PLENUM den 2 juni 2006 kl. 11.15.

FÖRSTA VICE TALMANNEN:

 

Plenum börjar. Samma närvaro som vid föregående plenum. Antecknas att ltl Carina Aaltonen anlänt.

 

 

 

Stora utskottets betänkande nr 2/2005-2006 om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006 jämte LM nr 1/2004-2005 och 2/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen av det i betänkandet behandlade lagförslaget. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Att förslaget om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning hamnade i stora utskottet torde vara känt för de flesta. Stora utskottet hade då två förslag att ta ställning till.

 

Det var först den liberala lagmotionen nr 1/2004-2005 som fördes fram och understöddes. Den kan man kortfattat beskriva så här. Genom den föreslagna organisationsförändringen får landskapsförvaltningen en tydligare ledningsstruktur genom en indelning i: rätts- och kontrollfrågor: rättschefen, administration: förvaltningschefen och en förvaltningschefen underställd informationschef. Det var inte som vi sade tidigare två nya tjänster utan det var tre.

 

Det andra förslaget var att lagutskottets betänkande skulle läggas till grund. Lagutskottets betänkande kan enklast beskrivas som en uppbackning av landskapsregeringens framställning, vilken enkelt kan indelas i tre punkter. Det är för det första att ledningsarbetet skall påföras en förvaltningschef, för det andra skulle det vara lättare att säga upp förvaltningschefen, avdelningscheferna och lagberedningschefen och för det tredje skulle dessa nämnda chefer i framtiden inte längre ha rätt till tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, ledamot av lagtinget eller medlem av landskapsregeringen. Det är så kortfattat man kan beskriva den framställningen.

 

Stora utskottet har med rösterna 6-4 omfattat lagutskottets betänkande och lade det till grund. Det finns en reservation som är väldigt kraftfullt formulerad bifogad till betänkandet – jag utgår från att de som har reserverat sig säkert kommer att säga någonting om den.

 

Jag vill, fru talman, till sist säga att min roll som ordförande i stora utskottet har jag mycket försökt se som en medlare. Vi hade att ta ställning till å ena sidan en väldigt omfattande behandling med ett ganska stort antal hörande och å andra sidan det korta formuläret, snabba ryck, om jag uttrycker mig så. Jag måste ärligt säga att det är sällan jag har upplevt en så låst position. Jag vädjade förgäves till båda sidor, får jag vill tillägga och det är inget jag är stolt över, även om jag inte röstade för det, till att det nekades hörande, om det då är ett hörande som hålls inom rimliga gränser. Det är en rätt som en lagtingsman har och det torde höra till ovanligheten att det i ett utskott har förnekats möjligheten att höra sakkunniga. Men, som sagt, jag tror att de flesta insåg utgången av detta ärende, det var klart på förhand, det var ett ganska dödfött arbetsprojekt som minoriteten i stora utskottet ville ha, men man har ändå den rätten. I och med att positionerna var så låsta som de var blev det på det sätt det blev och det är ingenting som jag är speciellt stolt, det har jag redan sagt.

 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson säger att alternativet var det korta formuläret eller en omfattande behandling med många höranden. Den här frågan är av stor principiell betydelse hur vi skall sköta lagstiftningen inom det självstyrda landskapet Åland. Jag tycker att det var en fundamental felbedömning att tala maktspråk i den här frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det är en stor principiell fråga och som jag har sagt redan tidigare tycker jag att det är synd att positionerna var så låsta för det fanns också möjligheter från minoritetens sida, om man lite hade ruckat på sina ståndpunkter, att få till stånd ett hörande och det fanns givetvis också möjligheter, om majoriteten hade ruckat på sina principer, men det fanns ingen vilja att släppa sina ståndpunkter från vare sig majoritetens eller minoritetens sida och jag upplevde att det inte fanns andra möjligheter än att göra på det sätt som gjordes.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Låsta positioner, säger ltl Anders Eriksson. Ändå omfattar ordföranden Anders Eriksson att man tar det korta formuläret, lägger ner sin röst och så blir det det korta formuläret! Är det låsta positioner måste väl den naturliga behandlingsgången vara att man för in mera information och fakta i ett centralt och viktigt ärende.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

För att utreda var ståndpunkterna står hade vi en diskussion redan i början av behandlingen i stora utskottet och jag frågade uttryckligen om det finns någon möjlighet att man kan ändra sedan från ena till den andra sidan - och det tror jag också att ltl Katrin Sjögren inser, att inte hade majoriteten ändrat sig, inte hade minoriteten ändrat sig, utan man stod där man stod. Det är nog så att jag är entreprenör och företagare och man måste liksom inse att det inte är någon idé att arbeta två veckor utan att man kommer någon vart eller är det inte. Jag bedömde att det inte fanns någon möjlighet. Jag har hela tiden försökt hålla mig objektiv i detta ärende när det gäller specifikt hörande av sakkunniga, märk väl. När det sedan gäller det ställningstagande som jag biträdde så var liberalernas motförslag att hela lagförslaget skulle förkastas, och det var en orimlighet för mig i och med att en väldigt central del i lagförslaget härleddes från ett förslag som vi själva väckte.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Ett sådant här förfarande kan ge långtgående svallvågor i praxis framöver, alltså det att man med maktspråk med majoriteter skall förhindra minoriteter att ens i utskotten sätta sig in i ärenden. Jag tycker att ordföranden i stora utskottet ltl Anders Eriksson, som ändå företräder ett litet parti, det nästminsta partiet här i salen, också borde värna om att minoriteter skall få sin röst hörd. Det finns säkert en orsak till varför åtta ledamöter här i salen kan begära att föra ett ärende till stora utskottet. Det stöder tankesättet att en minoritet också skall kunna fördjupa sig i ärenden. Speciellt när stora utskottet gör på det här viset blir det en ny praxis, och det här kan som sagt ge långtgående svallvågor.

