Plenum den 22 november 1999 kl. 13:00

PLENUM DEN 22 NOVEMBER 1999 KL. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredrages ärende nr 1:

 

Talmannens i 64a lagtingsordningen avsedda förslag till lantrådskandidat.

 

Talmannen har vid plenum den 19.11.1999 enligt 64a § i lagtingsordningen föreslagit att lagtinget till lantrådskandidat måtte utse vicelantrådet Roger Nordlund. Förslaget har enligt 68b § arbetsordningen bordlagts till dagens plenum.

 

Lagtinget har nu att genom öppen omröstning ta ställning till talmannens förslag. Omröstningen får enligt 51 § och 68b arbetsordningen inte föregås av annan diskussion än om kandidatens valbarhet och valets laglighet i övrigt. Ärendet får inte vidare bordläggas. Begäres ordet? Ingen begär ordet.

 

Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för talmannens förslag att till lantrådskandidat utse Roger Nordlund röstar ja; den som inte omfattar talmannens förslag röstar nej. Kan omröstnings­propositionen godkännas? Godkänd. Enligt 60 § 5 mom. lagtingsordnigen erfordras för godkännande av förslaget minst 16 röster. Omröstningen kommer att verkställas efter upprop. Jag ber ltla Eklöw och Andersson biträda vid omröstningen. Ja för den som omfattar talmannens förslag att till lantrådskandi­dat utse Roger Nordlund och nej för den som inte omfattar talmannens förslag.

 

Upprop.

 

Talmannen: avstår, Eklöw: avstår, Viveka Eriksson: avstår, Andersson: ja, Karlsson: ja, Dennis Jansson: ja, Lindqvist: ja, Sjöblom: avstår, Sundback: avstår, Wiklöf: avstår, K-G Eriksson: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: ja, vtm Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Erland: avstår, Sune Mattsson: avstår, Sarin-Grufberg: avstår, Sjöstrand: avstår, Svensson: avstår, Wickström-Johansson: avstår, Christer Jansson: ja, J-E Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: ja, Lindholm: ja, Salmén: ja, Sundman: ja, Boman: avstår.

 

Vid omröstningen har avgivits 17 ja-röster, ingen nej-röst, 13 ledamöter har avstått från att rösta.

 

Lagtinget har sålunda till ny lantrådskandidat utsett Roger Nordlund med i 64a § avsett uppdrag.

 

 

Föredrages för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av landskapslagen om brand- och räddningsvä­sendet samt följdändring i 9 § landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. (FR nr 3/1999-2000).

 

Beslut om remiss till lagutskottet har redan fattats. Ärendet bordlades den 5.11.1999. Diskussion.

 

Ltl Salmén:

Herr talman!

Senast när detta var uppe bad jag om bordläggning och efter det har jag fått läsa igenom en hel del papper, bl.a. kommunernas åsikter i den här frågan. Jag tycker att det ger en bra bild. Jag har också fått till kännedom stadens brev av den 30 september och en överenskommelse med landskapsstyrelsen och staden från den 19 oktober 1999. Jag tycker att om utskottet noga går igenom de överenskommelser som har gjorts borde detta var en ganska enkel sak.

 

TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet

 

 

Föredrages för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning om ny  arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. (FR nr 5/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson:

Herr talman!

Jag skulle vilja inleda presentationen med två frågor. Den första frågan jag vill ställa är: Fungerar arbetsförmedlingen till belåtenhet för alla? Jag tror att svaret på den frågan är nej. Den andra frågan är: Är det personalens fel? Mitt svar på den frågan är också nej. Då är den naturliga följdfrågan: Vad är problemet? Då blir det genast svårare. Vi kan i varje fall konstatera att vi inte har någon speicellt modern lagstiftning på detta område. Den lagstiftning vi har är från 1960. Vi har en oklar organisation. Vi har en bristfällig ledning. Jag tar min del på mig när det gäller det ansvaret, men vi har framför allt  ett ytterst komplicerat och tilltrasslat rättsområde där bl.a. finsk och åländsk lagstiftning och också behörighet därmed är sammanflätat på ett ganska olyckligt sätt. Ett bevis på hur komplicerat området är är att i den förr-förra landskapsstyrelsen för över fem år sedan började man diskutera att vi måste få en modernare lagstiftning, vi måste få en ändring på detta område. Det har varit två externa utredare anställda som har jobbat med dessa frågor som tyvärr lagt fram förslag som det har varit väldigt svårt att få någon struktur på. Vi har  av dessa fem år faktiskt tappat ett helt år på grund av att vi inte har haft tillräcklig lagstiftningskapacitet; därför finns det en motion som man kan titta på i kommande budgetbehandling. Men frågan är förstås om landskapsstyrelsen har prioriterat rätt, det kan man alltid ha olika åsikter om.

 

Herr talman!

Jag tror inte att vi skall se bakåt, utan skall vi se framåt och jag skall försöka presentera vad landskapsstyrelsen vill åstadkomma med framställningen, men jag vill först ge en bakgrund.

 

Av de fyra övergripande mål som finns är det första målet med framställningen att vi skall få en modern  lagstiftning som möjliggör en flexibel och effektiv arbetsförmedling både i låg- och högkonjunktur. Vi skall alltså skapa en mer tidsenlig förvaltningskultur och vi skall ha ett regelverk som lätt kan anpassas efter förhållandena. Mål nummer två är en ökad aktivering av det arbetssökande, det skall inte vara så att det är arbetslöshetsunderstöd som kommer först - och jag vill understryka att så är det inte heller nu - men vi önskar med framställningen att man skall vara ännu tydligare på den här punkten. Det är alltså aktivering som är ett av de viktigare målen. Punkt tre är att alla skall kunna vara anställningsbara, dvs. att det skall vara ökade insatser på de kompetenshöjande åtgärderna. Det fjärde är att det skall vara en klar rollfördelning av de arbetsuppgifter som finns på arbetsförmedlingen, eller arbetsmarknadsbyrån, som den kommer att heta framöver. Hittills har vi haft en lite olycklig sammanblandning och när det gäller rollfördelningen är det tre saker som skall framgå.

 

Själva arbetsförmedlingen skall vara en serviceinstans för näringslivet, arbetslivet, som skall jobba på  arbetslivets villkor. Det skall vara en så snabb förmedling som möjligt av den lämpligast arbetskraften och de lämpligaste arbetsplatserna. Rollfördelningen möjliggör också en intensifiering av insatser för det arbetshandikappade.

 

Landskapsstyrelsen har således högt ställda mål för den kommande arbetsmarknadsbyrån, mål som för att uppfyllas kräver resurser. Om man gör en så här pass genomgripande förändring, som framställning­en innebär, kommer det alltid nya saker till. Utom det som jag har nämnt flyttas också en del arbetsuppgifter från näringsavdelningens allmänna byrå för att där frigöra resurser för näringsliv­sutveckling. Det är det ansvar som har funnits på allmänna byrån för den övergripande sysselsättnings­politiken, vilket bl.a. innebär uppgörande av den s.k. sysselsättningsplanen, en plan med åtgärder för det svårplacerade mål  3 - det kommande programmet - skall också handhas vid arbetsmarknadsbyrån, de internationella frågorna, EU-direktiv som skall implementeras, Nordiska rådets arbete, som vi skall delta i, ILO-konventioner som skall följas upp m.m. m.m. Den här typen av övergripande frågor flyttas också över till den nya arbetsmarknadsbyrån, som blir en fristående enhet.

 

Jag vill understryka att genom förslaget försvinner också ett flertal myndigheter och organ, såsom Ålands arbetsförmedlingsbyrå, Ålands yrkesvägledningsbyrå, den vid arbetsförmedlingen verksamma  arbetskraftskommissionen, yrkesutbildningsrådet, Ålands kursinstitut samt den biträdande delegationen för arbetsförmedlingen och ur lagtexten försvinner även möjligheten att tillsätta en särskild kommission för sjömansförmedlingen, en kommission för specialarbetsförmedlingen och en rådgivande kommission för yrkesvägledningsbyrån.

