PLENUM den 2 januari 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Henry Lindström och ltl Ragnar Erlandsson).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet har ltl Ragnar Erlandsson anhållit för privata angelägenheter för tiden 2.1.2006 samt ltl Henry Lindström för tiden 2-5.1.2006 för privata angelägenheter.  Beviljas.

 

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål angående upphandling av ambulanshelikoptertjänster. (S 1/2005-2006).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelandet att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 4.1. Godkänt.

 

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av viss trafiklagstiftning i landskapet Åland. (FR 6/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Under år 2006 kommer landskapsregeringen att satsa extra personella och ekonomiska resurser för att uppnå en ökad trafiksäkerhet på våra vägar. Detta helt i enlighet med landskapsregeringens handlingsprogram där det anges att trafiksäkerheten bör bli ett prioriterat område. Ett program med vilka åtgärder som kommer att vidtas kommer vi inom kort att presentera.

 

Som en första åtgärd, fru talman, att öka trafiksäkerheten lämnar nu landskapsregeringen ett lagförslag om ändring av trafiklagen, en ändring som bl.a. innehåller krav på stopplikt för fordon så att de ej får passera en skolbuss eller en skoltaxi som stannat på väg för att ta upp eller släppa av skolelever. Det har flera gånger påtalats här i lagtinget av de allra flesta partier att vi borde komma med ett lagförslag som innehåller denna stopplikt, vilket vi också nu gör.

 

Ett annat påbud från lagtinget har varit att vi bör implementera den konvention som lagtinget har antagit den 23 september 2005, som bl.a. innehåller krav på handsfree vid telefonering i ett motordrivet fordon. Också förslag om detta finns med i lagförslaget. I lagförslaget finns också bestämmelser för bilbältesanvändning för barn kortare än 135 centimeter; kravet är att barnet skall sitta fast med bilbälte i kombination med barnbilstol, bälteskudde eller liknande anordning. Detta förslag grundar sig på ett EG-direktiv som förhoppningsvis också skall bli implementerat i vår lagstiftning.

 

I enlighet med lagförslaget föreslås obligatorisk användning av reflexer samt ändring av allmänna regler från att i dag ha fått köra moped på cykelbana skulle det endast vara tillåtet att köra moped med s.k. låg effekt. I förslaget finns också en bestämmelse att alla som färdas i buss som är utrustade med bilbälten också måste använda dem.

För övrigt, fru talman, innehåller lagförslaget en modernisering och en anpassning till dagens verklighet.

 

Grunden till detta lagförslag har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av representanter för trafikavdelningen, motorfordonsbyrån, Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolag och polisen, vilket torde borga för att lagförslaget tar sig an de viktigaste paragraferna för att uppnå en maximal trafiksäkerhet i förhållande till den praktiska verkligheten.

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen kommer med den här framställningen och som också landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson informerade om har man jobbat med förslaget ganska länge i en arbetsgrupp och detta är då resultatet.

 

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att man tar upp frågan kring det här med stopplikt framför och bakom skolskjutsarna för det har varit en fråga som tidigare har varit väldigt angelägen och man har också internationella erfarenheter av det. Detta skulle göra trafiken betydligt säkrare för våra skolbarn. Det är också bra att man tar upp förslaget om krav på handsfree. Det är viktigt att man följer upp konventionen som vi redan har implementerat. Jag antar att det kan komma olika synpunkter på frågan om handsfree här under diskussionen, men det som jag ytterligare skulle vilja säga när det gäller handsfree och som jag också tycker att motiverar att man faktiskt inför handsfree är att erfarenheterna har visat att ju skickligare vi blir med att använda mobiltelefonen desto mer börjar vi skicka meddelanden, vi kan alltså skriva meddelanden på telefonen medan vi kör bil. Förhoppningsvis är det en väldigt liten minoritet som sysslar med det, men det innebär ändock att utöver telefonpratandet tillkommer ytterligare ett faromoment, dvs. man sitter och stavar meddelanden på mobiltelefonen medan man kör bil. Därför tycker jag att det är ytterligare ett motiv till att faktiskt följa upp den europeiska konventionen.

 

Det är också bra att ytterligare förstärka bilbältesanvändningen.

 

När det gäller mopedtrafik på cykelbana har jag inte för dagen någon uppfattning om detta med moped med låg effekt. Jag har förmånen att sitta i lagutskottet så vi får väl titta på frågan; moped med låg effekt möjliggör inte att man kan trimma dem så att de kör fortare. Det är annars en uppenbar risk om hastigheten överstiger 25 km/h och det får det inte göra.

 

Bussbilbälte är ett efterlängtat krav.

 

Det som jag däremot inte är riktigt nöjd med är i 62 § om användning av skyddshjälm. Användning av skyddshjälm för cyklister är en fråga som har diskuterats ute i samhället. Bl.a. Norge har obligatorisk användning av skyddshjälm för cyklister. Många turister som kommer hit är vana att använda skyddshjälm. Jag vet av egen erfarenhet att det är svårt att få barn och yngre ungdomar att använda skyddshjälm när man cyklar eftersom de vuxna sällan och aldrig har dem på sig av olika orsaker och där tror jag att det skulle ha varit bra om förslaget skulle ha varit strängare, att man hade ställt krav på skyddshjälm när man cyklar, gärna för samtliga åldersgrupper. Men i det här förslaget har man inte ens tagit med barn och ungdomar utan man skriver att föraren skall se till att barn under 15 år använder skyddshjälm och det är då förare på motorcykel i tre- och fyrhjuligt fordon samt snöskooter osv. Men det betyder att våra barn och ungdomar fortfarande inte obligatoriskt behöver använda skyddshjälm; alla undersökningar har visat att kostnaderna för hälso- och sjukvården har minskat när man har ställt krav på att våra cyklister skall ha skyddshjälm.

 

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Jag kan inte låta bli att säga som en radiopratare i en av mina radiostationer: äntligen! Den 25 april 2000 lämnade jag in en motion till stadsfullmäktige i Mariehamn om att man skulle ta kontakt med landskapsstyrelsen att börja diskutera möjligheten att sätta stoppskylt på buss. Man godkände inte motionen, men man sade att det är en bra idé, ni kan jobba vidare på det här Karlström! Jag lämnade därför in en motion till lagtinget under vårsessionen ifjol om stopplikt på buss, och här är nu resultatet, så jag måste säga att det känns som en liten men ändå en skön seger att man verkligen har kunnat förändra någonting i det åländska samhället. Det känns som att det här är lite mitt barn. Jag tackar ödmjukast för att landskapsregeringen har varit så förståndig och lyssnat på den motionen! Det känns riktigt roligt att få stå här i dag och säga att det är kanske inte så stort men ändock!

 

Så till kravet på användandet av handsfree där jag inte är riktigt lika övertygad som regeringen som lägger fram förslaget. Problemet är inte att man håller i telefonen eller har den s.a.s. som en liten grej i örat utan om det är ett problem är det just pratandet i telefonen som är problemet. Ltl Christian Beijar sade att det kanske är ett större problem att man skickar sms när man kör bil, vilket förmodligen är sant, det är en värre trafikfara att skicka sms än att prata i telefonen, så det känns som om lagförslaget vad gäller mobiltelefonanvändandet inte riktigt når ända fram. Skall man gå in och styra över människors användande av telefon tror inte jag att handsfree är det riktigt rätta sättet; kanske man borde göra som vissa änder har gjort, att man helt enkelt kräver att man inte får använda telefon när man kör bil. Det skulle vara ett klokare sätt. Jag tror inte att man kommer till målet s.a.s. med att bara säga att du får prata i telefonen om du använder handsfree.

 

Jag tycker också att det är bra med reflexer; det är väl ingen som kan säga någonting annat och samma gäller användadet av barnbilbälte. Jag vill i alla fall än en gång säga att det är hedrande att man nu inför stopplikt på buss, som används mes i USA med goda erfarenheter. Det är någonting som jag lyfter på hatten för.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är bra att det gläder ltl Fredrik Karlström och jag minns väl motionen och jag tror att jag sade redan då i salen att det var en förnuftig motion. Ibland går vissa saker långsammare och ibland går det snabbare och nu var det så att man öppnade en lag och då passade man på att sätta in önskemålet, som det säkert finns ett brett stöd för i lagtinget. Det visar att vi försöker vara så lyhörda som möjligt.

 

När det gäller handsfree tog lagtinget den 23 september 2005 en konvention om att godkänna införandet av handsfree i bilar. Moraliskt sett har vi följt upp den och vi tycker att vi borde göra det i och med att hela lagtinget tog konventionen där detta ingick.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Stopplikten är också en självstyrelsepolitisk fråga; det är någonting som man kan vara stolt över på Åland som skiljer oss från Sverige och Finland samt övriga grannländer. Jag brukar lyfta upp att vi har vissa grejer som vi kan bestämma själva över och det här är ett lysande exempel på när turisterna kommer till Åland och sedan får se stoppskylten vid bussen, att här är det någon som har tänkt lite extra och lite längre.

 

När det gäller konventionen kan jag säga, att hela lagtinget godkände inte den konvention som presidenten kom med utan vi var några stycken som tyckte att det här borde diskuteras mera och att vi på Åland kanske kan ha andra åsikter än vad många andra har.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det fanns en liten anspelning i ltl Fredrik Karlströms anförande att jag skulle inte se telefontalandet under bilkörning som ett stort bekymmer utan att det i stället skulle gälla sms-meddelanden. Jag vill klargöra att jag tycker att det är ett bekymmer och jag stöder till fullo handsfree, men mitt anförande gick ut på att göra ett klargörande som ytterligare skulle motivera användandet av handsfree.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag vill bara helt kort säga, att det är inte själva handsfree eller hållandet i telefonen som är ett problem, som de flesta undersökningar har kommit fram till, utan det handlar om att det är samtalet i sig, att man pratar, man klarar inte av att få en dålig eller glad nyhet samtidigt som man kör bil. Det kanske inte gäller alla och alla samtal som man har, så personligen har jag inte varit med om en olycka och det är säkert många som har klarat sig ganska långt hittills med att prata i telefon och köra bil samtidigt – vissa kan göra flera saker samtidigt. Är det då rätt väg att gå att beskära människans sätt att hantera ett motorfordon, är det lagstiftningsvägen man skall gå? Det finns, som sagt, säkert de som inte klarar av att prata i telefonen och köra bil, men det finns nog de som klarar av det också och då är frågan om vi skall gå in för lagstiftning. Lagutskottet får titta närmare på frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag tycker att lagstiftningen i huvudsak är bra. Den väcker dock lite ideologiska frågetecken. Trafikministern brukar säga, att det inte handlar om ideologi och så brukar han säga att det handlar om något annat i stället, t.ex. att spara skattebetalarnas pengar. Men när det gäller den här typen av lagstiftning handlar det om ideologi till den delen att man ställer det allmännas intresse att få högre trafiksäkerhet mot den enskildas rörelsefrihet m.m.

 

Stopplikt framför skolskjutsfordon är mycket bra, det är en obunden idé som vi har drivit i fem år och det får väl sägas vara en ändå snabb utveckling för de flesta frågor tar mycket lång tid i den här branschen.

 

När det gäller bältesanvändning är det visserligen självklart att man har barnen fastspända, men det kan säkert behövas lagstiftning också där så att det står klart för alla.

 

När det gäller mopedtrafik på cykelbana är det lite tvetydigt att tillåta s.k. lätta mopeder som ändock går ganska fort i förhållande till cykeltrafik och sedan automatiskt utesluta andra mopeder som bara får köra på landsvägen. Då ökar den lätta trafiken på landsvägen med vad det sedan innebär. Jag tror att lagutskottet noga bör fundera på att man blandar in mer lättrafik i biltrafiken.

 

I fråga om reflexanvändning torde sunt förnuft räcka, men tydligen inte, så det är också bra att man ställer krav på den självklarheten. Där kanske man borde överväga huruvida man skulle bestämma att reflexerna skall bäras lågt. Det är nämligen enligt forskningen stor skillnad om man bär reflex högt på kroppen än om man bär den lågt eftersom nya bilars lyktor är väldigt koncentrerade och har du halvljus på, vilket man ofta har i tätort är det stor skillnad om du har reflex på bröstet eller i höjd med knäna t.ex.  Jag såg en undersökning och det skiljde bra mycket bara på den höjden s.a.s. Det har ni säkert upplevt också ni som kör bil.

 

När det gäller handsfree var det som tidigare sades Obunden Samling och Ålands Framtid som röstade emot konventionen av dels den orsaken att det är inte är någon bra politik att införa krav på handsfree men fortfarande tillåta mobiltelefonprat i all form. Ironiskt nog konstaterar landskapsregeringen att lagtinget hade nog fel, men vi måste väl nu för att ni har godkänt konventionen införa detta! Så gott som all forskning visar att det inte är det rent tekniska att man håller i en telefon som är det farliga utan det är detta att man koncentrerar sig på någonting annat än själva körningen när man för ett samtal, man kan få tråkiga besked, man kan bli hänförd, man kan bli arg och allt påverkar beteendet. Viss forskning visar att det t.o.m. kan bli sämre, det skapar en falsk trygghet, att nu kan jag prata och köra samtidigt. Det skulle vara bättre att man kompletterade paragrafen med att man skall ha handsfree eller så skall man stanna vid vägkanten. Det tycker jag lagutskottet borde fundera på; då skulle vi vara föregångare om vi införde en sådan bestämmelse. Det fanns en förordning som tidigare var i kraft där det stod att man inte under färd får använda radiosändare – då är det radioapparat, mobiltelefon, vad som helst – på ett sådant sätt att det stör körningen och så är det upp till var och en att bedöma när det stör körningen. Hur skall man tolka paragrafen när det står att man inte får använda mobiltelefon under körningen såvida telefonen inte är kopplad till ett handsfree-system? När det gäller sms och jag har min handsfree-sladd ikopplad och den ligger i framsätet, får jag skicka sms då med telefonen? Det är ju att använda telefonen! Det borde absolut förbjudas att skicka sms under körning. Det borde i så fall stå i lagen, men enligt det här får man skicka sms så länge man har telefonen kopplad och så kan man titta under körningen emellan, mellan stavelserna, var det någon som sade här!

 

Lagutskottet måste titta på den här frågan så att det åtminstone inte blir sämre än vad det är i dag.

 

När det gäller hjälmbestämmelsen är det också mycket bra, även om det också är en självklarhet att när man kör tre- och fyrhjulingarna så har man hjälm, om inte annat för det att man skall hantera vinddraget, likadant med snöskoter. Det är väldigt sällan man ser någon köra snöskoter utan hjälm, det kan vara någon lokalt i någon by som har toppluva i stället och tror att det håller bättre därför att de har provat som i Norge, där man släppte ner en toppluva och en hjälm och toppluvan höll! Skämt åsido, det förvånar mig att om man vill jobba för trafiksäkerhet att man har en sådan här bestämmelse som handsfree-tvång men inte tvång för cykelhjälm. Vi vet att skulle alla ha cykelhjälm vid alla olyckor som sker med cyklister inblandade så skulle det spara mycket pengar och öka trafiksäkerheten avsevärt. Där har man gjort någon slags ideologiskt övervägande att det begränsar rörelsefriheten för mycket, medan detta med handsfree skulle folk ta ungefär. Har jag tolkar det fel? Det skulle vara intressant att att höra trafikminister Karlssons åsikt i den frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är så med all lagstiftning att det är fråga om gränsdragningar vad man skall införa och vad man inte skall införa. I fråga om handsfree var det så att majoriteten av lagtinget tog det, inte alla, som jag felaktigt sade. Vi försöker följa majoriteten i lagtinget och presenterar det som man har sagt att man vill ha, sedan är det upp till lagtinget att ta det med eller att inte ta det med. Jag håller med om att det skulle vara jättebra om alla använde cykelhjälm. Vi vet att undersökningen har visat att 14 procent använder cykelhjälm på Åland och det är klart att skulle man kunna höja den siffran till 70-80 procent genom lagstiftning skulle det antagligen spara både mänskliga tragedier och även pengar, men det skall också finnas en acceptans bland befolkningen för lagstiftningen och vi tror att det inte är riktigt moget ännu för cykelhjälm. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det kan nog bli svårt att få acceptans för handsfree-påbudet också. Hur skall man övervaka det? Skall man ha razzior och polisen i stället för radare ha kikare och se om folk pratar i telefonen? Nog finns det invändningar mot det också. Jag tror att det är viktigare att lagutskottet tittar på de här två sakerna och kanske försöker förtydliga handsfree-paragrafen och överväger detta med cykelhjälm.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Trafikminister Runar Karlsson inledde sin presentation av framställningen med lite principiella trafikpolitiska frågor, och det är intressant att diskutera sådana också. Trafiksäkerheten är ett prioriterat område som skulle få mera resurser, sade trafikministern. Det här är någonting som vi hade ett meningsutbyte om redan i remissdebatten. Att man prioriterar trafiksäkerheten är givetvis bra, men det måste också vara någon ekonomisk rim och reson även i den verksamheten. Det är så att när en pendel rör sig stannar den sällan i mitten utan den brukar slå från ena sidan till den andra. Jag har uppfattat att den här regeringen inte har bara ett prioriterat område utan man har flera och man har också pratat om att minska byråkrati och krångel. Det är så i allmänhet att när man inför regler blir det en större tröghet; man försöker med regler snärja den personliga friheten, dvs. man skapar byråkrati.

