bland annat leder till att världshaven lösgör mer koldioxid. Den naturliga lagringen och utsläppen av växthusgaser i mark och vatten är omfattande i jämförelse med produktionens och konsumtionens utsläpp, varför förändringar i dessa system har stor inverkan på kolbalansen och möjligheten att nå klimatneutralitet, se bilaga 1.1.

 

Målet inom EU är att kolsänkan inom markanvändningssektorn, LULUCF, ska öka till 310 miljoner ton koldioxid per år till 2030. LULUCF står för Land Use, Land Use Change and Forestry, vilket på svenska översätts till markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. EU har satt bindande nationella mål för LULUCF-sektorn, där Finland ska ha en kolsänka 2030 på knappt 18 miljoner ton koldioxid per år. En del av jordbruket ingår i ansvarsfördelningssektorn såsom användningen av fossilt bränsle, djurens matsmältning och gödselhantering, medan markanvändningen ingår i LULUCF-sektorn som omfattar även skogsbruket och annan markanvändning. Finland liksom flera andra länder inom EU har svårt att nå EU:s nationella mål.

 

Om de nationella målen inte nås kan överskott köpas från andra länder eller kompenseras genom utsläppsminskningar inom ansvarsfördelningssektorn. Om detta inte sker överförs kravet till nästa period med en ränta om 8 procent. EU utvecklar därför ett system för kolkrediter i syfte att stärka kolsänkan på ett resurseffektivt vis. Åland har ett ansvar att ta sin del av det nationella ställda målet inom LULUCF-sektorn.

En utredning över kolsänkorna på Åland har utförts av Högskolan på Åland, se bilaga 6.1. Totalt sett är kolsänkan stabil eller svagt minskande på Åland, varför vi inte bidrar till den nationella måluppfyllelsen. En stabil kolsänka kompenserar inte utsläpp och en minskande kolsänka behöver kompenseras med reducerade utsläpp inom andra sektorer för att nå klimatneutralitet. Med riktade insatser kan kolsänkan dock stärkas.

 

I utredningen beskrivs de åtgärder som landskapsregeringen redan vidtar inom jord- och skogsbruket och inom miljöområdet för att öka kolsänkan, vilka avseende jordbruket även delvis redovisas i bilaga 4.8. Nya och förstärkta åtgärder föreslås vilka landskapsregeringen nu ser närmare på i syfte att genom information och stöd till markägare och markanvändare stärka kolsänkan på Åland. Beräkningarna visar att Åland har potential att binda in ytterligare cirka 77,7 kiloton koldioxid per år genom förbättrad skogsskötsel, förlängd omloppstid, beskogning, långliggande vall, fånggrödor, gröngödsling och kontinuerlig beståndsvård på torvmark. Det motsvarar cirka 50 procent av Ålands årliga växthusgasutsläpp.

 

7.   Klimatanpassning

Trots att världen enligt FN klarat av att minska växthusgasutsläppen så att vi stället för en 16 procents ökning av utsläppen bara ökat våra utsläpp med 3 procent globalt sett sedan 2015, så kommer med nuvarande och planerade åtgärder Parisavtalets temperaturökning om 1,5^oC, max 2^oC, att överskridas. Enligt Finlands miljöcentral ses tydliga klimatförändringar även i Finland och på Åland, se bilaga 1.4. Bedömningen är att vi nu närmar oss en global ökning av temperaturen med nära 3^oC, vilket för Finlands del befaras bli det dubbla. Europeiska miljöbyrån lyfter värme och torka, översvämningar, havsnivåhöjning och kusterosion, förlust av biologisk mångfald och hälsorisker till följd av värmeböljor i sin sammanställning över klimatrisker. Detta leder till utmaningar inom energi, livsmedelssäkerhet, ekosystem, infrastruktur och folkhälsa i Europa, se bilaga 7.1. En del i detta är även oron för klimatet som kan leda till klimatstress eller -ångest.

 

Utöver att fortsätta minska våra utsläpp och öka kolsänkan behöver vi därför även anpassa samhället till klimatförändringarna och dess följder, vilka även kommer att förvärras inom de närmaste decennierna. I vissa strategier berörs redan klimatförändring som inom folkhälsa, växtskyddsmedel och den underlagsrapport om klimatförändringar som tagits fram, se bilaga 7.2. Det behövs dock tas ett helhetsgrepp, varför Ålands landskapsregering kommer ta fram en klimatanpassningsplan.

 

8.   Organisering av klimatarbetet och lagstiftning

I enlighet med regeringsprogrammet har Ålands landskapsregering vägt för- och nackdelar med en tydligare reglering av mål, uppföljning och organisation för klimatarbetet, och funnit att den struktur som över åren byggts upp inom bärkraftsamarbetet och på Ålands landskapsregering kan utgöra grunden för den organisering av arbetet som behövs för ett långsiktigt engagemang. Flertalet länder och flera regioner i EU, men även nationer utanför EU, har lagstiftat om klimatarbetet och antalet ökar, se bilaga 8.1. Lagarna varierar dock i fråga om innehåll och omfattning. I bilaga 8.2 ses strukturen av klimatlagarna i EU, Finland och Sverige och i bilaga 4.4 ses en översikt över den struktur som finns i EU, Finland och Sverige och som regeringen övervägt. I bilaga 8.3 ses åländska mål, uppföljning och organisering av klimatarbetet.

 

Ålands landskapsregering föreslår följande övergripande organisering av klimatarbetet:

-       Under varje regeringsperiod följer regeringen upp och lägger en plan för det fortsatta hållbarhetsarbetet, omfattande även mål 6 om kraftigt minskad klimatpåverkan.

-       Den av landskapsregeringen tillsatta Klimatkommission möts regelbundet för att ge utlåtanden över klimatpolitiska förslag och åtgärder som presenteras av landskapsregeringen och för att ta egna initiativ till åtgärder som leder Åland framåt mot målet om en kraftigt minskad klimatpåverkan. Kommissionen samarbetar med Energikommissionen, ett sakkunnigorgan för energifrågor.

-       På initiativ av Klimatkommissionen eller Utvecklings- och hållbarhetsrådet, och genom regeringens förslag, fastställer Ålands lagting mål för Ålands klimatarbete.

-       Varje landskapsregering och lagting tillser att tillräckliga resurser tilldelas förvaltningen för att effektivt och långsiktigt arbeta mot att uppnå målen och i detta kunna använda de verktyg som står tillbuds.

-       En analys av utvecklingen görs i samband med Utvecklings- och hållbarhetsrådets statusrapporter vartannat år, varvid även målen vid behov ses över.

 

På Åland är organiseringen och strukturen för arbetet etablerad och även internationellt uppmärksammad. En naturlig följd kunde vara att förankra detta i lagstiftning. En omfattande reglering riskerar dock minskad flexibilitet och att ge mer planering och rapportering. En ramlag liknande den som finns i Sverige skulle i stället kunna beskriva grundstrukturen och säkerställa Ålands långsiktiga engagemang. Detta skulle stärka och förtydliga klimatarbetet, men samtidigt inte i grunden förändra strukturen eller leda till en ökad arbetsbelastning och byråkrati. Om en ramlag stiftas kunde den exempelvis omfatta hur mål antas, landskapsregeringens plan för mandatperioden, uppföljning vartannat år och ett i lag inrättat rådgivande organ. Landskapsregeringen bereder frågan vidare.

 

Ålands landskapsregering har under detta arbete noterat utvecklingen av klimatfrågan över tid och som en följd valt att föra över samordningsansvaret till Infrastruktur-avdelningen, där även energifrågan ligger. För att samla resurserna kommer även organiseringen av de centrala funktionerna i förvaltningen att utredas. 

 

 

Bilageförteckning

1. Inledning

    1.1. Kolets kretslopp.. 15

    1.2. Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) 16

    1.3. IPCC:s sjätte bedömningsrapport 18

    1.4. Klimatförändringar i Finland.. 22

    1.5. FN:s klimatavtal 27

    1.6. FN:s årsrapport om utsläppsgapet 29

2. Växthusgasutsläpp på Åland

    2.1. Vad är territoriella och konsumtionsbaserade utsläpp?. 31

    2.2. Ålands territoriella utsläpp.. 33

3. Övergripande målsättningar och åtgärder

    3.1. Styrmedel inom politiken. 40

    3.2. Lagstiftningsåtgärder 42

    3.3. Klimatrelaterade stöd på Infrastrukturavdelningen. 47

    3.4. Extern finansiering.. 50

4. Mål och åtgärder

Utsläppsrättssektorn, ETS

    4.1. Utsläppshandelssystemet ETS. 51

    4.2. Utsläppsrättshandeln och sjöfarten. 53

Ansvarsfördelningssektorn, ETS

    4.3. Distributionsskyldighet 54

    4.4. Klimatpolitiska ramverk. 55

    4.5. Uppföljning av utvecklingsmål – Statusrapport 6. 65

    4.6. Strategier som stödjer klimatpolitiken. 68

    4.7. Vägtransportsektorn. 73

    4.8. Jordbrukspolitik och CAP-planen. 75

    4.9. Skärgårdstrafiken. 78

    4.10. Fysisk strukturutveckling på Åland.. 81

    4.11. Hållbart byggande. 84

    4.12. Cirkulär ekonomi 86

    4.13. Stöd inom offentlig upphandling.. 88

    4.14. Fastighetsverkets klimatarbete. 90

    4.15. Långnäs hamns klimatarbete. 91

Fossilfri energiproduktion

    4.16. Elen på Åland.. 93

    4.17. Havsbaserad vindkraft 95

    4.18. Kraftnät Ålands utvecklingsarbete. 97

5. Konsumtionsbaserade utsläpp

    5.1. Ålands konsumtionsbaserade utsläpp.. 102

6. Markanvändningssektor och kolsänkor

    6.1. Kolsänkor på Åland.. 107

7. Klimatanpassning

    7.1. Klimatrisker enligt Europeiska miljöbyrån. 110

    7.2. Underlagsrapport – Klimatanpassning på Åland.. 112

8. Organisering av klimatarbetet

    8.1. Klimatlagstiftning internationellt 114

    8.2. Klimatlagstiftning i EU, Finland och Sverige. 117

    8.3. Ålands klimatpolitiska ramverk. 119

 

Bilaga 1.1

 

Kolets kretslopp

 

Figur 1.1.2. Global kolbudget 2024

Källa: Friedlingstein, P. et al (2025). Global Carbon Budget 2024, Earth Syst. Sci. Data, 17, sid 965–1039, översatt till svenska av Ålands landskapsregering

Bilaga 1.2

 

Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC)

 

Denna bilaga ger en översikt över Förenta nationernas klimatpanels organisation.

 

Inledning

Intergovernmental Panel on Climate Change, (IPCC – Förenta nationernas klimatpanel) är en mellanstatlig organisation som grundades 1988 av Världsmeteorologiska organisationen (World Meteorological Organization, WMO) och FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme, UNEP). IPCC:s uppdrag är att ge beslutsfattare vetenskapliga bedömningar om klimatförändringar, dess effekter och potentiella framtida risker, samt möjliga strategier för anpassning och begränsning. IPCC:s rapporter bygger på bidrag från tusentals experter och forskare från hela världen, som representerar olika synvinklar och discipliner. IPCC:s rapporter är en viktig input till internationella klimatförhandlingar, såsom FN:s klimatkonferenser (COP - Conference of the Parties), där länder förhandlar om globala klimatåtgärder.

 

IPCC:s organisation

IPCC-panelen är den högsta beslutsfattande enheten inom IPCC. Panelen består av representanter från de 195 medlemsländerna i IPCC, vilka även är medlemmar i FN eller Världsmeteorologiska organisationen (WMO - World Meteorological Organization). Panelen möts i plenarsessioner ungefär två gånger per år, men kan mötas oftare för att godkänna rapporter.

 

Panelen har följande ansvarsområden:

-       Beslutar om IPCC:s budget och arbetsprogram, omfattningen och dispositionen av dess rapporter, frågor relaterade till IPCC:s principer och procedurer samt strukturen och mandatet för IPCC:s arbetsgrupper och arbetsgruppen för nationella växthusgasinventeringar.

-       Godkänner IPCC-rapporter, vilket innebär att den har det slutliga ordet att bestämma innehållet i dessa rapporter.

-       Väljer ordförande och andra ledande befattningshavare, som är ansvariga för att leda organisationens arbete.

 

Förutom panelen finns det andra organ inom IPCC-strukturen:

-       Byrån består av IPCC:s ordförande, vice ordförande, ordförandena för de tre arbetsgrupperna och andra ledande befattningshavare. Byrån ansvarar för att övervaka IPCC:s arbete mellan plenarsessionerna och för att säkerställa att arbetsprogrammet genomförs effektivt.

 

-       Arbetsgrupperna består av forskare och experter inom olika områden:

-       Arbetsgrupp I (WG I): Fokuserar på den fysiska vetenskapliga grunden för klimatsystemet och klimatförändringar.

-       Arbetsgrupp II (WG II): Bedömer sårbarheten hos socioekonomiska och naturliga system för klimatförändringar samt konsekvenserna och anpassnings-möjligheterna.

-       Arbetsgrupp III (WG III): Bedömer alternativ för att begränsa klimatförändringar genom att minska eller förhindra utsläpp av växthusgaser.

-       Tekniska stödgrupper (TSU - Technical Support Unit) stöder arbetsgrupperna genom att samordna och administrera deras aktiviteter. De spelar en roll i att säkerställa att arbetsgruppernas arbete genomförs effektivt och i tid.

-       Arbetsgruppen för nationella växthusgasinventeringar (TFI - Task Force on National Greenhouse Gas Inventories) utvecklar och förbättrar metoder för att beräkna och rapportera nationella växthusgasutsläpp och upptag.

 

Referens

-       Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC (Förenta nationernas klimatpanel). Informationen finns på IPCC:s hemsida: https://www.ipcc.ch

 

Bilaga 1.3

 

IPCC:s sjätte bedömningsrapport

 

Denna bilaga ger en introduktion till grunderna för och slutsatserna i IPCC:s sjätte bedömningsrapport om klimatförändringarna i världen. FN:s klimatpanel eller på engelska Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), är ett internationellt organ som bildades 1988, se närmare bilaga 1.2.

 

Inledning

Intergovernmental Panel on Climate Changes, IPCC:s, sjätte bedömningsrapport (AR6) från den 19 mars 2023 sammanfattar kunskapsläget i världen om klimatförändringar, dess effekter och risker, samt strategier för begränsning och anpassning. Rapporten bekräftar att ohållbar och ojämlik energianvändning och markanvändning, tillsammans med mer än ett sekel av förbränning av fossila bränslen, otvetydigt har orsakat global uppvärmning. Rapporten och dess formuleringar har godkänts i IPCC-panelen som är Förenta nationernas klimatpanel och består av 195 länder.

 

Temperaturutveckling

Den globala medeltemperaturen har ökat med 1,1°C från 1850-1900 till 2011-2020. Det senaste decenniet (2011–2020) var sannolikt det varmaste decenniet på åtminstone de senaste 125 000 åren.

 

Figur 1.3.1. Global yttemperatur 1850-2020. Temperaturskillnad från förindustriell tid ses på Y-axeln.

Källa: IPCC:s sjätte bedömningstrapport (AR6), figur 2.1

Orsaken till temperaturökningen är mänskliga aktiviteter, främst genom utsläpp av växthusgaser (GHG, Green House Gases), vilka otvetydigt orsakat den globala uppvärmningen. Koldioxid (CO₂) koncentrationerna nådde 410 ppm år 2019, vilket är en ökning med cirka 48 procent från förindustriella nivåer på cirka 278 ppm. Metan (CH₄) koncentrationerna nådde 1866 ppb år 2019, vilket är en ökning med cirka 156 procent från förindustriella nivåer på cirka 722 ppb, och dikväveoxid (N₂O) koncentrationerna nådde 332 ppb år 2019, vilket är en ökning med cirka 23 procent från förindustriella nivåer på cirka 270 ppb. Koncentrationerna av CO₂, CH₄ och N₂O är de högsta under åtminstone de senaste 800 000 åren. Enheten ppb står för ”parts per billion”, eller på svenska ”miljarddelar”.

 

Figur 1.3.2. Utsläpp av växthusgaser 1850-2019. Gton CO₂-ekv/år står för gigaton CO₂-ekvivalenter per år.

Källa: IPCC:s sjätte bedömningsrapport (AR6), figur 2.1, översatt till svenska av Ålands landskapsregering

 

Konsekvenser av temperaturökningen

Klimatförändringar har lett till en ökning av frekvensen och intensiteten av värmeböljor, hårda regn och andra extrema väderhändelser. Till exempel har värmeböljor i Europa lett till tusentals dödsfall. Den globala havsnivån har stigit med 20 cm mellan 1901-2018. Detta har orsakat översvämningar i kustnära områden, vilket påverkar miljontals människor. Klimatförändringar har orsakat förluster i ekosystem, inklusive massdöd av korallrev och smältning av glaciärer. Till exempel har korallblekning i stora barriärrevet i Australien blivit allt vanligare. Klimatförändringar har sänkt livsmedelssäkerheten och påverkat vattenresurser. I vissa regioner har jordbrukets produktivitet minskat på grund av torka och extrema väderförhållanden. Utgående från observationerna bedöms högre risker vid lägre uppvärmningsnivåer jämfört med tidigare bedömningar. Dessa risker inkluderar hälsorisker, osäkerhet i försörjning, vattenbrist, mänsklig säkerhet och ekonomisk tillväxt.

Fortsatta utsläpp kommer att leda till ytterligare uppvärmning, med märkbara skillnader i temperatur inom 20 år. Ökad uppvärmning förväntas leda till högre dödlighet relaterad till värme, ökad förekomst av mat- och vattenburna sjukdomar samt spridning av vektorburna sjukdomar. Klimatförändringar förväntas orsaka betydande ekonomiska förluster, särskilt i klimatutsatta sektorer som jordbruk, fiske och turism. Klimat-förändringarna driver på migration, särskilt i de regioner som är mest utsatta för extrema väderhändelser och stigande havsnivåer. De långsiktiga riskera med temperaturökningen är oåterkalleliga förändringar i ekosystemen och havsnivåhöjning som kommer ge effekter i hela världen i tusentals år.

 

Nollutsläppsmål

IPCC:s globala mål om nettonollutsläpp av koldioxid till 2050 och nettonollutsläpp av växthusgaser (GHG, greenhouse gases) till 2070 är baserade på omfattande vetenskaplig forskning och bedömningar från flera arbetsgrupper och specialrapporter. Dessa mål är

satta för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C respektive 2°C. Målen kräver

 

 

 

Figur 1.3.3. Utsläpp från 2000 och prognos av globala nettoutsläpp av växthusgaser (GHG) till 2100 utgående från policys antagna fram till och med 2020. Linjerna visas med percentiler om 25-75 procent och 5-95 procent.

Källa: IPCC:s sjätte bedömningsrapport (AR6) i version för beslutsfattare, figur 5, översatt till svenska av Ålands landskapsregering

kraftiga, snabba och varaktiga minskningar av växthusgasutsläppen, såsom övergång till energikällor med låga koldioxidutsläpp, förbättrad energieffektivitet, minskning av andra växthusgaser än koldioxid (t.ex. metan, dikväveoxid och F-gaser) och implementering av metoder för borttagning av koldioxid. Sannolikheten att nå dessa mål beror på omedelbar och omfattande policyimplementering, internationellt samarbete och ökade finansiella flöden för begränsning och anpassning. Försenade åtgärder kommer att öka kostnaderna, låsa in infrastruktur med höga utsläpp och minska möjligheten att uppnå temperaturmålen.

 

Omställningen i världen har gjort framsteg, men det finns fortfarande luckor. Begränsningsåtgärder har lett till att utsläpp kan undvikas, men nuvarande insatser är otillräckliga. De globala nettoutsläppen var 12 procent högre 2019 än 2010. Implementerade policys resulterar i en prognostiserad global uppvärmning om 3,2^oC, i ett medelkonfidensintervall om 2,2-3,5^oC.  

 

Referenser

-       IPCC (2023). Climate Change 2023: Synthesis Report. Contribution of Working Groups I, II and III to the Sixth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change

-       IPCC (2023). Climate Change 2023: Synthesis Report. Summary for Policymakers

-       IPCC (2023). Climate Change 2023: Synthesis Report. Longer Report

 

Bilaga 1.4

 

Klimatförändringar i Finland

 

Miljöministeriet, Finlands miljöcentral (SYKE), närings-, trafik- och miljöcentralerna (NMT-centralerna) och regionförvaltningsverken i Finland informerar allmänheten om klimatförändringarna. Detta är ett sammandrag av deras information.

 

Inledning

Finlands årliga medeltemperatur har ökat med cirka 2^oC sedan 1880-talet, och förväntas i Finland till följd av den så kallade arktiska förstärkningen stiga med 2-3 gånger den globala medeltemperaturökningen enligt IPCC och Copernicus service för klimat-förändringar. Nederbördsrekord även har även ofta slagits under de senaste åren.

 

Klimatförändringarnas effekter är komplexa och sträcker sig över hela världen. Förändringen pressar ekosystemen och påskyndar den globala förlusten av biologisk mångfald. Torka, översvämningar och andra extrema väderhändelser ökar i olika delar av världen. Effekterna är inte lokalt begränsade utan påverkar den globala livsmedels-produktionen samt världsekonomins och samhällens stabilitet, och därmed även Finland.

 

Finland måste även hantera de direkta effekterna av klimatförändringarna. Förutsättningarna för jordbruksproduktionen förändras, vilket kan medföra både fördelar och nackdelar. Många andra branscher, såsom skogsbruk, fiske, renskötsel och turism, måste också anpassa sig. Vår vardag förändras när vintrarna blir mildare och somrarna varmare. Uppvärmningsbehovet minskar, men värmeböljor inträffar också oftare än tidigare.

 

Växtsäsongen blir längre och varmare

Naturen reagerar på uppvärmningen. Lövsprickningen på våren har tidigarelagts med cirka 12 dagar jämfört med mitten av 1800-talet. Vid slutet av detta sekel har växtsäsongen förlängts med en till två månader. Den ackumulerade värmesumman under växtsäsongen ökar så mycket att somrarna i södra Finland kommer att likna dagens somrar i Polen, möjligen även i Frankrike. I Lappland skulle situationen kunna likna dagens södra Finland.

 

Vegetationszoner förskjuts norrut

Uppvärmningen förändrar livsvillkoren för växter och djur. Vegetationszonerna förskjuts norrut. Tecken på detta är redan synliga. I Lappland har tillväxten och föryngringen av barrträd ökat, vilket tyder på att trädgränsen höjs. Nya sydliga arter och sjukdomar har spridit sig till Finland. Samtidigt hotas nordliga arter. Klimatförändringen är det främsta hotet mot cirka 30 hotade arter idag. Detta antal kommer att mångdubblas i framtiden.

 

Östersjön värms upp och blir mindre salt

De djupa vattenlagren i Östersjön har värmts upp med 0,75–2,9^oC mellan 1960-talet och idag. Samtidigt har salthalten i ytvatten minskat. Uppvärmningen har varit särskilt uttalad sedan 1993. Dessa förändringar förväntas fortsätta och påverkar de marina ekosystemen. Strukturen i de biologiska samhällena och livsvillkoren för fisk förändras. Syrebrist på havsbotten kan förvärras, liksom förekomsten av blågröna alger.

 

 

 

Figur 1.4.1. Salthalten i ytvattnet och bottenvattnets temperatur i Östersjön 1960-2020

Källa: Finlands miljöcentral, översatt till svenska av Ålands landskapsregering

 

Isbildningen minskar

Vinterisens utbredning i Östersjön har minskat, särskilt sedan 1990-talet. Denna trend fortsätter och förstärks. Både havet och inlandsvattnen är frusna under kortare perioder. Islossningen i sjöar har tidigarelagts med cirka två veckor. Denna förändring sätter press på vattenekosystemen. Många arter, från sälar till mikroskopiska organismer, är beroende av isen. Havsis klassificeras som en hotad livsmiljötyp i Finland.

 

Figur 1.4.2. Tidsserie, som börjar 1693, visar att islossningen i Torne älv har tidigarelagts. Årliga variationer är betydande, men trendlinjen visar utvecklingens riktning och hastighet under observationsperioden.

Källa: Finlands miljöcentral

 

Snömängden minskar

Det maximala snödjupet har minskat i södra och västra Finland under de senaste 50 åren, i genomsnitt med 2–4 cm per decennium. I norra Finland har det inte skett någon betydande förändring i snödjupet. Snötäcket ligger kvar under en kortare tid i hela landet. Den övergripande bilden är att vintrarna har förskjutits 300 km norrut. För arktiska arter kan minskningen av snötäcket vara ett ännu större hot än temperatur-ökningen.

 

Vintrarna blir blötare

I Finland utgör snöfall 30–35 procent av den årliga nederbörden, medan det globalt sett bara är omkring 5 procent. På grund av klimatförändringarna ökar nederbörden under vintern, och en större del faller som regn. När regn faller på bar mark ökar erosionen och näringsläckaget till vattendrag. Denna förändring syns ännu inte tydligt i de årliga materialflödena från de finska älvarna till Östersjön, eftersom mängden material som transporteras av älvarna varierar kraftigt beroende på årets väderförhållanden.

 

Sommartorka

Under de senaste åren har olika delar av Finland upplevt både perioder av torka och kraftiga regn. Dessa händelser är dock fortfarande så ovanliga och sporadiska att de inte syns i den nationella väderstatistiken. Klimatmodellerna visar att extrema väderhändelser blir allt vanligare. Torrperioderna ökar i frekvens och kraftiga regn hjälper inte, eftersom större delen av vattnet snabbt rinner bort på ytan. Det förväntas även att särskilt vinterstormar kan bli vanligare.

 

Grundvattenförhållandena förändras

Väderförhållanden och årstider avspeglas i grundvattnet. Dess nivå varierar med årstiderna på olika sätt i olika delar av Finland. Klimatförändringarnas påverkan märks i förändringar av dessa variationer. I framtiden kan perioder av torka och regn också leda till andra grundvattennivåer. Detta kan försämra grundvattnets kvalitet.

 

Figur 1.4.3. Klimatförändringen har förskjutit zonerna för variation i grundvattennivå norrut

Källa: Finlands miljöcentral, översatt till svenska av Ålands landskapsregering

 

Översvämningsrisken ökar av flera skäl

Vintrarna blir mildare och ökade vinterregn ökar redan risken för översvämningar på vintern längs vattendragen i södra och centrala Finland. Vårfloderna kan däremot bli mindre kraftiga, men förstärkas i Lappland. Havsnivåhöjningen kommer att börja påverka först mot slutet av seklet då landhöjningen ännu motverkar havsnivåhöjningen, men redan idag rekommenderar Finlands meteorologiska institut att grundläggning läggs på +2,8 meter i Helsingfors och +2,2 meter i Föglö. Ökande stormar riskerar att orsaka fler kustnära havsöversvämningar än tidigare. Kraftiga regn ökar även risken för översvämningar från dagvatten. Urbanisering och en åldrande befolkning ökar sårbarheten för översvämningar.

 

Referenser

-       Copernicus Climate Change Service (2025). Why are Europe and the Arctic heating up faster than the rest of the world?, ERA5-dataset

-       IPCC (2021). Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Sixth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Masson-Delmotte, V., Zhai, P., Pirani, et al.]. Cambridge University Press. Kapitel Atlas, Figur SPM.6 och Interaktiva Atlasen

-       Miljöministeriet, Finlands miljöcentral, et al. (2025). Climate change is already visible in Finland's nature. Finns under rubriken Climate change is already visible in Finland's nature på sidan https://www.ymparisto.fi

-       Mäkinen, J., Kahma, K.K., Johansson, et al. (2017). Minimum elevations for foundations on the coast. Finnish Meteorological Institute Reports 2017:4. Helsinki: Finnish Meteorological Institute

 

Bilaga 1.5

 

FN:s klimatavtal

 

Denna bilaga ger en översikt över Förenta nationernas, FN:s, centrala klimatavtal som Finland och Åland anslutit sig till.

 

Rio-konventionerna - 1992

Rio-konventionerna är tre internationella miljöavtal som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling, även kallad Earth Summit, i Rio de Janeiro 1992. Dessa konventioner är:

-       UNFCCC – Klimatkonventionen
Målet är att stabilisera växthusgaskoncentrationer i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet. Konventionen utgör grunden för Kyotoavtalet och Parisavtalet.

-       CBD – Konventionen om biologisk mångfald
Syftar till att bevara biologisk mångfald, främja hållbar användning av dess komponenter och rättvis fördelning av vinster från användning av genetiskt material.

-       UNCCD – Konventionen för bekämpning av ökenspridning
Fokuserar på att bekämpa ökenspridning och mildra effekterna av torka, särskilt i Afrika, genom internationellt samarbete och hållbar markanvändning.

 

Åland har anslutit sig åtminstone till UNFCCC och CBD. De tre konventionerna är nära sammankopplade eftersom klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och ökenspridning är ömsesidigt förstärkande miljöproblem. FN:s arbete med dessa konventioner stödjer integrerad planering och politik, samarbete mellan sektorer och inkludering av den lokala och ursprungsbefolkningens kunskap och bidrag till FN:s globala mål för hållbar utveckling (SDG – Sustainable Development Goals).

