Spörsmål 4/2004-2005

Miljölagstiftning och miljötillstånd

Östersjöns tillstånd berör och engagerar oss ålänningar i hög grad. Vi är enormt beroende av havet och av en god havsmiljö. Genom alla tider har havet varit en källa till näringsfång samtidigt som en stor del av ålänningens fritidssysselsättning har nära anknytning till havet.

     För att skydda havsmiljön krävs lagstiftning som reglerar slitaget på miljön och som klargör villkoren för medborgarnas aktiviteter. Samtidigt som stor hänsyn skall tas till miljön måste också samhällets näringsliv ges förutsättningar att verka och utvecklas. Det är lagstiftarens uppgift att ta hänsyn till motstridiga behov och se till att en balans mellan olika intressen uppnås. Lagstiftningen och regelverket bör vara tydligt och enkelt att tillämpa för dem som är beroende av detta. Nuvarande situation är allt annat än tillfredsställande.

     Ålands miljöprövningsnämnd som är tillståndsmyndighet enligt vattenlagen (1996:61) för landskapet Åland och landskapslagen (2001:30) om miljöskydd och miljötillstånd skall tillämpa lagen då tillståndsärenden behandlas. Under senare tid har ett antal uppmärksammade miljötillståndsärenden blivit belysta i media. Bland annat har ett kajbygge för ett rederi i Eckerö försenats på grund av tillståndsförfarandet. Frågan om miljötillståndet för Chipsfabriken i Saltvik har lett till diskussioner om en eventuell stängning av hela fabriken. För fiskodlingarna är situationen den att endast 13 av totalt 33 tillstånd är i laga kraft. De övriga är under besvärsprövning eller återförvisade till miljöprövningsnämnden. Ett stort antal miljötillståndsärenden förutom dessa som med fördel kunde vara av anmälningskaraktär och som försvårar verksamheten för den enskilde ålänningen, näringsidkaren och jordbrukaren väntar på behandling i miljöprövningsnämnden och behandlingstiden är oacceptabelt lång.

     Det är inte ändamålsenligt att nuvarande lagstiftning lämnar ett stort utrymme för tolkningsmöjligheter vilket varken miljön eller näringsverksamheter i samhället gynnas av. Alla förlorar också på de långa handläggningstiderna och byråkratiska  processerna. Miljön  blir i sista hand förlorare eftersom den krångliga och stelbenta hanteringen undergräver företagarnas intresse att satsa på miljöförbättrande åtgärder.

     Det är angeläget att lagstiftningen som berör miljöprövningsnämnden preciseras med det snaraste,   annars är det stor risk att företagsamheten avtar och utvecklingen av näringslivsverksamheten stannar upp.

     En hållbar utveckling av samhället måste också omfatta ett livskraftigt näringsliv som är grunden för samhällsekonomin och människornas välfärd, vilken också innefattar ett välmående hav.

Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 48 § 1 mom. lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål:

Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att tydliggöra regelverket och påskynda hanteringen av miljötillståndsgivning samt förbättra möjligheterna för näringsidkare att på miljöns villkor utveckla sin verksamhet?