Spörsmål 3/2004-2005

Verksamhetsförutsättningarna för det åländska jordbruket

Jordbruket har länge varit en motor när det gäller sysselsättningen på den åländska landsbygden och i skärgården. Trots att antalet sysselsatta minskat kontinuerligt, speciellt efter EU-inträdet, utgör jordbruket fortfarande en viktig sysselsättande näring i glesbygden. För de sysselsatta inom jordbruksnäringen är det ofta svårt att finna alternativa sysselsättningar, vilket stärker näringens regionalpolitiska betydelse.

     Sektorn jordbruk, skogsbruk och fiske sysselsatte år 1980 1628 personer, vilket utgjorde 15,3 % av antalet sysselsatta. Motsvarande siffra var tio år senare, år 1990, 1401 personer (11,3%). År 1995 hade siffran sjunkit till 963 (8,4 %). Senast tillgängliga statistik är från år 2002 och då var antalet sysselsatta endast 702 personer (5,3 %). Alltså har antalet yrkesutövare de senaste tolv åren halverats inom sektorn för jord- och skogsbruk samt fiske. Statistiken talar alltså sitt tydliga språk. Vill vi att jordbruksnäringen även i fortsättningen skall utgöra en kraftkälla för att bibehålla en levande landsbygd och skärgård måste något göras.

     Efter EU-medlemskapet består den åländska jordbrukspolitiken av tre byggstenar: EU:s regelverk och stödarrangemang, motsvarande finska och slutligen de åländska. Det åländska regelverket och stödarrangemangen har oerhört stor betydelse för att uppnå konkurrenskraft jämfört med omkringliggande regioner. Det åländska jordbruket har två stora nackdelar, för det första småskaligheten och för det andra transportberoendet. Ur konkurrenssynvinkel kan dessa nackdelar inte uppvägas utan en aktiv åländsk jordbrukspolitik.

     Handlingsprogrammet för den nya landskapsregeringen är synnerligen diffust i jordbruksfrågan. Bland annat sägs det: "Konventionella odlingsmetoder utvecklas för att möjliggöra produktion av grödor på marker där förutsättningar finns". Man kan undra var utvecklingen annars skulle ske om inte där förutsättningar finns? Skall Åland kunna motverka den negativa utvecklingen när det gäller antalet yrkesutövare så måste landskapsregeringens jordbrukspolitik aktiveras och få ett verkligt innehåll.

     Vi undertecknade känner en stor oro över avsaknaden av vilja att finna åländska lösningar för att trygga det åländska jordbrukets utveckling.

Med hänvisning till det ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:

Vad tänker landskapsregeringen göra för att trygga verksamhetsförutsättningarna för det åländska jordbruket?