Social- och miljöutskottets betänkande 1/2026-2027
|
|
| ||
| Ålands lagting | BETÄNKANDE nr 1/2026-2027 | ||
|
| Datum |
| |
| Social- och miljöutskottet | 2026-11-05 |
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
| Till Ålands lagting |
| |
|
| |||
|
| |||
|
| |||
|
| |||
Social- och miljöutskottets betänkande
Återinförande av förvärvsinkomstavdraget i landskapslagen om utkomststöd
· Landskapsregeringens lagförslag LF 24/2025-2026
INNEHÅLL
Sammanfattning
Landskapsregeringens förslag
Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om tillämpningen i landskapet Åland av lagen om utkomststöd ändras så att den tidigare bestämmelsen om ett förvärvsinkomstavdrag på 150 euro oavsett ålder återinförs. De nedskärningar av utkomststödet som riket införde i början av 2026 blir lindrigare på Åland än i riket eftersom ändringarna i grunddelarna inte tillämpas på Åland och förvärvsinkomstavdraget, som direkt minskar utkomststödet penningmässigt för den enskilda stödberättigade, inte tillämpas på Åland om föreslagen ändring förs in i blankettlagen. Också incitamenten att ta emot även lågavlönat arbete förblir bättre på Åland ifall förvärvsinkomstavdraget återinförs enligt landskapsregeringens förslag. Föreslagen ändring förbättrar alltså den ekonomiska situationen för den mest ekonomiskt utsatta gruppen på Åland, det vill säga de som är berättigade till utkomststöd.
Vidare föreslår landskapsregeringen att en förordningsfullmakt införs i den åländska blankettlagen. Landskapsregeringen avser baserat på förordningsfullmakten föreslå att en åländsk förordning antas vilken gör statsrådets förordning om vissa undantag från att en person som ansöker om utkomststöd är skyldig att anmäla sig som arbetssökande som söker heltidsarbete och hålla sin jobbsökning i kraft om inte personen arbetar som löntagare i arbete minst 30 timmar per vecka. Undantag från kravet på 30 timmar görs för bland annat lärare, arbetstagare som utför hemarbete, konstnärer och personer som utför skapande eller framställande arbete. Avsikten är att den åländska förordningen ska träda i kraft vid samma tidpunkt som den åländska lagändringen. Statsrådets förordning om de nämnda undantagen blir då gällande även på Åland.
Vidare har Åland en egen bestämmelse om grunddelen. Grunddelen täcker de normala och nödvändiga utgifterna för uppehället. Den åländska bestämmelsen i blankettlagen är mer generös än motsvarande paragraf om grunddelen i lagen om utkomststöd i riket. Grunddelens belopp fastställs årligen genom att till föregående års belopp läggs den ändring i det konsumentprisindex för Åland som fastställts av Ålands statistik- och utredningsbyrå. I föreliggande förslag tydliggörs att ett negativt konsumentprisindex inte medför någon justering av grunddelens belopp. Lagen tillämpas redan på det sättet, men det föreslås att lagtexten tydligare anger detta.
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att lagförslaget godkänns.
Utskottets synpunkter
Allmänt
Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd som syftar till att trygga den enskildes och familjens utkomst när inkomster och tillgångar inte räcker till för de nödvändiga utgifterna. Utskottet konstaterar att personer som uppbär utkomststöd kan befinna sig i mycket olika ekonomiska situationer och att även mindre förändringar i inkomster eller stöd kan ha betydelse för den enskilde. Under 2025 berörde avdraget 153 personer och medförde en kostnad för KST om cirka 45 000 euro.
Det föreslagna förvärvsinkomstavdraget innebär att en del av förvärvsinkomsten inte beaktas vid beräkningen av utkomststödet.
