Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Ingrid Zetterman. Ordet ges först till lagtingsledamoten Christian Wikström.

Tack, talman!

I landskapsregeringens utredning om fördelning av intäkter angående havsbaserad vindkraft framkommer det att landskapsregeringen kan komma att genomföra utarrenderingen av havsområden som tillhör det kommunala planeringsmonopolet. Detta utan att kommunerna har gett sitt godkännande till förfarandet.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Avser landskapsregeringen respektera det kommunala självstyret vid etablering av havsbaserad vindkraft?

Talman!

Tack för frågan ledamoten Wikström. Regeringen har i allt sitt arbete när det gäller havsbaserad vindkraft visat att man respekterar den kommunala viljan. Om landskapsregeringens avsikt hade varit en annan än att beakta kommunernas ställningstaganden, hade det redan märkts i processen, i beslut och kanske också i ändrad lagstiftning. I stället har vi konsekvent valt samarbete, dialog och öppenhet.

Frågan som ställts gäller om landskapsregeringen avser att respektera det kommunala självstyret vid etablering av havsbaserad vindkraft. Det korta svaret är att det kommunala självstyret är en självklar utgångspunkt för vårt arbete.

Det kommunala självstyret är - enligt finländsk, åländsk och nordisk tradition, och också upptaget i den europeiska kommunala stadgan om kommunalt självstyre - inte absolut. Det vilar alltid inom lagens ramar och balanseras mot bredare samhällsintressen.

I Norden är kommunerna en stark planmyndighet som utövar planmonopol och ansvarar för prövningar som gäller markanvändning och lokal påverkan. Samtidigt är det vi i landskapet som förvaltar de allmänna vattenområdena, inte som privat egendom utan som alla ålänningars egendom. På den punkten har landskapsregeringen ett särskilt ansvar; att se till att gemensamma tillgångar hanteras rättvist, långsiktigt och i enlighet med lag.

Därför är det viktigt att skilja på två saker. Det ena är upplåtelse eller utarrendering av allmänna vattenområden, och den andra sidan är kommunal planläggning. Det är två olika frågor rättsligt.

En upplåtelse ger ingen rätt att bygga; det kan endast användas om och när kommunerna har medgett det. Den ordning som är central för rättssäkerheten och ger kommunerna fortsatt kontroll över sitt planeringsansvar är rätten att detaljplanera och ge bygglov.

Det vi också måste minnas är att kommunerna har varit mycket noga med att säga att de vill veta vad de kan få i euro och cent för dessa satsningar innan de planlägger. Det är det enda sättet att veta det, och det handlar faktiskt om att testa marknaden.

Talman! I diskussionen om havsbaserad vindkraft behöver vi också prata om äganderätten och näringsfriheten som två grundpelare som alla offentliga aktörer behöver förhålla sig till.

Äganderätten innebär att vi måste behandla mark och vattenområden enligt deras juridiska status. För kommunerna betyder det att de kan ha starka lokala intressen, men de behöver också respektera att de allmänna vattenområdena inte är kommunal egendom utan gemensam egendom. Det innebär att ett beslut om nyttjanderätt till dessa områden inte enbart kan göras utifrån lokala preferenser, utan måste beakta helheten.

Näringsfriheten innebär att företag ska kunna konkurrera under likvärdiga förutsättningar. Vi måste från regeringens sida skapa tydliga och öppna processer som inte gynnar särskilda aktörer eller enskilda kommuner. Men kommunerna behöver i sin tur säkerställa näringsfriheten genom att deras egna beslut är sakliga, förutsägbara och inte hindrar konkurrens eller utveckling utan laglig grund. Det är en del av det offentliga maktutövningens ansvar.

Kommunerna har dessutom en dubbelroll i den här frågan. De är både myndighet och lokala samhällsaktörer, vilket innebär att de har ett komplext uppdrag. De behöver hantera frågor om miljö, medborgardialoger och lokala intressen samtidigt som de följer lagstiftningens krav på likabehandling. En part som söker planläggning i en kommun ska bemötas med samma saklighet som vilken annan part som helst. Kommunen har inte bara rätt att planera, utan också en skyldighet att göra det rättvist och rättssäkert. Detta perspektiv är viktigt att bära med sig för samtliga parter.

Regeringen är förstås medveten om att etableringen av havsbaserad vindkraft väcker starka känslor och har skapat både möjligheter och oro. Det är därför vi har valt den här linjen med att dokumentera, förklara och vara öppna kopplade till gällande rätt och lagstiftning, där vi faktiskt eftersträvar förankring före besluten fattas. Den praktiska erfarenhet vi har från projektets gång så här långt visar att dialogen med kommunerna faktiskt spelar roll. Deras förslag och önskemål påverkar aktivt hur processen drivs framåt.

Talman! Regeringen är också övertygad om att vi är klokast i att fortsätta med respekt, tydlighet och lagbundenhet. Vi vill möjliggöra stora investeringar som kan stärka Åland som helhet, men vi gör det utan att åsidosätta kommunernas roll, samtidigt som vi värnar om äganderättens betydelse och näringsfriheten. Vi har i allt vårt arbete visat att vi respekterar den kommunala viljan, och vi fortsätter på den vägen med ansvar för helheten och med respekt för både lokal demokrati och rättsstatsprincipen.

Tack, herr talman!

Ministerns svar kan tolkas på flera sätt när jag lyssnar på det.

Hur som helst står det i utredningen, som jag hänvisar till i den här frågan, ganska klart och tydligt att en kommun inte kan stoppa ett projekt som har beviljats nyttjanderätt. Så står det i den utredning som ni har tagit ställning till och antagit. Jag får väl anta att ni omfattar det ställningstagande som presenteras i utredningen.