 

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det skall vi hoppas att det verkligen inte gör, men jag tror att ltl Mats Perämaas liberala partikolleger i stora utskottet kan intyga att jag försökte göra allt för att också värna minoritetens intresse. Men det är så att det också krävs en viss politisk klokskap för att man skall komma någon vart och jag fick lite den känslan också att inte var det riktigt det avgörandet att man skulle få till stånd en omfattande behandling och att man skulle få ett sakkunnighörande inom rimliga gränser som var avgörande heller från det liberala partiets sida utan nog var man precis lika låst i sin position – man ville ha den här vattendelaren som blev i stora utskottet. Märk väl, jag säger inte att det är mera minoritetens fel än majoritetens, men man bidrog definitivt inte från liberalernas sida heller till att lösa upp detta.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

En principiell diskussion är den man borde föra huruvida man har rättigheten till höranden eller inte. Sedan blir det mera en detaljfråga om mängden  och kvantiteten av hörande. Jag anser att praxis har varit den att man i rimlig måtta skall få höra. Jag har bestämt den uppfattningen, och jag är säker på att ltl Roger Eriksson senare kommer att bekräfta det att liberalerna var synnerligen modesta i sina krav, hade ett relativt stort antal höranden på sin lista från början, men backade ner till tre-fyra hörande av sakkunniga personer. Det är ett arbete som man kan göra på en-två timmar, så det är inte särdeles stora krav, men inte ens det ville man i det här fallet ge en minoritet möjlighet till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har läst i dagspressen om den kommande svart måndagen. Jag kan anföra att ur min synpunkt hade stora utskottet sin svarta onsdag i förrgår. Det som nu har skett är, som jag ser det, ett direkt kränkande av alla demokratiska principer, demokrati i beslutsfattandet och det har gått mot all praxis att man nekar ett hörande av sakkunniga i ett utskottsarbete. Man bör komma ihåg att stora utskottet, om man förenklar det lite, fungerar som en andra kammare; stora utskottets styrka ligger i att där är alla partier representerade i denna församling, vilket inte är fallet med sakutskotten i normala fall. Stora utskottet skall arbeta för att försöka lösa och luckra upp låsta positioner. Postionerna var låsta inför utskottsarbetet.

 

Vi hade också yrkat på, som har framkommit, att framställningen skulle förkastas. Förhoppningen var att utskottsarbetet skulle kunna leda till en luppluckring från bägge sidor. Vi var beredda att komma emot. Vi har fornminneslagen i färskt minne. Alla minns vi i denna sal hur låsta positonerna var även i denna fråga före det kom till stora utskottet. Där luckrades positionerna någorlunda upp. Det fanns en förhoppning att så kunde ha skett i detta ärende. Vi diskuterade också hörandet. Det framfördes att det skulle vara långa formuläret med två veckors arbete. Jag kan framföra att vi från oppositionen backade ganska kraftigt från våra önskemål. Det skulle ha varit högst två-tre höranden, det skulle ha kunnat gå kanske på en halv dag, så två veckor som diskuterades nu omfattar jag inte. Det var inte heller meningen att vi skulle ha en liknande omfattning av hörande som vi hade i lagutskottet, om jag minns rätt var det 17-18 hörande, det fanns inte något sådana krav från vår sida. Några sakkunniga. Majoriteten sade nej.

 

Låsta positioner sades det, och det håller jag med om. Man fick den känslan - ordföranden pratade om känsla, jag kan också göra det – att det var klart på förhand hur det skulle gå. Här skulle det inte vara några hörande, vi tänker bara klubba av det med korta formuläret. Jag får den känslan också att den här frågan är synnerligen viktig för tjänstemännen på Åland, speciellt för landskapets tjänstemän. Jag skall inte dra upp sakinnehållet, men det berör anställningstryggheten och uppsägningsskyddet. Det är synnerligen synd att en sådan här viktig fråga klubbas bort på grund av, som det har framförts, tidsbrist, att det skulle ta två veckor osv., vilket, som jag just sade, inte stämmer.

 

Majoritetsblocket var inte mottagligt för argument, det var klart på förhand. Det som jag inledningsvis sade, fru talman, den svarta onsdagen den kommer hoppeligen att bli den enda och sista för det här var ett stort bakslag för demokratin på Åland.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Det var ett bra anförande som ltl Roger Eriksson höll och jag vill bara komplettera det med att en av orsakerna till de låsta positionerna från majoritetsblocket beror säkerligen på att det var fyra ersättare som satt med i stora utskottet. Fyra ersättare i lagtinget - och vi vet ju hur trogna de är regeringens linje!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara tacka ltl Ronald Boman för understödet och hans analys av situationen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Även jag ser det som en mörk dag och då tänker jag närmast på den dag som Ålands lagting tar en lag som den här. Vi talar om en lag som enligt min åsikt gick fel redan från början och även i slutet, åtminstone så här långt. I början genom att det inte var några höranden i beredningsskedet, inte ens de mest berörda har hörts, inte heller har fackföreningarna hörts. I slutet gick det inte heller rätt till. Vad jag avser är behandlingen som vi har diskuterat tidigare i stora utskottet, där vi i oppositionen förvägrades att höra sakkunnigas åsikter om lagen.

 

Med beaktande av den uppmärksamhet lagen har fått och den förändring som den kommer att innebära i förvaltningen, oklarheter om det krävs kvalificerad majoritet osv. borde det vara en självklarhet, men regeringen visade resolut sin makt och körde över minoriteten.

 

Anmärkningsvärt är här att lantrådet efter att regeringspartiet gjort maktdemonstrationen senare samma dag står i lagtinget och begär hjälp och stöd just från samma överkörda minoritet för att få igenom sina regeringsplaner.

 

Annars kommer mitt anförande mest att beröra personalpolitiken, juridiken är inte den sida som jag skall beröra här, utan ltl Roger Eriksson har den biten i vårt parti. Någonting som man borde känna till i regeringen är att personal är också människor, riktig människor, med känslor och tankar. Landskapsregeringen är landskapets högsta verkställande organ, man sätter alltså ribban för hur man skall hantera personalpolitiken i landskapet eller, rättare sagt, man sänker ribban. Man ser ett mönster i agerandet: först museibyrån, näringschefen och sedan kanslichefen. Man trappar upp metoder. Först genom att som vid museibyrån bara bestämma att folk skall bort; ser man slutligen på om man har sparat in så mycket pengar på personalpolitiken? Hur ser budgeten ut där i dag och vad kommer det här att kosta innan det är färdigt i personliga tragedier och lidande från dem man har sparkat ut därifrån?

