Enda behandling
Utdrag ur protokollet
PLENUM den 25 september 2003 kl. 13.00.
TALMANNEN:
Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Strand, ltl Holmberg, ltl Wickström-Johansson, ltl Svensson och ltl Lundberg).
25 lagtingsledamöter närvarande.
Om ledighet från plenum den 25-26.9 anhåller ltl Holmberg på grund av privata angelägenheter och ltl Lundberg från dagens plenum på grund av privata angelägenheter. Beviljas.
Finansutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2003. (FR 28/2002-2003).
Ärendet bordlades den 24.9.2003. Diskussionen fortsätter.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:
Fru talman!
Vid senaste plenum uttalade ltl Sundback sin tveksamhet till vindkraftens utbyggnad på Åland och till utbyggnaden vid Stora och Lilla Båtskär. Jag skall nu försöka övertyga ltl Sundback och hela det socialdemokratiska partiet att vi måste börja satsa på miljön och i detta fall vindkraften.
Utbyggnaden av vindkraften på Stora och Lilla Båtskär är den enskilt största miljösatsningen som nu planeras på Åland, Ålands största miljösatsning som inte kostar samhället ett enda cent. Däremot ger satsningen en inkomst på 10.000 euro per år i arrendeavgift.
Elkraften är den största utsläppskällan av koldioxid i Europa. Elförsörjningen i Europa är till största delen baserad på kärnkraft, vattenkraft, oljekraft och kolkraft. Vindkraften är den elkraft som ökar och kommer att öka mycket i Europa inom en överskådlig tid. Kärnkraften, vattenkraften, vindkraften ger inga utsläpp av koldioxid. Däremot ger olje- och kolkraften betydande utsläpp av koldioxid. Kol- och oljekraften ger ca 1 kilo koldioxid per producerad kWh. Båtskärsprojektet kommer om det förverkligas att producera ca 38.500.000 kWh/år, vilket motsvarar en minskning på 38.500 ton koldioxid/år om man räknar med att vindkraften ersätter kol- och oljekraften fullt ut, vilket den i praktiken gör.
I EU:s sjätte miljöhandlingsprogram för åren 2001-2010 finns ett avsnitt om bekämpande av klimatförändringar som jag här, fru talman, vill läsa några avsnitt ur:
Alltmer tyder på att klimatförändringarna är verklighet och pågår. Visserligen förekommer naturliga klimatvariationer, men det är tydligt att mänsklig verksamhet lett till ökade mängder av växthusgaser i atmosfären. Forskarvärlden är nu fast övertygad om att detta kommer att leda till högre temperaturer i världen som helhet, vilket kommer att få allvarliga konsekvenser för klimatets stabilitet och balans. Nya prognoser tyder på att ungefär 2001 kommer temperaturen att stiga i världen mellan 1 och 6 grader, vilket betyder att havsnivån stiger med ca 90 centimeter.” Allt detta enligt EU:s utredning. Man skriver också att det här kommer att ändra värdemönstret radikalt, ökad torka, flera översvämningar, köldperioder, kraftiga stormar. Allt detta kan få förintande följder för samhället; i vissa delar av världen kan ökad torka och jordbrukets kollaps leda till att säkerheten och samhällets stabilitet hotas. Dessutom kommer sjukdomsmönstren sannolikt att ändras över hela världen så att exempelvis de områden som blir varmare och fuktigare upplever spridning av tropiska och subtropiska sjukdomar.
Ytterligare skriver man: ”De ekonomiska följderna av dessa förändringar kommer vida att överstiga kostnaderna för att åtgärda dem.”
Vidare skriver man i EU:s handlingsprogram, som är gjort av ledande expertis i Europa att man måste börja öka användningen av förnyelsebara energikällor i Europa. Där har vindkraften en mycket stor betydelse. Man pratar också om att man skall börja öka biokraften, där vi vet att vi på Åland kan vara självförsörjande om vi vill och vågar. Man skriver också att kol- och oljeeldad elkraft måste avvecklas. Man skriver vidare att en del av befintliga kärnkraftverk i Europa börjar bli så gamla att man måste avveckla dem. Vidare skriver man att man i Europa, vilket man redan har påbörjat, inför energiskatter på koldioxid- och annat utsläpp, vilket kommer att betyda att elpriset kommer att stiga. Det betyder också att det kanske kommer att bli en viss brist på elkraft i Europa, vilket också kommer att göra att elpriset stiger.
Alt det här, fru talman, talar för att vi måste börja satsa på vindkraften på Åland, både för miljöns skull men också för ekonomins skull. Det är en lönsam bransch i dag och det kommer också att bli lönsamt i framtiden.
Fru talman!
Med dessa ord hoppas jag att har övertygat ltl Sundback och alla andra att vi måste satsa på detta miljöprojekt och även i fortsättningen satsa på vindkraft, biokraft och andra miljöåtgärder som radikalt förbättrar vår luft och vattenmiljö.
Fru talman! Vi har inget val.
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Det var intressant att höra landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson läsa ur EU:s handlingar. Om jag förstår honom rätt var slutsatsen, att bygger vi inte på Båtskär kommer vi alla att bli hemskt sjuka! Det här skulle vara den enskilt största satsningen hittills, men det behöver ingalunda betyda att man kan bygga den var som helst, som det blir i det här fallet på Båtskär. Inte kan man bara för att det är en stor satsning kasta ut den precis var som helst.
När det gäller koldioxidsnacket, som också förekom i går av experter här i salen, är det nämligen på det sättet att så länge vi säljer vår gröna el till Holland ökar de i motsvarande grad på sin koldioxid; de ökar sina utsläpp där nere, så summan av kardemumman för samhället är precis plus minus noll, allt annat är rappakalja!
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman! Det där stämmer inte. Ju mer man bygger ut vindkraften desto mindre kol- och oljekraft behöver man. Så enkelt är det!
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Om inte Holland skulle få köpa dessa elcertifikat från Åland skulle de vara tvungna att minska på sina utsläpp, men nu behöver de inte minska på dem, så summan av kardemumman är plus minus noll!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jag blir så innerligt glad när jag märker att en av centerns ministrar har fördjupat sig i koldioxidutsläppen i Europa. Det är jätteviktigt. I vårt parti varseblev vi de här omständigheterna för tio år sedan och har försökt att konsekvent arbeta i linje med det sedan dess. Vad gäller vindmöllorna i vår skärgård skall jag om en stund återkomma till dem. Men det gläder mig innerligt att man från landskapsstyrelsens sida börjar fundera på utsläppsfrågorna och jag hoppas naturligtvis att man parallellt med utsläppen i luften också tittar på konsekvenserna av utsläppen i havet, vilket egentligen för vår närmiljö är ännu allvarligare.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
Liksom tidigare replikerare vill jag säga att det här har jag och Obunden Samling pratat om i tio år. Det gläder mig att det nu hörs också från den här landskapsstyrelsens sida. Förutom koldioxidutsläpp är ännu viktigare minskningen av kväve och kväveoxid, s.k. noxer, eftersom det är det som via luften och nedfall med regn påverkar vår vattenmiljö. Kan man minska utsläppen av luft till noxer gör vi vatttenmiljön en stor tjänst. Jag ser det som den enskilt största nyttan med vindkraftsatsningen här. Strukturellt är det så på elmarknaden att det man först stänger av är kol och olja, så det stämmer precis som sades här att det i första hand tar bort sådan elproduktion som verkar menligt på miljön.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback, replik:
Fru talman!
Det var ett tappert försök och det är en bra början att övertyga mig om att det här är det enda valet vi har. Men lite mera fakta måste jag nog få innan jag låter mig övertygas av ledamoten Runar Karlsson. Jag tror på vindkraften i småskalig form, såsom vi har haft det. Det som jag är skeptisk till är industrialiseringen och då tycker jag att man måste få mera fakta. Det som jag intresserar mig mycket för är det som redan var uppe om hur mycket koldioxid detta skulle ersätta. Då påstod ledamoten Karlsson att det ersätter 38.500 ton koldioxid därför att det motsvarar den mängden kol- och oljekraft, men man hoppar konsekvent över frågan om kärnkraften. Jag tycker att det där verkar vara mera någonting som man önskar än att man riktigt framhåller fakta. Jag vill ha ett förtydligande: menar ledamoten Karlsson faktiskt att vi inte alls skall ta emot eller inte tar emot el som produceras via kärnkraftverken?
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Driftskostnadsmässigt är det billigast att producera el med vattenkraft/kärnkraft. Sedan kommer kol och olja, som är dyrare än kärnkraft och vattenkraft. Därför är det naturligt att tillför man mera elkraft av vind så fasar man ut det dyrare alternativet kol och olja. Det betyder i praktiken att ju mera vindkraft vi bygger desto mindre kol och olja får vi.
