Plenum den 19 december 2002 kl. 09:30
Protokoll
-
PLENUM den 19 december 2002 kl. 09.30.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl P-E Eriksson, ltl Holmberg, ltl Pehrsson och vtm Christer Jansson.
26 lagtingsledamöter närvarande.
Finansutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående budget för landskapet Åland 2003. (FR 3/2002-2003 och FM 1-79/2002-2003).
Ärendet bordlades den 18.12.2002. Diskussionen fortsätter.
Ltl Roger Jansson:
Fru talman!
I fjolårets remissdebatt visade jag en overhead inför sittande lagting över hur landsbygdens kommuner drabbades av att de största skattebetalarna i kommunerna hade sina inkomster främst från kapital och inte från lönearbete. Jag visade då två exempel hur den här situationen, den här verkligheten, slog i kommunerna Finström och Föglö, som två exempel, där de tio största inkomsttagarna betalade bara mellan 1 och 2 procent av sina inkomster i kommunalskatt. Detta medan vi andra betalar mellan 12 och 15 procent och den vanliga löntagaren utan särskilda specialavdrag men med lagstadgade avdrag betalar ungefär 15 procent av sin inkomst i kommunalskatt.
I Mariehamn är effekten av det här inte lika förödande som i landsbygdskommunerna eftersom samfundsskattesystemet i staden har kompenserat kapitalskatteverkligheten. Men det som staten håller på och genomför: successivt övertagande av samfundsskatten till staten helt och hållet och troligen från 1 januari 2004 till 100 procent blir också för Mariehamn och därmed också för Saltvik en katastrof. Orsaken till att kapitalskattesystemet inte är så förödande för Mariehamn är att vi i stället har samfundsskatten och Saltvik samt kanske någon kommun till kompenseras i viss mån av sina samfundsskatteinkomster.
Jag har varit förvånad under de år som har gått att de kommunala representanterna här i salen inte egentligen har intresserat sig hemskt mycket för den här frågan och den här situationen. Det är möjligt att man har gjort det i sin kammare, där man har suttit och funderat på de här sakerna, men det har egentligen inte varit någon större offentlig debatt. Det är rimligt att man naturligtvis inte hänger ut dem som har stora kapitalskatter därför att det är positivt att de har stora inkomster och pengarna rör sig sedan i hembygden och genererar skatter för andra, på andra sätt, som kommer hemkommunen till del. Men det är lite märkligt när man i vissa kommuner här på Åland säger att vi har de och de stora inkomsttagarna, vi har också sådana i Mariehamn och det är bra för kommunen. Inte är det det när skattesystemet är så upplagt att det inte är bra: staten tar hand om pengarna. Det är är någonting som självstyrelsen måste tillse att förändras; så här kan det inte fortsätta att utvecklas. Människor som jobbar i vårt samhälle skall delta i den kommunala infrastrukturens kostnader, i den kommunala servicens kostnader – sådant är vårt system. Och när systemet blir upplagt så att det inte mera sker måste man ändra systemet.
Vi ser effekterna av det här i ÅSUB-rapporten som vi fick på vårt bord igår; vi kan läsa ut skatteinkomsten per capita, per kommun. Vi kan läsa vidare i rapporten och se vad det resulterar i när det gäller utvecklingen av kommunernas balansräkningar, alltså kommunens ekonomiska stabilitet på sikt. Vi ser då när det gäller soliditeten i kommunen, som visserligen är ett litet klumpigt instrument eftersom värderingen av tillgångarna inte är alldeles neutral, men den torde vara lika i alla kommuner, att de två kommuner som i dagsläget har den sämsta framtiden utgående från soliditetsvärdet är Kökar och Finström. Sedan kommer de flera övriga kommuner som har rätt dåligt, men Kökar och Finström utmärker sig. Vi ser ett annat mätvärde i uppställningen från ÅSUB. Det är likviditeten, förmågan att undvika likviditetskonkurs, m.a.o. att ha pengar att betala sina skulder och sina löner med för ett antal dagar. Här utmärker sig särskilt Finström med fem dagars likviditet, inte ens alltså en månad som är absolut minimum, utan fem dagar och Lemland med tio dagar. I balansräkningen ser vi också att för lånebelastningen, som ju skall betalas genom kapitalkostnader, alltså ränta och amortering, måste användas av de pengar man annars kunde använda till driftskostnader, skola vård och omsorg samt annan service; i stället betalar man till långivare räntor och amorteringar. Oberoende vad man sedan har använt lånen till så är det på det sättet att det belastar den övriga driften. Då ser vi att den högsta skuldsättningen har Lumparland och den nästhögsta skuldsättningen har Finström, och så kan vi gå vidare bland kommunerna.
Vi måste alltså ta mycket allvarligt på balansräkningens utveckling i kommunerna och förmågan att klara framtiden. Då hjälper oss ÅSUB-rapporten mycket bra, för då kan vi jämför mellan kommunerna och det faktum att vissa kommuner återkommer frekvent gör att man måste analysera varför. En orsak är naturligtvis det här med kapitalskatten, att man kanske tror i kommunen att man har det bättre ställt än vad man har det därför att man har så stora inkomsttagare. Nej, staten tar hand om de pengarna! Det är inte inkomsttagarnas fel utan det är vi på politiker som har missat i att skapa ett system som är korrekt i förhållandet i det här fallet mellan självstyrelsen och riket. Det är ett misslyckande för alla landskapsstyrelser, alla lagting och alla riksdagsmän från Åland. Det här är nog det första vi måste se till att alla skulle inse att nu måste man få en förändring till stånd och vi i Mariehamn och de i Saltvik och i några kommuner till inser naturligtvis det som rasar över en när det gäller samfundsskatten. Det här med kapitalskatten är mera smygande, så det förstår jag att man inte riktigt har observerat.
Därför ber jag vid behandlingen av finansutskottets betänkandes allmänna motivering få avisera nödvändigheten av en bred politisk ansträngning gentemot regering och riksdag så att vi kan få en förändring till stånd när det gäller de här frågorna. På sidan 2 i reservation från ledamoten Jörgen Strand, högst upp på sidan, finns det förslag som jag härmed aviserar: ”Lagtinget förutsätter att en bred uppvaktning kan ordnas hos regeringen som klargör Ålands enhälliga begäran om att utan dröjsmål överföra behörigheten över samfunds- och kapitalskatten till självstyrelsen.” Vi har inte lyckats med de normala metoderna att komma framåt i den här största politiska frågan för Åland och de åländska kommunerna, så jag hoppas att lagtinget kunde enas om en sådan här insats.
Fru talman!
Sak nummer två jag tänkte diskutera är behandlingen av budgeten, både i lagtinget och i finansutskottet. Ungefär ett halvår har regeringspartierna haft på sig att ta fram budgeten; man började i våras och slutförde arbetet i november och så skickade man det till lagtinget. Vi i oppositionen hade, som alla känner till, en vecka på oss. Vi fick en budget i obalans. Vi fick en budget med vissa politiska prioriteringar. Vi hade att komma med ett alternativ. Vi är tre partier i opposition, var och en fick jobba separat under en ytterst kort tid. Vi har fått kritik för att vi inte lyckades få den helt och hållet i balans med ordinarie metoder, och det är en kritik som vi bär lätt på axlarna. En vecka är ingen rimlig tid för sådant, även om vi naturligtvis under året följer med den ekonomiska utvecklingen, men det var delvis ganska snabba kast i slutet av landskapsstyrelsens behandling av budgeten, så vi kunde veta allt som skulle åtgärdas, särskilt när det gäller kommunerna. Det var inte en alldeles lätt process för oss att så snabbt, trots att vi jobbade även nätter, skulle kunna ta fram en fullständigt balanserad budget. Men jag tycker för Frisinnad Samverkans del i alla fall att vi lyckades rätt väl i vårt förslag till skuggbudget. Dessa dokument var sedan förelagda remissbehandling och diskussionen var lång och intensiv och så kom ärendet till finansutskottet. Jag hörde synpunkterna från ltl Strand och ltl Sjöblom och jag tycker att de var mycket väsentliga för den parlamentariska diskussionen över hur parlamentarismen kan utvecklas, förhållandet mellan regering och lagting. Vad som särskilt har förvånat mig och stört mig är att man har kallat in en väldig massa sakkunniga och så vill jag understryka sakkunniga och man har givit dem tio minuter per person. De har kommit in till lagtingshuset från när och fjärran för tio minuters hörande, naturligtvis fullständigt oacceptabelt! Jag har suttit många, många år i utskott; jag har suttit åtta år i finansutskottet och jag har varit med om 15 minuters hörande några gånger, men det är inte bra; en halv timme brukar vara minimum. Det blir särkilt mot dem man hör och det blir fel mot utskottets medlemmar att hafsa på det sättet. Därför är det alldeles uppenbart så att systemet bör läggas om.
Det har här diskuterats att man borde få budgeten tidigare och ges längre tid. I riksdagen har man en stor del av hösten på sig; här har vi en väldigt kort tid för utskottsbehandling. Det är naturligtvis så att alla utskott bör involveras i budgeten. Det är planeringsinstrumentet för hela året och även för kommande år, för all politik. Det är ett rimligt krav. Den här modellen som vi har för budgetbehandling och budgetupplägget i landskapsstyrelsen och i lagtinget härstammar från tiden före 1993, när vi alltså inte kunde göra upp en budget i landskapet Åland utan att känna till rikets budget, eftersom vi var tvungna att anpassa kostnaderna till rikets kostnadsstruktur. Nu är det egentligen bara inkomstberäkningen - 0,45 – som vi behöver ha en uppfattning om, vi behöver inte ens känna till vad regeringen föreslår i budgeten, men vi bör ha en uppfattning om den, så visst kan vi tidigarelägga budgetbehandlingen med en par månader. Att det sedan skulle ha någon påverkan vart fjärde år på valsituationen tycker jag att är av mindre betydelse. I Sverige har man länge haft så att när ny regering tillträder lägger man en tilläggsproposition för budgeten med de förändringar som den nya regeringen vill ha. Så kan man också göra vart fjärde år på Åland, så det är inte något större problem.
Situationen som vi har för budgetbehandlingen i lagtinget har resulterat i ett ytligt skummande. De stora linjerna, de stora ekonomiska frågorna, i den mån de är stora, men för Åland är de stora, blir inte behandlade. De blir ytterst ytligt behandlade och finansutskottets ordförande stiger upp gång på gång när vi tar upp de stora frågorna och hänvisar till att landskapsstyrelsen sköter dem. Ja, men, då är det lika bra att lagtinget går hem, då har vi ingenting här att göra om vi inte ens skall behandla de stora linjerna! Den här inställningen från finansutskottets ordförande så fort vi frågar någonting om väsentliga politiska frågor: ”jo, men det sköter landskapsstyrelsen, det kan inte vi här i lagtinget ha någon uppfattning om” är en alldeles otillständig uppfattning som han inte kan fortsätta med att ha. Det är klart att har vi en seriös behandling av budgeten, vilket vi skall ha i vårt viktigaste planeringsinstrument i politiken, så måste vi här i lagtinget kunna dra upp riktlinjer som biträder landskapsstyrelsen i dess arbete för att sedan förverkliga politiken. Det är inte politikens riktlinjer som skall dras upp av landskapsstyrelsen utan det är av oss, naturligtvis tillsammans med landskapsstyrelsen.
Resultatet av det här har blivit att vi har en budget i stor obalans fortfarande. Regeringspartiernas representanter i utskottet har inte överhuvudtaget ansträngt sig att förbättra balansen i budgeten. Det är tur att vi har en opposition som försöker göra det, och alla tre partier i oppositionen försöker göra det, men när man inte får stöd så blir det inte någon budget i balans. Att ha den helt i balans är inte nödvändigt, som vi känner till, men balansen är nu alldeles otillräcklig: 20 miljoner euro, över 100 miljoner mark i underskott! Det är inte rimligt.
Fru talman!
För det tredje vill jag uttrycka en tacksamhet till landskapsstyrelsen för att man nu har svängt i sjöfartspolitiken. Man har kommit underfund med att sjöfarten är viktig för Åland, man har kommit underfund med att man måste jobba för att fortsatt säkerställa näringen för Åland. Det är bra att man har kommit underfund med att den europeiska sjöfartspolitiken måste man anpassa sig till, på Åland och i riket och att man jobbar enligt det. Det är bra att man någorlunda kraftfullt försöker pressa på att riket ändrar sin sjöfartspolitik. Det har också varit tidigare landskapsstyrelsers huvudspår.
Vad jag är lite bekymrad över är att man inte ännu fullt ut har insett att vi har all näringspolitik av betydelse i vår egen hand här i lagtinget, utom näringspolitiken för vår viktigaste näring, den har vi inte. Lantrådet Roger Nordlund har länge insett att det är en stor brist och har därför sagt här i plenum, på senare tid också, att vi bör få större behörighet inom den sektorn. Den sjöfartsansvariga ledamoten Erland, tillika vicelantråd, har svängt i stort sett från sin oppositionsroll i sjöfartsfrågorna så att jag tycker att han jobbar relativt bra på både det europeiska spåret och det finländska spåret för att undvika en utarmning av den åländska ekonomin. Men när det gäller det åländska spåret tycker jag att det ännu återstår åtskilligt. Finansutskottets majoritet verkar inte ännu ha haft kraft att ägna sig åt sjöfartsfrågorna; de har tydligen funnit att andra frågor är så mycket väsentligare eller annars är det så, som finansutskottets ordförande brukar säga, ”det där sköter landskapsstyrelsen”, vilket betyder vicelantrådet Olof Erland.
Vi är, som sagt, tacksamma för den svängning som har skett. Tyvärr har delvis en stor del av det här ett och ett halvt året gått förlorat i ansträngningarna att ännu snabbare nå hållbara resultat, men det skall väl komma!
För fem år sedan stod jag här som lantråd och beklagade mig för att det finns en näring i landet som inte vet vilka regler som gäller för året. Det finns näringar som har lite osäkra framtidsförutsättningar när det gäller nästa år och därpå följande år – jordbruket brukar höra till dem – inte numera men tidigare. För sjöfarten vet man fortfarande inte riktigt vad det är för regler som gäller ens under det kommande budgetåret 2003, men däremot har man levt varje år i förhoppningar om att reglerna skulle bli mera EU-liknande. Fortfarande är Finland dock det land som har de sämsta förutsättningarna av EU:s alla sjöfartsdrivande stater när det gäller sjöfartsnäringen och den som drabbas mest av det här långsiktigt, om man inte får en korrigering till stånd, är naturligtvis det självstyrda landskapet Åland.
För det fjärde skulle jag kort vilja säga någonting om förslaget till lag om permittering av tjänstemän som någon slags besparingsåtgärd. Vi i vår grupp i Frisinnad Samverkan har tyckt att det är ett riktigt dåligt förslag. Det innebär att man skall spara genom att folk skall tjäna mindre, som har arbete, de har arbete inom landskapsförvaltningen, men de skall inte få jobba hela året, utan de skall vara lite permitterade så att man tjänar pengar till samhället! Vi har en helt annan grundinställning; vi menar att alla som är anställda skall ha fullt upp, de skall fulla dagar. Har man för många anställda, då måste man minska antalet anställda och då har vi pekat på den lösningen i vår motion och i vår reservation att man skall göra upp en plan för naturlig avgång. Det här är landskapsstyrelsen säkert överens om och även finansutskottet, men däremot orkar man inte skriva det utan man säger att ”permitteringslag skall tas fram”. Vi tycker att det är fel mot de anställda att permittera dem; det är ett dåligt arbetsgivaransvar därför att de har räknat med att jag har det här jobbet, jag har de här inkomsterna per år, det är inte rimligt att jag skall få mindre inkomster under året. Det är klart bättre att ha en plan för naturlig avgång. Med 2.000 anställda i landskapsförvaltningen och ungefär 30 års medelanställningstid är det lätt att räkna ut hur många som går i pension per år: 2000 dividerat med 30.
Det förslag, fru talman, som Frisinnad Samverkan har i ltl Jörgen Strands reservation på sidan 1, som kallas förslag nr 6, ber jag att få avisera.
Avslutningsvis, fru talman, gällande kk-huset och det faktum att det har gått i stå helt och hållet och att det finns information från regeringspartiernas medlemmar som är mycket klar och tydlig, att glöm kk-huset, det kommer inte att förverkligas! Officiellt säger man säkert någonting annat och enligt den tidsplan som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson har redogjort för i något sammanhang kan man räkna med att kk-huset kanske skulle kunna komma igång 2006 eller 2007, men enligt de andra signalerna som kommer så blir det inget kk-hus alls. Vi har reagerat på detta och kommit med förslag på hur man skall lösa i den här ekonomiska situationen genom att besluta om att kk-huset skall byggas och att byggstart skall vara 2004. Särskilt kongressturismen och konferensturismen behöver huset och måste få det. Det är en skandal att detta 20 år gamla projektet inte har kunnat ros iland när det i slutet på nittiotalet bestämdes att nu skall det ros land och att man nu fortfarande inte vet om det blir 2006 eller 2007 som man börjar bygga är orimligt. År 2004 kan man börja bygga, om man finansierar det på det sätt som vi har föreslagit, så att man gör det till ett paket att sälja Arkipelag och bygga kk-huset. Driften kan skötas av den som driver och äger Arkipelag eller av något annat konsortium inom hotell- och restaurangbranschen som alltså har nytta av kk-huset. Vår uppfattning är däremot att kulturaktiviteterna skall finansieras i huset på det sätt som kulturaktiviteter på Åland finansieras, alltså delvis med skattemedel, men åtskilligt av kulturaktiviteterna i kk-huset är bra för besöksnäringen och kommer att få betydande inkomster därifrån. Den här modellen har vi haft klart för oss, inte försäljningen av Arkipelag i det här sammanhanget, men driftsmodellen så länge vi har suttit i landskapsstyrelsen, men det har varit svårt att få gehör för att bygga ett kk-hus och då har det inte heller varit bråttom att få fram någon driftsmodell tydligen och jag har alltid förvånats över att man har sagt att det är svårigheter att få fram en driftsmodell. Jag förstår inte överhuvudtaget vad det skulle vara för svårigheter med det. Vi har haft färdiga förslag under hela resan.
Jag ber att få avisera, fru talman, på sidan 4 i reservationen under moment 39.01.25 Inkomst av aktieförsäljning, nytt moment, det förslag som där finns om bindning av försäljningen av Arkipelag till byggande av ett nytt kk-hus. För att också få tidtabellen klar när det gäller den frågan ber jag att få avisera under allmänna motiveringarna Investering av landskapsprojekt, förslag nummer 13 i reservationen: ”Lagtinget föreslår att kk-husets planering slutförs i snabb takt och att landskapsstyrelsen senast i samband med första tilläggsbudget för 2003 presenterar en hållbar tidtabell för förverkligande av kk-huset.” Vårt förslag är byggstart under 2004.
Ltl Sjölund, replik:
Fru talman!
Det är trevligt att höra att ltl Roger Jansson faktiskt värnar mycket om oppositionens roll och rättigheter. Jag har nämligen ett levande minne av att när ltl Roger Jansson var lantråd var fanns det överhuvudtaget ingen som helst förståelse för oppositionen och dess roll från det dåvarande lantrådets sida. Nu får man den uppfattningen att det är bedrövligt att vi inte har ett sådant system att minoriteten får bestämma. Men så är inte vårt system utan vi har fortfarande demokrati där majoriteten faktiskt bestämmer. När det gäller sjöfartsfrågan har uppenbarligen ltl Roger Jansson helt glömt bort att finansutskottet våren 2001 anordnade ett omfattande öppet utskottsmöte som väckte stort intresse och som faktiskt penetrerade sjöfartsfrågorna väldigt mycket. Jag vill nu säga att där blev jag också styrkt i min övertygelse om att den sjöfartspolitiska linje som ltl Roger Jansson har drivit var det helt nödvändigt att lägga åt sidan och välja en annan, dvs. den som landskapsstyrelsen nu har gått in för och som faktiskt har givit en del resultat samt som vi har förhoppningar om att skall ge ännu mera resultat.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Det är säkert så att för att få en budget i balans borde faktiskt minoriteten få bestämma, men det parlamentariska systemet är inte sådant, så ni får nog ta ansvar för budgetunderskotten! Men det vore bra om ni också skulle lyssna på förnuftiga förslag, det finns en del del sådana. Ltl Sjölund vill inte det utan han hänvisar till vicelantrådet när man frågar någonting. Som lantråd var jag nog, vill jag påstå, ganska lyhörd för oppositionens klagovisor i de här frågorna, men jag hörde att ltl Sjölund hänvisade till landskapsstyrelsen och det var ändå här i lagtinget som man skötte lagtingsfrågorna och inte landskapsstyrelsen. Man förde de diskussionerna mellan lagtingsgrupperna. Jag satt på den tiden varken i talmanskonferensen eller i något annat lagtingsorgan, så det kunde inte jag påverka. Däremot var jag positiv till att tidigarelägga budgetprocessen och vi tillsåg att vi hade budgeten på bordet så tidigt som möjligt och under den tiden var jag också beredd att ändra lagstiftningen till den delen.
Jo, finansutskottet har ordnat ett möte om sjöfarten. Det är bra det! Vem var det som föreslog det då, ltl Sjölund? Men det viktiga är ändå det som jag var inne på: resultaten i politiken. Vad ger detta när man informeras, när man diskuterar – tio minuters hörande och annat som ni sysslar med i finansutskottet. Vad ger det för resultat i politiken? Tidigare räddade vi småtonnaget så att vi för småtonnagets del fick tillsammans med staten ett system som var likadant som i resten av Europa. Sådana resultat har inte under den här landskapsstyrelsen åstadkommits, men däremot har man i huvudsak börjat tillämpa den sjöfartspolitiken.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sjölund, replik:
Fru talman!
