Plenum den 23 november 2000

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 23 november 2000 kl. 13.00.

TALMANNEN:  

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sundback, ltl J-E Mattsson och ltl Sjöstrand).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Sundback på grund av Östersjökonferens i Norrköping. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2001. (FR nr 2/2000-2001 jämte finansmotionerna nr 1-29/2000-2001).

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har säkert satt ner mycket tid på detta budgetförslag för att få det så bra som möjligt för alla invånare i landskapet. Med den utveckling som har varit de senaste åren kan vi se framåt med tillförsikt. Men det finns också orosmoln på himlen. Det har det i och för sig funnits också vid tidigare budgetbehandlingar. I stora drag tycker jag alltså att det är ett bra budgetförslag. Det är bra att man diskuterar många olika frågor, bostadspolitik, bostadsbyggande, skärgårdsfrågor osv.

 

Jag tänkte i detta anförande beröra några saker. Eftersom vi har en energiintresserad kansliminister och det finns flera energiintresserade lagtingsledamöter torde det finnas goda möjligheter att få något konkret gjort vid rätt tidpunkt vad gäller biobränsle för egnahem och även initiativ kanske från Åland också vad gäller motorfordonsenergi. I takt med de stigande oljepriserna ökar också intresset t.ex. för skogen. Flis och ved, ävensom pellets, börjar uppfattas som ett alltmer attraktivt alternativ, speciellt bland skogsägare, men också egnahemshusägare. Även om oljepriserna i någon mån skulle sjunka är det bäst att bereda sig på att de hålls höga och kan ytterligare stiga. Det är tydligt att varken Finland eller övriga EU-länder mer än marginellt går konsumenterna emot och sänker energiskatterna. Nu är tiden läglig att lindra vårt oljeberoende och utveckla alternativa lösningar. Praktiskt taget alla, inte bara transportföretagarna och lantbrukarna, har fått mera energikostnader. Tänk bara på åldringar som skall fylla sina oljetankar i oljeuppvärmda egnahemshus  - pensionen räcker snart inte till. Pensionärerna kan knappast slå ut sina högre utgifter på andra. Systemet med att låta skadan gå vidare sätter otvivelaktigt fart på inflationen och det kan medföra en ny lågkonjunktur, men det kanske är en annan historia. Det måste bli förbättrade villkor i dessa sammanhang för investeringar i anläggningar som utnyttjar inhemska biobränslen. Investeringsstöden bör kunna vara högre, åtminstone för värmecentraler med ved, närmast flis, som värmekälla. Det här är också en viktig miljöåtgärd. Det skulle främja skogsskötseln och erbjuda arbetsplatser på landsbygden, och på det här området tror jag också att en del görs. Stockholms stad använder sig av 220.000 pellets årligen. Man planerar att öka användningen ytterligare till 280.000 ton; man anser att detta är lönsamt med dagens höga oljepriser.

 

Det höga oljepriset försätter  ofta växthusodlarna i en fullständigt ohållbar situation. Växhusnäringen är kanske den bransch som är värst utsatt av oljeprishöjningarna. Den som har en odlingssäsong som är minst sju månader lång får räkna med en kostnad för lättoljan på ca 150.000 mark per kvadratmeter. Om det finns någon som använder tung olja är kostnaden 120 mark per kvadratmeter. Uppgifterna har jag  hämtat från Österbotten i Finland och där antaligen också oljepriset är lägre.

 

För 25 år sedan steg också oljepriset kraftigt. Då försökte man sig på olika alternativa bränslen, men det uppstod många problem med driften. Pannorna var dåliga och man måste ägna sig åt övervakning av skötsel i stor skala. Det uppstod driftsstörningar, ofta brandfara och t.o.m. bränder. Men i dag har vi välfungerande system för biobränslen.

 

Om jag också berör lite biodiesel så vinner den terräng i Tyskland. Den senaste tidens stigande oljepriser har ytterligare stimulerat efterfrågan på biodiesel, eftersom den är billigare än konventionellt dieselbränsle. Nu planeras en utvidgning av biodieselproduktionen. I Tyskland finns ca 1.000 servicestationer där man kan tanka diesel som framställs av raps. Delstaten Hessens miljöminister är en av dem som gått över till biodiesel; hans argument: bränslet är billigare, det är miljövänligare och, inte minst, intäkterna stannar i den egna delstaten. I dag täcker produktionen av biodiesel knappt en procent av den totala förbrukningen av biodiesel i Tyskland. Det låter kanske obetydligt, men det handlar faktiskt om 250.000 ton per år. Nu vill man också utvidga produktionen av biodiesel eller rapsmetylester, som det kallas ibland, med 470.000 ton. Inom några år räknar man med en raffineringskapacitet på 720.000 ton, vilket motsvarar 2,5 procent av dieselförbrukningen i landet. Att biodiesel är ett bränsle med många möjligheter vill inte minst österrikarna bevisa; alplandet är föregångare då det gäller förnyelsebar energi. Här kommer man upp till 15 procent från skog och åker.

 

Herr talman!

Eftersom vi inte i dessa frågor har all behörighet som behövs kanske vi också borde kontakta riksmyndigheterna i dessa frågor och även vår riksdagsman. Vi är olika partier här i lagtinget som kan ta kontakt och skjuta på de här frågorna. Det här är en sak som gynnar hela landet. Det borde vi kunna visa från Åland som värnar om miljön, om det öppna landskapet, för turisterna osv.

 

Jag skall också beröra lite trafikfrågor. Tack vare Ålands skattemässiga särställning finns det fortfarande möjligheter i norra Östersjön att trafikera färjrutterna där taxfree-försäljning är tillåten. På rutten mellan sydvästra Finland och Stockholm samt mellan Helsingfors och Stockholm har man inkluderat ett anlöp på Åland i båda riktningar. Trafiken via och på Åland betraktas som tredje lands trafik där taxfree kan fortsätta. Ålands speciella status i detta hänseende är, som vi vet, inte helt problemfritt. Debatten i den åländska pressen har varit minst sagt livlig ibland. Vi fick också en ny skattegräns i vår östra skärgård som har inneburit hinder för de närmast liggande kommunerna. Betraktar man helheten med förbättrade transportförbindelse och ökad turism, tryggande av arbetsplatser samt hamnavgifter osv., vinner nog fördelarna över nackdelarna och slutresultatet för landskapet blir positivt. I själva verket drar även hela Finland och Sverige nytta av Ålands särställning på ett aldrig tidigare skådat sätt, nämligen i form av tryggad transportförbindelse, för den kombinerade varu- och persontrafiken; ökat antal hamnanlöp på Åland, förorsakar förstås kostnader för rederierna.  Möjligheten att fortsätta den skattefria försäljningen i tredje lands trafik på Baltikum och Åland är förstås välkommen både för rederierna och deras kunder. Den åländska färjnäringen kommer att möta stora utmaningar som ställer stora krav på rederiernas förmåga att anpassa sig och förnya sin verksamhet för att kunna erbjuda tjänster till kunderna inom våra närområden, inte minst anpassningen till sjunkande alkoholskatter i land och dess inverkan på rederiernas marginaler. Konkurrensen kommer troligen att skärpas eller att vara kraftig då det gäller marknadsandelar till sjöss och användningen av människors fritid.

 

Taxfree-undantaget till Åland har gett ett gott resultat som de facto mest också gagnar Mariehamn och fasta Ålands kommuner. Detta syns också tydligast i skattekraften i de olika kommunerna. Här borde man ta vara på möjligheterna att föra ut turisterna till skärgården som kommer till landskapet. Det hoppas jag att man inte vill begränsa. Det här är också skärgårdsborna medvetna om. Sedan kan man diskutera den fördelning som också sker i dag.

 

Landskapets skärgårdstrafik skall utformas med tanke på en kontinuerligt förbättrad servicenivå för den bofasta befoklningen, näringslivet och besökarna. Färjorna är dessutom en del av allmän väg, har vi också nämnt tidigare här. Vi kan konstatera att det i många fall har skett en glädjande utveckling i skärgården i och med att skärgårdens färjor har knutit ihop skärgården med nya förbindelser, likaså vägbyggen och broar. Det har varit en mycket positiv utveckling. Vi hör till de regioner i skärgården som har de bästa färjorna. Vi har stora bilar som går ut till skärgården som man nästan inte har någon annanstans utom i Åbolands skärgård. Det tycker jag att vi skall fortsätta med. Vi skall utveckla detta.

TALMANNEN:  Den rekommenderade tiden om 10 minuter är ute.

 

Ltl Englund: Herr talman! Tidigare har också talare talat längre, så jag tänkte fortsätta!

 

Många nya familjer har etablerat sig i skärgården i förlitan på att en av de primära beståndsdelarna i samhällsservicen, nämligen förbindelserna skall fungera och utvecklas. Man har gjort investeringar i uppbyggnaden av olika företag, egna bostäder m.m.  T.ex. bör man kunna ta tillvara så mycket som möjligt av turistnäringens möjligheter under både låg- och högsäsong, i skärgården, precis som man gör annorstädes inom landskapet.

 

Vad gäller avgifterna kan man konstatera, att det kan inte vara riktigt att i denna viktiga samhällspolitiska fråga för skärgården beslut fattas av en majoritet hit eller dit - precis som lantrådet uttryckte sig här i tisdags i debatten  - utan man borde kunna diskutera att saken får en bra lösning; annars kommer det här att hänga med och även kanske påverka andra beslut. Jag tror att man från båda håll kan kompromissa om dessa saker. Den här saken bör landskapsstyrelsen diskutera mycket noga in corpore om man blir kallad, till finansutskottet, vilket jag förusätter. Här måste de berörda kommunerna och skärgårdsbornas röst väga tungt när hela deras framtid berörs. Tänk efter! Vi är alla öbor med behov av trafik. Befolkningsmässigt är skärgården liten. Arealmässigt av landskapet Åland mycket stort.

 

I detta sammanhang, regionalt sett, vill jag också berömma näringsministern för att han har lyft upp näringsfrågorna för skärgården. Det är mycket bra, men lägg till också diskussionen om avgifterna!

 

Jag skulle vilja fråga landskapsstyrelsen lite hur det ligger till med sjöfartsmuseets eventuella utbyggnad, hur den ligger i tiden, om det har hänt något? Det skulle vara roligt om någon kunde lämna en liten redogörelse för detta. Sjöfarten har legat mig varmt om hjärtat och även i forna tider där.

 

Herr talman!

Jag har för avsikt att senare komma med anföranden vad gäller några motioner.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Englund tog upp den tidigare debatten här i lagtinget om skärgårdstrafiken, och under debatten igår siktade talare från majoritetsblocket in sig på att skärgårdsborna gott kan betala 100 mark om året för resandet på skärgårdsfärjorna. Man målade, helt osakligt, upp något slags rättvisekonflikt mellan skärgårdsbor och övriga ålänningar. Men som också framhölls igår: skärgårdsborna själva är ju bara en del av dem som reser i skärgården. Gratis trafik stimulerar generellt till resande i skärgården och i skärgården. Gratisprincipen gäller för alla ålänningar och för alla turister, den gynnar företag och rörelser i skärgården. Den öppnar helt enkelt skärgården för alla, också för skärgårdsborna. De inkomster avgifterna ger landskapet är inte stora i sammanhanget, men särskilt för många pendlande stugägare i skärgården är gratis trafik en lättnad och för resglada turister är avgiftsfriheten naturligtvis en viktig pluspoäng när resor i landskapet planeras.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Hasse Svensson för de synpunkterna och även att liberalerna har en lagtingsgrupp som är representerad från stad, landsbygd och skärgård och kan stöda skärgårdens utveckling vad gäller trafiken.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller Ålands sjöfartsmuseum och en planerad tillbyggnad där har jag ett arv från den föregående landskapsstyrelsen och leder alltså en arbetsgrupp som har som uppdrag att ta fram ett underlag för utbyggnad av sjöfartsmuseet. Vi är precis på slutrakan, förhoppningsvis kan vi överlämna vårt betänkande redan under det här året. Det är upplagt på så sätt att det finns ett färdigt underlag för en arkitektävling. Sedan är det landskapsstyrelsen sak att sätta in det i en tidsordning. Vi är nästan färdiga.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Först vill jag tacka ltl Englund för ett mycket fint inlägg och jag förstår att han med inlevelse går in i skärgårdsfrågorna. När han har suttit som trafikminister i fyra år och varit med och arbetat med de här frågorna borde han lite tyngd bakom och förstå vad han pratar om. Jag tycker att ltl Englunds inlägg var mycket sakligt och bra.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det mesta är sagt i skärgårdstrafikdebatten. Det finns dock en sak som jag har funderat på, nämligen den mycket högt skattefinansierade genomfartstrafiken. Det skulle vara intressant att höra hur EU-kommissionen ser på denna fråga. Som jag ser det blir det en snedvriden konkurrens gentemot våra rederier. Jag är tyvärr inte så insatt i dessa EU-frågor, men jag skall försöka kolla upp dem i framtiden.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

I de utlåtanden som har gjorts från skärgårdskommunerna har man sagt att taxa 2 skulle behållas. Den skulle ligga i nivå med den privata trafik som bedrivs på Åland, så det torde inte vara något bekymmer.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag är som sagt inte tillräckligt insatt i frågan, men jag skall försöka kolla upp den. Jag har dock svårt att tro att man tar ut de verkliga kostnaderna från genomfartstrafiken i dag, men jag kanske har fel.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Det är så, ltl Strand, att så länge jag har varit med här har man alltid från Frisinnad Samverkans sida ställt in sig på kostnaderna vad gäller skärgården. Vi kan konstatera att lagtingsgruppen i dag inte är representerad från skärgården! Den är från Mariehamn och runtom på Åland. Läser vi sammanställningen från kommunal- och lagtingsvalet från 1999 kan vi konstatera att rösterna inte är så många från skärgården!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Många har sagt det, och jag kan upprepa det, att vi lever i ett samhälle som blomstrar, vi har god ekonomi och hög levnadsstandard, kanske mycket på grund av det ekonomiska system som vi lever i. Men trots det finns det grupper som inte har det så bra i vårt samhälle. Det kan bero på höga levnadskostnader i förhållande till inkomst, det kan bero på sjukdom och annat. De grupperna skall vi inte heller glömma. Jag tycker att det ankommer på kommunerna att sköta om mycket av den vården, men landskapet kanske bör ta ett större övergripande ansvar för det och se till de grupperna.

 

Det har också sagts här att vi har en god sjukvård, bl.a. ltl Jan-Erik Mattsson och ltl Fredrik Lindqvist sade det. Det stämmer. Vi har en god sjukvård på Åland. Det är bra, men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Därför tycker jag att det tillägg som många har pratat om här på 3 miljoner för att upprätthålla sjukvården är viktigt. Sjukvården behöver pengarna. Det finns ingen anledning att misstro och att skära i de siffror som tjänstemän och övriga inom hälso- och sjukvården har presenterat.

 

Men trots den goda sjukvård vi har finns det smolk i bägaren. Det gäller vården utanför Åland, där vi har beslut i ÅHS-styrelsen. Det står i bilaga 9 att vi har rätt till vård på svenska. Det är någonting som inte uppfylls, absolut inte. En del får det, en del får det inte. Det står t.ex. i bilagan att epikriser, journalsammanfattningar o.dyl., skall vara översatta till svenska. De ligger på sjukhuset när patienten kommer, samtidigt med patienten på finska, de kan ligga där hela tiden när patienten ligger där tills patienten går hem och fortfarande vara på finska när de går hem därifrån. Man skickar räkningar till patienter, till dem som har varit på  TYKS t.ex. helt på finska. Det är helt oacceptabelt och att man sedan kanske från ansvarigt håll ibland antyder att det sker bara ibland, men vid en kontroll som jag har gjort sker det precis hela tiden. Det finns inte en räkning för en cancerpatient som har kommit på svenska på det här året, utan ringer man till socialkansliet i Jomala t.ex.  och kontrollerar – enda sättet för en vanlig människa att få reda på vad som sker – visar det sig att de hade hundratals räkningar från TYKS som har varit bara på finska – och det skall patienterna betala som inte kan finska, de skall betala någonting som de inte vet vad är! Jag blev kontaktad av en gammal tant, 78 år, som frågade: ”Sune, är det riktigt att jag skall betala en tredjedel av min pension, 880 mark, för en räkning som jag inte vet vad det står på, på finska”? Det här är någonting som man är medveten om, det är ingenting som kommer som en överraskning. Det har inte kommit upp i dag och det kommer inte heller upp för att jag rotar i det, utan det här har förekommit i alla herrans år, alla blundar och tiger och tar emot. Så här kan vi inte ha det. Man har också pratat här om rekrytering av personal. Hur tror ni det känns för en svenskspråkig läkare, sjuksköterska, att komma till centralsjukhuset och vikariera, hon drar upp en journal, hon skall hjälpa en patient som har kommit från Åbo och när hon tittar i journal och epikris, så är det bara på finska, jo, det är säkert någonting som hon som helt svenskspråkig säkert längtar efter! Jag känner läkaren personligen, jag har träffat andra som har vari tpå besök och alla säger, att det här är någonting som vi inte kan acceptera. Det är inte attraktivt att komma hit och jobba om vi skall ha det på det sättet. Sedan uttalanden att det kan ju översättas av någon som finska! Ja, just jo! Men vem har ansvaret? Den som översätter eller den som får det översatt? Självfallet den läkare som får det översatt. Den skall veta vad den gör. Man kan inte skylla på sjuksköterskan att hon översatte fel, en hastig översättning, det går inte, det håller inte.

 

Det här tycker jag att landskapsstyrelsen skulle bry sig om. De skulle ta i det. Det är ingenting som inte landskapsstyrelsen har vetat om. Det har inte gjort någonting i den här frågan, anser jag, och man kan heller inte komma och säga så här, att det finns ju inte vård på annat än finska. Jo, då, det finns vård att köpa på alla språk. Det finns t.o.m. på ryska, om man vill. Svenska har vi närmare till geografiskt än till Åbo, så det är inte bristen på möjligheterna, inköp av vård. Vi brukar säga att vi är ett ösamhälle. Om vi tar Gotland som ett exempel, har de lite närmare till Riga och de får säkert vården lite billigare där, men inte har jag hört någon gotlänning som far och får vård på ryska i Riga därför att det är billigare, så det kan inte bara vara den ekonomiska aspekten utan det handlar också om annat. Det handlar helt enkelt om att man inte vill ge den vård vi har rätt till. Jag tycker också jag har stöd för mitt uttalande i språklagen om vad vi har rätt till. Som sagt, det finns de i ÅHS:s styrelse också – jag vill särskilt nämna Gun-Mari Lindholm – som har jobbat med den här frågan, det har framkommit i press och i protokoll. Säkert har andra gjort det också, men hon har hårt dragit det och det  tycker jag är bra. Det kan hända att vi måste så småningom anställa en språkombudsman, någon som ser till att man följer de regler och de lagar som vi har i den här frågan.

 

Sedan vill jag ta upp den omtalade psykiatrin, som jag tycker att inte har förhalats, men planen och anläggandet av en ny enhet har fördröjts på något sätt. Jag tycker att det vore väldigt viktigt att man verkligen kommer till skott. Vi skall komma ihåg att de som jobbar inom psykiatrin jobbar i undermåliga utrymmen som i princip är utdöma, patienterna måste transporteras långa vägar om de blir sjuka, till centralsjukhuset t.ex. Man måste få detta förverkligat.

 

Jag vill också ta upp min motion. I samma veva som man tar itu med psykiatrin måste man på allvar ta i behandlingen av narkotikamissbruket, uppgöra en kedja från förebyggande till den absolut sista öppenvården, allt däremellan, inklusive tvångsvård, allt skall finnas, allt skall vi ha klart. Det kan gärna ske i samarbete med det som ltl Lindqvist har sagt här, att man försöker bekämpa också införseln av narkotika, att man ger polisen resurser, ett gott samarbete.

 

Jag brukar oftast nämna någonting om avfallshanteringen. Det skall jag göra i dag också, men inte desto mera. Jag tycker att när det gäller bioenergi och avfallshantering är det väldigt viktigt att man från ansvarigt håll försöker sammankoppla, för på grund av höga oljepriser börjar förbränning av bioenergi och sopor bli lönsamt. Man kan kanske kan blanda det och göra det tillsammans. Det kan man enligt de uppgifter som jag har i alla fall från dem som håller på med det. Det går mycket väl bara man förbränner rätt saker. Jag tycker att det är viktigt att man ser till det.

 

Sjöfarten är en åländsk näring; många av de åländska pojkarna har väl någon gång varit till sjöss, det har jag varit. Jag är naturligtvis lika rädd som alla andra om vår sjöfart. Den har fungerat bra och varit en väldigt närande del av åländskt företagsliv, men nu har molnen hopat sig och man pratar om ett åländskt register, ett s.k. parallellregister. Jag tycker att det är bra, men innan man går till verket och gör någonting av det måste man verkligen utreda: vilka konsekvenser har ett register, vilka kostnader har det att driva, vad betyder det för skatteinkomster, vad betyder det för ansvarstagande för dem som ingen skatt behöver betala osv. Gör man inte det utan man slår till utan att ha allting klart, så i stället för ett s.k. parallellregister kan det bli ett ”pallerregister” på åländska sagt – och det vill vi väl inte ha utan ett parallellregister kanske, om ekonomiska förutsättningar visar sig finnas, men inget pallerregister!  Ltl Jan-Erik Mattsson, centerns gruppledare, som inte är närvarande, gav mig en liten tankeställare – jag brukar inte berömma folk, men jag skall berömma honom lite. Han sade så här att om man föreslår någonting som kostar i någon motion skulle man försöka leta ur var i budgeten kan man skära för att finansiera den, det hörde ni säkert alla. Jag måste faktiskt säga att jag har bläddrat och bläddrat i budgeten, för jag tänkte på min motion om bekämpning av narkotika osv.; den motionen kostar en halv miljon, men när jag bläddrade riktigt noga i budgeten kom jag på en sak som jag skulle kunna tänka mig att skjuta på tillsvidare till förmån för just narkotikabekämpningen och vård av narkotikamissbrukare, nämligen vägen till Allhallen i Eckerö på 700.000 mark. Det är det enda som jag kom fram till som jag skulle kunna tänka mig att man sköt på så länge, för jag tror inte att den vägen kommer att bli så nött de närmaste åren och dessutom borde den ha varit med i planeringen av Allhallen i Eckerö. Därifrån tycker jag att man kan ta 700.000 mark.

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Det fanns många frågor som jag gärna skulle svara på, men en del måste jag spara till mitt anförande. När det gäller frågan om bioenergi kan jag faktiskt informera om att jag den 4-5 december kommer att fara till Norge och se på en som de kallar det ”liten” brännugn i drift norr om Trondheim. Frågorna lever alltså hela tiden på miljöbyrån, fastän de kanske inte märks hela tiden vad vi håller på med.

 

När det gäller narkotika är det någonting som vi alla är överens och som vi alla vill jobba för på olika sätt. Det görs på otroligt många olika sätt och från olika nivåer, många intresseorganisationer, och det skall vi vara tacksamma för, för jag tror att ingen kan göra detta ensamt utan det är ett samarbete som krävs för det. I budgeten för nästa år har vi faktiskt gjort ett rejält lyft på summan, så det är 700.000 mark sammantaget och av det kommer den största delen att vara just till narkotika. Tanken är att vi under året skall ha en skild projektledare anställd på avdelningen för att handha just samordningen av narkotikafrågor och också att göra något som jag som arbetsnamn har kallat en vitbok, där man har samordningen tydlig och klar, att vem som helst på Åland skall kunna titta: vad gör jag i den här situationen, utan att man kan säga, nej, det hör inte till mig, du skall gå dit, det här hör inte till dig osv., utan tydligt och klart skall man veta att det här är tågordningen när det gäller dessa frågor på Åland.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Detta gör mig naturligtvis glad och jag har sett i budgeten att det finns upptaget, men jag tror att den halvmiljon till som föreslås nog är behövlig därför att man behöver säkerligen få en hel strategi, det kostar med utbildning och sådant. Jag har träffat många inom psykiatrin, de har ingen direkt utbildning; personerna kanske finns, men utbildningen och strategin saknas och det kommer att kosta, så jag är glad att det finns andra pengar också till det.

 

Jag hoppas att det blir bra med bioenergin och att den ser bra ut den där i Norge.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

När det gäller de tre miljonerna är det min fulla övertygelse att fattas de när året börjar ta slut, i en budget på över 300 miljoner, så kommer de att komma i en tilläggsbudget, om det visar sig att sjukvården håller på att rasa ihop. Min uppfattning är dock att det har funnits en hel del luft i budgeten de senaste åren, och det grundar jag jag på det som jag har hört i mitt finansutskottsarbete.

 

När det gäller svenska språket inom vården har jag precis samma åsikt som ltl Sune Mattsson. När däremot ltl Sune Mattsson pratar om pallerregister tror jag att ledamoten skulle vinna på att sitta ner en stund med vår näringsminister Roger Jansson och sjöfartsutvecklaren Yngve Mörn, så kanske man kan reda ut en del saker!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har aldrig sagt att det blir ett ”pallerregister”. Jag sade, att om man inte utreder de ekonomiska konsekvenserna för samhället före man inför registret, så kan det gå och bli ett pallerregister.

 

När det gäller de tre miljonerna är jag alldeles övertygad om att tjänstemännen på ÅHS och ÅHS:s styrelse har haft bättre möjligheter att sätta sig in i om det behövs eller inte än ledamoten Strand!

 

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! Jag undrar av vem och var uppgifterna har framskymtat att man inte skulle utreda kostnaderna av ett register. Det är det som har framhållits hela tiden och därför kommer det att ta en viss tid.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag påstår inte, och det har inte ens framskymtat, att man inte försöker göra det, utan jag sade bara att det är viktigt att man gör det ordentligt innan man sätter igång med ett register. Jag har inte läst någonstans att man inte försöker. Däremot är jag rädd för att det kan bli att man drar förhastade slutsatser. Men jag har inte sagts att det görs. Jag vill bara uppmana dem som håller på med det, även vår näringsminister, att sätta sig in i det och göra det ordentligt. Jag har inte tänkt att han inte skulle göra det, men jag tycker att det måste vara tillåtet att få säga det i en budgetdebatt. Ltl Strand får gärna kommentera det om han vill.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag blir ofta glad när jag hör ltl Sune Mattsson tala i språkfrågorna, för ltl Sune Mattsson och jag har samma uppfattning i mångt och mycket när det gäller bevarandet av det svenska språket på Åland. Jag håller med om att luckorna inom vården, som också finns på många andra ställen, måste täppas igen. Vi måste få bukt med de små tillfällen när andra språk än svenska smyger sig in på Åland. Epikriserna och journalerna skall givetvis vara på svenska, likaså fakturorna. Vi hörde om ett annat exempel igår: babylådan lär innehålla en bok som är på ett annat språk än svenska. Också det är helt åt skogen! Jag håller med ltl Sune Mattsson att det här måste vi göra någonting åt.

 

Vad gäller knarket gläder det mig också att få flankstöd i kampen. Pengarna finns i budgetförslaget, så jag tror inte att vi behöver ytterligare pengar i det här skedet, utan det som behövs nu är en gemensam kamp hos partier och oss politiker emellan, så kommer vi hoppeligen att få bukt med ett av de största problemen som Åland har i dag, dvs. narkotika.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var bra ltl Lindqvist att du håller med mig i språkfrågan! Som ni alla förstår är det bara det som jag nästan kan bevisa som jag har sagt. Självfallet finns det mycket, mycket luckor till som man kan diskutera, men det får vi göra på ett annat plan.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson och jag tycker inte riktigt lika i alla frågor, men vad gäller språkfrågan är vi absolut överens. Det här är någonting som vi har jobbat tidigare tillsammans med inom ÅHS:s styrelse och även om ltl Sune Mattsson inte längre är med i ÅHS:s styrelse tycker jag att han driver den här frågan väldigt duktigt. På senaste ÅHS:s styrelsemöte var frågan upp och då blev beslutet att man skulle kartlägga bristerna och komma med förslag till åtgärder. Jag tror och hoppas åtminstone att vi är överens inom styrelsen att här gäller nolltolerans. Det är svenska som skall gälla vad det än det gäller, om det är skriftväxling eller om det är samtal, eller vad det än gäller, är det svenska som gäller. Det är viktigt att vi orkar strida även om det inte s.a.s. berör oss direkt själva. Det är oftast fråga om sjuka människor. De skall inte behöva strida och bråka, som man säkert uppfattar många gånger att man gör. Det är fråga om att stå på sina lagenliga rättigheter, och det skall vi hjälpa till att göra.

 

Vad gäller psykiatribiten har vi väntat på att man skulle utreda verksamheten, vilken typ av verksamhet skall vi ha inom psykiatrin för de kommande tio åren. Psykiatriplanen är nu färdig; tyvärr är den uppbyggd till stora delar på fel lagstiftning, så den kommer att bordläggas och komma på nytt när felen är uppklarade.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

 Det känns innerligen glädjande att det äntligen är en liberal som verkligen försvarar svenska språket på Åland, mer än i sedvanliga svepande formuleringar. När jag försöker försvara landskapsstyrelsens personals rätt till utbildning på svenska har jag tidigare fått utstå spott och spe från liberalt håll. Därför känns det nu betryggande att åtminstone vissa liberala ledamöter stöder mina och majoritetens strävanden. Idén med en åländsk språkombudsman är nog inte så dum. Den tror jag att landskapsstyrelsen med fördel kan ta till sig. Det gäller mycket riktigt nu att gnugga ögonen och inse att kejsaren börjar faktiskt bli utan kläder!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag är alldeles övertygad om att det är många i den här salen, inklusive landskapsstyrelseledamoten Sundman, som i språkfrågan, i synnerhet när det gäller vård av sjuka, även annars, håller med mig. Alla borde göra det, men det kan inte jag kräva.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det mesta har sagts i språkfrågan, som ltl Sune Mattsson tog upp här. Det är så att vi är rörande eniga om att det är viktigt att åtminstone inte patienterna drabbas just genom språket. Om läkarna har en kommunikation emellan sig på ett annat språk, så kan man inte säga så mycket om det, utan huvudsaken är att man förstår varandra i de viktiga frågor som det handlar om när det gäller patienternas sjukdomar. Men just patienternas skriftväxling, där man får epikriser, diagnoser, räkningar osv. på finska kan man absolut inte tolerera. Däremot noterar jag som en kuriositet att ltl Sune Mattsson använde förkortningen TYKS, men kanske det var med tanke på att det står så på räkningarna, för annars är det en finsk förkortning av Åbo Universitets Centralsjukhus, som egentligen heter ÅUCS.

 

När det gäller psykiatriplanen fick vi den på bordet på ÅHS:s senaste styrelsemöte. Det finns många frågor i den. Det finns mycket som man behöver diskutera. Jag är helt överens när det gäller barn- och ungdomspsykiatrin, där behövs det resurser. Det är här som narkotikaproblemen också kommer in och det är här som det är viktigt att man sätter in åtgärder just hos barn och ungdom.  När det gäller den geriatriska delen talar man i planen mycket om att man skall kunna vårda patienterna i hemmen, man skulle ha ett hemsjukvårdsteam osv. Jag såg ett program häromdagen i TV att man i Sverige kommit mycket längre med utlokaliseringen av vuxna patienter i lägenheter och hem, och det visade sig att det inte fungerade särskilt bra. De blev sittande ensamma och såg på TV sex-sju timmar om dagen. Det har inte fallit ut så bra, så jag tror att vi måste titta ordentligt på den frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag måste svara på detta med TYKS. Jag säger TYKS därför att jag har aldrig sett en räkning som det står något annat än TYKS på! Skall jag börja översätta det också för att ltl Pehrsson skall förstå vad jag menar! Det tänker jag inte göra härinne, utan det står TYKS och jag säger TYKS just därför. Jag vet nog också vad det heter på svenska, men jag tänker inte bry mig om att anstränga min hjärna i det här fallet och översätta det.

 

När det gäller samtal mellan läkare och om man vill ha svenskspråkiga läkare, som bara kan svenska, skall man nog också låta samtalen mellan läkaren gå på svenska; annars blir rekryteringssvårigheterna ännu större, om de måste gå på finska. Är det tre i en församling, bara två kan finska, så kommer den tredje att bli utanför och det kan vara viktig information, så det får man tänka på. Arbetsplatsspråket på Ålands centralsjukhus är svenska. Skriftväxlingsspråket mellan Ålands centralsjukhus och övriga är svenska; där vill jag rätta ltl Pehrsson.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi i stort är överens om att det här skall ske på svenska. Det finns i lag inskrivet och det är ett lagbrott om vi inte får det, så därför tycker jag att det är en självklarhet. Men kan det rädda människoliv om man behöver prata läkare emellan på finska tycker jag att det är en annan sak. Patienterna skall dock inte drabbas. De skall inte behöva översätta till svenska från finska. Detta med TYKS var kanske mera ett skämt, men det är som sagt en finsk förkortning som man gärna använder snabbt utan att tänka på vad den egentligen betyder.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det sätt att kommunicera som ltl Pehrsson nämner skulle kunna göra att en svenskspråkig läkare kanske inte skulle rädda liv därför att den som pratar finska skulle rädda liv genom att prata finska! Ltl Pehrsson sade faktiskt så! Ja, om du kan få ett råd, men en svensk läkare kanske måste få råd av en som kan svenska. Detta har med upphandlingen att göra. Handlar man på fel ställe att de inte kan svara på svenska, kanske det blir svårt att få det att fungera i praktiken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

 Vi har nu hört vissa exempel på ett verkligt gott arbetsklimat här i lagtinget – med sina små pauser förstås! Det var ett mycket bra inlägg som ltl Sune Mattsson gjorde, speciellt när han tog upp vården och språket, som är ett djupt mänskligt problem. Den motion om kampen mot narkotika som också nämndes är högst berättigad. Jag vill bara poängtera att de förebyggande insatserna är minst lika viktiga som de vårdande. I vårt lilla samhälle bör det, med landskapets rejäla stöd på olika sätt, vara möjligt att bygga upp ett nätverk av föräldrar, socialarbetare, polis, tull m.fl. som motverkar att ungdomarna utsätts för press att alls pröva på gifterna. Något är på gång i landskapsstyrelsen, och det är bra, men mer behövs nog. Det behövs t.ex. en studie av hur det går till, inte minst i Mariehamn i de kretsar som inspirerar ungdomar att pröva på droger och hur vi kan undvika att dessa kontakter blir så viktiga för ungdomarna. Uppenbarligen upplever en del tonåringar i dag vårt samhälle som trist och kanske t.o.m. lite frånstötande.

TALMANNEN: Repliken bör tangera huvudanförandet.

Ltl Svensson: Okej, men det kanske vi kan göra någonting åt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill lugna ltl Sune Mattssons oro beträffande registerutredningarna och att vi inte skulle utreda effekterna på det åländska samhället  samt de ekonomiska effekterna ordentligt och ingående. Jag tror också att han känner till att det görs väldigt ingående och det är ett synnerligen seriöst utredningsarbete som nu börjar uppnå en tusen sidor vetenskap redan. Jag tror att det här är bland de mest seriösa utredningar i världen när det gäller lösning av sjöfartsfrågor och lösning av registerfrågor. Orsaken till att det måste göras så här väldigt seriöst är att motparten vi har, den som skall fatta beslut i Helsingfors, har ett svagt intresse för att lösa sjöfartsfrågorna långsiktigt och därför kräver de helt enkelt på sitt bord för att göra saker själva också ordentligt med utredningar. Vi har gjort väldigt mycket utredningar för kommunikationsministeriet och nu också delvis för finansministeriet, som de har uttryckt en väldig tacksamhet för att vi har gjort och de har använt det sedan i sitt underlagsmaterial för att fatta sina sjöfartspolitiska beslut. Risken för att det skall bli ett ”pallerregister” är väl ungefär samma risk som det fanns när holländarna, när norrmännen, när danskarna och när tyskarna gjorde sina register och nu när svenskarna håller på och arbetar med sitt register. Vårt arbete är väl jämförbart och delvis seriösare än det underlagsmaterial som finns i de länderna.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Näringsministern Roger Jansson talar här om tusen sidor eller mer. Jag är inte alls imponerad av antalet sidor. Det är ett resultatet av det hela som jag tycker är viktigt. När jag själv försöker sätta mig in i det ser jag att det inte är problemfritt att sätta in ett register. Jag misstänker inte heller att man inte försöker. Frågan är om man har kapacitet och möjlighet från landskapsstyrelsen att klara av det här med ett parallellregister. Tar man in rätt personer och rätt expertis finns det en möjlighet, men det kan också komma någon som avråder och det är viktigt att man tar in alltihopa.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Som ltl Mattsson känner till har vi de högsta ledarna för de finska sjöfacken med i arbetet. Vi har de högsta ledarna för Finlands tre redarföreningar med i arbetet. Vi har använt oss av högskole- och universitetsfolk i utredningsarbetet, internationellt högt erkända jurister osv. Man kan naturligtvis tänka sig att göra det ännu seriösare, men jag tror inte att någon behöver klaga på seriositeten och infallsvinklarna för landskapsstyrelsen i detta arbete. Sedan kan man säga, som vissa ledamöter i lagtinget har sagt, att det här är antagligen ett onödigt arbete, det är ingen vits  att vi sysslar med det här. Men när man beaktar att vi har 3.500 arbetsplatser inom branschen totalt, varav 1.500 är ålänningar, så är detta ett otroligt väsentligt arbete som görs. Vi får hoppas att det bär ännu bättre frukt än vad det hittills har gjort. Det har haft ett gott resultat i regeringens kuloarer i Helsingfors redan och i samarbete med facket och redarföreningarna. Vi skall inte ta på oss någon ära i sammanhanget alls, men vi vet att våra inspel och vårt arbete har haft en viss betydelse i det som hittills har åstadkommits och vi hoppas att det skall ha ännu större betydelse framöver.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Min oro ligger nog främst på det ekonomiska planet. Har vi råd att göra det här? Där tycker jag att undersökningen skall vara speciellt seriös. Man kan också vända på det och säga, att har vi råd att inte låta bli? Jag tycker att detta skall stämmas ihop. Det är de ekonomiska effekterna för samhället som kan bli avgörande i slutet om vi kan ha det eller inte. Jag är ingen expert på det och jag är inte särskilt insatt i det heller, men jag har läst och följt med och förstår att det inte är utan problem. Det är inget som man bara inför för att några experter sätter tusen sidor till papper, utan det fordras lite till, hur man ekonomiskt skall föra det i hamn osv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg:

Herr talman!

Det har visat sig under de här två dagarna att det finns helt tydligt flera frågor och ämnen som förenar oss över partigränserna. Det kanske vi behöver lyfta fram mera därför att jag tycker att allt groll ofta överskuggar det arbete som vi gör. Det är kanske just de frågorna, de som förenar, där vi över partigränserna har ganska lika åsikter som vi borde prioritera för att sedan få bättre vind i seglen för de andra frågorna.

 

Jag har valt att i mitt anförande ägna mig åt följande ämnen. Inledningsvis vill jag passa på att uppmana landskapsstyrelsen att tillsätta en kommitté som utreder möjligheten att utveckla hemvårdsstödet till ett verkligt alternativ för de föräldrar som vill vara hemma med sina barn de första åren. Jag kommer också att kort omnämna och berömma översynen av de vuxenstudiestödsmöjligheter och ÅHS:s satsning på ungdoms- och kvinnomottagningen. Jag kommer också att tala kring motionerna om simhall respektive badhus och till sist puffa för att vi skall börja handla mer lokalproducerade produkter.

 

I en undersökning där man frågade vad som är meningen med livet bland ett stort antal människor var det två ingredienser som var de dominerande. Det ena var personliga relationer, det andra ett utvecklande arbete. Det var dessa två ingredienser som skulle göra livet meningsfullt. Man vill använda sina inneboende resurser, tillfredsställa sin nyfikenhet och försöka använda hela sin potential. En bra relation – det lär räcka med en – är en förutsättning för att man skall kunna utnyttja sina resurser. Jag har försökt att ta det här till mig.

 

Långt handlar det om att ta personligt ansvar och framför allt att våga välja och stå för sina val. För att man skall våga ta ansvar för sitt liv och sina val behöver man också veta vad vad man vill, dvs. ha en god självkänsla. Att vara som jag mellan 30 och 40 år betyder att men lever i en period när väldigt mycket består av både och. Man vill både och; man vill skaffa barn och leva familjeliv, men man vill arbeta och hänga med i karriären. Vi har i vårt samhälle i dag goda möjligheter att göra de prioriteringar och val vi själva känner att är de rätta. Vi har en god kommunal barnomsorg. Vi har generösa rättigheter till ledighet från arbetet, både helt och delvis. Det gäller att göra prioriteringar och välja. Det som begränsar valet är ofta ekonomin. Hemvårdsstödets grundbelopp, som i dag ligger på 2.100 mark brutto, kräver att man har delad ekonomi med någon som kan ta åtminstone nästan hela försörjaransvaret. Hemvårdsstödet föreslås i föreliggande budgetförslag att höjas med 10 procent, och det välkomnas.

 

1995 arbetade en grupp med att utreda möjligheterna att göra hemvårdsstödet pensionsberättigat och att räkna fram en lämplig nivå för att stödet verkligen skulle bli ett alternativ. Jag vet att man kom fram till att hemvårdsstödet inte kan ge några pensionspoäng eftersom man inte kan betala ut pension på ett bidrag. Jag är också medveten om att för att hemvårdsstödet skall bli ett verkligt alternativ kräver det en märkbar höjning och därmed en stor utgift för kommunerna. Men det är en så viktig fråga att jag hoppas att landskapsstyrelsen kan göra den prioriteringen och avsätta lite utredningspengar för detta ändamål och att man kunde fortsätta att räkna på var en lämplig nivå för hemvårdsstödet borde ligga. Det kanske också behövs olika nivåer och framför allt också att utveckla stödet. Det kanske inte är helt precis efter de principer som man betalar ut det i dag som man skall göra i framtiden. I dag får alla samma grundbelopp, oavsett om man är hemma eller inte.

 

Alla är vi individer och därmed unika, både barn och vuxna. Barn är olika mycket anpassningsbara och för vuxna är arbetet olika stor del av livet. Jag hoppas att man kunde hitta en nivå där det verkligen skulle bli möjligt för föräldrarna att prioritera och välja, välja hur man vill att barnens första år skall utformas. Min förhoppning är att föräldrarna skulle kunna dela på ansvaret för barnen i högre grad och därmed ge större möjlighet för båda att kombinera karriär och föräldraskap. Vi har länge arbetat för att både kvinnor och män skall få utvecklas och att båda skall ha rätt till ett spännande och utvecklande liv. Men nu får vi inte glömma bort barnen, nu börjar det bli deras tur. Att vara förälder är ett stort ansvar och nu måste vi börja bevaka barnens rätt till sina föräldrar och självklart båda föräldrars lika ansvar.

