Plenum den 17 november 2004 kl. 13:00

Protokoll

  • PLENUM den  17 november 2004 kl. 13.00.  

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. ((Frånvarande: ltl Peter Grönlund, ltl Dennis Jansson, vtm Harriet Lindeman, ltl Brage Eklund och ltl Britt Lundberg)

    25 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Britt Lundberg på grund av regionkommitténs session samt ltl Brage Eklund för tiden 17-18.11 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

     

     

    Herr landshövdingen:

    Ärade fru talman!

    Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av 1977 års ändringsprotokoll till protokollet av år 1978 till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening av fartyg.

     

    TALMANNEN: Tack herr landshövding. Lagtinget kommer att i vederbörlig ordning behandla republikens presidents framställning.

     

     

    Föredras för bordläggning ärende nr 1:

     

    Lagutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående ändringar av vissa landskapslagar till följd av gjorda ändringar i rikets pensionslagstiftning och självstyrelselagen för Åland. (FR 2/2004-2005).

     

    Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 29.11. Godkänt.

     

     

    Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 2:

     

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 4/2003-2004 med anledning av regeringskonferensen angående ett fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. (M 3/2003-2004).

     

    Ärendet är bordlagt den 15.11. Diskussionen fortsätter.

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag vill först tacka vtm Harriet Lindeman för en bra presentation av betänkandet senast. Jag tror att när det gäller det nya grundfördraget är det viktigt för oss alla att vi försöker fördjupa oss i det och försöker ta del av förslagen och vad konsekvenserna kan bli.

     

    Från Ålands Framtids sida vill vi också dra vårt strå till stacken och vi har redan startat upp en seminarieserie där vi erbjuder ålänningarna möjlighet att ta del av vad förslaget innebär. Vi är också glada över att vi har lyckats få förre EU-ombudsmannen Jacob Söderman att ställa upp i januari. Som en fingervisning om hur pass intressant han tycker att fördraget är faktiskt att han vill att Finland skall folkomrösta. Det har han i alla sammanhang sagt klart och tydligt, bl.a. i en intervju i Turun Sanomat. När det gäller behovet av en åländsk folkomröstning var det en som lite lustigt sade att om man inte har en folkomröstning i Finland, så självklart skall inte Åland ha en folkomröstning, men har man en folkomröstning i Finland så är det självklart att Åland skall ha en folkomröstning, för vi har ju självstyrelse! För Ålands Framtids vidkommande tycker jag fortfarande att vi har inte den kunskapen i dag att vi kan säga att Åland skall absolut ha en folkomröstning, men vi hoppas när den seminarieserie vi kör är genomförd och förhoppningen är också att landskapsregeringen då presenterar utlåtanden från sakkunniga om att Ålands EU-status förblir intakt, trots den, som jag tycker lite märkliga hanteringen av Ålandsprotokollet – jag skall återkomma till det – då kan vi ta ställning till den.

     

    Men en sak bör vi i varje fall ha klart för oss i lagtinget och det är tidtabellen. Det är precis som vtm Harriet Lindeman sade att propositionen lämnas – det är inte hundraprocentigt fastlaget – men hösten 2005 är det som har nämnts. Det är också riktigt som samma eminenta vice talman sade att skall vi ha en folkomröstning krävs det en landskapslag om det och där bör vi stanna upp lite; efter det att jag pratade med lagberedningen vet jag att tidtabellen är ett halvår och då bör nog lagtinget helt plötsligt i januari ha någorlunda klart för sig att skall vi ha en folkomröstning eller skall vi inte. Det jag har uppfattat hittills är att de obundna klart och tydligt har sagt att vi är för en folkomröstning. Så har jag uppfattat det, men det är möjligt att jag har missuppfattat det. Jag tror att det gäller för övriga partier också att man har den här biten ganska klar för sig redan i januari; annars blir vi för sent ute. Det är förstås också så att visst är det osäkert om förslaget till ny konstitution kommer att se dagens ljus. Vi har flera av de tunga länderna som har folkomröstningar framför dörren; om ett litet land som Finland ställer sig på tvären, så tror jag att det är ganska enkelt för EU att via olika manövrar kringgå det, men om t.ex. har det EU-kritiska Storbritannien säger nej, så tror jag att situationen blir betydligt svårare. Vi har dock sett tidigare att EU har många knep, om det så behövs, för att komma i mål med det man har föresatt sig, även om risken för ett dödläge är uppenbar.

     

    Jag måste, fru talman, säga att jag tyckte att det var lite intressant senast att se ”tuppfäktningen” mellan centern och liberalerna vem som har gjort mest för att rädda vad som räddas kunde när det gällde förslaget om att ersätta preamblen i Ålandsprotokollet med en deklaration. Det var så att det meddelande nr 3 som landskapsstyrelsen lämnade och som detta betänkande är uppbyggt på vill jag citera helt kort under II.2-3: ”Landskapsstyrelsen anser att gällande förslag är i linje med landskapsstyrelsens ställningstagande. Landskapsstyrelsen konstaterar dock att regeringskonferensens arbete med att överföra Ålandsprotokollet till det konstitutionella fördraget inte ännu är slutfört. På grund av att alla de protokoll som fogats till gällande anslutningsfördrag slås samman till ett enda protokoll kommer preamblen till Ålandsprotokollet inte att kunna kvarstå på samma sätt som tidigare.” Det hänvisades till att det var av tekniska orsaker som man skulle göra ändringen och det var faktiskt så att när meddelandet kom sade landskapsstyrelsen klart och tydligt att det här är helt och hållet i linje med landskapsstyrelsens ställningstagande. Från Ålands Framtids sida blev vi ganska förskräckta över det ställningstagandet och vi noterar att det skedde en kursändring efter att vi förde upp frågan, och det är vi förstås glada för. Men jag tycker ändå att det är viktigt att notera att det är lite märkligt att man pratar om tekniska orsaker som låg bakom flyttningen av preamblen och att man i stället skulle ersätta den med en närmast betydelselös politisk deklaration. Men nu i efterhand går det nog bra att inta en helt ny artikel i protokollet som hänvisar till förklaringen! Här hade nog faktiskt Ålands Framtid förväntat sig en litet tydligare analys av självstyrelsepolitiska nämnden vad som är orsak och verkan till denna förändring.

     

    Det är ändå värt att notera att det larm som vi hade resulterade i en något märklig samling dokument där vi får söka efter Ålands status med ljus och lykta. I handlingarna hänvisas det flera gånger till varandra i stället för det som det är nu, att det är en klar och tydlig inledning att vi har artiklarna om Ålands undantag uteslutande på basen av Ålands ställning i internationell rätt.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw sade senaste måndag att det man har fått är en fullgod ersättning. Jag delar inte den uppfattningen, men jag respekterar förstås att man kan se olika på det.

     

    Det som jag skulle vilja fråga, om det är någon som kan svara på det, är det som sägs i betänkandet från självstyrelsepolitiska nämnden: ”Den nya artikeln kompletteras således med en förklaring som innehåller en direkt hänvisning till Ålands ställning enligt internationell rätt.” Så långt är det sant. Så står det vidare: ”Dessutom finns det i det nya protokollets preamble en hänvisning till att protokollet inte avser att förändra rättsläget beträffande de frågor som regleras i protokollet.” Jag säger inte att det här är fel, jag bara säger att jag har letat väldigt länge för att försöka hitta preamblen i protokollet och jag hittar den inte, så jag skulle gärna se om det vore möjilgt att få en förklaring till vad man riktigt menar från nämndens sida med detta.

     

    Fru talman!

    När det gäller Ålands EU-parlamentsplats vågar jag påstå att det är viktigt för partierna bakom landskapsregeringen att man inte bara förlitar sig på sfp:s Henrik Lax skall lösa den här frågan i Strasbourg eller i Bryssel när fördelningen av platserna i Europaparlamentet är och förblir en intern fråga mellan Åland och Finland. Vi sitter fast i den här rävsaxen. Jag undrar: Vem försöker landskapsregeringen lura? Är det sig sig eller är det ålänningarna? Vi har nu haft gäster från Bryssel här EFA-European Free Alliance och vi har diskuterat dessa frågor med dem. Det är klart att de säger att det är självklart att autonoma områden per automatik bör ha representationen, men de är också insatta i hur det fungerar och menar att inte har en sådan organisation några medel att trycka på. Det är en intern fråga mellan Åland och Finland som måste få sin lösning. Jag tror i och för sig att vi kan ha nytta av EFA när det gäller att få uppslag om hur vi skall komma vidare.

     

    I och med att jag ställde en fråga vad som menades i betänkandet vill jag citera det som sägs av nämnden, först när det gäller helhetslösningen. ”Självstyrelsepolitiska nämnden har genomgående i bevakningen av det nya fördraget framhållit att det vid tidpunkten för lagtingets godkännande av ikraftträdandet bör föreligga sådana inomstatliga beslut och arrangemang i förhållande till Åland och den åländska självstyrelsen att de sammanlagda konsekvenserna av lagtingets bifall framgår.” Detta är någonting som vi ställer upp på till hundra procent, men då gäller det också att vi har det. Det sägs vidare att när det gäller inomstatliga lösningar bör man också få en lösning till stånd när det gäller landskapets representation i Europaparlamentet. Och här står vi igen månad efter månad och trampar vatten. Jag kan inte förstå varför inte Ålands lagting kan samla sig och försöka göra en framstöt till riksdagen, att nu accepterar vi inte det här mera. Det är klart, att säger vi vad vi tycker är vi förstås inte tillräckligt diplomatiska och då rinner allt ut i sanden. Jag måste säga att jag utgår från att landskapsregeringen, som nu träffar den finska regeringen i den beramade aftonskolan, där man i alla sammanhang har framhållit att då kommer verkligen alla problem som har varit på bordet, när det gäller skatteövertagande, när det gäller varför Ålands självstyrelseutveckling stampar på stället, att lösas, kan komma med en redogörelse över vilka stora framsteg som uppnås där i dag så fort som möjligt till lagtinget, för annars måste vi nog börja diskutera i lite nya banor.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    Ltl Anders Eriksson nämnde i början av sitt anförande att det skulle ha förekommit en tuppfäktning mellan centern och liberalerna. Om han då menar ltl Britt Lundbergs och mitt anförande i måndags så förstår jag inte vad det skulle ha varit för tuppfäktning, men kanske jag missförstod. Kanske han hänvisade till någon annan händelse. Jag vill ändå säga att självstyrelsepolitiska nämnden har gått igenom problematiken med preamblen och där har vi i gott samförstånd diskuterat, samlat ihop sakkunnigutlåtanden vilket har gjort att liberalerna har blivit nöjda med den skrivning som finns. Vi vill inte på något sätt ta äran åt oss för skrivningen och jag har inte ens fört fram det på det sättet, utan vi anser att det är en fullgod lösning som vi har uppnått. Det är inte fråga om någon tuppfäktning.