Ltl Sundback, replik:
Fru talman!
Så kan man säkert resonera rent teoretiskt. Men jag skulle vilja veta hur det är i verkligheten. Riktigt så där övertygande tycker jag inte att resonemanget känns. Jag undrar faktiskt om landskapsstyrelsens skrivning i tilläggsbudgeten betyder att lagtinget tar ställning till att det skall byggas vindkraftverk på Stora och Lilla Båtskär. Vad jag förstår innebär det bara att man fastställer vissa arrendevillkor som sedan kan läggas till grund när man utser en arrendator. Nu framförs det som att om man är emot, så är man emot vindkraften. Gäller inte ärendet, om vi skalll vara ärliga, enbart under vilka villkor som Stora och Lilla Båtskär kan arrenderas ut?
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Debatten håller på att tar en annan vändning! I praktiken är det så att säger lagtinget nej till utarrendering är man emot projektet och vindkraft. Säger man ja till utarrendering är man för det. Bolaget måste förstås sedan fullfölja sina planer, men här får samhället nu säga sitt om man är positiv eller negativ, indirekt är det så.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wiklöf:
Fru talman!
Det här är en mycket intressant och viktig fråga och som så många gånger förr när nya saker kommer som skall utvecklas och förverkligas uppstår det motsättningar. Det svenska Boverket har haft ett statligt uppdrag att utreda just specifikt vindkraftverksetablering i kust- och havsmiljöer. När man läser deras lägesrapport konstaterar man att det här är ingenting specifikt för Åland. Det är så här överallt; motsättningar polariseras och därför är det så viktigt att hela beslutsprocessen sker på ett transparent, genomlyst, sätt så att alla faktiskt kan ta del i utvecklingen av ett ärende och vara med och påverka.
Jag har stor respekt för bägge sidor i det här ärendet. Min grundsyn är att jag är positiv till vindkraft därför att en input till denna verksamhet inte kostar någonting. Vinden är självgående, med undantag för vissa kalla vinterdagar då den står stilla. Utsläppen är nollade, det kommer inga utsläpp från vindkraften. Det är också i sig ytterst angeläget.
Vi vet att på svenska sidan har det här gått så långt att staten har upphöjt vindkraften till ett nationellt intresseområde som jag förstår att kommunerna i förlängningen inte kommer att kunna styra i planeringshänseende. Så viktig anser man de facto vindkraften vara för framtiden. Det är klart att ser man det från svensk horisont med tanke på deras omröstning om kärnkraftens avskaffande förstår man att den här frågan har hög angelägenhetsgrad. Det har inte avskaffats så mycket kärnkraft ännu i Sverige. Frågan är svår.
Landskapsstyrelsen har varit enig, såvitt vi kan bedöma när vi läser handlingarna, i detta ärende.
Jag tror att man måste konstatera följande. Även om landskapsstyrelsen säger att man verkligen borde utreda och få fram de lämpligaste områdena på sikt för var man kunde etablera vindkraft, så är det ändå ett faktum att om man i Ålands södra skärgård skulle ställa upp 90 meter höga pyloner och dessutom snurror på dem som är 70 meter i diameter kommer de under alla omständigheter att synas över hela Åland. Det tror jag är ostridigt. Vi har nog inte så många platser att välja på om vi tar till fasta Åland och går från Herrö i söder till Hammarudda eller Styrsing i Eckerö i väst. Det finns inte så många ställen. Nyhamn, Stora och Lilla Båtskär, har då utifrån landskapets ägarförhållanden aktualiserats. Det finns också som vi vet andra platser som är aktuella, men som är beroende av privata ja eller nej. Ytterst handlar det om, som sakernas tillstånd är för dagen, vad Lemlands kommun som har planeringsmonopolet på det här området kommer att tänka och tycka. Så är det.
På samma grunder som åtminstone jag har varit med och drivit att färjtrafiken skulle minimera sina utsläpp och all annan sjöfart till havs på Östersjön kraftigt skulle reducera både utsläppen av svavel och noxer, kväveoxider, som ltl Sundman nämnde, på samma grunder vill jag gärna se att vi får en energiform till stånd, långsiktigt, som inte genererar sådana misseffekter. Det är viktigt. Då är det lokaliseringen man kan diskutera och som jag sade tror jag att var helst vi än planerar vindkraftverken, om vi gör det på södra Åland, så kommer de att vara lika synliga i skyn, om de så är vid Rödhamn, Herrö eller vid Styrsing i Eckerö. Då blir frågeställningen: skall vi ha kustnära, havsnära eller i havet uppförda vindparker? Min syn är att vi skall ha ett fåtal vindparker och vi skall, om vi skall bygga dem, koncentrera dem till ett fåtal platser, det skall inte vara utplattrat över hela kusten.
I det här fallet har vi två bolag, Ålands Vindenergi Andelslag och Ålands Vindkraft Ab, som bägge två skall bygga ett antal möllor. Ålands Vindenergi Andelslag är väl de som är själva operatören. Vi vet att möllorna, om de börjar producera el, inte på något sätt stör den åländska elmarknaden. Vi vet att de som uppför möllorna kan sälja certifikat, de kan göra det primärt, som här nämndes till Holland; i dagsläget torde det inte gå att göra det till Sverige, även om svenskarna också har ett certifikatsystem, men där godkänner man bara, såvitt jag vet inhemsk produktion i det avseendet.
Långsiktigt tror jag att vindkraften kommer att få mycket mera fart än vad den har i dag. Jag tror att det är en beståndsdel i en hållbar utveckling som vi måste vara beredda att ta. Det är en förnyelsebar energi som inte skitar ner och det är viktigt.
Vi vet att de företag som är aktuella för det här ekonomiskt är på god fot, de är solventa, de har pengar på banken och samhället behöver inte skjuta till en mark, men i möjligaste mån någon plats för vindkraftverken. Även om det har varit sju sorger och åtta bedrövelser kring det här tror jag att det är ett steg på rätt väg. Eftersom jag anser att det inte är någon större skillnad var man lägger dem därute så må då Lemlands kommun avgöra placeringen slutligt i det här avseendet, men jag tror inte heller att kommunen kommer att hitta någon annan plats som befinns lämpligare inom sin södra skärgård. Nästa kommun är Jomala och så är det Eckerö. Hammarland finns med på ett hörn också.
Jag tror nog att det är dags att vi i alla avseenden, också på det här området, vad gäller utsläpp i luften, måste börja ta ett åländskt ansvar. Jag tror faktiskt att vindkraften, sådan den nu gestaltar sig och med tanke på den utveckling vi har på många andra nedsmutsande områden, kommer att bli en framtidens näring.
Ltl Boman, replik:
Fru talman!
Ltl Wiklöf såg enbart södra skärgården som ett alternativ. Det är alldeles klart att bygger man på Båtskären blir de fullbyggda i och med det och skall man utöka måste man in på privata ägares holmar. Det tycks ju vara omöjligt eftersom man nu har koncentrerat sig på de samhällsägda. Då skulle jag vilja ge ett litet tips åt ltl Wiklöf: man borde eventuellt titta på Signilskär. Det är samma avstånd från Storby ut till Signilskär som det är från Lervik ut till Nyhamn, så kabellängden blir exakt densamma och de håller på och bygger ut en stamledning till Storby. Skulle man gå in för det alternativet skulle vi också få en möjlighet att ytterligare bygga ut, i så fall att det behövs. Tänk på Signilskär, ltl Wiklöf!
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Jag får tacka ltl Lasse Wiklöf så mycket, vi har exakt samma åsikt i den här frågan och det känns mycket bra. Jag vill poängtera en sak som ltl Wiklöf sade, att den här frågan skall vara transparent och vi skall kunna diskutera den öppet. Det är just därför som landskapsstyrelsen har valt att föra frågan till lagtinget. Vi har kanske kunnat ta den själva, det var gränsfall hur man tolkade praxis, men just därför har hela frågan med detaljer och allt förts till lagtinget för att man här skulle debattera och alla skall få visa sin vilja eller ovilja till projektet – i förlängningen är det förstås åländska folket som säger sitt. För övrigt är jag mycket glad över att ltl Wiklöf och jag har samma åsikt i den här frågan.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Jo, landskapsstyrelseledamoten Karlsson, det är nog många fler som är glada! Jag vill bara säga att vad gäller transparensen, genomlysningen av ärendet, så är det ändå på det sättet att landskapsstyrelsen, som ledamoten Karlsson säger, kanske har kunnat klara av det här på egen hand, men det kan inte landskapsstyrelsen. Regelverket är sådant att om landskapsstyrelsen skall göra sig av med marker eller faktiskt förhindra den åländska allmänhetens närvaro i någon betydande grad, så måste man begära lagtingets tillstånd för att få arrendera eller sälja området. Att det här ändå ger en möjlighet att diskutera saken är ju väldigt bra. Att vi är överens är jag inte heller ledsen över. Jag hoppa, ledamoten Karlsson, att vi kunde vara överens i många, många andra miljöfrågor så att man slapp stå ensam – det känns så tungt att vara Don Quiote!