 

Landskapsstyrelsen har aviserat att man avser att se över barnomsorgslagen. Lagen har bl.a. kritiserats för att den mest tar hänsyn till de vuxnas behov. Nu vill man syna lagen mer ur barnets synvinkel. Lite elakt säger en del att barnomsorgslagen i dag ger föräldrarna rätt att få sina barn omhändertagna så att de inte skall stå i vägen för deras karriär och deras bekvämlighet. Man behöver säkert ställas inför frågor som: Hur mycket orkar ett barn? Är det rätt att barnen har längre arbetsdagar än de flesta vuxna? Blir barn stressade av att vara på dagis? Hur tidigt klarar ett barn av att socialiseras? Många viktiga frågor, tycker jag, viktiga frågor som hör intimt samman med hemvårdsstödet. Ett högre hemvårdsstöd blir en kommunal utgiftspost som säkert blir stor, men som också betalar sig genom tryggare barn och ett system med hög marknadsföringskraft som kommer att skynda på att invånarantalet på Åland blir 30.000.

 

För att lösningen skall bli lyckad behövs också en attitydförändring, både i samhället och i näringslivet. Förhoppningen är ökade flexibla möjligheter att kunna följa med i utvecklingen inom sitt arbete. Här finns vinster för många att hämta ut och möjligheter till personliga lösningar bara man vågar lyfta frågan lite utanför ramen och titta på den ur många olika synvinklar.

 

Med tanke på att ett utvecklande arbete är viktigt välkomnar jag översynen och revideringen av studiestödsmöjligheterna för vuxna. Det som kändes helt rätt när man var 20 år kanske inte är så utvecklande längre när man är 35. De som säger sig veta hur den närmaste framtiden ser ut talar om att man inte längre kommer att fokusera sig kring vad man skall bli och ett yrke, utan att fyra olika yrkeskarriärer inte kommer att bli ovanligt.

 

För ett år sedan påpekade jag behovet av en ungdomsmottagning. Jag har uppvaktat ÅHS och till min glädje kan jag konstatera att min i ÅHS:s budget arbetar i riktning mot att preventivmedelsrådgivningen utvecklas till en ungdomsmottagning. Man börjar med att utöka hälsovårdartjänsten till heltid. För att få fungerande ungdomsmottagning behövs, av erfarenhet från Sverige, även en kurator, men jag förstår att man vill pröva sig fram. Det har visat sig att ungdomar som besöker preventivmedelsrådgivningen även har många andra frågor som man vill diskutera med en neutral vuxen  och därför är det viktigt att man har resurser att stöda dem där de känner sig trygga och att inte vara tvungen att remittera dem vidare till någon annan mottagning.

 

Förverkligandet av en kvinnomottagning är också mycket viktigt för de lite äldre kvinnorna. Puberteten har vi vant oss att prata om, men det finns lika många frågor och funderingar när det gäller klimakteriet. Det är viktigt att få diskutera med en hälsovårdare när det gäller hormonbehandlingar och kanske andra former av preventivmedel. Min förhoppning är också att man i och med kvinnomottagningen  även kan permanenta och utveckla självundersökningen som metod för att tidigt diagnosisera  bröstcancer.

 

Att få ett badhus till Mariehamn är ett projekt som många har börjat tappa tilltron till. Det började med ett förslag till renovering och ombyggnad av Idrottsgården och växte till en högklassig badanläggning i 80 miljoners klassen. Tanken var att badhuset både skulle vara till glädje för alla ålänningar men också intressant för turisterna året runt, eftersom havsvattnets kvalitet och temperatur varierar. Till budgeten har inlämnats en finansmotion under momentet infrastrukturella satsningar. Nu är det dags att badhuskommittén får upp farten lite och får fram var badhuset skall stå så att projektet får ny fart.

 

Bland motionerna finns också en finansmotion till som också vill ha medel till en infrastrukturell satsning: pengar för en simhall i Godby. Det är ingen omöjlighet att ha två badanläggningar på fasta Åland, men knappast kan man tänka sig att landskapsstyrelsen skall kunna investera i två turistiska badanläggningar med 15 kilometers avstånd emellan. Sannolikt får ena anläggningen bli en kommunal simhall för kommunens invånare och den andra ett badhus även för turismen. Nu är det vår uppgift som politiker att besluta var den turistiska satsningen skall placeras. Nu måste vi bestämma oss.

 

När det gäller vår miljö väljer jag i dag att slå ett slag för en attitydförändring och ökad användning av våra lokalt producerade, förstås helst ekologiskt odlade produkter. Det är viktigt i förebyggande syfte när det gäller våra folksjukdomar. Det finns forskning som visar att vi skulle må bättre om vi åt det som odlas på våra breddgrader. Vi borde också lära oss att äta mer vitkål, rotfrukter och bär och minska den importerade frukten, som förutom kraftig besprutning har transporterats runt halva jordklotet. Min förhoppning är att alla offentliga institutioner som inköper mat med offentliga medel i så hög utsträckning som det bara är möjligt skulle köpa lokalproducerat.

 

Till sist, herr talman, vill jag passa på att tacka för att vi skall få en planskild korsning vid Nabben och ser fram emot den till sommaren. 

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag är glad att ltl Lundberg nappade på det jag framförde igår om översynen av barnomsorgslagen och hemvårdsstödslagen. Hon tog upp det mesta av det som jag framförde igår. När nu både ltl Lundberg, som representerar centern och ltl Lindholm, som representerar obundna, som ingår i majoritetsblocket har stött detta tycker jag att det borde finnas goda förutsättningar för att man skall få igång arbetet. Eftersom vi från liberalerna också stöder en översyn borde det finnas goda förutsättningar att få ett bra resultat. Jag hoppas alltså att man verkligen trycker på det här.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag avser att återkomma när det gäller infrastrukturella satsningar på simhall och badanläggning i Mariehamn. Jag tycker att alla satsningar som gör att besöksnäringen kan öka under lågsäsong är viktiga och lägger man upp det här på ett riktigt sätt där landskapsstyrelsen kan ha en viss roll att hjälpa till att göra koncepten något olika, dvs. mera av SPA, badservice, underhåll och äventyrsbad i Mariehamn och en ren simhall som kan användas för tävlingar i Godby, men med vissa andra möjligheter, så tror jag att båda projekt är av värde för Åland ur samhällsekonomisk synvinkel. Sedan är det en annan sak  i vilken ordning alla projekt skall komma. I Godby är det färdigt projekterat; det finns en tomt och konceptet är klart. I Mariehamn återstår en hel del arbete. Vi har också problemet vad som skall komma först: kk-huset eller en badanläggning, så när jag återkommer argumenterar jag för att båda satsningar är viktiga; lågsäsongsturismen, idrottsturism och sådant är en absolut nödvändighet om vi skall klara ekonomin framöver.

 

Ltl Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är klart att man kan prioritera och bestämma att den ena anläggningen skall bli ett äventyrsbad och den andra en tävlingsanläggning, men problemet är väl att vi båda vill ha tävlingsanläggning och kanske inte så mycket äventyrsbad!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Den förrförra landskapsstyrelsen hade det påhittiga förslaget att den som kommer först, kk-hus eller allhall, skall byggas! Det kanske inte var så lyckligt. Men det får vi se. Jag tycker inte att man behöver binda sig vid att projekten skall vara lika, och även om de skulle vara lika, så är det inte omöjligt att de stöder varandra. Så är det t.ex. när det gäller ishockey och fotboll: ju fler ishockeyhallar man har, ju fler fotbollsplaner man har, desto mer kan Åland profilera sig på idrottsturismen. För min del kommer jag att fortsätta att argumentera för att alla satsningar som har ett rimligt koncept och är väl planerade är värda att göra, om det är under lågsäsong, för vi har en enorm kapacitet som är byggd för att klara en topp under sex sommarveckor, så samhällsekonomiskt är det riktigt, men det är klart att det här är en diskussion som ni får föra i Mariehamn och som vi för länge sedan har fört i Finström.

 

 

Ltl Lundberg, replik:

Herr talman!

Klarar vi av driften av två stycken tävlingsbassänger på Åland, så stöder jag gärna båda, det är inte fråga om det, men jag tror inte på sannolikheten för att man skall kunna se två sådana anläggningar som infrastrukturella, men är det så, så gratulerar jag! Jag är tyvärr inte så optimistisk.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag kan med glädje konstatera att det som jag har känt mig ganska ensam om att arbeta för, nämligen ett hemvårdsstöd och pensionsfrågor, barnomsorg, är vi nu åtminstone fyra grupper i lagtinget som arbetar för. Den enda som inte har uttalat sig i positiv riktning är socialdemokraterna. Detta bådar gott för den översyn som man kommer att göra vad gäller barnomsorgslagen, där också pensionsbiten för hemarbete ingår. Jag skulle nästan vilja så här i förväg gratulera. Nu är det bara fråga om på vilket sätt man löser detta. Tydligen finns viljan, och det brukar vara mer än hälften av arbetet.

 

Ltl Britt Lundberg tog också upp frågan om en kvinnomottagning. Det är också någonting som vi inom ÅHS-styrelsen har arbetat för och vi har gett ledningsgruppen i uppdrag att inom detta år komma med en utredning på vilket sätt man skall sköta kvinnorådgivningen inom ÅHS.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag avser att avsluta mitt inlägg när tio minuter har gått, så jag hoppas att jag får en liten påminnelse.

 

I budgeten för detta år lovar landskapsstyrelsen att skattegränsen skall vara osynlig till årsskiftet 2000/2001. För snart fyra år sedan vädjade dåvarande vicelantrådet Roger Nordlund om  ”is i magen” när det gällde att göra skattegränsen osynlig. Sagt, men inte gjort! Isen torde för länge sedan ha smält.

 

I fråga om löftet om kompensation för skattegränsens merkostnader vädjade vicelantrådet om ”tålamod”.  Sagt, men inte gjort! Tålamodet torde tryta hos konsumenter och företagare.

 

År 1995 enades en arbetsgrupp om att gå vidare med företagsbeskattningen och avvikande indirekta skatter. Sagt, men inte gjort!

 

Våren 1997 tog liberalerna initiativ till en allpartidiskussion om självstyrelsens utveckling, samfundsskatten och ekonomin. Landskapsstyrelsen lovade ta fram underlagsmaterial. Sagt, men inte gjort!

 

För ett par år sedan var det bråttom med en ny fördelningsnyckel för samfundsskatten. Liberalerna gav efter ingående diskussion i partiet och prövning om frågan det begärda förslaget till landskapsstyrelsen. Sagt, men inte gjort.

 

Det senaste året har landskapsstyrelsen utlovat en rad meddelanden till hösten om

-                     självstyrelsepolitiken och externpolitiken

-                     massmediapolitiken

-                     IT-politiken

-                     Lagstiftningsarbetet

 

Sagt, men inte gjort!

 

I december förra året utlovade lantrådet Roger Nordlund handling när det gäller

-                     budgetgetbehandlingens viktiga punkter

-                     kollektivtrafiken

-                     drogfrågor

-                     skattegränsen

-                     fördelningsnyckeln

-                     jämställda löner

-                     översyn av den kommunala ekonomin

 

Sagt, men inte gjort!

 

De tre partierna i majoriteten som har valt att samarbeta gör det därför att de vill göra det och liberalerna med nio mandat är i opposition. Som bekant stöder vi inte landskapsstyrelsen Nordlund/Salmén, men vi tar givetvis ställning till de förslag som kommer i lagtinget. Mycket har sagts och mycket har försäkrats, men i de stora frågorna väntar vi fortfarande efter ett års styre på resultat.

 

Budgeten för år 2001 är för mig en besvikelse mot bagrund av tendenserna i samhällsekonomin. Landskapsstyrelsen ”duttar ut” det ena och det andra, som säkert är bra, t.ex. höjt barnbidrag, grundbemanning i vården osv. Men samtidigt tar man inte ställning till barnomsorgen i stort. Man tar inte ställning till ÅHS och sjukvårdssystemet i stort. Man analyserar inte betydelsen av budgetunderskottet, även om vi tidigare har haft en formell upplåning som senare har reglerats är det i alla fall nu fråga om reella underskott som är på kommande. Man diskuterar inte ansvällningen av personal i den offentliga sektorn, kommunernas budgetpress med nya åtaganden, sociala ställningar i samhället, drogmissbruk och kriminalitet, särskilt bland ungdomar, som ökar, utbildnings- och IT-strategin osv. De framtida inkomsterna med övertagande av beskattning, som nämns i allmänna motiveringen och som flera här i lagtinget har talat för, berörs inte alls i budgeten. Inte heller konsekvenserna av en skattesänkning i riket på 10 miljarder de närmaste två åren. Det hett eftertraktade skatteinstrumentet framstår alltmer som en symbolfråga: det skall sägas, men inte göras. Den ena efter den andra träder fram och skall vara ”velkast”, som det heter på åländska – egen beskattning, självständighet, till 99,9 procent utvecklad självstyrelse, återförening med Sverige. Det kanske är bra ibland att det som sägs inte blir gjort!

 

Herr talman!

Skattegränsen är fortfarande synlig och vicelantrådet finansansvarige Salmén har hittills mest varit osynlig under budgetdebatten.  Jag har påpekat till lantrådet Roger Nordlund, att vem skall vi ställa frågorna till här i lagtinget, om inte den som har varit med och gjort upp budgeten är närvarande. Visserligen var finansansvarige närvarande igår - mellan klockan fem före sex och sex – men då fanns det inga möjligheter att ställa frågor, i alla fall inte för mig. På frågan hur de direkta skatterna skall användas för en, som man säger ”ändamålsenlig regionalpolitik”, ger lantrådet och vicelantrådet inget svar. På frågan om hur klumpsumman förhåller sig till egen beskattning ger landskapsstyrelsen heller inget svar. – Det frågtes blott, det gavs ej svar.

 

Herr talman!

Så här ser bilden av de finansiella flödena mellan Åland och riket ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns en röd linje som är det som Åland betalar i skatter och avgifter till riket. Den blå linjen där under är det som har kommit tillbaka från riket i form av skattefinansiell utjämning fram till 1993, s.k. enahanda förmåner; efter 1993 är det fråga om klumpsumman. Där ser vi att det finns en brytpunkt där vi går in i ett nytt system där klumpsumman blir större än det vi betalar i skatter, medan det före den här perioden var en period där Åland betalade in mer till riket än vad vi fick tillbaka. Det var också under den perioden som dåvarande lantrådet Ragnar Erlandsson konstaterade att Åland är ”närande” med 40 miljoner. Men det som tillkommer är linjen med 200 miljoner: rikets övriga utgifter för Åland, domstolsväsendet, tull, lantmäteri, sjukförsäkrings- och arbetslöshetskassor, lantbruksstöd, skattebyrån, utrikesförvaltningen osv. Det här är de indirekta utgifterna och de beräknades av Olsson-kommittén 1999 till 200 miljoner. Det har antagligen stigit en del. Det som tillkommer här på senare år är sjöfartsstödet 200 miljoner i budgeten för småtonnaget. Vår andel är ca 30-40 procent. Det som skulle tillkomma med nettolöner för övriga fartyg kan vi sätta ett frågetecken för, men det är en hel del.

 

Här ser vi att under de här åren har klumpsumman gett ett överskott jämfört med skatterna. Förklaringen till detta är att vi också har en andel i övriga inkomster, men då skall man alltså plussa på hela den här saken. Kom alltså inte och säg att vi inte har ett bra system!  Det är en egentlig grundläggande självklarhet ur ekonomisk synvinkel när man säger att sjöfarten är så betydelsefull för oss, man säger att det är 40 procent av bruttoregionalprodukten. Egentligen är det 29 procent, men det kan vi återkomma till. Det betyder också att skall det vara taxfree sjöfart också när det gäller lönerna måste vi ta in skattekostnaden på något annat sätt, om vi skall hålla vår budgetvolym. Man kan naturligtvis säga att här har jag räknat fel på 30 miljoner, kanske 40 miljoner, åt vilket håll kan man också diskutera, men det spelar ingen roll, grundstrukturen är den att de kommande åren, med det näringsliv vi har i dag – beroendet av sjöfarten – kommer vi inte att klara en budgetvolym på 1,3 miljarder. Det kommer vi inte att göra ens med klumpsumman.

 

Jag hoppas att diskussionen om skattebehörighet skall återkomma till verkligheten.

 

Herr talman!

Jag skall sammanfatta mitt anförande. Ser vi på den här ekonomiska bilden talar den sitt tydliga språk. Majoritetspartierna måste nu skärpa sig i sin argumentering för egen beskattning och försöka förklara hur skatteinstrumentet skall användas när inkomsterna, med till visshet gränsande sannolikhet, minskar. Under den tidsperiod vi kan överblicka här och framåt kan vi förvänta att vårt system för finansiering som vi nu har är stabilt. Inom ramen för detta system arbetar vi liberaler

 

-                     för reformer av samfundsskatten

-                     för återföring av kapitalskatten till kommunerna

-                     för en osynlig skattegräns

-                     för en ny fördelningsnyckel med samfundsskatten och, om möjligt,

-                     för avvikande indirekta skatter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Ltl Erlands inledning, menyn ”sagt, men inte gjort”, och hans inställning i de sammanhangen bådar inte gott för det samarbete som åtminstone jag hoppas på att skall kunna bli bättre.  Visserligen angrep han främst ledamöter från centern och obundna, men jag vill nu inkludera mig i det gänget när det gäller kritiken ”sagt, men inte gjort”.  När det gäller att skattegränsen skall göras möjligast osynlig, vilket vi från de regerande partierna har sagt att vi arbetar hårt för, så har det arbetet burit en hel del frukt under årena. Igår var vicelantrådet Salmén upptagen av tullstyrelsens generaldirektör, som jag också sedan hade möjlighet att förhandla och diskutera med på kvällen, och vi gjorde ytterligare framsteg för att få bort de allra värsta kvarvarande problemen med skattegränsen. Tyvärr är arbetsintensiteten i rikslagstiftningen långsam när det gäller de här frågorna.

 

När det gäller samfundsskattens övertagande är det fel att säga ”sagt, men inte gjort” också där, eftersom den förra landskapsstyrelsen förhandlade i den här frågan när Palmgrenutredningen inleddes och regeringen Lipponen sade nej och strök samfundsskattens övertagande från listan. Den här landskapsstyrelsen har kommit överens med finansminister Niinistö om att gå vidare med frågan, men han accepterade för sin del och finansministeriets och regeringens del endast att man inleder med en utredning om erfarenheterna av nuvarande system. Efter det skulle vi sedan titta på möjligheterna till skatteövertagande.

 

Finansflödet som vi såg på overhead-bilden kan man säga att inte är korrekt. Den röda linjen är felaktig.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Är det så att vicelantrådet Salmén igår var ute och fixade skattegränsen, att den blir osynlig till årsskiftet, då skall jag ha överseende med frånvaron, på tisdagen, på onsdagen och i dag på torsdag, för det skulle vara värt miljoner för det åländska samhället, och de miljonerna behöver vi! Att den röda linjen inte är korrekt! Ja, det är nog ett vågat påstående. Det här är inget akademiskt seminarium, så jag skall inte redogöra för metoderna, men skulle det vara det, skulle jag be näringsansvarige Roger Jansson att verkligen förklara sig ingående. Det här är så korrekt man kan göra med det underlag som finns. Jag sade att det kan gå 30 miljoner ner och upp, men strukturen talar sitt tydliga språk. Sedan vill jag säga ifrån alldeles på skarpen, att om vi går in i förhandlingar i en kommitté om hur det åländska politiska systemet skall utformas i framtiden, betyder det inte att vi kryper in under majoritetens våta filt och där skall hålla oss lugna och tysta och inte visa vad som inte är bra och låta bli att visa vad vi vill. Då är det inte fråga om ett samarbete mellan parter som har olika åsikter. Det är väl för att vi har olika åsikter i majoritet och minoritet som vi skall diskutera hur man skall komma vidare och få en konstruktiv debatt, men att det inte skulle båda gott när jag ställer mig och säger att man på alla de här punkterna har sagt vad man skall göra men inte har gjort! Skall vi också på det här bortse från offentligheten och säga att det här skall vi hålla tyst om. Skattegränsen skall vi inte tala om därför att den är en så besvärlig sak! Men löften har givits och löften har svikits. Man har sagt och man har inte gjort!

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Jag vände mig inte mot att ltl Erland kritiserar vår politik och tidigare landskapsstyrelsens politik, utan det är tonen och infallsvinkeln i att trots att han vet att det jobbas med de frågorna, som han nämnde i hela sin lista, så accepterar han inte att det jobbas med det utan han säger åt Ålands folk, att man har inte gjort någonting. Det var där jag menar att det finns orsak att nyansera oss i vårt sätt att kritisera varandra. Visst skall vi fortsätta att ha olika åsikter när vi har det, och vi skall också visa det, men vi behöver inte för det svärta ner motparten och säga att den är totalt värdelös. Jag hoppas att det kan klaras upp på ett bättre sätt framöver. När det gäller de flöden som var på tavlan här är det alldeles enkelt att räkna ut den svarta linjen, statens kostnader för Åland, jag tror att statens indirekta kostnader rör sig om 300 och 400 miljoner och inte mera den 200 miljoner som ltl Erland hade på sin tavla, så där är balansen ännu sämre för Ålands del. Jag tror att i dag har vi ett klart underskott i vår betalningsbalans gentemot riket. Däremot finns det mycket oklarheter i den röda linjen: vad vi betalar i skatter. T.ex. är hela vår sjöfartsanställning av 2.000 personer i riket obeaktad i de siffrorna. Möjligheterna att kunna räkna ut turismens avkastning i de indirekta skatterna i landet är nästan omöjliga att klara av. Det finns alltså ingen sådan statistik. Man har en statistik om vad åländska företag betalar in i mervärdesskatt, men det är bara en bråkdel av vad vi betalar i mervärdesskatt och våra turister eftersom huvuddelen av mervärdesskatten betalas in av finländska företag före varan kommer hit. Det är en osäker kurva, men jag håller med slutresultatet att vi i dag antagligen är lite på back i våra finanser och till den delen ger procentsystemet oss hyfsat med pengar i dag när Finlands ekonomi går bra.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

För mig är kritik en del av debatten. Är det så att man på våren lovar ett meddelande om självstyrelsepolitiken så sätter vi oss ner och tycker att ja, men, då väntar vi med debatten, för det här är så oerhört viktigt. Lovar man ett meddelande om massmediapolitiken före budgeten, så väntar vi på det, för vi tycker att det är så oerhört viktigt. När det gäller IT-politiken ser vi med bävan hur saker och ting far iväg och ministrarna sitter och knappar nalle och är entusiastiska över tekniken, men vi vill se: vad skall hända? Vad händer för gemene man när det gäller IT? När det gäller lagstiftningen är det mycket som behöver göras. Det här att vi svärtar ner och mejar ner till fotknölarna är för känsligt, tycker jag. Ta kritiken som konstruktiv: det här vill vi att skall göras! I landskapsstyrelsen samverkar vi naturligtvis gärna, om det behöver göras, och det tycker vi.

 

När det gäller den röda linjen och den nedre linjen vill jag förklara varför den är 200. Jag vet mycket väl att den är mycket större, jag hoppas också att jag sade, men jag har satt linjen 200 därför att den räknade Olsson-kommittén ut i planeringsskedet med Bjarne Lindström. Jag hade väl en liten baktanke, att han skall väl inte räkna för högt på den ändå! Hur som  helst med den saken, det är så enkelt: visst betalas det skatt av ålänningar som jobbar på åländska rederier och bor i riket, men principen måste vara den att vi har vår region, där tar vi upp våra skatter för våra behov. Skall vi ta över beskattningen kan vi inte säga att de som bor i Pargas, Kotka och Helsingfors och jobbar på åländska fartyg skall ge sin skatt hit. Det här är alltså en ganska enkel beräkning. Skall man blanda in riksanställda så blir det felaktigt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Skattegränsen som den liberala riksdagsmannen en gång var med och gav Åland har faktiskt mycket förbättrats också. Ett exempel är importen av bilar från Finland, som har kunnat återupptas. Detta har varit viktigt för den vanliga ålänningen. Vi har alltså lyckats återupprätta den handeln.

 

Vad gäller klumpsummans vara eller icke vara är det lätt att försvara den i dag med de här siffrorna och det är lätt att försvara klumpsumman med en stat med 5 miljoner människor, det går väldigt bra, när Nokia går så bra som det också gör. Vi skall dock komma ihåg att det här svänger väldigt snabbt och när det svänger för en stat som bygger upp en ekonomi med mycket teknik slår det också ofta ganska hårt. Jag nämnde igår exemplet Sonera. För ett år sedan pratade vi om Sonera-miljarden som tack vare klumpsumman skulle ges till Åland – i dag skulle vi få knappt 350.000 miljoner mark. Det är två ÅHS-årsbudgeter som bara pang har försvunnit under ett halvår! Sedan kan de lärda tvista i evigheter om hur stora statens kostnader för Åland är. Ett försvar av Åland räknar man alltid med och jag måste säga att det försvaret är inte jag speciellt intresserad av att få; man kan alltså räkna statens kostnader på många sätt.

 

Fru talman!

Beskattningsrätt är inte bara ekonomi för mig utan för mig handlar det också om självstyrelse.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Lindqvist är nöjd med skattegränsen och han tycker att beskattningen inte i första hand är en ekonomisk fråga, utan det är en självstyrelsefråga. Det är så att bedriva självstyrelsepolitik med en budget på 1,3 miljarder, om inte pengarna räcker till, så blir det inte så mycket utveckling av det. När det gäller bakgrunden till skattegränsen och riksdagsmannens roll gjorde riksdagsman Gunnar Jansson en mycket betydande insats när gränsen gjordes osynlig genom ett riksdagsbeslut i december 1994. Regeringen lovade dessutom att gå vidare med den här frågan. Sedan var det från åländsk sida som man tyckte att det här var en snedvridning och att det skall vara negativt åt alla håll – och det har vi ju fått mycket kraftigt. Om skattegränsen har förfinats, moms på bilar osv., så är det också en del av riksdagsmannens arbete. Men det väsentliga är att vad hjälper det att förfina giljotinen om man ändå skall halshuggas! Det är det det handlar om med skattegränsen. Den nöter på hela tiden. Varje dag sitter företagarna och betalar extra. Varje dag måste konsumenterna lägga på flera procent på priset jämfört med andra. Det är alltså en konkurrensnackdel i Europa. Självstyrelsen tog två steg bakåt med Amsterdamfördraget och skattegränsen. Jag kan inte förstå varför ltl Lindqvist ser det här som någonting som skulle vara bra. Det borde tvärtom vara så att alla klutar skall sättas till. Om vi sedan har förlorat 350 miljoner för att Sonera var uppvärderat för några år sedan, varför skall vi stå här och gråta över det! Vi skall väl vara glada att vi har en trygg ekonomi i Finland som ger oss den här stabiliteten. Någon gång i framtiden kanske konstellationerna ser helt andra ut regionalt och då det är det ”att vi skulle borda ha använt” den här klumpsumman under de här goda åren för att bygga upp en stark ekonomi för framtiden – mera ben att stå på, nu börjar det bli för sent. Men kanske det går om vi alla börjar dra åt samma håll.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag sade inte att det är en ekonomisk fråga i andra hand, utan det här är både en ekonomisk och en självstyrelsefråga och båda aspekter är väldigt viktiga. Jag har inte på något vis påstått att den ekonomiska biten skulle vara mindre viktig, för det är den verkligen inte.

 

Vad gäller skattegränsens tillkomst var för mig personligen ett räddande av sjöfarten ganska viktigt. Om det inte var det för liberalerna får jag väl bara beklaga, men vi får väl vara glada att vi lyckades rädda sjöfarten ändå.

 

Skatteundantaget var alltså ett arbete från Åland och genom det – tack vare duktiga tjänstemän här hemma – lyckades vi rädda taxfree med allt vad det innebar. Sedan fick vi oss en skattegräns från Helsingfors som tack för det då och det är den som vi kontinuerligt håller på och jobbar med att minska problemen kring.

 

Vad gäller ett övertagande av beskattningen måste jag säga till ltl Erland att jag tror mer på ålänningarna än att vi skall vagga i en falsk trygghet som klumpsumman innebär i all evighet.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Om ltl Fredrik Lindqvist talar för ålänningarna och tror att de vill ha lägre inkomster och en budget som är flera hundra miljoner mindre, så ber jag att få tvivla. Jag får väl göra som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson: fråga några!  Jag tror att svaret är givet. Jag tycker att ltl Lindqvist skall visa med gott exempel hur det är att leva på halva den inkomst som han har i dag, så sedan skall vi se hur det är att lämna klumpsumman.

 

När det gäller taxfree vill jag bara kort påminna ltl Lindqvist, som inte var med på den tiden, att våren 1993 tog vi från liberalernas sida kontakt med regeringen i Helsingfors och diskuterade att kunde man inte få taxfree-systemet att finnas kvar. I maj 1993 talade jag inför en grupp från riksdagen; i Ålandstidningen stod det en mellanrubrik ”Olof Erland talade för taxfree”. I augusti 1993 var det en stor rubrik, en trespaltare i Ålandstidningen, ”Taxfree var ett lib-alternativ” – och så var det ju! Sedan var det naturligtvis många andra som drog i trådarna, men den rubriken ”Taxfree var ett lib-alternativ” sattes in i tidningen därför att det fördes en propaganda att vi var emot eftersom vi såg faran med skattegränsen osv. Vi var emot skattegränsen därför att den inte inkräktade på sjöfarten, och det tror jag de flesta i dag inser. I december 1994 gjorde den liberala riksdagsmannen Gunnar Jansson en fin insats och fick bort skattegränsen. Sjöfartens taxfree skulle vara kvar. Ltl Lindqvist bör nog sätta sig in lite bättre i historieskrivningen och inte lyssnar på dem som för propaganda mot liberalerna. Vi har torrt på fötterna i den här frågan, liksom i så många andra frågor, som Frisinnad Samverkan kritiserar oss.

 

Ltl Sune Eriksson:

Fru talman!

På något sätt kanske det var jag som startade diskussionen om det dåliga klimatet i politiken och det dåliga klimatet i lagtinget i mitt gruppanförande. Lantrådet kom igår med ett initiativ om att vi skulle tillsammans, alla grupper, i en parlamentariskt sammansatt församling diskutera frågorna och se hur det har fungerat och möjligen försöka komma med förslag till utveckling. Såsom ltl Erland igår sade har vi accepterat detta från liberalt håll, men naturligtvis har vi synpunkter på hur det skall gå till och vad som skall ingå. Men det har på något sätt i alla fall skymtat fram under diskussionen efter lantrådets invit att de politiska grupperna skall s.a.s. framhålla sig och sin ställning. Skall det bli någonting av utredningen skall vi nog helt glömma detta med majoritet och opposition. Det är den första förutsättningen. I den gruppen går alla in med rent bord s.a.s. för att diskutera hur det har varit och hur vi skall utveckla det parlamentariska system vi har och inte känna tyngden av att man sitter med i majoriteten eller att man känner sig underlägsen om man sitter med i oppositionen, utan alla skall vara lika mycket värda och stå s.a.s. på samma nivå; annars är det nog dödfött från första början.

 

 

Fru talman!

Jag vill i detta anförande, så långt jag hinner inom den utmätta tiden, beröra några motioner som liberalerna har lagt. Jag börjar med motionen om stöd till kommunerna för IT-utvecklingen. I budgeten finns olika förslag till stöd till kommunerna och det här är ett anslag som har funnits tidigare för att utveckla och samordna kommunernas IT-åtaganden. Detta förelås utgå ur kommande års budget, men jag tror att det är viktigt att man skulle bibehålla det ännu ett år. Det är nämligen så att det finns kommuner som på grund av ansträngd ekonomi kommer att prioritera bort den biten och det skulle vara olyckligt, så skulle landskapsstyrelsen och lagtinget orka med denna hundratusen mark ännu ett år tror jag att det skulle vara till stor nytta för kommunernas IT-utveckling. Det har skötts hittills med köp av tjänster och man avser att fortsätta med det, vilket skulle vara ett bra sätt att puffa på utvecklingen. IT är så populärt i dag på alla sätt, så det borde väl ligga i tiden att alla skulle applådera detta initiativ.

 

Beträffande motionen om ökat stöd till skötseln av narkotikafrågor stöder jag naturligtvis det varmt. Jag har, vill jag påstå, en rätt hygglig erfarenhet av de här frågorna från mitt ordinarie arbete och vet hur oerhört viktigt det är att man försöker samordna alla krafter, att man försöker få kraft bakom hela kedjan av åtgärder ända från införsel av droger till landskapet till rehabilitering av olyckliga personer som har råkat in i detta. Även om man säger att det finns pengar i budgeten tror jag säkert att det kan vara välkommet med lite till. I valrörelsen var det hemskt många som uttalade sig i den här frågan, men det har faktiskt inte skett så rysligt mycket sedan dess. En tidigare medlem av FS-gruppen här i lagtinget pratade om blåslampan, att man skulle jaga med blåslampa för att få resultat. Låt nu den här motionen vara en blåslampa i ansträngningarna för att minimera missbruket och verkningarna av droger i landskapet.

 

Vi har ytterligare en motion som gäller kommunerna och den handlar om de anslag för sociala kostnader som kommunerna får enligt en viss modell. Landskapsstyrelsen och kommunförbundet har diskuterat dessa frågor,  varvid man har varit överens om att landskapsstyrelsen bör se över just de åldersrelaterade basbeloppen för social service. Nu har det visat sig att många kommuner på grund av åtaganden inom specialomsorgen får problem med ekonomin och att få den sociala biten att räcka till. Därför tycker vi att man borde ta med den biten i diskussionerna när man gör utredningen om basbeloppen. I dag föreslås 1.362 mark per person i åldersgruppen 7-64 år. Ett belopp om 1.362 mark räcker ingen vart när det gäller skötseln av utvecklingsstörda enligt omsorgslagen och socialvårdslagen. Det är en sak man ytterligare borde ta med i diskussionen och se om man kan finna en lösning på de frågorna. Det är som sagt många kommuner som verkligen har problem med detta. Det kan drabba en liten kommun mycket hårt om man har den situationen att man har många vårdtagare inom specialomsorgen. Det här är en kommunal beställning. Det är många kommuner som tycker att man borde lyfta fram den här frågan. Jag vet inte varför den inte finns med i diskussionerna mellan kommunförbundet och landskapsstyrelsen, men jag har åtminstone i uppdrag att föra fram det här till landskapsstyrelsen och jag har föredragit att skriva det i motionsform så att vi verkligen kan diskutera det och ta ställning till de här frågorna.

 

Fru talman!

Om tiden räcker till skulle jag komma till den verkliga frågan, nämligen fördelningen av samfundsskatten mellan kommunerna. Här har vi en motion som påtryckningsmedel. Redan för tre år sedan lovade dåvarande finansansvarige, nuvarande lantrådet Roger Nordlund, att dessa frågor skulle lösas. Det har inte hänt någonting. Jag sällar mig till den grupp som säger ”sagt, men inte gjort”! Så är det. Det har varit en fruktansvärd orättvisa. Lemlands kommun har inte sedan 1994 fått någon samfundsskatt överhuvudtaget; andra kommuner har naturligtvis välvilligt plockat åt sig och använt den, men det är inte så det skall gå till. Vi har förlorat, om jag tar det ganska schematiskt, minst en miljon per år och i dagens ekonomiska läge skulle vi naturligtvis ha velat ha den miljonen, men vi skulle ha velat ha de tidigare också för att se till att balansera budgeten. Den 21 mars i år uppvaktade de södra åländska kommunerna landskapsstyrelsen, Lumparland, Lemland, Jomala, Hammarland och Eckerö i den här frågan, men ingenting har hänt sedan dess, fastän det har funnits gott om tid. Det fanns också gott om tid för den förra landskapsstyrelsen att göra någonting, men den gjorde heller ingenting åt dessa frågor. Jag vet inte varför det inte görs någonting, men jag har funderat så här – rätta mig om jag har fel – eftersom sex av sju landskapsstyrelseledamöter sitter i de kommuner som lyfter den högsta samfundsskatten, så kan det vara därför man inte vill ta i de här frågorna.

 

Fru talman!

Motionen och intentionerna i den har jag fått stöd för från ltl Christer Jansson, från ltl Holmberg och jag förutsätter att de andra kommunerna som var med vid uppvaktningen, Hammarland och Eckerö, naturligtvis också stöder detta, för vi kan inte ha den här situationen mera. Motionen har sin intention och sin text, man må gärna stuva om den, men jag kräver att om man i finansutskottet stuvar om den på något sätt skall det vara en skärpning av texten därför att jag sätter ut en tid: till den 20 januari skall landskapsstyrelsen komma med ett förslag till ändring. Det är antagligen sista dagen som lagtinget sitter under höstsessionen. Före 20 januari skall det finnas ett förslag; i annat fall kommer jag att börja arbeta för att se om landskapsstyrelsen har lagtingets förtroende i den här frågan. Det är rätt allvarligt när man helt åsidosätter en kommuns ekonomiska rättigheter på det här sättet. Det får inte fortgå mera.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Fru talman!

Jag vill använda replikmöjligheten nu i egenskap av ordförande i Frisinnad Samverkan att tala om parlamentarismdiskussionen som är aviserad här och den politiska situation vi har som från alla partier har på olika sätt diskuterats. Jag vill kraftfullt understöda ltl Sune Erikssons resonemang om att diskussionen måste vi gå in i förutsättningslöst och jämställt. Det skall inte vara någon skillnad om man är i regering eller i oppositionen och bordet skall vara rent. Jag tyckte att det var väldigt bra uttryckt och då vill jag efterhöra med ltl Sune Eriksson om vi därmed också kan vara överens om att diskussionen bör vara utan kravlistor som man s.a.s. inför från de olika partierna och säger, att, jo, vi kan vara med i diskussionerna förutsatt att den här kravlistan kan accpeteras från vår sida, förutsatt att vi tar med de här diskussionerna och förutsättningen att målsättningen är den här. Jag hoppas att uttrycket som ltl Eriksson använde – ”förutsättningslöst” och ”rent bord” – exkluderar den typen av ultimativa krav. Då skall det bli ett stort nöje för vårt parti att delta i den diskussionen tillsammans med liberalerna och er övriga, inklulsive ÅFG.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag menar precis vad jag sade. Det är klart att alla som kommer att sitta med i diskussionen och utredningen måste få ha sina ambitioner. Har man det på ett papper är det väl inte sämre. Man behöver inte för den skull kalla det för någon form av kravlista, men alla som är med kommer väl att ha en ambition och en förhoppning om inriktningen på arbetet. Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson och jag satt båda med i den förra utredningen om det system vi nu har, så vi kanske kan på något sätt i alla fall delge erfarenheter åt dem som kommer att sitta med i utredningen, eftersom det var mycket och långa diskussioner den gången. Då fanns det ingen egentlig majoritet och opposition, men det fanns mycket starka personer i grupperna som hävdade olika saker. Det finns det säkert nu också, det kommer man aldrig förbi. Men jag ser fram emot att det görs en genomgång. Man kanske kan lite titta tillbaka till den gångna sommarens inlägg i pressen i denna fråga och hitta någonting matnyttigt där också.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tack för det ltl Sune Eriksson! Jag håller med om allt det du sade. Ltl Eriksson och jag skall väl inte säga ”vad var det vi sa när vi satt tillsammans i 1985 års parlamentarismutredning”. Vi var tre stycken, två liberaler och en FS:are, som var helt överens i våra lite varningsrop, men vi accepterade majoritetens lite annorlunda synpunkter och det blev huvudsakligen på det sättet. Jag tror att det finns mycket erfarenheter och nerskrivna synpunkter samt bakgrundsutredningar om andra parlamentariska system från den utredningen som nu är värdefulla. Jag uppfattade också ltl Sune Erikssons svar så att vi alla går till förhandlingsbordet med tomma händer på förhand. Vi har säkert våra listor och önskemål med oss från våra partier när vi kommer till mötet och vill gärna att de sedan diskuteras under mötet men att vi inte har några färdiga listor på förhand som säger att vi kommer inte till mötet, såvida inte den här och den här och den här punkten är med där, för då blir det antagligen väldigt svårt att få ihop detta i en samarbetsanda.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen det jag också! Det har jag uttryckt min önskan om. Jag har nämligen varit med i referensgrupper där det har fungerat på ett helt annat sätt, där vi från oppositionen var med, men mitt i allt när man kommer till ett möte finns det färdiga förslag som inte går att ändra på och så får det inte gå till i en sådan här grupp, för då är det helt döfött, då kan vi nog gå hem allihop och fortsätta att strida och puckla på varandra – då har vi inte kommit en millimeter framåt i den här frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller specialomsorgen och kommunernas ansvar för den har jag åtminstone varit medveten om problematiken och jag vet att vi i många års tid har haft just den punkten med som avgörande när kommunandelarna enligt prövning har diskuterats och fördelats, alltså tagit hänsyn till kostnaderna i kommunerna, men det är naturligtvis en osäkerhetsfaktor i det systemet. Jag vet att jag också inför de förhandlingar som nu fördes om fördelningen mellan kommun och landskap med kommunförbundet faktiskt frågade finansansvariga Olof Salmén om dessa frågor hade varit upp, men de hade inte varit upp i diskussionerna då. På det sättet är de inte med nu heller, men vi är som sagt medvetna om frågorna och jag hör till dem som tror att vi skulle behöva se lite närmare på denna fråga.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande är detta en beställning från kommunerna. I en diskussion där fem av landskapets kommuner var representerade förde man starkt fram den här frågan. Om man inte för fram den i kommunförbundet kan jag ha förståelse för, för alla frågor kan inte komma den vägen och kommunförbundet förhandlar inte på kommunernas vägnar, utan det är fråga om en diskussion mellan landskapsstyrelse och kommunförbund. Kommunerna har fullt rätt att enskilt eller tillsammans agera i sådana här frågor och det är det som det här avser att vara nu. Just tillskottet ”enligt prövning” är inte anpassat, men däremot tror jag att man just i andelarna per person s.a.s. i åldersgrupp skulle kunna utveckla systemet med antingen en skild kategori eller att man på något sätt satte ett tak för kommunernas kostnader. Hur man gör det praktiskt vet jag inte, men man borde i alla fall beakta det i de diskussioner som man kommer att föra. Det är tryggt att höra att det finns en medvetenhet om det.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Blåslampan som broder Sirén lämnade efter sig har ingalunda slocknat i Frisinnad Samverkan. Ltl Strand och jag har aktivt jagat socialministern med den, och det har givit resultat i form av en budget där det finns innehåll som ekonomiskt är tillräckliga för att ta itu med kampen mot knarket på Åland.  Det finns alltså pengar för det. Lyckas vi dessutom nå en enighet kring de prioriteringar som behövs, t.ex. inom polisen, som ltl Sune Eriksson har erfarenhet av, så ser jag stora förhoppningar om att vi kommer att nå resultat i kampen mot knarket.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte hur det är med blåslampan, men i vissa fall tror jag att den går på sparlåga därför att jag har kännedom om att från stadsstyrelsen i Mariehamn skickade man ett initiativ för ett antal månader sedan i den här frågan till landskapsstyrelsen och antagligen ligger det på ansvarig ledamots bord, men inte har det hänt någonting där. Det är en av orsakerna till att vi också har engagerat oss i denna fråga, eftersom vi tycker att det egentligen inte händer någonting. I budgeten finns en del sagt lite här och lite där, men det finns inget helhetsgrepp; det finns ingen samlad aktion s.a.s. om vad man menar med anslag och skrivningar om narkotikabekämpningen, utan det är lite ”spridda skurar” och vi försöker i vår motion samla upp det till en helhet. Vi tror nog att pengarna behövs. Vi får väl se sedan i den slutliga omröstningen vem som stöder ett initiativ till råda bot på frågorna.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Där kom vi till saken! Liberalernas motion i frågan är till för att lägga sprickor i regeringen, men det var ingen nyhet från det liberala partiet! För ett år sedan lade jag själv som ny lagtingsman en liknande motion om en speciell summa pengar riktad till narkotikan. Det var inte en liberal som stödde den motionen då, men nu motionerar man och man sade just varför – det är för att spräcka regeringen! Jag tycker att de åländska ungdomar som har hamnat in i ett missbruk eller som är benägna att göra det är värda något mycket mer av oss politiker än sådant här rävspel.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Rävspelet får ltl Lindqvist stå för! Vi andra arbetar seriöst med frågorna. Det är inget försök att slå sprickor i regeringen. Det är barnsligt att resonera på det sättet. Det är fyra lagtingsgrupper som har skrivit på motionen, märk väl, och kanske de frisinnade och obundna också kunde ha fått vara med om man hade visat intresse. Här är det inte fråga om politisk vinst eller förlust för liberalernas del utan det är ett seriöst alternativ att ta ett samlat grepp om narkotikaproblemen och försöka lösa dem hela kedjan ut eftersom vi inte tycker att budgetförslaget uppfyller de kraven.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

När det gäller samfundsskatten jobbade jag personligen tillsammans med centerns Janke Mattsson och finansministern i en grupp och vi tittade på den här frågan. Vi var ganska långt på väg för att hitta en ny modell för fördelning. Vi hade i princip fritt mandat från Frisinnad Samverkan, bara vi skulle hitta en modell som stimulerade till företagande i kommunerna. Problemet för oss  var att när Janke, finansministern och jag höll på och hittade varandra med den modellen så jobbades det på ett annat spår från kommunförbundet och till slut fick finansministern hitta någon sorts kompromiss. Detta finns också verifierat i det underskrivna slutprotokollet med kommunförbundet. Det är lite förvånande att ltl Sune Eriksson inte pratar med sin ordförande i kommunförbundet Folke Sjölund i dessa frågor. Jag vill alltså bara hänvisa till att vi var långt på väg och kom inte ända fram. Däremot vill jag påpeka att i skrivningen i budgeten står det  ”fr.o.m. senast år 2002”. Det innebär att man kan, om man hittar alla lösningar på lagstiftning osv., införa det redan år 2001.

