Plenum den 27 mars 2006 kl. 13:00

PLENUM den 27 mars 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Johan Ehn)

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet under tiden 27-31.3 anhåller vtm Johan Ehn för privata angelägenheter. Beviljas.

 

Meddelanden

Landskapsregeringen har i skrivelse av den 27 mars 2006 meddelat att den beslutat återkomma landskapsregeringens framställning nr 9/2005-2006 angående ändring av barnomsorgslagstiftningen. Talmannen meddelar med anledning härav att ärendets handläggning i lagtinget enligt 42a § arbetsordningen omedelbart avbryts.

 

Meddelas vidare at landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 10/2005-2006 kommer att avges vid plenum onsdagen den 5 april. Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas enkla fråga nr 11/2005-2006 kommer att avges vid plenum måndagen den 3 april.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Mats Perämaas m.fl. spörsmål om näringspolitiken. (S 4/2005-2006).

 

Enligt 38 § arbetsordningen skall då svaret eller meddelandet att svar inte ges första gången föredras ärendet bordläggas till ett plenum som hålls tidigast följande dag. Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 3 april. Godkänt.

 

 

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet om sjötransport mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Folkrepubliken Kinas regering, å andra sidan samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 3/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsregeringens framställning om miljökonsekvensbedömning. (FR 13/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Fru talman!

Till att börja med har jag noterat att på första sidan i framställningen står det i sista stycket: ”Samtidigt föreslås vissa mindre förändringar av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd samt av landskapslagen om renhållning.” Ändringen av landskapslagen om miljöprövningsnämnd, som jag alltså vill tillägga här som rättelse.

 

Fru talman!

Från år 1995 finns en landskapslag om miljökonsekvensbedömningar med tillhörande förordning från år 2000. Nu föreslås en ny lag om miljökonsekvensbedömning som i stora drag överensstämmer med nu gällande lag. En av de största förändringarna som görs är att ansvaret för MKB:s – miljökonsekvensbedömningen – förfarande överförs till den som äger projektet, alltså projektören.

 

Vi har också försökt tydliggöra och förenkla hela förfarandet så att vi på så sätt kan snabba upp ärendena. Som så ofta när det gäller lagstiftning i dag har vi också nu ett EU-direktiv som måste implementeras. Det gäller EG-direktivet om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Det finns en beställning från lagtinget om att vi måste tydliggöra, förenkla och snabba upp behandlingen de ärenden som behandlas av miljöprövningsnämnden.

 

Den fråga ni nu med rätta ställer er är naturligtvis: Finns det i den här lagen någonting som går i den riktningen? Då vill jag säga att vi under arbetet med lagen har haft detta som ett rättesnöre, men jag vill understryka att det finns krav från EU som vi inte kan nonchalera och jag vill också understryka det som jag många gånger tidigare har sagt: förenklingarna får inte ske på miljöns bekostnad.

 

I den här lagstiftningen gör vi också smärre justeringar i landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd, landskapslagen om miljöprövningsnämnd och landskapslagen om renhållning.

 

I den allmänna motiveringen finns en detaljerad beskrivning som allmänt berör lagstiftningen om miljökonsekvensbedömningar. Det finns också en rätt detaljerad beskrivning om EG:s direktiv gällande planer och program och jag väljer att inte gå in i detalj på de frågorna. Det finns redovisat bra och jag återkommer gärna till utskottet om det finns frågeställningar där. Jag vill ändå understryka när det gäller att göra planer och program samt att miljökonsekvensbedömningar skall det vara av betydande miljöpåverkan och det skall röra kommande tillstånd för projekt. Det som man inte skall glömma bort är att det är en myndighet som skall utföra och anta det enligt lag eller annan författning, så det är inte rent generellt planer. Med vissa planer och program avses sådana planer och program och då berör det jord- och skogsbruk, fiske, energi, industri, transporter, avfallshantering, vatten, förvaltning, telekommunikation, turism samt fysisk planering eller markanvändning.

 

I framställningen finns en genomgång av de områden som berörs och vi kan sammanfattningsvis konstatera att det i praktiken inte kommer att beröra oss nämnvärt. Det är mycket stora planer och projekt som skall till förrän det här blir aktuellt. Som jag tidigare nämnde när det gäller sådana planer och projekt som en myndighet skall utföra eller anta enligt lag eller annan författning, det  skall alltså finnas lag eller författning som påbjuder att det skall göras en plan.

 

Som jag nämnde i inledningen skall direktivet ha implementerats redan sommaren 2006, så vi kan igen konstatera att vi är sent ute.

 

På sidan 12 i lagframställningen finns en skiss som redogör för hur en MKB görs enligt nuvarande regler och hur det kommer att se ut enligt förslaget. I vårt förslag har vi lämnat bort informationsmötet. Vi anser att avgränsningssammanträdet tar upp de frågeställningarna tillräckligt. Vad som tillkommit i förslaget är rådgörande med myndighet. Detta görs för att de som skall utföra MKB i ett tidigt skede tillsammans med miljöprövningsnämnden kan gå igenom den grova planeringen och se att det ser bra ut, att man är på rätt väg s.a.s., och det innebär att när MKB:n inlämnas är den i ett fullgott skick och att man inte behöver komplettera den ytterligare. Detta borde i sin tur leda till att det spar tid i hela sammanhanget. Nu är det många gånger så att när det kommer skall det ytterligare kompletteras och det tar tid osv.

 

Fru talman!

Jag kommer att gå in på de direkta förändringarna i själva lagen. I 3 § sägs: ”Landskapsregeringen kan i särskild förordning närmare besluta om när utförande av MKB skall övervägas i andra fall än de som anges särskilt.” Här har jag för avsikt att inom den absolut närmaste tiden, nu när jag har hört diskussioner här i salen osv., gå igenom förordningen att minska ner de projekt som kommer att kräva MKB i framtiden. Det finns de som är självklara, men den förordningen som finns i dag finns det orsak att ganska rejält gå igenom och det finns möjligheter att, om jag får uttrycka det så, städa i den förordningen.

 

I 13 § om kungörelse har vi också gjort en förändring som jag vill notera. Om antalet sakägare är fler än 30 eller om sakägarnas antal är okänt kan delgivning ske genom anslag på anslagstavla. Om delgivningen sker på det sättet skall det meddelas i en kungörelseannons. I den nuvarande lagen skall alla sakägare alltid meddelas under känd adress, och det har varit såväl tidskrävande som rena detektivarbetet. Det kan ibland vara fråga om hundratals sakägare, kända, såväl som okända. Vi tror att det föreslagna förfaringssättet blir mer ändamålsenligt. Det är på det här sättet man också hanterar frågorna om vi tittar i rikets förvaltningslag osv.

 

Beträffande miljöberättelsen som finns i nuvarande lagstiftning har vi uteslutit det kravet. Och varför har vi gjort det? Jo, utgående från att tio års erfarenhet har visat att det inte har varit till någon större nytta. Tanken var naturligtvis att vi i alla sammanhang skulle påminnas om att ta miljön i beaktande, oberoende av vilket beslut vi tog. Nu, efter tio år, har det visat att om det funnits en berättelse har det skett rutinmässigt utan större engagemang. Vi tror att miljön finns i vårt medvetande då det är nödvändigt och inte som en princip som ingen riktigt tagit till sig.

 

Fru talman!

Avslutningsvis vill jag säga några ord om de lagjusteringar som nu sker samtidigt. Beträffande landskapslagen om renhållning fogas nu en bestämmelse till renhållningslagen om krav på MKB av avfallsplan. Detta sker för att det skall stämma överens med det EG-direktiv om bedömningar av vissa planers och programs miljöpåverkan; det EG-direktiv som vi implementerar här i lagstiftningen måste vi också få att stämma in i renhållningslagen.

 

När det gäller lagen om miljöprövningsnämnd gäller ändringen på det sättet att vi också här nämner att om antalet sakägare är fler än 30 eller om antalet är okänt kan delgivning ske genom annons i en på orten allmänt utkommande tidning.