     

    Vad gäller parlamentsplatsen förlitar vi oss inte heller på att det är Henrik Lax som kan ge den åt oss utan vi måste hela tiden kontinuerligt arbeta på olika nivåer. Kanske stora kommande förändringar i EU-fördraget som går utöver det som nu bestäms om kan erbjuda regionerna platser. Arbetet med att få en parlamentsplats och utvecklandet av Ålands EU-ärenden tar inte slut i och med godkännande av fördraget, om det blir godkänt. Det är ett långsiktigt arbete.

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    När jag lite kryptiskt talade om tuppfäktning avsåg jag det replikskifte som var mellan ltl Torbjörn Eliasson och ltl Raija-Liisa Eklöw. Jag uppfattade nog att ltl Raija-Liisa Eklöw ville påskina ”att vi från liberalerna aktivt har jobbat för att få till stånd den här lösningen” och jag tror att det var det som ltl Torbjörn Eliasson kände sig lite förnärmad över - minsann har också centern gjort en hel del, fick vi höra.

     

    Det intressanta är att det nu sägs att det här skulle var en god ersättning. Men preamblen, som den nu står i Ålandsprotokollet, är en inledning att tack vare Ålands ställning inom internationell rätt erhåller Åland dessa undantag uppräknade i tre artiklar, medan det nu helt plötsligt är någonting som man får leta efter i regeringskonferensens slutakt. Det är därför jag menar att det är en hel samling dokument där man får leta fram och tillbaka för att hitta vad som är vad egentligen. Jag hävdar att det helt klart är en försämring, men förslaget i meddelandet från landskapsstyrelsen som man var beredd att gå in för hade varit en fullständig katastrof.

     

    När det gäller Europaparlamentsplatsen noterar jag med tillfredsställelse att ltl Raija-Liisa Eklöw sade att nu måste vi verkligen göra något. Jag ställer gärna upp på det. Jag tror att det är viktigt att gruppledarna träffas och att vi faktiskt gör någonting, för det är som ltl Raija-Liisa Eklöw säger, att inte tar arbetet slut, men det tar ju aldrig slut i och med att vi aldrig uppnår några framsteg. Vi diskuterar samma saker år efter år efter år. Den saken har vi diskuterat sedan 1995 utan att vi har kommit någonstans – snart tio år.

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

    Fru talman!

    När det gäller preamblen har alla i självstyrelsepolitiska nämnden gått in för att tro på det som vi fått höra från olika sakkunniga. Man kan förstås välja att inte tro på det. Det är ju så att det kommer olika uppgifter, särskilt hur man juridiskt skall tolka preamblen. Nu har vi gått in för det här och tror på det. Det måste i framtiden kunna bevisas att så här var andemeningen med skrivningarna, så det är tillfredsställande för oss. Vad sedan min och ltl Torbjörn Eliassons ordväxling betydde låter jag det bli osagt; jag tolkade det på ett annat sätt än vad ltl Anders Eriksson gjorde, så det får vi reda upp med ltl Torbjörn Eliasson.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag lämnar den delen därhän. Vi vet att fördraget är fastslaget, det är ingenting vi kan ändra därvidlag utan det är bara de inomstatliga lösningarna som återstår, men om vi diskuterar det förslag, som troligtvis kommer att omfattas, så är det klart, ltl Raija-Liisa Eklöw, att vi kan uppfatta det olika. Det beror på vad vi jämför med. Jämför vi med det protokoll vi har i dag anser jag definitivt att det är en försämring därför att i dag är preamblen en integrerad del av EU:s primärrätt, det är en oerhörd styrka, men jämför vi med det förslag som landskapsstyrelsen på den tiden var beredd att omfatta är det ändå ett framsteg.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Till att börja med vill jag ta mina kolleger i självstyrelsepolitiska nämnden i försvar och säga att det har inte förekommit någon tuppfäktning i det arbetet. Tvärtom tycker jag att vi har haft en mycket engagerad debatt och alla partiers representanter har verkligen tagit del i arbetet. Vi har haft en konstruktiv dialog som har lett fram till betänkandet. Jag vill också ge mitt beröm till fru talmannen som har lett arbetet engagerat och med fast hand när det gäller vissa detaljfrågor som var uppe i diskussionen. En av dem är preamblen, som vi har stött och blött mycket och huruvida Ålandsprotokollets status har försämrats eller t.o.m. förbättrats är svårt att säga. Det är väldigt komplicerat juridiskt; för det första är det inte så solklart att preamblen är en del av primärrätten eftersom det är artiklarnas text som gäller juridiskt och inte preamblen. Nu finns det däremot en artikel 59 där det uttryckligen står att det här skall gälla enligt primärrätten. På sätt och vis kan man se det som så att primärrätten har förstärkts, den har tagits med i en artikel. Sist och slutligen är det så att man kan inte veta vad statusen är förrän någonting prövas juridiskt. Det intressanta är i så fall vad det skulle kunna vara för fråga. Det viktiga är enligt min mening att vi fortsättningsvis har det undantag som vi har. Det kunde vara mycket värre, att man verkligen hade gått in och ändrat Ålands status. Vi skall komma ihåg att det vi diskuterar nu är egentligen en ganska bekväm detalj jämfört med hur det kunde ha varit om man skulle ha velat ändra på Ålands status, som vi som tur var uppnådde när vi gick med i EU.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är sant att dessa ärenden är komplicerade. Det vet vi alla att är det två jurister med och vi pratar juridik så finns det två olika uppfattningar. Jag hävdar ändå att det är en märklig samling dokument. Ltl Danne Sundman brukar ofta prata i bildspråk, så jag skall också försöka använda mig av det. Om vi ser artiklarna som finns, så har jag sett preamblen ungefär som taket över artikelsamlingen, allt har varit en integrerad del som har varit lätt att hitta, medan det nu är så att taket har blåst av, man får leta efter taket på ladugårdsbacken, dvs. man hittar det i slutakten. Det är klart att det är mycket mera komplicerat nu än vad det var tidigare, men jag ger ltl Danne Sundman rätt på en punkt, som jag också gjorde med ltl Raija-Liisa Eklöw, det har lett till en förbättring jämfört med den kraftiga försämring som var på gång.

     

    Ltl Danne Sundman, replik:

    Fru talman!

    Jag håller absolut med om att det var tur att detta uppmärksammades i självstyrelsepolitiska nämnden och att vi fick ta oss en ordentlig funderare på det. Om man talar i bildspråk och om ladugårdstaket var den tidigare preamblen, så kan man säga att nu är alla artiklarna ingärdade av en gärdesgård som består av 59 artikeln, som mycket tydligt säger att det som är på vår gård har att göra med det här och så kopplar det till protokollen. Texten i sig finns inte i artikeln, men det är en tydlig koppling till det tidigare protokollet; vi skall komma ihåg att det tidigare protokollet lever på det här viset, samtidigt som det också är kopplat till förklaringen, så man kommer inte undan. På det viset kunde man säga att fastän taket inte längre är på ladugården har vi fått en tydlig gärdesgård som berättar varför vi har dessa saker på vår gård.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Jag som faktiskt i verkligheten bedriver djurproduktion vet att allt inte hålls innanför staketen alla gånger! Jag tror att det här med att prata i bildspråk inte ledde till önskad verkan. Det blev lite mera komplicerat. Men det intressanta och det som vi bör få klarlagt är meningen jag citerade: ”Dessutom finns det i det nya protokollets preamble en hänvisning till att protokollet inte avser att förändra rättsläget beträffande de frågor som regleras i protokollet.” Jag har inte hittat något sådant. Ltl Danne Sundman, som också har suttit med i självstyrelsepolitiska nämnden, kanske kan förklara om ingen annan kan göra det: vad menar man?

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

     

     

     

    Ltl Camilla Gunell:

    Fru talman!

     Det finns nu ett förslag till konstitution för Europa och det går inte längre att ändra på. Preamblens vara eller inte vara, bra eller dåligt, vi kan inte längre göra någonting åt den saken. Nu måste vi nog gå vidare.

     

    Vi kan konstatera att Ålands särställning finns inskrivet och likaväl våra undantag. Vad vi än tycker om resultatet är det bara att konstatera att så här ser det ut. För min del måste jag säga att den värdegrund som unionen och konstitutionen vilar på känns rätt för mig.  Det är den humanistiska grundsynen som gäller, synen jämlikhet och människans okränkbara rättigheter till frihet och respekt.

     

    Jag tycker att de händelser som har skett i världspolitiken i samband med USA:s presidentval och också USA:s agerande i Afghanistan och i Irak stärker åtminstone min identitet som europé, och det tror jag också gäller för många andra som bor i Europa. Det finns värderingar som är okränkbara. Av den orsaken accepterar inte heller parlamentet en kommissionär som Bottiglione, som uttalat sig nedvärderande om t.ex. kvinnor och homosexuella. Jag tycker att parlamentet har här visat på ett viktigt ställningstagande. Man har också satt foten i marken när det gäller att visa parlamentets makt och befogenheter. Troligen kommer parlamentet framdeles att ytterligare kräva mer och spela en viktigare roll, eftersom det är det forum i Europa som är det folkvalda. Jag tror också att parlamentet kommer att vilja diskutera hela EU:s budget framöver, även den heliga jordbrukspolitiken.

