Plenum den 9 april 2003 kl. 13:00

Protokoll

  • PLENUM den 9 april 2003 kl. 13.00. 

    TALMANNEN:

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Raija-Liisa Eklöw, ltl Dennis Jansson, ltl Sjölund och ltl Svensson).

    26 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Svensson på grund av möte i regionkommittén, ltl Eklöw på grund av kommunalt uppdrag och ltl Dennis Jansson på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

     

    Meddelande

    Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Ronald Bomans enkla fråga nr 7/2002-2003 och ltl Danne Sundmans enkla fråga nr 8/2002-2003 kommer att avges vid plenum inkommande måndag den 14 april. Antecknas.

     

     

    Föredras för remiss efter bordläggning

     

    Landskapsstyrelsens framställning angående ny landskapslagstiftning om utkomstskydd för arbetslösa. (FR 16/2002-2003).

     

    Ärendet bordlades den 7.4.2003. Beslut om remiss till näringsutskottet är redan fattat. Diskussion. Ingen diskussion. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

     

     

     

    Lagutskottets betänkande nr 10/2002-2003 angående utveckling av regelverket om parlamentarism. (FR 11/2002-2003).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Lltl Wickström-Johansson:

    Talman!

    Jag var sjuk i måndags och kunde inte delta i diskussionen kring betänkandet, men jag lyssnade hemma på radion och tänkte att jag måste ta tillfället i akt då det kommer upp till andra behandling att komma med en sådan synpunkt då man ifrågasatte att lagutskottet hade gått och ändrat på paketet som en kommitté hade tagit fram, att varför remitteras ärendet till ett utskott om inte utskottet alls skall ha rätten att granska förslaget och komma med synpunkter på det. Jag förstår att man har en överenskommelse och man har ett färdigt bearbetat förslag, vilket jag också sade i min presentation att gjorde arbetet mycket lätt för oss i lagutskottet eftersom det var så väl förberett. Men den ändring vi kom med bedömde vi att var en förbättring och dessutom förstod jag på allt sätt att det var ingenting man hade ens diskuterat i kommittén.

     

    Jag skulle alltså vilja vända mig till ltl Sundback och säga att om ett ärende ändå remitteras till utskott måste det väl ändå vara tanken att utskottet skall komma med en bedömning av frågan och komma med förbättringar om man anser att sådana kan göras. Annars tycker jag att i sådana här frågor skall vi väl ha en sådan princip att ärendet överhuvudtaget inte går till utskott. Jag tänker i alla fall inte sitta och behandla förslag och bara vara någon sorts gummistämpel och godkänna. Vi behöver överhuvudtaget inte behandla förslagen om vi inte får ha synpunkter och komma med förbättringar.

     

    Det här skulle jag ha sagt i måndags, men tyvärr var jag sjuk då. Men jag ville ännu lite diskutera det här i dag.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Det finns en viss risk att vi börjar om med samma diskussion som vi hade senast här. Jag tror att det var ltl Harriet Lindeman som sade, att det här är inte som de vanliga lagframställningarna som vi får hit, de initieras av landskapsstyrelsen, dvs. de som har det parlamentariska ansvaret här, center och liberaler, så kommer framställningarna hit till lagtinget och oppositionen får vanligtvis för första gången se dem och så kommer man med vissa synpunkter och så remitteras de till utskott.

     

    Den här frågan, som mycket rör lagtingets inre arbete och speciellt det parlamentariska systemet, initierades på ett helt annat sätt, dvs. att vi skulle ha en parlamentarisk kommitté som skulle försöka förändra och förbättra systemet och att det skulle vara eniga förslag som kom från kommittén. Indignationen över att ärenden som går till lagutskottet inte får förändras tycker jag tyder på att ltl Wickström-Johansson inte tänker på den här processen åtminstone på samma sätt som jag. Jag har utgått från att när vi i den parlamentariska kommittén har varit överens har också liberalerna som parti varit överens om förändringen och centern som parti. Men nu har då majoritetsblocket under behandlingens gång visat att uppgörelserna tydligen inte är lika bindande för majoriteten, som åtminstone vi har upplevt dem och därför har man gjort vissa ändringar. Jag tycker för min del inte att arbetet var upplagt på det sättet och jag har då beslutat avstå från att delta i kommitténs arbete, eftersom det tar ganska mycket tid och jag har uppfattat att överenskommelserna skall hålla sedan via landskapsstyrelsen, där första ändringen gjordes av majoriteten och nu då också i lagutskottet. Visserligen fanns det en representant där från de frisinnade, men de hade också delvis en helt annan uppfattning, inte i den här frågan, men när det gäller antalet ledamöter i landskapsstyrelsen, så jag menar om man ensidigt ändrar på överenskommelser börjar den motsatta parten också att ändra. Då har vi det samma gamla vanliga: majoritetsparlamentarism och hela proceduren är egentligen ganska onödig. För mig har det alltså varit ganska klart att det här skulle passera lagutskottet och lagtinget samt landskapsstyrelsen utan förändringar. Hade majoriteten ansett att man skulle göra förändringar tycker jag att det hade varit juste att alla hade kopplats in och man hade kommit till samförståndslösningar. På så vis har jag uppfattat att den här processen skulle drivas. 

     

    Om ltl Lotta Wickström-Johansson tycker att ett sådant förfarande betyder att det inte skall gå till lagutskottet är det möjligen ett alternativ att förfara i ett sådant här fall. Jag känner inte till huruvida det är möjligt, om lagtinget direkt s.a.s. kan ta ett ärende, men nu hade också landskapsstyrelsen ändrat på den parlamentariska kommitténs förslag. Undertonen är någon slags indignation över att lagutskottet skulle ha gått och ändrat och att det skulle vara så farligt. Jag tycker att det har att göra med hela upplägget på arbetet och jag har fortfarande den uppfattningen att det som vi hade kommit överens om skulle ha passerat ograverat genom landskapsstyrelsen och lagtinget eller så skulle vi ha haft nya diskussioner. Det här arbetssättet tror jag att det är viktigt att lagtinget i allt högre grad tillägnar sig därför att den här gamla majoritetspolitiken är varken politiskt effektiv eller särskilt framgångsrik. Det krävs större samförståndslösningar i framtiden och här tycker jag att lagtinget har misslyckats.

     

    Ltl Wickström-Johansson, replik:

    Talman!

    Den fråga det gäller var frågan om att samma lantrådskandidat skulle få utses en gång till. Då vi granskade framställningen i lagutskottet erfor vi av medlemmar som har suttit med i kommittén att det här var en fråga som man inte egentligen har funderat på alls eller diskuterat den här situationen, där det kan finnas behov av att samma lantrådskandidat skulle få utses en gång till. Då funderade vi på den och förslaget till en ändring kom inte från liberalerna utan det kom från ett mindre parti, från en medlem som har suttit med i kommittén. Visserligen var den parlamentariska kommittén överens, men betyder det då att saker och ting som man inte överhuvudtaget har funderat på, fördjupat sig i, inte skall kunna tas upp och göras bättre. Det tycker jag också att är ett dåligt system. Man har alltså kommit överens om någonting, men den här saken har man inte ens kommit överens om eftersom man inte ens har tänkt på saken – då skall vi inte få göra förbättringar utan då skall allt vara som det är! Jag tycker att det där är ett mystiskt sätt att resonera. Om det är någon som är indignerad tror jag nog att det är ltl Sundback för att man inte har frågat henne om den här ändringen. Jag tycker att det är jätteolyckligt i den här frågan, som i andra, att socialdemokraterna valde bort lagutskottet då man fick en ledamot mindre. Det blir ofta så här: eftersom det är många viktiga frågor som tas upp i lagutskottet, socialdemokraterna är inte med och så blir man sur då vi har gjort ändringar eller gjort någonting.

    (Från salen, ltl Wiklöf: vi kan inte vara överallt!)

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det var ganska intressant att man tar upp saker som inte alls har tidigare beretts. Jag var i Helsingfors med en grupp igår och det här tog faktiskt högsta domstolens president upp; det är lika viktigt att inte röra vid frågor som inte har diskuterats, tog han fram som exempel på vad man skall akta sig för när man t.ex. diskuterar ändringar i fördragsrätten. Det är kanske ett litet långsökt exempel, men jag kom att tänka på det att det är faktiskt en ganska intressant fråga. Men i det här fallet hade vi faktiskt diskuterat det, vi hade kommit till att vi skulle minska tiden för lantrådskandidaten att bilda landskapsstyrelse från 28 till 21 dagar. Med det system som lagutskottet föreslår kan man förlänga tiden till 42 dagar. Egentligen gör man det möjligt att göra tiden betydligt längre än i gällande lagstiftning, så visst har vi diskuterat frågan, men inte precis som lagutskottet, men tanken var precis den motsatta: att minska på tiden. Det tycker jag faktiskt att är en försämring, även om en del kanske tycker att det är en förbättring. Utgående från det vi hade kommit överens om är det här ett avsteg. Jag vill ännu poängtera att den här lagen är speciell. Någon generell kritik mot lagutskottet är det inte fråga om.