 

Från kommunalt håll har det funnits ett önskemål om att vi inte skall behöva ha miljötillstånd också för fler än ett enskilt hushållsavlopp. Nu föreslår vi att vi i förordning kan göra det möjligt att avloppsanläggningar med upp till 50 personekvivalenter inte skall behöva miljötillstånd. I nuläget, med skärpta krav för enskilda avlopp, kan det vara av stor betydelse om vi skapar möjligheter till samarbete utan en byråkrati som upplevs hämmande. Nu säger vi upp till 50 personekvivalenter och det betyder att vi i förordning kan ta ställning till om vi vill ha 50 eller om vi vill ha mindre, men möjligheten i lagen gör nu att man kan ha 50 personekvivalenter. Det betyder att flera hushåll tillsammans kan slå sig ihop och då är det kommunen eller en annan myndighet som bestämmer hur det är; det behöver inte vara ett speciellt miljötillstånd. Det här är som sagt en önskan som har varit aktualiserad från kommunalt håll flera gånger och jag har inte skickat ut förslaget på remiss utan jag har haft en diskussion med kommunförbundet, som i sin tur har ringt ut till kommunen och diskuterat det och det sades att det här är någonting som de har väntat på, om jag har förstått det rätt.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag kommer att återkomma till bredden i framställningen i samband med ett eget anförande, men en liten detalj här. Det sista som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman nämnde här var förändringen i landskapslagen om miljöskydd och tillstånd samt mindre avloppsanläggningar för enskilda hushåll, att det kan vara upp till en kapacitet motsvarande 50 personekvivalenter som det skapas förutsättningar för att kunna bygga ihop sina avloppslösningar. Gäller det här bara hus, boende, eller gäller det också t.ex. stugbyar och motsvarande?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!  Det gäller inte bara hushåll utan när vi talar om personekvivalenter motsvarar det en person. Är det en stugby som man kan räkna med att har motsvarande 50 personekvivalenter så går det bra. Det kan också vara så att det kan vara någon helt annan verksamhet som skall kopplas till ett avloppssystem och det kanske är bara 30 personekvivalenter som består av personer s.a.s., men sedan kan det finnas någonting annat som motsvarar 20 personekvivalenter och då kan man ha det med i samma, så det är inte bundet till hushåll.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Tack för det. Det var det jag ville komma fram till och utskottet kanske kan se om detta behöver förtydligas. Det står i själva lagtexten att det är hushåll eller motsvarande avloppsvatten och det kanske täcker det som miljöansvariga här säger, men i detaljmotiveringarna står det bara att det gäller för hushåll. Det är bra att andemningen är så här, men om det finns skäl att förtydliga det så kan man så göra i utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Lagframställningen om en förändrad miljökonsekvensbedömning är någonting som vi från centern tycker att är bra, såvida den kommer att uppfylla sitt syfte, dvs. att ge en snabbare hantering av de här frågorna, speciellt miljötillståndsfrågorna. Den andra ganska stora förändringen är att projektägaren, dvs. den som planerar att göra någonting, företagaren, jordbrukaren, fiskodlaren, själv skall bekosta detta. Det kommer att ha ganska stora konsekvenser eftersom vi också har kunnat läsa i framställningen att kostnaderna för en miljökonsekvensbedömning kan bli 15.000-20.000 euro, åtminstone i den omfattningen man har gjort hittills. Det är en rätt stor kostnad, så det blir nog väldigt viktigt, precis som vi hörde av landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att man har en bra förordning och tänker igenom den väldigt noggrant.

 

Det som jag inte riktigt förstod och som inte heller har varit diskuterat är påpekandet om att de som ansvarar för planer och program, dvs. landskapsregeringen i vårt fall i princip, de skall utföra vissa miljökonsekvensbedömningar, men det gäller bara mycket, mycket stora projekt och då är min fråga: Varför skall det då vara mycket hårdare krav på företagare? Kanske vi kan få en liten förklaring, för annars kan man få uppfattningen att om det är myndigheter som skall utföra en MKB så skall det vara väldigt stora och väldigt omfattande projekt man skall göra, men om det är privatpersoner, företagare, jordbrukare så kommer det inte att behöva vara så stora projekt förrän man kräver MKB. Jag hoppas att detta är ett missförstånd och att vi får det utrett.

 

Vi är också glada för att miljöberättelsen kommer bort, för det visade sig att den hade en mycket liten miljöpåverkan. Däremot blev den lite byråkratisk och framför allt schablonartad, det blev någonting att man måste göra det för att det skulle göras, och kanske det drev fram några tankar på miljötänkande.

 

Vi har också hört och kunnat läsa att detta kräver avgränsningssammanträde där allmänheten får yttra sig, men före avgränsningssammanträdet skall det vara ett samråd. Jag skulle gärna höra lite hur det i praktiken skall gå till. Det känns också lite oklart.

 

När det gäller förordningen vill jag ha en garanti från landskapsregeringen att förordningen faktiskt kommer att ta i beaktande att man inte kräver en MKB för alltför små saker. Det är det som de som representerar företagare och jordbrukare är rädda för, det vill man inte ha.

 

Jag nöjer mig med detta i avvaktan på svar, nu eller senare.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller kostnaden är det nog så att projektägaren har bekostat det, men det är landskapsregeringen som har bestämt hur det skall göras och anlitat projektör som har gjort en MKB. Jag tycker att det är mer korrekt att den som ändå står för kostnaden och som äger projektet också får bestämma vem de anlitar att göra en MKB. Det blir inte mera kostnader för de enskilda på grund av det här.

 

När det gäller planer och program och att det skall bli enklare med en myndighet är det så att planer och program inte har funnits med tidigare, utan det krävs i EG-direktivet. Vi blev lite förskräckta rent ut sagt och tänkte att är det ytterligare någonting som kommer att komma till och när vi gick igenom och jämförde med andra länder osv., så visade det sig att det var väldigt stora projekt och planer som vi nästan aldrig har s.a.s., men det kan t.ex. vara en renhållningsplan för hela Åland när det kan bli aktuellt. Men det skall finnas enligt lag och förordningar, man kan inte bara tycka till!

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag blev inte riktigt klar över jämförelsen mellan stora projekt och planer och de projekt och planer vi kräver av privatföretagarna. Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade också att det nu blir dyrare för de enskilda projektansökarna. Uppfattade jag det rätt?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det behöver inte bli dyrare eftersom man har betalat tidigare också fast det har varit landskapet som har varit ansvarigt för miljökonsekvensbedömningen, men räkningen har ändå gått till projektägaren. Det har ofta bjudits ut och man har anlitat någon privat, man har s.a.s. kunnat bestämma det hur stort som helst utan att den som äger projektet har kunnat påverkat det och bara betalat räkningen, medan nu den som äger projektet faktiskt också kan bestämma vem som gör miljökonsekvensbedömningen och naturligtvis också betala. Det behöver alltså inte bli dyrare.

 

I fråga om samrådet är tanken att göra det så enkelt som möjligt, men på annat håll när man gör miljökonsekvensbedömningen har man ganska mycket genomgång med den som gör det på vägen så att det landar rätt s.a.s. i slutet. Nu har vi försökt göra det så enkelt som möjligt så att vi kallar det för samråd när man har gjort en skiss ungefär att så här skall det gå till; då är man på rätt väg och då är det bra när det är slut s.a.s., att man inte behöver komplettera osv. TALMANNEN: Tiden är ute! Jag får återkomma senare.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jag får tacka för svaret så länge och det jag ville höra är att samrådet före avgränsningssammanträdet inte skall bli en ny byråkratisk sten att snava över.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Miljöminister Lindeman tog upp en hel del av det som jag tänkte säga. Detta med valfriheten att välja en MKB-konsult är ju någonting som kommer att förbättra för företagaren. Jag kan säga inför den kommande behandlingen i social- och miljöutskottet, dit framställningen remitterats, att jag kommer att titta extra noga på den här aspekten om företagarnas byråkrati och att den inte blir värre än den har varit i dag, det kan jag lova ltl Gun Carlson.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det tackar jag för. Jag tror att för oss alla som är engagerade i någon form av företagande är det väldigt viktigt att vi inte skapar ny byråkrati. Ursprungstanken var, som jag började med, att det här skulle bli en förenkling, och det vill vi också se att det blir, så tack för det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Landskapsregeringen kommer med ett försök, som jag ser det, till att förenkla och förtydliga, precis som landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman sade i inledningen av presentationen. Det är bara lite svårt att spåra vari förenklingen ligger, och förtydligandet är nästan ännu svårare att hitta.

 

Jag tycker att det finns en bra sak här och det är just det att den som s.a.s. äger projektet själv när den skall lämna in alla erforderliga handlingar också vid det tillfället lämnar in en MKB. Nu har det varit på det sättet att man har lämnat in kanske lite utan att riktigt veta vad som fordrats alla gånger och så har det kommit till, att jo, det behövs en MKB till projektet och då har miljöprövningsnämnden själva utfört den och tagit betalt. Nu kommer projektägaren själv att göra det redan innan man lämnar in, så redan vid inlämningstillfället skall allting vara med. Det här visar, som redan sades, att man kan välja själv vem man anser att är bäst skaffad att göra miljökonsekvensbedömningen. Så långt är det bra.

