PLENUM den 4 januari 2006 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Viveka Eriksson och ltl Henry Lindström).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller vtm Viveka Eriksson på grund av sjukdom. Beviljas.

 

 

 

Landskapsregeringens framställning angående ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Föreliggande framställning nr 8 heter ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. Den innehåller två huvudsakliga förslag. Det ena att det inrättas en ny funktion som förvaltningschef och funktionen som kanslichef dras in. Det andra förslaget är att de ledande tjänstemännen, dvs. avdelningscheferna, lagberedningschefen och förvaltningschefens rätt till tjänstledighet för politiska uppdrag, nämligen riksdagsuppdrag, lagtingsuppdrag och landskapsregeringsuppdrag skall tas bort.

 

Framställningen skall man se som en uppföljning och en del i den parlamentarismutveckling som vi har haft ända sedan 1988. År 1988 infördes parlamentarism på Åland, 1995 infördes den s.k. ministeransvarighetslagen, 1998 gjordes vissa organisatoriska förändringar inom landskapsförvaltningen och nu kommer då ytterligare en anpassning till den verklighet som vi lever i som bygger på de erfarenheter som vi har vunnit under de gångna åren.

 

Fru talman!

Om vi först behandlar förändringen när det gäller förvaltningschef är främsta motivet till det att landskapsförvaltningen behöver en övergripande kraftfull ledning som har möjlighet att leda förvaltningens administrativa funktioner och utveckla dem i takt med den tid vi lever i.

 

Fru talman!

Det är också väldigt viktigt att den funktionen har goda ledaregenskaper, och det är en av de större förändringarna som vi föreslår i samband med den här framställningen att när man anställer förvaltningschef i framtiden skall det också framgå tydligt att den personen, han eller hon, skall ha dokumenterad förmåga till gott ledarskap. Så är icke fallet med den nuvarande lagstiftningen utan det heter att man har kunskap om ledarskap, men det har inte krävts att man har tidigare dokumenterad framgångsrikt ledarskap. Det här är väldigt viktigt därför att centralförvaltningen består i dag av närmare 200 personer och förvaltningen som helhet består av nästan 1.800 personer, så det är ingen liten organisation som man är satt att förvalta och utveckla. Den här personen skall också ha ett tydligt förtroende hos den landskapsregering som regerar för tillfället. Det är väldigt viktigt med tanke på demokratin i det åländska samhället; vi har val vart fjärde år, det väljs ett lagting och majoriteten i lagtinget väljer en landskapsregering och den landskapsregeringen har ett handlingsprogram som skall genomföras. För att det skall kunna genomföras behövs det också att man får förvaltningen med sig och att man har en förvaltningschef som gör sitt allra bästa för att de politiska målsättningarna som finns i handlingsprogrammet skall kunna förvekligas och att man skapar ett gott samarbete mellan den politiska landskapsregeringen och förvaltningen som sådan. Det här är väldigt viktigt och jag tror att ur demokratisk synpunkt också väldigt viktigt att det skall märkas när det har varit val och man bildar en regering och det blir vissa förändringar att politiken skall kunna få genomslag i de verksamheter som finns här på Åland.

 

I förslaget lyfter vi också fram avdelningschefernas roll och den blir i viss mån förändrad, dels i och med att förvaltningschefen får ett tydligare övergripande ansvar, men också på det sättet att anställningsgrunderna för avdelningscheferna blir något förändrade.

 

När det gäller anställningsgrunderna och möjligheterna till att avskedas från tjänsterna är det också nya grunder i framställningen. Där har vi tagit vägledning från statens funktioner, hur man där har byggt upp systemet, man har egentligen tre olika nivåer där. Man har dels en nivå som motsvarar dagens tjänstemannalag i princip som gäller generellt de flesta med en väldigt stor trygghet. Man har sedan en mellannivå, dit avdelningschefer, kanslichefer, justitiekanslern m.fl. hör och sedan har man en tredje nivå dit statssekreterarna t.ex. hör.

 

Vi har byggt upp systemet på det sättet att förvaltningschefen föreslås tillhöra, om vi kallar det för kategori 3, som motsvarar statssekreterarfunktionen, medan avdelningscheferna motsvarar mellannivån, alltså i stort sett motsvarande som finns för kanslicheferna på rikssidan.

 

Den här uppbyggnaden har vi tagit därför att det är naturligtvis känsliga områden som vi är inne på och vi har försökt finna vägledning och grund i redan existerande lagstiftning i landet och sådan lagstiftning som har passerat grundlagsutskottet och därför är vår tro och målsättning att också den här lagstiftningen skall vara helt i samklang med också grundlagen i landet.

 

En förändring som ytterligare gör att förvaltningschefens position skall stärkas och också ges större möjligheter att se till att rättssäkerheten upprätthålls i förvaltningen är att den interna revisionsfunktionen föreslås hänföras till avdelningschefens ansvarsområde. Detta gör att förvaltningschefen i framtiden får större möjligheter att kunna arbeta med hela förvaltningen och ha goda kunskaper och insikter om vad som pågår runt om i förvaltningen.

 

Fru talman!

När det gäller minskade möjligheter till tjänstledighet för de ledande tjänstemännen, dvs. förvaltningschefen, avdelningschefen och lagberedningschefen är detta också tillkommet med beaktande av de erfarenheter som vi har vunnit under de senaste mandatperioderna. Dels har det funnits, jag vill inte kalla det för en vikariekarusell, men nästintill har det varit det i och med att det har ofta varit ur vår förvaltning på de ledande positionerna vikarier och vikariers vikarier. Vi hoppas att man med det här förslaget skall få en bättre stabilitet i förvaltningen och framför allt bland ledande funktioner.

 

Fru talman!

Det är också så att det är väldigt viktigt att det inte uppstår lojalitetskonflikter mellan den sittande landskapsregeringen och de ledande tjänstemännen, framför allt förvaltningschefen och avdelningscheferna, eftersom det när det gäller att kunna förverkliga handlingsprogrammet och det som det innehåller måste finnas ett starkt och obrutet förtroende att man kan arbeta sida vid sida för att genomföra den politik som väljarna ute i vårt samhälle har bestämt att skall föras under den rådande mandatperioden.

 

Det, fru talman, som är viktigt att säga i det här sammanhanget är att när det gäller anställningsfrågorna gäller det inte retroaktivt utan de avdelningschefer som är anställda fortsätter med de villkor som de har, men de som kommer att anställas i framtiden föreslås få dessa nya villkor som lagframställningen innehåller.

 

 

Fru talman!

Vi hoppas att vi på det här sättet skall kunna få en modern och dynamisk ledning för landskapsförvaltningen som har goda möjligheter att anpassa sig till förändrade yttre omständigheter. Jag hoppas också, fru talman, att vi kan få en så snabb behandling som möjligt av framställningen eftersom det skulle gynna förvaltningen och våra möjligheter att utföra vår politik.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Reformen har föranletts av en enda sak och det är att man vill bli av med en tjänsteman. Tror man sig nu då bli av med tjänstemannen s.a.s. helt gratis eftersom man genomför lagändringen eller är man rädd för att det också kommer att kosta som i ett annat fall. Hur ser lantrådet på den frågan?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att reformen föranleds av en enda orsak och jag anser att det inte stämmer. Det vore fel av mig att säga att vi inte har svårigheter på ett område, det är helt klart, men reformen som sådan anser jag vara välmotiverad även utan den svårigheten som vi har. Skulle den lösas s.a.s. i morgon skulle jag ändå föreslå att det här skulle gå igenom därför att så här bör förvaltningen vara uppbyggd för att det skall fungera så bra som möjligt. Tanken med att ha en förvaltningschef är ingalunda en ny tanke, utan den har funnits redan i mitten av nittiotalet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är ingen som helst skillnad mellan uppgifterna för den nya tjänsten och den gamla. Det är endast detaljer och man har bara tagit samma text och flyttat den mellan paragraferna, så nog skiner det igenom att syftet inte är att reformera förvaltningen, vilket säkert också behövs, men då skall man göra andra saker och större reformer. Lantrådet svarade inte på min fråga: Anser man nu att man kommer undan gratis s.a.s. och får bort ett problem utan kostnad mot bakgrund av att lagtingets majoritet tidigare har budgeterat 75.000 euro för att betala bort en annan tjänsteman?

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag utgår från att ltl Danne Sundman tänker på kanslichefsfunktionen och, såsom det skrivs här i framställningen, att den kommer att indras och det kommer att föranleda vissa åtgärder. Det är den formella gången; den kommer att följas och den kommer att kosta viss mängd pengar eftersom vi naturligtvis då skall följa det formella regelverk som finns när det gäller uppsägning och de förmåner som vi har erbjudit alla andra, t.ex. när det gäller museibyrån, så att vi skall behandla alla tjänstemän lika på det sättet. Men, fru talman, det är heller ingen hemlighet att vi har försökt hitta andra positivare lösningar för innehavare av nämnda funktion, och de ansträngningarna fortsätter. Resultatet av dem kanske jag i annat sammanhang kan få återkomma till lagtinget och presentera, hoppas jag i varje fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson:

Fru talman!

Vi har nu landskapsregeringens framställning om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning på lagtingets bord. Centern sade i ett tidigt skede att vi stöder förändringar i förvaltningen i akt och mening att förbättra arbetsmiljön för alla anställda. I betänkandet om rambudgeten och nu i senaste budgetbehandling skrev finansutskottet att man avvaktar landskapsregeringens framställning om de aviserade förändringarna i förvaltningen. Centern har haft ledamöter i samtliga regeringar sedan parlamentarismen infördes, också då landskapsregeringsmedlemmarnas roll förändrades till ansvariga ledamöter och då lagstiftningen om landskapsregeringens allmänna förvaltning tillkom. Därför kan jag påstå att centern har stor erfarenhet av de genomförda förändringarna och kan bedöma hur förändringarna har påverkat centralförvaltningen.

 

Så här många och genomgripande förändringar kan naturligtvis inte genomföras utan vissa problem. Det ställs annorlunda krav på alla i förvaltningen; för att alla dessa nymodigheter skall kunna implementeras krävs ett starkt och tydligt ledarskap. Redan i samband med införandet av parlamentarismen, alltså 1988, diskuterades en ombildning av kanslichefens befattning till förvaltningschef och det nämndes att till förvaltningschefens ansvarsområde hör förutom kanslichefens nuvarande uppgifter som avdelningschef och rättschef även det högsta ansvaret för samordning och utveckling av landskapsförvaltningen, alltså helt i linje med nuvarande landskapsregeringsförslag.

 

När landskapslagen om landskapsregeringens allmänna förvaltning bereddes 1997 fanns en politisk grupp tillsatt. Denna grupp skulle egentligen ha varit parlamentarisk, men socialdemokraterna valde då att stå utanför. I diskussionerna som fördes i gruppen fanns också då förslag om en förvaltningschef; den tanken fördes fram av liberalernas Sune Eriksson, men den tanken fick inte gehör då, mycket av ekonomiska skäl, om jag minns rätt. Jag satt med som centerns representant i den gruppen.

 

Centern stöder landskapsregeringens resonemang om bristerna i de nuvarande bestämmelserna. I takt med samhällsutvecklingen, som blir mer och mer dynamisk ökar kraven på tjänstemän, både internt och från allmänheten. Resurserna har inte utökats under tiden och detta gör att kraven stiger på en aktiv och tydlig ledning av förvaltningen. Det är viktigt att vi får en modern och god förvaltning i landskapet i takt med tiden.

 

Finansutskottets arbete med landskapsrevisorernas berättelse för 2004 handlade mycket om samspel och rollfördelning mellan tjänstemän och politiker, och i betänkandet stödde finansutskottet landskapsrevisorernas påpekande om vikten av att eftersträva en mera utvecklad och effektiv samverkan, dels mellan den politiska ledningen och tjänstemannaledningen, dels inom den allmänna förvaltningen samt att rutinerna för samspel mellan politiker och tjänstemän för att garantera kontinuitet i förvaltningen bör förbättras. Nu handlar det kommande förändringarna om samspel och rollfördelning inom förvaltningen, dvs. mellan tjänstemän och chefspersonerna i första hand; naturligtvis berörs också samspelet mellan politiker och tjänstemän, allt i en positiv riktning.

 

I lagförslaget om förändrade ledningsstrukturer i 1, 2a, 9a, 11a §§ samt i landskapslagen om tjänstledighet för uppdrag som riksdagsman, lagtingsledamot eller medlem av landskapsregeringen berörs förvaltningschefens uppgifter, behörighetskrav, särregler för tillsättning på viss tid samt uppsägning och till sist, som sagt, förslaget om att förvaltningschefen inte kan erhålla tjänstledighet för nämnda uppdrag. Centern stöder de här paragraferna helt och hållet.

 

I behörighetskraven nämns dokumenterad förmåga att leda arbetet och mycket i framställningen handlar om nödvändigheten av att ha en förvaltningschef med god ledarskapsförmåga. Vad menar vi då med ledarskap? Det finns naturligtvis – eller tyvärr – olika åsikter och tolkningar om ledarskap. Enligt mitt förmenande, baserat på mina erfarenheter av ledarskap inom olika områden och i olika befattningar – företagsledare har jag varit, avdelningssköterska och landskapsregeringsledamot – vet jag att folk vill ha åtminstone följande av sin chef: chefen skall vara tydlig, chefen skall vara allestädes närvarande, tillgänglig, skall vara någon som svarar på frågor, såväl enkla banala frågor som stora övergripande. Man skall kunna ge interna gemensamma frågor tillräcklig prioritet, man vet att byråchefer, underchefer, behöver stöd i sina chefsroller. Det är viktigt med en ömsesidig dialog, man skall ha ett säkert mandat att fullgöra sina arbetsuppgifter och det måste finnas förtroende och tillit mellan chef och övriga. Ledaren skall skapa ett förtroendefullt arbetsklimat. För i ett gott förtroendefullt arbetsklimat växer de bästa förutsättningar fram för att utföra ett gott arbete. Därför tycker jag att det är bra att man nu kräver dokumentation över utfört ledarskap.

 

Rättschefsfunktionen skall enligt förslaget ligga hos förvaltningschefen, och det är helt i sin ordning. Jag vill gärna påminna om att rättschefen skall övervaka lagligheten i förvaltningen, dvs. skall innan beslut tas ge besked åt beredande tjänsteman eller politiker huruvida beslutet är enligt lag och förordning. Rättschefen har alltså ingen domarfunktion utan rättschefen skall i förväg kunna säga om beslutet är rätt. Viktigt är att alla som bereder ärenden och beslut alltid får klara besked från rättschefen om ärendets laglighet, sedan har var och en sitt tjänstemannaansvar ytterligare. Man skall också komma ihåg att om det uppstår fel eller missnöje med fattade beslut är det då justitiekansler som träder in. Rättschefen är inte justitiekansler.

 

Vi skall också komma ihåg att inom förvaltningen är det alltid lagar och förordningar samt lagtingets beslut om budget som skall ligga till grund för landskapsregeringens arbete, likaväl som handlingsprogrammet för respektive regering styr arbetet. Det här betyder att såväl tjänstemän som politiker har samma ansvar, samma krav på sig att följa lagar och förordningar och också samma skyldigheter.

 

Som landskapsregeringen riktigt påpekar kommer inte förvaltningschefsförändringen, dvs. att man nu inrättar förvaltningschef och indrar kanslichef, att vara en tillräcklig garant för att man skall uppnå målsättningen att erhålla en förvaltning som utan att växa i omfattning kan anpassa sig till förändrade krav och förutsättningar. Det är klart att det behövs också andra åtgärder och förändringar i rutiner m.m.  Det tycker jag att man kan läsa sig till i framställningen.

 

I framställningens 11a § redogör landskapsregeringen för sina tolkningar av grundlagen avseende förändringarna som gäller uppsägningsgrunderna och de förändringarna stöder centern.

 

Centern stöder också förslaget om ändringar i 1 § i landskapslagen om tjänstemannalagen och konstaterar att möjligheten att ställa upp i val ingalunda försämras för dem som inte mera kan erhålla tjänstledighet.

 

Jag kan bara avsluta med att säga att centern stöder också framställningen vad gäller avdelningschefernas förändrade regler för tillsättning och uppsägning, likaväl som de förändringar som anges för cheferna för Posten, högskolan och ÅHS.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det var ju för väl att höra att centern stöder den av centern avgivna framställningen! Med all respekt för ltl Gun Carlson – när man hör kockarna så förstår man att soppan smakar så här illa! Det är ett evinnerligt hopkok av olika begrepp som man kommer med här. För det första: anser centern att det är justitiekanslern som är självstyrelsens högsta juridiskt sakkunniga? Har man, för det andra, inga betänkligheter när man sätter en åländsk rättschef på ett förtroende som motsvarar statssekreterare och ministerns specialmedarbetare i Finlands regering. Har man inga betänkligheter överhuvudtaget hur det går med rättssäkerheten?

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller rättschefsfrågan skall rättschefen hädanefter vara förvaltningschefen och vi har redan sett vad som ingår i det. Jag ville säga att man skall komma ihåg att rättschefsfunktionen inte är en justitiekanslerfunktion. Det är det viktiga i det här fallet. Det har ingenting att göra med huruvida rättschefen enligt det här måste ha ett förtroende.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det är uppenbart att det hade behövts lite sakkunskap i framtagandet av framställningen. Jag är närmast chockerad över centerns nya linje att självstyrelsen inte har någon rättschef egentligen utan det är någon sorts låtsas rättschef. Det är justitiekanslern som bestämmer här hur självstyrelselagen skall tillämpas. Det är onekligen nytt men intressant. Centern har frångått sina andra självstyrelsepolitiska ideal så varför skulle man hålla kvar vid sådana här saker! Varje dag får man lära sig någonting nytt, men vi får väl återkomma i debatten. Det är bara en minuts repliker att uttala sig om vad som är galet med det här.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är såsom det är i dag och det är det jag ville säga. Det är viktigt att vi förstår att en rättschef inte är en justitiekansler och inte kan bli en justitiekansler. Man må sedan tycka vad man vill om det och tycka att det är synd att inte vi själva på Åland kan ha det. Så är det inte och det här tycker är ändå bra om man förstår och inte lägger för stora krav på rättschefen i den meningen, men förhoppningen är att vi skall ha en rättschef som klarar av och ser till att besluten är lagliga innan de tas. Det är det allra bästa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Det krävs en socialdemokratisk talman, en socialdemokratisk finansminister, med stöd av fackligt aktiva socialdemokratiska lagtingsledamöter, såsom ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Henrik Lagerberg, för att nedmontera anställningstryggheten för arbetstagare på detta vis. Detta är ett prejudicerande sätt, ett första steg för att fortsättningsvis lyfta ur anställningstryggheten ur tjänstemannalagen sektorvis. Nu avdelningschefer, sedan kanske byråchefer, sedan kommunala tjänstemän osv. Vad vill landskapsregeringen uppnå? Ja, det frågar man sig. Detta är att öppna en konflikt, en ren stridshandling mot arbetsfreden och mot det trepartsförfarande där arbetsgivare, arbetstagare och regering utgör basen och som är en grundpelare i den nordiska välfärdsmodellen som vi knappast vill rasera.

