stenografiskt protokoll från plenum den 1 november 2006 kl. 1200.

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 1 november 2006 kl. 12.00.

ÅLDERSTALMAN BARBRO SUNDBACK:

Plenum börjar.

 

Enligt lagtingsordningens 20 § skall den lagtingsledamot som längst innehaft uppdrag som ledamot av lagtinget föra ordet vid arbetsårets första plenum och härvid förrätta val av talman samt en första och en andra vicetalman. Har två eller flera tillhört lagtinget lika lång tid, förs ordet av den till åren äldsta av dem. Med anledning härav har jag intagit talmannens plats.

 

Jag ber sekreteraren förrätta namnupprop. Upprop.

27 lagtingsledamöter är närvarande.

Ltl Dennis Jansson, ltl Anders Eriksson och ltl Raija-Liisa Eklöw anhåller om befrielse från deltagande i detta plenum på grund av deltagande i Nordiska rådets session i Köpenhamn. Beviljas.

 

Valet av talmän och två vicetalmän förrättas enligt arbetsordningens 55 §, vilken föreskriver följande:

 

"Val, där en enda person skall utses, sker med i 68a §  2 mom. och 68e § nämnda undantag sålunda, att envar röstande på en blank valsedel antecknar sin kandidat, och den förklaras vald som erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna. Uppnås inte sådan röstövervikt, förrättas nytt val. Får inte heller då någon mer än hälften av de avgivna rösterna, förrättas ett tredje val mellan de två som vid den andra omröstningen uppnått det högsta röstetalet. Vid tredje omröstningen förklaras den vald som erhållit de flesta rösterna. Uppkommer lika röstetal i andra eller tredje omröstningen, avgörs företrädet genom lottning."

 

Först vidtar val av lagtingets talman. Valsedlar finns utdelade till envar lagtingsledamot. Jag uppmanar ledamöterna tydligt anteckna namnet på sin kandidat på den utdelade valsedeln, både förnamn och efternamn. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Konstate­ras att valurnan är tom.

 

Upprop.

 

Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Roger Eriksson att biträda vid rösträkningen.

 

27 röstsedlar är inlämnade. 

 

Rösträkningen har givit vid handen att 15 röster har avgivits för ltl Barbro Sundback och 12 röster för ltl Viveka Eriksson. Då sålunda ltl Barbro Sundback har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras hon härmed vald till lagtingets talman för arbetsåret 2006-2007.

 

Härefter förrättas val av första vicetalman. Valet sker på samma sätt och i samma ordning som valet av talman. Jag ber lagtingsledamöterna på den utdelade valsedeln skriva sin kandidats namn. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Valurnan konstateras vara tom.

 

Upprop.

 

Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Roger Eriksson att biträda vid rösträkningen.

 

27 röstsedlar är inlämnade.

 

Rösträkningen har givit vid handen att ltl Viveka Eriksson har erhållit 22 röster och ltl Gun Carlson 2 röster samt ltl Fredrik Karlström och ltl Gun-Mari Lindholm 1 röst vardera. Vidare har 1 blank röstsedel avgivits. Då sålunda ltl Viveka Eriksson i första omgången har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras hon härmed vald till lagtingets första vice talman för arbetsåret 2006-2007.

 

Härefter förrättas val av andra vicetalman på samma sätt som tidigare förrättade val. Jag uppmanar lagtingsledamöterna att skriva sin kandidats namn på den utdelade valsedeln. Valsedlarna avlämnas efter upprop. Valurnan konstateras vara tom.

 

Upprop.

 

Jag ber ltl Gun Carlson och ltl Raija-Liisa Eklöw att biträda vid rösträkningen.

 

27 röstsedlar är inlämnade.

 

Rösträkningen har givit vid handen att 26 har avgivits för ltl Johan Ehn, medan 1 röst har avgivits för ltl Ronald Boman. Då sålunda ltl Johan Ehn har erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna förklaras han härmed vald till lagtingets andra vice talman för arbetsåret 2006-2007.