 

 Men när man sedan försöker läsa sig till vem och vilka projekt är det som fordrar att en MKB skall göras tycker jag att problem uppstår. I 2 kap. 3 § undrar jag om det är en fullmakt som är tillräckligt avgränsande i förhållande till dels grundlagen men också EG-direktivet. Jag skulle vilja att man från regeringens sida förklarar ingående hur man ser på det och jag tycker också att det är någonting som utskottet behöver titta noggrannare på. Vi har inte heller en förordning i det här skedet så att vi på det sättet kan se hur man har tänkt sig från regeringens sida, vilka typ av projekt man har tänkt sig. Det har många gånger varit en ganska stor debatt och diskussion här i salen också att man vill förenkla, att man skulle önska att småföretagare inte skulle behöva göra så mycket sådana här byråkratiska ärenden när det gäller att få tillstånd. Vi vet att t.ex. inom jordbruket, om du mitt i alltihopa utökar och kanske har mera djur eller större ladugårdar, så krävs det i dag efter ett visst antal djur. Då tycker jag att det är väldigt viktigt att man själv kan läsa sig till det, att man kan gå in i lagtexten och se: är det så att det här berör mig om jag gör denna förändring, vad betyder det för mig, skall jag ha ett nytt tillstånd och vilka är de erforderliga handlingar som jag skall lämna in? Det här tycker jag är väldigt viktigt. Det är en viktig princip när det gäller den enskildas rättssäkerhet och det här är någonting som jag hoppas att vi skall kunna få svar på i dag redan hur man har sett på detta och vad som ligger som grund. Annars ber jag, som sagt, utskottet att titta på det.

 

I detaljmotiveringen till 2 § Definitioner blir jag också lite lurig på vad man egentligen har tänkt sig. Man säger: ”Landskapsregeringen anser vidare att betydelsen av begreppet miljö kan vara mycket subjektiv varför utelämnandet av definition snarare är ägnad att vidga än att smalna av begreppet.” Det här tycker jag också går helt emot den tanke som många har fört här, att man vill egentligen smalna av det här, men nu säger man tvärtom! Så fortsätter man: ”Då begreppet inte är definierat i lag finns det inga lagliga hinder för att i samband med avgränsningssammanträde låta begreppet få den omfattning som är motiverad i enskilda fall.” Det är här jag tycker att kardinalfelet kommer i själva motiveringen. Det här tyder inte på att det är en särskilt bra lag vad gäller den enskildas rättssäkerhet. Det här skulle jag, som sagt, vilja ha lite mera förklaringar till.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller vem som skall göra miljökonsekvensbedömningar och vilka som skall göra det så är det som kommer att komma i förordning som jag nämnde tidigare. Åtminstone min målsättning är att minimera i dag. Går man igenom dagens tycker jag att den är lite vidlyftig, om jag får uttrycka det så. Då det gjordes så gjordes det mera utgående från teoretiska resonemang och man jämförde med andra länder osv. I dag har vi en annan erfarenhet att stå på, vi vet vad förslagen är också i praktiken. Tanken är att det skall minimeras, men det finns trots det regelverk som vi måste följa enligt EG-direktiven och dessa måste finnas kvar. Det är helt klart på det sättet. Bedömningen har gjorts att enligt grundlagen skall det räcka med att det finns en förordning som är kopplad till lagen och som redogör för detaljerna när det gäller miljökonsekvensbedömningen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det var i alla fall ett försök och jag är glad för att man försöker förklara sig i den här frågan. Jag tycker att det här är det grundläggande felet i lagframställan, där det finns en osäkerhet. Det var det som vi försökte att vi skulle komma från. Det är det som har varit beställningen härifån salen tidigare, att man skulle få förenklat och förtydligt vad det är man anser, och det tycker jag inte att man har lyckats särskilt bra med. Jag tycker att inte ens grunderna är tillräckliga när det gäller vem detta berör. När det gäller ambitionerna att komma med det i en förordning tror jag att vi tänker alla lika, men det är bara det att man måste visa det redan i lagtexten så att var och en vet vem det är som berörd av det.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det här är en fråga som vi har diskuterat ganska mycket på vägen till lagframställningen och skulle vilja ha ännu tydligare. Vi har försökt lusläsa lagar, både öster- och väster om oss, i hela Norden, och det finns åtminstone inga modeller att ta till som är tydligare, utan snarare tvärtom är de betydligt mera schematiska och övergripande än vad vår lag är. Tyvärr är det så med miljö och lagstiftning att vi kan aldrig få den absolut, för miljön är ändå olik från plats till plats och fall till fall osv. Jag var själv med på ett seminarium när detta diskuterades ganska mycket, att vi kan inte undvika när det gäller miljöfrågor att han en viss bedömning från fall till fall. Det är ingen riktigt hundraprocentig exakt vetenskap, men vi skall försöka vara så tydliga som möjligt.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det här är ett ganska vanligt sätt att resonera från regeringens sida. Vi har sett det i olika lagframställningar att man vill vara så pragmatisk som möjligt och man hänvisar till att det är lättare att använda sig av lagen om den är så där pass vid som möjligt. Så säger man ofta, att vi testar nu om det här håller gentemot grundlagen, och jag kan förstå det tänket till en viss del, men jag vill åtminstone ta mera fasta på det att var och en skall kunna utläsa själv vad det är som gäller. Man måste försöka, så långt det är möjligt, att ge dessa grunder i lag så att man vet att om just det projektet som jag tänker starta upp, just det företaget, är ett sådant företag vad gäller storlek eller gränsvärden, utsläpp, buller, alla dessa saker, är det så att det här rör mig? Det är klart att det är både tidskrävande och kostsamt. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra om social- och miljöutskottet tittar på de frågeställningar som ltl Gun-Mari Lindholm tog upp för det finns de facto en hel del luddiga bedömningar, och jag stöder det resonemanget att man som berörd skall veta vad som gäller när man tittar i lagstiftningen, att det inte skall göras några bedömningar på tjänstemannaplanet vad som är rätt eller fel. Det är själva grunden för en korrekt lagstiftning, så jag hoppas att social- och miljöutskottet kan titta på det.

 

Miljöminister Lindeman sade att framställningen i stora drag överensstämmer med lagstiftningen såsom den har varit i dag, och det är riktigt, det har jag också konstatera efter att jag har tittat igenom det. Det är väl många som har efterlyst här i lagtinget, och jag är en av dem, att man skulle minska byråkratin när det gäller miljökonsekvensbedömningarna; miljöministern och regeringen har lovat att man skulle minska byråkratin. Jag har läst igenom framställningen och skrev i marginalen, att var ser vi detta? Det tror jag att miljöministern också var medveten om i och med att hon själv förde upp frågeställningen och sade att man inte kan få göra inskränkningar som blir på miljöns bekostnad. Det är givet, det är det man måste ha klart för sig också i social- och miljöutskottet, att inte skall vi göra några inskränkningar i lagstiftningen som är till allvarliga men för miljön, men vi har en överstor byråkrati när det gäller miljöprövningsnämnden och miljökonsekvensbedömningarna som inte har så speciellt stor betydelse för miljön i sig och det är det man bör titta på.

 

Miljöminister Lindeman sade att man har försökt från regeringens sida att snabba upp och förenkla, och jag håller med om det. Att man har lämnat miljöberättelsen tycker jag att är bra. Erfarenheterna har visat att det kanske var ett onödigt arbetsinstrument som många gånger har lett till krångel när man på förhand vet att det här är en framställning som absolut inte har någonting att göra med miljön. Att man har lämnat informationsmötet är också ett framsteg, det kan jag hålla med om, men samtidigt är jag, i likhet med ltl Gun Carlson, tveksam och tycker att man tar tillbaka det när man för in samrådet med myndigheter före avgränsningsmötet. Det är jag tveksam till.

 

Den enda riktigt stora ändringen, och det tror jag också miljöministern sade, var att det nu blir på det sättet att miljöbedömningsförfarandet skall bekostas av projektören. Detta blev lite oklart för mig i ett tidigare replikskifte. Enligt mitt synsätt är det så att det leder till merkostnader för projektören och också om vi tittar på miljön kan det vara till nackdel för miljön, dvs. det kan bli olika kvalitet på miljökonsekvensbedömningen beroende på vem som gör den och i vilka sammanhang den görs. Det är också någonting som jag hoppas att man kan titta på i social- och miljöutskottet.