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:
Fru talman!
Ltl Wiklöf, du är inte ensam!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Perämaa, replik:
Fru talman!
Jag får erkänna att jag själv har varit synnerligen kluven i den här frågan. Skulle det här ha varit fråga om ett rent offshore-projekt som vi skulle ha diskuterat här, så skulle jag ha hoppat jämfota av iver att få ge bifall åt projektet. Jag har alltid varit tveksam till att man skall placera vindkraftverken på holmarna när det ändå för andra är möjligt att bygga dem ute i sjön. Själv störs jag inte alls av vindkraftverkens utseende, utan tvärtom tycker jag att det är ett bevis på tekniska framsteg och miljöframsteg när man ser dem i naturen. Det har varit tal om EU-bidrag tidigare och nu har det visat sig att man uppenbarligen kommer att klara av projektet utan bidrag. Det är någonting som för mig ändå i slutändan är positivt att man kan klara av det utan stöd. Det är mycket som har talat emot projektet, men det håller på lutar mot att kanske det positiva överväger.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Det enda jag har riktiga betänkligheter mot är de eventuella svårigheter som kan uppstå under menförestid om man skall serva möllorna. Det tror jag i sig kan vara ett litet bekymmer. Där kan möta ganska betydande överraskningar. Eljest tror jag som sagt att det är lika intressant att placera dem här som någon annanstans om de skall vara ute efter kusten, för de kommer att synas lika mycket var de än sätts.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sune Mattsson:
Fru talman!
Vår minister i landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson talar här stort om miljösatsning som ingenting kostar, hur mycket gott det gör för vår natur, vår miljö, med utsläpp osv. Men han glömde en viktig del. Om man placerar dem där ledamoten Karlsson vill, så exploaterar man väldigt värdefull skärgårdsmiljö. Stora Båtskär betraktas som ett unikt område. Museibyrån, som vi har under landskapet, har sagt att det är olämpligt. Minister Runar Karlsson går helt emot vad museibyrån har sagt. Han kommer säkert på samma sätt som vanligt att försöka prata bort det, men då kommer jag att reda ut vad de har sagt om det. De har inte varit för projektet, det är helt klart.
Han talar också om hur mycket man vinner i utsläpp. Jag skulle säga så här: om man lägger vindkraftverken på Stora Båtskär t.ex. i stället för någon annanstans är kanske vinsten mindre än när ledamoten Runar Karlsson cyklar till stan en gång i året! Så mycket mindre kanske det blåser någon annanstans, för det finns utredningar som visar att förutsättningarna när det gäller vind är bra på Stora och Lilla Båtskär, men det betyder inte att man inte kan bygga dem någon annanstans. Ltl Wiklöf hänvisade till att Svenska naturskyddsföreningen säger att man skall bestämt anlägga vindkraftverk där man redan har exploaterat naturen, t.ex. på gamla soptippar. I Falkenberg försöker man få dem på gamla soptippen. Det anses som väldigt bra. Även hamnanläggningar där man redan har förstört osv., det försöker man. Men det kan inte vara främmande för någon i den här salen att landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson är helt för projektet. Jag har själv hört när han sade i radion, att far ner till Bryssel bara pojke och skriv på, så får ni nog pengar! Det var fråga om 20-30 miljoner som man skulle få och som man anhöll om att lagtinget skulle ge som bidrag.
En viktig sak när det gäller etableringen är faktiskt fågelskyddet. Jag har själv tillsammans med ltl Ronald Boman föreslagit att det vore ett lämpligt fågelskyddsområde och det säger faktiskt många andra experter på fågelskydd i Finland. Vi är inte ense om det. Jag undrar om de ledamöter som nu är här, Gun Carlson och Runar Karlsson, har tänkt speciellt på fågelskyddet när de har tagit beslutet, om det är riktigt det som de har tänkt på. De kanske är duktiga på det, men jag undrar i alla fall.
Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson säger att vi i stället får kolkraft hit när vi importerar energi. Det är en så löjlig ekvation att inte ens ledamoten Runar Karlsson kan tycka att den är riktigt klok därför att vi vet aldrig vad vi får. Vissa tider kör man mera vattenkraft, vissa tider mer kärnkraft och vissa tider kör man faktiskt olja också parallellt. Men det är inte hela tiden. I vår ledning hit kommer det nog en mixad variant av alltihopa.
Ltl Wiklöf sade att vindkraften kommer att vara framtidens energi (Från salen: det sade jag inte alls)
Det sade han. Han citerar alltid och det fortsätter han med, men han sade att det kommer att vara viktigt för framtiden. Jag är inte riktigt säker på att det är så; det finns fusionskrafter, man håller på och utvecklar. Det finns många experter som säger att 2014 börjar man med ett sådant kraftverk i Finland som inte kommer att ha något annat utsläpp än vattenånga och man håller på med det både inom bilindustri och annan industri, så inte kan någon i den här salen, inte jag heller, säga att det kommer att vara viktigt i framtiden. Det är mycket möjligt att man hittar på andra energiformer. Slutsatsen är att om man sparar….
Men de holmar som är våra bestämmer vi över och jag tycker att vi skall ha råd att spara dem.
Vi skall göra som Sverige säger: vi skall sätta dem på redan exploaterade och förstörda områden. Det är inte Stora Båtskär. De som har varit iland där och har lite naturintresse skulle säga att nog är det tråkigt att börja bygga vägar, ledningar och dra kors och tvärs här; de som inte har varit dit och som har andra intressen kan säga, att det går nog mycket bra!
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
När det gäller museibyråns åsikter om projektet var museibyrån i första hand emot det tidigare projektet då man skulle placera vindkraftverk på ön Nyhamn. På grund av det och annat frångick man placeringarna på Nyhamn från etablerarens sida och man har alltså följt museibyråns rekommendationer till den delen. De fornlämningar som finns på Stora Båtskär kommer inte att påverkas av etableringarna annat än att möjligen miljön kommer att innehålla två vindkraftverk och det har museibyrån också vänt sig mot. Men säg någonting där museibyrån har varit för någon förnyelse! Museibyråns uppgift är att värna om det museala och deras åsikt skall givetvis vägas in, men inte kan vi låta museibyrån styra vårt samhällsbyggande. Då blir det ingenting gjort.
När det gäller naturvårdsverkets i Sverige normer så följer vi dem, vi använder öar som redan är exploaterade. Stora Båtskär är inte så exploaterat men på grund av att Lilla Båtskär är så fantastiskt exploaterat blir Stora Båtskär också en del av en arkipelag som är exploaterad.
När det gäller elmixen är det ganska enkelt nuförtiden att se: varifrån köper man sin el; bor man på landet som ltl Sune Mattsson gör så köper man den från Ålands Elandelslag, som köper den från Sydkraft och man kan enkelt utröna vilken elmix Sydkraft har som man säljer till Åland. Det har blivit tydligare på det viset när vi har infört en avreglerad elmarknad.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
I sitt slutanförande när det gäller museibyråns synpunkt ger ltl Sundman mig rätt. De har aldrig föreslagit att det skall vara vindkraftverk på Stora Båtskär, inte ens på Lilla Båtskär, utan de tycker att öarna borde bevaras som en viktig del av miljön. Ltl Sundman säger att museibyrån är alltid emot; det är klart att de skall bevaka, men nog är deras expertutlåtande viktigt. Det är minst lika viktigt som det utlåtande som andra instanser gör. De har större dignitet. Jag tror mera på dem än på ltl Sundman faktiskt. När det gäller påståendet att det alltid kommer kolkraft så vet vi att det inte gör det därför att det produceras inte alltid kolkraft ens en gång, man kan ha mera vattenkraft och mera kärnkraft ”mellan verserna”, det beror precis på hur det är! Ofta är det kolkraft med. Att man delar upp det på det där sättet, att vi köper det och det, det stämmer egentligen inte heller.
Ltl Sundman, replik:
Fru talman!