     

    Ltl Wickström-Johansson, replik:

    Talman!

    Det här var ingalunda en helt nya fråga som vi tog upp utan det var en detalj av en större fråga där man inte hade riktigt tänkt igenom alla sidor av den. Frågan väcktes i utskottet, vi funderade och vi tyckte att det här var en förbättring. Men jag tycker att det är av mindre betydelse i det här skedet att diskutera om det var ett bra eller dåligt förslag, utan det var själva förfarandet, så att man vet: Vad är utskottens roll i sådana här frågor? Varför går ärendet överhuvudtaget till utskott? Det gäller vilket utskott som helst. Skall vi alls behandla frågan? Skall vi ta upp den och säga att allt är väl okej och så korta formuläret och så går den från utskottet! Skall vi alls bry oss om att sätta oss in i frågan? Om jag förstår ltl Sundback rätt skall vi egentligen inte alls bry oss om att sätta oss in i den, för man har kommit överens och då har vi ingen orsak att rota i ärendet! Så brukar vi inte riktigt fungera i utskottet. Om det här är något nytt, så väntar jag nog med spänning på att ltl Sundback initierar ändringar att sådana här frågor överhuvudtaget inte går till utskott! Inte skall vi väl bara ha någon sorts gummistämpelbehandling! Det är jag i alla fall helt emot.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Strand:

    Fru talman!

    Jag aviserade redan i första behandlingen att jag kommer att lägga ett ändringsförslag vad beträffar antalet ledamöter i landskapsstyrelsen. Jag tycker att landskapsstyrelsen själv har en god motivering i lagförslaget. Det står så här: Eftersom onödigt stora landskapsstyrelser bör undvikas av såväl ekonomiska skäl som av effektivitetsskäl föreslår man ett tak för landskapsstyrelsen. Det som är ologiskt i den här frågan är att man i samma mening föreslår en höjning av antalet ledamöter. Genom åren sedan parlamentarismen infördes har det varit lantråd plus fyra till sex ledamöter och jag har själv har inte hittat någon motivering varför man skulle utöka antalet. Min övertygelse är, förutom att man skall betala ett arvode på närmare en halv miljon mark, att det kommer att medföra mera byråkrati och personal. Det är också märkligt att man under ”Ekonomiska konsekvenser” säger att det inte har några ekonomiska konsekvenser, för åtminstone de konsekvenserna har det att man skall betala ut ett jättearvode månatligen.

     

    Mitt förslag är följande:

     

    1 § utgår och ersätts med texten: ”För att handha landskapets allmänna styrelse och förvaltning tillsätter lagtinget, på sätt därom är stadgat i lagtingsordningen, en landskapsstyrelse bestående av lantrådet och högst sex ledamöter. En av ledamöterna skall utses till vice lantråd, som fullgör lantrådets åligganden då lantrådet har förfall.”

     

    Det är alltså samma text men med sex ledamöter i stället för sju.

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Detta ärende är tudelat på så sätt att det ena gäller själva proceduren och det andra gäller innehållet i framställningen. Lagutskottets ordförande har tydligt visat att hon inte tycker om att man kritiserar lagutskottets behandling av det här ärendet och hon väntar med spänning på hur det skall bli i framtiden.

     

    Än en gång! Det här var ett parlamentariskt ärende på så vis att alla grupper har varit med i beredningen och det blir knappast flera ärenden under den här mandatperioden som är av den naturen, så vad jag kan se skall lagutskottet fortsätta som tidigare. Det gagnar ingen att gråta över spilld mjölk. Men nu ser vi resultatet. Det blir någon slags budgivning på hur många ledamöter som skall vara maximalt för landskapsstyrelsen. Det finns inget matematiskt tal där man skulle kunna säga att det här är det optimala. Ser man det ur ett parlamentariskt system är det flexibiliteten som skulle vara det viktiga, dvs. att lantrådskandidaten bestämmer utgående från de personer som bildar kommande landskapsstyrelser hur många portföljer det skall finnas och hur dessa fördelas. Jag tycker att redan den här behandlingen som vi har här, att det finns två nya förslag, där den ena är ansvarsfull och skall ha högst sju av ekonomiska skäl och den andra tycker att åtta är bra av något annat skäl, visar att det inte är någon parlamentarisk aspekt utan att det är andra frågor som avgör. Vårt uppdrag var att öka parlamentarismen.

     

    På samma sätt tycker jag att det är med det andra förslaget att man skall kunna förlänga tiden för bildande av landskapsstyrelse till 42 dagar.

     

    Fru talman!

    Än en gång: jag tycker att kommitténs förslag, som var enigt, också i sak är det som var bäst. Det är inte att förvåna sig över eftersom vi som har varit med har suttit mycket länge och engagerat och ingående har diskuterat förslaget. Några flera sådana här krav kommer åtminstone jag knappast att ställa på lagutskottet under den här perioden, eftersom det inte finns några andra ärenden där vi sitter i parlamentariska grupper och diskuterar, men principen tycker jag är den att är man överens så skall det hålla och görs det ändringar skall de förankras parlamentariskt, och detta har inte gjorts i det här fallet. Nu ser man att det blir en splittring i parlamentet och det tror jag är dåligt med tanke just på karaktären på de här frågorna.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

     

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i framställningen ingående tre lagförslagen var för sig, de första och det tredje i sin helhet samt det andra paragraf för paragraf. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av lagtingsordningen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse paragraf för paragraf.

     

    Föreläggs 1 §.

     

    Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår att 1 § ändras i samklang med det förslag som har delats ut här i salen.

     

    Ltl Häggblom: Fru talman! Jag ber att få understöda det av ltl Strand gjorda förslaget.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Strand, understödd av ltl Häggblom, föreslagit att 1 § 1 mom. godkänns i enlighet med hans utdelade förslag. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som omfattar lagutskottets betänkande röstar ja; den som omfattar ltl Strands ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har sålunda godkänt paragrafen enligt lagutskottets betänkande.

     

    Föreläggs 6 §. Godkänd. 7 § godkänd. 15 § godkänd. 26 § godkänd.

     

    Föreläggs slutstadgandet för godkännande. Godkänt. Föreläggs lagens rubrik. Godkänd. Föreläggs lagens ingress. Ingressen godkänd.

     

    Lagförslagets andra behandling är avslutad.

     

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen för godkännande i dess helhet. Diskussion. Ingen diskussion. Lagförslaget är godkänt.

     

    Lagförslagets andra behandlingär avslutad.

     

    Ärendets andra behandling är härmed avslutad.

     

     

     

    Föredras för andra behandling ärende nr 3:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående landskapslag om mottagning i hamn av fartygsgenererat avfall och lastrester. (FR 1/2002-2003).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

     

    Föreläggs lagförslaget för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänd.

     

    Ärendets andra behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 4:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar. (FR 5/2002-2003).

     

    Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Väcks inte sådant förslag eller vinner det inte stöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas; vinner förslaget tillräckligt understöd remitteras ärendet till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl A-M Pehrsson:

    Fru Talman.

    Näringsutskottet har lagt ner mycket arbete på landskapsstyrelsen framställning: landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar, eftersom vi i näringsutskottet anser att jordbruket tillsammans med djurhållning är en av våra viktigaste näringar, inte minst med tanke på miljön och det öppna landskapet och att det finns en stor potential för förädling och utveckling av landsbygds- och skärgårdsregionerna inom denna sektor. 

     

    Vi har haft många och långa diskussioner med ansvariga ministern och  t.f. landskapsagronomen och vi har hört ÅPF-basen . Vi har faktiskt också gjort en studieresa till Bryssel där vi har fått tala med ansvariga för jordbruksfrågor, allt för att fördjupa oss i jordbruksnäringarna och få mera kunskap om vad det innebär.

     

    Den omstrukturering av jordbruket som startade då vi 1995 gick med i EU fortsätter och den betyder i många fall stora omställningar och anpassningar för våra jordbrukare.

     

    När det gäller den här lagen finns det flera syften med lagförslaget. Ett är att revidera och anpassa landskapets jordbrukslagstiftning till EG-rätten, bl.a. den gemensamma jordbrukspolitiken och reglerna om statsstöd. Förslaget syftar också till att göra det möjligt att genomföra landsbygdsförordningen i landskapet. Ett annat syfte är att förutsättningarna för stöd till jordbruket bör vara desamma såväl i fråga om EU-delfinansierade stöd som nationellt finansierade stöd.och att de baserar sig på de krav som uppställs i landsbygdsförordningen.