 

Genom reformen slopas således arbetskraftskommissionen, en kommission som behandlar ärenden som bl.a. gäller arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsstöd. De uppgifter som enligt dagens bestämmelser handläggs av arbetskraftskommissionen kommer framdeles att flyttas över på arbetsmarknadsbyrån och ifrågavarande ärenden kommer enligt förslaget att handläggas på tjänstemannanivå. Om man tittar på arbetskraftskommissionen kan man ganska snabbt konstatera att det nog inte är  rimligt att ha en så pass stor instans att sitta och behandla enskilda ansökningar, såsom det har varit hittills. För att undvika den här typen av byråkrati skall regelverket vara så klart att man på tjänstemannabehadling mycket väl kan avgöra  dessa frågor utan att det på något sätt skall uppfattas som godtycke. Om man anser att frågorna är så luddiga att denna speciella kommission behövs, är det i så fall regelverket, kriterierna, som skall ses över.

 

Herr talman!

Denna framställning innehåller många ingredienser. Jag vill bara peka på ett par saker innan jag går vidare. En sak som jag vill framhålla är att landskapsstyrelsen vill betona den centrala ställning som arbetsmarknadsförvaltningen har när det gäller att främja jämställdheten på arbetsmarknaden, därav den speciella 6 §. Jag vill också uppmärksamgöra lagtinget på att när det gäller arbetslöshetsersättning, när det gäller arbetsmarknadsstöd, föreslås det att samma kriterier skall gälla även i fortsättningen. Enligt mitt förmenande har Åland en god ekonomi och vi har råd att hjälpa dem som har det svårt. Vi har inte ändrat någonting på nivån. Viktigt i sammanhanget är förstås att man har så strama kriterier att vi kan undvika fusk här, men det är en sak som man får återkomma till i förordning.

 

När det gäller lagstiftning, regelverk, arbetsuppgifter, målsättningar, är allt detta viktigt, men det som ändå är viktigast är de människor som jobbar på Ålands arbetsmarknadsbyrå, om vi skall få den positiva utveckling som landskapsstyrelsen hoppas på.

 

Som lagtinget nu noterat är det mycket nytt som kommer till och det är mycket gammalt som slopas. För att de som jobbar där skall känna trygghet finns 39 §, som säger att de tjänster som finns vid motsvarande arbetsplatser, dvs. de institutioner som jag nämnde att kommer att försvinna, kommer att överföras på Ålands arbetsmarknadsbyrå. Jag vill ytterligare framhålla i detta sammanhang det som står i detaljmotiveringen till 1 §, den paragraf som tar upp de inledande bestämmelserna: “Avsikten med förslaget är dessutom att åstadkomma ett regelverk som lätt kan anpassas efter förhållandena. Landskapsstyrelsen ges därför större befogenheter att besluta om hur förvaltningen skall vara organiserad, men ramarna för hur verksamheten skall vara uppbyggd kommer dock även framdeles att vara på lagnivå för att ge en viss stabilitet åt den organisationsmodell som valts.

 

När det gäller detta med organisationsmodellen skulle jag gärna vilja lägga på en overhead. Bilden finns också, om än i litet mindre format, på sidan 7 i de allmänna motiveringarna. Det som kommer att ske är alltså att Ålands arbetsmarknadsbyrå blir en fristående myndighet, en fristående myndighet som kommer att ledas av en ledningsgrupp, en ledningsgrupp bestående av representanter för näringspoliti­ken, för utbildningspolitiken, för arbetsmarknadens parter, en skild representant för sjönäringen och en representant för byrån. Det är således sex personer totalt.

 

När det gäller representanterna för närings- och utbildningspolitiken är det helt enkelt ambitionsnivån i landskapsstyrelsen som avgör om den ansvarige ledamoten, avdelningschefen, byråchefen eller vem man tycker att är lämplig, skall inneha det området. Arbetsmarknadens parter ger sina förslag själva på förfrågan. Det är sammansättningen i ledningsgruppen som kommer att styra byrån. Följande steg i organisationsmodellen är arbetsmarknadschef. Jag vill säga att arbetsmarknadschefen utnämns av landskapsstyrelsen; de övriga som jobbar i organisationen utses av ledningsgruppen. Om vi går vidare ner ser vi att det finns en ruta med “Information”. Det är den s.k. informationsenheten. Det kanske vi kan kalla för ansiktet utåt, en aktiv part som kommer att vara med när näringslivs/arbetsmarknadsfrågor  diskuteras och som kommer att jobba intimt tillsammans med arbetslivet. Här skall det också finnas resurser att ta fram utredningar, att försöka blicka lite framåt: vilka branscher kommer vi att ha problem i och vilka branscher kommer vi att ha möjligheter i framöver. Under informationsenheten, som jag sade att var ansiktet utåt, finns det två och en halv “kub”. Det är alltså den renodlade arbetsförmedling­en, som så effektivt som möjligt skall förmedla arbetsplatser, arbetskraft, det är det som vi har kallat för “ersättnings/specicalarbetsförmedlingen”; där finns ersättningar, där finns de åtgärder som skall vidtas för att hjälpa dem som har olika typer av arbetshandikapp. Landskapsstyrelsen önskar genom detta peka på att det är viktigt att det frigörs resurser också för detta område. Den tredje rutan, som står lite på sidan om gäller studievägledning - och det hänger ihop med att studievägledning är någonting som hör till utbildningsavdelningen, men som ändå behöver vara intimt sammankopplad med detta för att helheten skall fungera - där man handhar frågor som yrkesval, kompetenshöjande åtgärder.

 

 

overhead-bild

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Herr talman!

Den vision vi har från landskapsstyrelsens sida hur detta skall fungera är, om man som kund kommer och söker upp Ålands arbetsmarknadsbyrå, att man först kommer till informationsenheten, framför vilket ärende man har. Om man konstaterar att detta är en person som har en kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden, en person som är lätt att slussa vidare, hänvisas personen i fråga förstås till arbetsförmedlingen; konstaterar man däremot att det här är en person som behöver extraordinära åtgärder, som har olika typer av handikapp, hänvisas man förstås till Ersättnings/specialarbetskrafts-

enheten eller så konstaterar vi att det här är en person som skulle ha mycket att vinna på att höja sin kompetens och då hänvisas personen i fråga till studievägledningen.

 

