Spörsmål 1/1999-2000

Privatiseringen av vissa skärgårdslinjer har pågått i sju år. Tanken var från början att man genom privatiseringen skulle kunna göra inbesparingar. Ännu har inte några siffror presenterats som alla parter skulle godkänna och som klart skulle visa på att inbesparingar gjorts. Privatiseringen är en ständig källa till konflikter och slitningar mellan de parter som upprätthåller och som är beroende av skärgårdstrafiken.

     Avsaknaden av en gemensam syn på skärgårdstrafiken förhindrar en konstruktiv dialog och långsiktig planering av skärgårdstrafikens utveckling. Låsta positioner och politiska blockeringar splittrar diskussionen om skärgårdstrafiken. Detta påverkar hela diskussionen om skärgårdens framtid i en negativ riktning. Den tidigare så framgångsrika trafikpolitiska utvecklingen i skärgården har hamnat i en återvändsgränd på grund av privatiseringen.

     I skärgården finns ett utbrett missnöje med skärgårdstrafiken. Många behov och intressen påtalas men inget positivt händer. I stället fortsätter landskapsstyrelsen med en privatisering av färjtrafiken som inte gynnar skärgårdsborna och skärgårdens näringslivsutveckling. Det är dags att skärgårdstrafikens skötsel lyfts upp på dagordningen och att frågan ställs hur vi kan förändra diskussionen om skärgårdstrafiken så att den blir mera konstruktiv och bidrar till ökat samarbete på alla plan.

Med hänvisning till det ovan anförda ställer vi med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen följande spörsmål till landskapsstyrelsen:

Avser landskapsstyrelsen att fortsätta med  privatiseringen av skärgårdstrafiken och i så fall på vilket sätt gynnar detta skärgården?