Stenografiskt protokoll från plenum den 27 september 2000 kl 16.40

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 27 september 2000 kl. 16.40.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson, ltl Wiklöf, ltl K-G Eriksson, ltl Svensson, ltl Wickström-Johansson, ltl Christer Jansson, ltl J-E Mattsson och ltl Harry Eriksson).

22 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 2/1999-2000 om ny arbetsmarknadslagstiftning. (FR nr 5/1999-2000).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

När stora utskottet nu överlämnar sitt betänkande om en ny arbetsmarknadslagstiftning  är det en lång lagstiftningsprocedur som har kommit till slutspurten. Det är nästan ett år sedan framställningen kom till lagtinget. Sedan har den genomgått en grundlig förändring i näringsutskottet, som alla känner till, och sedan har vi behandlat ärendet i stora utskottet. Det finns två orsaker till detta förfarande. Det ena är att det är fråga om ett komplicerat lagstiftningsområde. Det finns delvis områden som faller inom vår egen behörighet, sådant som gäller riksbehörigheten och så skall vi också beakta ILO-konventionen. Det andra är att man kan säga, med facit i hand, att landskapsstyrelsen hade lite bråttom med sin framställning, vilket märks i näringsutskottet på det viset att man lyfte in många funktioner som inte var med i det ursprungliga förslaget.

 

Stora utskottet är nu i det stora hela nöjd med näringsutskottets förslag. Vi har hört lagutskottet i fråga om två paragrafer, nämligen 20 § och frågat om lagutskottets bedömning om den s.k. styrelsen och dess sammansättning uppfyller ILO-konventionen. Sedan har vi också bett utskottet svara på om 18 § 2 mom. är i samklang med Finlands grundlag. Lagutskottets utlåtande är bifogat till betänkandet och är en intressant läsning på många sätt och vis. Det är framför allt 20 § som lagutskottet uppehåller sig vid och man kan mellan raderna ändå läsa att lagutskottet har vissa betänkligheter om 20 §.

 

Med hänvisning till 20 § har jag en reservation.

 

Stora utskottet har ändå i huvudsak förenats i sitt betänkande och vi har gjort några ändringar. I 4 § 2 mom. har vi lagt till en mening som lyder: ”Vid behov uppgörs individuella sysselsättningsplaner för att långsiktigt trygga arbete åt alla.” Detta motiverar vi med att det är ytterst viktigt att ha full sysselsättning och att ibland är det nödvändigt att verkligen gå ner på individnivå och göra långsiktiga individuella sysselsättningsplaner som kan innehålla både utbildning, rehabilitering och andra specialåtgärder.

 

Utskottet har beslutat ta bort 2 mom. i 26 §, där det sägs att arbetsmarknadsbyrån kan anta ordningsregler. Där fanns en bestämmelse om att man kunde t.o.m. avstänga en person från byråns service för en tid av 6 månader. Utskottet har tyckt att detta inte är i enlighet med tidsandan och vi ser det som en modernisering av lagstiftningen att ta bort och det framkommer också av betänkandet att vi anser att första momentet är tillräckligt vad gäller ordningsregler.

 

Näringsutskottet tog med arbetskraftskommissionen och det var väl ett förbiseende att man inte tog in personliga ersättare till medlemmarna. Kommissionen avgör ärenden som är av ekonomisk betydelse för arbetslösa och det är viktigt att den kan sammanträda med kort varsel, så det har vi också varit eniga om. Med anledning av arbetskraftskommissionen finns det en skrivning i näringsutskottets betänkande och en kläm som vi också har förenat oss om, där vi säger att landskapsstyrelsen måste få till stånd en överenskommelseförordning om kommissionens arbete, för den  saknas i detta nu. Kommissionen är tillsatt i stöd av en rikslag och utför myndighetsutövning som man har stöd i både i åländsk lag och rikslag. Men den legala grunden för verksamheten saknas. Det är överhuvudtaget lite uppseendeväckande att den har kunnat fungerat så många år som ett juridiskt organ, men det visar väl bara på att praxis har fungerat bra för de berörda; det är ändå otillfredsställande att det är på det här sättet, så detta är någontig som bör åtgärdas med det snaraste.

 

Herr talman!