Det här med historieskrivning har uppenbarligen inte riktigt varit särskilt lyckat när det gäller ltl Roger Janssons återblickar. Jag tänkte konstatera en annan sak när det gäller ltl Roger Janssons huvudanförande om kommunernas ekonomi och frågan om skattesystem. Det innehöll ingenting nytt överhuvudtaget. Det här har vi alla vetat länge. Precis samma förhållanden gällde under den tid som Frisinnad Samverkan och Roger Jansson satt i landskapsstyrelsen. Då gjorde följaktligen Frisinnad Samverkan och Roger Jansson inte särskilt mycket åt den saken. Men det intressanta är att nu när också finansutskottet uppmärksammar frågan kom det igår ganska aggressiva frågeställningar från ltl Roger Jansson. Jag tycker inte att det finns särskilt mycket logik i ltl Roger Janssons agerande därför att när jag i presentationen tog upp de här sakerna, då passade det inte, men däremot kan ltl Roger Jansson ställa sig upp och prata om samma sak – då är det helt okej! Det är ändå så när man tittar på de olika kommunernas olika ekonomi och olika ekonomiska förutsättningar, att det finns en faktor att komma ihåg: kommunerna har självstyre. Det är faktiskt så att olika kommuner för också olika politik; en del satsar mera på service och det kostar och därmed har de sämre ekonomi och så finns det andra som har en annan linje.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Det är mycket kritik mot Roger Jansson, som tydligen är väsentlig i budgetbehandlingen för 2003! Jag är oppositionspolitiker och jag har inte ansvar för den här landskapsstyrelsens ekonomiska hanteringar, utan det har ltl Sjölund som lagtingsman för regeringspartierna och som ordförande i lagtingets finansutskott på ett alldeles särskilt sätt. Jag vill diskutera det ansvaret och hur ltl Sjölund tar det ansvaret. Det är svagt att hänvisa till hur det möjligen har varit tidigare och där hade ltl Sjölund helt fel. Effekter av kapitalskattereformerna i landet och särskilt samfundsskattereformen i landet har kommit de senaste åren, inte under min tid som lantråd, bara i småsaker. Nu sker de stora förändringarna och nu måste de stora politiska insatserna göras. Vad som intresserar oss här i lagtinget och Ålands folk är: Vad gör ltl Sjölund och landskapsstyrelsen i den situation som nu har uppstått för kommunerna? Det lönar sig inte att komma farande med något slags historieskrivning om hur det var för tre-fyra år sedan. Då hade vi stora överskott i budgeterna, vi hade möjlighet att stötta kommunerna så att de var glada och nöjda och kunde utveckla sina verksamheter. Så är inte fallet nu när ltl Sjölund är i regeringen. Låt oss tala om det i stället! Det är mera rejält.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Erlandsson, replik:
Fru talman!
Man kan likt ltl Roger Jansson läsa ut en hel del ur ÅSUB:s statistik, men man kan inte läsa allt ur dessa siffror och jag vill nämna som exempel att när det gäller likviditeten och skuldsättningen i kommunerna kan det ha sina förklarliga orsaker. Vi vet att av skuldsättningen i Finströms kommun, som ligger på 4,3 miljoner mark, härrör sig största delen av lån för bostadsändamål eller 1.980.000 är direkta bostadslån, alltså lån där hyresgästerna genom hyror finansierar lånen, inte över skatten. Vi har ytterligare 1.680.000 i lån för pensionärsbostäder och hyresbostäder i servicehuset. Också där kommer inkomster utöver kommunalskatten. Sammanlagt är det alltså 3,6 miljoner som gäller bostadslån. Det som återstår är siffror som inte alls är alarmerande, utan tvärtom. För att få en någorlunda jämförbar statistik när det gäller skuldsättningen har kommunen gått in för att bolagisera hyresbostäderna, precis som Mariehamns stad har gjort när man bildat Marstad. Därmed plockar man bort belastningen ur statistiken.
När det gäller likviditeten under 2001 hade Finströms kommun stora satsningar inom prioriterade områden som vård och omsorg, satsningar som nästan uppgick till halva budgeten. Jag tror att de satsningarna gjorde kommunen på ett mycket föredömligt sätt när det gäller satsningar och finansieringen.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
I mitt anförande uttalade jag mig generellt för alla kommuner och noterade särskilt för landsbygdskommunernas problemet med kapitalskatterna. Sedan hade jag vissa parametrar som ÅSUB har levererat oss när det gäller bedömningen av kommunernas framtida förutsättningar att klara upp sin ekonomi på ett rimligt sätt och att klara upp de högprioriterade områdena skola, vård och omsorg. Att det råkade sig då att Finström hörde till de två sämsta i jämförelsen mellan de 16 kommunerna i alla tre parametrar gör att jag fick den här repliken från ltl Erlandsson! Men då skall han observera, när det gäller hans hemkommun, att jag gjorde en jämförelse mellan kommunerna och då är det så att det är flera kommuner som har samma system som Finström, man har bostäder och äldreboende i balansräkningen i kommunens regi. Ändå är det så när det gäller skuldsättningen per capita att de enda som ligger över 10.000 finska mark per person i skuld är Lumparland och Finström. Geta och Kökar är också väldigt nära den summan. Det är en väldigt hög skuldsättning. I Mariehamn är det rätt tungt när vi har ungefär 2.500 mark per invånare, men det är riktigt att vi också måste räkna in effekten av boendet, där de boende betalar en del av kostnaderna. Men räntorna tar ändå bort en del av kommunens resurser för att sköta den grundläggande servicen.
Ltl Erlandsson, replik:
Fru talman!
Det är en helt riktig förklaring. Det kunde också ha kommit fram i ltl Roger Janssons första anförande att det här är lån som härrör sig från bostadslån som i princip skall finansiera sig utanför budgeten. När det gäller andra jämförelser mellan kommunerna, så om jag inte är riktigt på fel har Lumparland ungefär samma situation; man har satsat mycket på hyresbostäder. Det är helt riktigt att man gör det därför att för ungdomar är det omöjligt att direkt satsa på egnahemsbyggande och man vill gå den här vägen genom hyresbostäder. Vi vet också att det är ingen större lönsamhet i hyresbostäder. Tvärtom, det går jämnt upp och därför ser kommunerna det som en skyldighet att bygga det. Som jag sade tidigare är det riktiga att man försöker bolagisera och göra som Mariehamns stad att man har en särskild redovisning för den här biten; därmed slipper man denna något ojämna jämförelse mellan kommunerna. Det finns faktiskt kommuner som inte har satsat så särskilt mycket på hyresbostäder men ändå ståtat man med en bra statistik här.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Jag vill fortsätta att mera generellt tala för kommunerna och jag känner till två kommuner som gjorde satsningar på bostadsbyggande och så blev det tomma bostäder. Det var Sund och Föglö, särskilt Sund. Det där höll på att slå sönder hela kommunens ekonomi, så det är inte bara så där enkelt att man kan räkna bort den skuldsättningen och så har man en långsiktig stabilitet i kommunen. Jo, om ekonomin går uppåt är det naturligtvis så, men får vi t.ex. en utflaggning är situationen en helt annan för de kommuner som har det på det sättet, också för Mariehamn, som har borgat för alla lån för det egna bostadsbolaget. Vad jag särskilt har tittat på i det här sammanhanget och därför tog jag upp siffrorna, så är de framtida satsningarna. Det är framtida satsningar i flera av de här kommunerna som har en hög skuldbelastning, inom skola och inom andra sektorer och vi måste läsa in i den här bilden, att hur blir det då? Skall vi då här i lagtinget ställa upp med pengar till de kommunerna för att rädda dem när det inträffar. Det viktiga med siffrorna är alltså att se på dem som en möjlighet, hurudana möjligheter har kommunerna att göra stora satsningar? Dessa skiljer sig väldigt mycket från kommun till kommun. Det är stora risker med de stora satsningar som kommunerna har sig förestående nu. Det förutsätter ingen utflaggning. Det fortsätter fortsatt god ekonomi i landskapet och förmåga för landskapsstyrelsen att betala också fortsatt stora pengar till kommunerna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Englund, replik:
Fru talman!
Ltl Roger Jansson och jag brukar ibland ha olika åsikter om en del saker, men i just den här specifika saken vill jag stöda ltl Roger Jansson vad gäller det han anförde om samfunds- och kapitalskatten. Det är nog en viktig sak. Alla kommuner som nu har handlagt sina budgeter ser vart det bär och varåt det lutar. Här har staten dragit undan förutsättningarna för de åländska kommunerna. Jag kommer från en sådan kommun som har insett betydelsen av detta under de gångna åren. Jag stöder förslaget om att lagtinget skulle göra en bred uppvaktning hos regeringen och detta framförde jag också tidigare i budgetremissen.
Ltl Roger Jansson, replik:
Fru talman!
Jag fick återigen bekräftat det som jag har tyckt om hos ltl Englund redan tidigare att när det gäller stora och tunga sakfrågor är inte partipolitiken det viktigaste för ltl Englund, utan det är de ekonomiska resultaten och förnuftet. Jag tackar för det här stödet och hoppas att det skall sprida sig i regeringskretsarna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Salmén:
Fru talman!
Jag fäste mig igår vid att ltl Anne-Helena Sjöblom från finansutskottet hade synpunkter på vad man egentligen inte hinner göra i utskottet, och jag ger henne rätt i att det är ett problem för oss. T.ex. en sådan sak som nu har skrivits om ganska mycket i budgetframställningen är ÅHS-avgiften. Det skulle ha varit ganska bra om utskottet hade haft tid att resonera om en sådan sak som väl borde vara historia. Är det så att vi från landskapets sida att beskatta vår medborgare tycker jag att det är landskapet som skall göra det och ta upp landskapsskatt och inte gå via kommunerna och bära upp ÅHS-avgift. Det var en sak som man tog till genom att vi hade reformen och den skulle då underlätta möjligheterna, men nu borde vi kunna gå rakt fram så att folk kan avkräva rätt personer, lagtingsmännen, ansvar för att göra en sådan här sak och inte gå via kommunerna. Kommunerna får nog svara för sina investeringar och sina satsningar hos den stora allmänheten. Vi har en ganska lång paus över jul, så egentligen skulle det kanske ha varit bäst om finansutskottet hade kunnat sitta mellan jul och nyår, men vi måste väl önska dem också lite frid mellan jul och nyår.
Ltl Roger Jansson var inne på att vi för hemskt lite diskussioner angående de viktiga frågorna om samfundsskatt och kapitalskatt. Jag vill påminna om att jag som kommer från Saltvik vet vad avsaknad av samfundsskatt kommer att medföra. Jag har sagt det åtskilliga gånger här, att sommaren 2000 med finansminister Niinistö initierade vi att man skulle försöka reda ut hur förhållandet är mellan riket och Åland och försöka få fram att måste man göra förändringar i de ekonomiska bindningarna mellan riket och Åland. Jag hoppas verkligen, och jag har sagt det åt lantrådet åtskilliga gånger, att man sätter sig ner och försöker få slut på den utredning som har gått snett och försöker få den både på rätt och få den fastställd så att vi kan diskutera de här sakerna. Detta är helt nödvändigt när vi ligger under hotet av att staten tänker ta hela samfundsskatten. Jag ville påpeka att åtminstone från vårt håll har vi fört fram dubierna om vad som skall hända med landskaps- och den kommunala ekonomin om vi fortsätter utan att få en förändring.
Fru talman!
Jag skulle vilja ta upp några saker som vi har motionerat om men som inte, som jag sade igår, har fallit utskottet på läppen. Pensionspremierna för grundskollärarna är, som jag sade redan igår, en synnerligen viktig sak. Jag anser att när betalningsansvaret finns hos landskapet, så om man kommer överens med kommunerna att kommunerna skall hantera det också, bör man se till att man betalar 100 procent och därför anslaget under momentet pensionspremier för grundskollärare höjas så att landskapet kan betala. Som en liten sidoeffekt kan vi säga att tyvärr är det också så att kommunerna i dag betalar sina pensionspremier till Helsingfors, medan det här kan gå till landskapets pensionsfond. Det skulle vara synnerligen viktigt att inleda en diskussion med kommunerna att också se till att de pensionspengar som betalas in från den kommunala sidan också skulle börja snurra runt här på Åland och göra nytta. Vi kommer att lägga ett förslag att anslaget skall höjas så att det finns 100 procents täckning. Kökar-problematiken kom som på beställning, där man t.o.m. är tvungen att skala bort vartenda litet arvode för de förtroendevalda. Det är knappast befrämjande för demokratin att det måste gå till på det viset.
Då kommer jag, fru talman, in på det nästa som hänger ihop med Kökar. Det var bra att kunna läsa om att ”hur måste Kökar göra”? Jo, man måste sätta avgifter på de frivilliga organisationerna om de skall hålla aktiviteter i kommunen när de är i skolan. Man tycker förstås att det på ett sätt låter ganska naturligt att de skall betala lite för sig. Resultatet blir tydligen där att man inte har pengar i Folkhälsan på Kökar, men däremot har Folkhälsan som stor organisation på Åland inte betalat ut ordentliga stöd av det synnerligen frikostiga anslag som beviljas den organisationen, liksom många andra stora ideella organisationer härifrån landskapets budget. Jag hoppas verkligen att landskapsstyrelsen en gång till tittar efter innan man diskuterar detta fantastiskt stora anslag till Folkhälsan i Mariehamn, där man nu skall gå in för att parallellt med kommunerna sköta barndagvård, omsorg för utvecklingsstörda, t.o.m. kanske ersätta det som ltl Roger Jansson mycket ömmar för: utrymmen för konferenser och möten, man skall bygga ett centrum för diskussioner, så det kommer kanske snart att inte behövas några sådana här från näringslivets sida, utan att enbart den här frivilliga organisationen sköter det. Jag har tjatat om den här saken länge och frågat och blivit på kant med försvararna av projektet. Det skulle ha varit bra om finansutskottet också skulle ha haft några reflektioner när man ser och skriver ned t.o.m.: vad är den här organisationens intentioner med satsningen i Mariehamn? Jo, det är en parallell historie till det som kommunerna håller på med! Tidigare har det inte kunnat ges några stöd åt varken frivilliga eller privata initiativ. Nu skall det gå bra den här vägen!
Fru talman!
Jag har några småsaker till. Jag kallade detta i tidernas morgon för gräddfil och vi t.o.m. skrev i vår motion, att vi tycker inte att man med sådana här medel skall kunna rusa förbi de kommuner som har långvariga och mångåriga planer som man försöker förverkliga undan för undan.
Än en gång om svinavelsstationen. Jag förstår inte vad landskapet skall ha en byråkratisk institution till – när man en gång säger att man vill komma bort därifrån - tillsammans med de privata, som förhoppningsvis skall lösa och köpa svinavelsstationen? Det kan inte vara till någon stor nytta. Rådgivning från landskapets sida har alla rätt till, även den som tar över svinavelsstationen och börjar driva den.
Jag hade en liten sak som jag hade hoppats att utskottet skulle ha hunnit diskutera, nämligen att man skulle komma ner med kostnaderna för Ålands radio, om man skulle vara med på att förkorta sändningstiden. Jag börjar tro att många lagtingsmän i likhet med mig har följt den här verksamheten hemskt lite, att ni inte hör på vad de sänder ut. Jag menar, att skvalmusik kan väl inte kallas för public service! Det är bra med alla nyheter och alla reportage som ges därifrån. Det är inte på den sidan man skall kapa kostnader, utan kostnaderna måste vara så att sändningstiden kan göras kortare. Jag hoppas att utskottet, när man förhoppningsvis måste ta upp budgeten på nytt och komma i morgon tillbaka till oss, också då funderar på om man inte kan sätta några ord till detta. Skulle vi få en skrivning tror jag att förvaltningsråd och styrelse skulle tänka över detta på nytt.
Ltl Sundback, replik:
Fru talman!
Ifjol diskuterade vtm Salmén, jag och flera med oss, just det relativt höga beloppet – närmare 1,7 miljoner euro – som majoriteten föreslår att skulle ges som ett investeringsbidrag för Folkhälsans projekt. Då var det lite oklart vad bidraget skulle innefatta och sedan har då landskapsstyrelsen i maj detta år fatta beslut. Nu är det nog alldeles klart att det är på det viset som vtm Salmén säger att det här är en gräddfil. Det är så att Folkhälsan skall få investeringsbidrag för att bygga ett enskilt dagis. Det ingår i det bidrag som ges för investeringen som exkluderar bostäder och garage. Då är det nog så att det är djupt orättvist mot enskilda ålänningar som vill starta dagis; de har nämligen inte rätt till några investeringsbidrag för att bygga enskilda dagis. Mariehamns församling har också anhållit om investeringsstöd från landskapsstyrelsen för att bygga dagis, men man har fått tummen ner, för man har sagt att det finns inte några sådana pengar. Det är alltså svårt för mig att se hur majoriteten motiverar att man behandlar ett i princip fastländskt bolag mera förmånligt än åländska, både fysiska och juridiska personer som vill bygga enskilda dagis.
Vtm Salmén, replik:
Fru talman!
Tack för den upplysningen! Det är viktigt att poängtera det jag missade att säga att det är fråga om en organisation som kommer att få en stor del pengar från fastlandet. Det är bra att man bygger det här. Vi börjar så småningom få tillräckligt med möjligheter att doppa oss i vatten, det börjar finnas bassänger lite överallt, så snart behöver ingen ens gå ute i sjön mera och likadant är det motionsutrymmen. Det är saker som är hemskt bra; man får hela tiden höra att man är emot projektet och det är det som är det tokiga här. När ltl Sundback säger att vi på det här viset går emot de kommunala äskandena, så är detta helt rätt. Vi släpper fram saker med bidrag bara genom att ta det från ett annat moment: från penningautomatmedel. Jag tycker nog att det skulle vara viktigt att försöka hålla dem som avsikten var, inte att bygga saker som kommunerna har möjligheter att söka vanliga landskapsstöd för.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Erlandsson, replik:
Fru talman!
Jag håller med vtm Salmén i mycket av vad han sade, särskilt när det gäller finansutskottets möjligheter att tränga in i budgetens allra innersta. Det störs lite av de många motionerna, men det finns också i motionerna värdefulla synpunkter som man kunde begrunda närmare förstås. När jag satt i landskapsstyrelsen och jobbade där tyckte jag att landskapsstyrelsen hade för lite tid för budgetarbetet och lagtinget hade mycket tid, men nu har jag börjat ändra uppfattning efter det att jag har kommit bort från landskapsstyrelsens arbete mer och mer. Det är väl skäl att vi här funderar vidare på hur vi kunde lägga upp det långsiktiga budgetarbetet. Vi vet att landskapsstyrelsen är stressad och kanske tycker att det här systemet är det bästa, men med en samverkan mellan alla här tror jag att man kunde kanske hitta en lösning.
När det gäller samfunds- och kapitalbeskattningen har jag märkt att alla landskapsstyrelser och alla finansministrar hittills har gått bet på den uppgiften. Problemen finns inte i den här salen utan någonstans, och vi är medvetna om det också. Vi har haft en annan snedfördelning när det gäller samfundsskatten och den interna fördelningen mellan kommunerna; av 90 miljoner har närmare 75 miljoner tillfallit staden, medan Saltvik har haft en ganska hög andel. Genom den totala minskningen av samfundsskatten har också Saltvik känt av minskningen eller avsaknaden av samfundsskatt, men det har alla kommuner gjort tidigare, särskilt Lemland som har fått noll mark i samfundsskatt. Nu är vi nog alla i samma båt på kommunalt håll, att vi märker att samfundsskatten är en sinande källa i kommunens ekonomi.
Vtm Salmén, replik:
Fru talman!
Det är riktigt att vi tidigare hade det bra och att fördelningen delvis kunde vara sned. Inte blev den mycket bättre av den fördelningsnyckel som kom fram! Annars är det så att jag har samma uppfattning som ltl Erlandsson att vi är i ett problem och dem vi har problem med sitter inte här i huset och inte här på holmen heller. Jag har flera gånger sagt – och jag har fått vitsordet att jag har rätt av lantrådet – att vi var på väg att få igång en ordentlig diskussion om detta med finansministeriet. Att utredningen sedan körde snett vill jag påstå berodde på finansministeriets inställning. Vi vet att den som här hos oss är bäst skickad att slåss om det var just den ledamot som sedan sade ”fri på mej” – och det var Bjarne Lindström. Men när man från det hållet började diskutera alldeles felaktiga saker som skulle inverka på förhållandet mellan riket och oss, så kommer vi inte fram, om det är som lantrådet säger, att man vägrar diskutera förändringar förrän utredningen är klar och landskapet kommer inte att kunna godkänna utredningen på de grunder som föreligger i dag.
Ltl Erlandsson, replik:
Fru talman!
Både vtm Salmén och jag vet som gamla erfarna politiker att vill man gömma ett obekvämt beslut gömmer man det bakom utredningar. Det är finansministeriets sätt att egentligen motverka de åländska önskemålen att man kräver utredningar, och man vet att utredningarna kommer att visa ett sådant resultat att det inte går att nå enighet mellan landskapet och riket. Det sker alltså ingenting i det här fallet.
Vtm Salmén, replik:
Fru talman!
Det är väl bara så att det enda vi kan göra är att försöka slåss vidare och jag har diskuterat flera gånger om det här, både här i salen och utanför och jag hoppas och jag önskar landskapsstyrelsen all styrka att verkligt sätta emot här. Vi är alla eniga genom att nästan varenda en av oss är på något vis inblandade i kommunal verksamhet också. Det är nog inte bara Mariehamn och Saltvik som har haft lönsamma företag. Vi i Saltvik har varit glada för att vi har haft ett stort företag som har betalat in stora summor under många år, men om nu staten skall få de pengarna i stället för Saltvik blir det inte bra.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom:
Fru talman!
Det gläder mig att fler här i lagtinget inser att det här med budgeten och dess beredning i lagtinget behöver en modernisering. För min del hoppas jag att en reform av budgetberedningen i lagtinget skall kunna tas i bruk under nästa mandatperiod så att utskottsbehandlingen kan göras på ett mera övergripande plan. Jag känner på mig att det här kommer att leda till en förbättring. Det är nog bra med seder och bruk, men det känns nog nu som om bruket har blivit betong och det är både hårt och tungt. Även arbetet i lagtinget måste hänga med i utvecklingen. Vi kan inte fortsätta att behandla budgeten som i tiden före den nya självstyrelselagen trädde i kraft. Det finns ett litet framsteg i och med att finansutskottet föreslår att lagtinget under våren har att behandla riktlinjer för kommande års budget. Det är kanske en för tidigt väckt fråga, men jag tycker att den är värd att fundera på, nämligen att i samband med att riktlinjerna behandlas skulle även finansmotionerna överlämnas till lagtinget.
Jag tänkte avisera en del ändringsförslag och det första är under allmänna motiveringen när det gäller ”Sammanfattningen av den ekonomiska politiken”, där jag i enlighet med finansmotion nr 72 föreslår ett tillägg som lyder: ”En ny utvidgad och fördjupad regionalpolitik skapas i demokratisk interaktion med de människor som lever och bor i avfolkningskommunerna i rand- och skärgårds-områdena.” Det är fråga om att gå från ord till handling och inte bara hålla på med teorier.