 

Vi hade som sagt ett meningsutbyte under remissdebatten; jag är inte så oerhört imponerad av alla dessa rondeller som snart finns överallt och jag är inte heller imponerad av att det snart är 50 km/h över hela Åland – det krävs bara ett samtal så är man där och skruvar upp skyltarna. Då motverkar man sitt syfte: det leder så småningom till att folk tappar respekten för hastighetsbegränsningarna och då har vi faktiskt gjort mera skada än nytta. Detta som en principiell inledning.

 

När det gäller framställningen stöder jag också kravet på framför och bakom skolskjutsfordon. Det är samma sak som de flesta andra ärenden att det finns fördelar och det finns nackdelar och det nämns i framställningen att det är dock en nackdel att man kan invagga barn i en falsk trygghet. Det är nackdelen med det här, men regeringen tycker att fördelarna överväger och jag stöder också det resonemanget. När man inför regeln att om fordonet som transporterar skolbarn har tänt de röda varningslamporna ovanför skylten att det finns barn i bussen och då får den inte passeras, tror jag att det är väldigt viktigt att man har någon typ av informationskampanj. Med all respekt, men många äldre förare kanske inte noterar att vad handlar det här riktigt om och framför allt att man också har information till barnen att det är inte bara att springa iväg hur som helst, att nu är allt frid och fröjd. Vi vet att oavsett vilka regler som införs är det alltid folk som ibland med flit, men också oftast på grund av missförstånd som bryter mot reglerna och då är vi igen där att vi har vidtagit en åtgärd som motverkar sitt syfte, så det jag efterlyser är att man verkligen är informativ till dem det berör när detta införs. Jag stöder, som sagt, förslaget.

 

När det däremot gäller kravet på handsfree pratade jag inledningsvis om byråkrati och det är märkligt att i Sverige, som ofta brukar framställas som världens mest byråkratiska land, har man mig veterligen inte den här typen av regler, men vi skall då införa det. Det intressanta är – det sade också trafikministern i sin presentation – att just på grund av att vi godkände konventionen, vilket kanske är onödigt att jag upprepar efter ltl Danne Sundmans anförande, att vi stödde inte den konventionen, så leder det automatiskt till att vi måste införa en dylik regel. Där skulle jag vilja att trafikministern faktiskt citerar konventionen; jag tycker att man har en alltför kategorisk tolkning av regelverket.

 

Avslutningsvis säger man i framställningen: ”Kravet på handsfree har enligt gjorda utredningar ingen effekt på trafiksäkerheten i jämförelse med handhållet mobiltelefontalande, men genom att införa kravet kommer antalet mobiltelefonpratande bilister att sjunka, vilket i sig kan ha en positiv effekt på trafiksäkerheten.” Det här tror jag inte att någon riktigt tror på innerst inne. Jag tror inte heller att det har någon effekt när det gäller trafiksäkerheten. Ltl Fredrik Karlström sade att det var själva samtalen i sig som är det farliga, så kan det kanske vara, men jag tror att man tappar koncentrationen ännu mera om man under färd slår nummer och när man börjar bli lite så här till åren är det en så liten text på de där mobiltelefonerna, så det är inte så där alldeles lätt att se numren alla gånger! Där tror jag att man har den största faran och sms-skickandet är ännu värre; man ser folk som mera tittar på telefonen än någonting annat! T.ex. färddatorerna som snart finns i alla moderna bilar, skall också de förbjudas att användas då småningom? Det här är en typisk lagstiftning som inte har någon effekt i praktiken överhuvudtaget annat än om någon polispatrull när den är ute och åker får syn på någon som kommer med telefonen i handen – då kan man göra dagens insats och skriva ut lite böter! Någon effekt för trafiksäkerheten har det däremot inte utan det blir helt enkelt en löjlig lagstiftning.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade var det majoriteten i lagtinget som antog EU-konventionen och vi får väl se nu vad lagtinget gör åt just handsfree-paragrafen; det är upp till lagtinget att besluta om det. Ltl Anders Eriksson ondgör sig över trafiksäkerhetsåtgärderna, bl.a. rondellerna och förstod jag rätt kostar det mycket pengar till ingen nytta. Att bygga en rondell i ställt för en fyrvägskorsning betalar sig alltid. Vi vet att de svåra olyckorna minskar radikalt, så förutom de personliga tragedierna som händer så i reda pengar betalar det sig alltid för samhället. Det visar alla undersökningar som har gjorts i Sverige, Finland och i andra länder, så det där är jag inte det minsta orolig för. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att vi måste ha en rejäl information innan lagstiftningen träder i kraft, det skall vi göra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är tacksam för det sista, där är vi helt samstämmiga. Jag bad trafikministern citera konventionen därför att jag är tveksam till att det är så kategoriskt när det gäller kravet på handsfree. Det är helt onödigt att införa den här typen av chimär i lagstiftningen – det tror jag också att trafikminister Runar Karlsson, som ju är en ärlig karl, kan ge mig rätt i, att inte har det någon betydelse för trafiksäkerheten utan vi får till stånd lite krångel igen förstås, som man säger sig inte vilja uppnå!

 

När det gäller rondellerna att de alltid betalar sig, ja det betalar sig definitivt inte i smidighet och framkomlighet i den dagliga trafiken i varje fall.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Vi kan vara överens om att vi inte är överens i rondellfrågan! Tvärtom anser jag att de är ytterst smidiga också, speciellt för den trafik som kommer från sidan, om man säger så. Det har många också påtalat, så jag tycker att de är både smidiga och förmånliga rent ekonomiskt samt bidrar till att minska antalet svåra olyckor.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det har också framkommit att vi har olika åsikter om det, men de flesta som färdas på vägarna konstaterar att de köer som finns i dagens samhälle inte fanns före rondellerna – det kommer trafikminister Karlsson och jag synbarligen aldrig att kunna se på samma sätt. Var vänlig nu trafikminister Karlsson och citera den EU-konvention som nämndes, var står det så kategoriskt att vi måste ha den här typen av lagstiftning som påbjuder handsfree? Det har jag nu frågat efter tre gånger!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Jag kan helt stöda de föregående talarna att det är ett bra arbete som trafikgruppen har gjort; till stora delar kan jag stöda det. Man har gjort en tydligare text i många paragrafer och förenklat skrivningarna så att man har lättare att ta till sig och förstå vad lagstiftaren menar. Man har också tagit till lagstiftningen som ett attitydförändrande verktyg. Det är många gånger som man frågar efter: hur skall lagstiftaren komma åt att bötfälla? Stiftar man en ny lag så kanske det väsentligaste inte är att man har ett bötfällningstillfälle och hur man skall komma åt att straffa dem som bryter mot utan att samhället går ut och visar vilken attityd man skall ha i de här frågorna. Det finns vissa förändringar som jag saknar men som jag kommer att beröra senare i anförandet.

 

Vi har diskuterat GSM-telefoner och handsfree ganska mycket. Jag för min del har haft en motion i detta ärende och jag är för att det skall vara handsfree och det har med attityden att göra. Jag anser att man inte från myndighetens och samhällets sida skall ge signaler om att det är fritt att sitta och prata i mobiltelefon i bilen utan på olika sätt försöker man ge restriktioner att man inte pratar i telefon hur som helst när man kör i trafiken, för telefonen hör inte hemma där. Fungerar det inte med handsfree som är halva vägen, så kanske man måste ta steget fullt, men man har en början här i alla fall som man provar med och naturligtvis att man inte skriver textmeddelanden; det finns andra paragrafer i vägtrafiklagen som nog gör klart för att man skall ha så pass mycket uppmärksamhet när man kör att man inte kan sitta och skriva textmeddelanden. Det är ett klart brott mot trafiklagen som den nu är skriven, men man kanske måste förtydliga där också.

 

Varningsblinkers på skolbilar är någonting som jag också haft motioner om. Jag tror att samtliga partier är för det och positiva till det. Jag har en annan uppfattning om att barnen skulle bli invaggade i en falsk trygghet. Det är nog snarare tvärtemot, att är det så att man t.o.m. från myndigheternas sida stoppar all trafik när man skall gå över vägen tror jag nog att barnen kan bli medvetna om att det är farligt där ute i trafiken, det är mycket farligt, att man får en tankeställare om man framför det på rätt sätt. Det är inte bara vid skolbilarna de skall vistas i trafiken utan vid andra tillfällen också; ser det vilken tillställning som har gjorts för att de skall över vägen då, så tror jag att de tittar en och två gånger noggrannare nästa gång de skall gå över självständigt.

 

När det gäller mopeder på cykelbanor är det bra att man har tagit bort de största, värsta mopederna och det är också en bit på vägen att möjligen ta bort de lättare mopederna, så vi får se vart man kommer med det här. Det har visat sig att man inte har rätt trafikvett i 15-16-års åldern, man uppmärksammar nog den här mamman med sina barn som går på cykelbanan, men man anser inte att man behöver sakta ner och visa att man har sett dem, för mopedisten tycker att de har fullständig kontroll över situationen – det kanske dock inte mamman upplever att hon har när barnen går lösa på vägen, så det kan vara en ren paniksituation fastän mopedisten har sett dem i god tid, men han anser att han inte behöver visa hur han skall sakta in osv. Det är många sådana situationer som kan dyka upp med de stora ofta högljudda mopederna som finns ute i samhället i dag.

 

Frågan om reflex i skymning är också en attitydpåverkan. Jag tror inte att det är någonting som poliserna kommer att ch springa och försöka bötfälla folk för, men man har den möjligheten och man kan påtala det, man har en rapportseftergift i det här sammanhanget, man kan uppfostra vuxna och föräldrarna har en möjlighet att ge barnen hårda bannor om de inte har reflexerna på sig och hänvisa till lagstiftningen.

 

Angående bilbältet har lagen blivit betydligt tydligare och det är också bra att man där har 135 centimeters gränsen och sedan också att barn under tre år har en ändamålsenlig och lagstadgad plats i bilen, annars får de inte åka med.

 

Jag saknar hjälmtvång för cyklister. Det är någonting som vi borde fundera på att föra in. Naturligtvis saknar jag promillegränsen när det gäller trafikfylleri, som jag har motionerat om förut och som jag fortsättningsvis vidhåller bestämt att vi måste sänka från 0,5 till 0,2 promille. Jag tror att vi kommer dit, det är väl fråga om hur lång tid det tar, om vi skall vara sist i Europa eller om vi kan gå före något annat land och verkställa detta. Efter signaler som kommit är det ganska tydligt att man är på väg på fastlandet också.

 

Så har vi kollektivtrafiken, som också är en trafiksäkerhetsåtgärd. Vi har trots allt om vi slår samman på utfarterna just nu, 26.000 bilar i medeltal per dygn som passerar västra och östra utfarten, vilket är en ansenlig mängd trafik och skulle vi ha kollektivtrafiken har det visat sig att det är ett betydligt säkrare sätt att transporteras på. Det finns ingenting med i det här skedet, men jag förutsätter att det kommer att dyka upp längre fram.

 

Jag är skeptisk till om Åland överhuvudtaget borde ha en egen vägtrafiklag. För min egen del tycker jag att gemene man på gatan har väldigt liten nytta av att vi har egen lagstiftning på detta område. Det tycker jag att jag som polis också har upplevt många gånger, att den finska lagstiftningen ligger så pass nära vår egen och det är väldigt dyrt och omständligt att ha en egen lagstiftning på det här sättet. Det finns andra områden som bättre skulle förtjäna att vi satsade krutet på, vår kultur och språk, än på egen vägtrafiklag. Det är min personliga uppfattning.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

Jag hoppas att inte oppositionen anklagar mig för att inte ha kunnat ta del av beredningen i ärendet, eftersom jag stiger upp och har några åsikter! Man brukar ju få höra det för det mesta om man har åsikter om regeringens framställningar.

 

Jag har några frågor som jag skulle vilja lyfta fram och be lagutskottet titta på. Det första är egentligen en ganska liten sak. Man lagstiftar om användning av reflex och var den skall sitta, det kan vi ha olika åsikter om, men det väsentliga är nog att man har en reflex. Det är glädjande att se att väldigt många människor som är ute i dag har stora västar på sig och då syns man verkligen. Tillgången på reflexer tycker jag att lagutskottet kunde titta på. Jag har själv under vägens gång haft ett förslag att även polisen när man stoppar fotgängare utan reflex skulle kunna ha reflexer med sig i bilen och dela ut och be dem sätta på sig. Det första lilla steget kan vara väldigt mycket värt för nästa bil kan ju vara en som kör på dig i stället .Tillgången på reflexer måste man alltså tillgodose. Jag tycker att det är lagstiftarens skyldighet att tillhandahålla reflexer åt alla dem som inte vill ha egna personliga.

 

Så till bilbältesanvändningen. Jag har ingenting emot att man förbättrar eller höjer på kravet på användningen av bilbälten. Det är helt i sin ordning, men en sak som jag har erfarit är att det här kommer att innebära ökade kostnader för skolskjutsar i kommunerna. Det är nämligen så att man inte längre har rum med lika många barn som man i dag placerar i taxibilar och andra, så det här kommer att innebära en ökning av kommunernas utgifter för skolskjutsar och jag hoppas att landskapsregeringen har god beredskap att stötta detta i landskapandelar till kommunerna för det är ganska enkelt att matematiskt räkna ut hur många fler bilar det kommer att bli.

 

I diskussionen om handsfree finns många olika åsikter, två olika, kan vi lite tvehågset säga. Jag tycker att lagutskottet åtminstone borde ta med ett förtydligande om detta med sms. Till skillnad från ltl Anders Eriksson har jag de flesta personer jag ringer till, t.ex. till honom står det bara ”Antta” och det kan man läsa även utan glasögon, så det är en rekommendation att man sätter in kortnummer; då är det inget problem att ringa upp, även med handsfree går det bra. Skall du därmeot skicka ett sms eller svara på ett sms är det en helt annan sak, så ett förtydligande om sms är det skäl att lagutskottet funderar över.

 

När det gäller påföljden av att inte använda handsfree är det oklart för mig. På något vis kanske man skulle vara så förutseende som man har varit med reflexanvändningen att det inte skulle vara straffbart, dvs. att ingen ordningsbot skulle delas ut av polisen. Kan man vara det med reflexanvändning borde man också kunna tillämpa det till en början åtminstone att handsfree-användningen inte är straffad i lag, såsom det nu är skrivet. Det där tycker jag också lagutskottet kan fundera över. Jag tycker det kan vara en viss logik i säkerhetstänkandet på samma sätt där.

 

När det gäller användande av cykelhjälm saknar jag en bedömning från olycksstatistiken från landskapsregeringen. Jag tror att skall man avstå från införande av tvång av cykelhjälm borde man kunna relatera det till statistik i olyckor, hur många olyckor har cyklister varit inblandade i och hur många har haft cykelhjälmar. Jag tror att det är en enkel statistik som försäkringsbolagen kan tillhandahålla omedelbart till lagutskottet. Jag skulle personligen vara beredd på att införa tvång på cykelhjälm om statistiken visar klart och tydligt att det finns skäl för det. Det är ändå huvudet på de flesta av oss som är det ädlaste vi har att skydda!

 

Det uppstod också en diskussion om de motorsvaga mopederna och deras inblandning i tung trafik. Mopedernas eller långsamt gående fordons inblandning i tung trafik eller vanlig biltrafik är ett problem. Det är inte länge sedan en av de s.k. mopedbilarna blev påkörda bakifrån. I synnerhet i mörker ser man att man har en bil framför sig och i mörker är det svårt att avgöra vilken fart denna bil har och helt plötsligt kommer man fast en moped som ser ut som en bil i mörkret, men den går bara 40. Det kan bli en ganska allvarlig situation om man är helt oförberedd på det. Det här är nog ett större problem än vad lagstiftningen har möjlighet att ta upp s.a.s., men jag är inte helt övertygad om att man skall flytta ut de motorsvaga mopederna till den tunga trafiken, det kanske ställer till med mindre problem för sig själva och andra på cykelbanorna, där sådana finns.

 

Ltl Anders Eriksson var inne på byråkrati; jag är heller ingen tillskyndare av byråkrati utan jag tycker att man borde sträva till att minska på byråkratin i möjligaste mån och ha så klara enkla regler som möjligt. Då är det väl bara att konstatera att även i den här saken, i de små, små detaljerna, på vår hemmaplan blandar sig EU och deras direktiv i vårt lilla jordnära liv när de inte klarar av att sköta sina stora frågor i sitt parlament. Det tycker jag är mest beklagligt med EU i dag. Jag vill understöda det som ltl Anders Eriksson sade att alla förändringarna i lagen föranleder nog landskapsregeringen att mycket starkt gå ut och informera de berörda parterna, de olika trafikanterna på vägarna, och det arbetet tror jag att man behöver börja förbereda nu redan.