 

Man skall aldrig säga det här från oppositionens sida, det är direkt dumt, men jag måste ändå säga att jag har ganska stort förtroende för miljöminister Lindeman. Men jag undrar om det stämmer när hon säger att räkningen har ändå gått till projektören för miljökonsekvensbedömningen. Den räkning som hittills har gått till projektörerna är det som man har betalat för tillståndet; det har varit en tillståndavgift på ungefär 1.000 euro. Men skall man betala hela kostnaden för miljökonsekvensbedömningsförfarandet är det faktiskt fråga om kostnader på upp till 20.000 euro som det kan handla om. Här undrar jag om det inte ändå är ett missförstånd från miljöministerns sida? Jag hoppas åtminstone att man från utskottet också tittar noga på detta.

 

Fru talman!

Det som jag saknar mest, om vi pratar om att förenkla och snabba upp, är ändå det som tas upp i 6 § i förordningen, dvs. vilka projekt är det som man skall genomföra miljökonsekvensbedömningar på. Det här är också en ny praxis från regeringens sida, det är inte bara de här lite luftiga  skrivningarna i lagen nuförtiden, utan det här är också ett nytt förfarande, nämligen tidigare var det också så att man alltid förde förordningen till lagtinget för information. Här igen hoppas jag att social- och miljöutskottet kan titta på det. Det är en väldigt viktig ingrediens vilka projekt som skall genomgå miljökonsekvensbedömning och vilka som inte skall göra det. Jag är tveksam till om man skall ha en så pass viktig gränsdragning i en förordning som en landskapsregering kan ändra från en månad till en annan. Enligt mitt förmenande är det någonting som egentligen borde vara direkt i lag. Förhoppningsvis tittar social- och miljöutskottet på den frågan.

 

Jag är lite fundersam till att nu säger regeringen att det här är någonting som vi kommer att titta på, vi kommer att förenkla och vi kommer att ta upp förordningen, men när vi började plenum i dag här så såg vi hur det gick med barnomsorgslagen, så inte kan man alltid riktigt till hundra procent lita på de utfästelse som regeringen ger. Jag tycker också att det här ligger och flyter lite väl mycket, om jag säger så!

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller om det skall finnas i lag och förordning kan jag hålla med om att till stora delar kanske man behöver ha ännu mera i lag. Det finns en tradition som vi frångår undan för undan. Vi har alltid haft väldigt mycket förordningar i landskapet och det har säkert delvis att göra med vår lite krångliga lagstiftningsruljans, det tar så länge osv. Det har minskats ner. När det gäller att bifoga den har jag under mina år varit med om både och hela tiden, inte har det hört till rutinen att den har varit med, men jag också  att den har funnits med ibland. Vi kommer att börja jobba med de här frågorna endera dagen, så det kan tänkas att vi under den tid som utskottet arbetar med dem kan komma med, åtminstone delar av det, till utskottet; så långt vi hinner med informerar vi gärna om arbetets gång i frågan.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är i så fall bra. Det är åtminstone i över ett års tid som vi i lagtinget har diskuterat om att man måste göra förenklingar här. Det är klart att det är fråga om viktiga avgränsningar och viktiga bedömningar, men det är trots allt bara en paragraf det handlar om, så jag tycker att social- och miljöutskottet skall ta fasta på - om jag får säga som miljöminister Lindeman – det halva löftet som gavs att man från regeringens sida skall titta på det här och föra det till utskottet under tiden som framställningen ligger där.

 

När det gäller lag och förordning är det klart att det är en mycket större flexibilitet om vi har så mycket regler som möjligt i förordning, men det här tycker jag är ett grundläggande kriterium när det handlar om miljökonsekvensbedömningar: i vilka projekt skall det utföras och inte? Det borde skrivas i lag.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När vi talar om förenklingar, förordningar osv. så skall vi komma ihåg att det här är bara en sak när det gäller att förenkla i miljöarbetet. Det finns oerhört mycket annat, förordningar som bygger på miljöskyddslagstiftningen osv., som vi också arbetar med parallellt. Också miljöskyddslagen skall omarbetas utgående från förenklingar. MKB är en del av att få ett miljötillstånd; det är en väsentlig del, men det är ändå bara en del av allt miljöarbete som sker i samhället.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt, det finns oerhört mycket annat, om jag använder miljöministerns ord. Men detta ”oerhört mycket annat” har också lett till att regelverket, om vi ser det ur småföretagarnas synvinkel, har blivit så fruktansvärt invecklat, så snart spelar det ingen roll, vi har snart en debatt igen om stöd, skatteförmåner osv. Småföretagarna håller på och blir kvävda av byråkrati. Om jag inte missminner mig tror jag att vi lade en motion från Ålands Framtids sida att man borde ta in en konsult, kalla det då för effektiviseringskonsult, som går igenom miljölagstiftningen, sett ur småföretagarnas synvinkel. Det är också aspekter som måste få leva, annars har vi ingen entreprenörsanda överhuvudtaget kvar på den här kobben!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Som jag sade i ett tidigare replikskifte kan jag lova ltl Anders Eriksson att kostnadsbiten kommer vi att titta på i social- och miljöutskottet. Det får ingalunda vara så att det skall bli dyrare för entreprenörer att få tillstånd för sin verksamhet genom den här framställningen. I fråga om vad som skall föregå en MKB är det så, som sades tidigare, att det ligger ofta subjektiva värderingar bakom det och om detta skall regleras i lag eller förordning, det kan man diskutera, det är en relevant fråga, men ingen av oss har, som sagt, samma uppfattning som någon annan vad som bör föregås av MKB och vad som är en belastning för miljön. Själv anser jag att det är den kemiska belastningen som man skall reglera, andra anser att det är en optisk belastning som skall regleras. Men det här kommer vi att titta på i utskottet, det kan jag lova ltl Anders Eriksson. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag är tacksam för dessa löften från utskottets sida. När det gäller kostnadsbiten blev jag tveksam när jag hörde att man har betalat räkningen redan till dags dato, så jag sprang ut och ringde två som jag vet att har haft stora problem och de säger att de har betalat en miljötillståndsavgift på ungefär 1.000 euro. Det är någonting helt annat än om man skall stå för hela kostnaden. Det här är en väldigt snabb check som jag gjorde, så det är väsentligt att social- och miljöutskottet tittar på den frågan ordentligt.

 

När det gäller frågan om det skall vara inne i lag eller i förordning så inte förväntar jag mig att utskottet här och nu skall bereda och ge ett klart svar, men jag är tacksam om man också tittar på den biten, för enligt mitt synsätt är det någonting av det mest grundläggande i den lag vi har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

För ungefär ett år sedan debatterade vi ett spörsmål om miljötillstånd och näringslivsutveckling i samband med dessa frågor. Då hade vi ett klämförslag som vi röstade om att inom förra året, fram till årsskiftet, skulle landskapsregeringen komma med förenklingar i miljölagstiftningen. Den klämmen blev nedröstad, för det gavs löften att sådana åtgärder skulle vidtas ändå. Om jag inte missminner mig tror jag att ltl Fredrik Lindqvist ställde sig som garant för att så också skulle ske för Frisinnad Samverkans del. Jag tror att det var så. Det tyckte jag var bra då; det spelade inte så stor roll om klämmen blev nedröstad, vi skulle få se resultat!

 

Nu har vi inte någonting framför oss. Något försenat, nästan ett halvår, men i varje fall, dessvärre motsvarar inte det här riktigt vad vi hade förväntat oss. Det motsvarar inte den beställning som jag uppfattade att fanns i hela salen om att det verkligen skulle ske några förändringar.

 

Många detaljer om just den här framställningen har nämnts här redan, så jag tänker inte upprepa dem; budskapet har säkert gått fram till utskottsmedlemmarna. Det sägs hela tiden att näringslivsutvecklingen inte sker på miljöns bekostnad, och det instämmer jag fullständigt i,  men de här sakerna behöver inte vara motsatsförhållanden för det som finns mellan näringslivsutvecklingen nu och miljöpolitiken är byråkrati, och vi måste försöka krympa den delen. Det att vi kan få beslut fortare, miljötillstånd snabbare för företagen behöver inte betyda att det blir sämre för miljön, snarare tvärtom. Om det blir rena klara regler, så är det till nytta för alla. Det här är någonting som vi måste försöka åstadkomma, men för att de rena näringslivsaspekterna skall bli hörda och komma fram i beredningen av ärendet i utskottet föreslår jag för social- och miljöutskottet att också näringsutskottet skulle få en möjlighet att ge sin syn på denna framställning. Men det anstår förstås social- och miljöutskottet att avgöra den saken.