 

Hur kan vi då påstå att detta är en stridshandling? Ja, processen i sig är svaret. De fackliga organisationerna har helt marginaliserats och kanske skrämts till tystnad. Inget hörande av berörda parter har gjorts under beredningen och detta strider mot avtal gällande fackorganisationernas medverkan i beredningen. Varför gör landskapsregeringen så här? Ja, vi har inte svaret. Kanske är det detta som sossarna och också nu lantrådet kallar för modern förvaltning!

 

Talman!

För att åtminstone vi liberaler skall få tid att höra berörda parter föreslår vi bordläggning till onsdagen den 11 januari, men helt klart är ändå att utan sossarnas aktiva medverkan skulle detta inte ha varit möjligt. Detta är den mest spektakulära u-svängen hittills.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa säger att den fackligt Anne-Helena Sjöblom skulle vara någon sorts del av den här framställningen. Jag kan nog bara berätta det, ltl Mats Perämaa, att jag har inte varit fackligt aktiv på många, många år. Jag sitter nämligen sedan sex år tillbaka på ett politiskt förtroendeuppdrag på arbetsgivarens sida, vilket enligt kommunallagen förbjuder mig att vara fackligt aktiv. Vad det här skulle vara för stridshandling förstår jag inte heller. Inte har jag sett några desto större protester än att det har kommit ett brev från fackorganisationerna och jag tycker att det är bra att de reagerar på det här. Någonting annat skulle vara obegripligt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag får anteckna detta klargörande för ltl Anne-Helena Sjöbloms del att hon inte längre är fackligt aktiv. Det skall bli intressant att höra ltl Henrik Lagerberg beskriva sin situation här. Vi återkommer till detaljerna i framställningen efter bordäggningen och det finns mycket mer att säga om det här.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman! Ja, det kanske finns skäl att återkomma till detaljerna i framställningen, men för mig är de inte på något sätt nya, utan detaljerna har framkommit i stor utsträckning redan när omstruktureringen var aktuell 1988 och de begränsningar av tjänstledighetslagen som då ingick i kommunallagen och sedan i landskapslagen om begränsad tjänstledighet. För mig är ingenting av detta särskilt nytt, men om det är det för liberalerna är jag förvånad eftersom de också har suttit här.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Anställningstrygghet och tjänstledighetslagar är två delar av detta, men det att man lyfter ut anställningstryggheten så här för en viss sektor av tjänstemännen ur tjänstemannalagen, som ger ett brett skydd i allmänhet är en ytterst stor förändring. Men, som sagt, för övrigt återkommer vi till detaljerna efter bordläggningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa går hårt åt den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen i sitt anförande. Visst är vi fackligt aktiva inom den socialdemokratiska rörelsen, precis som de liberala; det finns många liberala fackligt aktiva människor också. När det gäller fackföreningsrörelsen skrift kan jag hålla med, och jag skulle rekommendera att lagutskottet hör samtliga fackliga tjänstemännaorganisationer i ärendet. Jag kan påminna om en annan lag som vi också skall behandla i dag som heter nya arbetslöshetsförmåner; där har inte heller facket blivit hört, men där har inte ltl Mats Perämaa reagerat överhuvudtaget mot detta förfarande. Den liberala synen är ganska selektiv.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är självklart att också liberalerna har många fackligt aktiva. Därför är det förstås viktigt, av andra orsaker också, att de parterna blir hörda, men det är inte särdeles viktigt för socialdemokraterna, vad det verkar. Vad gäller andra lagframställningar, när det nu uppenbaras att inte fackorganisationerna har blivit hörda i dem, så kan väl det ändå inte läggas oss i oppositionen till last. Ltl Henrik Lagerberg bör snarast titta sig själv i spegeln i den frågan också och undra över varför det är på det viset.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman! Jag tycker att fackföreningens begäran borde lagutskottet lyssna på.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det tror jag säkert att lagutskottet kommer att göra. Det döljer inte på något vis det faktum att landskapsregeringen inte har besvärat sig om detsamma. Den juridiska och politiska beredningen i landskapsregeringen skall omfatta att också alla parter får bli hörda. Det att utskotten förutom det också hör parterna är snarast självklart. Det att lagutskottet hör facken i den här saken kan inte göra kritiken mindre mot landskapsregeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa sade som följer: ”nedmontera anställningsskyddet” och talade i väldigt generella ordalag. Jag tycker att det är skäl att påminna vad det här handlar om. Det handlar om förvaltningschefen, avdelningscheferna och lagberedningschefen. Det är ett litet antal personer och det är framför allt inte någon sektor utan det är en nivå vi pratar om, alltså de ledande tjänstemän som står närmast landskapsregeringen och skall ha det mest lojala och förtroendefulla samarbetet med landskapsregeringen. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi är korrekta och håller oss till vad det egentligen handlar om. Dessa funktioner är också väldigt långt arbetsgivarna representanter, s.k. husbönder osv., i förvaltningen.  När det gäller frågan att vi inte har hört facken i den här frågan så det kan man naturligtvis göra och jag delar ltl Henrik Lagerbergs uppfattning att det är säkert bra om man hör dem under utskottsbehandlingen. En av orsakerna till att vi inte själva har gjort det i landskapsregeringen är att vi har haft en viss tidsnöd också när vi skall ta fram framställningen eftersom vi har velat få den till lagtinget under den här perioden när lagtinget sitter så att man kan komma igång med behandlingen och få frågan s.a.s. slutbehandlad. Om lagutskottet bedömer det korrekt att höra de fackliga organisationerna tycker jag att man mycket väl kan göra det där.

 

Fru talman!

Jag tror faktiskt att den största arbetstryggheten för alla våra anställda, både i centralförvaltningen och i förvaltningen som sådan, är att vi har en kompetent ledning för förvaltningen av de olika avdelningarna. På det sättet kan man också trygga arbetsplatserna, man kan växa med sina uppgifter, utvecklas och på det sättet fortsätta att vara till nytta för det åländska samhället.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Man kunde orda mycket om detta, men vari består tidsnöden? Det var över ett halvår sedan lantrådet deklarerade att man kommer att göra så här. På ett halvår måste man kunna få fram en så enkel framställning som det här ändå är. Det är en väldigt liten ändring, man har klippt och klistrat mellan några paragrafer egentligen. Sedan säger lantrådet att det är viktigt med kompetenta tjänstemän. Jovisst, är det det! Men kompetens är väl någonting annat än att man har centerns partibok och har förtroende hos ett parti – det är att man har utbildning, erfarenhet osv. Det ni nu pratar om att ändra är att få ett större förtroende mellan politiker och tjänstemän, att tjänstemännen kommer ner till den kompetensnivå som politikerna har, eller hur?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Om jag börjar bakifrån så ingen av avdelningschefernas kompetenskrav har förändrats. Det är samma kompetenskrav för avdelningscheferna som nu och så kommer det att vara i framtiden, ltl Danne Sundman. Den enda förändringen som har skett är när det gäller förvaltningschefen, att det blev ytterligare kompetenskrav satta där, nämligen att man skall ha dokumenterad ledarskapsförmåga, så kraven har de facto höjts för att kunna vara med och leda förvaltningen framöver. Jag tycker att det är fel av ltl Danne Sundman att försöka sprida någon sorts falska rykten och på det sättet skapa någon sorts populistisk negativ inställning till framställningen, för den är väldigt seriöst menad med tanke på förvaltningen och på det åländska samhället.

 

Så, fru talman, om centerns partibok. Jag har varit med ända sedan 1991 i landskapsregeringen och anställt ganska många avdelningschefer, nästan allihopa och jag kan försäkra att ingen har någonsin frågat efter en partibok och det kommer ingen någonsin att göra i framtiden, utan det gäller att vid varje enskilt tillfälle försöka anställa den bästa för varje tjänst. Så kommer också att ske i framtiden.

 

Fru talman!

Det är bra att ltl Danne Sundman tycker att det är en enkel framställning. Vi från landskapsregeringens sida och lagberedningen har lagt ner ganska mycket tankemöda på detta för att försöka få fram ett så bra och välavvägt förslag som möjligt.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag har förstått att man har lagt ner ganska mycket energi. När man pratar med olika personer i förvaltningen har det funnits många goda idéer, men man har valt från regeringens sida att inte ta med utan man har gjort den här väldigt enkel. Det handlar i princip om bara det som jag sade i en tidigare replik: att lösa ett problem. Man har inte tänkt i några större banor och moderniserat förvaltningen desto mera, så lite märkligt är det nog hur tunn framställningen sist och slutligen är, för det har byggts upp lite förväntningar på att den skulle innehålla lite annat, just när det gäller förvaltningsreformen. Jag pratar inte om tjänstledighet osv. Just förvaltningschefsfunktionen har exakt samma uppgifter och när det gäller kompetens har det tidigare också inte formellt ställts, men givetvis har man frågat efter ledaregenskaper hos kanslicheferna som har anställts genom tiderna. Det är en självklarhet eftersom de leder hela förvaltningen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman säger att det har funnits många goda idéer. Det har funnits en hel del tankar om hur det här kunde byggas upp och det som nu ligger på lagtingets bord är essensen av det som framför allt har diskuterats inom lagberedningen, med de berörda avdelningscheferna och landskapsregeringen.

 

Fru talman!

Jag tycker att det är synd att ltl Danne Sundman igen far med osanning:”exakt samma”. Det är inte exakt samma, ltl Danne Sundman, man skall tänka på vilka ord man använder i lagtingets diskussioner och debatter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Om man skulle vara lagd åt det konspiratoriska hållet skulle man ifrågasätta när man lade denna oerhört viktiga framställningen: någon dag före jul. Det finns ingenting som kan rättfärdiga något sådant, att så bråttom kan det absolut inte ha varit med framställningen att man sätter demokratiska regler ur spel, att man frångår praxis och inte har höranden. Det finns inget försvar för det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det verkar som om liberalerna kommer att köra in sig på procedurfrågor när det gäller behandlingen av framställningen, och det kan man naturligtvis göra, men det skulle vara intressant att höra liberalernas inställning också när det gäller själva sakinnehållet. Tycker man att det är en bra framställning som sådan eller tycker man att det är någonting man skulle vilja ändra på. Jag ser fram emot att få höra liberalernas åsikter om det. När det gäller det fackliga hörandet är det helt riktigt så, att vi inte har hört de fackliga organisationerna, men det kan korrigeras under behandlingen av framställningen i lagutskottet. Sedan återkommer jag till det jag sade, att det handlar inte om någon sektor utan det är en nivå, det är avdelningschefer, lagberedningschef och förvaltningschef som det handlar om och de personerna har haft möjlighet att ge sina synpunkter på framställningen direkt.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Liberalerna kommer att ifrågasätta och nagelfara hela framställningen. Vi kommer att ifrågasätta procedurfrågorna men också strukturfrågorna, det skall lantrådet ha helt klart för sig! Som ett tips till lantrådet och majoriteten: man kan väl ifrågasätta bordläggningstiden också om man vill!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det skall bli intressant att se fram emot den diskussionen för jag tror att det kommer att bli klargörande för den åländska allmänheten hur de politiska partierna ser på den förvaltning vi har och huruvida de demokratiska valen vi har vart fjärde år skall ha någon genomslagskraft och om det är den demokratiskt valda landskapsregeringen som skall driva utvecklingen här i samhället eller hur den s.k. maktbalansen skall vara. Det är sist och slutligen det som det här väldigt långt handlar om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Förslag om bordläggning till plenum den 11 januari har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Jan-Erik Mattsson: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 9 januari.

 

Ltl Veronica Thörnroos: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Jan-Erik Mattssons förslag om bordläggning.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw: Fru talman! Jag understöder ltl Mats Perämaas förslag om bordläggning till onsdagen för att kunna bereda ärendet tillräckligt.

 

TALMANNEN: Ltl Mats Perämaa, understödd av ltl Raija-Liisa Eklöw, har föreslagit bordläggning till den 11 januari. Ltl Jan-Erik Mattsson, understödd av ltl Veronica Thörnroos, har

föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 9 januari. Omröstning kommer att verkställas om bordläggningstiden. Den som röstar för ltl Mats Perämaas förslag röstar ja, den som röstar för ltl Jan-Erik Mattssons förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Mats Perämaa: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Katrin Sjögren: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Mats Perämaas förslag om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och fått understöd och öppen omröstning kommer därför att genomföras. Jag ber ltl Raija-Liisa Eklöw och ltl Carina Aaltonen att biträda vid omröstningen.

 

Upprop.

 

Talmannen: nej, Gun Carlson: nej,  Eliasson: nej, Eklöw: ja, Roger Eriksson: ja, Aaltonen: nej, Grönlund: nej, Jansson: nej, vtm Ehn: nej, Eklund: avstår, Anders Eriksson: avstår, Lindqvist borta, Beijar: nej, Sjöblom: nej, vtm Viveka Eriksson borta, Sune Mattsson: ja, Englund: nej, Jan-Erik Mattsson: nej, Lindström borta, Erlandsson: nej, Thörnroos: nej, Åke Mattsson: ja, Perämaa: ja, Sjögren: ja, Lagerberg: nej, Winé: nej, Karlström: ja, Lindholm: ja, Sundman: ja, Boman: ja.

 

Omröstningen har gett som resultat 10 ja-röster, 15 nej-röster, 2 har avstått och 3 är frånvarande. Det betyder att ärendet bordläggs till plenum den 9 januari.

 

Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom:

Fru talman!

Vi behandlar här en framställning om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning där det föreslås att ledningsuppgiften skall påföras en förvaltningschef och att den centrala förvaltningen vid landskapsregeringen kommer att underställas förvaltningschefen, vilket i klarspråk innebär att cheferna inom den centrala förvaltningen och revisionsbyrån föreslås att i vissa avseenden bli underordnade förvaltningschefen.

 

Det framkommer i motiveringarna till framställningen att den förvaltningsreform som genomfördes 1998 i flera avseenden inte var helt lyckad. Den framställningen föregicks då av ett reformarbete och meningen var att det då skulle tillsättas en parlamentarisk referensgrupp, men som här redan har framkommit gick inte socialdemokraterna med i den och om jag inte minns fel hoppade liberalerna också av referensgruppen. Socialdemokraterna förespråkade redan i det skedet att det i landskapsförvaltningen skulle finnas en förvaltningschef med mera befogenheter än kanslichefen och under den tiden hade nog den liberala gruppen samma uppfattning. Det framkom också tydligt vid den tidpunkten då framställningen hade utskottsbehandlats att både framställningen och lagutskottets betänkande till stora delar var kompromisser mellan olika förslag och idéer. Dåvarande majoritet skulle se tiden an och hur det hela fungerade i praktiken och vid behov hade landskapsstyrelsen möjlighet att ändra lagen. Jag var medlem av lagutskottet under den tiden och visst var det frestande, det kan jag medge, att som dåvarande oppositionspolitiker föra fram kravet på att vi skulle inrätta en förvaltningschef. Vi diskuterade den här saken ganska noga i vår grupp, men vi gjorde den bedömningen att även om framställningen inte enligt vår uppfattning hade en tillräckligt långsiktig framförhållning, skulle vi ändå inte driva på saken om en förvaltningschef just då på grund av att det hade skett stora förändringar i förvaltningen och i färskt minne fanns även ÅHS-reformen. När det gällde den allmänna förvaltningen ansåg vi att det fanns skäl att gå lite långsammare fram, se hur saker och ting fungerade i praktiken och mera försöka gå ett  stegs principen och förändra lagstiftningen när behov förelåg.

 

Jag framförde under behandlingen av lagutskottets betänkande att det sannolikt kommer att finnas behov av en förvaltningschef i landskapets allmänna förvaltning, kanske inom tidsramen fem-tio år. Nu kan man alltså säga att landskapsregeringen har konstaterat detta.

 

Fru talman!

Redan i samband med budgetramen för år 2006 togs frågan om ledning av förvaltningsarbetet till behandling och jag stöder landskapsregeringens förslag och målsättningar med att få till stånd en aktiv ledning, där ett ständigt förändrings- och förbättrings- samt rationaliseringsarbete föreslås skötas på tjänstemannanivå. Ålänningarna har allt att vinna på att landskapets förvaltning som arbetsplats blir mer modern och dynamisk, samtidigt som personalens motivation sannolikt blir bättre.

 

Förvaltningschefen föreslås ha landskapsregeringens förtroende och stöd i sitt arbete. Som jag ser det är inte det någonting nytt. Jag har alltid haft den uppfattningen att främst ledande tjänstemän och då framför allt högsta chefen alltid måste ha sin högsta lednings förtroende för att arbetet skall fungera så att uppdrag och uppgifter sköts på bästa tänkbara sätt. Det är nytt i den här framställningen att just det är satt i text. Enligt min uppfattning har det alltid varit så, men det har varit ett outtalat krav.