Jag hoppas att inte detta uppfattas på det sättet att detta är något slags fabrik som man pekar: du skall dit, du skall dit, du skall dit med knivskarpa gränser. Naturligtvis inte! Men jag tror att det är bra att man har en klar struktur, att man har en klar rollfördelning. Jag vill avsluta med att säga att i likhet med det sätt som utbildningsavdelningen och näringsavdelningen samarbetar om dessa frågor måste det också vara ett väldigt gott samarbete i denna strukturerade helhet, om det skall fungera.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Redan i början på förra mandatperioden diskuterade socialdemokraterna den framtida lagstiftningen om arbetsmarknadspolitiken med landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson och då var han redan inne på det som han nu förde fram här. Som han sade har det tagit ganska lång tid, men det är en svår och komplicerad fråga, så man kanske ändå skall sätta huvudvikten vid om man tycker att det har blivit ett bra resultat av detta arbete. Jag tycker på samma sätt som ltl Anders Eriksson att det finns behov av att förnya och modernisera lagstiftningen just med de ambitioner som han framhöll, att man vill ha en modern och flexibel arbetsförmedling och att man vill med lagstiftningen lägga tyngdpunkten vid en aktivering av de arbetssökande. Så hade han några ambitioner till om detta med rollfördelning osv. Detta har man alltså försökt nå i och med föreliggande förslag till lag. På vissa punkter har man lyckats ganska bra, speciellt i de inledande bestämmelserna. Men om man börjar fundera på rättssäkerheten i systemet blir man igen lite bestört. Det är igen den gamla landskapsstyrelsens problem att man vill att det skall praktiskt fungera och då kanske man inte följer principerna så noga om hur vår förvaltning skall fungera utan man “svarvar till” någonting som låter bra och mycket ofta säger man att saker och ting skall regleras ytterligare i förordningar. Det tycker jag inte är tillfredsställande. Jag tänker speciellt på några saker. Enligt vår regeringsform skall de högsta politiska organen ha ett ansvar för sysselsättningen. Då borde detta gälla lika för alla medborgare, men när det gäller personerna som har nedsatt arbetsförmåga säger man att det skall definieras närmare i förordning. Det menar jag att inte är tillfredsställande. Det borde stå i lagen vad som avses med det. När man nämligen sedan läser detaljbestämmelserna blir man litet betänksam. Det som framhålls väldigt mycket är att det måste vara en klart definierad sjukdom, skada eller en funktionsnedsättning för att man skall få servicen som specialarbetsförmedlingen ger. Man vill inte använda ordet “handikappad” därför att man säger att det endast utgör en del av de personer som har tänkt att ingå i specialarbetsförmedlingen och att ordet handikappad används för att beteckna den nackdel som en funktionsnedsättning, såväl fysisk som psyksik, innebär för individen i hans och hennes sociala roll. Min erfarenhet är att de personer som har olika sociala handikapp, det som i dag kallas för social kompetens, på sätt vis har mycket svårt att klara sig på arbetsmarknaden, alltså personer som upprepade gånger har misslyckats på arbetsmarknaden, även om man inte klassificerar dem som sjuka eller skadade eller personer med funktionsnedsättning. De personerna har enligt min mening en nedsatt arbetsförmåga och de borde ha rätt till specialarbetsför­medlingens tjänster. Man vet inte vad som avses eftersom det bara finns förklaringar i detaljbehandling­en. Man måste kunna definiera den nedsatta arbetsförmågan. Det känns lite i texten som att det inte skall vara för lätt, att ungefär någon skulle missbruka detta, att man med vilja går och säger att jag har nedsatt arbetsförmåga för att komma i åtnjutande av en fantastisk grunddagpenning på 2.000 mark i månaden! Jag tycker att det är en överdriven misstänksamhet som återspeglas i detaljmotiveringarna och att det är väldigt oklart i själva bestämmelsen.

 

Också när det gäller jämställdhetsparagrafen är det väldigt bra att vi har fått en sådan. Men den är för mig totalt obegriplig. Det står så här: “När tjänster - det kan väl inte gälla bara tjänster, åtminstone inte tjänster  i bemärkelsen som det finns i tjänstelagen - erbjuds eller åtgärder vidtages enligt denna lag skall kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor beaktas och en jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsmarknaden främjas.” Hur skall det gå till!  Skall arbetsförmedlingen gå in och titta på arbetsplatsen hur många män och kvinnor det finns och sedan föreslår de den person som representerar det minst representerade könet på arbetsmarknaden! Läser man de närmare bestämmelserna i detaljmotiveringarna tycker inte jag att det är riktigt klart vad som avses, så här behövs nog ett förtydligande. 

 

Men det som ändå gör att man mest “hajar till” är att nu skall det var ordningsregler! Det är tydligen någonting som finns i någon gammal lag, men man frågar sig om det är nödvändigt att upprepa det år 2000. Det står i 22 § - och detta skall vara i lag - att arbetsmarknadsbyrån kan anta ordningsregler för  byrån som tillställs landskapsstyrelsen för kännedom. Jag tycker också markeringen att de skall tillställas landskapsstyrelsen för kännedom innebär att landskapsstyrelsen “skall få veta att här är det minsann ordningsregler”! Sedan kommer det som man undrar vad som är tanken bakom det hela: “Bryter arbetssökande mot ordningsreglerna eller annars uppträder på ett opassande sätt, kan arbetsmarknadschefen tilldela honom eller henne varning. Upprepas förseelsen eller det opassande uppträdandet eller är det av grövre art kan arbetsmarknadschefen besluta att avföra henne eller honom ur byråns förteckningar för en tid av högst sex månader. En arbetssökande kan likaså för en tid av högst  sex månader avföras ur byråns förteckningar, om den arbetssökande fortlöpande avvisar för honom eller henne lämpligt arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd.” Det sista är väl en ganska given regel, men det första, att man skall ha en arbetsmarknadschef som skall bedöma när folk uppträder opassande! Ser man i detaljreglerna hur det också kan tolkas, tror man nästan att det är fråga om folkskolan på femtiotalet! Det står bl.a. så här: “Möjligheten med en sådan bör ändå kvarstå med tanke på att den ger arbetsmarknadschefen en möjlighet att aktivt ingripa mot störande personer.” Vad är det för störande personer? Är det det som är det stora problemet på arbetsförmedlingen att det är så mycket störande personer att det måste regleras i lag!  Så skall man hota om indragning och “indragningen av ersättningen har en avskräckande effekt”! Avskräckande effekt på vad då?! Söka arbete! - det skulle man åtminstone kunna tro att det avser. Jag tycker att detta återspeglar en syn på löntagarna som hör ihop med något slags patronsrätt eller patriarkaliskt system där det är den ena som har all makt och nästan har behov av att hålla folk på mattan och de skall minsann veta sin plats och inte komma hit och uppträda störande eller opassande, för då minsann skall de nog veta att de kan åka ut ur alla förteckningar på sex månader och de skall inte sedan göra sig besvär och komma hit och tro att de skall  få någon service!

 

Herr talman!

Det är nog dags att ändra på synen på medborgarna i vårt landskap. Inte skall man väl för att man söker arbete måsta utgå från att man eventuellt blir hotad på det här sättet av arbetsmarknadschefen, som nu allt mer och mer framstår som denna patron som vi skall ha på det här verket! Jag hoppas verkligen att lagutskottet tar bort detta. Det finns många andra saker som borde regleras i lagen än en sådana här sak. Det påminner väldigt mycket om tonen i lagstiftningen när det gällde avbytarservicen som vi hade för  några år sedan. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga för att förklara det, men ni har säkert förstått det ändå!  I alla fall hör detta inte ihop med ett modernt samhälle där man i regeringsformen utgår från att alla har rätt till ett arbete och där man samtidigt går in för åtgärder för att alla skall ha möjlighet att få sådant arbete.

 

Herr talman!

Det finns en sak som har intresserat mig alldeles speciellt eftersom jag länge har tyckt att det här landskapet måste få en lag om personregister. Här finns intaget i alla fall ett helt kapitel om den saken. Det skulle vara intressant om lagutskottet kunde utröna landskapsstyrelsens politik i det här fallet. Skall vi i alla lagar där vi har behov av att reglera personregister ta in ett särskilt kapitel? Det är det som är början när vi inte har en lag om personregister. Det upptar en stor del av själva lagen.

 

Det som är en bra början åtminstone är att man tar bort rätten för arbetsförmedlarna att också betala ut ersättningen. Det är inte bra med tanke på den svagares intresse i de här frågorna, men man borde kanske överväga att löpa linan ut och föra ersättningarna till folkpensionsanstalten. Det är ändå en myndighet där man är van att sköta sådana här saker. Jag ser inte riktigt varför det skulle vara så viktigt att överhuvudtaget ha transaktionerna kvar på arbetsförmedlingen.

 

En annan sak som jag tycker att borde stå någonstans är - någonting som vi har krävt länge - att personer som är långtidsarbetslösa och har svårt att hitta arbete borde ha rätt till individuella program och det borde stå i lagen så att myndigheten faktiskt skulle vara skyldig att upprätta sådana.