 

Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag skall inte kritisera ltl Jan-Erik Mattsson för att han begär ordet, men däremot skulle det vara bra om regeringen skulle få ha hört synpunkterna, för jag tyckte de till många delar var bra. Jag förstår inte när ltl Jan-Erik Mattsson säger att skolbarnen sitter i knä på varandra, det finns inte bälten för alla, det kan ändå inte stämma! Nog måste väl varje skolbarn ha en plats i alla kommuner, även i Eckerö. Det skulle vara intressant att höra en förklaring till det. Jag tyckte det var en bra idé att man skulle ta bort straffet för att ha handsfree; om vi – ni – har varit så dumma här i lagtinget och godkänt konventionen så kan man ju förbjuda det men inte belägga det med straff, så har man varit lite kreativ i fråga om konventionerna som ni har godkänt!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är min klara uppfattning när det gäller skolbarnen att det finns egentligen en lag i dag redan som skulle reglera att skolbarnen måste ha eget skolbälte, men den tillämpas knappast. I taxi behöver inte passagerarna ha bilbälte i baksätet, mig veterligen. Jag bad lagutskottet om ett förtydligande i den här frågan och det kan vara skäl att lagutskottet fördjupar sig i den och kallar in några skolbilsförare, inte bara från Eckerö, för jag tror inte att det skiljer sig särskilt i Eckerö, att vi skulle vara mera lagstridiga där än någon annanstans, utan jag tror att det gäller lika på hela Åland.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman! Det är nog viktigt att varje skolbarn har en egen plats och i de allra flesta taxibilar, åtminstone de nya, finns det ett bälte per plats. Det skulle förvåna mig om man kör med så gamla bilar att de inte har ett bälte per plats. Det här bör nog lagutskottet undersöka för om det är så att skolbarn sitter i knä på varandra och inte har bälte men möjlighet att ha bälte, så är den här lagstiftningen än mer viktig.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Det var precis det jag var inne på att jag välkomnar lagen om bilbälte för alla i bilen. Det är absolut inte någon nackdel. Det jag ville påtala i mitt anförande är att det här kommer att leda till ökade skolskjutskostnader för alla kommuner på Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var ett intressant anförande som ltl Jan-Erik Mattsson höll och framför allt är vi rörande ense om mopedbilarna, att man borde göra någonting åt det och titta över den biten. Det kanske inte finns med i den här lagstiftningen, men man borde snarast göra någonting åt den. Jag begärde replik angående cyklisterna, att man skulle göra en undersökning om cykelhjälmarna, men där har jag mitt fylleri igen, att jag funderar hur är det med cykelfylleri, att är det någonting som man borde titta över där också och ha en gräns. Anser ltl Jan-Erik Mattsson att det är någonting som man behöver titta på eller räcker det med att gå in för hjälm i det här skedet?

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Jag vet inte om jag skall ha någon uppfattning, men oavsett tror jag att hjälmen är ett skyddande redskap på huvudet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var ett bra anförande som ltl Jan-Erik Mattsson höll och jag konstaterar att vi har en ganska stor samsyn på frågorna, också när det gäller att minska byråkratin. Ltl Jan-Erik Mattsson nämnde att på grund av EU:s konvention blandar man sig i allt. Det är klart att det leder till att det blir en negativ EU-stämning i landskapet, om det så är vårfågeljakt, snus, vad det är, så är det alltid EU där. Jag vill igen uppmana ltl Jan-Erik Mattsson att purra på trafikministern, för jag fick inte svar trots att jag tre gånger frågade: Är konventionen verkligen så här kategorisk? Jag uppfattar den inte på det sättet. När det gäller idén om att man skulle ta bort bötesbeloppet tycker jag att det är synnerligen förnuftigt, om man skulle komma fram till att konventionen är så här tokig, vilket jag icke tror.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Det var några små detaljer som jag fastnade i. Jag tycker att i många fall är det en bra lagstiftning, men sällar mig nog till dem som är tveksamma till att handsfree skulle vara det bästa sättet eftersom åtminstone min uppfattning att många, yngre människor, är flinka i fingrarna och sms:ar bra mycket mera än vad de pratar i telefonen. Jag hoppas att lagutskottet tittar lite närmare på det där. Det kanske skulle vara skäl att t.o.m. att gå in för att förbjuda pratande i telefon i samband med bilkörning och att man hellre skulle köra åt sidan, om man nödvändigtvis måste prata eller skicka sms.

 

Det har också diskuterats här om acceptans för bl.a. cykelhjälm. Det är några år sedan man införde bilbältestvång och det var ganska många som suckade då också, men i dag är det ganska allmänt accepterat att använda bilbälte. Jag hör nog till dem som är övertygad om att skulle man införa cykelhjälmtvång skulle det också komma en acceptans där.

 

Så finns det tre paragrafer som jag vill att lagutskottet skall titta på. De kommer efter varandra och det är 51, 53 och 54 §§ i framställningen. 51 § handlar om gående, som skall använda gångbana eller vägrenen. Där sägs det klart att gående som använder körbana skall gå längst till vänster i färdriktningen. Det där är bra och det där känner vi alla till och har accepterat att man går mot fordonstrafiken. Sedan kommer vi till att man skall ha reflex och det tror jag att det finns en stor acceptans på att man skall använda. Men så kommer vi till 54 §: ”Gående i grupp under ledarens uppsikt, procession och annat ordnat följe skall om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen.” Då helt plötsligt skall man gå på högra sidan! En sak som jag ännu undrar över gäller andra momentet i paragrafen. Det står att när en grupp som avses i första momentet använder vägrenen, körbanan eller cykelbanan under annan tid än då det är dagsljus med klarsikt skall den som går längst fram mot vägens mitt ha en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och den som går längst bak mot vägens mitt en lykta som visar rött ljus bakåt! Jag har påpekat detta redan i beredningen. Nu har vi vilken sida gående skall gå på, vi skall ha reflextvång, men samtidigt skall vi ha det där kvar! Då frågar man sig: Vad är en grupp? Är det tre personer, fem personer eller vad är en grupp? Hur skall man, om man helt plötsligt kommer på att man skall gå i procession, få fram det där vita eller gula skenet och det där röda!? Jag tycker att det verkar lite för underligt, så jag tycker att lagutskottet borde titta på detta lite noggrannare eftersom vi har dessa två föregående paragrafer. Kanske de som går i grupp kan gå på vänstra sidan också efter det att mörkret har lagt sig, bara de har reflex?

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Fru talman!

I den snabba beredningen missade jag faktiskt en sak i mitt anförande som jag noterade. Det är 33 § som handlar om stannande och parkering i tredje momenet. Där står det i motiveringen att den bestämmelse som har funnits i lagen gällde enbart mjölktransporter och nu skall den också gälla postutdelning och i sak har jag inget att invända, men jag funderingar kring detta med att man börjar räkna upp en och en i gången och det som man har utelämnat är definitivt borta, så det vore bättre att ha en sådan paragraf att fordon som används på ett sådant sätt att man måste stanna på fel sida av vägen skall vara utrustade med någon form av varningsljus. Därför tycker jag att även den här frågan kunde vara en sak som lagutskottet tittar på. Det är inte bara postutdelare som far omkring. Jag har själv varit postutdelare i samband med vissa valkampanjer och kört runt till alla postlådor och delat ut post, men jag vet inte om jag då också skulle ha måsta haft ett gult roterande ljus eller möjligen grönt. Jag tror att det kunde vara bra om lagutskottet tittar på paragrafen också och funderar över om man kan få en mera generell bestämmelse som sedan genom direktiv eller annat kan tillämpas på lämpligt sätt. Det är väsentligt olika med postbilarna och min uppfattning är att postbilarna t.ex. i riket i dag, inte i Sverige heller, inte har roterande gula ljus. Rent generellt sett att det står i lagen att de måste vara utrustade med det kommer att medföra åtminstone en kostnad till att börja med.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. ((FR 7/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Landskapsregeringen fortsätter med sitt arbete att effektivisera olika verksamheter stegvis och att på olika sätt försöka minska befolkningens ekonomiska pålagor inom det område där det är praktiskt och ändamålsenligt möjligt. Genom att ge bilfirmorna möjligheter att själv registrera ägarbyte för de fordon som de köper och säljer kommer en viss effektivisering att uppnås. Bilfirmorna själva kan via sin dator registrera ägarbyte i stället för att som nu fara ut till motorfordonsbyrån och få det gjort där.

 

En annan åtgärd, fru talman, är att minska frekvenserna av antalet besiktningar av personbilar så att den första besiktningen kan göras efter fyra år, därefter vartannat år till dess att bilen är tio år gammal och sedan varje år. Det här betyder att i dag när en personbil är tio år gammal har den besiktats sex gånger och enligt lagförslaget skulle en tio år gammal bil endast behöva besiktas fyra gånger på en tioårsperiod.

 

Minskningen kan motiveras med att bilparken på Åland kör betydligt färre kilometer än de bilar som är i Sverige och Finland och som har ungefär den besiktningsfrekvens som vi har i dag. En annan motivering som är av vikt är att vi på Åland inte vintersaltar våra vägar, vilket gör att bilarna på det viset kan vara i bättre skick längre upp i åldrarna.

 

Det här kan vi göra just av de orsaker som jag anger och vi anser inte att vi för den skulle behöver tumma på trafiksäkerheten utan vi kan göra förändringar också så att det blir något billigare för bilägarna.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är två veckor sedan som Ålands Framtid hade en finansmotion i detta ärende att man skulle ändra besiktningstiderna, precis på det sätt som nu föreslås och den åkte förstås i papperskorgen, men här har vi nu resultatet! Skämt åsido förstår jag ändå, trots att det stod i budgeten att man skulle sänka besiktningsintervallerna – det är faktiskt någonting annat, att det blir ännu tätare – av det anförande som trafikministern höll i samband med remissdebatten att det här är någonting som man kommer att jobba med, så jag tycker det är ett bra resultat. Men det står en sak i budgeten och nu får vi någonting helt annat. Jag tackar för den snabba expeditionen!

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Lagberedningen vidtog för knappt ett år sedan och sattes med i programmet, så det fanns med sedan tidigare. Vi vet att oppositionen är duktig på att ta åt sig äran! Man får gärna göra det och kan vi tillsammans åstadkomma en lagändring som är bättre för ålänningarna får vem som helst här i salen ta åt sig äran och stöda det. Jag håller inte med om att vi skulle göra tvärtemot det som står i budgeten. Okej, det kan vara lite otydligt i budgeten, men i alla fall var det så här jag menade och det upplyste jag också ltl Anders Eriksson om i budgetdebatten, så han är väl medveten om det.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är helt onödigt att vi har en debatt om påvens skägg, vem som har kommit med förslaget eller inte. Det var de facto så när vi läste budgeten och vi såg att man skulle sänka besiktningsintervallerna så lämnade vi in vår motion! Det var synbarligen ett syftningsfel i kapitelmotiveringen. Huvudsaken är att det har kommit fram nu och vi stöder framställningen, bra arbetat trafikminister Karlsson!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman! Jag har en fråga. Har man inte tänkt på veteranbilarna? De bilar som är veteranförsäkrade och –besiktade får köra 30 dagar per år. Nu är det en besiktningsintervall på vartannat år. I vår omvärld är det ofta så att bilen är besiktad för ”resten av livet” eller en mycket glesare intervall; de bilarna får som sagt köras bara 30 dagar per år och man kunde därför lindra för dem. De är alltid i gott skick, seriöst behandlade och körs väldigt kort.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Veteranbilarna är inte medtagna här utan vi har ansett att den besiktningsintervall som finns bör gälla. Det kan man i och för sig ha olika åsikter om, men de finns inte med i den här lagstiftningen.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!  Jag anser ändå att de borde ha kunnat vara med och tittar man på hur mycket de körs är det som sagt ett väldigt få antal dagar, en väldigt kort sträcka och om man tänker på att besiktningen görs för att höja trafiksäkerheten borde man mycket väl kunna förlänga tiden mellan besiktningarna. Jag tycker att lagutskottet kunde titta på hur man gör i vår omvärld och komma med förslag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har tagit del av framställningen och anser att den är mycket bra. Jag tror att samtliga här är eniga om att bilarna är i det skicket i dag att det räcker med fyra besiktningar fram till dess att de är tio år gamla. I motiveringen har det framkommit att det är väldigt sällan som en kollision beror på bilarnas skick utan det kanske i stället handlar om förarnas kunskap och skick. Det skulle vara intressant att höra landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons uppfattning: finns det några planer på att man skulle kontrollera kunskapen hos motorfordonsförarna på Åland med jämna mellanrum? Lika viktigt som att bilarna är i skick är det att förarna har uppdaterade kunskaper. Det kommer hela tiden nya lagar som inte alla känner till så bra och det kan skapa en viss förvirring i trafiken. Är man villig att titta på detta?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Nej, vi har inte några planer på att ändra körkortslagen för att försöka kontrollera bilförarnas körskicklighet upp i åren utan det som gäller i dag kommer med all sannolikhet att gälla även de närmaste åren.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Tror inte landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson att det skulle finnas skäl till detta? Är det helt obefogat, är det inte ens någonting som man tänker titta på eller fundera på?

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade finns det inte med i den här regeringens handlingsprogram att titta på den biten. Däremot kommer vi att inom kort lansera ett åtgärdsförslag för att uppnå en bättre trafiksäkerhet på Åland

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag har ingenting emot själva framställningen utan det är några saker som jag undrar över. Förenklingen vad gäller ägarbyte är helt okej. Men det står också: ”vilket frigör personal som behövs för andra uppgifter”. Då undrar jag vad det är för andra uppgifter som man har tänkt använda personalen till. Besiktningsintervallen för nya bilar gör att det blir mindre besök på besiktningskontoret, men det står inte någonting där vare sig om att utöka eller minska personal. Vad är det som kommer att öka för personalen? Jag vet att det har funnits hård kritik mot bilbesiktningen, telefonköer och möjligheten att få tider, men är det det som nu skall bli bättre eller vad är det tänkt?

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag är medveten om att det har funnits en viss kritik mot motorfordonsbyrån för köer till telefon och till besiktningen. Ser man till statistiken har vi lite för få människor att besikta bilar i förhållande till antalet besiktningar, om man tittar på omkringliggande regioner. Dels kommer det att rätta till sig och dels har vi en förhoppning om att man kan registrera ägarbyten på bilfirmorna också skall medföra kortare telefonköer till bilbesiktningen. Detta är alltså ett litet steg för att göra det billigare och bättre.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen att det blir på det viset då för annars skulle det ha varit behov av att titta över personalstyrkan; när man förenklar för dem som jobbar där kunde man också titta på om det går att rationalisera eller minska personalen. Men om det är en förbättring av servicen på sikt, i och med att det har varit så dåligt, det har alltid tutat upptaget eller så är det en telefonsvarare som säger, att återkom, så jag hoppas att den personalresurs som frigörs kommer att förbättra för dem som faktiskt behöver få telefontider.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Inom trafiksidan har vi under många år försökt jobba på det sätt som vi gör nu, att vi stegvis försöker minska på jobbet utan att försämra servicen. Det här är ett steg. Tidigare har vi kunnat minska på antalet anställda. Som jag sade tidigare i budgetdebatten har vi minskat med 22 personer på fem år inom trafiksidan, men här ser vi ingen möjlighet att minska utan det här kommer att motverka att vi inte behöver nyanställa. Så är det när man ser till belastningen på människorna som jobbar på motorfordonsbyrån.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag blev också positivt överraskad över framställningen eftersom det stod i budgeten att man skulle förkorta intervallerna, alltså besikta oftare, så det här tycker jag är ett bättre förslag, för man skall inte besikta i onödan och belasta fordonsägarna med onödiga kostnader. Jag understöder alltså förslaget.

 

Däremot är jag lite oroad över det att det spelar ingen roll hur mycket man kör med fordonen under dessa fyra år. Det kan vara en väldigt stor skillnad. Ser man till motiveringen så en typisk åländsk bilägare som bara kör lite hemmavid kör inte mycket på fyra år, men sedan kan det handla om en vad man kunde kalla storkonsument som kanske pendlar, som har släkt och vänner i Finland eller Sverige och därigenom för det första kör på saltade vägar och för det andra kör väldigt mycket. Det är inte alls orealistiskt att en sådan bilägare kan köra 150.000 kilometer med sin bil på fyra år. Då borde man nog ha besiktat en gång; mellan 70.000 och 100.000 kilometer är det nog bra om någon tittar till bilen lite rent tekniskt. Det kan annars uppkomma skador på bilar som härrör från sådana bilar som har körts mycket utan att någon har besiktat dem. De flesta bilägare har väl lite tekniskt kunnande, men det finns inget krav på något sådant, så det kan mycket väl hända att det här blir ett problem. Det skulle alltså vara intressant att höra trafikminister Karlssons uppfattning om man kanske i utskottsbehandlingen kunde införa en maxgräns hur mycket fordonet skall få rulla för att besiktningsfriheten skall få gälla. Jag tycker att man borde sätta in en kilometergräns helt enkelt där man skall besikta och det skall bilens ägare hålla reda på. Det skulle som sagt vara intressant att få höra det, annars har jag den vägkosten till utskottet.

 

När det gäller frågan om att bilfirmorna skall få registrera ägarbyten är det bra och jag tycker också, vilket det skulle vara intressant att höra landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons åsikt om, att man till viss del kunde till privatisera också besiktningen. Vissa bilverkstäder kunde få rätt att besikta, inte bara göra efterkontroll. På sikt kanske man helt kunde privatisera motorfordonsbyrån och ha kanske bara en myndighetsfunktion kvar i landskapsförvaltningen. Allt de gör i dag kan bilfirmor göra, om man är certifierad och har avtal med dem, så det skulle vara intressant att höra om det kommer att komma ytterligare sådana förslag.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Först till det sista om privatisering av bilbesiktningen. Det är nog inte aktuellt. Däremot kan det finnas delar, sådant som vi har framfört i dag och andra saker som man kanske specifikt kan göra, för det är trots allt en myndighetsutövning som behöver göras på ett ojävigt sätt och därför tror vi att det borde göras i landskapets regi, speciellt när man kan visa att man gör det på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt jämfört med omkringliggande regioner.