 

I framställningen föreslås även särrregler för tjänster som förvaltningschef och avdelningschefer så att de tjänsterna kan besättas för viss tid. Jag kan på stående fot erkänna att jag hör nog till tvivlarna i det avseendet, dels för att jag har en känsla av att landskapsregeringen ändå inte i tillräcklig utsträckning lyckas rekrytera den kompetens som en modern och dynamisk förvaltning kräver. Jag är ganska säker på att visstidsanställda chefer i förlängningen kommer att kräva någon form av fallskärmar. Så är det också i områdena runt omkring oss. I det fall då det finns en annan ordinarie tjänst i botten går det möjligen att anställa avdelningschefer på viss tid utan fallskärmar. Min erfarenhet är nog den att de flesta anställda strävar efter en fast anställning där den anställda själv mer kan avgöra när och om den skall byta arbete. Däremot kan det finnas just den modell där chefer rekryteras internt för viss tid från en annan ordinarie tjänst och då beviljas tjänstledigt från sin ordinarie tjänst, som t.ex. förvaltningschefen vid ÅHS.

 

I den åländska lagstiftningen finns en praxis att införa vissa tjänstevillkor, såsom uppsägningsgrunderna, i flera olika speciallagar, vilket också framgår klart i den framställning som vi nu diskuterar. Jag skulle vilja att lagutskottet noga tittar på den frågan. Åtminstone är det min bestämda uppfattning att anställningsvillkor, rättigheter och skyldigheter som knyter an till tjänstemännen, uppsägningsgrunder och liknande skall finnas i tjänstemannalagen så att man klart vet var anställningsvillkoren regleras. Där är ltl Mats Perämaa och jag helt överens. Men det här är ingenting nytt, utan det har blivit en praxis, men jag tycker att man nog kan se över det här. Jag menar inte att lagutskottet skall gå in och göra några ändringar just i den här framställningen, men det är nog önskvärt att lagutskottet skulle ha en åsikt i det här avseendet; ifall landskapsregeringen i framtiden reviderar tjänstemannalagen är det skäl att titta över detta.

 

I framställningen föreslås även en ändring av rätten till tjänstledighet för politiska uppdrag så att den som är anställd vid landskapsregeringen som förvaltningschef, avdelningschef och lagberedningschef inte längre har rätt till tjänstledighet om de väljs till riksdagsman, lagtings- eller landskapsregeringsledamot. När bestämmelserna om begränsad tjänstledighet var aktuella i lagtinget i slutet av nittiotalet för kommunala och landskapets tjänstemän var det just cheferna vid centralförvaltningen som var upprinnelsen till lagarna. Det var just den obegränsade tjänstledigheten för politiska uppdrag vid centralförvaltningen, som anses vara problematisk, men det är klart att det även fanns åsikter om att lagtinget hade för många offentligt anställda ledamöter med obegränsad möjlighet till tjänstledighet för politiska uppdrag. Det ansågs orättvist mot de privatanställda och jag kan säga att nog har jag en viss förståelse för det; regelverket och tillkomsten av den obegränsade tjänstledigheten som kom till någon gång på åttiotalet ville att alla och så många som möjligt skulle få vara med. Och innan nya självstyrelselagen trädde i kraft fanns det också en lagbestämmelse om de privatanställdas rätt till ledighet, men sedan har detta förändrats på olika sätt. Jag hade redan då den åsikten att dåvarande landskapsstyrelse skulle sätta ner foten där man ansåg att de verkliga problemen fanns och begränsa eller ta bort möjligheten till tjänstledighet för politiska uppdrag just för cheferna i centralförvaltningen. Vi diskuterade det här under ledning av dåvarande lantrådet Roger Jansson på ett femgruppsmöte och vi hade nog stor förståelse för varandra, men jag har nämnt det tidigare att dåvarande lantrådet Roger Jansson kom några dagar senare och meddelade att man inte kom vidare utan framställningen skulle få ligga som den var tänkt. Landskapsstyrelsen ville vara rättvis och jämlik så att begränsningarna skulle gälla alla tjänstemän i landskapet och kommunerna ungefär likvärdigt. Men resultatet är i verkligheten att landskapets tjänstemännen och kommunernas tjänstemän egentligen har väldigt olika regler.

 

Talman!

Jag stöder i alla fall landskapsregeringens förslag om att rätten till tjänstledighet för politiska uppdrag inte omfattar de högsta cheferna i förvaltningen. Det gäller ytterst få personer och jag har nu inte suttit i landskapsstyrelse eller –regering så att jag av praktiska skäl kan uttala mig, men det vet jag att lantrådet Roger Nordlund har gjort, han har lång erfarenhet av de problem som uppstår med tjänstlediga chefstjänstemän.

 

Däremot vet jag att parterna på arbetsmarknaden kan avtala fritt om bättre eller sämre förmåner om tjänstledighet än vad lagen säger. Det här påpekade lagutskottet mycket tydligt i sina betänkanden, både i kommunallagsreformen och i landskapslagen om tjänstledighet för landskapets tjänstemän för politiska uppdrag.

 

Sedan lagarna trädde i kraft har det åtminstone varit tre omgångar av nya avtalsförhandlingar, kanske t.o.m. fyra för landskapets del, men inte en enda gång har tjänstledighet för politiska uppdrag funnits på dagordningen i förhandlingarna. Jag ser det nog som så att den här frågan inte har haft en särskild hög prioritet i de fackliga organisationerna hittills. Det är min bestämda uppfattning.

 

Då begränsningarna för tjänstledighet trädde i kraft var jag och flera med mig övertygade om att det skulle vara svårt att få kandidater att ställa upp i val och att främst kvinnornas möjligheter skulle försämras. I media stod det att framtidens lagting skulle bestå av pensionärer och egna företagare! Men jag kan säga att jag gjorde en fel bedömning; mot bakgrund av att de allra flesta kvinnor som invaldes i lagtinget hade sitt ursprung i den offentliga sektorn, var det dessa kvinnor jag trodde att skulle bli borta. Men jag kan konstatera att så blev det absolut inte! De kandidater som har ställt upp i val har inte heller blivit färre och de kvinnor som har valts till Ålands lagting har inte minskat. Och det, fru talman, som gläder mig mest är att de har valts in nya och unga personer och framför allt unga kvinnor från den offentliga sektorn. Jag är faktiskt ännu i dag lite förvånad över att det blev resultat, det kan jag gärna erkänna.

 

Sedan finns det ytterligare en sak som jag skulle vilja att lagutskottet skulle titta på. Det är nämligen så att när de första tjänstledighetslagarna kom – jag tror att det var i landskapslagen om begränsad tjänstledighet för landskapets tjänstemän – hade lagutskottet ett önskemål att landskapsregeringen skulle se över intjäningstiden för pensionerna för lagtingets ledamöter och att kvalifikationstiden skulle förkortas. Det här har inte skett och jag vill minnas att lagutskottet tog som exempel att den kunde förkortas från 15-16 år till 12 år och att den första rätten till pension skulle uppkomma efter fyra år, vilket i dag är sju år.  Efter att de här lagarna trädde i kraft finns det vissa praktiska erfarenheter av att det kan hända på grund av att landskapsregeringar har fallit och ersättarna har fått lämna Ålands lagting, i vissa fall både utan arbete och utan ersättning. Jag tycker faktiskt att det är dags; nog är det ganska många partier sedan dess som har suttit i landskapsregeringen och väl känner till detta faktum, och jag vet att det är svårt för både landskapsregering och lagting att ta till sig att man skall rätta till förmåner, men inför nästa lagtingsperiod tycker jag att det borde finnas en sådan översyn så att man kan veta vad som gäller. Det är flera ledamöter här som har drabbats av att de har kommit in som ersättare i Ålands lagting och sedan i princip fått gå till ingenting över en natt och sådana anställningsvillkor kan inte heller valda politiker och deras ersättare ha. Jag tycker faktiskt att det finns skäl att lagutskottet skulle ha en åsikt om den här frågan, också i det här sammanhanget när man på nytt tar upp begränsningen. Det gynnar inte bara de offentligt anställda utan det är främst med tanke på också de privatanställda.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning är det ämne som sysselsätter oss här i lagtinget i dag. Det är en angelägen fråga som vid ett flertal tillfällen under den korta tid som jag har bevistat denna sal har diskuterats här. Frågan har diskuterats rätt många gånger. Överlag har jag uppfattat att det finns eller åtminstone har funnits en samstämmighet kring att vi måste försöka hitta nya former för också ledningen av förvaltningen.

När man lyssnar på debatten här i dag kan man få en litet annan syn på den biten, men det är väl på det sättet att det växlar utgående från vilken position man befinner sig i. Vi har en förvaltning som är i förändring, en förvaltning som under de senaste åren kanske har genomgått mycket, mycket mera än vad den har gjort under de tidigare åren. Det där går naturligtvis i vågor och man kan också säga att förändring sker kontinuerligt. Men ett förändringsarbete är någonting som också finns klart och tydligt angivet i landskapsregeringens handlingsprogram. Därför tycker jag att det också är bra att landskapsregeringen nu kommer med ett förslag på hur man vill se ledningsstrukturen för centralförvaltningen i dag.

 

Skall man kunna få till stånd någonting och framför allt få till stånd förändringar av sådant som man tycker att fungerar mindre bra i samhället krävs det ett stabilt ledarskap. Det är kanske någonting som på den politiska sidan har varit rätt instabilt den senaste tiden, men samtidigt har vi fått ett instrument för att skapa det här. Under några år har vi haft ganska många landskapsregeringar, men samtidigt har vi också ett instrument i form av parlamentarismen som jag lyfter högt ur det perspektivet att det faktiskt skall kunna ge ett väldigt positivt ledarinstrument för oss politiker. Nu krävs också att det här går vidare och att vi får ett modernt ledarskap när det gäller förvaltningen som sådan.

 

Det förslag som landskapsregeringen nu lägger tycker jag att ger den möjligheten. Sedan kan man säga, som oppositionen till vissa delar också har framfört, att det är inga förändringar som sker, men en av de kanske viktigaste förändringarna som nu görs är faktiskt frågan om hur och vilken anställningstrygghet framför allt vår högsta tjänsteman skall ha. Det är en stor förändring och det är också den som mycket av kritiken hänger upp sig på, samtidigt som man från oppositionens sida försöker säga att det inte händer någonting, så det blir en lite splittrad kritik på det sättet.

 

Jag har också haft lite svårt att förstå kritiken mot att man nu vill sätta ett förtroende mellan den högsta politiska ledningen i form av landskapsregeringen och den högsta ledande tjänstemannen. Om vi tar exempel från näringslivet är detta någonting som är rätt vanligt. I ett aktiebolag finns en stämma, stämman väljer en styrelse och styrelsen väljer en VD och mellan dem skall det finnas förtroende. Tar vi det här till landskapsnivå har vi lagtinget som motsvarar stämman, vi har landskapsregeringen som motsvarar styrelsen och vi har förvaltningschefen som nu föreslås som motsvarar VD:n. Varför kan man inte föra ett resonemang där man faktiskt använder sig av liknande struktur som man har i näringslivet? Den storlek vi har på vår förvaltning i dag kräver effektivitet och framåtanda. Det tycker jag också till stora delar att vi har, men vi måste också ha instrumenten från politisk sida att kunna driva detta vidare.

 

Man säger här att det blir ett problem när förvaltningschefen också skall vara rättschef och sitta på landskapsregeringens förtroende. Det kan hända att jag är dålig på att läsa lagar och att jag är dålig på att förstå mig på en samhällsstruktur och den samhällsstruktur som vi har här, men som jag ser rättschefsfunktionen är det det att den skall vara en rådgivande funktion till våra tjänstemän när de sitter i det läget att de skall fatta ett beslut och då skall de få ett råd i hur skall de fatta det här beslutet så att det följer de lagar som finns antecknade. Det kan inte ligga i politikernas intresse att vi skulle fatta beslut som faller utanför ramarna för den lagstiftning som vi har varit med om och tagit fram; då har vi nog ett system som kanske inte liknar ett rättssamhälle osv. Därför vi behöver vi ha funktionen av rådgivare; sedan har vi i det här läget en JK som sedan kommer med pekpinnar när vi har gjort någonting som är fel. Inte har vi hittills, vad jag vet, haft vare sig kanslichef eller någon annan i vår förvaltning som har kommit med pekpinnar rent offentligt och gett reprimander för att man har fattat felaktiga beslut utan det har skett i samförstånd, man har använt kanslichefsfunktionen som ett bollplank och som en rådgivare i juridiska spörsmål för att få förvaltningen att fungera på ett bra sätt. Sedan är det en annan fråga att man kanske skulle vilja ha en JK-funktion här på Åland. Det är jag helt och hållet med på att är en intressant fråga att diskutera, men man får inte sammanblanda de två funktionerna, vilket jag tycker att man gör nu.

Det har också sagts att förtroendet i det här fallet skulle ha att göra med att man tillhör ett visst parti. Varför skulle det ha med det att göra! Ett förtroende för en chefs arbete är att man litar på att de uppgifter som styrelsen ger blir utförda inom de ramar och de spelregler som existerar, dvs. lagarna. Jag förstår inte varför i det här fallet en partibok eller ett partimedlemskap skulle bli ett problem, någonting som man skulle vara tvungen att ta ställning till! Jag kan mycket väl se att den som sitter på en förvaltningschefspost i en regering som består av enbart obundna skulle kunna vara socialdemokrater – utan problem. Det har ingenting att göra med partiboken. Förtroendet har att göra med att man känner att personen som sitter på tjänsten också är med och jobbar för att genomföra de beslut som fattas i lagting och i landskapsregeringen. Det där är någonting som jag överhuvudtaget inte ser några problem i.

 

I övrigt vad gäller tjänstledighetsdiskussionerna har jag redan i ett anförande tidigare beskrivit FS:s ståndpunkt. Vi ställer oss bakom de funderingar och de förslag som finns i framställningen från landskapsregeringen och ser också det som ett steg i att få en ordentlig skillnad mellan det politiska arbetet och tjänstemannaarbetet.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

På en minut hinner jag med en sak och det är att när jag sade i en tidigare replik att förvaltningschefsfunktionen och kanslichefen är samma sak så ber jag vtm Johan Ehn läsa framställningen, parallelltexten, och jämföra 2a § i den nya framställningen och 6 § i den gamla. Det är så gott som ingen skillnad överhuvudtaget så när som på två ord. Jag håller på och plockar om text här nu skall jag visa det för vtm Johan Ehn sedan. Det är alltså samma funktioner som påförs förvaltningschefen som tidigare har påförts chefen för kansliavdelningen, som det heter formellt. Till den delen är det alltså inte någon stor reform utan man bara plockar om texten i paragrafen och sätter nytt klistermärke på dörren så att man kan bli av med en obekväm tjänsteman. Det är därför framställningen har kommit till. Det andra återkommer jag till i mitt anförande.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är så med förslag att man kan läsa dem precis som man så önskar, och det går säkert att plocka om det på ett sådant sätt att ltl Danne Sundman får det att se ut som om inga förändringar har skett, men jag tycker att det finns avgörande förändringar i det förslag som nu ligger och framför allt i det att man jobbar utgående från att det finns en klar och tydlig struktur i förhållandet mellan förvaltning och politik.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Den strukturen blir synnerligen oklar med det här förslaget, men jag skulle säga att den är ganska klar i den gamla lagen. Man kommer inte nu att ha en förvaltningschef utan det är en statssekreterare man konstruerar; det blir en statssekreterarfunktion som får kanslichefens uppgifter och kansliavdelningen har ingen chef. Förslaget har alltså klara brister till den delen. Återigen, om man läser de paragrafer som listar uppgifterna är det samma uppgifter som förvaltningschefen skall ha, man kan nästan prata om exakt lika, så när som på några ord.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Frågan handlar inte bara om det, utan det är också på det sättet att maktbalansen mellan vad som skall ligga på förvaltningsnivå och vad som skall ligga på politisk måste vara klar och tydlig. Där finns bl.a.. det som också lantrådet var inne på: att man måste kunna veta från den politiska landskapsregeringen och från lagtingets sida att de beslut som fattas i demokratisk ordning efter val också verkställs .