 

Det var ytterligare en sak som jag ville ta fram om ledningsgruppen och arbetskraftskommissionen. Landskapsstyrelsen vill ta bort arbetskraftskommissionen och mycket annat, men en faktor som komplicerar detta med att man tar bort arbetskraftskommissionen är att många ålänningar hör till arbetslöshetskassorna. De regleras enligt rikslag, och enligt rikslag skall en arbetskraftskommission ge utlåtanden i vissa frågor till kassorna. Det är lite frågan om vem som skall göra detta i fortsättningen för ålänningarna. Det är inte alldeles givet att ledningsgruppen har den uppgiften. Den är tillsatt på ett väldigt speciellt sätt också. Det är representanter för arbetsmarknadsorganisationerna, men sedan är det plötsligt näringspolitik och utbildningspolitik, antingen skall det vara högre tjänstemän härifrån huset eller näringsministern eller utbildningsministern. Man undrar riktigt varför de skall sitta där och ta ställning till sådana här ärenden som gäller det interna arbetet på arbetsförmedlingen. Så skall det vara en representant för sjönäringen. Är det arbetsgivarna eller arbetstagarna som menas med det? Normalt har det varit så  att det är arbetsmarknadsorganisationerna som har det huvudsakliga inflytandet och de har också vanligtvis de bästa kunskaperna i dessa frågor, så det här tycker jag inte är någon större kompetensförhöjning. Det finns säkert skäl att organisera om arbetet och just inflytandet från något slags förtroendeorgan, men det här verkar inte riktigt motsvara någonting utan det är svårt att förstå hur det skall passa in i systemet annat än att det skall vara en länk till landskapsstyrelsen och att man på det viset skall ha större koll över vad som händer här. Det måste bli lite besvärligt när det skall vara en myndighet som underligger landskapsstyrelsen. Om man besvärar sig över ledningsgruppens beslut och de går till tingsrätten, skall då en minister sitta med där och ge utlåtanden och vara “insåttad” i enskilda människors ärenden! Det verkar inte riktigt genomtänkt, herr talman, men det finns säkert många som har åsikter så jag skall sluta.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det var en formell sak som jag tänkte påpeka. Ltl Sundback talade genomgående om lagutskottets behandling, men framställningen remitteras till näringsutskottet och jag har suttit och gjort anteckningar och är säker på att vi kommer även där att noggrant diskutera och titta på de frågeställningar som hon har fört fram här. Det är alltså till näringsutskottet framställningen kommer.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt för denna fadäs. Jag är alldeles övertygad om att näringsutskottet klarar detta med glans!

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson:

Herr talman!

Det var så många invändningar som ltl Sundback hade, så det var väldigt svårt att svara på dem i en två minuters replik. När det gäller rättssäkerheten, som var det första som ltl Sundback hade dubier om, vill jag säga att jag delar förstås inte dessa dubier. Men det framgick också av ltl Sundbacks anförande och förhoppningsvis min presentation att vi har väldigt olika syn på frågorna. Det är naturligt; så är det inom politiken. När det gäller detta med rättssäkerheten och som jag citerade ur detaljmotiveringen till 1 § finns ramen, den grundläggande regleringen, i lag, men samtidigt är det viktigt att de typer av detaljfrågor, som ltl Sundback var inne på, måste vara i en förordning just för att man skall få den flexibilitet som jag sade att var så viktig för att politikområdet i fråga skall fungera, en flexibilitet som skall fungera både i låg- och högkonjunktur. Om delegeringen från lagtinget är på rätt nivå är förstås en fråga som utskottsbehandlingen måste ge svar på. Jag tror också att vi lite kom fram till pudelns kärna när ltl Sundback nämnde detta med: hur definierar man ett arbetshandikapp? Jag sade att det är väldigt viktigt för Åland att vi hjälper dem som har svårigheter att komma ut på arbetsmarknaden, men samtidigt måste vi också vara medvetna om, och inte vara godtrogna, att det också finns folk som missbrukar de system vi har och därför är det viktigt att man har klara kriterier så att vi kan undvika denna typ av missbruk. Där har vi förstås olika syn. Vi vill vara lite eftertänksamma, sätta ganska klara regler, kriterier, medan ltl Sundback menar att låt gå!

 

När det gäller frågan om jämställdhet står det i 6 §: “När tjänster erbjuds eller åtgärder vidtas enligt denna lag skall kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor beaktas och en jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsmarknaden främjas.” Man skall alltså försöka sträva till det. Denna strävan, som vi från landskapsstyrelsens sida har velat sätta till pappers, har vi faktiskt fått ganska mycket beröm för från dem som verkligen är för detta med jämställdhet, så jag förstår inte heller där dubierna. Det är som sagt en strävan, en åsikt, som vi vill lyfta fram.

 

När det gäller ordningsreglerna tog ltl Sundback den ton på sig som hon lätt får ibland när hon vill göra narr av dem som har olika åsikter. Jag kan säga själv att när det gäller detta med ordningsregler hade jag själv ganska mycket dubier. I den remissrunda som vi hade och som tyvärr var ganska ihålig, får vi väl lov att säga, kom det i varje fall fram en ganska intressant åsikt om ordningsreglerna. Det var en som pekade på, att är inte detta någonting som hör till skolans värld, en förlegad skolvärld. Jag tog själv detta till mig och tyckte att detta hör nog inte riktigt hemma här, men efter de signaler som vi fick från personalen att det finns folk som är hotfulla, folk som hånar personalen, folk som är berusade, så ändrade jag åsikt och tänkte, à la bonne heure, det får vara kvar, för jag tror ändå att det är viktigt att om man söker sig till arbetsförmedlingen, om man söker ett arbete, att man skärper till sig så pass mycket att man bär sig åt som folk, om jag säger som det är! Visst, ltl Sundback, kan också det diskuteras i utskottet vem som skall bedöma detta. Jag tror faktiskt att det här en avskräckande effekt om man missar sina arbetslöshetsersättningar, för det är de facto så att det är många som man brukar kalla  för “strulputtar; det här med ersättningar  är någonting som är viktigt, men vi ville genom denna framställning peka på att det är viktigt att man försöker göra sitt bästa för att få ett arbete.

Till sist, herr talman, har landskapsstyrelsen i frågan om ersättningar, som ltl Sundback också nämnde, fört ett resonemang i samband med beredningen av framställningen om vi skulle försöka bilda en skild ersättningsenhet, där studiestöd, arbetslöshetsersättningar och liknande stöd skulle finnas, men att föra över detta till FPA är någoting som åtminstone jag är mycket emot; det gör att vi kommer ännu mera in i rikets redan väldigt tröga system. Det är viktigt att vi får också dessa frågor att fungera på ett bra sätt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Rättssäkerhet är inget lätt begrepp. Men för mig är det viktigaste med det att lagstiftningen är sådan  att den enskildas rätt är så så stark som möjligt. Det är den inte i flera av dessa paragrafer när man talar om nedsatt arbetsförmåga och det står inte “arbetshandikapp” någonstans, ledamoten Anders Eriksson. Upprepade gånger talar ledamoten Eriksson om handikapp, fastän det sägs i detaljmotiveringen att man skall undvika det begreppet.  Begreppet “nedsatt arbetsförmåga” kan avgöra väldigt mycket för en männsikas rätt i relation till vad lagen erbjuder. Därför kan det inte vara någonting som är flexibelt och som man lite definierar i någon landskapsförordning och sedan anpassar man det under tidens gång.  Likaså är det med jämställdhetsparagrafen. Llt Anders Eriksson fick det till att jag skulle ha varit emot den, men det är inte det jag säger, utan jag säger att den är för luddig för att verkligen kunna tillämpas på ett sätt så att man tror att den skall ha någon betydelse för jämställdheten. Betyder det att förmedlarna skall rekommendera en kvinna framom en man till en arbetsplats där det finns ett övervägande antal män?  Då har det någon betydelse, men det står inte så.

