Spörsmål 3/2012-2013

Ungdomsarbetslöshet och risk för marginalisering

Arbetslöshet är både prövande och skadlig för dem som drabbas. För det åländska samhället innebär arbetslösheten ett slöseri. Riktade insatser krävs för att främja sysselsättning och förebygga utslagning speciellt bland unga. Konsekvenserna är svåra genom uteblivna inkomster och erfarenheter, ett uppskjutet inträde i vuxenlivet och en utestängning från den sociala gemenskapen som arbetslivet ger.

     Det är inget försvar att ungdomsarbetslösheten på Åland fortfarande är relativt låg i jämförelse med andra regioner i EU. Varje arbetslös ungdom är arbetslös till 100 procent. Att underskatta problemen bidrar inte till lösningen.

     I årets budget nämns en ungdomsgaranti, trots det verkar det råda diametralt olika uppfattning inom regeringsblocket om både behov och relevanta åtgärder. Landskapsregeringens vankelmod inger inte förtroende.

     Finland och Sverige har redan samhälls-, ungdoms- och jobbgaranti. EU planerar ett motsvarande system. Åland får inte halka efter. Självstyrelsesystemet innehåller både rätt och plikt att handla.

     En åländsk ungdomsgaranti bör innehålla åtminstone utbildningsgaranti, språkutbildning för invandrarungdomar, orientering och stöd i arbetslivet, uppsökande ungdomsarbete och rehabilitering.

     För att nå resultat krävs samarbete mellan landskapet, kommunerna, myndigheter, näringsliv, organisationer och unga där de unga själva är aktiva aktörer och skapar sin egen framtid. Landskapsregeringen har ett övergripande ansvar och bör ta det genom att driva en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik samt utbildnings- och socialpolitik.

Hänvisande till ovanstående ställer vi i den ordning 37 § lagtingsordningen föreskriver till landskapsregeringen följande spörsmål:

Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att minska ungdomsarbetslösheten samt förebygga marginaliseringen?