Till sist den punkt där jag och utskottet inte har varit eniga. Det gäller just styrelsen. Jag tycker i och för sig att det är en intressant fråga och det är särskilt intressant eftersom det nu finns tre olika synpunkter på organet som skall finnas som ett rådgivande eller beslutande organ inom arbetskraftsbyrån. Kort är det väl så att näringsutskottet har en utgångspunkt. Man menar att styrelsen skall tillsättas enligt landskapsstyrelsens bedömningar och att sammansättningen inte behöver regleras i lag. Sedan ger man den en ledande funktion. Om jag förstår näringsutskottet rätt skall styrelsen både kunna besluta och anställa folk samt också ta beslut som gäller verksamheten. Landskapsstyrelsen har haft en litet annan konstruktion; man kallade den ledningsgrupp och den skulle vara delvis partsammansatt, sedan skulle den ha representanter för vissa avdelningar, alltså tjänstemän och så skulle, som jag förstår det, den ansvariga ministern vara ordförande i ledningsgruppen. Den skulle delvis också ha myndighetsuppgifter, men den skulle i första hand ändå vara ett rådgivande organ. Sedan finns den variant som jag förespråkar: att det skulle vara ett rådgivande organ som man kan tillsätta och att det skulle vara partsammansatt utan några som helst politiker; i det sista stöder jag mig på ILO-konventionen, där det bl.a. sägs att det är önskvärt att det finns en rådgivande delegation/nämnd, att den skall ha en partsammansättning för att just de sakkunnigas i arbetsmarknadsfrågor erfarenhet och kunnande skall komma arbetskraftsbyrån till nytta och sedan skall det inte finnas politiker i den, eftersom det i nionde artikeln sägs att organet inte skall vara beroende av vem som sitter i regeringen, utan den skall vara oavhängig och inte påverkad av olika politiska inflytelser.

 

Vi får väl se vad som händer. Det skall bli väldigt spännande att se om Ålandsdelegationen har synpunkter på förslagen. På något vis får vi väl förr eller senare ett utslag som säger vad som är rätt eller fel, i alla fall någonting som vi kan tolka och göra olika bedömningar enligt. Jag tycker själv att det har varit lärorikt att få vara med i processen och när man nu ser slutresultatet får vi väl vara ganska nöjda, men frågan kvarstår nog om lagtinget skall syssla med så här omfattande lagberedning eller om landskapsstyrelsen ändå inte hade gjort rätt om man hade tagit framställningen tillbaka.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Stora utskottet har behandlat näringsutskottets betänkande angående ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. Eftersom utskottets ordförande vid ärendets avgörande inte omfattade vårt betänkande till samtliga delar så skall jag i egenskap av viceordförande här i korthet redogöra för utskottsmajoritetens del.

 

Stora utskottet begärde den 28 april 2000 in lagutskottets utlåtande angående vissa detaljer i framställningen. Lagutskottets synpunkter har legat till grund för vår behandling och majoritetens slutliga ställningstagande. Majoriteten i utskottet har beslutat omfatta näringsutskottets betänkande i stort, dock med vissa förändringar. Utskottet har bl.a. diskuterat huruvida lagförslaget möjligen kunde strida mot dels i grundlag och dels i ILO:s konventioner skyddad rätt till arbete och arbetsförmedlingstjänster. Bl.a. med anledning av detta strök utskottet 26 § 2 mom.

 

Vidare har utskottet tillfogat 24 § ett tillägg som lyder ”jämte personliga ersättare”, dvs. när arbetsmarknadskommissionen utses skall även ersättare utses. Även här kunde utskottet ena sig kring detta.

 

Slutligen, herr talman, anser utskottet att landskapsstyrelsen bör tillse att i näringsutskottets betänkande nödvändiga överenskommelseförordningar utfärdas och ser över lagstiftningen med anledning av detta. Detta med anledning av de relativt stora förändringar införandet av den nya lagen medför.  

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

I egenskap av ordförande i näringsutskottet skulle jag vilja säga – det har redan konstaterats att vi gjorde ett väldigt stort arbete i näringsutskottet – att jag är glad att stora utskottet i stort sett stöder vårt betänkande och det arbete som vi lade ner på lagen. När det gäller vissa frågor som man inte kunde stöda var det först 4 § 2 mom. om individuella sysselsättningsplaner. Där hade vi strukturerat upp lagen på ett litet annat sätt så att vi i 4 § hade sysselsättningsfrämjande verksamhet, medan de sysselsättningsfrämjande åtgärderna ingick i 16 §. Det var i så fall där man borde ha satt in den individuella sysselsättningsplanen. Vi diskuterade det, men vi ansåg också att det inte fanns något hinder för att göra upp planerna i samband med de sysselsättningsfrämjande åtgärderna.