 

Jag tyckte att det var avslöjande när det gäller ordningsreglerna. På alla institutioner och myndigheter måste man bete sig på ett visst sätt; uppträder man störande tillkallas polis. Men att man här, som ledamoten Anders Eriksson sade, skall “göra sitt bästa för att få arbete” avslöjar synen: man “får” arbete, men enligt mig har man rätt till arbete; också om man är alkoholiserad har man rätt till det. Också om man är psykotisk och kanske inte kan kontrollera sitt beteende skall man inte behöva avstå sin arbetslöshetsersättning eller sin heder.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller detta med rättssäkerheten anser jag, såsom jag sade redan tidigare, att den är uppfylld i denna framställning; annars skulle vi givetvis från landskapsstyrelsens sida inte ha lagt fram framställningen. När det sedan gäller de enskildas rätt är den väldigt viktig, men vi måste konstatera att det finns två olika synsätt på vad som är de enskildas rätt. Skall vi ha, som det nämndes, krav hur man beter sig, att man verkligen “gör sitt bästa för att få ett arbete” eller skall vi ha en låt-gå-mentalitet, som ltl Sundback pratar om. Det är där skiljelinjen går. Därför har vi också en framställning som ser ut som den ser ut. Vi vill få en fungerande arbetsmarknadspolitik. Vi vill få folk förmedlade så fort som möjligt. Vi vill få lediga arbetsplatser besatta. Vi vill hjälpa de människor som behöver extraordinära åtgärder för att komma ut på arbetsmarknaden, men att röra ihop alltihop, såsom det mycket har varit hittills, utan att ställa desto mera krav tror jag inte på.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är olämpligt av ltl Anders Eriksson att säga att jag förespråkar något slags låt-gå-mentalitet. Jag förespråkar den enskildas rätt och skydd gentemot myndigheterna. Det brukar traditionellt hävdas väldigt starkt från högersidan, men här tycker jag att landskapsstyrelseledamoten Anders Erikssons bakgrund avspeglas mycket i en patronmentalitet, att folk skall veta att bete sig så att de skall få arbete! Det menar jag att genomsyrar en hel del av lagstiftningen, liksom avbytarlagstiftning­en. Men grunden är både för mig och för ledamoten Eriksson regeringsformens 15 § 2 mom., som säger: “Det allmänna skall främja sysselsättningen och verka för att var och en tillförsäkras rätt till arbete.” Det är bådas vår skyldighet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

För tredje gången! De enskildas rätt är någonting som är viktigt, men jag läser inte in i de enskildas rätt att man automatiskt har en rätt till ersättningar, att man automatiskt inte har orsak att ta ett eget ansvar. Det är där som vi har en skiljelinje. Det skulle aldrig falla mig in att jag skulle börja sätta några patronrubriker eller någonting sådant på ltl Sundback, utan vi måste respektera att det fnns olika åsikter; de åsikterna måste vi kunna föra fram i en saklig ton. Framställningen bygger på definitionen morot och piska, om jag säger så, men ltl Sundback har bara morötter i sin värld - och helheten brukar inte fungera bara med en sak.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sarin-Grufberg: Herr talman! Jag föreslår att framställningen bordläggs till den 29.11.

 

Ltl Eklöw: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sarin-Grufberg, understödd av ltl Eklöw, föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 29.11. Ärendet kommer därför att bordläggas. Ingen återstår på talarlistan. Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 29.11.

 

 

Föredrages ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens meddelande med förslag till miljöhandlingsprogram för Åland för åren 2000-2003. (M nr 1/1999-2000). 

 

Enligt 51 § 2 mom. i LO kan lagtinget, om ärendet prövas vara av synnerlig vikt, hänskjuta meddelandet till utskott. Talmanskonferensen föreslår med stöd av 9 § AO att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

 

Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen överlämnar nu sitt miljöhandlingsprogramförslag till lagtinget med målsättningen att landskapsstyrelsen efter behandlingen av meddelandet i lagtinget skulle slå fast det slutliga innehållet i miljöhandlingsprogrammet.

 

I landskapsstyrelsens förslag till miljöhandlingsprogram uppställs såväl övergripande som områdesspe­cifika målsättningar och konkreta åtgärder för miljöområdet inom delområdena vattenvård, naturvård, landskapsvård, avfallshantering, luftvård, energihushållning, turism, rörligt friluftsliv, oljeskydd samt markanvändning. Hållbar utveckling skall vara vägledande i landskapsstyrelsens politik också i fortsättningen.

 

Landskapsstyrelsens program handlar om vår miljö, handlar om luften vi andas, om vattnet vi dricker; programmet handlar också om vattnet vi simmar i, om den mat vi äter, om vår natur som vi vill njuta av osv., dvs. det handlar väldigt mycket om vårt välbefinnande, en del av vår välfärd.

 

Ett miljöpolitiskt handlingsprogram med riktlinjer för miljövårdsarbetet i landskapet antogs av landskapsstyrelsen 1989 och då var avsikten att revidera programmet vart fjärde år. Landskapsstyrelsen bedömde 1994 att en revidering av programmet då inte skulle genomföras; man ansåg att åtgärderna  som det första programmet antydde var bra igångsatta. Min åsikt var, när jag tillträdde som miljöansvarig, att det miljöpolitiska handlingsprogrammet skulle ha reviderats i ett tidigare skede under den här perioden, men på grund av den minst sagt omvälvande situation som EU-medlemskapet medförde, dvs. ett stort antal direktiv som skulle implementeras, en omfattande ny lagstiftning för att uppfylla de nya skyldigheter som uppkom i och med EU skulle tas fram - vi har faktiskt redan harmoniserat ca 90 procent av lagstiftningen - uppsköts revideringen. Vi hade också att uppgöra vårt Natura 2000-program, avfallsplan m.m.  I och med det som jag räknade upp har alla resurser inom miljöbyrån tagits i anspråk och miljöhandlingsprogrammet har fått vänta.

 

Vid uppgörande av detta miljöhandlingsprogram har det gamla programmet legat som grund och miljö-byrån har noga utvärderat de resultat som har uppnåtts under åren och utvärderingen är också bilagd detta handlingsprogram. Glädjande många resultat har uppnåtts.

 

Det blir allt tydligare i dag att de stora och svåra miljöproblemen är de globala. Exempel på dylika globala miljöföroreningar är spridningar av olika slag av föroreningar i luft och vatten, försurningen, eutrofieringen eller övergödningen, uttunningen av ozonskiktet, drivshuseffekten, vilka alla tillsammans är företrädesvis av gränsöverskridande karaktär. Men Ålands placering mitt i Östersjön gör oss utsatta och känsliga för den gränsöverskridande påverkan. Det betyder inte att vi skall underskatta eller undervärdera den lokala belastningens påverkan. I det föreliggande miljöhandlingsprogrammet prioriteras också följdriktigt sådana insatser inom miljövården som är av lokal karaktär. Tre särskilt viktiga områden utpekas: vattenmiljön, kulturmiljön samt avfalls- och avloppsvattenhanteringen. Den allt överskuggande målsättningen är dock att skapa en hållbar utveckling. Vårt lokala problem är, som jag sade, övergödningen av Östersjön. Resultatet från de undersökningar om vattendragsbelastningen från fiskodlingar, jordbruk och och bosättningen visar på en minskande trend, som framgår av följande overhead-bild.

 

Om vi låter bli att nämna siffror - de finns bilagda miljöhandlingsprogrammet - ser man tydligt en minskande trend. 1987-89 var de svåraste åren, då man visste för lite om övergödningsriskerna och inte heller kunde sätta in åtgärder.