 

Kyotoavtalet - 1997

Kyotoavtalet är ett internationellt klimatavtal som antogs 1997 i Kyoto, Japan, och trädde i kraft 2005. Det är ett tillägg till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och syftar till att minska utsläppen av växthusgaser globalt. Åland har antagit Kyotoprotokollet. Avtalet bygger på principen om "gemensamt men differentierat ansvar", vilket innebär att industrialiserade länder har ett större ansvar för klimatförändringarna och därmed också större skyldighet att agera.

 

 

 

 

Huvudpunkterna i avtalet är:

-       37 industrialiserade länder och EU åtog sig att minska sina utsläpp av sex växthusgaser med i genomsnitt 5 procent jämfört med 1990 års nivåer under perioden 2008–2012.

-       Länderna skulle främst uppnå sina mål genom inhemska åtgärder, såsom energieffektivisering, främjande av förnybar energi, hållbart jordbruk och skogsbruk.

-       Marknadsmekanism införs i form av handel med utsläppsrätter:

-       Länder skulle kunna köpa och sälja utsläppsrätter sinsemellan.

-       Möjlighet att investera i utsläppsminskande projekt i andra industrialiserade länder.

-       Möjlighet att investera i klimatprojekt i utvecklingsländer och tillgodoräkna sig utsläppsminskningar.

 

Parisavtalet - 2015

Parisavtalet är ett juridisk bindande internationellt klimatavtal som togs fram under FN:s klimatkonferens COP21 i Paris den 12 december 2015. Det trädde i kraft den 4 november 2016. Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. Avtalet antogs av 195 länder, vilket är i stort sett alla världens länder. Åland har antagit Parisavtalet. Med detta har vi förbundit oss till att uppfylla det långsiktiga målet om att med god marginal hålla den genomsnittliga globala temperaturökningen under 2°C jämfört med förindustriell nivå och göra extra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5°C.

 

Under Parisavtalet rapporteras NDC (Nationally Determined Contributions - Nationellt fastställda bidrag) till FN vart femte år. Länderna beskriver i sina NDC hur de ska minska sina utsläpp och anpassa sig till klimatförändringar. NDC:erna ska uppdateras vart femte år med ökad ambition och länder uppmanas att ta fram långsiktiga strategier för låga utsläpp, även om dessa inte är obligatoriska. EU:s NDC till 2030 rapporterades 2020. I november 2025 presenterade EU ett nytt NDC till FN med ett indikativt åtagande till 2035 om 66,2-72,5 procent.

 

Referenser

-       United Nations Conference on Environment and Development (UNCED) (1992). Rio Declaration on Environment and Development

-       United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) (1998). Kyoto Protocol to the United Nations Framework Convention on Climate Change

-       United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) (2015). The Paris Agreement

 

Bilaga 1.6

 

FN:s årsrapport om utsläppsgapet

 

Denna bilaga ger ett kort sammandrag av Förenta nationernas, FN:s, senaste rapport om utsläppsgapet från 2025, vilket är den sextonde i ordningen.

 

FN:s årsrapport om utsläppsgapet, Emissions Gap Report 2025, konstaterar att världen fortfarande ligger fel i förhållande till Parisavtalets temperaturmål, trots vissa förbättringar i nya klimatlöften. Prognoserna för den globala uppvärmningen vid seklets slut är nu 2,3–2,5 °C om NDC:erna (Nationally Determined Contributions - nationellt fastställda bidrag) genomförs fullt ut och 2,8 °C med nuvarande politik. Båda nivåerna är över Parisavtalets temperaturmål. Föregående års prognoser låg på 2,6–2,8 °C respektive 3,1 °C. Rapporten betonar att metodologiska uppdateringar förklarar cirka 0,1 °C av den förbättring som skett sedan 2024.

 

Rapporten konstaterar vidare att:

-       För att följa Parisavtalets temperaturbanor krävs att de årliga utsläppen minskas med 35 procent för 2 °C‑målet och 55 procent för 1,5 °C‑målet, jämfört med 2019 års nivåer.

-       Den multidekadala genomsnittstemperaturen väntas överskrida 1,5 °C inom nästa decennium, och överskridandet måste begränsas genom snabbare och större utsläppsminskningar för att minimera risker och skador samt behålla möjligheten att återgå mot 1,5 °C till år 2100.

-       G20‑länderna (exklusive den Afrikanska unionen), i vilka EU ingår, står för 77 % av världens totala växthusgasutsläpp 2024.

-       Per capita‑utsläppen ligger över världsgenomsnittet 6,4 ton CO₂-ekvivalenter i bland annat USA, Ryssland, Kina och EU. Historiskt har USA släppt ut mest koldioxid, följt av Kina och EU. Rapporten lyfter även att de rikaste individerna globalt driver stora utsläpp genom konsumtion och investeringar.

-       Höginkomstländer i G20 uppvisar generellt sjunkande utsläpp per capita mot 2035, medan flera medelinkomstländer ligger kvar på eller strax över nuvarande nivåer.

-       Effekterna av global uppvärmning är redan idag är allvarliga och drabbar de fattigaste och mest sårbara hårdast.

-       Många utvecklingsländer behöver ett betydligt ökat stöd, inklusive finansiering och andra former av internationellt stöd.

-       Teknik och möjligheter finns. Rapporten lyfter snabb tillväxt i förnybar energi, sjunkande kostnader för sol och vind, och att en stor del av utsläppsminskningarna är tekniskt möjliga med befintliga lösningar, men att genomförandet kräver uppskalning, starkare styrning, internationellt stöd och finansiella omställningar.

-       Ju mindre överskridandet av 1,5 °C blir, desto mindre blir behovet av storskalig och osäker koldioxidborttagning för att återvända mot 1,5 °C. Rapporten framhåller att varje 0,1 °C av överskridande kräver uppskattningsvis hundratals gigaton koldioxid i netto‑negativa utsläpp senare under århundradet.

 

Rapporten slår fast att omedelbara, kraftfulla och samordnade utsläppsminskningar krävs för att stänga utsläppsgapet. Utan en snabb ambitionshöjning och genomförande riskerar världen accelererande klimatrisker och -skador, högre kostnader och ökat beroende av koldioxidavskiljning.

 

Referens

-       United Nations Environment Programme (2025). Emissions Gap Report 2025: Off Target – Despite new pledges, world remains far from 1.5°C goal

 

 

Bilaga 2.1

 

Vad är territoriella och konsumtionsbaserade utsläpp?

 

Territoriella växthusgasutsläpp och konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp är två olika sätt att beräkna ett områdes utsläpp. Beräkningarna går delvis in i varandra. Samma skillnad i räknesätt finns mellan beräkningen av växthusgasutsläpp under strategiskt utvecklingsmål 6 om kraftigt minskad klimatpåverkan, vilket omfattar territoriella utsläpp, och delmål 7.9 som handlar om konsumtionsbaserade utsläpp under strategiskt utvecklingsmål 7, Hållbar konsumtion och produktion.

 

Territoriella utsläpp är de växthusgaser som släpps ut inom ett geografiskt område, exempelvis inom ett lands gränser. Dessa utsläpp är de utsläpp som rapporteras till FN och EU under Parisavtalet.

 

Konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp inkluderar alla utsläpp som uppstår i hela produktionskedjan för det som konsumeras inom ett område, oavsett var i världen produktionen sker. Det innebär att importerade varors och tjänsters utsläpp räknas in och exportens utsläpp räknas bort. Denna beräkning visar på de utsläpp som sker för att tillfredsställa den efterfrågan som finns i ett område och utgår ifrån att efterfrågan leder till produktion, var produktionen än sker.

 

 

Figur 2.1.1. Visualisering av territoriella och konsumtionsbaserade utsläpp. På Åland är våra territoriella utsläpp cirka 5,5 ton CO₂-ekvivalenter per person och år och de konsumtionsbaserade utsläppen är cirka 10,1 ton CO₂-ekvivalenter per person och år

Källa: Ålands landskapsregering

Det finns även andra sätt att beräkna och presentera växthusgasutsläppen. Dataunderlag och beräkningsmetoder utvecklas och standardiseras, men idag skiljer det sig lite från land till land hur man väljer att presentera andra utsläpp än de som rapporteras till EU och FN, och även vilken data som samlas in.

 

Den statistik som Finlands miljöcentral, SYKE, tillhandahåller för växthusgasutsläpp i Finlands regioner och kommuner, är ett så kallat användarbaserat eller förbrukningsbaserat mått på utsläppen. Måttet utgår från utsläpp som uppstår inom kommunens eller regionens geografiska område. Det beräknas utifrån lokal användning av bland annat energi, transporter, jordbruk och avfall och består av cirka 50 undersektorer, se närmare bilaga 2.2. Detta grundmått är det vi utgår från vid redovisningar av Ålands territoriella utsläpp, men värdet innehåller exempelvis landtransporter utanför regionens gränser vilket är ett konsumtionsbaserat utsläpp. Inom Finlands miljöcentrals modell finns även en anpassad beräkningsmetod för kommuner, HINKU (hiilineutraalit kunnat - klimatneutrala kommuner), som gör större avsteg från de territoriella beräkningarna.

 

Det går även att presentera produktionsbaserade växthusgasutsläpp. Detta är utsläpp från landets aktörer eller producenter, vilket i Sverige beräknas underifrån upp baserat på detaljerad statistik om bränsleanvändning i kombination med de territoriella utsläppen. De produktionsbaserade utsläppen i Sverige omfattar utsläpp från svenska företag och personer som skett både utanför och innanför Sveriges gränser, och följer samma avgränsning som gäller för nationell ekonomisk statistik, nationalräkenskaperna.

 

Bilaga 2.2

 

Ålands territoriella utsläpp

 

Finlands miljöcentrals beräkning

Finlands miljöcentrals beräkningsmetod ALas 1.6 följer upp finländska kommuners utsläppsmål. ALas‑modellens beräkningssätt kallas användningsbaserat eller konsumtionsbaserat, där utgångspunkten är territoriets produktionsbaserade utsläpp, men där en del aktiviteter beräknas utifrån konsumtion, oberoende av den geografiska plats där utsläppen uppstår. Detta är det bästa tillgängliga kommunvisa grunddata för att uppskatta utsläpp på Åland, men det är inte en helt strikt territoriell inventering. Datat har använts i tidigare rapporteringar av Ålands territoriella utsläpp.

 

Beräkningarna i ALas 1.6 grundar sig i huvudsak på växthusgasprotokollets GPC-standards grundnivå (GPC - Global Protocol for Community-Scale Greenhouse Gas Emission Inventories - globalt protokoll för växthusgasinventeringar på samhällsnivå). Metoden är kompletterad med jordbruk, personbilstrafik som sträcker sig utanför områdesgränserna, F‑gaser och nätförluster, men lokal flygtrafik som ingår i standarden har tagits bort. En fördelning baserat på nyttoprincipen används vid beräkning av utsläpp från kraftvärmeverk. Det innebär att utsläppen från samproduktion av el och värme fördelas proportionerligt mellan el- och värmeproduktion baserat på nyttan, i stället för att hela utsläppet belastar en enda kategori. Biobaserade bränslen betraktas beräkningsmässigt som nollutsläpp av koldioxid. ALas 1.6 omfattar inte flygtrafik, utrikessjöfart, isbrytare, industriella processer och markanvändningssektorn LULUCF. I tabell 2.2.1 ses en översikt av beräkningsprinciperna för ALas 1.6.

 

Tabell 2.2.1. Beräkningsprinciper för ALas 1.6-beräkningarna

Utsläppssektor	Beräknings-princip	Kommentarer
Fjärrvärme – utsläppshandel	Konsumtion	Produktion i kommunen + inköp – försäljning. Delsektorer: bostäder, tjänster, industri och jordbruk.
Fjärrvärme – ansvarsfördelning	Konsumtion
Oljeuppvärmning	Territorium	Delsektorer: bostäder, tjänster och jordbruk.
Eluppvärmning	Konsumtion	Finsk genomsnittsel, månadsfaktor. Delsektorer: bostäder, tjänster och jordbruk.
Berg- och jordvärme	Konsumtion
Vedeldning	Territorium	Småskalig vedförbränning. Bostäder, tjänster och jordbruk.
Annan separat uppvärmning	Territorium	Gas, raffinerade petroleumprodukter, torv, kol. Bostäder, tjänster och jordbruk.
Elförbrukning	Konsumtion	Finsk genomsnittsel. Delsektorer: bostäder, tjänster, industri och jordbruk.
Industrins el	Konsumtion
Personbilar	Konsumtion	Årsförbrukning för fordon registrerade i kommunen, oberoende av kommungränser. Delsektorer: vägar och gator.
Motorcyklar och mopeder	Konsumtion
Bussar – genomfart	Territorium	Fordon registrerade i andra kommuner, körsträcka inom området. Delsektorer: vägar och gator.
Paketbilar – genomfart	Territorium
Lastbilar – genomfart	Territorium
Bussar – inte genomfart	Territorium	Områdesbaserade utsläpp minus genomfart = ”Egen vägtrafik”. Delsektorer: vägar och gator.
Paketbilar – inte genomfart	Territorium
Lastbilar – inte genomfart	Territorium
Spårtrafik	Territorium	Tunnelbana, spårvagnar, lokaltåg, persontrafik el och diesel samt godstrafik el och diesel.
Sjöfart	Territorium	Fritidsbåtar, passagerarfartyg och kryssningsfartyg, fraktfartyg, fiskefartyg, arbetsbåtar samt färjor och linfärjor.
Industri – utsläppshandel	Territorium	Industrins bränsleanvändning. Inkluderar inte elproduktion eller såld fjärrvärme.
Industri – ansvarsfördelning	Territorium
Arbetsmaskiner	Territorium	Bygg-, gruv- och industrimaskiner, väg-, jord- och skogsbruksmaskiner samt övriga arbetsmaskiner.
F-gaser	Territorium	Kommersiella och professionella kylaggregat, byggnaders luftkonditionering, fordons AC samt övriga källor.
Jordbruk	Territorium	Djurens matsmältning, gödselhantering och åkerodling; mineralgödsel, organiska gödselmedel, mark, övrigt.
Avfallshantering	Konsumtion	Avfallsmängd som uppstår i kommunen, oavsett behandlingsplats. Delsektorer: deponier, avloppsrening, kompostering och rötning; industri- och hushållsavfall.
Industrins avfall	Konsumtion

 

Det totala utsläppet av växthusgaser på Åland är enligt ALas-modellen är ungefär 168,8 kiloton CO₂-ekvivalenter 2023. Detta är cirka 0,46 procent av Finlands utsläpp. Jämfört med 2005, då utsläppet var cirka 291,2 kiloton CO₂-ekvivalenter, har utsläppet minskat med 42 procent. Det är samma reduktionsprocent som för hela Finland. De främsta källorna till växthusgasutsläppet beräknas enligt modellen på Åland vara vägtrafik med ungefär 41,5 kiloton CO₂-ekvivalenter, jordbruk med 38,7 kiloton CO₂-ekvivalenter samt sjötrafik med 31,3 kiloton CO₂-ekvivalenter. I sjötrafik ingår en del av den reguljära färjetrafiken som går mellan Åland och Finland.

 

 

 

Figur 2.2.1. Ålands territoriella växthusgasutsläpp 2023 enligt ALas 1.6 år 2023. Enheten kt står för kiloton CO₂-ekvivalenter.

Källa: Finlands miljöcentral

 

Det beräknade territoriella växthusgasutsläppet på Åland 2023 var cirka 5,5 ton CO₂-ekvivalenter per person. Finlands medeltal ligger på cirka 6,5 ton CO₂-ekvivalenter per person. Jämfört med 2005, då det beräknade utsläppet på Åland var cirka 10,9 ton CO₂-ekvivalenter per person, har utsläppet per person minskat med 49,5 procent. Finlands miljöcentral har även beräknat utsläppen för 1990, då det beräknade utsläppet av CO₂-ekvivalenter vara cirka 266,5 kiloton, motsvarande 10,8 ton per person på Åland. Utsläppen 1990 är enligt statistiken lägre än 2005. Det beror av flera faktorer, men de största ökningarna ses på elanvändning och F-gaser (fluorerade växthusgaser).

 

Figur 2.2.2. Beräknade växthusgasutsläpp på Åland 2005-2023. Mörkblå linje visar totala utsläpp i kiloton CO₂-ekvivalenter per år medan ljusblå linje visar ton CO₂-ekvivalenter per person och år.

Källa: Finlands miljöcentral

 

Beräkning med justerade åländsk data

I de fall landskapsregeringen har tillgång till mer detaljerad lokal data har justeringar av ALas-modellens beräkningar gjorts. Åland har en annan energimix än Finland och importerar el från Sverige, varför den åländska elmixen använts. Ålands statistik- och utredningsbyrå, ÅSUB, publicerar även varje år volymen såld mängd bensin, diesel och lätt brännolja på Åland och dessa volymer har använts för att justera de beräknade utsläppen från vägtrafik, sjötrafik och oljevärme. Uppdelningen av bränsleanvändningen i användningsområden är svår då data saknas. Denna justerade beräkning med åländsk data ska därför ses som riktgivande. För övriga kategorier har samma data som i Alas 1.6 från Finlands miljöcentral använts.

 

Elmix

Elanvändningen uppgick 2023 till 323 000 MWh på Åland. Av den åländska elmixen bedöms i beräkningen 52 procent utgöras av lokalproducerad vindkraft och 48 procent vara inköpt svensk elmix. Med en CO₂-faktor för svensk elmix på 22 kg/MWh och CO₂-faktor för vindkraft på 11 kg/MWh ger detta ett beräknat växthusgasutsläpp på 5,2 kiloton CO₂-ekvivalenter, varav 3,6 kiloton CO₂-ekvivalenter bedöms gå till konsumtions- eller hushållsel och 1,6 kiloton CO₂-ekvivalenter till elvärme. Denna justering ger ett lägre växthusgasutsläpp från elanvändningen på Åland än de värden som ingår i Finlands miljöcentrals data.

 

Oljevärme

Information om hur stor andel av den lätta brännoljan som används till oljeuppvärmning går inte att få från bränsledistributörerna, men olika uppskattningar från nationell data har gjorts. Dessa uppskattningar ger att runt 13-16 procent av den totala mängden lätt brännolja används till uppvärmning nationellt sett. I denna justering med åländsk data har av den sålda volymen lätt brännolja på Åland 2023 avräknas skärgårdstrafikens förbrukning. Av den kvarvarande mängden lätt brännolja sätts för räkneexemplet hälften, 5 465 m³, till uppvärmning. Det motsvarar 31 procent av den sålda mängden lätt brännolja på Åland, vilket troligen är högt antaget. Lika mycket bedöms ingå i andra kategorier som lantbruk och yrkesbåtar. Med en CO₂-faktor på 3,1 ton/m³ ger detta ett växthusgasutsläpp för oljeuppvärmning om 16,9 kiloton CO₂-ekvivalenter. Antagandet ger ett betydligt högre utsläpp från oljeuppvärmning än Finlands miljöcentrals värde för Åland.

 

Vägtrafik och arbetsmaskiner

Försäljning av bensin och diesel på Åland 2023 var 18 446 m³, som med en CO₂-faktor på 2,5 ton/m³ ger 46,1 kiloton CO₂-ekvivalenter. Av detta dras 6,7 kiloton CO₂-ekvivalenter av för fritidsbåtstrafiken, då denna ingår i sjötrafik. Utöver vägtrafik ingår andra sektorer som använder bensin och diesel i detta utsläppsvärde såsom arbets-maskiner, vilka i Finlands miljöcentrals data har ett utsläpp om 8,7 kiloton CO₂-

 

 

Figur 2.2.3. Ålands territoriella växthusgasutsläpp justerade med åländsk data för elmix, oljevärme, vägtrafik och sjötrafik. Enheten kt står för kiloton CO₂-ekvivalenter. Kategorin arbetsmaskiner ingår i vägtrafik. Sjötrafiken omfattar skärgårdstrafiken och fritidsbåtstrafiken. Bedömningen av andelen oljevärme är troligen för hög.

Källa: Finlands miljöcentral och Ålands landskapsregering.

ekvivalenter. Kategorin arbetsmaskiner har därför tagits bort i de åländska justerade värdena, och anses ingå i kategorin vägtrafik. Även yrkesbåtstrafik, såsom fiskebåtar och arbetsbåtar, ingår delvis i denna kategori, men yrkesbåttrafiken kan även använda lätt brännolja.

 

Sjötrafik

Användningen av bränsle i skärgårdstrafiken 2023 var 6 751 m³. Med en CO₂-faktor på 3,1 ton/m³ ger detta ett växthusgasutsläpp på 20,9 kiloton CO₂-ekvivalenter. Till detta läggs fritidsbåtstrafiken om 6,7 kiloton CO₂-ekvivalenter. Den reguljära färjetrafiken mellan Finland, Åland och Sverige ingår inte i beräkningen, utan redovisas skilt nedan.

 

Flygtrafik

Flygtrafiken till och från Åland, ÅHS helikopterflygningar och privatflyget på Åland beräknas ge upphov till ungefär 2 kiloton CO₂-ekvivalenter per år, varav flygtrafiken till och från Åland står för cirka 1,5 kiloton CO₂-ekvivalenter per år.

 

Sjötrafiken Sverige-Åland-Finland

Växthusgasutsläppen från färjetrafiken som enligt tidtabell 2024 anlöpte Åland, och inte ingår i skärgårdstrafiken, har beräknats utgående från rapporterade växthusgasutsläpp enligt MRV-förordningen (Monitoring, Reporting and Verification Regulation – förordningen om övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp). De totala

 

Tabell 2.2.1. Fartyg vars totala rapporterade växthusgasutsläpp beaktas i beräkningen av trafikens växthusgasutsläpp 2024

Källa: Ålands landskapsregering

Fartyg	Rutt	Rederi
Viking Glory	Åbo-Långnäs/MH-Sthlm	Viking Line
Viking Grace	Åbo-Långnäs/MH-Sthlm	Viking Line
Cinderella	Helsingfors-Sthlm, via Åland	Viking Line
Gabriella	Helsingfors-Sthlm, via Åland	Viking Line
Silja Symphony	Helsingfors-Sthlm, via Åland	Silja Line
Silja Serenade	Helsingfors-Sthlm, via Åland	Silja Line
Baltic Princess	Åbo-Långnäs/MH-Sthlm	Tallink
Baltic Queen	Tallinn/MH/Sthlm	Tallink
Victoria I (sommartid)	Tallinn/MH/Sthlm	Tallink
Eckerö	Eckerö-Grisslehamn	Eckerö Linjen
Finncanopus	Nådendal-Kapellskär via Långnäs	Finnlines
Finnsirius	Nådendal-Kapellskär via Långnäs	Finnlines
Birka Gotland	MH-Sthlm	Gotland Alandia Cruises AB
Fjärdvägen	Nådendal-Långnäs	Rederi Ab Lillgaard

 

utsläppen 2024 från fartygen var 526 kiloton CO₂-ekvivalenter, och för 2023 var utsläppen från de fartyg som då trafikerade Åland 413 kiloton CO₂-ekvivalenter.

 

Referenser

-       Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA) (2025). MRV THETIS – Emission Report. Datat finns på https://mrv.emsa.europa.eu/#public/emission-report

-       Finlands miljöcentral (2025). VHG-utsläpp i kommuner och regioner - Åland. Datat finns på https://kulutus.hiilineutraalisuomi.fi/

-       Hedman et al. (2023). Utredning av Ålands växthusgasutsläpp 2022, rapport av Flexens Oy Ab

-       Ålands statistik- och utredningsbyrå, ÅSUB (2025). Hållbar utveckling – Ekologisk hållbarhet 16 - Det beräknade utsläppet av koldioxidekvivalenter. Datat finns på https://www.asub.ax

 

Bilaga 3.1

 

Styrmedel inom politiken

 

Denna bilaga ger en översikt över olika typer av styrmedel som det offentliga kan använda sig av för att genomföra en viss politik. Dessa styrmedel kan delas in i fyra huvudkategorier: juridiska styrmedel, ekonomiska styrmedel, informativa och kunskapshöjande styrmedel samt beteendeinsatser eller nudging.

 

Juridiska styrmedel

Juridiska styrmedel innebär bindande regler och lagar som kräver att aktörer följer specifika krav. Dessa styrmedel är ofta det sista steget då reglerna är bindande och gäller kategoriskt.

Exempel:

-       Lagstiftning - exempelvis förbud för verksamheter, utsläppsbegränsningar, koldioxidskatt eller utsläppshandelssystem.

-       Tillstånd - både tillståndet i sig, men det kan även ställas krav på tillståndshavaren för att få tillstånd att utföra en åtgärd eller bedriva verksamhet. Kraven har sin grund i lagstiftningen.

-       Standarder och certifieringar innebär regler på produkter och utförande som kräver att produkter och tjänster uppfyller vissa krav, exempelvis energieffektivitet eller energideklarationer.

-       Kommunalskatteinstrumentet ger Åland möjlighet att ge vissa ekonomiska incitament.

 

Ekonomiska styrmedel

Ekonomiska styrmedel ger incitament genom att göra vissa val dyrare eller billigare. Dessa styrmedel är ofta valbara genom då de ofta baseras på ansökan om stöd, eller skattepåslag eller -lättnader.

Exempel:

-       Ekonomiska stöd för installation av solceller eller energieffektivisering.

-       Skatteavdrag för investeringar i miljövänlig teknik. I Finland finns skatteincitament exempelvis för bortbyte av oljepanna och mindre skatt på miljövänligare bilar.

-       Subventioner till företag som utvecklar och implementerar klimatvänliga lösningar.

-       Miljöbilspremie som ger ekonomiskt incitament att köpa miljövänlig bil.

-       Trängselskatt som gör det dyrare för bilister att köra in i trängselzoner under specifika tider.

-       Punktskatt som gör det dyrare för konsumenter att köpa varor som alkohol, tobak och fossila bränslen.

 

Informativa eller kunskapshöjande styrmedel

Informativa och kunskapshöjande styrmedel syftar till att öka medvetenheten för att uppmuntra till frivilliga åtgärder.

Exempel:

-       Informationskampanjer informerar om fördelarna med att minska exempelvis energiförbrukningen eller skrota tvåtaktsmotorn med förgasare.

-       Utbildningen utbildar elever för att göra medvetnare val både i sitt privatliv som i sitt yrke, och rådgivning stödjer företag, organisationer och privatpersoner om hur man exempelvis minska sin klimatpåverkan.

-       Märkning, såsom miljömärkning av produkter kan hjälpa konsumenter att göra miljövänliga val och klimatmärkning av livsmedel kan uppmuntra klimatvänligare val.

 

Beteendeinsatser eller nudging

Beteendeinsatser, eller nudging, handlar om att subtilt påverka beteenden genom att ändra hur val presenteras. I vissa situationer kan det offentliga använda denna metod för påverkan. Exempel:

-       Fartkameror som visar bilens hastighet i gröna och röda siffror. Röda siffror visas när man kör för fort, vilket associeras med "stopp" och uppmuntrar förare att sänka hastigheten.

-       Standardinställningar för energisparande i offentliga byggnader såsom automatisk avstängning av belysning och apparater när de inte används.

-       Gröna pilar vid avfallskorgar i offentliga parker och byggnader för att uppmuntra till återvinning. Genom att göra det tydligt och enkelt att återvinna, ökar sannolikheten att människor gör det.

-       Förändringar i den fysiska miljön, såsom separata cykelbanor och cykelparkeringar, gör det enklare för människor att välja cykeln som transportmedel.

 

Referens

-       Statskontoret (2022). Regeringens styrning av myndigheterna på klimatområdet – en analys av hinder och förslag på lösningar. Rapportnummer: 2022:14.

 

Bilaga 3.2

 

Lagstiftningsåtgärder

 

Denna bilaga ger en grov översikt och ett axplock av nu kända lagstiftningsåtgärder kopplat till klimatrelaterade frågor.

 

Klimat och utsläppshandel

Ändring av EU:s klimatlag
Lagstiftning: Ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 om en europeisk klimatlag
Översikt: Det nya klimatmålet för 2040 innebär att EU ska minska nettoutsläppen med cirka 90 % jämfört med 1990 års nivåer. Ändringen förväntas leda till kompletterande lagstiftning inom energi, transport och industri samt skärpta krav på medlemsstaternas klimatplaner.

 

Luftfarten införs i utsläppshandelssystemet ETS
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/958 om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller luftfartens bidrag till EU:s mål om minskade utsläpp och genomförandet av CORSIA
Översikt: Direktivet anpassar EU:s utsläppshandelssystem, ETS, för luftfarten. Det innebär att utsläpp från flygtrafik inom EU ska omfattas av handel med utsläppsrätter och att systemet harmoniseras med den globala marknadsbaserade mekanismen CORSIA.
Beredningsskede: Under motiverat yttrande från kommissionen eftersom Åland ännu inte implementerat direktivet. Direktivet kan notifieras när lagtinget och presidenten godkänt lagförslaget om utsläppshandel.