 

Vi tänker inte heller införa en kilometerspärr. Det skulle medföra en massa onödig byråkrati. Man kan också säga att en del bilförare kör hårt och krossar med sina bilar och en del kör sakta och där borde man också ha en skillnad; det blir för mycket byråkrati och därför tycker vi att det är bäst att få ha fyraårsgränsen och sedan vartannat år, t.o.m. tio år. 98 procent av bilarna är i sådant skick att de inte behöver besiktas förrän efter fyra år. Det kan finnas någon enstaka som kommer upp till den nivån, men det är inte värt det besväret.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag håller inte riktigt med om att det skulle bli så mycket byråkrati. Det handlar om att göra en extra besiktning om bilen går över en viss sträcka och vi skall också komma ihåg att det importeras mycket bilar till Åland i dag som är relativt nya och som faller inom fyraårsperioden, bilar som redan kan vara mycket körda och absolut borde besiktas, men genom det här förslaget får de oavsett skick en fristad vid fyra år och det tror jag på sikt kan innebära att det uppkommer trafikolyckor där bilens skick är orsaken.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag upprepar, att den här landskapsregeringen kommer inte att föra fram ett sådant förslag där man har olika kilometrar för att besikta, utan vi står fast vid vårt förslag, sedan får lagtinget behandla det i normal ordning.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Som jag sade i mitt anförande ger jag det som vägkost till lagutskottet att titta på just den frågan i lagen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är rädd för att införa detta med kilometer och besiktning eftersom jag har bott många år i Sverige och hade en ”dieselmerca” och så skulle jag plombera en mätare som skulle visa hur mycke man kört, gick tråden av så fick man böter och måste plombera om den. Det här betyder att man återigen skulle införa en sak på bilägarna, att de alltså skulle ha en godkänd kilometerräknare. Det kravet har vi inte i dag, utan då måste det vara en sådan också, kanske inom vissa felmarginaler, inte bara hastighet utan färdmätare på längden. Där hoppas jag verkligen att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson står fast vid vad han sade.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag tror inte att det skulle vara något bekymmer; det räcker nog med den vanliga kilometermätaren som nog är ganska exakt i nya bilar. Är den någon tiondedelsprocent på fel, så tror jag inte att det är huvudsaken utan man bör ha en generell gräns för hur mycket en bil får köras utan att besiktas.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Då tror jag mera på att man uppmanar bilägare att man frivilligt kan få besikta sin bil, vilket man får göra emellan. Det som föreslås här är det längsta avstånd man får ha emellan besiktningarna. Man kan få besikta tidigare om man vill. I dag är det ganska svårt att få det gjort, men det bör införas att har man som bilägare en känsla av att man vill besikta sin bil och man inte litar på verkstadens undersökning, så kanske man kan få göra det.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är säkert möjligt att göra det så. Men mitt förslag är att lagstiftningen också skulle ha en gräns i antalet kilometrar som det är tillåtet för en bil att vara medkörd utan att besiktas. Det är främst en fråga om personsäkerhet och trafiksäkerhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens framställning angående ändring av barnomsorgslagstiftningen. (FR 9/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Orsaken till lagstiftningen är känd för oss alla vid det här laget. På grund av ett förbiseende av nuvarande lagstiftning har kommunerna följt den lagstiftning som vi alla trodde att gällde på Åland. Så var ingalunda fallet. Den frågan har diskuterats en hel del i våra media, så jag tror inte att det är nödvändigt att på nytt gå igenom hela den processen.

 

I rådande situation var det nödvändigt att lagstifta om barnomsorgsavgifterna i brådskande ordning. Utgående från det har vi brutit ut avgifterna ur barnomsorgslagen och gör en separat lagstiftningsframställning i den frågan. Landskapsregeringen håller på med en översyn av hela barnomsorgslagstiftningen och det önskvärda skulle naturligtvis ha varit att jag kunde ha presenterat lagen i sin helhet nu. På grund av brådskan med avgiftsfrågan bedömde vi att vi måste gå tillväga på det här sättet. Min första tanke var att vi skulle åstadkomma en lagstiftning som skulle motsvara den lagstiftning vi trodde att gällde på Åland. Men då arbetet med lagstiftningen började insåg vi att vi också materiellt skulle förändra lagen så att vi fick som vi tror att är bra för framtiden.

 

Det finns knappast någon avgift som har varit så diskuterad på kommunal nivå som just barnomsorgsavgifterna. Avgifterna förändras från år till år; skillnaderna mellan kommunerna har varit rätt så stora. Utgående från de diskussioner som förts och förs inom kommunerna och landskapsregeringsnivå har vi gjort vissa förändringar i den här lagen som jag vill lyfta fram.

 

Tolkningen av grundlagen gör att en inkomstgräns införs under vilken ingen avgift uppbärs. Diskussioner har förts med riksmyndigheterna, där det framkom att deras avgifter förändrades i riksdagen utgående från skrivningar att klientavgifterna inte får vara så höga att servicen blir ouppnåelig för dem som behöver den. De juridiska rekommendationerna är att också vi i vår lagstiftning måste ha en sådan gräns; var gränsen ligger måste vi bestämma. Vi har valt att lägga oss på den inkomstgräns som annars berättigar till utkomststöd. På så sätt undviker vi rundgång i bidragssystemet. Man har haft inkomsttak i både Sverige och Finland, men vi har inte haft det här på Åland. Som bekant har Finland 200 euro, men vi har noterat att det förs diskussioner om en eventuell förhöjning. Kommunförbundet har i sitt utlåtande inte förordat ett inkomsttak. Det vill fortsättningsvis ha full frihet för kommunerna att bestämma. Efter genomgång av nuvarande avgifter har vi konstaterat att ifjol fanns det tre kommuner som hade högsta avgifter över 300 euro. 13 kommuner har runt 270 euro som högsta avgift. De familjer som kommer upp till de här avgifterna är relativt få i varje kommun. Vår bedömning har därför varit att ett inkomsttak på 250 euro kan vara skäligt och inte tvinga kommunerna till för stora förändringar. Det har funnits en viss tveksamhet att detta tak skulle göra att alla kommuner kommer att lägga sig på 250 euro fastän de inte nu har så höga. Mariehamn t.ex. hade dryga 220 euro det senaste året. Till det vill säga att det naturligtvis står kommunerna helt fritt att sätta avgiftstaket lägre än 250 euro.

 

Ett önskemål från kommunernas sida har varit att vi i lag skall fastställa vilka inkomster som får räknas med då avgifterna fastställs så att grunderna blir gemensamma för alla kommuner. Nu har vi gjort det.

 

I 17a § finns uppräknat alla de inkomster som inte skall ligga till grund då avgifterna fastställs. För en del kommuner kommer ingen större skillnad att märkas, eftersom de följt det som nu finns uppräknat i lagförslaget.

 

Förutom ändringar i barnomsorgslagen görs också en ändring i 2a § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård med en tredje punkt som lyder: ”I stället för de avgiftsgrunder som anges i lagen skall avgifter uppbäras enligt de grunder som fastställs av kommunen i enlighet med barnomsorgslagen (1997:14) för landskapet Åland.”

 

Herr talman!

Med detta hoppas jag att vi kan få lagstiftningen så fort som möjligt genomförd så att det på sättet möjliggör för kommunerna att ha en lag som de kan följa och som är en åländsk lagstiftning.

 

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman!

Det är väl onödigt att nämna att här har vi igen ett typexempel på hur tillkrånglad situationen kan bli ibland när vi har delad behörighet. Det är absolut det redigaste att vi har en behörighetsfördelning så att det klart framgår vad vi skall sköta och vad man skall sköta på rikssidan. Det är väl heller ingen hemlighet att vi tycker att behörighetsfördelningen skulle vara på det sättet att vi sköter allt själva här hemma på Åland, men det får vi återkomma till vid något annat tillfälle!

 

Det finns ett par saker i framställningen som jag tycker att lite talar emot varandra. I allmänna motiveringen sägs: ”Landskapsregeringen strävar samtidigt till att öka kommunernas självbestämmanderätt i frågor som rör den interna kommunala organiseringen av förvaltningen.” Detta är en bra målsättning, men det sägs direkt i följande stycke: ”Landskapsregeringen föreslår att då en inkomstprövning skall göras, avseende familjens betalningsförmåga, så skall prövningen ske enligt samma grunder i alla kommuner.” Man har synbarligen en målsättning i det ena stycket och i det följande tar man den tillbaka. Det tycker jag är lite märkligt.

 

Vi vet alla att hela ärendehanteringen när det gäller detta har blivit ganska komplext. Det är oerhört mycket som skall vägas in när det gäller familjernas ”utformning” och också inkomstgränser. När man pratar med folk som administrerar detta i kommunerna är de bekymrade över att det är så krångligt. Det blir så när vi följer den finska lagstiftningen nästan till punkt och pricka, så allt krångel som görs där skall vi följa och ytterligare plussa på lite. Jag tror att det skulle vara betydligt enklare om man kunde ha en likadan avgift för samtliga och för att uppnå solidaritet är det någonting som man i så fall borde balansera upp via utkomstlagstiftningen. Nu är det de facto så att det kan sitta två personer inom samma kommun och egentligen arbeta med samma ärende, men man har skilda regelverk. Jag tror att det är mycket man skulle kunna vinna där. Det står också så här: ”I de fall ett barn bor tillsammans med en vårdnadshavare som sammanlever med någon som inte är barnets vårdnadshavare skall således deras gemensamma betalningsförmåga beaktas.” Jag tror inte att jag behöver gå in så hemskt mycket i detalj, för var och en förstår att det här kan bli ganska komplicerat i vissa fall.

 

Det sägs så här, med tanke på den motsägelse som jag tyckte att fanns här: ”När en avgift fastställs skall hänsyn tas till hur många som faktiskt ingår i familjen, medan vid beräknandet av familjens inkomst endast skall beaktas det barn varom är i fråga och med barnets sammanlevande vårdnadshavare.” Det här förstår jag faktiskt inte, men jag antar att ansvarig minister, som är en alert kvinna, säkert kan förklara det för mig, men jag tycker att det går lite stick i stäv.

 

Jag sade inledningsvis att man ville att kommunerna skulle bestämma själva men ändå föreslår landskapsregeringen att 250 euro skall bestämmas som den högsta barnomsorgsavgiften per barn och månad; oavsett i vilket kommun en familj bor skulle härigenom ingen betala mer, vilket är ägnat att ge vårdnadshavare mer likartade förutsättningar. Det vore intressant att höra lite mera hur man har diskuterat i regeringen, men framför allt tycker jag att social- och miljöutskottet kunde titta på förslaget att man skulle förenkla den här problematiken avsevärt genom att se till att alla betalar samma avgift, men man gjorde den solidariska bedömningen vid utkomstlagstiftningen i stället; då har man minskat på byråkratin oerhört mycket på ett område.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

I fråga om avgifterna inom familjen och alla barn det berör osv. är det utgående från att det i dagens familj kan det finnas barn med olika pappor och olika mammor; då kan ett barn ha ett stöd i någon form och det stödet skall inte påverka det andra barnets dagvårdsavgift. Det var ganska aktuellt i några kommuner - jag kommer inte ihåg var – och mycket diskussioner om det ena barnet skall försörja det andra, utan det borde vara de vuxna som gemensamt försörjer barnen, så det är grunden till det. Jag återkommer till de andra frågorna i ett anförande, för en minut går snabbt!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är medveten att det inte är så lätt att säga någonting vettigt på en minut, så det har jag full respekt för. När det gäller olika mammor och pappor känner jag tyvärr också till det fenomenet, men även det är ytterligare ett exempel på att man borde förenkla lagstiftningen när det gäller uppbärande av barnomsorgsavgift.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Eriksson antyder att man kanske borde ha mera likartade barnomsorgsavgifter och att de som inte klarar av det skulle då få ett solidariskt stöd utgående från utkomstlagstiftningen. Jag får då den uppfattningen att han avser att man skulle binda upp ganska mycket människor med att vara beroende av utkomststöd. Det är någonting som vi socialdemokrater inte vill medverka till. Man måste börja eftersträva att alla människor måste ha s.a.s. ett normaliserat liv och inte känna sig vara i behov och beroende av utkomststöd, bara i yttersta fall kan man naturligtvis tänka sig det. Man skall inte bygga i barnomsorgsavgifterna att man är beroende av utkomststöd. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag lägger inte ideologiska aspekter på detta. Jag tycker inte att man är vare sig bättre eller sämre människa om man lyfter utkomststöd, utan mitt resonemang är helt baserat på att jag kom underfund med att uppbärandet av barnomsorgsavgifterna i likhet med mycket annat i dagens samhälle är oerhört komplicerat. Man skulle vinna hemskt mycket på att förenkla det; man skall inlämna inkomstintyg, allt skall följas upp och som nämndes från minister Lindemans sida beroende på hur de moderna familjerna ser ut i dag, eller vad vi skall kalla det för, så blir det också väldigt komplicerat. Tro mig, ltl Christian Beijar, man skulle ha väldigt att vinna på om man kunde förenkla den här biten på det sättet.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Säkert finns det framtida diskussioner om förenklingar också när det gäller barnomsorgsavgiften. Man kunde tänka sig att göra det så pass ekonomiskt fördelaktigt att kostnaderna för familjer som anlitar det skulle bli ytterst låga så att alla hade möjligheter utgående från barnomsorgsavgiftssystemet.

 

Herr talman! Det jag ville ytterligare poängtera är att det är inte skillnad på folk och folk, som ltl Anders Eriksson antyder att vi ungefär tycker, utan vi måste ha ett system där man inte gör folk beroende av utkomststöd.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller det sistnämnda är det i så fall en modell, precis som ltl Christian Beijar var inne på, att man sätter avgifterna på en sådan nivå att alla, oavsett hur mycket eller lite man tjänar, har råd med avgifterna. Det är en riktig solidaritet i så fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag var lite ouppmärksam tidigare och därför ber jag ltl Anders Eriksson förtydligar vilka aspekter han vill att social- och miljöutskottet skall beakta i den fortsatta beredningen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det jag försökte säga är att om man från social- och miljöutskottets sida kunde titta på en sådan lösning att man helt enkelt hade en avgift rakt av för samtliga som utnyttjar kommunal barnomsorg samt de, beroende på var nivån läggs, som inte anser sig ha råd med det kompenseras via utkomstlagstiftningen, vilket de facto redan i dag sker i vissa fall.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Om jag förstår ltl Anders Eriksson rätt, så vill han att social- och miljöutskottet skall titta på möjligheten att införa en avgift för dagvård oberoende av föräldrarnas inkomst. Är det korrekt?

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har många gånger efterlyst handlingskraft och att det skall gå undan, men jag begär inte att social- och miljöutskottets medlemmar här och nu skall göra beredningen klar, utan jag vill att man tittar på detta. Det är de facto så att man redan är inne och tassar på den kommunala självbestämmanderätten så långt i lagförslaget att man slår fast en maxnivå och då tycker jag att man principiellt kan föra det resonemanget vidare och se att kan man enas om en avgift som är på en sådan nivå att samtliga har råd med den; om man inte kommer fram till det – vi vet alla att det här är någonting som påverkar den kommunala ekonomin – kan man i så fall titta på utkomstlagstiftningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Vi vet att den här lagframställningen är av nöden framtvingad. Just nu finns det ett ärende som är i domstol för att avgöras huruvida den retroaktiva tiden skall betalas tillbaka om man har betalat för mycket, eftersom vi på Åland nu underlyder den finska avgiftslagen vad gäller barnomsorgen, fastän vi har levt i den tron att vi har haft en egen lag. Men vi kan väl säga som så att man har åtminstone från regeringens sida ansett att detta är en felaktighet i sig eftersom man kommer med en ny lagframställning, så såtillvida har man ansett att det behövs.

 

Jag har försökt ta del av eventuella remissutlåtanden, men det finns inte vad jag åtminstone har kunnat höra efter. Om det är så att kommunförbundet gemensamt i den här frågan har uttalat sig, men de enskilda kommunerna har inte gjort, inte i större usträckning i alla fall, för jag checkade upp det med Lemlands socialkansli i morse och där hade man haft tre dagar på sig att säga någonting om förslaget och den tiden var för kort. Man kanske i det här fallet har haft kommunförbundet att uttala sig; i andra frågor har det dock inte ansetts att det har varit gångbart. Jag tänker på detta med ledigheten för föräldrar till barn som börjar på ettan och tvåan; då kunde man inte höra kommunförbundet, men man kanske har ansett det annorlunda i det här fallet.

 

Jag förstår att det här är bråttom. Man vill ge kommunerna ett redskap att kunna ta ut avgifter på ett lagenligt sätt, så att man har en lag till grund, vilket man i dag givetvis har, men det är andra avgifter och andra inkomstnivåer som ligger till grund, så just nu lever vi lite rättslöst kan man säga med det avgiftssytem vi har i dag. Därför har man haft bråttom att komma fram med det. Jag kan nämligen inte se att förslaget innehåller någon form av vidaretänk vad gäller barnomsorgslagen. Den har vi i väldigt många år, kan vi säga, redan diskuterat. Jag tror att alla regeringarna som har varit under de senaste fyra-fem åren – fyra olika regeringar – har haft olika grupper som har tittat på just barnomsorgslagen och man har fortfarande inte kommit med en framställning. Vi vet att det finns kommuner som har initierat olika frågeställningar och man hoppas att man skall kunna se över det här. Barnomsorgspengen var en viktig del i den förra regeringens arbete och man hoppades att man skulle kunna på något vis implementera ett sådant tänk i en ny barnomsorgslag, men det ser vi inte heller i den här.

