• Publicerad måndag den 5 november 2018 kl. 15:42

Talman Gun-Mari Lindholms tal vid öppnandet av lagtingsåret 2018-2019

Herr landshövding, ärade ålänningar!

Över 10 år har arbetet med en uppdatering och modernisering av vår självstyrelselag pågått. Den senaste tiden mer intensivt än tidigare. Nya förslag till skrivningar har vart efter de kommit förankras av lantrådet i lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd. Detta för att hon skulle veta att det finns en kvalificerad majoritet i lagtinget för de tänkta mått och steg som aviserades. Nämnden har sammanträtt ofta. Det har kommit förslag till ändringar från Finlands regering och alltid mötts av samma konsekventa hållning från nämnden. Hållningen har varit att inte nedgradera självstyrelsen. 

Det är klart att vi ålänningar känner besvikelse i dag. Vi hade hoppats på att en ny modern och för dagen välanpassad lag skulle komma till lagtinget under det här arbetsåret och passera riksdagen så att den i god tid till självstyrelsens 100 årsjubileum skulle vara rykande färsk och ge hopp och framtidstro. Den skulle vara en garant för tillit till varandra, tillit mellan Finland och Åland och en lag som både Finland och Åland kunde vara stolta över.
I dag vet vi att så blir det inte.
Lagen blev inte klar för att det var flera centrala och för oss viktiga ingredienser vi inte kunde enas om och tiden kom emot.

Grundarbetet är däremot gjort och nu gäller det att få den regering som kommer efter valet att fortsätta arbetet tillsammans med oss. Vem vet kanske det går bättre då.

Samma öde till mötes går antagligen den högt och länge eftersträvade europaparlamentsplatsen. Ärendet ligger i grundlagsutskottet men efter att regeringspartierna redan har uttalat sig i riktning att de inte stöder vår rättmätiga plats i Europa är saken i stort sett avgjord. Det visar på en brist i inställningen till sin konstitutionella skyldighet från rättsstaten Finland.

Det är en sak att lagen inte blev klar men det svåraste åtminstone för mig är att acceptera den inställning som regering och riksdag visar mot självstyrelsen och autonomin inom Finlands gränser. 
Finland har förpliktelser, garanterade på internationell nivå att tillse sin autonomi.

Det är hög tid att de finska partierna i sina kommande valrörelser berättar vad de vill med sin autonomi. Vi vill i alla fall veta det!

Två andra områden jag särskilt vill lyfta i dag är omtanken om de små och om de äldre.
Barnen är vår framtid. Jag vill citera Högsta Domstolens president Timo Esko som sade vid vårt besök i Högsta domstolen att barnträdgårdslärarna är de som har de allra viktigaste yrket. De är de som har framtiden i sina händer.
Jag önskar att vi i alla sammanhang har ett barnperspektiv i våra beslut och att de som dagligen arbetar med barn känner uppskattning och vet hur värdefulla de är. Det skulle också behöva få se sin uppskattning i lönekuvertet.

Att vara småbarnsförälder vare sig man är yrkesarbetande, studerande eller hemma så är det ett oerhört viktigt uppdrag. Samtidigt som man lär sig att prioritera, organisera och planera blir man en bra förhandlare och ledare.

För ett tag sedan deltog jag i ett möte som Äldis ordnade. Äldis, äldreomsorg på distans är ett projekt där äldre träffas via webben. De som är med i projektet har en tv-skärm hemma till vilket ett visst program har installerats. Man kan träffa andra äldre som ingår i samma projekt. Det finns en ledare för projektet och andra blir även inbjudna att delta i bland. Som tex jag blev. Andra kan vara någon från Apoteket, från brandmyndigheterna eller från ett försäkringsbolag. Genom skärmen kan de tillsammans gå på konstutställningar, marknader eller en rundtur i lagtingshuset.Då jag besökte en man som var med i projektet passade jag på att fråga honom hur det fungerade och vad han tyckte. Hans svar att "nog är det bra alltid men... jag sku ju villa krama om dom också".

Det här projektet tar fasta på att bryta ensamheten och möjliggöra att få information om olika händelser trots att man inte kan ta sig dit. 
För många är ensamheten det värsta. Ensamheten gör oss sjuka och svaga. Jag önskar att vi alla tänker på det i våra beslut och även i praktiken. 
Gå och besök någon du känner och som du vet att är lite ensam. De är värdefulla stunder för oss alla.

Bästa kollegor!

Snabbt och kraftfullt svepte Metoo kampanjen fram. Berättelser av olika karaktär kom upp till ytan men hade ett gemensamt resultat, vi fick upp ögonen om maktspel och trakasserier. Här i lagtinget lyftes önskan om att göra en utredning hur det ser ut med den saken bland oss. Vi hade kontakt med experter på området som gjort liknande undersökning i Sveriges riksdag men svaret var att vi är så få så det kan bli svårt. Vi får nog ta hjälp av regeringen och göra en större och mer omfattande undersökning.

Vi ska inte tro att vi är förskonade. Det lilla samhället gör det kanske mer sårbart att våga avslöja händelser och personer då nätverken ofta hamnar i samma fiskdamm.

Demonstrationen här i salen då vi kvinnor bar knytblus får inte bara bli en symbolisk aktion utan måste följas upp på ett bredare plan. 