 

Man går in på ett förödmjukande sätt och betalar bort näringschefen genom att ge honom flera års löner bara man slipper ha honom kvar. Någonting som inte gör saken bättre är att ryktena redan vid regeringsbildningen sade att priset för att ledamoten Strand skulle ge ifrån sig finansministerposten var att näringschefen skulle bort. Detta har hela tiden förnekat; oavsett om den uppgörelsen har funnits med eller inte, så på det sätt man gjorde sig av med näringschefen var väldigt fult.

 

Nu gäller det alltså kanslichefen. Ett handlingskraftigt lantråd, som man uppger själv, rusar till och uppmanar kanslichefen att sluta. Man hade inte förväntat sig att kanslichefen skulle bita sig kvar på det sätt som hon gjorde – vem trodde väl att någon människa skulle klara av det hon har gjort och den pärs hon har gått igenom.

 

Det har nu gått över ett år sedan som förvaltningen har saknat en kanslichef med ett egentligt mandat att leda förvaltningen, och det här är inte bra. Hela affären är ett praktexempel på dåligt ledarskap. Jag vill bestämt framhålla, att jag inte försvarar kanslichefen. Det är mycket möjligt att kritiken mot henne är berättigad, men det berättigar definitivt inte regeringens agerande. Om så stora fel har begåtts under överskådlig tid att det fanns anledning att be en tjänsteman säga upp sig rakt av så borde det finnas varningar och någon form av dokumentation i alla fall, om man kan bära sig åt på det här sättet som lantrådet gjorde i det här fallet.

 

Men det är uppenbart annars att det finns ett behov av en reform inom förvaltningen. Det är i och för sig alla överens om. På det sätt man gjorde var det med en katastrofal timing, att göra det före man tagit itu med problemet med nuvarande kanslichef. Utomstående sakkunniga har ifrågasatt lagframställningen, att den inte är tillräckligt genomtänkt, att det inte är tillräckligt långtgående förändringar för att ha avsedd effekt. Man har även konstaterat att lagen har mer inriktning på att få bort en enskild person än att reformera själva förvaltningen. En central fråga som är genomgående i det här ä: Varför har bara kanslichefen uppmanats sluta och inte de andra tjänstemännen?

 

Jag har sagt det tidigare här i talarstolen och jag säger det igen, att det som man har gjort med dessa två tjänstemän är ett praktexemplar som uppfyller alla kriterier för mobbning, att man från landskapsregeringens sida går ut med budskapet att vissa tjänstemän inte sköter sitt jobb, att man gör fel, man obsturerar eller annars är omöjlig. Konkreta och tydliga exempel på tjänstefel har man inte tagit fram och presenterat. Utomstående vet egentligen inte vad man har gjort för fel, bara att det har gjorts fel!

 

En central del i det nya lagförslaget är annars att de ledande tjänstemännen skall bli lättare att sparka och ersätta med politiskt riktiga tjänstemän. Man kommer att vara mera anställd på politikers godtyckte m.a.o. Med tanke på hur man bär sig åt i dag för att bli av med tjänstemän, man använder lagstiftning, man kastar bort flera årslöner osv., så kan man kanske se det som försvarligt att, om man har den här typen av regering i alla fall, att det skall bli lättare att kasta ut tjänstemännen härifrån, men det kommer att bli mycket kostnadsdrivande och man kan ifrågasätta: kommer kompetensen i förvaltningen att förbättras om politiker kan välja att det är ja-sägare tjänstemän som man vill ha. Jag personligen upplever det i alla fall som att socialdemokraterna kommer att byta ut alla de slipper till för att få in sina egna på poster, både höga som låga, som finns i förvaltningen.

 

Annars skräder man inte orden i den här salen när man framhåller vilka storverk man skulle kunna åstadkomma bara man fick rätt lagstiftningsbehörighet och den talerätt som man anser sig ha rätt till. Men tror man att den här typen av lagstiftning verkligen främjar de möjligheterna.

 

En fråga som ledamöterna i regeringspartierna bör ställa sig när man går ut härifrån i dag är: känns det bra? Tycker ni att ni kan lämna salen med högburet huvud? Tycker ni att ni fattar ett bra beslut när ni har tagit den här typen av lagstiftning som skall vara kännetecknande för hur självstyrelsen på Åland fungerar, kännetecknande i förvaltningen, i landskapet, nationellt och internationellt? Det sätt vi nu avser att avsätta kanslichefen på kommer att låta tala om sig i förvaltningen, i landskapet, nationellt och internationellt. Tror ni att vi som parlament kan bli tagna på allvar om man beter sig på det här sättet?

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag måste passa på att ta ordet här. Ltl Åke Mattsson säger att ingen har fått komma till tals, personal osv. Det stämmer inte alls. Jag sitter själv med som ledamot i lagutskottet och det här pratade vi om i stora utskottets behandling, men där har vi gjort en otroligt omfattande utredning av detta ärende under ledning av liberala ledamoten Roger Eriksson, som är ordförande. Vi har belyst det från alla möjliga vinklar, vi har personal, vi har hört fackföreningar, vi har hört ledande tjänstemän och betänkandet ligger på bordet till grund för behandling. Jag kan säga att jag absolut kan gå ut ur denna sal med högburet huvud och säga att jag har gjort en bra behandling och ett bra beslut när vi har tagit fram detta betänkande.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Om ltl Dennis Jansson hade lyssnat på vad jag sade, så var det i inledningsskedet av beredningen av framställningen. Jag har inte pratat om den behandling man har gjort i lagutskottet utan jag pratar om den beredning man gjorde när man tog fram lagen. Där har man varken hört fackföreningar eller berörda tjänstemän, enligt vad jag känner till. Har ltl Dennis Jansson en annan uppfattning om det får han tillrättavisa mig i det fallet.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattsson bör känna till att under våra höranden har det framkommit att det inte har varit särskilt mycket negativa toner runt detta förslag. Det är en intressant aspekt. Det förvånar mig att inte ltl Åke Mattsson känner till det.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var inte det jag berörde i anförandet och det var inte heller det som ltl Dennis Jansson angrep i mitt anförande utan det var frågan om de hade hörts eller inte, och de hade inte hörts utan man har forcerat framställningen ganska mycket.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag måste säga att det som ltl Åke Mattsson sade var onekligen ett av de bästa anföranden jag har hört under min tid här i Ålands lagting. Det är så i det här ärendet att alla har sina motiv för att agera som man gör och jag tror att alla känner att man följer lagtingsordningens 9 § när man säger att man skall agera såsom rätt och sanning bjuder. Jag kommer att beskriva mitt agerande på måndag under tredje behandling för det är då min åsikt blir aktuell. Däremot vill jag säga att ltl Åke Mattsson berör precis det som är pudelns kärna: det dåliga ledarskapet, som ltl Åke Mattsson uttrycker det. Jag tycker att dåligt är ett snällt ord i det här fallet – uselt eller bottenlöst ledarskap har förekommit när man har haft en tjänsteman som har varit i.a. i ett helt år och skött viktiga saker för landskapets räkning. Ansvaret är inte på den enskilda tjänstemannen, ansvaret är på lantrådet och det har ltl Åke Mattsson helt rätt i.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tackar naturligtvis för ltl Danne Sundmans stöd. Vi har tydligen en ganska gemensam syn i det här ärendet.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