 

Det är en FS-politiker som har lämnat förslaget. Jag tycker inte att jag ser så mycket av en borgerlig politik i förslaget.

 

Jag håller med ltl Anders Eriksson i hans uttalande när han talade om att man kunde tänka sig en enhetsavgift. Vi har redan skatterna som är progressiva och nu har vi också avgifter vad gäller servicen som är progressiva. Du betalar alltså mera för samma service om du har en större inkomst. Det finns andra avgifter inom kommunen, alltifrån renhållning, plogning, allt möjligt, som man får från kommunen som man också betalar en enhetsavgift för. I det här fallet har man inte det, utan man har också tänkt sig att man skall betala mera när man förtjänar mera. Det här tycker jag att vi har diskuterat många gånger och jag har nog haft den uppfattningen att FS kanske har haft en annan linje tidigare, men här har man då gått in för det som vi har haft fram tills nu: en progressiv avgiftstaxa.

 

Försöker man spåra någon slags politik och ideologi i framställningen så har socialdemokraterna i många, många år hävdat och tutat ut från talarstolen att just i fråga om sociala förmåner skall man ha minst desamma på Åland som i riket. Här har vi då en avgiftsnivå i det här förslaget som ligger på 250 euro. I Finland ligger det för dagen på 200 euro. Det betyder alltså att ålänningarna kommer i en sämre situation; den som betalar mest betalar ungefär åtminstone 500 euro mera per år, dvs. 3.000 gamla mark, skulle säkert någon säga. Det här hoppas jag att man tittar på i social- och miljöutskottet eftersom detta brukar vara en väldigt väsentlig fråga just när det gäller sociala förmåner och sociala frågor. Det kan väl inte vara tänkt att det bara gäller dem som har minsta inkomsterna! Det skall väl förmodligen gälla alla ålänningar, att man inte skall komma i en sämre situation, vilket lagförslaget nu innebär. Det finns ett utkast till förslag om att maximiavgiften skulle höjas, men de facto har det inte gått igenom ännu.

 

En annan sak som jag tycker att är viktig och som vi också har diskuterat många gånger gäller förskolebarnen. Man säger att om det är så att man har skoluppskov, alltså att man går i barnomsorgen ett år till från det att man egentligen skulle har börjat skolan så är det året avgiftsfritt som man skulle ha gått i skolan men går på dagis ännu ett år till. Men vi har också diskuterat att hela det sista året, när man är 6-åring, skulle vara avgiftsfritt. Det har man diskuterat, men det är helt borta. Det tycker jag åtminstone, om jag inte missminner mig, att har varit en fråga som just Frisinnad Samverkan har diskuterat, men det finns inte alls med i förslaget, men jag tycker att man kunde titta på i social- och miljöutskottet vad det skulle betyda för de åländska kommunerna. Det här är också en förmån som man har haft i Finland, vilket man nu inte har här, på tal om de tidigare socialdemokratiska uttalandena om ”minst detsamma som i riket”, som man nu – lägg märke till – frångår.

 

Den progressiva avgiften har man nu tänkt att man fortsätter med. Man vill ytterligare göra det möjligt att en del inte skall betala någon avgift överhuvudtaget. Man har en tabell i 17 § som visar på de olika inkomstnivåerna och storleken på familjerna, alltså antalet barn i familjerna och motsvarande inkomstnivåer, alltifrån 1.000 euro till 2.000 euro med sex stycken i familjen. Man får alltså detta i stället för ett indirekt utkomststöd; så har vi åtminstone diskuterat i kommunen, att man bör betala för den service man får, man får dels barnomsorg, men man får också måltider, man har lunch, man har morgonmål och mellanmål. Man ger nu en förmån till dem som har lägsta inkomsterna så att de är helt gratis på dagis. Det ser jag som ett indirekt utkomststöd.

 

Här tycker jag att ltl Christian Beijar talade emot sig själv när han säger att inför man en enhetstaxa betyder det att man i någon mån i stället för dem som inte kan betala, som måste betala via ett utkomststöd, ?? men det är just det man nu gör med det här lagförslaget, man ger ytterligare en indirekt utkomststöd genom att man säger att under vissa inkomstnivåer skall man ha gratis barnomsorg.

 

Vidare säger man i följande paragraf att underhållsstödet, som ges till familjer, skall inte räknas med i inkomstnivåerna, om man har kommit överens om eller om det genom dom har slagits fast att vårdnadshavare inte beror permanent med sina barn utan man ger det till den vårdnadshavare där barnen bor.   Detta gör man i Finland. Det här har vi frångått och vi har ett eget system på Åland. Jag undrar varför man har gått inför det.

 

Jag tycker överlag att lagframställningen – jag kanske är konservativ, men det må jag vara då i så fall – lyfter upp och befrämjar, mera tar fasta på de blandade familjerna. Det kanske är någonting som man inte har tänkt på, men det är så som jag läser det i alla fall. Om man säger att man är en kärnfamilj, traditionellt sett, där man bor tillsammans mamma, pappa och två barn, man har en medelinkomst, så kommer de familjerna att lida mest av lagframställningen. Blandade familjer, där mina barn och dina barn och våra egna nya barn, kommer att ha mesta fördelen av förslaget. För när man skall räkna ihop avgiften – den skyldighet jag har gentemot kommunen – så räknar man in samtliga som bor ibland, som bor hela tiden, men när man skall räkna in inkomsterna, den sammanlagda summa som man har till sitt förfogande i familjen, då räknas inte alla, utan bara de som är vårdnadshavare. Det är så det står här. Och detta befrämjar just blandfamiljerna. Jag undrar också här: varför har man gjort på det här sättet? Jag tycker att det är motsägelsefullt. Gör man det i det ena skedet borde man också göra det i det andra skedet.

 

Däremot tycker jag att det är bra att man har tagit bort att inte inkomsterna för syskon som har haft pensioner eller andra inkomster räknas mera som underlag för avgiften. Det tycker jag att är bra. Ett barn som bor tillsammans med en ny familj med en vårdnadshavare behöver inte längre ta av sin pension som man kanske har efter sin avlidna pappa eller mamma samt sommarinkomster. Vem av dessa minderåriga barn skulle vilja betala sina nya syskons avgifter! Det tror jag inte att någno människa skulle vilja göra och det är bra att det är borttaget.

 

Det finns mycket frågor här och jag tycker inte att det är ett särskilt välgenomtänkt förslag. Jag tycker som sagt inte att det befrämjar det som vi borde stöda och lyfta fram, dvs. kärnfamiljerna och jag tycker att maximiavgiften är för hög.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Bara ett litet svar, sedan återkommer jag senare. Det gäller remissförfarandet. Det stämmer att vi skickade ut det bara kommunförbundet och det var utgående från att vi ville ha lagen så snart som möjligt till lagtinget för att få förverkliga den s.a.s. På tjänstemannanivå har vi fört väldigt mycket diskussioner, jag tror nästan med samtliga kommuner. Remissförfarandet är bara till kommunförbundet. Jag sade i presentation att från kommunförbundets sida ville man inte ha något tak utan man ville ha samma frihet som tidigare; egentligen ville man ganska långt att det skulle vara som den lag som vi har trott att gällde för Åland.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är bra att vi får höra att det är så att man har hört endast kommunförbundet, man har inte haft ett remissförande som är brukligt annars. Är detta ett nytt förfaringssätt eller kommer det att på något vis ändå sedan alltid gå ut till kommunerna? Ledamoten Lasse Wiklöf i regeringen hävdade när det gällde en annan förmånsreform i en tidigare lagstiftning i år att det var väldigt viktigt att man förde ut det till kommunerna, man ville inte att det bara skulle vara kommunförbundet. Nu har man alltså svängt i den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Det finns inget principbeslut i landskapsregeringen att vi skall ändra system. Jag är övertygad om och jag kommer att föreslå att när det gäller hela barnomsorgslagens revidering kommer den att skickas ut till alla kommuner. Det här kan man se som ett undantag i arbetet för att påskynda lagstiftningen helt enkelt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Det var ett långt anförande som berör flera viktiga frågor. Det är av stor vikt att vi har en fungerande barnomsorgslagstiftning eftersom det är en förutsättning för att ha ett fungerande förvärvsliv för framför allt kvinnor. Det är också så att verkligheten ser ut så i dag att 60 procent av barnen lever i kärnfamilj och 40 procent lever i nya familjekonstellationer och då är det vår uppgift som lagtingsledamöter att anpassa oss till verkligheten och anpassa lagstiftningen efter det också. Jag skulle vilja ha ett klargörande av ltl Gun-Mari Lindholm om enhetstaxan. Har ltl Gun-Mari Lindholm någon uppfattning om hur stor kostnadstäckningen skulle bli om man skulle uppbära en enhetstaxa? Det skulle vara intressant att få ta del av det i så fall.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, jag har inte procenterna när det gäller enhetstaxa, men det tycker jag att man mycket väl kunde titta på från social- och miljöutskottet eftersom det är flera som har uttala sig i den riktningen. I dag ligger det mellan 11 och 17, alltså 13 procent ungefär med nuvarande system och det är svårt att säga om det skulle vara bättre eller sämre, men 13 procent är inte så väldigt mycket som täcker kostnaderna i barnomsorgen med det här systemet. När det gäller att anpassa lagstiftningen till nuvarande situation och förhållande för olika familjer så visst skall man göra det, men jag tycker inte att man skall premiera en viss grupp framom någon annan. Jag tycker att det är väldigt viktigt att det är ett rättvist system som inte sätter någon annan före någon annan.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag är helt enig med ltl Gun-Mari Lindholm att det skall vara ett rättvist system, men vi måste också hela tiden beakta att verkligheten ser ut som den gör. Skall jag tolka det så att de åsikter som framförs om enhetstaxa inte är ett ekonomiskt argument utan det är ur ett rättviseperspektiv?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, vet jag om det är ekonomiskt; i så fall är det ett ur familjesynvinkel ekonomiskt system. För kommunen är det varken sämre eller bättre. Det har jag ingen uppfattning om, men det är värt att titta på det. Jag tycker att ur en servicerättviseaspekt är det viktigt att man skulle ha samma sak; eftersom man redan har skatterna som är progressiva är det viktigt att den service som man erbjuds skulle kosta lika mycket för alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Det var intressant att lyssna på ltl Gun-Mari Lindholm, framför allt på hur mycket fokusering hon lägger på hur socialdemokraterna tänker. Det är bra att du har ett facit att gå efter!  Vi brukar säga att vi inte skall ha det sämre än i riket. Det tycker jag är viktigt, men vi kan ibland vara före riket och om riket är på väg att höja maximitaxan till 250 euro, så skall väl inte vi börja sätta en maximitaxa på 200 euro, sedan ett tu tre höjer man upp det till 250 där och så skall vi följa efter. Lite snälla måste vi vara med lagberedarna och kunna vara lite förutseende vad som komma skall.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är intressant att höra hur man kan svänga! Man pratar lite hur man vill från socialdemokraternas sida! Det har varit en viktig ideologisk fråga tidigare, men det är det tydligen inte mera. Man säger att det är bra att man har facit att gå efter. Facit! Det är tidigare uttalanden och jag har förstått att det har varit viktigt, det är inte bara facit, utan det har varit en väldigt viktig ideologisk fråga. Men vi kan konstatera att det inte är det mera. Socialdemokraternas ideologi är inte densamma som den har varit, för då skulle inte det här lagförslaget ha sett ut på det sättet det gör i dag, då hade man följt de nivåer som finns i Finland och inte ha de sämre för ålänningarna!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm sade själv, att nog är det konstigt hur man kan svänga på saker och ting! Jag försökte förklara att vi kommer inte att ha det sämre. De kommer att komma efter. Varför skall vi jobba i onödan? Det är ingen som säger att vi skall det sämre här än i riket. Med tanke på ltl Gun-Mari Lindholms uttalande om enhetstaxa – skall vi börja snacka om att ha det sämre här eller i riket! Gå in du för enhetstaxa och försök få det, så skall vi se vem som har det sämre, vi eller riket! Det är inget rättvist system.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Hur som helst är det lagförslag vi diskuterar en försämring av de sociala förmånerna på Åland gentemot Finland. Så är det bara. När det gäller enhetspriserna beror det precis på var man lägger nivån! Jag tror att ltl Göte Winé har tänkt sig att man lägger sig väldigt högt – det har inte jag tänkt göra! Är det så att man lägger sig på en medelnivå är det säkert väldigt bra för de flesta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tänkte ta upp frågan om skoluppskovsbarnen och jag är mycket glad över att förändringen i lagen äntligen förverkligas. Det är så att föräldrar är kloka och vet barns bästa, men ändå har det visat sig, när föräldrarna lägger argumenten i de olika vågskålarna när de tvekar inför beslutet om de skall ha barn ett år till i dagis eller om de skall följa strömmen och gå till skolan, att avgiftsfrågan påverkar. Därför tycker jag det är viktigt, och jag vet att skolorna har längtat efter detta länge, att ekonomin får inte styra om barn blir kvar i dagis, vilket för de allra flesta, om man överhuvudtaget är tveksam till om ens barn skall börja skolan, innebär att man vinner på att barnet blir kvar i dagis ett år till. Den utvecklingen uppmuntrar vi på det här sättet och det tycker jag är mycket bra.

 

När det gäller dagisavgifterna är det långt en kommunal angelägenhet och det har varit en balansgång mellan den kommunala självstyrelsen och att ha samma avgifter i alla kommuner. I dag finns det möjligheter för alla kommuner att bestämma sig för att man skall ha fri förskola eller vad man vill ha för avgifter i sitt dagis. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det finns kommuner i dag redan som har tagit beslut om att man inte uppbär avgifter för barn som har skoluppskov. Det finns alltså kommuner som har gjort det gratis för att på det sättet eliminera att det skulle kunna vara en kostnadsfråga för någon familj. Det hade varit intressant att veta vad ledamoten Britt Lundberg tycker om året för 6-åringarna också skulle ha varit avgiftsfritt, vilket man också har i Finland. Det hade varit intressant att höra hur man har resonerat i regeringen vad gäller den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

I den här lagstiftningen har vi inte tagit barnomsorgen som helhet och därför kanske inte gått på djupet på alla avgifter heller. På rikshåll införde man gratis förskola därför att det var så väldigt få barn som gick i förskolan, medan vi inte har det problemet här utan vi har väldigt många barn – nästan alla – som, tack och lov, går i förskola, så på det sättet behöver vi inte ha den moroten. Om vi sedan tycker att det är värt, beroende på hur kommunerna ser på det, med tanke på ekonomin och att det i sin tur kan sänka kvaliteten på dagis, så tycker jag är en viktig fråga att fundera på. För min del är det alltså inte i första hand en avgiftsfri förskola utan jag tycker att det är viktigare med personaltäthet och små grupper.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om man är väldigt angelägen för det förvånar det mig att man i lagförslaget kommer med förslag att vissa grupper skall vara helt befriade från avgift. Om man anser att det är väldigt viktigt att kommunerna får in en större procent än de 13 procent som man får i dag, hade man helst sett att lagförslaget hade varit utformat så att alla bidrog med avgifterna till det. Nu lagfäster man att en del inte alls behöver betala och det betyder säkert att det kommer att bli politiska diskussioner i fullmäktige när budgeten skall fastställas om man skall nöja sig med detta eller om man har råd att hålla kvar de små barngrupperna, vilket många, många kommuner har prioriterat. Eftersom avgifterna minskar kan det betyda att man  måste göra förändringar på detta område.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm anser att en avgiftsfri barnomsorg är ett indirekt utkomststöd. Utkomststödet upplevs alltid av de flesta som ganska stigmatiserande och utpekande. Det är också intressant och anmärkningsvärt att ltl Gun-Mari Lindholm i fråga om avgiftsfri barnomsorg uppfattar det som ett indirekt utkomststöd. Tänker vi på alla olika avgifter som vi har i vårt samhälle där det också förekommer avgiftsfrihet i olika sammanhang så har jag aldrig hört talas om att man i de sammanhangen skulle benämna dem som några indirekta utkomststöd.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Om det är så att jag lämnar mitt barn till barnomsorg, jag betalar inte för själva omsorgen, jag betalar inte för morgonmålet, lunch eller mellanmål, så är det alltså gratis. Jag förstår inte hur jag skall se det om jag inte ser det som ett indirekt stöd från samhällets sida att bidra med det här till den familjen. Ltl Christian Beijar säger också att det finns andra serviceformer som är avgiftsfria på samma sätt. Vilka är dessa serviceformer?

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Avgiftsfrihet gäller inom hälso- och sjukvården, där finns ett tak. Aldrig har jag hört talas om att de som har uppnått det taket sedan kommer att få utkomststöd!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är för det första ingen kommunal avgift. Det är landskapet, det är vi alla som bidrar till den. Men om man ändå vill se det analogt så betalar man de facto; det finns en miniminivå. Man betalar de facto för det. Det är inte gratis, ingen människa kan gå gratis till någonting. Man betalar upp till en viss nivå, men det är inte det vi pratar om i samband med barnomsorgen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson

Herr talman!