 

Talmannen och vicetalmännen skall inför lagtinget avge en i lagtingsordningens 20 § 2 mom. föreskriven högtidlig försäkran. Jag avger själv först denna försäkran och uppmanar de valda vicetalmännen att därefter göra detsamma.

 

Talman Barbro Sundback:

Jag Barbro Sundback försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

 

Första vice talman Viveka Eriksson:

Fru ålderstalman, värderade lagtingskolleger!

Jag Viveka Eriksson försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

 

Andra vice talman Johan Ehn:

Fru ålderstalman, värderade lagtingskamrater,  herr landshövding!

Jag Johan Ehn försäkrar, att jag vill i utövningen av talmansbefattningen efter all min förmåga upprätthålla den rätt, som enligt grundlagarna tillkommer landskapet Ålands befolkning samt rikets regering och riksdag.

 

Meddelande om valet av talman och vicetalmän kommer enligt lagtingsordningens bestämmelser att tillställas landshövdingen och landskapsregeringen.

 

I lagtingsordningen föreskriven gudstjänst med anledning av lagtingets öppnande hålls i dag kl. 13.00 i Mariehamns S:t Görans kyrka. Samling utanför självstyrelsegården kl. 12.45 för procession till kyrkan. Öppningshögtidligheten äger rum i dag kl. 14.00 i lagtingets plenisal, då landshövdingen förklarar lagtinget öppnat.

 

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 12.25).

 

 

 

 

LAGTINGETS HÖGTIDLIGA ÖPPNANDE 1 NOVEMBER 2006 kl. 14.00.

 

Landshövding Peter Lindbäck:

Ärade fru talman, värderade ledamöter av Ålands lagting.

Republikens president Tarja Halonen har med hänvisning till 14 § i självstyrelselagen förordnat mig att såsom landshövding förrätta öppnandet av Ålands lagting för arbetsåret 2006-2007.

 

I likhet med tidigare år har företrädare för landskapet och riket under det gångna lagtingsåret haft anledning att aktualisera och diskutera och på olika sätt försöka lösa för självstyrelsen och självstyrelsens utveckling viktiga frågor, med varierande framgång. Diskussionerna förs som regel i en ärlig och konstruktiv anda, men trots det tycks det politiska umgänget och en mera politisk utveckling av självstyrelsen hämmas av självstyrelsesystemets utpräglat juridiska karaktär.

 

Självstyrelselagen för Åland, med ett åttiotal lagparagrafer, utgör ett försök till en uttömmande reglering av förhållandet mellan självstyrelsen och statsmakten, och dess företrädare. Endast ett fåtal mindre centrala bestämmelser efterlyser en mera politisk än juridisk dialog mellan parterna, och till den del det uppstår tolknings- och förvaltningstvister kring självstyrelsens omfattning och innehåll, vilket sker och skall ske med jämna mellanrum, utpekar självstyrelselagen ett huvudsakligen juridiskt förfarande inför domstolar och domstolsliknande organ.

 

En vägande orsak till detta formalistiska och i många avseenden ”misstänksamma” och formbundna umgänget mellan självstyrelsen och statsmakten är historiskt betingat och hänför sig till den tid och det sätt på vilket Nationernas Förbund år 1921 i strid med ålänningarnas vilja beslöt att Åland skulle tillhöra Finland och inte Sverige. Inte ens det faktum att självstyrelselagen har totalreviderats två gånger sedan dess, och det att 85 år har förflutit sedan Ålandsfrågan avgjordes, har förmått eliminera systemets stelbenthet till förmån för en mera politisk och därigenom mera dynamisk utvecklingsprocess.

 

Också självstyrelselagens unika grundstruktur, som delar den lagstiftande makten på Åland mellan landskapet och riket, och som innebär att Åland snarare fungerar som en självständig stat än ett självstyrt landskap inom de rättsområden där Åland har egen behörighet, tenderar att påverka självstyrelsens utvecklingstakt. Det att en överförd lagstiftningsbehörighet inte kan återtas utan självstyrelsens medverkan får helt naturligt som konsekvens att statsmakten måste göra mycket noggranna, och därmed ofta också tidskrävande överväganden, innan man anser sig beredd att medverka till behörighetsöverförande åtgärder.