Utskottet anser att det är viktigt att den som har möjlighet att arbeta också har ett ekonomiskt incitament att ta emot arbete. Detta gäller även arbete i mindre omfattning och kortare arbetsperioder. Samtidigt är det viktigt att se den enskildes ekonomiska situation i sin helhet och att beakta hur olika stödformer påverkar varandra. Utskottet konstaterar att det finns utmaningar i övergången mellan olika system inom den sociala tryggheten. Systemets utformning behöver beakta både skyddet mot ekonomisk utsatthet och behovet av att skapa förutsättningar för övergång till arbete, utbildning eller andra former av självförsörjning. För den enskilde kan det vara svårt att överblicka hur exempelvis förvärvsinkomster, utkomststöd och andra förmåner påverkar den ekonomiska situationen. Utskottet anser att det är angeläget att regelverket utformas så att det lönar sig att ta emot arbete även när arbetet inte omedelbart leder till en heltidsanställning.
Ekonomisk utsatthet på Åland
Den relativa arbetslösheten på Åland uppgick i augusti 2026 till 5,3 procent. För personer under 25 år var arbetslöshetstalet 6,9 procent. Samtidigt var 1,2 procent av arbetskraften sysselsatt i sysselsättningsfrämjande åtgärder. Dessa personer ingår inte i det relativa arbetslöshetstalet. Utskottet konstaterar att arbetslöshetstalet är ett viktigt mått, men att det inte ensamt beskriver den ekonomiska utsattheten eller den faktiska tillgången på arbetskraft.
Enligt ÅSUB uppgick andelen ekonomiskt utsatta på Åland till cirka 5,0 procent av bostadshushållsbefolkningen år 2024. Med ekonomiskt utsatt avses i denna statistik en person som har hört till ett låginkomsthushåll under statistikåret och under minst två av de tre föregående åren. Utskottet noterar att definitionen därmed fångar en mer varaktig ekonomisk utsatthet. I den officiella inkomststatistiken i Finland används en relativ låginkomstgräns som motsvarar 60 procent av medianinkomsten för hushållens disponibla inkomster per konsumtionsenhet. För 2024 motsvarade denna gräns cirka 1 526 euro per månad för en ensamhushållsperson. Gränsen varierar beroende på hushållets storlek och sammansättning.
På Åland påverkas den enskildes ekonomiska situation av flera olika system och myndigheter. Folkpensionsanstalten, FPA, ansvarar för de nationella förmåner som gäller även på Åland, bland annat inom sjukförsäkringen och bostadsstödet. Kommunernas socialtjänst, KST, ansvarar för den kommunala socialvården och för utkomststödet. Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet, AMS, ansvarar bland annat för arbetsmarknads- och studieservice, inklusive service för arbetssökande och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Därtill finns andra aktörer och stödformer som kan ha betydelse för den enskildes ekonomi, exempelvis arbetslöshetskassorna och olika former av bostads- och studiestöd. Utskottet konstaterar att denna uppdelning innebär att den enskildes ekonomiska situation kan påverkas av flera olika regelverk och myndigheter samtidigt.
Vägen till arbete
För personer som står långt från arbetsmarknaden kan ekonomiska incitament vara en del av lösningen, men inte den enda. Även möjligheter till arbetsträning, rehabilitering och andra anpassade insatser kan vara betydelsefulla för att en person ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.
Utskottet konstaterar att den enskilde i vissa fall behöver ha kontakt med flera olika myndigheter och aktörer för att få tillgång till de stöd och åtgärder som behövs. Utskottet noterar diskrepansen mellan att vara inskriven som arbetssökande och att stå till arbetsmarknadens förfogande. Personer som står utanför arbetsmarknaden kan ha mycket olika förutsättningar, varför utskottet anser att målsättningen att få fler personer i arbete därför behöver ses i ett bredare sammanhang. För att minska behovet av utkomststöd krävs inte enbart ekonomiska incitament utan också fungerande vägar till utbildning, arbete och andra former av stöd.
Samlad bild av lagområdet
Lagstiftningen om utkomststöd består i dag av både åländska bestämmelser och bestämmelser i rikslagstiftningen som tillämpas på Åland genom blankettlagstiftning. Därtill kommer förordningar och myndigheternas tillämpningsanvisningar. När dessa delar förändras vid olika tidpunkter kan det vara svårt att få en samlad bild av vilka bestämmelser som gäller och hur de ska förstås tillsammans.