 

Men blir ändå lite oroad. Det är Frisinnad Samverkans miljöansvariga Harriet Lindeman som har gett en framställning på det här området och redan i detta inledningsskede väcks det synpunkter från Frisinnad Samverkans håll om att det finns delar i det här som inte är så bra, som inte beaktar företagarnas synpunkter och möjligheter att på ett bra sätt driva näringspolitik. Vi har alla kunnat höra och vi har kunnat ta del av ltl Fredrik Lindqvists synpunkter om att företagarna – då tror jag att ltl Fredrik Lindqvist med företagare också menar projektansvariga – inte själva  skall behöva stå för kostnader för miljökonsekvensbedömningar. Jag tyckte att det var ett tydligt uttalande, så vi får väl se hur processen med det här framskrider.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vi skall inte föregå social- och miljöutskottets behandling av ärendet, men för att förtydliga vad jag sade vill jag påpeka, att vi kommer inte att medverka till att det blir någon fördyrning för entreprenörerna gentemot dagens läge. Att kostnaderna fortsättningsvis kommer att belasta parterna kommer vi knappast att komma från. Som sagt, vi skall inte föregå behandlingen i utskottet, men det jag sade, ltl Mats Perämaa, var att vi kommer inte att medverka från Frisinnad Samverkans sida i alla fall till att det blir markant fördyrade kostnader för entreprenören.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det där var flera steg tillbaka! Det är kanske det som är det rimliga, men jag uppfattar det som väldigt klart att ltl Fredrik Lindqvist sade att man inte skall behöva stå för kostnaden. Vi fick alltså ett klarläggande på den punkten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för fortsatt första behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2005-2006 angående ändring av barnomsorgslagstiftningen. (FR 9/2005-2006). (Bordlagd 15.3.2006). 

 

Enligt vad som redan meddelats har ärendet avförts från föredragningslistan eftersom landskapsregeringen beslutat återkalla framställning 9/2005-2006.

 

Föredras för remiss ärende nr 5:

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående dokument rörande Ålands folkrättsliga särställning.(HM nr 3/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Ålands särställning och faktiskt mycket speciella folkrättsliga historia gör hela dess status som ett mycket intressant studieobjekt för forskare, och det kan då handla om likaväl statsvetare som forskare inriktade på minoritets- och nationalitetsskydd och naturligtvis med tanke på veckans jubileum: inriktade på den fredade statusen.

 

Med tanke på att Åland lyfts fram som ett exempel i otaliga böcker inom folkrätten, statskunskap, minoritetsfrågor osv., så vore det mycket viktigt att samtliga handlingar som behandlar tillkomsten av Ålands demilitarisering och självstyrelse finns tillgängliga och helst på flera språk, i alla fall på svenska och engelska.

 

Vi har med förvåning kunnat konstatera att det är i det närmaste omöjligt för en vanlig människa att få tag på de två rapporter från Ålands frågans dagar som låg till grund för Nationernas Förbunds beslut i Genève 1921, dvs. rapportörkommissionens och juristkommissionens rapporter. De kan inte  tillhandahållas på något bibliotek, ännu mindre via någon hemsida på Internet.

 

Med tanke på att nämnda rapporter utgör viktiga byggstenar i den process som gav upphov till hela Ålands självstyrelse är det en stor brist att dokumenten inte kan tillhandahållas för intresserade. De som önskar ta del av dessa handlingar får ägna sig åt ett visst detektivarbete och själva kopiera upp materialet.

 

Som vi framhåller i motionens motiveringar har Ålands Kulturstiftelse utfört en beundransvärd insats genom att åstadkomma publikationen Internationella avtal och dokument rörande Åland, en utgåva som kom 1993. Samma handlingar finns även tillgängliga på kulturstiftens webbsida och vi har all anledning att vara tacksamma för det här. Men nu krävs det enligt mitt förmenande att landskapsregeringen aktiverar sig. Jag utgår från att utskottsbehandlingen den här gången inte behöver ta två år utan att man kan ge ett snabbt besked om att lagtinget önskar se en komplett dokumentsamling tillgänglig såväl i textform som elektroniskt. I och med att jag ser att kulturutskottets energiske ordförande begär ordet vill jag säga, att det var inte speciellt kulturutskottet jag tänkte på när jag drog min två års parallell!

 

Vi vill i varje fall att kulturutskottet i snabb ordning skulle komma fram till att landskapsregeringen får i uppdrag att se till att alla relevanta dokument rörande Ålands folkrättsliga särställning finns tillgängliga på samtliga åländska bibliotek och görs nedladdningsbara via självstyrelseorganens hemsidor på Internet. Då skulle vi vara riktigt nöjda!

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag får börja med att tacka för de värmande orden! I kulturutskottet har vi som princip att försöker behandla alla motioner senast när det kommer nya, men vi har inte riktigt hunnit med det ännu det här året. Det är dock på gång med de som kom ifjol och den här skall vi också behandla med intresse. Jag tycker att de dokument som finns här i lagtingets bibliotek enkelt kunde scannas in och läggas ut tillsammans med de andra eller kanske skilt på lagtingets och landskapsregeringens hemsidor. Jag vågar lova att detta ärende får ett mycket positivt bemötande i kulturutskottet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 6:

 

 Ltl Anders Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående initiativ till grundande av Förenta Demilitariserade Nationerna. (HM nr 5/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Diskussion.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Med tanke på de diskussioner, på gränsen till stridigheter, som brukar vara här i detta forum så kan man undra hur demilitariserat Åland är! Jag måste ändå säga att på ett seminarium som Ålands Framtid ordnade om det åländska kulturarvet senaste höst sade professor Johannes Salminen, att det finns åtminstone en sak som ålänningarna är helt eniga om och det är det att man sluter bakom demilitariseringen och neutraliseringen. Det är viktigt.

 

Demilitariseringen och neutraliseringen har i stor utsträckning också präglat åländsk identitet av i dag. Det torde inte vara någon större hemlighet för någon att 150 år har passerat sedan Åland blev just demilitariserat och neutraliserat, och, som jag sade redan tidigare, är det här någonting som vi värnar om.

 

Demilitariserade och neutraliserade områden är från 1945 och framåt framför allt en europeisk företeelse, men förekommer även på andra håll i världen. Man märker ibland en sammanblandning mellan begreppen och demilitarisering och neutralisering. Man kan förenklat säga att en demilitarisering innebär att en stat som har suveränitet över ett geografiskt område åläggs en rådighetsinskränkning genom en folkrättslig förpliktelse vad avser t.ex. lokalisering av truppstyrkor och befästningar; en förpliktelse att hålla ett geografiskt område demilitariserat åvilar den aktuella staten oavsett om det föreligger fred eller väpnad konflikt, vilket kanske kan vara intressant att notera med tanke på de publikationer som presenteras bl.a. i tidningen Åland nu, medan däremot en neutralisering innebär att ett visst geografiskt område tillhörande en viss stat eller tillhörande faktiskt ingen stat överhuvudtaget genom ett folkrättsligt arrangemang har erhållit en status som medför att stridande parter är folkrättsligt förhindrade att företa stridshandlingar inom området.

 

Jag sade att det framför allt har varit en europeisk företeelse sedan 1945. Tittar vi på Europa så finns det tolv demilitariserade, i viss mån neutraliserade, områden i Europa och där är Åland faktiskt det nästäldsta från 1856; det är bara Hüningen i Frankrike som är äldre från 1815.

 

FN har som praxis kan man egentligen säga i allt större utsträckning börjat peka på vikten av demilitariserade områden. Världsorganisationen har vid flera tillfällen använt sig av demilitariseringar som förtroendeskapande åtgärd i samband med vapenstillestånd. FN:s generalsekreterare noterade i rapporten En dagordning för fred att demilitariserade områden kan utgöra ett mycket viktigt element i preventiv diplomati.