När det gäller rubriken ”Social- och hälsovårdspolitik” som handlar om Fixtjänst har det på lagtingsledamöternas bord delats ut en något förändrat variant jämfört med förslaget i reservationen. Förslaget som nu ligger på bordet är kanske något mindre kategorisk. Jag förstår inte varför man skulle slå ihop Ålands omsorgsförbund och Fixtjänst och, som det står i ett budgetmoment, överföra de privatanställda till kommunal anställning. Fixtjänst sköts alldeles utmärkt av Ålands handikappförbund. Problematiken ligger i att man skall få kommunerna att betala för en verksamhet som man är skyldig att tillhandahålla. Det är kanske så att den kan vara kvar där den finns, men jag tycker att det är viktigt att landskapsstyrelsen förhandlar med kommunförbundet om den här saken så att man kan få en lösning till stånd och att inte landskapsstyrelsen kommer med den här typen av förslag.
Jag kommer alltså i detaljbehandlingen att föreslå följande lydelse: ”Lagtinget omfattar inte i det här skedet omfattar landskapsstyrelsens förslag att ålägga Ålands omsorgsförbund k.f. ansvaret för Fixtjänst och uppmanar landskapsstyrelsen att nå en hållbar överenskommelse med kommunerna om finansieringen av Fixtjänsts verksamhet.”
När det gäller utgifterna under detaljmotiveringen har jag förstått att Ålands radio och TV har skött sin ekonomi på ett ansvarsfullt sätt, och då känns det inte riktigt ansvarsfullt att från politiskt håll höja TV-licensen igen. Det är inte tv-tittarna och radiolyssnarna som har förorsakat underskottet i budgeten. En så här stor höjning av avgiften drabbar ekonomiskt svaga grupper väldigt hårt, framför allt kvinnor, ensamstående, ensamförsörjare, pensionärer, men också barnfamiljerna, så jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att lagtinget beslutar att avgiften för TV-innehav fastställs till 165 euro.
Mitt följande förslag gäller moment 43.40 Fastighetsförvaltning. Det har gjorts en utredning om landskapets bebyggda fastigheter och utredningen saknar ekonomiska analyser samt politiska ambitioner att effektivera fastighetsförvaltningen. Det framgår inte i utredningen vad skötseln kostar. Trots att det redan finns många utredningar tänker jag föreslå en ny utredning. Jag föreslår i enlighet med finansmotion nr 71 att en utredning görs av en oberoende sakkunnig person om de ekonomiska och förvaltningsmässiga förutsättningarna att bilda ett under landskapsstyrelsen lydande affärsverk som har till uppgift att förvalta och sköta landskapets bebyggda fastigheter.
När det gäller landskapsprojekt anser vi från socialdemokraterna att förverkligandet av kk-huset inte får stanna upp och att kk-husets drift i första hand bör bjudas ut på den öppna marknaden. Nu har man pratat kk-hus i 20 år och börjar det inte hända någonting nu så pratar man väl i 20 år till! Nu finns det både tomt och ritningar och näringslivet och kulturlivet väntar, så det är nog dags nu att börja förverkliga huset. Jag föreslår alltså i enlighet med finansmotion nr 2 att ett delanslag om 400.000 euro upptas under moment 44.10.74 för förverkligande av kk-huset samt att landskapsstyrelsen under året bjuder ut kk-husets drift på den öppna marknaden. I anbudshandlingarna skall kulturlivets behov beaktas.
När det gäller projekt ur penningautomatmedel, som vtm Salmén också var inne på, är det nog anmärkningsvärt att ett sådant här projekt kan sätta alla principer ur spel och att bolaget får 30 procent i investeringsbidrag för omsorgsutrymmen, som enligt uppgifter skall drivas i privat regi. Men det är väl så det går när Samfundet Folkhälsan i Helsingfors söker samhällsbidrag på Åland; att man bygger bostäder här har jag definitivt ingenting emot. Jag kommer ihåg ltl Gun-Mari Lindholms kamp för att få bidrag till investering i ett barndaghem, men är man ålänning så går det tydligen inte! Jag och mitt parti har aldrig riktigt förstått detta med alla allaktiviterna på Åland. Jag förstår idén på rikshåll. Folkhälsans aktivitetshus byggs och drivs med tanke på de svenskspråkigas behov. Men här på Åland har vi väl inget behov av hus som ger omsorger och aktiviteter på svenska. Det finns redan i samhället överallt. Jag vet inte, men det kanske är så att projektet skall byggas här för att tillfredsställa någon språklig minoritet på Åland, och det kan jag ha förståelse för, t.ex. för finskspråkiga, men detta har inte framkommit såvitt jag vet. Efter diskussion i samband med med finansutskottets betänkande ifjol och de omröstningar som då var förstår jag att majoriteten håller fast vid att projektet skall byggas, om Samfundet Folkhälsan i Helsingfors så beslutar. Men med tanke på kommunernas redan ansträngda ekonomi skulle jag nog önska att lagtinget skulle ta sig en tankeställare om vem som skall betala för de planerade omsorgsverksamheterna. Därför kommer jag i detaljmotiveringen att föreslå att bidraget inte beviljas till bolaget innan driftsbolaget klart redovisar hur de planerade omsorgsverksamheterna skall finansieras.
När det gäller bostadsbidraget måste jag säga att jag är lite frustrerad över fördelningspolitiken i budgeten. Är man en registrerad och privat förening så kan man få bidrag för hyror höjt med 500 euro per månad och man kan gå förbi alla andra i kön. Det gäller alltså brandkårsmuseet i Jomala; där går man in med samhällsmedel. Jag kan t.o.m. känna sympati för ltl Sune Mattsson resonemang om att jägarna skall vara med och betala för jakt- och fiskemuseet i Eckerö, men brandkårsmuseet har gått förbi alla andra på grund av några muntliga politiska löften i början av nittiotalet.
Landskapsstyrelsen är också beredd att gå in och subventionera hyror för företagare i det som en gång hette IT-byn på Klinten och sedan började det heta Utvecklingsby och Framtidsby och det börjar bli som med allhallen att det ändrar lite när man måste sänka ribban. Allhallen var först ett sysselsättningsprojekt, sedan blev det ett infrastrukturellt projekt och sedan blev det ett regionalt projekt. Jag känner att så går det här också. För de personer som har de allra minsta resurserna i samhället borde man underlätta. Det var häromdagen en artikel i en av tidningarna om en ensamstående mamma som hade en låg lön och hon fick 17 euro i bostadsbidrag. Jag är ganska orolig för den här mamman därför att får hon någon euro i löneförhöjning så försvinner bostadsbidraget eftersom bostadsbidrag under 16,81 inte betalas ut. Jag är ganska säker på att det är väldigt få här i lagtinget som vet hur många som lyfter bostadsbidrag på Åland och hur bostadsbidraget räknas ut. Det räknas definitivt inte på hela hyran utan bostadsbidraget räknas ut på en självrisk som är fastställd av finska staten i förhållande till sin inkomst och på mellanskillnaden mellan en riksförordning som bestämmer vad skälig hyra är; på skillnaden mellan självrisken och riksförordningens skäliga kan man få 80 procent som bostadsbidrag och det är inte några stora summor. Lantrådet Roger Nordlund har nog nu glömt de fattiga. Men det anmärkningsvärda är att finansutskottet 2001 sade i sitt betänkande det som det här årets finansutskottets majoritet hänvisar till, att man ”kontinuerligt skall följa upp så att kompletterande regler kan införas om behov föreligger”. Jag har tagit kontakt med Folkpensionsanstalten och fått utrett att 1997 var det 331 hushåll som fick bostadsbidrag. 2002 är det 194 hushåll som får bostadsbidrag. Trots att vi lever under en brinnande högkonjunktur är skillnaden mellan 1997 och 2002 137 hushåll. Det är många som faller igenom på exemplet med 17 euro. Man får en liten, liten förhöjning och skillnaden mellan självrisken och skälig hyra blir 16,80 och ekonomin försämras ännu mer. Medelinkomsten 1997 var för dem som lyfte bostadsbidrag 5.177 mark per månad, medelinkomsten i år är 967,60 euro eller översatt till finska mark 5.753. Det är låga inkomster. Boendekostnaderna var i medeltal 1997 2.129 mark per månad. I år är dessa i mark 2.430, 20. Bostadskostnaderna har ökat med 301 mark, medan bostadsbidraget har ökat med 130. Man skall komma ihåg att man också får bostadsbidrag för ägobostäder och barnfamiljer, men i medeltal var bostadsbidraget 893 mark och nu är det 1.006,60. Medeltalet för boendekostnaderna har stigit med över 300 mark, medan bidraget har höjts med 113,60. De fattigare blir fattigare. 1997 fanns det en arbetslöshet på 4,4 procent och i 30,8 procent av hushållen som lyfte bostadsbidrag fanns det en arbetslös person. 2002 är det 25,3 procent av hushållen som har en arbetslös person. Det är anmärkningsvärt högt, men det är ett minus på 5,5 procent. 1997 var av de hushåll som fick bostadsbidrag 61,9 procent barnfamiljer. 2002 är det 65,5 procent, i ökning plus 3,6 procent. Barnfamiljerna har fått det svårare. Det visar också utredningar i riket, men också på Åland. Av helt ensamstående 1997 var det 44,1 procent som fick bostadsbidrag. 2002 är det 54,6 procent av dem som lyfter bostadsbidrag. Det är alltså en ökning med 10,5 procent. 1997 lyfte 28,1 procent av ensamförsörjarna bostadsbidrag. 2002 var det 31,5 procent, plus 3,4 procent. Och vad har landskapsstyrelsen gjort? Har man kontinuerligt följt upp det här behovet av bostadsbidrag? Tänk, att det tror inte jag! Men enligt förslaget subventionerar vi hyror åt välmående företag i Mariehamn och utan att blinka ger man 500 euro i månaden åt Ålands brandkårsförbund för ett museum! Jag tror knappast att företagarna på Åland har fått det sämre och att de skulle vara i behov av något bostadsbidrag eller hyresbidrag för att driva sin verksamhet, men nog är det dags att se över de allra svagastes situation på Åland. Jag tycker att det är en skrämmande fördelningspolitik. Därför kommer jag i detaljbehandlingen att föreslå att min motion om en förändring av bostadsbidraget, som eventuellt kan betyda en täckning av hyran med 30 procent, skall antas.
Det finns ett moment till, 45.15, som också handlar om Fixtjänst och jag skall avisera förslaget för omröstning. Jag får se hur det blir, men jag har svårt att acceptera att vi via lagstiftning skall påtvinga omsorgsförbundet privatanställda att bli kommunalt anställda. För att vi då skall ha någonting att rösta om föreslår jag den skrivning som jag föreslog under allmänna motiveringen.
När det gäller utgifter för Ålands kulturdelegation, moment 46.09.04, föreslår jag att finansmotion nr 5 skall antas. Förslaget lyder att ”anslaget under moment 46.09.04 för Ålands kulturdelegation höjs med 10.000 euro för en utredning om kulturlivets sysselsättande effekter samt övriga ekonomiska betydelser för samhällets och besöksnäringens utveckling”.
Moment 46.09.30 gäller kommunal ungdoms-, idrotts- och kulturverksamhet. Basbeloppet för kulturaktivitet är väldigt lågt i förhållande till beloppet för idrott och motion. Jag tycker inte att det kommunala kulturarbetet skulle vara så värdelöst att det skall få ett mindre basbelopp utan det borde höjas till minst samma nivå som för idrotten, om det skall finnas någon form av jämställdhet här i samhället mellan kultur, idrott och individen. Därför kommer jag i detaljbehandlingen att förslå att finansmotion nr 5 antas, men så att förslaget lyder: ”Anslaget under moment 46.09.30 höjs med 80.000 euro så att basbeloppet per innevånare för kommunal kulturverksamhet uppgår till samma nivå som för idrott och motion.”
När det gäller moment 46.46 Ålands husmodersskola föreslår jag att finansmotion nr 15 skall antas, eftersom vi i vår grupp tycker att det är ett bra alternativ för Ålands husmodersskola att integreras i Ålands vårdinstitut eftersom vårdinstitutet i sitt utbildningsprogram har behov av utbildning som ligger inom husmodersskolans kompetensområde.
Sedan kommer vi igen till ett bidrag, nämligen hyresbidrag, moment 46.09.56 Understöd för Ålands brandkårsmuseum. Jag tycker faktiskt inte att det finns något skäl att favorisera och skriva om avtalet som nu gäller för att höja anslaget till ett privat museum framom alla privata museer som har ansökt om bidrag, men de har alla blivit bordlagda i kulturdelegation, eftersom det sitter en arbetsgupp inom museibyrån som håller på att utarbeta principer och riktlinjer för stöd till privata museer. Det här museet tycker jag att skall gå under samma kriterier och det finns nog tid att vända med dessa 6.000 euro, så jag föreslår att anslaget under moment 46.09.56 sänks med 6.000 euro.
Sedan kommer vi till ett hyresbidrag igen! Det är moment 47.03.88 Aktieteckning i bolag, som det heter förtäckt. Enligt landskapsstyrelsens egen uppfattning kommer det framöver att bli nödvändigt med strängare fokusering på kärnområden i den offentliga verksamheten, till vilka hälso- och sjukvården, skolan och omsorgen hör. Dessutom säger landskapsstyrelsen att näringspolitiken förändras redan i föreliggande budgetförslag så att de direkta bidragens andel minskar. Utvecklings- och teknikbyn på Klinten hör inte till landskapets kärnområden. Ålands Industrihus Ab planerar nu – det har vi fått erfara i utskottet – att bygga helt traditionella kontorslokaler för redan etablerade företag till en subventionerad hyra som snedvrider konkurrensen på hyresmarknaden i fråga om kontorslokaler, vilket drabbar enskilda företagare. Eftersom den ursprungliga tanken med en IT-by helt har förfelats bör anslaget för ifrågavarande projekt utgå och projektet läggas ner. Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att motion nr 14 antas.
Under moment 47.46.47 hänvisar jag till budgetens allmänna motiveringar ”arbetet med att granska vilken nivå på verksamhet som är ändamålsenlig för de mer fristående enheterna såsom Ålands försöksstation….” och med hänvisning till rådande budgetläge bör investeringen utgå tillsvidare. Ifjol hade vi här i lagtinget en ganska intensiv debatt om en lösdriftsladugård i samma område. Vad hände när anbuden kom in? Den blev inte förverkligad. Nu skall man i samma område bygga någonting igen! Skulle det nu inte vara skäl att verkligen ta ett helhetsgrepp över vad man behöver göra på det här området. Det är inte länge sedan vi för dyra pengar renoverade i landsbygdscentret, mögelsanerande i skolor och så kommer det ett projekt och ett projekt per år. Nog är det tid att börja tänka på vad här det kostar. Det måste bli mycket billigare för skattebetalarna att ta ett helhetsgrepp om var och när och hur man skall bygga och renovera. Det blir mycket billigare om maskinerna och jobbarna är på plats för att göra större arbeten. Jag tycker att det här området är för sönderhattat, det måste bli någon sorts ordning på det! Därmed skall jag inte trötta ut ledamöterna längre. Jag kanske återkommer vid ett senare tillfälle.
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:
Herr talman!
Jag tar rättigheten att igen försöka försvara Folkhälsans allaktivitetshus och ifrågasätter några saker som ltl Anne-Helena Sjöblom sade. Först vill jag bemöta påståendet att det skulle vara Folkhälsan i riket som blir ägare till huset. Det är ett aktiebolag och en styrelse som helt fyller de åländska kraven. Det är sex ledamöter av vilka två är fastlänningar och fyra är ålänningar. Det är alltså ett helt åländskt aktiebolag. Det som lät ännu värre var att ltl Anne-Helena Sjöblom insinuerar att det här är någonting som byggs för en språklig minoritet på Åland. Jag kan inte tänka mig annat än att hon menar att det här skulle vara specifikt för de finskspråkiga på Åland. Jag tar avstånd från all sådan spekulation därför att Folkhälsan är en svenskspråkig organisation och t.o.m. i riket i konceptet för allaktivitetshus står det faktiskt att det är enbart svenskspråkiga som får hyra in sig eller köpa sig lägenheter. Jag tycker att det var en underlig fundering.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Att Folkhälsans Allaktivitetshus Ab är ett åländskt aktiebolag enligt det regelverk som finns fastställt är jag mycket medveten om, men i utskottet har vi erfarit att det är Samfundet Folkhälsan i Helsingfors som fattar det slutliga beslutet och som planerar det. Jag har aldrig haft någonting emot bostäderna. Ltl Raija-Liisa Eklöw säger just det jag vill understryka, att Folkhälsan i riket har språkbestämmelser för aktiviteterna i sina hus, men skall det vara så här på Åland, om man t.ex. skall driva ett daghem eller omsorger för handikappade att man inte skall få ta del av de omsorgerna om man är finskspråkig?
Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:
Herr talman!
Om det kommer en finskspråkig och begär fysioterapi till en eventuell fysioterapimottagning kan jag aldrig tänka mig att den personen blir nekad den behandlingen. Det kan inte ens ltl Anne-Helena Sjöblom mena, utan nog är det fråga om dem som permanent bosätter sig eller hyr lokalen. Det här är ett koncept med både boende och service, så nu tycker jag att ltl Anne-Helena Sjöblom drar lite för långtgående slutsatser. Folkhälsans verksamhet på Åland är svenskspråkig som all annan verksamhet på Åland, men det kan ändå inte hindra att de som finskspråkiga, jag är en bland dem, får hjälp på finska om det skulle behövas. Att alltså göra det här till någon slags språkdebatt anser jag att ltl Anne-Helena Sjöblom skulle hålla sig för god för.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Jag vet inte om alltid har varit så god – det har aldrig varit min målsättning att vara någon snäll flicka! Det är bra om vi får reda på här i lagtinget av ltl Raija-Liisa Eklöw, som är involverad i projektet, att finskspråkiga inte skulle hindras tillträde till olika former av omsorger. Då skulle det vara intressant att veta om samma sak gäller för de planerade aktiebostäderna och hyresbostäderna. Är dessa bara för svenskspråkiga eller är för alla som söker? Det som jag främst motsätter mig är att det inte är klarlagt vem det är som skall betala för omsorgsverksamheterna. Min uppfattning är att räkningar kommer till kommunen som ett brev på posten och jag föreslår att bidraget inte skall beviljas till driftsbolaget förrän man klart kan redovisa hur de planerade omsorgsverksamheterna skall finansieras. Det kommer med säkerhet att drabba kommunernas redan ansträngda ekonomi.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Först ber jag att få understöda de av ltl Anne-Helena Sjöblom aviserade ändringförslagen. Jag ville berömma henne för den ingående redovisningen över hur bostadsbidraget har utvecklats mellan åren 1997 och 2002. Det var för mig åtminstone delvis nya siffror och jag skulle önska att ltl Anne-Helena Sjöblom bekräftade ifall hon tänker på samma sätt. Det var rätt många siffror så det är svårt att hålla allting i huvudet på en gång, men jag får det intrycket att trots att bostadsbidraget på sätt och vis har blivit sämre har antalet bostadsbidragstagare i vissa grupper ökat. Det betyder att de grupper som i högre grad har fått bostadsbidrag samtidigt relativt sett har fått lägre inkomster. Eftersom jag igår diskuterade frågan om inkomstklyftorna på Åland, som vi de facto inte har kunskaper om, skulle det vara korrekt att använda bostadsbidraget som ett kriterium på att inkomstklyftorna har ökat t.ex. just som jag påstår: bland barnfamiljer och speciellt ensamförsörjande med barn.
Det var intressant om brandkårsmuseet. Det är inte bara ett tecken på vilken fördelningspolitik som bedrivs här utan också på centerkulturpolitiken: inga andra museer skall få höjt bidrag, men brandkårsmuseet skall få det, och vad tror ni det beror på? Jag säger bara Ragnar Erlandsson!
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Det är ganska svårt att utläsa när man handskas med procentsiffror, men bidragstagarnas andel hade minskat med 134 stycken på fem år. 1997 var vi inte inne i någon särskild högkonjunktur utan det var en lågkonjunktur som höll på att svänga. I dag befinner vi oss mitt i en högkonjunktur och det tyder på att väldigt många har fått det sämre, särskilt barnfamiljer och ensamförsörjare, där det är barn inblandade. Eftersom procentsiffrorna kan täcka ensamstående, arbetslös, barnfamilj är det väldigt svårt att få fram några exaktare siffror, om man inte gör en djupare analys på Folkpensionsanstalten.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Lisbeth Eriksson, replik:
Herr talman!
Det var väldigt svårt att höra vad ltl Sjöblom sade från talarstolen och särskilt i replikerna, men jag uppfattade inte att den långa uträkningen och framläggandet av siffror relaterades till löneinkomsterna. Det är klart att om folk får bättre löner så sjunker bostadsbidraget. Man kan ingenting säga om det, om man inte jämför det med hur löneinkomsterna ökade och minskade. I så fall är det bara ett försök att tala om hur dålig politik landskapsstyrelsen har.
När det gäller allaktivitetshuset och alla möjliga varningar för att här bygger man en service för medborgarna. Det måste väl vara bra det! Enligt vad jag har tagit del av finns det behov av t.ex. barnomsorg och det kommer att betalas på sedvanligt sätt. Jag har alltså svårt att förstå varför det skall vara så negativt.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Det är klart att löneinkomsterna har betydelse. Jag sade det också i mitt anförande. Inte kan vem som helst få bostadsbidrag utan bostadsbidraget är också bundet till löneinkomsterna. Men det som kan hända när man har ett väldigt litet bostadsbidrag, som den artikeln som ingick i tidningarna häromdagen om en ensamstående mamma som har 17 euro i bostadsbidrag, är att får hon en liten löneförhöjning på kanske 2 euro per månad är risken uppenbar att hon helt blir utan bostadsbidrag på grund av att Folkpensionsanstalten enligt sina bestämmelser, som landskapsstyrelsen omfattar, inte betalar ut bostadsbidrag som är mindre än 16,81 euro, alltså 100 mark. Får man då en löneförhöjning på 2 euro och en minskad ekonomi om 100 mark i månaden, så påverkar det den ensamstående föräldern och dess barn väldigt mycket, som förlorar 1.200 mark i månaden. Det är mycket det för dem som har knappa resurser!
När det gäller servicehuset säger ltl Lisbeth Eriksson att det nog är bra att det finns behov av det. Men vilken kommun är det som har tecknat avtal? Vilken kommun är det som har behov av de här tjänsterna?