Utskottet har tidigare, bland annat i sitt betänkande nr 6/2024-2025, uppmärksammat behovet av en bättre helhetsbild av lagområdet. Svårigheter att få en samlad bild av lagområdet försvårar för klienter att på ett enkelt sätt förstå sina rättigheter och skyldigheter. Det kan också försvåra bedömningen av hur en ändring i en enskild bestämmelse påverkar utkomststödet och dess samspel med andra förmåner och tjänster.
´ Utskottets anser att det är av stor vikt att lagstiftningen inom det sociala området hålls tydlig, samlad och lättillgänglig.
En särskild utmaning uppstår när bestämmelser i rikslagstiftningen ändras samtidigt som den åländska lagstiftningen innehåller avvikelser från rikets regler. Då behöver det säkerställas att ändringarna identifieras, att deras betydelse för Åland bedöms och att den åländska regleringen och tillämpningen hålls uppdaterad. Tillämpningsanvisningar kan vara ett viktigt stöd för en enhetlig handläggning, men de ersätter inte lagstiftningen och behöver vara förenliga med de bestämmelser som faktiskt gäller på Åland.
Utskottet understryker att dessa frågor ska ses en helhet. Det handlar inte enbart om hur enskilda bestämmelser är utformade, utan också om hur regelverket hålls samman, uppdateras och kommuniceras till de myndigheter och enskilda som berörs. Utskottet anser därför att det fortfarande finns behov av att genomlysa lagområdet i dess helhet.
Självstyrelsen och förhållandet till rikslagstiftningen
Utkomststödet hör till landskapets lagstiftningsbehörighet inom socialvården. Valet att genom blankettlagstiftning göra riksbestämmelser tillämpliga på Åland kan medföra praktiska och administrativa fördelar. En nära överensstämmelse med rikslagar kan underlätta handläggningen och bidra till att erfarenheter, rättspraxis och vägledning från finska myndigheter är relevanta även i den åländska tillämpningen.
Samtidigt innebär denna lagstiftningsteknik att förändringar i den nationella socialpolitiken kan få betydelse för Åland och att landskapets möjligheter att utforma en egen politik i praktiken påverkas av hur och när Finlands politiska prioriteringar justeras. Detta är särskilt betydelsefullt när ändringarna ingår i större reformer av den sociala tryggheten eller genomförs mot bakgrund av nationella sparkrav. Även när den åländska lagstiftningen formellt avviker från rikslagarna kan förändringar i rikslagstiftningen och tillhörande anvisningar få följder för den åländska tillämpningen.
Finlands lag om utkomststöd (1412/1997) har ändrats vid ett flertal tillfällen under senare år. En genomgång av Finlex ändringshistorik visar att lagen har varit föremål för 28 antagna ändringslagar under perioden 2015–2026. Ändringarnas omfattning varierar. Vissa har inneburit mer genomgripande förändringar av lagens struktur och innehåll, medan andra har avsett enskilda bestämmelser eller varit tidsbegränsade.
Utskottet konstaterar att en sådan förändringstakt ställer krav på den åländska förvaltningen att följa med utvecklingen av rikslagar. Utskottet anser att det är viktigt att de administrativa fördelarna med att följa rikslagar vägs mot behovet av att kunna bedöma och utforma lagstiftningen utifrån åländska förhållanden. Självstyrelsens lagstiftningsbehörighet förutsätter att lagtinget och landskapsregeringen har tillräcklig överblick över de regler som tillämpas på Åland och reella möjligheter att bedöma konsekvenserna av förändringar. Detta gäller såväl ekonomiska och sociala konsekvenser som följder för myndigheternas handläggning och för den enskildes rättigheter.