Det är inte lätt att förstå hur elmarknaden fungerar. Det har jag hört tidigare här i Ålands lagting. Men förhoppningsvis blir det bättre vartefter. När det gäller museibyrån vill jag igen säga att jag respekterar deras sakkunskap och den kommer också att beaktas i projektet, dvs. de fornlämningar som finns. Man har beaktat museibyråns utlåtande mycket tydligt eftersom man har valt att frångå det område där museibyrån hade de största invändningarna, så jag tycker att musiebyrån och de sakkunniga där har all anledning att vara nöjda med hur projektet har utvecklats – på basen av deras sakkunskap.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Lindqvist, replik:
Fru talman!
Vad är inte exploaterat om inte Lilla Båtskär, ltl Sune Mattsson! Ön är i princip mer eller mindre söndersprängd och ser ut som jag vet inte vad! Det är väl ändå en exploaterad ö som i dag är fruktansvärt ful.
Ltl Sune Mattsson lyfter återigen upp det här med pengar hit och det avundsjuka dit och det är fågelskydd dit! Det är uppenbart så att argumenten tryter för ltl Sune Mattsson och jag kan förstå att det känns extra jobbigt att det är så just inför ett val samtidigt som ltl Sune Mattsson vill profilera sig som en miljövän. Jag förstår att det kan vara jobbigt. Återigen, ltl Sune Mattsson, man får säga att det är fult med vindkraften. Det är ingen som kräver att ltl Sune Mattsson eller någon annan skall säga att vindkraften är fin.
Energiminister Karlssons slutsatser var helt riktiga. Mängden elförbrukning på vår jord är mätbar. Mer grön el, mindre svart el, så enkelt är det! Sedan kan man alltid hålla på och dividera vilken kabel som ger en viss sorts el och mellan vilka länder, men globalt sett är mer grön el lika med mindre svart el. Det är dags att också vi här i Ålands lagting är med och tar tag i det globala miljöansvaret. Det är åtminstone min uppfattning att vår uppgift här i lagtinget är inte bara att fatta miljöbeslut som enbart gynnar Åland och den åländska naturen i första hand utan det är också ett globalt miljöansvar.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Herr talman!
Ltl Lindqvists slutsatser visar hur mycket han egentligen vet. När det gäller det museala och kultur så vet han, som det verkar i dag, absolut ingenting. Om man tar t.ex. Lilla Båtskär som han säger att är söndersprängt och att det därför skulle vara en lämplig plats, så är det så länge sedan att det anses som industrihistoria. Skulle ltl Lindqvist vara konsekvent skulle han försöka föreslå anläggningen på Herrö udde, där man riktigt har sprängt sönder eller i Bomarsund, där det sprängdes riktigt ordentligt så att det fortfarande pratas om den fruktansvärda smällen. Det kan ha kulturhistoriskt värde fastän det är söndersprängt, men det har nog inte gått upp för ltl Lindqvist och det kommer säkert aldrig att göra det heller!
Ltl Lindqvist, replik:
Fru talman!
Nu börjar ltl Sune Mattsson bli upprörd igen, precis som igår och då tycker jag att det är dags att börja lägga ner debatten. Jag kan bara konstatera när det gäller mätningen som presenterades i tidningarna igår om hur väl partierna har uppfyllt sina miljölöften kan man säga att ltl Sune Mattsson kanske borde rannsaka sig själv och sitt parti lite.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
Om tidningen skulle ha gjort en sådan rannsakning är jag inte alls övertygad om att om det skulle ha stått mellan ltl Lindqvist och mig att han hade kommit högre än mig. Jag tror att han skulle ha kommit långt ner på listan och jag hade kommit skyhögt!
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Det är riktigt att museibyrån har avgivit utlåtande i den här frågan, och det har gjort utifrån sin sakkunnighet. Det är så att museibyrån skall tala för bevarande av olika värdefulla miljöer, men en annan stor uppgift är att de skall kunna tillgängliggöra det som eventuellt finns som är intressant för folk, inte bara bevara och gömma bort. Jag tycker att de har gjort rätt här; de har sagt vad de tycker och när man går vidare i den diskussionen kan man komma ihåg att värdefulla minnesmärken, runristningar och sådant kommer att kunna bevaras även om man sätter vindkraftverk på Stora Båtskär. Jag ser inte med oro på det, utan tvärtom kommer det att bli så att det kommer att bli ett större intresse för både Stora och Lilla Båtskär, folk kommer att åka och titta och minnesmärkena kommer att ses av flera än i dag, för det är många som inte alls vet att de finns där. Lilla Båtskär, som det har sagts här, verkligen redan exploaterat. Om någonting är exploaterat är det Lilla Båtskär så är det Lilla Båtskär. Det är bara sprängsten på Lilla Båtskär, så där kan man inte förstöra någonting.
Ltl Sune Mattsson ställde också frågan om vi inte alls har beaktat tanken på fågelskyddsområde. Jodå, vi har funderat på det och kommit till att det inte är aktuellt i det här fallet, det är ingenting som vi tycker att skulle vara självklart. Man måste också komma ihåg att om man inrättar ett område till fågelskyddsområde blir det inte tillgängligt, för då blir det landstigningsförbud. Det kanske inte heller är vad vi vill med alla våra områden. Det har också visat sig många gånger att djuren och fåglarna i det här fallet är kloka och lär sig förvånansvärt fort att anpassa sig till ny teknik, så jag ser ingen oro där heller. Det arrendeavtal vi diskuterar är det som skall möjliggöra den fortsatta processen.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson talar om hur minnesmärken kan vara bevarade fast det står vindkraftverk tätt intill. Jag tycker att var och en skall tänka efter hur det ser ut. Inte har jag aldrig hört att man försöker sätta vindkraftverk bredvid en kyrkogård t.ex.; de har minnesmärken där också. Jag märker direkt att ledamoten Gun Carlsons och min åsikt går helt isär. Jag tycker att där det är minnesmärken och där man har ristningar och sådant skall man försöka undvika just sådant som vindkraft.
Vi har ganska många fågelskyddsområden på Åland, men det brukar också vara landstigningsförbud en viss tid, sedan brukar man varsamt få ströva på holmarna. Det är inte fråga om att de inte skulle var tillgängliga utan det är under vissa tider. Vad jag vet har vi inget permanent landstigningsförbud på någon holme.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Visst är det så! Men det är en begränsning när man måste inrätta landstigningsförbud. Jag vill ytterligare påpeka att jag tror att farhågorna för vad dessa eventuella vindkraftverk skulle medföra för Båtskärsarkipelagen är överdrivna. Jag tycker att ett arrendeavtal, som landskapsstyrelsen föreskriver, är det som skulle möjliggöra att processen går framåt och medföra det som jag tycker att är absolut värt att komma ihåg: här har vi en möjlighet att få en förnyelsebar energi med noll utsläpp – vad kan vara bättre än det!
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
Det var just det enda positiva att man kan få energi med noll utsläpp. Men kom då inte och påstå att enda platsen som finns är Stora och Lilla Båtskär, för jag kan upprepa att har inte de öarna funnits så hade det säkert funnits andra platser, så den där ekvationen går aldrig ihop.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Wiklöf, replik:
Fru talman!
Liksom ltl Sune Mattsson hoppas jag också att fusionskraften skall bli världens frälsning ur miljösynpunkt på sikt. Men jag tror att vi har kanske något eller ett par decennier kvar innan vi är där och innan vi har t.ex. vätgasen tänd i bränsleceller i bilar. Jag tror att det tar lite tid, men utveckling går åt det hållet. Avskrivningstiden för vindkraftverk torde hittills ha varit 15 år. Även om den tiden för de större kraftverken skulle utsträckas till att omfatta 20-25 år tycker jag på något sätt att intervallet är ganska lämpligt, om vi hyser förhoppningar att efter det möjligen få fusionskraften i praktisk tillämpning, så jag ser inget större hinder för det här. Jag tror att även om det tar tid innan fusionskraften kommer det att komma något mellansteg som måste vara med och hjälpa till processen för att inte hela växthussituationen skall bli omöjlig på jorden.
Ltl Sune Mattsson, replik:
Fru talman!
När det gäller fusionskraften har jag läst att det kommer att gå fortare att få den i ett kraftverk än i en bil eftersom man kan ha andra säkerhetsgränser runt det i ett kraftverk än i en bil, så det är just säkerheten som är ett problem. Det jag säger motsäger inte alls det som ltl Wiklöf säger. Jag påstår inte att man inte skall ha vindkraft, utan jag bara tycker att just de här skären som landskapet har råkat få precis nyligen kunde bevaras. Det är min utgångspunkt och jag tänker inte replikera mera om det, för det har sagts så klart nu.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar, därefter föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar och sedan betänkandets två klämmar samt betänkandets allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs således utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Utgifterna jämte detaljmotiveringar godkända.