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Ltl Sjöblom meddelade att socialdemokraterna var emot den s.k. framtidsbyn, och det visste jag i och för sig tidigare på grund av den motion som har lämnats in. Jag vet inte om man riktigt har förstått det här eller om man ändå är emot det. Det är inte fråga om en stor del samhällsfinansiering av byn utan landskapet går in med aktiekapital till ungefär 27 procent och Mariehamns stad går in med ca 8,5 procents aktiekapital; resten är eget kapital och allra största delen är vanligt banklån. Till den delen är det inte så speciellt hög samhällsfinansiering, förutom att det inte är någon avkastningskrav på aktiekapitalet. Detta följer exakt Ålands Industrihus och Norra Ålands Industrihus sätt att få arbetsplatser till Åland. T.ex. i Godby har man byggt 6.000-7.000 kvadratmeter industrilokaler på det här sättet, med t.o.m. mycket högre samhällsfinansiering. Där jobbar i dag 130 personer som betalar skatt osv., så det här är en del av det och vi vet att den här sektorn kommer alltmer, våra ungdomar vill alltmer ha jobb inom den här sektorn, de ungdomar som inte får jobb på Åland i dag inom den här sektorn på grund av lokalbrist och att det inte finns företag måste flytta till Sverige, där man finansierar lokalerna precis på det sätt som vi gör. Vi försöker på det här sättet hålla kvar våra välutbildade ungdomar i sådana jobb som man vill ha i dag.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Det är bra med regionala satsningar, men nu börjar byn ytterligare få ett namn: ”ungdomsföretagsbyn”. Enligt min erfarenhet från utskottet är det redan etablerade företag med anställda som bor och lever på Åland, arbetar och betalar skatt som skall ha detta hus som arbetsplats. Det enda jag har kunnat få fram när det gäller nyföretagande i den samhällsfinansierade kontorsbyggnaden är att man ”förhoppningsvis” skall få nya företag. När projektet startade handlade det om nyföretag, kuvösföretag och företag utifrån, men det har helt försvunnit! ”Förhoppningsvis”! Det har hetat IT-by, teknikby, utvecklingsby och framtidsby, och nu är det någon sorts ungdomsföretagarby. Hur skall ribban riktigt läggas? Aktiekapitalet som samhället bidrar med är ju det som subventionerar hyrorna. Det är skandal att en borgerlig regering gör på det sättet och att inte de fria marknadskrafterna får råda.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Det är det här systemet som man har gått in för i många år inom landskapsstyrelsen och lagtinget. Industrihusen på Åland äger, som sagt, 10.000 kvadratmeter våningsyta som man hyr ut till subventionerat pris åt industrihusbolag där man är med och konkurrerar med den privata sektorn på hyresmarknaden. Det är så, men det är ett sätt för oss att kunna tävla med omkringliggande regioner om arbetsplatser. Jag vill läsa upp vad lagtinget beslöt i samband med tilläggsbudgeten: 80 procent av utrymmena skall vara uthyrda på ett betryggande sätt innan man får starta upp och det skall vara nyföretag, befintliga företag under expansion, forskning och utvecklingsföretag. Det är exakt så som Ålands Industrihus styrelse jobbar och det är det man följer. Ålands Industrihus följer det som lagtinget har ställt krav på. Vi gör alltså det lagtinget vill.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Landskapet har just nu en mycket ansträngd ekonomi och man kan fråga sig om dansskolan är ett näringslivsprojekt. Jag kan inte påstå att det regionalt är något fel att Industrihus satsar, men i Mariehamn finns det inte något sådant behov att satsa på kontorslokaler med subventionerade hyror. Det finns massor av kontorslokaler i Mariehamn, men nu börjar det nog bli dags för borgerligheten att fundera över vad marknadsekonomi är. Det här är rena rama socialiseringen av företag i Mariehamn.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl G-M Lindholm:
Herr talman!
I remissdebatten var det flera från oppositionen som uttalade att de var trötta. Nu är det majoritetspartierna som har blivit trötta, de orkar tydligen inte med den här debatten, för de har måsta gå ut och vila! Det känns lite fånigt att stå här och prata bara för sig själv. Jag brukar nog hemma prata för mig själv, men jag tycker att i det här forumet är det väldigt trevligt om jag har någon att tala med. (Från salen: oppositionen, oppositionen!) Jo, oppositionen naturligtvis, men vi är ju väldigt ense om frågorna, så därför välkomnar jag majoritetspartiernas ledamöter att komma in i salen. Ni är helt välkomna in – nu kommer den första, det var roligt!
Igår uttalade sig finansutskottets ordförande liberalen Folke Sjölund väldigt avslöjande angående behandlingen av motionerna som oppositionen och en ledamot från majoritetsblocket har skrivit. Ordföranden sade då att majoriteten har redan bestämt sig och har sin åsikt klar. Å andra sidan är det väldigt viktigt vad ni säger – men de hade ju redan sin åsikt klar. Jag tycker att det är väldigt ledsamt att det är på det här sättet. Jag tror – jag kanske är så naiv, men jag tror på människor och jag vill fortsätta att göra det – att det är väldigt viktigt i en modern västerländsk demokrati att man kan lyssna på andra och på vettiga förslag. Vi vet också att de som intresserar sig för politik, unga människor, de intresserar sig just för specifika frågor. Vi vet att i Helsingfors har det bildats opinioner bl.a. för ”Stanna i tid”, alltså att man skulle stanna i tid före trafikljus. Det intresserade väldigt många människor. Man blev prisbelönt för just den här organisationen. Men här i Ålands lagting fortsätter man med den medeltida teatern, som sades igår och som jag tycker att det här är, för det är ett väldigt gammaldags sätt att föra politik på. Man fortsätter med detta ”vi och ni, vänster-höger” och jag tycker att det inte är i tiden. Vi skall bygga en by som heter ITIDEN, men om vi i politiken skulle lära oss att vara i tiden, att lyssna på varandra. Det förutsätter förstås att folk sitter i salen, man kanske lyssnar härute, men jag tror tyvärr inte det. Man borde alltså lyssna på varandra; inte betyder det att alla i oppositionen har dåraktiga idéer. Det kanske finns jättefina idéer, men man har bestämt sig, som ltl Folke Sjölund redan sade igår, att vi har vår åsikt klar redan, vi har bestämt oss! Göre eder icke besvär!
Nej, det här tycker jag inte alls är roligt och det rimmar inte heller med vad talmannen sade i sitt tal till sina kolleger när lagtingsåret invigdes. Då talade varmt för samarbete bland lagtingsledamöterna. Jag hoppades, och jag hoppas fortfarande, att hon faktiskt menade det. Men i den dagliga praktiska politiken ser vi att det var bara tomma ord – tyvärr.
Som konstaterades igår av ltl Harriet Lindeman har man förmodligen i finansutskottet skruvat sig flera varv för att inte godkänna motionerna; dock har vi fått positiva skrivningar, som det heter, men man kunde inte sträcka sig så långt att man skulle godkänna motionerna. Vi får väl vara tacksamma från oppositionens sida att motionernas innehåll ändå var det som vann. Men den sista delen, att sträcka sig så långt att oppositionen skulle få rätt genom att man godkänner en motion, så långt kunde man inte sträcka sig.
Jag är väldigt nöjd med de skrivningar som man har angående de motioner som jag har varit första undertecknare på, bl.a. om hästregistret. Jag tycker att det är väldigt väsentligt att man i utskottet också har tagit del av problematiken som finns just runt de praktiska frågorna. När det gäller naturbruksskolan har man egentligen helt och hållet gått in för den skrivning som vi har i motionen att man inte skulle inleda den treåriga teoretiska utbildningen vid naturbruksskolan. Där är jag helt ense med finansutskottet. Däremot är jag lite fundersam över den skrivning som man har i en annan av mina motioner. Det gäller motion nr 64 där jag pratar om barnhabilitering och en samordnare av de olika funktioner och verksamheter som föräldrarna och barnen berörs av. Finansutskottet säger att detta åligger barnavdelningen. I ÅHS har vi varit väldigt eniga om att så inte är fallet. Det här är s.a.s. en samordnare som skulle gälla en del av hälso- och sjukvården, en del är på sociala sidan, en del är på utbildningssidan. Jag tycker inte att det här är rätt och därför tycker jag att det skulle vara väldigt intressant att av finansutskottet få höra vad man grundar skrivningen på. Man säger också i handlingsprogrammet för den nuvarande landskapsstyrelsen att man skall rikta särskild uppmärksamhet på barn och ungdomar. Man pratar om trygghet och trivsel i samhället samt att man skall kartlägga barns villkor. Man säger också i budgeten på sidan 17 att samarbetet mellan socialvården och hälso- och sjukvården skall befrämjas. Den här skrivningen går inte alls ihop med de tankarna. Det här tycker jag nog att behöver få en ytterligare förklaring.
I remissdebatten var det en lång diskussion om svenska språket i vården. Vi har från de obundnas sida en motion om att man skulle höja anslaget med 500.000 euro för att säkerställa språket i vården just för att man nu från ÅHS:s sida har gått in för sparåtgärder och en av dem är att man mera skulle remittera patienter till Finland i stället för till Sverige på grund av att det är dyrare i Sverige. Då är vår farhåga att man inte kan garantera att man får vård på svenska. Det här vet vi också att är ett problem. Man säger överallt i alla skrivningar, från ÅHS, från avdelningen, från finansutskottet, att det här skall garanteras. Men vi vet att i praktiken fungerar det inte. Det har vi många olika exempel på. Ltl Sune Mattsson brukar komma med en knippe med olika exempel på det. Vi vet alltså att det här inte fungerar därför att man säger ”garantera”; både i social- och miljöutskottet och i finansutskottet säger man att det här skall ”garanteras” och just därför gör vi vårt förslag.
Vi har redan i dag diskuterat allaktivitetshuset och jag tänker också uppehålla mig lite runt den frågan. Jag har egen erfarenhet av att man som privat företagare, privat bolag, har försökt komma åt och få stöd från landskapsstyrelsen genom olika bidragsformer. Det blev kalla handen! Jag vet också att det finns företagare i Hammarland – det har säkert inte undgått någon – de kallades i tidningarna för ”flickorna i Hammarland”, bl.a. Johanna Mattsson på Nallebo och de försökte också få hjälp från landskapsstyrelsen. Det blev ett himla liv, både från landskapsstyrelsen, kommunen satte sig på ända för att inte möjliggöra den här formen av privat dagvård. Då är min undran: Vad är skillnaden mellan det som man nu ger bidrag och det som tidigare har ansökts om? Vad är det som gör att det går nu när det inte har gått förut? Finns det någon form av behovsutredningar? Vi vet att det behövs mera dagvård, men finns det specifikt i Mariehamn, är det tänkt endast för Mariehamn eller är det så att man har tänkt sig det på landsbygden? Vi vet att i den gällande barnomsorgslagen talar man om enskilda daghem och hur man s.a.s. från kommunen skall köpa tjänster därifrån samt på vilket sätt det inverkar på den kommunala dagvården. Det här tycker jag att skulle vara väldigt intressant att veta.
Man pratar också om något som heter mötestorg. Vad är det för något? Så pratar man om föreläsningssalar. Jag tycker att vi har väldigt mycket föreläsningssalar i Mariehamn redan. Vi har många skolor som redan har föreläsningssalar. Vi har i det här huset som står ganska kvällar tomt. Finns det verkligen behov av dessa utrymmen? Att det finns behov av bostäder kan jag tänka mig. Men det här andra förstår jag inte riktigt.
För att göra det lite lättare för min partivän föreslår jag att ärendet skall återremitteras till finansutskottet.
Ltl Svensson, replik:
Herr talman!
Ltl G-M Lindholm gör då och då så att hon piskar upp kollegerna i lagtinget som hör till majoriteten för att de inte sitter på plats och lyssnar på hennes och kanske också övriga oppositionens anföranden. Det är naturligtvis intressant att det är på det sättet att ibland är det tomt i salen. Det är min uppfattning att det här parlamentet är mera troget lyssnande än man är i de flesta andra parlament, så vi klarar den jämförelsen. Jag tycker att när man har den inställningen som ltl G-M Lindholm har borde man tänka på, att kan det vara så att när många är frånvarande vid plena att det beror på att plenum känns lite långt, lite segt kanske, lite förutsägbart och kanske föga konstruktivt i praktiken. Är det en kreativ atmosfär som råder eller är det någonting annat. Är det domedag? Är det räfst och rättarting som kanske den kritiserade sidan ibland anser att är något överdriven? Därifrån till detta med medeltida teater. Vi diskuterade igår ”spel för gallerierna” och det uttrycket kommer från att man i den medeltida, närmast Shakespeare-teatern, hade billiga ståplatser högt upp och när pjäsen inte gick, det var inget jubel i salongen, så vände sig skickliga skådespelare och gjorde särskilda trick för att få jubel just från gallerierna. Då var det inte längre teater, det var någonting annat. Det tycker jag att kan vara värt att tänka på.
Ltl G-M Lindholm, replik:
Herr talman! Som det brukar vara när ltl Hasse Svensson begär replik är det ingenting i sak som tillförs utan det är väldigt mycket annat analyserande, som i och för sig säkert kan vara intressant, men det för inte saken framåt. Man pratar om att det kanske inte finns något intresse från majoritetens sida att jag säger att man inte är på plats. Jag tycker att det är viktigt och det trodde jag att också liberalen Hasse Svensson tyckte – att det är viktigt att man diskuterar och för en dialog i en demokrati. Vad gör vi annars här? På den medeltida teatern fanns det billiga ståplatser. Nu är det så att majoriteten har inte några billiga ståplatser. Man har väldigt dyra sittplatser i det här parlamentet!
Ltl Svensson, replik:
Herr talman!
Man kan säga så här, när ltl G-M Lindholm säger att jag inte diskuterar i sak, att ibland tycker jag att det kan vara anledning att svara på det som inte gäller sak i något anförande från t.ex. ltl G-M Lindholm. Varför just inte jag skulle få tala om det som inte är sakfrågor när ltl G-M Lindholm får det – det får väl stå för ltl G-M Lindholms demokratiuppfattning. Visst är det viktigt att diskutera, men ibland kan man uppleva i debatter, att det inte är diskussioner utan att det är någonting annat, att man egentligen inte kommer med så mycket argument utan man kommer med nedgörande kritik som kanske uppfattas som osaklig. Jag har inte alls påstått att det är så att majoriteten sitter på billiga ståplatser. Det är också en sådan där typ av missförstånd eller försök att vrida till det som inte för diskussionen någonstans överhuvudtaget. Jag har alltså svarat på ltl G-M Lindholms icke-substansfrågor, och det gör man ibland.
Ltl G-M Lindholm, replik:
Herr talman!
Jag tycker inte att det är väsentligt att svara på icke-substansfrågor. För mig är substansen det viktiga och jag hade frågor till finansutskottet. Ordföranden finns inte i salen; om liberalen Hasse Svensson i ordförandens frånvaro ville svara på den liberala politiken, så hade det för mig varit att svara på substansfrågor. Det andra är helt oväsentligt.
ANDRA VICE TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
(Kl 11.56). Lagtinget tar lunchpaus och återkommer kl. 12.40.
------------------------------------------
Ltl Häggblom:
Herr talman!
Urled är tiden! Det är länge sedan klockorna i detta hus gick rätt. Inte ens när vi börjar går de rätt, men det är den respekt som visas till klockan. Jag hoppas att man inom detta hus och inom landskapsstyrelsens och inom landskapsstyrelsens hus skulle få klockorna att gå rätt. Men det är väl som med ekonomin, att ingenting är det ordning på längre. (Från salen, ltl Svensson:skall du inte skälla på de närvarande?)
Den budget och det budgetförslag som ligger har fortfarande trots behandling i finansutskottet ett underskott på 18,8 miljoner euro. Utslaget på ett helt år betyder det att landskapet Åland, för att använda den gamla myntenheten mark, varje timme går back 12.700 mark nästa år. Det betyder att varje medlem i regeringsblocket ansvarar för 1 miljon euro, som budgeten går back. Det är landskapet och dess invånare dyra platser som var och en uppehåller. Jag ser mycket allvarligt på de underskott som finns och som man inte i finansutskottets betänkande på något sätt tar allvarligt på. Man överlastar allting på kommunerna och ett exempel på det är liberalernas egen gruppordförande Leo Sjöstrand. För att få in honom i salen föreslår jag att detta ärende återremitteras till finansutskottet. Jag kan avbryta mitt anförande när som helst för att aktivera lagtingsledamöterna för att få en omröstning därför att oppositionen är för närvarande i majoritet.
Kökars kommun har inte råd att betala sina förtroendevalda arvoden. Personerna på åldringshemmet i Kökar får inte ens pengar till sina arbetsdräkter, för det har man dragit in på för att spara nästa år. Har någon i landskapets tjänst gjort något liknande? Svaret på det är obönhörligen nej. Det skulle vara ett ramaskri om något sådant skulle ske, men på Kökar accepterar man det här. Men vad beror det på? Jag vill påstå att det är landskapets politik att övervältra kostnader på kommunerna. Vi vet att man vältrar över lärarpensionerna, landskapsandelarna förbättras inte till den delen.
Jag vill också upplysa finansutskottet, också landskapsstyrelsens ledamöter, om den kläm som togs i samband med samfundsskatten, där man gav landskapsstyrelsen i uppdrag att se över fördelningen av skatteinkomsterna och förändringen i landskapsandelsreformen med beaktande av den lagstiftning som då gjordes. Vad har hänt? Absolut ingenting! Man skulle också ta hänsyn till de rörliga sjöarbetsplatserna, där Eckerö speciellt nämndes eftersom Lumparlands ledamot Eklöw inte ansåg att detta var nödvändigt för Lumparland fastän man har en hamn. Men vad har gjorts? Ingenting! Eckerö har också en svag ekonomi nästa år. Alla kommuner har svag ekonomi.
När jag bordlade detta ärende bad jag, att utgående från den föredömliga statistik som vi har fått från Ålands statistik- och utredningsbyrå om kommunernas ekonomi, att var och en skulle gå hem och fundera över den frågan och därför gläder det mig att ltl Roger Jansson tog upp detta i sitt anförande i dag på ett föredömligt sätt och analyserade det. Skräckexemplet är egentligen Finströms kommun beträffande likviditeten. Man har likviditet för fem dagar och en soliditet på 42,5 procent. Från den kommunen kommer finansministern och sittande talman. Det skulle vara intressant att veta för oss i andra kommuner som också har det kärvt hur ni kommer att kunna finansiera de investeringar ni gör, för ni måste ha ett trollspö som vi i andra kommuner inte har. Det skulle vara intressant för mig att veta hur ni kommer att göra detta samtidigt som ni har den tredje största lånestocken per innevånare i dag i landskapet på 1.947 euro enligt bokslutet 31.12.2001.
Det är intressant att veta hur man kan den konsten att man skall som ledamot av fullmäktige se till att man har en så stor lånebörda som möjligt och så dålig ekonomi att man får bättre stöd från landskapet på något sätt. Det är tydligen taktiken och skall vi andra ta efter som försöker hålla igen? Det skulle vara intressant att få det där trollspöet. I kommunerna sitter man i dag och kämpar med detta och jag undrar om lagtingsledamöterna är villiga att avstå sina arvoden. Jag hade en tanke när vi skrev finansmotioner att skriva en finansmotion om att antalet lagtingsledamöter skulle nedgå från 30 till 20. Det skulle ha sparat in relativt mycket och jag tror att det skulle räcka med 20 lagtingsledamöter i Ålands lagting. Vi har givit bort mycket av vår lagstiftningsbehörighet till Europeiska unionen. Jag tror att det förslaget skall funderas över. Det skulle ha ansetts som populistiskt om man skulle ha lagt förslaget nu. Jag tror faktiskt att det är något som landskapsstyrelsen och lagtingsmajoriteten också bör fundera på under kommande år och kanske få lagstiftningen klar före kommande val. Då behöver det inte drabba någon som känner sig påtrampad just nu utan det är Ålands folk som väljer de 20 som i så fall kommer in.
Jag sade i remissen att jag hoppas att finansutskottet reder ut det underskott på 18,8 euro som finns. Men det är inte så. Jag sade också att jag hoppas att Ålands väljare, om man inte gör det i finansutskottet, ser till att alla i detta lagting åker ut och nya kommer in, för nya kvastar sopar bättre. Jag hoppas faktiskt att det i kommande val i höst blir en palatsrevolution. Det får inte fortgå på detta sätt. Jag hoppas också att nya partier kommer in, Ålands Framtid, med företrädaren Anders Eriksson. Jag vet att en sådan person vill se till att ekonomin kommer i balans. Därför hoppas jag också att de tar säte och stämma i detta lagting så att det blir någon ordning i leden. För att eventuellt spara tid och resurser i lagtinget och i landskapsstyrelsen, så om majoriteten vill komma oppositionen till mötes, så kommer vi från de obundna att avstå från omröstningar, om man skulle kunna tänka sig den ändringen i allmänna motiveringen i finansutskottets betänkande: ”Lagtinget emotser att landskapsstyrelsen under året inkommer med förslag till inbesparingar utgående från finansmotionerna samt egna förslag.”
Finns den beredskapen? Finansutskottets ordförande ruskar på huvudet. Den finns inte! Finansutskottets ordförande, tillika ersättaren i Ålands lagting, Folke Sjölund säger att det finns inte beredskap till några kompromisser. Det är det arbetsklimatet vi har i Ålands lagting i dag. Det är majoritet och det är opposition punkt slut! Det man kan förhandla om från centerns sida är jordförvärvslagen i utbyte av pensionerna för lärarna. Det är centerpolitik i dag.
Jag tänker sedan gå in på de olika förslagen eftersom det inte finns någon beredskap från majoritetes sida att diskutera att vi har det ansvaret för landskapsstyrelsen att komma med inbesparingar. Finansutskottets ordförande har inte den synen att finansministern Olof Erland har den kapaciteten att han kan komma med inbesparingar under kommande år utan fortsätter att svälta ut kommunerna.