     

    Sedan gårdsbrukslagen antogs 1978 har jordbruket genomgått stora förändringar, vilket gör att det krävs en revidering och uppdatering av lagstiftningen och genom detta förslag koncentrerades lagstiftningen om stöd till jordbruket till en enda lag, alltså slopas en del lagar.

     

    Genom denna lag fås alltså ett enhetligt system avseende  såväl administration som övervakning m.m. När det gäller övervakningen har vi i utskottet fört diskussioner och även hört en representant från statens sida eftersom det för landskapets del visat sig innebära vissa problem på grund av den delade behörigheten. Den leder till att kontroller görs såväl från landskapets som från statens sida  och i vissa fall har detta lett till att vissa lantbrukare utsätts för dubbla kontroller och att det i vissa fall medfört att kontrollanterna kommit till olika arealmått, vilket i sin tur har föranlett att jordbrukare fått vänta på utbetalningen av stöd. Det här är oacceptabelt och får inte hända eftersom, såsom systemet är uppbyggt,  man är beroende av inkomsten från stöden. Utskottet fick i alla fall den informationen att samordning är på gång och det finns samarbete och diskussioner mellan parterna för att hitta system som skall göra att sådana saker inte upprepas.

     

    Fru Talman

    När det gäller administrationen eller byråkratin har utskottet också noggrant försökt sätta sig in i hur t ex ansökningsförfarandet går till och vi har, som det även kom fram i remissen här i lagtinget, fått erfara att man från jordbrukarhåll inte är helt nöjd med den, som man tycker, onödiga byråkratisering och extra arbete det innebär att t ex vara tvungen att lämna in ansökmningsblanketter till flere olika instanser. Förenklade ansökningsblanketter har redan tagits fram som underlättar det arbetet, men man upplever att det fortfarande inte är bra.

     

    Det system som nu tillämpas där man lämnar in ansökningarna om statsstöd till landsbygdssekreterarna och landskapets stödansökningarna till landskapsstyrelsen grundar sig på ett avtal med inrikesministeriet och är godkänt av EU-kommisionen och det krävs bl.a. att en  auktoriserad myndighet har  hand om utbetalningen av stöden och det ligger nu på landskapsstyrelsen. Inom landskapsstyrelsen jobbar man kontinuerligt på  att i möjligaste mån förenkla byråkratin för de sökande.

     

    Vi har i utskottet även diskuterat den förordningsfullmakt som ges till landskapsstyrelsen i lagförslaget och hur den harmoniserar med grundlagen när det gäller individens rättigheter och skyldigheter. Vi har i samråd med ansvarig minister förslag om en liten justering  i 19 och 28 §§ i anledning av detta som man också  kan utläsa ur betämkandet.

     

    I övrigt föreslår vi en komplettering i paragrafen  Definitioner så att benämningen gårdsbruksenhet  står för en driftsenhet som består av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar som har samma ägare eller arrendator.

     

    Vi hörde faktiskt också landshövding Peter Lindbäck i detta ärende angående samordningen av kontrollerna från länsstyrelsens och landskapets sida inför utbetalningen av stöd. Därför borde listan av hörande kompletteras med landshövding Peter Lindbäcks namn.

     

    För övrigt föreslår utskottet enhälligt  att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget.

     

    TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas.

     

    Ltl Wiklöf:

    Fru talman!

    I remissen var vi från socialdemokraternas sida mycket kritiska till det sätt på vilket hela byråkratin är upplagd och nu ser vi i texten som finns i utskottets betänkande att enligt utskottets mening är alla åtgärder som syftar till förenklingar och en mindskad byråkrati positiva och nödvändiga. Så säger man också att det görs en väldig massa saker. Skulle man nu kunna få en redovisning inför detta celebra auditorium: På vilket sätt sker de drastiska framstegen när det gäller att minska jordbrukarnas problem med den överstora byråkratin?

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det är sant att socialdemokraterna var på alerten när det gällde frågan om byråkratisering. Som jag sade i presentationen har vi diskuterat frågan mycket i utskottet. Vi diskuterade den förstås med landskapsstyrelsen, som säger att det system man har bygger på ett avtal uppgjort tillsammans med inrikesministeriet i riket och godkänt av kommisisonen i Bryssel. Det är därför ganska omständligt att ändra på byråkratin. Det är det som har att göra med att utbetalning av stöd skall göras av en auktoriserad inrättning. Vi har ganska många lantbrukssekreterare och de har inte den statusen att man kan ha dem som penninginrättning på det sättet. Men nu har vi hört och läst i tidningarna att man på södra Åland också håller på och sammanslår distriktet för lantbrukssekreterare och vi har ett bra fungerande system på norra Åland. Man lovade nog från näringsavdelningens sida att man fortsätter att jobba på de här frågorna för att kunna samordna det så att man skulle kunna både ta emot alla ansökningar på ett ställe och även göra utbetalningarna av stöden från samma ställe för att på så sätt få en samordning till stånd, men det skulle vara en ganska omständlig procedur. Den väldiga omstrukturering som har gjorts är inte stor, utan det är bara en blankett som man har ändrat så att man nu kan använda samma blankett.

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår att man från utskottets sida har diskuterat det här med landskapsstyrelsen och det hörs som om man i Bryssel skulle tycka att någonting var okej. Men på vilket sätt konkret kommer de åländska jordbrukarna nu till följd av det som utskottet har erfarit att verkligen få några förbättringar och att byråkratin drastiskt blir mindre? Jag upplever att man snackar men att några egentliga åtgärder inte överhuvudtaget har vidtagits och det är det här som måste ske. Man är väl inte känd för att vara den främsta jordbrukarrepresentanten, men är det något område vi verkligen lider med bönderna så är det faktiskt på det här, för vi tycker att det är otillständigt såsom byråkratin ser ut för dem. Vi har nämligen roat oss med att gå igenom det här ordentligt, och det är inte bra. Därför måste det krävas förbättringar, drastiska förbättringar!

     

    Ltl A-M Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Som jag sade finns det fortfarande ett visst missnöje när det gäller byråkratin, men så dramatiskt som det låter från ltl Wiklöf är det inte. Nog upplevde jag det vi hörde från producentförbundet och även från andra håll att man fortfarande tycker att det skulle kunna förenklas, men visst har förbättringar gjorts, som jag sade, genom att man har förenklat blanketter osv., man kan använda samma blankett med kalkerpapper emellan. Det är klart att utskottet inte har kunnat få en förändring till stånd i sitt utskottsarbete, men vi har påtalat det här och vi har fått löften från landskapsstyrelsens sida att man skall fortsätta med problematiken och försöka förenkla det så mycket som möjligt, och mera kan vi knappast göra från utskottets sida. Jag vet att det är en diskussion på gång och alla är medvetna om att det borde förenklas ytterligare som i så många andra sektorer när det gäller pappersarbete och byråkrati.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

    Fru talman!

    För det första vill jag berömma utskottet för en väldigt omsorgsfull och förtjänstfull behandling. Man har verkligen försökt sätta sig in i de här frågorna och mycket ambitiöst behandlat lagförslaget.

     

    Rent allmänt vill jag säga att det pågår ett kontinuerligt arbete för att förenkla processen, en process som ingalunda är enkel. Rent konkret och som ltl A-M Pehrsson nämnde har man bl.a. underlättat genom att det finns en blankett som innehåller flera kopior som man kan använda när man vänder sig till de olika myndigheterna. Då har man alltså gemensamma grunddata i den. När det gäller övervakningssystemet är det flera system. Det är fråga om att se över behörigheten i riket och också att kontrollera de stöd som ges härifrån samt via EU. Vi har initierat en översyn tillsammans med jord- och skogsbruksministeriet som skulle åstadkomma en samordning när det gäller övervakningen. Då är det för riket länsstyrelsen som är delaktig. Det samordningsförfarandet är initierat.

     

    Det vore väldigt intressant också att se närmare konkret vad det är som är så väldigt specifikt för hanteringen på Åland vad gäller hela jordbruksstödet. Jordbruksstödet är komplicerat för samtliga delstater och även för Åland, speciellt för Åland som har olika lagstiftningssystem. Det är det här vi arbetar med. En sak kan man i och för sig ha synpunkter på och det är att ansökningar skall lämnas dels till kommunerna och dels till landskapsstyrelsen. Där har vi också haft ett samråd med lantbrukssekreterarna och ser över möjligheterna att underlätta just det förfarandet, men därmed inte sagt att man skulle kunna slopa landskapsstyrelsens hantering därvidlag.

