Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman!

Jag vill börja med att säga att jag i grunden ser positivt på att man inom Europa försöker standardisera vissa saker. Det finns ett stort värde i att vi känner igen oss, inte minst i trafiken. När vägmärken ser likadana ut och följer samma logik blir det enklare och tryggare att röra sig över landsgränserna och i olika samhällen. Detta är enligt min mening ett exempel på när europeiskt samarbete fungerar väl, jämfört med andra sammanhang. Här syftar jag på jordbrukspolitiken, där förhållandena mellan södra och norra Europa är helt olika och behöver anpassas efter lokala förutsättningar.

Men vissa saker vinner på att likriktas. Det kan handla om praktiska lösningar som gemensamma telefonladdare, men också om sådant som trafikmärken och skyltning. Det underlättar vardagen och skapar tydlighet.

Talman! Det finns också en annan sida av detta. Om jag sätter på mig mina evenemangsglasögon, eller kanske skördefestglasögonen, ser jag också ett värde i att en plats får uttrycka sin egen identitet. Skyltar handlar inte bara om regler och information; de kan också bidra till att visa vad som är unikt på en plats, i ett område eller vid ett evenemang.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi på Åland även i fortsättningen behåller möjligheten att bevilja tillfälliga undantag för skyltning, särskilt i samband med evenemang, skördefester eller andra liknande arrangemang. Gårdsbutiksskyltar och annan lokal skyltning har idag blivit mer standardiserade. Det kan förstås finnas goda skäl till det, men vi får inte standardisera bort det lokala uttrycket helt.

För Åland är det viktigt att det även framöver finns en möjlighet att låta evenemang och lokala sammanhang synas på ett sätt som passar platsen.

Eftersom vi har egen lagstiftning på det här området, vill jag därför rikta en önskan till landskapsregeringen och till lagtinget att i sammanhanget inte ändra bort eller ge bort den här möjligheten.

Låt oss gärna ha en skyltning som är tydlig och igenkännbar i hela Europa, men låt oss samtidigt bevara möjligheten att vid särskilda tillfällen göra undantag, så att Åland också kan visa sin särprägel, sin identitet och sina evenemang. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag ska inte ställa ledamoten Mattsson till svars för själva innehållet i detta. Jag hade förväntat mig att ministern skulle säga några ord, men jag vill ändå framhålla att det är väldigt viktigt ur ett turisthänseende att våra vägskyltar är tydliga, särskilt när vi har besökare på Åland. Våra skyltar skiljer oss ju trots allt från Finland och deras hastighetsbegränsningar, med mera.

I den finska versionen av detta dokument nämns att de ska byta ut en hel del skyltar. Har du någon uppfattning om vilka kostnader vi pratar om? Det är helt okej om du inte kan svara på det, men det är en fråga som jag har funderat på när jag har läst detta. I Finland nämner de att det handlar om en hel del skyltar som de måste byta ut.

Tack, talman!

Som alltid när man tittar på EU-lagstiftning undrar man: Vad innebär det här för kostnader för vår lokala och regionala nivå på Åland? Jag kan tyvärr inte ge ett exakt svar på den frågan, men det är något jag har funderat på.

Det jag tycker är viktigast när jag läser detta är möjligheten att bevara vår identitet och platsen. Jag har sett vikten av detta i samband med olika evenemang, där man har velat skylta på ett specifikt sätt som representerar platsen.

Talman!

Jag delar absolut uppfattningen om att det finns en viss valfrihet och flexibilitet kvar på Åland. Vi ska inte bara ha exakt likadant som alla andra skyltar, utan vi har ett visst utrymme för anpassning.

Jag hoppas att när man ser över den här omgörningen av lagen, som det står i handlingarna att man ämnar göra inom en viss tid, så kommer ett medskick till utskottet att vara att man lyfter fram vår särskilda självstyrelse och vår speciella plats i det nordiska sammanhanget.

Tack, talman!

Jag och ledamoten Nordberg delar uppfattningen att det är viktigt att utskottet granskar den här frågan noggrant. Det är också viktigt att detta understryks i ett eventuellt betänkande. Eftersom jag inte sitter i utskottet kan jag härifrån talarstolen framföra min hälsning.

Talman!

Jag vill tacka ledamoten Liz Mattsson för hennes anförande. Det är något av det jag också kommer att beröra i mitt eget anförande.

Det finns en del självstyrelsepolitik i detta. Identiteten, som ledamoten lyfter fram, är mycket viktig. Precis som ledamoten säger, kan man sätta den på kartan, och det ger en lokal förankring. Det är något unikt som vi ska vara stolta över här på Åland. Det var bra att ledamoten tog upp dessa aspekter.

Tack, talman!

Vid första anblicken kände jag att det här kanske inte var så farligt. Men när jag börjar tänka på det, inser jag att det alltid finns två sidor av myntet. Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram detta. Det finns ingenting som säger att vi inte kan ta ett åländskt undantag heller.