Vi har nu på bordet landskapsregeringens framställan nr 9/2005-2006 om ändring av barnomsorgslagstiftningen. Det har redan i dag diskuterats ganska mycket och ingående om innehållet i lagen, så jag skall försöka göra mitt anförande lite kortfattat.

 

Jag kan inledningsvis berätta att inom liberalerna anser vi detta vara ett steg i rätt riktning. Alla känner till problemen som har varit förknippade med lagstiftningen. Jag tänker då närmast på gällande lagstiftning. Hela framställan är ganska tunn, men efter redogörelsen av ledamoten Harriet Lindeman förstår jag att man har plockat ur den här biten i och med att man ansåg att det var brådskande. Vi ser alla fram emot den stora reformeringen av barnomsorgslagstiftningen som uppenbarligen är på kommande.

 

Det framkommer i lagförslaget att kommunerna fortsättningsvis skall ha frihet att urforma sina taxor, som det är nämnt här i lagtexten. Detta leder obönhörligen till att vi får 16 olika system med dithörande administration. Som jag ser det är detta inte riktigt ändamålsenligt. Man bör också komma ihåg att grundlagen kräver att offentliga och skatter skall stadgas genom lag. Därför kan man inte ha detta ute på kommunnivå utan vi lagstiftar här och nu om grunderna för avgiftssystemet.

 

Det finns en annan detalj som också har nämnts här i dag: maxavgiften är 250 euro jämfört med 200 euro på fastlandet. En annan detalj som vi har är att man skall beakta hemvårdsstödet, inräkna det som en inkomstgrund. Det saknas också på fastlandet. Vi har en egen lagstiftning inom en mängd områden där våra särdrag skall beaktas i lagstiftningen. Jag kan inte förstå vilka särdrag som vi har här som gör att vi måste ha, till den här delen, dessa avvikande regler med i vår lag. Så här är det i alla fall framställt.

 

Det är svårt att få en logisk uppbyggnad av lagen och man blandar friskt mellan uttrycken avgift och taxa; jag tänker på 17 och 17a §§. Rubriken är ”Avgifter” och sedan står det om taxor i lagtexten. Jag vet inte om man blandar ihop system här eller om man inte har tänkt klart. Kanske det blir enklare om man sätter synonymt mellan taxa och avgift.

 

En annan sak som jag också reagerade på när jag fick framställan var att man inte haft något hörande i beredningsskedet. Det framkom av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att man hade hört kommunförbundet, och det är bra, men i framställan står det tyvärr ingenting om det. Det här är ett lagstiftningsområde som berör många ålänningar, t.ex. alla barnfamiljer, dit jag själv också hör. Jag anser att man borde ha ett hörande med personer som jobbar med dessa frågor, t.ex. socialarbetarna i kommunerna som räknar ut dessa avgifter i verkligheten och verkställer detta. Kanske deras intresseorganistion socialarbetarna på Åland, kanske någon intresseorganisation för föräldrarna, barntillsyningsmannen, eventuellt de ensamstående föräldrarnas intresseförening. Det hörandet kan man åtminstone ta fasta på i social- och miljöutskottet eftersom det är en mycket viktig lagstiftning som berör, om inte alla, så de flesta ålänningar i alla fall.

 

En annan liten detalj som jag kom fram till att är lite ologisk gäller inkomstgrunden. Dit räknas inte understöd till barn. Det är nytt här på Åland, det har inte rikets lag och det är bra, men pensioner som barn kan erhålla efter en avliden förälder räknas dock som inkomstgrund. Vid en separation skall den ena föräldern betala underhållsbidrag till barnet, inte till den andra parten, utan till barnet. Om den underhållsskyldige föräldern av någon orsak inte kan betala, är det stöd som socialnämnden kan betala på 118,15 euro. Detta innebär i förlängningen att inkomstgrunderna blir beroende av om en förälder lever eller avlider, dvs. det som du får i bidrag av din far eller mor beräknas inte som inkomstgrunder, men har den personen avlidit får du en pension som skall kompensera detta, och pensionen är inkomstgrund. Det är ologiskt; man kunde då ha löpt linan ut och inte ha det alls, att allt skulle vara icke-inkomstgrundande. Jag vet inte om man har tänkt på det här, men så här är det om man benar i det lite djupare.

 

En annan sak som också nämndes här som tangerar detta område, dock icke framställan, är förundervisningen, förskola, som det ibland kallas. Man har inte nämnt någonting om det, men det kanske kommer i den utlovade helhetsomorganiseringen, så jag ser fram emot det. Jag kan nämna att i riket är det gratis upp till fyra timmar per dag och ges av utbildad personal, med behörighetskrav på personalen. Allt detta saknas här hos oss.

 

Avslutningsvis, herr talman, kan jag nämna att det också finns bra saker i framställan, bl.a. att syskonens inkomster inte kan längre läggas som inkomstgrund för beräknande av dagisavgifterna. Vi har jobbat mycket med den här frågan i liberalerna, speciellt i Jomala och jag är glad över att landskapsregeringen har tagit fasta på detta, för det har lett till mycket konstiga situationer. Jag vet av erfarenhet att då någon förälder har avlidit, det har blivit en ny familjekonstellation, då har barnets pension efter sin avlidna far eller mor lagts som grund till beräknandet av syskonens eller kanske halvsyskonens dagisavgift. Som vi ser det är det absurt och jag är glad att landskapsregeringen har tagit fasta på detta och tänkt att det skall ”redas upp”.

 

Med dessa ord som färdkost till social- och miljöutskottet ser vi senare fram emot ett intressant betänkande.

 

Ltl Christian Beijar:

Herr talman!

Socialdemokraterna tycker att det är bra att landskapsregeringen i alla fall så här snabbt har fått fram en ny lagstiftning om barnomsorgstaxorna. Av egna personliga erfarenheter från det sociala området vet jag att det är väldigt knepigt när det gäller avgiftssidan. Det har under decenniernas lopp tillämpats olika metoder, nettolönekostnadsprinciper, bruttolönekostnadsprinciper osv., och det stöter alltid i något hörn på det som man kan uppfatta vara orättvisa eller en mindre rättvisa. I det här lagförslaget finns det också vissa saker som man säkert med fog kan göra justeringar i, som också redan har framkommit, men man skall vara medveten om att gör man justering på ett ställe så kanske man måste göra justering inom någonting annat. Det där är nog alltid knepigt. I alla fall tycker jag att förslaget ändå på sikt skapar en större trygghet. Det är så att vi vet alla att det har tillkommit väldigt snabbt och vi har varit tvungna att arbeta väldigt fort med frågan för att s.a.s. kunna nå en lösning. När systemet skall börja tillämpas i kommunerna skall det förhoppningsvis också leda till större jämställdhet när det gäller avgifterna mellan olika kommuner här på Åland.

 

Herr talman!

En sak som har nämnts många gånger här under diskussionens gång har varit kommunförbundets synpunkter på detta. Jag är aktiv i kommunförbundet och vi har också i kommunförbundets styrelse behandlat frågan om förslag till ändrad lagstiftning om barnomsorgsavgift. Vi var helt överens när det gällde maxtaxan och skrev: ”En maxtaxa innebär stora ingrepp i det kommunala självstyret och negativa ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Om maxtaxan införs innebär det ännu en reform som inte är fullt finansierad.” Jag vill lite grann ta fasta på den diskussionen. Förslaget innehåller de facto en maxtaxa om 250 euro per månad och det innebär, som vi hade skrivit i kommunförbundets utlåtande att den inte är fullt finansierad, dvs. att kommunerna behöver mera landskapsandel om förslaget genomförs. Därför vill jag och önskar att social- och miljöutskottet tittar på detta och gärna kommer med en skrivning i sitt betänkande där man noterar att man, med anledning av införandet av en maxtaxa, bör se över behovet av ökade landskapsandelar till kommunerna. Det är viktigt att få det fullt finansierat.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om att det inte är fullt kompenserat kan jag inte riktigt hålla med. Vi säger ingenting om hur kommunerna fastställer avgifter under 250-taket, så teoretiskt kan man få in mera avgifter till kommunerna och man kan få in mindre, om man vill. T.ex. Mariehamns stad har i taxan för 2005 220 euro som deras högsta avgift. För Mariehamns stad är det i så fall ingen skillnad alls utan det är det mera detta att det längst ner är gratis som skiljer. Tittar man ipå Finlandssidan, så har man där fakiskt större inkomster från barnomsorgsavgifter än vad vi har på Åland utan tak, så det beror precis på var man lägger avgifterna, man kan få in samma inkomster.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

När vi har resonerat om detta i kommunförbundet är det så att det finns åländska kommuner i dag som har högre taxa än 250 euro och då upplevs det från kommunförbundets sida att om de här kommunerna måste sänka maxtaxan, så ger det en mindre inkomst. Det är klart att man kan föra ett sådant här teoretiskt resonemang som minister Lindeman gör att man kan ”deala” mellan noll och 250 naturligtvis. I praktiken upplevs det i alla fall från kommunförbundets sida att när man inför en maxtaxa innebär det också att det blir mindre inkomster till kommunen.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

En av orsakerna till att vi kom fram till 250 euro som maxtaxa och inte 200 euro som i riket var för att det inte skulle betyda så oerhört mycket ekonomiskt för kommunerna eftersom oftast när det gällde de högsta var de tre kommuner och det var ytterst få i varje kommun. Också när det gäller beloppet 250 fanns det en hel del som hade ca 270, 13 kommuner, men de stora grupperna fanns inte där utan de kom alla under 250 euro. Vi valde 250 euro för att tillmötesgå kommunerna som i princip inte vill ha något tak alls.

 

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Den diskussion vi för visar på problematiken när det gäller avgifter, dvs. att hitta det optimala.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Christian Beijar talar om att det är bra att det här nu blev någon form av jämställdhet mellan kommunerna när det gäller maxtaxan. Jag skulle då vilja ha ett förtydligande från ltl Christian Beijars sida hur man upplever att jämställdheten mellan familjerna uppnås. Jag tycker att det är intressant att höra hur man från regeringspartierna, genom ltl Christian Beijar nu,  har tänkt sig att man finansierar detta, att en del kommuner går ner t.ex. från 270 till 250 euro, det kan vara tio stycken i en kommun, tio stycken får helt gratis barnomsorg. Det betyder att denna 13 procent i täckning inte kommer att uppnås utan det blir ett skägg. Nu kommer ltl Christian Beijar med lösningen till hur kommunerna skall räddas – jo, man skall öka landskapsandelarna! Han uppmanar alltså social- och miljöutskottet att skriva det, det tycker jag var intressant!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

När det gäller jämställdheten mellan kommunerna är det så att det på sikt leder till att man får en större jämställdhet när det gäller barnomsorgstaxorna just utgående från det här lagförslaget. Det är också så, ltl Gun-Mari Lindholm, att nu har inte jag fördjupat mig på samma sätt som ltl Gun-Mari Lindholm i frågan om vilka familjeformer som gynnas eller missgynnas, men man kan konstatera att familjeformerna man, hustru och två barn börjar småningom vara nästan en minoritet, så jag skulle snarare säga att strukturen som man ser på en spegel av vårt åländska samhälle.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag noterar att jag inte fick något förtydligande om jag hade uppfattat det fel att ltl Christian Beijar uppmanar social- och miljöutskottet att skriva att man skulle öka landskapsandelarna. Det tyckte jag var det mest intressanta i ltl Christian Beijars anförande. När det gäller frågan om att 60 procent har blandade familjer och 40 procent har kärnfamiljer fortfarande, så är det i alla fall fortfarande 40 procent kärnfamiljer. Vi skall tänka mycket på dessa 40 procent också, tycker jag, det är viktigt. Det är intressant att höra när ltl Christian Beijar  säger, att jag har inte läst igenom förslaget så väldigt bra som ltl Gun-Mari Lindholm har gjort. Eftersom jag är väldigt intresserad av familjepolitiska frågor är jag intresserad av det, men jag trodde också att man som tidigare socialarbetare var väldigt intresserad, speciellt socialdemokraterna borde kunna rabbla det här precis mitt i natten utantill.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman! Vi är mycket intresserade av de här frågorna och det var nog närmast för att ge en eloge till ltl Gun-Mari Lindholm att hon hade fördjupat sig i den här frågan, precis som vi frn socialdemokratiskt håll alltid gör!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Herr talman!

Vi har kommit en bit in i diskussionen om förändringen i barnomsorgslagen som förändrar taxorna och vi har också hört av flera stycken att det här är egentligen inte vad kommunerna ville. Kommunerna ville ha friheten kvar att själva bestämma sina taxor; däremot bedömde man i landskapsregeringen att man ändå ville föra in ett tak och det har också vi från centern gått med på. Ville kommunerna ville alltså inte det här, men ändå tror jag att det är bra för kommunerna att det kommer för nu vet kommunerna att det här kan man jobba efter. Vi vet alla hur osäkert det har varit genom det här problemet som uppstod när alla trodde att man hade rätt att ta sina taxor som man ville. Nu medför detta i alla fall en bättre säkerhet och en garanti att man slipper rättsfall i alla fall.

 

Vi har också kunnat notera och lyssna oss till att inkomstprövningen blir till viss del förändrat genom att det nu skall ske enligt samma grunder i alla kommuner och det är kanske bra. Det jag hoppas att social- och miljöutskottet ändå tittar på är det som ltl Gun-Mari Lindholm pratade om, dvs. att detta kommer att gynna kärnfamiljerna mindre än de nya konstellationerna. Jag vill gärna att man tittar på det. Jag har inte läst det på det sättet, men jag tycker att om det är så, så är det inte bra, jag tycker att kärnfamiljerna skall gynnas absolut likaväl som alla andra familjekonstellationer. Det är min uppfattning. Det är klart att rättviseaspekten är svår att att nå; den gudomliga rättvisan kommer vi inte fram till i det här fallet heller, men ändå är det bra om man undersöker det.

 

Finansieringsgraden har också berörts, hur den förändras av detta och jag kan bara säga det jag vet om Hammarland, att i Hammarland är i dag bruttokostnaden för en barnomsorgsplats ca 9.000 euro per år och om man skulle ta maxtaxa i Hammarland skulle det bli 2.750 euro per år därför att de flesta betalar enligt 11 månader per år. Det är i och för sig fritt för kommunerna att bestämma hur man vill. Nettokostnaden i Hammarland är faktiskt 8.000 euro, så finansieringsgraden är inte hög i Hammarland heller. Det är klart att det här är ett problem för kommunerna. Jag vill också understryka att det barnen får i barnomsorgen är vård, tillsyn, värme, de får mat  tre gånger om dagen – vi har hört det redan –och nog är det värt någonting, så lite förvånad blir man ändå om alla tycker att barnomsorgstaxorna skall vara så väldigt låga. Det här är ändå en liten kostnad för en bra vård. Man skulle önska att våra kommuninvånare skulle komma ihåg att man faktiskt får väldigt mycket också när man ställer krav på service.

 

Det viktiga i dag är att vi får avgiften bestämd, maxtaxan införd och så får vi hoppas och vänta på resten av ändringen i barnomsorgslagen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vill tacka ltl Gun Carlson för ett väldigt bra anförande, även om hon själv säger att hon inte är så väldigt insatt i ärendet tycker jag att frågeställningarna var väldigt väl formulerade. Jag håller med henne i det sista hon sade, att man skall komma ihåg vilken jättebra service man får och att man får någonting alla dagar: man får tre mål om dagen om man har en heltidsplats samt att en del får detta gratis. Jag vet inte hur man upplever det själv som tagare av servicen, om man upplever det väldigt positivt, för vi vet också att skulle man ha barnen hemma skulle det också kosta. Jag frågar mig hur man ställer sig till det resonemanget att man i stället för bort det och man gör det gratis. Jag vet inte om det upplevs positivt ens en gång. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Till det kan jag bara säga att jag skulle också önska att föräldrar till barn som har barn inom barnomsorgen också skulle uppskatta det de får och komma ihåg att man faktiskt får någonting för pengarna. Det är inte så att kommunerna kan ge detta för ingenting, för som jag sade är kommunernas kostnader är väsentligt mycket högre än vad avgifterna medför. Vem skall betala detta? Det är naturligtvis alla skattebetalare. Visst är det sant att ju mer skatt vi betalar desto mer avgift skall vi också betala för barnomsorgen. Så blir det och rättvisan kan man också fundera på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Man kan konstatera att när det gäller barnomsorgsavgifter och överhuvudtaget diskussioner om det så känner man igen det från kommunerna. Nog har vi i Mariehamns stad diskuterat barnomsorgsavgifter och vad som är rättvist och vad som är orättvist osv. Nu ser jag lite samma återspegling i den här salen, och det är ganska naturligt. För det första är det svårt att säga vad som är rättvisa. Vi upplever rättvisa olika. Så ärliga tror jag vi måste vara i den frågan, så det beror precis på ur vilket perspektiv man ser det.