 

Utsläppshandelssystem 2, ETS 2, och marknadsstabilitetsreserv
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 om ändring av direktiv 2003/87/EG och beslut (EU) 2015/1814 om marknadsstabilitetsreserven
Översikt: Direktivet inför ett separat system, ETS 2, för byggnader och vägtransporter, skärper reglerna för befintliga sektorer och stärker marknadsstabilitetsreserven. Målet är att minska utsläppen i fler sektorer och öka systemets robusthet.
Beredningsskede: Under motiverat yttrande från kommissionen eftersom Åland ännu inte implementerat direktivet. Direktivet kan notifieras när lagtinget och presidenten godkänt lagförslaget om handel med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen.

 

Lagstiftning om påskyndad utfasning av fossila bränslen i industrin
Lagstiftning: Förslag till rättsakt om påskyndad utfasning av fossila bränslen i industrin
Översikt: Förslaget syftar till att påskynda utfasningen av fossila bränslen inom industrin genom bindande krav och styrmedel. Förslaget väntas inkludera konsekvensbedömning och harmoniserade regler på EU-nivå.
Beredningsskede: Förslag förbereds av kommissionen, offentliggörs i början av 2026.

 

Energi och elmarknad

Elmarknadsdirektivet och elmarknadsreform
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet), samt pågående EU-reform av elmarknaden
Översikt: Syftar till att modernisera och harmonisera elmarknaden inom EU, öka konkurrensen, konsumentskyddet och integrationen av förnybar energi.
Beredningsskede: Lagstiftningspromemoria skickad till lagberedningen i februari 2025 och tilläggsutredning i maj 2025.

 

Reform av elmarknaden
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1711 om ändring av direktiven (EU) 2018/2001 och (EU) 2019/944 vad gäller förbättring av utformningen av unionens elmarknad
Översikt: Reform av elmarknaden som syftar till att öka motståndskraften mot kraftiga prisvariationer, stärka konsumentskyddet och främja investeringar i förnybar energi.
Beredningsskede: Lagstiftningspromemoria skickad till lagberedningen. Implementeringen blir kraftigt försenad då Finlands implementering är försenad och blankettlagstiftning föreslås.

 

RED III – Förnybar energi
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/2413 om ändring av direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (RED III)
Översikt: Höjer EU:s mål för förnybar energi till minst 42,5 procent till 2030, med sektorsmål för transport, industri och byggnader. Innehåller skärpta hållbarhetskrav för biomassa, främjar vätgas och elektrobränslen samt förenklar tillståndsprocesser för sol- och vindkraft.
Beredningsskede: En del inväntar publicering i den åländska författningssamlingen. Resten inväntar rikes implementering i andra delar där vi har blankettlagstiftning på innan notifiering.

 

Energieffektivitetsdirektivet
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1791 om energieffektivisering
Översikt: Höjer EU:s mål för energieffektivisering och ställer skärpta krav på minskad energianvändning i byggnader, industri och offentlig sektor. Det omfattar bland annat renoveringskrav, energiledningssystem och åtgärder för att minska primärenergianvändningen.
Beredningsskede: Implementering skulle vara klar till oktober 2025. Notifiering görs när Finland är klar med revideringen av energieffektivitetslagen som vi har blankettlagstiftning på.

 

Lagförslag om distribution av alternativa drivmedel och byggande av laddinfrastruktur
Lagstiftning: Lagförslag om distribution av alternativa drivmedel och byggande av laddningsinfrastruktur (implementering av AFIR-förordningen (EU) 2023/1804, och nationella bestämmelser)
Översikt: Förslaget syftar till att säkerställa utbyggnad av infrastruktur för alternativa drivmedel (el, vätgas, biogas) och laddningsstationer för fordon, i enlighet med EU:s AFIR-förordning och nationella behov.
Beredningsskede: Lagförslag under beredning, parallellt med övriga åtgärder för transportsektorn.

 

Lagstiftning om naturgasmarknadslag och vätgasmarknadslag
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1788 om gemensamma regler för den inre marknaden för förnybara gaser, naturgas och vätgas samt om ändring av direktiv 2009/73/EG
Översikt: Direktivet syftar till att skapa en integrerad marknad för naturgas, förnybara gaser och vätgas. Det innehåller regler för nätanslutning, marknadstillträde och konsumentskydd samt främjar utvecklingen av en vätgasekonomi.
Beredningsskede: Notifieras, då vi inte idag har en vätgasmarkand på Åland.

 

Byggande och planläggning

Direktivet om byggnaders energiprestanda
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 om byggnaders energiprestanda
Översikt: Ställer krav på energiprestanda, klimatdeklarationer och utbyggnad av laddningsinfrastruktur vid nybyggnation och större renoveringar.
Beredningsskede: Implementering skulle vara klar till oktober 2025, men blir försenad. Lagstiftningspromemoria skickad till lagberedningen mars 2025.

 

Plan- och bygglagstiftningen och byggregler – revideringar
Lagstiftning: Plan- och bygglagen för Åland och landskapsförordning om Ålands byggbestämmelsesamling
Översikt: Modernisering av planläggningsdelen och kommunöversiktsverktyget i plan- och bygglagstiftningen och översikt av byggbestämmelserna i Ålands byggbestämmelsesamling (avsnitt 1–8).
Beredningsskede: Lagstiftningspromemoria om ändringar i plan- och bygglagstiftningen vad gäller planläggningsdelen och kommunöversikt är under beredning och lagstiftningspromemorior för avsnitt 1, 2, 3 och 5 är klara. Resterande (4, 6–8) tas fram.

 

Sjöfart

MRV-förordningen (Monitoring, Reporting and Verification)
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjöfart (MRV-förordningen)
Översikt: Krav på fartyg att mäta och rapportera koldioxidutsläpp och lämna verifierade rapporter till behörig myndighet.
Beredningsskede: En lagstiftningspromemoria med kompletterande bestämmelser till förordningen har skickats till lagberedningen. Både Finland och Åland har dock lagstiftningsbehörighet på området och frågor om behörighetsfördelning mellan Finland och Åland rörande bestämmelser inom miljö och klimat i relation till handelssjöfart är i Ålandsdelegationen för utlåtande.

 

FuelEU Maritime – hållbara bränslen inom sjöfarten
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1805 om användning av hållbara bränslen inom sjöfarten
Översikt: Förordningen syftar till att minska växthusgasintensiteten i bränslen som används av fartyg över 5 000 GT som anlöper EU-hamnar. Den inför bindande reduktionsmål från 2025 och krav på landströmsanslutning från 2030. Förordningen är direkt tillämplig men kräver kompletterande nationella regler för tillsyn och sanktioner.
Beredningsskede: Gäller från 1 januari 2025. Undantag för vissa öar (inklusive trafik mellan Åland och Finland) fram till 31 december 2029. En lagstiftningspromemoria med kompletterande bestämmelser till förordningen har skickats till lagberedningen.

 

Markanvändningssektorn
Förenklingspaketet för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)

Lagstiftning: Lagstiftning om förenkling av CAP (Common Agricultural Policy), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115.
Översikt: Syftar till att förenkla regler och minska administrativa bördor för jordbrukare. Förenklingar av CAP pågår med ändringar i strategiplanen. Främst berör det ändringar som är Finlands behörighet såsom höjning av nivåerna för omfördelningsinkomststödet och inkomststödet till unga jordbrukare, ändringar i grundvillkoret på växtföljd för ren havre, ändringar som gäller miljösystemet såsom möjlighet att bekämpa invasiva främmande arter med punktbekämpning och höjning av högsta stödnivån för gröngödslingsvallar, och stödnivåerna för bidraget för slaktlamm och slaktkillingar höjs.

Beredningsskede: Inlämnad notifiering inom åtgärden jordförbättrings- och saneringsgrödor där vi önskar att det ska vara möjligt att odla dessa grödor två år i följd, från dagens ett år, samt höja den gårdsspecifika maximala arealen för fånggrödor från 30 procent till 35 procent.

 

 

Markövervakningsdirektivet
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets direktiv om markövervakning och markresiliens (COM (2023) 416 final)
Översikt: Syftar till att säkerställa hållbar markanvändning och stärka markens motståndskraft mot klimatförändringar, fastställer gemensamma principer för markförvaltning, krav på övervakning av markstatus och åtgärder för att motverka markförstöring, erosion och förlust av organiskt kol. Genom förbättrad datainsamling och rapportering ska medlemsstaterna kunna följa utvecklingen och vidta åtgärder som bidrar till EU:s klimat- och biodiversitetsmål.
Beredningsskede: Direktivet träder i kraft 16 december 2025. Implementeringstiden löper till den 17 december 2028. Beredningsarbetet har inte ännu inletts.

 

Övervakningsram för resilienta europeiska skogar
Lagstiftning: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en övervakningsram för resilienta europeiska skogar, COM (2023) 728 final
Översikt: Förslaget syftar till att skapa ett EU-gemensamt system för övervakning av skogar och trädbevuxen mark, med fokus på klimatförändringar, hållbar förvaltning och skydd av biologisk mångfald. Systemet ska möjliggöra insamling och delning av harmoniserade data om skogstillstånd, klimatpåverkan och markanvändning.
Beredningsskede: Förslag publicerat av kommissionen 22 november 2023, pågående behandling i rådet och parlamentet.

 

Avskogningsförordningen
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1115 om tillhandahållande på unionsmarknaden och export av vissa råvaror och produkter förknippade med avskogning
Översikt: Förbjuder utsläppande av vissa produkter (soja, kaffe, kakao, oljepalm, gummi, nötkreatur, trä) om de inte är avskogningsfria och spårbara.
Beredningsskede: Tillämpning för träprodukter från 30 december 2025. Nationell lagstiftning bereds i Finland, motsvarande lagstiftning ska utarbetas på Åland.

 

Restaureringsförordningen
Lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur
Översikt: Förordningen ställer bindande krav på medlemsstater att återställa minst 20 % av EU:s land- och vattenområden till 2030. Den omfattar åtgärder för att förbättra ekosystem, återställa våtmarker, skogar och jordbruksmark samt stärka pollinatörernas livsmiljöer. Syftet är att motverka förlust av biologisk mångfald och öka naturens motståndskraft mot klimatförändringar.
Beredningsskede: Arbetsgrupp tillsatt, samråd och planering pågår.

 

Bilaga 3.3

 

Klimatrelaterade stöd på Infrastrukturavdelningen

 

Denna bilaga samlar de klimatrelaterade stöd som beviljats privatpersoner och företag de senaste åren och som beviljas av Infrastrukturavdelningen vid Ålands landskapsregering. Stöden handlar om att fasa ut fossila bränslen och minska energianvändningen.

 

Det har även exempelvis funnits och finns olika stöd för skrotning av fordon och miljöstöd som Social- och miljöavdelningen hanterar och stöd inom bland annat jord- och skogsbruk som Näringsavdelningen handlägger. I bilaga 4.8 ges en introduktion till jordbrukspolitiken och bilaga 6.1 redogör för kolsänkorna på Åland.

 

Installation av snabbladdare för elfordon - Företag

Stöd beviljas till företag, kommuner, bostadsaktiebolag och bostadsfastighetsbolag som planerar att installera snabbladdningsapparatur för fordon, och som äger eller bedriver verksamhet på den fastighet i vilken åtgärden ska genomföras. Stödprocenten uppgår till 35 procent av installationskostnaderna på fasta Åland och 40 procent i skärgården, dock högst 35 000 euro.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 1 styck

Ungefärlig totalsumma: 9 500 euro

I kraft: 2022-, beslut I122E70

 

Installation av elbilsladdare i flerbostadshus

Stöd beviljas till juridiska personer som äger ett befintligt flerbostadshus och som planerar att installera laddstationer för elfordon. Stödet uppgår till 25 procent av de godkända kostnaderna, dock högst 5 000 euro.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 5 stycken

Ungefärlig totalsumma: 17 500 euro

I kraft: 2024-, beslut I124E28

 

Installation av solceller – Företag (Avslutad)

Stöd beviljas till momsregistrerade företag som planerar att installera en solcellsanläggning, och som äger eller bedriver verksamhet på den fastighet vilken åtgärden ska genomföras. Stöd beviljas för installation av solceller på, eller invid, befintlig byggnad eller byggnadskomplex. Stödet uppgår till 0,20 euro per Watt installerad toppeffekt, dock högst 10 000 euro.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 37 stycken

Ungefärlig totalsumma: 203 000 euro

I kraft: 2023-2024, beslut I123E11

Förstudier för hållbar resursanvändning – Företag (Avslutad)

Stöd beviljas till företag som utreder åtgärder som effektiviserar industri-, service- eller produktionsprocesser, eller effektiviserar energianvändningen i byggnader. Det stödberättigade projektet består av en eller flera förstudier ett företag ämnar utföra, med hjälp av anlitad expertis, där nuläget kartläggs och de planerade energieffektiviserande åtgärderna beskrivs. Stödet uppgår till 40 procent av de godkända kostnaderna, dock högst 10 000 euro per förstudie. Förstudien måste ha en beräknad kostnad om minst 5 000 euro för att vara stödberättigad.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 6 stycken

Ungefärlig totalsumma: 14 500 euro

I kraft: 2023-2024, beslut I123E04

 

Understöd för främjande av en hållbar resursanvändning inom näringslivet (Avslutad)

Stöd beviljas till företag som effektiviserar sin resurs- och energianvändning på ett märkbart sätt. Beroende på åtgärd uppgår stödnivån till mellan 25 procent och 40 procent, och det maximala stödbeloppet är 300 000 euro. Stöd kan beviljas för flera skilda åtgärder inom samma verksamhet förutsatt att varje åtgärd har en beräknad investeringskostnad på minst 20 000 euro.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 22 stycken

Ungefärlig totalsumma: 1 050 000 euro

I kraft: 2021-2022, beslut I121E09

 

Utfasning av oljepannor - Företag

Stöd beviljas till momsregistrerade företag, bostadsaktiebolag och bostadsfastighetsbolag som planerar att konvertera sitt oljebaserade värmesystem eller sina oljedrivna processer till användning av icke fossila energikällor och som äger eller bedriver verksamhet på den fastighet vilken åtgärden ska genomföras. Stödet uppgår till 25 procent av de godkända kostnaderna, dock högst 20 000 euro.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 10 stycken

Ungefärlig totalsumma: 91 000 euro

I kraft: 2023-, beslut I123E11

 

Utfasning av oljepannor – Privat (Avslutad)

Stöd beviljas till privatpersoner som äger en bostadsbyggnad med olja som primär uppvärmningskälla och som planerar att byta uppvärmningskälla till fjärrvärme, värmepump ansluten till ett vattenburet system eller värmepanna som drivs med fasta biobränslen. Stödbeloppet är 3 000 euro oavsett investeringskostnad och kan endast sökas av låg- och medelinkomsttagare.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 78 stycken

Ungefärlig totalsumma: 234 000 euro

I kraft: 2021-2023, beslut I121E38

 

Installation av elbilsladdare – Privat och företag (Avslutad)

Stöd beviljas till bostadsägare som installerar en fast elbilsladdare av typ 2. Stödet uppgår till högst 50 procent av de stödberättigade kostnaderna, dock högst 2 500 euro per laddningspunkt och 20 000 euro i maximalt stödbelopp.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 290 stycken

Ungefärlig totalsumma: 300 000 euro

I kraft: 2021-2022, beslut I121E01

 

Installation av solceller – Privat och företag (Avslutad)

Stöd beviljas till privatpersoner och juridiska personer som planerar att installera solceller på en byggnad de äger. Stödet uppgår till högst 40 procent av de stödberättigade kostnaderna eller 0,7 euro per installerad toppeffekt (watt), dock högst 2 500 euro eller 10 000 euro beroende på byggandens storlek.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 390 stycken

Ungefärlig totalsumma: 900 000 euro

I kraft: 2017-2022, beslut I117E20

 

Understöd för uppgradering av reglerteknik och styrsystem – Privat (Avslutad)

Stöd beviljas till privatpersoner som äger en fastighet och som planerar att installera tekniska enheter som fortlöpande kan övervaka, registrera, analysera och anpassa energianvändningen. Stödet uppgår till 50 procent av de stödberättigade kostnaderna, dock högst 1 000 euro.

Ungefärligt antal beviljade stöd: 60 stycken

Ungefärlig totalsumma: Oklart i och med att många som beviljats stöd inte lämnat in slutredovisning och utbetalningarna inte gjorts med rätt kontosträng.

I kraft: 2017-2022, beslut I117E20

 

Bilaga 3.4

 

Extern finansiering

 

Denna bilaga redogör för Ålands landskapsregerings målsättning att ansöka om extern finansiering, vilket framgår av budget 2025 och budget 2026. Den externa finansieringen kommer i många fall att beröra klimatarbetet och hållbar utveckling, då det inom de områdena ofta finns medel att söka. Följande texter är tagna från budgeterna:

 

För att stärka den offentliga ekonomins hållbarhet görs en strategisk satsning på att utöka den externa finansieringen. Genom att aktivt söka och erhålla medel från externa källor, såsom EU-fonder och internationella samarbeten, diversifierar vi våra intäktsströmmar och minskar beroendet av skattefinansiering. Denna satsning kommer inte bara att bidra till en mer robust och motståndskraftig ekonomi, utan också främja kunskapsutbyten och innovation.

 

Landskapsregeringen etablerar kapacitet inom befintliga resurser till att identifiera och ansöka om extern finansiering samtidigt som samarbetet med Högskolan på Åland stärks. Detta kommer att vara en långsiktig investering i framtiden och i den offentliga ekonomins hållbarhet.

 

Senast inför budgetåret 2026 ska varje politikområde ansökan om minst 500 000 euro från externa källor så som EU:s fonder. För att säkerställa att externa medel används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt är det avgörande att ansökningarna utgår från den egna verksamhetens faktiska behov och strategiska mål.

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2024). Förslag till Ålands budget för år 2025

-       Ålands landskapsregering (2025). Förslag till Ålands budget för år 2026

 

Bilaga 4.1

 

Utsläppshandelssystemet ETS

 

Denna bilaga beskriver EU:s utsläppshandelssystem ETS, Emissions Trading System, och implementeringen på Åland.

 

EU:s utsläppshandelssystem, ETS, togs i bruk 2005 i syfte att minska växthusgas-utsläppen inom unionen och generera finansiering till den gröna omställningen. Systemet bygger på att de aktörer som släpper ut växthusgaser måste betala för sina utsläpp genom att köpa utsläppsrätter som motsvarar utsläppen. Genom att skapa en marknadsmekanism som sätter ett pris på växthusgasutsläpp skapas incitament att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt. Antalet utsläppsrätter som släpps ut på marknaden minskar varje år för att sätta press på aktörerna att minska sina utsläpp så att EU:s uppsatta klimatmål kan nås. Genom att sätta ett pris på växthusgasutsläpp ges företag incitament att fasa ut fossila bränslen, till energieffektivisering och att utveckla ny teknik.

 

Intäkterna från ETS-systemet används för att ekonomiskt stötta omställningen till förnyelsebar energi inom unionen på ett rättvist sätt där vissa medlemsstater och sektorer är i större behov av stöd än andra. Utsläppsrätter kan sparas från ett år till ett annat, vilket påverkar hur många utsläppsrätter som finns på marknaden - något som i sin tur inverkar på priset. För att utsläppsrätterna ska ha ett stabilt och rimligt pris har EU inrättat en marknadsstabilitetsreserv som vid behov kan öka eller minska antalet utsläppsrätter på marknaden. ETS 1 och 2 är två separata system med liknande uppbyggnad, vars utsläppsrätter auktioneras ut på olika marknader och täcker olika sektorers växthusgasutsläpp. ETS 1- och 2-verksamheterna uppskattas tillsammans omfatta omkring 75 procent av EU:s totala växthusgasutsläpp och utsläppstaket, det vill säga den totala mängden utsläpp som tillåts inom unionen, bestäms av politiska beslut kopplade till klimatmålen.

 

ETS 1 omfattar växthusgasutsläpp från industrianläggningar, energiproduktions-anläggningar, luftfarten och sedan 2024 även sjöfarten. ETS 1-verksamheterna omfattar cirka 40 procent av EU:s växthusgasutsläpp. Målet är att verksamheter som ingår i ETS 1 ska minska sina utsläpp med 62 procent mellan 2005 och 2030.

 

ETS 2 omfattar växthusgasutsläpp från flytande fossila bränslen som används till uppvärmning av byggnader, vägtransporter och vissa ytterligare sektorer. ETS 1-verksamheterna omfattar cirka 35 procent av EU:s totala växthusgasutsläpp. Målet är att verksamheter som ingår i ETS 2 ska minska sina utsläpp med 42 procent mellan 2005 och 2030. Handeln med utsläppsrätter inom ETS 2 kommer i gång 2028. Reglerade enheter har rapporterat sina årliga växthusgasutsläpp i koldioxidekvivalenter från år 2024 baserat på mängden bränsle som släppts ut för förbrukning, enligt MRV-kraven (Monitoring, Reporting and Verification – övervakning, rapportering och verifiering).

 

Handeln med utsläppsrätter regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen. På Åland regleras den gällande utsläppshandeln, vilken omfattar industriella anläggningar och framöver även sjöfarten (ETS 1), genom landskapslag (2009:31) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel samt landskapsförordning (ÅFS 2012:67) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel. Närmare bestämmelser mellan Finland och landskapet gällande fördelningen av utsläppsrätter och förvaltningsuppgifter har föreskrivits genom överenskommelseförordning (2021:144). Ett förslag till reviderad lag om utsläppshandel rörande ETS 1 och ett lagförslag rörande implementering av ETS 2 behandlas i Ålands lagting.

 

När ETS 1 och ETS 2 är fullt implementerade omfattas i princip all försäljning av fossila bränslen i handeln om utsläppsrätter. Kostnaderna kopplade till ETS beror på hur priset för utsläppsrätter utvecklas och troligen kommer priset gå upp i framtiden i och med att antalet utsläppsrätter minskar med cirka 5 procent årligen enligt den linjära minskningsfaktorn. Hur mycket kostnaderna för fossila bränslen kommer öka är ännu oklart och staten förväntas även kompensera prisökningen med skattereducering i någon omfattning i en övergångsperiod. Utvecklingen av priset på utsläppsrätter, antalet utsläppsrätter och medlemsländernas andel av antalet utsläppsrätter som auktioneras ut är förenade med osäkerhetsfaktorer.

 

Bilaga 4.2

 

Utsläppsrättshandeln och sjöfarten

 

Denna bilaga ger ett sammandrag av PM:et Samarbete kring handeln med utsläppsrätter – lägesbeskrivning juni 2025.

 

Bakgrunden till PM:et är att sjöfarten tagits in i utsläppsrättsystemet ETS 1, se bilaga 4.1. Intäkterna till systemet från åländska verksamhetsutövare förväntas med detta kraftigt öka från nuvarande nivå, där Åland idag får en intäkt från systemet om några 100 000 euro per år. Ålands landskapsregering avser att detta ska avspela sig i den intäkt Åland får från systemet. Fördelningen av dessa intäkter mellan Åland och Finland är inte ännu beslutad, men diskussioner pågår. PM:et ger en aktuell lägesbeskrivning av samarbetet kring handeln med utsläppsrätter mellan Åland och Finland, med särskilt fokus på behörighetsfördelning, intäktsfördelning och implementering av EU:s utsläppshandels-direktiv.

 

Landskapsregeringen konstaterar att utsläppshandeln i huvudsak är en fråga för landskapet, då den berör natur- och miljövård samt näringsverksamhet. Praxis har varit att resurser och intäkter från EU fördelas mellan Åland och Finland utifrån särskilda fördelningsgrunder. Ålandsdelegationen har i sina utlåtanden betonat vikten av att denna praxis upprätthålls även för intäkter från utsläppshandeln.

 

PM:et redogör för två alternativa modeller för hur intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter kan fördelas, antingen utifrån en procentuell andel av Finlands nationella intäkter (tidigare föreslagen till 4 procent), eller baserat på de faktiska bokslutskostnaderna för åländska rederier och anläggningar. Båda modellerna tar hänsyn till avdrag för EU:s andel och administrationskostnader.

 

En central utmaning är att det råder politisk oenighet mellan Finland och Åland om hur intäkterna ska fördelas, vilket har fördröjt implementeringen av direktiven på Åland. Ålandsdelegationen har betonat behovet av samråd. Det finns en möjlighet att parterna gemensamt vänder sig till Ålandsdelegationen för en rekommendation om fördelningen. För att Ålands lagting ska kunna fatta beslut om ETS-regelverken enligt den tidtabell som krävs av EU är det avgörande att en överenskommelse nås snarast.

 

Referens

-       Ålands landskapsregering (2025). Samarbete kring handeln med utsläppsrätter – lägesbeskrivning juni 2025. U 260625/Johan Ehn

 

Bilaga 4.3

 

Distributionsskyldighet

 

Andelen energi från förnybara källor inom EU ska ökas till 14 procent av slutanvändningen inom transportsektorn senast 2030 och det uppnås genom att nationellt lagstifta om distributionsskyldighet, det vill säga att distributörer av drivmedel är skyldiga att årligen leverera en minimiandel förnybara drivmedel för konsumtion. Syftet med distributionsskyldigheten är att främja användningen av hållbara förnybara drivmedel för att fossil motorbensin, dieselolja och naturgas ska kunna ersättas, samt att minska koldioxidutsläppen från trafiken.

 

Landskapslag (2011:111) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport reglerar andelen förnybart bränsle som blandas i fossila drivmedel för transport. Distributörer är skyldiga att leverera förnybara drivmedel till konsumtion. I tabell 4.3.1 framgår kravet på den minsta andelen förnybara drivmedel och förnybar el av det totala energiinnehållet i den mängd motorbensin, dieselolja, naturgas, el för transporter, biodrivmedel, biogas, förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung och förnybar el för transporter som distributören levererat till konsumtion för transport. Detta kallas distributionsskyldighet.

 

Tabell 4.3.1. Andel förnybara drivmedel och förnybar el i bränslen

År	Distributionsskyldighet
2020	20,0 %
2021	18,0 %
2022	12,0 %
2023	13,5 %
2024	13,5 %
2025	16,5 %
2026	19,5 %
2027	22,5 %
2028	31,0 %
2029	32,0 %
2030	34,0 %

 

 

Bilaga 4.4

 

Klimatpolitiska ramverk

 

Denna bilaga innehåller en kort sammanställning av de centrala målsättningarna EU:s, Finlands och Sveriges nuvarande klimatpolitiska ramverk. Bilagan ger en överblick av de centrala målen, men fler sektorsvisa mål kan finnas.

 

Innehållsförteckning

EU:s klimatpolitiska ramverk. 56

Ramverk. 56

Mål 56

Rapportering.. 51

Uppföljning och utvärdering.. 59

Finlands klimatpolitiska ramverk. 59

Mål 59

Styrande dokument 60

Uppföljning och utvärdering.. 60

Sveriges klimatpolitiska ramverk. 61

Mål 61

Styrande dokument 62

Uppföljning och utvärdering.. 62

Referenser 63

 

 

 

 

 

EU:s klimatpolitiska målsättningar

 

Ramverk

EU:s ramverk för att nå Parisavtalet utgår från tre pelare:

-       Handel med utsläppsrätter inom EU (ETS), vilken omfattar olika företag och verksamheter inom energi, industri, trafik och i princip all försäljning av fossila bränslen. När ETS 1 och ETS 2 är fullt implementerade beräknas de stå för ungefär 75 procent av EU:s totala växthusgasutsläpp. Målet inom ETS 1 är 62 procents och för ETS 2 42 procents minskning till 2030 jämfört 2005.

-       Nationella åtgärder, vilka fastställs för varje land i EU:s bördesfördelnings-lagstiftning (ESR - Effort Sharing Regulation), vilken även kallas ansvarsfördelningssektorn eller icke-handlande sektorn, och omfattar sektorer som transport, byggnader, jordbruk och avfallshantering. Dessa sektorer står idag för nästan 60 procent av EU:s totala utsläpp av växthusgaser, men minskar när fler verksamheter som handelssjöfarten (fullt implementerat 2026) går in i utsläppshandelssystemet. Eventuellt kommer även verksamheterna som omfattas av ETS 2 att tas bort från sektorn efter 2030.

 

Ökning av upptaget av växthusgaser markanvändningssektorn (LULUCF) som inkluderar skogsmark, åkermark, betesmark, bebyggd mark, våtmark och övrig mark. Sektorn står för ett nettoupptag av växthusgaser, men kolsänkan har minskat med 30 procent på 10 år enligt EEA, European Environment Agency, Europeiska miljöbyrån, och beräknings-metoderna osäkra. EU:s skog beräknas nu uppta 6 procent av EU:s utsläpp.

 

Som stöd för detta arbete har EU antagit ett flertal strategier, direktiv och förordningar.

 

Mål

EU antog en klimatlag 2021 (förordning (EU) 2021/1119) som gäller alla medlemsländer och där bland annat följande fastställs:

-       Klimatneutralitet senast 2050 och nettonegativa utsläpp därefter.

-       Minska nettoutsläppen med 55 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

-       Ett mer ambitiöst LULUCF-ramverk för att öka kolsänkan.

-       En process för att sätta ett siffersatt klimatmål till 2040.