 

 

 

 

 

Vattendragsbelastning på Åland

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots den minskande trenden skall vi vara medvetna om att det dröjer ganska länge innan man kan se det här med blotta ögat.

När det gäller kvävet ser man samma minskande trend. Den totala kvävebelastningen har alltså halverats sedan 1989 och det är i alla fall framsteg som vi skall vara glada över.

 

(kvävebelastning)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*)

 

 

 

Det här visar på det som jag nämnde under budgetdebatten, nämligen fiskodlingarnas belastning på vattendragen, utsläppsmängderna.Redan 1991 var  kvävebelastningen nere i stipulerade 70 kg N/ton  fisk och 1996 var fosforbelastningen tillräckligt låg, dvs. 8,0 kg P/ton fisk. Detta visar också på att miljöarbetet har effekt. Det lönar sig att jobba med miljön.

 

 

Naturskyddets största problem är förstås igenväxningen av områden som tidigare har betats av djur. Det betyder att här skall vi med alla medel försöka stimulera ökande djurhållning. Vi vet att vi i dag måste sköta vissa naturskyddsområden med motor, med röjsågar av olika slag, motorsågar, och det är klart att det är ett mycket sämre alternativ än betande djur. Det finns inte några bättre motorer i landskaps-vården än djuren.

 

Vi vet också att de alla undermåliga soptippar som vi har i landskapet fortsätter att läcka lakvatten, läcker med ämnen som vi inte kan behärska; vi känner inte till vilka ämnen som ingår i lakvattenläcka­gen, men för tillfället arbetar kommunerna enligt landskapsstyrelsens avfallsplan med att lösa dessa frågor tillsammans och också här tycker jag att vi nu verkligen kan se framåt med försiktig optimism, som man brukar säga.  Vi vet också, och kan läsa det i programmet, att vi borde minska fossila bränslens andel av den totala energiförbrukningen, som i dag är ungefär 80 procent och där är det fråga om en övergång till mera och flera förnybara energikällor. 

 

I vårt program försöker vi ange målsättningarna punkt för punkt och landskapsstyrelsen har försökt vara så realistisk som man kan vara i ett sådant här arbete. I och med det har vi angivit tidtabeller, där vi också har försökt vara realistiska.

 

Jag var redan inne på Åland som ett ö-landskap. Vi beskriver ofta Åland med orden “Ålands insulära läge” och menar kanske lite olika saker, men det betyder ändå inte att vi kan leva opåverkade av det som händer omkring oss.  En rapport som heter Miljön i Europeiska unionen vid sekelskiftet vill bl.a. beskriva de framtida trenderna för miljön och huruvida politikens beslut kommer att leda till förbättringar. Man säger också att det är angeläget att alla länder kan fatta beslut om sunda och verkningsfulla åtgärder för att konkret förbättra och skydda miljön och för att vinna mark i strävan mot en mer långsiktig hållbar utveckling. Detta sägs också i Amsterdamfördragets artikel 2 och artikel 6.

 

Följande bild är en liten översikt. Man kan fundera: Vad har vi uppnått och hur ser framtidsutsikterna ut?  Jag vill att ni skall se på symbolerna: den som ser glad ut är en positiv utveckling, den gula, som ser “mittemellan”glad ut beskriver viss positiv utveckling, den med mungiporna neråt är en ogynnsam  utveckling och sedan har vi frågetecken som anger att det är osäkerhet som råder och så finns det några minustecken som talar om att det saknas data.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På följande tabell ser vi energibelastningarna, belastningarna på grund av energianvändandet. Den kommer från Miljön i Euroepeiska unionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

**)

 

 

 

 

 

 

Som vi ser står turistbesöken för den största energibelastningen.Svinen är tämligen oförargliga här. Detta var en sammanställning som jag inte trodde att såg så där ut, om någon skulle ha frågat mig på förhand.

 

 

Nedan ser vi den kommunala avfallshanteringen inom alla EU:s länder. Det är också en tabell som har förvånat mig väldigt mycket. Tabellen till vänster är från 1985-90 och den högra är från 1995. Notera att deponeringen har ökat under dessa år! Notera också att komposteringen står på i princip samma 5 procent, förbränningen har minskat under den här perioden, återvinningen har däremot i alla fall ökat; det är det enda som har gått i den riktning som också jag trodde att det skulle ha gått. När det gäller avfallshanteringen inser man också att man löser ganska många problem med olika saker, men skapar åt sig nya problem, t.ex. de nya svåra problemen är hanteringen av avloppsslam och rening av förbränningsrester. Det har blivit väldigt svåra problem inom EU. Det är sådant här som man kanske inte riktigt har trott.

 

 

***)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett annat hot som tenderar att öka, som vi inte säger så mycket om i miljöhandlingsprogrammet, men som jag ändå vill säga några ord om är de hot som vi nu kan notera i många grundvatten. Så sent som igår talade man om att man har upptäckt saltmängder i grundvatten på grund av saltning av vägar i Dalarna. Man har också hittat förvånansvärt mycket rester i grundvattnet från bekämpningsmedel och ogräsgifter. Detta är en trend som vi skall vara vaksamma på och ha lite respekt för.

 

Genmanipulerade grödor och växter är nästa hot på kommande. När man genmanipulerar leker man med den universella koden för liv. Genteknik kan bli ett verkligt hot mot den ekologiska balansen; ett exempel är om man producerar träd som inte kan ruttna. Det kan man göra med genteknik. På så sätt förändrar eller omöjliggör man tillvaron för ett stort antal förruttnelsesvampar och bakterier som är en del i den ekologiska kedjan. Det är bara en liten bit som förändras. Det kan hända att det här blir större hot för vår miljö än övergödningen, som vi i dag pratar mer om.

 

Globaliseringen och monopoliseringen tenderar också att bli ett av de stora hoten mot vår miljö. För oss tror jag att motviken skulle vara - enligt mitt sätt att se - att vi försöker hålla oss med så hög självförsörjningsgrad som möjligt när det gäller vår föda.  Det är någonting som vi kan göra. Jag tror att vi kommer att ha anledning att vara tacksamma för det miljöarbete som man gör inom EU och som vi tvingas att gå med i, ibland med glädje, ibland upplever vi det väldigt jobbigt därför att det är ändå det som kommer att bära ganska långt.  Miljöarbetet kommer att spridas i alla sektorer. Det är också vår avsikt. Vi kommer att se allt bättre miljörapporter både från landskapsstyrelsen och från EU med allt bättre indikatorer/kvalitetsnormer så att man kan följa upp förändringarna i miljön runt omkring oss och så att vi får kunskap som lär oss hur vi bättre skall hantera dessa problem.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

I liberalernas valprogram “Åland 2000, en framtid för alla” talades om “Varsamma vägar”.Vår livsstil med hög konsumtion, produktion och rörlighet innebär påfrestningar för miljön. Vi bör alltså agera med ansvar för ett ekologiskt hållbart samhälle. Natur‑ och kulturmiljön på Åland är unik

och vi måste vara varsamma på vår utvecklingsväg.

 

Östersjöns miljö är i centrum för liberalernas miljöpolitik. Att vattenmiljöns tillstånd fortfarande försämras hotar många av de värden  som är viktiga för oss på Åland. Försämringen undergräver också

förutsättningarna för vår turistnäring. Ett liberalt mål är att Åland ska vara ett föredöme i miljöarbetet inom Östersjöregionen. Vi måste ta långsiktiga beslut om utsläppsgränser och besluta om ekonomiska stödformer, som på 10‑15 år minskar våra utsläpp till en hållbar nivå.  Vi bör se över miljölagstiftning­en. Plan‑ och bygglagstiftningen bör förnyas med bestämmelser som gör det lätt att bruka men svårt att förbruka naturresurser.  Vi måste få enhetlig avfallshantering i landskapet, med gemensamt avgifts‑ och sorteringssystem. Vi måste övergå från att stödja konventionellt jordbruk till att främja ekologisk odling och satsa mer på utveckling och marknadsföring av jordbruksprodukter.  Vi måste satsa på kunskap om hur man bygger miljövänligt och får fram sunda bostäder och friska skolbyggnader och dagis.