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vtm Johan Ehn säger – som jag uppfattar det, rätta mig om jag har fel – att Åland inte behöver ha någon rättschef, eftersom förvaltningschefen inte är någon rättschefsbefattning, så det här uttalandet får man verkligen utveckla mera. Så säger han också att parlamentarismen har varit bra. Det har varit ett bra ledarskap. Det uttalandet förstod jag inte, så utveckla gärna det också. Parlamentarismen och byte av regeringar har gjort att ledarskapet har vacklat. Ännu större behov har det varit av kontinuitet, och kontinuiteten har tjänstemännen stått för. I ett litet samhälle som Åland är det viktigt med kontinuitet. Detta frångår man nu, också vad gäller tjänstemännen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För det första vill jag helt och hållet dementera, och det kan vi gå tillbaka till stenografiska protokollet och se, att jag skulle ha sagt att vi inte behöver någon rättschef. Det har jag inte sagt, utan jag har sagt att innehållet i rättschefstjänsten är tydligen någonting som vi har olika syn på. För mig är rättschefstjänsten en sådan tjänst som finns till hands för förvaltningen inför de beslut som skall fattas så att man kan få vägledning i om man är osäker på vad som är rätt och fel rent lagstiftningsmässigt. Sedan finns en JK-funktion som i dagsläget ligger på finsk behörighet som ytterligare granskar huruvida så har skett i efterhand, men vad jag har kunnat förstå finns inte det i rättschefsuppgiften, har inte funnits på kanslichefssidan och finns nu inte heller på förvaltningschefssidan. Vad gäller parlamentarismen vill jag påstå – där kan vi säkert också ha olika åsikter – att det inte är den som har lett till den osäkerhet i det politiska läget som vi har haft utan det är vi politiker som tyvärr inte har varit mogna för ett parlamentariskt system, men jag hoppas att vi skall mogna in i det.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Enligt mitt sätt att se fortsätter vtm Johan Ehn på just det spåret att rättschefen inte är en rättschef enligt min uppfattning och han jämför rättschefen med en politisk statssekreterare som sitter på regeringens mandat. Det är så det står i lagframställningen. Vtm Johan Ehn säger också i sitt huvudanförande att man inte skulle ha problem med att ha en förvaltningschef och en rättschef som kommer från ett annat parti. Det skulle inte vi ha, men jag undrar om t.ex. socialdemokraterna skulle anse att det vore okej om en obunden förvaltningschef satt på den posten.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det handlar i det här fallet om man skulle kunna se skillnad på vad som är politik och vad som är att verkställa en arbetsuppgift. Jag tror inte att det är något större problem i det att vi har det politiska förtroendet mellan lagting och landskapsregering och sedan har vi ett helt normalt, som jag försökte beskriva, förtroende mellan landskapsregering och förvaltningschef, precis på samma sätt som vi har det i näringslivet mellan VD och styrelse. Jag har vid ett flertal tillfällen hört representanter för Obunden Samling stå här och prata om Ab Åland - det passar i vissa sammanhang att prata om Ab Åland, men tydligen inte i alla!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag är också mycket intresserad av frågan om förvaltningschef kontra rättschef. Vtm Johan Ehn nämner flera gånger att förvaltningschefen skall finnas till för att ge juridisk rådgivning för förvaltningen, men om man ser det ur kundens perspektiv, alltså den vanlige ålänningen, hur man uppfattar förvaltningen: Finns det inte en risk att när den högsta tjänstemannen, chefen, som ändå skall leda förvaltningen, sitter på ett politiskt förtroende att kunden, ålänningen, betraktar den utifrån och inte kan ha ett hundraprocentigt förtroende för att det enbart är den juridiska bedömningen som ligger till grund för förvaltningschefens agerande? Är det på det viset att förvaltningschefen gör en tolkning eller någonting som strider mot landskapsregeringen och den skall ha regeringens förtroende riskerar den personen att få sparken. Det är här som problemet är: den utomstående betraktaren måste kunna lita på att det inte är politiska faktorer som avgör. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag börjar sakta men säkert förstå vad det är som är skillnaden i vårt sätt att se på de här frågorna mellan regering och opposition. Oppositionen utgår tydligen från att landskapsregeringen medvetet vill använda sig av den makt man har för att bryta mot lag för att föra tredje man bakom ljuset. Så ser inte jag på det här systemet. Jag ser det utgående från det att vi är satta i lagting och i landskapsregering att jobba utgående från den lagstiftning som gäller. Jag kan inte förstå att man aktivt i en landskapsregering skulle jobba för att bryta mot de lagar som man själv har varit med och tagit initiativ till och eventuellt varit med och lagstifta om. Sedan har vi de rättsvårdande myndigheterna som i sin tur kontrollerar att vi följer upp lagarna. Det är också därför vi har tredelningen av makten i det här landet att vi följer upp lagarna.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det vore bekvämt att påstå att landskapsregeringen aktivt jobbar för att bryta mot lagarna, men inte ens vi gör det; däremot har vi kunnat upptäcka att misstag sker och det beklämmande ofta. Statsstödsreglerna för golfbaneprojektet var ett exempel. Som utomstående, som kund ålänning, måste man kunna lita på att förvaltningen leds av en juridisk sakkunnig som har det juridiska för ögonen. Det blir en viss gråzon när man inte säkert kan veta om den högsta chefen är rädd för att tappa förtroendet hos landskapsregeringen och kanske väljer att gå in i en gråzon. Det är det här som vi ser som en avgörande skillnad. Vi kräver att förvaltningen i högsta toppen skall kunna vara politiskt oberoende för att säkerställa kontakten ut till ålänningen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Förvaltningen är politiskt oberoende i det system som föreslås. Utgående från det resonemang som ltl Mats Perämaa nu för är det på det sättet att det skulle vara helt omöjligt för en chef, en VD, en förvaltningschef, att läsa lagen och att se till att den följs till punkt och pricka. Jag ser inte att det är på det sättet därför att man jobbar fortsättningsvis för den uppdragsgivare man i grunden har: det åländska folket, det åländska folket har gett en majoritet ett uppdrag att styra landskapet Åland och det har man gjort via lagting och landskapsregering. Jag ser inte att det finns ett sådant problem i det här fallet när vi fortsättningsvis också har rättsvårdande myndigheter kvar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn sade med tanke på ett tidigare replikskifte om man skulle ha rätt partibok eller inte att han förstår inte överhuvudtaget vad partibok har att göra med det här. Han såg inte några problem överhuvudtaget, sade han; samtidigt råkar jag komma ihåg vad Frisinnad Samverkans partiordförande Strand sade när det gäller näringschefen: han drev politik, det var det som var det stora problemet. Och det kan vara ett problem, men jag tycker ändå att när man från majoritetens sida försöker dölja vad det här handlar om, så lite trovärdig måste vtm Johan Ehn trots allt vara och inte säga att han kan inte se några problem överhuvudtaget!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Att driva politik i arbetet och att vara politiskt aktiv är två skilda saker. Jag kan vara politiskt aktiv och samtidigt sköta mitt arbete utgående från den arbetsgivare jag har. Det finns ingen automatisk likhet, som jag ser det, i att vara politiskt ansluten till ett parti och att ha ett arbete inom förvaltningen. Det är just det jag också har försökt säga. En tjänsteman, en arbetstagare eller vem som helst som utför ett arbete, måste kunna skilja på att ha den privata åsikten och det som man sköter i sitt arbete. Det är två för mig helt skilda saker, men det kan hända att ltl Anders Eriksson har en annan syn på den här biten.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn säger att det är två olika saker att driva politik i arbetet och att ha politiska åsikter privat. Givetvis är det så. Det är det jag försöker säga, säger vtm Johan Ehn, men problemet är att han sade någonting helt annat i sitt anförande tidigare.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Eftersom jag står här i talarstolen har jag ingen aning om vilket anförande som vicelantrådet Jörgen Strand skulle ha haft, så det blir väldigt svårt för mig att kunna försvara det i det här fallet. Den replikväxlingen kanske ltl Anders Eriksson tar med vicelantrådet Jörgen Strand i stället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn säger ordagrant att det är viktigt att tjänstemän, avdelningschefer, kanslichefer – han rörde lite ihop det – är lojala och för fram riktiga uppgifter. Anser han att de personer som nu är utpekade i både tidningar och i lagting, som man försöker köpa bort och stifta andra lagar för att bli av med dem, inte har skött sina uppgifter? Har de drivit politik i arbetet eller har de bara varit politiskt intresserade?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

För mig är inte de enskilda fallen det som är det intressanta utan jag vill ha ett system som skall fungera på ett sådant sätt att man skall ha redskapen till förfogande i det läge när man behöver dem. Vad gäller de två aktuella fallen kan jag inte uttala mig i de frågorna eftersom jag inte sitter i landskapsregeringen; jag sitter i lagtinget och har där att ta ställning till olika lagförslag som kommer och på vilket sätt de sedan skall godkännas eller icke godkännas för att landskapsregeringen skall kunna jobba på ett sätt som gör att vi får en god utveckling för Åland framåt.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Nog måste väl ändå vtm Johan Ehn erkänna att det är dessa fall som är upprinnelsen till det hela. Hade det inte varit några problem överhuvudtaget – ni har flera gånger sagt här att vi vet att det är om problem – hade det inte framkommit några sådana saker hade väl också vtm Johan Ehn tyckt att det här är väl inget att ändra på, det här fungerar ju bra. Alla i majoriteten har talat om hur viktigt det är att få en ändring för det fungerar inte bra som det är; redan från 1998 har det varit problem. Vtm Johan Ehn går precis på samma linje som de övriga. Visst stöder han landskapsregeringen på det här sättet genom att inte ta ställning i de enskilda fallen.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vi kan mycket väl konstatera att det har varit problem, men det som ltl Sune Mattsson ställde fråga till mig om var huruvida jag ansåg att vissa personer hade skött sig eller inte skött sig. Det kan jag inte ta ställning till eftersom jag inte har den insynen i deras arbete på det sätt som man har när man sitter i landskapsregeringen. Det är också rätt intressant att man nu från liberalernas sida försöker påstå att det inte skulle vara aktuellt att göra någonting åt det här om det inte fanns problem. Jag satt i samma landskapsregering som liberalerna för ett år sedan och jag vet att de här frågorna var synnerligen uppe på tapeten och diskuterades kring just ledningsstrukturen för den allmänna förvaltningen också i framtiden. Men det är klart sitter man i regering resonerar man på ett sätt, sitter man i opposition resonerar man på ett annat – och det är helt klart i det här fallet vad gäller liberalerna och ltl Sune Mattsson.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Talman!

Det finns mycket att säga i det här ärendet och det tänker jag göra när ärendet kommer upp på måndag.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Vi vet väl alla varför vi har den här framställningen på bordet och det är så med den som med de flesta framställningar att vissa saker är bra, vissa är mindre bra. Det finns motiveringar som är svårförståeliga och det finns sådana som är direkt oklara och jag tänkte inför lagutskottets behandling peka på ett par saker.

 

Om jag börjar med de förslag som ligger i framställningen så torde vad gäller förslaget om att man inte längre skall vara tjänstledig för politiska uppdrag det inte komma som någon överraskning att vi från Ålands Framtid tycker att förslaget är okej. Det känns ganska identiskt med den lagmotion vi lade den 19 november 2004 tillsammans med dåvarande lagtingsledamöterna Lasse Wiklöf och Camilla Gunell, som jag ser att nickar instämmande. Det är enligt Ålands Framtids förmenande ett systemfel om man från tjänstemannaplan kan gå in i politiken – så långt är det absolut helt okej – men att man igen skall kunna gå tillbaka och bli opolitisk tjänsteman är ett systemfel som bör åtgärdas; det åtgärdas med det här förslaget och så långt är det okej.

 

Däremot kvarstår vår kritik av hur landskapsregeringen har löst det s.k. Erlandfallet, dvs. om man är missnöjd med en tjänsteman och löser det genom att man ger vederbörande betald ledighet resten av sitt yrkesverksamma liv så ger man förvaltningen helt fel signaler, men det hör inte till det här ärendet. När förslagsställarna redogör för bristerna i de nuvarande bestämmelserna, bl.a. med följande: ”att förvaltningsreformen år 1998 var i flera avseenden inte helt lyckad”. Den största bristen är, säger man, att frågan om hur förvaltningsarbetet skall ledas inte var klart och det sägs att det här ”förstärks av att det i förvaltningsreformen valdes och fortfarande skall tillämpas beslutsnivåer och typer som inte är ändamålsenliga och i vissa fall t.o.m. lett till oklarheter och rättsosäkerhet”. Det sistnämnda skulle jag önska att lantrådet kunde förklara lite mera, för jag tycker att jag har någorlunda normal fattningsförmåga, men jag förstår inte exakt vad regeringen tänker.

 

När det gäller förvaltningsreformen från 1998 är det mest olyckliga enligt mitt förmenande med den att rollerna är otydliga mellan minister, avdelningschef och byråchef. Det finns inget hundraprocentigt klart ansvar, dvs. är det en avdelningschef som inte fungerar kan det fungera ändå om byråchefen eller ministern fungerar och, som vi också har sett ett otal exempel av på sistone, då det finns fall där inte ministern fungerar så fungerar det om det är en avdelningschef eller en byråchef som sköter sitt jobb. Rollfördelningen är otydlig, man borde göra någonting åt den och för att få en större flexibilitet, vilket man säger att man vill uppnå med förslaget borde avdelningschefen avskaffas. Den enda konkreta arbetsuppgiften, såsom budgeten är uppställd i dag, är att avdelningscheferna skall samordna budgeten. Att de sedan i praktiken har blivit någon sorts opolitisk statssekreterare stundtals är en annan sak. Men skall man få den flexibilitet till stånd som man efterlyser i förvaltningen borde man kunna stoppa ihop en ministerportfölj utgående från ministerns kompetens eller, vad som är ännu viktigare, om det inte finns kompetens, utgående från de problem som råder i samhället. Låt oss säga att vi skulle få en väldigt stor lågkonjunktur; då är det viktigt att man kan plocka ihop en ministertaburett som kan jobba hundra procent med de frågorna, t.ex. ha arbetsmarknadsenheten under sig och utbildningsenheten, som jag kan tänka mig att är två områden som verkligen behöver göra sitt bästa.

 

Man skulle få en helt annan flexibilitet på det här och om lagutskottet skulle vilja titta på det jag nyss framförde vore det tacksamt, om det nu finns någon inne från lagutskottet överhuvudtaget. Ltl Ragnar Erlandsson vinkar där bakifrån – då känns det tryggt!

 

Om vi går vidare sägs det så här under landskapsregeringens överväganden och förslag under stycket ”Allmänt”: Målsättningen är att få till stånd en förvaltning där det finns ett ständigt pågående arbete som skall utmynna i en förvaltning som utan att växa i omfattning kan anpassa sig till förändrade krav och förutsättningar. Det här är en synnerligen god målsättning som regeringen har skrivit ner och man skriver också: ”En ny tjänst som förvaltningschefstjänst är inte ensamt för sig tillräckligt för att målsättningarna skall kunna uppnås.” Det tror jag är viktigt att påminna om, så att inte regeringen slår sig till ro och tror att man har löst allt bara genom den här framställningen. Målsättningen är bra och den är förpliktande framöver.

 

Under ”Ledningen av förvaltningsarbetet” skriver man så här: ”Det ständigt pågående rationaliseringsarbetet inom förvaltningen bör skötas på tjänstemannanivå. På så sätt kan medlemmarna av landskapsregeringen i största möjliga utsträckning ägna sig åt de olika politikområdena.” Och jag kan tänka mig var rollfördelningen har kommit från. Men om vi är riktigt ärliga – och det är helt naturligt, det ligger i människans natur – inte är tjänstemännen själva intresserade av att rationalisera bort sig själva eller sina arbetskamrater; nog måste man också från politisk sida verkligen jobba med de här frågorna om man, igen, skall få till stånd den förändring som regeringen själv säger att man vill få till stånd. Jag är alltså tveksam till de där formuleringarna.

 

Fru talman!

Följande sak jag vill ta upp i motiveringen är när man pratar om den lojalitet som man kräver av den nya förvaltningschefen, som man då kan uppfatta som hundraprocentig lojallitet, men då sägs det också om de andra så här: ”Också av dessa andra ledande tjänstemän – avdelningscheferna och lagberedningschefen – krävs det ett visst mått av lojalitet… ”. Det som är intressant för mig att få reda på är vad är ”ett visst mått av lojalitet”, och den naturliga följdfrågan blir: vem är det som skall göra mätningen? Det vore intressant att få reda på; formuleringen är faktiskt lite märklig.

 

Det sägs så här: ”Eftersom förvaltningschefen skall ha en väsentlig roll för att genomföra politiken är det nödvändigt att förvaltningschefen skall kunna sägas upp” och för att ingen skall säga att så där står det inte ordagrant och att jag har gjort en felcitering vill jag säga att det är bara det här som jag har plockat ut. Det sägs också så här: ”Också avdelningscheferna och lagberedningschefen skall ha en roll i genomförandet av politiken, dock inte en lika framträdande roll som förvaltningschefen.” Det som regeringen säger är att förvaltningschefen skall vara hundraprocentigt lojal, han skall genomföra politiken; gör han inte det så är det avsked på grått papper, medan avdelningscheferna inte till hundra procent skall jobba med politik, de behöver inte vara hundraprocentigt lojala, så därför har de lite större anställningstrygghet. Men den fråga som infinner sig är förstås: Vad har landskapsregeringen för förväntningar på resten av förvaltningen? Behöver inte resten av förvaltningen överhuvudtaget bry sig om den politik landskapsregeringen stakar upp? Behöver man överhuvudtaget inte engagera sig i landskapsregeringens önskemål? Graderingen blir faktiskt lite märklig om man hårdrar det på det här sättet.

 

Fru talman!

En kommentar runt revision, som är en nog så viktig fråga. Där sägs det att det inte finns några uttryckliga bestämmelser om en ”medlem av landskapsregeringen kan misstänkas ha gjort sig skyldig till brott i tjänsten”. Där resonerar landskapsregeringen vidare så här: ”Landskapsregeringen konstaterar att medlemmarna av landskapsregeringen bör anses ha ett normalt tjänstemannaansvar men har trots det för avsikt att närmare utreda om nuvarande bestämmelser är ändamålsenliga eller om några kompletteringar krävs. Inom ramarna för det arbetet bör då också utredas vilket förfarande som skall iakttas i ett sådant fall då misstanke finns om att förvaltningschefen gjort sig skyldig till brott i tjänsten.” Det som är det mest förvånande är att man tillägger: ”I detta sammanhang har det inte bedömts vara möjligt att utreda den frågan.”

 

Detta som ett exempel på synnerligen centrala frågeställningar som regeringen borde ha haft svar på innan man förde framställningen till lagtinget, men jag hoppas att lagutskottet tittar på den här saken.

 

Jag har också en kommentar om de ekonomiska och de administrativa konsekvenserna. Det sägs, i och med att kanslichefen har en relativt hög avlöning, en avlöningsnivå som också torde locka kommande förvaltningschefer, så bedöms reformen bli kostnadsneutral till den här delen. Men precis som jag tror att ltl Anne-Helena Sjöblom var inne på, så med den s.k. anställningstrygghet som finns för tjänsterna framöver tror jag att vi helt klart får räkna med en högre lönenivå och vi får också räkna med någon typ av fallskärmar, så därför stämmer inte det som står här i motiveringen under ”Ekonomiska och administrativa konsekvenser” – om man försöker titta lite längre än vad näsan är lång.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Här sitter vi nu den här dagen och diskuterar, säkert någon dag till, om det nya förslaget om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. Nog vet vi alla att upprinnelsen är att landskapsregeringen inte har haft möjlighet att kommunicera på ett vettigt sätt med de tjänstemän som man nu, först i budget och sedan genom ändrade regler försöker bli av med. Är det så t.ex. att man tror att man kommer att bli av med förvaltningschefen utan kostnader, precis som man i ett annat fall när det gäller avdelningschef föreslår någon slags avgångsvederlag? Är det så att lantrådet t.ex. tror att det här kommer att bli kostnadsneutralt, det kommer inte att kosta oss någonting? Min tro är att innan det här är klart har det kostat oss skattebetalare stora summor. Skulle det vara landskapsregeringens egna pengar skulle det säkert aldrig ha kommit på förslag ens en gång utan då löste man det genom förhandlingar och på ett annat sätt, inte genom att hänga ut folk i tidningen, tala om att man inte har förtroende, uppräkna saker att alla vet att det inte har gått bra osv. I många år har vi haft samma lantråd. Lantrådet har under en lång tid haft möjlighet att rätta till de fel som har varit i de egna leden, men kanske det är som tidigare lagtingsledamoten,  numera landskapsregeringsledamoten Wiklöf sade, att lantrådet inte riktigt har förmågan att leda. Han sade faktiskt så; nu säger han det inte längre för tydligen har han då hjälpt lantrådet på rätt äntligen, och det tackar jag landskapsregeringsledamoten Wiklöf för. Så måste det ha gått till, annars skulle inte den kritiken så snabbt ha tystnat.