.   

Värderade fru talman.

Den s.k. PAF-konflikten är ett dåligt exempel på hur uppkomna problem skall lösas på axeln mellan Åland och Helsingfors, och jag är den första att beklaga att inte statsmakten förmådde hålla kvar frågan på den politiska agendan, intill dess att parterna kunde finna en för alla aktörer godtagbar lösning på konflikten. Republikens president har insett allvaret i frågan och har för sin del föranstaltat om åtgärder för att om möjligt lösa den uppkomna konflikten, bl.a. har hon utsett mig till medlare i ärendet, ett uppdrag som jag hitintills inte förmått föra i mål.

 

Men oberoende av hur saken framöver kommer att utvecklas så ligger det i självstyrelsens och dess företrädares intresse att visa politisk mognad och att tålmodigt fortsätta det krävande arbetet med att utveckla självstyrelsen i samverkan med statsmakten. För ett är säkert, ur konfrontation och konflikt föds endast stagnation. Dessutom visar en historisk tillbakablick med önskvärd tydlighet att Ålands självstyrelse utvecklats från tid till annan – ibland via mindre och ibland via mera märkbara reformer - och framförallt har det skett då självstyrelseorganen, på ett hållbart sätt, förmått motivera behovet av en utvidgad lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet.

Kansler Bertil Roslin har under det gångna året, på uppdrag av statsrådet kansli, framarbetat en omfattande utredning, benämnd Europeisk självstyrelse i omvandling. Det är ett gediget arbete som rätt förvaltat utgör en god grund för en fortsatt process kring en utvidgning av den åländska beskattningsbehörigheten. Så låt oss hoppas och tro att den här frågan kan hanteras på ett mera konstruktivt och för Åland framgångsrikt sätt - och om inte för annat - så för att visa att det är goda relationer och ett gott samarbete som ger önskat resultat.

 

Ett i sammanhanget glädjande exempel är regeringens beslut i sjöfartsstödsfrågan. Det statliga stödet för bemanningskostnaderna på passagerarfartyg ökas. Vidare har regeringen för avsikt att följa upp hur beskattningen av rederier utvecklas i Finlands närområden, och vid behov avser statsmakten att vidta nödvändiga skattepolitiska åtgärder för att trygga förutsättningarna inför framtiden för att bedriva rederiverksamhet under finsk och åländsk flagg. Därmed har statsmakten tagit ett viktigt steg i rätt riktning till förmån för också den åländska rederinäringen.

 

Värderade fru talman.

I år har det förflutit 100 år sedan den omvälvande lantdagsreformen i Finland, som gav vårt land Europas mest demokratiska folkrepresentation. Allmän och lika rösträtt infördes för såväl kvinnor som män och samtidigt fick kvinnor rätt att ställa upp i lantdagsval.

 

På Åland i dag luras vi lätt att tro att vårt samhälle är fulländat vad gäller jämställdhet, att män och kvinnor i alla avseenden har lika rätt, men så är det inte, långt därifrån.

 

Som landshövding och chef för länsstyrelsen på Åland har jag under de gångna sju åren givits möjlighete att få delta i två värdefulla och delvis omskakande arbetsprocesser, dels jämställdhetsprojektet Betsy och dels Operation Kvinnofrid, bägge med Ålands landskapsregering som huvudman. Via dessa projekt har åtminstone jag varseblivit att vi fortfarande har en lång väg att vandra innan vi uppnår en faktisk jämlikhet och jämställdhet i vårt åländska samhälle. På förvånansvärt många åländska arbetsplatser har vi fortfarande en uppsjö av dold könsdiskrimine-ring och i många åländska hem lever kvinnor och barn ständigt utsatta för olika former av våld.