 

Att säga att inte Frisinnad Samverkan jobbar seriöst med narkotikafrågorna är ett slag under bältet.

 

 

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var synd att inte Strand & Co kom ända fram i frågan om samfundsskatten. Det skulle åtminstone jag ha applåderat i så fall. Vad kommunförbundet gör eller inte gör binder inte kommunerna. Kommunerna har den enda reella möjligheten att föra fram sina egna synpunkter. Förslaget i min motion är en idé som jag antar att stöds av åtminstone de fem södra åländska kommunerna. Jag vet att det finns andra kommuner som gör det här. Man skall alltså inte skylla på kommunförbundet. Bollen har egentligen i tre års tid legat hos landskapsstyrelsen och det har inte gjorts någonting. Om man inte har nått resultat måste det bero på någonting, och jag har här från talarstolen försökt ange vad det möjligen kan vara: man är förstås rädd om att mista skatteandelar själv. Det förstår jag, men någon rättvisa får det väl i alla fall lov att vara i den här frågan också! De pengar som Lemlands kommun har gått miste om och som under alla dessa år någon har delat på  så egentligen borde vi få en lite högre procent än andra kommuner om vi en gång börjar få någonting.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Eriksson beskriver problemet: han tycker att Lemland skall ha si eller så, kanske Jomala tycker si eller så, Finström kanske tycker på ett tredje sätt osv. Det är det här som är problemet. Därför finns det en intresseorganisation som bedriver en verksamhet som tar tillvara alla kommuners önskemål. Det är klart att de får kompromissa. Jag vet att jag skall vara tydligare, att Folke Sjölund, liberalen, har drivit denna fråga hårt för att behålla det på det viset som det är nu. Däremot tycker vi i Frisinnad Samverkan att vi skulle vilja ha en modell som stimulerar till företagande. Vi tycker att det skulle vara en bra grej, inte minst för skärgården, att få högre skatteintänkter. Jag vill påpeka att för vår del är detta inget problem.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

I budgeten för kommande år tar landskapsstyrelsen upp frågan och hänvisar till de diskussioner som har förts med kommunförbundet och skyller på att en orsak skulle vara – tydligen den avgörande –  hur beskattningen av fartyg kommer att utvecklas. Det är bara svepskäl! Under alla dessa år har det funnits en pott att fördela mellan kommunerna; den har man fördelat, men Lemland har stått på sidan och det är det som nu skall rättas till! 

 

Förslaget till ändring av budgeten är rätt svagt skrivet egentligen; det skall göras under året, men som jag sade här för en stund sedan: jag vill se ett förslag i lagtinget före den 20 januari före lagtinget går hem från höstsessionen; i annat fall kommer jag att försöka jobba för att lagtinget skall se om landskapsstyrelsen har förtroende i den här frågan.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Då jag lämnade in min motion angående det ökade stödet till lagtingsgrupperna, en ökning som inte kanslikommissionen medverkat till, antog jag att det hela berodde på ett misstag från landskapsstyrelsens sida. Så tycks ingalunda vara fallet. Enligt uppgift från regeringen närstående källor kommer initiativet från näringsansvarige Roger Jansson och bakgrunden antas vara att ledamoten Jansson som nyvald ordförande för Frisinnad Samverkan vill förbättra partiets ekonomi. När nu ledamoten Jansson vill förbättra ekonomin i sitt parti torde det naturliga ha varit att han försökt öka på den del som är relaterad till antalet lagtingsmandat. Trots att Frisinnad Samverkan numera har enbart fyra mandat kunde det med rätt förhöjning ha gett ett rejält klirr i kassan, men då skulle till ledamoten Janssons stora fasa även undertecknad fått sig tillgodo denna ökning! Därför föreslår nu landskapsstyrelsen på ledamoten Janssons initiativ att den fasta del som utgår som kanslistöd och som är lika för alla partier skulle få en ändrad parameter. Uträkningen gjordes sålunda att framstegsgruppen skulle kvarstå på 30.000 mark i kanslistöd medan Frisinnad Samverkan skulle få få 70.000 mark i kanslistöd plus naturligtvis de övriga stöden som är bundna till antalet mandat. På detta sätt kunde partiordföranden Roger Jansson stärka partiets kassa med samhällets hjälp.

 

Jag har full förståelse för att ledamoten Jansson som nyvald ordförande vill se till att partiets ekonomi är i skick, men att så här öppet utnyttja samhällsmedel för dessa syften känns inte rätt. Till saken hör att man i övriga parlament i de civiliserade länderna, bl.a. också i Finlands riksdag, har ett fast kanslistöd som är exakt samma oavsett om man har ett eller exempelvis 87 mandat. Det intressanta i denna diskussion gäller hur de medlemmar i kanslikommissionen som hör till majoritetsblocket skall rösta när min motion kommer upp för avgörande. Skall de rösta med partiets ekonomi för ögonen eller skall de stöda sitt enhälliga förslag från kanslikommissionen?  I synnerhet talman Ragnar Erlandsson och vicetalman Bert Häggblom hamnar i en intressant situation: skall de som lagtingets främsta företrädare värna om lagtingets integritet eller skall de följa partipiskan?

 

För övrigt anser jag att lagtingsgrupperna får tillräckligt med pengar, nämligen 1.382.000 mark att dela på. Detta utan denna förhöjning.

 

En ännu viktigare motion är den om anskaffande av ny datortomografi till centralsjukhuset. Jag tycker att det är så självklart att den skall anskaffas, så jag borde inte orda om den desto mera, men jag skall ändå med några ord motivera nödvändigheten av denna apparat. Datortomografen är en av de viktigaste apparater som finns på centralsjukhuset. Viktig bl.a. för att den möjliggör undersökningar på hemmaplan som man annars måste utföra på annan ort med betydande kostnader som följd. Som påpekas i motionen har utvecklingen på detta område varit exceptionell under de senaste tre-fyra åren. Eftersom den tekniska livslängden på den nuvarande apparaten är ca sju år och den är anskaffad under 1992 borde alla förstå att den bör bytas ut. Med den gamla apparaten utför man ca 1.500 undersökningar per år. Erfarenheterna från de sjukhus som moderniserat sin apparatur visar på ökning av dessa undersökningar, främst på grund av utökade användningsområden.

 

Jag ber lagtingsledamöterna att noggrant studera argumenteten i motionen och jag hoppas att finansutskottet också hör vederbörande enhetschef när de behandlar motionen i utskottet. I detta ärende vill jag till sist framföra att det kan vara ett bra sätt att hålla läkarkåren någorlunda intakt, om de har effektiv och tidsenligt apparatur till sitt förfogande.

 

När det gäller ÅHS:s budget upplever jag det som en brist att vi lagtingsledamöter som inte tillhör ÅHS:s styrelse ej har tillgång till ursprungsbudgeten. Vi har ingen aning om vad landskapsstyrelsen och ÅHS:s styrelse har strukit och det betraktar jag som odemokratiskt. Jag tycker att landskapsstyrelsen kunde följa det kommunala systemet där vi i fullmäktige får ta del av alla förslag, ända från nämndens förslag, vidare till stadsdirektörens och slutligen till stadsstyrelsens förslag; då kan vi på ett klart och redigt sätt ta ställning till ursprungsförslaget plus vad de olika organen lagt till eller dragit ifrån. Dagens situation vad gäller bakgrundsinformationen om landskapets budgetförslag känns inte tillfredssställande.

 

För övrigt är det i dag två månader och fem dagar sedan jag till landskapsstyrelsen inlämnade en anhållan om att få ta del av en skrivelse. Samtidigt anhöll jag om att få besvärsundervisning. Jag har ännu inte fått något som helst svar. Jag tror att det kunde förbättra samarbetsklimatet betydligt om landskapsstyrelsen följde lagen om handlingars offenltighet och åtminstone svarade på skriftliga förfrågningar – men så här är det att jobba som oppositionspolitiker: landskapsstyrelsen gör allt för att undanhålla information. Men som bekant ger inte jag opp!

 

 

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!  

Jag skall mycket kort beskriva partiets situation i dag. Först vill jag säga att Roger Jansson har en röst av sju i landskapsstyrelsen. Jag har jobbat på sista tiden jobbat på vårt kansli en hel del, även med ekonomin. Jag visade även vår ekonomi för ltl Boman igår. Partiet har i dag en stabil ekonomi, så stabil som den kan vara efter ett valår. För övrigt när det gäller detta är det lagtinget som bestämmer. Vi klarar oss bra även med den gamla fördelningen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det var glädjande ord från ltl Strand att man klarar sig bra med den gamla fördelningen! Då hoppas jag att ltl Strand plus de övriga frisinnade ledamöterna röstar på min motion när den så småningom framläggs för omröstning i detta parlament!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det behöver inte alltid vara som ltl Boman tror att man skall betala skulder med pengarna. Det kanske går att driva några projekt som för samhället vidare med de här extra pengarna. Den aspekten kanske inte ltl Boman behöver tänka så mycket på!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Som jag tidigare framhöll anser jag nog att Frisinnad Samverkan också får tillräckligt med pengar. Senaste år fick de i allmänna understöd 227.340 mark, vilket jag anser att är alldeles för mycket, men det borde ju ha gått ner nu med antalet minskade mandat!

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Anförandet som vanligt alldeles fritt från samhällsbyggande förslag från ltl Bomans sida innehöll ett resonemang om partistödena. I landskapsstyrelsens förslag till budget, liksom i tidigare budgeter för landskapet, finns de pengarna på två moment, dels ett lagtingsmoment och dels ett landskapsstyrelsemoment under kansliavdelningen. Det är den vägen som det mycket viktiga partipolitiska arbetet på Åland finansieras. Genom åren har vi fört diskussioner i lagtingsgrupperna om att kanslipengarna borde ökas något på bekostnad av övriga stöd eller för att höja totalstödet. Detta har vi fört diskussioner med våra regeringskumpaner/partier om. Vem som var budbärare till landskapsstyrelsen och förslagsställare i landskapsstyrelsen vet blott Ronald Boman. Vi andra känner inte riktigt till det, utan det här är ett resonemang som vi har fört inom regeringspartierna, särskilt i landskapsstyrelsen, som har resulterat i förslag inför lagtinget, som, bästa radiolyssnare, innebär följande – det är ett mycket oppositionsvänligt förslag till två tredjedelar. Det innebär alltså att vi ger ett kanslistöd per lagtingsman till Ålands Framstegsgrupp på 30.000 mark, till socialdemokraterna på 23.300 mark, till regeringspartierna Frisinnad Samverkan och obundna på 17.500 mark per mandat, alltså nästan hälften mindre av det som ltl Boman får. Till de stora partierna centern och liberalerna 10.000 mark per mandat i kanslistöd. Det blir resultatet av det förslag som lagtinget nu har att ta ställning till. Önskar ltl Boman sänka det här per mandat, så är det huvudsakligen han och socialdemokraterna som drabbas.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Näringsministern tycks ha uppenbara problem att förstå vad jag säger, och det kan jag kanske ha en viss förståelse för. Vi talade om det fasta kanslistödet, som är precis likadant i hela världen. Näringsministern nämnde att det finns i två moment. Jag har hittat det i tre moment: till lagtingsgruppernas disposition för kansliändamål, understödjande av politisk verksamhet och understödjande av politisk information. Dessa tre moment får lagtingsgrupperna dela på.

 

Näringsministern undviker egentligen den viktigaste frågan, nämligen att när en enig kanslikommission lämnar in ett förslag därför att budgeten går den vägen till landskapsstyrelsen blir den påhoppad av landskapsstyrelsen som ändrar på förslaget. Det här är nog ganska ovanligt i västerländska demokratier. Normalt borde man ha fört ärendet tillbaka till kanslikommissionen. Jag har diskuterat detta med bl.a. Svenska folkpartiets partisekreterare Peter Heinström. Han förstod ingenting. Så här gör man nog ingen annanstans i världen! Det här är unikt för Roger Jansson.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är ett sorgligt och osakligt resonemang som ltl Boman för också i den här frågan, och det får han naturligtvis stå för själv. Det fasta kanslistödet är ett unikt åländskt arrangemang som finns på olika sätt i andra parlament och andra demokratier, men ingen har en sådan utformning på det som vi har det här på Åland. Det här känner naturligtvis inte ltl Boman till, för han har inte brytt sig om att ta reda på det, men så är det. Nu föreslår landskapsstyrelsen en förändring av det unika åländska systemet så att det fortfarande är unikt. Det innebär när det gäller kanslistödet att ltl Bomans grupp, om man räknar om det i mandat, får 30.000 mark per mandat, och socialdemokraterna 23.300 mark och de största partierna 10.000 mark per mandat. Det är sanningen. Kan inte ltl Boman dividera, så skall jag hjälpa honom att göra det, men det här är s.a.s. resultatet av det. Meningen med kanslistödet är dock att alla partier, oberoende av storlek, skall kunna hålla en kansliverksamhet igång. Ju större parti man är och ju flera lagtingsledamöter man har mera arbete finns det på kansliet. Men ett grundarbete kanske även finns i Bomans parti, vad vet jag! Vi har i alla fall trott det i landskapsstyrelsen och därför föreslår vi från vår sida hela 30.000 mark. Sedan är det inte kanslikommissionen som bestämmer hur partierna skall finansieras utan det är en diskussion mellan partierna som resulterar i lagtingsbeslut, ltl Boman! Det är alltså mellan partierna man för sådana här diskussioner om man vill ändra så att Boman skall få mindre pengar.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Under hela min lagtingskarriär har Jansson tyckt att mina anföranden har varit både sorliga och osakliga, och det får han naturligtvis stå för själv. Både Janssons och min politiska medverkan och vad vi ställer till med eller inte ställer till med bedöms av väljarna vart fjärde år, och jag tycker att de har gett ett bra svar på Janssons kompetens och också på min kompetens. När Jansson hävdar att detta med 30.000 mark är unikt och det finns bara här är det en klar lögn. Naturligtvis har Finlands riksdag en annan summa, men i Finlands riksdag får varenda parti, oavsett om de har ett, fem, tio eller 87 mandat, ett fast kanslistöd på 140.000 mark per år. Vårt är 30.000 deras är 140.000 och med ett fast kanslistöd menar man att det finns en viss grundkostnad för alla partier. Sedan har vi tre olika löpande stöd i denna budget som beror på antalet mandat för att täcka de ökade kostnaderna, men grundstödet bör vara lika för alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Ltl Boman ställde en fråga till mig hur man skulle ställa sigdetta, om vi inte håller fast vid kanslikommissionens förslag och till den delen vill jag lugna ltl Boman och säga att jag kommer att stå fast vid vad kanslikkommissionen har sagt. Det finns ingen anledning att under en mandatperiod gå och ändra i reglerna, utan skall reglerna ändras skall den regel som har funnit tidigare i lagtinget gälla, dvs. att det görs av det avgående lagtinget och inte under pågående mandatperiod, för då kan det uppfattas, precis som ltl Boman gör nu, att någon är direkt utpekad. Jag vet hur man kan göra det i en liten grupp såsom Bomans. Jag har själv varit med i en grupp som har haft bara två mandat. Då vet jag också sådana från majoritetsblocket som ansåg att den gruppen inte skulle ha en mark i stöd. Då känner man sig som Boman gör nu. Sådana ledamöter vet jag att finns här i lagtinget nu som sade att obunda inte skulle ha något stöd. Därför skall vi ta bort en sådan diskussion som ltl Boman nu har fört upp på dagordningen. Jag tror att kanslikommissionens förslag sätter punkt till den delen. Där tror jag att lagtingets inre integritet skall beaktas.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett rejält anförande av vtm Bert Häggblom. Det känns skönt att vi har talmän i denna församling som värnar om självstyrelsens och lagtingets integritet!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att det var en felsägning från ltl Boman när han sade att ÅHS-styrelsen har sänkt budgeten. För att klargöra vill jag berätta, att det har vi inte gjort. Tvärtom, till kanske mångas förtret, höjde vi den med dryga 700.000 mark, bl.a. för att möjliggöra mer personal till bl.a. Gullåsen, BB och barnavdelningen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det måste ha varit ett ”hörmissförstånd”. Jag sade ingalunda att ÅHS-styrelsen har sänkt budgeten. Däremot upplever jag det som en demokratibrist att vi övriga lagtingsledamöter inte får ta del av ÅHS-budgeten, inte av de förslag som lämnas till ÅHS och inte heller av det förslag som ÅHS för vidare till landskapsstyrelsen, utan det enda vi får ta del av som lagtingsmän i denna är den allsmäktiga landskapsstyrelsens förslag – och det vet vi, det kan ju vara hur tokigt som helst det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Boman nämnde att han hade försökt få ut handlingar från landskapsstyrelsen som borde vara offentliga. Jag tycker att det verkar lite märkligt. Så skall det inte få vara. Jag måste säga att min uppfattning är den, sedan jag själv anmälde landskapsstyrelsen till HFD våren 1996 och fick rätt, att landskapsstyrelsen nog numera följer offentlighetsreglerna. Jag vill fråga om det inte är så att det finns andra skäl än det som ltl Boman framför här att landskapsstyrelsen inte skulle lämna ut handlingarna. Det är klart att gör de inte det vet man där mycket väl att här går man vidare på ett eller annat sätt i en process enligt vårt rättssystem.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

För att klarlägga ärendet ytterligare skall jag ta tillfället i akt och läsa upp min skrivelse. ”Till Ålands landskapsstyrelse. Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson. ’Anhållan om att få ta del av skrivelse’.  Undertecknad lagtingsman anhåller härmed om att få kopia av det brev konservator Anne-Marie Olsson tillskrivit ledamoten Gun Carlson gällande åsikter om skötseln av bl.a. Kastelholms fornminnesområde.I mitt arbete som lagtingsman är det synnerligen viktigt att få ta del av olika åsikter angående skötseln av nämnt område. I händelse av avslag på denna motiverade anhållan ber jag att få besvärsundervisning. Mariehamn den 18 september 2000. Ronald Boman, lagtingsman.”

 

Detta var min skrivelse som jag ännu inte fått svar på.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Såvitt jag kan förstå har landskapsstyrelsen i så fall gjort ett fel därför att har det kommit ett brev till en ledamot måste det registreras och när det registreras skall man ta ställning till om det är sådana uppgifter som skall hemlighållas. Grundprincipen är alltid den att det är offentlig handling som har inkommit till myndigheterna. Jag gjorde en anmälan en gång i tiden att jag gick till HFD, men det var efter den vanliga politiska processen med ytterligare brev,  spörsmål i lagtinget och vägran att lämna ut handlingar som HFD till slut sade att det måste landskapsstyrelsen göra. Jag tycker inte att man skall behöva gå den här vägen. Därför blev jag så förvånad när ledamoten Boman nämnde det här. Nog måste landskapsstyrelseledamöterna vara medvetna om den här saken! Det är någonting som är lite konstigt i det här fallet, tycker jag.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag delar fullständigt ltl Erlands åsikter. Det är fel; i det här ärendet har allting gått snett från landskapsstyrelsens sida. Jag har tidigare uttalat att får jag inte svar någon gång går jag till justititekanslern, men det är jobbigt för oss vanliga lagtingsmän att gå den vägen. Landskapsstyrelsen har ett tiotal jurister till sitt förfogande, vi lagtingsmän har inte en enda, vi måste gå ut på stan då och söka juridisk hjälp, och det kan vara kostsamt, så kanske med den motiveringen det vore lämpligt med ett ökat partistöd! Skämt åsido, jag tycker att ärendet känns synnerligen obehagligt och jag är ytterst förvånad över att denna landskapsstyrelse så flagrant motarbetar mig genom att vägra att ge ut handlingar.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vill stöda ltl Boman m.fl. när det gäller anskaffandet av datortomografen. Dels behövs den enligt de som jobbar med röntgen och som har utrett det och dels är det det att får vi det här på hemmaplan och inte behöver skicka bort folk är det på svenska också, så det är viktigt. Sedan vill jag tacka ltl Bomans för hans hurtiga och glada framförande!

 

Ltl K-G Eriksson:

Herr talman!

Budeten för 2001 är i stort sett bra, men det är knappast någon sparbudget. Det verkar som om de flesta sektorer får i stort sett den tilldelning som företrädarna begär. Så har det varit efter 1993 då vi gick över till det nya ekonomiska systemet, då landskapet samtidigt befann sig i en verklig lågkonjunktur. Då var det en hel del skärande och svåra avgöranden vilka prioriteringar som måste göras. Men efter det har det bara gått uppåt. Vi skall naturligtvis vara glada över att ekonomin har gått bra, ja, t.o.m. på högvarv senare delen av nittiotalet och att tilldelningen med klumpsumman har varit riklig.

 

Som flera talare framhållit har vi det mycket gott ställt på Åland, från barnomsorg och social service till sjukvård och äldreomsorg. Säkert finns det undantag i välfärden, som vi naturligtvis bör rätta till, men i stort sett lever vi gott. Jag vill inte påstå att vi slösar, men vi har byggt upp en serviceapparat tillsammans med kommunerna som drar oerhört stora driftskostnader. Det kan därför vara nyttigt att ibland blicka tillbaka, ta t.ex. 1993, då ekonomin rasade och vi måste dra åt svångremmen, och då rätt hårdhänt. Det finns flera oroande tecken i dag hur ekonomin kommer att utvecklas och detta främst genom färjesjöfarten. Jag tycker att det mest oroande är att offentliga sektorn har vuxit så mycket och fortfarande tycks växa; jag såg en uppgift på 36 procent av sysselsättningen.

 

För att kunna öka antalet sysselsatta i den privata sektorn och samtidigt försöka ändra i den sneda näringsstrukturen där tyngdpunkten ligger på sjöfarten är det av största vikt vilken näringspolitik som bedrivs. Landskapsstyrelsens inriktning för näringspolitiken, nämligen att satsa på områden där Åland har erfarenhet och kunskap, är nog helt riktig. Ta t.ex. sjöfartsrelaterade tjänster, i viss mån en högteknologisk industri med IT, men också förädling av åländska råvaror inom livsmedel där vi också har erfarenhet och traditioner.

 

En viktig ingrediens i näringspolitiken är att samhället bygger upp och ut infrastrukturen för näringslivet. Flera talare före mig har tagit upp bidragen till näringslivet och ifrågasatt deras nytta. Jag håller med: bidrag i sig kan vara kontraproduktiva,  men det finns också tillfällen då ett samhällsstöd kan vara motiverat eftersom bankerna i dag fordrar 110 procents säkerhet för att ge lån. För en ny och ung företagare kan det vara svårt att uppbringa sådana säkerheter. Bidragen behöver inte vara ett direkt bidrag utan det finns också andra former av näringsstöd. Det kan vara riskkapital, det kan vara garantier osv.

 

Utbildningen hör till en av de viktigaste bitarna i infrastrukturen och enligt min uppfattning har vi en bred och kvalitativt bra utbildning på Åland. Men det finns också mörka molntappar som borde skingras inom utbildningen. Jag kan nämna lönenivån för yrkeslärarna inom tekniska ämnen som aboslut borde höjas för att överhuvudtaget kunna locka lärare till lediga vakanser, visserligen en detalj, men en ack så viktig sådan.

 

Herr talman!

Ett område som intresserar mig speciellt är miljövården och då miljöministern hör till FS-gruppen har jag också goda möjligheter att diskutera miljöfrågor med henne. Förslag till lag om samordnat miljötillståndsförfarande behandlas som bäst i social- och miljöutskottet och då den lagen träder i kraft tar vi ett ytterligare ett steg framåt för en bättre miljövård.

 

Ett område som inte har fått en tillfredsställande lösning, ja, den har inte fått någon lösning alls, är avfallshanteringen och frågan om en samordnad avfallshantering där det också borde ingå en ny och modern deponi. Det är helt klart att kommunerna inte klarar av att lösa placeringen av en deponi och landskapsstyrelsen verkar inte ha maktmedel att ta till. Inom kort måste de flesta kommunala soptipparna stängas och hur vi än sorterar och tar vara på, så kommer det att behövas en deponi. Visst kommer deponiresterna att minska, men att de skulle försvinna helt, det är drömmar. Åland måste ta sitt ansvar och ordna en godtagbar avfallshantering som också innefattar en deponi. Det är vår skyldighet som lagtingspolitiker att medverka till att detta löses tillsammans med kommunerna eftersom det är en kommunal angelägenhet.

 

Herr talman!

Till sist några ord om trafikavdelningens förvaltningsområde. Landskapsstyrelsen skriver i kapitelmotiveringen: ”Den reguljära flygtrafiken till och från Åland antas under året upprätthållas på marknadsmässiga villkor, såväl österut som västerut.”  - ”antas upprätthålla”! Ja, vi får verkligen hoppas att den upprätthålls. Jag kan inte annat än fälla en tår då jag tänker på hur den förra landskapsstyrelsen mer eller mindre begrov Skärgårdsflyg, Skärgårdsflyg som hade utvecklats till ett reguljärt lättlinjeflygbolag och  uppfyllde alla de krav som ställdes för att köra en reguljär linje Mariehamn – Arlanda och som i samarbete med ett större flygbolag hade kunnat utvecklas ytterligare för att kunna ge Åland ett linjebolag, som på ett mera långsiktigare sätt hade säkerställt trafiken, både öster- och västerut. Under moment 48.10.40 Understöd för flygverksamhet finns inga pengar alls upptagna för 2001. Jag hoppas att det inte är den slutliga nedläggningen av Skärgårdsflyg; i så fall vore det verkligen beklagligt, men förmodligen finns det pengar kvar för att upprätthålla bolaget.

 

Herr talman!

Av trafikavdelningens totalkostnader inklusive investeringar på 140.000 miljoner mark går 80 miljoner i driftskostnader till skärgårdstrafiken, linfärjorna inräknade och utan linfärjor 73 miljoner. Jag tycker att det låter mycket och vi väntar med spänning på den utredning över skärgårdstrafiken som det talas om i momentmotiveringen och hoppas att den kan visa om trafiken i dag körs på ett kostnadseffektivt sätt.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det kanske låter lite långsökt, men jag ser en koppling mellan Skärgårdsflyg, Katrina och Linden, som vi har motionerat om, nämligen att när man bygger upp någonting bygger man också upp en kompetens, men bygger upp kontakter, system och regler och man håller kompetensen levande. Lägger man ner någonting som Skärgårdsflyg, Katrina eller Linden tappar man kompetens. Jag vill understryka en sak som ltl K-G Eriksson sade; när det gäller lärarlönerna sade han att det kanske var en detalj inom teknologiområdet. Jag tror inte att det är någon detalj, och det tror jag inte heller att ltl K-G Eriksson menade, därför att det är där vi får den verkliga utmaningen i näringspolitiken: att hålla hög kvalitet på lärarna; utvecklingen av barnen i kunskapssamhället går via lärarna och via föräldrarna och där är det svårt att ge stöd för föräldrarnas kvalitet, men den finns s.a.s. inneboende, den skall man uppmuntra. Men lärarlönerna måste vara sådana att de som har en hög kompetens lockas hit och stannar kvar. Det är det absolut viktiga.

 

För övrigt vill jag säga när det gäller Frisinnad Samverkan – jag har sagt det tidigare – kontrasten mot den förra lagtingsperioden är stor och jag tycker att det är värt att ge ett erkännande till den del FS-ledamöter diskuterar näringspolitik konkret och konstruktivt, även om man kan tycka annorlunda i vissa frågor – bidragsfrågor och annat som jag skall återkomma till. Jag vill säga att den här typen av diskussion om näringspolitik måste vi föra ganska intensivt den närmaste tiden och de kommande åren.

 

Ltl K-G Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag måste börja med att tacka ltl Olof Erland för de värmande orden om FS:s politik nu jämfört med det förra anförandet, som kanske inte gav FS så mycket beröm! När det gäller Skärgårdsflyg ”fällde jag tåren” just för att det hade med kompetens att göra. Vi hade byggt upp någonting, som är oerhört kostsamt, som är oerhört krävande och som i ett slag egentligen försvann i och med att man tappade trafiken på Stockholm – Arlanda. Det är det jag beklagar. Visserligen finns Skärgårdsflyg kvar och Skärgårdsflyg fungerar nu som ett taxibolag, men det är något helt annat än lättlinjebolag, som det då var.

 

Med lärarlönerna i tekniska sektorn menade jag att i budgeten är det en liten detalj, men det är en oerhört viktig fråga och eftersom jag själv är engagerad i yrkesskolans direktion vet jag att vi har mycket stora problem när det gäller att t.ex. säkerställa el- och datautbildningen. Det är någonting som måste lösas och lösas snabbt.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag kan förstå att ltl K-G Eriksson fäller tårar över Skärgårdsflyg. Dessvärre tror jag att tårarna faller i spilld mjölk! Men vi är verkligen utsatta när det gäller transporterna på flyg. Det kan gå bra, men det kan också gå dåligt.

 

Jag har funderat på frågan om lärarlönerna om inte det vore en av de priotierade uppgifterna för finansutskottet att titta på därför att då går vi verkligen in på det som måste åtgärdas för framtiden. Jag hoppas att kunna återkomma till det i mitt senare anförande. När det gäller skärgårdstrafiken vet jag mycket väl att ltl K-G Eriksson är en genuin skärgårdsbo och förstår vikten av, hoppas jag, att det är kostnadseffektiviteten vi skall rikta in oss på, inte att försöka styra eller försvåra trafiken med avgifter. Vi är helt överens om att det finns mycket att göra när det gäller kostnadseffektiviteten: bibehållen kvalitet, lägre kostnader, mindre budgetslitage, som vi kallar det, det är det som är utvecklingsvägen.

 

Ltl K-G Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller yrkeslärarlönerna är det så att de är i och för sig en liten grupp. Direktionen har gjort en uppvaktning hos landskapsstyrelsen för att försöka komma tillrätta med just den delen, men vi vet också att det är en avtalsfråga, vilket betyder att den typen av frågor tyvärr inte brukar kunna lösas på speciellt kort tid. Men vi hoppas och tror att det skall vara möjligt.

 

Det är oerhört viktigt att vi får en rimligare kostnadsstruktur i skärgårdstrafiken än vi har i dag. Alla är säkert överens om det. Det som jag tror att ltl Erland och jag har olika åsikter om är avgiftssidan och avgiftspolitiken. Jag tror att man skall ha avgifter.

 

Ltl Karlström, replik:

Herr talman!

Först vill jag bara säga, att det finns ingen som helst orsak att gråta över Skärgårdsflyg. Orsaken varför pengarna har strukits ur budgeten för det här året är faktiskt av den glada anledningen att vi har ganska mycket pengar på kontot och att helt enkelt den duktiga personalen och styrelsen som vi har drar in ganska mycket andra pengar, så det finns ingen anledning att söka mera bidrag än vad man måste göra av med!

 

En viktig grej med Skärgårdsflyg är också att vi inte är bara ett taxibolag utan det är fråga om väldigt mycket transport av sjuka personer som vi gör och det ser jag som den stora, viktiga delen i Skärgårdsflygs syssla numera. Sedan finns kompetensen kvar på alla sätt och vis. Vi är visserligen inte längre ett lättlinjetrafikbolag, men ingenting är omöjligt och med den kompetens, kunnande och den duktiga personal vi har och med styrelsen samt med pengarna på kontot är absolut ingenting omöjligt! Skärgårdsflyg är absolut ingenting att gråta över och som det står i budgeten skall vi göra en långsiktig plan det här året, och det kommer jag att jobba för väldigt mycket själv att skall förverkligas. Det finns mycket positivt framöver med det.

 

Ltl K-G Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var lugnande att höra att jag inte behöver gråta längre! Eftersom jag är en person som är ganska glad av mig annars, så känns det svar som jag fick av ltl Karlström betryggande! Om det är så att det finns pengar i kassan är det naturligtvis ingen orsak att samhället skall ställa upp med mera, men jag hoppas verkligen att styrelsen, den duktiga personalen och den duktiga VD:n lyckas utveckla bolaget och kanske också få en ny flotta så att Åland verkligen kan säga att vi har ett fungerande, även om bara  ett taxibolag.

 

Ltl Harry Eriksson:

Herr talman!

När man har hört debatten inne på tredje dagen tycker jag nästan att det är den minsta frågan som har blivit den största och det är naturligtvis avgiften på skärgårdsavgifterna. Hundra mark för ett årskort. Man får använda två bilar, åka hur mycket man vill, det är någonting att debattera det! Stackars skärgårdsbor! Miljövännerna som brukar tala om Östersjön och att rädda Östersjön, de har totalt glömt bort att det här kan vara i någon mån en hämmande effekt, för avgiften gäller endast bilar, endast fordon. Färre är de som ifrågasätter skärgårdstrafikens driftskostnader, ca 100 miljoner mark, enligt ansvarig landskapsstyrelseledamot igår. Jag har försökt bromsa de kostnaderna i 17 år. De metoder som jag har påstått att är möjliga har ifrågasatts och därför vill jag visa en overhead som visar landskapsfärjornas kurva, som går ganska spikrakt uppåt, så att pappret räcker knappt till i sista änden, om man tar en miljon per ruta. Den är inte exakt, men sista änden är ganska så nära.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den stämmer ungefär i miljoner mark. Den är hemgjord, som ni ser, när det gäller landskapsfärjorna. Det enda exemplet som vi kan jämföra med är tyvärr den uttjatade ms Grisslan, som inte blev billigare, sade man på den tiden. Men enligt den klenare linjen gick den faktiskt ner till en viss nivå runt 2,6 miljoner. Grisslans siffror finns till höger och de totala till vänster. Där har den hållit sig under alla år, medan de andra skenar i höjden. Vad skulle ha hänt om man hade bjudit ut samtliga färjor? Kanske vi hade legat någonstans under 25-30 miljoner lägre? Det är inte alls omöjligt. Vi kunde ha använt de miljonerna på ett bättre sätt: att bygga ut kortare pass i skärgården, om vi vill, för att få det ännu billigare eller till annat som är nödvändigt.

 

Jag hoppas att det här skulle övertyga någon att det finns möjligheter till alternativa drifter. Sanningen är att i landskapsstyrelsens drift blir det inte billigare fast vi kortar av sjöpass, övergår till vajerfärja som i Simskälafallet eller minskar personalantalet enligt budgeten minus 15 personer sedan 1999, men lönekostnaderna har stigit med 4! De försök som görs, också i budgetförslaget, verkar att försvåra insyn för oss folkvalda genom att ständigt ändra i budgetmoment och rubriker. Ibland spjälker man upp kostnaderna, som när man tar bort vajerfärjorna och delar upp dem ytterligare, ibland slår man ihop flera färjors kostnader som att norra linjen kostar i dag 28 miljoner, södra linjen 24 miljoner, inte specificerat per färja. Föglölinjen 11 miljoner mark och vi  har 6,5 miljoner i reparationer och övrigt. I Åboland hade man två! Det är visserligen gamla siffror, men totalt två på alla förbindelsebåtar! Där kan man exempelvis köra fyra färjor på samma pengar som Föglölinjen kostar i dag. Ett förslag som är gratis, ni behöver inte vänta på någon utredning: Ta och beställ en likadan färja till Föglölinjen så att vi får in en färja och kör den under motsvarande tid per dygn som Åbolandsfärjorna går! Då skall den kosta samma sak. Vi har samma avtal. Om man dessutom vill förbättra Föglöpasset, vilket man knappast kan med de åboares åsikter som finns där, så kan man ta en passare och se var det är kortast. Det finns ett tvåsjömilspass. Då blir det ännu billigare. Man kan också göra, som man gjorde i somras, köra på nuvarande sträcka och sätta dit en billigare färja och köra med den på nätterna. Nu är det så att föglöborna vill ha mer och mer trafik, men sätt in en billigare på nätterna, så tjänar man även på det.

 

Föglölinjen är viktig även för andra än föglöbor om man skall utveckla trafiken vidare till kortrutt även på södra linjen. Därför förbehåller jag mig rätten att ha åsikter, för det är i första passet man måste börja i så fall. Kumlingeborna undrar säkert varför jag inte pratar för Enklinge-Bärö, som har varit mycket på tapeten i tidningar som om det redan vore avgjort att det skall byggas. Enklingeborna har just fått sin lokaltrafik och prövat den i drygt i ett år. Där kan man låta det gå som det är innan man bygger ut till flera holmar, broar och bankar, som måste till. Jurmo har i dagarna fått pröva på lokaltrafik, och det är det viktigaste stället på norra linjen där man behöver sätta in lokaltrafik, för det fungerar inte med deras behov med stora färjan. Man kan också vinna på det om man ändrar turlistan ordentligt och ser till att det följs upp vad som händer med arbetstiden.

 

Varför nojsar jag om dessa kostnader år ut och år in, frågar säkert många? Jo, för att jag menar att det finns viktigare saker att prioritera än färjtrafiken, att det skall gå dit så mycket kostnader så att avundsjukan blir ännu större, som vi också hörde om första dagen här, kanske särskilt från regeringspartierna, att det kostar si och så mycket – och det är inget fel att notera det, men det behöver inte göra det. Det finns annat, som t.ex. sjukvård och åldringsvård samt framför allt våra ungdomar, att satsa på. Det är viktigare. Färjtrafiken kan klara sig med mindre. Hur och var man behöver medel syns i tidningarna hela tiden, om man följer med. Dessutom finns det ett underskott i budgeten som beräknas öka. Det är också viktigt att notera. Ingen ansvarstagande politiker kan acceptera i längden att vi kör med ett budgetunderskott, för då måste man låna, till sist i alla fall, även om vi nu har det bra.

 

Lantrådet, som inte är här för tillfället, han blev så glad då utflaggningshotet för tillfället var över för de verkligt stora färjorna. Men varför passar han inte då på tillfället att ta krafttag inom eget rederi, där landskapsstyrelsen har Nordens eller troligen världens dyraste arbetsplatser? Kan inte eller vill inte den av lantrådet Roger Nordlund ledda s.k. borgerliga regeringen göra någonting radikalt, så flagga ut hela flottan till skärgården! Det skulle vara en regionalpolitik som gav resultat och man skulle få minst ett rederi i varje kommun - med kringeffekter. Landskapsstyrelsen säger också att de vill uppmuntra entreprenörskap, särskilt i glesbygd och skärgård. Men se då till att er förvaltning handlar enligt era intentioner! Se även över vissa tjänstemäns rätt till extra knäck och deras objektivitet i sitt egentliga jobb! Annars göder ni det s.k. politikerföraktet, som även leder till att allt färre går och röstar.

 

Regionalpolitik i övrigt får vi snart debattera i lagtinget då landskapsstyrelsens meddelande kommer. Varför det är så viktigt, är att en arbetsplats i exempelvis vår minsta kommun Sottunga motsvarar 94 i Mariehamn, vår största kommun. Jag har ingenting emot att vi kartlägger döda bottnar när det gäller miljöarbetet, men det skulle kanske väcka dött miljöintresse om man visste hur illa det var. Ännu bättre vore det att handla mera och minska utsläpp direkt. De flesta vet i dag var vi har de största. ”En utredning skall göras gällande kostnader för rening och avgaser och omhändertagande av grå och svartvatten på landskapets färjor”, enligt budgeten. Det är väl också bra, men jag har bestämt för mig att åtminstone - svartvatten – i alla fall går i dag till reningsverk.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det var en hård kritik av landskapsstyrelsen , betydligt hårdare än vad vi liberaler vågar ta till! Det kan vara så att det är berättigat. Vi har varit inne på linjen att det finns ett budgetslitage i skärgårdstrafiken. Jag tycker att det finns all anledning för trafikministern att lyssna på det här och försöka göra någonting. Det är där vi skall försöka sätta in insatserna. Att hitta system, hitta avtal och hitta färjtonnage, utnyttja det vi har på ett sådant sätt att det blir så billigt som möjligt. Nu råkar det vara så att kurvan som visades följer den allmänna utvecklingen för budgeten, så det finns också kostnader som är oundgängliga.

 

Men det jag skulle vilja säga till ltl Harry Eriksson är att det handlar inte om hundramarkskortet, utan det är de onödiga avgifterna som fördyrar i hela skärgården, leveranser, resande, betongbilar osv. Det är det som är så onödigt. Det har ju visat sig nu att inte stämmer det att 70 procent i skärgården skulle vilja ha avgifterna kvar. Det är inte så! Jag tycker att poängen här är att man skall satsa på hela systemet och se om det kan bli effektivare. Där tror jag att ltl Harry Eriksson har erfarenhet som borde tas tillvara, men för min del vill jag inte lägga fingrarna emellan i den interna striden inom partierna. Vi arbetar för att förbättra systemet, bl.a. förbättra för besöksnäringen och näringslivet genom att undvika avgifter som är onödiga.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

När man 1992 började prata om privatiseringar angav FS-partiet linjerna hur man skulle få billigare skärgårdstrafik. Man lade upp färjorna i Svibyviken för att spara pengar. Tittar man i turlistan på ms Grisslan, så gör den en tur per dag, dvs. tre timmars körning. Arbetet har blivit extraknäck för dem som är mönstrade där. Om man sedan sitter och kör med landskapets tonnage, landskapet står för reparationerna, som antagligen förs på de andra färjorna, jo, då blir det billigt!