 

När det gäller ersättare i kommissionen hade vi också här en diskussion. Tillsammans med byrån, som vi hörde, ansåg vi att det är viktiga frågor och det är viktigt med kontinuitet. Det är viktigt att de som är med i kommissionen är väl insatta i ärendena. Det har blivit vanligt att man tar bort ersättare därför att det blir svårt för en ersättare som hoppar in att sätta sig in i alla frågor, men om den ordinarie besättningen så långt som möjligt är närvarande hoppas man ändå att det skall finnas större möjlighet att ta del av ett ärende. Här tyckte vi alltså att om man har en kommission med enbart ordinarie medlemmar blir det en bättre kontinuitet i kommissionens arbete.

 

När det gäller ordningsparagrafen var det mycket diskussioner och vi kom fram till i näringsutskottet att det var ett ganska stort behov av en paragraf; man framförde från byråns sida att att det är stora ordningsproblem och man ville ha möjlighet att ingripa;  även om det inte är så ofta man gör ingripanden tyckte vi ändå att vi skulle ge dem de möjligheterna.

 

När det gäller ILO-konventionens syfte har vi tolkat den att det gäller att trygga samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare genom rådgivande kommissioner och vi tyckte att här uppfylls syftet eftersom den partsammansatta kommissionen, som består av både arbetsgivare och arbetstagare,  inte är bara rådgivande utan t.o.m. beslutande och då borde det på det sättet vara ännu tryggare för arbetstagarna.

 

När det gäller den administrativa enheten, som tas upp i reservationen, att den skulle vara såsom i landskapsstyrelsens framställning underställd näringsavdelningen, tycker jag personligen att då är den verkligen under politiskt inflytande, eftersom den då är underställd landskapsstyrelsen.

 

För övrigt tycker jag att det känns bra med behandlingen från stora utskotet och att majoriteten där är ganska eniga om det som näringsutskottet har föreslagit.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Man kan säkert diskutera enskilda detaljer och jag förstår att näringsutskottets ordförande har synpunkter på de ändringsförslag som vi har gjort. Men det här är kanske just den problematik som uppkommer om ett utskott på sätt och vis gör en lagberedning från början, att man har ändå inte samma möjligheter som landskapsstyrelsen och man har också ett utgångsmaterial som det redan finns en massa tankar och ställningstaganden bakom. När ärendet sedan kommer till stora utskottet upprepar sig situationen på nytt; då kommer en ny sammansättning och delvis nya synpunkter och det blir lite hoppigt i hela behandlingen. Men i stort sett har vi i utskottet omfattat näringsutskottets betänkande och sedan har vi gjort smärre ändringar.

 

När det gäller straffbestämmelsen skulle jag vilja tillägga att det framkom ganska tydligt i utskottet att det troligen är så att den är oförenlig med grundlagen eftersom alla skall ha rätt till utkomststöd i dessa situationer. Det är det starkaste argumentet, men vi har valt att skriva det på ett litet mindre provocerande sätt.

 

Ltl Sarin Grufberg:

Herr talman!

Eftersom jag har varit med i både näringsutskottet och stora utskottet vill jag kommentera betänkandet.

 

Bakgrunden är, som också har belysts här vid flera tillfällen i dag och när näringsutskottets betänkande lades fram, att det har varit ett omfattande lagberedningsarbete som har gjorts och i näringsutskottet gick vi igenom detta mycket, mycket ordentligt, samtidigt som vi hade en begränsad tid jämfört med vad en grund för landskapsstyrelsens lagframställning medger och också begränsade resurser samt att det egentligen inte är ett utskotts roll.

 

Mot den bakgrunden kan det alltid finnas ytterligare synpunkter, i all synnerhet som det betraktas från en annan synvinkel. Ändå ser jag och tycker att stora utskottet har stannat för näringsutskottets förslag i stora drag. Det är fråga om ytterst små ändringar och man kan säga att detta med sysselsättningsplaner är närmast en komplettering vad gäller näringsutskottets tankar.

 

När det gäller frågan om ersättare för kommissionens medlemmar vägde möjligheten att snabbinkalla en kommission tyngst, vilket ju är alldeles rimligt. Ofta har man ersättare när det gäller kommissioner och annat.