     

    Som ålänning tar man del av vad som händer i Europa genom nyheterna på TV. Man hörde om bråket om Bottiglione och man hör diskussionerna kring ett eventuellt medlemskap för Turkiet. Det här är skeenden som vi vet att påverkar oss, men som vi inte desto vidare själva kan göra någonting åt. Det är klart att hade Åland en egen man eller kvinna i parlamentet skulle dessa frågor förstås komma oss närmare, vi skulle känna en större delaktighet, framför allt kanske genom att det även skulle stå i lokalpressen om hur vår parlamentsledamot skulle rösta eller inte rösta.

     

    Kravet på en egen parlamentsplats från åländsk sida har varit ett krav ända sedan 1994, då Finland gick med i EU. Det kravet är legitimt. Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden har en bra argumentation i den här frågan. Man kan säga att i och med det meddelande som vi nu diskuterar kommer det också in nya resonemang och argument när det gäller inflytandefrågorna. Här kommer resonemanget kring Finland som ett land med federala drag, som med sina två röster i subsidiaritetsärenden, där åländsk lagstiftning berörs, kunde erbjuda Åland den ena rösten. Det här är en helt ny diskussion och den är precis påbörjad, men jag tycker det finns all anledning att utveckla den ytterligare.

     

    Den andra argumentationen som är ny gäller indelningen av hela landet i valkretsar. Det senaste EU-valet utvisade att av Finlands 14 platser kom 11 parlamentsledamöter från ändå en ganska snäv storstadsregion. Man kan konstatera att EU-valet inte var en seger på det sättet för regionerna, medan den nya konstitutionen ändå är ett fall framåt när det gäller regionernas och erkännandet för det lokala och regionala självstyret. Här tycker jag alltså att man kan ytterligare utveckla argumentationen. Eftersom det är Finlands riksdag som även kan tilldela Åland en parlamentsplats är det väl bäst om man kan ha en sådan argumentation som tilltalar fler av dem som sitter i riksdagen än kanske vår egen åländska riksdagsman. Det är nog riksdagen som har detta i sin hand mer än vad Henrik Lax har att bestämma i den här frågan.

     

    Självstyrelsepolitiska nämnden talar också om de inomstatliga lösningarna när det gäller Ålands inflytande. Det är också oklart hur det samrådsförfarande som skall finnas mellan Finlands riksdag och Ålands lagting skall gå till, och det är någonting som man förstås måste jobba vidare med.

    Vi måste också fråga oss ytterligare vad vi menar med ”inomstatliga lösningar”. När det gäller innehållet i EU-politiken och vilka frågor Åland skall driva ligger det huvudsakliga ansvaret på landskapsregeringen. Det skulle vara intressant att i det här skedet veta hur långt landskapsregeringen har kommit när det gäller lösningar på olika inomstatliga arrangemang. Hur är det tänkt att de skall se ut? Vad skall det finnas för praxis? I vilka fora skall man diskutera de här frågorna?

     

    Jag tycker att EU-politiken och den mera vardagspolitik som vi för här borde komma varandra lite närmare. Som det nu är det två helt skilda politikområden och det här är kanske inte i framtiden så bra.

     

    När kulturutskottet besökte Bryssel och parlamentet under hösten blev det ganska klart att inflytandet i EU-frågor är någonting som man utövar innan diskussionen kommer upp i kommissionen. Det gäller att ligga med örat mot marken och veta när vilka frågor är på agendan. När förslaget kommer från kommissionen och då den egentliga demokratiska processen startar är det mycket lite som går att ändra på efter det. Här behöver man också diskutera för Ålands del hur man skall fördela resurserna, hur man skall lägga upp arbetet för att få största möjliga inflytande i frågor som är viktiga för vår del.

     

    Förslaget till konstitution har ännu lång väg att vandra. Många länder har gått in för folkomröstning, andra har inte bestämt sig än. För Finlands del har regeringspartierna ganska tydligt signalerat att det inte blir fråga om en folkomröstning. Då kan vi väl på Åland fråga oss hur vi skall övertyga väljarna om att de skall rösta om någonting som inte har den ringaste effekt! Det tycker jag att blir ganska svårt att arrangera. Däremot är det viktigt att vi här i lagtinget vet vad vi säger ja till och vilka konsekvenser vårt bifall har för Åland.

     

    För min del vill jag säga att det har varit intressant att jobba med detta ärende i självstyrelsepolitiska nämnden och jag vill också tacka för ett gott samarbete.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson:

    Fru talman!

    Jag vill börja med att säga några ord om EU. Jag röstade för EU på nittiotalet och huvudanledningen till det var att det alltid har varit ett fredsprojekt, och det är det ju fortfarande. Det har alltså mycket gott med sig. Men självklart kan en så här stor apparat inte genomföras utan att det blir nackdelar och avigsidor för den ena och den andra, och dem ser vi naturligtvis. På något sätt tror jag att vi kommer att nå en kulmen när EU har blivit så invecklat att man måste börja gå tillbaka till en nivå där det som kan bestämmas på ort och ställe verkligen kommer att göra det. Men det tar naturligtvis många år att utveckla det här. Subsidiaritetsprincipen tror jag alltså kommer att utvecklas när man märker att det blir för tungt och för svårt att dra alla detaljer nere i Bryssel.

     

    När det gäller landskapsstyrelsens meddelande som har behandlats i självstyrelsepolitiska nämnden har det skett på ett väldigt intressant och bra sätt. Vi har hört många och vi har diskuterat. Det man kan konstatera är att de positioner, som fanns redan före det här lagtinget, har vi väldigt hårt hållit fast vid.

     

    Under behandlingen har ltl Anders Eriksson i egenskap av suppleant varit med på åtminstone ett möte. Då diskuterade vi just den beramade preamblen, som det skrevs så otroligt mycket om i tidningarna. Ltl Anders Eriksson hade ingen avvikande åsikt till de diskussioner som fördes där och han torde ha lagt märke till att vi samtliga i nämnden jobbade för de här frågorna, att få Ålandsprotokollet eller det som man måste ersätta det med så starkt som möjligt. Jag tycker att ltl Danne Sundman kom med en fin förklaring. Vi tror faktiskt att det här är lika starkt, men precis som ltl Anders Eriksson sade kan man ha olika bedömningar om det. Efter mycket om och men kom vi fram till en skrivning som vi faktiskt tror på att är lika stark som om den gamla preamblen skulle ha varit kvar och vi får hoppas att vi har rätt i den bedömningen.

     

    Att jag skulle ha varit förnärmad vid måndagens plenum stämmer inte alls. Jag ville bara komplettera ltl Raija-Liisa Eklöws uttalande och säga att vi faktiskt har varit eniga i hela självstyrelsepolitiska nämnden om betänkandet, så vi har faktiskt ett utlåtande här som alla står bakom.

     

    Beträffande folkomröstning tror jag att vi skall diskutera den frågan vidare. Det är viktigt att vi går igenom den och pratar om den här i lagtinget, så får vi se om det är rätt eller fel att göra det, så det är väl ingenting som man skall förkasta så här på direkten, utan vi har möjlighet att komma fram till ett beslut här. Om vi skall komma vidare och inte stampa på stället, som ltl Anders Eriksson säger, så är det viktiga att vi uppnår en väldigt, väldigt bred enighet här i Ålands lagting. Jag har en fråga till ltl Anders Eriksson, eftersom han tycker att det står så stilla och att allting stampar på stället: Hur skall vi i stället göra? Vad skall vi göra för att få det här att gå snabbare framåt, exempelvis när det gäller Europaparlamentsplatsen?

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Det är ett nytt arbetssätt att man säger vem som har varit med och vad respektive person har sagt i självstyrelsepolitiska nämnden eller i olika utskott. Jag tror att det är bra om talmannen kan upplysa ltl Torbjörn Eliasson om lagtingsordningen därvidlag, men jag kan leva med det. Jag tror ändå att det är viktigt om man försöker återge vad som har sagts att man håller sig till sanningen. Det var nämligen så att landskapsregeringens meddelande kom precis samtidigt som jag råkade vara med två gånger som ersättare för ltl Danne Sundman, där man konstaterade att den viktiga preamblen skulle vara borta på grund av det inte var tekniskt möjligt att ha ett sådant förslag kvar. Det där hade jag noterat och det där nämnde jag i självstyrelsepolitiska nämnden, och jag kommer såväl ihåg att vtm Harriet Lindeman sade när jag gick ut, ”att det kan inte stämma det där som Anders sa”, men tyvärr visade det sig att det stämde och tyvärr visade det sig också att ingen hade läst meddelandet, och det hade kommit rätt precis då, så det kan jag ha respekt för. Men det som var det allvarliga var att inte en ens landskapsregeringen har läst vad man har släppt ifrån sig, och det var det som var det allvarliga. Där satt vi och diskuterade med lantrådet som sade någonting helt annat än det som står i det meddelande som landskapsregeringen precis nyss hade lämnat. Det är faktiskt ganska allvarligt, men jag tyckte ändå att det var lite förmätet av mig ta upp den delen,  så jag nämnde inte att det var jag som uppdagade problemete, men så var faktiskt sanningen, ltl Torbjörn Eliasson.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Jag har inte sagt vad någon sade i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag konstaterade att ltl Anders Eriksson var med på ett möte och jag bara sade att jag uppfattade att vi hade samma åsikt. Jag sade inte ett enda ord vad ltl Anders Eriksson har sagt.

     

    Ltl Anders Eriksson, replik:

    Fru talman!

    Om ändå talmannen tillåter dessa regelbrott fortsätter jag helt kort. Det är sant, vi blev helt eniga om diskussionen i nämnden. Så långt är det sant, men problemen var att landskapsregeringen hade lämnat ett meddelande som sade någonting helt annat än vad vi diskuterade i nämnden. Det är onödigt att hålla på och bena i de detaljerna. Huvudsaken är att vi fick till stånd en förändring. Vi har olika uppfattningar om det här är en fullgod ersättning eller inte, och det får man respektera. Så är det med juridik att man kan uppfatta det olika. Men hade man tagit det ursprungliga förslaget rakt av utan att någonting hade hänt hade det blivit väldigt olyckligt.

     

    Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

    Fru talman!