     

    Det vore, som sagt, intressant att höra vad som är så speciellt komplicerat i det här fallet.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    För det första förstår vi att det pågår diskussioner med jord- och skogsbruksministeriet visavi övervakningen. Sedan säger landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg att det pågår ett kontinuerligt arbete för att försöka förenkla och allt det här. Kunde man kanske lite granna bibringas de stora visionerna, de stora dragen hur man tänkt sig att man eventuellt skall kunna förenkla det här. Någon diskussion pågår väl rimligen och landskapsstyrelsen kan väl inte vara ovetande om vad man tänker och tycker ute i bygderna kring de här frågorna. Det är inte ens vi, vi känner mycket väl till hur man resonerar. Men min frågeställning är: Det skall väl ändå inte tolkas så att det sista om komplikationerna, hur svårt allting är för att det är EU-papper och för att det finns olika huvudmän, att det är kriteriet på att ingenting kommer att göras? Det var så jag tolkade det sista.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Självfallet inte! Men jag har talat om att det bl.a. gäller blanketterna, själva ansökningsförfarandet och övervakningen. Ltl Wiklöf kanske har några mera konkreta synpunkter också därvidlag.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att landskapsstyrelsen kommer väldigt långt om man är lyhörd för jordbrukarna på fältet och för deras önskemål och synpunkter.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Det är det som vi försöker åstadkomma – ett förenklat förfarande så långt det går.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg säger att man eftersträvar ”ett förenklat förfarande så långt det går” – längre kan det rimligtvis inte gå heller! Men det intressanta är: hur långt kan det gå? En konkretisering av vad målet är för landskapsstyrelsen. Som jag förstår det är som näringsutskottets ordförande relaterade, att man vill kunna lämna in ansökningarna till en enda myndighet och att lantbrukssekreterarna som jobbar på kommunal nivå är närmast till dem som detta ärende berör. Den reformen skulle vara viktig och det skulle vara bra om ledamoten Sarin Grufberg kunde intyga om det kan gå så långt, eller är det för långt? Kan hela ansökningsförfarandet läggas på kommunal nivå? Då tror jag att man skulle ha kommit långt.

     

    När det gäller själva kontrollen talades här om att man eftersträvar ett samordningsförfarande med jord- och skogsbruksministeriet, men kommer samordningen till stånd så att man bara har en myndighet som kontrollerar? Det är de viktigaste frågorna som man ställer sig när man läser. Man säger från näringsutskottets sida att här har åtgärder redan vidtagits, och vi förstår nu att det finns kalkerpapper. Det får mig att tänka på de sovjetiska tullstationerna. Jag tror faktiskt att de i Ryssland ännu använder en hel del kalkerpapper, ja, i Indien kanske de har ännu, men annars är det nog inte så allmänt tror jag här uppe i Norden utan man borde kanske göra det lite effektivare! Skämt åsido, är det liksom det som menas med den konkreta åtgärden, att man har en ansökningsblankett där det ingår flera kopior eller finns det andra åtgärder för att underlätta ansökningsförfarandet? Som jag sade, tror jag att det man önskar från jordbrukarhåll är att ansökningarna skall lämnas in på både landskapets, på statlig och kommunal nivå och att kontrollen skulle vara gemensam. Då skulle man ha kommit en bra bit väg. Som jag uppfattar brukarnas intresse är det också en fråga om rådgivning och information och då är det så att också här skulle det vara viktigt att stärka den lokala nivån. Den rådgivning och information som landskapet ger är väl ibland bra och ibland dålig, men framför allt är den långt från brukarna och den är en myndighetsinformation, det är vad myndigheten ofta vill ha, inte vad brukarna är ute efter. Här är det lite fråga om att den överinseende myndigheten borde kanske lämna ifrån sig en hel del av själva verkställighetsförfarandet i fråga om ansökningarna och om man skall ha någon roll skulle den vara mera ett slags fastställelsemyndighet. Det är väl också så att det förekommer en viss rådgivning inom Landsbygdskonsult och det splittar ännu mera, då har vi människor på Statens ämbetshus som skall konsulteras, vi har på Landsbygskonsult, vi har på kommunal nivå och så har vi på landskapsnivå. Fast man inte är särskilt erfaren i den här branschen kan man nog känna att det inte kan vara lätt att vara jordbrukare med en sådan här administrativ byråkrati att brottas med. Den kan varken vara effektiv eller transparent och framför allt kan det väl inte vara ekonomiskt att ha det upplagt på det här sättet. Det betyder att antagligen flera personer sitter och gör samma arbete i slutändan.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller övervakningen kan jag inte garantera att den övervakning som skall ske från två myndigheters sida skall göras av en och samma myndighet, men vi arbetar för att en samordning skall ske så att jordbrukarna inte skall behöva uppleva dubbel övervakning. När det gäller blanketten är det inte bara kalkerpapper utan det finns vissa basuppgifter som är färdiga i blanketten. Det är datoriserat och målsättningen är att man skall kunna göra det online. När det gäller rådgivningen och Landsbygdskonsult är det – precis som ltl Sundback efterlyser – så nära jordbrukarna som möjligt.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag fick inte svar på den viktigaste frågan: Hur mycket av ansöknings-, kontroll- och informationsarbetet kan föras över på kommunal nivå? Det tror jag är den utgångspunkt man skall ha för att få det att fungera bättre. Som jag förstår det, men det kan hända att jag är fel informerad, så är Landsbygdskonsult inte samma organisation utan det är en något annorlunda verksamhet. Samordningen av kontrollen skulle alltså ske så att i praktiken skulle tydligen inte samma myndighet kontrollera både hur landskapsstyrelsens beslut har uppföljts och hur statens beslut har uppföljts utan den skulle ske på något vis samtidigt. På något sätt förefaller det fortfarande inte helt rationellt, utan skulle det inte vara möjligt att utnyttja den kompetens som antagligen riksexperterna har också på åländska förhållanden. Det kräver kanske något slags överenskommelseförordning det också, men vi borde vara öppna för flexibla lösningar; annars innebär det i alla fall att det skall springa två kontrollanter där och det verkar inte ekonomiskt och inte heller helt nödvändigt.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Huruvida det springer en, två eller tre kontrollanter där kan jag inte säga, men det intressanta är ju hur jordbrukaren upplever övervakningen och det är den som skall samordnas så att det inte blir en dubbel övervakning. Vad jag har förstått torde det vara det intressanta. När det gäller rådgivningen vet jag inte vilka synpunkter ltl Sundback har när hon säger å ena sidan att rådgivningen är för långt borta, å andra sidan är det inte bra med den rådgivning som finns på plats s.a.s. När det gäller delegeringen till kommunerna och flexibla lösningar vill jag säga att intentionerna är att lösningarna skall vara så flexibla som möjligt, men jag kan inte nu säga att vi kan överföra alla uppgifter på lantbrukssekreterarna. Det är en del komplicerande faktorer när det gäller olika tider för olika ansökningar m.m. plus de kontroller som kommer att göras av lantbrukssekreterarna och kontrollerna på landskapsstyrelsenivå. När det gäller just den organisatoriska förändringen kommer ett senare svar, men vi har diskuterat den här möjligheten.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Fru talman!

    Ltl Sundback tycker att övervakningen är en stor byråkratisk sak, och det är just det som utskottet har konstaterat. Jag hör att ltl Sundback inte är så där väldigt insatt i systemet. Vi vet att de finns nationella stöd och landskapsstöd som i sin tur fordrar skild övervakning, som det fungerar i dag. Det är en förenkling av det systemet som landskapsstyrelsen håller på med. Vi skriver i utskottsbetänkandet att det pågår en process. Sedan vi gick med i EU är det nog inte så enkelt att gå in för egna övervakningsregler utan det måste vara system som håller både nationellt, i EU och i landskapet.

     

    I det här fallet har rådgivningen ingenting med övervakningen att göra. Landskapets rådgivning är någonting helt annat och den torde ligga så nära jordbrukarna som man kan komma. I utskottsarbetet har vi verkligen satt oss in i ärendet, vi har medlemmar som är jordbrukare själva och representanter från producentförbundet sitter med, så vi är väl insatta i ärendet och har gjort vad vi har kunnat.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sjöstrand:

    Fru talman!