 

När det gäller avgifterna tycker jag att man skall ha rent mjöl i påsen, helst siktat! Vad jag har förstått finns det vissa bolag i skärgården som levererar kvitton för genomresande som inte står så långt bort från Harry Erikssons bolag. Då förstår jag att tar man bort avgifterna, så tar man också bort ett extraknäck för vissa företagare i skärgården. Som skärgårdsbo anser jag det här vara ganska viktigt i avgiftsdiskussionen.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Grisslan har i stort sett samma turlista som tidigare. Den största förändringen är att vi går ut en timme tidigare så att det finns lossningstid för lastbilar i Kumlinge, i stället för att ligga i Långnäs, som på landskapets tid och äta! Vi fick höra att vi har förstört turlistan, för det fanns ingen frukostrast längre!  Då kör vi. Vi hade på min tid de första åren väldigt bråttom för att koppla ihop Lemland, Föglö med Kumlinge och vidare till Brändö. Det var svårt, men det gick. Vi har ett förslag på en förbättrad turlista så att man skall kunna komma på morgonen från Brändö och Kumlinge till Sottunga och Kökar, alltså vi tar på oss utan ersättning att gå ut tidigare, bara landskapsstyrelsen godkänner det förslaget. Om inte Grisslan skulle ha kört privat hade den blivit upplagd, men manskapet skulle ha varit kvar och gått och lyft lön ändå. Det skulle ha varit budgetslitage eller kalla det vad man vill!

 

Vad kvittorna handlar om begriper jag inte alls. Det är nog bäst att ltl Sjöstrand tar och förklarar sig lite närmare!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Vad gäller uppläggning eller inte av Grisslan och om besättningen skulle ha lyft lön ändå, så det gjorde de ju i alla fall, i flera år  efter uppläggningen av Grisslan.

 

När det gäller genomresandet i skärgården finns det misstankar om att skärgårdsföretagare tillhandahåller stämpel eller kvitton. Jag skall inte säga att det är Harry Eriksson, men på den linjen som Harry Eriksson företräder förekommer det. Det är mycket allvarligt Jag måste faktiskt säga att det här är rykten, men som jag är mycket orolig för.  Jag erkänner, att jag inte har något belägg, men jag skulle gärna höra Harry Eriksson, som har fört trafik på norra linjen. Nog får vi väl anta att Grisslan tillhör norra linjen. Har Harry Eriksson märkt någonting av en sådan genomfartstrafik? Belägg för det här är just fusket som man har skrivit om från samtliga skärgårdskommuner om att  60 procent av de genomresande är smitare på norra linjen. Jag skulle gärna vilja höra ltl Harry Eriksson svar på det.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Först var det inte så att de gick och lyfte lön; de delade på den stora övertid som fanns och som jobbades in. Man fick lite mindre övertid, för det var flera som delade på jobbet, och det har varit väldigt populärt inom andra branscher i stället för att säga upp och det kan jag också stöda.

 

Fusk kan beivras och jag har sagt mitt förslag till det också: Gör likadant som när det gäller vår biljettförsäljning på Grisslan! Ge en viss provision i stället för en fast summa, då kommer nog, som jag tidigare har sagt, den åländska egenskapen fram, att det tas betalt där det skall tas betalt och nu har det kommit ut hårda direktiv så att t.o.m. mjölkbilen som alltid har startat i Brändö måste visa styrmanskvitto och skriva på för varje tur tre gånger i veckan, och det lär vara helt okej, har jag förstått. Den har aldrig startat i Finland. Men så här går det när man inom landskapet skall beivra ett litet fusk, så blir man som i gamla Sovjet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Lantrådet Roger Nordlund inbjöd igår till en parlamentarisk kommitté som skall diskutera det politiska systemet på Åland. Eftersom det för oss i Frisinnad Samverkans lagtingsgrupp var något helt nytt har vi inte hunnit diskutera frågan i gruppen. Rent spontant blev jag glad över detta initiativ. Jag trodde dock att en sådan här diskussion skulle ske förutsättningslöst och med rent bord som utgångspunkt. Men den tron blev kort! När ltl Erland tog till orda räknade han upp vilka ärenden som skulle beröras, hur kommittén skulle se ut, vilka lagar som skulle ändras, hur arbetet skulle utföras m.m., ja, listan var ganska lång! Trots dessa krav från liberalerna tror jag att när vi kommer med vår lista kan vi hitta ganska många gemensamma nämnare. Det är dock på en punkt som jag redan nu vill komma med min personliga åsikt och det gäller sammansättningen av kommittén. Enligt mitt sätt att se skulle en parlamentarisk kommitté som speglar lagtinget så rättvist som möjligt se ut på följande sätt: tre liberaler, tre center, tre från FS och obundna totalt, en sosse  och en från ÅFG. Lib skulle fortsättningsvis ha ordförande som största parti. FS och obundna kunde sinsemellan komma överens om vem som skulle ha två representanter.

 

Jag är medveten om att ett mandat saknas för tre representanter från FS och obundna, men i gengäld anser vi att ÅFG skall vara med i denna kommitté, märk väl, Rolle!  Nu kanske mina farhågor kommer på skam eftersom jag i dag har fått utfästelse från Sune Eriksson att vi skall börja från rent bord och då kan jag på stående fot säga att Frisinnad Samverkan är med på det utan att höra gruppen.

Herr talman!

En högklassig badanläggning har diskuterats på Åland under nittiotalet. Nuvarande bassäng vid Idrottsgården är färdigställd under sextiotalet. Denna anläggning är mycket sliten och otidsenlig, inte heller är den handikappanpassad. Simtävlingar fick senaste höst ställas in därför att anläggningen var otidsenlig och sliten. År 1997 hade Mariehamns stad utarbetat ett förslag till en attraktiv badanläggning vid Idrottsgården, ja, projektet hade gått så långt att det var färdigt att sätta igång. Det enda som fattades var ett avgörande beslut i stadsfullmäktige. Nå, som vi alla vet, så fälldes detta förslag med knapp majoritet. Motivet var att ett badhusbygge skulle bli bättre och mer attraktivt samt komma igång i snabb takt. Frisinnad Samverkan ville bygga ut badanläggningen vid Idrottsgården. Men efter att förslaget röstats omkull av främst liberaler och socialdemokrater samt, om jag inte minns fel, nuvarande lantrådet, dåvarande finansminister Roger Nordlund, samt ÅFG:s Ronald Boman, så accepterade även vi frisinnade att det var ett badhus man skulle bygga.

 

Herr talman!

Vår förhoppning var att man skulle komma igång i snabb takt, såsom var sagt. Nu, flera år senare, kan vi dock konstatera att ingenting har hänt trots att en kommitté, ledd av liberalen Folke Sjölund, jobbat en längre tid. Eftersom det verkar att ha gått lite grus i maskineriet när det gäller kommitténs arbete vill jag genom min motion från Frisinnad Samverkans försöka hjälpa till för att få detta projekt att gå vidare. Jag föreslår i motionen att ett 25 procentigt infrastrukturellt stöd skall utbetalas om anläggningen görs turistiskt attraktivt. När Idrottsgårdens badanläggning röstades omkull uttalade sig dåvarande finansministern, nuvarande lantrådet, om jag minns rätt, på följande sätt: ”Om en badanläggning byggs så att den blir attraktiv ur ett turistiskt perspektiv, så kan en större landskapsfinansiering utfalla.” Detta är precis vad jag föreslagit i min motion. Min förhoppning är därför att denna motion har ett stort stöd i centern. Eftersom ett badhus var något som både liberaler och socialdemokrater i Mariehamn har jobbat för under många år är min förhoppning att en överväldigande majoritet i denna församling skall stöda min motion. Jag har dock full förståelse för om finströmsliberalerna håller fast vid sin motion, speciellt när det redan finns en simhall på Föglö!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Strand tar upp den parlamentariska gruppen som lantrådet tog initiativ till. Jag skall säga det att när vi hade gruppmöte senast tog vi upp denna fråga därför att vi hade fått lite förhandssignaler från lantrådet om att han kommer att föra fram det och därför valde vi att redan nu diskutera hur vi ser på ett parlamentariskt arbete och att man skulle se över det parlamentariska systemet. Från liberalernas sida tyckte vi att det här var ett intressant initiativ och att vi ville ta tillvara det. Vi diskuterade också vilka frågor som vi tycker att skulle vara väldigt angelägna att skulle tas upp i arbetsgruppen. Det måste ha blivit någon sorts missuppfattning av ltl Strand att det här skulle vara en kravlista som vi inte skulle på något sätt kunna ge avkall på, utan det här var våra tankar som vi ville föra fram om hur gruppen kunde jobba och vilka saker man tar upp i arbetet. Det tilllägg som ltl Strand förde fram om sammansättningen av gruppen tycker jag att man mycket väl kan diskutera. Jag tycker inte alls att sammansättningen verkar så tokig. Från liberalernas sida kommer vi att komma till mötet med en förhoppning att man skall kunna diskutera sig fram till en bra utgångspunkt för det här arbetet i framtiden.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det är också utgångsläget för vår grupp. Jag tycker också att det har klarnat mer i dag med tanke på de åsikter som ltl Erland gav uttryck för i går. Han skrev faktiskt efter att jag fick papperet från honom att det var ett diskussionsunderlag.

 

 

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det var egentligen det jag tänkte säga,  att eftersom det ropades här i salen att det var kravlista och vad det nu var, så skrev jag ”diskussionsunderlag”. Det var så att lantrådet och jag hade en träff här för ett par veckor sedan då vi diskuterade lite olika saker och sade att det här borde kanske göras eftersom parlamentarismen har några år på nacken och behöver utvärderas. Då ville vi i vår lagtingsgrupp fundera på detta och vi såg det som en kanske lite större demokratifråga med tanke på valtagarna, ungdomarnas engagemang osv. Det kan absolut inte skada att man sätter till pappers lite funderingar som vi hade. Jag noterade här att ett av de problem som vi faktiskt diskuterade när vi satte ihop en sju-åtta personers kommitté, så råkade det bli så att vi fick majoritet från oppositionen och så sade vi att kanske man borde utöka den för att det skulle bli bättre balans. Det har, påpassligt nog, ltl Strand gjort här så att vi är majoritet i majoriteten. Men vi sade faktiskt – det kan jag säga att är ärligt menat – att det skall inte spela någon  som helst roll i den här typen av kommitté vem som har majoritet, eftersom vi faktiskt går in som partier som inte i det här sammanhanget hör till någon. Det är det ena. Det andra är, som jag har sagt tidigare, att det här betyder inte att vi inte kommer att granska landskapsstyrelsen, kanske ännu mera noga och kärvt än vad vi har gjort hittills. Det är en fråga här i lagtinget om maktutövning.

 

Jag ser med förhoppning fram emot att vi kan gå vidare med utredningsarbetet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Majoritet och minoritet kanske inte var min grundtanke när jag tittade på detta. Jag hade en tanke att man skulle få förslagen och diskussionen bättre förankrade i grupperna och parlamentet om man skulle vara lite större. Jag kan också tänka mig att vi är en person från varje parti. För att arbetet skall fungera måste det bygga på förtroende för varandra.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

En enkel utgångspunkt är att man har en parlamentarisk sammansättning. Naturligtvis finns det andra principer, men förankringen i partierna är nödvändig oberoende om det är en,  två eller tre. Det här är ett utredningsarbete, så när vi har diskuterat det ser vi det ganska mycket som så att här gäller det att få utredningskapaciteten och i den här kommittén skall det finnas personer som kan anses representera partierna. Förankringen får man naturligtvis sköta själv. Fortfarande finns det ingen anledning – på formella grunder – att vara annat än opitimst när det gäller att gå vidare i detta arbete.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara lite kommentera badhuset i staden. Kommittén som har arbetat med detta är just klar med sin sak och de har också föreslagit en plats och ett upplägg. Sedan har det uppstått problem kring platsen och svårighet att hitta en enighet kring en plats och en plats som också mariehamnarna överlag omfattar. Samtidigt har, bl.a. på grund av av mögelbyggen, många projekt inom den sociala sektorn drabbats, skolor och daghem. Vi har också byggt ett stort projekt för sociala sektorn, som har prioriterats. Badhusprojektet lever kvar och inte vet jag om det är ”grus i maskineriet” utan det är helt enkelt så att vi är måna om att det blir ett bra projekt.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag är fullt medveten om att det är problem med bl.a. mögelprojekt och även finansiering. Det är just därför som jag försöker med min motion hjälpa till från landskapets sida. Personligen har jag stora förhoppningar att detta skall kunna genomföras om några år. Det är därför jag säger att man skall reservera några mark varje år; när staden har funnit platsen, är redo och bygga, så skall man kunna sätta igång. Jag hoppas att Mariehamnsliberalerna står fast vid det som man har stått för i flera år. Jag har också fått stöd för min motion från en av Mariehamnsliberalerna, så jag ser positivt på frågan.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Mariehamnsliberalerna är väl det parti som har drivit badhusfrågan starkast, och det forsätter vi med.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det. Då kanske vi når resultat här också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Strand fick i sitt anförandet  det att låta som om jag skulle få komma med på nåder i denna samförståndsgrupp. Så är ingalunda fallet. När man pratar om en parlamentariskt tillsatt grupp i ett parlament, betyder det nog att alla grupper i parlamentet skall vara representerade. Sedan ökar naturligtvis antalet ledamöter i denna samförståndsgrupp med antal ledamöter i parlamentet, men alla grupper skall nog vara representerade.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Boman kanske missförstod mig. Jag är väldigt ödmjuk inför det samhällsarbete som ltl Boman jobbar med.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ja, det känns skönt att man äntligen från FS:s får uppskattning för det stora arbete man har lagt ner den åländska självstyrelsen och det åländska folket till fromma!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Som ledamot i den planeringskommitté som arbetar med ett badhus i Mariehamn är jag naturligtvis oerhört glad om det är möjligt att redan i detta tidiga skede av detta projekts tillblivelse kunna få förståelse här i lagtinget för att bidragsnivån inte skulle allenast vara den vedertagna som gäller för konventionella kommunala projekt, nämligen 25 procent och 50 procent i lån, utan att man skulle kunna höja den till 50 procent. Det är ju så att ett av kriterierna för varför man inte vill bygga uppe vid Idrottsgården, från den majoritets sida som jag företräder, är att några turister aldrig har hittat den platsen. Ett sådant här projekt som nu iscensätts är naturligtvis primärt för mariehamnarna och ålänningarna, det är till för dem i huvudsak, men utan att göra det attraktivt infrastrukturellt för besöksnäringen och dess kundkrets blir det svårt att få driften att gå ihop. Därför gäller det att för ett badhus i Mariehamn hitta en så attraktiv centralt belägen plats det bara är möjligt. Då tror jag att vi kan se fram emot en ganska positiv både verksamhets- och driftsekonomi i det hela.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! Det här börjar mer och mer bli som jag trodde, att jag känner stödet från alla håll!

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

För det första vore det mig fjärran att i Frisinnad Samverkan som ett etablerat parti i Mariehamn se någon som skulle vilja dra åt något annat håll än det nu etablerade! Det vore förfärligt. Själv är jag naturligtvis ohyggligt angelägen om att verkligen kunna få optimala bidragsprocenter för detta projekt, som säkerligen står i paritet med många andra projekt när det gäller infrastruktur. Jag är fullkomligt övertygad om att också det här kan påskyndas av ekonomisk finansieringslösning som är bättre än den man kanske har förutsatt från stadens sida. Däremot har vi sagt att ett sådant här projekt inte skall ”tajmas” så att det tangerar något annat jätteprojekt; kk-huset och dess tidtabell är också en frågeställning som är viktig att beakta när man skall förverkliga badhuset. – Båda kommer!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Det här inlägget har att göra med den diskuterade demokratiutredningenFörre kulturministern Bengt Göransson hade i måndags vänligheten att som ordförande för Sveriges stora demokratiutredning presentera denna i Mariehamn och dessutom donera hela utredningen, tillsammans 47 böcker, till lagtingsbiblioteket. Det kunde varit fler folkvalda på plats. Andre vicetalman Bert Häggblom tog emot donationen och utgick i sitt tacktal ifrån att de tankar om demokrati som Göransson framfört skulle reflekteras i remissdebatten. Utredningen gäller demokratins villkor och ska ses som bidrag till demokratins teori, och jag skall gärna villfara vtm Häggbloms förmodan!

 

Inom oppositionen anses allmänt att en sådant diskussion skulle vara mycket viktig för självstyrelsen. Utredningen slår nämligen bland annat fast att det i en demokrati inte räcker att majoriteten bestämmer. Medborgarna kan inte heller betraktas som kunder i Ab Åland, för då gäller inte principen om en man och en röst, utan ekonomiska resurser tar över. Den demokratiska teorin kräver helt enkelt eftertanke. Utredningen i Sverige vill ge ett bra demokratibibliotek och bredda det vetenskapliga fältet, så att det inte förbehålls enbart sakkunniga inom statsvetenskap, juridik och ekonomi. Man vill alltså ha en levande demokratidebatt.

 

Det viktigaste budskapet, som Bengt Göransson betonade flera gånger, är att makten alltid måste belysas. I Sverige gäller debatten främst själva bestämmandet. Medborgarna inbjuds på olika sätt mer än tidigare att uttala sig i ärenden. Men de erbjuds inte att ställa frågor, trots att ny teknik gör detta mer möjligt än någonsin. Det påstås att IT ger direkt kontakt med makten. Men det är inte sant, i varje fall inte i Sverige. De ytterst bestämmande uppger inte e‑postadresserna. Den nya informationstekniken ger dessvärre också möjligheter till manipulation och säkrar tillsvidare inte valhemligheten. Man ska vara klar över maktens komplexitet. Göransson betonade att makten på nära håll inte alltid är den mest angenäma för medborgarna. Det blir inte mer demokrati för att man är få. Det kan vara lättare att leva med makt på avstånd, som den i Bryssel. Man kan kanske lägga till Helsingfors för Ålands del. I varje fall måste vi alltid blottlägga makten, belysa hur bestämmandet går till och för vilka syften. Det är betydligt lättare att syna den politiska makten än den makt som utgår från näringslivet. Men demokratin behöver vad Göransson kallar oberoende granskningsstrukturer, som inte baseras på inkomster av denna granskning. Mångfald i medierna är också viktig för demokratin, liksom public service inom radio och TV.

 

Herr talman!

Demokratiproblemet är att bestämma tillsammans. Demokratiutredningen i Sverige valde den enskilda medborgarens perspektiv. Utgångspunkten är att varje medborgare är kapabel. Demokratin handlar inte om själva formen för beslutsfattande. Den innebär respekt för det faktum att vi alla är olika. Inga medborgare ska bara vara. Ibland är medborgaren också objekt, alltså utsatt för de beslutandes vilja. Men det får inte vara så att vissa förbehåller sig subjektets plats, alltså rätten att bestämma över andra. Demokratin kräver också att man måste lära sig att förlora i den politiska dragkampen. Man kan inte vinna jämt. Man måste ge sig tid och respektera minoriteters intressen. Man kan tala om tröghetens värde, om den tid man behöver för eftertanke.

 

Demokratin behöver också politiska principer. Principlöshet är direkt farlig som princip i maktutövning. Partierna kan redovisa principerna i sin opinionsbildning. I Sverige går utvecklingen mot personval, som Åland redan har i mycket hög grad. Bengt Göransson underströk som sin erfarenhet att partierna blir ännu viktigare när personval gäller. Väljarna behöver kunna se inom vilka ramar de olika kandidaterna vill verka, vilka principer som de står för. Partierna är också viktiga för att de kan ta itu med och bearbeta det oförutsedda i politiken, de problem och möjligheter som inte kan reflekteras i valkampanjer. Förmågan att behandla det oförutsedda är en särskilt viktig egenskap i politik och maktutövning.

 

I en demokrati måste också medborgarna vara beredda att delta. Därför är synen på medborgaren som kund förödande. Kunder tar inte ansvar. Ägarlösa företag är den farligaste formen av allt företagande, hävdade Göransson. Kort sagt, samhället kan inte skötas som en affär. Demokratiutredningen understryker att moral och etik behövs i samhället. Det viktigaste är inte att politikern håller sina vallöften. Kunde alla politiker göra det skulle det innebära att alla kunder fick alla varor i butiken, vilket knappast är eftersträvansvärt. De stora frågorna uppstår när politiken möter det oförutsedda. Då behövs klokskap och erfarenhet och demokrati.

 

Så långt demokratiutredningen i Sverige. Det har sagts att betänkandet är ett försök att slå en bro från klassisk folkrörelsedemokrati till nya sociala rörelser och högaktuella företeelser som ideell sektor, som vi också har diskuterat här i lagtinget.

 

Herr talman!

Enligt Ungdomarnas demokratidokument i Sverige anser 7 av 10 ungdomar att de inte kan påverka samhället. Samtidigt säger sig 97 procent tycka att det är viktigt att delta i samhällsdebatten. 9 av 10 menar att det är effektivt att påverka samhällsutvecklingen genom partier. Det gäller framför allt att göra klart vad för slags demokrati man är för. Och att olika personer som kallar sig demokrater faktiskt tycker olika om detta. Det har framhållits i debatten i Sverige av Gunnar Strömmer, ordförande i Moderata ungdomsförbundet. Majoriteten har inget öppet mandat att mer eller mindre förtrycka olika individer och minoriteter. Strömmer menar att det är dags för mer av seriös oenighet om vad för slags demokrati vi egentligen ska ha i framtiden.

 

Demokrati är ett system för konfliktlösning. Är du demokrat så välkomnar du konflikter! Vad vi vill undvika är väpnade konflikter. Men det är en kolossal skillnad, säger generalsekreterare Bengt Säve‑Söderbergh vid internationella demokratiinstitutet Idea i Stockholm, med 20 regeringar bakom sig. Ett hot mot demokratin är de ofärdiga system som inte ger vad medborgarna förväntar sig. Det gäller att ha tålamod i övergången  till pluralistiska system och att ha klart för sig att slutmålet inte är val utan just demokrati. I många länder finns i dag en utbredd misstro mot partier och politiker. Däremot är det viktigt att framhålla att det inte rör sig om en systemkris för demokratin, säger statsvetaren Olof Peterson. 

 

I dag råder pessimism inom åtminstone oppositionen angående demokratin i självstyrelsepolitiken. På Åland har vi inga politiska partier, bara politiska föreningar med rätt att nominera kandidater i val. Det är uppenbart, att om vår demokrati ska utvecklas så behövs en åländsk partilag, som ger partierna både rättigheter och skyldigheter gentemot medborgarna och ökade resurser för opinionsbildning och politisk diskussion - även viss forskning.

 

Min förhoppning är att den tanken ska börja gro i alla lagtingspartier, herr talman, att en demokratidiskussion börjar spira också på Åland. Att också  självstyrelsen behöver en demokratiutredning är vi väl ganska överens om, herr talman.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Det var en intressant och till största delen korrekt redogörelse som ltl Svensson gjorde från tillfället med den förra svenska kulturministern, som jag tyckte att var mycket intressant. Vi kan som, vtm Häggblom sade vid övertagandet av demokratiutredningen, säkert använda mycket av den i det åländska demokratiarbetet. Ltl Svensson nämnde kort att man i Sverige har valt att bortse från röstning över Internet på grund av att valhemligheten inte kan garanteras. Det pågår dock på Åland en utredning om röstning över Internet som har gått ganska djupt in just på den frågan; med de förutsättningarna att det får på inga villkor bli sämre valhemlighet eller integritet för väljaren än vad det är i dag har utreder vi de tekniska, ekonomiska och juridiska aspekterna. Den utredningen skulle vara klar detta år, men den kommer att förlängas på grund av att vi vill gå ännu djupare in på vissa frågor. Det finns orsak att återkomma till lagtinget när utredningen blir klar. Det är väldigt många intressanta frågor som också har bidragit till många avknoppningar – vi har kommit på saker som kan användas på annat sätt än i röstning över Internet.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag uttryckte mig på det sättet att ordföranden för demokratiutredningen i Sverige menar att man inte tillsvidare är helt säker på att inte den nya informationstekniken kan manipuleras i val och därför har man i utredningen varnat för det. Jag har inte sagt att man har beslutat någonting i Sverige om någon sådan omröstning eller inte. Tvärtom tror jag att det på det kommunala planet finns försök som redan har genomförts och flera som planeras. Men det var alltså en varning från demokratiutredningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tror att det är viktigt att se möjligheterna också, inte bar hoten och givetvis är det samtidigt väldigt viktigt att se till att de tekniska aspekterna är de rätta. Som en parentes kan man bara konstatera att rösträkningsteknik från sextiotalet inte är att rekommendera i alla fall, om man ser på presidentvalet i USA! Ny teknik med nya möjligheter efter en noggrann diskussion om införande tror jag att kan vara en bra sak. Vi får se när utredningen blir klar.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sundman och jag är nog överens på den här punkten, men jag tyckte att om jag skulle återge någonting av vad som sades vid tillfället borde jag också ta med varningen. När det gäller hotbilder måste jag säga att vi blir utsatta för väldigt mycket hotbilder vi som sitter här i plenum från olika håll, så jag tror inte att det här var en av de tyngsta hotbilderna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman:

Herr talman!

Jag sade redan i går att jag kommer att återkomma och lite mera samlat försöka ge mina synpunkter på det som har diskuterats i salen och nu är det dags. Man kan konstatera i dag att social- och miljöavdelningen samt de verksamheter som finns där är områden som engagerar och intresserar så gott som alla i salen på ett eller annat sätt. Utgående från det är det också en utmaning att ha ansvar för frågorna. Det är också naturligt att de flesta frågorna och det som har diskuterats berör just Ålands hälso- och sjukvård. Ser man på budgeten ser vi vart den stora delen av pengarna går. Vi vet också att det berör oss på ett eller annat sätt. Det är alltså ingenting onaturligt i det. 60-70 procent av verksamheten vid ÅHS är faktiskt löner. Det är där den stora delen av hela ÅHS:s budget finns. Det är människorna som finns där som också gör ÅHS i dag.

 

Det finns en motion och det har diskuterats ganska mycket om de tre miljonerna som vi från landskapsstyrelsens sida har dragit ner och jag vill ge en liten bakgrund till den saken. Det fanns från en början en ram som gick ut till Ålands hälso- och sjukvård och som Ålands hälso- och sjukvård omedelbart protesterade mot och sade att det finns inga förutsättningar att bedriva den verksamheten med de lönejusteringar som har gjorts med den här ramen. Ganska många möten ägnades åt att ÅHS:s tjäntemän tillsammans med finansavdelningens tjänstemän gick igenom det här och faktiskt försökte komma till gemensamma siffror: vad är det personalen kostar, så att man inte skulle strida om vad som var sant och vad som inte var sant. Så småningom kom tjänstemännen till gemensamma summor och det var jag tacksam för, så då kunde vi arbeta vidare utgående från det. Det visade sig faktiskt att de stora meningsskiljaktigheterna egentligen var lite bortgömda på det sättet att i årets budget vet vi att verksamheten inte fullt ut har tjänsterna besatta, det har funnits luckor, tyvärr, får man konstatera och det leder naturligtvis till att det finns inbesparade pengar. Delar av de pengarna har man kunnat utnyttja utan att gå ut över budget till löneglidning, att kompensera, ge lite högre löner åt de tjänster som finns inom gaffelsystemet. Sedan går man in i nästa budget – föreliggande budget – och då är alla tjänster plötsligt besatta, med de löneglidningar som har skett och däri gömde sig en summa pengar som var svåra att få klart för sig vad det handlade om. Därav kom också den ganska stora lönejusteringen. Till det vill man förstås ytterligare lägga löneglidning för inkommande år, så bedömningen i landskapsstyrelsen när det gäller den ena miljonen för personalkostnader är att alla de tjänster som finns planerade och som finns utsagda skall rymmas inom den här ramen. Det är inte meningen att man skall behöva dra ner i de tjänster som finns där i dag. Sedan är det ett praktiskt problem och någonting som man antagligen får diskutera i den grupp som nu tittar på delegeringar att det är väldigt många inom Ålands hälso- och sjukvård i dag som anställer och sätter löner. Jag har hört siffror, över 30 personer, och det betyder att ingen har ett helhetsgrepp hur det bär iväg eftersom lönerna är i ett glidande system. Någonstans på vägen måste man hitta någon form av helhetskontroll på lönernas storlek för att det skall fungera väl i en så här pass stor organisation. Det är vi naturligtvis alla överens om. Därav den här miljonen. När det gäller de andra två miljonerna som är satta på konsumtionsutgifter vet vi alla att det är en jättestor summa för konsumtionsutgifter. Det är svårt att exakt säga vad som går dit. Det är uppskattningar, det är allt från el till olja, till sjukvårdsmaterial, m.m. Det är det området som samlar det mesta. Också inköp, mer eller mindre stora. Landskapsstyrelsens bedömning är att man också där utgående från den plan som finns inte skall behöva skära ner i verksamheterna; man kanske måste titta lite ekonomiskt på vissa saker.

 

Att vi gått in i planen och skurit utan att ÅHS har haft möjlighet håller jag med om. Det önskvärda skulle naturligtvis ha varit att man i landskapsstyrelsen under planeringen fått möjlighet och tid att skicka tillbaka och sagt att så här mycket planerar vi att skära ner, här får ni möjlighet att själva fastställa var ni vill att inbesparingar skall ske. Den tiden fanns inte och då har vi helt enkelt gjort en procentuell fördelning; det finns alltså ingen avvägning i det utan det är fördelat utgående från planen i dag. Man kan inte bara sätta tre miljoner och sedan stämmer inte siffrorna under s.a.s. Det är en praktisk omöjlighet. Det måste stämma överens också längre ner i budgeten när man gör det. Jag skall inte på något sätt säga hur finansutskottet skall jobba med frågorna, men det finns naturligtvis en möjlighet att innan landskapsstyrelsen slutligen fastställer planen låta den gå ytterligare ett varv till ÅHS, där man får ommöblera så att det stämmer i planen utgående från de summor som finns. Man kan konstatera att revisorerna har påpekat att verksamhetsberättelsen i förhållande till planen inte är riktigt up-to-date, man ser inte att de är synkroniserade och samordnade, så utgående från de verksamhetsformer som har varit tidigare tror jag inte att problemet nu blir så stort om man går in och justerar lite grand. Men jag vet att man aktivt kommer att jobba för att i fortsättningen ha planen och verksamhetsberättelsen betydligt mer samordnade än tidigare. Tyvärr kan man konstatera att planen har tagits och sen har man kanske lite jobbat som förut i alla fall och inte alla gånger varit fullständigt lyhörda till planen, många gånger av praktiska skäl.

När det gäller investeringarna, som nu är bara 5 miljoner mark och som är knutna till landskapsstyrelsen, så är över 1 miljon mark till digitaliseringen av röntgen, resten är höst antagligen byggnader som kommer att ske. Varför landskapsstyrelsen dels har skurit ner och dels har bundit det beror på två saker;  det ena är att det finns inte så långtgående planer att man hinner börja bygga under nästa år i praktiken och det andra är att vi vill på något sätt vill veta hur byggprojekten inom landskapet avancerar och vad som byggs inom landskapet, eftersom vi vet att det är högkonjunktur. Vi har skolor, vi har Ålands hälso- och sjukvård m.m. m.m. Det innebär inte att man inte får använda pengarna, utan naturligtvis när det finns projekt färdigt planerade kommer de att lösgöras om det är ett gott projekt och det tror jag att det är.  Det som i första hand kommer att användas är säkert för att återställa de byggnader som nu skall på nytt tas i bruk efter att polikliniken får sina nya utrymmen. Vi vet att skall vi börja använda dem igen kräver det en upprustning av dem och det är väl det som ligger allra längst fram. När det gäller alla ÅHS:s byggnader och alla behov av nya byggnader och ombyggnader är det viktigt att man tar ett helhetsgrepp på det, vet vad som skall göras, i vilken  ordning skall det göras, var skall det vara nybyggnader, var skall det vara ombyggnader, för att sedan kunna prioritera. Det är mycket som pockar på. Allt kan inte göras tillsammans. Vi har Grelsby sjukhus, vi har köket som är mycket otidsenligt, vi har i dag hälsocentralen som håller på att tömmas och som sedan skall planeras till rätta funktioner. Det  finns ett oehört stort behov av om- och tillbyggnader inom Ålands hälso- och sjukvård, mitt i all denna byggrush som nu finns.

 

Det fanns också lite motioner om just ÅHS, bl.a. om investeringar i en datortoomografi och jag vet att det är ett önskemål från ÅHS att få en datortomografi. Personligen har jag inte fått den informationen att det var avgörande att det absolut måste vara nästa år, den finns med i deras planering framåt. Nu har man prioriterat digitaliseringen av röntgen. Jaag minns att för många, många år sedan var det också en datortomografi som var väldigt aktuell i lagtinget, så det är tydligen ett sådant område som skall vara en lagtingsfråga.

 

Det finns en motion om bentäthetsmätare. Precis som sades igår av motionsställaren fanns det ingenting direkt från ÅHS, men jag blev ändå nyfiken och frågade hur det ligger till och det har diskuterats lite grand. Så mycket  kunde de säga att det finns från ett läkemedelsföretag ett intresse. De har köpt in mätare och kommer att placera ut dem på olika ställen i landet, så troligtvis kommer det på prov att finnas någon vecka under nästa år, men men var lite osäker på hur det skulle gå.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

De frågor som landskapsstyrelseledamoten Lindeman tog upp beröde jag i mitt gruppanförande som ett exempel på förvaltning när den inte fungerar på ett riktigt sätt. Nu fick jag bekräftat att de var ungefär såsom jag hade uppfattat det. Då måste jag fråga: När man går in i planen och skär ner kostnaderna i den, varför ändrar man inte planen? Det blir en ohållbar situationen för organisationen att ha en plan som säger ett och anslag i pengar som säger någonting annat. Jag får inte detta att gå ihop. I all verksamhet där man har en plan har man en ekonomi för den och när de inte stämmer överens blir det svårigheter. Det är en sak. Men en annan sak är den att när man går in i en plan och tar bort kostnader ger man samtidigt en form av pekpinne till organisationen ÅHS om var det skall dras ner. Det tycker jag att är helt galet. Det är väl i så fall organisationen själv som skall säga, att okej, här kanske vi kan dra in lite och här och här. Men om man ”uppifrån” tar bort pengar ger man samtidigt signaler var det skall dras ner eller dras in verksamhet. Det här kommer troligen, om det inte regleras, att drabba primärvården.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Vad gäller pekpinnar är det så att hela budgeten består, som man upplever det från den som har lagt den första budgeten, som någon form av pekpinnar, om man vill kalla det för det. Tar vi alla skolor, så har alla lämnat in en budget och den ser antaligen inte exakt likadan ut som den de har lämnat och det är budgetsystemet som fungerar så i dag. Då skall vi ändra det. Det har också framkommit att man borde ha låtit själva grundbudgeten, ÅHS:s egen budget, finnas med som bilaga för att alla skulle få ta del av den och det är också ett sätt, men så har vi inte haft det hittills och det betyder att inte bara ÅHS:s budget skall följa med utan det gäller också andra organisationers budgeter som då skall följa med som bilagor. Vi kan inte sköta ÅHS på ett alldeles specifikt sätt i de här frågorna. När det gäller ÅHS och verksamhetsplanen är den så liten och detaljerad i verksamhetsplanen att man kan gå in och ändra på texten den är mera i större sammanhang samlad.

 

Ltl Sune Eriksson:

Herr talman!

Det är själva principen som jag mest kritiserar. Naturligtvis har pengarna också en roll i detta. Men inte skulle det störa mig om jag som lagtingsledamot också fick en bunt med skolornas och ÅHS:s förslag till budget så att man kan bilda sig en uppfattning om var landskapsstyrelsen drar ner, och vad man har för avsikter med det kanske man får fram i landskapsstyrelsens budgetförslag sedan. Det kunde nog vara en sak som skulle tänka på. Det har t.o.m. efterlysts här av någon i lagtinget. När det gäller investeringarna förvånar det mig också att man inte lämnar en enda mark till ÅHS själva att förfoga över, förutom de öronmärkta 1,4 miljonerna för digitaliseringen av röntgen; resten är till landskapsstyrelsens disposition – och då skall man stå med mössan i handen och be om att få någonting av de pengarna. Ifall flyttningen efter den stora ombyggnaden skulle kräva några pengar på det nya året, så har man egentligen inte några pengar från organisationens sida att fritt disponera, utan landskapsstyrelsen har förbehållit sig rätten att behålla dem och att dela ut dem till det som eventuellt skulle behövas, men som det nu ser ut tycker jag inte att det är speciellt ändamålsenligt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag hoppas att man inte behöver stå med mössan i handen när man kommer, utan det är klart att har man ett planerat projekt och har redogjort för vad man planerar att använda pengarna till så tror jag inte att det behöver vara något bekymmer i världen att lösgöra pengarna. Det fanns inga klara projekt i samband med budgeteringen. Eteråt vid diskussioner har man sagt att det som närmast blir aktuellt är just att återställa utrymmen som har använts till annat. Jag ser inget praktiskt bekymmer för att ÅHS skall få pengarna. Om man upplever en mössan-i-handen-situation tycker jag att det är tråkigt. Jag redogjorde varför landskapsstyrelsen har valt det här sättet, utgående från att vi vill ha ett helhetsgrepp på allt byggande inom landskapet.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag förstår hur man har tänkt med lönepengarna som man har tagit bort. Det jag i alla fall inte kan begripa är: Hur kan landskapsstyrelsen vet bättre än ÅHS:s tjänstemän, ÅHS:s styrelse och de enheter som har budgeterat, hur kan landskapsstyrelsen veta att de har fel och att landskapsstyrelsen skulle ha mera rätt? Jag tycker att det är lite skrytsamt att säga att vi har kompetensen, men de saknar den. Det blir nästan så nu: vi vet och där tog vi bort det! Jag kan bara inte förstå det.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag vill inte alls påstå att landskapsstyrelsen har kompetensen och att vi vet, men vi har ändå en viss erfarenhet av budgetering och vår finansavdelning har ganska lång erfarenhet av budgetering och hur det har gått till. Jag gör den bedömningen att ÅHS har erfarenhet, men också på landskapsstyrelsen har man erfarenhet. Den här miljonen kom vi tillsammans med tjänstemän på finansavdelningen, jag och övriga i landskapsstyrelsen överens om att skall kunna tas bort utan att man för den skull behöver lyfta bort några tjänster. Sedan kan det naturligtvis komma sådant som vi inte känner till under året. Det kan bli lönejusteringar som inte är kända. Vi kan komma i en sådan situation att vi måste göra väldigt stora förändringar i lönerna på grund av brister och sådant och då måste vi naturligtvis följa upp det på ett korrekt sätt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman! Det där hörs enkelt! Men det är inte riktigt så där enkelt. Tar man bort pengar, så kommer enheterna att sträva efter att på något sätt minska kostnaderna för att få det att gå igenom, och de hävdar bestämt att de här pengarna behövs. Om man minskar personalen, minskar naturligtvis kostnaderna, men det drabbar de sjuka och de drabbar de andra anställda, och det allra värsta som skulle kunna hända om ÅHS skulle ha rätt är att det fanns 1 miljon kvar i lönepengar när det här året var slut. Det är det allra värsta som skulle kunna hända.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

”Det allra värsta som skulle kunna hända” tycker jag inte att det är, utan man använder pengarna på ett ansvarsfullt sätt, och det förutsätter jag att ÅHS gör, precis som alla andra inrättningar. Vi vet att det är klart att lägger man en budget från ÅHS eller någon annanstans är bedömningen den att man behöver pengarna, naturligtvis är det så. Sedan får inte alla exakt de pengar man äskar om. Vi gör en annan bedömning ibland, inte ofta, och jag tycker att vi måste komma ihåg att ÅHS har en väldigt bra budget. De har fått betydligt mer än vad den första ramen från landskapsstyrelsen var. På något sätt får jag en känsla av att vi pratar om en sparbudget, men det är ingen sparbudget, utan det är en god budget för ÅHS: 47 nya tjänster, varav naturligtvis 18 är nya direkt, men det ger ändå goda förutsättningar för en bättre personalpolitik osv. De bitarna glömmer vi nästan bort för dessa tre miljoner!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman svarade redan delvis på min tilltänkta fråga varför datortomografen  inte var med detta år. Det var alltså en prioriteringsfråga. Vid den information  som ÅHS höll i detta hus för lagtingsledamöterna framförde basenhetschefen att detta var en synnerligen viktig investering och han skulle gärna prioritera anskaffningen till detta år. Jag är ingen expert på området, men redan när man får höra om att den nuvarande apparaten är från 1992 och den tekniska livslängden för en dylik apparat är ca 7 år tycker jag att det är ett alldeles tillräckligt svar! Man bör anskaffa den redan i år. Därför hoppas jag, med stöd också från landskapsstyrelseledamoten Lindemans parti, att vi köper den i år, så är problemet ur världen!

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Om lagtinget går in för att bevilja de pengar som äskas här är det naturligtvis så att datortomografen köps in i ett tidigare skede, för det handlar inte om att inte köpa in den, utan det handlar om att köpa den senare, nästa år eller därpå följande år, har diskussionerna varit. Det är upp till lagtinget att bestämma det. Vi gjorde bedömningen i det här fallet att det blev en puckel s.a.s. i investeringen och åtminstone på det budgetmöte inom ÅHS som jag var närvarande framkom det inte så tydligt som det sedan gjorde när man informerade här i lagtinget. Det var en mycket bra information; jag tycker att det är synd att så få lyssnade, för där fick man faktiskt en god redogörelse för ÅHS:s verksamhet.

 

 

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag delar landskapsstyrelseledamoten Lindemans åsikter och hoppas verkligen att jag får ett massivt stöd för min motion i lagtinget!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman sade i sitt anförande att en stor del av ÅHS-budgeten utgörs av löner, och det är sant. Det är en stor grupp personal som skall ha sina löner. Skulle landskapsstyrelsen ha haft det kurage som vårdpersonalen förväntade sig i våras skulle höjningen på lönestaten ha blivit ännu större. Nu har man inte tagit steget fullt ut och värderat upp vårdpersonalens löner så långt vårdpersonalen önskat. Det finns möjligheter att göra någonting åt saken nästa år eller därpå följande år när avtalsperioden tar slut.

 

Bristen på medel i lönestaten kan bli stor på det sättet också att man befarar att det blir för lite läkare på ÅHS och då kommer t.ex. tillfälliga lösningar att bli mycket dyrare än om det skulle finnas ordinarie personal på plats. Därför tycker jag att det är beklämmande att den ena miljonen blev borta från årets budget. I övrigt håller jag med vad de andra har påpekat om de 3 miljoner som har minskats från ÅHS:s budget.