    Självstyrelsepolitiska nämnden hade fått i uppdrag av lagtinget att behandla Ålands landskapsstyrelses meddelande. Det var det vi satt och gjorde, det är det vi har gjort och det är det vi har kommit med ett betänkande om. Jag kan inte rå för vad som står i landskapsstyrelsens meddelande, utan vi behandlade det och här har vi resultatet på den behandlingen, och där är vi helt överens. Jag tror att ltl Anders Eriksson också väldigt långt kan hålla med om att de här bedömningarna är riktiga. Jag ställde frågan när jag var uppe i talarstolen att om det går så här långsamt och är så här svårt tycker jag också att ltl Anders Eriksson skall komma med ett förslag hur han skulle vilja sköta frågan.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman!

    Diskussionen om preamblen och förändringen av protokollet till den delen kan man lätt göra till en evighetsdiskussion, och den kunde gott och väl belysas i ett eget betänkande. Så pass avancerad och bred är diskussionen kring den. Men jag har tagit åt mig av vad experterna i juridik som vi har hört i självstyrelsepolitiska nämnden sagt och kommit fram till det att preamblen i den utformning den hade i Ålandsprotokollet var viktig på det viset, inte strikt juridiskt vid en eventuell domstolsbehandling, utan tvärtom viktig för det att den gör att undantagen vi har i EU-rätten skall ses i belysning av självstyrelsen, i belysning av Nationernas Förbunds beslut om att Åland skulle få självstyrelse osv., likadant de andra traktat som reglerar demilitarisering och neutralisering. Om man ser strikt juridiskt till det som står i artiklarna har vi t.ex. inte undantag för vår enspråkighet. En sådan central sak står inte uttryckligen. Det är många andra tänkbara potentiella juridiska situationer, som om bara de här artiklarna skulle finnas, bara EU:s undantag och ingenting annat finnas, så är vi i en mycket sämre position än att vi har denna preamble och på det viset ”reaktiverar” de internationella avtal och den lag som ligger till grund för självstyrelsen, helt enkelt självstyrelsens legala grund. Därför var det en väldigt stor seger att få denna preamble i protokollet när vi anslöts till EU och därför är det också väldigt viktigt att den har minst lika stark status framdeles.

     

    Man kan alltså inte se svart eller vitt på den här frågan utan den måste också ses mot bakgrund av hur allting annat ändrar. Nu samlar man alla undantag i ett protokoll och man har en konstitution för första gången. Man ändrar de juridiska divisionerna, om man jämför med fotbollsspråk. Vi har inte haft en konstitution för Europa tidigare. Vad man skall sätta på andra sidan vågen när man väger den nya lösningen, som när man väger gurklådan, är svårt att säga. Återigen, som jag sade i en replik, det enda som kan utvisa vad preamblen i dag har för effekt är i en eventuell juridisk process där man hänvisar till det här, och en sådan skall vi för det första hoppas att inte kommer och för det andra är det endast det som kan ge svaret.

     

    Till saken fru talman. Är EU:s nya grundlag bra för Åland är det som vi i första hand skall ta ställning till i Ålands lagting. Samtidigt som vi har ett engagemang, nästan alla av oss, för hela världen, mer eller mindre och framför allt för hela Europa, så skall vi också ha ett engagemang för ålänningarna i Europa. Jag räknade ut när vi var i Bryssel att vi är 0,005 promille av Europas befolkning, så vi är en väldigt liten del, men ändå är det ålänningarna som är våra huvudmän. Då kan man ställa sig frågan: Är EU:s nya grundlag bra för Åland? Man kan också utveckla det och säga att är det tillräckligt bra för att Åland skall kunna svälja det som är dåligt, för det finns också dåliga saker, om man ser till vår firma självstyrelsen.

     

    Fru talman!

    För att beskriva det här skulle jag vilja göra en liten tillbakablick till inträdet i EU. Det har flera ledamöter gjort. Då var det så att när Åland ställdes inför det faktum att man måste ta ställning till EG satte man väldigt höga förhandlingsmål och siktade in sig på ett ja med våra undantag. Alla sade, att nej, det kommer inte på fråga att ni får dessa undantag, det var helt otänkbart och man skrattade öppet åt oss. Men ålänningarna gav sig den på att det här skall gå, vi skall få undantagen och mot mångas tro så lyckades man, otroligt egentligen, så lyckades man få undantagen. Det gjorde att ja-alternativet helt plötsligt blev ganska okej att ta och man funderade aldrig så mycket på nej, man funderade aldrig på att Åland skulle ha stått utanför EU och löst de problem som uppkommer med frihandelsavtal osv., som andra regioner som står utanför EU men med ett nära samarbete. Det här är enligt mitt sätt att se en liten miss; man borde ha undersökt det som ett seriöst alternativ också innan man tog ställning till att säga ja eller nej. Det blev så att när man folkomröstade, som för det första skedde efter Finlands folkomröstning, så borde nej-alternativet ha varit mera klart utrett. Man är kanske efterklok om man säger det i dag, men om vi ser i dag hur EU har utvecklats för oss på Åland så har vi ställt oss utanför den kanske allra viktigaste samarbetssaken, nämligen skatteunionen. Fred och stabilitet har vi inte någon större nytta av om vi ser själviskt på det, för vi har haft fred och stabilitet länge osv., så man kan säga att vi har fått ge mera än vad vi har fått från EU.

     

    Mycket vatten har runnit under broarna under dessa snart tio år och mycket blev nog helt annorlunda än vad man trodde. Man fruktade vissa nackdelar som t.o.m. blev fördelar och man förväntade sig många fördelar som i stället blev nackdelar, så det var väldigt svårt att på förhand kunna uppskatta effekten av ett EU-medlemskap.

     

    Ser man strikt till självstyrelsen vad EU har inneburit så har det på sätt och vis inneburit en språklig katastrof när vi inte kan ta del av det beredningsarbete som försiggår på finska i arbetsgrupperna. Det har talats mycket om det s.k. behörighetsläckaget; vi har dels gett ifrån oss behörighet, såsom alla EU-länder har gjort, till Europas institutioner och vi har kompenserats väldigt lite och så har det på vägen också varit dålig verkningsgrad så att vi praktiken har tappat behörighet till Helsingfors. Där har det konstitutionellt gått väldigt snett. Det här är problem som blir ännu tydligare nu i och med det nya fördraget. Vi som besökte Bryssel fick allt klarare för oss att skall vi påverka EU-arbetet är det i Bryssel som det skall göras. Man skall vara i korridorerna, man skall knacka på dörrarna i Bryssel, det skall göras i ett tidigt skede där de andra som påverkar EU-politiken. Det är för sent när dokumenten har skeppats hit upp till Norden. Det blir i värsta fall ett spel för galleriet när de nationella parlament som behandlar EU-frågor tror sig kunna påverka fast allting redan är klart. Skulle vi få en EU-parlamentariker skulle den personen bli en otrolig resurs för Åland att kunna påverka i ett tidigt skede och tillsammans med sin assistent och den person vi redan har nere i Bryssel bilda ett team som verkligen skulle kunna bevaka EU-frågorna för Åland och verkligen kunna påverka om det behövs. Det kan vi inte när det kommer hit in i självstyrelsepolitiska nämndens rum. Det är den krassa sanningen.

     

    Ett annat problem är att vi inte har någon talerätt inför kommissionen eller EG-domstolen och där har vi ett flagrant fall; nu när vår omhuldade vårfågeljakt skall upp till tinget får inte vi själva försvara oss utan vi har en försvarsadvokat som dessutom inte bär vår åsikt. Det visar med all önskvärd tydlighet på det systemfel som tyvärr föreligger.

     

    Jag skulle säga, fru talman, att det nya fördraget innehåller en del kosmetiska förbättringar för självstyrelsen men som egentligen inte har någon konkret effekt för det dagliga politiska arbetet. Faktum kvarstår att de huvudsakliga problemen fortfarande står olösta. Vi har haft en väldigt hög ambitionsnivå nu också, vi har fört fram saker och ting i olika kanaler och det har arbetats mycket förtjänstfullt, men vi har inte nått därhän att alla problem som man kan betrakta som tröskelfrågor har lösts i fördraget. Då kvarstår endast det som vi kallar inomstatliga lösningar, alltså uppgörelse mellan Helsingfors och Mariehamn, som då kan lösa de problem som kvarstår.

    Jag tänker inte desto mera orda om innehållet i fördraget. Jag tycker däremot att en intressant sak är att det nu innehåller bestämmelser om utträde ur EU och om det kan man säga att EU-arbete skall ändå från alla länders sida, även från Ålands sida, kännas frivilligt, det skall inte kännas tvingande och det skall inte heller vara någonting som man inte kan lämna om nackdelarna överväger fördelarna. Därför tror jag att det är bra för engagemanget inom EU att det är frivilligt att vara med, att man kan gå ur också; den möjligheten skall finnas. Mot bakgrunden av min åsikt om inträdet borde man för Ålands del ha en uppdaterad syn på vad det skulle innebära för Åland i dag om vi skulle utträda ur EU, vilka nackdelar och vilka fördelar skulle det innebära, bara för att vi skall vara uppdaterade. Vi har många problem med EU i dag, men det kanske inte är någonting som omkullkastar hela EU-medlemskapet, problemen är inte av sådan dignitet, men det kan komma och då bör man veta vad det innebär och i så fall hur det skall gå till, för det är inte riktigt specifierat hur det går till för en region, särskilt inte för Åland.

     

    Fru talman!

    När det gäller folkomröstning tycker jag överlag för hela unionen att man från början borde ha sagt i konventet att den konstitution/grundlag vi nu tar fram skall föreläggas Europas folk för folkomröstning. Man borde ha bestämt det centralt och haft det som ett krav. Det också skulle ha gjort att det legitimitetsproblem som EU har inför sina medborgare skulle ha överbryggats, alla skulle vara tvungna att ta ställning. Europas folk skulle ha sagt ja eller nej. Nu pågår det ett avancerat politiskt spel; i en del länder är det väldigt avancerat och man går som katten kring het gröt med frågan om folkomröstning. Man borde från början ha sagt att alla skall folkomrösta. Det tycker jag skulle ha varit bra.