Orsaken till demonstrationen fick en kännbar följd i världen. Röran i Svenska Akademien hade som följd att Nobelpriset i litteratur inte delades ut 2018. 

Vi har ett år framför oss med stora frågor på våra bord. Budgeten som är ramen för verksamhetsåret 2019 inleder året. Vi har skärgårdstrafiken, kommunreformen och så kommer såväl en sociallagstiftning som en förnyad grundskolelag till lagtinget. 

Vi har olika åsikter. Så ska det vara men att ändå ha en tillitsfull debatt att kunna tänka utanför det egna kompetensutrymmet är en styrka. I de stora frågorna hade jag önskat att vi tillsammans i flock kunde lyfta istället för att samhället i dag blir splittrat och delat i vi och ni. Det krävs både mod och erfarenhet att ändra sig men att benhårt hålla sig fast vid ett förslag som eventuellt kunde ha gjorts bättre är inte vad människorna utanför lagtingshuset förväntar sig av oss.

Allt som oftast fortsätter debatten på sociala media. Den kan bli grov, vild och kränkande. Jag vill att vi, som förebilder inte ägnar oss åt det utan att vi tillsammans stävjer och bemöter med sakliga argument och att vi tillsammans kan gå in och stoppa kränkande debatter oavsett från vilket parti den utsatta kommer. Jag vill att vi fungerar som ett lag som vaktar det fria ordet men även vaktar på att debatten håller en hänsynsfull ton. 

Vi påbörjar det sista arbetsåret på den här lagtingsperioden. Om ett år har det varit val. 
Jag önskar att vi trots ideologiska skillnader kan ha respektfulla debatter, givande möten och även roligt tillsammans.
Jag önskar er alla ett framgångsrikt arbetsår!

Fru lantråd och ministrar!

Ni har ett arbetsdrygt år bakom er. 

Förväntade resultat i strävan för en revision av självstyrelselagen har dock uteblivit.

Reformer och lagar duggar tätt här i lagtinget. Reformer och lagar har tagit en stor tid av er arbetsdag. Så även relationsbygget till kollegor, särskilt i Finland.

Däremellan ska ni hitta tid att informera och diskutera era prioriteringar och framtida politiska förslag med medborgare runt hela Åland.

Jag vill uppehålla mig en stund vid det sistnämnda. Avståndet ska vara kort mellan makten och medborgarna. Medborgarna ska känna tillit till beslutsfattarna och ha en förtroendefull dialog med ministrar och tjänstemän. På det sättet skapar vi förståelse och acceptans för varandras sätt att se på saker. Det kräver förstås att man ibland även kan omvärdera sina mått och steg för att få en långsiktig och bred uppslutning för sina förslag. 

En handlingskraftig men samtidigt lyhörd regering vinner respekt och når sina mål.

Jag önskar er välgång i ert arbete!

Bästa Lagtingsdirektör och all personal vid lagtingets kansli!

Ni är en liten men naggande god skara tjänstemän som ser till att vi politiker har rätt material, är på rätt plats och vid rätt tid!

I det här sammanhanget vill jag även ge en eloge till Ministersekreterare Marina Sundström som är en viktig länk mellan lagtinget och regeringen inte minst då det gäller att koordinera besök och program.

Den senaste tiden har lagtinget haft många besök, kanske flest på väldigt länge.

Det är en viktig del av uppdraget i lagtinget att ta emot besök och lära ut om vår självstyrelse, vårt samhälle och vårt näringsliv. Personliga relationer till kollegor oberoende av om man är politiker eller tjänsteman är ovärderligt. Men man måste jobba på det. Inget kommer av sig självt. Jag vill här rikta ett stort tack till alla som vid våra besök frikostigt öppnar sina företag och föreningar och tar emot oss. 

Några av Lagtingspersonalens trotjänare går i pension och nya krafter kommer in. Jag hoppas att ni nya ska trivas. Formalia är viktigt i ett parlament men ger möjligheter till förnyelse och förändringar inom den formella ramen
Vi har arbetat med att öppna upp lagtinget. Vi har haft guidade turer i huset, skolgrupper, konstrundor och mycket mer. Med inspiration från Finlands riksdag kanske vi även ska bjuda in barngrupper till lagtinget så att lagtinget blir en intressant och naturlig del ända från tidig ålder.

Ett viktigt led i arbetet med att göra lagtinget mer öppet är att kunna lyssna på lagtingsdebatten. I vår kommer våra plenum även att kunna ses via webben.

Jag önskar er alla ett fint arbetsår och lycka till i ert viktiga arbete i demokratins tjänst.

Bästa representanter för massmedia!

Ert arbete att kritiskt granska makten, göra fördjupade intervjuer och analyser gällande de dagsaktuella ärendena har stor betydelse inte minst som opinionsbildare. Det är viktigt att vi har tillit till god och saklig journalistik som tydliggör skillnader i partiernas olika ställningstaganden. I dag översvämmas vi av olika media, ofta förekommer endast en sanning, ibland är det inte alls sant. Ert arbete är ännu viktigare än tidigare, att få fram nyanser och olikheter.

Jag önskar er framgång i ert arbete.

Härmed är lagtingets högtidliga öppnande till ända. Lagtinget samlas till ett kort arbetsplenum idag klockan 15.30.