 

Republikens president Tarja Halonen skrev i sin hälsning till rösträttsfesterna inför den 1 oktober att ”inte ens i festyran får vi invagga oss för mycket i en illusion om fullständig jämställdhet”. Så är det, och för egen del vill jag gärna ge uttryck för den uppskattning jag känner inför de kraftfulla insatser som självstyrelseorganen gör och har gjort i jämställdhetens tjänst och inom ramen för Operation Kvinnofrid.

 

Fru talman, värderade lagtingsledamöter.

Republikens president Tarja Halonen har särskilt bett mig att till det avgående presidiet överbringa sina bästa hälsningar och tacka för en angenäm samverkan vid åländska sammanhang under det gångna året samt att till det talmanspresidium som under det kommande året leder lagtingets arbete framföra de bästa lyckönskningar i arbetet till fromma för befolkningen på Åland.

 

På republikens presidents vägnar förklarar jag härmed lagtingets arbetsår 2006-2007 öppnat.

 

 

TALMAN BARBRO SUNDBACK:

Herr landshövding!

Under det gångna lagtingsåret har några frågor av stort politiskt  värde ur åländsk synvinkel ansträngt relationerna mellan Åland och riket. Regeringen i Helsingfors har nyligen  meddelat att man har för avsikt att förbättra den åländska och finländska sjöfartens verksamhetsförutsättningar. Sjöfartsfrågans positiva utveckling öppnar upp för ett bättre politiskt klimat och vi kan nu i bästa fall vänta oss ett töväder inom andra politikområden efter månader av frostiga relationer.

 

Den s.k. PAF-frågan har allvarligt stört relationerna mellan Åland och riket. Sedan inrikesministeriet beslöt att göra konflikten till en rättstvist uteslöts möjligheterna att med normala politiska kontakter nå en lösning på frågan. Presidentens ingripande var välkommet. Att hon gav Er herr landshövding i uppdrag att söka nya vägar för att parterna skulle kunna återuppta diskussioner för att nå en lösning kändes omedelbart som en trovärdig och pragmatisk åtgärd.

 

Herr landshövding! Ni har stort förtroende i vida kretsar och en omvittnad kompetens inom de områden som rör landskapets behörighet och konstitutionella grunder. Jag ber att få framföra mitt tack till Er för att Ni  snabbt och effektivt tagit itu med det viktiga uppdrag republikens president givit Er. Det är min förhoppning att Ni i detta arbete, trots vissa inledande problem som ofrånkomligen dyker upp i komplicerade ärenden, skall kunna medverka till ett  genombrott i den s.k. PAF-konflikten. En lösning av frågan kräver från båda parters sida saklighet, god vilja och beredskap att kompromissa. Ett gemensamt mål bör vara att nå fram till ett resultat som gynnar både riket och Åland.

 

En tredje fråga som i allra högsta grad berör förhållandet mellan Åland och riket är ratificeringen av EU:s grundfördrag. Ålands lagting har den 4.9.2006 mottagit republikens presidents framställning om regeringens proposition till riksdagen för godkännande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Ärendet är under behandling i självstyrelsepolitiska nämnden, som skall avge ett utlåtande om förslaget till lagutskottet som sedan i sin tur för ett betänkande till lagtinget som har att med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna ge sitt bifall till den lag varigenom fördraget bringas i kraft. Om inte tillräcklig majoritet uppnås i lagtinget uppstår en politiskt komplicerad situation. Finlands riksdag kan inte fullt ut ratificera fördraget, vilket har varit Finlands regerings mål under Finlands tid som ordförandeland för den Europeiska unionen, innan Ålands lagting givit sitt bifall till fördraget.

