Social- och miljöutskottets betänkande 5/2025-2026

	Ålands lagting	BETÄNKANDE nr 5/2025-2026
		Datum
	Social- och miljöutskottet	2026-03-31
	Till Ålands lagting

Social-och miljöutskottets betänkande

Ekonomisk grundtrygghet för placerade klienter

·      Lagtingsledamot Alfons Röblom m.fl. åtgärdsmotion nr 8/2024-2025

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Motionärernas förslag. 1

Utskottets förslag. 1

Utskottets synpunkter 1

Ärendets behandling. 3

Utskottets förslag. 3

 

 

Sammanfattning

 

Motionärernas förslag

 

I lagtingsledamot Alfons Röblom med fleras åtgärdsmotion nr 8/2024-2025 uppmanas landskapsregeringen att vidta åtgärder för att säkra den ekonomiska grundtryggheten för klienterna som placerats i Sverige. Till exempel genom att utreda om det i snabb ordning går att vidta lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra utbetalning av utkomststöd till de drabbade klienterna med hjälp av en så kallad budgetlag. Om inte det är möjligt bör landskapsregeringen se över andra möjligheter till ekonomiskt stöd för de drabbade klienterna.

 

 

Utskottets förslag

 

Utskottet föreslår att åtgärdsmotionen förkastas.

 

Utskottets synpunkter

 

Inledning

 

Social- och miljöutskottet konstaterar att frågan gäller åländska klienter som genom beslut av kommunal socialvård erhåller institutions- eller boendeservice i Sverige. Orsaken till att socialvården har tillgodosetts i Sverige har i många fall skett eftersom motsvarande service inte funnits tillgänglig på Åland eller på svenska i Finland. Klienterna har erhållit socialförsäkringsförmåner från Finland, bland annat folkpension. Efter en lagändring i Finland, som trädde i kraft i början av 2025, upphörde utbetalning av folkpensionen för de klienter som ansågs vara stadigvarande bosatta i utlandet. Det har påverkat klienter som bedömts vara bosatta i Sverige.  

     Frågan om vilket land som ansvarar för socialförsäkringen i gränsöverskridande situationer regleras genom Europeiska unionens bestämmelser om samordning av social trygghet. Enligt dessa ska en person i regel omfattas av ett lands socialförsäkringssystem åt gången.  

Utskottet har erfarit att processen sker i två steg. Inledningsvis gör de nationella myndigheterna en bedömning om stadigvarande vistelseort baserat på kriterier i EU-lagstiftningen. Därefter ska den enskilde ansöka om att omfattas av socialvården i det nya vistelselandet. Bedömningen av vilket land som ansvarar för socialförsäkringen görs av de behöriga myndigheterna i respektive land. I de aktuella fallen har det bedömts att de personer som är placerade i Sverige i huvudsak anses bosatta där, vilket innebär att svensk socialförsäkring i princip ska tillämpas. Den enskilda klienten ska efter myndighetsbeslut om hemvist ansöka om att omfattas av svensk socialförsäkring.  

 

Gränsöverskridande lagstiftning i flera system

 

Utskottet konstaterar att situationen rör ett område där lagstiftning och myndighetsansvar möts i flera olika rättssystem: EUs, Finlands, Sveriges och Ålands. Socialförsäkringssystemet regleras huvudsakligen genom finsk och europeisk lagstiftning, medan ansvaret för att ordna socialvård i de aktuella fallen ligger hos Kommunernas socialtjänst på Åland. Samtidigt är vården organiserad i Sverige och omfattas av svenska regler och tillsyn.   

     Uppdelningen har lett till en situation där flera myndigheter är involverade i beslutsfattandet samtidigt som deras ansvarsområden inte fullt ut sammanfaller. Frågor om pension och socialförsäkring avgörs av statliga myndigheter, medan ansvaret för själva vårdplaceringen ligger hos kommunal socialvård. I praktiken innebär detta att klienterna befinner sig i ett gränsöverskridande system där olika lagstiftningar och myndighetsbeslut påverkar deras situation. 

     Utskottet konstaterar att för grundproblematiken går det att härleda en lösning. Vid gränsöverskridande situationer ska folkpensionsmyndigheterna fastställa vilket land som är bosättningsland. Om en person anses bosatt i Sverige tillämpas svensk socialförsäkring och den finska folkpensionen upphör. Klienterna har då rätt till motsvarande förmåner i Sverige eller, som sista utväg, ekonomiskt bistånd från den svenska hemkommunen. EU-lagstiftningen sätter inte nivåer för skyddet men kräver att länderna samordnar så ingen faller mellan stolarna. Utskottet noterar även att utkomststödet är lagtingets lagstiftningsbehörighet och styrs inte av riksmyndigheter eller EU-rätt. 