 

Det är bra att det är på gång med en bentäthetsmätare. Det är bra att vikten av ett hälsosamt levnadssätt också tas upp till diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller lönesättningen och det som hände, att vi från landskapsstyrelsen inte klarade av att ge en ännu bättre lön, måste vi komma ihåg att vi har en avtalsrörelse. Det är där som förhandlingarna har pågått och det var de som tog de resultat som blev. Jag vill t.o.m. hävda att från landskapsstyrelsehåll försökte vi gå in i ett sent skede trots att att det inte fanns en extra pott just för vården med från avtalsparternas sida. Den här diskussionen har vi haft förut här i salen och jag tror att både ltl Raija-Liisa Eklöw och jag kan detta med avtalssystem ganska bra, hur det fungerar, och det fungerar så att det görs inte här utan det är två parter som måste komma överens. Ibland är det irriterande, men så är det tillsvidare.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

För vår del kan vi diskussionen om avtal och om arbetsmarknadens parter, men den del som vi har varit oeniga om i flera år är att jag påstår att arbetsgivaren har sin fulla rätt att gå in och säga att vi erbjuder det här. Det fordrar dock det politiska omaket att lämna någon annan utanför. I det här fallet var det så att i och med att parterna inte ville ta ansvaret för någon grupp tog inte landskapsstyrelsen det heller. Då blev det så här och jag har i tidningarna också sagt att här borde arbetsmarknadsparterna ha vågat visa solidaritet mot en grupp för att få upp lönerna för vårdpersonalen. Men när inte den solidariteten fanns tycker jag att man kunde från arbetsgivarens sida ha prioriterat och givit höjningen i fråga.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi är nog ganska överens om var vi tycker att lönesättningarna  och –höjningarna skall finnas, men om vi ensidigt från landskapsstyrelsens sida hade gått in för detta frågar jag mig om det hade blivit något avtal. Motparten måste ta emot det om man skall komma överens och den del som vi ändå förde in mottogs inte i första skedet speciellt positivt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Plenum avbryts nu och fortsätter kl. 18.30. (Kl. 17.17).

 

                                                                 ----------------------

 

 

(Kl.18.33). Plenum fortsätter.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa närvarande kolleger!

Mycket har sagts i denna remissdebatt, men det har inte ordats speciellt mycket om ungdomar och de studerande. Ett problem vi länge haft är att se till att så många som möjligt, helst alla, av de som studerar utanför Åland också återvänder. Det tenderar att speciellt gälla de som studerar i Sverige. Moderlandet i väster lockar med mycket som Åland ibland inte kan erbjuda. Kan vi snart i ens erbjuda television på svenska så lär det inte bli lättare.

 

Det är mycket dålig samhällsekonomi att inte få hem åländska ungdomar efter avklarade studier. Därför bör vi mer aktivt skapa olika lösningar och morötter till att stävja detta. En modell som man kunde tänka sig spinna vidare på är att erbjuda de åländska studenterna som återvänder hem är t.ex. en nedsättning av studielånen. Detta skulle naturligtvis förutsätta viss förbindelser gentemot landskapet om att stanna och verka på Åland. Tål att tänkas på.

 

Herr talman, det gläder mig att idag få höra av liberalernas partiledare att vi både måste göra och kan göra något åt kostnadseffektiviteten i skärgårdstrafiken. Nu är vi inne på rätt linje, ledamot Erland. Nu tycker jag att vi inväntar Norrbelius-utredningen och tar sedan itu med driftskostnaderna, sänker dem till en rimlig nivå, skärgården och hela Åland till fromma.

 

Precis som ledamot Harry Eriksson nämnde här tidigare idag så är det märkligt att debatten här i lagtinget mest kommit att handla om en hundralapp. 100 mk i året, 30 penni per dag, kostar det för en skärgårdsbo att ta bilen med sig på färjan. Det är för dyrt säger oppositionen.

När vi inom Frisinnad samverkan försöker försvara en bibehållen avgift om 30 penni per dag för den som tar bilen med sig, får vi höra att vi är emot skärgården ?!  Samtidigt som fastålänningar betalar över 8 mk var per dag för samma trafik, som man inte ens nyttjar ?!

 

Jag vill återigen varna för backslagseffekten. Den kan komma en dag, när hela Åland får nog. Tar vi inte itu med kostnadsutvecklingen på skärgårdstrafiken så äventyrar vi hela trafiken på sikt. En dag säger kanske de 22000 fastålänningarna stopp. Då är skärgården illa ute, och det vill inte jag vara med och medverka till. Låt oss därför skapa förutsättningar för en fortsatt trafik.

 

Herr talman, till slut några ord om det debatterade arbetsklimatet i detta lagting. Jag välkomnar med det varmaste allgrupp diskussioner om hur vi ska lyckas få ett något varmare klimat i lagtingspolitiken. Jag vill påstå att det inte är någons fel att det gått så här snett. Men att den turbulenta regeringsbildningen för ett år sedan ligger till grund lär ingen av oss kunna förneka.

Men ger vi alla detta försök som lantrådet Nordlund tagit initiativ till en chans , så finns det nog förhoppningar om varmare och gladare dagar i denna sal. Detta förutsätter nog även att de återkommande hoten om misstroende inte används till annat än det är avsett för, dvs ett instrument som kan användas efter att man sett sig själv i spegeln.  Ledamot Sune Eriksson framförde tidigare idag ett hot av den här karaktären. Syftet kanske var att lyckas höja medelåldern i lagtinget, vad vet jag. Men som sagt herr talman, inslag av den här karaktären måste nog upphöra för att ge detta försök den goda chans det förtjänar.

 

Oppositionsrollen är inte rolig, de får jag dagligen erfara inom stadspolitiken. Men trots att jag är med och förlorar omröstning efter omröstning så ger jag ändå inte upp. Jag blir inte ens bitter, för det ger varken mig eller Ålands folk något mer.

 

Herr talman, det är min förhoppning, att vi lyckas med det här. Det kommer vi alla att vinna på i längden. För vår del, bästa kolleger hälsomässigt, för det åländska folkets del, i ett mer effektivt politiskt arbete med konkreta resultat.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är bra att Frisinnad Samverkan är inne på detta med kostnadseffektivitet. Det tyder på att man har tänkt igenom vad som är det viktiga i skärgårdstrafiken och i annat. Det är klart att 4 miljoner i avgifter brutto, ett hundramarkskort som kostar 85 och avgifter som hindrar näringsverksamhet, camping och annat i skärgården inte är bra. Däremot har vi talat för kortrutt, budgetansvar på färjorna osv. under många, många år. När det gäller misstroende kan jag förstå att det många gånger känns frestande för majoriteten att väcka misstroende mot oppositionen, men sådana instrument har vi inte. Däremot vill jag säga att den eventuella allpartidiskussionen om utredningen av Ålands politiska system inte har någonting att göra med att vi överväger att väcka misstroende i lagtinget eller någonting annat. Det kommer fortfarande att vara aktuellt hela tiden. Det har att göra med hur landskapsstyrelsen sköter sitt jobb, om man når resultat. Det är så att om man inte gör ett bra jobb är misstroende ett etablerat instrument där lagtinget skall kunna ta ställning. Det instrumentet skall vi inte avskaffa förrän vi har gjort en utredning om det i alla fall. Att koppla ihop lagtingsarbetet när det gäller granskningen av makten och den eventuella diskussionen i den här gruppen tycker jag är fel. Det är inte så att det ena skall påverka det andra.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tror inte riktigt att ltl Lindqvist har förstått vad vi har pratat om. Det gäller inte ett hundramarks årskort utan det är fråga om att ta bort avgifterna på skärgårdstrafiken, som har ett budgetmoment om 4 miljoner mark för nästa år. Hittills har det varit 3 miljoner mark i inkomster. Om jag har förstått trafikministern rätt räknar man att det fuskas bort 1 miljon, som man skall ta in. Det betyder att de verkliga siffrorna är 3 miljoner och om man minskar det till 1 miljon och får in denna luftmiljon, då är det fråga om 1 miljon mark. Det är alltså inte hundramarkskortet utan det är avgiften. Det konstiga i budgeten är att man har tagit in en luftmiljon som man inte vet om man får in. Man aviserar höjda avgifter och på grund av fusk skall man få in 1 miljon, om jag har uppfattat det rätt!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöstrand och jag är uppenbarligen överens om att det förekommer ett fusk uppskattningsvis värt 1 miljon mark. Det kan väl inte vara för mycket begärt av trafikministern och landskapsstyrelsen att föreslå i budgeten att vi börjar hämta in pengarna, för det skall väl vara lika för alla. Jag kan inte förstå vad det skulle var för skillnad på att avskaffa avgifterna men ändå inte avskaffa hundramarksårskortet. Det är väl också en del av avgifterna. Höjningen från 3 till 4 miljoner mark bygger på en i princip oförändrad avgift, men att man menar allvar med att vi måste bära in de pengar som uteblir för rättvisans skull.

 

 

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Är det så att landskapsstyrelsen kan få in en förlorad miljon på grund av fusk i genomfartstrafiken, så stöder jag landskapsstyrelsen och önskar dem lycka till! Ju mer pengar de kan få in på det desto bättre är det naturligtvis. Jag är emot i stort sett all genomfartstrafik.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Då är vi överens, ltl Sjöstrand, och då får vi tillsammans hoppas att landskapsstyrelsen kommer att lyckas med att hämta in miljonen som vi skattebetalare går miste om till följd av fusk. Det är ett gemensamt må vi har i så fall.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Enligt min uppfattning skapar ltl Lindqvist en konstlad och orättvis motsättning mellan skärgårdsbor och alla andra ålänningar när det gäller avgiftsfrågan. Frågan om avgifter gäller inte specifikt skärgårdsbor utan alla ålänningar, dessutom borta-ålänningar och andra stugpendlare till skärgården samt alla andra turister. Det här har påpekats tidigare i debatten, men ltl Lindqvist bara upprepar sin linje utan att diskutera. Jag tycker att det är lite obehagligt när han hotar med en majoritet på fasta Åland som skulle småningom reta upp sig på skärgårdsborna och börja få förtrycka dem.  Det inger inte respekt hos mig. Många med mig, vet jag, tycker likadant. Inte skall man skapa de motsättningar som inte finns.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är just det jag vill försöka förhindra att vi skapar motsättningar mellan fastålänningar och skärgårdsbor. Det är genom en sund avgiftspolitik och framför allt kostnadspolitik som vi skapar de bästa förutsättningarna för att undvika konflikter. Att jag inte skulle diskutera skärgårdsfrågor är väl ett märkligt påstående. Vad gäller detta med stugpendlare är det samma sak, måste vi komma ihåg: vi har stugpendlare som pendlar ut till Geta, till Eckerö, till Lumparland och vi måste ställa det i relation till vad en sådan stugpendlare får betala för att  åka ut till sin stuga till vad en som har sin stuga i skärgården får betala. Det är inte så där väldigt saftigt med 800 mark i året; har man en stuga i skärgården tror jag att man har råd med den åttahundramarken. Dem jag har pratat med säger, att vi upplever det inte som dyrt på något sätt, så det finns olika åsikter om det här, ltl Svensson!

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Lindqvist skulle gå med på att det här är inte fråga om de avgifter som skärgårdsborna själva betalar i första hand, utan det är faktiskt fråga om en regionalpolitisk insats som gör att det skall underlätta resandet till skärgården av en massa andra människor, att få lite rörelse där. Ta nu det här hemska med getaborna som måste betala för sin bilresa t.ex. till Hummelvik i Vårdö och så skall de dessutom betala för att åka med färjan, det blir ju dubbelt orättvist! Jag kan inte se det på något annat sätt!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vad är egentligen problemet när det gäller avgifterna? Lagtinget har fattat ett beslut om att landskapsstyrelsen skall titta på möjligheterna att ändra avgifterna och det håller också trafikministern på med. Kan man inte då invänta det förslag som kommer och det beslut som blir och sedan justera inkomstnivån i budgeten på efterhand i stället för att prompt demonstrera genom att sänka intäkterna till 1 miljon och därmed tvinga landskapsstyrelsen till att upphöra med avgifterna helt och hållet, vilket 70 procent av skärgårdsborna egentligen är emot. Det tycker jag är mycket märkligt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Ltl Lindqvist tog upp frågan om ungdomar som studerar borta och att vi skall få tillbaka så många som möjligt till Åland. I och för sig kan jag hålla med om det, men jag tror att av alla dem som studerar borta finns det kanske inte sysselsättning åt alla och framför allt så finns det inte bostäder i dag. Ltl Lindqvist föreslog också här en nedsättning av studielånen för ungdomar som återvänder, speciellt från Sverige. Den ekvationen förstår jag inte alls. Nog är det väl i så fall lika viktigt med nedsättning av studielånen för dem som studerar i riket, i USA, i Norge eller någon annanstans. Jag vet inte varför man först skall låna pengar och sedan skall få nedsättning av lånet om man flyttar hem. Det borde i stället vara rimligare att höja studiestödet för dem som studerar utanför landskapet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Visserligen skall det vara ett system som är lika för alla studerande, oavsett om man har studerat i Finland eller Sverige eller var som helst i hela världen. Det är självklart. Jag tänker inte komma med ett klämförslag i budgeten utan jag ville bara bolla ut tankegångarna lite. Det kan säkert finnas många andra goda förslag och idéer. Men det här är ett problem som jag tror att vi alla är ense om. Vi bör sträva till att de kommer hem så mycket som möjligt för vi behöver den kunskap som de har skaffat sig i utlandet.

 

Vad gäller bostäderna vet jag inte hur stygg jag skall bli här, men skulle alla partier på kommunal nivå kämpa lika mycket för bostäder som FS gör skulle vi nog få mera bostäder, men jag tror att det kommer att ordna sig i alla fall.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Man kan se lite olika på detta med att återvända hem. Det är kanske inte alltid det bästa att återvända hem direkt efter studierna utan det kan vara mycket givande för Åland i framtiden att få ta emot lite äldre människor med lång och stor erfarenhet samt nya kunskaper och kompetensområden som de kan hämta hem senare i livet. Det tror jag att vi är förtjänta av på många sätt.

 

När det gäller bostäder och kampen för dem kan man ha olika åsikter om vem som har kämpat för dem. Jag har kämpat både på landet och i staden för att få fram bostäder. Det är åtminstone min erfarenhet att bostadspolitiken i de åländska landskommunerna ser väldigt olika ut. Det finns kommuner som har varit jätteduktiga på att bygga kommunala bostäder och det finns många privata byggare som också bygger. Sedan finns det tyvärr kommuner – min förra hemkommun – som definitivt inte bygger kommunala bostäder; där vill man bara ha privat ägande. Jag tror inte att man kan locka hem speciellt många människor om det inte finns bostäder och om man måste köpa dem. Det är inte sagt att arbetsmarknaden är så trygg utan i framtiden finns det väldigt mycket projektarbeten och arbetsmarknaden kommer att förändras och människorna kommer att förflytta sig. Det är alltså ett strukturellt problem. Jag välkomnar förstås alla som vill komma hem till Åland, det är bra!

 

 

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vi är tydligen ganska överens om behovet av att locka hem åländska studerande och även äldre, mera erfarna borta-ålänningar. Det är nog svårt att få någon önskad mix där, men på något vis kan vi säkert stimulera. Det blir någonting som vi får fundera på i framtiden.

 

Vad gäller bostadsbiten tillåter inte lagtingsordningen att vi börjar föra kommunalpolitik här i salen, men nog är det så att liberalerna och sossarna har majoritet i stadspolitiken och skulle samma välvillliga inställning till nya bostäder finnas i Mariehamn på kommunal nivå skulle vi också få dem.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

Jag kan konstatera att flera av de kvinnliga lagtingsledamöterna har valt att ta upp om barnens situation. Lagtingsledamot Lindholm tog upp familjen och barnets behov av trygga familjeförhållanden. Ltl Wickström-Johansson tog upp frågan om barnstress och behovet av en barnombudsman. Ltl Lundberg uppehöll sig kring hemvårdsstödets betydelse för möjligheten att stanna hemma med sina barn. Det är alldeles tydligt att ämnet är väldigt aktuellt och angeläget.  Jag är ytterligare en av de kvinnliga lagtingsledamöterna som ser med oro på utvecklingen i barns och ugdomars vardagsliv.

 

I massmedia får vi allt oftare läsa artiklar och notiser om våldsincidenter. Barn och ungdomar är allt mera delaktiga i situationer där våld förekommer. Vi får läsa om ungdomar som överfaller äldre damer, rycker väskor, slår främmande människor på gatan - incidenter där ungdomar tar till våld till synes helt oprovocerat.  Till det kan läggas den allvarliga situation som drogproblematiken ger upphov till.

 

I går diskuterades också här i lagtinget mobbning. I en kartläggning av skolungdomars vardag som gjorts av barnombudsmannen framkommer att hälften av ungdomarna svarar att de känner någon som blir eller blivit mobbad. Det visade sig också i den kartläggningen att vart femte barn ofta hade ont i huvud eller magen. Det är oftast tecken på stress. Barn och ungdomar lever i ett samhälle där tempot är högt och där klimatet tydligen är rätt hårt, eller hur skall man tolka dessa illavarslande tecken? Jag har inte egna barn men en hel del lånebarn som jag har glädjen att nu och då få dela min tid med. Och jag kan konstatera att barn i dag är strängt upptagna av många olika saker. Det är kurser, klubbar, det är, i den mån man hinner med, skolarbetet och läxor, tv-program, kompisar, dataspel, all världens aktiviteter som leder till att barn alltid är på gång. Tiden för stilla kontemplation, bara att vara i nuet, verkar saknas eller man har inte tid med tiden att vara.

 

Samtidigt kommer det rapporter om att verksamheten vid mentalvårdsbyråns barn- och ungdomsavdelning ökat enormt. Vid en information om ÅHS för lagtingsledamöterna berättade ansvariga läkaren för mentalvården om denna oroväckande ökning. Vi fick en uppgift om att besöksfrekvensen på barn och ungdom har ökat med  80 procent de senaste fyra åren. Tittar man på detta realpolitiskt betyder det att barn- och ungdomsbyrån kommer  att behöva mera resurser. När mentalvården blir inkopplad har frågan i allmänhet gått väldigt långt och det finns all anledning att analysera de här siffrorna och fundera över vad de beror på samt vilka föregripande åtgärder som kan vidtas. Grunden till barns trygghet läggs inom familjen. Tillgänglighet, delaktighet och varaktighet är tre nyckelord.  Tillgång till vuxna som ger barnen tid, lär ut normer och sätter gränser är grundläggande för ett barns utveckling till en harmonisk individ.

 

Översynen av hemvårdsstödet har redan diskuterats. Liberalerna har i flera sammanhang tyckt att man behöver se över hemvårdsstödet så att det blir så rättvist som möjligt och att det verkligen också utnyttjas på ett sådant sätt så att alla föräldrar, också ensamstående kvinnor, har möjlighet att stanna hemma med sina barn. Jag vill här ge mitt stöd till ledamot Lundbergs förslag om att en kommitté tittar över hemvårdsstödssystemet.

 

Dessvärre är det inte bara barnen som upplever stress, utan det finns en hel del föräldrar som själva mår dåligt.  Det finns också en trend i samhället att depressionerna ökar. Det här leder förstås till problem för föräldrarna att orka med sin föräldraroll, sin uppfostrarroll. Frågan är här: På vilket sätt kan samhället  stöda föräldrarna att orka med föräldrarollen?  När man väl har upptäckt att barnet eller ungdomen lider av ett problem behandlas också vanligen hela familjen. En tendens på Åland är att problemen upptäcks väldigt sent, vanligen först i skolåldern.   På andra orter görs i tidiga år en testning av alla barn, s.k. screening, vilket gört att de som eventuellt kan ha problem upptäcks tidigt och får stöd och hjälp vilket föregriper att problemen växer till sig och blir ohanterliga eller svåra att komma åt.

 

En annan sak som är viktig att man ser över är skolornas, på alla nivåer, förebyggande verksamhet. Här handlar det om hälsovård, elevhandledning, psykoplogtjänster och kuratorer. Här tycker jag att landskapsstyrelsen gott kunde titta över hur det fungerar i dag i landskapets kolor, att man ser att den här situationen faktiskt är tillfredsställande. Jag har uppfattningen att det behövs resursförstärkningar på grundskolenivån, men framför allt på gymnasialstadienivån där det finns en psykolog och en kurator för alla gymnasialstadieskolorna. Likaså är det vad gäller hälsovårdaren. Hälsovårdaren har en väldigt stor betydelse i det förebyggande arbetet.

 

Jag skall kort beröra en motion där jag är första undertecknare, som jag tycker att är en väldigt angelägen åtgärd och det handlar om Fixtjänst. Fixtjänst är en verksamhet som startade 1993 och det är skyddad arbetsverksamhet för personer med funktionshinder som har svårt att klara arbetsmarknadens hårda krav och som har någon form av arbetshandikapp. Målet är att Fixtjänst skall lotsa ut människor i arbetsmarknaden, men tyvärr finns alltmer den tendensen att man blir kvar i arbetsverksamheten. Landskapsstyrelsen föreslår i budgeten att arbetsverksamheten för handikappade förs över på kommunerna. Därför föreslår man bidrag till kommunerna så att landskapsstyrelsen  tar på sig hälften av driften av Fixtjänst, medan kommunerna skulle stå för andra hälften. När man tittar på lagstiftningen finns det inom sociallagstiftningen en lag som säger att kommunerna har skyldighet att ordna detta med arbete för personer med funktionshinder. Från liberalerna har vi väckt den här frågan flera gånger förut därför att vi tycker att man borde titta över huvudmannaskapet och mera betrakta detta som en arbetsmarknadsåtgärd. Det borde inte vara så att en person som har funktionshinder utsätts för social verksamhet när man är på sitt arbete, utan det är en arbetsmarknadsåtgärd och därför tycker vi att huvudmannaskapet borde ligga under arbetskraftsbyrån.

 

Det jag är väldigt orolig för är att i dag finns inte riktigt beredskapen i kommunerna att ta på sig den här delen redan nästa år och det sägs också i motiveringarna i budgeten att landskapsstyrelsen avser att se över huvudmannaskapet under året. Då tycker jag att man skulle kunna vänta ett år innan man skjuter över det på kommunerna. Man skulle alltså ytterligare ett år bekosta Fixtjänsts verksamhet med penningautomatmedel, såsom det har skötts hittills.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag tycker att alla familjepolitiska frågor är väldigt viktiga. Det visar sig nu att det är mest kvinnor som har åtagit sig de frågorna här i lagtinget. För min del är jag ganska oroad över att vi inte på något sätt har sett kulmen på det som har börjat ännu på grund av marknadsekonomin och de strävanden som finns: alla skall ha hus och äga sina bostäder, det skall vara sommarstugor, båtar och bilar. Det är de ekonomiska strävandena som går mycket längre än de familjepolitiska. Marknadsekonomi och familjepolitik går inte hand i hand i dagens samhälle. Det är skrämmande siffror som vtm Viveka Eriksson tar upp om att besöksfrekvensen på mentalvårdsbyråns barn- och ungdomsmottagning har ökat med 80 procent på fyra år. Även om vi ger resurser till det, tror jag inte att man löser de familjepolitiska problemen. Det räcker inte med att höja barnbidragen och hemvårdsstödet. Det måste till ett helt nytt tänkesätt. Dit har vi jättelång väg kvar. Ännu är det så att de ekonomiska strävandena är större och i många fall är det vuxna människor som bygger på stressfaktorerna. Vi har i dag den skillnaden att barngrupperna kan vara 20 stycken på daghemmen, det kan vara upp till 25 elever i grundskolans första klasser, medan de är 10-12 i högstadiet. Ju mindre barn desto större grupper! På gymnasialstadiet blir ungdomsgrupperna mycket mindre. Vi har ett strukturellt problem och det räcker inte med att ge resurser. Vi måste fundera ut någonting annat.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöblom  och jag är helt eniga om att det finns ett strukturellt problem i samhället; hela klimatet i arbetslivet och i vardagslivet för människorna gör att människor har det tufft. Vi vet också att problematiken kring utbrändhet i dag är en realitet och som de flesta erkänner som en realitet. Många människor drabbas av utbrändhet att tempot bara dras upp och man blir fast i ekorrhjulet och springer fortare och fortare. Tyvärr är det någonting som också sprider sig så att det också påverkar barnens vardagssituation. Även om jag tog upp barn och ungdomar är detta ett människoproblem, så man behöver verkligen fundera på olika nivåer hur man kan komma åt det och mildra effekterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det var ett väldigt värdefullt och intressant anförande som vtm Eriksson hade om barnens situationen. Frågan är om inte Ålands barn skulle behöva betydligt flera goda låneföräldrar, som vtm Eriksson benämnde sig själv genom uttrycket ”lånebarn”. Det är nämligen så att vi har tydligen alltför mycket försökt lösa barnens problem genom att se det som om det skulle vara ett problem med barnen i vårt samhälle, där vi från samhällets sida har gått in för att bygga upp ett system med stödpersoner för barnen som har expanderat alldeles enormt: med barnkuratorer, med psykologer, med assistenter både på daghem och i skolor. Det har skett en hundraprocentig utveckling på bara fem år. Då tror jag att vi gömmer det verkliga problemet för oss och vi försöker lösa det på något annat sätt som antagligen inte leder till något resultat. Problemet är alltså att barnen och andra människor som har problem i samhället behöver närheten och stödet inom sina familjer och inom sin närmiljö och inte av samhället och oss politiker. Vtm Eriksson var inne på den väsentliga lösningen, det som är föräldrastöd och att i barnens närmiljö möjliggöra att det skall fungera. Det föräldrastöd som vi har i dag riktar sig i praktiken till de föräldrar som inte behöver stöd - när vi har våra genomgångar på skolorna med föräldrarna är det föräldrar som fungerar bäst som deltar, medan de som inte deltar är sådana som har problem. Då försöker vi från samhällets sida i stället gå in och lösa det för barnen, trots att det stora problemet faktiskt finns på annat ställe. Jag skulle gärna höra vicetalmannens tankar kring den här frågan.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag ser det som så att det finns problem på lite olika nivåer. Familjens situation är väldigt avgörande för hur barnen mår. Ett problem i det här är när familjerna inte orkar själva; det är två vuxna människor i familjen och då tror jag att barnet där kan få det vuxna stöd och hjälp som barnet behöver får att bygga upp den trygghet som man bör ha som bas. Sedan finns det många familjer där man inte orkar med det här, där man kanske är ensamstående eller har problem av andra orsaker. Jag läste om en siffra – jag vet inte hur sanningshaltig den är – men ungefär 30 procent av mammorna lider av depression i dag. Depressioner är som sagt något som breder ut sig alltmer i samhället och det kan hänga ihop med det allmänna klimatet med utbrändhet och andra fenomen. Det är just här man bör fundera på vilket sätt man kan gå in och stöda. Samhällets åtgärder är också viktiga. Det förebyggande arbete som sker i dagis och skolor är väldigt viktigt för speciellt de barn som har problem i familjen; där kommer just samhällets åtgärder in när man stöder barn som har fått problem. Man kunde alltså se över de elevvårdande resurserna i skolorna, samla ihop de resurserna och ta tillvara de erfarenheter som finns där och kan kanske göra det ännu bättre. Kanske det också behövs resursförstärkningar, åtminstone på vissa håll.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att fortsättningen på analysen var lika bra som inledningen. Jag vill gärna diskutera vilka lösningar vi politiker och  tjänstemän tillsammans har försökt hitta. Det är vår lösning, när vi har dessa problem, att vi går in och försöker rädda barnen och hjälpa barnen samt lösa barnens problem. Men vi undviker, vi har inte velat, vi har inte velat vara ärliga mot oss själva att gå in där problemet verkligen ligger: hos de vuxna som ansvarar för dessa barn. Av olika skäl är samhällskulturen på det sättet att vi inte har velat gå in och stöda dem. Då är min frågeställning: Borde vi göra en resursomfördelning här, inte lägga tilläggsresurser på föräldrarhjälpen och vuxenhjälpen, utan faktiskt göra en omfördelning och satsa mer av de befintliga resurserna där problemet faktiskt ligger, söka upp det med sökarljuset från samhällets sida och våga gå in och erkänna att faktiskt här är ju problemet och inte hos barnet? Det är bara symptomet på problem.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Att människor mår dåligt i vårt samhälle är symptom på att någonting inte är riktigt bra. Utbrändhet är ett exempel; människor stresser både i sitt arbete och på sin fritid. Det blir ett mönster. Vad gäller omfördelningen av resurser är det någonting som experter måste bedöma. Man ser att behovet inom mentalvårdbyråns barn- och ungdomsavdelning ökar; behovet av den hjälpen har ökat, men det växer också på vuxenavdelningen. Det är alltså någonting som ligger i tiden och det är experterna som måste ta ställning var resurserna skall läggas till. Jag tror dock inte att man skall börja ta bort någonting från skolor och dagis och börja omfördela till vuxenvård utan snarare skall man se till var det brister i stället och i så fall ge tilläggsresurser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Jag tänkte ägna detta anförande att ta upp några frågor som rör miljön. Jag vill börja med att säga att jag tycker att miljön finns med på ett ganska bra sätt i budgeten, förutsatt att man följer upp det som man bestämmer att slå fast och planerar och övervakar att allting blir som man har tänkt. Trots det här finns det några saker som jag tänkte beröra.  För det första kollektivtrafiken. Det har sagts tusen gånger att trafiken är ett stort miljöproblem och vi måste försöka få minskad trafik. Ett sätt är då att styra en del av privatbilismen till kollektivtrafiken. Det är inte lätt, kan vi konstatera, att få ålänningarna att börja ta bussen, men vi har från liberalerna flera gånger motionerat om försöksverksamhet i syfte att öka bussåkandet. Ifjol motionerade vi om ett projekt som skulle pågå under arbetet med bl.a. kraftiga subventioneringar av biljettpriset, täta turer, utvecklad matartrafik och behovsanpassade turlistor. Det fanns också två liknande motioner som lades fram samtidigt. Lagtinget godkände ingen motion, men den skrivning som finansutskottet hade i sitt betänkande, där man uppmanade landskapsstyrelsen att utreda hur nyttjandet kan förbättras och återkomma till lagtinget med konkreta förslag och vid behov begäran om medel tyckte vi var positivt och tänkte att nu skall väl någonting ske. Men vad har hänt? Jo, ingenting, förutom att bussbolagen tvingades höja biljettpriserna till följd av höjda bränslepriser. Vi har ställt en enkel fråga, men vi fortsätter fråga: Varför följer landskapsstyrelsen för det första inte lagtingets uttryckta vilja i denna fråga, utreder den och kommer med förslag? Jag kan säga att jag är den första att säga, att jag inte är säker på att vi någonsin kan få till stånd en verklig minskning av biltrafiken genom ökat bussåkande, men jag säger det som jag sade ifjol att jag tycker att vi måste pröva detta ordentligt en gång. I Mariehamn har vi ett försök med gratis busstrafik. Det har inte utvärderats ännu, men jag kan säga att helt positiva är inte resultaten av det försöket. Vi har ännu en tid kvar och vi tycker att landskapet borde pröva på samma sätt. Vi har ingen motion i år om detta, utan vi tycker att den vilja som lagtinget uttryckte i fjolårets budget står kvar och att landskapsstyrelsen skall följa viljan och utreda frågan.

 

Det andra är ekoodling. Jag har motionerat och pratat om ett utökat eko-odlande på Åland många, många gånger. Jag får inget särskilt stort gehör för detta från landskapsstyrelsen, trots att jag tycker att det här är svaret på så många saker som man vill genomföra hos landskapsstyrelsen. Då jag läste budgeten och den allmänna motiveringen till näringsavdelningens kapitel står det under rubriken Primärnäringar bl.a. följande ungefärliga citat: ”Ett lönsamt lantbruk med djurhållning är dessutom en av förutsättningarna för att bevara ett öppet landskap. De produktionsgrenar, där Åland har naturliga förutsättningar att lyckas, t.ex. grönsaks- och fruktodling, bör konkurrera på en större marknad. Landskapsstyrelsen avser arbeta för att livsmedelssektorn utvecklas och i denna process är det viktigt med ett helhetstänkande från uppfödning, odling till marknadsföring. Konsumenterna ställer allt högre krav på livsmedlen och strategin går mot ökad kontroll från producent till konsument.” Det här skulle lika bra kunna vara citat från mina utläggningar om fördelarna med ekologisk odling och möjligheten för Åland att skapa sig en nisch i lantbruket genom att övergå till ekologisk odling och någonting som skulle kunna på sikt vara räddningen för lantbruket samt på sikt kanske får ner stöden till lantbruket. Men inte med ett ord nämner landskapsstyrelsen att detta skulle kunna vara en lösning. Inte heller på det här området har vi någon motion i år, men min klara åsikt är fortfarande att vi bör utreda möjligheten att gå in för ekologiska odlingsprinciper i sin helhet på Åland, precis på samma sätt som man har utrett i Danmark. Jag tror inte att jag är ensam om att tro på det här, men det kräver radikalare tankegångar än de som landskapsstyrelsen nu presterar. Jag fortsätter hoppas att man ser på den här frågan.

 

Den tredje frågan är miljöstatistik. Också på det här området har vi många gånger efterlyst åtgärder. Det är så att för att miljöarbetet skall fungera och för att vi skall veta vilka åtgärder vi skall prioritera och vad våra åtgärder ger för resultat måste vi ha grundläggande miljöstatistik. Det behövs nyckeltal som anger föroreningar, förändringar i miljön, trender i miljösituationen osv. Landskapsstyrelsen har i samband med att vi har motionerat om detta sagt att det är på gång, men jag har inte sett något resultat ännu. Jag tycker att det här är någonting som är väldigt viktigt och det är ingenting som varken är kostnadskrävande eller svårt att ta fram bara man sätter igång, så vi väntar på resultat i den här frågan också.

 

En fjärde sak är stöd som finns i syfte att främja miljövänliga åtgärder. Det finns på flera ställen i budgeten stöd som ges till privatpersoner för att de vidtar åtgärder som främjar miljön. T.ex. finns det ett stöd för ökad användning av miljövänliga uppvärmningssystem som har varit aktuellt här i debatten. Jag tycker att den här typen av stöd är väldigt bra och de är viktiga som morötter för folk för att vidta dessa åtgärder. Vi har också flera gånger motionerat om den här typen av stöd. Det som är viktigt, om man en gång tar upp pengar för stöden, är att man faktiskt informerar om stöden tillräckligt för att de skall leda till det man önskar. Man bör aktivt bjuda ut stöden och uppmana folk på olika sätt att vidta de åtgärder som stöden kräver. För den som renoverar eller bygger nytt är det inte lätt att hålla reda på för det första vad som är miljövänligast och för det andra vad man eventuellt kan få bidrag för, vilket utan vidare är en sporre för den som bygger och ändå är belastad av stora kostnader.

 

En femte sak är vindkraften. Vindkraften är som förnyelsebar energi någonting som vi från liberalerna alltid har stött och landskapet har också stött den ekonomiskt under flera år med stora mått av pengar. I dag är jag ändå böjd att hålla med ltl Wiklöf, som i sin motion efterlyser en ny debatt och ett nytt beslutsunderlag för ökade framtida satsningar. Vi vet att vindkraften kostar väldigt mycket. Det finns annan grön el som man kan få billigare. Vi vet att möllorna tar upp värdefull natur- och kulturmiljö. Jag tycker därför det är viktigt innan vi går vidare att vi noga överväger om de fördelar för miljön som vindkraften har är så stora att nackdelarna uppvägs. Vi måste också överväga om det finns köpare i framtiden om priset blir alltför högt eller om det finns andra alternativ som sammantaget har mera fördelar för miljön. Men, som sagt, vi är absolut inte negativa till vindkraften. Vi stöder den, men vi tycker ändå att vi har kommit till en sådan punkt nu i utvecklingen på Åland att vi skall tänka efter noga och skynda långsamt i den här fråga samt diskutera noggrant innan vi går vidare.

 

Avslutningsvis, herr talman, skall jag presentera min miljömotion där jag vill att vi skall projektanställa en miljöpedagog för dagis, grundskolor och skolor på mellanstadiet. Vi lever i dag i en värld där miljöproblemen är stora, och så kommer det för alltid att vara, det kommer alltid att vara så att miljöfrågorna är av vikt för att mänskligheten skall överleva. Den situationen har vi satt den här världen i. Det är vi som beslutsfattare som skall skapa förutsättningar för att man kan försöka lösa problemen och förbättra tillståndet. Men jag tycker också att vi är skyldiga att ge våra barn den förståelse för miljön och hur vi människor påverkar miljön samt den kunskap om miljöfrågor, som är ett absolut måste i dagens och framtidens samhälle. Jag tycker att man kan kalla detta en överlevnadskunskap. Det finns i dag väldigt många daghem och skolor på Åland där miljötänkandet har integrerats på ett bra sätt och där barnen får både kunskap och ett aktivt miljötänkande, men det finns också skolor och daghem där det inte alls fungerar, där engagerade lärare har tröttnat för att det inte finns material och modeller för undervisningen och där man vill åstadkomma mycket men man inte riktigt vet hur man skall göra. Det här betyder att barnen inte behandlas lika och inte har samma tillgång till den kunskap som jag anser att de har rätt till och behöver, och det är fel. Därför föreslår vi att landskapet under ett år skulle avlöna en miljöpedagog med uppgift att samla in material, ta fram lämpliga och effektiva former för undervisningen som är anpassade till olika ålderskategorier. Det säger sig självt att en fyraåring och en fjortonåring inte kan ta emot samma kunskap, men alla barn vill lära sig och kan lära sig bara nivån är den rätta. Miljöpedagogen skulle sedan föra ut material och modeller till alla daghem och skolor och ha en viss skolning med lärarna. På det viset skulle ett år räcka och då skulle man nå alla barn och ungdomar också i fortsättningen. Förutom att vi tar vara på den skyldighet vi har, så har vi också en väldig nytta av detta då det gäller attitydförändringen i samhället, vilket är det grundläggande i miljöarbetet, för det hjälper inte hur mycket pengar vi satsar, hur mycket regler vi antar om inte människorna är med på det här. Vad gäller attitydförändringar är det effektivt att vända sig till barn som inte ännu är så låsta i sina åsikter och sitt handlande. Barn har också en väldig förmåga att påverka sin familj och andra vuxna i sin omgivning med barnets väldiga iver och envishet. Anslaget är tänkt att räcka till lön och materialinsamling samt framställande av ett bra undervisningsmaterial.

 

Herr talman!

Jag tycker att det är en bra motion, även om min dotter, när jag förklarade detta för henne sade: ”nej, mamma, det skall vara som det är på dagis”! Jag hoppas att vi skall få en saklig behandling och ett godkännande av förslaget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Wickström-Johansson var inne på nödvändigheten av att expandera den ekologiska odlingen i landskapet, och det är en väldigt god tanke, men jag tycker att det är bra att hon inte har deltagit i att väcka någon motion i ärendet med mera pengar för den ekologiska odlingen därför att pengar är inte bristvaran i sammanhanget. Det finns i budgeten alldeles tillräckliga stödformer för den ekologiska odlingen i samband med särskilt miljöstödsprogrammet men även för övrigt. Där är faktiskt inte problemet. Man kan också säga att den mark som är under ekologisk odling har ständigt ökat under de senaste åren och vi börjar nu närma oss 10 procent av produktionsmarken. Problemet är lönsamheten för dem som jobbar inom branschen och det enorma arbete per producerad enhet och risken som de har med sjukdomar och annat samt marknaden som inte ännu är mogen att betala mera för dessa produkter, som fordrar så mycket mera arbete och ger så mycket mindre avkastning per areal. Syn för sägen bär det faktum att Odlarringen under de senaste åren inte har lyckats öka sin medlemskader till mer än ungefär tio personer, som det har varit länge, alltså tio företagare, från år till år. Det här visar att det är problematiskt med den ekologiska odlingen ur många synpunkter och modellen för hela Åland när det gäller ren mat  tror vi på näringsavdelningen och i landskapsstyrelsen att ligger på en kombination av IP-odling,  dvs. integrerade produktionsmetoder i kombination med ekologisk odling. Vår målsättning är att successivt höja arealen inom IP-odling kombinerad med ekologisk odling till hundra procent av de åländska markerna. Det skall också gälla djurproduktionen framöver, att vi på det sättet kunde få alla åländska primärprodukter producerade på mark klassade som rena produkter. Att ha som målsättning att den ekologiska odlingen skulle uppnå hundra procent tror jag att inte alls är någon realistisk målsättning, utan vi kombinerar de båda metoderna att producera ren mat, så tror jag att Åland kan få ett varumärke som är guld värt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag är inte ute efter mera pengar utan jag är ute efter att man skulle göra en helhetsvärdering, om det är möjligt. Före det tror jag att varken landskapsstyrelseledamoten Jansson eller jag kan säga om det är möjligt. I Danmark har man utrett det här och de utredningarna har visat att det kan vara möjligt för Danmark att göra det. På sikt kan man få ner stöden och på sikt kan det ge mycket större fördelar. Det är den utvärderingen som jag skulle vilja att man gör på Åland; annars kan vi alla sitta här och tro det ena eller det andra. Jag är medveten om att man har ökat andelen mark som är ekologiskt odlad med 10-20 procent, men när vi får den utökad till hundra procent får vi en väldig effekt, för det är då vi kan säga att all mat som kommer från Åland är grön mat och det är då vi kan få en större export och de nya stöden och marknaderna, som man pratar om. Jag vet inte varför Åland annars skulle vara så attraktivt om vi har samma mat som andra. Vi har ändå mot oss att vi är en ö, men just där har vi också en fördel att vi är ett isolerat, begränsat område, vilket är väldigt lätt att kontrollera att allting är ren mat som kommer härifrån. Det som förstås krävs och som inte finns i dag, som väl är ett problem för eko-odlarna är marknadsföringen, som man inte har klarat av själva, och det säger de också, att de är bra på att odla men de är inte så bra på att marknadsföra produkterna. Där behövs det också insatser till en början, så att man får in marknadsföringen av produkterna. Jag tror på det här och jag skulle vilja att man gör utvärderingen; sedan kan vi i så fall säga att det här är inget vi kan satsa på, det kommer aldrig att löna sig, men före det tycker jag inte att vi kan avfärda det så där bara.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill understryka, att vi definitivt inte avfärdar det på något sätt, utan tvärtom har just den fråga som ltl Wickström-Johansson tar upp huruvida man kunde nå en total täckning av de åländska producerande markerna med ekologiska produktionsmetoder ingående undersökts och diskuterats inom ramen för jordbruksbyrån på näringsavdelningen, landsbygdscentrum och försöksstationen. Svaret har blivit att vi på ett antal år framåt, på upp till tio år, mycket kraftigt skulle vara tvungna att öka våra jordbruksstöd för att nå en sådan situation, men däremot skulle vi nå samma resultat om vi med en kombination av IP-odling – integrerad produktion - och ekologisk odling så snart som möjligt skulle uppnå en hundraprocentig täckning. Det kunde vi klara utan att höja de totala budgetanslagen till jordbruksstöden och därmed kunna klassificera Åland som ett produktionsområde som producerar ren mat både när det gäller vegetabilisk och animalieproduktion. Jag hoppas att vi kunde tillsammans jobba i den riktningen med full kraft. Om den ekologiska biten kunde vara större än tio procent av totalen, så är det bra och det finns alltså budgetresurser för att öka den delen, blott det finns företagare som vill engagera sig i den mycket tunga produktionsdelen.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag är också medveten om att det är ett problem i och med att det är en väldig omställning för alla dem som odlar enligt konventionella metoder och jag vet också att man är rätt så negativ till en omställning inom stora delar av den här kretsen. Det är därför en utvärdering skulle vara viktig där man faktiskt kan visa på att det skulle kunna ge förtjänst, för jag tror att varenda lantbrukare ändå vill komma från det väldiga bidragsberoendet, lika mycket som vi vill komma från att ge dem dessa väldiga bidrag år efter år. Jag tror att vi, som landskapsstyrelseledamoten Jansson säger, kommer att bli tvungna att satsa väldigt mycket först, men jag tror att det är sedan det går neråt. Det är bra om man har intresse för det och jag är intresserad av det, så jag vill gärna se de utredningar man har och att man går vidare med det, för jag tror att det här är en framtid för Åland.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vad gäller gratis busstrafik hör jag till dem som var väldigt positiva när vi skulle införa det i Mariehamn och trodde väldigt mycket på att gratis busstrafik skulle innebära en kraftig minskning av bilåkningen. Som ltl Wickström-Johansson säger har vi inte fått den slutliga utvärderingen, men vi har fått ganska mycket signaler, och signalerna är dystra. Det har visat sig att bilåkandet i Mariehamn inte minskar. Däremot har det visat sig att barn åker väldigt mycket mera buss. Om barn som tidigare cyklade, gick i dag åker mera buss har vi verkligen uppnått en negativ effekt. Men, herr talman, jag tycker att vi skall vänta med att såga detta med gratis busstrafik, men vi  skall också vänta med att det här är fullt prövat i Mariehamn innan vi fortsätter med resten av Åland.