 

Jag skall från mina anteckningar börja med ltl Anders Eriksson, som talade om delad behörighet. När det gäller avgifter har vi egentligen ingen delad behörighet, utan vi har egen beslutsgång i den frågan, det är bara det att vi hade en blankettlagstiftning. Vi valde att ha en blankettlagstiftning och den följdes inte upp, så det var problemet till att vi står där vi står i dag. Det hade ingenting att göra med den delade behörigheten utan sättet som vi har lagstiftat på i de här frågorna. Jag är övertygad om att för att komma från detta måste vi vartefter vi lagstiftar ha en vad brukar kalla ”fulltextlag” så att man i den åländska lagen kan läsa vad som gäller och inte hänvisas än hit och än dit och ytterligare lite dit. Det blir för komplicerat och det här är ett levande bevis på hur det kan gå när det går riktigt illa. Nu är det förhoppningsvis undantaget som bekräftar regeln, men det visar sig i alla fall så.

 

När det gäller lika avgifter för alla, som också har diskuterats ute i kommunerna med jämna mellanrum och som vid första anblicken är enkelt, så med gällande lagstiftning har det inte funnits någonting som hindrar att kommunerna har bestämt sig för en gemensam avgift för alla, men så ser det inte ut i verkligheten, utan tvärtom byter det från år till år, och alltför ofta tycker jag att man har gått in för olika system i olika kommuner. Det tycks inte vara så väldigt lätt. Då blir det svårt att i landskapsregeringen, kanske också i lagtinget, som ofta ändå tänker ganska mycket kommunalt, att vi skulle köra över kommunerna i lagstiftningen och gå in för en enda avgift, lika för alla, när kommunerna inte till närmelsevis har det systemet. Personligen måste jag säga att jag lutar ganska långt åt att det är för mycket graderade avgifter. Det är skattepengar som rundar på i flera varv osv., men vi vet hur verkligheten ser ut och vi har också försökt ta hänsyn till kommunernas syn på de här frågorna. Där kommer vi just in på taket som har diskuterats ganska mycket här; naturligtvis hade vi kunna lägga oss på 200 euro som i riket, men vi valde 250 euro för att kommunerna fortsättningsvis i alla fall skulle ha en större frihet än vad det skulle ha varit om vi hade lagt det vid 200 euro. Det var hänsynen till att kommunerna, som redan sades här, egentligen inte ville ha något tak utan ville fortsätta att bestämma själva.

 

När det gäller utkomstlagstiftning och att vi har en gräns för när man får sätta avgiften var det helt och hållet utgående från bedömningen vad grundlagen säger och man har testat det i samband med avgiftssytemlagen på rikshåll och de juridiska rekommendationer vi har fått. Där har vi inte lagt några politiska aspekter annat än när det gäller storleken. Vi vill inte riskera att lagen skulle falla om vi inte skulle ha haft detta infört, så det var en säkerhetsåtgärd, men när det gäller storleken på det är det en politisk bedömning och det valde vi att lägga där man annars skulle få utkomststöd. Visst måste jag hålla med ltl Gun-Mari Lindholm som säger att nog borde man åtminstone betala för maten på dagis. I grunden är jag helt överens med henne där; det här är, som sagt, helt utgående från hur man tolkar grundlagen och att man bör ha gratis vid en viss nivå.

 

När det gäller förmåner för blandade familjer i förhållande till den s.k. kärnfamiljen ber jag utskottet titta på det. Från landskapsregeringens sida har vi inte tänkt förfördela någondera part, utan där har vi försökt tydliggöra det så att det inte skulle finnas så mycket frågetecken när man skulle fastställa avgifterna. Är det faktiskt så – jag har försökt läsa in det nu – att man får en sämre situation för kärnfamiljerna, så har det åtminstone inte varit landskapsregeringens målsättning att det skall ske på det sättet.

När det gäller att kommunerna har olika taxor har en del sagt att alla borde ha samma taxor så är det igen ett mellansteg, att man vill ändå låta kommunerna ha någon form av självbestämmande. Visst har vi fått de signalerna också från vissa som säger att det skulle vara enklast att vi skulle fastställa avgifterna exakt, så skulle alla kommuner ha lika och då skulle det vara ganska enkelt för alla tjänstemän som skall sitta och räkna ut det. Man vill ändå hålla kvar den kommunala självbestämmanderätten på en viss nivå, så därför har vi ändå gått in för detta och därför har vi också satt in i lagen – det är faktiskt efterfrågat i samband med den större reformen – att det måste tydliggöras vad man får ta med i beräkningen av avgifterna och vad man inte får ta med. Det har varit olika från kommun till kommun och det har varit förvirrande; jag vet att socialarbetarna har ringt från kommun till kommun och frågat hur ni och skall vi göra si och det har varit ganska huvudbry i de frågorna. Vi har därför försökt att välja att nu vara väldigt tydliga när det gäller vad som skall tas med och inte tas med i uträknandet av avgifterna.

 

Jag var redan inne på hörandet i beredandeskedet, att det egentligen var en tidsbrist och vi försökte få framställningen hit så snabbt som möjligt. Målet var faktiskt att vi skulle få det hit så att lagtinget skulle hinna få iväg det innan ni går hem på ledighet så att presidenten sedan skulle få ta hand om resten.

 

Som jag redan sade i repliken om finansieringen finns det ingenting som säger att man behöver få mindre inkomster fast taket är 250 euro. Tittar man på riksnivå har de faktiskt större självtäckning, de tar in mera i avgifter i förhållande till vad en plats kostar än vad vi gör här fast de har 200 euro; de har ett ”plattare” system där flera betalar lite mera, det är egentligen det som är verkligheten. Vi har väldigt många olika system med rabatter hit och rabatter dit, beroende på vilken kommun man pratar om, men det finns väldigt många olika system att ta in pengar. Just de som får sänkt till 250 är inte till antalet speciellt många och jag ser det i alla fall som så att varför skulle några få i kommunen betala väldigt, väldigt mycket i förhållande till andra i kommunen; vi försökte ta ner det så att inte en handfull skulle betala väldigt mycket mer än resten av familjerna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Minister Lindeman säger att man har oftast olika uppfattningar när det gäller avgifter och det är svårt att få någon rättvisa i det. Jag undrar om det är så att man från Frisinnad Samverkans sida tycker att man har uppnått det som man har gått ut med, alltså en ganska borgerlig syn på avgiftssystemet. Jag saknar den ideologiska biten. Det skulle vara trevligt att höra vad man tycker att man nu har uppnått med lagförslaget eftersom regeringen – åtminstone en majoritet – säger sig vara borgerlig, och jag tycker inte att det syns särskilt mycket i lagförslaget.

 

Man säger också att man inte ville komma med ett förslag till en enhetstaxa. Det skulle vara att köra över kommunerna. Men man kör trots allt ändå över kommunerna, man sätter en maxtaxa på 250 euro, vilket kommunerna inte ville ha – ibland går det, men ibland går det inte!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller att sätta en maxtaxa kontra en enhetstaxa tror jag nog att det skulle bli ett betydligt större ramaskri i kommunerna om vi skulle ha kört över kommunerna och satt en enda avgift. Den skulle ha bedömts vara betydligt radikalare i förhållande till nuvarande lagstiftning än om vi sänker taket – 250 berör ändå en handfull i en del kommuner, t.o.m. mindre i andra och inte alls i vissa kommuner. Där tror jag att skillnaden är ganska stor; skulle vi ha gått in för en så stor skillnad borde vi nog ha gått till kommunerna.

 

 

När det gäller frågan om det är frisinnad politik skulle jag säga att det här är resultatet av en politik för centern, socialdemokraterna och frisinnade. Skulle frisinnade ha varit ensamma tror jag att det hade sett något annorlunda ut.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det finns åtminstone sju stycken till som säger sig vara borgerliga men av dem har vi inte sett något spår i det här lagförslaget! Det hade säkert varit möjligt om man hade velat ha det på något annat sätt. Hade man gått in för en enhetstaxa skulle det ha blivit ett ramaskri, säger ledamoten Harriet Lindeman. Det tror inte jag. Kommunerna är intresserade av täckningsgraden, täckningsprocenten. I dag betalar man 87 procent av rena skattemedel för denna service; hade man kommit till samma 13 procent av täckningsgrad tror jag att det är sak samma – huvudsaken är att det flyter in pengar till kommunen, det är nog den krassa verkligheten.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Då är min fråga: Varför har inte kommunerna infört det för länge sedan! De har ju haft den möjligheten hela tiden att göra en enhetstaxa. Nej, för att man inte klarar av det! Jag har ingenting annat än Mariehamns stad att jämföra med och jag vet hur oerhört svårt det har varit att veta hur mycket man skall gå uppåt och neråt, mittemellan och vad som är rättvisa och inte rättvisa. Det bevisar att det är svårt. Det borde ha varit väldigt enkelt, det är ur administrativ synpunkt en fördel att ha en enhetstaxa, det skulle vara verkligt enkelt .Då frågar jag mig varför har inte kommunerna infört det för länge sedan då inför den, för man kan också där ta 13 procent, så det hade inte varit några svårigheter. Nej, det är därför att man upplever rättvisan olika i kommunerna och det har inte funnits majoritet för ett system som skulle ha varit betydligt plattare än våra nuvarande system.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Debatten som har utspelat sig här i salen i dag har varit något yvig. Det är ett förslag som landskapsregeringen har lagt som också den frisinnade gruppen står bakom. Men att stå bakom och att få igenom sin politik till hundra procent är ett två helt skilda saker! Som alla som sitter i den här salen vet är politik ett spel där man ger och där man tar och där man förhandlar sig fram till olika typer av lösningar. Som minister Lindeman var inne på är det väl ingen hemlighet att förslaget skulle ha sett helt annorlunda ut om Frisinnad Samverkan hade suttit med 16 mandat i den här salen. Då hade vi utformat förslaget helt och hållet utgående från de tankegångar vi har, precis på samma sätt som om socialdemokraterna hade suttit med 16 mandat så hade det här sett helt annorlunda ut.

 

Nu ligger ett förslag på bordet som har tagits fram i brådskande ordning för att ge kommunerna en laglig grund att ta ut sina avgifter på.

 

Tillbaka till vad Frisinnad Samverkan då skulle vilja. Det har efterfrågats t.ex. av ltl Gun-Mari Lindholm. Precis som nämndes är det så att vad gäller den här typen av taxor är Frisinnad Samverkan naturligtvis en förespråkare av enhetstaxor, men vi vet, precis lika litet som det gick att genomföra i den landskapsregering som satt före oss, så är det möjligt att rent politiskt göra det nu; det är någonting som är en politisk realitet. Vi ger inte upp kravet, men samtidigt måste vi försöka att kunna föra en politik som syftar framåt och man måste kunna hitta lösningar som gör att det går att åtminstone föra ett samhälle vidare. Återigen inte sagt att det blir ett system som Frisinnad Samverkan skulle bygga upp det helt och hållet på.

 

Det blir lite intressant att lyssna på debatten utgående från det att ltl Gun-Mari Lindholm skjuter in sig åt ganska många håll: å ena sidan kritiseras Frisinnad Samverkan för sitt sätt att föra politiken, å andra sidan kritiseras socialdemokraterna för hur de för sin politik och till slut vet man egentligen inte riktigt var ltl Gun-Mari Lindholm landar heller! I och för sig tror jag att jag vet vad ltl Gun-Mari Lindholm också skulle göra, för jag tror att vi ligger ganska nära varandra i de här frågorna, men tyvärr hjälper inte det för att få ihop en majoritet här.

 

Skulle vi, som sagt, ha fått köra är det självklart att det skulle ha blivit en enhetstaxa som skulle ha gällt.

 

Det frågades också vad som är borgerligt i detta. Det borgerliga som lyser igenom här är naturligtvis att vi har fått igenom ett maxtak för vad vården får kosta; det leder till att vi inte får en möjlighet att hur långt som helst göra en brandskattning av olika delar av medborgarna ute i kommunerna, utan här finns ett tak för vad vi i lagtinget har sagt att det här är max vad vi kan ta ut för kostnad. Det tycker vi att är en framgång. Vi vet att ute i kommunerna ser det helt annorlunda ut; där har vi stora variationer på hur mycket man anser att en barndagvårdsplats är värd och det finns exempel på upp till 320 euro och kanske t.o.m. mer än det, medan Mariehamn har 220 och sedan finns allting däremellan och kanske under det.

 

Det är alltid ett kompromissande i politiken. Det blir rätt intressant att höra – det är ett litet stickspår – när ltl Roger Eriksson var inne på att det är otillfredsställande att vi har 16 olika avgiftsnivåer. Jag kan bara erinra mig debatten vi hade om kommunreformen och hur kommunstrukturen skall se ut i framtiden, där det var väldigt viktigt med kommunernas självbestämmanderätt och i den argumentation som ltl Roger Eriksson förde i det här fallet blev det ”liksom lite tvärsemot” det som tidigare har diskuterats, men det är klart, det beror lite på när och hur man ställer diskussionerna.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det är känt att frågan om enhetstaxa är en sak som de frisinnade har drivit, men då skulle jag också vilja fråga vtm Johan Ehn: Vad beräknar man i den frisinnade gruppen att det blir kostnadstäckning på dagisavgifterna? Vad är ideologin bakom det? Är det ett rättviseperspektiv eller är det ett ekonomiskt perspektiv – eller är det både och?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är i första hand ett ideologiskt, ett rättviseresonemang som vi bygger det på. Vi tror på att man skall försöka skilja åt systemen på ett sådant sätt att man har ett utjämnande skattesystem och sedan betalar var och en för de tjänster som man s.a.s. konsumerar av. Därför har vi inte enbart fört en enhetstaxediskussion vad gäller barnomsorgen utan rakt igenom. Vi har det till vissa delar vad gäller el och vatten t.ex., men inom mycket av det som gäller omsorg finns inte enhetstaxan fullt,  så det är framför allt ur ett ideologiskt och rättviseperspektiv vi ser det. Man har skatterna för att göra inkomstomfördelningarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag efterlyste spår av de olika partiernas ideologi. Frisinnad Samverkan brukar ha fanan  högt när det gäller borgerlig politik och den kunde jag inte alls se i det här lagförslaget. Socialdemokraterna har sagt att det har varit viktigt att värna om sociala förmåner, de skulle inte vara sämre, de måste vara på minst samma nivå som i Finland. Det är de inte i det här lagförslaget. Vad jag kan förstå, när det gäller att lyckas med en framställning från tre olika grupper, som socialdemokrater, frisinnade och centern, så har vi centern i dag som är lite smygsossar eftersom vi inte kan se någon borgerlig politik i förslaget, det är min konklusion! Vi ansåg att vi inte ville ha en så här hög maxtaxa, vi vill inte att den skulle vara gratis för den del och vi ville värna om kärnfamiljerna också.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Som jag försökte beskriva i mitt anförande är det som vi har fått med som spår av en borgerlig politik maxtaxan. Sedan hade vi gärna sett flera av de andra bitarna och  som också minister Lindeman var inne på tycker vi att hela systemet borde vara uppbyggt på ett sådant sätt att för en så fin service som kommunerna i dag erbjuder borde man också få betala en liten slant, inte bara för det att man får mat och tak över huvudet, utan också för att man i övrigt har en väldigt fin service.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Så här långt kan vi alltså konstatera att det finns fler förlorare än vinnare – jag vet inte vem som är riktigt vinnare av lagförslaget heller. Men eftersom jag har jobbat väldigt tätt med FS i Lemland i kommunalpolitiken och vi har jobbat väldigt mycket med de här frågorna blev jag väldigt förvånad när jag såg lagförslaget för det överensstämmer inte alls med de ambitioner och intentioner som vi har haft tidigare när det gäller barnomsorgen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Till det sista kan jag bara säga det att som vi upplever det så är reformen som görs nu åtminstone till det bättre, i och med att man nu faktiskt har fått in maxtaxan här. Det är den borgerliga biten. Återigen: precis som alla övriga partier i den här landskapsregeringen är vi tvungna att kompromissa. Det vet också ltl Gun-Mari Lindholm. Skulle den parlamentariska situationen se annorlunda ut så såg också förslagen annorlunda ut. Men vi tycker att detta är ett helt okej förslag att gå vidare med. Vi har ett gått ett steg fram; sedan kämpar vi vidare med de frågor som vi tycker att är viktiga och vi kommer inte att ge upp dem, även om vi inte kan komma ända fram just för tillfället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag skulle fråga vtm Johan Ehn vad Frisinnad Samverkan har tagit när han sade att man ger och tar i regeringssamarbete. Det framkom ganska tydligt att Frisinnad Samverkan inte har fått någonting. Det som man säger sig ha fått, en maxtaxa, det har man inte, utan tvärtom har man medverkat till att maxtaxan har höjts från 200 till 250 euro; från 20 augusti 1997 har maxtaxan varit 200 euro. Nu efter Frisinnad Samverkans medverkan är den 250. Inte är det borgerlig politik att höja maxtaxan!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vad gäller nivån på maxtaxan är det en ganska en annan diskussion, skulle jag vilja påstå i det här fallet, därför att maxtaxan – som man skulle ha kunnat tillämpa den – bygger på en lagstiftning som har några år på nacken, dvs. man har heller ingen indexjustering vad gäller den biten utan det är lagd för ett antal år tillbaka. Naturligtvis är det på det sättet vi skulle vilja ha en så låg maxtaxa som möjligt, men vi skall komma ihåg att skriver vi ner den också betyder det att då skall mera pengar från skatten i stället. Det blir inte heller det mest borgerliga sättet att lösa de här bitarna på, utan det mest borgerliga sättet, som både ltl Danne Sundman och jag är överens om, är en enhetstaxa; då skulle vi få ett system där var och en betalar för den service man utnyttjar.