 

När det gäller frågan om att man inte har hört fackföreningarna i beredningen och att det kanske var för kort tid är det möjligt att det har varit för kort tid, men skulle t.ex. Sjömans-Unionen ha haft någon högre uppsatt tjänsteman har som man försökte dra in förmåner för eller bli av med, då hade antagligen inte skärgårdsborna som så gärna vill komma hem till helgen kommit hem, utan då hade de knutit fast färjorna vid kajen och så hade de stått där. Men nu har vi ett fack som kanske förhoppningsvis sent omsider kommer igång och då kan det bli annat ljud i skällan. Jag håller också med det som ltl Gun Carlson sade, som hade varit företagsledare både för offentlig tjänst och privat tjänst, att man som företagsledare måste ha förtroende. Det är ingen skillnad om man leder djur eller människor så måste man se till att de sköts väl och att man har förtroende. Så enkelt är det med den saken.

 

Jag måste ge ltl Anne-Helena Sjöblom en eloge för att hon tar upp den fråga som jag många gånger har tagit upp om ersättarsystemet i lagtinget, de är helt rättslösa. Ni skall komma ihåg en sak att den här landskapsregeringen stiftas ihop av sju stycken ersättare som, om alltihopa skulle falla, med stor sannolikhet fick gå ut den dagen det föll, så visst finns det saker som kan hålla ihop en regering. Men jag tycker ändå synd om dem som måste gå ut utan att ha någonting och där håller jag med ltl Anne-Helena Sjöblom att det är nog värst för de privatanställda därför att de flesta andra har tjänstledighet under de fyra åren så länge det politiska uppdraget varar och kan få gå tillbaka till sin tjänst medan en privat tjänsteman som har slutat kanske står utan arbete, har kanske lagt ner sitt företag osv. Där tycker jag att man kan titta på det på samma gång.

 

Men, som sagt, det är viktigt med en kompetent ledning även i fortsättningen, hur man än ändrar reglerna för anställning och hur man än ändrar reglerna för vilka personer som är lämpliga och jag hoppas verkligen att man inte kommer in på detta med partibok. Jag är väldigt rädd för att det blir så att man säger, att om man har rätt att avskeda anställda, så kanske man också kan ta in sådana saker – tråkigt nog.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Sune Mattssons medhåll i frågan om pensionsförmånerna eller s.k. arbetslöshet. Det är mest att jämställa med arbetslöshetsersättning just för ersättarna. Principiellt är jag emot ersättarsystemet; jag tycker inte att det skall finnas, men nu finns det och det kommer antagligen att ta ganska länge innan vi är av med det. Jag vill dessutom säga om påståendet att de fackliga representanterna inte är hörda att det finns en ändring av tjänstekollektivavtalslagen och där borde man säkert ha hört alla fack, men för övrigt gäller framställningen faktiskt det akademiska fackets medlemmar i högsta grad. Det är klart att visst kan man höra alla fem fack och jag utgår från att lagutskottet kommer att göra det. I princip gäller faktiskt det akademiska facket.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Till det sista vill jag säga att jag håller alla fack lika högt, precis som kanske ltl Anne-Helena Sjöblom indirekt sade. Jag tycker inte att vissa fack är mindre värda därför att de har sämre löner och deras åsikter är minst lika mycket värda, så jag tycker nog att man skall höra alla. En vacker dag är det någon som råkar tillhöra ett annat fack som har en hög tjänst. Vi har väl registreringsfrihet – jag kan antagligen höra till Sjömans-Unionen även om jag jobbar som lantråd, tänkte jag säga, men de får knappast komma dit!

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är alldeles riktigt som ltl Sune Mattsson säger, men till den delen det har gällt den aktuella reformen och till den delen det har varit uppe i finansutskottet har vi faktiskt hört det aktuella facket i den frågan.

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är bra att finansutskottet har gjort det, men den aktuella reformen är en framställningen från landskapsregeringen och jag vet inte om finansutskottet redan har behandlat den ”aktuella reformen” – jag bara undrar! Jag hör att hon säger budgeten, men jag pratar om framställningen.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Tanken på och behovet av en förvaltningschef är ingenting nytt. Den här diskussionen har förts under hela nittiotalet och mer eller mindre konkret sedan mitten av nittiotalet. Det behövs inom förvaltningen en förvaltningschef för hela förvaltningen. Det behövs en förvaltningschef som är chef över de andra avdelningscheferna, där avdelningscheferna har ett tydligt underordnatskap. Detta för att man skall få en koordinering och en tydlig ledning, och det är kanske också delvis ett svar på den fråga som ltl Anders Eriksson ställde när det gällde t.ex. rationaliseringar. Man behöver en ledning högst upp som stöder avdelningscheferna i sitt jobb att arbeta vidare. Det behövs framför allt också i att leda hela skutan framåt en som anger och visar åt vilket håll förvaltningen skall ros och som talar om hur det skall vara. Det är också bra och vi behöver en utveckling där revisionsbyrån blir underordnad förvaltningschefen; förhoppningsvis kommer revisionsarbetet att ändras, få den utvecklingen att man använder det mera i förebyggande syfte, som jag tycker att skulle vara en mycket god utveckling.

 

I framställningen står det att förvaltningschefen skall ha huvudansvar för lednings- och rationaliseringsarbetet och det behövs, som jag nämnde inledningsvis, ett kommunikationsflöde i förvaltningen uppifrån ner och nerifrån upp. Det behövs någon som driver på landskapsregeringens målsättningar som förverkligar i förvaltningen handlingsprogrammet som lagtinget har godkänt. Det står i framställningen att förvaltningschefen skall sitta på regeringens förtroende. Det här är mycket viktigt och knappast så anmärkningsvärt. Jag vet inte var man skulle kunna leda en stor arbetsplats – tänk bara på privat sektor – utan att man har en ledare med styrelsens förtroende. Jag tycker att det är en stor skillnad på om man är politiskt tillsatt eller om man sitter på någons förtroende. Det här måste man skilja på. Förvaltningschefen är med i den absolut innersta kretsen och det är viktigt att man är mån om att alla ror åt samma håll. Det här ingår som sagt i allt ledarskap. Ledarskap är någonting som har en stark betoning i framställningen. För att lyckas med sitt ledarskap kräver det skicklighet i att hantera människor, skicklighet i att hantera relationer; man behöver ha en god social kompetens. I framställningen skriver vi att förvaltningschefen bör ha dokumenterad förmåga att leda arbetet. Det här är någonting nytt och någonting väldigt viktigt.

 

Det står också en hel del om lojalitet. Lojalitet handlar om att man skall arbeta i handlingsprogrammets riktning, handlingsprogram och budget som är godkänt av lagtinget. Förtroende handlar inte om politiska åsikter. Det handlar inte om att vi inom förvaltningen vill ha några nickedockor som sitter och säger ja, ja, det är klart landskapsregeringsledamoten, jag tycker precis som du! Det är inte den utvecklingen som en del populistiskt vill ha det till. En tjänsteman har en skyldighet att balansera upp de politiska ibland yviga visionerna och tala om vad lagen säger, tala om vad som i praktiken är möjligt. Det är självklart att landskapsregeringen mer än någon annan, tänkte jag säga, men mest av allt vill göra saker och ting rätt. Det är inte heller så att en tjänsteman behöver vara följsam. Det är inga fel i världen att en tjänsteman anmäler avvikande åsikt, det är tjänstemannnens fulla rätt att göra det. Om en politiker tar ett beslut som en tjänsteman tycker att inte är korrekt har tjänstemannen sin fulla rätt att anmäla avvikande åsikt, det är helt rätt, det skall också tjänstemannen göra, det är det ingen som på något sätt vill ifrågasätta eller vill ändra på.

 

Det har också förts fram några nästan vulgära kommentarer om partiböcker och att de ledande tjänstemännen skall ha rätt politisk åsikt osv. Det är många i förvaltningen som är politiskt aktiva, framför allt i kommunerna, och det tycker vi att är bra. Det är inget problem.  Det är precis som vtm Johan Ehn nämnde tidigare att det är en stor skillnad på om man bedriver politik i sitt arbete eller om man är politiskt aktiv. Jag vill också understryka det som lantrådet sade tidigare, att under alla år som åtminstone mitt parti har suttit vid makten har det aldrig någonsin tagits hänsyn till någon politisk färg; människor som har anställts i förvaltningen har alla tänkbara, vi har en väldigt färgglad förvaltning när det gäller politiska åsikter, och det är också en rikedom. Det har alltid varit kompetensen som har kommit i första hand och det är nog aldrig någon som frågar efter någon politisk åsikt.

 

Som sagt, jag tycker att det är bra att vi har fått förvaltningschefsframställningen så här långt och jag tror att det är mycket bra för förvaltningen att vi får ett tydligt ledarskap genom strukturförändringen genom att vi har en person på toppen som styr avdelningscheferna och därmed också hela förvaltningen. Jag välkomnar och tycker att framställningen är bra.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 9 januari.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsregeringens framställning med förslag till tredje tilläggsbudget för år 2005. (FR 10/2005-2006).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf:

Fru talman!

Landskapsregeringen lägger nu fram den tredje och som jag nu vill tro den sista tilläggsbudgeten för 2005. Visserligen är inte alla böcker stängda ännu, det tar en viss tid in på det nya året, men vi utgår från att vi inte skall behöva komma med några ytterligare äskanden för det gångna året.

 

Den här tilläggsbudgeten har, som alla har kunnat läsa, balanserar på 8.476.000 euro netto och inkluderar man den i allt övrigt som har budgeterats är vi uppe i 272.117.000 euro för 2005.

 

Tilläggsbudgeten presenteras här i lagtinget vid en tidpunkt då vi på den åländska arbetsmarknaden har absolut full sysselsättning. Det är t.o.m. så att inom vissa näringsgrenar är det svårt att få alla behov tillgodosedda när det gäller arbetskraft. Men vi har också, som vi alla känner till, flera ganska komplicerade frågeställningar som ännu är olösta. Vi har passagerarsjöfarten, vi har landsbygdssektorn, jordbruket och alla de problemställningar som är sammanknippade med det, också i belysning av reducerade stödnivåer från EU, och vi har också en fiskenäring som brottas med tämligen många svårigheter. Vi har också en konflikt med republiken Finland när det gäller PAF:s Internetspel.

 

Jag hyser själv en förhoppning om att landskapsregeringen inom en inte alltför avlägsen framtid skall klara ut att i samarbete med republiken få till stånd de nyinvesteringsreserveringar för sjöfarten som vi så länge har arbetat för. Jag hoppas också att vad gäller landsbygdens framtid och dess näringsliv vi trots de reducerade stödformerna skall finna lösningar som också ger förhoppning om en hygglig framtid på det hållet. Jag hoppas verkligen att vi skall klara ut fiskeriets problem och hitta nya goda, fina inriktningar som också gör att den näringen kan få en hygglig existens framdeles. Sist men inte minst hoppas jag naturligtvis att de diskussioner vi har initierat och inlett med företrädare för statsmakten också skall kunna ge resultat och bära frukt på PAF-sidan. Det är naturligtvis inga lätta frågeställningar. Vi vet också att man från republikens sida har nagelfarit många andra verksamheter än vår även på rikssidan; sålunda känner ni alla till att pimpelfisket och dess stora betydelse för en viss näringsutövare också det har numera underkastats granskning huruvida det faller under lotterilagstiftningen, och det är naturligtvis inte så enkelt och roligt. Det är synbarligen så att man går tämligen omfattande fram i alla de frågeställningar som gäller spel på rikssidan. Vi vet också alla att många andra bolag än det åländska PAF är underkastade polisarbete.

 

Jag har ändå förhoppningar om att vi skall komma till sådana resultat att vi också kan känna tillfredsställelse och slippa de här konflikterna, som inte ger någonting annat än förgiftade atmosfärer mellan olika myndigheter, regeringar och kanske t.o.m. parlament.

 

Det finns egentligen en sak till som inte hör hemma i det här specifika ärendet heller, men jag vill ändå avisera det och det är frågeställningar om gränshandeln. Jag vet att det ute i det åländska näringslivet diskuteras mycket vad som görs, framför allt vad som framhålls att det inte görs från regeringens sida och därför vill jag nu annonsera att i anslutning till det EU-meddelande som kommer att lämnas till lagtinget och som jag tror att vi eventuellt skulle slå fast redan i morgon, åtminstone skall det diskuteras då, kommer jag att hålla en mycket utförlig information om gränshandeln, dess problem och också lösningsmodeller, förutsättningar och förhoppningar om hur vi skall ta oss ur det här.

 

Vi har, som sagt, stora problem, även om det inte kan talas om någon arbetslöshet i det här samhället och det är väl ändå kanske det allra viktigaste att folk har full sysselsättning.

 

Fru talman!

Det finns många människor ute i vårt åländska samhälle som tycker att regeringen skall vara frikostigare och vi skall konsumera mera. Den här åsikten gillar egentligen inte jag, utan jag ser i belysning av de svårigheter jag nämnde men också av många andra faktorer, t.ex. den omständigheten att Finlands tillväxt nästa år bedöms bli någonstans mellan 3 och 3,5 procent och den åländska knappt 2 procent, att redan det kommer att ge olika samband vad gäller flitpengsresonemang och sådana frågor. Det är alltså viktigt att vi i det här läget verkligen försöker ackumulera allt vad vi bara förmår för att stå rustade om tiderna blir sämre. I belysning av det är vår regering i dag glad över att kunna lägga förslaget om att vi skulle överföra ytterligare 7 miljoner euro till vår reserv i utjämningsfonden. Jag tror att de här pengarna tids nog kommer att behövas. Här har vi alltså klumpsummemekanismens positiva sidor att den finska ekonomin har gått så bra att vi får ett tilläggsförskott för 2005 på 6.725.000 euro. Vi har nu i utjämningsfonden 34,2 miljoner euro eller, för att nu hjälpa gamla människor som också vill det, drygt 200 miljoner gamla finska mark.

 

Den här tilläggsbudget som sannolikt är den sista har naturligtvis lite städeffekt, som det heter. Den tar inte fasta på alla långsiktiga utvecklingsperspektiven. Det tycker jag att vi gjorde i vår budget, men det kommer vi också att göra i kommande tilläggsbudgeter för 2006.

 

Att det nu finns möjligheter att avsätta pengar i reserven s.a.s. får inte förhindra landskapsregeringens arbete på att hela tiden försöka kostnadseffektivisera strukturerna i vår förvaltning. Vi måste hela tiden jobba så. Långsiktigt är det så att med riktiga kostnadseffektiva strukturer och en hygglig ekonomi, då har vi också möjligheter att säga att anställningarna i den åländska förvaltningen är trygga. Att man sedan måste eftersträva möjligheter till en viss flexibilitet säger sig självt. Är vi fullständigt statiska och inte kan röra någonting kommer vi inte heller att ha någon större framgång.

 

Jag skall ta upp ett par frågor som jag tycker att är ganska viktiga i tilläggsbudgeten. Som ni alla vet gick European i konkurs; konkursen är kanske inte verkställd, men vi vet alla att flygtrafiken med detta bolags plan har upphört. Det är klart att från åländsk sida är vi angelägna om att kunna vidmakthålla någorlunda vettiga flygförbindelser också med Stockholmsområdet. Det är i belysning av det och i väntan på att kunna göra en regelrätt EU-upphandling som vi föreslår en summa i budgeten, men jag vill säga det att efter att vi hade lagt budgeten nåddes landskapsregeringen av uppgifterna om att flygfältets reseservice hade initierat något initiativ om att inledningsvis etablera förbindelser på beställningsnivå med ett bolag i Bromma för att möjligen senare kunna tänka sig att inleda reguljär trafik. Vi vet inte i detaljer vad det här handlar om och därför har vi beslutat att i nästa vecka, sannolikt tisdag eller torsdag, ha en diskussion med företrädare för flygfältets reseservice och diskutera den reella innebörden av detta. Vi vill att anslaget omfattas av lagtinget; det är inte säkert hur vi måste konsumera det, åtminstone inte innan vi har fått alla fakta och detaljer klargjorda för oss vad gäller de redan initierade trafikflygsmöjligheterna. Men vi vill ha igång trafiken. Jag som själv en gång har haft förmånen att jobba länge i Skärgårdsflyg Ab känner nog i dag en viss saknad av det bolaget; det är faktiskt så att det hade kanske varit rätt att vi hade säkerställt flygtrafiken genom ett eget bolag långsiktigt. Alla kan vara efterkloka och det är möjligt att det ännu ur det här kan komma någonting bra, vi skall hoppas på det.

 

Den andra frågan som jag tycker att är av vikt och där jag verkligen vädjar om lagtingets välvilja och förståelse är refinansieringen av travbanan. Det är så att alla Mål 2-pengar har inte gått åt, det har inte gått att förverkliga Mål 2-projektet så snabbt som vi har önskat och genom den metodik vi nu använder med dessa 549.000 har vi möjligheter att tillgodogöra oss en hel del av de pengar som annars borde tillbaka till EU. Jag hoppas verkligen att lagtinget kan ta vara på den här möjligheten också. Vi har i alla fall det allra bästa uppsåtet. Beloppet kommer dessutom att kunna inkomstföras

 

Så mycket mer finns det inte att säga om budgeten annat än att jag tycker att vi skall glädja oss över att dessa 7 miljoner ytterligare kan fonderas. Än en gång, värderade lagtingsledamöter, de kommer att behövas. Vi har också kommunernas situation som vi alla är väl medvetna om och jag hoppas att vi skall hitta strukturer vad gäller kommunernas åtaganden och hur man skall klara ut deras finansiering också långsiktigt under det år vi nu är inne i.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

200 miljoner mark i överföring till utjämningsfonden låter bättre än 33 miljoner euro förstås! Samtidigt är det kanske lite bekymmersamt att vår finansminister ännu inte känner sig tillräckligt van i att uttrycka sig i den gällande valutan som vi använder oss av!