    Socialdemokraterna gråter med jordbrukarna över den väldiga byråkratin. Om socialdemokraterna har läst näringsutskottets betänkande kan de konstatera att vi gråter med dem också. Där är vi överens. Men jag tycker att det skulle vara bra om socialdemokraterna skulle komma med lite mera konkreta förslag till förenklingar. Vi vet att landskapsstyrelsen jobbar på förenklingar, länsstyrelsen jobbar på förenklingar av jordbruksstöden. (Från salen:samordningen?) Förlåt, men jag får frågor direkt från salen. Det blir samordning; man arbetar på just de här sakerna. Vi vet att länsstyrelsen har en del och landskapsstyrelsen har en del; där har man redan kommit överens om vissa förenklingar via blankettsystem. Men om jag förstår socialdemokraterna rätt borde man ytterligare ha någon som skulle vara mittemellan länsstyrelsen och landskapsstyrelsen. Är det så, då får man verkligen ett invecklat och komplicerat system, för i så fall måste man slopa länsstyrelsen eller landskapsstyrelsen. Jag tycker att socialdemokraterna borde utveckla sitt förenklade system, så kanske näringsutskottet kan ta upp det nästa gång när vi behandlar den här frågan.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Nej, ltl Sjöstrand, här hjälper inga tårar! Här är det faktiskt handlingskraft som behövs. Man måste bestämma sig: nu skall vi förenkla systemet och så sätter man sig ner och så hittar man de optimala lösningarna på det. Det går att göra det här systemet mycket, mycket enklare än vad det är.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Englund:

    Fru talman!

    För det första vill jag tacka dem som vi har hört i utskottet, förträdare för landskapsstyrelsen och även för staten: landshövdingen. Vi har haft en mycket bra diskussion i utskottet om de här frågorna och ärendet har legat rätt så länge i utskottet så vi har haft möjligheter till en mycket bra och genomgående diskussion.

     

    Vi vet att det är en mycket svår sak när man kommer in på kanske världens mest reglerade bransch och då talar man om byråkrati. Vi vet att EU:s jordbrukspolitik tidigare gick ut på att främja produktionen och bakgrunden var den reella livsmedelsbrist som rådde i Europa efter andra världskriget, men redan på sjuttiotalet hade skördarna blivit så stora att återkommande överskott av olika produkter, antingen dumpas på exportmarknaden eller helt enkelt destrueras, en i längen ohållbar politik.

     

    Att kommissionen nu, många år senare, kommer med förslag till revidering av jordbrukspolitiken kan man ha en viss förståelse för, och det behövs också. Vi vet att världshandelsorganisationen WTO skjuter skarpt på exportsubventioner från alla dessa länder, och hur skall man lösa det här på den inre europeiska marknaden när vi står för en utvidgning av hela EU-området inom en snar framtid.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Här ser vi ser Cap-stödet, som betyder en del av byråkratin. Frankrike ligger i Cap-stöd på över 80 procent när man räknar samman dem. Finland har 20 procent. För att någorlunda komma upp i Frankrikes stödmöjligheter måste vi lösa det med andra stöd, bl.a. miljöstödet och det betyder byråkrati. På vissa områden i Europa förekommer inte miljöstödet. Det betyder också att det är mindre byråkrati. Det är sådant här som vi har att kämpa med i de olika länderna. Detta måste lösas på något sätt i framtiden.

     

    TIDTABELL FÖR FOLKOMRÖSTNINGAR

    I dagsläget ser tidtabellen ut som följer för folkomröstningarna om EU-medlemskap:

    • Malta 8 mars
    • Slovenien 23 mars (även om Nato-medlemskap)
    • Ungern 12 april
    • Litauen 11 maj
    • Slovakien 16-17 maj
    • Polen 8 juni (preliminärt)
    • Tjeckien 15-16 juni
    • Estland 14 september
    • Lettland 20 september
    • För Cyperns del avvaktas utfallet av diskussionerna om öns återförening

     

    Hur löser vi då dessa problem efter att dessa länder har haft sin folkomröstning och inträtt i EU?

    De två översta länderna har redan haft sin folkomröstning och godkänt. Det är en mycket stor marknad som öppnar sig även för det åländska lantbruket om vi är duktiga kvalitetsmässigt även att kunna exportera och kanske hitta nya marknader, men det betyder också en mycket hård konkurrens framöver när dessa länder får sitt lantbruk i skick.

     

    Ytterligare vill jag tacka dem som vi har hört, både från landskapsstyrelsen och andra; man har haft en mycket god förståelse för att jordbruksnäringen vill minska på byråkratin. En del förbättringar har gjorts på hemmaplan just med tanke på de saker som har diskuterats tidigare här, med förenklingar av blanketter. Man kan kanske samordna datasystemet när man har urvalskriterier för att välja ut kontrollgårdar. Det är en möjlighet som man borde gå på djupet med och då minskar vi också byråkratin. Vid vårt besök i Bryssel – som sammanföll väl med behandlingen av detta ärende – erfor vi att där har man också börjat inse att EU:s byråkrati är för stor. Man måste göra någonting åt det här. Ute på gården behöver man inte den här byråkratin för att få det att fungera, utan det är snarare vi små enheter här på Åland som har blivit indragna i en stor byråkrati på grund av de stora livsmedelsutbyggnader och industrianläggningar på kontinenten, som det ofta har visat sig vara problem med. Ta bara ett exempel: vi har moduleringen i det nya systemet, vi har olika tvärvillkor i systemen och vi har handel med stödrättigheter som vi står inför. Det här är saker som knappast Ålands landskapsstyrelse kan lösa och inte heller vi här på Åland tillsammans. Det här är saker som ofta kommer från EU men som vi behöver diskutera tillsammans med våra representanter för Finland som sitter i EU:s olika kommittér, utskott. Det är en mycket svår och invecklad sak och vi vet att alla de nordiska länderna har detta bekymmer. Det skall tydligen vara kontroll till 110 procent i de nordiska länderna, fast det kanske går att sköta på ett enklare sätt i många andra länder. Häri ligger mycket av våra bekymmer. Vi skall också veta att jordbruket är inte bara drabbat av det som vi odlar på åkern. Vi är drabbade av den byråkrati som hälsoinspektionerna sysslar med, om man vill starta småskalig förädling osv. Där har vi en stor grupp som drabbas. Det är saker som vi säkert också kan påverka från Ålands lagting.

     

    Sådana här saker har kommit upp till diskussion i näringsutskottet när vi har behandlat detta ärende. Det har varit mycket en mycket bred diskussion i många frågor, så det finns säkert mycket att påpeka, men jag tror inte att vi kan lösa allt i den hembygdsrätt debatten.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Socialdemokraterna var de enda som aktivt i remissdebatten kring den här framställningen angrep de byråkratiska problemställningar som jordbrukarna på Åland drabbas av. Det är med mycket stor glädje jag konstaterar att utskottet så fantastiskt har tagit detta ad notam så att man både vitt och brett har diskuterat problemställningarna, även om lösningarna är utomordentlig klena. Vi får nu hoppas och tro att den här breda diskussionen, som vi ändå har initierat skall leda till förbättringar så småningom, även om det också på ltl Englund som om det här var jättesvårt och möjligheterna skulle vara synnerligen begränsade. Jag tror att med vilja går det lösa och göra det här mycket, mycket enklare för jordbrukarna än vad vi har i dag.

     

    Ltl Englund, replik:

    Fru talman!

    Det är mycket bra om socialdemokraterna genom ltl Lasse Wiklöf stöder näringsutskottets behandling av detta ärende och att vi har kommit till rätt slutsatser. Jag hoppas att vi också i fortsättningen får stöd för mindre byråkrati i alla ärenden som berör lantbruket.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman!

    Det känns som om det skulle vara angeläget att socialdemokraterna bibringar allt möjligt och upptänkbart stöd – för annars ser det inte ut som om det skulle bli någon riktig fart på avbyråkratiseringen!

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sundback:

    Fru talman!

    Min partibroder påpekade här att i samband med remissen var det endast socialdemokraterna som påtalade den överstora byråkratin och nu råder det tydligen en ganska allmän uppfattning att byråkratin är både besvärlig, att den är överstor, att det vidtas åtgärder och att fortsatta åtgärder måste vidtas för att det här anpassat och effektivt med tanke på det åländska jordbrukets behov. Det som också framhölls i remissen var att framställningen inte på något syftar till att ändra den egentliga jordbrukspolitiken utan att det var ett sätt att samordna och göra lagstiftningen på området mera mera överskådlig. Det var i och för sig ett vällovligt syfte. Men i praktiken tycker jag att man fortsättningsvis kan konstatera att det är vissa frågor som man har svårt att komma till resultat med inom landskapsförvaltningen. Det var i och för sig upplysande, men jag hade nästan tänkt ut det själv att kontroll och rådgivning inte är detsamma, som ltl Sjöstrand påpekade. Det fick vi också klart här att rådgivning är en funktion och den är mycket viktig just i sådana här näringar som är väldigt reglerade eftersom de är omgärdade med ett regelverk som det ofta kan råda olika meningar om hur det skall tillämpas. Då måste det finnas en överinseende myndighet som i tvistiga fall kan komma med anvisningar och råd. Jag tror att det skulle vara viktigt att landskapsförvaltningen hade den funktionen, inte att man direkt handlade ansökningarna, utan att det skulle ske på en lägre nivå. Det skulle vara en normal förvaltning i också de här frågorna.