Jag vill sedan gå in på de motioner som inte har behandlats i finansutskottet. Det fanns inget intresse från utskottets ordförande att behandla motionerna seriöst. Jag har föreslagit en inkomst på 12,3 miljoner euro som skall ställas i relation till underskottet på 18,8 miljoner, nämligen försäljning av aktierna i Ålands Turisthotell, där verksamheten Arkipelag i dag drivs av privata intressenter. Jag vill fortfarande hävda och påstå att det är det bästa sättet att få in pengar, eftersom det också finns köpare som är intresserade av dylika objekt. Man kan inte som landskapsstyrelsen fortsätta och hålla på med den här ruckelromantiken beträffande byggnader. Man hade anbud på hälsocentralen, men nu har man förkastat det anbudet och fortsätter att sätta lapp på luckan och fönster medan byggnaden förfars. Man säljer inte ut det. Uppenbarligen har någon sagt att budet var för billigt – i förhållande till vad? Uppenbarligen för att någon hade åländsk avundsjuka. Man har ju bjudit ut det på den offentliga marknaden och fått anbud. Sälj bort det och se till att byggnaden kommer i drift på ett eller annat sätt, vilket skapar sysselsättning, vilket skapar intäkter till samhället. Nej, ansvarig landskapsstyrelseledamoten går ut i pressen och säger, att, nej, det får nog ligga över ett halvår – uppenbarligen över valet för att det inte skall vara obekvämt på något sätt. Varför? Man använder inte byggnaden, sälj ut den! Samma sak är det med Länsmansgården i Godby. Jag hoppas alla far och tittar på hur bedrövlig den ser ut. Det här är vår landskapsstyrelse, det är regeringsblocket som är ansvarigt för detta. Av någon anledning vill också centern behålla sådant här, eftersom det är de som sitter på ansvariga ministerposten. Man har antagligen också förhandlat med någon om Arkipelag för att inte utbildningsministern skall bli ledsen.
Jag föreslår också att anslaget för anskaffning av naturskyddsområde minskas med 100.00 euro. Varför det? Jo, vi har redan den strängaste lagstiftningen i hela världen när det gäller att naturskyddsområden, nämligen nu gällande jordförvärvslag. Den gör att bara vi ålänningar som är bosatta på Åland får äga och besitta åländsk mark. Detta gör också att det inte blir överexploaterat på något sätt. Det hoppas jag också skall få någon respons i Ålands lagting.
Beträffande vatten- och avloppsåtgärder bör vi se till att de miljöåtgärderna förbättras. Det har varit omröstning i finansutskottet och jag tackar de ledamöter som har stött det. Anslaget bör höjas med 500.000 euro samtidigt som man också har samma procentsats som projektet i Godby, dvs. att det får 80 procent. Jag anser att miljövården bör få den procenten för att vi skall se till att våra vattendrag är rena. Det hoppas jag att skall vinna gehör i lagtinget.
Jag föreslår i motion nr 41 att anslaget sänks med 220.000 euro; eftersom vi har en arbetslöshet på endast 2 procent i dag anser jag detta skäligt och det drabbar inte på något sätt verksamheten. Det är samma sak med det sysselsättningsfrämjande anslaget, som kan sänkas med 350.000 euro.
När det gäller understöd för kollektivtrafik bör man, med beaktande av att man nu tänker utöka trafiken, fundera på att inte göra det med tanke på vår ekonomiska situation. Utan att någon drabbas kan det anslaget sänkas med 260.000 euro.
Under sjötrafiken har finansutskottet inte uttalat sig fastän vi hade en skrivning, som vi fortfarande vill ha in: att landskapsstyrelsen under året inbegär anbud på drift av samtliga färjor som drivs i egen regi i dag samt om landskapsstyrelsen gör bedömningen att de är totalekonomiskt fördelaktiga jämfört med drift i egen regi skall landskapsstyrelsen återkomma i en tilläggsbudget.
Det är som ltl Anders Englund har sagt om vajerfärjorna att på dem kan man spara in miljoner utan att det drabbar någon som åker, men vad har landskapsstyrelsen gjort? Ingenting!
Beträffande rivningen av Marsundsbron är det ingenting som görs att den måste rivas nästa år under nuvarande ekonomi, varför man kan spara 195.000 euro där. Ingen människa blir drabbad av det, men vi sparar pengar.
Jag har också föreslagit dividendinkomster från Ålands Turisthotell på 100.000 euro. Vi har en investering där på över 12 miljoner euro som inte ger någon avkastning. Vad man gör i den styrelsen som inte ger avkastning till landskapet. Det bör upptas ett anslag för det. Det har finansutskottet inte uttalat sig om överhuvudtaget. Ställs inte krav på de investeringar som görs? Uppenbarligen inte! Men om de med affärsdrivande verksamhet inte ger avkastning, så skall de säljas ut, vad är det att spara på! Det finns ingen orsak. I stället skall man låna upp pengar till landskapet.
På museibyrån har vi också föreslagit en neddragning med 312.000 euro.
Beträffande sjöfarten vill jag inte hålla med ltl Roger Jansson som anförde att landskapsstyrelsen nu skulle ha börjat jobba med sjöfarten. Den enda tjänst som har att göra med sjöfarten och som utgör mer än 40 procent av BNP har man tagit bort, nämligen sjöfartsutvecklaren. Finansutskottet har inte gjort någon ändring, samtidigt som man säger att man behöver tilläggsutredningar och annat för att kunna förhandla med Finland i dessa frågor. Då är det väl dags att man har någon som jobbar enbart med dessa frågor. Här tycker jag också att landskapsstyrelsen tar upp förhandlingar med Mariehamns stad och rederierna: är det ändamålsenligt med beaktande av vårt undantag gentemot EU att börja tillåta trafik från Estland? Är man villig att riskera det undantag vi har med tanke på vad det kan medföra för samhällskonsekvenser, dels om hela undantaget försvinner och dels med tanke på vad trafiken kan medföra? Det är någonting som landskapsstyrelsen faktiskt bör fundera på. Samtidigt säger man att man håller på med egengrupp för droger och alkohol, man skall dra ner öppethållningstiderna för restaurangerna i landskapet. Samtidigt tillåter vi med det undantag som finns att våra rederier förtjänar pengar på det. Men det krävs att vi ställer krav mot dem om vi skall ha undantaget kvar. Jag anser att ett övertramp mot det är ett rederi som nu har gått ut och sagt att man får allting inkluderat och dricka hur mycket man vill. Hur stämmer det överens med landskapets drogpolitik? Restaurangägarna i landskapet Åland och som betalar mervärdesskatt och andra skatter skall man klämma åt och t.o.m. att man stänger vissa restauranger i sitt eget turisthotell, som uppenbarligen därför inte ger dividendinkomster, för då kräver de väl också hyresnedsättning. Hur går det här ihop? Man måste kunna ställa krav på dem som genom politiska beslut också gynnas av de politiska beslut som har gjorts, dvs. undantaget och som till hela samhällets gagn skapar en stor sysselsättning. Men hjälp rederierna här att förstå innebörden i det undantaget. Vi kan inte spela på detta undantag hur som helst. Vi skall skapa en opinion i Sverige. Vi får inte göra det mer än vad vi har gjort. Det krävs också ansvar från den som driver trafiken. Det krävs också ansvar från landskapsstyrelsen.
Jag förväntade mig under den stund jag har uppehållit lagtinget att utbildningsansvariga skulle inträda i salen, men det har hon inte gjort och finansutskottet ordförande ruskade på huvudet och gick ut ur salen. Jag förstår att budgetförslaget ger honom huvudvärk, men det visar nonchalans mot oss i lagtinget samt på det sätt som jag blev bemött av de gester som gavs. Jag ville att båda av dem skulle vara inne därför att utbildningsansvariga ministern sade, att hon inte begrep sig på finansutskottets skrivning om Ålands husmodersskola. Hon ville ha ett klarläggande till den här delen. Det har hon inte fått. Vi kommer att föreslå att anslaget höjs med 42.000 euro till totalt 178.000 euro. Verksamheten för ett helt år på husmodersskolan motsvarar en elev på naturbruksskolan, och det skall vi inte ha råd med, men naturbruksskolan är helig, den rörs inte! Men hur många åländska elever går i naturbruksskolan, herr lantråd? Vi föreslår därför att anslaget skall höjas och att verksamheten bedrivs nästa år eftersom det inte finns något färdigt förslag.
Jag skulle ha velat ställa en fråga till lantrådet som jag tycker att han som ansvarig för centern skall svara på, nämligen varför man inte längre kan genomgå högskolan på Åland efter att man har genomgått det åländska utbildningssystemet. Vår självstyrelse bygger på enspråkig svenskhet, men kurslitteraturen är numera en annan i högskolan på Åland och det är centern ansvarig för. Man fortsätter med att nedrusta självstyrelsen, man är emot att Åland är enspråkigt svenskt och det är lantrådet Roger Nordlund som är ansvarig för detta och ingen annan. Det visar budskapen mot åländska ungdomar att ni snart inte har en chans på Åland. Jag hoppas det sker en kursändring och att man tar och läser igenom vad högskolan på Åland har skickat ut samt vilka kursfordringar och vilket språk man numera skall kunna om man skall genomgå kurser. Detta var inte meningen när man i tiden motionerade om högskolan i Ålands lagting och också fick igenom den. Det var inte den meningen en av de pådrivande, liberalen Erik Sundberg i tiden hade. Jag hoppas att man från landskapsstyrelsen ser över det här eller inser att man inte längre är kapabel att handha förvaltningen utgående från Åland självstyrelselag.
Fru talman!
Jag tar tillbaka mitt understöd för återremiss av betänkandet till finansutskottet.
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
Menar ltl Häggblom att det i Ålands högskola finns kurser där man måste kunna finska? Vem är det i så fall som är kursledare? Vem har de kurserna, skulle jag vilja veta!
Ltl Häggblom, replik:
Fru talman!
Jag tror att alla och envar vet varför vi har fått Ålands självstyrelse och vilket språk vi skulle ha och det var svenska. Det är inte den kurslitteraturen som finns i högskolan. Beträffande kursledarna tror jag att landskapsstyrelsen bör läsa det utan att jag behöver nämna det här. Det kan vara en intressant läsning.
Ltl Lindeman:
Fru talman!
Innan jag går in på mitt eget anförande blev jag lite förvånad över det senaste jag hörde när det gäller högskolans olika kurser och vad man erbjuder. Redan så långt tillbaka som när jag var utbildningsansvarig förde vi en diskussion med Brittmari Wikström om de här frågorna, dvs. att man i broschyren som man ger ut inte skulle ha den finskspråkiga litteraturen med därför att det skrämmer bort många, man vågar inte anmäla sig till kursen därför att man gör bedömningen att det här klarar jag inte av för det går på finska. Det förvånar mig alltså att det fortfarande finns kvar. Jag tolkade det nog som att vi var överens om att det inte skulle finnas med i broschyrerna. Om man sedan vill ha det som frivillig litteratur kan man föra en diskussion om det när man väl har kommit in i kursen. Det tolkas förstås som obligatoriskt när det finns i broschyren.
Så till mina egna frågor. Jag skulle först vilja ta upp frågan om Fixtjänst, där vi i vår allmänna motion tar upp frågan om vem som skall vara huvudman. Den påminner väldigt mycket om socialdemokraternas motion, medan vi från vår sida gärna skulle ha den ännu lite tydligare, så vi säger att ”Landskapsstyrelsen bör utreda huruvida en kommun kan ta över huvudmannaskapet för Fixtjänsts verksamhet och sälja tjänsterna till övriga kommuner.” Vi tycker att huvudmannaskapet bör få en långsiktig lösning. Om jag tolkar socialdemokraternas skrivning rätt handlar det mera om att kompensera ekonomiskt, att kommunerna skall stå för kostnaderna, medan det fortfarande skall vara samma huvudman som tidigare: handikappförbundet. Jag tror att jag har sagt det från den här talarstolen tidigare att jag känner ett visst ansvar för att organisationen fick ha huvudansvaret så här länge därför att i tiden var det ingen som ville ta huvudmannaskapet på sig. Vi såg att det var nödvändigt och själv ville jag gärna få en början på verksamheten och ansåg den viktig och då idkade jag personligen och flera med mig en ganska stor övertalningsförmåga på handikappförbundet att de skulle i ett övergångsskede ta huvudmannaskapet på sig i väntan på en långsiktig lösning. Den tillfälliga lösningen har blivit mångårig, vill jag påstå. Det är ingen kritik mot dem, utan tvärtom de har skött det väldigt bra, men det är så att handikappförbundet som sådant är inte skyldigt att syssla med den här verksamheten. De känner väl ibland att de hamnar på två stolar, de skall tillvarata sina medlemmars intressen framför allt och kanske inte ha huvudmannaskapet. Jag skulle alltså gärna se att landskapsstyrelsen, när man har förstått att omsorgsförbundet är väldigt motsträvigt och anser att det inte är i överensstämmelse med deras verksamhet, skulle fundera på om inte någon kommun kunde ta huvudansvaret för det medan andra kommuner köper tjänsterna. Det är sällan lyckliga lösningar när någonting blir påtvingat. Vill man någonting rysligt gärna får man det alltid att fungera, men vill man inte någonting, om också intentionerna från dem som besluter är positiva, så kan man ändå förhindra att verksamheten blir lyckosam. Jag är alltså rädd för att det inte är en lycklig lösning att påtvinga omsorgsförbundet den här verksamheten. Jag skulle alltså gärna uppmana landskapsstyrelsen att ta sig en funderare till om inte någon kommun i stället kunde ta huvudansvaret. Därför aviserar jag nu ändringsförslaget i enlighet med ltl Jörgen Strands reservation nr 1, förslag nr 18. Förslaget påminner, som sagt, väldigt mycket om socialdemokraternas.
En annan motion som jag redan nu vill avisera och som också finns med i reservationen är avfallshanteringen. Vi vet att alla kommuner i dag är bekymrade över hur vi skall lösa avfallshanteringen på Åland. Vi vet också att det finns ingen slutlig lösning på det; det har skjutits fram och det har gjorts olika förslag och en del kommuner har löst det på sitt sätt och andra på sitt. Det finns ännu många frågetecken. Vi ser inte riktigt något slut på det heller. Utgående från att landskapsstyrelsen ändå har tillsynen och det slutliga ansvaret och vi i lagtinget naturligtvis också har ett ansvar för de här frågorna tycker jag att det skulle vara av stort intresse för lagtinget att landskapsstyrelsen under det första halvåret skulle göra en plan som innefattar också en tidtabell hur det kommer att lösa sig när det gäller avfallshanteringen i landskapet Åland. Det är en svår uppgift och jag tror att landskapsstyrelsen är tvungen att på ett aktivare och kanske radikalare sätt ta itu med de här frågorna för att få en långsiktig och slutlig lösning. Som det nu är ser jag faktiskt inte riktigt någon god lösning på frågan och jag vill också avisera det ändringsförslaget, motion nr 1, förslag nr 20 i ltl Jörgen Strands reservation.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Jag vill kommentera det som sades om högskolans kurser i den nyutkomna kurskatalogen. Det är tydligen inte bara jag som har reagerat över den finskspråkiga litteraturen och i speciellt en kurs att den finska litteraturen skall behandlas på lektionerna, alltså att det handlar om direkt finskspråkig verksamhet. Jag har också fört diskussioner med högskolan och sagt, att jag anser inte att man skall ha finskspråkig litteratur. Jag har i det här fallet talat med ordföranden, som inte var medveten om det – det har kanske inte diskuterats i styrelsen, där jag inte är med, så jag kan inte svara i detalj, men jag tycker inte att det här är korrekt. Jag uppmanar alltså lagtingsledamöterna att studera broschyren och fundera över vad som står där. Jag vill alltså säga att det här anser jag att inte är korrekt hanterat från den gamla Ålands högskola.
När det gäller Fixtjänst kan jag bara hålla med om att det har varit en långvarig process, men den ansvariga, som inte är här just nu, har funnit att det här skulle kunna vara en lösning eftersom vi menar att det är ett kommunförbund skall hantera det. Det är kommunernas ansvar. Det återstår nu att se vad diskussionerna leder till. Jag kan inte desto mer uttala mig om ärendet eftersom jag inte är ansvarig för de här frågorna.
Ltl Lindeman, replik:
Fru talman!
Jag är väl medveten om att det är kommunernas ansvar och vi har ett kommunförbund för det osv. Men ändå har landskapsstyrelsen överinseendet, skyldigheten och är tillsynsmyndigheten och när man ser med oro hur det sköts i dag och att inte kommunerna klarar av det, kan man nästan säga, tycker jag att landskapsstyrelsen på något sätt utgående från sin roll ta tag i frågorna. Också vi i lagtinget har som sagt ett stort intresse att se en lösning och därför skulle jag gärna se att man skulle komma till lagtinget med ett meddelande där man informerar om de här frågorna. Jag vet att ansvariga landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson själv sade i något sammanhang att han överväger att med lagstiftning ta över frågorna, så också han tar tydligen allvarligt på de här frågorna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Fru talman!
Det är som ltl Lindeman säger att förslagen om Fixtjänst är ganska lika. Jag har lite mildrat mitt förslag utgående från reservationen. Det har nämligen kommit till kännedom att landskapsstyrelsen och kommunförbundet kommer att diskutera den här saken och försöka finna en slutlig lösning, men det har också kommit till min kännedom efter det att finansutskottets betänkande låg på bordet att det finns ett privat intresse att driva Fixtjänst. Jag tycker att man borde utröna alla de olika sakerna innan man så kategoriskt går in och beslutar om hur Fixtjänst skall skötas för kommunernas räkning.
Ltl Lindeman, replik:
Fru talman!
Det gläder mig att det finns flera olika möjligheter att lösa det här problemet och att det också finns ett privat initiativ var nytt för mig. Jag skrev mitt förslag med tanke på hur viktigt det är att få en lösning på frågan om huvudmannaskapet. Finns det lösningar som inte är i enlighet med min modell – jag säger bara att man skall föra en diskussion med kommunerna om man kan lösa det på det sättet i stället för att ha det på omsorgsförbundet – är jag öppen för dem. Det jag dock känner ett moraliskt ansvar för är att man inte skall fortsätta i det oändliga att handikappförbundet får ta ansvaret för det.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Fru talman!
Jag kan hålla med om att det inte är handikappförbundets riktiga verksamhet. De har antagligen fullt upp med att ta hand om de handikappade. Det är klarlagt att det är en kommunal angelägenhet och att det behöver få en lösning. För min del tycker jag att det är viktigt att landskapet och kommunförbundet får lösa det här på bästa sätt för alla parter.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Roger Jansson:
Fru talman!
Jag begärde ordet för att ha möjlighet att kommentera det som vicelantrådet skulle säga eftersom jag antog att han hade en del synpunkter på det jag sade i mitt huvudanförande i morse, särskilt visavi sjöfarten, särskilt visavi beskattningsfrågorna. Men mitt anförande resulterade i ett replikskifte med finansutskottets ordförande och därför har jag skäl att återkomma till två av frågorna, som ingick i den diskussionen.
Ltl Folke Sjölund, ordförande i finansutskottet sade att det var inget nytt som jag hade att säga om kommunernas krisartade situation på grund av de hittillsvarande förändringarna i kapitalskattesystemet och möjligheterna att redovisa kapitalskatter i större omfattning än tidigare och de förändringar som har skett inom samfundsskatteområdet med överföring från kommunerna till staten samt den totala planering som är satt till 1 januari 2004 i två arbetsgrupper inom statsmakten för att helt och hållet överföra samfundsskatten från kommunal kompetens till statskompetens. Hans påstående var ganska remarkabelt! Det var mycket nytt som har hänt under det här året och mycket nytt som händer hela tiden samt mycket nytt som hände här under hösten när de två utredningarna kom från rikshåll. Mycket alarmerande för våra kommuner, mycket alarmerande för landskapets ekonomi. Och finansutskottets ordförande har mage att stå här och säga att det var ingenting nytt, det har vi diskuterat förr!
Det här kände tidigare landskapsstyrelser till och därför fick man igång den s.k. Niinistö-utredningen eller utredningen om penningströmmarna mellan Åland och riket, där finansminister Sauli Niinistö på sensommaren 2000 i en diskussion med dåvarande vicelantrådet och finansminister Salmén, jag själv och lantrådet Roger Nordlund inte ville gå direkt in på en diskussion om övertagande av skatteformer utan ville först ha utrett om penningströmmarna. Vi satt i Islandia i samband med tennisen och diskuterade och var rätt överens och i flera andra, mera formella sammanhang samt faktiskt också några mera informella sammanhang, hur det skulle gå till och relativt snart därefter tillsattes utredningen. Våra diskussioner gav vid handen att det skulle ta ungefär ett halvår. Nu har det snart gått två och ett halvt år.
Ltl Sjölund och nuvarande regeringspartier, centern och liberalerna, hade förhoppningen om att den nya förhandlingstaktiken – aftonskolor och mjuk linje från åländsk sida, att ”stå på sig i en mjuk politik”, tror jag lantrådet brukar uttrycka det – skulle ge resultat – någon ny anda! Resultaten ser vi att inte finns. De finns inte! Det är ytterst alarmerande för våra kommuner. Det är ytterst alarmerande för självstyrelsen.
Vad säger finansutskottets majoritet i en sådan här situation? Ja, vi har deras betänkande på bordet. Vi har hört ordföranden och viceordföranden här i talarstolen. Svaret är: absolut ingenting! Quo vadis Åland, quo vadis 16 kommuner? Nej, ltl Sjölund, det är dags att ta i de viktigaste frågorna och försöka ha förmågan att diskutera med alla i lagtinget om hur man skall sköta dem med alla på Åland, med kommunerna också, hur man skall lösa dessa problem. Det håller inte mera att hänvisa till huvudmannen i landskapsstyrelsen vicelantrådet Olof Erland. Det blir inte resultat. Olof Erland har själv kommit tillbaka från Helsingfors för lite över ett halvår sedan efter överläggningar i de här frågorna med biträdande finansminister Siimes och sagt, enligt Ålandstidningen, att vi kommer ingenstans. Skulle finansministeriet ha hand om självstyrelsepolitiken skulle vi inte ha någon självstyrelse. Har vi ett sådant fint förhandlingsläge med riket, så räcker det inte till. Vi måste ha större och tyngre insatser.
Det var jättemycket under mina många år i landskapspolitiken som har visat sig vara väldigt svårt att komma framåt med riksmyndigheterna. Ibland kom vi framåt när vi var väldigt envisa och väldigt besvärliga. Vi fick bl.a. till stånd utredningen som resulterade i ett förslag till förändringar i självstyrelselagen och också andra smärre förändringar. Jag talade tidigare om lösningen för småtonnaget.