De är alldeles uppenbart ltl Åke Mattsson läser det som han vill läsa när det gäller betänkandet från lagutskottet. Det är ingenting nytt i det att man har fört många års diskussioner om att reformera förvaltningen, allt sedan slutet av nittiotalet har den diskussionen pågått. Det har nu den här landskapsregeringen tagit itu med. Det är ingen ny diskussion. När det gäller ltl Åke Mattssons påstående om att socialdemokraterna skall sätta in sina kamrater tycker jag att det blir en så väldigt låg debatt nivå om vi skall börja resonera på det sättet, så den diskussionen tänker jag inte gå in på, men jag vill framhålla klart och tydligt, och det har också bekräftats hela tiden i lagutskottet, där jag också har säte och stämma, att diskussionen om att reformera förvaltningen har pågått under många år.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att ltl Christian Beijar och jag har helt olika uppfattningar i detta ärende.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag reagerar däremot på det som ltl Åke Mattsson sade om att socialdemokraterna inte är nöjda förrän varenda tjänsteman är utbytt! Jag vet inte varifrån ltl Åke Mattsson får dessa funderingar och vad de grundar sig på, eftersom ltl Åke Mattsson står och säger det i talarstolen tycker jag att han borde ha lite belägg för det då. Det skulle vara ganska intressant att höra ltl Åke Mattsson.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Genom att läsa tidningarna och följa med i olika sammanhang; man byter ut så långt man kan och sätter landskapsregeringsledamöter hela vägen ut, man har inte representation från hela lagtinget i nämnder och man ser att efter att socialdemokraterna kom till makten är man väldigt mån om att agera på det sättet. Man kan läsa och följa med vilka personer som blir tillsatta. Hur många socialdemokrater finns det med i Struktur-07? Man är väldigt mån om att vara med överallt och sätta in sina egna för man anser tydligen att man är så bra själv. Det är en uppfattning som jag har och oavsett vad ltl Göte Winé säger kommer jag att förbehålla mig rätten att tycka saker och ting och ha en uppfattning för jag poängterar mycket noga att det är jag som har den här uppfattningen, att jag tycker att det är så.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Fortsättningsvis vill jag gå tillbaka till ltl Åke Mattssons anförande när han säger att socialdemokraterna byter ut varenda tjänsteman. Jag har inte hört ett enda exempel här i repliken. I Struktur-07 sitter det personer från regeringspartierna och om vi sedan har tillit till våra medlemmar att de får uppdrag i grupper som berör olika saker som vi har, det är väl, snälla ltl Åke Mattsson, i stället att ge ett stort plus till alla våra medlemmar! Vi kan väl inte hela tiden som liberalerna toppstyra överallt.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Tittar man på vilka som sitter med i olika förvaltningsråd osv. och som har suttit med från liberalerna så kan man konstatera att det är ingen från lagtinget som tar de platserna normalt utan vi fördelar dem bland våra medlemmar. Men jag kan återgå till mitt citat, och jag står fast vid det: jag upplever i alla fall att åtminstone socialdemokraterna byter alla som de slipper åt för att få in sina egna på alla poster, både höga som låga. Den uppfattningen har jag och den tänker jag stå fast vid, att dem man slipper till att byta ut så byter man ut.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Som ledamot av stora utskottet och ersättare här i lagtinget tänkte jag ge min förklaring till varför jag biträdde majoritetens förslag i stora utskottet. Jag skall börja med att säga att det på alla sätt är ett extraordinärt förfarande att köra den hastighet som vi nu valde att göra i stora utskottet. Men det fanns sina randiga skäl också till det! För det första när man skall behandla en sådan här sak i stora utskottet måste man ställa sig frågan: Vad kan vi nå för resultat utgående från de diskussioner som vi skall föra där och den tid vi skall lägga ner på ärendet? Då måste man titta på en del av de faktorer som man har att jobba med. För det första: hur låg ställningarna vad gällde förslagen. Jo, på den ena sidan fanns de som omfattade det förslag som landskapsregeringen hade lagt; på den andra sidan fanns de som föreslog att hela ärendet skulle förkastas. I ett sådant läge är det väldigt svårt att jobba utgående från att hitta en linje som skulle kunna bli någonting mittemellan utan att det blir ett väldigt omfattande arbete. Så ser åtminstone jag på den här biten. När man dessutom betänker att när man tittar på det grundligt beredda betänkandet, som vi också fick från lagutskottet, som hade haft ärendet i dryga fyra månader på sitt bord och där frågorna belystes på ett synnerligen bra sätt och där frågeställningarna som också finns med i reservationerna finns belysta och återgivna hur man har resonerat på de olika sidorna, då såg inte jag att man på ett rimligt sätt skulle kunna komma till att en grundlig behandling i stora utskottet skulle ge något annat utfall.