 

Det är så, fru talman, att människor har i långa tider eftersträvat en fredlig tillvaro och stora resurser har lagts ner på fredsarbetet. Att många fredssträvanden har misslyckats hänger nog ihop med den, kan man kanske säga, lite stereotypa utgångspunkten från främst militärt håll att det finns två faktorer som gör att man kan undvika krig, dvs. att man har ett starkt militärt försvar eller att ett militärt vakuum lätt drar till sig attacker och opposition. Men så är det inte. De flesta, för att inte säga alla demilitariserade områden, har förskonats från angrepp och har inte varit indragna i direkta krigshandlingar. Det kan vara intressant att göra en liten utblick; trots att jag ser att bl.a. den socialdemokratiska bänken är helt tom när vi diskuterar fred, så kan det ändå vara intressant att göra en liten utblick till Island. Bakgrunden är kort att Island och USA har ett bilateralt avtal om Islands försvar. Det har varit i kraft ända sedan 1951. Nu har USA ensidigt meddelat att man kommer att dra bort sina flygplan och helikoptrar från basen i Keflavik fr.o.m. hösten, men president Bush har samtidigt lovat att USA skall stå för sina förpliktelser gentemot Island. Läget är alltså oklart just nu och förhandlingar skall inledas de närmaste dagarna meddelade USA:s utrikesminister. Steingrimur J Sigfússon, som jobbat mycket inom Nordiska rådet och som säkert bl.a. ltl Ragnar Erlandsson väl känner till, känner väl till Åland och har sagt offentligt att en modell vore att försöka få en status som motsvarar Ålands, dvs. att få internationella garantier för att Island skulle förklaras demilitariserat; då skulle Island inte behöva något luftförsvar. Det här kan vara en intressant utblick som kanske kan lägga ännu mera tyngd bakom det förslag som vi har lagt.

 

Vi tror från Ålands Framtids sida att vill vi skapa varaktig fred är demilitarisering ett väldigt viktigt medel. Ett sätt att föra upp demilitariseringstanken på ett högre plan och samtidigt skriva in 150-års minnet av demilitariseringen av Åland i historieböckerna skulle vara att uppmärksamma världen på fredsalternativet. Detta kunde man göra genom att Ålands lagting beslutar sig för att via Finlands riksdag föreslå att EU tar initiativ i FN för att grunda Förenta Demilitariserade Nationerna, en institution för demilitariserade och neutraliserade länder, regioner och områden.

 

Med anledning av detta föreslår vi att lagtinget, givetvis, skulle omfatta vår motion, såsom man alltid brukar göra och hemställer hos landskapsregeringen om en uppvaktning hos Finlands riksdag om att Finland under kommande period som ordförandeland arbetar för att EU tar initiativ i FN för att grunda Förenta Demilitariserade Nationerna.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 7:

 

Ltl Mats Perämaas m.fl. hemställningsmotion angående biografverksamhet på Åland. (HM nr 16/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

För några veckor sedan fick vi oväntad reklam för denna motion på ledarsidan i en på orten utkommande tidning, och det tackar vi förstås för! Det som ledarskribenten hade missat lite var när det i rubriken stod att landskapet skall inte driva biograf. Med det antyddes då att vi motionsställare så skulle ha föreslagit.

 

Jag skall läsa några rader ur motionen för att visa på det jag nyss ifrågasatte. Det står så här: ”Biografsalongen drivs av en privat företagare, vilket är den driftsform som vi rekommenderar och uppmuntrar.” Så står det: ”Samhället bör inte gå in och störa den etablerade verksamheten.”

 

Kärnan i den här motionen är ändå ett inrotat intresse för film och biografer, både hos oss som har skrivit motionen och hos många andra, kanske speciellt hos ungdomarna. Bio och film är ett kulturellt inslag i vårt dagliga liv som vi inte vill vara utan. Det är viktigt att det finns möjligheter och förutsättningar för biografer och filmvisning framdeles. Tekniska innovationer och nya möjligheter har ju gjort det så att man i hemma miljö kan få se på film med nästan motsvarande visuella och akutsiska upplevelser, men att se på en film i en biograf tillsammans med flera i ett större sällskap i den koncentrerade miljö som biografen är ändå någonting annat än hemmabio. Därför tycker vi att det är viktigt.

 

Vi föreslår alltså att kulturutskottet noggrant beaktar våra synpunkter och ser på den här motionen och vi föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en beredskap utformas för att trygga förutsättningar för en framtida biografverksamhet. Vi säger inte hur det här skall göras, men bl.a. önskar jag att kulturutskottet tar avstamp i den näringspolitiska debatt som vi kommer att föra nästa vecka.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Trots ltl Mats Perämaas inlägg om att man fortfarande vill att detta skall drivas av en privat företagare får man ändå inte riktigt klart för sig utan jag tycker att det är lite å ena sidan och å andra sidan. Å ena sidan skall den drivas av en privat företagare och samhället bör inte gå in och störa den etablerade verksamheten, säger han, men samtidigt vill han hemställa om att beredskap utformas för att trygga förutsättningarna. Min uppfattning är nog den, ltl Mats Perämaa, att Perämaa inte vet på vilken fot han skall stå.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag kan läsa det som står i motionen på nytt för att klargöra. Men om man inte vill ta emot budskapet kommer man inte att göra det heller, så det hjälper inte hur många gånger jag läser det här. Det står att det skall drivas i privat regi och att det så skall vara framöver också. Det kan inte vara tydligare än det! Men det finns andra sätt att skapa förutsättningar för biografverksamhet. En sak är det som nämns i spörsmålet om näringspolitiken, eftersom jag tydligt sade här att man skulle avstamp i den debatten. Vi har mervärdesskatteinstrumentet; man kommer på riksnivå att använda variationer i den för att skapa förutsättningar för småföretagare att driva  sina verksamheter. Det är ett sätt att skapa förutsättningar. Det kan finnas andra, men alternativet är inte, och behöver inte vara, såsom ltl Christian Beijar här vill försöka föra fram: att landskapet självt skall driva verksamheten. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Det är alldeles uppenbart att ltl Mats Perämaa har svårt att förklara sig i det här ärendet. Hur man än ser på det, så är det ett klart önskemål från hans sida att biografverksamheten skall socialiseras!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är rätt meningslöst att debattera med representanter för socialdemokraterna för de använder sig av vulgärargument och är inte intresserade att diskutera själva saken. Den socialdemokratiska gruppen har t.ex. inte med ett ord sagt här om det är viktigt med biografer eller inte, utan man har sagt att vi vill socialisera verksamheten när jag gång på gång har läst upp att vi vill att biografer skall drivas i privat regi, vi vill eventuellt skapa förutsättningar via t.ex. variationer i mervärdesskatteinstrumentet. Är det ett socialistiskt förslag, så vet jag inte hur ni tolkar och bedömer ideologier!

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Jag skall inte klandra motionärerna för vi är alla i vår fulla rätt att tänka, tycka och utforma de ståndpunkter och synpunkter vi önskar, men lite otydligt är det nog. Och eftersom jag själv sannolikt kommer att bli involverad i detta ärendes fortsättning skulle jag vilja förvissa mig lite mera om det här. Jag tror att det är legitimt, det är viktigt att vi kan ha en biograffunktion som fungerar på Åland och att den också om möjligt skulle kunna uppdateras – det tror jag också vi alla är överens om – annars har det numera blivit lite kult att gå på bio på Savoy, den där doften och allt det där som finns, det är en svunnen era som man varseblir varje gång man stiger in där!

 

Jag tror att det skulle behövas lite utförligare exemplifiering. Här säger ltl Mats Perämaa att man kunde diskutera differentierade momssatser. I den mån vi slipper till att börja laborera med det här, vilket vi kanske tillsammans och enhälligt så småningom kommer att tycka, så tycker jag att det kan vara ett instrument att resonera kring. Jag vet för dagen inte hur bra eller dåligt biografen går, om den har överlevnadsförmåga av egen kraft, det måste man naturligtvis ta reda på, men hur som helst är vi överens om att det skall skötas i privat regi, så långt är det inte några diskussioner och sedan är det fråga om hur man skall klara ut fortsättningen. Då finns det ju en uppsjö av möjligheter, om man vill. Men från landskapsregeringens sida känner vi inte i dag till om det finns några äskade önskemål från biografägarens sida att någonting i en eller annan väg borde göras. Det är möjligt att ltl Mats Perämaa känner till det bättre och i så fall tror jag det skulle vara förtjänstfullt om han kunde tala om det ännu lite mera tydligt. Det finns nämligen en hel palett av möjligheter man kan göra, men förutsättningen för att man skall ingripa från samhällets sida är att man på något sätt känner att verksamheten är hotad eller att den inte går av egen vilja. Jag tycker väl också att en biograf måste vi åtminstone ha på Åland, det är ett minimum.