 

Herr talman!   

Landskapsstyrelsens förslag till miljöhandlingsprogram 2000‑2003 innehåller konkret 13 sidor med målsättningar och åtgärdsförslag. Hela dokumentet är systematiskt och heltäckande uppbyggt, vilket är värt ett erkännande.   Men just denna systematik visar tydligt att det politiska innehållet i hela planen är konventionellt och slätstruket, ja rentav avvaktande i flera viktiga stora frågor. När det är på detta vis måste man också misstänka att viljan att genomdriva de reformer som finns med kan vara svag när det kommer till kritan. Detta kan nog inte skyllas på EU-arbetet i landskapsstyrelsen.    Det är alltså skäl att granska de många formuleringarna närmare i sömmarna.

 

I framställningen erinras om det miljöpolitiska handlingsprogram som landskapsstyrelsen antog 1989, då under ledning av ett liberalt lantråd och med hjälp av miljösakkunnige Staffan Westerlund, som  nu är  professor i miljörätt i Sverige. Det var ett betydligt aktivare program än det som nu föreslås och även mera konkret. Om det programmet hade fullföljts till alla delar av de senare landskapsstyrelserna skulle vår ,miljö mått bättre än den gör i dag.

 

I det nu föreslagna miljöhandlingsprogrammet tas givetvis upp ett antal principer och åtgärder som är till fördel för vår miljö. Något annat vore överhuvudtaget inte möjligt, med tanke på att en stor del

av ålänningarna i dag är mer eller mindre aktivt miljömedvetna.    De flesta förslagen i programmet är allmänna och alltså inte så konkreta.  Där sägs till exempel: “Miljöaspekterna ska beaktas i all planläggning.”   Hur ska en sådan princip tolkas om tunga ekonomiska intressen och miljöaspekterna kolliderar i planeringen? Det beror främst på de förvaltande myndigheterna. Är dessa helhjärtat engagerade för miljövården?

 

För Ålands del gäller också det pinsamma faktum att självstyrelsen har gjort sig av med sin regionplanering. Landskapet kan därför knappast medverka i till exempel Östersjöregionens planeringsministrars långvariga samarbetsprojekt för den fysiska planeringen, Visions and Strategies around the Baltic Sea, förkortat VASAB 2010. VASAB ska leverera ett tungt strategipapper till år 2010.

Denna brist i åländsk planering måste naturligtvis snarast avhjälpas. Landskapsstyrelsen bör inleda det arbetet omgående, så att vi får en viktig bas för den framtida fysiska miljöplaneringen.

 

Herr talman!

I miljöhandlingsprogrammets övergripande målsättningar nämns begrepp som hållbar utveckling, kretsloppsanpassning och biologisk mångfald. Där framhålls att man i olika sammanhang ska ta största möjliga miljöhänsyn.    Konkret sägs dock egentligen inte mer än att inga nya längre dragningar av kommersiella farleder ska tillåtas genom den åländska skärgården.

 

Landskapsstyrelsen vill arbeta för en gemensam åländsk kretsloppsstation, även för avfallsdeponering och siktar på förbud mot deponering av organiskt avfall från och med 2004. Alla är väl medvetna om problemen med avfallet, men är landskapsstyrelsens tankar helt tidsenliga när det gäller deponeringen?

 

Så anges att landskapsstyrelsen ska låta utarbeta utsläppsrestriktioner och kvalitetsnormer för bland annat vatten och luft och sedan utreda möjligheterna att införa styrmedel som miljöavgifter. Vad det blir för praktiskt resultat av detta återstår naturligtvis att se.

 

Det har visat sig att det behövs ny lagstiftning angående miljökonsekvensbedömningar. Den nuvarande verkar sakna praktiska effekter. Det behövs bättre lag om miljöprövningsnämnden. När kommer sådana framställningar?

 

Det heter också att landskapsstyrelsen ska delta i det nationella och internationella miljöarbetet, speciellt det som gäller Östersjön. Men landskapsstyrelsen har i praktiken direkt avvisat tanken att

engagera sig direkt i samarbetet Baltic 21, som är Östersjöregionens Agenda 21 på regeringsnivå. Det beslutet finns det anledning att ompröva nu när Baltic 21 börjar komma igång på allvar med aktionsplaner.    En viktig sektor i Baltic 21s arbete är turismen. Det arbetet fokuseras nu på att uppnå allmän förståelse för och uppmärksamhet gentemot de krav som hållbar turism ställer i Östersjöregio­nen, både bland kunderna och dem som arbetar inom turismindustrin.    Baltic 21s turismsektor försöker just nu sammankoppla offentliga och privata intressenter i lokala partnerskap för att utveckla en hållbar

turismsektor. Denna sektor anses ofta kännetecknas av många små och medelstora företag.

 

Syftet med lokala partnerskap är att sammanföra olika intressenter, främja samarbete, komma överens om mål och strategier och att integrera ekonomiska, sociala och miljömässiga överväganden i planeringsprocessen.Viktiga verktyg i en sådan process blir att använda indikatorer, måttsatser med vilka man kan följa upp hur det går att på vägen till de överenskomna målen och strategierna. Baltic 21 arbetar nu konkret med att få fram sådana indikatorer, som vi säkert kan ha nytta av.     För att få igång processen söker Baltic 21's turismsektor just nu turistmål i alla  medlemsländer som är beredda att bli pilotmål för lokala partnerskap. Intresserade kommuner, städer och andra turistmål är välkomna att ta kontakt med Östersjöns turismkommissions ledningsgrupp.  Men landskapsstyrelsen har alltså avvisat förslag och även inbjudan att aktivt gå med i Baltic 21's styrgrupp och därmed i det praktiska arbetet.  Landskapsstyrelsen vill däremot delta i ösamarbetet Baltic 7s program för hållbar turism. Det kan noteras att Åland är den enda självstyrelsen i detta samarbete; i övrigt är det kommunalt eller på länsnivå.

 

I landskapsstyrelsens områdesspecifika målsättningar sägs inte mycket om turismen, inte heller i uppräkningen av områdesspecifika åtgärder. Där försäkras bara att vi ska få fler campingplatser, fler  badplatser och fler gästhamnar och andra anläggningar vid behov, fler cykel‑ och vandringsleder. Det kan bli ingripanden mot terrängfordonskörning,   regelbundet återkommande vandringar, bergsklättning och stora orienteringstävlingar, som kräver markägares tillstånd.   

 

Herr talman!

I miljöhandlingsprogrammet talar landskapsstyrelsen för att att ingen art i floran och faunan som förekommer naturligt på Åland ska utrotas på grund av lokal miljöpåverkan. Det låter stort men säger lite, de facto.   Och vad menas med att icke förnybara naturresurser som grus, sand och

mineraler ska bevaras “i tillräcklig omfattning”?

 

Angående avfallshanteringen sägs inget konkret, inte heller beträffande luftvården.    Men landskapssty­relsen vill fram till 2010 minska den totala energikonsumtionen med 10‑15 % per invånare jämfört med utvecklingen “utan särskild energisparpolitik på rikshåll och på Åland”. Vindkraften bör byggas ut så att den 2006 står för 10 procent av elförsörjningen.   Man kan jämföra med Danmark, som planerar att år 2030 ta hälften av landets elbehov ur vindkraften och nu ska bygga vindkraft offshore. På ön Fehmarn , mellan Tyskland och Danmark låter invånarna bygga Tysklands hittills största vindkraftpark. När den står klar producerar man på denna 22 km långa och 13 km breda ö nära 6 gånger mer än Finlands i dag sammanlagda nätanslutna vindkraft.