 

I den situationen att lagtinget skall gå hem på måndag för sommaren, vi har ett lagförslag som är viktigt, grundligt berett och som alla, framför allt personalen väntar få svar på, ja, då måste vi se till att vi också får ett svar från lagtingets sida och utgående från det kom jag fram till att det här var det bästa sättet att agera i stora utskottet.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det blir lite märkligt! Vtm Johan Ehn styrs av förutfattade meningar och skriver historia i förtid. Majoriteten var nöjd med sina frågeställningar och de tyckte att de hade fått svar på sina frågor, det var inte minoriteten. Essensen, kärnan, i att vi har ett stora utskottet är att åtta ledamöter här i salen skall kunna remittera ett ärende till stora utskottet och få en saklig behandling. Så har inte skett. Vi skriver självstyrelsehistoria, visst!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Jag kan bara konstatera, som ltl Åke Mattsson gjorde, att vi har olika syn i den här frågan och det är det som är grunden till den diskussion vi har nu också.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Absolut, där är vi överens! Vi har diametralt olika åsikter. Men är det inte ett sympatiskt drag om man är beslutsfattare, om man har makt i sin hand, att man lyssnar på minoriteter? Det är i alla fall ett av mina rättesnören som politiker.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Visst är det på det sättet. Det är också därför vi har ett lagting och vi har behandling i utskott. Vad gäller det här ärendet har det skett en synnerligen grundlig behandling i utskott, där man har tittat på de frågeställningar som också minoriteten har lyft fram och man har kommit fram till ett resultat som är det som ligger på bordet i dag. Jag ser inte att man på något sätt i det här fallet förtrycker minoriteten från majoritetens sida utan man har fört resonemangen och i det läge som vi låg kunde man inte komma mycket längre, det tror jag att vi alla här i salen är ganska medvetna om, om det inte är så att man bara är ute efter att ytterligare fördröja lagstiftningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Vi skriver ny självstyrelsehistoria, men det är ingalunda ett steg framåt – det är tio steg bakåt åtminstone.

 

Stora utskottets ordförande ltl Anders Eriksson säger att det var låsta positioner. Hans bedömning som ”entreprenör och företagare” och hans ”klokskap” säger att det korta formuläret var det smidigaste och lättaste. Jag trodde faktiskt att det var skoj det här snacket i korridorerna om vårbruket och att det var så mycket att göra! Jag tycker att det är förvånande, ltl Anders Eriksson, att ni tar så lätt på självstyrelsen och lagstiftningen när vi enligt ert parti så småningom inom en snar framtid skall bli självständiga! Lika som det i det här lagförslaget om ändring av centralförvaltningen finns stora viktiga principer tycker jag också att det finns stora och viktiga principer när det gäller stora utskottets behandling av detta ärende. Det här är också en personlig bedömning: man måste väl utgå från någon slags egen hederskodex, någon slags princip hur man handlar som politiker, och det här är totalt främmande för mig att rösta ner höranden, det är någonting som jag aldrig skulle göra.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det sista är helt riktigt och det har inte heller jag gjort: röstat ner höranden. Det är självstyrelsehistoriska som skrivs, sade ltl Katrin Sjögren. Jag tror att oavsett vilka brösttoner man tar till så måste man sätta saker och ting i sitt rätta sammanhang, och tittar vi på det här ärendet, så det spelar ingen roll hur många sakkunniga vi har haft, hur länge vi har suttit med det här ärendet i stora utskottet, så skulle betänkandet ha sett precis likadant ut. Den enda skillnaden är att det har varit en lite längre förteckning över hörande av sakkunniga än vad det är i dag – det inser också ltl Katrin Sjögren. Det jag sade om entreprenörskap och företagande är att för mig känns det inte meningsfullt att sitta och jobba med någonting som jag vet att inte kommer att leda någonstans.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Också stora utskottets ordförande ltl Anders Eriksson styrs av förutfattade meningar och skriver historia för tidigt. Hur kan stora utskottets ordförande gå i sten på att det skulle se exakt likadant ut? Det kan ni inte, absolut inte! Jag tycker att det är ett synnerligen svagt argument och det håller överhuvudtaget inte.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Om argumentet är svagt måste ltl Katrin Sjögren kunna svara på: På vilka punkter tänkte liberalerna ändra sig?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Hur skulle jag kunna stå och säga det här i talarstolen! Om det fanns en intention att höra folk, så fungerar det inte hos liberalerna att vi går in före vi har hört. Vi vill bilda oss en uppfattning om saker och ting.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Det var med bestörtning, kan jag säga, som jag tog emot informationen att stora utskottet hade valt att inte överhuvudtaget behandla detta ärende. Det tycker jag är ganska ovanligt för stora utskottet. Det finns andra ärenden som man väldigt noggrant efter remiss från salen har tagit sig an på ett väldigt bra sätt och där man t.o.m. har fått ändring till stånd från de låsta positionerna som har varit här i salen. Vi har ett nära intill liggande exempel, vi har fornminneslagen; där blev det en ändring från regeringens förslag, från specialutskottets förslag och när det kom till stora utskottet så kom det ett annat förslag som majoriteten i salen gick in för.

 

Mitt förslag till ändringen av ledningsstrukturen inom centralförvaltningen är redan känd för er i salen; jag har skrivit en reservation till lagutskottets betänkande. Jag hade stora förhoppningar på att när ärendet kommer till stora utskottet kommer man, i likhet med den fornminneslagen, att penetrera också det här ärendet. Man skulle ha många höranden och det skulle komma ett gediget förslag till salen. Redan samma dag som man har sitt första möte går man in för korta formuläret. Det mest förvånande tycker jag att partierna socialdemokrater, center och Frisinnad Samverkan står för. Socialdemokraterna har jag åtminstone i min kanske ibland naiva inställning till det partiet helt enkelt trott på vad man har sagt! Jag har trott att socialdemokraterna, när man har sagt att man är ett demokratiskt och jämlikt parti, faktiskt har menat det. Men det har jag lärt mig under det senaste året: jag har nogsamt antecknat alla ”snedsteg” man har gjort ifrån det som man har gått ut med i valrörelse och det som hör hemma enligt mitt sätt att se det och enligt det man har tutat ut om den ideologiska principen som man har. Alla dessa snedsteg har jag antecknat – de är ganska många redan – där man alltså inte uppfyller de profetior man har gått ut och sagt, att man är för demokrati och jämlikhet. Här visar man ånyo att det inte överensstämmer med verkligheten.