     

    När det gäller Åland tycker jag att det är viktigt, som självstyrelsepolitiska nämnden har sagt, att det finns ett antal problem som kvarstår som skall lösas med inomstatliga lösningar om vi skall vara nöjda. För min del och för Obunden Samlings lagtingsgrupps del har vi den åsikten att om vi inte får de här problemen lösta med inomstatliga lösningar skall vi förrän vi godkänner eller förkastar fördraget fråga Ålands folk. Då är vi nämligen i en sådan situation att vi inte längre själva kan bestämma om det här, utan då är det en så stor fråga att ålänningen skall frågas i folkomröstning. Jag är också beredd att rent generellt diskutera folkomröstning, om det förslaget kommer upp, men längre än så här backar åtminstone inte Obunden Samling. Vi har vid två-tre tillfällen sagt, att jo, vi godkänner det här nya steget i EU:s utveckling – fördrag som vi godkänt – men det förutsätter att vi får en parlamentsplats och jag ser parlamentsplatsen som det yttersta problemet för Åland, att Ålands folk har gett ifrån sig behörighet till Bryssel och inte fått kompensation i form att man får välja en parlamentariker. Det är en mycket viktig fråga. Jag hoppas att lagtinget kan vara enigt kring det, att om vi inte får den position godkänd som vi nu har satt upp, så skall vi folkomrösta.

     

    Vtm Barbro Sundback:

    Fru talman!

    Jag vill börja med att säga att jag kommer att få anhålla om att det här ärendet bordläggs eftersom en viktig del i diskussionen fattas, dvs. lantrådet och landskapsregeringen. Jag uppfattar den här diskussionen som väldigt viktig, central och principiell på många sätt och vis och den borde verkligen föras i närvaro av vår landskapsregering som skall på basen av det här betänkandet driva frågorna vidare ute i Europa och Helsingfors. Nu känns det lite konstigt att vi står här inför varandra och vittnar om den ena och den andra synpunkten som vi. Det är i och för sig trevligt, men på något vis saknas den politiska mottagaren.

     

    Några synpunkter som jag har fäst vid under debatten och kanske också annars vill jag ta upp, men jag skall försöka att inte upprepa så mycket utan kanske mera problematisera några saker. Det var så att inför hela tillkomsten av grundfördraget gjorde självstyrelsepolitiska nämnden en grundlig analys och man skrev upp positioner och målet med det var att i Europa skulle de lagstiftande regionernas position på något sätt erkännas och formaliseras. Det är ett ganska logiskt ställningstagande utgående från Ålands position. Nu efteråt kan man väl ändå konstatera att det var en ganska blygsam framgång som man nådde för de lagstiftande regionernas del. Då måste man på något sätt ställa sig frågan varför är det så. Jag tror att det enkla svaret är att man inte vill vare sig från kommissionens håll, från ministerrådet eller från parlamentet. Ingen av de bärande politiska institutionerna är intresserade av att det också finns lagstiftande regioner som skulle ha direkt inflytande över kommissionens arbete. Strategin är naturlig för Åland, men frågan är om den är framgångsrik. Tror vi att de lagstiftande regionerna i Europa någonsin får en formell roll så att man verkligen kan utöva makt direkt från sitt eget parlament?

     

    EU är en konstruktion i första hand för medlemsstaterna och sedan har man på den följande nivån unionsmedborgarna. Det märks tydligt i fördraget eftersom man har infört fri- och rättighetskatalogen. Det gäller alltså medborgarnas rättigheter gentemot EU.

     

    Går man lite vidare och vidgar perspektivet är det så att de flesta säger att EU inte skall lägga sig i lokala företeelser. Man skall inte reglera saker och ting på lokal nivå. Då har man subsidiaritetsprincipen som ingen hittills har kunnat klargöra vad den betyder, men det är någon slags politisk fingertoppskänsla att här går en gräns. Förr eller senare visade den sig politiskt genom att folkopinionerna är väldigt negativa till EU i allmänhet och speciellt till detaljregleringen. Men det finns en annan problematik. Om man tar bort detaljregleringen och låter den ligga i högre grad på lokal nivå blir det svårt att upprätthålla den fria rörligheten för medborgare, kapital, tjänster osv. Det där är nästan olösligt, skulle jag säga, om man vill leva upp till EU:s viktigaste principer om den fria rörligheten. Om man verkligen tror att de lagstiftande regionerna skall få en plats i systemet har jag alltid haft den uppfattningen att då måste EU utvecklas mycket mera i en federativ riktning; då reglerar man s.a.s. maktfördelningen på alla nivåer, nu är den bara reglerad mellan EU och medlemsstaterna. Det passar illa för oss på Åland och vi brottas hela tiden med att på något vis få inflytande inom systemet, men det lyckas i allmänhet väldigt dåligt.

     

    När man tar upp sådana demokratiska rättigheter som en egen parlamentsplats håller jag med ltl Anders Eriksson att det här Henrik Laxska-löftet nog inte är mycket värt, av den enkla anledningen att det inte finns några påverkningsmöjligheter i den här frågan i EU, i parlamentet eller i kommissionen. Det är just en nationell fråga hur man fördelar lokalt och regionalt de mandat som man har. I och för sig har han lovat att vid första bästa tillfälle när han kom till Bryssel skulle han ta upp den frågan! De som har nära politiska kontakter till honom får gärna här berätta om han har haft några kontakter ännu och vad de i så fall har givit. Henrik Lax är ett problem på ett annat sätt också och det är det att om Åland skall ha ett mandat så kommer Henrik Lax och hans efterföljare knappast att få något. Nu när Finland är indelat i en enda valkrets gynnar det just t.ex. Svenska folkpartiet, som har väljare spridda över flera regioner. Delar man in landet i valkretsar får Svenska folkpartiet knappast in någon. Det här var situationen redan när vi gick med i EU och den åländska riksdagsmannen känner nog också till problematiken. Det har redan gjorts ett sådant här val och det blir svårt för många här i salen att hävda den rätten gentemot Svenska folkpartiet, för så är situationen: det är deras eller vårt mandat det gäller.

     

    Jag tror ändå att om man vill driva frågan om ett eget valdistrikt så finns det andra regioner och andra grupper som är beredda att stötta Åland. Av de 14 parlamentsledamöter som Finland fick in i senaste val kom elva från området Åbo – Tammerfors – Helsingfors och tre kom från regionerna. Det betyder att representationen är helt snedvriden också för landet i sin helhet. Visserligen har vissa partier bjudit in, bl.a. har socialdemokraterna varit med på socialdemokraternas lista i Finland som en sorts demokratisk möjlighet, men i praktiken är det så att en åländsk politiker aldrig kommer att vara så känd på fastlandet att man kommer att i så hög grad dra egna röster så att man kommer in, i alla fall tror jag att det är väldigt svårt. Om man alltså vill vara konkret och göra någonting som kanske skulle trygga det åländska mandatet så skall det för det första ske av regering och riksdag och för det andra tror jag att vi måste se till att vi lierar oss med dem som i Finland också har intresse av att landet indelas i valdistrikt, och i det sammanhanget skall Åland kräva att vi blir ett eget valdistrikt.

     

    Den andra frågan som har varit viktig för oss i självstyrelsepolitiska nämnden är införandet i konstitutionen av ett nytt inflytande, dvs. de nationella parlamenten skulle få möjlighet, när fördraget träder i kraft, att påverka kommissionens arbete. Det har inte funnits förut, det är alldeles nytt. Det är naturligtvis ett led i diskussionen om att försöka ge EU mera legitimitet. Denna parlamentariska nationella kontroll av kommissionens, speciellt lagstiftningsinitiativ, tycker jag för min del att är ett stort och intressant steg framåt i utvecklingen att delegera inflytande och makt. Om man ser på den diskussion som har förts i självstyrelsepolitiska nämnden finns det åtminstone bland dem som vi har hört en tendens att nedvärdera det här instrumentets betydelse. Man säger att det kommer att gälla s få ärenden och det är en så kort tid som man kan protestera eller hävda att det kränker subsidiariteten så det kommer inte att användas och det är liksom ingenting att fästa sig vid. Det är möjligt att det är så, men jag tycker att man inte kan låta chansen gå utan att vi har prövat möjligheten. Det här instrumentet skall fungera så att varje nationellt parlament har rätt att avge två bifallsröster eller en bifallsröst och en nekande röst till ett förslag. Då är det också så konstruerat att det nationella parlamentet skall inhämta, om det finns i en nation regionala parlament, deras syn på frågorna, men de nationella parlamenten avger de båda rösterna. I den diskussion som vi har fört i självstyrelsepolitiska nämnden har jag tillhört dem som har hävdat, att vi inte skall jämställa oss med ett regionalt parlament, utan vi skall vara ett parlament likställt med parlamentet i Helsingfors och därför skall vi göra anspråk på den ena av Finlands två röster. Det här är naturligtvis inte populärt i Helsingfors, men inga demokratiska segrar har vunnits lätt. Argumentationen för detta är att Åland har egen lagstiftning, riksdagens stora utskott kan aldrig företräda oss i några som helst lagstiftningsfrågor, vi kan bara självständigt representera vår åsikt i fråga om subsidiariteten. Nu håller man på att på rikssidan försöka formalisera systemet och det går hela tiden ut på att Åland inte skall tillmätas rätten att avge en röst utan vi skall bli hörda på olika sätt och det här skall inte regleras i självstyrelselagen; det finns alltså en konsekvent behandling av den här frågan som att det här skall man försöka få undanstökat så fort som möjligt utan att Åland skall få sina intressen bevakade. Det är därför väldigt glädjande att självstyrelsepolitiska nämnden ändå har en ganska så progressiv och, som jag tycker, bra skrivning att på basen av detta kan landskapsregeringen ställa stora krav på regeringen i Helsingfors. Jag tycker att det skulle vara ett stort framsteg för oss om vi skulle få den här möjligheten att direkt ge vår åsikt om kommissionens lagstiftningsarbete. Många pratar här om att man tidigt i processen skall vara med och påverka, och då formella möjligheterna vi har är att påverka beredningen i de olika ministerierna eller sektionerna, men av olika skäl, bl.a. språkliga, verkar det inte fungera riktigt bra. Men det finns nog ett skede tidigare: redan i Bryssel, där man borde vara aktiv. De gånger Åland har opponerat sig har vi varit alldeles för sent ute, det har inte varit någon chans att påverka. Men det här är ändå ett ganska tidigt skede i beredningen när kommissionen kommer med sitt förslag och då skulle man kunna följa upp de ställningstaganden som Åland har gjort i sektionerna. Det kräver dock i sin tur igen en tydlig EU-politik, och det menar jag att vi ännu inte har. Vi sysslar mera med procedurfrågor och formaliteter som preamblen. Jag vill inte på något vis nedvärdera preamblen, men om man kunde köpa preamblar skulle jag vara beredd att göra det nu för att vi skulle slippa den diskussionen!  Jag tror att det har ganska liten betydelse. Det är klart att det är viktigt vad det står om Åland i primärrätten, men det är de bestämmelser som ger oss undantagen, som har ett materiellt innehåll, som är det viktiga och de är inte säkrade för evigt. Allting inom EU är förhandlingsbart, men Ålands status är gudskelov inte bara reglerad i EU:s primärrätt utan Åland är förankrat i internationell folkrätt och det som man i dag också talar om: sedvanerätt. Ålands ställning är trots allt inte bara beroende av vad som står i en preamble eller några deklarationer, även om det också är viktigt.