-       Etablering av Europeiska vetenskapliga rådgivande nämnden för klimatförändringar (European Scientific Advisory Board on Climate Change), som ska bistå med fristående vetenskapliga råd till beslutsfattare inom EU.

 

EU fastställde 2025 en minskning av nettoutsläppen av växthusgaser med 90 procent till 2040 jämfört 1990 års nivåer. En möjlighet till klimatkompensation om 5 procent, vilket kan ökas med 5 procent antogs samtidigt. I november 2025 presenterade EU även ett nytt NDC, Nationally Determined Contribution, nationellt fastställt bidrag, till FN med ett indikativt åtagande till 2035 om 66,2-72,5 procent.

 

Utsläppsrättsektorn

Utsläppshandelssektorn ETS 1 omfattar koldioxidutsläpp från industrianläggningar, energiproduktionsanläggningar, luftfarten och sedan 2024 även sjöfarten. Antalet utsläppsrätter minskar med cirka 4,4-4,3 procent årligen enligt den linjära minskningsfaktorn, se närmare bilaga 4.1. Målet som EU satt är:

-       Verksamheter som ingår i ETS 1 ska minska sina utsläpp med 62 procent mellan 2005 och 2030.

 

Ansvarsfördelningssektorn

EU har målet:

-       40 procent minskning inom ansvarsfördelningssektorn, ESR, till 2030 jämfört 2005.

 

EU har även satt bindande nationella mål för varje medlemsstat för minskningen av växthusgasutsläpp till 2030 i jämförelse med 2005 för ansvarsfördelningssektorn ESR (Effort Sharing Regulation). Efter justeringen av målen 2023 har både

-       Finland och Sverige ett nationellt mål om 50 procent minskning av växthusgasutsläppen till 2030 jämfört 2005.

 

I ansvarsfördelningssektorn ingår åtminstone fram till 2030 den distribution av flytande fossila bränslen som inte ingår i ETS 1. EU har infört ett utsläppshandelssystem, ETS 2, för att omfatta bränsleleverantörer för sektorer som inte ingår i ETS 1, vilket främst kommer att omfatta utsläpp från förbränning av fossila bränslen i byggnader, vägtrafik och vissa mindre industrier, se närmare bilaga 4.1. Målet är att:

-       Verksamheter som ingår i ETS 2 ska minska sina utsläpp med 42 procent mellan 2005 och 2030.

 

LULUCF-sektorn

Inom LULUCF-sektorn (Land Use, Land Use Change and Forestry - markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) har EU satt målet:

-       Nettoupptaget i LULUCF-sektorn ska öka till 310 miljoner ton CO₂-ekvivalenter.

 

Målet innebär en ökning med cirka 15 procent jämfört med 2020 års nivå. Varje medlemsland har utgående från detta bindande mål för 2025 och 2030. Länderna kan använda flexibilitetsmekanismer om målen inte nås.

-       För perioden 2021-2025 gäller ingen nettobelastning (no-debit rule).

-       För perioden 2026–2030 ska Finland ha ett totalt upptag om minst 17,8 miljoner ton CO₂-ekvivalenter per år. År 2024 var LULUCF-sektorn en nettokälla om 13,5 miljoner ton CO₂-ekvivalenter.

Energipolitiska mål

EU har även bland annat följande bindande energipolitiska mål:

-       11,7 procent minskning av energianvändningen till 2030 jämfört 2020 (Energieffektivitetsdirektivet). Medlemsländerna ska lämna vägledande nationella bidrag.

-       Andelen förnybar energi ska vara minst 42,5 procent av den totala energianvändningen 2030, med ett vägledande tillägg på 2,5 procent för att nå 45 procent (RED III). Medlemsländerna lämnar nationellt bidrag.

-       Andelen förnybar energi inom transportsektorn ska vara 29 procent alternativt minskning av växthusgasutsläpp med 14,5 procent (RED III). Detta är ett bindande krav på medlemslandsnivå.

-       Minst 42 procent av vätgasen som används inom industrin ska vara RFNBO* senast 2030, och 60 procent senast 2035 (RED III). Detta är ett bindande krav på medlemslandsnivå.

-       RFNBO* ska stå för minst 1 procent av energianvändningen i transportsektorn senast 2030 (RED III). Detta är ett bindande krav på medlemslandsnivå.

-        Varje medlemsstat ska ha sammankopplingskapacitet motsvarande minst 15 procent av den installerade elproduktionskapaciteten senast 2030

-        Vägledande sektorsmål: 49 procent förnybar energi inom byggnadssektorn till 2030 (RED III). Målet ska eftersträvas, men är inte bindande för medlemsländerna.

 

* RFNBO - Renewable Fuels of Non-Biological Origin - förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung.

 

Klimatanpassning

Enligt EU:s klimatlag ska medlemsländerna ta fram nationella anpassningsstrategier och anpassningsplaner med anledning av klimatförändringarna och där bland annat ta hänsyn till relevanta sektorer, som jordbrukssektorn, vatten- och livsmedelssystem, livsmedelstrygghet, samt främja naturbaserade lösningar och ekosystembaserad anpassning.

 

Rapportering

Medlemsländerna ska enligt klimatlagen ha en nationell långsiktig klimatstrategi med ett perspektiv på minst 30 år, vilken uppdateras vart femte år och förnyas vart tionde år. Den första planen lämnades in 2019.

 

Medlemsländerna ska lämna en nationell integrerad energi- och klimatplan (National Integrated Energy and Climate Plan, NECP) till Europeiska kommissionen, innehållande nationella mål och åtgärder för att uppnå EU:s energi- och klimatmål för 2030. Energi- och klimatplanen ska behandla de fem dimensionerna i EU:s energiunion: energisäkerhet, den inre energimarknaden, energieffektivitet, klimatåtgärder samt forskning, innovation och konkurrenskraft. Planen ska uppdateras vart tionde år och mellanrapporter ska ges vartannat år.

 

Klimatanpassning ska rapporteras vartannat år via nationella klimatrapporter som omfattar framsteg med anpassningsstrategin, riskbedömningar och åtgärder.

 

Medlemsländerna ska även årligen rapportera utsläppsdata, energistatistik och genomförda åtgärder till EU-kommissionen och obligatoriska nationella klimat- och energidialoger med civilsamhälle och intressenter ska hållas senast 2029 och därefter vart tionde år.

 

Uppföljning och utvärdering

EU-kommissionen följer upp klimatmålsättningarna. EU sammanställer nationellt fastställda bidrag för att uppfylla Parisavtalets mål samt rapporterar mål och framsteg inom unionen till FN under Parisavtalet vart femte år.

 

 

Finlands klimatpolitiska målsättningar

 

Mål

Finlands Klimatlag (FFS 423/2022) sätter följande mål:

-       Klimatneutralt senast 2035 och därefter fortsätta öka kolsänkorna och minska utsläppen.

-       Utsläppsminskning av växthusgaser i ansvarsfördelningssektorn, ESR, jämfört 1990:

-       60 procent till 2030

-       80 procent till 2040

-       90 procent till 2050, men med sikte på 95 procent.

-       Genom nationella åtgärder anpassa sig till klimatförändringar genom att främja klimatresiliensen och hanteringen av klimatrisker.

 

Enligt den uppdaterade nationella energi- och klimatplanen har Finland satt följande mål till 2030:

-       62 procent av den slutliga energiförbrukningen från förnyelsebara källor.

-       Sektorspecifika mål:

-       Elproduktion: cirka 65 procent.

-       Uppvärmning och kylning: cirka 74 procent.

-       Transport: cirka 53 procent.

-       Energieffektivitet:

-       Slutlig energiförbrukning får inte överstiga 239,6 TWh år 2030.

-       Primär energiförbrukning får inte överstiga 346,3 TWh år 2030.

-       Ett energibesparingsmål för perioden 2021–2030 är satt till 187,5 TWh.

EU har även satt nationellt bindande mål för Finland inom ansvarsfördelningssektorn, ESR, och markanvändningssektorn, LULUCF, vilket ses i EU-kapitlet ovan.

 

I Klimatplan på medellång sikt, Klimatplan på lång sikt och Nationell energi- och klimatplan, som antogs av statsrådet i december 2025, förslås även bland annat:

-       Fasa ut olja för uppvärmning senast 2030.

-       Fossilfri vägtrafik senast 2045.

-       Kolsänkemål om minst 21 megaton CO₂-ekvivalenter till 2035, som komplettering till EU:s krav om knappt 18 megaton CO₂-ekvivalenter till 2030.

-       Höjd andel förnybar energi till över 65 procent av den slutlig energianvändning till 2035, som en ökning från nuvarande mål är 62 procent till 2030.

 

Styrande dokument

Finlands klimatpolitik styrs av följande centrala dokument:

-       Klimatlagen (FFS 609/2015) innehåller utsläppsmål, beskriver process och fastställer ramarna för att uppnå klimatmålen. Den senaste uppdateringen av klimatlagen skedde 2022.

-       Nationell långsiktig klimatplan, vart tionde år med siktet på minst 30 år framåt.

-       Nationell plan för anpassning till klimatförändringar 2030, varannan valperiod, senaste version från 2022.

-       Klimatplan på medellång sikt, varje valperiod med 10-15 års analys.

-       Klimatplan för markanvändningssektorn (LULUCF), varannan valperiod, senaste version från 2022.

-       Klimat- och energistrategin uppdaterades senast 2022 och innehåller detaljerade åtgärder för att uppnå klimatmålen.

 

Finland har även som alla medlemsländer en nationell energi- och klimatplan, NECP (National Energy and Climate Plan) som uppdaterades 2024 och rapporterads till EU.

 

Uppföljning och utvärdering

De centrala organen utöver riksdag och regering som ansvarar för klimatpolitiken i Finland inkluderar:

-       Miljöministeriet ansvarar för att samordna och implementera klimatpolitiken och publicerar årligen en rapport som redogör för framstegen mot klimatmålen.

-       Statsrådet ska varje kalenderår lämna en klimatårsberättelse till riksdagen.

-       Finlands klimatpanel är ett rådgivande organ bestående av experter som ger råd till regeringen om klimatfrågor med en mandattid om fyra år.

 

Statistikcentralen samlar in data och Finlands miljöcentral sammanställer klimatdata. Den senaste utvärderingen av Finlands miljöcentral genomfördes 2022. Underlag samlas in från hela landet i en offentligt tillgänglig databas. Dessa utvärderingar sker vanligtvis vart tredje till vart femte år och ger en djupgående analys av klimatpolitikens resultat. För konsumtionsbaserade utsläpp är intervallet längre.

 

Enligt klimatårsberättelsen 2025 har Finland minskat sina utsläpp med cirka 43 procent jämfört med 1990, men ytterligare åtgärder krävs, särskilt inom markanvändningssektorn (LULUCF), som är en utmaning för att nå klimatneutralitet. Utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn, ESR, 2024 var cirka 25,4 miljoner ton CO₂-ekvivalenter, vilket är cirka 21–22 procent lägre än 2005 års nivå.

 

 

Sveriges klimatpolitiska målsättningar

 

Mål

Klimatlag (SFS 2017:720) anger att riksdagen ska fastställa nationella mål. Sverige har följande nationella mål:

-        Sverige ska inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Detta innebär att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre senast 2045 än utsläppen 1990.

-        Utsläppen från ansvarsfördelningssektorn ESR år 2030 ska vara 63 procent lägre än utsläppen 1990.

-        Utsläppen från ansvarsfördelningssektorn ESR år 2040 ska vara 75 procent lägre än utsläppen 1990.

-        För inrikestransporter (exklusive flyg) ska utsläppen minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010 års nivåer.

-        100 procent fossilfri elproduktion till 2040.

-        50 procent effektivare energianvändning till 2030 jämfört med 2005.

 

Etappmålen till 2030 och 2040 avser inte utsläpp som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS). Det långsiktiga målet till 2045 avser dock utsläppen totalt sett.

 

För att nå det långsiktiga målet till 2045 och etappmålen till 2030 och 2040 finns det kompletterande åtgärder som kan tillgodoräknas. Sådana åtgärder får användas för att klara högst 8 respektive 2 procentenheter av utsläppsminskningsmålen 2030 och 2040. För målet till 2045 får 15 procent utgöras av kompletterande åtgärder. Det finns tre typer av kompletterande åtgärder:

-        Upptag av koldioxid i skog och mark.

-        Utsläppsminskningar genomförda utomlands i internationella klimatsamarbeten.

-        Avskiljning och lagring av koldioxid från förbränning av biobränslen, så kallad bio-CCS.

EU har även satt nationellt bindande mål för Sverige inom ansvarsfördelningssektorn, ESR, och markanvändningssektorn, LULUCF.

 

I den statliga utredningen SOU 2025:107 föreslås att referensåret byts från 1990 till 2005 och att ansvarsfördelningssektorn, ESR, ska minska sina utsläpp med 60 procent till 2030, varav 10 procent kan ske via kompenserande åtgärder.

 

Styrande dokument

Sveriges klimatpolitik styrs av följande ramverk:

-       Klimatlagen (SFS 2017:720)

-       Nationella klimatmål fastslagna av riksdagen.

-       Klimatpolitiska handlingsplaner som tas fram vart fjärde år enligt klimatlagen. Den senaste planen publicerades 2023, Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll.

-       Nationell energi- och klimatplan (NEKP) – uppdaterad 2024, innehåller strategier och åtgärder för att nå klimat- och energimålen i linje med EU:s krav.

-       Nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning från 2024, uppdateras vart femte år.

 

Uppföljning och utvärdering

Enligt klimatlagen ska regeringen varje år presentera en klimatredovisning i budgetpropositionen. Redovisningen underlättar uppföljning och bedömning av de samlade klimateffekterna inom alla politikområden och ska innehålla en beskrivning av utsläppsutvecklingen i relation till målen. Redovisningen ska också beskriva de viktigaste besluten under året och deras effekt på utvecklingen av växthusgasutsläppen, samt innehålla en bedömning av om det finns behov av ytterligare åtgärder. Klimatlagen anger också att regeringen vart fjärde år ska ta fram en klimatpolitisk handlingsplan.

 

De centrala organen utöver riksdag och regering som ansvarar för klimatpolitiken i Sverige inkluderar:

-       Miljö- och energidepartementet som leder arbetet med att utveckla och implementera klimatpolitiken.

-       Klimatpolitiska rådet är ett oberoende organ som granskar regeringens klimatpolitik och ger rekommendationer. De gör även granskningar och ger ut en årlig klimatrapport.

 

Sveriges klimatpolitik stöds av flera myndigheter och stödfunktioner, inklusive Naturvårdsverket och Energimyndigheten, som spelar viktiga roller i genomförandet och uppföljningen av klimatmålen.

 

Enligt Naturvårdsverket uppgick Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser (exklusive markanvändningssektorn) 2024 till 47,5 miljoner ton CO₂-ekvivalenter 2024, vilket motsvarar en minskning med cirka 33 procent jämfört med 1990. Utvecklingen går åt fel håll då utsläppen ökade med omkring 7 procent jämfört med 2023. Den främsta orsaken är den sänkta reduktionsplikten som medförde ökad användning av fossila drivmedel, särskilt diesel. Utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn, ESR, 2024 uppgick till cirka 30,3 miljoner ton CO₂-ekvivalenter, vilket är ungefär 30 procent lägre än 2005 års nivå.

 

Referenser

EU

-       Europaparlamentet och rådet (2018). Direktiv (EU) 2018/2002 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet

-       Europaparlamentet och rådet (2018, ändrad genom 2023). Direktiv (EU) 2018/2001 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (RED III), ändrat genom direktiv (EU) 2023/2413

-       Europaparlamentet och rådet (2021). Förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av ramen för att uppnå klimatneutralitet (EU:s klimatlag)

-       Europaparlamentet och rådet (2023). Förordning (EU) 2023/857 om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 samt om ändring av förordning (EU) 2018/1999

-       Europaparlamentet och rådet (2018). Förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet

-       Europaparlamentet och rådet (2023). Förordning (EU) 2023/839 om ändring av förordning (EU) 2018/841 om inkludering av utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) i klimatramen för 2030

-       Europeiska miljöbyrån (2025). Europe’s land carbon sink declines, but its potential stays high. Pressmeddelande 30 juni 2025. https://www.eea.europa.eu/en/newsroom/news/europes-land-carbon-sink-declines-but-its-potential-stays-high

 

Finland

-       Arbets- och näringsministeriet. (2022). Klimatneutralt Finland 2035 – den nationella klimat- och energistrategin. Publikationer av Arbets- och näringsministeriet 2022:54.

-       Arbets- och näringsministeriet (2024). Finlands uppdaterade nationella energi- och klimatplan (NECP) 2024. Publikationer av Arbets- och näringsministeriet 2024:30.

-       Arbets- och näringsministeriet (2025). Utkast till långsiktig klimatplan

-       Arbets- och näringsministeriet (2025). Utkast till nationell energi- och klimatstrategi

-       Arbets- och näringsministeriet (2025). Utkast till uppdaterad nationell energi- och klimatplan (NECP)

-       Europeiska kommissionen (2024). Assessment of Finland’s updated National Energy and Climate Plan 2021–2030

-       Finlands miljöcentral. (2025). Hiilineutraalisuomi – Utsläppsdata och verktyg. Finns på https://hiilineutraalisuomi.syke.fi

-       Finlands riksdag (2022). Klimatlag (423/2022)

-       Jord- och skogsbruksministeriet (2022). Nationell plan för anpassning till klimatförändringen 2030

-       Miljöministeriet (2025). Klimatårsberättelse (Årlig rapport om klimatmål)

-       Miljöministeriet (2025). Utkast till klimatplan på medellång sikt (2025–2035)

-       Statistikcentralen (2025). Växthusgasutsläpp 2024 – preliminär statistik och ESR-sektorns utveckling

-       Statsrådet (2022). Kansallinen ilmastonmuutokseen sopeutumissuunnitelma 2030 [Nationella planen för anpassning till klimatförändringar 2030]. Publikationer av Finlands regering 2022:11

-       Statsrådet (2025). Klimatårsberättelsen 2025

 

Sverige

-       Miljömålsberedningen (2025). Sveriges nationella klimatmål – uppdaterat etappmål till 2030 (SOU 2025:107). Stockholm. Regeringskansliet.

-       Naturvårdsverket (2025) Preliminär statistik över Sveriges territoriella växthusgasutsläpp 2024. Finns på https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/statistik-och-data/vaxthusgasutslapp/

-       Naturvårdsverket (2025). Utsläpp inom ansvarsfördelningssektorn (ESR) – preliminära data för 2024. Finns på https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/sveriges-klimatarbete/ansvarsfördelningssektorn/

-       Regeringen (2023). Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll. Skr. 2023/24:59

-       Regeringen (2024). Nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning (Skr. 2023/24:97)

-       Regeringen (2024). Sveriges uppdaterade nationella energi- och klimatplan för 2021–2030

-       Sveriges riksdag (2017). Klimatlag, SFS 2017:720

Bilaga 4.5

 

Uppföljning av utvecklingsmål – Statusrapport 6

 

Denna bilaga ger ett sammandrag av uppföljningen i statusrapport 6, som gavs ut 2024, av de delmål i Utvecklings- och hållbarhetsagendan som är direkt relaterade till klimatpolitiken. Alla mål under strategiskt utvecklingsmål 6 om kraftigt minskad klimatpåverkan och flera mål under strategiskt utvecklingsmål 7 om hållbar konsumtion och produktion kopplar direkt in i klimatarbetet. Dessa redogörs för nedan.

 

Även inom strategiskt utvecklingsmål 3 om god vattenkvalitet finns åtgärder som stödjer klimatpolitiken. Delmål 3.4 handlar om klimatförändring, medan delmål 3.3 stödjer hållbara cirkulära lösningar för näringsämnen och delmål 3.7 slutna kretslopp. Inom dessa delmål finns projekt och åtgärder med koppling till energi, exempelvis att återvinna avfall från livsmedelsproduktion till bioenergi, omvandla slam från fiskodlingar till gödsel och biogas och att tillverka biokol från avloppsslam. Delmål 3.9 handlar om att ta ett helhetsgrepp över vatten- och avloppssektorn, vilket också stödjer klimatpolitiken.

 

Strategiskt utvecklingsmål 6: Kraftigt minskad klimatpåverkan till 2030

Delmål 6.1: 80 procent lägre totala växthusgasutsläpp (exklusive all sjöfart förutom skärgårdsfärjorna) jämfört med 2005

Under perioden 2005-2022 minskade växthusgasutsläppen per invånare med 44 procent. Den totala mängden utsläpp 2022 var 5,9 ton CO₂-ekvivalenter per invånare på Åland jämfört med 5,5 ton CO₂-ekvivalenter per invånare i hela Finland. Utsläppen per invånare är högre på Åland än i resten av Finland till följd av sjöfarten. Med den trend som ses förefaller det svårt att nå delmål 6.1.

 

Delmål 6.2: 50 procent lägre växthusgasutsläpp från vägtrafiken jämfört med 2005

Borträknat sjötrafiken inom, till och från, Åland, är vägtrafiken den största utsläppskällan beräknat i CO₂-ekvivalenter. Sedan 2005 har utsläppen minskat med 10 procent, samtidigt som den åländska bilparken med personbilar, paketbilar, lastbilar och bussar närapå fördubblats. Målet kommer att vara svårt att nå inom utsatt tid.

 

Delmål 6.3: 100 procent av elanvändningen kommer från fossilfria energikällor

De fossilfria energikällorna på Åland är vindkraft, solenergi och bioenergi. Sedan Långnabba vindkraftspark togs i bruk 2022 motsvarar vindkraftsproduktionen 52 procent av den åländska elanvändningen, vilket är en ökning från 18,8 procent 2021. Den installerade effekten från solceller uppnådde 2022 6,1 MW. Med kommande storskaliga solcellsanläggningar kommer landskapsregeringens energi- och klimatstrategiska mål om 17 MW installerad solenergieffekt 2030 att uppnås.

 

Delmål 6.4: Ingen fossil uppvärmning av byggnader

Användningen av eldningsolja har nästan halverats sedan början av 2000-talet. De milda vintrarna har minskat uppvärmningsbehovet samtidigt som andra värmekällor än oljepanna har blivit vanligare. Fjärrvärmenäten har byggts ut i Mariehamn och Godby, och närvärmenät har byggts i flera kommuncentrum. I fjärrvärme- och närvärmenäten på Åland används främst flis och pellets, vilket minskat behovet av eldningsolja. Värme-pumpar har blivit populära både som huvudvärmekälla och som kompletterande värmekälla i egnahemshus. Trenden med konvertering från oljeuppvärmning till andra alternativ kommer att fortsätta, så även om målet inte helt kommer att uppnås till 2030 så ser trenden bra ut.

 

Strategiskt utvecklingsmål 7: Hållbar konsumtion och produktion

Delmål 7.1: Mängden avfall som uppkommer på Åland har minskat till max 1,2 ton per person per år

År 2022 minskade mängden icke-farligt avfall per person, från cirka 1 580 kilo 2020 till cirka 1 512 kilo 2022. Mängden farligt avfall var 2022 nästan 71 kilo per person. Trenden de senaste tio åren har gått åt rätt håll. Då flera pågående projekt bör leda till minskade mängder avloppsvatten och mindre avfall, till exempel den planerade återbruksstationen vid Svinryggen, finns det gott hopp om att målet kan nås.

 

Delmål 7.2: Alla företag och organisationer har integrerat hållbarhet, resurssnålhet och cirkularitet i kärnan av sin verksamhet

Vi vet väldigt lite om hur många företag och andra organisationer som integrerat hållbarhet, resurssnålhet och cirkularitet i kärnan av sin verksamhet och hur detta har förändrats över tid. Den allmänna bilden är att intresset för att hållbarhetsredovisa och därmed integrera hållbarhet på ett mer naturligt sätt i verksamheten ökar, i synnerhet bland lite större åländska företag. Det finns sedan tidigare gott om exempel på större åländska företag och organisationer som hållbarhetsredovisat länge, och för varje år som går adderas fler till denna lista. Att döma av intresset för de utbildningstillfällen som hållits om hållbarhetsredovisning är det en god gissning att den här typen av redovisning blir allt vanligare under de kommande åren.

 

Delmål 7.3: Alla offentliga organisationer praktiserar hållbar offentlig upphandling

Det är inte känt i vilken utsträckning offentliga organisationer på Åland praktiserar hållbar offentlig upphandling, eller använder sig av Ålands guide till hållbara offentliga inköp eller motsvarande. Däremot har guiden, som finns tillgängligt på Bärkrafts hemsida, endast laddats ned ett fåtal gånger, vilket tyder på ett begränsat intresse för guiden.

 

Delmål 7.4: Alla bygger och renoverar på ett hållbart, resurssnålt och cirkulärt sätt

Sättet vi bygger och renoverar på är en av de största källorna till uppkommet avfall på Åland. Därför har mål 7 som utgångspunkt att ett mer hållbart byggande på Åland i första hand bör visa sig i en minskad mängd uppkommet avfall. Landskapsregeringen har tagit fram en strategi för hållbart byggande och är aktiv i den planerade återbruksstationen vid Svinryggen. Många insatser har vidtagits för att öka intresset för hållbara material och ändrad lagstiftning bör styra byggandet mot mer hållbara materialval och metoder. Med detta finns det gott hopp om att vi kan se stora framsteg inom det här området de kommande åren.

 

Delmål 7.6: Åtminstone 80 procent av befolkningen har en resurssnål och återanvändande livsstil

Totalt 45,2 procent av de svarande i en enkät från Ålands statistik- och utredningsbyrån, ÅSUB, har ofta eller alltid en resurssnål och återanvändande livsstil. Denna indikator mättes 2015 och 2022, och mellan de sju år som gick mellan mätningarna går det att se en klar förbättring gällande hållbara livsstilar hos ålänningarna. I synnerhet har det gått att se stora förbättringar gällande intresset för återbruk, second hand och att köpa varor med längre livslängd. Eftersom den senaste mätningen gjordes strax innan Rysslands invasion av Ukraina, med medföljande stegring av energipriserna och en allmän inflation, är det sannolikt att intresset för att leva resurssnålt ökat ännu mer. Det enda som går åt fel håll är intresset för att köpa miljömärkta varor.

 

Delmål 7.7: Åtminstone 80 procent av befolkningen äter en lokalproducerad kost som enligt aktuella rekommendationer både är till gagn för människors och planetens hälsa

Vi vet väldigt lite om detta delmål rör sig i rätt eller fel riktning. Vi vet att intresset för att både köpa och producera ekologiska livsmedel minskar. Andelen som ofta eller alltid köper lokalproducerade livsmedel har ökat från drygt hälften av befolkningen 2008 till att 2022 omfatta över två tredjedelar av befolkningen. Det genomförs regelbundet olika former av kampanjer, initiativ och projekt för att både få ålänningarna att vilja äta mer lokalt och i enlighet med de nordiska näringsrekommendationerna. För att målet ska nås är det viktigt att sådana initiativ kombineras med att verksamhetsförutsättningarna för de som producerar livsmedel på Åland tryggas.

 

Delmål 7.9: De konsumtionsbaserade luftutsläppen av koldioxidekvivalenter har minskat till 4 ton per person senast 2030 och 2 ton per person senast 2040

De konsumtionsbaserade luftutsläppen av koldioxidekvivalenter per person var 2015 9,7 ton, och inräknat kommunala anskaffningar och investeringar 11,3 ton. Denna indikator mäter de CO₂-utsläpp som konsumtionen på Åland ger upphov till, oavsett var dessa utsläpp uppstår. Trots en minskning i hela landet är det i dagsläget svårt att se någon positiv trend gällande ålänningarnas klimatpåverkan, intresset för miljöfrågor till trots. Det framstår därmed som mycket svårt att nå målet om 4 ton senast 2030.

 

Referens

-       Ålands landskapsregering (2024). Statusrapport 6, 3.12.2024, Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland

 

Bilaga 4.6

 

Strategier som stödjer klimatpolitiken

 

Flera antagna strategier och färdplaner stödjer Ålands landskapsregerings klimatpolitik. Landskapsregeringen arbetar aktivt för att uppfylla mål och förverkliga åtgärder. Denna bilaga ger en överblick över dessa strategier och färdplaner.

 

Landskapsregeringen tillhandahåller även stödjande dokument både för internt och externt bruk, såsom handböcker, vilka även ger vägledning i klimatarbetet. Detta gäller exempelvis offentlig upphandling, se bilaga 4.13. I det kommande meddelandet rörande utvecklings- och hållbarhetsarbetet berörs även landskapsregeringens hållbarhetsarbete inom Ålands pensionsfond.

 

Energi- och klimatstrategi för Åland till år 2030

Energi- och klimatstrategin från 2017 utgår från målet är att utsläppen av koldioxid ska minska med 60 procent och att andelen förnyelsebar energi av förbrukningen ska vara 60 procent. Av elförbrukningen ska 60 procent vara lokalproducerad förnyelsebar el. Detta ska förverkligas genom strategiska åtgärder som stödjer:

-       Ökad lokalproduktion av förnyelsebar el.

-       Ökad användning av lokala och förnyelsebara källor för uppvärmning.