 

Jag är besviken för jag har nämligen trott på det man har sagt, men det ser vi, i likhet med andra socialdemokratiska partier i våra grannländer, att det överensstämmer inte. Och jag skulle faktiskt vilja höra från socialdemokraternas sida vad man egentligen menar med ställningstagandet. Säg inte att det är låsta positioner, att man har olika åsikter! Det här är en grundläggande demokratisk fråga. Vi håller på med en demokratiutredning i vårt samhället. Det här kommer förmodligen att få ett eget kapitel!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skulle passa på och ställa en lite förundrande kommentar. Ltl Gun-Mari Lindholm säger att många nya höranden hade kunnat komma till osv. i en stora utskottsbehandling. Då undrar jag, eftersom ltl Gun-Mari Lindholm själv sitter med i lagutskottet tillsammans med mig, ltl Christian Beijar, ltl Ragnar Erlandsson och ltl Roger Eriksson, där vi har behandlat detta ärende väldigt ingående och haft väldigt många höranden och vi kom inte på flera höranden helt enkelt till slut, vilka nya höranden som skulle ha kunnat tillföra någonting nytt i detta ärende? Vi har faktiskt gått på extremt djup nivå när det gäller behandlingen; jag har inte varit med om att behandla ett ärende så länge som det här förut. Eftersom ltl Gun-Mari Lindholm har den här inställningen, som själv har varit med, reserverat sig och har förstås en annan åsikt och därav rent politiskt kan ha intresse av att det skulle vara en längre behandling av detta ärende, så frågar jag var kärnpunkten sitter?

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Både ltl Dennis Jansson och jag har deltagit i lagutskottet. Den ena kanske mera aktivt och den andra kanske mindre aktivt! Men det finns säkert andra än vi som har varit kloka nog att komma på och det är därför man har stora utskottet, för att ärenden skall kunna remitteras dit där alla partier här i salen är representerade. Jag tror att de människor som sitter i stora utskottet kanske ser det från en annan synvinkel än vad ltl Dennis Jansson och jag gör. Jag hade hoppats på, säkert också samma höranden skulle man ha kunnat ha, men kanske också hittat på någon till som hade mycket klokskap att ge i detta ärende.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm som har deltagit i behandlingen, också till och från, vet om att om vi ser till – nu tappade jag tråden helt och hållet…..

 

Ltl Gun-Mari Lindholm: Undra på det! Det är svårt att ljuga ibland!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm kom med en bredsida mot socialdemokraterna, och det är i och för sig inget förvånande, det brukar hon nästan alltid göra. Men jag kan intyga, ltl Gun-Mari Lindholm, att socialdemokraterna är och kommer i fortsättningen också att förbli för demokrati och jämlikhet. När det gäller detta ärende är det så, som har framgått här flera gånger, att vi har haft en väldigt grundlig beredning i lagutskottet. Men, som också har framkommit här i dag, så har det varit låsta positioner, precis som också ltl Gun-Mari Lindholm anförde på grund av tidsbrist och övrigt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag anser att det är ännu mer angeläget att alla får uttala sig och alla har sin demokratiska rätt att komma med höranden, om positionerna är låsta. Ltl Christian Beijar säger att jag ofta kommer med en bredsida mot socialdemokraterna. Det kanske jag gör, men det är därför att jag är så djupt besviken på socialdemokraternas politik. Jag har nämligen trott, och många med mig, att när socialdemokraterna skulle komma till regeringsmakten så skulle vi få se på demokrati och jämlikhet – men ack vad vi har blivit lurade!  Det går inte att med ord bara säga att vi är för det här och det här och det här – man måste visa det genom handling och det är tvärtom det man visar i det här exemplet, återigen!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag delar inte ltl Gun-Mari Lindholms uppfattning i den frågan. Vi är med i en regering där vi skulle se över förvaltningen; det har nu gjorts, nu är vi en situation där positionerna är låsta. Man kan skäligen anta, som utskottets ordförande också var inne på, att det blir inte några förändringar, oberoende hur mycket man behandlar ärendet, men på grund av tidsbrist och med tanke på förvaltningen och personalen måste detta ärende behandlas före vi går på sommarsemester för i annat fall kommer det att bidra till en väldigt negativ utveckling inom förvaltningen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Den personal som ytterst är berörd av detta lagförslag är kanslichefen. Jag har förstått att hon var beredd att delta i ett hörande. Det spelar ingen roll längre vad socialdemokraterna försöker stå här och försvara. Jag förstår att man försöker försvara - och det gör alla – sin egen vattvälling. Men det hjälper inte vad man säger om man med handling visar någonting annat. Det här är ytterst en demokratifråga. Det kanske är som ni säger att resultatet hade blivit detsamma som lagutskottet, men låt nu människor komma till tals och stryp inte den offentliga debatten som ni nu gör!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Jag inledde mitt föregående anförande med uttrycket ”svarta onsdagen”. Den fortsatta debatten här bara bekräftar mitt, tyvärr, antagande. Jag skall anföra några synpunkter här. Som jag ser det är stora utskottet andra kammaren, det är också lagtingets förlängda arm och där sitter alla partier som är företrädda i denna sal, vilket fallet inte är med lagutskottet och andra sakutskott. Detta i sig själv rättfärdigar ett hörande, det kommer nya personer med. De två argumenten tidsbristen och låsta positioner visar på en icke-sympatisk inställning till demokrati, nämligen positionerna är låsta, vi har inte tid att höra vad ni tänker säga. Man säger alltså, att vi är inte mottagliga för era argument, vi har bestämt oss redan. Detta omkullkastar hela demokratin, dvs. man debatterar och argumenterar.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm tog upp fornminneslagen och jag nämnde den tidigare i mitt anförande. Det är ett bra exempel på hur man kan luckra upp låsta positioner. Jag håller inte med och köper inte det argumentet att tiden var knapp och det spelar ingen roll vad ni säger. Då har man redan sagt vad man står för. Det är detta som är den här debattens största negativa förtecken, om vi säger så. Vi skriver tyvärr historia i dag och i svarta onsdagen, historien är inte bra, den är inte vacker för de kommande ålänningarna att läsa. Jag är glad att jag tillhör reservanterna.

 

Det har också framförts att utskottsbehandlingen inte skulle ha lett till någonting. Det vet vi inte! Jag anförde just hur det var med fornminneslagen. Men det här visar en demokratisyn som jag inte kan omfatta överhuvudtaget. Jag har kort erfarenhet i denna sal, men att man skulle ha förvägrat ett utskottshörande har jag inte hört talas om att skulle ha skett. Jag kan också framföra ännu en gång, att det hörande vi önskade från liberalerna och minoritetens synpunkt var inte något omfattande 17-18 personer, utan det var ett ganska modest och blygsamt önskemål, men även detta förvägrades.