Det andra som ltl Sjölund påstod i slutet av en replik var ganska alarmerande. Det var sjöfartspolitiken, som jag måste säga att finansutskotten genom åren, och inte heller det här finansutskottet, har brytt sig särskilt mycket om. Det känner man väl till i näringen; när man hörs här i tio minuter i så stora frågor visar det sig att utskottsmajoriteten inte har så mycket intresse av frågorna. Förstod jag ltl Sjölund rätt, menade han att den sjöfartspolitik som jag var med och drev var misslyckad och därför har den blivit skrotad. Det är den sjöfartspolitik som nuvarande lantrådet Roger Nordlund har varit med och byggt upp och som utformades 1998-99 i ett program som även behandlades i lagtinget. Det fanns där ett antal mål för den sjöfartspolitiken, som jag ber att få hänvisa till. Det stod så här:
”Landskapsstyrelsens främsta mål är att Finland anpassar sin sjöfartspolitik till övriga EU-stater så att fartyg under finsk och åländsk flagga kan konkurrera på likartade villkor inom unionen.” Jag uttryckte i dag min förnöjelse och glädje över att nuvarande landskapsstyrelse i sin helhet driver den linjen.
Det andra: ”Landskapsstyrelsens mål är att antalet arbetsplatser såväl till sjöss som de landbaserade tjänsterna skall bevaras och om möjligt utökas.” Jag uttryckte också min glädje för detta. Vicelantrådet har sagt inför lagtinget och inför offentligheten att det är ett av de viktigaste målen.
Det tredje var: ”Landskapsstyrelsen avser att utveckla utbildningen inom sjöfartens område så att en högkvalitativ utbildning som är internationellt efterfrågad kan erbjudas.” Också detta mål är ju högprioriterat av sittande landskapsstyrelse.
För det fjärde: ”Landskapsstyrelsen har som mål att ta tillvara de möjligheter skatteundantaget ger.” Jag är däremot osäker på huruvida man arbetar så mycket med detta.
För det femte: ”Landskapsstyrelsen har målet att bruttonationalprodukten som genereras inom sjöfarten skall kunna fortsätta växa. Det är därför inte eftersträvansvärt att förädlingsvärdet omfattar en större andel av den åländska ekonomin.” Jag tror också att det här fullföljs. Det sjätte: ”Landskapsstyrelsen anser det angeläget att diversifiera det åländska näringslivet för att bredda basen för den åländska ekonomin.” Jag tycker också att jag fortsättningsvis ser spår av den här politiken i landskapsstyrelsens arbete. Den sjunde och sista punkten i programmet är, som jag sade, inte riktigt uppföljd, men jag vet att lantrådet har den inställningen att den skall uppföljas. ”Landskapsstyrelsen avser att skapa ett större handlingsutrymme för att kunna driva en aktiv sjöfartspolitik som är anpassad till åländska förhållanden. Visar det sig fördelaktigt med ett eget åländskt fartygsregister bör behörighet överföras från riket, åtminstone inom ramen för självstyrelselagens 29 §, B-listan och successivt inom beskattningens område. Avsikten med en behörighetsöverföring är att det skall möjliggöra ett beslutsfattande som bidrar till att den åländska sjöfarten erhåller en bättre internationell konkurrenskraft.” Så hänvisar man till att lagtinget har sagt ungefär samma sak.
Till dessa huvudpunkter finns bifogade en mycket ingående genomgång av hur det här kan göras. Jag noterar att det som ltl Sjölund har kallat misslyckat och skrotat, eller vilket ord han nu använde som synonym till det, börjar så småningom vinna total burskap.
Däremot har jag kritiserat finansutskottet och ltl Sjölund för att inte bry sig om att engagera sig i sjöfartsfrågorna. Det är det utskottet här i lagtinget, finansutskottet, som huvudsakligen har de här frågorna om hand. Kulturutskottet har det också i utbildningen och näringsutskottet i viss mån men relativt lite.
I programmet stod också under punkten ”Förstärkning av landskapsstyrelsens förvaltning i fråga om kompetens i sjöfartsfrågor” efter mycket långa utläggningar om miljövänliga transporter, utbildningen och annat: ”För att landskapsstyrelsen skall klara av att ta ett samlat grepp på alla de åtgärder som måste vidtas för att genomföra det sjöfartspolitiska programmet måste en satsning göras för att höja kompetensen i förvaltningen. I budgeten för 1999 föreslår landskapsstyrelsen att medel tas upp för att rekrytera en sjöfartsutvecklare. Rekryteringen till näringsavdelningen beräknas vara genomförd efter semestrarna.” Då föreslogs det att det skulle komma en enda tjänst inom vår viktigaste näring; för att landskapsstyrelsen och landskapsförvaltningen, inom sig själv, inom Åland och gentemot riket, skulle ha en större kompetens och personell resurs att sköta de viktiga sjöfartsfrågorna anställdes det en person. Den här landskapsstyrelsen tycker att det är dags att avsluta projektet.
Jag har talat, som ni förstår, under alla dessa år intensivt med näringen på Åland. Jag tror att det är som den främsta sjöfartshistorieskrivaren vi har på Åland i dag när det gäller sjöfarten, en litet äldre sjökapten, uttryckte den frågan ganska riktigt härom veckan; jag skall inte citera honom exakt, men det var, efter 6000 års sjöfart och 200 års ytterst intensiv och i dag ett väldigt sjöfartsberoende, rädslan för att den nuvarande politiken som ltl Sjölund representerar kan bli väldigt katastrofal för Åland. Är det inte bra då, ltl Sjölund, att vi diskuterar sakfrågorna, att vi funderar gemensamt ikring: hur skall vi lösa det här väldiga problemet vi har i stället för att när vi vill föra en sådan diskussion, säger Sjölund, nej, vi diskuterar inte med er, det här sköter landskapsstyrelsen! Är det bra för Åland det? Jag tror inte det.
Ltl Strand:
Fru talman!
Eftersom det igår framkom att utskottsbehandlingen har varit någon form av skenbehandling skulle jag vilja understöda ltl G-M Lindholms förslag om återremiss, så kanske vi kan få en demokratisk behandling av ärendet i utskottet.
Fru talman!
Jag aviserade igår att jag skulle hålla ett anförande om de samhällsekonomiska projekten. Bakgrunden till de samhällsekonomiska projekten är den att det en gång i tiden fanns två infrastrukturella projekt: allhallen och kk-huset. Man var överens om att genomföra dessa två projekt, men det har sedan visat sig att allhallen genomfördes medan kk-huset har gått i stå. Under den nya landskapsstyrelsen, center och liberaler, har man i stället valt att på hemskt luddiga grunder börja kalla det någonting mitt emellan: samhällsekonomiska projekt. Själv upplever jag det här som en konstruktion för att kunna ge stora pengar till en enskild kommun. Det är ett orättvist system. Vår grupp har ett förslag i vår skuggbudget där vi föreslår att alla kommuner skall kunna ta del av detta på samma sätt som en kommun. Det får vi inte vara så att man åker gräddfil i en kommun bara för att man har en viss person i landskapsstyrelsen och en annan stödperson i ett annat parti.
I utskottsbehandlingen hade vi en stor vision om att kunna gå till botten med just projekten vad beträffar badhus. Landskapsstyrelsen driver en linje där det skall byggas ett badhus i Mariehamn, ett badhus i Finström och ytterligare en bassäng i Folkhälsans allaktivitetshus, som har ytterligare funktioner som står i samklang med badhusen. Att få konkurrens på några kilometers avstånd av ett till badhus kommer att slå sönder verksamhetsförutsättningar. Det här är en politik som drivs av centern och liberalerna. I utskottet fick den också stöd av socialdemokraterna. Enligt min mening är det ekonomisk dårskap i dessa underskottstider att driva en sådan här politik. Man slår sönder verksamhetsförutsättningarna, inte bara för ett utan för båda. Utskottets ordförande bejakar en sådan här politik, tillsammans med majoriteten.
Man har också sagt att projektet i Finström är en helhet. Om majoriteten ger klartecken för en simanläggning, så ger man också klartecken för skidtunnel, ishall och konstgräsplan, alternativt uppvärmd sandplan. När vi har ett underskott på 18,8 miljoner i landskapets budget ger man klartecken till en investering som, enligt kalkylerna, kostar 10 miljoner, men antagligen 15 miljoner. Vad är det för ekonomisk politik? Här finns faktiskt chansen nu att får några år framåt spara en stor slant.
Fru talman!
Det har hela tiden sagts att det ena är en simhall och det andra är ett badhus. Vad innefattar de då? Enligt min mening är det vattenytorna som är det väsentliga, det är där verksamheten är, sedan finns det omklädningsrum, caféer och liknande. Jag skulle därför vilja visa ytorna på vattnet i Mariehamns badanläggning.
(Ltl Strand visar en OH-bild)
Det är en huvudbassäng med 8 banor, 2 meter. Vi har undervisnings- och terapibassängen, 50-60 kvadrat och vi har äventyrsdelen med en bassäng så att man kan simma ut. Resten är inte vattenytor utan det är omklädningsrum, café och liknande. I debatten har man hela tiden hävdat att det här är ett badhus, medan projektet i Godby är en simhall. Jag har valt att från den till landskapsstyrelsen inlämnade ritningen klippa ut bassängen och har lagt på den här på bilden på Mariehamns badhus. Jag vill visa det här bara för att man har lyckats sälja in det här från Finströms och Godbys sida, att det här är en liten simhall jämfört med Mariehamns stora badhus. Huvudbassängen i Godby är större än den i Mariehamn. Undervisnings- och terapibassängen är ungefär lika stor, det skiljer någon kvadrat, medan äventyrsdelen i Finström är mindre.
Det skiljer alltså några tiotals kvadrat i vattenytorna i de två anläggningarna och, enligt min mening, i en tid med enorma underskott skall vi inte genomföra det här, dvs. slå sönder verksamhetsförutsättningarna för båda anläggningar.
Förre lantrådet hade hade jag goda tankar om, men jag förstår faktiskt inte vad det är som får honom att driva detta annat än att man av prestige har bundit upp sig mot sin hemkommun.
Fru talman!
Jag hade inte tänkt beröra frågan om kommunernas ekonomi, men eftersom debatten har pågått en tid och förre lantrådet ltl Erlandsson ville betona hur gott ställt man hade det fick det mig att igårkväll ytterligare studera dessa siffror. Det är helt riktigt som det har sagts att man har Ålands näststörsta skuldsättning, den innehåller säkert bostäder. Den skuldsättningen är 4,4 miljoner euro; i gamla mark har man en skuldsättning på mellan 11.000 och 12.000 mark per invånare. Eftersom vi har tittat på skolbyggnaderna i finansutskottet måste jag leta upp det material vi fick där och det visade sig att den skola som man planerar i Godby och som skall få landskapsandelar är beräknad till 6,6 miljoner, varav landskapet planerar att ge 2,5 miljoner euro i stöd. Det betyder att kommunen, som är utan pengar, har en skuldsättning på 4,4 miljoner, skall skuldsätta sig med 4 miljoner till och detta före man börjar med det här projekte och detta före man skall rusta upp den andra skolan som man har lovat samma standard som i Godby. Jag är inte ute efter Finströms kommun, men någon reson måste det vara i de projekt som vi stöder, oberoende om det är i Jomala, Mariehamn eller i Finström. Det måste finnas någon sorts förutsättningar att ekonomiskt driva projekten och ro dem i hamn långsiktigt. Vi vet också att nästa år aviserar landskapsstyrelsen ganska hårda tag mot kommunerna, inte minst i fråga om pensionsavgiften.
Fru talman!
När det gäller samhällsekonomiska projekt fanns också golfsatsningen. I budgeten är den bunden till Grelsby, medan vi vet att det planeras en hel del banor runt Åland. Samtidigt säger man att det skall vara privata som driver banorna, vilket är bra, men då är vårt förslag i skuggbudgeten att man skall titta var de bästa ekonomiska förutsättningarna finns, vilka intressenter det finns som är beredda att driva dem och att då bara peka på en tycker vi är fel. Vi har t.ex. Föglö, Brändö, Finström, Jomala och man skall titta: var finns de bästa förutsättningarna. Därför har vi lagt ett förslag i vår skuggbudget, som vi kommer att föra till omröstning.
Till sist, fru talman, skall jag be att få avisera en hel del förslag som vi kommer att föra till omröstning. Under allmänna motiveringen, ”Landskapet och kommunerna” har vi en ny skrivning som lyder: ”För att ge kommunerna en rimlig tid att säkerställa välfärden inom skola, vård och omsorg bör betalningsansvaret för grundskollärarnas pensioner överföras under en fyraårsperiod börjande 1.1.2004 och ca hälften av belastningen kompenseras via landskapsandelssystemet.”
Följande aviseringar är: Under ”Skattegränsen” förslag nr 10, under ”Landskapsprojekt” förslag nr 14, under ”Samhällsekonomiska projekt” förslag nr 15, under ”Trafik- och transportpolitiken” enligt motiveringarna i motion nr 1.
Under detaljmotiveringen Inkomster: moment 33.05.60 Inkomster av radio- och TV-verksamhet.
Under Utgifter: moment 44.05.32 Kompensation för utebliven kapitalinkomstskatt till kommunerna. Moment 44.05.35 Kompensation för sänkning av samfundsskatt till kommunerna. Moment 44.10.32 Bidrag för samhällsekonomiska projekt. Moment 46.35.30 Ålands lyceum verksamhetsutgifter.
Ltl Holmberg, replik:
Fru talman!
Ltl Jörgen Strand började sitt anförande med att understöda en återremiss av finansutskottets betänkande. Det förvånar mig, som vi alla har klart för oss, att ltl Strand sitter som suppleant och har varit med i behandlingen av betänkandet i finansutskottet hela tiden. Jag skulle vilja ställa en fråga i detta skede till ltl Strand, utgående från den reservation han fogat till betänkandet och som han också redogjorde för: Vad är det ltl Strand ytterligare vill utreda i det betänkande som finansutskottet har kommit med eftersom han föreslår en återremiss finansutskottet?
Ltl Strand, replik:
Fru talman!
Naturligtvis skulle jag vilja ta en dust om underskottet. Ltl Holmberg och majoriteten ville inte det. Jag tycker att det framkommit så mycket nya väsentligheter här så att vi borde ta tag i underskottet. Det fick jag inget gehör för i finansutskottets behandling och jag fick förklaringen igår från finansutskottets ordförande: man hade gjort upp om detta med landskapsstyrelsen!
Ltl Holmberg, replik:
Fru talman!
Det förvånar mig då att inte ltl Strand har samma förmåner som övriga i utskottet att framföra sina åsikter och ta upp allt som han anser att skulle ha varit viktigt. Att nu under behandlingen nere i salen komma med åsikter förvånar mig i alla fall.
Ltl Strand, replik:
Fru talman!
Jag har tagit upp allt det väsentliga, men jag har inte fått gehör från majoriteten, som bara har hänvisat till landskapsstyrelsens linje. Under utskottsbehandlingen var jag emellanåt tvungen att föra in frågan på finansutskottets behandling när det bara hänvisades till landskapsstyrelsens behandling.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sjölund, replik:
Fru talman!
Behandlingen av budgeten i finansutskottet ifrågasätts hela tiden av en del från oppositionen, förvånansvärt nog också av sådana som har varit med i utskottet! Jag måste säga att det är överraskande eftersom vi i finansutskottet när vi behandlar budgeter, tilläggsbudgeter, alltid är mycket noga med att gå igenom på förhand de arbetsprinciper som vi skall följa i ärendena. Om dessa arbetsprinciper har det rått total enighet i utskottet. Vi har varit eniga om på vilket sätt vi skall arbeta i utskottet. Om det sedan finns medlemmar som nu efteråt kommer och säger att de ångrar sig eller något annat liknande får det stå för dem.
Jag vill upprepa på nytt att alla motioner har behandlats, alla sakkunniga som har föreslagits har fått höras, så jag kan inte se att det här handlar om någonting annat än det att man har väldigt dåligt på fötterna när det gäller sakfrågorna och därför måste man gå till personangrepp.
Ltl Strand, replik:
Fru talman!
För det första reserverade sig utskottsmedlemmen Ltl Anne-Helena Sjöblom – jag tror det finns skriftligt – mot behandlingen i utskottet. För det andra finns det skriftliga listor på hörande och alla har inte blivit hörda. Vad beträffar tio minuters hörande av personer så framförde jag ett flertal gånger att vi borde ha längre hörande för att kunna gå till botten med frågorna. Om inte mina förslag har vunnit gehör har jag ju fogat mig för majoritetens beslut, men jag anser fortfarande att det inte blir en bra saklig behandling med det här arbetssättet. Det som framkom igår var som lök på laxen och det förklarar varför det skulle vara så här kort hörande, det förklarar också varför man inte skriver väsentliga saker som kommer fram i hörandet. Men en ordentlig budgetbehandling ställer jag alltid upp på. Det var också så, ordföranden Sjölund, att det var ltl Strand som fick hålla reda på vad som var öppet; det var jag som hade listorna medan ltl Sjölund ofta kom in fem över nio, glidande, utan att vara förberedd och liknande.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Erlandsson, replik:
Fru talman!
Det har upprepade gånger sagts att kk-husets planering har gått i stå. Det sade också ltl Strand. Men jag har en viss erfarenhet av planeringsprocessen då den verkligen gick framåt i slutet av nittiotalet. Det slutade med att vi tog fram ritningar, modeller osv., men jag upplevde den processen så att det från visst håll i staden restes ett ganska kraftigt passivt motstånd i planeringen, särskilt från ledamoten Strands parti. Detta gjorde att jag tröttnade och gav upp i det arbetet.
När det gäller jämförelserna mellan badhusen är ltl Strand inne på tävlingsbassängernas ytor. Här kan konstateras att simhallen i Godby uppfyller alla krav på en tävlingsbassäng. Det är gjort efter överenskommelse med landskapsstyrelsen och staden. Sedan tycker jag att ltl Strand borde granska de mörka ytorna på bilden i stadens badhusbygge. Är de verkligen nödvändiga att sätta in här till en kostnad mellan 14 och 15 miljoner totalt? Åtminstone är det så att staden kommer att erhålla ett väsentligt högre bidrag än vad Finström får för simhallen i Godby, medan enligt ltl Strands resonemang vattenbassängerna uppfyller ungefär jämställda krav. Varför går man då inför att ge så mycket större stöd till den rika kommunen Mariehamn och inte till det fattiga fåret Finström – enligt ltl Strands argumentation!
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Strand, replik:
Fru talman! Jag vet inte om ltl Erlandsson har missförstått. Det är 50 procent baserat på 10 miljoner; det är 5 miljoner och projektet som är igångsatt i Finström är 80 procent på 10 miljoner: 8 miljoner. Det är alltså väsentligt högre i Finströms kommun. Vad beträffar icke-vattenytorna har jag inte lagt så stor vikt vid dem därför att det väsentliga i en badanläggning är att man skall simma. Därför anser jag att man inte skall förstöra verksamhetsförutsättningarna för båda. Bara kategoriskt av principiella skäl kör man stenhårt. Jag bor själv nästan i Godby. Skulle man vara populist skulle man göra som ltl Erlandsson – på bekostnad av stora underskott i landskapsbudgeten. Vad är det för ekonomisk sans?
Ltl Erlandsson, replik:
Fru talman!
Men om ltl Strand räknar vidare här så innebär 50 procents stöd till Mariehamn ett mycket större samhällsstöd än 80 procent till Godby. Värnar om ltl Strand om landskapets underskott, så borde han se till att man tar bort ”dödköttet” i badhuset i Mariehamn och stöder det som gäller själva vattenytorna och inte en massa annat här som tydligen blir ett monument vid Östra utfarten.
Ltl Strand, replik:
Fru talman!
Minnet verkar vara kort! Här har hela tiden sagts att skall man genomföra Godbyprojektet skall det vara till alla delar eller ingenting. Enligt ltl Erlandssons resonemang skall man bara genomföra en fjärdedel och det betyder att det blir ingenting! Men skall man genomföra det som har sagts, så är stödet 8 miljoner euro minst, om alla kalkyler håller. Antagligen blir det ännu dyrare. Jag tycker ine man skall jämföra äppel och päron utan man måste titta på de beslut som finns och tala om verkligheten.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Lindholm, understödda av ltl Strand, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. LO inhämtar nytt betänkande av finansutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om ltl Lindholms förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget? Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja; den som röstar för ltl Lindholms förslag om återremiss till finansutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.
Ärendets sakliga behandling fortsätter.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Själv har jag haft förmånen att som viceordförande i Mariehamn stadsstyrelse sitta otaliga nätter för att tillsammans med andra kolleger från övriga partier försöka få en budget i balans. Vi har då kunnat konstatera hur oerhört viktigt samspelet är mellan landskap och kommuner. I den kommunala budgetberedningen och behandlingen har man alla förutsättningar att på mycket nära håll få varsebli och se också ansikten bakom de olika anslagen.
Kommunernas uppgift är primära när det gäller att klara ut frågeställningar och problem och behov kring bl.a. äldreomsorgen, en sektor som ständigt växer och som om några år kommer accelerera ytterligare. Jag tror att alla politiker verkligen vill värna om de människor som under hårt jobb och slit genom många år varit föregångare och byggt upp det samhälle som vi har fått ärva och ta över, det förtjänar de. Men man ser hur oerhört svårt det är, också om den politiska viljan är optimal, att även på detta område få debet och kredit att gå ihop. Det är jättesvårt och problem kommer inte att minska, de kommer att öka.
Vi ser också barnomsorgen, en mycket central fråga i dag, som också har ett starkt jämställdhetsperspektiv, i många avseenden en förutsättning för att kvinnorna också skall kunna delta i förvärvsarbetet.
Vi ser hur svårt det är att tillgodose alla önskemål och också förverkliga alla de anläggningar och förnya dem som är bemängda med mögelproblem och andra bekymmer. Det är jättejobbigt, även om det är kolossalt angelägna områden.
Vi ser också både inom äldreomsorg och inom barndagvård hur taxepolitiken ständigt kommer i fokus för att på något sätt klara ut det här och där jag ändå hoppas att de flesta politiker försöker hålla kostnaderna på nivåer som är anständiga. Vi ser med matservice och andra elementära saker, bl.a. inom äldreomsorgen, hur jobbigt det kan vara att få allting på plats. Så har vi då grundskolan, också den en av kommunernas allra mest centrala uppgifter. Önskemålen är många, men det är klart att det är arbetsamt när man t.o.m. i ett visst skede kan ställas inför frågan: Skall vi kunna vara med från kommunens sida och stöda antimobbningsverksamheten, har vi resurser till det eller har vi inte? Jag har varit med om det och vi har stött den, men det har inte varit lätt att få medlen att räcka till. Ändå är det en så jätteviktig fråga. Kommunpolitikerna konfronteras många gånger med de ansikten och människor som står bakom de olika budgetmomenten, och det tror jag är nyttigt, och det är bra, för då förstår man verkligt väl hur situationen förhåller sig.