 

Till flygtrafiken, fru talman och formalia. Det här är en städbudget för år 2005. Inte skall vi bedriva flygtrafik mera för år 2005. Varför finns detta anslag i en städbudget för 2005?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vi tycker att det är angeläget att få pengarna fortast möjligt om vi skall försöka få till stånd någon flygtrafik på Arlanda, Bromma eller vart det nu kan bli. Det har varit mycket starka äskanden från trafikavdelningen för att vi skulle komma igång med detta. Jag måste nog säga att om ltl Mats Perämaa tycker att vi skall vänta på en mycket senare första tilläggsbudget till 2006, så får naturligtvis han och liberalerna gå in för den lösningen, men vi som vill ha igång flyget, vi har lite andra tankar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Finansansvarige Wiklöf gick lite för långt i sina bedömningar och sina påståenden här. Jag frågade om formalia: Är det korrekt att man i en tilläggsbudget för 2005 budgeterar för eventuell flygtrafik för år 2006?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag ser inga hinder. Det var en sak till om valutan. Jag har en gång härifrån talarstolen talat om varför jag har nämnt gamla mark när det gäller större belopp. Det är många äldre människor som har tagit kontakt med mig och bett mig tala om vad det betyder i den gamla valutan. Det är faktiskt konsumentupplysning. Så har jag tänkt mig det hela. Men är det så att ltl Mats Perämaa vill förhindra dem det också, så visst kan jag sluta!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Finansminister Wiklöf uppehöll sig mycket vid de konflikter som Åland har med statsmakten och det har minst sagt varit motigt på sistone om man tänker på penningautomatföreningens bekymmer, snuset, vårfågeljakten osv., men det skall vi ta en skild debatt om. När det gäller det som han ändå räknade upp som viktigt att få till stånd, dvs. investeringsreserveringarna för sjöfarten, var den nybeställning som Viking Line gjorde synnerligen glädjande för det åländska samhället, men beskattningslagstiftningen brukar alltid gälla vid en viss tidpunkt. Det är sällan någonting är retroaktivt. Är det här någonting som finansministern följer med och kan i så fall investeringsmöjligheterna också användas i det här fallet?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jo, ltl Anders Eriksson, finansansvarige följer faktiskt med det här. Jag tror inte att jag kan göra tätare besök på finansministeriet än vad jag gör! Då kommer de att uppleva att jag trakasserar dem!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var ett synnerligen uttömmande svar på min fråga, men om jag omformulerar den lite: Hur ser finansminister Wiklöf på Viking Lines beställning, var den positiv eller inte för Åland? Och om den var positiv, hur ser han på möjligheterna att man skall kunna göra investeringsreserveringar för den här beställningen?

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det är så att i republiken Finland pågår en omfattande företagsbeskattningsreform. Jag har fått höra när jag t.o.m har sagt att vi vill att man bryter ut sjöfartsdelen för att påskynda t.ex. reservmöjlighet till den delen att man också utifrån finländsk företagssida är oerhört angelägna om att också deras frågor tillgodoses. Därför har jag förstått att man kör det här som ett paket. Vad gäller lättnader i skattehänseende kan jag aldrig se att det skulle vara något jätteproblem att lagstifta retroaktivt. Om man däremot strängerar är det mot all västerländsk praxis att man går in för att s.a.s. öka det negativa trycket i retroaktiv väg. Jag hoppas verkligen att vi skall komma till en lösning med det här. Man kan inte säga att det här arbetet har underlättats av PAF-situationen, det är jag tyvärr medveten om i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ledamoten Lasse Wiklöf nämnde gränshandeln och dess problem och jag fick inte riktigt klart för mig om han skulle hålla en föreläsning någonstans i morgon om detta eller om jag missförstod det. Han hade åtminstone lösningen på problematiken och då skulle jag veta om det också gäller VAT-nummerproblematiken? Den anser inte köpmannaföreningen och köpmännen att är löst.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt, att jag tror inte att vi som befinner oss utanför EU:s skatteunion kommer att komma ingå i VAT-nummersystemet. Men vi har utrett den här frågan tillräckligt för att veta vilka lösningar som kan vidtas så att vi kan få en väsentlig reducering av krånglet till stånd. Det är det arbetet vi har hållit på med, och också där ganska omfattande. Det är inte länge sedan vi även i den frågan besökte finansministeriet för att diskutera frågeställningarna och när vårt EU-meddelande kommer till lagtinget inom kort i anslutning till att också gränshandelsproblematiken finns nämnd där kommer vi att ge en så uttömmande information om det som föreligger, det som pågår, det vi tycker oss ha orsak att förvänta oss och, i bästa fall, när det kan bli en lösning.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det är alldeles tydligt att det råder delade meningar om hur man ser på VAT-nummerproblemet, för köpmannaföreningen anser inte att det är löst. De ville ha utredningspengar för att titta på framtida lösningar. Det finns utredningar för nuläget. Men på vilket sätt kan man lindra det för framtiden och med minsta möjliga bekymmer? Det tycks råda olika mening mellan köpmannaföreningen och landskapsregeringen. Antagligen vet landskapsregeringen bättre än köpmannaföreningen hur man gör detta!

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det vi arbetar med är inte för att vidmakthålla dagsläget, utan det är för att få väsentliga förbättringar till stånd. Alasalmi/Lindbäck-utredningen gav vid handen att utöver vissa marginella saker som torde kunna göras i nuläget borde man få förändring i EU:s sekundärrätt, framför allt i tullkodexen. Det arbetet har vi hållit på med oerhört intensivt och kring det skall jag orientera lagtinget efter all min förmåga när EU-meddelandet kommer hit. Jag hyser faktiskt förhoppningar om att det skall kunna finnas en lösning att nå. Redan nu är vi i varje fall mycket längre framme än vad lagting och Ålands landskapsregering någonsin har varit i det här ärendet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Finansminister Wiklöf nämnde att för gamla människor är 200 miljoner mark mer intressant än 33 miljoner euro, men jag tycker också att man borde nämna för de gamla människorna att samma summa, 33 miljoner eller 200 miljoner är lika mycket och de räcker bara till tre månaders drift. Det tror jag också att gamla människor skulle uppskatta att få höra. Det har säkert ändra bra mycket sedan tio år tillbaka – då var 200 miljoner mark bra mycket mera. Nästa gång kan du nämna hur länge utjämningsfonden räcker också i antal månader i landskapets budget.

 

Fru talman! Jag återkommer i ett anförande till angående skärgårdsflyg och eventuella upphandlingar om flygtrafiken.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att ltl Fredrik Karlströms påpekande var ytterst relevant. Det är precis så här jag själv resonerar. Vi har sagt att åtminstone tre års utebliven flitpeng, som man nästan alltid kalkylerar med, borde åtminstone finnas reserverat i utjämningsfonden. Under en sådan period hinner man ställa om en hel del. Men skall man göra det s.a.s. ur hand i mun kommer det att bli jättestora problem och det är därför jag också har sagt att ur personalpolitisk synpunkt är det här en stor trygghet, om vi kan klara ut att ha de här reserverna på en anständig nivå. Jag har sagt att de här pengarna kommer att behövas. Bufferten måste byggas upp och skall finnas, och den skall byggas upp under tämligen goda tider för att naturligtvis kunna vara med och utjämna när det blir sämre. Ltl Fredrik Karlström är av precis samma uppfattning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Vi har alltså fått en s.k. städbudget framför oss här i dag och det var en riktigt rolig läsning på det sättet att vi på de sista sidorna kan konstatera att den föregående landskapsregeringen också hade någonting positivt med sig s.a.s. i och med att vi nu har 7 miljoner att föra över, vilket känns väldigt bra. Jag tror också att det visar på att den budgetdiskussion vi hade inför denna landskapsregerings tillträdande var väldigt rättvisande. Det är nämligen på det sättet, precis som minister Wiklöf och ltl Fredrik Karlström var inne på, att det är viktigt att vi också ser till att vi säkrar upp framtiden för Åland och för eventuella obehagliga överraskningar som komma där. Vi har, som sagt, ännu inte en tillräckligt stor buffert att lägga för framtida obehagliga händelser, men vi är i alla fall på god väg och jag tycker att det är bra att vi återigen kan lägga undan ytterligare 7 miljoner till utjämningsfonden.

 

Så till en detalj i framställningen som jag skulle vilja lyfta upp och det är trafikavdelningen. Vi ser att bränslekostnaderna har stigit, vilket är helt förståeligt med tanke på den situation vi har på världsmarknaden i dag, men där skulle jag vilja att finansutskottet också tittade lite närmare på möjligheterna att man i framtiden skulle kunna terminssäkra kostnaderna. Det är är kanske någonting som trafikminister Karlsson också kan säga några ord om han har funderat på det osv. Ändå tycker jag att det är viktigt att finansutskottet tittar på detta. Jag förstår att man har räknat med awtt genom att förhandla sig fram till att nu köpa med kortare intervall har man också räknat med att man skulle kunna ta vinster av eventuella nedgångar, men det finns mycket som nu pekar på att den enda vägen för bränslepriset är uppåt, åtminstone på lång sikt och då kanske det kan vara skäl att titta närmare på eventuella terminssäkringar.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Lasse Wiklöf har aldrig antytt att den förra regeringen skulle ha gjort ett urusel arbete i allt väsentligt! Men det är faktiskt så att huvudorsaken till att vi har en del pengar att inhösta är att Finlands ekonomi gick något bättre än vad man hade prognostiserat och då slår det tyvärr så här förmånligt. Men à la bonne heure för det tidigare också!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!  Det var inte riktat som en kommentar till finansminister Wiklöf heller utan det var snarare fråga om att också visa på att det fanns pengar att föra vidare och det tyckte jag att var positivt och behövde nämnas.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag har en kommentar om samma sak som finansansvarige. Att avräkningsbeloppet blev högre är ett resultat av den förda finländska politiken och det är inte ett resultat av den verbala utläggningen av tilläggsbudgeten som finansvarige just hade för en stund hade i talarstolen, så det är bra att vi får det klarlagt!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag försökte också lyfta fram att den föregående landskapsregeringen hade varit framsynt och inte räknat med för höga belopp. Men är det så att ltl Mats Perämaa inte vill ta åt sig av att ha suttit i den gamla regeringen och lagt fram en budget som faktiskt kunde räkna med en något lägre, så får det stå för honom! Som fs:are och som tidigare innehavare av finansministerposten tyckte jag att det var värt att nämnas, men tydligen vill ltl Mats Perämaa inte kännas vid detta!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Jag märker att det för vår del allt som oftast blir på det viset att goda saker är ett resultat av den politik vi har fört fram här och jag ids inte vid varje tillfälle berömma oss själva för det, men jag tackar vice talmannen för att han lyfter upp detta på ett bra sätt!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman! Jag försöker ju ta de få möjligheter jag har att också kunna lyfta in beröm därför att jag tycker att ger man ris skall man också kunna ge beröm och i det här fallet tyckte jag att ltl Mats Perämaa var något för blygsam och läste in lite för lite i det arbete som man ändå började med under den förra landskapsregeringens period. Tyvärr var det så att liberalerna valde att stiga av och inte fortsätta på den inslagna vägen och det har nu gått betydligt bättre med den nuvarande finansministern.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Man får konstatera att debatten pågår i en mycket god anda, berömmen haglar och vi är glada för att majoriteten ser det angeläget att berömma även oss för den förda politiken. Men några saker i tilläggsbudgeten.

 

Vad gäller understöd för flygtrafik ifrågasatte jag i en replikväxling formalia i att man för en budget för 2005 anslår anslag nu när vi redan är inne på 2006 och eventuellt skall upphandla en flygtrafik mellan Mariehamn och Arlanda år 2006. Men det kan hända att det inte finns några formella hinder för det här.

 

Den trafik som har varit fram tills nu har inte till alla delar fungerat bra, det vet vi. Det flygbolag som drev trafiken under någon tid har numera slutat med verksamheten. Men det vi ändå måste komma ihåg är att vi, samhället, har sparat ca 30.000 euro per månad – finansansvarige: det är ungefär 200.000 mark! – genom att någon har drivit det på marknadsmässiga villkor. Det som nu föreslås, att vi återigen skall gå in för att subventionera det, så kan betyda just det här: 30.000 euro i månaden, beroende på upphandling. Är det ett steg som man måste ta för att förverkliga, så må det väl kanske vara på det viset, men det är fråga om stora pengar.

 

Diskussionen om hur man skall upphandla trafiken och vilken typ av flygplan vi skall ha får vi återkomma till senare.

 

Några andra saker i detta budgetförslag. Det kanske inte berör direkt de momenten, men det gäller ändå sjötrafikens verksamhetsutgifter. Den turlista för skärgården som har antagits har gjorts på basen av att man har sagt att under en treårsperiod skall man ha ungefär samma turlista. Nu har det igen gått lite snett så att förhandlingarna med kommunerna har inte genomförts på så sätt att kommunrepresentanterna har kunnat känna sig till alla delar delaktiga i diskussionen, utan den slutgiltiga turlistan, med vissa reduceringar av turer, har kommit som en överraskning i slutändan utan att de reduceringarna har funnits som ett diskussionsunderlag under processen. Det här har väckt en viss vånda igen, tyvärr är det så. Turlistan är i det stora hela densamma, men processen är inte fulländad ännu och jag hoppas att trafikansvarige tar till sig detta och slipar på procedurerna ännu.

 

Så om överföringen till utjämningsfonden. Jag skall bara säga att vi överväger att under den här punkten föra vidare och eventuellt ta till omröstning ett förslag om överföring till kommunerna i stället. Den frågan har vi drivit konsekvent och den avser vi föra vidare. Vi skall komma ihåg att finansansvarige sade för en stund sedan att nu består utjämningsfonden av ca 33 miljoner euro  (Från salen: 34,2) 34,2 miljoner! I går kunde vi läsa i tidningen att kommunerna under två års tid har skuldsatt sig med ytterligare 50 miljoner euro. Kommunerna driver lagstadgad verksamhet till allra största del och det är någonting som vi har ålagt dem att göra. Därför måste vi minnas att när vi sätter pengar i utjämningsfonden, vilket som en enskild företeelse är positivt, så dräneras andra verksamheter på pengar samtidigt. Det här är inte bra. Allt det här som ledamoten Lasse Wiklöf och kanske någon annan kommer och säger ännu, att vi vill ösa på och ni skall komma med en reform vad gäller kommunfinansieringen och allt det här, så det har vi hört förut, men man skjuter detta framför sig. Kommunerna har problem just nu.

 

Med detta vill jag säga i det här skedet att de argument vi har haft om de här sakerna tidigare, bara för några veckor sedan i samband med diskussionen om ordinarie budget, de gäller ännu.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det var som jag sade: det finns människor i vårt samhälle som vill dränera och anser att allt skall konsumeras så fort det kommer in, det bränner i fickan! Vad gäller kommunerna tog jag upp det avsiktligt för att betona att vi har förståelse för kommunernas situation, men vi vill verkligen gå igenom en gång för alla och få långsiktig hållbarhet i dels kommunernas verksamhet, vad de skall syssla med, dels hur det skall finansieras. En gång för alla i stället för det här eviga pytsandet hit och dit. Det tror jag är klokt och det är bra.

 

Vad gäller flyget sade jag också att det är inte säkert att de här pengarna omgående skall konsumeras, men jag tycker ändå att innan man går vidare i det här är det viktigt, eftersom det precis i nyårstaget, efter vi hade lämnat den, uppstod en möjlighet till någon kan utföra någonting som kanske inte behöver kosta pengar och då är de väl klart att vi skall gå igenom det. Jag är den sista att sätta sprätt på dessa 241.000 om de inte behövs! Det är ett löfte, ltl Mats Perämaa!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Tack finansansvarige Wiklöf för det löftet att försöka spara pengar även vad gäller flygtrafiken. Jag tror att vi ser likadant på det där, men jag vill ännu betona att när man går in för upphandling, om man måste så göra, så bör upphandlingen vara så utformad också att man kommer till så förmånliga lösningar som möjligt, men det återkommer andra till.

 

Landskapsandelssystemet är ytterligt komplicerat och vi tror inte på att man på någon månad, sommaren, våren, kommer fram till någonting annat som kan betyda ett helt nytt system för finansiering av kommunernas situation; därför måste man göra någonting nu, även om det så bara skulle vara temporärt. Vi är fullständigt på det klara med att kapitalskatten kommer framdeles att ingå i finansieringssystemet ändå.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi höjde en miljon på finansutskottets och lagtingets försorg. Jag har inte protesterat mot det, alltså finansieringsstöd enligt prövning. Dessförinnan fanns det en halv miljon. Låt oss nu lite granna titta hur verkligt starkt underbudgeterat allting är innan vi riktigt börjar ösa på! Jag tycker verkligen att ltl Mats Perämaa går händelserna i förväg.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Tack för finansansvarige för uttalandet att vi tänker före, vi ligger före i våra tankar! Nu är det konkret så att kommunerna behöver ha en annan sorts finansiering än vad man har nu. Jag återkommer till det. Under två år har kommunerna skuldsatt sig med ytterligare 50 miljoner euro jag tänker inte stå här i talarstolen och säga att kommunerna har gjort misstag, att de har överskuldsatt sig eller annat. De eventuella uttalandena får stå för någon annan. Jag vet att kommunerna är bättre på att vända på slantarna än vad vi är i det här huset. Kommunerna behöver ha hjälp och vi  liberaler tänker prata för det ända till dess att majoriteten inser det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Liberalerna och ltl Mats Perämaa är återigen ute och vill ogärna att vi skall ha en bra flygtrafik, speciellt till Stockholm. Det här känner jag till sedan gammalt och nu försöker man igen på alla vis förhala och krångla till det. Jag vill bara påpeka att jag för min del kommer att jobba så att vi kommer att ha en reguljär trafik på Stockholm, oberoende om det kostar 100.000 eller 400.000 euro. För jag anser att det är så oerhört viktigt för det åländska näringslivet; det betalar sig med all sannolikhet igen. Uppstår det en trafik utan subventioner, så vem är lyckligare än jag! Men det måste vara en trafik som respekteras av näringslivet och att man åker med flyget och inte väljer att inte komma hit, för det blir dyrt det! Sedan är det så att ltl Mats Perämaa kritiserar vårt jobb med turlistan. Det finns ingen trafikminister ännu född på Åland som kan göra det så att ltl Mats Perämaa blir nöjd till den delen, inte ens den förra trafikministern gjorde det.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

När det gäller turlistorna bad jag den ansvariga att fila på procdurerna ännu, och det tål alltid att förbättras, för det är inte bra ännu.