-       Ökad distribution av andra drivmedel än fossila inom transportsektorn.

-       Ökad energiprestanda i byggnader.

-       Hållbar upphandling.

-       Ökad oberoende information och rådgivning om energi och klimat till privatpersoner och företag.

-       Att underlätta innovationer och etablering av innovativa företag.

-       Ett hållbart skogsbruk där produkter från skogen används i högre utsträckning.

-       Ökad cirkulär ekonomi.

 

Energi- och klimatstrategin lade grunden för förvaltningens energi- och klimatarbete och är fortfarande ett centralt dokument i arbetet.

 

Strategin för hållbart byggande

Strategin för hållbart byggande från 2024 utgår från visionen ”Ett hållbart och attraktivt åländskt byggnadsbestånd med en hälsosam inomhusmiljö”. Visionen bryts ned i fyra fokusområden som följs upp med mål och nyckeltal. De fyra fokusområdena är energi och klimatanpassning, materialanvändning och livscykelanalys, cirkulärt byggande och återvinning och hälsosamma och attraktiva hus, ser närmare bilaga 4.11.

Trafikförsörjningsprogram för Åland

Trafikförsörjningsprogrammets huvudsakliga syfte är att fastställa omfattningen av och nivån på servicen i den kollektivtrafik för vilken ersättning för allmän trafik utbetalas av landskapsregeringen. Programmets syfte är även att stöda förverkligandet av Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland, då utveckling av kollektivtrafiken stödjer flera av agendans mål. Nuvarande program är från 2025.

 

En god kollektivtrafik är organiserad så att återkommande behov och sysslor, som att ta sig till och från jobb och skola, handla mat, umgås med släkt och vänner, motionera och delta i föreningsliv eller kulturaktiviteter, är lätta att hantera. Målet med programmet är att underlätta och möjliggöra för både boende på Åland och besökare att kunna röra sig på Åland utan bil och att samtidigt bidra till målet att Åland 2035 ska vara klimatneutralt. Ett av delmålen i Utvecklings- och hållbarhetsagendan är att Åland 2030 ska ha 50 procent lägre växthusgasutsläpp från vägtrafiken jämfört med 2005. En högre nyttjandegrad inom kollektivtrafiken bidrar till att uppnå målen. En effektiv och användarvänlig kollektivtrafik som bidrar till hållbar utveckling förutsätter samverkan mellan kollektivtrafikmyndigheten vid Ålands landskapsregering, kommunerna, landskapsregeringens övriga enheter, företagen, tredje sektorn och passagerarna.

 

Cykelstrategi för Åland 2025-2030 (remissversion)

Visionen i cykelstrategin för Åland är att Åland ska bli en ledande cykelregion. Under perioden 2025–2030 är det primära målet att skapa förutsättningar för en koordinerad, hållbar, effektiv och säker cykelinfrastruktur, samt för ett koordinerat främjande av cyklismen på hela Åland. För att nå detta mål behöver strategin bidra till att cykling får en central plats i den allmänna samhällsplaneringen samt att denna planering sker över kommungränserna och integrerat mellan kommuner och landskapsregeringens infrastrukturplanering. Detta ska i sin tur leda till en genomtänkt, effektiv och tillgänglig cykelinfrastruktur som främjar cykling som transportmedel och fritidsaktivitet, så att cykling blir ett enkelt och attraktivt val. Det ska också hjälpa till att öka Ålands attraktionskraft för boende och turism. På sikt ska Åland vara en cykelvänlig region där cykling är en integrerad del av vardagen och cyklandet på Åland ska ha ökat kraftigt. För att uppnå detta sätter strategin detaljmål och åtgärder inom följande insatsområden:

-       Lagstiftning och policy

-       Infrastruktur

-       Säkerhet och trygghet

-       Barns cykling

-       Drift och underhåll

-       Information

-       Uppföljning

 

Avfallsplan 2010

Avfallsplanen från 2010 utgår från det övergripande målet att vi ska lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta, vilket innebär att resurserna i avfallet tas tillvara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på hälsa och miljö minimeras. Avfallshanteringen bör därför utvecklas så att den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar, kretsloppet avgiftas, avfallet utnyttjas som en resurs och avfallet tas omhand på ett säkert sätt. Avfallsplanen lägger konkreta mål och åtgärder för hur detta ska uppnås. Då planen har flera år på nacken bör det noteras att flera åtgärder vidtagits och andra utvecklats åt ett annat håll. Arbetet inom cirkulär ekonomi, som det går att läsa mer om i bilaga 4.12, utgår dock fortsättningsvis från målsättningarna i avfallsplanen från 2010:

-       Den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar.

-       Kretsloppet avgiftas.

-       Avfallet utnyttjas som en resurs.

-       Avfallet tas omhand på ett säkert sätt.

 

VA-plan Åland

Målet med Vatten- och avloppsplanen, VA-planen, för Åland är att säkerställa en hållbar dricksvattenförsörjning och avloppsvattenhantering. Planen är en del av landskapsregeringens arbete med att nå ett hållbart samhälle. VA-planen tar sikte på 2030 års vatten- och avloppsbehov, underhålls- och utbyggnadsplaner för ledningsnät, vatten- och reningsverk. De nyckelåtgärder som identifierats är lagrevidering, organisationsstruktur och samarbete, hållbar ekonomi, digitalisering, hållbarhetsarbete och samhällsplanering. VA-planen utgör ett underlag för vilka nyckelfrågor som behöver prioriteras och arbetas vidare med. I VA-planen har en VA-policy för den allmänna VA-sektorn på Åland tagits fram och åtgärder föreslås bland annat inom följande områden; vattenförsörjnings- och vattenskydd, energi- och klimatanpassning, förnyelse, VA-utbyggnad och områden med enskild VA-försörjning. Speciellt avloppsvatten-hanteringen och slamhanteringen utgör källor till växthusgasutsläpp. En ny VA-plan med siktet mot 2040 och prognos mot 2050 godkändes i maj 2025 av VA-samarbetets styrgrupp.

 

Färdplan för fysisk strukturutveckling

Inom den fysiska strukturutvecklingen är det övergripande målet att genom förbättrad planeringsberedskap och en genomtänkt regional strukturutvecklingspolitik bidra till en bebyggelse och regional struktur som möjliggör ett socialt och miljömässigt hållbart, och för människor och företag attraktivt, framtida åländskt samhälle. Arbetet med fysisk strukturutveckling är en förutsättning för ett hållbart samhälle, för hållbara val och hantering av klimatförändringar, se närmare bilaga 4.10.

 

Handlingsprogram för en hållbar användning av växtskyddsmedel

Handlingsprogrammet för hållbar användning av växtskyddsmedel på Åland från 2018 har ett tydligt fokus på att minska negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön. Ett centralt mål är att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel och därigenom bidra till landskapets utvecklings- och hållbarhetsagenda, vilket inkluderar miljömål som är relevanta för klimatfrågor. På grund av klimatförändringarna förutses ett ökande problem med skadegörare och ogräs som kan ge ett ökat behov av växtskydd. Samtidigt kan brist på mångfald av växtskyddsmedel bidra till en ensidigare användning av vissa grupper av växtskyddsprodukter som framöver kan leda till utveckling av resistens mot växtskyddsmedlens verksamma ämnen hos skadegörare och ogräs. Ytterligare en effekt av klimatförändringar kan bli ökade problem med läckage av växtskyddsmedel till yt- och grundvatten på grund av förändrade nederbördsmönster. Handlingsprogrammet lägger mål rörande hälso- och miljöriskerna, kunskap, integrering av växtskyddet och jämförande bedömning och listar konkreta åtgärder för att uppnå målen.

 

SkogsÅland2027

Programmet SkogsÅland2027 från 2017 ses som en sektorspecifik möjlighet till en hållbar omställning, då skogen har en viktig roll i arbetet för ett långsiktigt hållbart Åland. Programmet lägger mål och konkreta åtgärder för ett hållbart och ekonomiskt lönsamt skogsbruk, inom områdena avverkning, skogsvård, en växande och klimatsmart bioekonomi, naturvård och biologisk mångfald, skogens sociala funktioner och anpassning till ett förändrat klimat.

 

En utmaning som lyfts i programmet är att skogsförrådet i huvudsak utgörs av massaved och timmerandelen är låg. En viktig målsättning för att på sikt öka lönsamheten är att höja timmerandelen och kvaliteten på vår skogsråvara. Marknadsföringen av skogens betydelse för bioekonomin, klimatet och för en hållbar utveckling bör lyftas för att öka medvetenheten bland konsumenterna. Ett ökat byggande i trä skulle medföra positiva effekter för hela skogsnäringen, minska utsläppen av växthusgaser och skapa en attraktivare boendemiljö. För att stimulera detta bör enligt programmet den offentliga sektorn gå i bräschen och skapa demonstrationsobjekt med energi- och klimatsmart byggande och grön samhällsplanering. Det finns även en stor potential att öka mängden biomassa från skogen för energiframställning. Detta kräver dock en utbyggnad av pannanläggningarna och bör ses i ett helhetsperspektiv där den framtida energi-försörjningen för Åland beaktas. Även skogens övriga tjänster lyfts i programmet. De biologiska produkter och sociala tjänster som skogen erbjuder har stor utvecklings-potential på Åland och olika former av naturturism kan bidra till skapandet av nya företag och en förbättrad lönsamhet för skogsägarna.

 

Folkhälsostrategi för Åland 2023-2030

Målet med folkhälsostrategin från 2023 är att hälsan ska förbättras för hela Ålands befolkning samtidigt som hälsoskillnader som beror på sociala och ekonomiska faktorer, samt de påverkbara skillnaderna mellan könen ska minska till 2030. I strategin finns fem målområden; förbättrade övergripande hälsoindikatorer, minskad dödlighet i vissa sjukdomar, minskad sjuklighet och funktionsnedsättning i vissa sjukdomar, förbättrade levnadsvanor och högre täckning av vissa medicinska preventiva åtgärder. Målområdet förbättrade levnadsvanor stödjer bland annat fysisk aktivitet och goda matvanor, vilket innebär att strategin stödjer insatser inom gång- och cykeltrafik och en kost med tillräckligt med frukt, grönsaker, baljväxter och fullkornsprodukter. Detta stödjer klimatpolitiken genom att bidra till minskade växthusgasutsläpp.

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2010). Avfallsplan 2010

-       Ålands landskapsregering (2017). Energi- och klimatstrategi för Åland till år 2030

-       Ålands landskapsregering (2017). SkogsÅland2027 – Skogen – Näring för att hållbart Åland

-       Ålands landskapsregering (2018). Handlingsprogram för en hållbar användning av växtskyddsmedel på Åland, arbetsgruppspromemoria 2012, uppdaterad 2018

-       Ålands landskapsregering (2018). Den fysiska strukturen på Åland – Naturgivna förutsättningar, bebyggelse, infrastruktur, teknisk försörjning och planeringsberedskap

-       Ålands landskapsregering (2018). VA-plan Åland – för en hållbar dricksvatten- och avloppsvattenförsörjning

-       Ålands landskapsregering (2019). Program för fysisk strukturutveckling. Programmet är inte antaget utan fås i utkastform på Ålands landskapsregerings hemsida, www.regeringen.ax.

-       Ålands landskapsregering (2023). Folkhälsostrategi för Åland 2023-2030

-       Ålands landskapsregering (2024). Statusrapport 6, 3.12.2024, Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland

-       Ålands landskapsregering (2024). Strategi för hållbart byggande – Ett hållbart och attraktivt åländskt byggnadsbestånd med en hälsosam inomhusmiljö

-       Ålands landskapsregering (2025). Cykelstrategi för Åland 2025-2030. Remissutkast 22.9.2025

-       Ålands landskapsregering (2025). Färdplan för fysisk strukturutveckling 2023-2030. Fås från Ålands landskapsregering, Infrastrukturavdelningen

-       Ålands landskapsregering (2025). Trafikförsörjningsprogram för Åland 2026

 

Bilaga 4.7

 

Vägtransportsektorn

 

Denna bilaga ger en överblick över arbetet mot fossilfri vägtransport och de åtgärder Ålands landskapsregering vidtagit och vidtar för att minska sektorns växthusgasutsläpp. 

 

Mål och uppföljning

Vägtrafiken är Ålands största lokala växthusgasutsläppskälla, med ett utsläpp om 41,5 kiloton CO₂-ekvivenater motsvarande 25 procent av våra territoriella utsläpp. Under strategiskt utvecklingsmål 6, Kraftigt minskad klimatpåverkan, finns delmål 6.2 om 50 procent lägre växthusgasutsläpp från vägtrafiken 2030 jämfört med 2005. Målet förväntas blir svårt att helt uppnå.

 

Finland har ett motsvarande mål för vägtrafiken som såg ut att kunna nås, innan nuvarande riksregering sänkte distributionspskyldigheten, justerade bränsleskatterna, förändrade bilbeskattningen och försvagande styrmedlen för elektrifiering. Flera av dessa åtgärder försämrar även Ålands möjligheter att nå målet inom utsatt tid.

 

På Åland har vi en stor fordonspark om 33 866 fordon och förhållandevis få fordon som drivs med alternativa bränslen. I oktober 2025 var endast 2,5 procent av fordonsparken fossilfri, och inräknat laddhybrider 6,0 procent. Även om vi räknar bort alla 9 753 avställda fordon så blir andelen 3,5 procent respektive 8,4 procent, vilket motsvarar 853 fossilfria fordon och 1 167 laddhybrider.

 

Kravet på biobränsleinbladning regleras i EU:s RED-direktiv (Renewable Energy Directive - direktivet om främjande av användning av energi från förnybara energikällor), vilket är implementerat genom Landskapslag (2011:111) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport. Kravet på biobränsleinblandning 2025 är 16,5 procent, se närmare bilaga 4.3. Även med en positiv beräkning når Åland med detta idag en cirka 20 procent minskning av vägtrafikens växthusgasutsläpp jämfört 2005. Om man utgår från bränsleförsäljning så har den gått ned från 22 000 m³ år 2005 till cirka 20 000 m³ idag, vilket ger en minskning inräknat biobränsleinblandningen om cirka 25 procent. År 2030 är kravet 38 procent biobränsleinblandning, men målet om 50 procent reduktion blir ändå svårt att nå.

 

Omställningen av vägtrafiken går långsamt även i andra delar av EU, varför EU sjösatt ett nytt utsläpphandelssystem, ETS 2, se bilaga 4.1. I detta system ingår bland annat bränslen till vägtransport, vilket på sikt förväntas höja bränslepriserna och därmed öka incitamentet att byta driv- eller transportmedel.

 

Exempel på åtgärder

Ålands landskapsregering har tidigare givit stöd till privatpersoner och företag för laddningsstationer i syfte att påskynda omställningen mot fossilfri trafik. Ett företagsstöd och ett flerbostadshusstöd är fortsättningsvis i kraft, se närmare bilaga 3.3. Idag har Åland en total uteffekt om mer än 3 030 kW i 44 laddningspunkter tillgängliga för allmänheten, vilket betyder att EU:s krav beräknat på antalet el- och hybridbilar om        1 082 kW uppnås. Ålänningarna laddar normalt sitt fordon hemma eller på jobbet, medan offentliga laddningsstationer går att hitta via digitalt tillgängliga kartor för besökare. En utmaning finns i den tunga trafiken vars omställning kommer ta mer tid och där större krav ställs på laddningsstationernas och därmed elnätets kapacitet. Idag finns en laddningsstation för tung trafik på Åland och stöd förväntas behövas för omställningen.

 

Ålands landskapsregering är även Ålands kollektivtrafikmyndighet som planerar och upphandlar kollektivtrafiken enligt trafikförsörjningsprogrammen, med målet att nå en attraktiv kollektivtrafik inom de ekonomiska ramarna. Bland annat har biljettpriserna förenhetligats, turlistor setts över, knutpunkter, nya och ombyggda hållplatser tillgänglighetsanpassas och informationen förtydligas. Landskapsregeringen arbetar även för en digitalisering inom kollektivtrafiken i syfte att underlätta resandet för kunderna bland annat genom nya digitala tjänster och ett nytt biljetteringssystem. Hösten 2025 har de första två bussarna som går på el satts in i den reguljära kollektivtrafiken i Mariehamn, genom landskapsregeringens upphandling av trafiken. Ålands landskapsregering söker även medel för att undersöka möjligheterna till fossilfri anropsstyrd kollektivtrafik, som bättre skulle kunna anpassas till kundernas behov i den spridda bebyggelse vi har på Åland och ge alternativ till låginkomsttagare.

 

Ett annat sätt att minska användningen av fossila bränslen inom vägtransport är att gynna den lätta trafiken. Ålands landskapsregering arbetar sen många år med att utveckla gång- och cykelvägnätet, GC-nätet. Idag finns 177 kilometer GC-väg och cirka 300 kilometer cykelvägar på Åland. Under 2026 inleds byggande av GC-väg längs LV2 Sundsvägen på sträckan Haraldsby-Slottsvägen. En cykelstrategi tas fram för att samla lägesbilden och identifiera utvecklingspotential, såsom att tillgängliggöra digitala kartor över hela Ålands GC-nät och underlätta kombinationen av lätt trafik och kollektivtrafik. Ålands landskapsregering avser att vidta de åtgärder som föreslås i strategin och när det är lämpligt att ansöka om extern finansiering för utvecklingen.

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2023). Trafikförsörjningsprogram för Åland 2023-2026

-       Ålands landskapsregering (2025). Cykelstrategi för Åland, remissutkast

-       Ålands landskapsregering (2025). Förslag till Ålands budget för år 2026

-       Ålands landskapsregering (2025). Trafikförsörjningsprogram för Åland 2026

 

Bilaga 4.8

 

Jordbrukspolitik och CAP-planen

 

Denna bilaga är en sammanställning av Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 och vilka åtgärder som hänför sig till klimatförändringar, klimatanpassning och kolsänkor. CAP står för Common Agricultural Policy - den gemensamma jordbrukspolitiken i EU.

 

Insatserna i Finlands strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027, nedan CAP-plan där även Åland ingår, syftar till att svara på klimat- och miljöutmaningarna, den europeiska gröna given samt strategin Från jord till bord och strategin för biologisk mångfald. De nationella fokusområdena i CAP-planen sammanfattas i följande tre huvudteman: ett aktivt jordbruk och en aktiv matproduktion, ett klimat- och miljösmart jordbruk och en mångsidig landsbygd med förmåga att förnya sig.

 

I fråga om miljö och klimat har Finlands CAP-plan en högre ambitionsnivå än tidigare. Klimatanpassning främjas genom insatser för införande av ny teknik och nya odlingsmetoder, växtförädling och mångsidigare jordbruksproduktion, vilka också stärker vattenvården och den biologiska mångfalden.

 

Enligt Naturresursinstitutets beräkningar kommer insatserna i Finlands CAP-plan att minska växthusgasutsläppen från jordbruket i Finland med 0,8 miljoner ton CO₂-ekvivalenter före 2027. I detta ingår inte utsläppen från jordbrukets energiförbrukning, som beräknas vara 1 miljon ton CO₂-ekvivalenter per år. I beräkningarna har inte tagits med alla insatser som inverkar på växthusgasutsläppen, eftersom det i dagens läge inte är möjligt att beräkna hur mycket de minskar utsläppen.

 

CAP-planen är uppbyggd på dels grundvillkor som inte ger någon ersättning, direkta inkomststöd och valbara åtgärder som passar på gården.

 

Följande grundvillkor (GAEC - Good Agricultural and Environmental Condition - god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden) hänför sig särskilt till begränsning av klimatförändringar och för klimatanpassning:

-       GAEC 1 - Bevarande av permanent gräsmark.

-       GAEC 2 - Skydd av våt- och torvmark.

Nationellt tillägg till GAEC 2 - skydd av andra nya jordbruksmarker än torvmarker – motverka uppodling av ny åkermark, vilket spelar roll för minskning av växthusgasutsläpp.

-       GAEC 3 - Förbud mot bränning av stubb på åkermark.

-       GAEC 4 - Buffertremsor längs vattendrag.

-       GAEC 5 - Marktäckning på sluttande åkermark.

-       GAEC 6 - Marktäckning under känsliga perioder.

-       GAEC 7 - Växtföljd eller diversifiering av odlingen.

-       GAEC 9 - Skydd av permanenta gräsmarker i Natura 2000-område.

 

Åtgärder inom miljösystemet som bidrar till begränsning av och anpassning till klimatförändringar är växttäcke vintertid, gröngödslingsvallar och naturvårdsvallar.

 

LULUCF-direktivet tillgodoses i CAP-planen genom insatserna vallar på torvåkrar, hantering av avrinningsvatten, skötsel av våtmark och anläggande av våtmark. LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry - markanvändning, förändrad mark-användning och skogsbruk) rör hur marksektorn är en viktig kolsänka, alltså ett område som binder mer koldioxid än det släpper ut.

 

Klimatanpassning stöds genom CAP-planen genom insatserna för mångsidigare jordbruksproduktion och utökat växttäcke samt andra insatser för vattenförvaltning och vattenvård. De behov som hänför sig till klimatförändringarna är gemensamma med vattenvården och främjandet av den biologiska mångfalden, eftersom klimat-förändringarna förväntas förstärka utmaningarna med extrema väderfenomen, djur- och växtsjukdomar och skadegörare.

 

Jordbruksproduktionens miljömässiga och klimatmässiga hållbarhet stärks via grundvillkoren och miljösystemet samt med rådgivning, miljöersättningar, ekologisk produktion samt förbindelser för djurens välbefinnande, investeringsstöd, samarbete, forskning, försök, bästa praxis och informationsutbyte. För återvinning av näringsämnen främjas tillvaratagande av näringsämnen från stallgödsel genom samarbete, logistik och informationsutbyte mellan gårdar samt investeringar i gödselbearbetning. Gårdarnas energihushållning utvecklas genom utbildning, rådgivning och investeringar samt utvecklingsinsatser för jordbruk och landsbygdsföretag.

 

Åland har även egna stöd för åtgärder som jordbrukare kan söka. De åtgärder som bidrar till strategins särskilda mål S04 ”Bidra till begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, bland annat genom att minska växthusgasutsläppen och förbättra koldioxidbindningen samt främja hållbar energi” är:

-       Ekologisk produktion – med metoder som främjar markvården, underlättar klimatanpassning och genom att de kräver mindre produktionsinsatser, gynnar de klimatsmart resurseffektivitet.

-       Gårdsomfattande miljöåtagande – den gårdsspecifika klimat- och miljöplan som ingår i åtgärden styr stödmottagarna till att ta hänsyn till gårdens miljömässiga utmaningar och potential. Planen och utbildningen i de särskilda målen 4-6 hjälper också jordbrukarna att se den komplexa stödordningens möjligheter att stödja omställningen av gården till mer hållbara odlingsmetoder.

-       Odling av markförbättrande växter och saneringsväxter – förbättrar åkerjordens struktur och ökar även mängden organiskt material då de myllas ner i jorden.

-       Odling av fånggrödor – ökar kolupptaget då man på samma åker har insånings- och eftergrödor som assimilerar kol.

-       Främjande av cirkulär ekonomi – syftar till att öka mängden organiskt material i åkerjorden och minskar näringsläckaget och ammoniakutsläppen genom nedmyllning av flytgödsel.

-       Anläggning av gräsbevuxna skyddszoner – riktas till områden som konstaterats ha behov av en skyddszon som en vattenförbättrande åtgärd.

-       Icke-produktiva investeringar för hållbar skötsel av naturresurser – anläggning av våtmarker, översvämningsplatåer, tvåstegsdiken eller vattenfåror.

-       Energiinvesteringar för gårdar – energi producerad med en förnybar energikälla eller biomassa som används i jordbrukets produktionsverksamhet.

 

Inom jordbruket härrör växthusgasutsläppen från spridda biologiska utsläppskällor och är därför svårare att begränsa än inom många andra sektorer. Med tanke på jordbrukens lönsamhet och en levande landsbygd gäller det att hitta en balans mellan klimatkraven och de finansierade klimatinsatserna.

 

Hushållningssällskapet på Åland gjorde en sammanställning av mullhalten från 20 000 markprover tagna på Åland åren 2009–2020. Markkarteringarna visar att i genomsnitt 92 procent av jordarna ligger i klasserna mullhaltig, mullrik eller mycket mullrik. Under den aktuella tidsperioden var i snitt bara 3 procent av de åländska jordarna mulljordar eller torvjordar och endast 5 procent var mullfattiga jordar. Enligt långliggande försök i Sverige så ökar skördarna upp till 3,4 procent mullhalt vilket betyder att högre mullhalter än 3,4 procent kan ha en direkt skördeminskande effekt, då det sänker markens pH-värde. Detta ökar kalkningsbehovet för att hålla pH-värdet på en optimal nivå.

 

Tabell 4.8.1. Bedömningstabell för mullhalt i markprover

Halten organiskt material i matjordslagret, %	Benämning	Förkortning
Under 3	mullfattig	mf
3-5,9	mullhaltig	mh
6-11,9	mullrik	mr
12-19,9	mycket mullrik	mmr
20-39,9	mull	M
40 -	torv	t.ex. Ct, St, o.s.v.

 

 

Bilaga 4.9

 

Skärgårdstrafiken

 

Denna bilaga beskriver den planerade utvecklingen inom Ålands skärgårdstrafik. Sjötrafiken är tillsammans med vägtrafik och jordbruk Ålands största växthusgas-utsläppskällor. Enligt Finlands miljöcentrals beräkningar står sjötrafiken för 18 procent eller 31,3 kiloton CO₂-ekvivalenter per år, vilket inkluderar en del av trafiken mellan Sverige, Åland och Finland. I den justerade beräkningen av Ålands utsläpp som ses i bilaga 2.2 står skärgårdstrafiken ensamt för 20,9 kiloton CO₂-ekvivalenter per år, vilket med justerade utsläppsvärden baserat på åländska data fortfarande motsvarar 18 procent av Ålands territoriella utsläpp.

 

Landskapsregeringen upprätthåller sex linfärjelinjer. Trafiken bedrivs i egen regi på linjerna Embarsund, Seglinge och Töftö, medan Björkö, Simskäla och Ängösund är driftsprivatiserade. Landskapsregeringens frigående färjetrafik är under drifts- eller totalentreprenad. Landskapsregeringen äger i dagsläget fyra frigående färjor och åtta linfärjor.

 

Skärgårdstrafiken är en betydande utgiftspost i Ålands budget och den största utsläppskällan av växthusgaser som landskapsregeringen har direkt inflytande över. Färjorna är föråldrade och har kapacitetsutmaningar. Samtidigt är det centralt att skärgårdens befolkning och företag har rimliga transportförutsättningar för att kunna fortsätta leva och verka i vår skärgård.

 

Ålands landskapsregering har därför föreslagit ett åtgärdspaket som omfattar:

-       Stabilisering av driften och möjlighet till utveckling av tonnaget genom långa kontraktsperioder omfattande flera färjelinjer.

-       Omläggning av linjerna så att rutterna kortas med utveckling av hamninfrastrukturen för att möjliggöra användning av alternativa bränslen.

-       Omställning av tonnaget till fossilfri drift, genom egna investeringar, upphandlingskrav och genom inflytande i rederiet Axferries rörande de färjor rederiet tagit över.

 

Ålands landskapsregering har tillsammans med det statligt ägda färjerederiet Finferries bildat ett nytt rederi, Ålands skärgårdstrafik, som går under namnet Axferries. Ägarandelen är 50-50. Axferries vann den senaste upphandlingen på fyra av fem huvudlinjer – Föglölinjen, Hummelvik-Torsholmalinjen, Åva-Osnäslinjen och Södra linjen, och tar med detta över fem av åtta av landskapsregeringens frigående färjor; Alfågeln, Knipan, Skarven, Viggen och Ådan. Under 2026 kommer M/S Alfågeln övergå till Axferries i enlighet med upphandlingen, medan M/S Gudingen och M/S Skiftet avses avyttras. Axferries ansvar för utvecklingen av tonnaget och har satt målet att minska växthusgasutsläppen från sin verksamhet med 80 procent till 2035, då Åland har målet att vara klimatneutralt. Detta möjliggörs bland annat genom konvertering av färjorna till eldrift eller hybriddrift och förkortning av färjerutter.

 

Avtalen för Föglölinjen, Hummelvik-Torsholmalinjen, Åva-Osnäslinjen och Södra linjen går ut sista januari 2028. Landskapsregeringen föreslår att linjerna upphandlas på totalentreprenad för en 15-års period, i syfte att ge möjlighet till miljöanspassning och uppgradering av existerande tonnage. För detta beviljades fullmakt i budget 2026. I upphandlingen avser landskapsregeringen ställa krav på en minskning av växthusgasutsläppen från färjorna med 50 procent 2036 jämfört 2026.

 

Landskapsregeringen har tagit fram ett nytt trafikupplägg som är mer flexibelt och anpassningsbart till det fluktuerande kapacitetsbehovet än dagens upplägg. Det nya trafikupplägget består av kortare färjepass som möjliggör:

-       Skalbar trafik/turlista anpassad efter kapacitetsbehov.

-       Optimerad drift av färjorna samt färre sjömil vilket ger minskad bunkerförbrukning,

-       Turer dagtid på bekväma restider.