 

Jag skulle vilja veta vilken grön el som skulle vara billigare än vindkraft. Det skulle vara väldigt intressant att veta vad det är för sorts el.

 

Nya tjänster har alltid liberalerna råd med, men jag måste säga att det låter konstigt att man skulle anställa en miljöpedagog för att få igång ett miljötänkande i skolor och på daghem. Det skall väl fungera ändå. Med en av världens högsta offentliga sektor måste vi klara av att föra ett aktivt miljöarbete utan att anställa ytterligare nya tjänster.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Då det gäller det helåländska projektet som vi motionerade om ifjol, liksom också FS och centern, var det inte bara subventioneringen; det var inte fråga om gratis buss på hela Åland, utan det ingick mycket annat också, turtätheter, matartrafik och mera behovsanpassade turlistor. Den problematiken hade vi inte på samma sätt i Mariehamn och jag tror inte heller att effekten är samma som i Mariehamn, för i Mariehamn är det det korta avstånd du går, men på landet är det knappast någon som går till jobbet och i stället nu skulle börja ta bussen. Vi har inte samma situation på landet som i staden. Jag håller med om att det ser dåligt ut i staden och vi hoppas nu på vintern, att folk då skall lämna bilen hemma och inse att det är skönare att sätta sig i bussen än att skrapa vindrutorna och starta bilen i kylan.

 

När det gäller miljöpedagogen säger ltl Lindqvist att det skall väl fungera, men det gör inte det. Om det fungerar till en viss del är det för att det finns väldigt mycket engagerade miljömänniskor ute som jobbar med barnen, men dessa människor finns inte överallt och de här människorna kanske inte heller orka fortsätta om de inte får lite hjälp på traven, att man tar fram material som finns att få. Det här är ett ettårigt projekt med en människa för 200.000-250.000 mark. Vi täcker in alla åländska barn och vi får ett material som vi kan använda i framtiden. Jag tycker inte att det är en enorm sak, men det kan vara en väldigt bra sak för att få ut kunskapen. Det är lätt att säga att det skall fungera, men om det inte fungerar så är det inte lika lätt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det största problemet med att få bussåkandet att fungera på landsbygden är nog bara det att folk bor inte vid huvudvägarna längre. Min kollega Strand har sagt någon gång att han har 5 kilometer upp till huvudvägen och har man 5 kilometer till närmaste busshållsplats tror jag inte att det spelar någon roll om det kostar noll mark eller 25 mark att åka buss in till stan. Ännu värre är att har man ett par, tre kilometer upp till busshållsplatsen finns det en stor risk att personen i fråga tar sin bil en kall vintermorgon och kör till busshållsplatsen och då är hela miljövinsten totalt förlorad!

 

Vad gäller tjänsten att måhända 200.000 mark inte är så mycket i en budget på 1,3 miljarder, men många bäckar små….

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Då det gäller busstrafiken har vi just pratat om att vi måste utveckla matartrafiken. Det är självklart att vi får aldrig alla att åka buss, men får vi redan en hel del att åka buss är det ju bra. Jag är lite skeptisk till det här, men jag tycker att innan vi helt avfärdar en satsaning behöver vi göra en storsatsning för att se, precis som vi gör i Mariehamn nu.

 

Då det gällde den gröna elen glömde jag att kommentera att vad jag har förstått kan man importera grön el varifrån som helst, t.ex. från Sverige, som är billigare än vindkraften.

 

När det gäller miljöpedagogen, så okej, många bäckar små…, men det får jag också säga att det här är kanske ”många bäckar små”, alla små barn som lär sig någonting blir till en stor helhet som kan mycket om miljön och klarar sig bra i fortsättningen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Det stämmer som ltl Wickström-Johansson nämnde att finansutskottet i sitt betänkande ställde sig positivt till kollektivtrafiken i årets budget. Men jag tror att vid närmare eftertanke, om man ser till den kollektivtrafik som nu upprätthålls i Mariehamns stad, att det är ett mera geografiskt område där man sköter den trafiken. Skall man bygga ut kollektivtrafiken för hela landskapet kan vi bara notera att vi stöder kollektivtrafiken i dag med 4 miljoner. Jag tror att skall samtliga kommuninvånare ute på landsbygden få en gratis kollektivtrafik måste vi tvådubbla beloppet, om det skall bli så rättvist att alla skall ha möjlighet till kollektivtrafik. Då tror jag nog att vi måste ta det steg för steg och söka vägar hur man bäst kan nå kollektivtrafiken ute i landsbygdskommunerna.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Vi har aldrig pratat om att busstrafiken skulle vara helt subventionerad på hela Åland. Som jag sade i mitt förra replikskifte handlar det om många samordnade effekter som skulle leda till ett ökat bussåkande.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Det låter bra att man skall subventionera busstrafiken, men på något vis tycker jag ändå att man inom liberalerna har ett trovärdigsproblem, för att nu säga precis rent ut vad det är fråga om, därför att å ena sidan säger man att man vill att folk skall åka mera buss, men å andra sidan tycker man att det är viktigt att man får bilar så mycket som möjligt till skärgården och det skall vara gratis att ta sig dit. Jag tycker själv att om det är så att man tänker på miljön gäller det väl inte bara miljön på fasta Åland utan det gäller också i skärgården. Då borde man ju försöka minska biltrafiken även i skärgården och då borde man höja biljettpriserna i stället för att ta bort dem, för det är det man gör på fasta Åland, kan man säga, i och med att skatten på bensin är så hög och priserna stiger annars också. Den effekten får man på samma sätt när det gäller biltrafiken ut till skärgården om man skulle höja avgifterna i stället för att ta bort dem. Nu är det tyvärr så – har jag förstått – att bussarna går nästan tomma ut till skärgårdsfärjan, som subventioneras ganska starkt och de kommer naturligtvis att gå ännu mycket tommare när det blir billigare att ta bilen med ut till skärgården, som liberalerna vill!

 

Det är tyvärr så, herr talman, att det är inte bara sossarna som  helt saknar en miljöpolitik i dag. Jag tycker att det är samma sak med liberalerna. Det är den här biltrafiken till skärgården och likaså fiskodlingen, som vi vet att ligger liberalerna mycket varmt om hjärtat, tyvärr.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tror nog aldrig någonsin att en liberal har sagt att vår strävan är att få mycket bilar ut till skärgården. Jag måste svänga på det här, ltl Jansson: Är det så att man har infört avgifterna för att minska på biltrafiken? Den motiveringen har jag aldrig hört! Vi vill ha människor ut till skärgården, men nu gällde det bussprojektet. Man kan väl också utnyttja matartrafiken i skärgården genom att ha matartrafik från bussarna till färjorna. Då det gäller fiskodlingen vet nog ltl Jansson att den inte ”ligger mig varmt om hjärtat”!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Om jag skall börja med fiskodlingen har jag personlig erfarenhet ända sedan mitten av åttiotalet då jag själv var med i landskapsstyrelsen. Då var det liberalerna som var de främsta tillskyndarna till så stora fiskodlingar som möjligt i skärgården. Tyvärr är det så; det är sanningen och det håller man starkt fast vid, har jag förstått.

 

När det gäller biltrafiken vill jag, i motsats till ltl Wickström-Johansson och tydligen alla andra i liberalerna, minska biltrafiken både i skärgården och på fasta Åland, där det är möjligt. Sedan är jag samtidigt så pass mycket realist att jag ser att man inte direkt kan tvinga folk att överge bilarna. Jag tror att vi är långtifrån den dagen. Men jag vill åtminstone inte gå åt andra hållet: att underlätta biltrafiken och försvåra för kollektivtrafiken, vilket ju är det faktiska resultatet av liberalernas politik i dag när det gäller skärgården – det komer vi dessvärre inte ifrån.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte alls att ltl Christer Jansson och jag har någon motsatt vilja. Vi vill båda minska biltrafiken på hela Åland. Jag kan inte förstå att jag skulle ha sagt någonting som skulle ha talat för någonting annat, och inte någon annan liberal heller. Vad som hände på åttiotalet och hur det var med fiskodlingarna kan jag bara beklaga att det gick som det gick, men jag tror nog att alla hade sin del i den utveckling som skedde då.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det var ett bra politiskt linjetal som ltl Wickström-Johansson hade. Det som jag saknade var det som just kom upp i repliken, nämligen fiskodlingarna. Enligt de ärenden som behandlas i miljöprövningsnämnden visar de att fiskodlingarna har den mesta miljöpåverkan på vattnet i vårt landskap. Det skulle vara intressant med ett klargörande från ltl Wickström-Johansson hur man kommer bort från det liberala oket från 1985-86 när det var omröstning 4-3 i landskapsstyrelsen och liberalerna var de som tog bort familjeodlingarna som har gjort att vi i stället fått stora odlingar, vi har lurat folk att börja odla stort och vi har kastat bidrag efter dem. Eftersom odlingarna har så stor miljöpåverkan är det av största intresse att veta hur man vill bidra till att lösa problemet.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Som jag sade i det förra replikskiftet kan jag personligen inte ta något ansvar och jag känner inte heller till allt det som hände på åttiotalet, som ltl Häggblom hänvisade till. Under den tid jag har varit här i lagtinget har jag alltid pratat för att vi måste försöka göra någonting åt fiskodlingen som är ett stort problem på Åland. Jag har talat för att vi måste sänka gränsvärdena och att vi måste utöka kontrollen väsentligt så att man faktiskt håller sig till gränsvärdena. Jag har också talat för en avveckling av odlingen, åtminstone delvis. Som ltl Häggblom själv sade är det många människor som är mycket beroende av den, också skärgården är väldigt beroende av fiskodlingen eftersom det är stora inkomster för vissa skärgårdskommuner, så man kan inte rakt av ta bort näringen. Men det är ett miljöproblem och jag tror att det alltid kommer att vara ett miljöproblem i viss skala. Det är en näring av den arten, men det finns odlingsmetoder och minskning av branschen som gör att man kanske kan uppnå en någorlunda tillfredsställande nivå. Helt utan belastningen tror jag inte att vi blir om vi inte gör en ganska kraftig avveckling, men det betyder inte att jag nu säger att vi skall göra det.

 

Vtm Bert Häggblom, replik:

Herr talman!

Det var ett bra klargörande, eftersom det är ett liberalt ok som vi har kvar sedan åttiotalet, 1985-96, då miljökämparna, nuvarande ltl Christer Jansson och nuvarande landskapsstyrelseledamoten Olof Salmén, var de som var emot att man skulle gå in för de stora odlingarna, medan liberalerna vann en omröstning  4-3 med stöd av en ledamot från Frisinnad Samverkan i landskapsstyrelsen den gången.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karsson, replik:

Herr talman!

Äntligen börjar vi prata förnuft här i salen när vi kommer in på miljöpolitik! Det gäller oss allihopa. Den bästa regionalpolitik vi kan ha för skärgården är att ge den rent vatten.

När det gäller busstrafiken är det så att samhället subventionerar busstrafiken i dag på Åland med 80 procent, alltså 8 miljoner av 10. Det är en kraftig subventionering. Vi i landskapsstyrelsen anser att det är fullt tillräckligt. Vi löser inte det genom att tro att folk åker mera tack vare att det är gratis. Faktum är att för mig skulle det kosta per år att åka buss till staden 3.000 mark per år efter skatteavdrag. Nu kör jag tyvärr bil och det kostar mig 20.000 mark per år efter skatteavdrag, så det är synnerligen lönsamt att åka buss. Avgifterna behöver vi alltså inte bekymra oss om. Som jag sade i mitt anförande igår skall vi stället marknadsföra busstrafiken mycket bättre än vad vi har gjort hittills och vi skall anpassa turlistorna efter trafikbehovet så att vi har turlistor när folk vill åka. Vi har i budgeten sagt att vi ökar stödet till kommunerna för matartrafiken från 180.000 mark till 250.000 mark per år. Vi har fört diskussioner med bussbolagen för att se över hur vi kan öka bussåkandet, så jag anser att vi redan har vidtagit åtgärder och det kommer att visa resultat nästa år.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag ifrågasatte kollektivtrafiken därför att det är ett år sedan vi beslöt och hittills har jag inte sett någonting annat än det jag sade,  att priserna höjdes för bussåkarna. Det är förstås väldigt bra om man nu ser på det övriga. Som jag har sagt här flera gånger tror jag inte heller att priset är det enda, utan det är allt det som landskapsstyrelseledamoten Karlsson sade, att det är allt det här andra också med turlistorna osv., som man måste se på eftersom priserna är relativt låga redan i dag. Det är det vi har efterlyst och är det på gång nu är det mycket bra och då hoppas jag att vi får se ett resultat.  I Mariehamn går det dåligt nu och därför har vi sagt att man måste ha det en ganska lång tid som man provar det, därför att du vänjer ingen människa direkt med att börja ta bussen. Marknadsföringen tyckte jag var mycket bra. Vi har i Mariehamn sagt att vi måste göra en ganska kraftig marknadsföring av bussåkandet för att nå ut, för trots att vi vet vad vi gör vet kanske inte människorna därute att det sker förändringar. Den som alltid har tagit bilen bryr sig inte om om bussen går si och så, om man inte når ut med informationen. Jag väntar alltså på resultat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karsson, replik: Avstår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sarin Grufberg:

Herr talman!

I budgeten under rubriken ”Utveckling av självstyrelsen” anges att landskapsstyrelsen avser att i den ”efterföljande diskussionen” med riket ”framhålla betydelsen av att behörigheten gällande, inte enbart samfundsskatten, utan även övriga direkta skatter överförs till landskapet och motiven för detta skulle vara att kunna utforma en ändamålsenlig regionalpolitik och lösa problem med delad behörighet samt språkproblem.

 

Det är en oerhört stor och omvälvande reform som aviseras. Ett övertagande av behörigheten för alla direkta skatter skulle medföra stora övergripande samhällspolitiska konsekvenser. Åland skulle inom sina ekonomiska ramar nödgas göra svåra prioriteringar mellan olika sektorer. Detta kommer att ställa helt andra krav på det åländska politiska systemet än vad man hittills fått erfara. Åland skulle själv behöva bestämma om alla de utgifter som dessa inkomster skulle finansiera. Prioriteringar mellan stöd till näringslivet och den sociala välfärden är bara ett om än viktigt exempel.

Åland är ett litet samhälle med ett stort beroende av sjöfarten. Drygt 40 procent av Ålands BNP sägs härröra från sjöfarten. Samtidigt aviseras en utveckling vad gäller sjöfarten som innebär att den måste stödjas på olika sätt bl a genom skattelättnader. Ett övertagande av den direkta beskattningen skulle i sådant läge tvinga fram betydande nedskärningar på andra områden för att kunna subventionera sjöfarten.

 

Vidare skulle ett övertagande innebära att Åland skulle få svara för den nya lagstiftningen, administrationen av denna samt domstolsprövningen. Det skulle innebära stora kostnader och man kan fråga sig om det ens är möjligt för ett så litet samhälle att bygga upp den kompetens som skulle krävas för att man inom det åländska samhället skulle kunna upprätthålla den rättssäkerhet som ett rättssamhälle kräver.

 

Detta är endast några exempel på vad ett övertagande kunde innebära. För att man skall kunna ta ställning till så här stora frågor krävs en ingående utredning och analys av alla konsekvenser, inte minst de ekonomiska. En sådan utredning saknas i dag.

 

I ett inlägg igår framhölls av ltl Fredrik Lindqvist att liberalerna inte skulle vara för utveckling av självstyrelsen när vi inte direkt går in för direkt beskattning. Man undrar om man bara skall dyka direkt in i något så omvälvande utan att veta vilken bas man står på och vad det innebär. Vi vill utveckla självstyrelsen på ett för ålänningarna bästa sätt, inte kasta oss huvudstupa i något som vi inte har något underlag för. Vi kan inte heller bortse från att med ett övertagande av direkta beskattningen innebär det inte bara att vi förhoppningsvis får intäkter, utan det innebär också att Åland får stå för en mängd kostnader. Det är bl.a. kostnader för den offentliga förvaltningen som staten sköter i dag, med de stordriftsfördelar som det innebär, dvs. tullen, rättsväsendet, skattemyndigheten, sjöbevakningen osv. Bara underätten, dvs. tingsrätten kostar i dag ca 12 miljoner för staten, och ett komplett rättsväsende för Åland i dag skulle uppskattningsvis kosta minst 30 miljoner. Vi kan se att ungefär 300-400 miljoner är statens indirekta kostnader för förvaltningen m.m. i dag. Man tror att den egna direkta skatten skulle ge stimulans genom att vi då skulle kunna utforma vår skattepolitik till att ålänningarna även i framtiden skulle ha arbetstillfällen. Troligtvis skulle skattetrycket då komma att förhöjas, åtminstone om vi även fortsättningsvis skall ha det välfärdssamhälle som vi har i dag. Vad gäller arbetstillfällen har det aldrig varit fel på den åländska entreprenörsandan, även med dagens system, tvärtom, ålänningarna är fenomenala och det är t.o.m. så att vi har viss arbetskraftsbrist. Här kan samfundsskatten och överföringen av behörigheten vara mycket intressant. Det är också det som vi har varit överens om över partigränserna att överta, men det dröjer. Förhandlingarna mellan riket och landskapet har verkligen dragit ut på tiden. Vi hörde nu att man kräver en närmare utredning från rikets sida även här. Även avvikande indirekta skatter skulle vara intressant för Åland.

 

Dagens klumpsummesystem bygger på att vi får 0,45 procent av rikets intäkter. Är vi riktigt duktiga och visar att vi förtjänat mer, att vi bidrar med över 0,5 får vi också de s.k. flitpengarna. Det har vi också fått de senaste åren. Det är t.o.m. så att vi antagligen varit en tärande del på statskassan genom de pengar som tillkommit landskapet enligt överenskommelse i lag.

 

I budgeten står vidare att ett regionalpolitiskt meddelande kommer år 2001. Det skulle vara intressant att se vilka avsikter man har med den direkta skatten eftersom just regionalpolitiken skulle vara en motivering för det.

 

En annan motion rör landskapsstyrelsens kompensation till kommunerna på grund av att samfundsskatteandelen till kommunerna sänks, där man uppskattat kompensationen till 3,5 miljoner och det finns beredskap till en annan summa.

 

I detta sammanhang står ingenting om en s.k. tonnageskatt som kan komma att införas nästa år. En tonnageskatt skulle alltså innebära att endast den del av vinsten som delas ut i form av dividender beskattas, medan outdelad vinst kan hållas kvar inom företaget för att exempelvis användas för framtida investeringar och återanskaffningar. Enligt ÅSUB:s utredning skulle åtgärden naturligtvis vara klart positiv för näringen men kommer troligen relativt omgående att innebära väsentliga inkomstbortfall för kommunerna. Man har uppskattat att t.ex. för Mariehamns stad skulle det innebära ett inkomstbortfall med ca 15 miljoner. Det är intressant att höra hur och om man har tänkt kompensera även i det här fallet och också se hur denna tonnageskatt närmare kommer att utformas och huruvida det är en s.k. näringsskatt enligt självstyrelselagen eller om det är en statlig skatt rent allmänt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Tre informationer och en kommentar till ltl Ritva Sarin Grufberg.  Först står det i budgeten att det regionalpolitiska meddelandet skall komma under år 2000, inte 2001 och vi räknar med i landskapsstyrelsen att jobba med det på tisdag så att det på onsdag i nästa vecka skall ligga på lagtingets bord. Det är vår plan och den torde hålla. Det andra är att för samfundsskatten i Finland vid införande av tonnageskatt har man felaktigt utgått från att automatiskt innebär att avoir-fiscal-systemet avlyfts från systemet så att inte kommunerna skall få sin andel av vinstbeskattningen. Landskapsstyrelsen har i över ett års tid förhandlat med staten i denna fråga och vi har gott hopp om att vi når ett gott resultat. ÅSUB-utredningen utgår från worst case liksom också kommunförbundets utredning, men jag tror att vi har gott hopp om att nå ett annat resultat än det, så motion ltl Sarin Grufberg har lagt i det ärendet bygger högst troligt på felaktiga underlag. Den tredje informationen gäller ett nettolöneregister i Finland och alternativt på Åland; att det inte skulle innehålla någon kommunalskatt vet jag inte var ni har fått det ifrån, fru Sarin Grufberg, men planerna som så småningom skall redogöras för för regeringen och det förslag som vi lägger inför regeringen kommer att innehålla att man skall betala fortsatt en del till lokalsamhället man bor i och belastar. Jag antar att tiden tar slut, så jag får återkomma till min kommentar senare.

 

Ltl Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Vad är ett gott resultat? Det innebär ändå en sänkning av samfundsskatteinkomsterna för kommunerna. När det gäller nettolönesystemet innebär det också en sänkning till kommunerna. Om nettolönesystemet skulle innehålla för mycket skatt kan det å andra sidan inte konkurrera med andra register.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tillsvidare har de åländska rederierna använt en dividendpolitik som har inneburit att man har delat ut i stort sett hela vinsten till aktieägarna. Vikinglinjen, Birka Line och Eckerölinjen har haft en sådan dividendpolitik. Nu utgår ltl Sarin Grufberg från att man skall ändra den politiken och börja innehålla i stort sett hela vinsten  inför framtida investeringar i ett tonnageskattesystem. Troligen kommer man att innehålla mera än vad man har gjort hittills, men dividendpolitiken kommer troligen att vara fortsatt generös och det kommer att resultera i fortsatta goda samfundsskatter från rederierna, förutsatt att inte staten och sedan riksdagen går och ändrar i slutskedet på det förslag, som högst troligen nu kommer. Samma gäller frågan om kommunalskatter i ett nettolöneregistersystem. Vi har alltså relativt låga sjömansskatter i dag; den kommunala andelen är betydligt lägre än för oss som jobbar på land och i ett nettolöneregister är skillnaden inte hemskt stor, om vi så vill och om vi får en sådan acceptans från statens sida, vilket jag tror att vi kommer att få. Debatten har alltså utgått från fel premisser hittills och det är skäl att börja nyansera också den debatten.

 

När det gäller övertagandet av den direkta beskattningen är den regionalpolitiskt intressant. Man använder t.ex. i många länder för sina svaga regioner betydligt sänkt statsskatt, ibland tar man bort statsskatten. Det har funnits sådana experiment också. Det kunde vi använda i vår skärgårds- och glesbygdspolitik t.ex. Det finska systemet är uppbyggt kring att Finland är ett industrisamhälle. Man har alltså byggt upp beskattningssystemet enligt det. Det åländska samhället är ett tjänstesamhälle och ett sjöfartssamhälle. Det finns skäl att ha ett helt annat system här som kunde generera helt andra effekter för kommunerna, för samhället som helhet.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

När det gäller sjömansskatten är det tveksamt om det kommer några inkomster överhuvudtaget från den med tanke på utvecklingen i Norden överhuvudtaget. Vad gäller frågan om skattesystemet i framtiden, dvs. att statsskatten skulle minska osv., är den frågan alldeles för lite utredd som ett underlag för att vi skall kunna gå in för det närmare på Åland. Om vi går in för direkta skatter i en allmän skrivning i budgeten, så sägs det sedan då, att ja, vi har gått med på det utan utredning! Vi har inget underlag.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill ingalunda ta över några behörigheter förrän vi har alla konsekvensutredningar klara. Någonting annat har jag aldrig heller sagt. Däremot är det inte så att det är skattebetalningsbalansen mellan Åland – Finland som är det enda avgörande för mig, av flera olika orsaker. Bl.a. kommer skattebetalningsbalansen alltid att variera, ibland är vi tärande, ibland är vi närande. Att räkna det i mark och penni kommer alltid att vara jättesvårt, om inte omöjligt.  För det andra, herr talman, anser jag  inte att vi har rätt att snylta på Finland heller.

 

Herr talman!

Jag tror på ålänningarnas förmåga att själv ta ansvar för sina liv och sin ekonomi. Jag tror inte att vi skall sitta i Lipponens rullstol för evigt, utan jag tror och jag vet att ålänningarna kan gå själva.

(Från salen: det var samma med Israels folk!)

 

Ltl Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Jag tror också på ålänningarna och jag har också sagt det; jag tror stort på oss, även när det gäller skatter. Jag ser inte det som något slags bidrag som vi får från riket utan vi på Åland bidrar själva. Det är det det hela bygger på. Sedan kan man säga att allting svänger, men det kan ju svänga lite häftigare om man har ett litet befolkningsunderlag på 25.000 än på 5 miljoner.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det handlar egentligen om rullstolen: Skall vi sitta i en rullstol som ibland skuffas på av en stark motor men ibland av svag motor eller skall vi gå själva? Det handlar egentligen om att själva bestämma över våra liv eller låta någon annan göra det.

 

Ltl Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att jag sitter i någon rullstol och nog bestämmer man över sitt liv här, så jag förstår inte riktigt hur ltl Lindqvist uppfattar sitt rullstolsberoende.

 

Vtm Bert Häggblom:

Herr talman!

Vi diskuterar självstyrelsens framtid och utveckling och jag fick faktiskt en chock när jag läste finansmotion nr 2 om liberalernas syn på utveckling av självstyrelsen. Slutkontentan i klämmen är att den utgår. Det står alltså i klämmen: ”Utveckling av självstyrelsen utgår”. Det är vad man anser om vår självstyrelse och det är att beklaga att ”självstyrelsepartiet” – det namnet har liberalerna tagit – anser det här. Man vill inte komma med några alternativ och det är precis som ltl Ulf Andersson sade, att vi i regeringsblocket måste skärpa oss, för det finns ingen ordentlig opposition i detta lagting. Det finns inget alternativ till budgeten, det finns ingen skuggbudget. Antingen är den för bra eller annars är den för liberal. Då måste vi börja titta på den och kanske börja granska den noggrannare än vad man har gjort. De motioner som regeringsblocket har lagt, bl.a. ltl Fredrik Lindqvists motion om vindkraft, den skall stoppas, nu är inte ens den miljövänlig! Det har ansetts tidigare att det skall vi satsa på här på Åland, för inte bara det att den är miljövänligt, utan den sparar också pengar hemma i landskapet Åland. Målsättningen borde vara precis som på Bornholm och Gotland att man har en hundraprocentig vindkraft. Men nu börjar den väl komma för nära någon liberal eftersom man börjar anse att den inte skall finnas längre!

 

När det gäller självstyrelsens utveckling så bör vi fundera hur vi vill ha vår framtida självstyrelse. Min vision är, och debatten här har inte ändrat på den, att Åland skall vara självständigt 1.1.2049. Den visionen finns kvar. Om det sedan går via Sverige, som ltl Christer Jansson säger, det får vi se, men det finns orsak att göra det, för i Hufvudstadsbladet ingick igår en artikel om att justitieombudsmannen inte heller klarar svenskan längre. Det är väl en rättsskandal om något i det tvåspråkiga Finland att justitieombudsmannen inte klarar att vara på svenska. Den nuvarande justitieombudsmannen, som finns i Europeiska kommissionen, skulle inte våga säga, att han inte klarar något av de språk som finns där. Detta berör också ålänningarna eftersom vi fortfarande – har jag trott åtminstone – lever i ett rättssamhälle. Nog måste vi diskutera hur vi vill ha vår framtida svenskspråkiga trygghet. Jag blir än mer fundersam när jag hör debatten i dag, att man också inom sjukvården på Åland läkare emellan skulle få använda finska språket och inte tala det språk som patienten på Åland talar – svenska. Det kank väl inte ha gått så långt! Till den delen måste jag berömma ltl Sune Mattsson för hans rakryggade anförande och som jag upplever under mina år i lagtinget som det mest rakryggade liberala anförandet i språkfrågan jag någonsin har hört. Tack för det ltl Sune Mattsson!

 

Om jag går tillbaka till finansmotionen som liberalerna har inlämnat om självstyrelsens uttåg tror jag att det skulle vara ett bra förslag från landskapsstyrelsens sida att tillsätta en enmansutredare beträffande beskattningen och utreda de konsekvenserna. Jag tror inte på parlamentariska kommittéer och sådant. Det bara talas sönder, det blir ingenting. Ge uppdraget till ltl Ritva Sarin Grufberg, för jag tror att hon har förutsättningen, hon har den enorma kritiska inställningen från början och då blir också en sak tillräckligt utredd. Då blir alla aspekter utredda. Det har också visat sig att utredare som är kritiska från början sedan blir övertygade om att det kanske inte skulle vara så dumt att vi får egen beskattning. Jag tror att landskapsstyrelsen bör titta på ett sådant förslag och diskutera det. Tillsätt alltså en ensamutredare! Sedan kan nog parlamentariska kommittéer och sådant dissekera förslagen, men vi måste utarbeta förslag och till den delen bör landskapsstyrelsen ta kritik åt sig för att man inte har lyckats att göra det. Man bör utarbeta så att vi kan diskutera, precis som när vi ändrade senaste självstyrelselag, som också gjordes av en enmansutredare och det diskuterades i en parlamentarisk kommitté och sedan behandlades det i lagtinget och debatterades, vilket innebar att vi sent om sider fick en ny självstyrelselag, som nu visar sig ha brister och som vi också bör utveckla. Skall vi alltså bevara vårt svenska språk och vår kultur bör vi nog också titta på alla aspekter och klara oss själva. Vi får inte stöd österifrån, om det är någon som tror det.

 

Vi bör använda budgeten som ett styrinstrument. Vad vill vi med vår budgetering? Vi vet också att vår självstyrelses ekonomiska utveckling beror på vilka näringsgrenar vi har i framtiden. Vi kan inte ty oss till den sjöfart som vi har i närområdena, dvs. som bygger på taxfree. Dess betydelse kommer att minska, den kommer att avklinga de närmaste fem-sex åren. Då måste vi se till att vi har näringsgrenar som vi kan stå på och som också kan locka hem folk till Åland och som gör att Åland blir ett attraktivt område och inte bara ett sommarparadis för regioner runt om oss. Till den delen saknar jag landskapsstyrelsens framtidsvisioner, det finns inte i budgeten till den delen hur man avser att i framtiden utveckla. Det bör man också titta på.

 

Beträffande debatten om skärgårdstrafiken förvånar det mig att ltl Leo Sjöstrand inte uppmärksammade den felsägning som jag sade att skärgårdstrafiken kostade per person i skärgården: 100.000 mark! (Från salen: det var ju en felsägning)  Han reagerade inte för det. Han har inget begrepp om vad den kostar per skärgårdsbo. Det är 40.000 mark per skärgårdsbo. Fast man lägger ut dimridåer ibland visar det sig att man inte bryr sig om vad skärgårdstrafiken kostar. Det skulle alltså vara bra att man är uppmärksam på det. Däremot får skärgården av landskapets budget skattefinansierat 100.000 mark per person. Där bör man titta på vad som är ekonomiskt bäst för Åland och inte behålla en gammal trafik eftersom vi diskuterar i framställningen stöd till sjöfarten på olika sätt och vis. Precis som någon ledamot sade här bör man också se till landskapet Åland som redare. Man skall inte ställa krav mot andra grupper, om man inte också ställer krav mot sina egna och tittar på att den blir effektiv och mindre kostsam; eftersom staten i Finland driver motsvarande linje mycket billigare så måste vi också kunna göra det här och det är också tryggheten för skärgården på sikt. Det är väl det som alla vill att skärgården skall ha en bra trafik också i fortsättningen och därför förvånar det mig också att vissa skärgårdsrepresentanter säger att man skall ta bort avgifterna. De har varit ett styrinstrument också ur miljösynpunkt. Ålänningarna har lämnat bilarna i hamnarna och inte släpat dem med till skärgården. Den lilla avgift som har varit har gjort att många har lämnat bilarna i hamnarna. Det har gjort att skärgårdsborna har mycket lättare att komma ut till skärgården än om man inte har avgifter. Och har man inte några avgifter kan man inte heller boka; detta skulle strida mot alla rättsregler som finns. Har man inte avgifter mot Finland kommer det att strida mot  konkurrensbestämmelserna enligt EU-rätten. Det är inte bara en aspekt som man skall tänka på om man tar bort avgifterna utan landskapsstyrelsen har mycket att fundera på om man tänker ändra på systemet. Det drabbar som sagt skärgårdsborna negativt och det tror jag att ingen skärgårdsbo vill.

 

Herr talman!

Jag tänker sluta här och återkomma senare, om tid finns.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vtm Häggblom sade att det inte finns någon opposition  här i lagtinget, men det tycker jag verkligen att vi måste dementera. Jag tycker att vtm Bert Häggblom för en ständig opposition mot liberalerna, liksom ltl Fredrik Lindqvist, så det tycker jag inte stämmer. När det gäller motion nr 2 föreslår vi av fem stycken att ett tas bort, och det tycker jag är mycket välbetänkt. Jag har ställt frågan till lantrådet och vicelantrådet att förklara nu det här med direkt beskattning och ändamålsenlig regionalpolitik. Det har de inte lyckats göra, så jag tycker att motionen var väldigt förutseende. Det man inte vet någonting om skall man inte heller ge sig in på utan först tar man reda på vad det handlar om.

 

När det gäller språket finska mellan läkare nämndes det av ltl Anne-May Pehrsson igår i debatten att det kunde gå för sig.

 

När det gäller klumpsumman och jämförelsen med hur självstyrelselagsrevisionen gick till var det så att i revisionen var alla med; det var ett brett fält av deltagare från alla partier. När det gäller klumpsumman har vi inte fått någon som helst information om vad som skall göras, bortsett från igår då jag krävde att få information från lantrådet om vilka som deltar i det här arbetet.

 

Vtm Bert Häggblom, replik:

Herr talman!

Skillnaden mellan tidigare och nu är att vi har ett parlamentariskt system. Det fanns inte tidigare; alla deltog i landskapsstyrelsen. Nu krävs det att landskapsstyrelsen kommer med ett färdigt förslag och därför tycker jag också, som jag sade, att en enmansutredare skulle göra det och jag föreslog också en person till det som jag tycker att man kan sätta på det som har ansvaret för det. Sedan tycker jag att vi skall få det till lagtinget och debattera det och dissekera det i alla delar och vända det ut och in på det. Det är en parlamentarisk diskussion, om man vill ha det.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag har inte sagt att det är fel. Jag bara konstaterade att man från majoritetens sida gör utredningarna utan att vi är informerade. Det är ett val av metod, men det kan också vara så att man kunde fundera på värdet av att ha en bredare bas när det är frågor som kräver två tredjedels majoritet. Det är ett enkelt konstaterande, men det är inte vi som väljer, utan det är majoriteten som har valt – och det får den naturligtvis göra.

 

Vtm Bert Häggblom, replik:

Herr talman!

Såsom jag konstaterade har liberalerna i sin finansmotion ansett att självstyrelsen skall utgå. Man har inte kommit med några alternativ överhuvudtaget hur man vill utveckla självstyrelsen. Det har landskapsstyrelsen – som är deras skyldighet – kommit med, medan liberalerna inte har ett alternativ, som jag tycker är allas skyldighet som är i opposition, nämligen att man har en skuggbudget, också beträffande motiveringarna, i synnerhet om man säger att de skall strykas. Det förutsätter väl att landskapsstyrelsen utarbetar ett förslag, hur de sedan gör det går att diskutera; kommer liberalerna med ett bra förslag här under diskussionen och remissdebatten av finansutskottets betänkande, tror jag inte att vi har en så svag landskapsstyrelse att de inte tar detta till sig.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte vtm Häggblom uttryckte en lite konstig syn när han sade att majoriteten bör se extra noga på om det visar sig att budgeten är ”för liberal” eftersom vi tydligen från liberalerna är nöjda med en del och inte kritiserar allt. Uttalanden av den här typen, där man indirekt säger att det är skumt om liberalerna är nöjda, då måste det vara för liberalt, höjer inte direkt arbetsklimatet här i lagtinget då man visar ett öppet förakt för andras åsikter, handlande och brist på respekt för andras åsikter.

 

Då det gäller vindkraften sade jag i mitt anförande att jag tycker att det var ett läge där vi behöver skynda lite långsamt för att se om det faktiskt är så att fördelarna på lång sikt överväger nackdelarna innan vi gör en så kraftig utökning som man nu vill göra. Vi har hela tiden stött vindkraften, vi stöder den fortfarande, men ibland är det så att det är bra att ta en paus och utvärdera lite innan man tar nästa steg. Vtm Häggbloms åsikt visar tydligt att han har en svartvit åsyn, dvs. om vi ifrågasätter någonting, vi vill utvärdera någonting, vi vill fundera, vi vill överväga fördelar mot nackdelar, ja, då är vi emot det! Det är precis så det är i självstyrelsepolitiken, att om vi ifrågasätter någonting, vi vill lite utvärdera någonting, vi vill fundera, vi vill överväga fördelar mot nackdelar, ja då är vi emot det! Inte är världen sådan; bara för att man ifrågasätter och vill ha lite mera fakta innan man går vidare, inte är man emot, utan man är noggrann, man har en omsorg om sina beslut och vill göra det noggrant.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det som oroar mig är att jag tror att liberalerna är för noggranna eftersom man tycker att självstyrelsen skall utgå helt och hållet. Det är det som oroar mig att man har en sådan syn. Därför har man opposition. Jag tog fram det i mitt anförande därför att jag vill  ha igång en debatt. Inte är det något dåligt klimat här i lagtinget. Jag tycker att det är den nästan slöaste remissdebatt jag har varit med om på länge. Det har varit mycket, mycket mer. Jag tror att det är bra att man har debatt och diskuterar olika frågor. För den skull behöver man inte vara emot varandra. Låt sakerna strida mot varandra så får vi se vad som är bäst. Där kanske jag har en tuff framtoning, men det är min stil och den får ltl Lotta Wickström-Johansson ta till sig - och man behöver inte möta den om man inte vill.

 

Beträffande vindkraften vill jag säga att Sverige avsätter 9 öre per varje kilowattimme till vindkraften för att bygga upp den och bygga ut den hela tiden. Danmark satsade stort på vindkraften. I regioner öster om oss satsar de på kärnkraft. Det kanske också liberalerna vill införa i landskapet, medan Sverige har problem med att man har byggt en elkabel till Polen som kommer att importera kolkraft till Sverige och som i förlängningen också kommer att drabba Åland, om vi inte har alternativa energikällor. Har man målsättningen och visionen om en ren miljö anser jag att vindkraften är den bästa jag vet i dag som vi kan bygga ut. Det stannar också pengar i landskapet och skapar sysselsättning i landskapet i stället för att vi exporterar det utanför Åland.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara kommentera uttalandet om arbetsklimatet. Jag tycker att vi från liberalerna debatterar gärna. Vi står nog för en mycket stor del av debattinläggen här i lagtinget och har ingenting emot att debattera frågor, men jag tycker ändå att man alltid måste ha respekt för andras åsikter. Man kan inte bara avfärda dem och säga precis vad som helst. En debatt och en diskussion där man inte har respekt för varandra blir ingen debatt.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag har respekt för vad liberalerna anför. Jag diskuterar ur olika synpunkter och jag för fram hur jag har uppfattat att liberalerna har fört fram sina åsikter. Därför tycker jag att det är beklagligt att man anser att motiveringen om självstyrelsens utveckling skall utgå och man kommer inte med ett alternativ. Då vill jag få fram: Vad har liberalerna för alternativ till det som man stryker? Det är det som jag är ute efter; annars accepterar man precis vad landskapsstyrelsen anför och då finns det ingen anledning, som liberalerna har sagt, att man vill ha bort landskapsstyrelsen, då finns det ingen anledning att byta den, utan oppositionen tycker att den landskapsstyrelse vi har är enormt bra, och det är väl bara från oss i majoritetsblocket att tacka och ta emot!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Vtm Häggblom är en erfaren politiker med en inte oäven demagogisk förmåga, och han säger också intressanta saker, även om inte jag kan hålla med om allt, som när vtm Häggblom säger att skärgårdsfärjornas trafik kostar 40.000 mark per skärgårdsbo. Det är inte sant. Den kostar så och så mycket per resenär av ca 1 miljon per år. Av dem är skärgårdsborna bara en liten del. Den missvisning som vtm Häggblom gör sig skyldig till får väl tillskrivas det som han kallar sin ”politiska stil” och oppositionslusta, som naturligtvis är ett friskhetstecken på sitt sätt.

 

Sedan talar också vicetalmannen för att liberalerna skall ordna en skuggbudget, och det är en bra tanke, men det är inte rimligt att kräva en skuggbudget under rådande förhållanden för oppositionen i lagtinget. Vi har ingen partilag som kan ge resurser. Detta skulle egentligen kräva en insyn i förvaltningen med en skuggregering. Engelsmännen har haft en sådan lösning, men vi har det alltså inte. Vi får väl hoppas att de här tankarna kommer upp till resonemang i den omtalade, eventuellt kommande utredningen.

 

Det är viktigt att vicetalmannen uppmärksammar den liberala drive som vi har för att landskapsstyrelsen skall uppmärksamma i en högre grad de bristande språkförhållandena inom vården. Där är vi väl överens och veterligen är det helt i linje med liberalernas allmänna politik att vi skall vårda om vår enspråkiga svenskhet att den verkligen fungerar. Det gör man inte bara med eldande ord och påståenden om vad man tror.