 

Vad gäller flygtrafiken är det lite underligt att höra att för trafikministern spelar det ingen roll om det så skall kosta 100.000 euro i subvention eller 400.000 euro! Inte kan man upphandla flygtrafik på det viset att man säger att i princip kan det kosta vad som helst, jag kommer att driva det ändå! Det förfaringssättet leder otvivelaktigt till att subventionen blir närmare 400.000 än 100.000 euro.

 

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Snälla ltl Mats Perämaa! Det är fullständig konkurrens när man bjuder ut det här; samtliga flygbolag i Europa kommer att räkna på det den dagen vi bjuder ut det. Inte tror jag man bryr sig om enstaka antydningar till summor. Så fungerar inte näringslivet, det kan jag lova.

 

Så till turlistan återigen. Det finns ingenting som jag och mina tjänstemän jobbar så mycket med som med skärgårdens turlista och ingenting som kostar så mycket pengar i trafikbudgeten som skärgårdstrafiken; det kommer vi att fortsätta med och vi tycker att vi gör ett mycket bra jobb.

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi får väl anteckna till kännedom att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson just sade att skärgårdstrafiken kostar alldeles för mycket! Kanske landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har rätt i det att inte kommer flygbolagen som eventuellt räknar på det att ta någon notis av vad landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson har sagt om flygtrafiken heller!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Herr talman!

Jag har lagt ner så otroligt många timmar, månader och år av mitt liv på frågan om flygtrafik och hade egentligen inte tänkt blanda mig i den, men efter att finansminister Wiklöf gråter över spilld mjölk och gråter över att Skärgårdsflyg är borta kan jag inte låta bli att berätta hur saker och ting ligger till.

 

Jag vill också kommentera ltl Mats Perämaas anförande om att man har sparat pengar tack vare att European har flugit under några år. Så kan man inte heller resonera. När bolaget Skärgårdsflyg fanns bedrev det linjetrafik på Stockholm, man byggde upp en verksamhet från början; det visade sig under de fem år som Skärgårdsflyg flög att det under uppbyggnadsperioden kostade ungefär 1 miljoner mark per år att hålla trafiken till Stockholm. Det är alltså under vad landskapsregeringen föreslår för fyra månader nu i en tillfällig upphandling! Skulle Skärgårdsflyg ha fortsatt att flyga på Stockholm så kan jag garantera att subventionen till bolaget skulle ha minskat under den förra VD:n Karlströms ledning, för den minskade konstant när Karlström tog över och intäkterna började helt plötsligt att öka. Det visade sig sedan att det fanns andra åsikter bland regeringspartierna och man lade ner Skärgårdsflyg, det var två partier som lade ner Skärgårdsflyg, det kommer man inte från: liberalerna var de drivande men centern hade majoritet. Punkt slut, så var det! Det fanns sex stycken i regeringen, centern hade lantrådsposten, liberalerna var förespråkare för att European var ett kunnigt och duktigt bolag som skulle driva trafiken bättre och drev den igenom den linjen. Lantrådet och centern föll till föga för det.

 

Skärgårdsflyg hade som mål att börja flyga på Åbo och Stockholm; man skulle flyga på Åbo så att de förluster man eventuellt skulle göra på Stockholm skulle täckas upp med vinsterna man gjorde på Åbo, en stor skillnad jämfört med hur man resonerar i dag. I dag resonerar man så att vi kan inte flyga på Åbo, för det är för dyrt, så vi måste flyga på Stockholm för att få subventioner för att sedan kunna flyga Åbo! Så diskuterar det åländska flygbolaget som finns i dag.

 

Jag hade inte velat gå in i den här diskussionen, men jag märker att jag hamnar in i den i alla fall! Det finns så mycket att säga om hur mycket som har gjorts fel och så mycket som har gått snett som politikerna och regeringen har gjort de senaste åren när det gäller Skärgårdsflyg. Skulle den vanliga människan på Åland få veta alla turer skulle man bli gråhårig, det är bara att konstatera! När bolaget under Karlströms ledning var som mest blomstrande, hade det 5 miljoner mark på kontot, vilket var mycket pengar på den tiden. Vi hade beredskap, vi hade piloter och vi hade allting för att sätta igång en trafik på Åbo, men man valde att inte göra det. Förra VD:n Karlström påpekade otaliga gånger hur det kommer att gå om man lägger ner Skärgårdsflyg: det kommer att gå så att European sätter igång att flyga på Stockholm, det kommer att gå så att de kommer att meddela att det här kanske inte går ekonomiskt, det kommer att gå så att landskapet sätter igång med upphandlingsförfarande, det kommer att gå så att när upphandlingsförfarandet är igång så kommer flera bolag att bjuda och är det så att inte European får det, så kommer de att meddela att de flyger utan subventioner. Precis så har det gått! Det finns dokumenterat i Skärgårdsflygs papper årtal när allt det här har inträffat. Här står också att European knappast kommer att klara av att flyga på Stockholm utan subventioner. Grejen med Skärgårdsflyg var att det var ett bolag som hade 50 år på nacken, det hade kunskap, kompetens och personer i företaget som hade jobbat – det är lite kuriosa att när Karlström började hade piloterna jobbat fyra år längre i bolaget än vad Karlström har levat, så mycket erfarenhet fanns det i bolaget. Det hade ett otroligt gott namn hos luftfartsverket i Finland. Det här kastade man bort och pensionerade piloter som hade rätt att flyga i fem år till. Dessa fem miljoner på kontot är nu nere i en miljon mark, alltså 150.000 euro. De andra pengarna är borta, de har försvunnit i tillfälliga lösningar, de har försvunnit i upphandlingar, kortsiktigt och de har försvunnit i avtal som man har gjort för att eventuellt kunna lösa trafiken på lång sikt och allting har bara gått åt skogen! Det här är ett konstaterat faktum och ingen kan säga någonting emot det.

 

Sättet på vilket Skärgårdsflyg har hanterats de senaste åren är en skandal, det är bara att konstatera. Samma majoritet som lade ner Skärgårdsflyg är nu med och satsar pengar i något som man inte äger utan någonting som man bara kommer att vara med och betala för, i form av Air Aland, PAF, Posten, byggnad av hangar och nu om det eventuellt kommer att bli en upphandling av trafik. Det är ingenting som säger att de här pengarna skall gå dit, det håller jag fullständigt med om, men det är mycket troligt att så kommer att bli fallet. Jag har ingenting emot det längre, jag gråter inte över spilld mjölk längre, för jag har insett att Skärgårdsflyg har varit och kommer aldrig att komma igen. De flygtillstånd Skärgårdsflyg hade värderar jag själv i ungefär 1 miljon euro, man sade bara strunt i det, tack skall ni ha och så lade man ner. Det kommersiella flygdriftstillståndet att flyga linjetrafik till och från Åland satt i personerna i bolaget som hade kunskapen och erfarenheten sedan 34 år tillbaka att bedriva linjetrafik – det var inte värt någonting.

 

När det kommer gång på gång i budget och tilläggsbudget summor som överstiger vad Skärgårdsflyg i uppbyggnadsskedet tog för att flyga till Stockholm blir jag bestört. Skärgårdsflyg tog 550 mark på den tiden det begav sig, herr Wiklöf, ungefär 90 euro tur och retur till Stockholm  (Från salen,  ledamoten Wiklöf: jag var styrelseordförande) Jag vet, och han gjorde ett väldigt bra jobb då, herr Wiklöf, sedan banade det utför. Det intressanta var, och jag kommer snart till pudelns kärna, att när det kostade 550 mark att flyga till Stockholm var det 7.500 personer per år som flög. När Air Botnia kom in i bilden höjde de priset till det tredubbla, det kostade 300 euro ungefär att flyga tur och retur till Stockholm. Då var det 7.500 personer som flög. Det finns ingen efterfrågan på Stockholmslinjen utan de som behöver flyga till Stockholm är näringslivet, som betalar oavsett vad det kostar. När Skärgårdsflyg flög med 19 personers plan så fick alla rum och det var tre turer per dag och det billigaste kostade 550 mark tur och retur. När Air Botnia gick in med Saab 3.40 ökade skolkapaciteten och priset steg med det tredubbla, men antalet passagerare steg inte! Samma sak hände när European kom in i bilden efter Air Botnia. Man gick ner till 18 personers plan igen, man höjde priset ännu mera än Air Botnia och fortfarande hade man 7.500 personer som flög på Stockholm, så behovet till Stockholm, enligt tio års erfarenhet, är ca 7.500 personer. Den vanliga människan kommer att ta Eckerölinjen eller Ålandsfärjan och ta sin bil till Stockholm om man skall dit. Den vanliga företagaren på Åland gör samma sak om man skall till Stockholm. Så finns det en viss grupp människor som är tvungna att ha connection till Stockholm för att komma ut i världen, det finns företag som behöver komma via Stockholm för att komma till Åland och då är faktiskt frågan den, som man kan ställa sig nu: kanske det inte är behov av en flyglinje enligt vad vi vet i dag och när vi inte har Skärgårdsflyg kvar längre till Stockholm reguljärt? Kanske den här nya idén som har kommit upp i dagarna om en beställningstaxiflygtrafik är tillräckligt på Stockholm i dag, med det vi har och med det vi vet? Skulle Skärgårdsflyg ha varit kvar skulle det ha sett helt annorlunda ut; då skulle det ha varit ett och samma bolag för sjuktransporter, taxiflyg, flyg till Stockholm och Åbo samt på sikt troligtvis också till Helsingfors, med flyg, med underhållsservicen, med bokningen, med marknadsföringsenheten, med alla dessa olika bolag som i dag driver s.a.s. det åländska bolaget skulle ha varit under ett och samma tak. Med den kombinationen skulle det ha sett annorlunda ut på Stockholm i dag.

 

Som sagt, jag tänkte inte gå in på diskussionen om spilld mjölk när det gäller Skärgårdsflyg, men det dök upp en ängel i bröstet på mig som inte kunde låta bli att tala! Behovet har som sagt varit 7.500 personer per år till Stockholm. Man kommer inte ifrån att det var liberaler och center i regeringen som avvecklade Skärgårdsflyg. Det ansvaret kan man aldrig komma ifrån. Liberalerna var drivande, men centern satt som ordförande och utan centerns medverkan skulle det aldrig ha skett och nu är samma majoritet i regeringen för att satsa pengar i ett annat bolag som man inte driver själv. Största partiet i regeringen är för detta. Med det vill jag säga att någon gång tycker jag att man måste ta ett ansvar också, inte bara komma till den åländska befolkningen och säga att nu får ni betala 200.000-400.000 till för någonting som vi har sjabblat bort! Det är klart att det görs förhoppningsvis vart fjärde år i val och vi får väl se hur det går nästa gång!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag är benägen att till många delar hålla med ltl Fredrik Karlström. Jag var själv styrelseordförande för Skärgårdsflyg och vi jobbade sida vid sida för att uppgradera det här. Däremot vill jag förneka att det var centern som skrotade detta. I och för sig satt vi med i landskapsregeringen, men om det är så att man skall gradera upp ett flygbolag måste det finnas en total enighet i en landskapsstyrelse och helst i ett lagting. Det är trots allt ett stort åtagande, så jag vill nog försvara centern i det här fallet. Både ltl Fredrik Karlström och jag minns nog pressmeddelandet som vi läste den där måndagsmorgonen och vem det var som satte spiken i kistan. Jag vill igen påpeka att vi måste ha en flygtrafik till Stockholm, den är liten, men vi måste ha den, näringslivet kräver det. Om vi skall ha ett näringsliv på Åland så kräver man det för att komma hit och härifrån. Det kostar, men det skulle kosta mycket, mycket mera för det åländska samhället om vi inte skulle ha det.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Som jag sade var liberalerna det drivande partiet, men centern satt i regeringen med sex mandat och lantrådet från centern var ordförande, så det skulle inte ha skett om inte centerns goda vilja s.a.s. hade varit med. Att landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson och jag arbetade samtidigt, hårt och många timmar med att försöka få någon ordning på dessa olika politiska partier och inte lyckades är bara att beklaga och att det har gått som det har gått. Vi kan konstatera att Skärgårdsflyg hade varit det enda förståndiga att satsa på. Tragiskt i efterhand är – men man kanske kan lära sig någonting för framtiden – att konstatera att Skärgårdsflyg diskuterades inte en gång i Ålands lagting, vilket jag tycker att borde ha gjorts. Man har diskuterat cykelhjälmar, vattenskrotrar och skärgårdstrafik i det oändliga, men Skärgårdsflyg, landskapets till hundra procent ägda bolag, hur man skal förfara och gå vidare med det diskuterades aldrig. Det är någonting som jag hoppas att inte skall hända igen.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag vill upprepa, att man inte kan uppgradera ett flygbolag efter omröstning tre-tre i en landskapsstyrelse. Det måste finnas en enighet om det skall lyckas. Just därför rasade det. Centern var beredd att köra det här vidare. Jag hade många kontakter med lantrådet Roger Nordlund och vi var helt överens, men vi fick inte liberalerna med oss. Så enkelt var det.

 

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag håller med och förstår landskapsregeringsledamoten Runar Karlssons tankar, men det är också så att från att lägga ner och skrota totalt med allt vad det innebär kan nog inte bara ett parti göra utan till det måste det vara en majoritet i landskapsregeringen. Bara för att man inte uppgraderade Skärgårdsflyg var man de facto också med och avvecklade Skärgårdsflyg, och det kommer man inte heller från. Det är ett faktum som kvarstår i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det blir en lite underlig diskussion, det är en historik, men ltl Fredrik Karlström får rätta mig om jag har fel. Processen att trappa ner och att avveckla Skärgårdsflyg började redan tidigare, innan liberalerna kom med i landskapsregeringen. Det skulle ha varit att vända skutan och starta uppåt igen om man skulle ha fattat ett beslut under den regering när liberalerna satt med centern. Första stegen togs i en regering innan liberalerna var med och då var centern också med och hade majoritet. Jag påstår också att det är på det viset att nuvarande trafikminister och dåvarande trafikminister inte någonsin kom med ett konkret förslag på hur man skulle gå tillväga. Diskussionen fördes nog, men det begärdes konkreta förslag, det fanns aldrig någonting att ta till omröstning. Vi skall komma ihåg att det här grundar sig på en hel del sjabbel på den sidan.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Ltl Mats Perämaa har helt rätt i att nedrustningsprocessen började med lantrådet Roger Jansson och FS. Det var deras förslag från första början med ledamoten Anders Englund som arbetade för att avveckla bolaget Skärgårdsflyg. Därför avgick styrelsen och VD:n med omedelbar verkan, men det här är en lång historia och det var då jag kom in i bilden; vi försökte bygga om Skärgårdsflyg, vi började bedriva markservice, vi började göra mycket andra saker för att undvika att få pengar från landskapet och med det försökte vi också visa hur vi kunde fortsätta att bedriva linjetrafik. Vi hade ett linjetrafiktillstånd. Det var egentligen ingen uppgradering på det utan det var bara en fullmakt att fortsätta, och den vågade man aldrig ge utan man ansåg att European var ett bättre bolag att bedriva trafiken på Åland än vad ålänningarna var!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är mycket bra att vi får det här upprett. Den röda tråden i hela processen blir då centerpartiet som har suttit med i alla steg och accepterat detta. Belysande är också att centerns trafikminister ännu säger att man är beredd att betala nästan vad som helst för att köpa upp det och ha någon annan att driva det. Det här svajandet från kant till kant i ideologier och sättet att hantera det ter sig märkligt för alla som hör diskussionen här, men det var bra att vi fick det belyst.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag vill påstå att centern var för en uppgradering i andra skedet, men tyvärr så vågade inte lantrådet, som hade den ledande posten i landskapsregeringen, driva den linjen vidare. Trafikministern ville det och den dåvarande kulturministern samt största delen av landskapsregeringen som satt under den tiden ville det, men det fanns en stark finansminister som inte ville det. Att den liberala finansministern var starkare än lantrådet som satt är bara att bekalga, men det är fakta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag hade några år i Skärgårdsflyg och under den tiden byggde vi upp Skärgårdsflyg och gjorde vårt allra yttersta för att det skulle bli ett bra bolag. Vi köpte också Banderante och lite annat, så det var ganska bra fart i det hela. Men nu är vi där vi är och då vill jag säga att för mitt vidkommande är det oerhört intressant att se vad flygfältets reseservcie kan erbjuda i det här avseendet. Det är inte bara den eventuella beställningstrafiken och möjlig reguljär trafik, utan det som är särskilt intressant är den flexibilitet som finns inbyggd i deras arbete, att de också kan tillhandahålla, naturligtvis med viss framförhållning, olika typer av charterplan för olika uppdrag. Ser vi på konferenssektorn på Åland behövs det oundgängligen; där måste det finnas en flexibilitet, man måste kunna få in lämpliga plan, så här tycker jag att det finns en väldigt viktig och intressant komponent att lyssna till, särskilt om den inte kostar pengar.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var väldigt bra att få höra av ledamoten Lasse Wiklöfs anförande att man skall ta en diskussion med bolaget så fort man får mera information. Det skall bli intressant att fortsätta att följa hur händelsen kommer att bli. Det kan de facto vara så, som jag sade i mitt anförande, att det kanske blir billigare att på något sätt subventionera beställningstrafiken. I tilläggsbudgeten handlar det nu om 230.000 euro för eventuellt fyra månaders reguljär trafik. Räknar man det gånger tre, ett år, så är du uppe i 700.000 euro. Dessa 700.000 euro blir ganska många subventionerade, små beställningstrafiklinjer, så det kanske kan räcka att få det ännu billigare och effektivare med det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag vill bara framföra ett tack till ltl Fredrik Karlström för ett mycket intressant och initierad information. Det måste jag verkligen säga och jag vill på detta sätt meddela det, samtidigt som jag hoppas att vi lär av historien och att framtida beslut skall bli mera lyckade!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det var det förståndigaste jag hört av ltl Christian Beijar på länge!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Jag skall inte prata så historiskt och många år tillbaka när någon var tio år före sin tid, tänkte jag säga och sade hur det skulle vara och alla jobbade åt samma håll och tydligen åt rätt håll! Sedan kom det en klick nya lagtingsmän i flera perioder med en regering som började arbeta tvärtemot, och det skall inte jag beröra. Däremot skall jag uppehålla mig vid frågan om flygtrafiken.