 

I övrigt kan jag förstås som lagutskottets ordförande tacka för berömmet som vi har fått för vårt utskottsarbete till denna del.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Eriksson talar om den svarta onsdagen osv. Inte är det någon svart onsdag, det är en både blå, gul, röd och grön onsdag, och allt detta har skett i full demokratisk anda, som de alltid sker i denna sal och i dessa utskott. Det sker genom omröstningar, det sker genom höranden, det sker genom den naturliga process som vi alla känner till utan och innan. Det som jag tänkte säga förra gången när jag tappade ordet kan passa bra in också på ltl Roger Eriksson, att det som vi skulle ha lämnat efter oss om vi skulle ha tagit en lång stora utskottsbehandling nu skulle ha varit en stor ovisshet bland vår personal på avdelningarna. Vad kommer att hända? Osäkerhet osv. Det måste man också ta i beaktande. Därför tror jag också att det blev en blå, gul, röd, grön röra som tog dessa beslut, tog detta ansvar.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Färgen på onsdagen må väl diskuteras. Jag inledde mitt anförande med att citera något som framkom här i dagspressen om att vi har svarta måndagen framför oss, därav dessa dystra färger. Det framfördes också om ovissheten inom förvaltningen; det är sant, men vi hade som strävan att ha detta ärende klart, om vi hade haft hörandet. Som ni vet jobbar vi även på måndag. Det har också framkommit i dagspressen att den person som berörs mest var redan i april ifjol uthängd, så hade det dragit över sommaren hade det knappast spelat någon roll, men vår strävan var att det skulle vara klart i tid. Det är också riktigt som ltl Dennis Jansson säger att omröstningen har gått demokratiskt till. Men att som jag ser det med demokratiska regler sätta demokratin ur spel kan inte försvaras!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Det jag tror att vi kommer att ha inkommande måndag är en ljus och klar avgjord måndag och inte en suddig sommar, som det annars hade blivit. Vi har städat bord när vi går härifrån, vi kan i lugn och ro ta vår sommar och sedan har vi nytt bord när vi kommer igen i september.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Man är inte van att ltl Roger Eriksson brukar vara så där väldigt dramatiskt, men det blir lite dramatiskt när han pratar om sin svarta onsdag. Det har också sagts att man inte låter människor komma till tals, men det är viktigt att man kommer ihåg en sak: lagutskottets betänkande låg till grund; där hade man 17 hörande. Det normala, som jag uppfattar det, i stora utskottets behandling är att man framför att detta har ni glömt, dessa borde därför höras för det här är outrett eller annars: här finns det direkta fel, det här borde åtgärdas, men vi vet inte hur, vi borde höra dessa sakkunniga. Ingenting sådant framfördes överhuvudtaget, utan ltl Roger Eriksson framförde åtta och partikamraten Eklöw ytterligare två personer, men det var precis samma sak som har skett i lagutskottet. Visst, jag kan hålla med att det var ett fel att neka hörande, det är inte bra.

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tackar för medgivandet av ordföranden ltl Anders Eriksson att det var fel att neka hörandet. Då är det egentligen klart, så tack för det. Som jag också sade är stora utskottet inget normalt utskott utan där sitter alla partier företrädda, i sakutskotten sitter inte alla, dvs. det är en större mängd parlamentariker som får ta del av hörandet och, som en randanmärkning kan jag anföra att vi hade inte yrkat på att alla dessa 17 höranden skulle höras på nytt.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

För mig är det viktigt när ett ärende kommer till stora utskottet att man tillför någonting nytt i ärendet, att man belyser frågor som tidigare inte har blivit belysta och då måste man i rimlighetens namn, om man vill höra sakkunniga, kunna lista att här har det begåtts ett fel, vi måste göra på det och det sättet och vi måste höra den och den. Men det var ju en da capo-behandling av lagutskottets behandling man ville ha och det tyckte inte jag att kändes så speciellt meningsfullt. När vi pratar om fel så var det en journalist som frågade mig igår, nå, du röstade i varje fall inte emot du att man skulle neka sakkunniga, så sade jag, att hur kan du känna till det? Ja, det var ltl Roger Eriksson som upplyste! Det är också ett fel; man brukar aldrig säga vad som internt har hänt i de olika utskotten, så jag tror att vi skall vara lite försiktiga att ta till alltför stora ord om svarta onsdagar, fel osv. – vi är nog lika goda kålsupare allihopa, ltl Roger Eriksson!

 

Ltl Roger Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag brukar sällan eller nästan aldrig ta till starka ordalag, men här känner jag att demokratin håller på att sättas ur spel. Omröstningsförfarandet torde vara offentligt, man får berätta hur folk har röstat, inte vad man har sagt. Har jag fel på den punkten, så får någon tillrättavisa mig. Ordförande Anders Eriksson sade att det är ett  ”da capo-behandling”. Jag anser att det inte var det. För det första hade vi i vårt hörande lite nya personer plus, vilket är det viktigaste, nya personer lyssnar och tar del av behandlingen, så på två fronter skulle det kunna belysas ur en ny synpunkt. Men, som sagt, detta förnekades oss.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Argumenten är låsta positioner och ont om tid. Det första argumentet är låsta positioner. Om det är den inställningen man har till arbetet i lagtinget, till arbetet i utskotten, så borde vi inte ha en budgetdebatt, vi borde inte lämna in motioner från oppositionen. Det är nämligen så att om man skulle ta de senaste fem-tio årens omröstningar efter budgeten så tror jag att det skulle ha varit samma resultat före som efter debatten. Majoriteten hade dragit igenom sina förslag. Har man det som ett argument att det är låsta positioner så skall vi inte behandla någonting i lagtinget!

 

Stora utskottet är ett specialuskott som skall försöka lösa svåra knutar. Det gjorde vi med fornminneslagen; där hade man haft väldigt många höranden i kulturutskottet, kommit till ett betänkande som inte alla var riktigt överens om, skickade det till stora utskottet, nya människor kom in, egentligen samma höranden i det utskottet som i kulturutskottet, men vi kom till ett annat resultat. Går man in med uppfattningen att det är låsta positioner och vi kommer inte att ändra oss, ja, då finns det ingen anledning att dra det till utskotten, då finns det ingen anledning att vi har en lång budgetdebatt, för resultatet blir detsamma före och efter debatten!