 

Men något mera tydliggörande tror jag skulle kunna vara bra, för man kan, om man är lite stygg, tolka det lite så där konstigt – även som ltl Christian Beijar kanske läste in i det här. Jag vill inte tro att det är så illa ställt, särskilt med tanke på tidigare spörsmål och sådana saker, för då skulle det inte alls stå i kongruens med varandra, så det kan väl inte vara på det sättet! Men om ltl Mats Perämaa ville tydliggöra lite mera så tror jag ändå det skulle kunna vara bra för saken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag tror att det är bra att vi fick ett uttalande från socialdemokraterna att det finns en vilja att bevara den här verksamheten, att den är viktig. Gruppledaren för socialdemokraterna ville inte alls fokusera på den biten utan mera på attack huruvida vårt förslag var en socialisering av verksamheten eller inte. Problemet här är att vi kan säkert i detalj också nu under radiosändning kanske t.o.m. säga vad som kunde vara annorlunda, men det är ändå så, eftersom vi skriver att man inte skall störa den etablerade verksamheten, att om vi här börjar prata öppet hur det kunde vara annorlunda just nu så blir det en underlig situation. Vi har en verksamhet som drivs av en privat företagare och vi önskar alla att så skall ske i framtiden. Det finns problemen med själva lokalen, som ledamoten Lasse Wiklöf själv nämnde. Det kanske är kult att man går till den lokalen precis som den är, den kanske bör förnyas, men det är svårt att diskutera detta här alltför öppet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Som motståndare till bunkerpolitik skulle jag inte heller vilja föra det här i slutna rum, men jag är övertygad om att i anslutning till utskottsbehandlingen finns det möjligheter att lite mera flexibelt penetrera de här frågeställningarna.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Precis det är vårt önskemål. Därför för diskussionen mera där. Som jag sade, man skall ta avstamp i den debatt som vi kommer att ha nästa vecka om näringspolitiken, där finns många möjligheter. Ledamoten Lasse Wiklöf nämnde dem själv och däri ligger vårt initiativ. Nog måste det kunna gå att skapa förutsättningar för en sådan här verksamhet utan att man skall se det svart eller vitt som den socialdemokratiska gruppen: antingen ingenting alls eller så en total socialisering. Vi anser att man måste kunna hitta en väg där någonstans mittemellan.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det tycker undertecknad också, men många gånger har det varit svart eller vitt, det har jag kommit underfund med.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är på mode att vara borgerlig. Det är intressant att se hur liberaler och socialdemokrater strider om vem som är mest borgerlig. Man försöker köra om varandra till höger, men kantstenarna kommer emot! Skämt åsido. Motionen kanske har läst lite från visst håll på samma sätt som en viss potentat läser en viss skrift. Jag skulle vilja säga att hav förtröstan, landskapsregeringsledamoten Wiklöf m.fl., vi kommer att noggrant titta på det här i kulturutskottet och finansminister Wiklöf kommer nog att kallas – i så fall att det rör hans butik – att förklara sig.

 

När det gäller biografverksamhet rent allmänt är det så att det finns bara en biograf på Åland. Den är speciell, den är i sig en kulturgärning för att den har behållits i den stil som den har haft från början, men det kanske inte är så bekvämt alla gånger att se på film där. Dessutom har biografverksamheten utsatts för stor konkurrens. Jag kommer ihåg när jag var barn så måste man ringa och boka plats och ofta var det så att det var fullt, man fick inte komma och se på filmen om man ville utan det var fullt. Så har då all uthyrningsverksamhet kommit igång och nu är det senaste att man kan titta på film över bredband som man beställer hem, så det är klart att alternativen blir fler och att biografverksamheten där fått konkurrens. Men jag tycker som motionären att det är en viktig sak att ha kvar; man skall också tänka kulturpolitiskt för dem som sysslar med film. Det finns i alla fall ganska många som är intresserade, t.ex. filmfestivalen Vera visar på att vi har många duktiga filmintresserade ålänningar och skulle det inte finnas en offentlig lokal för att visa film blir frågan närmast kulturpolitisk. En annan dimension är – om det nu blir – när kk-huset byggs i någon variant, skall det då upplåtas för att konkurrera med den privata biografen? Det är en frågeställning man kommer att stöta på om man är för kk-huset. Där kommer det att finnas – vad jag har förstått hittills i alla fall – attiraljer som gör att det går att visa film och salongen är så utformad osv.

 

Jag tycker som sagt att motionären har fått lite oförtjänt kritik. Det här är en viktig kulturpolitisk fråga som vi, som vanligt, kommer att ta på största allvar i kulturutskottet

 

Ltl Christian Beijar:

Fru talman!

Eftersom jag inte kunde få flera repliker på ltl Mats Perämaas inlägg måste jag begära ordet på nytt. Jag skulle vilja säga att han generaliserar och säger att den socialdemokratiska lagtingsgruppen ser biografverksamheten som motionen berör som svart eller vitt. Jag är inte benägen att hålla med honom om detta utan det var snarare så att vi ville ha en förklaring vad han avsåg med motionen, och vi har fortfarande inte fått den förklaringen, utan nu antyds det att man skall diskutera detta vidare i kulturutskottet i slutna rum. Så har jag uppfattat den här förklaringen.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Benämningen slutna rum är ful, får jag rentav säga. Det här är enbart av hänsyn till att det finns en företagare som bedriver den här verksamheten och då måste man ibland göra bedömningar att vill man verkligen måla någon på näsan och – här är 30 ledamöter som diskuterar – föreslå förändringar. Det är att måla någon på näsan att det eventuellt skulle ha varit fel, att man borde göra någonting annat. Det kan jag inte hävda att det är och det vill jag inte heller göra utan jag vill mera diskutera ramar i samhället, möjligheter för småföretagsamhet och det tycker jag att man lämpligen kan göra i kulturutskottet med avstamp i den debatt som vi kommer att ha nästa vecka. Men ännu har inte den socialdemokratiska gruppen genom ltl Christian Beijar sagt om man tycker att det är viktigt med biografverksamhet eller inte.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Den socialdemokratiska lagtingsgruppen ifrågasätter inte att det är viktigt med biografverksamhet. Biografverksamhet är alltid viktigt. Det vi ifrågasatte var huruvida man, vilket antyddes, som vi tycker i hemställningsmotionen slår undan benen för redan privat företagare inom biografverksamheten, det var det som vi var rädda för.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Tyvärr, ltl Christian Beijar, så ser ni det svart eller vitt igen när ni igen kommer tillbaka till den ursprungliga frågeställningen! Jag tror att det tog till fjärde repliken för ltl Christian Beijar att säga att det kulturpolitiska inslaget med biografverksamhet är viktigt – men det kom till slut, även om det tydligen var svårt att komma fram till det! I så fall var finansansvarige ledamoten Wiklöfs anförande betydligt mera klargörande på de här punkterna, för han ansåg att det är viktigt med biografverksamhet, och vi tackar för att det kunde sägas av honom redan i samband med det första inlägget!

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Fru talman!

Jag upprepar det som jag tidigare har sagt att den socialdemokratiska lagtingsgruppen tycker att biografverksamhet är livsviktigt för hela Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Var synd att debatten tog den här vändningen! Visst, det är en balanslinje, men det är i allra högsta grad en kulturpolitisk fråga också. Skriver man en hemställningsmotion så kan ett syfte vara att man diskuterar den frågan här i salen, att lagtingsledamöter uppmärksammas på problemet som finns, så det tycker jag att man skall ta till sig.

 

Hur står det riktigt till med biograferna och cineasterna i dag egentligen? Kommer biograferna i framtiden att bli bostäder eller kanske löklager här på Åland? Är vi biografbesökare ett utdöende släkte? Konkurrensen hårdnar från en marknad som formligen exploderar av dvd-filmer, IT-teknik och alltmer avancerade hemmabiografanläggningar med wide screen och surround ljud. Har vi någon framtid, vi, som uppskattar att se film tillsammans med andra, som tycker att en aldrig så häftig stor bild med HighTec-ljudanläggning är strunt i sammanhanget när man jämför med the real thing – en riktig biograf! Ljudet, ljuset, bilden, gemenskapen och framför allt den totala koncentrationen.

 

Trots sviktande besökssiffror, någonting som tydligen är en allmän trend i hela Norden, tror jag och liberalerna att filmtittandet skulle få en renässans och ett definitivt mervärde om vi hade en något modernare och mer ändamålsenlig biograf. Titta bara på de fantastiska utlåningssiffrorna vi har på biblioteket, men också på besökssiffrorna i Mariebad och bowlinghallen, där ökade besöksantalet dramatiskt när de fick nya utrymmen.

