Spörsmål 1/2008-2009

Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om byggnaders energiprestanda

Vid lagtingets behandling av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om byggnaders energiprestanda (FR 10/2007-2008) den 17 mars 2008 omfattade lagtinget enhälligt en kläm enligt följande:

Att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen utfärdar en egen förordning om byggnaders energiprestanda samt de bestämmelser på lägre nivå som lagen förutsätter på ett heltäckande sätt. Förordningen kan följa det svenska eller både det svenska och finska regelverket. Regelverket bör vara klart och tydligt för dem som bestämmelserna riktar sig till och utbildning och informations- och utbildningsmaterial skall finnas på svenska.

Lagtinget hemställde alltså uttryckligen hos landskapsregeringen om utfärdande av en egen förordning som är heltäckande och att utbildnings- och informationsmaterial skall finnas svenska. Något som landskapsregeringen inte följt upp vid utarbetande av landskapsförordning  ÅFS nr 147/2008.

Den ansvariga ministern Roger Eriksson sade vid presentationen av landskapsegeringens framställning den 9.1.2008:  ”Jag har i förhandlingarna fått reda på att det på Åland finns företag och personer, byggmästare, byggnadsingenjörer, som redan har den här kompetensen och man kan även fortbilda sig. Det finns kurser och utbildningar på fastlandet på svenska och i Sverige.” Påståendena var felaktiga och stämmer fortfarande inte i början på 2009. Situationen är nu den att det krävs att den som söker byggnadslov efter årsskiftet åläggs att bifoga ett energicertifikat. Samtidigt finns det inte någon i landskapet som är ackrediterad för att utfärda ett sådant certifikat. Utöver det går det inte heller att erhålla utbildning på svenska för att bli ackrediterad. Av ovanstående framgår att lagtingets tydliga beställning igen inte har hörsammats. Situationen blir än mer allvarlig av att den ansvariga ledamoten inte informerat lagtinget på ett korrekt sätt.

En sak som genomgående vid behandlingen av framställningen (FR 10/2007-2008) framhölls var vikten av att ur den åländska författningssamlingen kunna utläsa vilka regler som gäller. För att ytterligare lägga tyngd bakom detta ställningstagande föreslog social- och miljöutskottet att ”landskapsregeringen initierar en utredning om den mest lämpliga tekniken för blankettlagstiftningen. Utredningen bör utmynna i allmänna riktlinjer för när blankettlagstiftning respektive egen lagstiftning skall användas.” Vi undertecknade ställer oss frågande till om det hänt något angående den av lagtinget efterlysta utredningen.

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:

Hur avser landskapsregeringen i brådskande ordning agera för att tillrättalägga det kaos som uppstått beträffande utfärdandet av energicertifikat för byggnader och hur har landskapsregeringen hörsammat de av lagtinget fastslagna riktlinjerna vid uppgörande av landskapsförordningen och andra bestämmelser?