 

Polislagen var också ett litet exempel där man antingen skall bara anta allt som kommer från landskapsregeringen eller skall lagtinget titta på saken på ett nytt sätt? I polislagen sade man att det handlar inte om antalet man förkastar, man antog vissa saker och så lade man till ett par andra grejer i det utskottet. Demokratin hade sin gång.

 

Demokratin kostar tid av lagtingsledamöterna; även om man är entreprenör, bonde eller industriarbetare så spelar det ingen roll, demokratin kostar och den kostar i tid.

 

Man säger att man har ont om tid. Vad är det som säger att vi måste gå hem på måndag! Det är vi själva det som säger att vi skall gå hem på måndag! Vi kan väl stanna kvar då till onsdag, fredag eller veckan därpå. Vi har betalt för det.

 

Låsta positioner kan man inte tala om förrän vi har hört de sakkunniga som önskades. Jag hade förlitat mig på min partikamrat Gun-Mari Lindholm i lagutskottet och hon kom de facto till en reservation till lagutskottets betänkande. Sålunda såg jag, att jaha, då får jag väl sätta mig in ordentligt djupt i det här ärendet också då, för hon är en klok och förståndig människa som uppenbarligen inte lyckades få majoriteten i lagutskottet med sig; då måste vi försöka titta på det här en gång till. Det skulle jag gärna ha gjort även om man är entreprenör, bonde eller vad man än är och demokratin måste få kosta.

 

Som sagt, titta tillbaka på fornminneslagen. Kulturutskottets ordförande, som också är en partikamrat, kom till en helt annan sak än vad stora utskottet kom fram till och ändrade. Återigen: det är här vad demokratin kostar. Är det så att låsta positioner på förhand skall bestämma om man skall behandla ärenden eller inte, ja, då skall vi inte lämna in motioner och då skall vi inte lämna in budgeten, då kan egentligen oppositionen gå hem och så länge det finns 16 personer bakom, en majoritet, så får de driva på de frågorna, så behöver vi inte ödsla vår tid eftersom det är så ont om den!

 

Demokratin måste få kosta den tid det tar.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag håller fullständigt med ltl Fredrik Karlström. Vad gör vi här! Vi kan lika bra gå hem om det är så att inte minoritetens åsikter beaktas. Då kan vi ha majoritetsstyre, punkt slut! Men vi har även sett att inte det fungerar alla gånger – det vacklar där också i och för sig! Jag håller med om att den här frågan har stor principiell karaktär. Det skulle ha funnits beredskap hos liberalerna att ha haft flera plena. Jag tror att det blir väl magstarkt att hänvisa till att lagtinget skall gå hem och att vi skall gå på semester när vi skall behandla en så här viktig fråga. Det skulle ha funnits beredskap att hålla flera plenimöten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson:

Fru talman!

Det finns vissa saker som jag tycker att jag inte ville lämna oemotsagda som har framkommit i replikväxlingen. Bl.a. det senaste om vi skall vara kvar här i oppositionen och fortsätta arbeta eller om vi skall sluta. Nej, ltl Katrin Sjögren och ltl Fredrik Karlström, vi skall inte gå hem, vi skall vara kvar här! Det är nämligen så att det krävs kvalificerad majoritet för att man skall kasta ut oss och göra om lagtingsordningen, så det kommer man inte att klara av från regeringens sida. Men jag är övertygad om att regeringen gärna skulle se till att man kastade ut oss härifrån och fick tyst på det här gläfset som tydligen ledamoten Strand tycker att vi har här, enligt vad han uttalade sig om tidigare här nere i salen.

 

Socialdemokraternas inställning är t.o.m. att man säger att den här saken var klar och samtidigt hänvisar man till att man är för demokrati! Vad pratar man egentligen om i det här sammanhanget! Innan det har debatterats så förutsätter man att den här lösningen är det. Hur är det i domstolarna? Skall vi fortsättningsvis inte höra vittnen eller höra några folk överhuvudtaget utan domaren konstaterar att de där tycker nog så och så och det är den uppfattningen, det här behöver vi inte göra någonting åt! De facto kan vi i det här sammanhanget inte bortse från att det var 2-3 i lagutskottet, alltså det var en enda person som var avgörande för vilket alternativ som skulle väljas. Efter vad ltl Dennis Jansson pratar här verkar det som om det skulle vara självklart och självskrivet efter hörande vilket utfall det skulle bli, att alla var eniga – det var inte ett enigt lagutskott. Då hade jag kunnat förstå varför man tackar nej till det i stora utskottet, men i och med att det var en så liten majoritet som det bara kunde vara för att det skulle gå igenom så tycker jag att man mycket väl kunde ha haft höranden en gång till, kanske sådana som hade lite mera förstånd och såg lite längre vad det kan innebära att man tar ett sådant här förslag. På det här sättet helt åsidosätter man demokratin, för det anser jag definitivt att man gör om man inte låter folk komma till tals, inte lyssnar, utan bestämmer i förväg att det här är svaret på frågan.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först de i framställningen ingående nio lagförslagen var för sig i sin helhet samt därefter de i lagmotionerna ingående lagförslagen.

 

Föreläggs det första lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det andra lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det tredje lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs det fjärde lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det femte lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det sjätte lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det sjunde lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det åttonde lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det nionde lagförslaget för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

 

Föreläggs det i lagmotion nr 1/2004-2005 ingående lagförslaget. Konstateras att utskottet föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Förslag om förkastande upptas till behandling först vid ärendets tredje behandling. Eftersom annat förslag inte väckts under behandlingen, förklaras lagförslagets andra behandling avslutad.

 

Föreläggs det i lagmotion nr 2/2005-2006 ingående lagförslaget. Konstateras att utskottet föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Förslag om förkastande upptas till behandling först vid ärendets tredje behandling. Eftersom annat förslag inte väckts under behandlingen, förklaras lagförslagets andra behandling avslutad.

 

Ärendets andra behandling är härmed avslutad.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Katrin Sjögrens enkla fråga om tullbron i Degerby. (EF 17/2005-2006).

 

Svar kommer att avges på den enkla frågan vid plenum den 5.6.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 5 juni kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.12.30.