Vad är nyttjanderätt? Så som jag tolkar det och definierar det så handlar det helt enkelt om rätten att nyttja ett markområde för ekonomisk vinning i det här fallet. Nyttjanderätt får ju ett företag som vill bygga havsbaserad vindkraft i samband med att man vinner en auktion.

Således blir det lite problematiskt hela den här frågeställningen. Om man bjuder ut ett område där kommunerna har planeringsmonopol och accepterar ett anbud, så innebär det att det företag som har vunnit auktionen har nyttjanderätt på området.

Då undrar jag: Är det så man har tänkt göra, att bjuda ut det här området först innan kommunen har sagt ja? Man vet inte hur mycket pengar man ska få, och man vet inte vilken miniminivå landskapsregeringen kräver. Därefter ställs kommunerna inför fait accompli. Alltså, nyttjanderätten har beviljats till det företag som vinner auktionen. Sedan är det precis som ministern säger här, det handlar bara om att fullgöra sina skyldigheter när det gäller planläggningen, att man ska behandla aktörer lika och så vidare.

Jag får inte ihop det här med nyttjanderätten och hur ministern resonerar. Men det kanske är så att man avser att inhämta godkännandet innan utauktioneringen, då stämmer hela resonemanget. Annars blir det svårt.

Talman!

Det blir lite svårt att svara på den här frågan, för jag besvarade just precis den här delen. Jag beskrev noggrant hur själva upplåtelsen av området och planeringen av det är två skilda saker. De har olika juridiska grunder och olika lagstiftning som man använder sig av.

Man kan arrendera ut ett område med villkor om att det krävs planläggning för att området ska kunna gå vidare. Det handlar alltså om två helt olika frågor.

Jag förstår faktiskt inte riktigt Wikströms upprördhet i denna fråga. Att utarrendera ett område som inte är detaljplanerat har förstås ett betydligt lägre värde än om det är färdigt detaljplanerat. Detta handlar dock om frågor som man kan hantera villkor i olika avtal. Det är ingenting som fråntar kommunernas planeringsmonopol att man utarrenderar ett område med information om att det inte finns någon färdig planering.

Oaktat detta, om vi lyssnar vad kommunerna vill, och inte vad lagtingsledamot Wikström vill, så vill de veta vad kan man få ut i reda pengar från detta. Det enda sättet att ta reda på den saken är utarrendera det och se vad man har för villighet att betala för området.

Tack, herr talman!

Jag tror att om ministern ska kunna uttrycka sig tydligare i den här frågan, så skulle det underlätta för gemene man att förstå vad som egentligen sägs.

Det handlar om att respektera kommunernas bestämmanderätt i denna fråga. Jag tolkar ministern så att man kommer att garantera, via avtal, att om kommunerna inte anser att den ekonomiska ersättningen är tillräcklig, så kan de säga nej till detta. Det är den aspekten jag vill belysa här.

Om vi går vidare och pratar om pengarna som ministern nämner, så visst är det korrekt att man kan fastställa ett minimi-belopp som man ska ha in. Det har delvis redan gjorts. Man har sagt att vi åtminstone ska få tillbaka de pengar vi har lagt ut för det här projektet. Man pratar om 7 miljoner euro. Visst kan man säga att minst så här mycket pengar ska vi ha; annars gör vi inte detta. Det är den pusselbiten som saknas, och det är något som kommunerna efterfrågar.

Inte måste man vänta och se hur mycket man eventuellt får in. Man kan säga att detta är ett minimikrav. Om vi inte får in det, då är det inte intressant. Skulle man ha börjat i den änden, ministern? Då skulle vi inte behöva betala ut 1 miljon euro på affärsområdeskonsulter och flera miljoner euro på andra saker. Det finns inget projekt i hela Östersjön som ger de här pengarna som man eftersträvar. Hur ska vi kunna få dem?

Talman!

Jag vet inte om avsikten från ledamoten Wikström är att förvirra ålänningarna på det sättet han ställer frågor.

Men ur den grund som ledamoten Wikström resonerar så menar han att landskapsregeringen ska ha någon form av vetoroll i den kommunala planeringen, hoppas jag. Jag hoppas att vi alla i den här salen anser att om man är missnöjd med ett planeringsbeslut, så ska man vända sig till en domstol som avgör det, och inte till en enskild minister. Det kanske är så som ledamoten Wikström och Obunden Samling vill att planeringen ska skötas och rättsstatsprincipen ska hanteras här på Åland. Men så är det inte fallet.

Ledamoten Wikström tyckte att jag förklarade detta på ett väldigt komplicerat sätt. Låt mig försöka förenkla det för ledamot Wikström.

Tänk dig att du har ett skogsområde som du arrenderar ut till mig. Du säger att jag får bygga ett hus, men kan förstås inte garantera något. Det är inte du som bestämmer om detaljplanerna och bygglov, utan det är en annan part som gör det. Jag arrenderar området, ansöker av tredje om bygglov för att få bygga ett hus på det skogsområdet. Du kanske säger åt mig, som arrenderar fastigheten; om du bara arrenderar skog så vill jag ha 100 euro om året, men om du bygger ett hus där, vill jag ha 1 000 euro."

Det är inte svårare än så. Om man följer rättsstatens principer och följer de juridiska verktyg som landskapsregeringen, lagtinget och kommunerna har och respekterar domstolarnas beslut, så är det inte komplicerat.

Kommunerna har i dagsläget planeringsmonopol. Om man som fastighetsägare eller annan part är missnöjd som har rätt att besvära sig, så kan man vända sig till domstol, och domstolen avgör.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.