-       Begränsad storlek på besättningen till endast ett arbetslag per färja större delen av året.

-       Enklare elektrifiering av nuvarande tonnage jämfört mot om färjepassen var längre.

 

Det nya trafikupplägget består även av fler färjepass i huvudsak mellan endast två destinationer i stället för flera mellanhamnar, vilket gör lastning och lossning enklare och snabbare. På Norra linjen mellan Hummelvik och Snäckö samt norra Kumlinge och Torsholma kan även respektive färja ersätta den andra med kort inställelsetid vid trafikstörningar kopplat till tekniskt fel på färja. Det samma gäller på Södra linjen mellan Hastersboda, i Föglö, och Kökar samt Kökar och Galtby, i Finland.

 

För att anpassa hamnarna till trafikomställningen kommer Snäckö färjefäste förnyas och arbetet inleds med att förverkliga projekt Östra Föglö, vilket inkluderar ny hamn, väg och farled på Östra Föglö. Även LV 800, Kumlingevägen, behöver förnyas och ett nytt färjefäste anläggas i Svinö. Det föreslagna trafikupplägget med kortare färjepass kommer att sänka driftskostnaderna inom skärgårdstrafiken. Vid en elektrifiering av färjorna spår landskapsregeringen att driftkostnaderna kan sänkas ytterligare.

 

Figur 4.9.1. Förslag på nytt trafikupplägg för skärgårdstrafikens huvudlinjer

Källa: Ålands landskapsregering

 

Landskapets linfärjeflotta om åtta färjor är ålderstigen med en medelålder på 43 år, har kapacitetsutmaningar och behöver också förnyas. Gällande rambudget medger dock inte investeringar i nytt tonnage. För att bättre kunna möta dagens behov, stödja utvecklingen mot ett hållbart samhälle och minska driftskostnaderna arbetar landskapsregeringen med elektrifiering och förnyande av färjorna. Elektrifiering av Töftö-färjan, F123, påbörjas under 2026.

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2023). Mot ett fossilfritt tonnage - En sammanställning av Infrastrukturavdelningen

-       Ålands landskapsregering (2025). Förslag till Ålands budget för år 2026

 

Bilaga 4.10

 

Fysisk strukturutveckling på Åland

 

Denna bilaga bidrar med ett kort sammandrag av rapporten Den fysiska strukturen på Åland, samt en kort överblick över arbetet rapporten har utmynnat i.

 

Arbetet med fysisk strukturutveckling i nuvarande form inleddes som en del av det större utvecklingsarbete som även gav Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland 2016. Den fysiska strukturen på Åland utgör grunden för vårt utvecklingsarbete och ett klimateffektivt Åland. Hur och var vi planerar och bygger det åländska samhället påverkar förutsättningarna för en levande landsbygd och skärgård, en stark stadskärna, en hållbar åländsk tillväxt och ökad attraktionskraft. Bebyggelse och markanvändning påverkar de sju strategiska utvecklingsmålen, kan underlätta hållbara val och därmed ett hållbart samhälle.

 

I rapporten Den fysiska strukturen på Åland ges en översiktlig bild av nuläge och viktiga trender gällande markanvändningen på Åland i form av bostads- och fritidsbebyggelse, kulturhistoriska miljöer, arbetsplatser, serviceutbud och pendling, fysisk infrastruktur samt mark - och vattenresurser.

 

Det finns idag en trendmässig utveckling mot en växande åländsk befolkning, vilket innebär ett ökat tryck på marken. Det är i de centrumnära områdena som den mest omfattande exploateringen av mark för bebyggelse och annat sker. Fortsätter utvecklingen i samma spår kan flera centrumnära tillväxtområden förväntas och de centralt belägna stråken ytterligare förstärkas samtidigt som de perifera områdena inom fasta Ålands landsbygd och ute i skärgården blir allt glesare bebodda. Bebyggelsen är redan idag omfattande och det finns därför inga större, icke bebyggda sammanhängande grönområden på Åland. Den sannolikt fortsatta befolkningstillväxten medför ett växande behov av nya byggnader i form av bostäder, lokaler för arbetsliv, näringsliv och service – men även fritidshus och olika typer av fritids- och idrottsanläggningar. I rapporten identifieras tre huvudutmaningar:

 

Balansen mellan, och konkurrensen om, olika typer av markbehov

Hur säkra tillgången på mark för nytillkommande bebyggelse (boende, arbete och service) i attraktiva lägen utan att inkräkta på tillgänglig odlingsmark, öppna landskap, grön- och blåstrukturer inklusive stränder, biologisk mångfald, tillgängliga dricksvattenresurser samt viktiga kultur- och fornminnesmiljöer?

 

 

Den regionala balansen mellan boende och arbetsplatser

Dagens lokaliseringsmönster med ett geografiskt koncentrerat arbetsplatsutbud i kombination med en mer utspridd bostadsbebyggelse bidrar till en växande, och ur klimat- och miljösynpunkt, problematisk åländsk arbetspendling.

 

De långsiktiga utvecklingsmöjligheterna, och därmed också den sociala hållbarheten, för Ålands mer perifera och glest bebyggda delar

Utmaningen är här att säkra en framtida transport och annan fysisk infrastruktur som väsentligt ökar möjligheterna till inflyttning och företagsetableringar inom fasta Ålands mer perifera kommuner samt, framför allt, i skärgårdens kommuner.

 

Vilken riktning bör Ålands fysiska strukturutveckling ta?

Rapporten Fysisk strukturutveckling på Åland – 2019-2030 är ett strategiskt dokument som följde på rapporten Den fysiska strukturen på Åland. Fysisk strukturutveckling på Åland – 2019-2030 bidrar med riktlinjer för den framtida markanvändningen och regionala struktururen. Syftet med prioriteringar och riktlinjer är att bidra till förverkligandet av de utvecklingsmål för den framtida samhällsutvecklingen som finns i utvecklings- och hållbarhetsagendan. Rapporten presenterar olika scenarier för hur den fysiska strukturen kan komma att utvecklas på Åland i framtiden och tar även ställning för det alternativ som anses ge de största fördelarna för Åland som helhet; ”Decentraliserad centrumutveckling”.

 

I decentraliserad centrumutveckling bör den framtida expansionen i första hand ske genom en bebyggelseförtätning inom centralregionen, med större närliggande bebyggelsecentra, i kombination med en decentraliserad tillväxt i kommunikations-mässigt strategiska lägen längre ut på landsbygden och i skärgårdsregionen.

 

En bebyggelse och fysisk infrastruktur som utvecklas i enlighet med detta scenario skulle öka de ansvariga aktörernas möjligheter att hantera de betydande framtidsutmaningar som Åland i dag står inför. Den skulle även underlätta hållbara val och främja ett förverkligande av rapportens mål om ett hållbart mark- och resursutnyttjande, attraktiva livsmiljöer och en för glesbygdens långsiktiga överlevnad bättre fungerande regional struktur.

 

Pågående arbete inom fysisk strukturutveckling

Det är kommunerna som har ansvar för planläggningen på Åland. För att diskutera och kunna presentera aktuella frågor samt öka kunskapen bjuder landskapsregeringen in till Forum för fysisk strukturutveckling två gånger per år. Landskapsregeringen arbetar även med att utveckla plan- och bygglagstiftningen för att stödja utvecklingsarbetet. En förvaltningsintern arbetsgrupp leder arbetet inom landskapsregeringen och har bland annat godkänt en färdplan för det fortsatta arbetet som omfattar utvecklingsarbete inom:

-       Regional grönstruktur

-       Klimatanpassning

-       Attraktionskraft

-       Teknisk försörjning

-       Trafik och transport

-       Planeringsberedskap

-       Bebyggelsestruktur

-       Policyutveckling

 

Syftet är att få övergripande strategiskt underlag för framtida beslutsfattande. Nästa steg är att inleda projektet Ålands grönstruktur och ta fram en klimatanpassningsplan för Åland.

 

Det finns redan ett övergripande digitalt kartunderlag om bland annat bebyggelse, arbetet, service och handel, trafik, teknisk försörjning och grön- och blåstruktur som publicerades i samband med rapporten från 2017. Samtidigt presenterades de största utmaningarna för Ålands fysiska strukturutveckling. Ålands landskapsregering kommer att uppdatera och komplettera detta kartunderlag samt göra det mer synligt, så att kartorna kan vara till bra stöd för planerare och markägare samt öka kunskapen på Åland om hur vi använder vår mark. Kartunderlaget kan hittas via https://www.kartor.ax/.

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2017). Den fysiska strukturen på Åland – Naturgivna förutsättningar, bebyggelse, infrastruktur, teknisk försörjning och planeringsberedskap

-       Ålands landskapsregering (2019). Fysisk strukturutveckling på Åland – 2019-2030

 

Bilaga 4.11

 

Hållbart byggande

 

Denna bilaga är ett kort inledning till Ålands landskapsregerings strategi och arbete mot ett mer hållbart byggande.

 

Byggsektorn och byggnadsbeståndet använder cirka 50 procent av jordens naturresurser, cirka 40 procent av energin, ger upphov till cirka 30 procent av allt avfall och cirka 35 procent av växthusgasutsläppen globalt sett. Hos oss på Åland antas sektorn ha motsvarande påverkan. Det är därför centralt för omställningen mot ett hållbart samhälle att arbeta för ett mer hållbart byggande och byggnadsbestånd.

 

Ålands landskapsregerings strategi för hållbart byggande utgår ifrån visionen om ”Ett hållbart och attraktivt åländskt byggnadsbestånd med en hälsosam inomhusmiljö”. Visionen bryts ned i mål och insatser under fyra fokusområden, se tabell nedan.

 

Tabell 4.11.1. Fokusområden och effektmål i strategin för hållbart byggande, med avstamp från 2023

Fokusområde	Effektmål till 2030
Energi och klimat	60 % minskad klimatpåverkan och 60 % ökad andel klimatanpassad bebyggelse
Materialanvändning och livscykelanalys	30 % ökad andel hållbara byggnadsmaterial och implementering av livscykelanalyser
Återvinning och cirkulärt byggande	30 % ökad återvinning och cirkulärt byggande
Hälsosamma och attraktiva hus	Frisk inomhusmiljö utan mögel, fukt, radon och skadliga ämnen samt stärkt lokal arkitektur och attraktionskraft

 

Fokusområdet Energi och klimatanpassning handlar om åtgärder för att minska sektorns energianvändning och fasa ut beroendet av fossila bränslen. Nya regelverk, framför allt inom EU, ställer allt högre krav på byggnaders energieffektivitet. Även vikten av att anpassa byggandet till klimatförändringarna och höjda vattennivåer berörs. Inom fokusområdet Materialanvändning och livscykelanalys konstateras att en betydande del av byggnadernas påverkan i byggskedet handlar om mängderna material som används. Materialvalet har betydelse för byggnadens egenskaper och inomhusmiljön, men även för byggnadens avtryck där livscykelanalyser kan bidra till långsiktigt hållbara val. Detta lyfter vikten av att redan vid planering tänka cirkulärt så att avfallsmängderna minimeras och avfallet, i de fall det är möjligt, återbrukas och återvinns. Detta lyfts i fokusområdet Cirkulärt byggande och återvinning. Det fjärde fokusområdet, Hälsosamma och attraktiva hus, tar sikte på en långsiktigt god inomhusmiljö, men även universellt byggande som gör byggnaden tillgänglig och flexibel för att nyttjas till olika aktiviteter och användare under sin livstid.

 

I strategin identifieras ett stort behov av kunskapsuppbyggnad inom alla berörda sektorer och hos alla aktörer. I bilaga till strategin finns därför en åtgärdslista. Ålands landskapsregering och bidragande aktörer träffas regelbundet för att följa upp och utveckla åtgärdslistan. Som ett stöd i kunskapsuppbyggnaden bygger landskapsregeringen en digital kunskapsportal för kunskapsspridning inom området och utför informationskampanjer tillsammans med aktörer. Landskapsregeringen arbetar vidare med att utveckla lagstiftningen inom plan- och byggområdet och med implementeringen av EU-direktiv bland annat inom energieffektivitet. I detta upprätthåller landskapsregeringen databaser för bland annat klimat- och energideklarationer och ett energiexpertregister. Se mer om landskapsregeringens arbete med lagstiftningsutveckling i bilaga 3.2.

 

Referens

-       Ålands landskapsregering (2023). Strategi för hållbart byggande – Ett hållbart och attraktivt byggnadsbestånd med en hälsosam inomhusmiljö

 

Bilaga 4.12

 

Cirkulär ekonomi

 

Denna bilaga ger en inblick i vad Ålands landskapsregering arbetar med inom området cirkulär ekonomi.

 

Avfallet på Åland står för 4 procent av våra territoriella växthusgasutsläpp, eller 7,6 kiloton CO₂-ekvivalenter per år. Området cirkulär ekonomi omfattar användning av material och styrning av dessa så att de används på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. I den linjära ekonomin användes begreppet avfallshantering, men i den cirkulära ekonomin ska avfallsmängderna vara så små som möjligt. För att minska klimatutsläppen behöver framställning av nya råvaror minskas till förmån för att cirkulera redan befintliga resurser. I detta bör noteras att behandlingsmetoder för råvaror och avfall också kan ge klimatutsläpp.

 

Landskapsregeringens arbete med cirkulär ekonomi utgår från målsättningarna i Avfallsplan för landskapet Åland från 2010:

-       Den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar.

-       Kretsloppet avgiftas.

-       Avfallet utnyttjas som en resurs.

-       Avfallet tas omhand på ett säkert sätt.

 

Även under Strategiskt utvecklingsmål 7 finns målsättningar för den cirkulära ekonomin, se bilaga 4.5. Utöver dessa mål tillkommer uttalade mål i EU-rätten, som implementeras i landskapets lagstiftning. Den cirkulära ekonomin och avfallshanteringen styrs av EU-rätten, där EU har en ambitiös hållning i nya direktiv och förordningar. Ålands landskapsregering avser arbeta för att materialflödena övergår från linjära till cirkulära och att avfallsmängderna samtidigt minskar. För att uppnå detta utarbetas en cirkularitetsplan för Åland.

 

Ny lagstiftning

Nuvarande lagstiftning innehåller flera åtgärder och målsättningar för att minska växthusgasutsläppen. Dock krävs åtgärder för att verkligheten ska motsvara nuvarande lagstiftning. Inom producentansvaret finns mycket arbete att göra. Med ett fungerande producentansvar säkerställs att produkter framställs så att de är lättare att återvinna till nya produkter samtidigt som det finns fastslagna mål hur stor andel som ska återvinnas.

 

EU:s ändring av avfallsdirektivet kommer att genomföras i landskapets lagstiftning senast till sommaren 2027. Ändringarna gäller i huvudsak minskning av livsmedelsavfall och matsvinn samt införande av producentansvar på textil. Produktion av livsmedel och hantering av livsmedelsavfall är en betydande utsläppskälla, så ett effektivare nyttjande av livsmedlen och mindre avfallsmängder är positivt ur klimatsynpunkt. Textil- och klädindustrin står bakom cirka 8–10 procent av de globala växthusgasutsläppen. Införandet av ett producentansvar kommer vara positivt ur klimatsynpunkt när industrin själv får ansvar för avfallshantering och återvinning av råvaror.

 

Pågående projekt

För att stärka den cirkulära ekonomin deltar landskapsregeringen i flera projekt, bland annat:

 

Waste to Value

Waste to Value är ett EU-finansierat projekt med syfte att öka återanvändningen och återvinningen av byggmaterial. Inom projektet byggs bland annat en återbruksstation med försäljning vid Svinryggen i Jomala. Landskapsregeringens roll är att kartlägga lagliga hinder för återbruk.

 

Biokolsprojekt

Biokolsprojektet är ett ännu inte godkänt EU-projekt där tanken är att omvandla organiskt avfall till biokol som sedan band annat kan användas för att lagra kol i marken. En förbättrad hantering av det organiska avfallet minskar dessutom växthusgasutsläppen från hanteringen.

 

Baltic Reed

Baltic Reed är ett EU-finansierat projekt med syfte att skörda vass och skapa produkter av vassen. Produkter av förnyelsebar råvara såsom vass minskar produktionsutsläppen från produkter.

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2010). Avfallsplan 2010

-       Ålands landskapsregering (2025). Förslag till Ålands budget för år 2026

 

Bilaga 4.13

 

Stöd inom offentlig upphandling

 

Den upphandlande enheten har ansvar för kravställning vid upphandling. Trots goda ambitioner finns det ofta begränsningar, såsom ekonomi eller konkurrenssituation, vilket försvårar möjligheten att ställa omfattande klimatkrav. Vid Ålands landskapsregerings Finansavdelning finns ett upphandlingsstöd som bistår förvaltningen i upphandlingar och stödjer vid kravställningar även avseende klimat. Denna bilaga beskriver detta stödarbete. Ålands Guide till hållbara offentliga inköp ger ytterligare stöd och råd med koppling till utvecklingsmål 7, Hållbar konsumtion och produktion. Guiden har givits ut inom bärkraftarbetet i samarbete med Ålands upphandlingsinspektion.

 

Offentlig upphandling är ett bra styrmedel som det offentliga har för att bidra till klimatomställningen. I 5 § Lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016) anges att lagens ändamål är att sträva efter att upphandlande enheter ska ordna sin upphandling så att den kan genomföras på ett så ekonomiskt, högkvalitativt och systematiskt sätt som möjligt genom att utnyttja befintliga konkurrensförhållanden och med beaktande av miljöaspekter och sociala aspekter. I 2 § Landskapsregeringens beslut (2019:113) gällande vissa upphandlingar anges att det vid upphandling särskilt ska beaktas hållbarhet i upphandlingsförfaranden. I Landskapets handbok för offentliga upphandlingar finns även ett separat kapitel om hållbar offentlig upphandling samt en checklista för hållbara upphandlingar.

 

Genom de varor, tjänster och entreprenader som upphandlas kan landskapet och kommunerna minska växthusgasutsläpp, främja energieffektivitet och förnybar energi, stärka cirkulär ekonomi och främja ett hållbart näringsliv. Offentlig upphandling kan och behöver användas som ett praktiskt verktyg för klimatarbetet om målen ska nås.

 

Klimatrelaterade aspekter i offentlig upphandling

Inom offentlig upphandling innebär klimataspekten bland annat:

-       Minskade växthusgasutsläpp genom krav på energieffektiva produkter, fossilfria transporter, hållbara byggmaterial och klimatsmarta livsmedel.

-       Energieffektivisering och förnybar energi, exempelvis genom krav på energiprestanda i bygg- och fastighetsupphandlingar eller el från förnybara källor.

-       Cirkulär ekonomi och resurseffektivitet, där livscykelkostnader, återbruk, reparation, återvinning och minskad avfallsmängd beaktas.

-       Klimatanpassning, såsom krav på robust infrastruktur, dagvattenhantering och klimattåliga lösningar.

-       Sociala och beteenderelaterade aspekter, där upphandling kan bidra till klimatsmarta val.

Hur vi arbetar med klimatfrågan idag

Inom ramen för offentlig upphandling på Åland har klimatfrågor integrerats och hanterats på flera sätt:

-       Rådgivning till upphandlande enheter om hur miljö- och klimatkrav kan formuleras på ett rättssäkert och icke-diskriminerande sätt, i linje med upphandlings-lagstiftningen.

-       Stöd från specialister i hållbarhet som en del av upphandlingsprocessen.

-       Stöd i kravställning, exempelvis genom användning av funktionskrav, livscykelkostnadsberäkningar (LCC - Life Cycle Cost) och relevanta miljömärkningar.

-       Dialog med marknaden inför upphandlingar för att säkerställa att klimatkrav är proportionerliga och möjliga att uppfylla, samtidigt som de driver utvecklingen framåt.

 

Klimatkrav i offentlig upphandling på Åland har exempelvis tillämpats inom områden som livsmedelsupphandling (säsongsanpassning, minskat matsvinn), transporter (lägre utsläppsklasser, samordnad logistik) samt bygg och anläggning (energieffektivitet och materialval).

 

Information och vägledning

Det finns tillgång till en stor mängd information och vägledning om klimatrelaterade aspekter i offentlig upphandling genom:

-       Sammanställningar av god praxis och exempel från tidigare upphandlingar.

-       Hänvisningar till nationella och nordiska riktlinjer, kriteriebibliotek och verktyg för miljö- och klimatkrav.

-       Löpande dialog och kunskapsstöd till tjänsteinnehavare som arbetar med upphandling.

 

Referenser

-       Bärkraft.ax, Upphandlingsinspektionen, Keino (2021). Ålands guide till hållbara offentliga inköp – Bärkraft mål 7: Hållbar konsumtion och produktion

-       Finlands författningssamling (2016). Lagen om offentlig upphandling och koncession (FFS 1397/2016)

-       Landskapsregeringen (2019). Landskapsregeringens beslut gällande vissa upphandlingar (ÅFS 2019:113)

-       Landskapsregeringen (2019). Handbok i offentlig upphandling för landskapet Åland

-        

Bilaga 4.14

 

Fastighetsverkets klimatarbete

 

Landskapets fastighetsverk är ett affärsverk ägt av Ålands landskapsregering, som förvaltar och underhåller landskapets fastigheter. Denna bilaga sammanfattar fastighetsverkets pågående klimatarbete.

 

Landskapets fastighetsverkets strategi är att hållbarhet och ansvars­fullhet ska genomsyra all verksamhet, vilket manifesteras i det interna styrdokumentet Att jobba på Fastighetsverket. Verket har strategiska mål att bli en föregångare inom hållbar fastighetsförvaltning, bygga och renovera på ett hållbart, resurssnålt och cirkulärt sätt och att vara en lokal föregångare inom hållbart nyttjande av naturresurser.

 

De viktigaste klimat- och hållbarhetsmålen för Fastighetsverket till 2030 är:

-       Minska egna växthusgasutsläpp med minst 50 procent jämfört med 2021.

-       Minska fossila uppvärmningen med minst 80 procent jämfört 2021.

-       Minska fastighetsenergin med minst 20 procent jämfört 2021.

-       Halvera utsläppen från fordon och maskiner jämfört 2021.

-       Kraftigt minska avfallet och öka andelen inköpta hållbara material.

-       Alla nybyggda hus ska ha energiklass B och vid renoveringar ska energiklassen förbättras.

-       100 procent av ekonomiskogen ska vara FSC-certifierad och avverkning ska understiga tillväxten.

-       Åkrarna ska ha 100 procent gröntäcke på vintern och brukas så att jordhälsan förbättras.

-       Betesmarkernas areal ska bibehållas och biodiversiteten öka.

 

Fastighetsverket arbetar aktivt i projekt och vid renoveringar för att nå dessa mål och har exempelvis fasat ut alla oljepannor, bytt till eldrivna fordon och maskiner och installerat solfilm för fönster. Verket arbetar även med förbättrad styrning och reglering av fastigheters energiförbrukning, fönsterbyten och energieffektiviserande renoveringar och återbruk av material i byggprojekt. Klimat- och hållbarhetsmålen följs upp genom mätbara resultat och rapporteras i årsredovisningen. Fastighetsverket har sedan verket inledde sin verksamhet 2016 minskat sitt CO₂-fotavtryck med över 90 procent, främst genom att fasa ut olja.

 

Referens

-       Landskapets fastighetsverk (2025). Att jobba på Fastighetsverket

 

Bilaga 4.15

 

Långnäs hamns klimatarbete

 

Denna bilaga ger en överblick över Långnäs hamns klimatarbete och verksamhet för att stödja fossilfria transporter. Informationen i denna bilaga kommer från Långnäs hamn Ab.

 

Långnäs hamn Ab ägs av Ålands landskapsregering. Verksamheten består av hamnverksamhet, det vill säga mottagning av fartyg till Långnäs i Lumparland vid hamnens två kajer. Fyra rederier idkar idag regelbunden trafik till Långnäs hamn. Hamnen utgör en central del av Ålands transportinfrastruktur och har under många år arbetat målmedvetet för att minska klimatpåverkan – både i den egna verksamheten och i samarbetet med anlöpande fartyg.

 

Långnäs hamns vision är att hamnen ska ha klimatneutral drift med nettonollutsläpp 2030. Som ett led i detta är all den elenergi som används i hamnen sedan den 1 juni 2020 certifierat fossilfri, vilket säkerställer att även hamnens nuvarande lösningar bidrar till minskade klimatutsläpp. Hamnen arbetar även med förbättrad växthusgas-rapportering (GHG-rappportering), dels för presentation av scope 1- och 2-utsläpp, men även för förbättrad datainsamling rörande scope 3-utsläpp.

 

Landström

Vid inrikeskajen finns sedan 1999 en landströmsanslutning. M/S Fjärdvägen har använt denna anslutning regelbundet sedan dess. Landströmslösningen gör det möjligt för fartyg att stänga av hjälpmotorerna under hamnuppehåll och därigenom undvika utsläpp av växthusgaser.

 

Vid utrikeskajen används idag ingen landström, eftersom anlöpen normalt inte överstiger 15 minuter. På grund av den korta liggtiden är anslutning till elnätet inte tekniskt och tidsmässigt motiverat.

 

Det finns ingen högspänningslandström i Långnäs hamn och för närvarande finns inga planer på att bygga en sådan, då ingen efterfrågan eller behov identifierats hos fartygsoperatörerna.

 

Automatiserad förtöjning

Den automatiserade förtöjningen som togs i drift 2021 ger kortare anlöp vid utrikeskajen och minimerar motordriftstid och utsläpp. Den minskade hamntiden gör det möjligt för fartygen att köra långsammare till havs, vilket leder till lägre bränsleförbrukning och utsläpp.

 

Eldrift och batteriladdning

Långnäs Hamn följer den tekniska utvecklingen inom elbatteridrift och hybridlösningar för sjöfarten. Om nya fartygstyper med behov av laddningsinfrastruktur börjar trafikera Åland, finns beredskap att utreda investeringar i laddningslösningar i samarbete med rederier och energibolag.

 

Klimatinsatser inom den interna verksamheten

Redan med valet att köpa in fossilfri el har Långnäs hamn små utsläpp av växthusgaser från den egna verksamheten. Hamnen installerar nu även solpaneler, med förhoppningen att den producerade fossilfria energin överstiger den energi som förbrukas av hamnens arbetsmaskiner.

 

Hamnen har även arbetat med att minska energianvändningen, bland annat genom tilläggsisolering av fastigheter för minskade värmeförluster, installation av värmepumpar för energieffektiv uppvärmning, utbyte till LED-belysning både i fastigheter och på utomhusytor för lägre elförbrukning och ökad automation, och integrering av hamnens system där verksamheten reglerar bland annat värme, kylning och belysning. Som ett exempel finns integrering mellan den automatiserade förtöjningen och systemet för belysningen av kajområdet, så att belysningen är intensifierad endast då fartyg ligger förtöjda.

 

Sammanfattning

Genom fossilfri elförsörjning, landströmsanslutning för inrikestrafik och fortlöpande energieffektivisering bidrar hamnen aktivt till att nå Ålands klimatmål och de nationella målen om fossilfria transporter och klimatneutral sjöfart. Hamnen gör bedömningen att dess vision för 2030 att ha klimatneutral drift med nettonollutsläpp kan komma att nås under åren 2026-2027.

 

Bilaga 4.16

 

Elen på Åland

 

Denna bilaga beskriver elens ursprung på Åland. En central del i klimatarbetet är att fasa ut fossila bränslen. Ett sätt att göra det är att elektrifiera verksamheter som drivs av fossila bränslen, förutsatt att elen som används produceras på ett fossilfritt sätt. Elen på Åland beräknas av Finlands miljöcentral idag stå för 8 procent, och med justerade åländska beräkningar, för 5 procent av våra växthusgasutsläpp. Denna bilaga ger en överblick över elsituationen på Åland.

 

Ålands konsumtion och produktion av el kan ses i realtid på Kraftnät Ålands hemsida. Åland har en elförbrukning på cirka 300 GWh per år, och en toppförbrukning på cirka 76 MW. Den normala förbrukningen vintertid är 50-60 MW och sommartid 20-30 MW. Åland tillhör elprisområde SE3 i Sverige.

 

Den producerade vindelen på Åland uppgår till 62 MW eller 200 GWh per år, vilket motsvarar 65 procent av vår elkonsumtion, medan den producerade solelen uppgår till 15 MW eller 15 GWh per år, vilket motsvarar 4 procent av vår elkonsumtion. Vi har dessutom en produktion av cirka 2 MW bioel, motsvarande 1 procent av vår elkonsumtion. Bioenergin används i första hand som värme till fjärrvärmenätet. Eftersom tidpunkten för produktion av el från förnyelsebara källor och konsumtion av el inte alltid sammanfaller kan vi på årsbasis täcka cirka 52 procent av vår elkonsumtion med lokalproducerad fossilfri el, trots att vi producerar el motsvarande 70 procent av vår konsumtion. Elen köps dock utan ursprungsgarantier från Nordpol. Nordpols energimix fördelar på årsbasis enligt följande:

-       Vattenkraft: cirka 45–50 procent

-       Kärnkraft: cirka 20–25 procent

-       Vindkraft: cirka 20–25 procent

-       Solkraft: cirka 1–2 procent

-       Biomassa och övrigt förnybart: cirka 2–3 procent

-       Fossila bränslen: < 2 procent (främst reservkraft och viss värmekraft)

 

Åland har sju vindelsproducenter och tre försäljare av vindel; Kinect Energy, Vind AX och Allwinds. Ålands landskapsregering har understött vindkraftsutbygganden med produktionsstöd som minskar producentens marknadsrisk. Detta stöd omfattar fram till 2034 vindkraftparken i Långnabba, Eckerö, som togs i drift 2022 och har en kapacitet på 42 MW eller 130 GWh per år. Detta motsvarar cirka 40 procent av Ålands elkonsumtion. Med reinvesteringar i nya turbiner på platser där äldre vindkraftverk tas ur bruk kan en ökning av vindelsproduktionen om 15 MW, eller 40 GWh per år, förväntas enligt Kraftnät Åland.