     

    Men, fru talman, för att få höra vad landskapsregeringen tar åt sig av det vi har skrivit och pratat föreslår jag att ärendet bordläggs till måndagen den 29 november.

     

    Ltl Lasse Wiklöf: Fru talman! Jag ber att få understöda vtm Barbro Sundbacks bordläggningsförslag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Barbro Sundback, understödd av ltl Lasse Wiklöf, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 29.11. Ärendet har tidigare varit bordlagt. Enligt 52 § LO kan ärendet bordläggas ytterligare en gång, om lagtinget så beslutar. Önskar någon yttra sig med anledning av bordläggningsförslaget eller bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 29.11.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 3:

     

    Finansutskottets betänkande nr 1/2004-2005 angående landskapsrevisorernas berättelse för år 2003. (RB 1/2003-2004).

     

    I anslutning till detta ärende medger talmannen att diskussionen även får beröra följande ärende på föredragningslistan: Landskapsstyrelsens berättelse för 2003. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Gun Carlson:

    Fru talman!

    Landskapsrevisorerna har enligt landskapslagen om landskapsrevisionen avgivit sin revisionsberättelse för år 2003 till lagtinget. Eftersom det ankommer på finansutskottet att bereda revisorernas berättelse har finansutskottet gjort det och överlämnar nu betänkandet till lagtinget. Utskottet har under arbetet givit synpunkter på vissa delar av revisionsberättelsen, i vissa fall där utskottet har erhållit kompletterande information eller där vi annars har tyckt till.

     

    Våra frivilliga organisationer eller aktörer inom räddningsväsendet utgör ett viktigt komplement till myndigheternas räddningsväsende. Sammantaget påstår vi att vi har en hög räddningsberedskap totalt sett. Utskottet är ense med revisorerna om vikten av samordning av verksamhet och investeringar mellan myndigheterna och de frivilliga organisationerna. Utskottet påpekar att det är dags att ägna större uppmärksamhet åt vad som åligger landskapet och framför allt vad som enligt behörighetsområdena i självstyrelselagen åligger rikets myndigheter, dvs. sjöbevakningen. Det är inte skäligt att landskapet bygger upp och bekostar räddningsberedskap parallellt så att denna beredskap överlappar de resurser som staten finansierar. I de fall landskapet genom Ålands sjöräddningssällskap eller någon annan organisation utför uppgifter som hör till rikets behörighet bör kompensation kunna utgå och utskottet föreslår att kostnaderna för sjöräddningen utreds mot bakgrund av behörighetsfördelningen i självstyrelselagen. Eventuella överlappningar i systemen bör undvikas och i de fall landskapet utför uppgifter som hör till rikets behörighet bör förhandlingar om beredskap och kompensation inledas.

     

    Det är tillfredsställande att också revisorerna konstaterar att resultatutvecklingen inom landskapsförvaltningen har förbättrats, men både utskott och revisorer anser att för att resultaten skall bli riktigt bra krävs fortsatt arbete med att effektivisera hela förvaltningen. Utskottet vill framhålla det nya sättet att rambudgetera såsom ett viktigt nytt verktyg för att föra fram hållbara prioriteringar i förvaltningens verksamheter. Vikten av att formulera tydliga mål i budgetarbetet och att följa upp målen och redovisa dem i års- och verksamhetsberättelser tas också upp. Inom ÅHS har man nu äntligen framfört, enligt vad utskottet erfarit, tydliga krav på redovisning av hur hälso- och sjukvårdsplanen samt målformuleringarna i budgeten har följts upp på respektive avdelning. Utskottet förväntar sig nu en samordning av de viktiga styrdokumenten ÅHS:s plan, budgeten och verksamhetsberättelsen, dvs. så att i budget och plan, vilka godkänts av lagtinget, skall framkomma att dessa – budgeten och planen – styr verksamheten och att ÅHS-ledningen i verksamhetsberättelsen redovisar hur man har verkställt såväl budget som plan.

     

    Landskapsrevisorerna noterar i berättelsen att vissa viktiga målsättningar inte har förverkligats och påpekar att det gäller speciellt utvärderingen av den s.k. Sonkin-rapporten om utvecklingen av ÅHS:s funktionens ledningsfunktioner och strukturer. Därför känns det nu bra att kunna konstatera att utskottet har noterat att en arbetsgrupp har tillsatts för att se över ÅHS-organisationen samt att man inom kort kommer att besluta om ett nytt reglemente. Utskottet har m.a.o. erhållit utfästelser om förbättringar.

     

    Beträffande landskapsandelarna för anläggningsprojekt inom undervisnings- och kulturverksamheten har utskottet ingen avvikande åsikt om anslagen 2003. Vi håller alltså med revisorerna, men utskottet noterar att landskapsregeringen i budgetförslaget har beaktat revisorernas påpekanden och upptagit anslag för resterande landskapsandelar för projekt som har beviljats tidigare så att man m.a.o. har kommit på rätt igen.

     

    Museibyråns verksamhet har flera gånger tidigare diskuterats av revisorerna. T.ex. 1998 påstods att verksamheten inom museibyrån präglades av brister i koordinering och styrning både vad det gällde verksamhet och ekonomi. Bl.a. av dessa orsaker inleddes arbetet med omorganisationen 2001. Arbetet inleddes med diskussioner mellan representanter för ledningen inom avdelningen och på byrån. Omorganisationen presenterades i budgeten för 2003, vilken antogs och organisationen genomfördes, men av olika skäl kunde förordningen antas först i september 2003, vilket revisorerna anser att var oförsvarligt lång tid. Dock anser revisorerna att reformen trots vissa avvikande åsikter ändå mottagits väl och synes svara mot behov och förväntningar. Utskottet har också konstaterat att arbetet med en ny arbetsordning har påbörjats men ännu inte slutförts. Utskottet anser att reformen skall utvärderas under 2006.

     

    Utskottet är ense om att det tillsvidare inte är realistiskt att förverkliga planerna på att iordningställa Ribacka som ett besökscentrum. Det visade sig att de tekniska krav som dels brandmyndigheterna ställer på brandsäkerheten på grund av att Ribacka är ett trähus och dels de tekniska krav som ställs på utställningsmontrarna, krav på klimatbeständigheter, fukt, och också här brandsäkerhet, skulle innebära så höga kostnader att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart i nuläget att fullfölja planerna, som alltså inte heller var färdigt utredda tidigare under husets planering. Därför beslöts om användning på ett ändamålsenligt sätt av utrymmena som hittills stått tomma. Utskottet konstaterar att de nu utförda åtgärderna inte förhindrar att Ribacka i ett senare skede iordningställs till besökscentrum. Utskottet konstaterar vidare att beslutet om förändring inte underställts lagtinget och påpekar att beslut som innebär ny eller ändrad inriktning skall underställas lagtinget.

     

    När det gäller högskolan på Åland vill utskottet betona att utbildningen skall vara en yrkesinriktad högskoleutbildning. Det var grundtanken redan under försöksverksamhetstiden. För att uppnå de samordningsvinster som avsågs när försöksverksamheten med yrkeshögskolan blev permanent bör de enskilda institutionerna fortsättningsvis arbeta med att integrera de olika enheterna i den gemensamma organisationen, och detta särskilt inom sjöfartsutbildningen. Utskottet har erfarit att det ute bland folk finns farhågor för att inträdeskraven och utbildningarna inom högskolan har höjts till en alltför hög teoretisk nivå men har kunnat konstatera att de farhågorna är obefogade.

     

    Revisorernas påpekanden om att det finns problem med ett stort antal studerande som avbryter eller gör uppehåll i sina studier har föranlett utskottet att närmare studera detta. Utskottet har funnit att detta inte är ett specifikt problem för Åland utan handlar mera om en trend bland dagens ungdomar. Dessutom har det blivit vanligare bland högskolestuderande generellt, inte bara på Åland, att man inte tar ut sin examen utan man börjar arbeta om man får ett lämpligt arbete. Inom de program däremot som kräver behörighet för att utföra respektive yrken försöker alla studerande däremot ta ut sina examina. Inom högskolan på Åland är den andelen rätt stor genom att vi har sjuksköterskeutbildning, vi har sjöbefälsutbildning, som båda kräver behörighet och därför tar man ut sina examina. Trots detta anser utskottet ändå att åtgärder bör sättas in för att man skall kunna bryta denna trend. Utskottet anser att en utvärdering av utbildningsprogrammen och högskolans organisation bör göras inför de kommande förhandlingarna om det nya utbildningsavtalet. Det gällande avtalet går ut 2005, så det här bör m.a.o. göras under 2005.