Föreläggs därefter inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Inkomsterna jämte detaljmotiveringar godkända.
Föreläggs betänkandets första kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets andra kläm.
Ltl Sune Mattsson: Fru talman! Jag föreslår att klämmen stryks ur betänkandet.
Ltl Boman: Fru talman! Jag ber att få understöda ltl Sune Mattssons eminenta förslag om att klämmen om att utarrendera Stora och Lilla Båtskär skall förkastas.
TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sune Mattsson, understödd av ltl Boman, föreslagit att betänkandets andra kläm skulle förkastas. Detta kallas ltl Sune Mattssons förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas.
Ltl Lindqvist: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.
Ltl Sune Mattsson: Fru talman! Jag ber att få stöda förslaget om öppen omröstning.
Ltl Boman: Fru talman! Jag ber också att få stöda förslaget om öppen omröstning.
TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer att verkställas. Omröstningspropositionen ställs så att de som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och de som röstar för ltl Sune Mattssons ändringsförslag röstar nej Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ltla Eklöw och Andersson biträda vid omröstningen.
Upprop.
Talmannen: ja, Eklöw: ja, Perämaa: ja, Andersson: ja, Englund: ja, Dennis Jansson: ja, Lindqvist: ja, Sjöblom: ja, Sundback: avstår, Wiklöf: ja, Lindeman: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: ja, Erlandsson: ja, Holmberg borta, Sjölund: ja, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson borta, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson: ja, J-E Mattsson: ja, Lundberg borta, Pehrsson: ja, Häggblom: ja, Lindholm: ja, vtm Salmén: ja, Sundman: ja, Boman: nej.
Omröstningen har gett som resultat 23 ja-röster, 2 nej-röster, medan en ledamot har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat utskottets förslag.
Föreläggs betänkandets allmänna motivering. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för enda behandling ärende nr 2:
Kulturutskottets betänkande nr 4/2002-2003 angående ungdomspolitiskt program för landskapet Åland. (M 2/2002-2003).
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.
Ltl Strand:
Fru talman!
Kulturutskottet har behandlat landskapsstyrelsens meddelande om ungdomspolitiskt program för Åland.
Utgångspunkten för programmet är att främja ungdomars delaktighet och inflytande samt intresse för och kunskap om samhällsfrågor. Det ungdomspolitiska arbetet bör ha ungdomarna själva som utgångspunkt och bör leda till att ungdomarna själva kan påverka sina livsvillkor.
Landskapsstyrelsen avgränsar i sitt program åtgärderna till att gälla insatser för de ungas samhällsintresse och engagemang. Utskottet anser att en sådan avgränsning kan medföra svårigheter att förverkliga målsättningen om ungdomars delaktighet och inflytande. Istället bör ungdomarna kunna påverka ett brett spektrum av samhällsfrågor som berör dem i sin vardag både på kort och lång sikt.
Målgruppen för programmet är ungdomar i intervallet 13-25 år. Här är utskottet tveksamt till valet av ålderskategori då det är svårt att skapa meningsfulla möjligheter att påverka för en grupp som består av ungdomar i så olika utvecklingsskeden. I t.ex. ungdomsrådet som skall bestå av ungdomar i denna ålderskategori så finns inte de yngsta representerade. De som 2003 valdes från högstadierna har idag gått ut skolan varför ingen representation finns för denna kategori.
Utskottet vill vidare fästa uppmärksamheten på den särskilda situation som skärgårdsungdomarna befinner sig i när det gäller att få inflytande och delaktighet. I programmet nämns inte heller ungdomar med funktionshinder. Däremot framhålls ungdomar som inte är organiserade i föreningslivet som den viktigaste målgruppen. Samtidigt kan man konstatera att ungdomsrådet skall vara landskapsstyrelsens länk till föreningar med ungdomsverksamhet och i rådet skall organisationer med livlig ungdomsverksamhet vara representerade. Utskottet åsikt är att ingen målgrupp bör framhållas som särskilt viktig utan alla ungdomar är lika viktiga.
Fru talman!
Rådet som numera tillsätt av landskapsstyrelsen föreslås få en aktivare roll vilket utskottet anser är bra. Tidigare tillsattes det på parlamentarisk grund. Utskottet anser dock att direkt demokratiskt valt ungdomsråd skulle ge rådet en stärkt legitimitet samtidigt som valet skulle öka kunskaperna om demokratiska val och om rådets verksamhet. Därtill konstateras att ju mer makt som rådet tilldelas desto viktigare är ett demokratiskt tillsättande av rådet.
Vid hörandet har framkommit att det tillsatta rådet ser som en av sina viktigaste uppgifter att se över det sätt på vilket rådet tillsätts, och föreslå hur det nästa gång kan tillsättas på ett mera demokratiskt sätt vilket skulle trygga alla ungdomars rätt att påverka sammansättningen.
Utskottet hoppas ytterligare att sittande råd preciserar vilka uppgifter som kommande ungdomsråd skall ha för att upplevas som legitimt och verkningsfullt.
Fru talman! För att ungdomarna skall få ett reellt inflytande så skall de vara med i processen. Vid tidpunkten för hörandet framkom att ungdomsrådet inte hörts av landskapsstyrelsen i en enda fråga. Detta trots att ungdomsrådet enligt utskottet bör fungera som remissinstans i ett stort antal samhällsfrågor med bärighet på framtiden. Vidare anser utskottet att ungdomsrådet kunde tänkas få beslutanderätt i fråga om medel för ungdomsverksamhet.
I programmet sägs också att landskapsstyrelsen skall ordna återkommande frågestunder av motsvarande slag som det så kallade presskaffet, där ungdomsansvarige landskapsstyrelseledamoten såväl som andra LS-ledamöter skall delta. Vi utskottsbehandlingen framkom att inget sådant har ordnats.
Idag handläggs ungdomsrådets ärenden av landskapsstyrelsens kulturbyrå utgående från de resurser man har. Men för att trygga och utveckla rådets verksamhet så behövs en resurs som i större utsträckning kan jobba med denna verksamhet vilket landskapsstyrelsen även påpekar i programmet. Samtidigt framkom i behandlingen att en sådan resurs inte är att vänta på flera år på grund av rådande budgetläge. I programmet nämns också att Ålands ungdomsråd eventuellt kunde fungera som rådets sekretariat. I hörandet har dock framkommit att ungdomsförbundet inte har beredskap eller resurser att åta sig uppdraget. Utskottet anser att om ungdomsrådet skall fungera så är det en absolut förutsättning att man har någon som i tillräcklig grad jobbar med dess frågor. Personligen anser jag att man kunde se över hur landskapet kunde omprioritera resurser inom befintlig förvaltning.
Sammanfattningsvis framför utskottet ganska många kritiska synpunkter på programmet, varför betänkandets motivering bringas till landskapsstyrelsen kännedom. I nästa program bör ungdomarna tillförsäkras ett reellt inflytande och verklig delaktighet.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:
Fru talman!
Jag har också läst kulturutskottets betänkande och också hört ordföranden ltl Jörgen Strands sammanfattning. Så här är verkligheten. I det mesta håller vi med och jag vet inte om synpunkterna är så kritiska. Jag känner det inte riktigt så utan det beskriver verkligheten. Vi skall komma ihåg att det här är ett nytt ungdomsråd, tillsatt på nya premisser och med lite olika utgångspunkter. Jag tycker alltså att vi är på en god väg och låter vi nu ungdomsrådet gå vidare som de har börjat tror jag att de kommer fram till ganska goda resultat. Ungdomsrådet har suttit sedan maj, åtminstone hade de sitt första möte i maj, där man konstituerade sig, diskuterade sina arbetsrutiner. De har också planerat hur de skall gå vidare under året och det är två stora saker de redan har satt igång, egentligen kan man säga fullföljt: det ena är en förfrågan till kommunerna om hur respektive kommun har organiserat sin ungdomsverksamhet och vilka aktiviteter det finns i kommunerna. Man har också gått ut till högstadieeleverna. Det är riktigt att när vi tillsatte dem var det högstadieelever, men nu har de blivit gymnasieelever. Så här är det med ungdomarna: de växer snabbt och på ett år förändras mycket. I alla fall har man nu valt att gå ut enbart till högstadieskolor och ställer förfrågan till dem hur ungdomarna själva upplever sina möjligheter till fritidsaktiviteter, till delaktighet osv.