 

Lagtingets tveksamhet grundar sig på att underlaget för att fatta beslut och ge ett bifall är bristfälligt. För att vara kapabel att bedöma fördragets konsekvenser måste lagtinget parallellt med fördragstexten ha vetskap om vilka ändringar i självstyrelselagen som följer av ett godkännande av fördraget. Ett sådant underlag togs fram i en arbetsgrupp under Er ledning, herr landshövding. Arbetsgruppen var dock oenig och lämnade ett betänkande som  i många  väsentliga avseenden ur åländsk synvinkel saknar lösningar på hur lagtingets åsikter och inflytande i EU-ärenden skall tryggas om och när grundfördraget träder i kraft.

 

Lagtingets inflytande i EU-ärenden är likaså aktuellt i Finlands riksdag genom den lagmotion om en åländsk plats i Europaparlamentet som lagtinget enhälligt godkände den 28.4. 2006. Lagtinget har sedan Finland och Åland gick med i EU 1995 ställt krav på en egen europaparlamentsplats, främst av konstitutionella skäl.  Åland bör kompenseras för den lagstiftningsbehörighet som överförs till EU genom en egen plats i Europaparlamentet. Finland lovade i samband med inträdet att inleda förhandlingar med unionen i syfte att erhålla en extra plats i Europaparlamentet för Åland. Någon sådan extra plats har inte tilldelats Åland samtidigt som Finlands platsantal i Europaparlamentet sjunkit från 16 till 14 för att uppgå endast till 13 vid nästa till Europaparlamentet 2009.  Krav på en egen parlamentsplats upprepades av lagtinget i samband med att lagtinget gav sitt bifall till av Amsterdamfördraget 1998 och Nicefördraget 2002. I lagmotionen till Finlands riksdag poängteras också att den representativa demokratin inte kan fungera med nuvarande valsystem. De åländska partierna är självständiga och de fastländska partierna har ingen insikt i och inget ansvar för politiken på Åland. Självstyrelsesystemet bygger på att makten är delad och att Ålands folk endast kan företrädas av Ålands lagting och folkvalda åländska politiker, må det sedan gälla riksdagen i Helsingfors eller Europaparlamentet i Bryssel. En åländsk parlamentsplats i Bryssel skulle innebära  att en åländsk politiker skulle bära ansvaret för att Ålands intressen beaktas i Bryssel. Det skulle också innebära att Åland skulle utgöra ett politiskt subjekt i integrationsprocessen med ansvar att utveckla den Europeiska unionen, vilket är ett politiskt uppdrag som kräver kunskaper och politisk kompetens långt utöver det som lagtinget har att ta ställning till. Ett svårt uppdrag men ett nödvändigt uppdrag som befäster landskapets autonoma ställning i Finland och inom den Europeiska unionen.

 

I lagmotionen till Finlands riksdag nämns också om rätten för landskapet att föra sin egen talan inför EG-domstolen samt lagtingets önskan att få en av riksdagens två röster i den s.k. subsidiaritetskontrollen som ingår som ett nytt förfarande i förslaget till grundfördrag.

 

Finlands riksdags avsikt är att godkänna grundfördraget före årsskiftet. För att Ålands lagting skall kunna medverka till ett avgörande krävs klarhet i vilka ändringar i självstyrelselagen som följer av grundfördraget samt hur Ålands lagtings inflytande över EU-ärenden kan tryggas på ett tillfredsställande sätt.

 