 

När det gäller ordningsreglerna måste vi givetvis ta ytterligare hänsyn till grundlagen, samtidigt som man har en möjlighet att genom förordning eller andra bestämmelser beskriva den ordning man vill ha.

 

Det är alltså ytterst små kompletteringar som har gjorts. Men det intressanta här är hemställningsklämmen, och det gäller för landskapsstyrelsen att så snabbt som möjligt se till att man ändrar de överenskommelseförordningar som redan finns och som berör arbetsförmedlingsbyråns förvaltningsuppgifter, som delvis hör till rikets behörighet och framför allt att föranstalta om en ny överenskommelseförordning. Vi har nu ett s.a.s. laglöst tillstånd i dag och det gäller arbetsmarknadskommissionen som förutsätts enligt rikets lag. Därför utgår vi från att man föranstaltar om kontakt med riksmyndigheterna att ingå en sådan överenskommelseförordning så fort som möjligt. Detta är någonting som också skrevs in i näringsutskottets betänkande, så hemställningsklämmen är bara för att ytterligare understryka vikten av det och att det också sker i skyndsam ordning. Detta föranleds också av lagutskottets betänkande, där man också resonerar i dessa termer.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag tänkte inte gå in så mycket i själva substansen i lagstiftningen här utan mera se detta som ett skolexempel på hur lagstiftning har gått till och, som jag ser det, inte borde gå till. Framställningen kom strax inför valet 1999, om jag minns rätt, och den var alltså helt slarvigt beredd från landskapsstyrelsens sida. När vi då diskuterade med våra ledamöter i näringsutskottet, ltl Sarin Grufberg och ltl Sjöstrand, så hade vi den uppfattningen att framställningen borde tas tillbaka till landskapsstyrelsen för beredning, men att om en majoritet inte var med på det skulle vi medverka med vår energi och kompetens och vilja i den här lagstiftningen, och det tycker jag att vi från liberalernas sida kan säga att det har vi gjort. Icke desto mindre kan det vara anledning att fundera på hanteringen här.

 

När näringsutskottets betänkande kom sade faktiskt näringsministern att det här var så bra, det var bara att påskynda ärendet och han tackade för behandlingen, och det var naturligtvis den uppfattningen man hade då, men ärendet gick sedan till lagutskottet, där vi enigt kunde konstatera att det är tveksamt när det gäller skillnaden mellan myndighetsutövning och rådgivning. Den skrivning vi hade i lagutskottet var kanske inte så rakt på sak, utan det var en tveksamhet, som just bygger på att i lagberedningen måste man alltid bedöma: är det här riktigt rätt eller är det inte. Sedan kom ärendet till stora utskottet och jag tycker, som ltl Sarin Grufberg också sade, att klämmen säger egentligen att lagen är som den är, den ser ut som den gör, men här finns det viktiga saker som landskapsstyrelsen måste göra, som egentligen var helt omöjliga för stora utskottet att klara ut, dvs. överenskommelseförordningar på åtminstone två punkter.

 

Jag tycker att stora utskottets betänkande är tillfredsställande, t.o.m. bra. Jag skulle säga att man har gjort det bästa möjliga av situationen och de ändringar som har gjorts tycker jag också är motiverade.

 

Från bryderiet om vi skulle medverka överhuvudtaget i lagberedningen i lagtinget har det kommit fram ett paket där landskapsstyrelsen nu har i alla fall ett underlag som är genomarbetat med lagtingets ”lagberedning” och jag tror att man borde dra den lärdomen att i lagtinget skall vi inte accpetera att landskapsstyrelsen gör slarvig beredning, därför att det finns kapacitet där och vi måste faktiskt – det säger jag fastän vi inte sitter i majoriteten – ha en tilltro till landskapsstyrelsens förmåga att göra lagstiftning. Det finns minsann uppgifter ändå i den här typen av lag att göra än att man måste ta på sig ett stort ansvar för utskottsarbetet. Men, som sagt, slutresultatet är ändå så bra det kunde bli, tycker jag.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs landskapslag om arbetsmarknadspolitisk verksamhet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd för arbetslösa för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om arbetsmarknadsstöd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs landskapslag om ändring av landskapslagen om sysselsättningsfrämjande utbildning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs landskapslag om ändring av 17 § landskapslagen om studieledighet för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är den 29 september kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.15). 

Originalfil