 

Bland det som i miljöhandlingsprogrammet nämns mera konkret är att fosfor‑ och kväveläckage till sjöar och vattendrag via diken ska utredas och läckaget minskas.Landskapet ska medverka till att restaurera förorenade mark‑ och vattenområden. Och så ska vi under perioden få en övergripande avloppsplan.   Det ska ställas krav på avloppsvattenrening från fiskodlingarnas renserier. Det är ett modest åtagande, kan man tycka.

 

Herr talman!

Det finns små ljuspunkter i landskapsstyrelsens miljöpolitiska handlingsprogram. En bra sak är beskedet att landskapet ska understöda naturbeten, återskapande av naturbeten och lövängar och stödja slåtter av naturängar. Positivt, men lite för vagt, är beskedet att landskapsstyrelsen eventuellt återinsätter uttern i landskapets fauna, dock först efter noggrann utredning. Och det kan ju hända att miljöförstöringen gått så långt i våra strandvatten att uttern helt enkelt inte längre kan finna sin mat på Åland. Viktig är naturligtvis den planerade medverkan till fortsatt miljöcertifiering av skogsbruket. Kommuner och företag ska få stöd för byggande av 200 miljöstationer. Det blir krav på sortering av byggavfall och gemensamma anläggningar för behandling av organiskt avfall.    Biobränslebaserade fjärrvärmeprojekt ska främjas.

 

Avslutningsvis, herr talman,  kan konstateras att den avgående landskapsstyrelsen inte har tänkt sig att Åland ska bli ett föredöme i miljöarbetet inom Östersjöregionen. Det är lagtingets sak att att ge anvisningar för en mer aktiv miljöprofil för självstyrelsen. Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson  visade på några hot mot miljön och att nya står för dörren.

 

Att detta handlingsprogram är ett av de allra viktigaste för vårt  landskap står helt klart för liberalerna. Därför bör det remitteras till utskott för en grundlig genomgång och bearbetning till förmån för vår natur och vår miljö.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Det var en intressant upplysning som vi fick oss till del från Baltic 21-strategiprogram. Det är mycket bra saker som Baltic 21 håller på med, så det skadar inte att lyssna på det. När det gäller påståendet som ltl Hasse Svensson kom med att vi skulle ha avvisat deltagande i Baltic 21 stämmer det inte. Det är nämligen så att Baltic 21's uppläggning tillsvidare är att man samarbetar enbart med självständiga nationer. Vi har försökt och vi har och också initierat det via skrivelser från ltl Hasse Svensson och ltl Olof Erland om just den här frågan, men tillsvidare kan man inte göra det, så det är inte rätt att säga att landskapsstyrelsen skulle ha avvisat ett samarbete.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag sade inte att landskapsstyrelsen har avvisat samarbete med Baltic 21. Jag sade att landskapsstyrelsen har avvisat samarbete med Baltic 21's styrgrupp. Det finns faktiskt en inbjudan att landskapsstyrelsen kan vara med i det arbetet, men man har avstått från det; man tycker att man sköter saken via Nordiska rådet och på andra sätt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Den inbjudan var från en person som inte hade rätt att bjuda in. Vid diskussion fick vi höra att hon inte  var tillräckligt uppdaterad. Det var en ny tjänsteman som inte kände till reglerna som jag just talade om, som jag hoppas att skall ändras.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag är ingen förmedlare mellan landskapsstyrelsen och Baltic 21, men jag har förstått det på det sättet att man i den finländska delegationen i Baltic 21 välkomnar Åland att vara med och också att vara med i styrgruppen.

 

Ltl Sune Mattsson, replik: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 29.11.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning skall läggas vid anförande och kan inte göras i replik.

 

Ltl Mattsson: Herr talman! Då får jag ta det tillbaka.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Det här är på många sätt ett intressant men framför allt ett utomordentligt viktigt dokument om innhållet blir det rätta efter utskottsbehandling och behandling här i plenum. Jag vill för egen del fördjupa mig ytterst mycket i detta dokument och därför kommer jag att föreslå att detta ärende, herr talman, skulle bordläggas till måndagen den 13.12, av många olika skäl. Men dessförinnan skulle jag vilja ställa en fråga till miljöansvariga på landskapsstyrelsen. Vem har mätt och på vilket sätt har det skett jordbrukets utsläpp till våra kringliggande vattendrag? Kan jag få den frågan besvarad.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Vi har ett ganska omfattande vattenundersökningsprogram. När det gäller jordbrukets utsläpp finns det  schabloner som man kan mäta antal djur, antal odlingsmarker osv. Jordbruksbyrån behärskar det här mycket bra och vi kan mäta det precis lika bra som någon annanstans i världen. Vi har dessutom ett projekt på gång där vi verkligen går in i diken som är belastade och gör olika undersökningar. Resultatet är det som vi redovisar i slutet av miljöhandlingsprogrammet.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Om man tillämpar schabloner, måste man rimligen också veta alla gödselgivor; annars fungerar det inte plus att man i detalj skall känna till allt om vederbörande gödslade marker och dess kartering, sturktu-rerna. Jag tror att det som minister Carlson var inne på ligger närmare sanningen, nämligen att vi skall så småningom börja mäta utsläppen vid källorna, där utsläppspunkterna finns. Jag tror att det är det verkligt viktiga om vi skall få reda på den övergödning som det de facto här handlar om.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

I miljöstödsprogrammet, som är genomfört till omkring 90 procent i våra jordbruk på Åland, följer man just upp gödlingsgivor, man har markkarteringar som grund och vi vet ganska bra vilka utsläpp vi har från jordbruket. Detta är nu omräknat i de resultat som vi visar här. Den nya undersökningen om kväve- och fosforläckage från våra diken är en direktundersökning och vi har valt ut olika diken som anses vara speciellt intressanta ur den här synpunkten, nämligen att få reda på vad det är som läcker ut från våra jordbruk och husdjursskötsel.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är bra att vi mäter efter all vår förmåga, men jag är fullkomligt övertygad om att vi har ett oherrans stort antal diffusa utsläpp där vi inte ens har varit i närheten med mätstickan.

 

TALMANNEN: Jag uppfattade ltl Wiklöfs anförande som förslag till bordläggning till den 13.12. Förslag om bordläggning till plenum den 13.12 har väckts.  Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggingstiden?

 

Vtm Erlandsson: Herr talman! Omsorgen om miljön kräver en kortare bordläggningstid, så jag föreslår att bordläggningen sker i enlighet med den tanke som ltl Sune Mattsson framförde, dvs. till den 29.11.

(Från salen: de är oense redan!)

 

Ltl K-G Eriksson: Herr talman! Jag vill understöda ltl Wiklöfs förslag om bordläggningstid till den 13.12.

 

Ltl Holmberg: Herr talman! Jag beer att få understöda vtm Erlandssons framförda förslg till bordläggning och omfattar också tiden.

 

TALMANNEN: Finns det ytterligare förslag om bordläggningstiden? (Från salen: räcker det inte med två?)  Då konstaterar jag att det finns två förslag. Ltl Wiklöf har föreslagit bordläggning till den 13.12 och har fått understöd av ltl K-G Eriksson; vtm Erlandsson har föreslagit bordläggning till lagtingets plenum den 29.11 och detta förslag har understötts av ltl Holmberg. Omröstning om bordläggningstiden kommer därför att verkställas. Jag lägger omröstningspropositionen så att den som röstar för bordläggning till den 13.12 röstar ja och den som röstar för den 29.11 röstar nej. Kan omröstningspro­positionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Ingen återstår på talarlistan. Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 13.12.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 24.11. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.50).