Det är i belysning av det här som vi från socialdemokraternas sida i ett visst skede, sedan vi såg budgeten, tog kontakt med centern och liberalerna för att försöka hitta en väg att mildra effekterna av bl.a. överföringen av grundskollärarnas pensionsansvar på kommunerna. Vår bedömning har varit att inga andra vägar har stått till buds. Min bedömning är fortfarande att så många andra vägar inte står till buds.
Jag vill därför hoppas, herr talman, att den här informella men i dag högst officiella uppgörelsen kan hålla. Den kan för det första året halvera kommunernas utgifter och för fortsättningen kompensera övertagandet, vilket också tydligt står skrivet i finansutskottets betänkande. Jag vill citera: ”Landskapsstyrelsen skall enligt utskottet under våren tillsammans med kommunerna ta fram ett nytt förslag till ändring i landskapsandelarna för 2004 och framåt, som beaktar effekterna av det ändrade betalningsansvaret.”
Herr talman!
Den överenskommelsen vill socialdemokraterna inte svika. Jag tror att vi är kända för att vi i normalfallet faktiskt kan stå för vårt ord, och det gör vi också här, men det finns ytterligare en aspekt som vi inte har fått beaktad och det gäller det resonemang, som också är ganska allmänt här kring samfundsskatt och kapitalskatt. Jag skulle ha kunnat tänka mig att omfatta ltl Jörgen Strands förslag, men eftersom det är totalinbakat i också det som vi önskar vad gäller samfundsskatt och kapitalskatt skulle vi bli tvungna att svika den uppgörelse vi har med majoritetspartierna, och det vill vi inte göra. Därför har vi nödgats att lägga ett eget förslag till den delen. Det är under allmänna motiveringen ”Landskapet och kommunerna”, där förslaget tar sikte på följande: ”Det är inte rimligt att samfundsskatt och kapitalskatt som tillkommer de åländska kommunerna konfiskeras utan kompensation från landskapet, som de facto gynnas av att statens intäkter ökar. Landskapet bör därför fullt ut kompensera kommunerna för den förlorade samfundsskatten och kapitalskatten.” Jag hoppas att vi i voteringen kan få lagtingets stöd för detta.
När det gäller svinavelsstationen, där vi gjorde allt vad vi kunde i motionsväg för att försöka eliminera ett bolags engagemang från landskapets sida, så tycker jag att utskottet är på väg åt rätt håll, för nu säger man att landskapets engagemang i svinavelsstationen skall avvecklas under 2003. I belysning av det påståendet har jag dock mycket svårt att förstå varför man först skulle inleda en bolagsbildning och vara med i den för att innan året ens är slut ha avvecklat densamma. Det tar alltid en viss tid med bolagsbildningar, och då har väl halva året gått, och sedan skulle man avveckla den! Min förhoppning är att landskapsstyrelsen skall finna formler för att låta svinavelsstationen övergå i privata händer utan att aktiebolagsformen skall behöva tillgripas och landskapet skall behöva skjuta till pengar. Det är faktiskt min önskan.
Herr talman!
Jag är också glad över att finansutskottet har helt och hållet omfattat socialdemokraternas förslag till skrivning i utskottets betänkande vad gäller allaktivitetscentret i Godby.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Jaa, när det gäller dessa grundskollärarpensioner tänker jag inte upprepa vad vissa saker gör som ltl Wiklöf har kreerat här tidigare, men det är så att finns det ett avtal mellan två parter, så för att det skall bli ändring bör väl båda parter vara överens om den ändringen. Jag kunde aldrig tro att ltl Wiklöf skulle vara med om att en part i en överenskommelse kan diktera för den andra att nu får ni ta över betalningsansvaret som vi tidigare har haft! Jag tror mig veta att inte ltl Wiklöf heller representerar Ålands kommunförbund, åtminstone har vi från Saltvik aldrig valt honom till det! Därför hoppas jag verkligen att ltl Wiklöf sviker sitt löfte, som egentligen inte gav någonting, om att stå kvar och se till att landskapsstyrelsen bör titta över sina kostnaderna själva och inte vältra över dem på kommunerna!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Efter att ha varit med i utskottsbehandlingen och hört hur skrivningen har kommit till, tveksamheten till den och dess innehåll, så litar jag inte på att landskapsstyrelsen kommer att ge de kompensationer som ltl Wiklöf tror. Det är så, herr talman, att när landskapsandelssystemet skall tas i lag är jordförvärvslagen tagen den 10 januari med 23 röster. Vad finns det då som säger när lagen om landskapsandelar kommer att det skulle finnas någon kompensation! Den lagen tas med enkel majoritet. Vill man vara på säkra sidan nu, så tar man Frisinnad Samverkans förslag före jordförvärvslagen är tagen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Häggblom, replik:
Herr talman!
Det skulle vara roligt att höra en förklaring eftersom ltl Wiklöf uttalade sig å socialdemokraternas vägnar eftersom jag har förstått att det finns andra förslag här om bostadsbidraget, om att omsorgsförbundet, som inte har blivit hört, skall få ta på sig en verksamhet. Jag förstår inte skillnaden här mellan lärarpensionerna och omsorgsförbundet. I ena fallet kritiserar man från majoritetsblocket sida mycket skarpt landskapsstyrelsen för att man för över någonting, också majoriteten i lagtinget, samtidigt som man i det här fallet går med på det. En förklaring skulle vara intressant. Vad bottnar uppgörelsen med landskapsstyrelsen í? Var det för att ställa centern i offside inför kommande regeringsförhandlingar efter nästa val, som jag har förstått att var utgångspunkten, tillsammans med liberalerna, eftersom centern kommer att tappa röster i jordförvärvsfrågan då de gör bort sig så mot sina väljare. Men varför skall inte facket höras när det gäller lärarpensionerna? Varför skall de ställas offside? De är inte ens hörda i saken. Jag ställde frågan i remissen: Hur skall pensionerna skötas, vart skall de betalas in? Det är helt oklart. Det är det vi har sagt, att man kommer inte under år 2003 att kunna klara av det här från regeringsblocket, dvs. att kompensationen till kommunerna kommer att bli i enlighet med vår motion. Jag hoppas att socialdemokraterna också kommer till insikt om detta, för ni kanske ändå stöder jordförvärslagen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundman:
Herr talman!
Jag vill börja med att sälla mig till den skara lagtingsledamöter som är starkt kritiska till Ålands högskolas nya utbildningskatalog, där det finns kurser som kräver kunskaper i finska. Vi hörde här att utbildningsministern Gun Carlson inte tycker om det och hon bad oss granska katalogen, vilket jag har gjort och jag konstaterar att ett flertal kurser har finsk litteratur. Det gör att om man inte kan finska kan man inte tillgodogöra sig kursinnehållet på samma sätt. Kurserna är alltså skräddarsydda för personer som är finskspråkiga eller tvåspråkiga. Trots att detta har varit uppmärksammat förut så fortgår det i Ålands högskolas regi. Vad skall man då göra åt det här? Skall vi börja polisanmäla eller varför blir det aldrig någon bättring? Det här strider mot högskolelagens 14 §, där det står att undervisningen sker på svenska och enda undantaget är om det är förenligt med målen för utbildningen, alltså typ om man lär sig finska, då måste man få ha litteratur på finska. Inte annars, det är olagligt och det får bli ett slut på det här; annars måste vi börja vidta åtgärder, vi kan inte tolerera att gång på gång få sådana här saker på våra bord. Det finns en uppsjö av sådan här ärenden just nu. Jag hoppas verkligen att detta uppmärksammas i vitboken om språkpolitik som skall komma.
Herr talman!
Jag sade igår att jag kommer att fortsätta att ta upp några av mina motioner som finansutskottet har förbigått med tystnad. Jag vill börja med motion nr 28 Understöd för befrämjande av förnybar energi, där vi har äskat om 400.000 euro till för stöd för vindkraftprojektet i Krogstad i Lumparland för att få ett tillskott på lokalt producerad grön el, som det finns en efterfrågan på. Det här har man förbigått med tystnad, och det är förstås ingenting konstigt då jag vet att majoriteten inte är för vindkraft. Vi får vänta tills efter valet för att få en sådan majoritet i Ålands lagting. Det finns ett klart motstånd mot vindkraft och det finns t.o.m. lagtingsledamöter som engagerar sig aktivt mot vindkraft. Det tycker jag är synd med tanke på vad som tidigare har stått i valprogram och vilka bilder som har använts på valprogrammens framsida osv. Det är synd att man nu har vänt 180 grader och jobbar mot vindkraften. Jag tycker att det är framtidens energikälla och den kan gott och väl utvecklas som ett betydelsefullt komplement till övriga energikällor som vi använder. Ännu allvarligare är väl att man inte i finansutskottet har uppmärksammat skrivningen i motiveringen om de s.k. elcertifikaten eller gröna certifikat, en fråga som är högaktuell; i och med att Sverige nu inför gröna elcertifikat för sin elmarknad borde vi också haka på, dels för att öka användningen av grön el på Åland och dels för att möjliggöra för våra aktörer på denna elproduktionsmarknad att verka på den nordiska elmarknaden och sälja certifierad el. Detta förbigår man med total tystnad och jag har tidigare frågat om det kan bero på att en av finansutskottets medlemmar är styrelseordförande för en åländsk aktör som handlar med el och att det här upplevs som konkurrerande till den verksamheten. I så fall borde ledamoten ha jävat sig, men så har tydligen inte skett. Det här blir ytterligare en fråga som vi får ta tag inom Obunden Samling och påvisa möjligheterna så att det händer någonting.
En annan motion som man har förbigått med tystnad är sänkning av anslaget under moment 43.60.74 Om- och tillbyggnad av polishuset, finansmotion nr 29, där vi vill minska anslaget eftersom vi anser att man inte behöver bygga ut polishuset så mycket som är förslaget och man kan göra det här på ett enklare sätt för att lösa de behov av tilläggsutrymmen som uppstår när alarmcentralen flyttar till polishuset. Trots rådande byggkonjunktur och budgetunderskott har finansutskottet valt att inte uppmärksamma vårt förslag.
Herr talman!
I motion nr 40 vill vi ha en ”Sverige-kommission”. Ända sättet att på lång sikt kunna ha en konstitution som bygger på självstyrelse är att vi här på Åland börjar rikta oss mer till Sverige, till det land där man i dag talar vårt språk och där man kommer att tala vårt språk i framtiden. På sikt vet vi, särskilt ni, herr talman, att Finland kommer att bli enspråkigt finskt. Man kan likna det vid att vi är en livboj för svenskheten, men livbojen orkar inte bära hela skutan när den sjunker utan vi dras med i djupet. Jag nämnde i början ett exempel på det, att vi förfinskas allt mer och mer. Det är inte fråga om omedelbar förfinskning utan det är en fråga om att vi blir tvåspråkiga och sedan blir vi enspråkiga därför att vårt näringslivet, samhället osv. är så starkt knutet till Finland. Ända sättet är att vi skulle undanröja de hinder som föreligger för att ha mer utbyte med Sverige. Jag har också sagt att på myndighetsnivå borde man också kunna samarbeta mer med Sverige. Det här kunde kanske t.o.m. vara en sådan sak som Sveriges, Finlands och Ålands regeringar sätter sig ner och funderar på, för det kunde underlätta för alla parter. Jag tror att förhållandena börjar bli så pass mogna att det här inte längre är någonting omöjligt att diskutera. Vi kunde ha svenska myndigheter som modermyndigheter i stället för finska, som det är i dag. Det skulle göra att förvaltningen kunde fungera på svenska. Det är till den delen också en lagstiftningsfråga eftersom vi kanske måste ändra vår lagstiftning och anpassa den till svensk lagstiftning, men det är heller ingenting omöjligt, om vi vill välja den vägen. Jag vet att jag är lite före min tid när det gäller detta, men det blir fler och fler som pratar om det här; senast igår var det en debattartikel i tidningen som berörde ämnet och jag hoppas att lagtingsledamöterna kan ta det här resonemanget till sig och börja fundera i de här banorna. Jag vet att inom svenska staten är man positiv till detta. Det har förekommit kontakter inom flera fält och det är ingenting man vänder sig mot. Givetvis måste man först göra upp med Finlands regering.
Herr talman!
Det gäller inte bara den offentliga sektorn, landskapsförvaltningen, utan det gäller också näringslivet. Vi är starkt knutna till Finland i dag när det gäller vår handel; det nämns siffror att 80 procent av handeln går österut. Det här trodde vi att skulle ändra när vi kom med i EU, men det har snarare blivit så att strukturerna har hårdnat på marknaden och man har starkare knutits till Finland. Trots att det finns, som det sägs i finansutskottets betänkande, grupper, Ålandskontoret osv. som sysslar med det här, finns det kraftiga hinder i dag ännu mot att som företagare verka på den svenska marknaden jämfört med den finska. Därför vill vi lyfta upp det här och ge en kommission på hög nivå i uppgift att komma med konkreta förslag. Jag hoppas att ni vi lägger fram motionen till omröstning vi kan få ett stöd från de lagtingsledamöter som fortsättningsvis vill se ett svenskt Åland.
Ltl Britt Lundberg, replik:
Herr talman!
Jag vill börja med att understryka att undervisningsspråket vid Ålands högskola är svenska. Däremot håller jag med om att det är anmärkningsvärt att man i högskolans program har litteratur på finska. Det har inte jag lagt märke till. Jag tänker bara som en parallell berätta att jag själv har studerat fyra år i högskola i Vasa och trots att Vasa hör till ett tvåspråkigt land har det där helt genomgående funnits möjlighet att byta ut finsk litteratur, så jag har alltså inte tenterat en enda bok på finska under mina fyra års studier där. Jag kan inte säga någonting annat om litteraturlistan än att jag antar att det måste vara ett misstag, slarv, okunskap eller någonting annat, men jag hoppas att det verkligen inte upprepar sig. Det får aldrig bli så att man skall vara tvåspråkig för att klara sig på Åland.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!.
Tyvärr är det ofta så att i Österbotten håller man hårdare på sitt än vad vi gör här på Åland; av någon orsak blir vi omkörda när det gäller kännedom om lokal kultur och sedvänjor av österbottningarna. Vistas man i Österbotten vet man att där håller man på sitt – som ålänningarna en gång gjort, men det börjar luckras upp. Det förvånar mig alltså inte att vi är sämre på det här än vad man är i Vasa, men det är anmärkningsvärt eftersom Åland är enspråkigt svenskt enligt självstyrelselagens 36 §. Det måste bli uppredning på den här punkten. Man måste förstå självstyrelsens innebörd och särskilt i de instanser där man utbildar sig, i Ålands högskola! Det är synnerligen anmärkningsvärt.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vicelantrådet Erland, replik:
Herr talman!
När sittande talman en gång tog initiativ här i lagtinget till en diskussion om en språkvitbok understödde jag det och jag tror också att det är viktigt att ta upp det här fallet med högskolan. När högskolan startade en gång i tiden var det helt klart utsagt att man skulle ha alternativ litteratur, om det eventuellt var kurser som man köpte in från riket och så har det varit under de år som jag har följt med programmet. I det senaste programmet finns det en kurs där det är ungefär lika mycket svenska böcker som finska och där det står, att observera att den finska kurslitteraturen behandlas på föreläsningarna. Jag tycker att det är ändå värt att kolla upp med högskolan hur principerna förverkligas, för det är helt klart att man skall kunna läsa en kurs på Ålands högskola med svensk, engelsk eller tysk litteratur möjligen, men själva kursen skall kunna utgå från svenska.
När det gäller anslutning till Sverige är det en fråga om är ganska långsiktig. Jag tror för min del att vi på Åland har haft framgång med den politik som utgår från att vi har funnit oss i Nationernas Förbunds beslut om att vi tillhör Finland, men att vi stärker vår roll på olika sätt och det är intressant just i dag att Sverige som ordförandeland i Nordiska rådet driver på gränshinder-problematiken och det är också den nya generalsekreteraren Per Unckels första prioritering att man skall se över gränshinder. Jag tror att det är där vi har praktiska möjligheter på Åland att stärka vår självstyrelseposition, inte anslutning till något annat land.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!.
Jag tackar för vicelantrådets inställning i språkfrågan om Ålands högskola och jag litar på att man reder upp det här. När det gäller frågan om samarbete med Sverige efterlyser jag inte återanslutning till moderlandet, utan jag efterlyser ökat samarbete. Det behöver inte alls betyda att Finland måste ändra sin gränser utan vi kan gott och väl ha självstyrelse inom staten Finland, men det är inte hållbart i längden när Finland blir finskspråkigt att inte kunna sköta kontakterna på svenska till Finland; därför bör vi samarbeta med Sverige i större utsträckning, i både offentlig och privat sektor. Jag vill ha många mindre samarbetsformer med Sverige och Nordiska rådet är ett sätt att driva på, men man bör sätta sig ner och diskutera detta mellan Finland, Sverige och Åland hur man kunde överföra t.o.m. förvaltning för att kunna få service på svenska språket. En sak som möjliggör detta är EU-medlemskapet, där bestämmelserna blir alltmer lika. Skall vi fortsättnings vara med i EU måste vi börja dra nytta av det och inte bara se problemen med EU; annars skall vi gå ur om vi bara utnyttjar problemen och inte möjligheterna. En möjlighet med EU är att vi kan samarbeta med Sverige i större utsträckning.
Vicelantrådet Erland, replik:
Herr talman!
Det förekommer informellt betydande och intensifierat samarbete. Det är många frågor som svenska regeringen har medverkat till att lösa för Ålands del. Ser man lite mera storpolitiskt på det hela är det viktigt för Sverige och Finland att ha en klar uppfattning om Ålands status, som bygger på internationell rätt, folkrätt osv., så det är inte så enkelt som att vi begär att få bli underordnade Sveriges myndigheter. Det kanske inte alla på Åland har intresse av heller, men i det praktiska arbetet finns det anledning att ha kontakter åt alla håll på svenska språket. Men Sverige har flera gånger uttryckt klart i riksdagen, på frågor och på annat sätt, att man respekterar det beslut som innebär att Finland har suveränitet över Åland. Skall vi ändra på det har vi nog ett styvt jobb!
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!.
Jag är inte i det här skedet ute efter att riva upp Nationernas förbunds beslut, utan jag är ute efter att inom ramen för det, i samförstånd mellan Finland och Sverige, hitta samarbetsformer där vi kan rikta oss till Sverige. Ett konkret exempel och en liten detalj är byggbestämmelserna som det har varit mycket diskussion om. Där kunde man ta det svenska systemet som bas och anpassa vår lagstiftning efter det svenska systemet och få fullständiga byggbestämmelser med också tillämpningsanvisningar på svenska, ett fungerande system. Det finns många andra exempel där vi kan nå sådant samarbete med Sverige, men visst är det viktigt att det sker i samförstånd mellan Finland och Sverige, men också med Åland som aktiv part. De informella kontakter som finns och som utvecklades särskilt på den tiden jag satt i landskapsstyrelsen hoppas jag att kan leda till att man inleder den här typen av samarbete med Sverige.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback:
Herr talman!
Eftersom jag är sist i raden på listan skulle jag antingen kunna välja att avsluta debatten eller så kan jag välja att försöka dra igång den igen! Det har hänt förut här i lagtinget under remissdebatten, att nu tror man att det är slut och så plötsligt säger någon som har sista ordet någonting som river igång en flera timmar lång debatt igen. Jag tror inte att det jag kommer att säga kommer att leda till någon större fortsättning på debatten, men man kan aldrig veta! Jag känner det mera som att jag skall avsluta den.
För det första, herr talman, vill jag understöda de ändringsförslag som mina partikolleger Lasse Wiklöf och ltl Anne-Helena Sjöblom har anfört härifrån talarstolen. Jag tycker att de är välgrundade och på alla sätt bör beaktas av lagtinget.
Om jag sammanfattar debatten och omgången med budgeten är väl resultatet så här långt att landskapsstyrelsen fortfarande dras med ett betydande budgetunderskott. De är alltså inte i balans och det här betyder att problemen skjuts fram, hur många år vet vi inte, men det betyder att vi kommer att ha ekonomiska brister också i nästa års budget och kanske också i kommande budgeter. Landskapsstyrelsens huvudspår för att balansera eller försöka minska på kostnadsökningen har varit att kommunerna skall ta ett större ansvar för kostnaden för servicen i kommunerna, dvs. speciellt utbildning och omsorger. För socialdemokraterna är inte det en bra väg att gå, eftersom det just försvårar livet för många som är utsatta ekonomiskt och socialt och som är i behov av den skattefinansierade solidariska välfärden som vi fortsättningsvis alla värnar om i det här samhället. Som många här tycker jag nog att landskapsstyrelsen skulle ha ansträngt sig mera att först sopa rent utanför sin egen dörr. Det finns i den här budgeten sedan länge verksamheter som man bara har låtit fortgå utan att man egentligen har behov att driva verksamheten. Det finns kanske speciellt inom näringsavdelningen och utbildningsavdelningen, och det har varit uppe för diskussion rätt så mycket under den senaste tiden.
En annan sektor som vi bara snuddar vid är fastighetsskötseln av landskapsstyrelsens otroligt stora tillgångar. Det växer och sköts inte på ett ekonomiskt sätt. Det är lite som om man inte skulle ha följt med i tiden. Det är inte alls främmande för socialdemokraterna att man skall avyttra vissa av fastigheterna och man bör se till att de får en verksamhet som är mera ekonomisk än vad som är fallet i dag, men också här är det ett otroligt motstånd inne i systemet när det gäller förändringar och det krävs politisk ledning; det sker inte av sig själv. Här tycker jag nog att den sittande landskapsstyrelsen har svårt att driva igenom saker och ting så att man får bestående och hållbara ändringar. Det har för alla stått väldigt klart vilken beslutsvånda det finns i många viktiga frågor, för det nämns om så många utredningar som skall göras, program som skall skrivas och arbetsgrupper som har tillsatts och man skulle nästan tro att den här landskapsstyrelsen skall sitta tio, men det är faktiskt bara ett år som återstår av mandatperioden. Som t.ex. det ungdomspolitiska programmet. Det är bara ett väldigt konkret exempel. Det har levt ett liv här också i lagtinget. Det kommer nog någon, kanske tidigast under januari månad, men troligtvis i mars, när vi har vår avslutande period. Vem är det som skall förverkliga det då? Det är på något vis en helt bortkastad insats för ett i och för sig gott syfte som vi alla omfattar, men landskapsstyrelsen arbetar för långsamt och man har svårt att fatta beslut. Men man har fattat vissa beslut och vi är från vår sida jättenöjda tillsvidare åtminstone med överenskommelsen som i någon mån mildrar kommunernas pålagor, vilket vi hoppas att också skall skapa ett visst utrymme för att bevara välfärden i kommunerna.