 

Rättssäkerhet och grundläggande trygghet

 

Utskottet konstatera att det föreliggande rättsläget är klarlagt men har under behandlingen av ärendet erfarit att närliggande frågeställningar kvarstår. Trots EU:s regelverk om samordning av de sociala trygghetssystemen kan det i praktiken uppstå situationer där enskilda tillfälligt saknar socialförsäkringsskydd. I de aktuella fallen har Finland bedömt att personerna är bosatta i Sverige, vilket medför att rätten till folkpension från Finland upphör, samtidigt som motsvarande rättigheter i Sverige kan fastställas först efter beslut av svenska myndigheter. Under denna mellanperiod finns risk att den enskilde saknar tillgång till förmåner.  

     Utskottet har vidare erfarit att handläggningen av vissa ärenden tagit lång tid, bland annat på grund av att internationella ärenden kräver samordning mellan myndigheter i olika länder. Omständigheterna till trots understryker utskottet att ansvariga myndigheter, i det här fallet Folkpensionsanstalten i Finland, bör säkerställa att handläggningstider är rimliga när enskilda individer drabbas. Utskottet noterar även att lagligheten i vissa delar av ärendehanteringen är föremål för granskning av Justitieombudsmannen. Något slutligt avgörande i denna fråga har ännu inte meddelats. 

     De klienter som berörs tillhör enligt utskottet en särskilt utsatt grupp och har i många fall begränsade möjligheter att själva påverka sin situation. Enligt utskottet förstärks problematiken av att vistelsen i praktiken inte är frivillig, då alternativ saknas, utan är institutions- eller boendeservice som skett genom åländskt myndighetsbeslut i syfte att säkerställa nödvändig vård och service. EU:s samordningsregler omfattar inte sådana situationer, och omfattar inte heller ekonomiskt bistånd såsom utkomststöd. Utskottet anser att det är problematiskt om klienter i en sådan situation riskerar att hamna i ett läge där deras ekonomiska trygghet blir osäker under en längre period medan myndigheterna utreder ansvarsfördelningen mellan olika system. 

Utskottet konstaterar att motionens grundfråga är besvarad då rättsläget är klarlagt samt att besluten huvudsakligen fattas på annan nivå än vad lagtingets lagstiftningsbehörighet omfattar. Samtidigt understryker utskottet att landskapsregeringen har ett handlingsutrymme i form av utkomststöd där lagen kan revideras för att möjliggöra utbetalningar till personer med hemvist utanför Åland.  

 

Behov av bättre lagberedning

 

Utskottet konstaterar att den uppkomna situationen i stor utsträckning har sin grund i att konsekvenserna av den finska lagändringen inte analyserades tillräckligt i förhållande till de klienter som erhåller institutions- eller boendeservice utanför landets gränser. Utskottet anser att konsekvenserna för denna grupp borde ha uppmärksammats tydligare i samband med den nationella lagberedningen. Samtidigt visar ärendet att gränsöverskridande socialvård kan ge upphov till komplicerade frågor om ansvarsfördelning mellan olika länder och myndigheter. 

     Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att konsekvenserna för klienternas ekonomiska trygghet och rättssäkerhet beaktas när lagstiftning ändras eller när beslut om gränsöverskridande vård fattas. Mot denna bakgrund anser utskottet att erfarenheterna från detta ärende bör tas tillvara i det fortsatta arbetet med samarbetet kring socialvård i gränsöverskridande situationer, så att motsvarande problem inte uppstår igen.  

     Utskottet noterar att den strukturella utmaningen kvarstår i form av bristande utbud av svenskspråkig institutions- och boendeservice i Finland. Åländska klienter kommer i fortsättningen behöva vård på svenska och utskottet understryker att för dessa framtida vårdbehov och dess finansiering inte finns en långsiktig lösning efter den finska lagändringen som omöjliggör att ta med sina sociala förmåner utanför landets gränser. 

 

Ärendets behandling

 

Lagtinget har den 3 mars 2025 inbegärt social- och miljöutskottets yttrande i ärendet.

     Utskottet har i ärendet hört ministern Arsim Zekaj, byråchefen Maj-Len Österlund och specialsakkunnige Gunilla Lindqvist vid landskapsregeringens social- och miljöavdelning, områdescheferna Mikaela Brant-Lindholm och Pamela Sjödahl vid Kommunernas socialtjänst, verksamhetsledaren Karl Wahlman och funktionsrättsombudet Moa Clemes vid Funktionsrätt Åland, specialsakkunnige Sanna Kuorikoski och juristen Silja Dahlgren vid social- och hälsovårdsministeriet.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Christian Wikström, viceordföranden Pernilla Söderlund, ledamöterna Jessy Eckerman, Mogens Lindén, Robert Mansén, Benny Pettersson och Alfons Röblom.

 

 

 

 

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget förkastar åtgärdsmotion nr 8/2024-2025 men bringar betänkandets motivering till landskapsregeringens kännedom.

 

 

Mariehamn den 31 mars 2026
Ordförande	Christian Wikström
Sekreterare	Julia Lindholm