Frågorna kommer att beskrivas, penetreras och diskuteras på ett stormöte som blir den 12 oktober, dit samtliga lagtingspartier kommer att inbjudas. Det kommer säkert att komma kallelse från ungdomsrådet och där skall man också diskutera ungdomsförbundets medverkan och förhoppningen är att de också skall vara med på mötet. De här är alltså två stora frågeställningar de diskuterar. De har också diskuterat hur man på bästa sätt skall välja ungdomsråd i fortsättningen. Det vill vi att ungdomsrådet själva skall försöka fundera ut och komma med förslag, så där är vi helt överens både med kulturutskottet och med ungdomsrådet.
Vi hade så sent som igår det första ungdomsrådets presskaffe, landskapsstyrelsediskussion eller lantrådskaffe. Vi har ännu inte bestämt vad det skall heta och det kom just då därför att det var ungdomsrådet självt som skulle komma med signal till landskapsstyrelsen när man är redo att diskutera. Den här gången var det enbart ungdomsrådsmedlemmar som var samlade och de skall ytterligare fundera vidare på hur man skall begå i fortsättningen. Det lutar kanske åt att det blir varannan gång bara ungdomsrådsmedlemmar som besöker landskapsstyrelsen och varannan gång ungdomar från andra organisationer eller skolor samt att man då försöker begränsa sig till någon form av temadiskussion. Det var det vi diskuterade på senaste kaffe. Det kan hända att det kommer att bli andra lösningar därför att det här måste som jag ser det få växa fram. Jag tror att man skall gå sakta fram i den här frågan för att nå bästa resultat.
När det gäller frågan om remiss har vi inte skickat någon remiss ännu. Ungdomsrådet tillsattes i maj, vi har haft sommaren emellan, vi har inte haft något speciellt lämpligt ärende; det är ju så att vi kan inte börja skicka alla landskapsstyrelseärenden till ungdomsrådet, då orkar ungdomsrådet inte med dem. Det måste vara en rimlighet i allt och vi tror att det viktigaste här är att de kommer att få se det alkohol- och narkotikapolitiska programmet, diskutera vad de anser om olika saker; vi diskuterade lite runt det vid lantrådskaffet. I fortsättningen åligger det naturligtvis landskapsstyrelsen att försöka sända lämpliga program, framställningar och frågeställningar till ungdomsrådet för utlåtande. Det är en dialog man vill ha, men som jag säger tror jag inte att man skall försöka skicka för mycket på ungdomsrådet; vi måste komma ihåg att det är elever i våra skolor och de flesta har mycket ändå, så det får inte bli för belastande, för då vet ni alla att då tröttnar man. Därför är min åsikt att det är så viktigt nu att de är ungdomsrådet själva som får komma med de flesta initiativ till att få det här till en bra dialog mellan ungdomar och politikerna, det är det som det handlar om.
Ltl Strand, replik:
Fru talman!
Det som jag reagerat på både i utskottsbehandlingen och nu under landskapsstyrelseledamoten Gun Carlsons anförande är just det här att vi som äldre säger, att det här orkar inte ungdomarna med och det finns inget speciellt ärende. Vi bestämmer vad de orkar med och det tycker jag är fel. Jag skulle i stället kunna tänka mig att man skickar alla ärenden åt ungdomarna och där de tycker att de har någonting att säga kan de ge ett svar. Man måste ge dem en tidsram. Jag tror inte att de tröttnar på grund av många ärenden utan jag tror att de tröttnar på grund av ointresse och att ge dem olika möjligheter att påverka, det tror jag att tröttar ut dem.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Jag kan hålla med till viss del om det här. Det är ändå så att alla framställningar berör ungdomarna förr eller senare därför att ungdomarna är invånare i vårt samhälle med samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Så långt är vi helt överens. Man kan tycka att det skulle vara enkelt att skicka iväg alla slags framställningar, och det kanske det blir på sikt, men jag sade att jag tror att det är klokt att ändå starta ganska långsamt och försiktigt och låta ungdomarna själva ta bit för bit. Det är landskapsstyrelsens åsikt. Jag är inte alls emot att de får ta hand om allting, men jag har pratat med det tidigare ungdomsrådet. Nog tror jag att vi tänker ungefär på samma sätt: att viljan är att skapa en så bra dialog som möjligt så att ungdomarna får vara med och få kännedom om vad som händer och kan påverka med sina åsikter. Jag tror att vi är helt överens om det.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundback:
Fru talman!
Jag sällar mig till ltl Jörgen Strands skara, även om den inte är anträffbar i dag, men som har tecknat under kulturutskottets betänkande och jag uppfattar det nog som så att om det innehåller om inte kritik så en annan uppfattning om just hur ungdomsrådet skall tillsättas, vilken makt de skall ha och vilken betydelse det har för politiken. Vi har också i utskottet på flera ställen använt ordet ”påverka”, att ungdomarna skall få påverka. Landskapsstyrelsens program är mera just det som jag tycker att ledamoten Gun Carlson gör sig till en väldigt god tolk för, att man pratar om dialog, man vill lyssna på eleverna osv. Det kom fram väldigt tydligt i det alkohol- och narkotikapolitiska programmet att ungdomarna skall få titta på det nu när lagtinget har fattat alla beslut. Landskapsstyrelsens program innehåller en syn på ungdomarna och deras roll i samhällsdebatten som inte jag tycker att är i takt med tiden och jag tycker också att ungdomarna inte här är jämställda med vuxna människor, inte ens i frågor som gäller dem själva. Jag tycker också att om man ser på programmet vad landskapsstyrelsen tänkte sig att ungdomsrådet skall syssla med så har ännu inte någonting just förverkligats. Det s.k. kaffet skulle hållas en gång i månaden – nu har det hållits en gång. Man har tillsatt ungdomsrådet så att det ha en sammansättning så att både högstadiet och gymnasialstadiet var representerade – nu är det bara gymnasialstadieungdomar. Man skulle inleda arbetet på en egen hemsida – det har vi inte hört någonting om, kanske det är någon som gör det. Det skulle vara intressant att veta på vilket sätt landskapsstyrelsen tänker sig att ungdomsrådet skall följa upp lagtings- och kommunalvalet. Det är i och för sig väldigt viktigt, men vem ansvarar för det? Är det ungdomsrådet som grupp eller är det tjänstemän eller vem skall sköta det? På det här viset är det fråga efter fråga. Det finns inget ärende som remitteras dit; det som landskapsstyrelsen hade tänkt sig har inte alls ungdomsrådets medlemmar själva för avsikt att syssla med utan de har tagit upp två helt andra typer av frågor. Man diskuterar mycket hur ungdomsrådet skall tillsättas och vad kommunerna har för resurser för de unga. Det är säkert bra, men jag tycker att det visar på två olika uppfattningar om rådets verksamhet.
En sak som också kom fram mycket tydligt i utskottet och som inte sammanfaller med landskapsstyrelsens ambitioner är att på något vis inlemma Ålands ungdomsförbund i rådets verksamhet eller egentligen ta resurser från ungdomsförbundet och ge åt ungdomsrådet. Det tycker jag inte man kan göra på det här sättet eftersom Ålands ungdomsförbund är en privaträttslig organisation och de verkar på sina egna villkor; vi fick väldigt tydligt klart för oss att de inte hade praktiska möjligheter att delta i arbetet och att de enligt sina stadgar inte heller hade intresse av att delta i det. De diskussioner som antyds i programmet är tydligen helt lagda på is och det kommer inte, såvitt jag vet, att leda till det som landskapsstyrelsen har till syfte med diskussionerna. Vi fick också ganska klart för oss att ansvariga ministern inte kommer att äska några pengar i treårsplanen för ungdomskonsulenten, så det kommer inte heller att komma resurser till tjänstemän inom de närmaste åren.
Summa summarum är det viktigaste med programmet att vi har fokuserat en gång åtminstone på ungdomspolitiken och på vilket sätt vi skulle kunna skapa bättre förutsättningar för de åländska ungdomarna att delta i samhällsdebatten och påverka sina egna liv och också den övriga politiken.
Det som var positivt var ungdomarna själva. De var väldigt intresserade, de var entusiastiska, men jag fick nog klart den uppfattningen att de borde ha haft mera vuxenstöd av någon som är van att jobba med ungdomar och ungdomsfrågor.