     

    Det har för mig ännu blivit något oklart vad liberalerna vill med samordningen av kontrollerna. Det hade jag också klart för mig även om det var väldigt tacknämligt av ltl Sjöstrand att lyfta fram det, att den åländska behörigheten och förvaltningen på det här området kräver egna inspektioner och att riket har egna, men jag undrar om man inte skulle kunna gå ett steg längre och försöka få till stånd ett sorts system där en kunnig, kompetent tjänsteman inom det här området skulle kunna sköta all övervakning. Det handlar väl mest om juridik och ekonomi för att få det att fungera. Visst är det dyrt att på så små enheter som vi har ha så mycket byråkrati. Jag tycker att det är någonting som man undviker att säga i debatten att hela det jordbrukssystem som EU har är byråkratiskt, och det vet vi alla, eftersom det är så reglerat, men det blir inte mindre byråkratiskt av att vissa av systemen har vi gjort till åländska system, alltså att de ytterligare avviker från EU-systemet och t.o.m. det franska systemet, som nämndes, att det är inte så vanligt med Cap-stöden här uppe i Norden. Att vi har små enheter, många kommuner och en landskapsförvaltning gör att kostnaden per jordbruksenhet stiger ganska mycket vad gäller den administrativa delen.

     

    Men här har sagts en hel del om att nu borde socialdemokraterna lösa det här. Det brukar ofta låta så, om man har kritiska synpunkter, att man själv måste lösa det. Men egentligen är det inte så, utan det är de som har ansvaret i politiken, de som sitter i landskapsstyrelsen, som skall lösa problemet om det uppstår en brist. Jag tänkte ändå att vi skulle fundera över helgen på den här saken föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 14 april.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    När man hör socialdemokraterna och speciellt ltl Sundback kan man få en känsla av och tron att det är socialdemokraterna som endast bryr sig om jordbruket. Själv tycker jag att hela debatten börjar höras lite uppblåst, övermaga. Frisinnad Samverkan har haft en representant i utskottet, tvärtemot socialdemokraterna, och vi har diskuterat frågan på många gruppmöten, vi har fört diskussioner med ltl Englund, obundna och med majoritetspartierna för att komma till en samsyn i frågan. Vi har försökt bistå med det vi kan i den här frågan och är överens om att det är mycket byråkrati, men att det skulle vara endast socialdemokraterna som jobbar med frågan är mycket övermaga.

    (Från salen, ltl Wiklöf: i remissen)

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag kanske minns fel, men jag kommer inte ihåg att någon från Frisinnad Samverkan i samband med remissen skulle ha påtalat just den stora byråkratin. För den skull vill jag inte på något sätt förringa den kunskap man har inom Frisinnad Samverkan i de här frågorna. Det var just det jag påpekade, att det var i remissen som vi framförde de här synpunkterna, och nu tycks det finnas en samstämmighet om att det faktiskt är så.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    När det gäller övervakningen vill jag ånyo säga att vi avser att samordna besöken så att lantbrukaren inte skall belastas dubbelt s.a.s. Övervakningen samordnas kortsiktigt, men på lång sikt avser vi att åstadkomma en överenskommelseförordning med riket på det sättet att man skulle kunna godkänna övervakningen från landskapsstyrelsens sida eller från rikets sida, antingen eller. En överenskommelseförordning är alltså den långsiktiga målsättningen.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Då uppfattar jag det så att man från landskapsstyrelsen menar att när de här kontrollanterna kommer skall de komma samtidigt ungefär, att det inte går åt flera dagar till det här ur jordbrukarens synpunkt. Det är alltså det som är samordningen i det första skedet. Det är säkert ett framsteg. Vi var ute efter det landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg tog upp sist, dvs. en sorts överenskommelse; om det skall vara i förordning eller hur det rent juridiskt skall utformas är av underordnad betydelse i det här skedet, utan viktigt är just det målet att man skulle kunna på något sätt tillgodogöra sig tjänsterna som antingen statens representant eller landskapsstyrelsens sakkunniga har för att det skall räcka med en kontroll, eller hur många som nu är obligatoriska, men att det görs av en tjänsteman på båda myndigheternas vägnar. Det tycker jag var ett framsteg här i diskussionen.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!

    Jo, det är målsättningen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Sjöstrand:

    Fru talman!

    Jag vill naturligtvis gratulera socialdemokraterna för att vara så vakna och se att inte utskottet har skrivit att det finns byråkrati i samband med jordbruksärenden! Vi som har suttit med i näringsutskottet under några år känner faktiskt till det arbete som har pågått och vi är insatta i vad som är på gång och vad man har försökt göra. Det har har naturligtvis aktualiserats och lyfts upp varje gång. Som vår minister sade är det ett arbete som rullar på hela tiden och precis som utskottets ordförande sade har vi försökt sätta oss in i ärendet och det är mera komplicerat än att bara sätta sig ner, för skulle vi sätta oss ner och försöka lösa det så hade vi suttit där ännu och ärendet skulle inte ha kommit längre. Men jag garanterar socialdemokraterna att det arbetas på det här ärendet fortsättningsvis.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Jag förstår att ltl Sjöstrand jobbar mycket och har jobbat mycket med den här frågan, och han gör allt vad han kan för att det skall bli någonting. Det som vi saknar i utskottsbetänkandet är själva målet med förenklingarna. Nu fick vi höra en sak här som jag tyckte att var jättebra, nämligen strävan till en överenskommelseförordning. Det andra målet som vi har är att så mycket som möjligt av själva ansökandet och verkställigheten skall läggas på kommunerna. Vi börjar alltså närma oss varandra småningom, men jag tycker att ltl Sjöstrand är väldigt oklar på de konkreta målen när det gäller förenklingarna.

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Fru talman!

    Det finns som sagt olika parter här.  Socialdemokraterna vill lägga mera på kommunerna. Säkert är det bra det också, men i och med det kommer det också mera kostnader på kommunerna. Vi skall tänka på att det är också en övervakning av statens hantering som kommunerna handhar, förutom landskapsdelen. Det här är någonting som landskapsstyrelsen jobbar med; jag tror inte att näringsutskottet kan lösa det så långt utan det pågår som sagt. Jag vill varken sätta det på kommunerna eller länsstyrelsen utan det är någonting som framtiden får utvisa.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!

    Det kan väl inte bli dyrare om man förändrar det dubbla ansökningssystemet till ett enkelt, tvärtom borde det bli billigare. Framför allt borde det bli effektivare och mera transparent, som är målsättningen med all avbyråkratisering. Jag uppfattar faktiskt att ltl Sjöstrand inte har någon egen uppfattning i den här frågan; han identifierar sig starkt med förvaltningen och han har hört tjänstemän och han tror att de skall lösa det här. Jag respekterar att han har den uppfattningen.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Herr Landshövdingen:

    Ärade fru talman!

    Eftersom statsförvaltningen på Åland också berörs av den här frågan, närmare bestämt länsstyrelsen, som för statsmaktens del sköter granskningarna här på Åland, skulle jag gärna vilja förtydliga det som framgår av betänkandet och som kanske kunde ha skrivits lite tydligare utgående från vad jag själv har anfört inför utskottet.

     

    När det gäller kontrollen av gårdar på Åland är det ganska många gårdar som granskas beroende på att statsmakten och landskapsstyrelsen delvis har olika urvalskriterier. Det här har vi diskuterat och det här förde jag fram inför utskottet och här måste man närma sig varandra, antingen så att man enas om samma urvalskriterier för att på det sättet få årligen samma gårdar till föremål för kontrollerna. Efter senaste sommar hade vi en överläggning där näringsavdelningens chef och ansvariga för jordbruksbyrån deltog tillsammans med oss på länsstyrelsen. Vi var då överens om att vi i fortsättningen ännu mera skall se till att vi samtidigt besöker de gårdar som skall kontrolleras, till den del urvalskriterierna för bägges räkning har pekat ut samma gårdar. Det är den kortsiktiga lösningen. Jag har också meddelat att jag är för min del beredd att medverka till en långsiktigare lösning, där man enligt, och i första hand, en överenskommelseförordning skulle godta granskningar och kontroller som har gjorts på gårdarna av respektive tjänsteman, alltså att en kontroll av en gård som har gjorts av en landskapets tjänsteman och de uppgifter som har framkommit vid granskningen kunde användas som underlag för vårt beslutsfattande och vice versa. Men jag har också sagt att jag ser framför mig att det kan vara en ganska lång process. Det räcker nämligen inte att landskapsstyrelsen och ministeriet är överens om en uppgörelse, utan det kommer också att kräva kommissionens medverkan.

     

    Det här är alltså en diskussion som vi har haft sedan senaste sommars granskningar, som delvis blev problematiska på grund av ett nytt sätt, ett satellitövervakningssätt, att utgå från.

     

    Ltl G-M Lindholm:

    Fru talman!