 

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Vtm Häggblom hänvisade till debatten igår om att han sade fel, och jag uppfattade att det var fel! Det var inte bara det som var fel. Det var inte en siffra som var rätt i vicetalmannens inlägg. Det var exakt samma sak med jämförelsen mellan åländska färjor och fastländska färjor; man kan inte jämföra på det sättet. Man kan naturligtvis uttrycka siffror och sätta dit vilken siffra man vill som vtm Häggblom gjorde, om man vill slå dunster i ögonen på folk! Jag tycker att en felsägning må vara hänt, men när det kommer två, då förstår man direkt att den som har uttalat dem inte vet han pratar om!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Vad gäller jämförelsen mellan motsvarande linjer där det kostade 2,5 miljoner och där det i landskapet kostade upp mot elva miljoner är de uppgifterna kontrollerade. Varför skulle det vara så dyrt här och så billigt i Finland? Vad som är billigt och dyrt sedan kan man väl ha olika åsikter om. Men det borde utredas varför skillnaderna är så stora. Jag tror att det är en trygghet för skärgården att man har billigaste möjliga transporter, om man ser på sikt. Jag tror inte att vi framtiden kan ha den dyra skärgårdstrafiken i förhållande till den totalbudget som vi har i dag. Jag tror att till den delen måste det ske en förändring, och det sker en förändring genom att förkorta passen, bygga ut men också genom att titta på driften och privatisera. Jag tror inte att landskapet är den bästa redaren till den delen. Det är bra om liberalerna nu har ändrat åsikt; tidigare har man inte kunnat tänka sig att göra det. Det har funnits en svängning att man kan tänka sig andra alternativ, och det är välkommet. Jag hoppas också att vi kan nå en majoritet i lagtinget till den delen. Det har inte varit lätt, och det är svårt, och orsakerna till det tycks vara många.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

När det gäller jämförelsen är det helt annat system. Vi kan kanske jämföra med tvärgående linjen på Åland, där du har löner, bränsle, men inget underhåll. Man har inte gjort något underhåll på den här båten, den har legat på Möckelö nu och då, men det finns inte några siffror för underhåll på båten! Det är exakt samma sak på färjorna på fastlandet att man betalar för driften, men underhållet ingår inte i det.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Till delen håller jag nog inte med ltl Sjöstrand. Jag tror inte vägverket i Finland anlitar någon entreprenör eller sina egna där man inte har underhåll på fartygen. Det ingår i den totala budgeten som finns för linjerna. Man har sett på det och man har fört en tuff politik i Finland, man har privatiserat och bjuder också ut mer och mer, medan vi däremot av någon anledning är det mest socialdemokratiska samhället i hela Norden.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Vi är vana vid att se att vtm Häggblom ofta har en ganska tuff miljöpolitik. Den här gången är jag ändå lite förvånad över att han inte har tagit upp två viktiga aspekter som vi diskuterade lite tidigare här som gäller just specifikt skärgårdens miljö. Jag tänker då på de jättelika fiskodlingarna som vi hörde tidigare att särskilt liberalerna är mycket intresserade av – nej, helt korrekt, ledamoten Erland! Vad tycker vtm Häggblom att man borde göra åt detta. Jag skulle faktiskt vara intresserad att få reda på det. Vi vet ju alla hur fiskodlingarna smutsar ner. Vi vet också att socialdemokraterna och liberalerna vill ha ut massor med bilar i skärgården – det är en mycket viktig sak i deras politik, har det sagts många gånger. Då förvånar det mig lite här att vtm Häggblom inte begär någon utvärdering av vad den ökade biltrafiken har för inverkan på den känsliga skärgårdsmiljön och hur många extra färjturer vi måste räkna med, vilket också det bidrar till att förstöra skärgårdsmiljön. Det förvånar mig lite att vtm Häggblom inte har berört dessa aspekter.

 

Vtm Bert Häggblom:

Fru talman!

Beträffande fiskodlingarna tyckte jag att vi hade den diskussionen klar att någonting bör göras, så därför var det positivt att liberalerna till den delen stödde det. Jag tänkte att det var utagerat, men eftersom jag fick frågan vad jag anser att bör göras vill jag säga att för det första bör man se till att ändra på lagstiftningen och strängera upp den så att villkoren blir klara och att man också kontrollerar att villkoren följs. Miljöprövningsnämnden har i dag avvikit från vad jag anser att lagtinget har fastställt, att det skulle vara klara regler till den här delen. Nu får man egentligen inte odla hur mycket som helst. Det blir en svår kontroll med de miljöbeslut som har fattats i miljöprövningsnämnden. Jag får samtal hela tiden från skärgården, att detta stämmer inte med de tillstånd som finns. Där har landskapsstyrelsen också fått in att man har odlat över de tillstånd som har givits. Senaste år har landskapsstyrelsen givit tillstånd som dubbelt upp, utan att miljprövningsnämnden har varit inblandad, fått släppa ut. Det är allvarligt när man gör sådana beslut som inte ens har stöd i lag, enligt min åsikt åtminstone.

 

Beträffande bilismen på färjorna till skärgården har det visat att avgifterna begränsar, och det sade jag också i mitt anförande och därför tror jag att det är bra att vi har avgifterna kvar, så att man begränsar att folk tar bilarna med sig, man gör det inte i onödan och det gör också att skärgårdsborna har mera rum att komma ut, för det är skärgårdsborna som är beroende av skärgårdstrafiken och ingen annan. Turister och andra kan ta sig lite omak och vänta i värsta fall, men det är skärgårdsborna som skall ha mest fördel av skärgårdstrafiken och då gör vi den också ekonomiskt mest kostsam.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Förstår jag då vtm Häggblom att han stöder min tanke på att om den förändrade prispolitiken genomförs försöker man göra en utvärdering vad det inverkar på skärgårdsmiljön, om det blir mera bilar där med flera färjturer? Är det så man skall förstå det senaste inlägget?

 

Vtm Bert Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag tror att både ltl Jansson och Häggblom är överens i denna fråga!

 

Ltl Erland:

Fru talman!

Jag skall ta upp några olika saker och jag skulle vilja börja med ett ärende som jag ber att finansutskottet tittar lite närmare på. Det gäller sekreteraren för Nordiska rådets Ålands delegation, där vi har varit överens om att tjänsten som sådan dras in och ersätts av en ny på lagtinget. Det är fråga om en utskottssekreterare och löneklassen är föreslagen till A25. Vi har senare utrett och konstaterat att om man jämför med andra områden i Norden, Island, Färöarna, Norge, Sverige och Finland samt Åland, så ligger tjänsten t.ex. 2.400 mark under Färöarnas tjänst. Tjänsten skall vara relativt kvalificerad; arbetsuppgifterna har blivit mera kvalificerade, kan man säga. Jag ber att finansutskottet överväger om man inte skulle ha löneklass A 26 på tjänsten, alltså en löneklass högre. Detta har också att göra med jämförelsen med landskapsförvaltningen och lagberedningen. Jag hoppas att finansutskottet kan höra någon om de olika löneklasserna och göra en prövning. Det är alltså inget direkt yrkande i det här fallet.

 

Fru talman!

Språkpolitiken har diskuterats en del. Jag hörde här i högtalaren att landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman var uppe och konstaterade att han hade fått stöd för något slags språkpolitik i landskapsstyrelsen och förvaltningen. Det har han nog inte fått, utan jag skulle säga att där gäller det att hantera frågorna med omdöme när man har personal som vill gå på utbildning och finns det någon som kan finska, vill läsa en specialkurs, skall man inte kategoriskt säga nej till den typen av kompetenshöjning. Det ingår i alla fall inte i de språkpolitiska principer som liberalerna har utan där kan man se till: behövs det kompetens, finns det inga alternativ, är det upp till medarbetarna själva att framföra önskemål. Däremot har vi ett språkprogram, som är ganska omfattande, som vi i olika sammanhang har fört fram, t.ex. i samband med språkbadsundervisningen osv. Jag vill också hänvisa till en motion 1998-99 där vi anhåller om att ”lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen utreder behovet av och förutsättningarna för en språkombudsman” på Åland. Det finns en hel del motiveringar till det. Jag vill också hänvisa till vi att från liberalernas sida, mot bakgrund av den debatt som fördes här i lagtinget i samband med självstyrelsepolitiska nämndens berättelse, tog initiativ till en grundligare behandling i självstyrelsepolitiska nämnden där vi påpekar att landskapsstyrelsen måste intensifiera sin kontinuerliga bevakning och också informera om det språkskydd vi har på Åland. När det gäller språkskyddet är det ett exempel på där vi är aktiva i självstyrelsens utveckling.

 

Jag vill upplysa också vtm Bert Häggblom att det står så här i den motion som han refererade till, att stycke tre – det är alltså ett stycke av fem – på sidan 7 i budgetens allmänna motivering utgår. Det är ingalunda så, om ens vtm Häggblom själv har trott det, att vi skulle föreslå att man avskaffar självstyrelsen! Det är tvärtom så att det är andra här i salen som vill avskaffa självstyrelsen och ersätta den med självständighet. Det får det sällskapet självt svara för.

 

Fru talman!

Jag skall bara upprepa det som vi har sagt i våra skuggbudgetsfragment. Jag skulle säga att budgeten som sådan är en skuggbudget. Det är en skugga av någonting annat som borde finnas. Det som vi har möjlighet att göra rent praktiskt är att skriva motioner och hålla anföranden. Inom ramen för självstyrelsesystemet arbetar vi liberaler för att reformera samfundsskatten, för återföring av kapitalskatten till kommunerna, för en osynlig skattegräns, för en ny fördelningsnyckel för samfundsskatten och om möjligt för avvikande indirekta skatter. Det gällde direkt en ersättning till det stycke som vi tycker att skall utgå ur budgeten. Det gäller alltså skattefrågor.

 

När det gäller fiskodlingen kan jag inte låta bli att kommentera de uttalandena eftersom det var en hel del felaktigheter i sak. Vtm Häggblom var också på den här punkten något slarvig, skulle jag säga. Han hänvisade till det ”liberala oket” från 1985-86. Det var så att jag kom till näringsavdelningen i april 1987 och under det året diskuterade vi principerna för stöd till fiskodlingar. Då var den allmänna principen att man kunde ge stöd till familjeodlingar, upp till 150 ton, för att de skulle kunna starta upp. Tanken var att man skulle kunna kombinera fiskodlingen med jordbruksverksamhet. Under samma tid, under den tiden lantrådet hette Sune Eriksson, infördes strängare krav på placering. Det infördes kontroller och det var en hel del stöd till teknologiutveckling och försök med uppsamlingsmetoder av olika slag: slamsugning, kassar osv. När det gäller  detta med ”jätteodlingar” så var det en verksamhet som var mer eller mindre självgenererad. Det visade sig att dessa småodlingar inte kunde hålla miljön på samma sätt. Man kunde alltså inte ha samma teknik för utfodring och detta ledde till att vattenmiljön blev sådan att fiskarna inte hade tillräcklig tillväxt. För att kunna ha en fungerande fiskodling måste den expandera och det gjorde man med egen kraft i allmänhet. Dessa beslut togs ingalunda 1985-86 och det var ingalunda något liberalt ok utan det var ett beslut i landskapsstyrelsen, som då hade representation för Frisinnad Samverkan, socialdemokraterna, centern och liberalerna. När det gäller det som vtm Häggblom sade här om att fiskodlingen förekommer mest i miljöprövningsnämnden är det en helt naturlig sak därför att det är den enda reglementerade näringen. Jordbruket är inte reglementerat. Man får odla utan att skaffa tillstånd, fast föroreningsproblemet också finns där i minst lika hög grad. Miljöprövningsnämnden har tillkommit just därför att man skall göra prövningen nyttan mot belastningen på vattenmiljön. Om det är så att landskapsstyrelsen här har gjort felaktigheter tycker jag att då skall vtm Häggbloms oppositionsansträngningar riktas inte mot oss utan mot landskapsstyrelsen.

 

Fru talman!

Jag hade tänkt passa på att ställa några frågor till finansansvarige vicelantrådet Salmén. Han har tittat in här under väldigt korta pass och jag har haft en lapp hela tiden  ”att kommer han in skall jag snabbt ställa de här frågorna”. Nu skall jag ställa frågorna närmast av retoriska skäl. Hur skall det gå till att använda den direkta skatten i regionalpolitiken? Näringsministern Roger Jansson nämnde här för en liten stund sedan att man i olika länder har experimenterat med detta. Det låter intressant, men min kännedom om detta är att det är en princip som gäller att den direkta skatten är lika för alla, lika skatt och lika lön för samma arbete. Man kan tänka sig här, som vi har diskuterat i vår grupp, att har man olika skatt på Karlby och Hellsö, så blir det nog en hel del problem att ordna upp det! Ta nu det exempel, som man kan ta här, att har man tre personer som jobbar som hälso- och sjukvårdare på centralsjukhuset, en bor i Mariehamn, en i Hammarland och en i Föglö och de har helt olika skatter, så kommer det att bli en väldig komplikation i avtalsförhandlingarna. Då skall man alltså väga samman löner, skatter, kommunalavdrag, reseavdrag, kommunalskatten och ytterligare den direkta skatten. Är det så att man vill föra regionalpolitik har man kommunalskatten som medel och man har alltså möjlighet att från kommunernas sida göra dessa avdrag. Jag måste nog uttrycka mitt starka tvivel och som jag sade i mitt tidigare anförande behövs det starkare argument för att man skall kunna få oss övertygade om att det här är bra för Åland.

 

Jag skulle för det andra ha ställt frågan till finansansvarige att vad skall man göra när inflationen är 3,5 procent på årsbasis som det nu ser ut ungefär? Den är ungefär lika hög i Finland, och det är väl i och för sig en tröst s.a.s., men den är betydligt lägre i Sverige och det är inte bra. Framför allt är det inte bra att vi allmänt har ett  högt kostnadsläge.

TALMANNEN: Den rekommenderade tiden är ute!

 

Fru talman! Jag skall ta en halv minut till och sedan återkomma. För det tredje: sänkta skatter i riket med 10 miljarder. Vad betyder det? skulle jag ha frågat finansansvarige. Sedan skulle jag för det fjärde ha frågat om den offentliga sektorns ansvällning, som är mycket, mycket remarkabel jämfört med våra omgivande regioner.

 

Fru talman!

Orsaken till att det här drar ut på tiden är att frågorna måste ställas flera gånger utan att det blir svar, men jag tycker att det är så pass viktigt att markera det här.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

När det för det första gäller en språkombudsman undrar jag av vilken orsak en sådan skulle behövas i landskapet eftersom det förutsätts i lagstiftningen att vi skall vara helt enspråkigt svenska. Då måste man förklara vad man skall göra med en språkombudsman i så fall. Betyder det att man inte accepterar att vi är enspråkigt svenska och det som vår självstyrelse bygger på?

 

När det gäller fiskodlingarna anges inte fiskodlingarna något särskilt i vår vattenlag. Tillståndsprövare är alla som bedriver miljöfarlig verksamhet. Det gäller för envar därtill att söka. Till den delen förstår jag inte det påhopp som ltl Erland gjorde på jordbruket eftersom han har gjort bedömningen att de inte faller under de kriterierna. I så fall bör man komma med en förklaring till det. Beträffande skattepolitiken i landskapet tycks liberalerna överhuvudtaget inte vara intresserade att diskutera hur man kan tänka sig att utnyttja den; då anser man att det nuvarande progressiva skattesystemet är helt bra, det finns ju alternativ där som diskuteras inom facklitteraturen att man skulle ha progressiv beskattning enligt ålder, att yngre människor skulle ha lägre skatt än äldre, för det är då man konsumerar, det är då man använder pengar och på så vis skulle det också förbättra för barnfamiljer och andra. Åland skulle kunna vara ett föredöme på det området. Regionalskatt har vi redan i dag. Kommunalskatten är en skatt som varje kommun bestämmer skilt. Där kan det vara stor skillnad mellan Kökar, Saltvik och Eckerö. Det är upp till kommunfullmäktige att göra det. En möjlighet att hålla skärgården levande är att man genom lagstiftning gör att skatten är lägre i skärgården. Då kan vi hålla en levande skärgård för framtiden.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

När det gäller jordbruket är det inget påhopp. Jag konstaterade att fiskodlingen är en reglementerad näring där man måste ansöka om tillstånd med jämna mellanrum. Så är det inte med jordbruket.

 

När det gäller språket noterade jag att det tidigare i dag var en debatt och landskapsstyrelseledamoten, om jag hörde rätt på högtalaren, välkomnade förslaget om en språkombudsman. Motionen finns med flera motiveringar, så jag skall inte ta upp tid med det.

 

Vtm Häggblom tog upp skattepolitiken. Vi har diskuterat skattepolitik hur mycket som helst. Vi har sagt att samfundsskatten behöver vi få kontroll över, kapitalskatten skall återföras till kommunerna. Jag tycker att det är ett initiativ som vi skall ta fasta på att ltl Häggblom nu säger att det är ett bra sätt att använda skatteinstrumentet för att ge skärgården förutsättningar, för det instrumentet har landskapsstyrelsen i dag. Man kan göra det via landskapsandelar på mycket enkelt sätt. Skattepolitik kan man bedriva när man har pengar, men om alternativet för oss är att klara vår välfärd och offentlig sektor genom att höja skatterna, då är det inte så intressant som instrument. Men det finns alla återföringsmöjligheter. Majoriteten gjorde ett ”rikemansavdrag” under förra perioden; vi ville ha ett fördelningspolitiskt avdrag mot de lågavlönade. När det gäller generationsskatter kan man också mycket väl där ha olika kommunala ordningar osv. Vi säger så här, att så länge det inte finns bra argument att överta beskattningen och särskilt när det skulle ge oss mindre pengar, så får vi försöka utnyttja det system vi har.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Redan i dag bedriver vi, genom den lagstiftning vi har, en utjämning i landskapet skattemässigt eftersom skärgården får mycket mera landskapsandelar i dag. Vissa kommuner i skärgården är finansierade via landskapsandelar till 57 procent, medan Mariehamns stad har 23 procent eller något liknande. Jag har inte den exakta siffran men en skärgårdskommun har 57 procent. Sådan skillnad är det alltså redan i dag beträffande överföringarna. Det är väl någonting som man måste titta på i framtiden, om man skall ha en levande skärgård.

 

Vad gäller fiskodlingen är den inte en reglementerad näring på det sättet som ltl Erland säger. Fiskodling under en viss nivå har helt fritt, man behöver inte söka! Men de som faller under prövning är en viss gräns, och det är med all verksamhet överhuvudtaget.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det blir som så ofta i skattedebatterna när man skall ta över behörigheten, när det är en symbolfråga, att det blir ett cirkelresonemang. Vtm Häggblom säger att man redan i dag har instrumentet. Varför då ta över ytterligare  instrument som ger oss mindre pengar? – det är ologiskt.

 

När det gäller kommersiell fiskodling är det fråga om reglementerad näring, alltså tillståndsprövning och det är väl bra att det är så då att det finns klara regler. Sedan finns det saker och ting i prövningen som tydligen inte fungerar, men det är kanske en annan fråga.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman!

När det gäller tjänsten som utskottssekreterare och lönesättningen där är det ingen stor sak i och för sig, men jag noterar att lönen har föreslagits av kanslikommissionen och tidigare var man från liberalt håll mycket upprörd över landskapsstyrelsens idé att man skulle avvika från kanslikommissionen har föreslagit, så det verkar lite inkonsekvent att man nu ifrågasätter det kanslikommissionen vill.

 

När det gäller dessa jättelika fiskodlingar som vi har fått i dag är det faktiskt liberalernas och i någon mån också Frisinnad Samverkans förtjänst. Det är faktiskt på det viset, och vid behov kan vi leda det i bevis, att det var en landskapsstyrelse där jag själv satt mellan 1.1.1984 och i april 1988 – möjligen togs beslutet 1987 – som det efter omröstning togs beslut att lyfta taket och då var centern och den ende socialdemokraten i minoritet. Så var det med den saken, så ltl Erland skall inte försöka slå blådunster här i lagtinget, utan den saken kan vi mycket enkelt reda ut hur det ligger till, om det behövs, fru talman!

 

Jag noterade också här att ltl Erland med tystnad förbigick idén om att man skulle ha en utvärdering av vad det betyder för skärgårdsmiljön om man tar bort bilavgifterna. Vi vet redan att sossarna inte vill ha en utredning, men det är lite förvånande att nu höra – om jag förstår det rätt – att man inte heller från liberalernas sida är intresserad av den. Jag vill utöka det genom att föreslå att man samtidigt naturligtvis måste utreda vad det har för inverkan på kollektivtrafiken, om det främjar kollektivtrafiken eller om det inte gör det, när man tar bort avgifterna.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Först ett faktum som jag kan delge ltl Christer Jansson. När bilarna är på färjan så går de inte på tomgång utan de står stilla!  När det gäller min tystnad om utvärderingsfrågan säger lagtingsordningen att jag kan inte gå in i ett replikskifte mellan vtm Häggblom och ltl Christer Jansson. Det är mycket svårt – inte ens med sittande fru talman, tror jag att det hade varit möjligt!

 

När det gäller de jättelika fiskodlingarna och vems förtjänst det är, ja, samhället har förtjänst av det och de som odlar har förtjänst av det, men beslutet – det ”liberala oket”, som det talades om – togs inte 1985-86, utan det var så att 1987 på hösten sade man att taket är orimligt, det fungerar inte, därför att små fiskodlingar av det slaget kan inte ha bra teknik, de har ingen lönsamhet och den dåliga tekniken avspeglade sig för att miljön blev så dålig att det inte var lönsamt. Att man tog bort det taket var alltså en näringspolitisk riktig lösning, som FS och vi skall ta åt oss för. Sedan är det en annan sak att det skall diskuteras regler osv., men näringspolitiskt var det fel av centern och socialdemokraterna att ta beslutet i fråga.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det må väl vara då att det var ett näringspolitiskt misstag, men å andra sidan, om man ser i backspegeln, så var det mycket framsynt, fastän jag säger det själv, om man ser till miljöpolitiken – och det tycker jag när man ser till vad fiskodlingarna har åstadkommit – att det antagligen hade varit det bästa om minoritetens förslag hade, för då hade vi uppenbarligen inte haft dessa stora fiskodlingar i dag, där det mycket riktigt är så som ltl Erland säger att fiskodlarna i dag förtjänar på det, men däremot tror jag inte att samhället förtjänar på det, inte om vi har en helhetssyn på samhället som också omfattar miljön – som jag tidigare faktiskt trodde att liberalerna hade på allvar, men jag har tydligen tagit fel, den helhetssynen saknas på det hållet. Sedan kom inte den här frågan enbart  upp i replikskiftet utan den kom upp nu och ltl Erland hade haft möjlighet att i sitt anförande belysa den. Jag tycker också att man kan vara så pass ärlig ändå i en replik att man inte tror att vi är så dumma att vi inte inser att bilarna inte går på tomgång på färjorna. Det är inte det det är fråga om, utan man kör till färjan och man kör från färjan och ju billigare det är att ta bilen med sig på färjan desto flera bilar kommer det på våra färjor, är jag granskas övertygad om, desto mer kommer miljön att belastas av de föroreningar som bilarna för med sig. Det tycker jag är ”barnsligt”, om jag skall låna samma uttryck som ltl Sundback gjorde häromdagen i en diskussion med mig, att komma och försöka göra gällande någonting annat!

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

När jag blir kallad barnslig borde jag tydligen ställa ltl Barbro Sundback till svars! Men det är så att skulle vi ha gått in för centerpolitik i fiskodlingsfrågan hade vi haft många små odlingar med svårighet att hålla miljön, svårigheter att hålla lönsamhet. Det är klart att man kan säga, att vi skall inte ha den  här verksamheten, den är inte samhällsekonomiskt bra, men i skärgården betyder den oerhört mycket. Vi hade haft ett ras i skärgårdskommunerna under de senaste åren, om inte fiskodlingen hade funnits. Den har enorma samhällsekonomiska effekter för transporter, butiker, handel osv. Men det betyder inte att man skall lätt på miljöproblemen.

 

När det gäller biltrafiken har vi inte några färdiga lösningar på alla transportproblem på Åland. Vi vill pröva kollektivtrafik, vi vill pröva alla möjligheter att s.a.s. ge alternativ för billisterna, men när det gäller skärgårdsturismen, t.ex. camping och bilar vill vi underlätta näringsverksamheten. Vi vill ge möjlighet för servicebilar, betongbilar, timmerbilar och grusbilar att komma ut i skärgården och det är en fråga om att ge förutsättningar för näringslivet!

 

Som sagt, ltl Christer Jansson, när det gäller vad jag borde ha tagit upp tidigare är det naturligtvis så att skattefrågorna och självstyrelsens utveckling är viktiga och jag har använt 11 minuter plus 12 minuter, så jag tvekar nu om jag måste ta ett till anförande för att föreläsa lite för ltl Christer Jansson om liberal miljöpolitik – kanske det går att höra på återutsändningen hemma!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Fru talman!

Så länge fick man glädjas! Jag gladdes åt att ltl Sune Mattsson gav mig stöd när jag hävdade rätten till svenskspråkig utbildning för landskapsstyrelsens personal, men det stödet dementeras nu av ltl Erland. Enligt självstyrelselagen är t.o.m. staten skyldig att ordna utbildning på svenska för sina anställda på Åland. Att landskapet skall göra det är en sådan självklarhet att det inte ens nämns i självstyrelselagen.

 

Det var med en viss ironi som jag sade att vi borde ta till oss idén om en språkombudsman. Vi skall givetvis klara oss utan en sådan; annars har vi misslyckats i vårt värv att upprätthålla självstyrelsen. Vi skall alla vara språkombudsmän och –kvinnor, ltl Erland.

 

Ltl Erland, replik:

Fru  talman!

Enligt anteckningarna i mina papper sade jag att när man bedriver språkpolitik skall man göra det med gott omdöme och det betyder att när det finns utbildning på svenska utbildar man på svenska, men det kan finnas fall där någon tjänsteman behöver specialutbildning som kan finnas på finska och då får man i det fallet pröva om det är rimligt. Att kategoriskt och halsstarrigt gå ut och säga, att, nej, här har vi självstyrelsen och då skall det vara svenska också för den som far på en kurs på engelska, tyska, svenska eller någonting annat tycker jag inte att är särskilt välbetänkt.

 

Glädjen är som sagt inte långvarig. Jag tycker att det är en mycket bra idé med en språkombudsman och den personen skulle också ha mycket konstruktiva uppgifter när det gäller att stärka det svenska språket. Vi har nämligen en urholkning av vårt svenska språk på Åland. Många ungdomar sitter och knappar ”nalle” och lär sig ”beep” och lite signaler men tappar språkkänslan. IT-samhällets dilemma är alltså att känslan för språket försvinner. Jag kan glädja landskapsstyrelseledamoten Sundman att självstyrelsepolitiska nämnden nu kommer med ett digert betänkande om språkfrågor, där vi faktiskt säger att nu skall landskapsstyrelsen intensifiera sin verksamhet. Det måste komma information om vårt språkskydd och där har vi en viktig uppgift, där jag tror att en språkombudsman kunde göra mycket nytta. Men här har vi fått mothugg från två håll och jag tar det som så att man inte tar det på allvar att vi skall ha ett levande svenskt språk i framtiden. Självstyrelsens utveckling är en symbolfråga. Det är någonting som man skall prata om, men man skall ingenting göra!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Fru talman! I språkfrågan är gott omdöme följande enligt min mening. Vi kräver inte kunskaper i annat än svenska när vi anställer personal; då skall vi inte heller kräva att man skall kunna tillgodogöra sig utbildning på annat språk än svenska. Gör man det sätter man dem som bara kan svenska i en sämre sits än dem som kan flera språk, trots att man inte har krävt det. Det är inte jämlik personalpolitik.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Man kan förstås ha sådana där fasta normer och kategoriska krav. Jag skulle säga som så att jag har jobbat i förvaltningen och vad man kräver och inte kräver är en annan sak, men jag skulle svårligen kunna tänka mig att man har en representant vid kommissionen i Bryssel som kan enbart svenska. Det skulle vara mycket svårt. Att kräva finska kanske är formellt kanske lite tveksamt, men engelska, franska, tyska vore värdefullt. Jag vet inte om det var ett krav när den tjänsten utlystes. Jag har själv vistats i de här utrymmena och talat med tjänstemännen och det går bra att klara sig med svenska, men om jag själv skulle ta en sådan tjänst skulle jag faktiskt på frivillig väg läsa lite finska, av praktiska skäl. Jag skulle alltså säga att det är riktigt av landskapsstyrelsen att inte kräva, men att inte värdera språkkunskaper i dagens samhälle är förvånande och det är faktiskt förvånande med tanke på att landskapsstyrelseledamoten Sundman är ganska ung; för de ungdomar jag träffar  är det fem språk som gäller, och ingen skäms för att man kan annat än svenska! Det är för mig otänkbart och för de ungdomarna. Språk är en tillgång, det är en resurs som är värdefull. Att vi sedan skall hålla på vår officiella status är en annan sak.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Trots att frågorna om beskattningen var riktade till vicelantrådet vill jag ändå ta tillfället i akt och komplettera mina tidigare repliker i skattediskussionen eftersom vi inom Frisinnad Samverkan är för en ökad skattebehörighet generellt. Vi har ett motiverat program för detta som vi tog fram för några år sedan som vi kanske inte har offentliggjort tillräckligt, men vi håller på utvecklar det och vi skall väldigt gärna diskutera det också med liberalerna och med hela Åland. Vi vill föra en sådan diskussion. Jag tycker att diskussionen här i plenum i dag kring frågan och tidigare också har visat att utredningar behövs, så varför då stryka landskapsstyrelsens planer på att utreda detta och senare komma till lagtinget och presentera sina målsättningar. Jag talade tidigare om att det kan väl fungera som ett regionalpolitiskt instrument, alltså man använder sig av större statsskatteavdrag, t.ex. i vår skärgård kan vi ha ett större statsskatteavdrag. Att bara ge större kommunalskatteavdrag innebär nämligen att vi sedan via klumpsumman måste kompensera kommunerna och det är det vi har gjort för hela Åland och det blir ett väldigt ”tövligt” system, om jag säger så. Ingen människa förstår sig på det till slut när det blir sådan rundgång på pengarna som det blir. Minskar vi statsbeskattningen i skärgården ger det också större utrymmen för högre kommunalskatt och då kan skärgårdskommunerna leva på mindre bidrag från landskapsstyrelsen, inte sant? Det finns egentligen bara fördelar med ett sådant system, om vi kunde ha instrumentet i vår hand. Man kan också ha differentierade skatter. Jag talade också tidigare om den industripolitsika modellen i Finland. Vi skulle ha en tjänstemodell på Åland. Sedan har vi då gått in för avdragen i vår kommunalbeskattning som resulterar i en rundgång, så visst är det värt att diskutera den andra 25 procenten av skattekakan i Finland. 25 procent har vi redan via kommunalskatten, den andra 25 procenten är den direkta löneskatten; sedan har vi dessutom, 50 procent, hälften, som vi egentligen inte har någon större nytta av som är indirekta skatter. De är harmoniserade inom unionen och där kommer man inte att kunna använda det politiskt mycket mera i framtiden.

(TALMANNEN: Tiden är ute!)

Det är mycket värdefullt att diskutera den här frågan ltl Erland, eller hur?

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Det skulle vara mycket värdefullt att diskutera den här frågan i ett annat sammanhang med ett annat underlag. Det är därför vi tycker att passusen i budgeten är någon sorts signal om att man vill göra någonting men inte vet riktigt vad man vill – så har jag tolkat det. Det som behöver diskuteras tycker jag att man omedelbart kunde göra egentligen, och jag hade faktiskt förberett den frågan, men det finns inte tid, det är alltså vårt skattesystem som vi har i dag: fördelningen av landskapets, kommunernas och de privata medlen. Där finns det alltså möjlighet att föra från det ena till det andra ganska många möjligheter. Jag är rädd för, med det förslag som antyds i budgeten, att man kommer in i andra system som är komplicerade och jag nämnde som ett exempel avtalsförhandlingarna. När man har privatekonomin, kommunekonomin, de direkta skatterna i landskapsekonomin och avtalssystemen och går man in och tummar på löne- och avtalsförhandlingarna, vilket man gör när man kommer in med regionala avdrag till den delen, är jag rädd för att vi ställer till mera bekymmer än vad vi förtjänar på det. Jag tycker att jag inte vill nedvärdera landskapsstyrelsen eller det politiska systemet just nu, men vi har stora systemproblem med förvaltningen, med hälso- och sjukvården, med skolan osv. Vi har diskuterat i vår grupp i schablonmässiga termer att vi har en budget på 1,3 miljarder - egentligen borde vi sikta på att banta ner den till 901 miljarder ungefär - och då har vi alla dessa system som vi skall klara utan att servicen för patienten, för eleven, arbetsförhållandet för lärarna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Det är en ganska tuff sak och skall vi dessutom ta in skattebehörigheterna, där vi får mindre resuser, då blir det problem.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det här är en mycket konstruktiv och intressant diskussion och håller mycket med det sista resonemanget som ltl Erland förde. Men det är så när det gäller skrivningen i budgeten att de tre partierna bakom landskapsstyrelsen – det vet vi efter diskussioner vi har fört – är fullt överens om att man vet vad man vill med den här skrivningen. Man vill alltså föra en ingående politisk diskussion om hur man kunde utnyttja ökad skattekompetens Åland till fördel så mycket som möjligt. Från liberalt håll vet jag att åtminstone riksdagsmannen och ltl Sune Eriksson tidigare har varit väldigt starkt inne för övertagandet av hela beskattningsområdet, så säkert finns det inom liberalerna, också hos dess ordförande, ett intresse av att diskutera de här frågorna. Jag hörde det på diskussionen nu också. 0,45-ekonomin ger oss definitivt möjligheter till ökade och annorlunda transfereringssystem, omförningssystem, och det är det vi har sysslat med under de senaste åren eftersom vi inte själva har inkomstinstrumentet i vår hand som gör att vi börjar få ett av de mest invecklade, från att ha haft ett av de mest enkla transfereringssystemen, från stat till kommun, alltså från landskap till kommun i vårt fall. Det är nästan en ogenomtränglig djungel. När det gäller kollektivavtalsförhandlingarna skulle det vara ett mycket värdefullt instrument för arbetsgivarsidan om man också på Åland, lika som i riket, kunde ha som en del i det diskussionsunderlaget och i det beslutsunderlaget även skatteinstrumentet med. Det har man överallt annars när man har egna kollektivavtalsförhandlingar; vi har egna kollektivavtalsförhandlingar på Åland, men saknar det instrumentet, så det finns massor här att diskutera som jag tror att vi kan komma till gemensamma synpunkter på.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Om man skall summera det hela är det så att majoriteten tydligen saknar instrument och vi saknar argument! Då får väl diskussionen fortsätta eftersom det här är en kvalificerad majoritetsfråga. Vi har ingenting emot att diskutera saken. Vi gör det i vårt parti och där finns det alltid olika synpunkter och funderingar rent teoretiskt, men vi har länge valt att hålla oss till en linje när det gäller skattepolitiken. Det är samfundsskatten, det är kapitalskatten och det är avvikande indirekta skatter som vi är intresserade av i första hand därför att vi tillsvidare vill hålla oss inom ramen för klumpsumman. Jag håller fullständigt med att det system som vi har med landskapsandelssystemet ändå inte är så dåligt; vi var med en gång i tiden och lade upp det, men det är klart att det skulle behövas en ordentlig översyn också där: skolorna, utbildningen, hälso- och sjukvården, förhållandet kommunerna och landskapet, som jag sade tidigare. Där kunde man faktiskt hitta enklare modeller, även om jag tycker att de är någorlunda transparanta, som det heter på EU-språk, men så här utifrån sett när man ser på förvaltningen och landskapsstyrelsen finns det arbetsuppgifter mer än nog och utmaningar de närmaste åren utan att vi behöver i alla fall nu på en överskådlig tid ta in det här med skattebehörigheten. Diskussionen kan fortsätta, och det kommer den att göra, men vi har valt att vår politiska målsättning är den att vi skall få ett flexiblare system, bättre kontroll över samfundsskatten och avvikande indirekta skatter. Men det är samhällets medel vi skall hantera. Det är ålänningarnas pengar och då kan vi inte spekulera hur som helst. Vi vill ta ett samhällsekonomiskt helhetsansvar, det är helt klart.

 

Ltl Boman: 

Högt värderade talman!

Jag skall inte i denna sena timme förlänga debatten desto mera utan mitt inlägg har närmast karaktären av ett tillrättaläggande. Under debatten av partistödet fick jag den bestämda uppfattningen att näringsansvarige Roger Jansson påstod att jag hade fel när jag hävdade att alla grupper i riksdagen oavsett storlek får lika stort fast kanslistöd. Under middagspausen har jag med benäget bistånd av lagtingets sekreterare Lars Ingmar Johansson granskat den finska statsbudgeten och under punkt 99 ”Riksdagens övriga uppgifter” står det klart och tydligt att anslaget fördelas mellan grupperna så att per varje riksdagsledamot betalas 7.100 mark per månad. Och så till det viktiga: ”Till varje grupp som bildats på basis av resultatet från riksdagsvalet 1999 betalas dessutom per månad som bassumma ett belopp motsvarande månadssumman för två riksdagsledamöter.” Det betyder att varje grupp i Finlands riksdag, oavsett storlek, om de har mandat, fem mandat eller 85 spelar ingen roll, alla får samma basbelopp som i dagsläget utgör 170.400 mark per år. Jag hävdar alltså fortsättningsvis att kanslikommissionens förslag om att alla grupper i lagtinget bör ha samma basstöd följer internationell praxis.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skall inte blanda mig i siffrorna vad som är rätt och vad eventuellt kan vara fel, men jag vill konstatera här att under den tidigare diskussionen har det framkommit att liberalerna kanske ändå kan tänka sig att man kan ändra i kanslikommissionens förslag och eftersom jag själv är ledamot av kanslikommissionen måste jag i alla fall säga till ltl Boman att efter det beskedet från liberalernas håll vill jag för mig själv ha fria händer att ta ställning till den här frågan. Jag vill bara säga, att det är inte omöjligt att jag kan tänka mig att stöda landskapsstyrelsens förslag. Det beror naturligtvis på de överväganden som jag gör i själva sakfrågan. Det är möjligt att ltl Boman har rätt, men det är också möjligt att han har fel, som jag ser det.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

I denna sak har ltl Boman inte fel! Däremot förvånar mig ltl Christer Janssons uttalande om att liberalerna kan tänkas stöda landskapsstyrelsen i denna fråga, detta i sken av ltl Sune Erikssons kraftiga uttalande i frågan. Jag är alltså lite förvånad, men kanske ltl Christer Jansson kan klargöra vad liberalerna har sagt!

(Från salen: får vi höra nu Christer!)

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Med nöje skall jag göra det! Det var nämligen inte så – den rättvisan måste jag ge dem – att liberalerna sade att man vill stöda landskapsstyrelsen i denna sak, men man uttalade en ändrad principiell hållning, om jag förstod saken rätt. Man menade att det inte är fel numera att göra ändringar i det som kanslikommissionen har föreslagit. Så uppfattade jag den tidigare debatten – i en annan fråga som var aktuell här.

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag ber att få tacka ltl Boman för det utomordentliga kompletterande researcharbete han har gjort här i Helsingfors och Mariehamn, i riksdag och lagting under middagspausen. Däremot vill jag komplettera hans uppgifter med att vad jag sade i debatten med Boman var att de fyra delar som vi har i vårt partistöd är unikt och att det inte finns någon annanstans. Det visar också ltl Bomans nya siffror här, att han skulle få till sitt parti, om han skulle använda sig av Helsingforsmodellen, 147.000 mark i kanslistöd. Jag vet inte om Boman ville ha det, men det verkar att vara lite högt kanske! Vi har vår 30.000 mark här som vi har som grundstöd. Jag ville också korrigera honom på den punkten när han sade att det visar sig att den internationella praxisen är den som han talar för. Helsingfors ligger, som vi känner till, i Finland, så det är uppenbarligen någon form av nationell praxis, men det är det inte heller eftersom det finns två parlament i Finland och det ena har det ena systemet och det andra har det andra systemet, så var låg den internationella praxisen då, Boman?

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

I mina intensiva diskussioner med Finlands riksdag som inte har skett i dag under middagspausen utan skedde i förra fredags talade jag bl.a. med Svenska folkpartiets sekreterare Peter Heinström och han trodde åtminstone att detta var praxis i hela den civiliserade västvärlden. Men naturligtvis böjer jag mig för landskapsstyrelseledamoten, för han vet alltid bäst och vi alla andra blir tvåa!

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Kanske det kan finnas någon fråga i denna världen där jag vet mest, men jag kan inte komma på en enda just nu! Det här hör definitivt inte till de frågorna, utan vi har informerats av Boman hur den nationella praxisen är i det ena parlamentet i landet och hur det är internationellt vet vi inte. Vi kommer ihåg när vi införde praxisen i landskapet att det var ganska intensiva diskussioner mellan partierna. Det fanns åtminstone ett stort parti som inte tyckte att vi skulle ha det här systemet överhuvudtaget utan enbart mandatbundna stöd. Vi som då hörde till de mindre partierna kämpade hårt för att det åtminstone skulle vara ett grundstöd. Det finns fortfarande kvar i förslaget att grundstödet skall vara stöd så att det ger Bomans parti 30.000 mark per lagtingsledamot och liberalerna 10.000 mark per lagtingsledamot, socialdemokraterna nästmest. Det är ganska hyggligt mot de små partierna, kan man säga.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa kolleger.

Jag begärde egentligen ordet för att ställa en fråga till ltl Wickström-Johansson, men ltl Wickström-Johansson finns inte kvar i salen så det blir svårt för ltl Wickström-Johansson att svara på frågan! Det gällde grön el. Ltl Wickström-Johansson påstod att det finns billigare grön el än vindkraft, men det kanske finns någon annan som kan ge ett svar på det. Det skulle vara intressant att veta vilken el det är.

 

Jag antar, herr talman, att ltl Wickström-Johansson menade vattenkraften. Vi talar ofta om närmiljön. Då skall vi komma ihåg att vattenkraften ingalunda är snällare mot närmiljön än vad vindkraften är, utan snarare tvärtom. När man bygger vattenkraftverk brukar man tala om en negativ CO2 –effekt, dvs. det förstör inte några tallar och buskar därför att man hugger slätt på tallar och buskar när man skall bygga vattenkraft. En same berättade en gång i en intervju i Rapport eller Aktuellt att han har tvingats flytta två gånger på grund av byggande av vattenkraftverk. Nu bor han vid en vindpark och hans renar betar kring vindmöllorna. När förändringens vind blåser bygger vissa vindskydd, andra bygger väderkvarnar, är ett talesätt som jag vill passa på att lyfta fram. Bästa vänner! Vi skall komma ihåg att vattenkraften är minst lika stor bov mot närmiljön som vindkraften, om inte t.o.m. ännu större enligt min uppfattning. Fortfarande skall vi komma ihåg vad det är för el som kommer i kabeln. Det kan vi strida om hur länge som helst, men det är ett faktum som inte går att motbevisa att när Åland ökar sin egen elproduktion minskar vi importbehovet;  när vi minskar importbehovet från Vattenfall kan Vattenfall också minska sitt inköp av kolkraft från Danmark och Polen. Det är bara ett faktum.