En annan sak som var positiv är att skärgårdsungdomarnas situation blev väldigt bra belyst i utskottet och vi hörde ungdomar som kunde på ett mycket tydligt sätt förklara hur det är att växa upp i skärgården, både de positiva och de mera negativa aspekterna på uppväxtvillkoren. Kulturutskottet har dessutom lyft fram ungdomar med funktionshinder och säger att man måste vidta särskilda åtgärder för att de ungdomarna också skall kunna inkluderas i det här arbetet
Det återstår nog väldigt mycket för att få det här att fungera. Man brukar tala om tre r: representativitet, resurser och realia, dvs. att ungdomsrådet i framtiden måste tillsättas på ett sätt så att det upplevs som demokratiskt representativt. Då tycker jag att man måste också fundera på vilken ålderskategori det är som skall utse rådet. För min del tror jag att man skall gå lägre ner i åldrarna än gymnasialstadiet, att man kanske skulle lägga sig vid årskurs 8 i skolan; då är ungdomarna aktiva och oppositionella och då skulle man dra in dem i samhällsdebatten. När man väljer ungdomar som går i gymnasialstadiet riskerar kontinuiteten att bli väldigt svår att upprätthålla. Dessutom har ungdomsrådet tillsatts på ett sätt som är väldigt tveksamt. Det optimala vore att ungdomarna valde ett ungdomsparlament som hade en kort session en eller två gånger i året och som också utsåg ett ungdomsråd. Då skulle alla ungdomar kunna delta, åtminstone de som har rösträtt i det valet. Det kunde vara en ”rue de passage” som det heter på franska, att när man kommer upp till en viss ålder så får man samhällsrättigheter.
Det andra r:et, resurser, så några egentliga resurser har inte ungdomsrådet fått som skulle öka deras möjligheter att förverkliga det som de är intresserade av. Det är två tjänstemän på kulturbyrån, men nu har det väl fallit på den ena av dem som skall hinna med det här samtidigt som man skall göra allt annat och resultatet blir antagligen att det blir en person som sitter som sekreterare och skickar ut papper och skriver protokoll. Och det behövs, men det är inte tillräckligt för att stöda den här verksamheten.
Det tredje är realia, dvs. att ungdomarna de facto får något sorts inflytande. Det var en av medlemmarna som sade att det skulle nog vara väldigt viktigt att ha mera direkt kontakt med den ansvariga ministern, och visst borde den ansvariga ministern vara med, om inte på alla så i vissa av rådets sammankomster. Eftersom de inte heller får någonting på remiss och tydligen inte heller själva skall få bedöma till en början är risken den att det här inte blir någonting som tas riktigt på allvar.
Fru talman!
Min förhoppning är till nästa lagting och landskapsstyrelse när det gäller att förverkliga ett ungdomspolitiskt program som innehåller dessa tre r, dvs. har ett ungdomsråd som är demokratiskt och representativt valt, att man har resurser, personella, som stöder de unga att formulera sina krav och önskemål och för de tredje att de får en självständig roll i landskapsförvaltningen och kan göra ställningstaganden som kulturdelegationen och alla andra nämnder som finns. Då tror jag att ungdomarna blir nöjda, för då kommer de också att kunna påverka.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Fru talman!
Jag vill också säga så här att summa summarum har vi nu lyckats tillsätta ett mycket bra och entusiastiskt ungdomsråd med stort engagemang. Det är just det vi vill ha. Det är det som måste vara början; om ungdomarna skall bli delaktiga måste de vara entusiastiska och engagerade. Det är de nu och därför har jag medvetet låtit dem börja själva. Jag vill inte styra; det skulle vara fel av mig som landskapsstyrelseledamot att gå in och sitta med på möten och vara någon slags besserwisser eller en klok mormor, utan det är ungdomarna själva som skall komma fram till olika slag av diskussionsämnen. Det är det de just gör; de har redan tagit itu med de stora frågorna. De har redan diskuterat hur man skulle kunna tillsätta ungdomsrådet på ett bättre sätt och det är viktigt att det blir genomdiskuterat för att få alla ungdomar med, både ungdomar som är organiserade, icke-organiserade, funktionshindrade, alla slags ungdomar, inte bara skolungdomar utan tanken är att man skulle ha haft från ungdomsorganisationerna, t.ex. idrottsrörelsen och kulturorganisationerna, men nu fanns det inte intresse. Ungdomsrådet har fyllt år sedan vi tillsatte dem och blivit gymnasieelever, de var högstadieelever när vi började diskussionen. Det här visar på hur snabbt det går. Jag ser mycket positivt på det och tror att vi faktiskt är på rätt väg. Jag hyser allra största förhoppningar om att de kommer att klara av det, om vi bara låter dem jobba i sin egen takt och försöker ge det stöd vi kan. Att vi inte kan tillsätta en kulturkonsulent beror på budgetläget, men jag vill igen påminna lagtingsledamöterna om stormötet den 12 september.
TALMANNEN: Tiden är ute!
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
När ungdomarna efterlyste ansvariga ministerns deltagande i rådets möten uppfattade inte jag det att det var ett önskemål att någon besserwisser eller gammelmormor skulle komma dit utan att det skulle vara en ansvarig person som visar intresse och som lyssnar. Man behöver nödvändigtvis inte vara så aktiv. Jag tror att det är ett värdefullt sätt att visa sitt engagemang på.
Vi är överens om att rådet skall väljas på ett mera demokratiskt sätt än det gjordes första gången. Jag tror att om rådet – men då behövs det nog mera stöd – kan formulera ett förfaringssätt inför nästa val av ungdomsråd har det tjänat ett gott syfte. Men det är en ganska svår uppgift och det behövs nog stöd för att ungdomarna skall kunna få fram ett sådant beslut. Det är också en komplicerad process att genomföra. Jag tror alltså att det måste resurser till och om man inte kan anställa någon konsulent borde man ändå ha råd att reservera ett visst antal pengar för någon slags timresurs och ge det här uppdraget åt någon person som är kompetent och van att jobba med ungdomar.
Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Herr talman!
Det finns resurser i budgeten och det kommer att finnas nästa år en viss resurs, så inte är ungdomsrådet utan pengar, det är inte pengabrist som stör deras arbete. Man har tydligen sagt i kulturutskottet att man har saknat landskapsstyrelseledamoten i ungdomsrådet. Jag har ställt frågan till ungdomsrådet. Det har aldrig varit en diskussion överhuvudtaget på deras möten om att jag specifikt skulle finnas där, så det är kanske någon enskild medlem som har framfört det här under utskottsutfrågningen. Jag skulle aldrig säga nej till det, men jag har heller inte erbjudit mig därför att jag just vill låta dem starta arbetet på sitt eget sätt. Det är min bestämda övertygelse; så mycket pedagog är jag att jag vet att största intresse får man om man själv får komma fram till det. Det är ingenting som brådskar, man måste ha lite tålamod i alla sådana här sammanhang. Inte behöver allting hända nu när ungdomsrådet har suttit sedan maj. Jag tycker att ungdomsrådet har gjort mycket ändå.
Ltl Sundback, replik:
Herr talman!
När det gäller frågan om tiden för en vuxen och för en person i gymnasieåldern tror jag är ganska stor skillnad i vad som man uppfattar som en lång tid och en kort tid. Om inte ungdomarna får mera stöd och känner en större gemenskap med landskapsstyrelsen och den ansvariga ministern tror jag nog att de kommer att tröttna; det krävs en balans där mellan intresse och engagemang för att just kunna upprätthålla initiativ och aktiviteten. Jag tror nog att det är viktigt att ta önskemålen på allvar.
TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.
Ltl Sundman:
Herr talman!
Jag har tidigare vid en handfull tillfällen talat mycket om programmet och jag skall inte tråka ut er med att upprepa allt jag har sagt. Däremot verkar det gå med det här programmet som med många andra, att det kommer att resultera i att vi kommer att få en tilläggsbudget där man har minskade utgifter för uppvärmning av landskapets lokaler på grund av att man har programmet ligger på en hylla där det då avger värme! Jag är alltså rädd för att det blir en s.k. hyllvärmare, vilket vi också har sett i det betänkande som presenteras: man är inte riktigt nöjd med att det inte har vidtagits så mycket åtgärder.