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Så är det, men problemet är att jag inte hittar någon enhetstaxa i framställningen. Jag hittar inte heller några tankar om barnomsorgspeng, vilket borde ha varit det absolut bästa sättet att stöda barnomsorgen för befolkningen. Det är helt sant som man säger att man har höjt maxtaxetaket från 200 till 250 euro, vilket i sig strider mot självstyrelselagen; vi skall ha enahanda förmåner på Åland när det gäller det sociala. Nu har man medverkat till att det har höjts och det tycker jag är fel. Hur man skall finansiera det? Jo, man tar bort dem som inte betalar. Jag tycker också att alla skall betala lite, åtminstone en euro. Så vill jag erinra om en motion som Obunden Samling har haft där vi tycker att man på räkningen för samhällsservice också skall ange vad det egentligen kostar så att man förstår värdet, vad de övriga skattebetalarna subventionerar. Det tycker jag att man skall genomföra, då tror jag att folk förstår vad samhällsservice egentligen kostar.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För ett antal ålänningar ute i kommunerna är detta en sänkning av den de facto-avgift som de i dag betalar därför att den ligger betydligt över 250 euro, så jag tycker ändå att det finns en delseger i detta i och med att vi har fått en maxtaxa, den har inte funnits överhuvudtaget tidigare. Tidigare har man använt sig av en lagstiftning som har varit åländsk och det har betytt att man ligger på 300 och därutöver, medan vi nu ligger på en maxtaxa på 250 euro.

 

Vad gäller diskussionen kring barnomsorgspengen ser jag fram emot att få komma tillbaka till den diskussionen i det läge när landskapsregeringen så småningom skall lägga fram ett förslag om barnomsorgslagstiftning. Som minister Lindeman var inne på innehåller detta förslag enbart diskussionen kring taxorna och man återkommer i ett senare skede vad gäller övrig lagstiftning kring barnomsorgen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Vi har suttit ett bra tag här och diskuterat olika saker och det jag kan konstatera är att det är inte lätt om du är arbetslös, sjukpensionär, låginkomsttagare, ensamstående och har barn och vill ha barnomsorg. Då skall du sättas under lupp och då är du riktigt ute och utnyttjar systemet och då är du verkligen en som inte sköter dig i samhället. Man är ingen kärnfamilj – nej, herrijestas! Alla har väl rätt till barnomsorg, var än du kommer ifrån, vad du är eller hurdan du är. Vi har en mycket bra barnomsorg i dag. Vi har små grupper, vi har en riktigt kvalificerad personal osv. I alla kommuner har man råd att hålla detta, mycket beroende på att vi har den här progressiva avgiften.

 

Skulle vi införa en enhetstaxa så vad händer om man inte har råd? Visst är det så att alla skall betala lite, men man skall ha pengar till hyra, man skall ha pengar till mat, man skall ha andra utgifter, men måste också få ha råd med barnomsorgen och där måste man kunna hjälpa så gott det går. Det är inte så bara att vissa kommuner är till för de välbärgade. Skall de inkomstsvaga skämmas för att gå på dagis? Kommunerna är inte bara till för de välbärgade utan för alla medborgare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag upplevde det som ett väldigt affekterat anförande. Jag vet inte varifrån påståendena kom, men jag skulle gärna höra om det är ltl Göte Winés uppfattning att låginkomsttagare, ensamförsörjare, inte har rätt till barnomsorg? Det vore mig fjärran att tänka någonting sådant! Är det här någonting som ltl Göte Winé anser eller vem är det som anser det? Jag tycker att det var ett väldigt konstigt uttalande, om det är så att socialdemokraterna tycker så här nuförtiden. Jag har nämligen inte hört någon uttala detta tidigare här i salen, så det måste vara ltl Göte Winé som står för detta?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

I vårt senaste replikskifte talade vi om att vända ord. Här kan vi nog säga samma sak. Jag har definitivt inte sagt något. Däremot uppfattar jag att man håller på och diskuterar att det är fel om man inte kan betala för sig osv. Det uppfattar jag som att man tänker på de svagare i samhället, som att de inte har råd och då skall det ena och det andra ske. Det är alltså min uppfattning av vissa diskussioner här, bl.a. av ltl Gun-Mari Lindholms.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är inte ovanligt, men det är beklämmande att man tolkar uttalanden som man vill. Men jag brukar säga att det säger mera om den som tolkar någons uttalande än den som har uttalat det! Det får stå för ltl Göte Winé, såsom han tolkar det! Jag har inte hört någon överhuvudtaget i den här debatten som har sagt att det har varit någon missunnat, det har det inte alls handlat om. Det har ställts frågor och det har begärts svar. Däremot har man inte kunnat svara, allra minst från socialdemokraternas sida, på många av frågorna. Då tycker jag inte att det är särskilt klädsamt att man med det sedan vill kasta någonting i famnen på någon annan som man inte har uttalat. Det tycker jag inte att är särskilt snyggt, men det får stå för ltl Göte Winé.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Om ltl Gun-Mari Lindholm anser att jag har feltolkat henne, så ber jag om ursäkt. Fortfarande har jag mina tankar m det ena och det andra och jag kommer alltid att ha mina åsikter. Det är synd att jag har den sista repliken för det skulle ha varit intressant att veta vad ltl Gun-Mari Lindholm inte har fått svar på av socialdemokraterna. Jag tycker att vi har försökt svara så gott det går för vår del. Däremot lovar jag att vi i social- och miljöutskottet skall göra vårt bästa. Det har kommit fram mycket frågeställningar som det går att gå vidare med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Det har varit en lång och intressant debatt och det här är familjepolitik i allra högsta grad. Jag håller med föregående talare som talat om att vi har en fantastisk barnomsorg på Åland. Jag vill än en gång understryka de goda samhällsekonomiska konsekvenserna av att ha en välfungerande barnomsorg. Skall vi ha föräldrar, framför allt mammor, i arbetslivet är det avgörande karaktär att barnomsorgen fungerar. Vad har vi för sysselsättningsprocent bland kvinnor, bland mammor, i Norden, kanske 85 procent. Det är siffror som vi kan vara stolta över.

 

Jag tycker att diskussionen i dag lite har kantrat över att man skall skriva folk på näsan. Jag upplever att de allra flesta föräldrar är väldigt nöjda med barnomsorgen. Det är i alla fall min uppfattning.

 

När det gäller maxtaxan behöver man ingalunda vara höginkomsttagare för att betala maxtaxa. Min uppfattning är också där att det är medelinkomsttagare som också kommer upp till maxtaxan. Jag t.ex. som sjuksköterska och min sambo som lärare, vi har betalat maxtaxa hela tiden och vi får väl nog betraktas som medelinkomsttagare.

 

Man skall vara medveten om vad det kostar, är det flera talare som också har påpekat. Det tror jag också att många är. Men man skall heller inte ringakta den avgiften som familjerna betalar; har du flera barn i barnomsorgen och är medelinkomsttagare kommer du upp i ungefär 300-400 euro i månaden. Det är mycket när du har småbarn, när du kanske skaffar eget boende, så jag tycker inte att man skall ringakta det som familjerna faktiskt betalar.

 

Skulle man vilja gå in för en bra familjepolitik tror jag en sak faktiskt skulle vara att man skulle ha avgiftsfri förskola. Där tror jag att man skulle kunna underlätta ekonomiskt för barnfamiljerna och samtidigt garantera att alla barn får förskola och kan förbereda sig för skolgången.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2005-2006 angående ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. (LM 1/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter upptas ärendet för slutligt avgörande. Diskussion. Ingen diskussion. Konstateras att lagtinget i andra behandling föreslagit att lagförslaget måtte förkasta.

Lagtinget har därför nu att i tredje behandling besluta om förkastande av lagförslaget.

 

Lagtinget har i tredje behandling förkastat lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen vad avser förkastande för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2005-2006 angående nya arbetslöshetsförmåner för arbetssökande. (FR 5/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion..

 

Ltl Anders Englund:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning angående den nya arbetslöshetsförmånen för arbetssökande. Syftet med förslaget har varit att skapa bättre förutsättningar för en arbetstagare som har varit verksamhet i arbetslivet länge och vars anställningsförhållande har upphört av orsaker som inte har att göra med arbetstagarens eget förfarande samt att kunna sysselsättas på nytt så snabbt som möjligt. Sysselsättningsfrämjande åtgärder skall enligt förslaget kan erbjudas den arbetssökande redan under arbetstagarens uppsägningstid.

 

Näringsutskottet har här konstaterat att det föreslagna lagändringarna föranleds av ett s.k. omställningspaket som utgör en del av det riksomfattande inkomstpolitiska avtalet för perioden februari 2006-september 2007. Detta omställningspaket tar sikte på att arbetssökande som blivit uppsagda av ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker skall få rätt till en individuell sysselsättningsplan, möjlighet att söka jobb under uppsägningstiden samt ett förhöjt arbetslöshetsskydd.

 

Eftersom behörigheten på området är delad mellan riket och landskapet har omställningsskyddet i sin helhet inte införts i landskapet utan endast delar av det. Landskapsregeringen finner alltså de nya riksbestämmelserna ändamålsenliga och anser därför att kompletterande bestämmelser med det snaraste också bör införas här i landskapet, även om behovet i dagsläget inte är lika stort på Åland som i riket.

 

Vi kan också konstatera att förvaltningen som här har hand om detta förväntar sig inte en belastande situation som det ser ut i dag annat än om färjtrafiken t.ex. skulle få bekymmer eller såvida andra saker uppkommer på arbetsmarknaden, men då kommer också annat som behöver göras.

 

I dagsläget innebär alltså inte detta någon väsentlig påverkan ekonomiskt.

 

Vad gäller dagens situation behövs det inte mera personal att sköta detta utan man kanske också kommer att kunna se på en viss omfördelning av resurserna, om det behövs. Påverkan är egentligen mycket liten för landskapet i dag.

 

Ett enigt utskottet har delat landskapsregeringens bedömning och föreslår därför att de föreslagna lagändringarna skall godkännas med några mindre ändringar av språklig och teknisk karaktär som här framgår av vårt betänkande.

 

Vi har som sagt varit eniga och utskottet har hört vicelantrådet Jörgen Strand och byråchefen Lars Karlsson samt lagberedaren Hans Selander. Vi har tyckt att vi har fått oss till livs det som behövs här.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet. Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 7:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ändring av renhållningslagstiftningen. (FR 3/2005-2006).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. lagtingsordningen förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Social- och miljöutskottet har behandlat landskapsregeringens framställning angående ändring av renhållningslagstiftningen. Det är två olika punkter som har behandlats. Det ena är att landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om renhållning ändras så att kommunerna uttryckligen kan uppbära renhållningsavgift, årligt eller på annat sätt periodvis. Det är ganska bra, för hittills har det varit så att när kommunerna har försökt få in renhållningsavgift av dem som inte har velat betala har det visat sig att det har varit oklart om de verkligen har rätt att indriva den. Fogden har sagt att man inte har någon formell rätt; på det här sättet kommer man nu att få rätt att uppbära renhållningsavgift.

 

Det andra förslaget i framställningen införandet av producentansvar när det gäller elektroniska produkter. Det är ganska mycket som är elektroniska produkter, t.ex. lysrör, lampor, ackumulatorer, batterier, gamla datamaskiner och övrigt som vi använder i vårt samhälle. Där är det så att i riket har man sedan den 13 augusti 2005 haft ett s.k. producentansvar, vilket innebär att den som producerar en vara också lägger en avgift på den för återvinning. Detta har vi inte haft någon nytta av på Åland, men i riket finns det producentorganisationer som har samordnat insamlingen av det elektroniska skrotet och också fått pengarna som har betalats för detta. Det betyder – som också har stått i tidningarna – att vi har betalat det två gånger ibland, för det är så att vissa importörer till Åland har inte lyckats avlyfta miljöavgiften som är avsedd att ta vara på skrotet när det är uttjänt. Med den här lagstiftningen måste en eller flera organisationer på Åland göra ett avtal med de olika producentorganisationerna på fastlandet som nu tar pengarna för att Åland också skall införlivas i arbetet med återvinning.

 

Från utskottets sida har vi hört företrädare för producentorganisationerna och de har ingenting emot att införliva Åland i deras område eftersom vi är uteslutna hittills. Däremot gäller det naturligtvis för landskapsregeringen att verkligen se till att någon organisation gör det, för jag är inte riktigt säker på att de på eget initiativ kommer att göra det. Vi har massor med folk som importerar, massor med folk som säljer elektronikmaterial. Hittills har det gått bra därför att Ålands Problemavfall har skött insamlingen och också tagit på sig kostnaden för insamlingen av elektronikavfall. Men Ålands Problemavfall är ingen välgörenhetstant eller –farbror utan det är ett företag som bekostas av Ålands kommuner och Ålands landskapsregering; Ålands landskapsregering har för närvarande också ordförandeposten i Ålands Problemavfall. Det är väl dags att när framställningen förhoppningsvis går igenom man försöker få ett avtal med producentorganisationerna i riket. Det här gäller elektroniksopor och man kan tycka vad man vill om det, men målsättningen från början med att ha ett producentansvar är att man tillverkar och skapar sådana produkter som går att återanvända så mycket som möjligt. Jag hoppas att det kommer också oss tillgodo.

 

Vi har också konstaterat i utskottet att i riket har man producentansvar även för tidningar och tidskrifter och kontorspapper. Vi har inte lyckats få fram om det också gäller Åland, men vad vi har förstått gäller det inte Åland. Det ber vi nu landskapsregeringen kontrollera upp i sitt arbete för miljön om det också kan ingå och om vi betalar för det också.

 

På övriga orter – vi tog Jakobstad som ett exempel – fungerar det ungefär som på Åland att de lokala renhållningsföretagen – ofta kommunala – samlar ihop skrotet på ett ställe och sedan hämtas det av producentorganisationerna, en heter Selt, det finns ganska många, de har specialiserat sig på olika saker men de jobbar också tillsammans. Så skulle också renhållningen kunna fungera på Åland – som jag personligen ser det i alla fall – att renhållningen tillsammans med problemavfall samlar ihop det och sedan fick organisationerna komma och hämta det och vi skulle få tillgång till de här pengarna som vi faktiskt betalar för för varje sak som vi i dag köper.

 

Jag tänker inte läsa innantill från betänkandet, för det kan ni göra själva.

 

 

Ltl Brage Eklund: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 9 januari.

 

Ltl Danne Sundman: Fru talman! Jag understöder förslaget om bordläggning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Brage Eklund, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 9 januari. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till plenum den 9 januari.

 

Föredras ärende nr 8:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga angående flyttbidrag till Ålands fredsinstitut r.s. (EF 3/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Landskapsregeringen har beviljat Ålands Fredsinstitut r.s. ett flyttbidrag om 15.000 EUR i beslut av den 8 december 2005. Det framgår inte av beslutet enligt vilket regelverk bidraget är beviljat och sålunda icke heller vilka andra föreningar som kunde komma i åtnjutande av ett sådant bidrag.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

På vilka grunder har landskapsregeringen beviljat flyttbidrag till Ålands fredsinstitut r.s.?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Bidragsprinciperna har sedan åratal tillbaka varit att självstyrelsen står för fredsinstitutets grundfinansiering inbegripande exempelvis utrymmen, löner och administrativa kostnader. Det har utgjort en allmän grundplåt medan fredsinstitutet å sin sida svarat för projektinriktningen och själva projektens finansiering, för vilka man på ett utomordentligt sätt förmått generera extern finansiering. Institutets budget för fjolåret hade bl.a. en omslutning på hela 255.000 euro.

 

Orsaken till att landskapets tilläggsbidrag till fredsinstiutet beviljades var efter sakenlig tilläggsinformation, helt inom ramen för lag och tidigare praxis. Flyttningskostnader är sådana utgifter som vi kan ersätta inom, som jag nämnde, existerande praxis och regelverk. Lagtinget känner säkerligen till att fredsinstitutet varit i beråd att köpa den fastighet i vilken man verkade, men att den förvärvades av en annan fastighetsköpare. Hade fredsinstitutet förvärvat fastigheten hade man också fått betydande bidrag för detta, men nu måste man oförskyllt flytta till andra lokaler vilket medfört betydande merkostnader.

 

Finansieringsbeslutet upptog rent generellt två stycken delar, en som var orienterad mot grundfinansieringsbiten, som vi har gett löften om och en som gällde själva flyttningsbidraget. Det här bidraget regleras av PAF-förordningen och den lagstiftning som bl.a. reglerar landskapsunderstöd, lån och garantier. Villkoen finns också angivna på ansökningsblanketterna.

 

Ltl Danne Sundman, tilläggsanförande:

Talman!

Jag tackar för den informationen. Min tillläggsfråga blir: Vet minister Wiklöf vad pengarna används till. Jag tycker att det verkar lite dyrt för en flytt som egentligen inte är mera än ett stenkast?

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Ja, minister Wiklöf har naturligtvis inte i detalj på ort och ställe studerat varje åtgärd i det här flyttningsavseendet, men vid min genomgång med finansavdelningen har vi bedömt beslutet och grunderna för beslutet vara helt till fyllest.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till tredje tilläggsbudget för år 2005. (FR 10/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling den 4.1.2006.

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ny landskapslag om studiestöd. (FR 11/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling den 9.1.2006.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 4 januari 2006 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.35).