     

    Utskottet har också studerat revisorernas skrivningar om projektet IT-byn och finner att ärendet har behandlats i lagtinget ett flertal gånger. Den nivå på hyreskontrakt som lagtinget ställde som krav före byggstart uppnåddes inte till fullo. Grundtanken med IT-byn eller Kvarteret iTiden, som det heter i dag, var och är att nya och befintliga företag som sysslar med nyföretagande, exportföretag, företag som deltar i forsknings- och utvecklingsprojekt, kunskapsintensiva företag samt företag som flyttar till Åland skulle ges utrymmen och möjligheter att etablera sig. Utskottet understryker att Ålands Industrihus, som äger huset och har hand om uthyrningen, är delvis en kommunal angelägenhet, dvs. landskapet äger 80 procent och kommunerna resten; staden har ungefär 10 procent av aktierna i Ålands Industrihus. Vidare påpekar utskottet att andelen verksamheter som bedrivs i landskapets regi i IT-byn inte bör bli för hög.

     

    Till sist, fru talman, några ord om mål 2- och 3-programmen, där utskottet har funnit att den innevarande programperioden tar slut sista december 2006, vilket betyder att ännu i slutet av 2006 kan beslut om stöd fattas och de sista redovisningarna kan lämnas in två år efter periodens utgång, alltså 2008. Därför är det svårt att göra en rättvisande utvärdering i det här skedet, men det kan ändå noteras att programmen hade alltför högt ställda sysselsättningsmål: 200 nya arbetsplatser fördelade på 30 nya företag var ungefär målet. En revidering har nu gjorts, i halvtid kan man väl säga, och man har också nedskrivit sysselsättningsmålen ungefär med hälften. Utskottet anser att det är viktigt att anta realistiska sysselsättningsmål. Än viktigare är att programmen i högre grad bör anpassas till behoven och möjligheterna i glesbygd och skärgård så att näringslivet verkligen kan stimuleras. Bättre information om programmen efterlyses av utskottet och utskottet uppmanar landskapsregeringen att så långt som möjligt underlätta ansöknings- och rapporteringsproceduren för stödtagarna.

     

    Under arbetet har utskottet hört ett antal sakkunniga vilka är noterade i betänkandet. I övrigt instämmer utskottet med landskapsrevisorernas slutsatser och påpekanden och föreslår att betänkandet bringas till landskapsregeringens kännedom.

     

    Ltl Ronald Boman:

    Fru talman!

    I mitt anförande i samband med revisorernas berättelse för år 2003 framförde jag kraftig kritik emot museibyrån och dess verksamhet.

     

    Denna gång blev jag bönhörd väldigt snabbt eftersom nu även landskapsregeringen  har förstått vilken överbemanning som råder inom museibyrån.  Också finansutskottet har åsikter om Ribacka projektet.  Trägen vinner brukar det heta och så känner jag det nu.

     

    I detta sammanhang kan jag inte låta bli att läsa upp en passus ur gårdagens ledare i Nya Åland:

    ”I åratal har man från högerhåll, speciellt på Rolle Boman-kanten, fått höra att museibyrån och dess personal är en samling odugliga, överbetalda och undersysselsatta drönare som ingen riktigt vet vad de håller på med.” Det här är då Nya Ålands åsikter. Nog om museibyrån för denna gång.

     

    Även när det gäller den frivilliga sjöräddningen har finansutskottet berört detta.  Där hade jag förväntat mig att utskottet grundligare skulle ha studerat organisationen utgående från det att av PAF-medel beviljas 185.000 euro årligen till driftskostnader.  Större delen av dessa driftskostnader går till lönekostnader eftersom denna frivilliga organisation har fem heltidsanställda, vilket jag anser är fyra för många.

     

    Också när det gäller IT-byn är utskottets synpunkter något flata. Exempelvis skriver man ” Andelen verksamheter som bedrivs i landskapets regi i IT-byn bör därför inte bli för hög.”  Här borde utskottet i procenttal angivit hur stor yta som får upptas av landskapsbolag. Det skall vara klara skrivningar om de skall ha åsyftad verkan. Det såg vi när det gällde byggstarten för IT-_byn när de flesta politiker trodde att 80 procent av ytan skulle vara uthyrd innan bygget fick startas.

    Vad jag efterlyser är klarare och noggrannare direktiv i fortsättningen.

     

    I övrigt tycker jag att detta betänkande är bra och att finansutskott är betydligt ”mera på hugget” än de finansutskott jag upplevt tidigare.  (Från salen, ltl Wiklöf: det är stor skillnad!)

     

    Ltl Anders Eriksson:

    Fru talman!

    Jag tycker att det är bra att finansutskottet har tagit upp de kommentarer som kom upp här i remissdebatten av landskapsrevisorernas berättelse. Tittar man på Ribacka, som nyss nämndes sade jag i remissen den 13 september att det byggs och det byggs, men man vet inte varför man bygger och om det som man trodde att man byggde för inte infaller så hittar man på någonting annat och så bygger man lite till, och det  måste bli stopp på det där. Finansutskottet är ganska tydligt och säger att de åtgärder man har vidtagit har man faktiskt vidtagit på sidan om lagtingets budgetmakt och jag tycker att det är bra att man påpekar det, men det är ett väldigt allvarligt påpekande.

     

    När det gäller IT-byn konstaterar jag att finansutskottet helt och hållet omfattar landskapsrevisorernas kritik, och det är också en kritik som vi från Ålands Framtid i många olika sammanhang har framfört.

     

    När det gäller mål 2- och 3-programmen säger utskottet att man uppmanar regeringen att så långt som möjligt underlätta ansöknings- och rapporteringsprocedurerna för stödtagarna. Det här har på bara ett par år utvecklats till rena mardrömmen egentligen för dem som försöker nyttja näringsstöden, och den frågan har också varit uppe flera gånger här i lagtinget.

     

    Det finns en samstämmighet hela vägen. Den kritik som har nämnts här i lagtinget - landskapsrevisorernas kritik, som finansutskottet omfattar - kommer den att få några konsekvenser, det är det som jag tycker att är det intressanta. Om vi tittar på IT-byn. Lagtingets förutsättningar för projektet uppfylldes inte på flera punkter. Det nämns också här. Tittar vi på Ribacka konstaterar vi att där har det vidtagits byggnadsåtgärder, där lagtingets budgetmakt har åsidosatts. När vi tittar på näringsstöden har det påtalats flera gånger att byråkratin bör minskas, men kommer den att minskas överhuvudtaget?

     

    Nu står vi här igen med en tom regeringsbänk, men nog skulle det vara intressant att veta hur regeringen tänker ta det här till sig överhuvudtaget. Det är väldigt olyckligt om vi har en så här pass stor samstämmighet om faktiskt ganska allvarliga problem inom samhällsförvaltningen, men det leder inte till någonting annat än att det blir en papperstiger. Det blev ett betänkande till som mappas in och sedan är den sagan all. Jag ser att finansutskottets ordförande, som brukar vara en handlingskraftig kvinna, har begärt replik, så det skall bli intressant att se hur man från finansutskottets sida vill att frågorna skall gå vidare. Vilka konsekvenser kommer det att få, för någonting måste det ju leda till!

     

     

     

     

    Ltl Gun Carlson, replik:

    Fru talman!

    Det jag vill säga i repliken nu är inte vad finansutskottet tänker göra vidare än vad man har skrivit, utan jag vill ytterligare förklara några saker. När det gäller Ribacka skall vi komma ihåg att det landskapsstyrelsen skriver och är tydlig med handlar om att man har köpt in möbler. Det är det enda man har gjort där, man har inte byggt om någonting, så det har inte skett något byggnadsarbete, utan man har gjort det som en tillfällig åtgärd. Det skriver finansutskottet i sitt betänkande och man säger också att man mycket väl kan fullfölja de ursprungliga planerna på besökscentrum om man finner att det är möjligt. Det är helt korrekt att det inte har underställts lagtinget i den här formen, men man måste komma ihåg att det är en ytterst liten åtgärd som de facto har genomförts.

     

    När det gäller IT-byn och hyresnivån som inte var tillräckligt hög när man började bygga skall man ändå komma ihåg att när Ålands Industrihus tog beslut om byggstart var man överens på mötet i Ålands Industrihus Ab. Jag fick uppgifter igår om att för tillfället är 67,5 procent uthyrt med kontrakt och för 12,5 procent ligger man i förhandlingar om lokaler. Köket är uthyrt. Landskapets verksamheter är tillsvidare Utvecklings Ab, Högskolan på Åland och ÅTC. Då skall vi komma ihåg att högskolan också har en tillfällig forskningsassistent från Åbo som komer att befinna sig i utrymmena.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Fru talman!

    Jag skall i huvudsak koncentrera mig på det ärende som vi får diskutera med anledning av nästa punkt, nämligen landskapsstyrelsens berättelse. Jag vill först säga om revisorernas berättelse att det är så att vi lagtingsledamöter inte har några andra krav på oss än att vi är valbara och valda av Ålands folk, att vi har förtroende hos folket, liksom landskapsregeringen har som enda krav på sig att de är valbara till sitt uppdrag och att de har en majoritet bakom sig eller inte har 16 ledamöter emot sig. Det här är viktigt att påpeka mot bakgrund av diskussionen om den s.k. IT-byn, där man kanske har förfarit lite utanför sina ramar, men man har haft ett förtroende i lagtinget för det man har gjort. Då finns det egentligen inget att klandra, utan om man inte s.a.s. blir utsatt för misstroende och avsatt har man agerat inom sin rätt, det är viktigt att påpeka.

     

    När det gäller landskapsrevisorerna är det en väldigt viktig funktion. Revisorerna skall vara mera politiskt obundna, opartiska, än vad vi politiker är i stridens hetta när saker och ting försiggår politiskt. Landskapsrevisorerna gör en tillbakablick och undersöker hur det egentligen var och ofta får man, kanske när man varit i opposition, rätt sedan när man läser revisorernas berättelse, att så här tyckte jag och så här var det säger revisorerna. Ofta känns alltså revisorernas berättelse som en liten frisk fläkt i ett annars stundtals ganska unket rum. Det är man alltid tacksam för.

     

    Jag tycker revisorerna gör ett fantastiskt arbete och de skall ha ett stort tack för det, också deras sekreterare som drar ett jättelass.