Det kan dock vara bra att utskottet närmare tittar på frågan, så att vi inte tappar vår lokala identitet och att allt blir likriktat.

Talman!

Det står också att landskapsregeringen kommer att se över vägmärkesförordningen i samband med översynen. Det tycker jag är intressant, för då växer den här tanken direkt. Vad är det för skyltar som vi saknar på Åland idag? Vad är det som vi kanske skulle behöva ha?

Där ser jag gärna att man kan ha en medborgardialog och diskutera med ålänningarna där ute. Jag menar, precis som ledamoten nämner, skördefesten och så vidare, det kan vara något unikt som gör att vi sätter oss på kartan på ett annat sätt.

Ja, när ledamoten nämner medborgardialog kan man se att skyltning också engagerar. Jag syftar på Vårdö och barnens önskan att få ett övergångsställe vid sin skolgård. I sin ansökan har barnen även skrivit att de vill hitta ett snyggt trafikmärke som skulle passa perfekt. Jag tyckte att det var lite roligt i sammanhanget när detta kom på tal.

Talman!

Vi behandlar idag godkännande och ikraftträdande av ändringar i konventionen om vägmärken och signaler, ett ärende som kan verka tekniskt, men som i grunden handlar om tydlighet och säkerhet i trafiken.

Syftet är att harmonisera vägmärken, signaler och vägmarkeringar mellan länder, så att de blir mer enhetliga, lättbegripliga och anpassade till dagens och morgondagens trafik. I en tid där människor och transporter rör sig över gränserna är detta både rimligt och nödvändigt.

För Ålands del är detta lite intressant eftersom vägtrafiken hör till vår egen lagstiftningsbehörighet. Lagtingets godkännande är därför inte en formalitet, utan ett uttryck för självstyrelsen i praktiken.

Ingen kan tvinga Åland att ändra sina vägmärken eller sin lagstiftning. Men när Finland ansluter sig till en internationell konvention blir frågan aktuell även för Åland, eftersom den kan träda i kraft här om lagtinget säger ja. Det handlar alltså om ett aktivt val från vår sida.

Lagtinget har i november 2024 gett sitt bifall till konventionen om vägtrafik. Det vi nu behandlar är ett komplement hur reglerna ska synas och förstås i trafiken.

Ändringarna är till största delen tekniska och rör utformning och tydlighet. Men det gör dem inte oviktiga, små förändringar kan ha stor betydelse för hur information uppfattas i trafiken.

Samtidigt innebär detta ett behov av anpassning på Åland. Landskapsregeringen konstaterar att det finns vissa avvikelser i vår nuvarande vägmärkesförordning, vilket innebär att detta är början på ett fortsatt arbete. Det finns också en ekonomisk dimension. Även om förändringarna är tekniska kan anpassningar medföra kostnader över tid, därför bör de genomföras stegvis och i takt med normalt underhåll, så att onödiga merkostnader undviks.

Vi i Moderaterna ser framemot det fortsatta arbetet där landskapsregeringen uppger att de under året avser att genomföra en mer detaljerad översyn av den åländska vägmärkesförordningen. Det är bra att man planerar att se över förordningen i syfte att harmonisera den mot de internationella bestämmelserna.

I det arbetet vill vi passa på att skicka med några tips när landskapsregeringen nu ser över vägmärkesförordningen. För här finns det tillfälle att också engagera ålänningarna.

Kanske finns det behov eller idéer som inte alltid fångas upp av tjänstemän och politiker i det tekniska arbetet. Kanske finns det lokala förhållanden som vi behöver ta större hänsyn till. Och ja, vem vet kanske vi i framtiden faktiskt behöver en varningsskylt för mårdhund på de åländska vägarna. Kanske vi behöver en skylt utanför lagtinget med varning för politiker.

Medborgardialog är viktig, och här finns faktiskt en möjlighet att kombinera internationell harmonisering med lokal förankring. Det kunde göras enkelt, till exempel genom en medborgarundersökning eller en kort enkät på landskapsregeringen hemsidor om vilka vägskyltar som ålänningarna upplever att de saknar eller som de tycker att vi kanske kunde klara oss utan.

För även om vi anpassar oss till gemensamma system, ska vi samtidigt värna det som är vårt eget och hålla oss lokalt förankrade på Åland. Vem vet, om vi gör det här rätt, så kanske Åland inte bara följer internationella standarder, utan också sätter sin egen lilla prägel på dem. Kanske en åländsk vägskylt en dag sätter Åland på kartan och blir ett turistiskt landmärke, något man till och med stannar för att fotografera. Det är väl det vi ska använda den åländska självstyrelsen till.

Det vore bra om man tittade på vägmärkesförordningen på ett seriöst och bra sätt. Tack, talman!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.