 

Näst efter musik är film den konstform som nyttjas av mest människor. Bilden är minst lika mäktig som ordet; den träffar utan pardon klockrent som en spark i bröstet och du kan bli fysiskt och psykiskt illamående i flera dagar. Men man kan också må bra av film och leva på det i flera dagar.

 

När det gäller vår biograf och den kulturella delen i det så kanske det faktiskt skulle finnas utrymme att ta den här diskussionen. Finns det någonting att göra, att hjälpa, om det finns intresse hos den privata entreprenören. Vi mariehamnare vet att biograf Savoy räknas som räknas som en kulturellt historiskt viktig byggnad, kanske det skulle finnas möjligheter att renovera med t.ex. bidrag från museibyrån?

 

Film är viktigare på Åland än vad vi tror. Vi har, som har nämnts här, filmfestivalen Vera. Det reser hit folk från både Sverige och fastlandet. Vi har unga filmarbetare. Vi har flera unga ålänningar som jobbar med film och som kommer hit och visar sina filmer. I höst skall det vara en stor film och bildfestival för barn och ungdomar. Den kommer också att försiggå delvis på bio Savoy, så nog tycker jag att det finns en mening med diskussionen; målet kan man ha klart, men vägen är kanske inte fullständigt spikrak. De som är intresserade av den här frågan hoppas jag att hjälper till.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion om elektronisk arkivering. (HM 29/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt.  Diskussion.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Jag har skrivit en motion om elektronisk arkivering. Och vad är då det? Av motiveringen framgår att alltmer information hanteras elektroniskt i dagens samhälle, och det kan säkert alla hålla med om. Den utvecklingen har pågått i ungefär tiotalet år när PC:n i början av nittiotalet introducerades i hemmen och Internet började användas i början av nittiotalet, där mer och mer tjänster kan utföras över Internet.

 

Det här innebär att alla de som tidigare har nyttjat landskapsarkivet nu producerar information som är elektronisk, man har protokoll som är elektroniskt, man har bilder som är elektroniskt osv. I princip kan man säga att på sikt kommer all information som tidigare fanns på papperet att finnas elektroniskt. Det här ställer stora krav på arkiveringen på landskapsarkivet. Den här utvecklingen har pågått så pass länge redan att det snart uppstår behov av elektronisk arkivering. Uppgifterna och informationen finns inte på annat sätt än att man då måste skriva ut den på papper och sedan spara papperet i arkivet.

 

Landskaparkivet bör vara rustat för att möta detta behov; annars riskerar en del av historien att gå om intet på grund av att man inte kunde arkivera. Där är vi kanske redan i dag. Det är folk som byter datorer och kanske skrotar sin hårddisk och tar inte vara på dokument som inte finns utskrivna osv. Det kan också hända hos företag att man blir av med information ofrivilligt. Förr i tiden måste man kasta bort papperen rent fysiskt för att informationen skulle försvinna och då kanske man tog sig tid att titta.

 

Frågan om hur det här skall gå till är ganska svår. Det finns dels frågeställningen på vilket sätt man skall arkivera, hur det man kallar för migration skall skötas; migration betyder att när man lagrar elektronisk information måste den vara läsbar från tid till annan. Ett papper från 1600-talet kan vi läsa i dag, kanske med lite problem eftersom stilen är en annan och språket var annorlunda, men rent tekniskt är bokstäverna där på papperet och vi kan läsa dem. När det gäller elektronisk media är det otroligt många format på själva filen rent tekniskt och det är också olika medier. Det finns disketter av olika slag som delvis redan har tagits ur bruk, det finns hårddiskar av alla möjliga tillverkare och även om en fil skickas elektroniskt är det svårt att hitta en läsare när programvaran kanske har upphört och det företaget inte finns längre osv. Då måste man hela tiden ta med arkivinformationen till den nya, man måste uppdatera strukturerna s.a.s. Då heter att man genomför en migration så att man hela tiden kan titta i arkivet. Det är mycket mera att ta hänsyn till än vanlig arkivering, där egentligen pappersstorleken är det enda problemet och jämfört med elektronisk arkivering.

 

Jag tycker absolut att man bör göra en grundlig utredning av detta och innan alltför mycket information förgås bör det finnas den möjligheten att arkivera elektroniskt i landskapsarkivet. Vi skall också komma ihåg att på sikt uppstår ett behov också från offentlig sektor, från kommuner och från lagting och landskapsregering att arkivera t.ex. besluten elektroniskt. I dag skrivs de ut, men vi är snart där att besluten kan tas hela vägen elektroniskt. Varför inte då också arkivera dem elektroniskt i slutländen, att man s.a.s. övergår till att den elektroniska versionen är den bärande och sedan om någon vill ha det på papper så kan man skriva ut det. Men för att kunna göra det måste slutänden också vara elektronisk, så man måste egentligen börja i arkivet på sätt och vis för att genomföra den utvecklingen.

 

Jag föreslår att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att en grundlig utredning görs om elektronisk arkivering i landskapsarkivet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till kulturutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion angående gymnasieutbildning för studerande med särskilda behov. (HM nr 42/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt.  Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

I landskapslagen om utbildning på gymnasialstadienivå finns en målsättningsparagraf. Där sägs bl.a.: ”Verksamheten i skolorna – gymnasieskolorna – skall utformas så att även studerande med särskilda behov kan genomföra sin utbildning. Det finns också en övergripande målsättning i landskapet att alla elever som går ut grundskolan skall få en studieplats på gymnasienivå. Det är två väldigt goda målsättningar.

 

Men dessvärre är verkligheten en annan. Man klarar alltså inte av att leva upp till de fina målsättningarna.

 

Det finns särskilt en grupp som tenderar att bli lite på sidan om vårt fina utbildningssystem på gymnasialstadienivå. Det finns en grupp som lätt faller emellan. Vi pratar i många sammanhang när det gäller utbildning att det är väldigt viktigt att få stadieövergångarna att fungera bra, stadieövergångarna mellan olika utbildningsnivåer. Just den här gruppen, studerande med särskilda behov, tenderar alltså att falla mellan i stadieövergången.

 

Det är så att personer med särskilda behov inte är en homogen grupp. Det är en grupp som har väldigt många olika behov av extra stöd och extra resurser. Det kan vara väldigt små behov av extra stöd som behövs, men det kan också vara mera omfattande stödåtgärder. En sak som man definitivt borde göra för den här gruppen är att man borde anpassa utbildningen bättre för deras behov och då handlar det väldigt mycket om tidsaspekten, att man kanske måste ha mera tid för att slutföra sin utbildning. Det som man kan notera i dagens system är att studerande med särskilda behov inte har en stor valmöjlighet. Det finns en fin utbildningslinje som tar sikte på köksutbildning och det är en grupp som får den utbildningen. Men ett faktum är att alla inte har sådana intresseinriktningar, man kanske har en inriktning på teknisk utbildning eller kanske på trädgårdsutbildning eller någonting annat. Därför borde man titta över det här och försöka hitta sätt att inom de olika programmen på gymnasialstadiet lyfta in och bilda kanske någon form av individuella studieplaner för att dessa elver också skulle ha möjlighet att gå igenom utbildningen.

 

Det har också funnits flera arbetsgrupper som har tittat på det här och som också har kommit med olika konkreta förslag och vad det handlar om är nog att verkställa de förslagen.

 

Jag vet att det inte är populärt att bordlägga motioner, men, fru talman, jag kommer ändå att föreslå att den här motionen bordläggs ända till 29.5. Orsaken till det är att vi har fått en uppgift om att Struktur-07 kommer att debatteras i samband med tilläggsbudgeten. Jag tycker att det är otroligt viktigt att när Struktur-07 debatteras och lyfts upp att man också tittar på den här gruppens plats i det sammanhanget. Av den anledningen föreslår jag alltså att ärendet bordläggs så att vi också får ha en debatt om det i lagtinget.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman!  Jag vill stöda bordläggningsförslaget och tiden.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 29 maj har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 29.5.

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Landskapsregeringens framställning angående ny blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. (FR 14/2005-2006.)

 

Ärendet upptas till behandling den 29.3.

 

Landskapsregeringens framställning angående lagmotion till riksdagen angående åländsk representation i Europaparlamentet. (FR 15/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling den 29.3.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 29 mars  kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.14.48).