De tre nämnda frågorna exemplifierar några karaktäristiska drag för den åländska autonomin. I mitt anförande ifjol framhöll jag att den legalistiska traditionen är typisk för utvecklandet av den åländska självstyrelsen och den är ovanligt stark jämförd med andra autonoma system. Fördelen med detta är att systemet är hållbart och konstitutionellt starkt. Åland har en stark position i stöd av självstyrelselagen i relation till moderlandet. Systemet har utvecklat en politisk kultur som på vardera sidor Skiftet givit jurister med olika intressen framskjutna roller i det politiska livet. Den ökande integrationen, dvs,  allas beroende av alla, kräver likväl politisk flexibilitet för att anpassa självstyrelsesystemet till de komplexa förändringar som sker i alla de politiska system där Åland numera deltar. Hur vi än ser på framtiden blir vi mer och mer beroende av varandra. För att Åland skall kunna hävda sina intressen, samtidigt som vårt beroende av andra, starkare makter ökar, krävs ökade politiska insatser på arenor utanför Åland. Under sitt besök på Åland i januari 2006 framkastade stora utskottets ordförande Jari Wilén olika förslag som skulle kunna öka Ålands inflytande i Helsingfors. Ett sådant förslag var att Åland skulle företrädas av en statssekreterare som särskilt skulle ansvara för att Åland beaktades i Finlands EU-politik. Förslaget är värt att överväga. En mera utvecklad modell skulle vara en statssekreterare med ett totalansvar för Ålandsfrågor vid statsrådets kansli. En person med kompetens i Ålandsfrågor samt med nära kontakt till den dagliga politiken på Åland kunde bidra till att samarbetet mellan riket och Åland fick en mera politiskt pragmatisk form. Detta skall naturligtvis inte göras på bekostnad av den konstitutionella tradition som präglat utvecklingen av Ålands självstyrelse. Juristerna behövs också i framtiden men en klarare skiljelinje mellan politik och juridik skulle ge Åland flera instrument att spela på.

 

Herr landshövding!

Jag tackar er  för era insatser till fromma för landskapets och självstyrelsens utveckling och för det framgångsrika sätt på vilket ni påtagit er uppgiften som en viktig kontaktlänk mellan självstyrelsen och statsmakten. Jag ber att ni till republikens president framför lagtingets hälsning och ett tack för det intresse hon under det gångna arbetsåret visat landskapet. Jag ber också att Ni framför lagtingets hälsning till landets riksdag och regering.

 

Bästa lagtingskamrater!

Det åländska samhället blomstrar. Ekonomin är god och landskapets finanser är i skick. Inflyttningen är stark och alltfler nationaliteter finner sig till rätta i landskapet. Genom tillräckliga möjligheter för de inflyttade att lära sig svenska underlättas integrationen. Men för att de inflyttade skall känna sig välkomna inte bara som arbetskraft utan som medmänniskor och medborgare krävs vanlig vardaglig vänlighet. Många inflyttade kommer från länder med helt andra samhällssystem. En del känner inte alls till sina rättigheter och skyldigheter. För en lyckad integration krävs information och stöd för att alla skall komma till rätta i vårt samhälle. Vi kan var och en bidra till integrationen genom att intressera oss för de inflyttade. Ett vänligt ord i matbutiken, ett hej på gatan eller enfråga om familjen kostar ingenting och det kan bidra till att vardagen känns lättare för oss alla.

 

Inte bara det ökande antalet inflyttade är ett tecken på vårt samhälles snabba omvandling. Andelen pensionärer av befolkningen växer och kommer att växa de närmaste årtiondena. Den höga levnadsstandarden på Åland gör att medelåldern för befolkningen kommer att vara bland den högsta t.o.m. globalt sett. Omkring år 2030 kommer enligt befolkningsprognoserna ca 50 procent, ja t.o.m. 60 procent av de som bor på Åland att vara pensionärer. Denna i och för sig mycket positiva utveckling för med sig krav på förändringar av vårt välfärdssamhälle. Det viktigaste är att samhället anpassas så att de äldre själva kan välja en aktiv och meningsfull ålderdom. De äldre riskerar isolering och ensamhet. För att motverka detta bör kommunernas verksamheter anpassas till de äldres behov. Bibliotek, simhallar, rekreationsområden, kollektivtrafik och annan kommunal verksamhet måste anpassas till de äldres behov och dagsrytm. Under det gångna året har lagtinget besöks av flere pensionärsgrupper. Intresset bland pensionärerna att bekanta sig med lagtinget och dess arbete har varit stort. Många pensionärer har efteråt sagt att de nu fått en mera nyanserad och positiv bild av det politiska arbete som utförs i lagtinget. Vid dessa besök har pensionärerna också visat stort intresse för att diskutera politiska frågor. Inte minst frågor som rör de äldres roll i samhället och den framtida äldreomsorgen. Ett seminarium med personer med funktionshinder har också hållits i lagtinget om lagtingets tillgänglighet och hur lagtingshuset kan anpassas till personer med funktionshinder. Man brukar ibland mäta ett samhälles kvaliteter utgående från hur barn, pensionärer och funktionshindrade har det. För att möta dessa gruppers behov och önskemål är det viktigt att skapa arenor för dialog mellan dessa grupper och beslutsfattarna. De positiva erfarenheterna av det gångna årets aktiviteter talar för att verksamheten borde utvidgas att gälla flera grupper. Också spontana besökare bör kunna få adekvat information om lagtinget och självstyrelsen. Ur parlamentarisk synvinkel är det viktigt att erbjuda en mera fullödig bild av det politiska arbete som försiggår i lagtinget än den mediabild som förmedlas via professionell politisk bevakning. Detta skall inte uppfattas som kritik av media men faktum kvarstår att verkligheten har många andra skiftningar än de som media förmedlar. Den direkta dialogen mellan medborgarna och politikerna är viktig och oundgänglig. I  mötet mellan politiker och medborgare samtalar en människa med en annan människa vilket är grundläggande för att en politiker skall uppfylla sitt demokratiska  uppdrag och axla det ansvar väljarna pålagt honom eller henne.