    Vi har verkligen jobbat med den här frågan i näringsutskottet och vi har, mycket utgående från den diskussion som fördes i samband med remissen, tagit fasta på de enskilda frågorna och fördjupat oss i dem. Slutkontentan var att det eventuellt skulle bli en reservation, men vi kunde enas till slut om ett betänkande. Det är alltid trevligare att föra en sak gemensamt vidare till salen än att man har varit oenig i någon fråga.

     

    Jag hoppas verkligen att det är ett gediget intresse som socialdemokraterna har för frågan. Då finns det hopp att man också i fortsättningen följer upp det här och ser till, genom oppositionens roll och också från landskapsstyrelsepartiernas sida, och följer upp att landskapsstyrelsen fortsätter på den inslagna vägen att förenkla för jordbrukarna. Vi vet alla – det är ingen nyhet som har kommit upploppandes mitt i alltihopa – att det känns bökigt och stökigt att få byråkratin att fungera. Om det är någon i näringsutskottet som inte har vetat det, så har i så fall ltl Anders Englund berättat det för oss andra.

     

    Precis som landshövdingen sade har man försökt, genom samarbetet mellan staten och landskapet, se till att det inte bara bara pratas utan att man faktiskt för det här vidare också i praktiken, för det är det som ändå räknas. Vi kan ha hur mycket visioner som  helst, men det är det praktiska arbetet som gäller och jag tror faktiskt att man är på rätt väg.

     

    Det som jag hade hoppats på att vi också skulle diskutera när ärendet kom till salen var lagstiftningsbehörigheten. I näringsutskottet har jag upplevt att man ger bort väldigt mycket genom förordningsmakten till landskapsstyrelsen, landskapets tjänstemän blir det sist och slutligen. Det hade jag hoppats på att man skulle diskutera här, eftersom vi vet att det har varit en väldig viktig fråga också för socialdemokraterna när man pratade om den enskildas rättigheter och kanske skyldigheter också ibland. Vi har försökt gå lite längre än vad förslaget var, vi har försökt säkerställa normgivningsmakten, eftersom vi vet att flera framställningar har stupat just på de frågorna.

     

    Vad är det vi som lagstiftande församling vill lämna ifrån oss? Vad har vi själva för visioner för de olika sakerna? Hur tolkar vi grundlagens 80 §? Vad anser vi om det? Den diskussionen hade jag hoppats på i dag. Men det är tydligen inte riktigt det som gäller i dag utan nu var det byråkratiseringen som var högre upp på dagordningen för dem som intresserar sig för det här. Men vi får väl se vart det här leder. Jag tror att vi har gjort åtminstone vad vi har kunnat i den här lagen. Jag kanske inte säger som majoritetspartierna i utskottet att det här förlitar vi oss på att landskapsstyrelsen gör och att man gör det rätt och att de frågor som man själv är intresserad av kommer fram, utan det är nog här i salen vi skall göra det och inte förlita oss på att någon gör det; det är våra egna visioner som skall komma fram.

     

    Ltl Sjöstrand, replik:

    Fru talman!

    Det är helt riktigt som ltl G-M Lindholm säger att vi har diskuterat delegeringsmakten rätt så mycket. Vi har kommit fram till att ett par lagparagrafer skulle justeras. Det här är fråga om en så pass invecklad lagstiftning som skall följas dagligen av tjänstemän och regelverket ändras hela tiden, så man måste våga lämna en viss fullmakt till landskapsstyrelsen att i landskapsförordning reglera en del. Jag tycker att vi har kommit fram till ett ganska bra resultat, men man måste våga lämna från sig förordningsmakt till landskapsstyrelsen till viss del för hantering av dagliga ärenden; reglerar man allt i lag höjer man verkligen byråkratin och om allt som skall ändras i jordbruksärenden skall upp till lagtinget.

     

    Ltl G-M Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Jag tycker inte att vi behöver fortsätta den här diskussionen i salen. Vi har redan fört den i flera månader i utskottet och ltl Sjöstrand och jag är inte riktigt överens. Man kan säkert lämna vissa saker ifrån sig till landskapsstyrelsen, men när det gäller grundlagsenliga rättigheter för den enskilda måste dessa stå i lag. Det hoppas jag att vi nu är överens om! Man behöver inte alltid sitta i landskapsstyrelsen, för det har varit det tunga motivet för majoritetens politiker att sitter man i landskapsstyrelsen så behöver man inte fundera på det här, men det har liksom inte alls med saken att göra. Vi kan alla sitta i opposition eller i landskapsstyrelse. Tiderna förändras. Men de grundlagsenliga rättigheterna skall stå i lag.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.   

     

    Ltl Lindeman:

    Fru talman!

    När det gäller den här lagen måste den tydligen ha varit väldigt intressant, för nu har alla utskottsmedlemmar varit uppe och deklarerat sin syn på betänkandet. Jag håller med om att det har varit en av de mest intressanta lagarna som vi har haft under min tid i näringsutskottet, där vi har fått både information och kunskap osv. Det har diskuterats vem som är mest intresserad av de här frågorna. För min egen del deltog jag inte i remissen utgående från att jag hade möjlighet att i utskottet jobba med de här frågorna. För övrigt tror jag mig veta att jag har en hel del kunskaper om det här eftersom jag brukar skoja och säga att jag får vända mig till höger och vänster och vart som helst så har jag en bonde runt hörnet! De finns överallt i min bekantskapskrets och visst har jag hört precis samma saker, lika många gånger som socialdemokraterna, och det tror jag att många av oss har gjort. Därför tycker jag på något sätt att det verkar nästan som om vi skulle skapa en oenighet som inte finns, för nästan hela salen vill ha förenklingar till stånd. Sedan kanske det inte står tillräckligt tydligt i betänkandet hur man skall få det till stånd och att vi borde ännu tydligare klargörainom vissa punkter, bl.a. det som landshövdingen var uppe här och sade. På något sätt finns det alltid en risk att när man sitter i utskott blir det självklara saker för att man själv vet det och inte alltid kommer ihåg att få in det tillräckligt tydligt i själva betänkandet. Just det som landshövdingen sade tyckte jag att var en viktig del av det som i framtiden borde bli en förenkling. Jag ser nog fram emot att vi inom några år i alla fall har en överenskommelseförordning så att en person kan ta hand om den här kontrollen. I första hand kanske man samordnar verksamheten, men i ett längre perspektiv borde man hitta varandra så att det skulle vara också en rationalisering, kanske man kan kalla det för. Det är onödigt att olika människor gör det, från olika myndigheter.

     

    Det som vi diskuterade mycket och som visade sig vara svårare än vad vi trodde i utskottet var just de som jordbrukarna upplever, att man måste lämnade in till olika myndigheter, man måste lämna in till landskapsstyrelsen, man måste lämna in till kommunerna. Under hörandet kom det tydligt fram att i ett tidigare skede lämnade man in mera till kommunerna, men tyvärr hade man inte gjort upp regelverket tillräckligt så att man var nöjda med det från statligt håll och från EU-myndighetshåll, för det ställs ju ganska rigorösa krav från de myndigheter som sysslar med  dessa frågor. Men från kommunalt håll fick vi den tydliga vinken att där är man beredd att ta ett större ansvar än vad man känner att man får i dag. Också från landskapsstyrelsehåll är man villig att diskutera i de banorna, men nog märkte vi en viss rädsla för det, eftersom det har lagts ner så oerhört mycket arbete för att få det arbetssätt som finns i dag godkänt och krediterat – hopplösheten att börja på nytt utgående från att man skulle samla det på kommunen syntes nog mellan raderna. Det har jag respekt för. Målet borde vara att man har en gemensam punkt. Sedan har man raljerat här om blanketten. Det kom faktiskt fram från många håll att den har förenklat; förut har man suttit med två blanketter som har varit nästan lika men ändå inte lika och det har gjorts att det har känts mycket jobbigare än i dag fast det handlar bara om kalkerpapper och blankett, när man kan använda sig av samma underlag. Kommunerna har i dag också möjligheter att använda databaser osv., så det är också en process som utvecklas hela tiden. Men kontentan av det här är att det inte är bra i dag. Vi måste få det bättre! Vi skall alla hålla ögon och öron öppna för att det faktiskt sker; åtminstone har jag i utskottet levat i den tron, med de skrivningarna som kom, att det faktiskt också skall ske.

     

    Ltl Wiklöf:

    Herr talman!