Solel produceras i huvudsak i liten skala på hustak där överskottet levereras till elnätet. Ålands landskapsregering har givit stöd till mindre solcellsanläggningar, se bilaga 3.3, och avsatt 994 000 euro från EU:s fond för återhämtning och resiliens till tre större solcellsparker med en planerad total produktion om 8 MW. Ålands första solcellspark om 1 MW eller 1,1 GWh per år togs i bruk 2024. Alla tre större solkraftparker är i drift eller i testdrift sedan årsskiftet 2025-2026. Med detta har Ålands mål om 17 MW producerad solel till 2030 uppnås och överskridits med cirka 6 MW. Bedömningen från Kraftnät Åland är att den producerade solelen kommer att öka till ca 30-40 MW inom de närmste åren.     

 

Vid goda produktionsförhållanden exporterar Åland el till Sverige, ca 40 GWh per år. Det är även via Sverigekabeln Åland importerar det elbehov vi inte kan täcka med vår egen elproduktion, motsvarande 145 GWh per år. Vår reservkraft sättas in under mycket kalla vinderdagar och drivs med fossila bränslen. Det är möjligt för Åland att köpa helt fossilfri el med ursprungsgarantier, men detta skulle öka elpriset på Åland då helt fossilfri el är dyrare att köpa in. Den producerade elen i Sverige är i nästan fossilfri, med följande nationella energimix;

-       Vattenkraft: ca 40–45 procent

-       Kärnkraft: ca 30–35 procent

-       Vindkraft: ca 20–25 procent

-       Solkraft: ca 1 procent

-       Biobränslen och övrigt: ca 2-3 procent

-       Fossilt: <2 procent

 

Att upprätthålla stabilitet i nätet försvåras av flera elproducenter och en med vädret varierande elproduktion från vind och sol. Idag är vi vid goda väderförhållanden nära att producera mer el än vi kan använda och exportera. Det finns dock möjlighet att koppla upp BESS (Battery Energy Storage System - batterienergilagringssystem) mot elnätet och ett första batteri om 1 MW motsvarande 1,1 MWh per år är i bruk sen 2024. Ytterligare en anläggning om 5 MW är i testdrift. Ett ökande behov av stöd- och balanserings-tjänster förväntas både för att stabilisera elnätet, men även för att kunna använda en större andel av den el som produceras lokalt.

 

Referenser

-       Energimyndigheten (2025). Energiläget i Sverige – årsrapport.

-       Nord Pool (2025). Annual Review och produktionsdata

-       Kraftnät Åland (2025). Information från Kraftnät Ålands hemsida https://www.kraftnat.ax

-       Ålands landskapsregering (2024). Statusrapport 6, 3.12.2024, Utvecklings- och hållbarhetsagenda för Åland

-       Ålands landskapsregering (2025). PM om Sverigekabeln av Infrastrukturavdelningen, protokoll nr 33, av den 3 juni 2025

Bilaga 4.17

 

Havsbaserad vindkraft

 

Projekt Sunnanvind är Ålands landskapsregerings satsning för att möjliggöra etablering av storskalig havsbaserad vindkraft i Ålands norra havsområden. Syftet är att skapa största möjliga samhällsnytta för Åland genom att konkurrensutsätta nyttjanderätten till havsområdena på marknadsmässiga villkor. Denna bilaga ger en översikt över arbetet.

 

Projektet startade 2021 och finansieras både med EU-medel (2,1 miljoner euro från EU:s fond för återhämtning och resiliens och 0,7 miljoner euro från REPowerEU-medel) och landskapsregeringens egna budgetmedel (4,85 miljoner euro för perioden 2024–2027). Användningen av EU-medel ska slutrapporteras till EU-kommissionen senast 30 juni 2026. Eftersom arrendetiden förväntas vara minst 40 år, krävs lagtingets samtycke till utarrenderingen av nyttjanderätten. Två meddelanden har lämnats till lagtinget rörande landskapsregeringens planer, 2021 och 2025, se referenser nedan.

Projektet har genomfört omfattande förberedelser, inklusive upphandling av juridisk rådgivning (Bird&Bird), planläggning och miljöbedömning (WSP Sverige AB) och teknik (Sweco Finland Oy), samt tagit fram flera underlagsrapporter inom teknik, ekonomi och marknad. En offentlig samrådsprocess är avslutad, där generalplansutkast och miljörapport presenterats för berörda kommuner och allmänheten. Generalplanen och miljörapporten omfattar de sex kommuner som berörs av det planerade havsområdet och är tänkt att förenkla och påskynda tillståndsprocessen för vindkraftsetablering. Planläggning är en kommunal behörighet och kommunerna ansvarar nu för att behandla planerna.

 

Ålands landskapsregering har upphandlat affärsrådgivningskonsult (Baringa Partners LLP) för att förbereda auktionsprocessen. Projekt Sunnanvind har under 2025, tillsammans med de upphandlade konsulterna, påbörja förberedelserna för auktionsprocessen. En marknadsdialog förväntas genomföras 2026. Innan utarrendering av havsområde kommer lagtingets samtycke att begäras.

 

Projektet arbetar även med att lösa juridiska och tekniska frågor kring elanslutning till det finska stamnätet, där dialog förs med Fingrid och arbets- och näringsministeriet om lagändringar och anslutningsmöjligheter. En ny interkonnektor (Fenno-Skan 3) mellan Finland och Sverige planeras, vilket kan ge ytterligare möjligheter för avsättning av åländsk vindkraftsel.

 

Vätgasproduktion i samband havsbaserad vindkraft är en viktig faktor som ska beaktas i utredningar i samband med projekt Sunnanvinds användning av de beviljade RePowerEU-medlen från EU. Landskapsregeringen har ingått samarbete med Gasgrid, som ansvarar för gasöverföringsinfrastruktur i Finland och leder utvecklingen av vätgasinfrastrukturen i Finland. Som en del i arbetet med vätgasfrågan avser landskapsregeringen därför ta fram en vätgasstrategi.

 

Etablering av vindkraftsproduktion i Ålands norra havsområden förväntas, utöver de direkta offentliga intäkterna, innebära stora positiva kringeffekter för det åländska samhället – för ekonomin, sysselsättningen, utbildningen och samhällsutvecklingen. Landskapsregeringen ser havsbaserad vindkraft som en strategisk framtidssektor för Åland, med potential att möta klimatmål, skapa nya intäkter och stärka regionens energiförsörjning. Prognosen är att havsbaserad vindkraft är en växande sektor och att Åland, genom projekt Sunnanvind, kan ta en betydande roll i Norden och Europa.

 

Figur 4.17.1. Planerat område för havsbaserad vindkraft i projekt Sunnanvind.

Källa: Projekt Sunnanvind, Ålands landskapsregering

 

Referenser

-       Ålands landskapsregering (2021). Meddelande nr M 3/2020–2021: Vision för storskalig vindkraft i Ålands havsområden. Daterat 22 april 2021

-       Ålands landskapsregering (2025). Meddelande nr M 5/2024–2025: Statusrapport Projekt Sunnanvind. Daterat 5 juni 2025

-       Ålands landskapsregering (2025). Förslag till Ålands budget för år 2026

 

Bilaga 4.18

 

Kraftnät Ålands utvecklingsarbete

 

Denna bilaga ger en sammanfattning av Kraftnät Ålands ansvar för stamnätet på Åland för att i första hand upprätthålla en långsiktigt stabil elförsörjning på Åland till ett rimligt pris, men även stödja elektrifieringen i samhället.

 

Kraftnät Åland ägs av Ålands landskapsregering och är Ålands TSO (Transmission System Operator - systemansvarig för överföringsnätet). Kraftnät Åland ansvarar för överföringsledningarna till Finland och Sverige och för stamnätet på Åland. Stamnätet består av 110 kV:s ledningar och 45 kV:s ledningar. Stamnätet omfattar totalt cirka 300 kilometer ledning med stationer, utlandsförbindelse och IT-system. Det finns även två DSO (Distribution System Operator - distributionsnätsoperatör) på Åland som ansvar för 10 kV-distributionselnätverket; Mariehamns Energi, som ägs av Mariehamns stad, och Ålands Elandelslag, som ägs av sina kunder.

 

Ålands elanslutningar till Sverige och Finland

Ålands stamnät är kopplat till det svenska nätet med Sverigekabeln samt med en HVDC-kabel och en 45 kV-kabel till Finlands elnät, se figur 4.18.1.

 

Vår import och export av el går i huvudsak genom Sverigekabeln, som är byggd 2000 och dimensionerad för 80 MW. Uppskattad livslängd vid byggandet var 35 år. Kraftnät Åland och Ålands landskapsregering har inlett dialogen med Sverige om en förnyad ledning. Möjligheten att få EU-finansiering för projektet kommer ses över. Tidigare kapacitetsbegränsningar i 110 kV:s nätet på Åland har Kraftnät Åland byggt bort.

 

Regionnätet i Sverige har överföringsbegränsningar som gör att det inte går att öka nuvarande uttagsabonnemang om 61 MW särskilt mycket. Inmatningsabonnemanget ligger idag på 40 MW, men Kraftnät Åland har anhållit om att öka det till 45 MW för att möta behovet av elexport till följd av den fossilfria elproduktionen på Åland. En anslutning direkt till Svenska kraftnäts 220 kV:s stamnät i Roslagen skulle möjliggöra både till högre effektuttag och inmatning av mer elproduktion från Åland. Diskussioner om en sådan anslutning har inletts med Svenska kraftnät, som äger stamnätet, och Vattenfall, som äger regionnätet. Från 220 kV:s ledningen i Skattbol är avståndet cirka 13 kilometer till Kraftnät Ålands station i Senneby. Om Kraftnät Åland kan ansluta till 220 kV:s stamnätet i Sverige kan en ny sjökabel byggas med 220 kV:s teknik. Det motsvarar de planerade stamnätsanslutningar till Gotland.

 

HVDC-förbindelsen ÅL-Link mellan Ytterby i Jomala och Nådendal i Finland är byggd 2015 och har 100 MW:s kapacitet. Kraftnät Ålands nätstation i Nådendal ansluter direkt till Fingrids stamnät på 110 kV. Förbindelsen bör ha en livslängd på minst 30 år och ska kunna drivas efter 2040 utan större ombyggnader. Med anslutning direkt till Svenska kraftnäts stamnät i Sverige och en ny sjökabel för högre effekt, skulle hela kapaciteten på ÅL-Link kunna användas för elöverföring mellan Sverige och Finland.

 

Figur 4.18.1. Ålands stamnät, där är gul linje är Sverigekabeln, röd linje är HVDC-kabeln och blå linje är 45 kV:s kabeln

Källa: Ålands kraftnät

 

45 kV:s stamnätet

Investeringar görs kontinuerligt i 45 kV:s stamnätet för att byta ut föråldrande delar och öka kapaciteten enligt Ålands Kraftnäts långsiktiga utvecklingsplaner. Exempelvis förbättrades effekt och redundans till södra Mariehamn under 2025, vilket ger bättre möjlighet att förse Västra hamnen med effekt för elanslutningar till fartyg. I 45 kV:s stamnätet genom skärgården från Lumparland till Gustavs i Finland kommer förbindelsen mellan Svinö och Sottunga att förnyas först.

 

Ytterligare utbyggnad av 45 kV:s nätet kan behövas om det uppstår stora effektbehov från elproduktion eller -förbrukning inom industri, laddningsinfrastruktur till hamnar eller liknande. Laddning av eldrivna fartyg i skärgårdstrafiken bör planeras med framförhållning. Laddning med hög effekt i exempelvis Degerby eller Hastersboda i Föglö kan inte hanteras inom nuvarande 10 kV:s nät. Nya 45 kV:s stationer närmare hamnarna behövs, om inte batterier i hamnarna som laddas med lägre effekt under längre tid används.

 

Reservkraft

Kraftnät Åland har två reservkraftanläggningar i Jomala. Båda är gasturbiner som drivs med lätt brännolja. Anläggningarna är byggda för reservkraft och tillfällig spetsproduktion. GT100 är en 25 MW:s gasturbin byggd 2005, som används sporadiskt för att kapa effekttoppar och körs regelbundet i testdrift. GT00 är en 10 MW:s gasturbin byggd 1972 med ett uppgraderat styrsystem från 2004. Anläggningen är enklare uppbyggd än GT100 och bedöms kunna användas flera år utan större renoveringsbehov. Förutom gasturbiner finns ett betydande antal fossildrivna reservgeneratorer ute i elnätet på sjukhus, företag och andra inrättningar där man vill säkra elförsörjningen vid störningar.

 

Elmarknaden

Kraftnät Åland anpassar balanshanteringen till förändringar i övriga Norden. Från 1 oktober 2025 övergick elmarknaden till 15 minuters handelsperiod för spotpris på elenergi. Uppgifter om elproduktion och elförbrukning samlas i Kraftnät Ålands balans- och mätsystem Generis. Generis har funktioner för energisamfund och nettodebitering av mikroproducenter, vilket ger den enskilde bättre möjligheter till egen elförsörjning. Åland står i nuläget utanför Svenska Kraftnäts marknad för stödtjänster och frekvensreglering. Ett pilotprojekt med lokal marknad för stödtjänsterna FDR (Frequency Containment Reserve - frekvenshållningsreserv) har dock inletts under 2024, vilket öppnat upp för investeringar i till exempel BESS (Battery Energy Storage System - batterienergilagringssystem).

 

Säkerhet

Kraftnät Ålands kontor och kritiska verksamhetspunkter är utrustade eller ska utrustas med nödvändiga säkerhetsfunktioner och övervakning. Kraftnät Åland tillämpar NIS2-direktivet rörande IT-säkerhet (Network and Information Systems Directive 2 - andra direktivet för nätverk och informationssystem). Efter Rysslands invasion av Ukraina har betydelsen av säker tillgång till elektricitet uppmärksammats mer än tidigare. Åland har god driftsäkerhet för elförsörjningen under normala förhållanden med kabelförbindelser österut och västerut som är oberoende av varandra. Ålands landskapsregering har lämnat in en stödansökan till Försörjningsberedskapscentralen för ett projekt om at höja resiliensen vid ö-drift. En målsättning för vilken förmåga till ö-drift som ska finnas på Åland kommer att tas fram.

 

Konsekvenser av elektrifieringen av samhället

Det åländska stamnätet är dimensionerat för 100 MW:s elöverföring och upp till den nivån kan lokal elproduktion hanteras inom det befintliga stamnätet, dock så att det under perioder med hög elproduktion samtidigt som det är låg förbrukning i elnätet kan uppstå perioder med effektöverskott. För att hantera en sådan situation kan man antingen begränsa elproduktion tillfälligt med avkortning eller parallellt exportera el till både Sverige och Finland.

 

Om elförbrukningen fortsätter att öka i samma takt som senaste 20-årsperiod, med ca 1,5 procent per år, finns ett litet behov av effektökning i stamnätet. Ökad elanvändning för exempelvis elbilar och uppvärmning av bostadshus ger måttlig ökning av elförbrukning och kan ofta hanteras i befintligt stamnät eller med löpande utbyggnad. Däremot kan nya storförbrukare inom industrin eller inom trafiken, såsom eldrivna färjor eller flyg, ge helt nya behov och kräva utbyggnader av stamnätet. Sådana utbyggnader tar tid och medför stora investeringar, vilket kräver god planering och framförhållning om kostnaderna ska hållas rimliga.

 

Ny teknik med batterier kan bidra till förmågan till ö-drift och frekvensreglering så att andra effektkällor som gasturbiner, dieselgeneratorer, sol- och vindkraftverk kan köras med högre effekt och ändå hålla frekvensen i nätet inom godkänd nivå. Det finns intresse från marknadsaktörer att investera i batterier för stödtjänster och balansmarknaden. Kraftnät Åland rekommenderar att sådana anläggningar byggs också med teknik för att stöda nätet med funktioner för ö-drift och dödnätsstart.

 

Energikommissionens prioriteringar

Ålands landskapsregerings expertorgan för energifrågor, Energikommissionen, arbetar nära Kraftnät Åland med utvecklingen av stamnätet och våra anslutningar till Sverige och Finland. De har prioriterat följande utvecklingsfrågor som kommissionen arbetar vidare med:

 

Externa frågor

-       Uppgradering av Sverigekabeln och anslutning till Svenska Kraftnät.

Beredningsskede: Promemorian är klar.

-       Användning av Finlandskabeln och transitering.

Beredningsskede: Uppgörande av promemoria under 2026.

 

Interna frågor

-       Beredskap: Ö-drift vid avbrott av elförsörjningen till Finland och Sverige vid beredskapsläge.

Beredningsskede: Ansökan inlämnad till Försörjningsbredskapscentralen.

-       Laddning av färjor, både skärgårdsfärjor och passagerarfärjor, i hamnar och förberedande av elnätsinfrastruktur.

Beredningsskede: Uppgörande av promemoria för landskapsregeringens politiska behov av utveckling och uppgradering av elnätet.

 

Referenser

-       Kraftnät Åland (2025). Information från Kraftnät Ålands hemsida https://www.kraftnat.ax

-       Ålands landskapsregering (2023). Vägen mot en fossilfri skärgårdstrafik, Meddelande till Ålands lagting nr 4/2022-2023

-       Ålands landskapsregering (2025). PM om Sverigekabeln av Infrastrukturavdelningen

 

Bilaga 5.1

 

Ålands konsumtionsbaserade utsläpp

 

Denna bilaga ger en inblick i beräkningen av Ålands konsumtionsbaserade utsläpp och orsaken till dem.

 

Inom det strategiska utvecklingsmålet 7 - Hållbar konsumtion och produktion, i Ålands utvecklings- och hållbarhetsagenda återfinns delmål 7.9, som syftar till att minska de konsumtionsbaserade luftutsläppen av koldioxidekvivalenter till högst 4 ton per person och år senast 2030 och vidare till 2 ton per person senast 2040. Delmålet mäts genom en huvudindikator som Finlands miljöcentral tillhandahåller.

 

Utifrån huvudindikatorn står det klart att Åland har en betydande utmaning när det gäller att minska sina konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp. Enligt Finlands miljöcentrals beräkningar uppgick de konsumtionsbaserade utsläppen till 9,7 ton CO₂-ekvivalenter per person 2015 och 9,2 ton CO₂-ekvivalenter per person 2019. Om kommunernas anskaffningar och investeringar tas med i beräkningarna uppgår siffrorna till 11,4 ton respektive 10,1 ton per person och år. Detta är långt över målet om 4 ton till 2030 och ännu längre från det som enligt Sitra egentligen krävs om Parisavtalets målsättningar ska uppfyllas - 2,5 ton CO₂-ekvivalenter per person och år till 2030. Åland ligger också i topp i jämförelse med resten av landet, där en person i genomsnitt släpper ut 9,7 ton CO₂-ekvivalenter inräknat kommuners anskaffningar och investeringar.

 

Till skillnad från de territoriella utsläppen som mäts i mål 6, omfattar delmål 7.9 även de utsläpp som uppstår vid produktion av importerade varor och tjänster, såsom kläder, elektronik, möbler och resor, oavsett var i världen dessa sker. Detta innebär att Ålands konsumtionsmönster har en global klimatpåverkan, och att åtgärder för att minska dessa utsläpp kräver ett helhetsgrepp om konsumtionen, se närmare bilaga 2.1. Detta är alltså Ålands klimatavtryck globalt. Klimatavtrycket visar hur Ålands privata och offentliga konsumtion och investeringar bidrar till de globala utsläppen av växthusgaser, oavsett om utsläppen äger rum inom Ålands gränser eller utanför via importen av varor. Således inkluderas inte utsläpp från produktion för åländsk export.

 

Flera faktorer bidrar till Ålands höga utsläppsnivåer. En viktig aspekt är den höga levnadsstandarden och konsumtionsnivån, vilket enligt forskningen ofta korrelerar med ett större klimatavtryck. Det är typiskt för materiellt rika länder att konsumtionsbaserade utsläpp är högre än territoriella utsläpp. Man talar här om ”spillover-effects”. Ett lands verksamhet kan ha positiva eller negativa effekter på andra länders förmåga att uppnå de globala målen för hållbar utveckling. Indexet för spillover-effekter bedömer spridningseffekter längs tre dimensioner; miljömässiga och sociala effekter som ingår i handel, ekonomi och finans samt säkerhet. En högre poäng innebär att ett land orsakar fler positiva och färre negativa spridningseffekter. Finland hamnar enligt detta index på 144:e plats av FN:s 193 länder med ett spillover-värde på 68,06. Detta trots att, eller kanske för att, Finland rankar nummer 1 när det handlar om att uppnå de globala målen i FN:s Agenda 2030 överlag. Det är rimligt att anta att Åland skulle hamna på en liknande plats vad gäller spillover-effekter, då Ålands konsumtionsbaserade utsläpp är högre än landet i genomsnitt.

 

På nordisk nivå har både de territoriella och de konsumtionsbaserade utsläppen minskat, men inte tillräckligt snabbt jämfört med internationella överenskommelser. Lyckas man minska de konsumtionsbaserade utsläppen följer även samtidigt en minskning av andra föroreningar, såsom kväveoxider (NO_x) och svaveldioxider (SO_x), vilket förbättrar både folkhälsan och miljökvaliteten.

 

Figur 5.1.1. Ålands konsumtionsbaserade utsläpp 2015 och 2019. Hushållens konsumtion är totalt 9,7 ton CO₂-ekvivalenter per person och år respektive 9,2 ton CO₂-ekvivalenter per person och år.

Källa: Finlands miljöcentral

 

Kommunernas konsumtionsbaserade utsläpp omfattar utsläpp i Finland och utomlands från produktionen av hushållens konsumtionsvaror samt offentlig upphandling och investeringar. Siffrorna inkluderar direkta och indirekta utsläpp av växthusgaser som genereras både inom Åland och vid produktion av importerade varor utanför Åland på andra håll i Finland och utomlands. För Åland har Finlands miljöcentral inte alltid tillgång till lika mycket rådata som för andra regioner, varför man i flera fall använder genomsnittliga finländska utsläppskoefficienter, något som kan leda till osäkerheter i resultaten.

 

Finlands miljöcentral publicerar årligen beräkningar av de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen. Den senaste publikationen täcker perioden 2000-2021. Trenden sedan 2000 går nedåt, trots ökande utgifter för konsumtion. Det här beror främst på utsläppsminskningar i energiproduktionen i Finland och globalt. Medelvärdet per person i Finland har räknats till 7,7 ton per person, jämfört med 14 ton per person år 2000.

 

När Finlands miljöcentral räknar ut de konsumtionsbaserade utsläppen för Finland används EEIO - en matematisk modell som visar hur pengar och utsläpp rör sig mellan olika delar av samhället i Finland. EEIO står för Environmentally Extended Input-Output, vilket betyder att modellen kombinerar ekonomiska data, som vad olika branscher köper och säljer, med miljödata, till exempel växthusgasutsläpp och energianvändning. Modellen visar hur mycket varje bransch köper från andra, som till exempel hur mycket stål- eller bilindustrin använder, och kopplar sedan detta till hur mycket utsläpp varje aktivitet orsakar. Det här är det vanligaste sättet att räkna ut konsumtionsbaserade utsläpp. Det finns inte ännu internationella riktlinjer och rapporteringskrav för dessa utsläpp, varför bedömningarna utgår från uppskattningar och schabloner.

 

Den här typen av modell används bland annat för att räkna ut klimatpåverkan från konsumtion, till exempel hur mycket utsläpp som orsakas av att köpa mat, kläder eller resa. Den hjälper också till att förstå sambandet mellan ekonomi och miljö, och används som grund för att skapa regionala modeller, till exempel för Åland.

 

Statistiken publiceras med flera års fördröjning, då modellen är komplicerad och byggs upp i flera steg - nationell, regional och kommunnivå. Varje steg tar tid att uppdatera. Dessutom är den nationella modellen alltid 2–3 år försenad eftersom Statistikcentralen, StatFin, behöver tid för att samla in och bearbeta grunddata om utsläpp och ekonomi. Finlands miljöcentral har ansökt om pengar för att kunna uppdatera de regionala modellerna och planerar nu uppdatera den nationella modellen till att omfatta 2022. Utveckling av mätmetoder på området pågår, varför landskapsregeringen avser komplettera mätdata för konsumtionsbaserade utsläpp så snart det är möjligt.

 

Tabell 5.1.1. Hushållens konsumtionsbaserade utsläpp enligt produktgrupp

Källa: Finlands miljöcentral

Produktgrupp	2015 kgCO2-ekv/person	2019 kgCO2-ekv/person
Bränsle och smörjmedel	1738	1499
Boende	1717	1830
Måltidstjänster	589	719
Kultur- och fritidsvanor	519	487
Mejeriprodukter och ägg	499	415
Kläder och tygvaror	397	374
Kött	394	281
Reseutgifter utomlands	346	378
Bank- och försäkringstjänster	281	246
El	262	231
Grönsaker	239	168
Rengöring och skönhetsvård	205	144
Övriga varor och tjänster	202	134
Alkoholdrycker och tobak	190	151
Möbler, konstföremål och hemtextilier	184	167
Bröd och spannmålsprodukter	176	111
Övriga växtbaserade produkter	176	156
Övriga hushållsmöbler, maskiner och tillbehör	171	148
Frukt och bär	170	135
Båtresor	162	104
Flygresor	160	154
Hälso- och sjukvårdsprodukter	137	137
Alkoholfria drycker	115	85
Inköp av motorfordon	114	105
Underhåll, reparation, tjänster på fordon	99	100
Fisk	79	69
Telekommunikation	78	72
Kultur- och fritidstjänster	73	64
Socialtjänster	70	81
Skor	64	57
Hushållsapparater	62	60
Paketresor	57	78
Hälso- och sjukvårdstjänster	51	67
Reservdelar och tillbehör till fordon	45	35
Inkvarteringstjänster	33	80
Utbildningstjänster	15	11
Inköp av andra fordon	13	13
Taxiresor	12	14
Tågresor	8	5
Övriga transporttjänster	5	8
Bussresor	2	3

 

Referenser

-       Engström, E., Larsson, M., Bradley, K., et al. (2024). Policy Options for Reducing Consumption-Based Emissions: A Nordic Survey. Nordic Working Groups for Environment and Economics (NME) and for Climate and Air (NKL). Nordic Council of Ministers. TemaNord 2024:545. Finns på http://dx.doi.org/10.6027/temanord2024-545

-       Finlands miljöcentral, F. m. (u.d.). Kuntien ja alueiden kulutusperäiset kasvihuonekaasupäästöt- Ahvenanmaa. Datat finns på https://kulutus.hiilineutraalisuomi.fi

-       Finlands miljöcentral (2024). Suomalaisten kulutuksen hiilijalanjälki miltei puolittunut 2000-luvulla 14 hiilidioksiditonnista 7,7 tonniin. Pubilderad 4.11.2024. Finns på https://www.sttinfo.fi/tiedote/70136371/suomalaisten-kulutuksen-hiilijalanjalki-miltei-puolittunut-2000-luvulla-14-hiilidioksiditonnista-77-tonniin?publisherId=69819243

-       Sustainable Development Solutions Network (SDSN) (2025). Sustanable Development report - Spillover Rankings: The spillover performance of all 193 UN Member States

 

Bilaga 6.1

 

Kolsänkor på Åland

 

Denna bilaga ger ett kort sammandrag av rapporten Kolsänkor på Åland, som publicerades av Högskolan på Åland hösten 2025.

 

I rapporten sammanställs kunskapsläget om de åländska kolsänkorna, deras potential att binda kol utreds i relation till Ålands utsläpp och konkreta åtgärder föreslås för att bevara och förstärka kolsänkorna. Rapporten visar att kolsänkorna på Åland är stabila eller svagt minskande just nu, men att de har potential att öka på sikt.

 

Kolsänkor är områden som binder mer koldioxid än vad de släpper ut, och fungerar därmed som en motkraft till klimatförändringarna. Åland har stor potential att bevara och stärka sina naturliga kolsänkor i skog, jordbruksmark och vattenmiljöer. Detta är avgörande för att nå Ålands och Finlands mål om klimatneutralitet 2035 och EU:s mål om nettonollutsläpp till 2050.