 

Bästa lagtingskamrater! I dag inleder vi det sista året under innevarande valperiod. Alla har vi ännu ouppfyllda mål som vi vill förverkliga. Vi kommer med all säkerhet att få uppleva ett intensivt sista arbetsår. Jag önskar er framgång och arbetsglädje. Jag framför också min och lagtingets hälsning till lagtingets personal.

 

Ärade herr vicelantråd! Värderade medlemmar av landskapsregeringen!

Många viktiga ärenden har under den sittande landskapsregeringens mandattid överlämnats till lagtinget. Det gäller lagförslag såväl som budgetärenden och meddelanden. Under det arbetsår som avslutats har lagtinget från landskapsregeringen fått motta 18 lagframställningar, 4 budgetframställningar och 5 meddelanden.  Flera av dessa ärenden har varit omfattande och krävt mycket arbete i utskott och plenum. Några av dem är fortfarande under behandling. Jag konstaterar med tillfredsställelse landskapsregeringens strävan att i enlighet med sitt program till lagtinget föra viktiga ärenden och reformförslag för diskussion och beslut. Från lagtingets sida har vi ändå noterat att vissa lagförslag krävt rätt betydande arbetsinsatser och ändringsförslag från utskotten. Med gemensamma insatser från landskapsregeringen, dess förvaltning och utskotten har i varje fall slutresultatet i allmänhet blivit gott. Men det finns ändå enligt min mening skäl för landskapsregeringen att överväga metoder för hur den formella granskningen av lagförslagen ytterligare kunde förbättras. Utskottens resurser skall i första hand ägnas åt den sakliga och politiska beredningen av lagförslagens innehåll och inte så mycket åt granskning av formell och språklig natur som ibland varit fallet.

 

Landskapsregeringen har påbörjat ett arbete i syfte att modernisera förvaltningen och därmed förbättra service, effektivitet och rättssäkerhet. Detta arbete är inte lätt. Det kräver klara målsättningar, tydlighet och beslut. Förändringsarbetet är nödvändigt med tanke på de behov och krav som den allmänna samhällsutvecklingen för med sig. Den nya grundlagen, under vilken alla medborgare lever, ställer också särskilda krav på både lagstiftare och förvaltning.

 

Jag tillönskar landskapsregeringen arbetsglädje och framgång i dess ansvarsfulla värv att föra självstyrelsen framåt och styra den åländska samhällsskutan. I denna hälsning innesluter jag också personalen inom landskapsförvaltningen.

 

Därmed är lagtingets högtidliga öppnande till ända.

 

(Den högtidliga avslutningen avslutades kl. 14.33).

 

 

 

 

Originalfil