 

Herr talman!

Jag skulle också vilja beröra en sak till som i och för sig har berörts ganska mycket här i dagarna, nämligen skärgårdstrafiken. Det var någon här som ställde en fråga i en replik till ltl Sjöstrand om hur det kommer sig att man i finska skärgården kör trafik för 2,5 miljoner med samma båt som här kostar 10 miljoner. När ltl Sjöstrand skulle svara så hoppade han in på Grisslan och tvärgående linjen och började tala om den. Det skulle vara intressant att lite närmare reda ut begreppen. Såvitt jag kan tänka mig har väl inte Grisslan någonting att göra med det eftersom båtarna i finska skärgården inte är ute på driftsentreprenad som Grisslan är. Man  kan jämföra Viggen med båtarna i finska skärgården. Det skulle alltså vara intressant att lite närmare utreda vad det är som gör att det är så känsligt med den enormt stora skillnaden på driftsekonomin. Frågar vi iniöborna tror jag att de är minst lika nöjda med trafiken som brändöborna är med Viggens trafik. Då kan man fråga sig: Varför skall man betala fyra gånger mera för samma trafik?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist frågade vilken typ av grön el som var billigare att producera än vindkraften och det är som sagt vattenkraften. Den har naturligtvis haft sina sidor; man bygger inte ut den längre utan det man har förstört har man förstört och så länge det regnar som det har gjort nu är det en billig energikälla. Men jag är inte emot vindkraften; jag tycker att det är en bra energikälla. Jag vill också påstå att om man skulle hitta på någon annan metod i framtiden än vindkraft så är det samma med det att tar man bort vindkraftverken, så lämnar de oerhört små spår efter sig i naturen, så det är inte några större ingrepp i framtiden.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

I vanlig ordning är ltl Sune Mattsson och jag ganska överens när det gäller miljöfrågorna. Man kan bara konstatera att vattenkraften är billig därför att det finns mycket vatten just nu och man kan också lite fundera på varför det finns så mycket vatten i älvarna och snart över hela Arvika.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om frågan var direkt ställd till mig, men jag vet vad det är för skillnad. Det är inte skillnad på storleken, för de tar ungefär lika mycket fordon; t.o.m. att Aurora på Iniö tar mera fordon än Föglölinjen. De trafikerar mellan klockan 06 och 18 i huvudsak i Åboland. Här trafikerar de längre på kvällen; i Viggens fall till klockan 23 och på Föglölinjen ännu senare vissa kvällar, men det får inte skilja fyra gånger om för att en färja trafikerar några timmar mera; då borde det faktiskt löna sig att köra med två färjor hela dygnet i stället och till halva kostnaden, om man säger så! Bränsleförbrukningen är lika. Bemanningen är en man mindre; man har inga kocka österut, de får kocka åt sig själva. Sedan kanske det  har lite med ledningen att göra också, för man jagar faktiskt kostnader österut.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag får tacka ltl Harry Eriksson för faktauppgifterna. Då kan man bara konstatera ett sådant faktum att 40-50 procent mera trafik med våra färjor är till en kostnad som är 300 procent högre! Men, herr talman, jag vill ändå påpeka att det känns bra att vi börjar närma oss med liberalerna att det börjar bli dags att se över driftskostnaderna i skärgårdstrafiken och med dessa siffror framför oss börjar vi väl alla bli mer eller mindre övertygade om att det är en självklarhet.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

När jag tittade i gamla papper så förutspådde jag det här innan man beställde den fantastiskt billiga färjan ms Viggen. Då trodde jag att det skulle räcka med att den skulle komma att kosta ca 2.000 mark per timme, men enligt de sista siffrorna som är lite svåra att få fram blir den att kosta ungefär 3.000 mark per körtimme, medan Åbolandsfärjorna går för 1.000 mark i timmen ungefär. Det är för stor skillnad. Vi borde forska i det här, och det har jag sagt i många år, om vi vill ha någon förändring; det är inte bara jag som skall ha en aning om vad det är för skillnad. Dåvarande trafikminister Englund var också och tittade på en sådan här färja som går för ca 2,5 miljoner per år. Man skall inte döma ut andra utan att känna till saker och ting.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Med en skillnad per körtimme på 2.000 mark blir jag bara mer och mer övertygad om att vi alla börjar känna ansvaret för hela Ålands folk och de åländska skattebetalarna. Vi måste se över kostnaderna. När det finns fakta som bevisar att vi kan sänka kostnaderna med bibehållen trafik och bibehållen service torde det inte finnas någon rimlig tvekan om att vi skall göra det. Men vi skall också avvakta Norrbelius-utredningen som kommer att ge oss ännu mera fakta på bordet.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att majoriteten tar ansvar för hela Åland. Det är väl det de har gjort i alla dessa år. Men frågan gällde varför jag gjorde jämförelse med Grisslan. Enligt de uppgifter jag har har sjöfartsstyrelsen utom driften reparationskostnader på 120 miljoner som man betalar till något företag som sköter underhållet av färjorna. Det är precis samma sak när man läser i årets budget för Grisslan att det inte finns några underhållskostnader och då frågar jag mig: Är det inget underhåll på Grisslan? Har inte landskapet lagt ner en enda mark? Vad jag har förstått har det varit en totalrenovering flera gånger på den, och inte är det väl entreprenören som gör det? Vad gäller påståendet att man har så billiga färjor är det kanske ett femminuterspass som man pratar om, om jag är rätt underättad. När vi bygger så dåliga båtar, kan jag inte förstå hur man från Åbolands skärgård köper upp t.ex. Kökarfärjan så fort man skall ut på öppna sjön? Varför kör man inte med de billiga färjorna! Kökarfärjan var ju också för dyr att driva i landskapets regi, men då kommer man från Åboland och köper upp den och tycker att den är jättefin, fastän den är gammal.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman! Jag hoppas att Norrbelius-utredningen kommer mycket, mycket snart, för det finns så mycket olika vinklar och sätt att se och räkna, så vi måste få fram den oberoende utredningen på bordet så att vi en gång för alla kan komma lägga korten på bordet och säga vad det handlar om; om det är någonting annat det handlar om än att upprätthålla en trafik till en bra kostnad är det viktigt att det också kommer fram.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag kan inte förstå varför man kommer till oppositionen och frågar sådant här! Landskapsstyrelsepartierna sitter ju på hela apparaten s.a.s. För det andra pratar man om stämningar på Åland. Jag bara undrar hur ltl Lindqvist tror att de färjanställda känner sig efter sådana här diskussioner, hur skärgården känner sig – helt enkelt som parasiter. Den här diskussionen pågick 1992-93 från FS:s håll där man rackade ner på färjbesättningen så att de knappast vågade tala om att de jobbade på landskapets färjor. Nu fortsätter det precis med samma visa år från år i budgetdebatten. Vart är det man vill komma? Ni vill hålla skärgården igång och samtidigt får den inte kosta någonting. Jag tycker att majoriteten skall bestämma sig när de skriver i budgeten vad de sätter in.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är definitivt inte besättningens fel om organisationen inom skärgårdstrafiken är åt skogen. Det är enbart att beklaga när tredje part, om vi får säga så, blir lidande av det. Men det får ändå inte vara ett argument för att hålla igång en trafik som kostar så här mycket, om vi kan få den billigare. Det är ett faktum, ltl Sjöstrand, men jag tycker att det är bra att ltl Sjöstrand är ärlig och lyfter fram bitarna var skon egentligen klämmer. Det är en ärlig debatt vi måste ha för att komma någonstans. Hur som helst, det är inte besättningens fel att skärgårdstrafiken har en tokig organisation. Vi måste försöka ta itu med frågan på minsta möjliga smärtfyllda sätt, men det finns andra som lider också i det åländska samhället. Det är bara ett faktum.

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Det tycks både börja och sluta med avgiftsdiskussioner. Jag tänkte faktiskt diskutera lite andra ärenden som vi hade i budgeten, bl.a. motioner, men de kanske finns kvar att diskutera när betänkandet kommer från finansutskottet.

 

Vad gäller färjavgifterna beställde jag protokollet från Föglö kommun från 16.11.2000. Där påpekades, att det inte har gjorts någon samhällsekonomisk utredning på vad avgifterna betyder för skärgården. ”Avgifterna är ett hinder för utveckling” var punkt 1. Punkt 2: Man vill klargöra att Föglö kommun är mot avgifter i skärgårdstrafiken som helhet, förutom beträffande resande från ändhamn till ändhamn, helt i enlighet med beslutet från skärgårdskommunmötet i Kökar 23.8.2000. Taxa 1 bör sålunda helt slopas och taxa 2 bli kvar samt att punkt 3: ”ifall att andra skärgårdskommuner trots allt är för avgifter, anhålles om avgiftsfrihet för egen del till Föglö”.  Det här, märk väl, är den billigaste regionala satsningen som man kan göra för Föglö kommun. De uppgifterna kan man ta fram, vad avgifterna kostar till Föglö, så jag skulle föreslå att avgiftsförespråkarna skulle kunna gå med på att göra ett försök på låt oss säga ett år till Föglö kommun, så vet vi det här vid nästa budgetbehandling. Då är det inget snack om vad vi behöver diskutera, om det är bra med avgifter eller inte. Jag lovar att det här är en mycket bra satsning för Föglö kommun näringslivsmässigt, turismen, företagarna, övriga privatpersoner, det sociala livet osv. till Åland. Föglö kommun är den kommun som ligger närmast fasta Åland som har en frigående trafik. Slopar man den avgiften på sträckan Svinö – Degerby får man bevis på hur det här fungerar. Dessutom tror jag, när jag tittar runt här, att jag är den enda politiker som åtminstone har tagit del av och grundligt fått information om Norrbelius-utredningen redan, men jag skall inte föregripa de tankar som där kommer att presenteras. För Föglöregionen har vi också Långnäs hamn som ligger mycket lägligt till att marknadsföra sig kanske på ett annat sätt också för Föglö kommun och företagarna där.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!  Jag funderade lite på detta med avgiftsfriheten. Den enda fördelen, efter att ha hört på radion i dag om fiskodlingarna, är att esterna, japanerna och polackerna har lättare att komma på jobb.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag hörde inte att ltl Englund skulle ha talat någonting om miljöaspekterna i samband med färjavgifterna. Men jag förmodar att han också är intresserad av att man gör en bedömning i vad man det har påverkat biltrafiken, ifall man tar bort avgifterna, jämfört med tidigare, om den eventuellt skulle ha minskat och då därmed miljön förbättrats eller om det kanske skulle ha gått åt andra hållet. Jag förmodar att han kommer att säga att han också är för en utredning i så fall!

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag kan försäkra ltl Christer Jansson att jag tror att jag är den enda i centergruppen som dagligen jobbar med miljön, ute och producerar mat i det privata livet. Vad beträffar en utredning av miljöaspekterna tror jag säkert att en sådan bör man göra, men jag tror inte heller att Christer Jansson vill att vi skall driva den frågan in absurdum för hela landskapet Åland, att alltså ha landskapet bilfritt och att vi skall gå tillbaka till en tid när vi körde med häst och kärra runt här. Det är kanske det som ltl Christer Jansson vill föreslå även för de andra rederierna, som idkar en kommersiell trafik, också till nytta för  landskapet Åland!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Skall vi jämföra med de privata rederierna skall vi inte ha avgiftsfrihet, utan då skall vi i mycket hög grad höja avgifterna, för de försöker gå med vinst och den ambitionen har inte vi, utan jag tycker att det är tvärtom så att det är vår skyldighet att hålla skärgården med en välfungerande trafik, men jag tycker ändå att det är rimligt att man tar upp avgifter som motsvarar den kostnad som en som kör på fasta Åland har under den sträcka som man transporteras på färjan. Det tycker jag inte alls är orimligt.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman! 

Det är så att det går också ganska mycket tid till att sitta på en färja. Jag har ofta märkt under min tid inom landskapet, när vi planerar möten ute i skärgården, att bland politiker är dessa möten mycket dåligt besökta. Vad kan det här bero på – månne det är tiden, kanske ibland också avgifterna för den som inte råkar ha hundramarkskortet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Eriksson:

Herr talman!

Huvudnumret i denna remissdebatt har tydligen varit avgifterna på skärgårdsfärjorna och jag skall inte blanda mig i det desto mera. Jag har min uppfattning klar redan från september detta år, så alla vet vad den handlar om. Jag tänkte kommentera två saker. För det första vtm Häggbloms famösa uttalande om liberalernas motion nr 2, där vi föreslår att ett stycke i allmänna motivering skulle utgå och detta skulle i sin tur innebära att liberalerna helt vill avskaffa självstyrelsen!  Om man ser till budgeten i sin helhet med sina 371 sidor plus ett antal bilagor, där vi visserligen har på 15 andra punkter föreslagit förändringar, men i övrigt godkänner mycket, mycket stora delar av budgeten, som, antar jag, från landskapsstyrelsens sida avser att utveckla självstyrelsen, förstår jag inte logiken i vtm Häggbloms resonemang.  Sju  och en halv rad skulle s.a.s. äventyra hela självstyrelsen när vi vill ha ett underlag för en diskussion om beskattningen! Det finns inget underlag i dag.  Nu aviserade landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson någon form av utredning, och det skall bli intressant att ta del av den i så fall och ge synpunkter på den. Men vtm Häggbloms logik verkar att halta betänkligt när det gäller hans uttalanden om liberalernas självstyrelsevilja.

 

Jag begärde också ordet för att beröra en del av kulturen. Många gånger när landskapets budget har varit föremål för diskussion har man diskuterat det s.k. kk-huset. Det finns en skrivning i budgeten nu som ytterligare skjuter fram tiden för byggande. Kultur- och kongresshuset är som en gammal vän; man har umgåtts med det i mellan 15 och 20 år nu i politiken och på något sätt tycker man att vännen skulle få utvecklas lite mera och kanske i lite snabbare takt än vad det har varit hittills. Det står i budgeten att tidsplanen är förskjuten, driften är fortfarande oklar,  men man förutskickar att det möjligen skall vara klart 2004, men det beror också i sin tur på att det skall anpassas till byggbranschens situation osv. Hela kk-huset är alltså fortfarande på ett gungfly. Om någon i landskapsstyrelsen kan ge lite mera stadga åt projektet skulle det vara tacksamt för alla de människor som arbetar för kulturen och som har sett fram emot att vi skulle få ett kulturhus här på Åland, som vi mycket väl behöver och som skulle ligga helt i linje med en av självstyrelsens grunder: bevarandet av vår kultur. Det finns kulturarbetare i dag som börjar känna sig mycket vilsna, de vet inte om det skall bli ett kulturhus och i så fall om det blir ett kultur- och kongresshus, får de möjligheter att använda det eller inte. Det har varit så många turer runt det här så att en förklaring från majoritetens sida och från landskapsstyrelsens sida skulle vara högst berättigad. Vi skall inte bara prata om avgifter på skärgårdsfärjorna utan vi måste också bredda diskussionen till att handla om vår kultur och hur vi skall ge den möjligheter att verka i ändamålsenliga utrymmen. Till den delen sympatiserar jag med ltl Ronald Bomans uttalanden om att den här salen borde vara förbehållen lagtinget, men under rådande omständigheter finns det ingen annan värdig lokal att hålla olika konferenser och liknande i och då måste man bara knyta handen i byxfickan och låta det gå. Men nog skulle det vara mycket angeläget att man sätter fart på kk-huset. Jag tror säkert att man har jobbat rätt bra. Det har varit diskussioner med Mariehamns stad och den biten torde vara klar nu. Då tycker jag att det är bara att sätta lite mera fart på det här. Det är onekligen så att vår besöksnäring, våra kulturorganisationer behöver ett sådant här hus och det kostar en hel del, men från liberalernas sida har vi pratat om huset i snart årtionden och vi står fortfarande fast vid att det behövs och står bakom att huset skall byggas. Att vi sedan kan ha synpunkter på vad huset skall inrymma får man väl ha förståelse för, för det tror jag att det finns rätt många åsikter om i dag.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag kan också sälla mig till dem som tycker ibland, att oj, oj, nog har det gått långsamt, men det gäller att inte ge sig utan det går i alla fall framåt hela tiden. Jag har sett utredningar för många projekt som i dag blev bara hyllvärmare. Jag är övertygad om att detta projekt skall förverkligas och tidsplanen, som jag hoppas att håller, är att nu har vi förhandlat färdigt med staden. Det har varit lite krokar på vägen, det kan vi inte komma ifrån, i det sammanhanget, nu är det klart, några detaljer runt parkeringarna, men inte några stora saker. Ett års detaljplaneringstid är det minsta för ett sådant här projekt, säger de som kan det här. Sedan kan man börja bygga. Det som det har varit tal om hela tiden, när det gäller månader hit och dit, är att vi måste lite titta hur det är när allting är färdigt planerat i förhållande till byggsektorn. När det gäller driften av kk-huset kommer vi att nästa vecka ha det första mötet om det och det finns redan sedan tidigare olika alternativ som nu skall finslipas. Vi vet att när det gäller det ena k:et i kk-huset – kultur – eller egentligen när det gäller båda, alltså själva huset, kongresshuset, är det ingenting som är vinstdrivande i sig, utan det är det som händer runt ett kk-hus som man måste se inkomsterna i. Ofta är det kopplat till hotell osv. och då vet vi att det är i hotellrum, mat osv. som vinsterna finns, inte i uthyrningen av själva kongressalen. Man måste alltid när det gäller den här typen av hus ha ett helhetsgrepp när man ser vinsten i det hela. Vi vet också att diskussionerna förs och kommer att föras i det oändliga vad kulturen och kongressen skall få ut av det här. Det är klart att det finns många önskemål från kultursidan och vi hoppas att man kan tillfredsställa åtminstone delar av den.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Läser man kapitelmotiveringen till anslaget i budgeten blir man faktiskt lite betänksam när det börjar med att tidsplanen är förskjuten ytterligare. Då börjar man fundera vad har hänt eller vad har inte hänt, var skall detta landa? Jag har varit med rätt länge i diskussionerna och ibland har kk-huset varit med i budgeten och ibland har det inte varit med. Jag har följt med turerna och vet att det visserligen har avancerat, men jag tycker att man verkligen skall ”ta tag i det” och börja göra verklighet av det. Det är någonting som de allra flesta ålänningar ser fram emot att skall förverkligas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att jag har en lite annan uppfattning än vad ltl Eriksson och landskapsstyrelseledamoten Lindeman har i denna fråga. Jag tycker att det är klokt att vi skyndar långsamt. Vi vet att det kanske blir sämre tider och budgetöverskottet minskar. Samtidigt finns det ett grundläggande behov som jag tycker att vi är skyldiga att tillgodose. Jag tänker då på vad vi behöver inom hälso- och sjukvården, vad kommunen behöver inom äldre- och barnomsorgen. Det finns många projekt där som jag uppfattar att är helt nödvändiga, att helt enkelt kommer före ett skrytbygge, som jag vill kalla det och som jag inte alls är så övertygad om att det finns en stor majoritet ålänningar bakom. Tvärtom skulle det vara intressant att se, om man skulle ha en rådgivande folkomröstning om kk-huset och man samtidigt presenterade allt vad det kommer att kosta det åländska samhället, om det verkligen finns en så stor majoritet som somliga gör gällande här. Jag tror t.ex. att om man ställer de olika projekten mot varandra på det sätt som landskapsstyrelsen har gjort och man ställer detta projekt mot sjöfartsmuseet, som man inte alls vill låta komma fram i blickfånget, så tror jag att utbyggnaden av sjöfartsmuseet har mycket större stöd hos folk i allmänhet än vad det här bygget har. Jag tycker alltså att det är klokt att vi väntar och ser med det här.

 

Dessutom, herr talman,  tycker jag också att det är mycket viktigare att vi skapar en vettig arbetsmiljö för våra landskapstjänstemän genom att bygga till kanslihuset, som är tänkt här, t.o.m. kanske förbättra lite för lagtingsledamöterna genom en mindre tillbyggnad uppe på sjätte våningen.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Christer Jansson hemfaller åt det klassiska argumenterandet där han ställer socialvård, sjukvård, utbildning osv. mot kk-huset. Det används hemskt ofta, men det är inte relevant. Om ltl Christer Jansson har samma uppfattning om självstyrelsen och vad den grundar sig på som liberalerna har, alltså kulturen, vet han att det är det vi skall satsa på jämsides med allt det andra. Jag tycker också att det börjar bli på tiden att man gör det bättre för landskapets tjänstemän, den sektor som har svällt ut rätt mycket under de senare åren, eftersom man inte gjorde det på den tiden när jag drev frågan i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet att man skulle bygga till en våning på självstyrelsegården. Då hade det varit billigt och man hade sparat en massa pengar som man nu har fått ge för att hyra upp utrymmen för landskapets tjänstemän. Men då gick tongångarna så att, nej, det var helt fel att bygga till en våning därför att huset som landskapsförvaltningen fanns i skulle räcka hemskt bra därför att förvaltningen skulle bantas ner! I dag ser vi vad som hände!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Det är klart att vi skall stöda kulturen, men i mitt tycke är det nog bara struntprat att påskina att den åländska kulturen skulle stå och falla om man bygger kk-huset eller inte. Det är verkligen ett långsökt resonemang. Då borde den åländska kulturen ha fallit för länge sedan – vi har ju inte byggt det här huset på de 70 år vi har haft självstyrelse! Det kan ltl Sune Eriksson försöka tuta i någon annan!

 

När det gäller tillbyggnaden för tjänstemännen tycker jag inte att det finns anledning att gnälla  heller. Ltl Sune Eriksson borde väl vara glad om man äntligen har tagits hans råd ad notam och bygger till och bättrar på för tjänstemännen – bättre sent än aldrig, tycker jag åtminstone! För övrigt kan jag inte förstå varför man inte skulle få prioritera mellan olika behov. Är det så att resurserna inte räcker till får man lov att prioritera och jag ser framför mig en sådan situation där resurserna icke räcker till och då vill jag prioritera sjuk- och hälsovård, äldreomsorg och den typen av åtaganden. Är det så att ltl Sune Eriksson vill prioritera kulturhusbygget även i den situationen står det honom fritt, men jag har en litet annan upfattning.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

I sin förra replik kallade ltl Christer Jansson kk-huset för ett skrytbygge och det är en signal nog så god som någon på varför det har dröjt så här länge innan vi överhuvudtaget har kommit så här långt med förberedelserna till kk-huset. Jag sade att detta att ställa olika saker mot varandra är ett klassiskt argument i sådana här diskussioner. Vi skall komma ihåg att det finns redan 32 miljoner reserverade i budgeten för huset och det räcker till för allt annat också.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja säga till ltl Sune Eriksson angående mitt anförande om motionen som liberalerna har lagt under rubriken ”Utveckling av självstyrelsen” där man då vill att det skall utgå valda delar att där framkom också de problem som finns i skatteförvaltningen. Eftersom liberalerna anser sig vara självstyrelsepartiet efterlyste jag ett linjetal till den delen och det linjetalet som nu kom fram av ltl Sune Eriksson gör mig inte så övertygad om att man är till för att utveckla självstyrelsen, utan jag är, som sagt, rädd för att man inte vill utveckla den utan man vill hålla på i den takt det är, vilket innebär att vi avvecklas alltmer, självstyrelsen blir bara sämre. Vi tappar fart hela tiden. Då tror jag att det är felaktig marknadsföring som liberalerna för när man säger att man är ett självstyrelseparti. Jag tror inte att det är riktigt.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Liberalerna är definitivt ett självstyrelseparti. Om det är så att självstyrelsen har ”tappat fart”, tappat tempo, är det ingalund liberalernas fel, utan då måste det vara majoritetens fel, de som har suttit i landskapsstyrelse och haft majoritet i lagtinget i många, många år nu redan. Det måste vara där som man måste söka problemen, inte hos liberalerna, som har varit i opposition under ett par perioder. Om vtm Häggblom lyssnade på vad jag sade är sådana här löst utkastade önskemål om vad vi föreslår att skall strykas saxade ur regeringsprogrammet. ?  Det finns kvar ändå. Vi är ute efter, och det har vi sagt snart hundra gånger, att man gör en ordentlig utredning eller  kommer med alternativ till hur man avser att utveckla dessa frågor. Vi är beredda att diskutera vad som helst, även författningsfrågor, det är inte fråga om det, men att vi skall bara ta och godkänna sådana här mera schablonmässiga förslag är vi inte intresserade av.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag vill inte hålla med om att liberalerna har varit åsidosatta på något sätt i självstyrelsepolitiken och posterna. Senaste år hade liberalerna den högsta posten i hela självstyrelseförvaltningen: talmansposten. Jag efterlyser: hur högt håller man den självstyrelsepolitiska fanan? Det är ett linjetal jag efterlyser. Man bara föreslår att det här skall strykas, man kommer inte med alternativ: hur skall vi bevara vår självstyrelse, hur skall vi förstärka vår självstyrelse, hur skall vi behålla vårt språk, hur skall vi behålla vår kultur. Hur skall vi göra för att ha detta? Det är det jag efterlyser hos liberalerna. Nu säger man att nu är vi beredda på vad som helst. Jag har hört i dag att man inte är beredd att gå in för de direkta skatterna. Vad vill liberalerna? Säg det rent ut! Den ena vill det ena och nu sade ltl Sune Eriksson att man t.o.m. har varit villig att gå med på direkta skatter, men varför vill man stryka motiveringen då? Låt landskapsstyrelsen utreda och komma med förslag, så får vi debattera dem här i lagtinget! Inte görs någonting utan att lagtinget blir hört. Inte ändras självstyrelselagen utan att vi har en tillräcklig majoritet i lagtinget, men då skall inte liberalerna säga, att får inte vi vara med i landskapsstyrelsen, så blir det ingenting! Det går inte att resonera så. Jag menar att liberalerna hade själva möjlighet att bilda landskapsstyrelse. Liberalerna spelade ut sig själva till den delen, så skyll inte på någon annan!

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte, men vtm Häggblom verkar inte lyssna på vad jag säger. Jag kanske inte har väntat mig det heller, men jag skall upprepa i alla fall. Om man från majoritetens sida kommer med ett förslag om beskattning eller vad som helst är vi alltid beredda att diskutera frågor. Det har vi alltid varit. Att vi sedan kan ha olika åsikter i sak måste säga sig självt. Men det finns fortsättningsvis inte något förslag, utan det finns en utredning om beskattningen som Olsson-gruppen gjorde för ett antal år sedan. Det är det enda som finns. Att sedan in blanco gå med på någonting som vi inte vet någonting om, som vi anser att det är majoritetens skyldighet att lägga fram i så fall när man förfäktar det så starkt,  det gör vi bara inte.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Skillnaden mellan regering och opposition blev ganska tydlig här igen. Medan regeringen jobbar för fulla muggar för att förverkliga kk-huset ställer sig en liberal upp här och säger att vi vill ha ett kk-hus. Det är det som man brukar kalla för populism. Med tanke på det jätteprojekt som kk-huset är tycker jag att det ändå löper på förhållandevis bra med tanke på att det inte är bara landskapet som har det sista att säga, utan Mariehamns stad som kommunplats har och har haft en del synpunkter också. Jag vill hänvisa till det som Lennart Johansson sade vi invigningen av Eckeröhallen; då beklagade sig förra näringsministern Anders Eriksson över att det har tagit sju år att verkställa Eckeröhallen, men då kontrade Lennart Johansson och sade att i Stockholm har man planerat en allhall i 20 år och fortfarande finns det ingen hall i Stockholm. Jag tycker att man skall vara lite försiktig innan man kritiserar sådana här jätteprojekt, för det tar tid.

 

Herr talman!

Jag tycker också att det är lite märkligt att när FS, centern och obundna jobbar för självstyrelsen, ja, då är vi självständighetsivrare, men när liberalerna vill prata kulturfrågor, ja, då lyfter man fram självstyrelsen, då är självstyrelsen viktig! Alla förslag och alla skrivningar vill man nu stryka, men man förslår ingen annan skrivning. Vill man alltså stryka självstyrelsen? Varför kommer det aldrig något förslag från liberalerna?

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Eftersom frågan om kk-huset inte hittills under dessa tre dagar har berörts ville jag ta upp den. Det finns otroligt många som är intresserade. Jag skall inte ange någon procent. Det har varit mycket prat om procenter här i olika sammanhang. Men det finns massor av människor som är intresserade av vad som händer, och alla har inte tillgång till landskapets budget och kan läsa den samt den information som ltl Lindqvist förhoppningsvis har från landskapsstyrelsen. Därför vill jag försäkra om att det blir någonting gjort i den här fråga, att det inte har stannat upp på nytt eftersom redogörelsen börjar med att tidsplanen är förskjuten. Sedan finns det faktiskt sådana inom majoriteten, ltl Lindqvist, som inte vill ha huset överhuvudtaget, det har vi hört nyligen! Jag har respekt för den uppfattningen, men ltl Lindqvist har svårt att respektera andras uppfattningar än sin egen och det är inte ett sympatiskt drag. Vad gäller strykningen i budgeten är det sist och slutligen en ganska liten sak, men eftersom vtm Häggblom tog upp den på det sätt han gjorde, försökte jag visa vilka proportioner han gav, om vi föreslår att man stryker sju och en halv rad i en bok som är tre-fyra centimeter tjock, som vi i huvudsak omfattar!

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Eftersom jag tror på ålänningarna och tror på människan tror jag också att folk läser tidningar och lyssnar på radion och känner väl till kk-husprocessen. Om man av olika skäl skjuter fram processen, kan det finnas många skäl därtill. Vi skall komma ihåg att det här är ett jätteprojekt och det är ett jätteprojekt som kan kosta 80 miljoner, det kan kosta 150 miljoner, mycket beroende på när vi bygger. Att börja bygga ett kk-hus när det är dubbelt dyrare än annars att bygga har vi inte råd med; speciellt om vi skall finansiera skärgårdstrafiken finns det ännu fler anledningar att försöka få kk-huset till en rimlig kostnad.

 

Herr talman!

Jag vidhåller nog att vi är fullt medvetna om att många vill ha kk-huset och det vill också en majoritet här i salen. Det är möjligt att samtliga inom majoritetsblocket inte är av samma uppfattning, men man kan väl ändå inte förutsätta att vi samtliga 17 i majoritetsblocket skall ha exakt samma uppfattning om alla saker. Det är bara dumt att tro någonting sådant.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Lindqvist på ett rätt onyanserat sätt i sina repliker angriper dessa frågor. Däremot är jag rätt nöjd med den redogörelse som landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman gav. Det är i alla fall så att inte är jag omedveten om att det tar tid och det kan behövas en massa tid för att förverkliga ett sådant här hus, men det har diskuterats i snart 20 år och skall vi ha kk-huset bör det förverkligas snart; annars kan vi skrinlägga alltihop och göra någonting annat. Skall vi finansiera kk-huset med avgifter från skärgårdstrafiken, som ltl Lindqvist var inne på, så tror jag att vi får vänta några år till!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag har begärt ordet fast jag inte hade tänkt göra det eftersom jag har möjlighet som medlem av finansutskottet att föra diskussioner om olika saker i utskottet. Jag noterade många intressanta motioner som i slutändan skulle höja budgeten med 29 miljoner, så där får man säkert vara lite restriktiv.

 

Jag vill påpeka några saker och jag vill minnas att det var landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman som sade att när man är anställd hos Ålands landskapsstyrelse behöver man inte andra språkkunskaper än svenska. Det där reagerade jag lite därför att i gårdagens lokaltidningar ingick en annons från Ålands landskapsstyrelsen som lediganslår en ordinarie tjänst som lantrådets sekreterare och till behörighetskraven hör också goda språkkunskaper! Det står inte att det bara är svenska språket – det finns naturligtvis tjänster som kräver andra språkkunskaper än svenska. Detta bara som en liten parentes.

 

Ltl Christer Jansson har pratat mycket om miljön och skärgårdstrafiken. Jag tror att skärgårdsborna själva har en poäng när det gäller trafiken, dvs. det gäller att hålla kvar taxa 2. Men det gäller också för landskapsstyrelsen att komma på ett system för kontrollen av ”smittrafiken”. Får man slut på den är det en enorm miljöinsparing för skärgården vad gäller genomfart med bilar. Då blir resorna till och från skärgården och inte rakt igenom – vi har fått uppgifter på att det kan vara upp till 60 procent! Kan landskapsstyrelsen få ett bra kontrollsystem minskar i alla fall biltrafiken från färjorna med 60 procent.

 

När jag ser att trafikminister Runar Karlsson är här skall jag prata om skärgårdstrafiken, men inte om den i östra skärgården utan om den nordvästra. Den nordvästra skärgården glöms ofta bort; när man pratar om den åländska skärgården är det alltid den östra, men det bor faktiskt några människor i den nordvästra skärgården också. I den nordvästra skärgården finns det en färja som heter Tärnan. Nu föreslår landskapsstyrelsen att färjan skall säljas och att trafiken skall skötas som en total entreprenad. I och för sig förstår jag det: det är helt i enlighet med landskapsstyrelsens linje, men jag undrar i vilken tågordning det skall ske? Skall man sälja färjan först och hur skall man garantera det för skärgårdsborna? Skall man först bjuda ut det på totalentreprenad och sedan sälja färjan eller hur skall man gå till väga?  Det har förekommit en diskussion om att man ville ha färjfästet vid Hellö brygga i Geta flyttat till Isaksö. Det har funnits lite olika åsikter om var färjfästet skall vara och man har inte lyckats lösa det. Är privatiseringsmanövern i det här fallet ett sätt att slippa undan en lösning av färjfästets placering? Jag skulle vilja veta det. Det här är ingen färjlinje som är gratis eller som kostar 20 mark tur och retur, utan den här linjen kostar många hundra mark per timme för fastålänningarna.

 

Det finns mycket som jag tycker att är bra i budgeten och mycket som jag tycker att är mindre bra. Det är speciellt en sak som jag tycker att är bra. Det gäller Harriet Lindemans ansvarsområde. Hon lyfte inte fram det i sitt anförande. Det gäller skrivningen i andra stycket på sidan 137 i budgeten under social- och miljöavdelningens förvaltningsområde om att landskapsstyrelsen har för avsikt att under året inleda beredandet av landskapslag om klienters ställning och rättigheter inom socialvården. Det tycker jag är en väldigt bra och välkommen sak. Det kommer säkert att reda ut många av de problemställningar, som t.ex. vtm Viveka Eriksson tog upp här i dag. Jag tror att det här är en väldigt bra sak därför att folk känner sig s.a.s. socialt misshandlade.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är det så inom landskapsstyrelsens förvaltning att det finns tjänster där det kan vara bra med goda språkkunskaper, där man har externa kontakter, men i det fall som hänvisades till i debatten krävs det ingenting annat än kunskaper i svenska. Det är när vi har officiella kontakter som vi kan stöda oss på självstyrelselagen och den skall vi till varje pris hävda;  min mening är att där ingår utbildning som en självklarhet. Vi skall med stöd av självstyrelselagen hävda rätten till utbildning på svenska.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Tack för den upplysningen. Jag tycker också att man skall hävda rätten till svenska. Jag gör det alltid, överallt. Men jag ville bara påpeka att man annonserar nu efter en sekreterare med goda språkkunskaper, samtidigt som landskapsstyrelseledamoten Sundman har sagt att man inte behövde det i landskapet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Som sagt, blev det kanske en generalisering i mina inlägg, men jag har inte godkänt någon annons där man kräver goda språkkunskaper. 

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vad landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman menar med ”att jag inte har har haft någon annons”! Danne Sundman sitter ju i landskapsstyrelsen och det är Ålands landskapsstyrelse som söker sekreteraren!

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karsson, replik:

Herr talman!

På frågan om den nordvästra skärgården kan jag säga att i årets budget finns 300.000 mark upptaget för muddring som gör att färjpasset till Äppelö blir kortare. Det kommer att utföras nästa sommar om alla tillstånd beviljas. Tärnan kommer att säljas, om lagtinget godkänner det och trafiken kommer att bjudas ut. Det är inte alls sagt att den här trafiken kommer att köras med Tärnan utan det kan vara så att kravet på tonnaget blir större än vad Tärnan kan köra, dvs. en bättre och snabbare båt.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Jag får tacka trafikministern Runar Karlsson för den upplysningen. Detta med muddringen har åtminstone jag för min del missat, men detta klargör ju min fråga. Viktigt är ändå att man tryggar befolkningens i berörda område färjturer. Det behov som de har är inte turer utan det är mera efter behov, så man bör inte sälja färjan förrän man har entreprenaden klar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karsson, replik:

Herr talman!

Det är klart att trafiken kommer att tryggas. När det gäller trafiken från Äppelö till Isaksö, som ltl Sjöblom nämnde, har vi inte tagit upp anslag för någon ny väg över Isaksö. Det kan jag säga, sedan får vi se vad lagtinget säger, men tanken är att trafiken fortsättningsvis skall köras från Hellö ut till t.ex. Äppelö samt även andra holmar, men vi får väl se vad lagtinget säger om det.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller den blivande lagstiftningen om klinternas ställning och rättigheter kan man se det som en fortsättning på patientens ställning och rättigheter eftersom det redan finns en lagstiftning. Vi har en patientombudsman; egentligen är det vår hälsovårdsinspektör som till 80 procent i dag sysslar med den frågan. När vi sedan får lagstiftningen också på detta område är tankegången, som det också står i budgeten att få en gemensam ombudsman för båda dessa områden. Just när det gäller den sociala sidan är det de personerna i allmänhet som har svårare att komma till tals. När det gäller patienter är det ofta ganska starka patienter som ändå tar sig till patientombudsmannen osv. Vi har i dag ett förtroenderåd som jobbar med båda sidor. Också när det gäller förtroenderådet har vi haft för avsikt att ta det med i lagstiftningspaketet eftersom det har verkat så pass länge, så att vi faktiskt får en laglig grund; nu vilar det mera på ett landskapsstyrelsebeslut. Det har visat sig att förtroenderådet fyller väl sin funktion, men också där har det visat sig att det är mera sjukvårdspatienter som vänder sig dit, medan den sociala sidan har svårare att nå fram, så det behövs nog en lagstiftning som kanske på något sätt kan ge dem en rättighet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Bara ett påpekande till ltl Sjöblom när det gäller språkfrågan. En av orsakerna till att jag tog upp förslaget om tilläggsinformation i samband med självstyrelsepolitiska nämnden var just att det finns oklarheter, okunskap inom Åland när det gäller språkskyddet. Att man personligen kan tycka att det inte skall vara något andra språk i förvaltningen är en sak, en annan sak är vad reglerna säger om myndighetsspråk och vad reglerna tillåter när det gäller språkkrav i en viss tjänst. Det kommer alltså ett gediget yttrande från självstyrelsepolitiska nämnden så småningom där man säger att landskapsstyrelsen måste intensifiera sin bevakning men också komma med allmän information, som tydligen också behövs inom förvaltningen.

 

 

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Jag skall med stort intresse ta del av självstyrelsepolitiska nämndens betänkande i frågan.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att det är på något vis sorgligt att se hur det har gått utför med sossarna. Förr i tiden hade de faktiskt en ganska aktiv miljöarbete. Man värnade om Östersjöns miljö och vad det nu var, men det vi ser i dag av socialdemokraternas miljöintresse, det är bara att öka biltrafiken på bekostnad av kollektivtrafiken! Jag förstår inte vad som har hänt. Kanske ltl Sjöblom kan berätta hur man så där totalt har lagt om sin miljöpolitik.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Jag kan inte riktigt hålla med ltl Christer Jansson. Det finns förslag bland årets finansmotioner om tryggande av kollektivtrafiken i Mariehamn och en finansmotion undertecknad av Lasse Wiklöf samt en om undersökning av de döda bottnarna i åländska vatten. Det är klart att säkert kunde vi göra mera. Vi håller på med en hop med utredningar som vi först vill ha klara av experterna; sedan får vi ta politisk ställning till dem, så det kanske verkar som om det skulle vara lite dött just nu, men det kommer alltså att bli större aktivitet på området.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Men det jag reagerar över att man numera är aktiv åt motsatt håll! Här ser vi att sossarna vill ta bort avgifterna från skärgårdsfärjorna för bilar i akt och mening, herr talman, att öka biltrafiken ut till skärgården. Jag förstår inte det här! Jag måste säga att det är en fullkomligt ny typ av politik som socialdemokraterna för. Många har frågat mig hur detta kommer sig.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Ja, ltl Jansson, då skulle det vara lämpligare att de frågade socialdemokraterna och inte Christer Jansson! (Från salen: ltl Jansson: dom vågar inte!) Det vågar de säkert!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Nordvästra skärgården är mina domäner, tänkte jag säga, men i alla fall har jag en stuga där. Jag har några kommentarer. Jag är van att åka på Tärnan; man betalar några hundra mark och det är bra med det. Jag hoppas också att man kunde få in den politiken på alla andra linjer. När det gäller Isaksövägen blev jag mycket glad när jag hörde trafikministern Runar Karlsson säga att det blir ingenting av det projektet, för det skulle gå ut på att spränga

TALMANNEN: Repliken skall riktas till ltl Sjöblom.

Ltl Strand: Ursäkta, herr talman. Jag är mycket glad när ltl Sjöblom tar upp vägen över Isaksö och jag hoppas att den inte kommer att förverkligas.

När vi ändå är inne på nordvästra skärgården vill jag passa på att påpeka Frisinnad Samverkans ståndpunkt vad gäller fiskodlingars inverkan på vattenmiljön, för här ligger en av de odlingar som jag själv har fått växa upp med.

TALMANNEN: Också i det här avseendet skall repliken kommentera ltl Sjöbloms senaste anförande.

Ltl Strand: Okej, jag drar mig tillbaka med de orden, att de gärna får lägga ner odlingen vid Andersö!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Jag måste säga att det var lite fånigt av ltl Sune Eriksson att vrida kk-huset och skärgårdsfärjornas avgifter på det sätt som han gjorde. Ltl Eriksson förstod mycket väl vad jag var ute efter, nämligen en ansvarsfull ekonomisk politik som en förutsättning för bibehållen skärgårdstrafik. Det är en förutsättning för byggande av kk-hus. Det är en förutsättning för all verksamhet på Åland. Men det är klart, sitter man för länge i opposition kanske man glömmer bort begreppet ansvarsfull ekonomisk politik!

 

Herr talman!

Jag vill ansluta mig till det som ltl Christer Jansson sade om borttagandet av avgifterna på skärgårdsfärjorna. Det är de facto ett hårt slag mot miljön. Ett bra exempel är tilläggstrafiken på södra linjen med Ejdern som sattes in och som skulle gynna turismen. Vad blev resultatet av den tilläggstrafiken? Antalet bilar ökade med 16 procent. Antalet resande till Kökar minskade med 1 procent. Så mycket gynnade det turismen på Kökar, så herr talman slopandet av avgifterna på skärgårdsfärjorna är enbart ett slag mot miljön och det tänker inte jag vara med och stöda.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tror att jag lika väl som ltl Lindqvist har möjlighet att avgöra vad som är ansvarsfull ekonomisk politik eller inte.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande måndag den 27 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 22.40).

 

Originalfil