 

Rapporten visar att skogen, trädbevuxna betesmarker, sjöar och kustvatten binder betydande mängder kol, men är hotade av olika mänskliga aktiviteter och klimatförändringar. Genom riktade åtgärder, som förlängd omloppstid i skogsbruket, åkrar som är gröna året om och skydd av känsliga kustvattenområden med mera, kan kolinlagringen öka. Rådgivning, pilotprojekt och incitament behövs för att omsätta potentialen till praktisk klimatnytta.

 

Pågående åtgärder

Ålands landskapsregering arbetar med att stärka kolsänkorna inom jordbruk, skogsbruk och miljö. Inom jordbruket ges bland annat ekonomiska stöd via CAP:s strategiplan för åtgärder som ökar kolinlagringen i jordbruksmark, exempelvis ekologisk produktion, odling av fånggrödor, naturbeten och gröngödslingsvallar. CAP står för Common Agricultural Policy, den gemensamma jordbrukspolitiken, och är EU:s gemensamma jordbrukspolitik, se närmare bilaga 4.8. Rådgivning ges även om reducerad jordbearbetning och ökad användning av organiskt material och täckgrödor. Inom skogsbruket finns bidrag för återbeskogning och plantering av blandskog, förlängda omloppstider för att öka kolbindning samt stöd till bevarande av skogsområden med högt kolförråd. Landskapsregeringen ger även riktlinjer för skogsbruk som minskar utsläpp och ökar kolinlagring och finansierar pilotprojekt som främjar kolbindande metoder i jordbruket.

 

Varför är arbete med kolsänkor viktigt på Åland?

För att nå klimatmålen krävs inte bara minskade utsläpp, utan också att landskapets naturliga kolsänkor stärks. Ålands ekosystem uppskattas i nuläget lagra mellan 31 och 61 miljoner ton koldioxid (CO₂), vilket motsvarar över 1 000 till 2 000 ton koldioxid per invånare. Det är mer än 200 gånger mer än de årliga utsläppen, som ligger på cirka 160 kiloton CO₂, motsvarande cirka 5,5 ton koldioxid per person. Det visar att Ålands kollager är en kraftfull klimatresurs, inte bara för att nå klimatmålen, utan också för att skapa en långsiktig kolbalans.

 

De kvantifierade åtgärderna i projektet visar att Åland har potential att binda in ytterligare cirka 77,7 kiloton koldioxid per år genom förbättrad skogsskötsel, förlängd omloppstid, beskogning, långliggande vall, fånggrödor, gröngödsling och kontinuerlig beståndsvård på torvmark. Det motsvarar cirka 50 procent av Ålands årliga utsläpp. Den årliga kolinlagringen varierar beroende på markanvändning och skötsel, men kan öka betydligt genom riktade åtgärder.

 

Samtidigt är kolsänkor en viktig del av Ålands klimatanpassning och till viss del även i arbetet med biodiversitet. Ett landskap med friska jordar, god vattenhållande förmåga och robust vegetation, har bättre motståndskraft mot extremväder, erosion och torka. Åtgärder som främjar kolinlagring bidrar till ökad resiliens, vilket gör Åland bättre rustat för framtidens klimat.

 

Åland har goda förutsättningar att bli ett modellområde för kolbindning, men det kräver samordning och strategiska beslut. Rapporten sammanfattar centrala insikter och rekommendationer för att stärka Ålands roll i klimatarbetet.

 

De viktigaste slutsatserna i rapporten är:

-       Efter stormen Alfrida har den åländska skogen blivit en utsläppskälla av kol men har trots det stor potential att igen bidra till stor kolinbindning. Genom förbättrad skötsel, förlängd omloppstid och skydd av äldre skog, kan kolinlagringen öka även utöver den tidigare inbindningsnivån, vilket också krävs för att klimatmålen ska nås.

-       Trädbevuxna naturbetesmarker och annan odling med träd (äpple, annan frukt, bär samt agroforestry) binder mer kol än öppen mark och bidrar till biologisk mångfald. Denna typ av jordbruk behöver gynnas.

-       Jordbrukets miljöersättningssystem gynnar redan flera kolbindande åtgärder. För att öka effekten ytterligare behövs utökad rådgivning, pilotförsök och konkreta analyser av hur exempelvis användningen av fånggrödor och gröngödsling kan främjas, samt hur naturbetesmarker kan bevaras långsiktigt.

-       Vattenmiljöer som kolsänkor är underskattade. Vass, kustvikar och sjöar lagrar stora mängder kol, men saknas i klimatbokföringen och klimatstrategierna.

-       Biokol från restprodukter kan ge permanent kolinlagring och samtidigt minska näringsläckage. Åland har goda förutsättningar för pilotprojekt.

Referens

-       Danielsson Tina (2025). Kolsänkor på Åland, Slutrapport för projektet, Högskolan på Åland

 

Bilaga 7.1

 

Klimatrisker enligt Europeiska miljöbyrån

 

Denna bilaga sammanfattar de viktigaste klimatriskerna som identifierats av Europeiska miljöbyrån (European Environment Agency, EEA) i deras första rapport om klimatriskbedömning i Europa, EUCRA, European Climate Risk Assessment, Europeisk klimatriskbedömning, vilken gavs ut 2024.

 

EEA identifierar 36 större klimatrisker som berör ekosystem, mat, hälsa, infrastruktur samt ekonomi och finans. Flera risker har redan nått kritiska nivåer och kan bli katastrofala utan snabbare och mer kraftfulla åtgärder. Europa är den kontinent som värms upp snabbast, med dubbelt den globala uppvärmningen. Extrema värmehändelser blir vanligare, nederbördsmönster förändras och kraftiga skyfall ökar i intensitet, samtidigt som södra Europa kan förvänta sig minskad total nederbörd och mer allvarlig torka. Dessa förändringar äventyrar bland annat mat‑, vatten‑ och energisäkerhet, folkhälsa och finansiell stabilitet. Nedan följer exempel på centrala klimatrisker som lyfts i rapporten och belagda effekter.

 

Extrem värme och torka

Risken från extrem värme ökar i Europa. Den rekordheta sommaren 2022 har kopplats till 60 000–70 000 förtida dödsfall i Europa. EEA bedömer att många risker kan bli kritiska eller katastrofala senare under seklet om inte tillräckliga åtgärder vidtas. Torka och risk för ”megadroughts” eller storskaliga, långvariga torkperioder, kan ge omfattande skador inom flera sektorer, inklusive vattenförsörjning, jordbruk, industri, elproduktion och ekosystem.

 

Skyfall och översvämningar (fluviala/pluviala)

Kraftig nederbörd har ökat i stora delar av Europa, vilket driver växande översvämningsrisker. I närtid har flera allvarliga händelser inträffat, exempelvis:

-       2021: Tyskland/Belgien – över 200 dödsfall och cirka 44 miljarder euro i skador.

-       2023: Slovenien – skador motsvarande cirka 16 procent av BNP.

 

Havsnivåhöjning och kustrisker

Havsnivån i Europa stiger i accelererande takt, vilket ökar risken för kustöversvämningar, stormfloder, kusterosion och saltvatteninträngning. Havsnivån fortsätter dessutom att stiga i århundraden även efter att en stabiliserad global temperatur nåtts. I ett pessimistiskt scenario, det vill säga utan ytterligare policyåtgärder, kan årliga ekonomiska förluster från kustöversvämningar överstiga 1 biljon euro mot slutet av seklet.

 

Ekosystem och biologisk mångfald

Terrestra, limniska och marina ekosystem i Europa påverkas redan kraftigt av ett varmare klimat och extrema händelser. Klimatrelaterade faror samverkar med andra miljömässiga och samhälleliga sårbarheter, såsom ekosystemfragmentering, föroreningar, ohållbar mark- och vattenanvändning och andra påfrestningar, vilket gör att de förvärrar varandra och förstärker de totala riskerna.

 

Folkhälsa och klimatkänsliga sjukdomar

Värmerelaterade hälsorisker ökar i Europa och kan, utan extra åtgärder, leda till hundratusentals dödsfall från värmeböljor senare under seklet. Varmare klimat underlättar även spridning av sjukdomsvektorer. Exempelvis kan myggor överföra sjukdomar som tidigare var tropiska.

 

Systemeffekter, kaskader och hotspots

Klimatrelaterade risker kan sprida sig från ett system till ett annat och skapa kedjeeffekter, till exempel från ekosystem till livsmedel, hälsa, infrastruktur och ekonomi, vilket kan skapa omfattande samhällsstörningar. Kritisk infrastruktur, som exempelvis energi, vatten och transport, är särskilt sårbar. Störningar kan sprida sig geografiskt och sektorsvis. Hotspot‑regioner enligt EEA är bland annat södra Europa, låglänta kustområden och EU:s yttersta randområden.

 

Konsekvenser och policyimplikationer för Europa

Mat‑, vatten‑ och energisäkerhet påverkas samtidigt av extrema händelser som värme, torka och översvämningar, och icke-klimatiska drivkrafter. Detta kräver snabbare utsläppsminskningar och accelererad klimatanpassning. Ekonomiska och finansiella risker ökar när klimathändelser slår mot produktion, infrastruktur och försörjningskedjor. Samordnade åtgärder krävs på EU‑ och medlemsstatsnivå. Samhällelig beredskap släpar efter riskutvecklingen och många åtgärder har långa ledtider, såsom markanvändning och långlivad infrastruktur. EEA menar att det krävs tidiga och beslutsamma åtgärder för att undvika val och strukturer som låser samhället vid lösningar som inte är hållbara i ett förändrat klimat.

 

Referens

-       Europeiska miljöbyrån (EEA) (2024). European Climate Risk Assessment. EEA Report 01/2024

 

Bilaga 7.2

 

Underlagsrapport – Klimatanpassning på Åland

 

Denna bilaga ger ett sammandrag av rapporten Klimatförändringar på Åland – Underlag till klimatanpassning från 2014. Notera att det idag finns nyare data att tillgå.

 

Rapporten syftar till att ge en aktuell och vetenskapligt grundad bild av de klimatförändringar som påverkar Åland, med särskilt fokus på vilka konkreta konsekvenser och anpassningsbehov som väntas fram till år 2100. Utgångspunkten är att klimatförändringarna redan påverkar Åland och att ytterligare förändringar är att vänta även om utsläppen minskas. Rapporten betonar vikten av både utsläppsminskning och samhällsanpassning, där sårbarheten och beredskapen hos olika sektorer avgör hur väl Åland kan hantera framtida klimatpåverkan.

 

De fyra största förändringarna som väntas påverka Åland är ett varmare klimat, högre havsnivå, ökad nederbörd och ytterligare påfrestningar på Östersjön. FN:s klimatpanel IPCC:s scenarier visar att årsmedeltemperaturen på Åland kan öka med 2–5^oC till år 2100, med störst ökning vintertid. Snösäsongen kan förkortas med upp till 90 dygn per år, is-säsongen med 40–70 dygn, medan växtsäsongen kan förlängas med 30–90 dygn. Havsnivån beräknas stiga med 0,52–0,98 meter, men kan stiga 2 meter. Landhöjningen på Åland motverkar delvis detta, men den totala höjningen av havsytan kan ändå bli upp till 60 centimeter eller mer. Nederbörden väntas öka med 10–30 procent, främst vintertid, och avrinningen med 5–25 procent. Detta ökar risken för erosion, översvämningar och förändrade grundvattennivåer.

 

För Östersjön förväntas medeltemperaturen stiga med 3–5^oC och yttemperaturen med 2–4^oC, vilket påverkar artsammansättning och ekosystem. Salthalten minskar, försurningen ökar och algblomning med cyanobakterier blir vanligare, liksom syrefria bottnar.

 

Rapporten visar att alla samhällssektorer påverkas, men särskilt viktig är fysisk planering och infrastruktur, där långsiktiga beslut måste ta hänsyn till klimatförändringarna för att undvika dyra och svåråtgärdade problem i framtiden. Åtgärder som föreslås är bland annat kartläggning av riskområden, anpassning av byggnadsordningar, ökad lokal kunskap om markförhållanden, och bevarande av grönområden. Energisektorn behöver säkra lokal och hållbar reservkraft, och vatten- och avloppssystemen måste dimensioneras för ökad nederbörd och risk för föroreningar. Jordbruket kan gynnas av längre växtsäsong och ökad avkastning, men riskerar samtidigt fler skördeskador, översvämningar och sjukdomar. Skogsbruket kan få ökad tillväxt, men också större risk för skador och utarmning av biologisk mångfald.

Hälsa och miljö påverkas direkt och indirekt, särskilt för utsatta grupper. Värmeböljor, smittspridning och försämrad vattenkvalitet är risker som kräver beredskap. Biologisk mångfald hotas av förändrade klimatzoner och markexploatering, och ekosystemtjänster kan gå förlorade.

 

Slutsatserna i rapporten är att klimatanpassning måste integreras i all samhällsplanering, och att Åland bör arbeta sektorsvis med lokala arbetsgrupper, skapa en klimat-anpassningsportal och GIS-databas, samt ta fram en lokal klimateffektprofil. Samarbete med Sverige och Finland, samt utnyttjande av EU-finansiering, rekommenderas. Ett proaktivt och långsiktigt förhållningssätt är avgörande för att minska sårbarheten och skapa ett hållbart samhälle.

 

Referens

-       Gottberg, K. (2014). Klimatförändringar på Åland – Underlag för klimatanpassning. Ålands landskapsregeringens Miljöbyrå

 

Bilaga 8.1

 

Klimatlagstiftning internationellt

 

Klimatlagar eller motsvarande lagreglering blir allt vanligare inom EU. Utvecklingen följs upp bland annat av olika icke-statliga organisationer. Omfattningen och innehållet i lagarna skiljer sig åt från mycket detaljerade lagar där planer och rapporters innehåll tydligt specificeras och organisationers ansvar och uppdrag tydliggörs, till korta ramlagar med ett fåtal paragrafer. En kort ramlag innehåller ofta övergripande mål, vem som fattar beslut om mål, en handlingsplan per 4-5 år, rapportering per 1-4 år och ett oberoende expertorgan. Regleringen finns ofta i en klimatlag, men kan även vara en del av en bredare lagstiftning.

 

Både till följd av variationen i hur lagar utformas och den pågående utvecklingen ska denna bilaga ses som en grov översikt av lagstiftningsläget med fokus på EU. I slutet av denna bilaga ses en uppräkning av några av de nationer utanför EU som har klimatlagar eller motsvarande reglering.

 

EU-länder med klimatlag eller motsvarande år 2024

-       Belgien – Loi relative à la gouvernance de la politique climatique fédérale – Lag om styrning av den federala klimatpolitiken (2024)

-       Bulgarien – Закон за ограничаване на изменението на климата (Zakon za ogranichavane na izmenenieto na klimata) – Lag om begränsning av klimatförändringar (2014, ändrad 2023)

-       Danmark – Klimaloven – Klimatlagen (2020, ursprunglig 2014)

-       Finland – Ilmastolaki – Klimatlagen (2015, reviderad 2022/2023)

-       Frankrike

-       Loi relative à l’énergie et au climat – Lag om energi och klimat (2019)

-       Loi Climat et Résilience – Klimat- och resilienslagen (2021)

-       Loi de transition énergétique pour la croissance verte – Lag om energiomställning för grön tillväxt (2015)

-       Grekland – Νόμος 4936/2022 – Εθνικός Κλιματικός Νόμος (Nomos 4936/2022 – Ethnikos Klimatikos Nomos) – Nationella klimatlagen (2022)

-       Irland – Climate Action and Low Carbon Development Act – Lag om klimatåtgärder och utveckling med låga koldioxidutsläpp (2015, ändrad 2021)

-       Kroatien – Zakon o klimatskim promjenama i zaštiti ozonskog sloja – Lag om klimatförändringar och skydd av ozonskiktet (2019/2020; uppdaterad 2025)

-       Luxemburg – Loi du 15 décembre 2020 relative au climat – Klimatlagen (2020)

-       Malta – Climate Action Act – Klimataktionslagen (2015, uppdaterad 2024)

-       Nederländerna – Klimaatwet – Klimatlagen (2019)

-       Portugal – Lei de Bases do Clima – Klimatlagen (2021)

-       Spanien – Ley 7/2021 de cambio climático y transición energética – Lag om klimatförändring och energiomställning (2021)

-       Sverige – Klimatlag (2017)

-       Tyskland – Bundes-Klimaschutzgesetz – Förbundsklimatskyddslagen (2019, ändrad 2021)

-       Ungern – 2020. évi XLIV. törvény a klímavédelemről – Lag om klimatskydd (2020)

 

Regioner i EU och Storbritannien med klimatlag eller motsvarande

-       Baskien – Ley 1/2024, de Transición Energética y Cambio Climático - Klimatförändrings- och energiomställningslagen (2024)

-       Färöarna – Løgtingslóg um bindandi veðurlagsmál – Lagtingslag om bindande klimatmål (under behandling, förslag 2025)

-       Kanarieöarna – Anteproyecto de Ley Canaria de Cambio Climático y Transición Energética – Utkast till kanarisk klimatförändrings- och energiomställningslag (under behandling, förslag 2025)

-       Lombardiet – Strategia Regionale per il Clima – Regional klimatstrategi (lagstiftande status, ej antagen)

-       Navarra – Ley Foral de Cambio Climático y Transición Energética – Klimatförändrings- och energiomställningslagen (2022)

-       Sardinien – Piano per il Clima e l’Energia – Regional klimat- och energiplan (ramverk, ej full klimatlag)

-       Skottland – Climate Change Act – Klimatförändringslag för Skottland (2009, reviderad 2019)

-       Wales – Deddf Llesiant Cenedlaethau’r Dyfodol – Lagen om välbefinnande för framtida generationer (2015), Deddf yr Amgylchedd – Miljö- och klimatlag (2016)

 

EU-länder utan klimatlag år 2024

-       Cypern - ingen nationell klimatramlag, styrs av EU:s klimatlag och nationella klimatplaner

-       Estland - klimatlag föreslagen, regeringsbehandling pågår, ej antagen

-       Italien - ingen nationell klimatlag, styrs av EU:s klimatlag och nationella klimatplaner

-       Lettland - utkast till klimatlag, ej antagen

-       Litauen - ingen nationell klimatramlag, styrs av EU:s klimatlag och nationella klimatplaner

-       Polen - förslag från civilsamhället, ej antagen

-       Rumänien - diskussion pågår, ingen lag antagen

-       Slovakien - utkast till klimatlag, ej antagen

-       Slovenien - utkast till klimatlag, ej antagen

-       Tjeckien - ingen nationell klimatramlag, styrs av EU:s klimatlag och nationella klimatplaner

-       Österrike - tidigare lag löpte ut 2021, ny lag diskuteras. Österrike har lagar bland annat om utsläppsrättsektorn, energieffektivitet och grön el.

Exempel på länder utanför EU med klimatlag eller motsvarande

Europa, men utanför EU

-       Island, Norge, Schweiz, Serbien, Storbritannien

 

Afrika

-       Kenya, Nigeria, Uganda, Sydafrika

 

Asien

-       Filippinerna, Japan, Nepal, Kina (ingen renodlad klimatlag, men flera klimatmål), Sydkorea, Vietnam

 

Oceanien

-       Australien, Fiji, Marshallöarna, Nya Zeeland, Papua Nya Guinea

 

Nordamerika

-       Kanada, Mexiko, USA har ingen nationell klimatlag, men flera delstater har varianter på klimatlagstiftning såsom exempelvis: Colorado, Connecticut, Hawaii, Illinois, Kalifornien, Maine, Maryland, Massachusetts, Minnesota, Nevada, New Jersey, New York, Oregon, Rhode Island, Vermont, Washington

 

Sydamerika

-       Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Peru, Uruguay

 

Referenser

Nationell och regional lagstiftning finns i respektive regions databas eller på deras hemsida. Nedan de samanställningar från icke-statliga organisationer som använts i bilagan och som kompletterats med information från nationella och regionala källor:

-       Grantham Research Institute on Climate Change and the Environment (2024). Climate Change Laws of the World [Database], London School of Economics and Political Science

-       World Bank (2020). World Bank Reference Guide to Climate Change Framework Legislation

-       CAN Europe (2023). Climate Laws in Europe: Essential for achieving climate neutrality (2023 edition)

 

 

 

Bilaga 8.2

 

Klimatlagstiftning i EU, Finland och Sverige

 

Denna bilaga visar strukturen på EU:s, Finlands och Sveriges klimatlagstiftning.

 

EU:s klimatlag

Förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999

 

Artikel 1 - Innehåll och tillämpningsområde

Artikel 2 – Klimatneutralitetsmål

Artikel 3 - Vetenskaplig rådgivning om klimatförändringar

Artikel 4 - Mellanliggande unionsklimatmål

 

Artikel 5 - Anpassning till klimatförändringarna

Artikel 7 - Bedömning av nationella åtgärder

Artikel 8 - Gemensamma bestämmelser för kommissionens bedömning

Artikel 9 - Allmänhetens deltagande

Artikel 10 - Sektorsspecifika färdplaner

Artikel 11 - Översyn

Artikel 12 - Ändringar av förordning (EG) nr 401/2009

Artikel 13 - Ändringar av förordning (EU) 2018/1999

 

 

 

Artikel 14 - Ikraftträdande

 

Finlands klimatlag

Klinatlag (FFS 423/2022)

 

1 kap. Allmänna bestämmelser

    1 § Lagens syfte

    2 § Målen för lagen och planeringssystemet

    3 § Tillämpningsområde

    4 § Verkningar för annan planering och annat beslutsfattande

    5 § Åtgärder som främjar begränsningen av och anpassningen till klimatförändringar

    6 § Definitioner

2 kap. Planeringssystem

    7 § Planeringssystemet för klimatpolitiken

    8 § Allmänna krav på de klimatpolitiska planerna

    9 § Långsiktig klimatplan

    10 § Nationell plan för anpassning till klimatförändringar

    11 § Klimatplan på medellång sikt

    12 § Klimatplan för markanvändningssektorn

    13 § Beredningen av de klimatpolitiska planerna

    14 § Främjande av samekulturen

3 kap. Rapportering och uppföljning

    15 § Redogörelse till riksdagen

    17 § Ändring av de klimatpolitiska planerna

    18 § Klimatårsberättelse

4 kap. Myndigheter och andra aktörer

    19 § Myndigheternas uppgifter

    20 § Finlands klimatpanel

    21 § Samiska klimatrådet

5 kap. Ikraftträdande

    22 § Ikraftträdande

    23 § Övergångsbestämmelser

 

Sveriges klimatlag, även i fulltext

Klimatlag (SFS 2017:720)

Lagen är kort och saknar kapitel och rubriker, så sammanställningen nedan ger en översiktlig bild av innehållet i respektive paragraf.

 

1 §   Inledning

2 §   Regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete

3 §   Långsiktiga, tidsatta utsläppsmål sätts av riksdagen

4 §   Klimatredovisning till riksdagen årligen

5 §   Klimatpolitisk handlingsplan varje valperiod

 

Referenser

-       EU:s klimatlag - Förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999

-       Finlands klimatlag - Klimatlag (FFS 423/2022)

-       Sveriges klimatlag - Klimatlag (SFS 2017:720)

 

Bilaga 8.3

 

Ålands klimatpolitiska ramverk

 

Denna bilaga innehåller en kort sammanställning av de centrala delarna i Ålands nuvarande klimatpolitiska ramverk, vilket även inkluderar klimatförändringar.

 

Mål

Åland ska vara klimatneutralt 2035

 

Åland har fastställt följande klimatmål inom bärkraftarbetet till 2030:

-       80 procent lägre totala växthusgasutsläpp 2030 (exklusive all sjöfart förutom skärgårdsfärjorna) jämfört med 2005 (ändrat från 60 procent).

-       50 procent lägre växthusgasutsläpp från vägtrafiken jämfört med 2005.

-       100 procent av elanvändningen kommer från fossilfria energikällor.

-       Ingen fossil uppvärmning av byggnader.

-       De konsumtionsbaserade luftutsläppen av koldioxidekvivalenter har minskat till 4 ton per person och år senast 2030 och 2 ton per person och år senast 2040.

 

I Energi- och klimatstrategin finns följande huvudmålsättningar till 2030:

-       Sänka koldioxidutsläppen med minst 60 procent jämfört med 2005 (ändrat till 80 procent inom bärkraftarbetet).

-       Öka andelen förnyelsebar energi till minst 60 procent jämfört 2005.

-       Öka andelen lokalproducerad förnyelsebar el till minst 60 procent jämfört 2005.

-       Sänka utsläppen från vägtrafiken med minst 50 procent jämfört med 2005.

 

Till detta kommer till klimatarbetet anknutna målsättningar i sektorsvisa strategier och färdplaner, se nedan.

 

Som en del av Finland gäller även EU:s mål och krav om att minska våra utsläpp med 55 procent till 2030 jämfört 1990 års nivåer, utsläppen inom ansvarsfördelningssektorn ESR med 50 procent till 2030 jämfört 2005 och uppnå klimatneutralitet till 2050. Vidare har EU satt nationella mål för kolsänkor inom markanvändningssektorn LULUCF, vilket för Finland är knappt 18 miljoner ton CO₂-ekvivalenter per år 2030. Se mer information om Ålands kolsänkor i bilaga 6.1.

 

EU beslutade i slutet av 2025 om nya mål för 2040, med ett bindande EU‑mål om 90 procent minskning netto av EU:s växthusgasutsläpp jämfört med 1990. Vissa flexibiliteter förhandlades in som att upp till 5 procent kan nås via högkvalitativa internationella koldioxidkrediter från 2036, med en pilot 2031–2035, och en möjlighet att beakta permanenta inhemska koldioxidupptag i EU. Det gjordes samtidigt en tidsjustering i utsläppsrättshandelssystem 2, ETS 2, som skjuts upp med ett år till 2028.

 

Styrande dokument

Ålands klimatpolitik styrs av följande ramverk:

-       Beslut 2023 av Ålands utvecklings- och hållbarhetsråd om ett klimatneutralt Åland 2035, förankrat bland annat i budgetbeslut i landskapsregeringen och lagtinget.

-       Utvecklings- och hållbarhetsagendan från 2016, med sju strategiska utvecklingsmål bland annat mål 6 om Kraftigt minskad klimatpåverkan och mål 7 om Hållbar konsumtion och produktion.

-       Klimat- och energistrategin från 2017 som innehåller detaljerade mål och åtgärder för att uppnå klimatmålen.

 

Till detta finns flera strategier inom olika sakområden som lägger visioner, mål och åtgärder sektorsvis även kopplat till klimatarbetet, såsom strategin för hållbart byggande, cykelstrategi för Åland, färdplanen för fysisk strukturutveckling, kollektivtrafikförsörjningsprogrammet, SkogsÅland 2027, handlingsplan för användning av växtskyddsmedel, avfallsplan 2010, VA-planen och folkhälsostrategin, se bilaga 4.6.

  

Uppföljning och utvärdering

Arbetet med att uppnå utvecklings- och hållbarhetsagendans mål följs upp genom färdplaner samt statusrapporter vartannat år. Färdplanerna har funnits och statusrapporterna finns tillgängliga via bland annat Bärkrafts hemsida. Centrala aktörer i arbetet med att minska Ålands klimatpåverkan är:

-       Ålands landskapsregering och Ålands lagting

-       Bärkrafts organisation med bland annat Utvecklings- och hållbarhetsrådet, bestående av den politiska ledningen och samhällets sektorer, och KORA-gruppen för koordinering och rapportering av arbetet.

-       Klimatkommissionen, som består av representanter från lagtingets partier. Dess uppdrag är att dels avge utlåtanden över klimatpolitiska förslag och åtgärder som presenteras av landskapsregeringen, dels att ta egna initiativ till klimatpolitiska förslag på åtgärder som leder Åland framåt mot målet om en kraftigt minskad klimatpåverkan. Kommissionen kan fungera som rådgivande organ till landskapsregeringen i klimatfrågor och delta i att forma Ålands långsiktiga klimatpolitiska linjedragningar.

-       Energikommissionen, som är ett sakkunnigt organ vars uppgift är att fortlöpande ge analyser och förslag kring olika energipolitiska åtgärder och i sitt arbete lägga vikt vid förutsättningarna för den långsiktiga elförsörjningen, och de investeringar som behöver göras i olika delar av el- och energisystemet.

 

ÅSUB samlar årligen in statistik som tillsammans med statistik från Finlands miljöcentral och elbolagen samlas i landskapsregeringens digitala energiportal, vilken ligger till grund för en årlig analys över utvecklingen. Rapporterna publiceras på landskapsregeringens hemsida. Inom Bärkraftarbetet och arbetet med att nå Ålands utvecklings- och hållbarhetsmål jobbar åländska aktörer för att bidra till måluppfyllelsen. Organisationer och kommuner har i detta arbete tagit fram egna styrdokument och åtgärder som följs upp lokalt.

 

Referenser

-       EU kommissionen (2024). Securing our future – Europe’s 2040 climate target and path to climate neutrality by 2050, COM(2024) 63 final

-       Ålands landskapsregering (2017). Utvecklings- och hållbarhetsagenda

-       Ålands landskapsregering (2017). Energi- och klimatstrategi

-       Ålands utvecklings- och hållbarhetsråd (2023). Fastställande av mål för klimatneutralitet