     

    Det är, som sagt, en viktig kontrollfunktion som vi har här i lagtinget och om vi då ser på behandlingen nu, när vi behandlar landskapsrevisorernas berättelse, så är det på sätt och vis fel, om vi jämför oss med ett bolag, att bolagsstämman behandlar vad revisorerna har tyckt och tänkt, men jag ser det nog som att vad vi gör nu och vad finansutskottet gör det är att lägga ett politisk lager på revisorernas åsikt, att det här tycker lagtinget politiskt om det här i dag. Egentligen trampar man på överheten, om vi ser det så.

     

    Däremot tycker jag att det är väldigt viktigt att man, när man läser landskapsstyrelsens berättelse, som i framtiden kommer att heta landskapsregeringens berättelse, fäster stor vikt i det här fallet bilaga 10 som heter Åtgärder med anledning av revisorernas berättelse för 2002. Då är det viktigt att se att det som revisorerna påpekat har tillrättalagts till den del det inte gäller sådant som inte går att tillrättalägga av landskapsregeringen. Jag skulle säga att när landskapsregeringens berättelse remitteras till finansutskottet är det viktigt att man behandlar den och utgående från det ser vad som har gjorts och då får man ytterligare en möjlighet att påpeka att det här påpekade revisorerna och här har man inte vidtagit åtgärder. Det blir i och för sig två år tillbaka i tiden, men vi vet av erfarenhet att så mycket vatten rinner det inte så snabbt under broarna i den här firman att på två år kan det nog finnas problem som fortfarande är aktuella. Då är det viktigt att landskapsregeringen vid det tillfället – nu är ingen här – men då lyssnar och tar åt sig av det som lagtinget säger.

     

    Fru talman!

    När det gäller landskapsstyrelsens berättelse är det femte gången jag står i denna talarstol och påtalar dess väldigt spartanska lay-out. Har man någon kväll svårt att sova kan man ta landskapsstyrelsens berättelse, läsa några sidor, så börjar man ganska snabbt att slumra till, man blir trött! Jag gäspade själv i bänken när jag läste den. Detta har jag som sagt påpekat för femte gången och man borde komma till skott med en ny lay-out för det här är ett otroligt intressant dokument som man också kan gå tillbaka till för att jämföra som politiker hur det har varit tidigare och tar man landskapsstyrelsens berättelse vart femte år t.ex. kan man göra ganska intressanta upptäckter, backa tillbaka hur saker och ting har utvecklat sig. Men det borde vara en litet mera lättillgänglig lay-out: bilder, diagram osv., inte bara text rakt upp och ner. Det finns goda exempel. Ta Nordiska rådets olika berättelser. Ta bara Mariehamns stads årberättelse, som är mycket mer utvecklad. Nu är inte lantrådet på plats, men han är nog medveten om min åsikt och jag vill framföra den ånyo, för jag tycker att nu är det nog dags att verkligen börja ändra berättelsens lay-out.

     

     

    TALMANNEN:  Begärs ordet?  Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras ärende nr 4:

     

    Landskapsstyrelsens berättelse för år 2003. (LB 1/2003-2004).

     

    Begärs ytterligare ordet med anledning av berättelsen? Diskussionen är avslutd. Enligt 51 § 3 mom. LO hänskjuts landskapsstyrelsens berättelse till utskott om lagtinget så beslutar. Väcks försalg om utskottsbehandling?

     

    Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag tycker att finansutskottet kan ta sig en titt på det som jag tidigare sade och vidta de åtgärder som föreslagits.

     

    TALMANNEN: Enligt lagtingsordningen skall ärendet behandlas av lagutskottet. Kan vi enas om det? Vinner förslaget understöd?

     

     

    TALMANNEN: Kan förslaget om utskottsbehandling godkännas? Godkänt. Ärendet remitteras till lagutskottet.

     

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Ändring av budgetens allmänna motivering. (FM 1/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård. (FM 2/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.56.62 Främjande av avfallshanteringen. (FM 3/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Komplettering av kapitelmotiveringen till kapitel 43.40 Fastighetsförvaltning.   (FM 4/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Ändring av allmänna motiveringen under avsnittet "Trafik- och transportpolitik".  (FM 5/2004-2005).

     

    Ltl Göte Winé m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.10.01 Verksamhetens utgifter. (FM 6/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård.  (FM 7/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.05.51 Landskapsandel för medborgarinstitutets driftskostnader.  (FM 8/2004-2005).

     

    Ltl Göte Winé m.fl.: Sänkning av moment 43.60.74 Om- och tillbyggnad av polishuset. (FM 9/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Höjning av anslaget under moment 47.40.54 Sysselsättningens främjande.  (FM 10/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 47.03.41 Turismens främjande.  (FM 11/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Ändring av motiveringen till moment 44.05.33 Kompensation för utökat förvärvsinkomstavdrag.  (FM 12/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 43.25.51 Landskapsunderstöd till organisationer inom bostadsbranschen.  (FM 13/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning. (FM 14/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Komplettering av motiveringen till kapitel 43.04 Främjande av jämställdheten.  (FM 15/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 44.10.74 Landskapsprojekt. (FM 16/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 45.54.60 Understöd för samhällenas vatten- och avloppsåtgärder.  (FM 17/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Ändring av motiveringen under moment 45.01 Allmän förvaltning.  (FM 18/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Upptagande av anslag under moment 45.10.51 Stipendier för vidareutbildning och kompletterande utbildning inom socialvården utomlands.  (FM 19/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Strykning av anslaget under moment 43.05.62 Upphovsrättskostnader.  (FM 20/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 42.30.20 för ÅSUB för en valpejling.  (FM 21/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen till kapitel 46.09 Allmän ungdoms-, idrotts- och kulturverksamhet.  (FM 22/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Komplettering av motiveringen under moment 46.01.04 Utvecklingsarbete.  (FM 23/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.09.54 Understöd till stiftelsen Ålands Sjöfartsmuseum.  (FM 24/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.13.50 Verksamhetsunderstöd till föreningar och organisationer samt projektmedel och stipendier.  (FM 25/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning.  (FM 26/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 46.01.74 Fastighetsplanering och utbyggnad av Ålands hantverksskola.  (FM 27/2004-2005).

     

    Ltl Carina Aaltonen m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.05.53 Landskapsunderstöd för Ålands hantverksskola.  (FM 28/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Ändringar av kapitelmotiveringen under 45.70 Ålands hälso- och sjukvård.  (FM 29/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Strykning av momentet 46.09.56 Understöd för Ålands brandkårsmuseum.  (FM 30/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 44.01.05 Utvecklingsarbete. (FM 31/2004-2005).

     

    Ltl Brage Eklund m.fl.: Upptagande av nytt anslag under huvudtitel 45 Utredning av nytt stödsystem. (FM 32/2004-2005).

     

    Ltl Brage Eklund m.fl.: Strykning i kapitelmotiveringarna i moment 45.70. (FM 33/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.01.04 Utvecklingsarbete. (FM 34/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 38.50.20 Verkstad och lager. (FM 35/2004-2005).

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Ändring av detaljmotiveringen under moment 47.17.40 (FM 36/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Sänkning av anslaget under kapitel 47.01 Allmän förvaltning.  (FM 37/2004-2005).

     

    Ltl Brage Eklund m.fl.: Tillägg till allmänna motiveringarna, Landskapet och kommunerna.  (FM 38/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Tillägg till allmänna motiveringarna, Självstyrelsepolitik. (FM 39/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Höjning av anslaget under moment 44.01.05 Utvecklingsarbete.  (FM 40/2004-2005).

     

    Ltl Sune Mattsson: Höjning av anslaget under moment 45.54.77 samt ändring av momentets rubrik. (FM 41/2004-2005).

     

    Ltl Lasse Wiklöf m.fl.: Höjning av anslaget under moment 44.01.05 Utvecklingsarbete. (FM 42/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 45.70 Ålands hälso- och sjukvård.  (FM 43/2004-2005).

     

    Ltl Christian Beijar m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 45.01 Allmän förvaltning.  (FM 44/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen till kapitel 46.60 Museibyrån. (FM 45/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Komplettering av motiveringen till moment 46.11.52 Understöd till föreningar och organisationer för ungdomsarbete.  (FM 46/2004-2005).

     

    Ltl Camilla Gunell m.fl.: Komplettering av motiveringen under kapitel 47.03 Näringslivets främjande, regional utveckling.  (FM 47/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Ändring av motiveringen under moment 48.30.20 Verksamhetens utgifter.   (FM 48/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Ändring av motiveringen under moment 47.03.41 Turismens främjande. (FM 49/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 47.15.44 Investeringsstöd till jordbruket.  (FM 50/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 44.20.51 Projektbidrag ur penningautomatmedel.  (FM 51/2004-2005).

     

    Ltl Raija-Liisa Eklöw m.fl.: Tillägg till skrivning under moment 45.50.01 Verksamhetens utgifter. (FM 52/2004-2005).

     

    Vtm Barbro Sundback m.fl.: Höjning av anslaget under moment 46.05.52 Landskapsunderstöd för studieförbundens verksamhet.  (FM 53/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Strykning av anslaget under kapitel 43.60 Ålands polismyndighet.  (FM 54/2004-2005).

     

    Ltl Brage Eklund m.fl.: Sänkning av anslaget under moment 48.30.20 Verksamhetens utgifter. (FM 55/2004-2005).

     

    Ltl Brage Eklund m.fl.: Ändring av detaljmotiveringen under moment 45.54.60. (FM 56/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Tillägg till motiveringen under moment 47.40.54.  (FM 57/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Ändring av detaljmotiveringen under moment 46.55.20 Verksamhetens utgifter.  (FM 58/2004-2005).

     

    Ltl Anders Eriksson m.fl.: Ändring av kapitelmotiveringen under kapitel 45.10 Övriga sociala utgifter. (FM 59/2004-2005).

     

    Ltl Brage Eklund: Ändring av detaljmotiveringen under moment 47.05.40. (FM 60/2004-2005).

     

     

    Motionerna upptas till behandling den 22 november i samband med budgetbehandlingen.

     

    Lagtingets nästa plenum är  måndagen den 22 november kl. 9.30. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl.14.54).