 

Jag tycker att det är väldigt bra att man satsar på att få en fungerande flygtrafik till Sverige, till Bromma eller Arlanda. Det som gör mig lite orolig är faktiskt trafikministerns uttalande i radion under en morgonsändning att det är fråga om planen med åtta platser är tillräckligt stora och bra. Jag tycker att stora, bra eller fina är mindre viktigt utan det viktiga är att vi har en flygtrafik och att vi har en flygtrafik som täcker de behov vi har. Att subventionera större plan för att det skulle vara finare, de är snyggare, finare, går kanske något fortare, men tidsskillnaden till Stockholm är väldigt liten. Jag har pratat med en pilot. Jag är också rädd för det som sägs att vanliga människor behöver inte åka flyg – flera har sagt så här – de kan åka färja osv. Nog är det bra om man får en flygtrafik som är så pass billig att även vanligt folk, om de behöver, har möjlighet att flyga. Handen på hjärtat! Hur många av regeringen t.ex. har flugit på egen bekostnad mellan Stockholm och Mariehamn? De flesta, även lagtingsmän, t.o.m. jag, har åkt på lagtingets bekostnad. Nog är det väl dags att man försöker få ett flyg som även kan användas av folket och att inte målsättningen är att det är så stort och fint så bara de riktigt etablerade har möjligheter, för de åker nog i de plan som är. Det viktiga är att vi har en bra trafik.

 

Ledamoten Lasse Wiklöf sade att det är väldigt viktigt med beställningstrafik och charterflyg om vi skall ha kongresser och sådant här, men kom också ihåg de vanliga människor. Jag håller med dem som säger att visst kan de åka färja, men nog kan det vara bra någon gång om man skall vidare ut i världen att även en vanlig människa skulle ha kunna råd att åka flyg.

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Med mitt uttalande i radion menade jag att vi vill gärna ha ett hyfsat stort flyg mellan Mariehamn och Stockholm. Sedan är det upp till oss om vi upphandlar det. Vi kan ange precis hur stort vi vill ha, så där har vi inte funderat färdigt ännu. Jag vill igen påpeka, att jag vet att det finns företag på Åland som eventuellt flyttar kontoren från Åland till Sverige på grund av att det inte finns flygtrafik mellan Sverige och Åland. Det blir betydligt dyrare än dessa hundratusentals euro som det kostar att subventionera, det blir betydligt dyrare för det åländska samhället. Jag vill påpeka det för alla.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med om det och jag säger inte emot flygtrafiken och jag kan också betala för det. Men man skall inte beställa större och finare plan bara för att de skall vara större och finare utan man skall ha de plan och upphandla de plan som behövs för det underlag vi har i trafiken. Det är det viktigaste och då kanske någon vanlig människa har råd att åka. I det som trafikministern sade i ett tidigare anförande om att samtliga flygbolag i Europa kommer att bjuda har han fel. Det kan vara många, men jag kan svära på att det finns de som inte kommer att bjuda på det här!

 

Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Samtliga flygbolag har rätt att räkna på detta. Det var ganska många som räknade senast när vi bjöd ut det. Jag sade inte att samtliga flygbolag i Europa kommer att bjuda, det är en orimlighet, men alla europeiska bolag har rätt att räkna på det i och med att det görs en EU-upphandling.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Alla brukar tala om det stenografiska protokollet! Alla hörde att trafikministern sade att samtliga flygbolag i Europa kommer att bjuda på det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2005-2006 angående nya arbetslöshetsförmåner för arbetssökande. (FR 5/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 7 §§ landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomstskydd för arbetslösa för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål angående upphandling av ambulanshelikoptertjänster. (S 1/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar.

Diskussion.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

I spörsmålet ställs frågan: Vilka åtgärder ämnar landskapsregeringen vidta för att återupprätta en fungerande ambulanshelikoptertjänst i landskapet och för att återkräva ersättning som eventuellt utbetalats på felaktiga grunder?

 

Som landskapsregeringen redan svarat skriftligt anser vi att de helikopterburna ambulanstransporterna efter det nya kontraktet tecknats har utförts enligt gällande avtal.

 

Fram till juli använde sig Skärgårdshavets Helikoptertjänst av helikopter av äldre modell; dispens för detta hade beviljats. Efter det har transporterna utförts med inhyrda helikoptrar av samma typ som nu inköpts. Det var i samband med att de nyköpta helikoptrarna skulle börja användas som ett s.k. administrativt missöde uppkom. Skärgårdshavets Helikoptertjänst hade gjort fel bedömning beträffande den tid det skulle ta att få helikoptrarna godkända. För att avtalet med Ålands landskapsregering fortsättningsvis skulle uppfyllas gjordes ett avtal med Uppsala helikoptern så att de ansvarar för de transporter som Skärgårdshavets Helikoptertjänst Ab inte kan utföra. Tiden det tar för helikoptern att komma på plats ryms väl inom ramen för inställelsetiden i avtalet.

 

Dessutom kan gränsbevakningens Superpuma anlitas om det bedöms nödvändigt och bekostas av Skärgårdshavets Helikoptertjänst i det fall som ansvaret för transporterna ankommer på dem.

 

Beträffande ersättningar som utbetalas utgår de från den lägre ersättningen tillsvidare, vilket betyder att vi fortsättningsvis har betalat 50.000 euro i månaden. Detsamma gällde under övergångstiden för äldre modellerna.

 

Som information kan sägas att de nya helikoptrarna som anlänt men inte har fullständigt tillstånd kommer att förses med kompletterande navigationssystem den 13-20 januari. De nuvarande kraven på navigationssystemen fanns inte med från luftfartsmyndigheterna då beställningen av helikoptrarna gjordes, så de har ytterligare skärpts.

 

Avslutningsvis vill jag säga att det primära, dvs. sjuktransporterna med ambulanshelikoptrar under hela tiden har fungerat utan problem, enligt den information vi har fått från ÅHS.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det framkom inte av minister Lindemans anförande varför man beviljar lantrådet Roger Nordlund jäv. Vid avtalets undertecknande var Nordlund inte jävig. Vid andra beslut, t.ex. om utbjudande av hotell Arkipelag har Nordlund ansett sig jävig då det handlar om samma företag. Har det hänt någonting sedan dess, något som vi borde få veta som vi inte vet här i lagtinget? Varför ansågs lantrådet Roger Nordlund vara jävig?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ingenting annat än att det också pågår gentemot lantrådet Nordlund ett domstolsförfarande i samband med helikopterupphandlingen om han skulle ha mottagit mutor osv. Utgående från det gjordes bedömningen att han inte skulle vara med i det här sammanhanget.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Jag finner det då lite märkligt att inte lantrådet Roger Nordlund ansågs jävig vid beslutet om Arkipelag t.ex., Ålands Turisthotell och inte heller vid avtalets undertecknande. Enligt de offentliga handlingar som jag har tagit del av är det lantrådet Roger Nordlunds namn som finns på avtalet och då borde han också ha ansetts jävig. Det verkar som om det är någonting som har tillkommit sedan dess, en omständighet som är ägnad att rubba hans opartiskhet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Ingenting annat än det jag nämnde i första repliken.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Mina repliker skulle ha gällt jävsfrågan också, men vi fick den belyst här så det räcker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Vi är flera ledamöter här i lagtinget som har ställt ett gemensamt spörsmål om hur det ligger till med dels tillstånd och betalningarna till kontraktspartnern som man har skrivit kontrakt med från regeringens sida. Svaret vi har fått – vi fick det skriftligen tidigare i och med att det har varit helger emellan – tycker jag inte att ger svar på våra frågor. Det är enligt mitt sätt att se det, men kanske man från regeringen anser att det här är ett uttömmande och bra svar. Det föranleder dock fler frågor.

 

Ambulanshelikoptertjänster i ett skärgårdsområde som Åland är väldigt viktigt. Det är viktigt för ålänningarna i allmänhet och det är viktigt för skärgårdsborna i synnerhet. Man har under många år upphandlat tjänsterna just för att trygga specifikt skärgårdsbornas möjligheter att snabbt komma till sjukvård. När sjukhuset byggdes om och till såg man också till att det kom en helikopterplattform just utanför akuten så att man snabbt kunde komma in för vård och att man också skall kunna ta sig från Åland till andra specialiserade sjukvårdsinrättningar om det är så att man inte kan få tillräckligt bra vård på Åland.

 

Det här har vi många gånger inom ÅHS ansett att det är värt vad det kostar. Det är en trygghet för skärgårdshälsovårdarna, det är deras förlängda arm för att snabbt kunna komma till specialiserad vård. Vi har också sagt och önskat – och jag tror och hoppas att det fungerar på det sättet – att man som enskild person kan ringa 112 och få den här möjligheten att helikoptern kommer precis som man kan göra om jag är på fasta Åland och ringer 112 och ber om ambulans. Det är så det är meningen att det skall fungera.

 

Upphandlingen ville man den här gången lägga på en mer specialiserad, en högre nivå än vad man har haft hittills. Man ville att den skulle vara dygnet runt, att det skulle vara mörkerflygning, att det skulle vara möjlighet över öppet hav och HEMS-flygningar. Vad är då hems Helicopter Emergency Medical Service, alltså brådskande sjuktransporter med helikopter? Det är när det är fråga om ett nödläge och man har möjlighet att ge medicinsk assistans, man har medicinsk personal och medicinska förnödenheter. Det här ville man göra för att speciellt skärgårdsborna skulle få en trygg tillvaro när man inte har möjlighet att själv komma landvägen till sjukvård. Det är klart att det här kostar mera än vad det har gjort hittills.

 

Samtidigt kom det också ändrade krav på de maskiner som utför verksamheten. Man skulle alltså under anbudstiden kunna visa på att man har beställt nya helikoptrar av den uppgraderade kvaliteten för att kunna få en dispens. Kunde man alltså visa på att man beställt helikoptrar fick man dispens från luftfartsinspektionen. Anbudstiden gick ut den 7.12.2004. Efter det skulle man de sista dagarna i december 2004 anta anbud. Det var alltså den förra regeringen. Man ville inte ta beslut då utan man ville vänta på en ny regering som skulle tillträda i början av januari, man ville bordlägga ärendet och en majoritet i den dåvarande regeringen bordlade frågan. Den nya regeringen tog sig an det här ärendet och 13.1.2005 tog man beslut om att inleda kontraktsförhandlingar med Skärgårdshavets Helikoptertjänst. Det har lyckosamt eftersom man den 28 januari kunde skriva på ett femårigt kontrakt med Skärgårdshavets Helikoptertjänst som kostade 5,8 miljoner euro – och jag är inte så gammal att jag säger det i mark!

 

Företrädare för Skärgårdshavets Helikoptertjänst var Anders Wiklöf och Nils Lampi, företrädare för regeringen var landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman och lantrådet Roger Nordlund. Vi har nu kunnat se, när man skulle svara på spörsmålet, att lantrådet Roger Nordlund har jävat sig i frågan. Någonting har kommit till efter 28.1. Jag hoppas att lantrådet kan tala om vad det är som har gjort att han har jävat sig i frågan; annars tar jag det och säkert flera med mig att det är någonting som man försöker mörka i det här ärendet. Då har vi alltså ett företag, vi har en kontraktspartner som skall utföra verksamheten för ålänningarna. Det här är stand-by-priset vi har betalat: 1,2 miljoner euro per år. Sedan, när man utnyttjar servicen, då tillkommer det per flygtimme. Det har gått över ÅHS:s budget.

 

Det har förekommit mycket frågor i media, det förekommer mycket frågor ute i samhället runt detta ärende, frågor av den karaktären, att på vilka grunder antogs anbudet eftersom entreprenören, enligt material och information, bevisligen inte har, inte har haft det s.k. HEMS-tillståndet. Det man har tillstånd att göra är att man får flyga från Mariehamns flygfält; Mariehamns flygfält är det enda flygfältet på Åland som är godkänt som flygfält. Man har inte tillstånd att flyga mörkerflygning. Man har alltså inte möjlighet att landa vare sig nattetid eller dagtid ute i den åländska skärgården. Men vad är det då vi betalar, tänker ni säkert alla – och det är just det vi frågar.

 

Eftersom det är så många frågor runt det här ännu som är obesvarade och som vi har information om att ligger till på det här sättet vill jag att vi bordlägger ärendet och jag hoppas att vi kan vara eniga om bordläggningstiden. Jag föreslår alltså bordläggning av spörsmålet till den 11 januari. Frågor som jag har att ställa som jag hoppas att regeringen då kan svara på är: När, vilket datum fick kontraktspartnern SHT sitt HEMS-tillstånd? På vilka grunder har man tecknat avtalet med kontraktspartnern SHT? På vilka grunder har SHT kunnat plocka upp patienter i den åländska skärgården, dels dagtid, men också nattetid? När det gäller kostnaderna är det klart att det blir en direkt följd av det här. Är det så att vi har betalat för någonting som vi inte har fått så får vi antagligen en annan redogörelse från regeringens sida än vad man har fått hittills. Nu har man betalat nästan halva summan för den service som vi har fått.

 

Man säger att man har fått en dispens, det är den man lutar sig på att man har fått och det är den man använder sig av. Jag skulle vilja att man från regeringens sida berättar när man har fått den dispensen och vad den innehåller. Den informationen jag har är att dispensen som beviljades den 3 januari 2005 gäller endast flygbolagets baser i Vanda, Åbo. Det är för HEMS-verksamheten där, inte för Åland, man har aldrig haft något HEMS-tillstånd för Åland, det är en helt ny verksamhet.

 

Nu har man alltså förlitat sig till ambulanshelikoptertjänster från Uppsala helikoptern, som vi säger lite slarvigt. Har Uppsala helikoptern HEMS-tillstånd för Åland? Det här följer oftast det land där man är verksam.

 

Ytterligare en fråga. För de tjänster som anlitas då kontraktspartnern som man har skrivit avtal med inte kan uppfylla sina krav som man har i anbudet, vem är det då som betalar för den servicen som man måste anlita och förlita sig på när inte kontraktspartnern kan uppfylla kraven?

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Herr talman!

Jag kan knappast svara på alla frågorna i en replik, men jag förstår att ärendet blir bordlagd så jag kan återkomma mera med detaljsvar på frågorna. Kort kan jag säga att när det gäller vem som betalar kostnaderna är det Skärgårdshavets Helikoptertjänst som står för de kostnaderna, som de egentligen skulle ha skött själva; det är inte någon annan. De andra frågorna fordrar längre tid och jag återkommer efter bordläggningen.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Vi hör alla att ltl Gun-Mari Lindholm är väldigt insatt i den här frågan, och det är bra. Jag vill få en sak ytterligare klargjord. Det femåriga avtalet som innefattar bl.a. HEMS-flygningar, som är på 5,8 miljoner euro, är inte för själva flygningarna utan för att man skall stå i beredskap för att kunna flyga just de här transporterna som gäller sjukvårdstransporter från skärgården. Då blir det ännu mera konstigt att man betalar så här oerhört mycket till någon för att stå i beredskap att utföra någonting som den inte har tillstånd att utföra. Är det korrekt?

 

Jag vill också hålla med om det som ltl Gun-Mari Lindholm sade, att jag tror att det skulle vara mycket bra om lantrådet skulle kunna redogöra för jävsförhållandena i den här frågan här i salen.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman! Det är på det sättet som ltl Mats Perämaa befarar. Man har ett stand-by-pris för servicen att man har möjligheten att alltid kunna anlita och att alltid inom en viss tidsram kunna lyfta. Det är den tryggheten som vi har betalat för. Vare flygtimme utöver detta betalar man separat. Det finns olika betalningssätt. Det kan gå över ÅHS eller så kan betalningarna gå via FPA beroende på varifrån och vart flygningarna är .

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det blir ytterligt besvärligt att höra hur det tycks ligga till här, men vi får väl landskapsregeringens svar nästa onsdag. Jag ser det som så att man har upphandlat, man kan kanske jämföra det med skolbusstrafik, där den som driver trafiken inte har fordonet besiktigat.

TALMANNEN: Talmannen påminner om att replik skall rikta sig till huvudanförandet.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag vet inte om det var det här ”bussandet” som talmannen ansåg att inte hörde till, men annars pratar vi helikoptertjänster; det är väsentliga frågor som vi har ställt och vi hoppas att vi får ett svar, precis som ltl Mats Perämaa sade, nästa vecka på frågorna. Det är så att har man köpt en vara så förväntar man sig också att den man har köpt den av skall kunna leverera varan man har köpt. Det är väldigt, väldigt många frågetecken runt detta och det är därför vi ställer spörsmålet; vi har nämligen också ett ansvar i lagtinget att följa upp budgeten och ett sätt att göra det på är att ställa spörsmål till regeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Danne Sundman: Talman! Jag understöder ltl Gun-Mari Lindholms förslag om bordläggning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Gun-Mari Lindholm, understödd av ltl Danne Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 11.1.  Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 11.1.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. spörsmål angående åtgärder för fortsatt jakt på sjöfågel under våren. (S 2/2005-2006).

 

Meddelande om när landskapsregeringens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsregeringen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsregeringen den 2 januari 2006. Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 9 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.16.35).