Spörsmål 2/2006-2007

Landskapsregeringens drogpolitik

Det finns brister i den politiska ledningen när det gäller arbetet att motverka drogmissbruket i landskapet. Samtidigt finns ett stort engagemang och en bred kompetens bland dem som konkret arbetar mot missbruket. Tack vare dessa insatser fungerar arbetet någorlunda bra trots avsaknaden av politisk ledning.

Drogpolitiska insatser måste långsiktligt riktas mot efterfrågan, tillgång och behandling. Samhällets budskap, att det inte är acceptabelt att använda narkotika, skall vara tydligt.

Den av landskapsregeringen valhänt skötta narkotikapolitiken inger stor oro. Den åländska allmänheten har framförallt via ängsliga föräldrar uttalat sin maktlöshet i massmedia.

Avsaknaden av politiskt engagemang och politiska beslut har bl.a. medfört att det saknas kontinuitet och långsiktiga planer för att minska missbruket av alkohol och narkotika. Under senaste tiden har det inte funnits ett uppdaterat drogpolitiskt handlingsprogram eftersom det senaste programmet överspände åren 2002-2005. Många viktiga beslut i drogfrågor har därmed uteblivit.

Det krävs mera handlingskraft och kontinuitet i arbetet för att möta drogproblematiken. På kort sikt handlar det om att komma tillrätta med den allvarliga situation som nu råder. Under en period krävs extra resurser så att den grupp som fastnat i ett tungt drogbeteende får hjälp att ta sig ur sin svåra situation. På längre sikt krävs ett samlat och strategiskt arbete för att motverka att nya ungdomar fastnar i ett drogberoende.

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål

Vilka politiska prioriteringar och åtgärder kommer landskapsregeringen att vidta på kort och lång sikt för att komma tillrätta med nu rådande drogsituation i landskapet samt att i förebyggande syfte motverka en fortsatt utbredning av drogmissbruket.