Till sist skulle jag önska att det här lagtinget gav en julklapp till några av dem som inte kan göra sin röst hörd här i lagtinget och det är de barn som när vårterminen är slut har gått igenom träningsskolan i Jomala och inte tillsvidare har några som helst löften eller andra rättigheter när det gäller sin fortsatta utbildning hösten 2003. Jag tror att ni alla har fått åtminstone till grupperna information och ni har eventuellt läst också i media om ungdomarnas situation. Det är inte heller något nytt problem för oss här i lagtinget. Vi har i flera år hållit på med frågan om att yrkesträningsutbildningen skulle få utrymmen i yrkesskolan och efter ett hopande och roende har vi kommit så långt nu att det skall börja byggas, men det står inte klart när dessa ungdomar på hösten 2003 skall gå vidare i sin utbildning. Det här drabbar inte bara ungdomarna utan det drabbar hela familjerna. Ungdomarna som inte kan gå kvar i träningsundervisningen mistar undervisning och föräldrarna har inte tillgång till servicen med eftis, vilket gör att det för många familjer kan bli nödvändigt att mamman, antagligen, måste ta tjänstledigt, och vi måste alla inse att så kan vi inte bete oss mot den här gruppen och de här familjerna. Åtminstone några av dessa ungdomar har levt i hoppet om att de skulle få gå i Ålands husmodersskola hösten 2003 och de har t.o.m. varit och pryat på skolan för att s.a.s. få känna på och växa in i skolmiljön. Nu är det helt ovisst för dem hur det blir och framför allt måste de vara otroligt besvikna över det som nu talas om att husmodersskolan skall helt och hållet läggas ner. Det har inte heller från ansvarigt håll kommit några som helst löften om att det skulle finnas något annat som skulle erbjudas ungdomarna.
Jag har nu så stort hopp om att det finns en majoritet som kan tänkas att åtminstone i det här skedet ge vissa utfästelser som skulle glädja de här familjerna inför julen. Det är så att det står i landskapets budget under gymnasialutbildning så här i första meningen: ”Lagtinget konstaterar att landskapsstyrelsens målsättning är att alla elever som genomgått grundskolan skall erbjudas en studieplats på gymnasialstadiet.” Jag vill göra ett tillägg som går ut på att man lägger in ”även träningsundervisningen”, dvs. Lagtinget konstaterar att landskapsstyrelsens målsättning är att alla elever som genomgått grundskolan, även träningsundervisningen, skall erbjudas en studieplats på gymnasialstadiet. Om detta går igenom tror jag att man kan åtminstone med ganska hopp lita på att landskapsstyrelsen vidtar de åtgärder som behövs för att dessa ungdomar skall kunna fortsätta sin utbildning i höst och att deras familjer inte skall behöva oroa sig ett halvår eller t.o.m. mera, och det ordnas kanske någonting i sista stund.
Herr talman!
Med detta vill jag önska alla i lagtinget god jul och tacka för den här omgången. Den har varit intensiv och åsikterna har varit många och engagemanget har varit åtminstone från en del mycket stort och från andra mindre, men så är det ju i politiken.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Innan jag återgäldar önskan om god frid tänkte jag säga att om det var så att ltl Sundback tyckte att överenskommelsen om lärarnas pensioner är tillfredsställande och att den har någon inverkan på välfärden, så kan jag i så fall inte hålla med om det. Enda möjligheten är att landskapsstyrelsen skall svara för kostnaderna även i fortsättningen.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Jag vet att vtm Salmén har en annan uppfattning, men vi har bedömt situationen så att den här uppgörelsen är bättre än om vi skulle få den som landskapsstyrelsen och majoriteten föreslår. Det är därför vi har gått med på den. Vi är övertygade om att det innebär i alla fall en viss lindring för kommunernas redan ansträngda ekonomi. Det är klart att vi hade sett att det hade blivit ännu bättre, men, som sagt, det är många som skall komma överens och vi är så här långt nöjda i alla fall med den överenskommelsen som vi har gjort tillsammans med majoritetspartierna.
Vtm Salmén, replik:
Herr talman!
Jag hoppades i alla fall att det efter de här intensiva dagarnas diskussioner skulle ha funnits så mycket politiskt mod att man vågar stöda detta. Att komma hem till sina kommuner och säga att nu har jag fört över kostnader från landskapet på kommunerna tror jag inte skulle kännas så våldsamt bra genom att där är problemet betydligt större. Många kommuner skall få ett litet prövningsbidrag – prövningsbidraget gör bara en liten runda och så är det tillbaka i landskapets kassa igen. Så jag hoppas verkligen att så många kan vara med och stöda och jag är säker på att det blir åtminstone ett stöd i första omröstningen att vi skall få ett verkligt bra förslag för den kommunala ekonomin.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Jag delar vtm Salmén slutsats att landskapsstyrelsens strategi för att försöka förbättra sin egen ekonomi genom att föra över kostnaden på kommunerna inte är långsiktigt hållbar, om man tänker just på de utsatta gruppernas behov av service och stöd. Det sade jag nog inledningsvis i mitt anförande. I den här specifika frågan dikteras det för vår del av rent realpolitiska bedömningar. Skulle vi inte gå med på det här skulle vi förlora allt. Nu tycker vi att vi ändå har bidragit till att förbättra situationen till vissa delar för kommunerna redan i år och vi är av den uppfattningen att har man överenskommit om att pensionerna skall beaktas i landskapsandelarna framöver litar vi på motparten står vid sitt ord. Det är åtminstone den politik vi brukar föra.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Lindeman, replik:
Herr talman!
Ltl Sundback nämnde i sitt anförande att hon tyckte att vi kunde dela ut en julklapp så här i slutskedet och jag skulle för min del gärna vara delaktig i den julklappen. När det gäller dessa ungdomar skall få en plats på gymnasialstadienivå efter grundskolan tycker jag att det skulle vara mycket värdefullt att de skulle kunna känna tryggheten att det finns möjligheter för dem, att det finns platser reserverade. Det är antagligen för de här ungdomarna och deras föräldrar betydligt mera smärtsamt att leva i ovisshet än alla andra ungdomar som har så mycket möjligheter i världen, hela världen står framför dem. Här tycker jag att vi tillsammans skulle kunna dela ut den här julklappen. Men jag vill ändå understryka att jag vill tro på det som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sade här i ett tidigare sammanhang att alla skall få en plats vid träningsskolan, om också andra tillfälligt måste flytta ut. Jag hoppas att de orden fortfarande gäller, men, som sagt, jag vill gärna vara med om julklappen.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Häggblom:
Herr talman!
Beträffande aviseringarna vill jag ta bort aviseringen om finansmotion nr 33 och nr 70; den senare på grund av att en ledamot som alltid brukar understöda mig, ltl Boman, har meddelat mig att han kommer att vara borta vid omröstningen.
Beträffande lärarpensionerna kommer den överföring som nu görs av landskapet att betyda en nedrustning av grundskolorna. Det tycks socialdemokraterna vilja ge som julklapp till grundskollärarna. Många grundskollärare kommer att försvinna från våra skolor om man gör på detta sätt. I dag har man anställt grundskollärare i stället för elevassistenter eftersom landskapet har stått för pensionerna. Det system som vi har haft i dag har också inneburit att vi har haft en god kvalitet på våra grundskolor. Socialdemokraternas förslag, som man har gjort upp med regeringsblocket gör att man permanentar systemet. Vi har sagt att man kommer inte att hinna med lagstiftningen, man har inte förhandlat med facket, man har inte gjort de lagändringar som socialdemokraterna brukar stå och tala om, rättsskyddet. Det förvånar mig att ltl Sundback nu inte ser till det rättsskydd som hon brukar stå och tala för här. Jag tror ärligt talat att ltl Sundback inte har varit medveten om den uppgörelse som har skett. Hon fick aldrig en chans att komma in med sina mycket välmotiverade argument, som ltl Sundback brukar ha om rättsskydd och förhandlingar med facket! Det här har skett precis mellan ltl Wiklöf, lantrådet Roger Nordlund, som ville få igenom en jordförvärvslag, oberoende vad det står i den och om det förhandlade man om grundskollärarna och nedrustningen av grundskolväsendet i landskapet, samtidigt som det grundläggande systemet med jordförvärv på Åland också slås sönder eftersom vi aldrig kan backa tillbaka, oberoende om det märks om två-tre år att det kanske inte var riktigt rätt. Att blanda ihop uppgörelsen med detta betyder att man permanentar att socialdemokraterna inte kan tänka sig att ompröva, om det visar sig att sakargumenten som vi framför är de riktiga, dvs. att facket kommer uppenbarligen att ta upp detta till förhandling med landskapsstyrelsen. Det kan leda till en strejk i skolorna om grundskollärarna slår vakt om sitt arbete i dag och kvaliteten i skolorna, så förmodar jag att det kommer att bli resultatet.
Vi tycker att det system vi har i dag har varit bra. Det har gjort att vi har en god kvalitet och jag hoppas också i fortsättningen att våra ungdomar skall ha det. Vi har tillräckligt med ungdomsproblem, vi har tillräckligt med problem i skolorna ändå än att vi skall börja nedrusta och ta bort grundskollärarna och ha billiga elevassistenter. Det är det som förslaget leder till, och det står centern som regeringsledande parti bakom. Det står det tidigare skolpartiet liberalerna bakom och nu står också de som säger sig föra fackets talan socialdemokraterna bakom, men Obunden Samling och Frisinnad Samverkan har en annan åsikt och jag hoppas också att Frisinnad Samverkan kan tänka sig att omfatta vårt förslag, som på sikt är det riktiga och som också har varit det som alltid har gällt.
Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:
Herr talman!
Ltl Häggblom tog upp frågan om fackliga förhandlingar, men när det gäller grundskollärarna förhandlar de inte med landskapsstyrelsen utan de förhandlar med Ålands kommunala avtalsdelegation. Grundskollärarna har redan aviserat att om det blir förändringar i deras pensionssystem så att betalningsmottagaren av pensionerna är någon annan än nuvarande kommer de att kräva samma princip som när ÅHS-reformen genomfördes så att deras pensionsskydd inte skall försämras. Det är liksom redan aviserat.
Ltl Häggblom, replik:
Herr talman!
Jag tackar för den upplysningen för den visar bara att det jag anförde är det riktiga. De har redan förstått att det föreslagna systemet kan leda till försämringar.
Ltl Anne-Helena Sjöblom
Herr talman!
Det kan leda till försämringar på många olika sätt. Det leder redan i dag till försämringar när man skall rekrytera grundskollärare från riket till Åland därför att man måste byta pensionssystem. De lärarna förlorar när de kommer till Åland och speciellt de som är lite äldre, så det finns redan i dag ett problem.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Ltl Häggblom tar tillfället i akt och försöker visa på att socialdemokraterna nu har övergivit alla sina hjärtefrågor när vi har ingått överenskommelsen med majoriteten, men det stämmer nog inte. Att landskapet har betalat pensionerna under många år har varit ett allvarlig systemfel. Det är klart att de kommunalanställdas pensioner skall betalas av deras kommunala arbetsgivare. Att det har blivit på det här sättet har att göra med just det gamla ekonomiska systemet som vi hade med gamla självstyrelselagen och tyvärr är det så att vi har fått reda upp en del just på grund av självstyrelselagsbytet. Det är kanske hälsosamt ändå på sikt, men det är klart det är en besk medicin som man nu på kommunal nivå får svälja och det är lagtinget som bär ansvaret för detta. Men jag är övertygad om att det kommer en lagstiftning och inte behöver rättsskyddet på det viset alls riskeras i det här sammanhanget. En av orsakerna till att det här skjuts upp två månader är för att säkra att det finns en lagstiftning.
Ltl Häggblom, replik:
Herr talman!
Ltl Sundback har alltid sagt att rättsskyddet skall sättas i första hand. Nu har hon velat göra en ändring i budgeten som strider mot gällande lag. Samtidigt förvånar det mig att socialdemokraterna inte vill att kommunerna skalll kompenseras fullt ut för pensionerna; om man också skulle sätta det på kommunerna skulle man kunna ha det systemet kvar att kommunerna kompenseras fullt ut via landskapsandelarna. Detta tar man nu bort, vilket övervältrar en skatteöresmotsvarighet på kommunerna igen. Det är den ”julklappen” socialdemokraterna ger alla och envar ålänningar.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
Det är bara det att ltl Häggbloms förslag inte kommer att få majoritet, så han har ingen julklapp att ge.
Ltl Häggblom, replik:
Herr talman!
Jag har inte utlovat någon julklapp. Jag vill bara att förhållandena skall vara desamma som nu, så behöver man inte ta någonting från någon. På det sättet nedrustar man inte den skola vi har, som jag har ansett att har varit bra hittills och som vi bör slå vakt om. Jag hoppas och jag tror att vårt förslag kommer att vinna gehör. Jag tror att majoritetsblocket under det år som går kommer att komma till insikt om att vi var på fel. Erkänn det, det kommer jag inte att kritisera dem för. Det är det man måste jobba för och då vinner man i längden allmänhetens tilltro.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Ltl Häggblom gjorde en mycket bra analys över vad som håller på att ske. Han undrade om Frisinnad Samverkan kommer att stöda deras förslag. Naturligtvis i första hand och i andra hand tar vi vårt eget. Jag har också varit förvånad över att socialdemokraterna har klampat in här. Och inte nog med att man slår sönder verksamhetsförutsättningarna för badhuset i Mariehamn utan nu är man på väg att försämra för skolorna.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet avbryts och detaljbehandlingen vidtar vid morgondagens plenum.
Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:
Landskapsstyrelsens förslag till andra tilläggsbudget för år 2002. (FR 7/2002-2003).
Beslut om remiss till finansutskottet har redan fattats. Ärendet bordlades den 16.12. Diskussionen fortsätter.
Vtm Salmén:
Herr talman!
När vi diskuterade senast var landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson borta och hade inte möjlighet att kunna svara på frågorna. För min del var det framför allt sjötrafiken, om det alls finns någon vettig förklaring till varför man inte har hållit sig inom ramen för mycket stort och generöst anslag utan man har ökat trafiken på vissa sträckor utan att, som man skriver, motsvarande inbesparingar har gjorts i övrig trafik. Som tur är kommer den trafikansvarige hit, så nu får vi säkert en helt färdig förklaring till hur detta har gått till och vi får veta om det är någon ny stil eller om rambudgetering inga gäller! (Från salen:inga mycket!)
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:
Herr talman!
Landskapsstyrelsen fastställer skärgårdens turlista årligen i november-december och den turlistan gäller från april året därpå och ett år framåt. I turlistearbetet tillkommer vissa turer och det avgår vissa turer, allt beroende på beläggning och utlåtanden från skärgårdskommunerna. Meningen är naturligtvis att turlistan skall utformas så att budgetmedlen räcker till. I budgetmedlen ingår både varvs- och reparationskostnader för färjorna. För budgetåret 2002 har turlistorna varit något för ambitiösa, vilket har medfört att budgetmedlen inte har räckt till. Det har senare visat sig att varvskostnaderna också har varit högre än beräknat och att bl.a. Knipan måste vara på varv i fem veckor i stället för en vecka. Det beror som sagt på att kostnaderna har stigit i höjden och sedan finns det också andra orsaker till överskridningar som jag kommer att redovisa mera i detalj för finansutskottet.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson nämnde här att det är någon annan som bestämmer över turlistorna. Har jag helt missförstått det här? Nog är det väl ändå så att landskapsstyrelsen bestämmer? Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson sade att turlistorna skall utformas så att pengarna räcker till. Varför görs inte det? Det är alltför lätt politik att man ger när någon annan beställer.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Jag vet inte varifrån ltl Strand fick det att någon annan bestämmer om turlistorna! Naturligtvis är det landskapsstyrelsen som bestämmer turlistorna i plenum. Det står i de allmänna reglerna som vi har. Trafiken kostar ungefär 13 miljoner euro per år och det är alltid svårt att exakt säga vad den kommer att kosta. Lönemässigt kan man säga det, men man kan inte säga hur mycket en båt behöver för reparationer, man kan inte heller säga vad bränslepriset kostar. Det är klart att det finns alltid en risk att inte pengarna exakt räcker till när året är slut och det finns också en möjlighet att det blir lite pengar över, så det bästa vore förstås att man hade en buffert och budgeterade tillräckligt mycket pengar så att det alltid räcker. Men man försöker alltid budgetera så nära som möjligt för att det skall bli så rättvist som möjligt.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
När landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson säger att det borde finnas en buffert så att det skall räcka säger han samtidigt att man accepterar att det får kosta mera. Det är en märklig politik. Här håller vi på och vänder på slantarna för kommunerna och är beredda att göra neddragningar, men i skärgårdstrafiken får det alltid kosta. Det ifrågasätts aldrig, det är samma politik år efter år.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Ltl Strand säger att trafiken alltid har fått kosta hur mycket som helst. Det stämmer inte alls. Jag har roat mig med att titta bakåt i tiden och sett vad trafikbudgeten har kostat i förhållande till totalbudgeten. I mitten av nittiotalet kostade trafikbudgeten ungefär 11-12 procent av den totala budgeten, år 2001 ligger vi på 10,6 procent. Detta år, inklusive denna tilläggsbudget, ligger vi på 10 procent av den totala budgeten. I budgetförslaget för år 2003 ligger vi på 9,4 procent av den totala budgeten. Det betyder att trafikbudgeten har varit betydligt effektivare totalt sett än den övriga budgeten.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Vtm Salmén:
Herr talman!
Det här inlägget var så intressant att jag inte kunde nöja mig bara med replik. Nu har Runar Karlsson tydligen börjat göra bedömningar mellan totala budgeten kontra trafikbudgeten och tycker att nu har han gjort det bra för att det är lägre procent som går åt till det här! Har han alls tittat på hur mycket den totala budgeten har ökat och hur mycket den har svällt? Då blir det ganska lätt att få en rätt statistik historia att visa att det är bättre siffror nu. Det som jag är mest orolig för är om Runar Karlsson har tagit mall efter ÅHS, att det spelar ingen roll, utan det ordnar sig nog det här och då är det nog bäst att varna därnere då att det kommer inte att kunna fortsätta på det här viset.
Sedan nämnde ledamoten att färjorna ligger på varv och kostar. Jag har inte hunnit titta efter om det finns besparingar på försäkringssidan. Om det har hänt någonting betalar ju försäkringsbolaget. I övrigt finns det en plan för när båtarna skall upp på översyn. Det borde säkert vara inplanerat.
Det roligaste var förstås, om man skämtar lite, att numera är det ingenting som avgår utan det enda som avgår är färjorna! Det är bra att de ”avgår”, för då upprätthåller vi trafiken! Men det andra orosmolnet var att kommunerna ”vill”. Ja, är de med och börjar betala, så är det helt okej, om de ”vill” ha utökade turer. Men min främsta fråga är: När märkte landskapsstyrelseledamoten Karlsson att budgeten inte kommer att hålla, var det nu i november eller var det tidigare?
TALMANNEN: Begärs ordet?
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Det är en fråga som oroar mig på så vis att jag har blivit kontaktad av många och det är flygfrågan. Nu håller man på och nedrustar Skärgårdsflyg för alltid. Vad jag vet finns det ingen klar långsiktig lösning ännu. Det skulle vara intressant om landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson från talarstolen kunde redogöra för hur läget är i frågan. Kommer man att lösa detta utgående från de behov som finns åländskt näringsliv? Har man försökt hitta lösningar tillsammans med näringslivet? Har man tillmötesgått de önskemål som har funnits? Det skulle vara bra om landskapsstyrelseledamoten Karlsson kunde redogöra för denna mycket viktiga fråga inför finansutskottets behandling. Som det är nu upprätthåller man trafiken, har jag förstått, fram till vårkanten med tillfälliga medel efter att ha gjort slut på många miljoner mark i Skärgårdsflygs kassa. Vad är det som kommer att hända med flygtrafiken? Det skulle vara bra för lagtinget, för det åländska näringslivet och för sjukvården om landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson kan ställa sig upp här och garantera att det här kommer att fungera.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Jo, ltl Strand, det gör jag gärna! Flygfrågan är i det läget just nu att Skärgårdsflyg igår eller förrgår skrev ett avtal med European om fortsatt flygning mellan Mariehamn och Stockholm enligt den nuvarande tidtabellen t.o.m. sista april år 2003. Däremot kommer trafikplikten att vidtaga och fortsätta i tre år framåt enligt nuvarande tidtabell, dvs. att flygtrafiken är just nu utbuden på entreprenad, anbuden kommer in inom februari, räknar vi med, vi kan anta ett anbud en tid därefter så att trafiken kan starta 5 maj 2003 och tre år framåt, delvis med subventionerade medel.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Senast detta var ute på entreprenad antog man inte något anbud utan man tog en ny omgång. Är det så att landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson har beaktat de problem som fanns då, så att vi inte igen nu får se en upphandling där det finns brister, där kanske inte alla haft möjlighet att ge anbud på rätt sak osv. Det skulle vara intressant om landskapsstyrelseledamoten Karlsson kunde redogöra för det här; annars är man i en svår sits i april när avtalet tar slut.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Detta med trafikplikt är relativt nytt i hela Europa. Vi vet att man i Sverige har jobbat ganska mycket med det och infört trafikplikt på vissa linjer. Även där har man haft stora problem att kunna tolka EU-reglerna och komma till rätta med anbudsförfrågan osv. Det är också en ny sak för oss som naturligtvis inte är så lätt att klara av – det kanske är lättare för vissa i lagtinget att klara av det. Men om verkligen sätter sig ner och skall jobba på det här dyker det förstås upp problem som man inte kan förutse och här var det så att vi hade en turlista som medförde att anbuden var för höga, så vi beslöt att vi drar tillbaka och tar inte några anbud utan vi gör en ny turlista, som är den turlista som man kör enligt i dag. Vi hoppas att vi får sådana anbud som är i den omfattning att vi kan anta dem. Vi är naturligtvis inte beredda att betala vilket pris som helst.
Ltl Strand, replik:
Herr talman!
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson pratar lite kring det här, men om jag uppfattade honom rätt är alla problem undanröjda när det gäller de problem som fanns i samband med den förra upphandlingen?
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Herr talman!
Landskapsstyrelsen räknar med att kunna ta en entreprenör under vintern eller våren så att vi har flygtrafik tre år framåt på Stockholm.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.
Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 20.12. kl. 9.30. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 15.20).