Utskottet fäster särskild uppmärksamhet vid tillgången till aktuella tillämpningsanvisningar på svenska. Social- och hälsovårdsministeriets handbok för tillämpning av lagen om utkomststöd utkom i en ny upplaga 2013, på både finska och svenska. Handboken beaktar lagändringar fram till början av 2013. Det grundläggande utkomststödet handläggs av FPA som har egna förmånsanvisningar till stöd för handläggningen. Dessa anvisningar uppdateras regelbundet. Sedan 2024 finns dessa anvisningar enbart på finska. Under åren 2024-2026 har lagen reviderats sex gånger. Utskottet anser att det är otillfredsställande att handläggare och brukare på Åland, där svenska är det enda officiella språket, inte har tillgång till motsvarande aktuella tillämpningsanvisningar på svenska som på finska. Anvisningarna utgör ett viktigt stöd för en enhetlig och rättssäker handläggning och bristfälligt språkskydd kan få direkta konsekvenser för tillämpningen av lagstiftningen. Utskottet anser att tillgången till aktuella och likvärdiga anvisningar på svenska omgående ska säkerställas.
Utskottet anser inte att blankettlagstiftning i sig är olämpligt verktyg. Däremot behöver det finnas fungerande rutiner för att bedöma fördelarna inom varje politikområde mot självstyrelsens handlingsutrymme ska kunna användas på ett medvetet och ändamålsenligt sätt.
Förordningsfullmakt
Utskottet har särskilt uppmärksammat den föreslagna förordningsfullmakten. Enligt förslaget kan landskapsregeringen genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av lagen om utkomststöd ska tillämpas på Åland, oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen bestämmer. Utskottet konstaterar att en sådan lagstiftningsteknik har använts inom andra områden av åländsk lagstiftning. Det finns exempel där en landskapsförordning har getts möjlighet att göra riksförordningar som utfärdats med stöd av rikslagstiftningen tillämpliga på Åland. Utskottet anser därför inte att den föreslagna förordningsfullmakten i sig innebär en ny lagstiftningsteknik. Utskottet vill däremot framhålla vikten av att det för den som ska tillämpa regelverket är tydligt vilka bestämmelser som gäller på Åland. Detta är särskilt viktigt inom utkomststödet, där regelverket redan består av flera olika delar och där förändringar i rikslagstiftningen kan få betydelse för den åländska tillämpningen. Utskottet upprepar därför att det saknas en tillräckligt samlad bild av lagområdet. Utskottet anser att den fortsatta utvecklingen av regelverket bör syfta till att göra bestämmelserna så tydliga och överblickbara som möjligt för såväl den enskilde som de myndigheter som tillämpar lagstiftningen.
Ärendets behandling
Lagtinget har den 9 september 2026 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande över lagförslaget.
Utskottet har i ärendet hört ministern Arsim Zekaj, byråchefen Maj-Len Österlund, specialsakkunnige Gunilla Lindqvist, lagberedaren Åsa Gustafsson, områdeschefen vid KST Mikaela Brandt-Lindholm, ledande socialarbetaren vid KST Andreas Lakso, myndighetschefen vid AMS Tomas Lundberg, tillträdande myndighetschefen vid AMS Evelyn Joelsson-Påvals, chefen vid FPAs serviceenhet på Åland Hillevi Smeds, föreståndaren vid Fixtjänst Cita Nylund samt ansvarige för sociala insatser vid Emmaus Camilla Ernkrans.
I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Christian Wikström, viceordföranden Pernilla Söderlund, ledamöterna Jessy Eckerman, Annette Holmberg-Jansson, Mogens Lindén, Liz Mattsson och Simon Påvals.
Reservationer
Ordföranden Christian Wikström och ledamoten Annette Holmberg-Jansson har inte kunnat omfatta utskottets betänkande och fogar därför reservationer till betänkandet.
Viceordföranden Pernilla Söderlund utsågs att presentera betänkandet.
Utskottets förslag
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
att lagtinget antar lagförslaget i oförändrad lydelse.
| Mariehamn den 5 november 2026 | |
|
Ordförande |
Christian Wikström |
|
Sekreterare |
Julia Lindholm |