    Ju längre debatten går desto klarare är det att problemen finns. De är stora, de upplevs betungande av många bönder och vår uppgift är väl om möjligt att kunna försöka förenkla och rätta till. Ltl Leo Sjöstrand sade här att han känner i detalj ungefär till hur arbetet går framåt i landskapsstyrelsen och vad man håller på med. Nog hade det kunnat vara befriande om någonting av det hade beskrivits i betänkandet, så hade vi haft svar på många av våra frågor. Men befriande var när landshövdingen gick upp i talarstolen. Han klargjorde på ett tydligt, enkelt och lättfattligt sätt vad det är som pågår. Jag tror, värderade herr talman, att om landshövdingen är involverad i processen, med den känsla jag har om hans ambitioner och nit, efter många år i landskapsstyrelsen, så tror jag att det här går mot en lycklig lösning.

     

    För övrigt, herr talman, ber jag att få understöda förslaget om bordläggning av ärendet till inkommande måndag.

     

    TALMANNEN: Under diskussionen, har ltl Sundback, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum måndagen den 14 april. Följaktligen kommer bordläggning att ske. Är det någon som önskar uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 14 april. På talarlistan finns ytterligare ltl Englund.

     

    Ltl Englund:

    Herr talman!

    Jag får säga som ltl Lindeman att detta ärende har engagerat alla i utskottet och även många andra, som vi har hört här. Jag tyckte att det var positivt att landshövdingen framförde sina åsikter här i salen på samma goda sätt som han framförde frågan i utskottet.

     

    Som jag sade tidigare är det inte bara byråkratin här hemma inom landskapet som vi bör titta på utan på den resa som näringsutskottet gjorde till Bryssel fick vi oss även till livs från Finnrep-representationen, nämligen Risto Artjoki, som handhar en del jordbruksfrågor, att man även tittar på att kunna förenkla EU:s stödutbetalningar till de olika länderna per hektar. Med den uträkning som man hade i dag får jordbrukarna ungefär 200 euro per hektar i Finland och 80 procent av lantbrukarna ligger just nära den nivån. Då är frågan om det finns möjligheter att förenkla redan här från Bryssels sida. Vi vet också att man försöker plocka in mera byråkrati ännu från EU:s sida. Här har vi alla märkningsförslag som är på gång att alla får skall ha öronmärken, vilket de inte har i dag och samma sak med getterna. De djuren är relativt många, så här kommer antagligen en byråkrati till. Vi fick höra att speciellt Irland och delar av engelsmännen i Skottland inte ville ha det här. Behövs det här? Knappast är det någon här i salen som tycker att det behövs bland våra djur här på Åland. Vi har inte haft några större problem vad gäller varken sjukdomar eller något annat på de här djurarterna.

     

    Blir ärendet bordlagt, kommer jag att återkomma, herr talman.

     

    TALMANNEN: Diskussionen är avslutad. Ärendet bordläggs till plenum den 14 april.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 5:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående sänkning av kommunalskattesatsen för samfund. (FR 13/2002-2003).

     

    Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Väcks inte sådant förslag eller vinner det inte stöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas; vinner förslaget tillräckligt understöd remitteras ärendet till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Sjöstrand:

    Herr talman!

    Återigen har vi i näringsutskottet behandlat en framställningen angående sänkning av kommunalskatten för samfund, såsom vi gjorde för exakt ett år sedan. Anledningen därtill är densamma. Staten höjer igen sin andel av samfundskatten, vilket drabbar kommunerna eftersom det inte kan anses vara rättvist att våra företagare på Åland skall tvingas att betala en högre skatteprocent än företagarna i riket, alltså 29 procent. Därmed kan vi säga  att vi tvingas att sänka kommunalskattenivån i samma storleksgrad som staten höjer sin andel. Detta trots att vi har behörighet när det gäller kommunalbeskattningen.

     

    Från utskottets sida kan vi bara upprepa att det skulle vara oerhört angeläget för landskapet Åland att få ta över behörigheten även när det gäller samfundsbeskattningen, men vi vet också att det har gjorts många försök från landskapsmyndigheternas sida i anledning av just detta ärende. Finansministeriet anser dock att skattesystemet skall vara samma i hela landet, och dessa förhandlingar har inte lett till någon framgång från vår sida. I viss mån dämpas effekten denna gång av att landskapsstyrelsen inte föreslår någon sänkning av procentsatsen för kompensation för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen, trots att den procentsatsen är direkt kopplad till samfundskatten.

     

    Vi hoppas därför att landskapsstyrelsen tillsammans med vår nya riksdagsman inte ger upp sina strävanden utan vässar argumenten och fortsätter kampen för övertagande av samfundskatten.

     

    Vi föreslår nu enhälligt från utskottet att landskapsstyrelsens framställning när det gäller lagen om sänkning av kommunalskattesatsen för samfund godkänns av lagtinget.

     

    Ltl Lindqvist:

    Herr talman!

    Justeringen av kommunalskatten är givetvis nödvändigt, för det är väl ingen av oss som vill att företagen på Åland skall beskattas högre än i Finland, utan tvärtom, gärna lägre om så vore möjligt. Men det anmärkningsvärda i betänkandet och justeringen är att vi återigen kan konstatera att landskapet överför mera åtaganden på kommunerna; i det här fallet minskar man kommunernas intäkter, och det är också ett ökat åtagande. Detta trots att kommunerna redan har det tufft och får det tuffare.

     

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsen har visat förut att det är så här man tänker resonera: man tänker föra över mer pålagor på kommunerna. Jag vill återigen lyfta varningens finger, att det här håller inte i längden, utan landskapsstyrelsen måste även vidta andra åtgärder föra tt få ordning på sin ekonomi. Det här är i och för sig en ganska marginell pålaga i förhållande till dem som tidigare har levererats och som kommer att levereras, men jag ville bara anmärka på att det är återigen en belastning för våra kommuner som är hårt utsatta.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss? Inget remiss förslag. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 6:

     

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående ändring av tobakslagen för landskapet Åland. (FR 15/2002-2003).

     

    Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Väcks inte sådant förslag eller vinner det inte stöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas; vinner förslaget tillräckligt understöd remitteras ärendet till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Ulf Andersson:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsens framställning om ändring av tobakslagen bygger nästan uteslutande på ett EU-direktiv från år 2001 innehållande bestämmelser om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror. Bestämmelserna är samlade i 16 artiklar och där anges detaljerat bl.a. den procentsats varningstext som bör finnas på cigarettpaketets yta. Landskapsstyrelsen föreslår att det här direktivet skall accepteras, dock med ett undantag, nämligen att vi här i landskapet fortsättningsvis skall tillåta försäljning av sådant snus som såldes i landskapet före inträdet i EU. En uttrycklig bestämmelse om det har intagits i 2 §. Landskapsstyrelsen föreslog redan år 1996 att snus på samma sätt som i riket skulle förbjudas. Dåvarande social- och miljöutskottet gick emot förbudsförslaget med motiveringen att landskapet Åland vad gäller användningen av snus närmast är att hänföra till Sverige, ”tillhör det svenska marknadsområdet” och lagtinget omfattade förslaget från utskottet då. Landskapsstyrelsen följer nu upp lagtingets tidigare ställningstagande till snus genom att i 2 § uttryckligen föreskriva att snus som är avsett för användning i munnen får saluhållas om det är en typ av snus som såldes före landskapets anslutning till EU. I riket är snus, som det kallas i lagparagrafen: ”tobak som är avsett för oralt bruk” förbjuden. Men social- och miljöutskottet har omfattat landskapsstyrelsens ställningstagande i snusfrågan, alltså att det skall vara tillåtet på Åland. Det är att hoppas att rikets och EU:s myndigheter skall tillåta oss att vara rikssvenskar, åtminstone vad gäller användningen av snus! Sverige har beviljats undantag av EU för sin befolknings snusanvändning.

     

    I utskottet har också förts en språkdebatt vad gäller frågan om på vilka språk varningstexten på cigarettpaketen skall vara avfattad. Landskapsstyrelsen hade föreslagit att varningstexten skall vara åtminstone på ett skandinaviskt språk, men utskottet har i överensstämmelse med vad som gäller i annan landskapslagstiftning ändrat bestämmelsen så att varningstexten skall vara skriven åtminstone på svenska. Det här utesluter inte att texten också finns på engelska, kinesiska eller finska.

     

    Ltl Sundman:

    Herr talman!

    Jag hade en dröm att Åland en dag var enspråkigt svenskt, också beträffande myndighetsinformation på tobaksprodukter – men så var tydligen inte fallet!

     

    TALMANNEN: Väcks förslag om remiss? Inget förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

    Ärende nr 7: Landskapsstyrelsens meddelande angående komplettering till etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M 3/2002-2003) avförs och fördras vid ett senare plenum.

     

     

    Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

     

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående ny lag om specialomsorger. (EF 9/2002-2003).

     

    Svar på frågan skall avges inom tio dagar. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

     

     

    Lagtingets nästa plenum hålls på måndag den 14 april kl. 13.00. Plenum är avslutat.

    (Plenum avslutades kl. 14.56).