Jag har två förslag som jag kommer att driva under nästa valperiod. För det första att det i den kommande landskapsstyrelsen skall finnas en minister som har titeln ungdomsminister och som uttryckligen har ansvaret för ungdomspolitiken att det blir ett prioriterat område, att det i den regeringsförklaring som kommer hit till lagtinget skall stå så. För det andra att det årligen arrangeras ett ungdomsparlament, vars ledamöter är 30 och väljs av den åländska ungdomen genom val som utförs i de åländska skolorna, så likt det val som görs nu den 19 oktober så mycket möjligt så att man kombinerar undervisning om val med det valet, alltså skolval. Det parlamentet utser sedan ungdomsråd så likt som möjligt de former som vi utser landskapsstyrelse. Ungdomsrådet sitter på en mandattid om ett år. Ungdomsrådet ges, som har sagts här, en stark ställning att utforma ungdomspolitiken. Då får vi ett verkligt forum för nyrekrytering av ungdomar inom politiken vilket det finns ett stort behov av; om vi ser på de kandidatlistor som presenteras är det bara ett valförbund som har enligt min mening tillräckligt med ungdomar. Det är valförbundet för Obunden Samling och Frisinnad Samverkan. Där finns det ett femtontal personer som är 30 år fyllda eller yngre; de andra valförbunden har inte representativitet när det gäller den yngre generationen. Skulle vi detta parlament och ungdomsråd kunde det bli ungefär som fotbollslagens och ishockeylagens ungdomsskolor där talanger kan komma fram för att gå vidare i det viktiga politiska livet. Det skulle absolut behövas. Alla har till det här valet märkt ett minskat engagemang från allmänheten att ställa ungdomspolitiska programmet i val. Man har kämpat hårt med att få kandidater och främst gäller det den yngre generationen eftersom den yngre generationen alltid är mindre intresserad av det som vi kallar politik fast man är väldigt intresserad av det som egentligen är politik.
Alltså: ett ungdomsråd som väljs av ett ungdomsparlament som väljs av den åländska ungdomen.
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:
Herr talman!
När jag hör debatten och ltl Sundman får jag den uppfattningen att programmet skulle vara någonting statiskt som inte går att ändra på, att det är någonting som man går med tummen i spåret och följer slaviskt. Det är inte alls så; utifrån den diskussion vi hade igår fick jag helt klart den uppfattningen att det är ungdomarna som framöver skall forma programmet. Det går att förändra utgående från deras synpunkter, deras behov om hur de vill ha det. Det är så det skall gå till och det här är en grund för att komma igång. Nu har man kommit igång med arbetet; det är bra och landskapsstyrelsen har fullt förtroende för ungdomarna att de kan komma med idéer, initiativ och förslag till hur man skall välja rådet framöver samt till mycket, mycket annat. Ltl Sundmans uttalande går mera ut på att han vill diktera hur ungdomarna skall göra. Landskapsstyrelsen har en helt annan syn att vi vill lyssna på ungdomarna och göra såsom de föreslår och den vägen försöka få ett så bra och välfungerande ungdomsråd som möjligt som tar till vara ungdomens intressen.
Ltl Sundman, replik:
Herr talman!
Var landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson har sina tummar och om solen lyser där eller inte tar jag inte ställning till! I min idé ingår att ungdomsrådet som tillsätts av ungdomsparlamentet varje skulle utforma vad man kunde kalla regeringsprogram för den period man sitter, ett år, som man jobbar efter. Det skulle kunna vara ett ungdomspolitiskt program som revideras varje år, så jag håller med om att det här skall inte vara något statusdokument utan att man under året driver vissa prioriterade frågor som då är aktuella för den åländska ungdomen.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för enda behandling ärende nr 3:
Ålands delegations i Nordiska rådet berättelse för tiden 1.3.2001-31.12.2002. (NRB 1/2002-2003).
Enligt 6 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet skall Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet.
Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelsen för kännedom. Diskussion.
Ltl Ragnar Erlandsson:
Herr talman!
Årsberättelsen följer det kortare formuläret, och det skall väl jag också göra, men som försvar kan jag säga att berättelsen är en kronologisk katalog över aktiviteter som de åländska medlemmarna stått för. Vill man fördjupa sig mera i sakinnehållet kan man göra det genom den elektroniska länkning som det hänvisas till i bilagorna.
I min presentation kommer jag att anknyta till tendenser i det nordiska samarbetet. Arbetet i Nordiska rådet sysslar givetvis med de traditionella frågorna som utgår från medlemsförslag och temamöten av olika slag, men det är inte allt. Det åländska inslaget består inte heller enbart av att bevaka våra egna intressen utan lika mycket, och mera, att delta i den allmänna debatten och arbetet i utskott samt arbetsgrupper. Det är m.a.o. inte det faktum att vi representerar Åland som avgör vårt arbete; i allt större omfattning får vi engagera oss i frågor av allmän nordisk karaktär eller ”nordisk nytta”, som det heter.
Det nordiska samarbetet i beslutsprocessen bygger på frivillighet i motsats till EU som baserar sig på tvingande beslut för medlemsstaterna. Frivilligheten inverkar begränsande på genomförande av beslut. Men också i de fall där enigheten har varit stor i NR, NMR och i de enskilda länderna har genomförandet av nordiska överenskommelser inte alla gånger nått tillräckligt långt i den praktiska tillämpningen.
En av de stora utmaningarna i det internordiska samarbetet blir att eliminera alla s.k. gränshinder som fortfarande finns kvar. Vi på Åland har upplevt problem i många enskilda fall som jag inte behöver gå in på i detta sammanhang.
För närvarande arbetar den tidigare danske statsministern Poul Schlüter med att föreslå praktiska åtgärder i att ta bort det som ännu är ofullbordat i praktisk tillämpning. Poul Schlüter har alltså fått det svenska ordförandeskapets uppdrag att föreslå och driva på verkställighetsåtgärder. Hans rapport kommer att behandlas vid Nordiska rådets session i Oslo i slutet av oktober.
Jag har redan nämnt det traditionella nordiska interna samarbetet. På senare tid har det tillkommit Östersjösamarbete, den s.k. nordliga dimensionen inom EU, samarbete med de baltiska staterna och Nordvästryssland eller det som vi kallar närområdena.
Herr talman!
Hur ser då Nordiska rådets plats ut i det nya Europa? Vi måste vara medvetna om att det nordiska samarbetet inte pågår i ett politiskt vakuum utan det är en del av den internationella integrationen. Det växande antalet medlemmar i EU ökar behovet för de nordiska länderna att samordna sin politik. Norden har speciella egenskaper som skiljer oss från övriga Norden. Det speciella för de nordiska länderna är det gemensamma kulturarvet och den folkliga sammanhållningen. Norden är en stark region som kan fungera som en påtryckare och därför är det viktigt att Norden eftersträvar att vara ett steg före i utvecklingen. Då EU utvidgas ökar också behovet att samarbeta mellan länder med samma värderingar. En utveckling mot regionalisering inom unionen är en realitet. De nordiska länderna har även regionalpolitiska intressen att försvara inom EU. Bl.a. riskerar de nordliga glesbygderna och de speciella skärgårdsområdena att förlora sin särställning inom EU. Den specifika nordiska sammanhållningen gör Norden starkare i Europa och denna styrka bör klart visas gentemot Europa. Det finns potential för att bygga upp en stark nordlig region med tre nordiska medlemsländer, två nordiska EES-länder, alltså Island och Norge och de tre baltiska länderna i ett utvidgat Europa. En stark nordlig region är speciellt viktig med tanke på kontakterna till Ryssland. Denna starka sammanhållning är också viktig med tanke på Östersjön som Fredens hav men också för Östersjöns vattenmiljö.
Genom Ålands anknytning till Nordiska rådet har vi en unik chans att aktivt medverka i en större process som inte bara gagnar oss själva utan alla andra i den nordiska gemenskapen. Vi som arbetar nordiskt måste verka i ett tidigt stadium i beslutsprocessen och fånga upp frågor där ett bestämt nordiskt agerande kan öka genomslagskraften för åländska och nordiska ståndpunkter.
För oss närliggande politiska frågor är exempelvis regionalpolitiken inom EU, narkotikapolitiken och gränsöverskridande kriminalitet viktiga. Vi kan bidra till att konkretisera den nordliga dimensionen genom fördjupat samarbete med målsättning att skapa en stark nordlig region i Europa.
TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.
Lagtinget antecknar sig berättelsen för kännedom.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.
Föredras för enda behandling ärende nr 4:
Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Bert Häggbloms enkla fråga angående hälsonämnden vid Ålands hälso- och sjukvård. (EF 20/2002-2003).
Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.
Ltl Häggblom:
Herr talman!
Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen följande enkla fråga:
Av vilken anledning har landskapsstyrelsen inte ännu tillsatt en ny hälsonämnd utgående från gällande lag?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Herr talman!
Landskapsstyrelsen tillsatte den 19 februari 1999 en arbetsgrupp med uppdrag att utreda om och i vilken utsträckning det är ändamålsenligt att samordna funktionerna i miljöhälsovården mellan landskapsstyrelsen och Ålands hälso- och sjukvård. Den 31.12.1999 avgav arbetsgruppen ett förslag till miljöhälsovårdens organisation och det registrerades vid landskapsstyrelsen den 11 januari 2000. Förslaget gick ut på att miljöhälsovården skulle överföras från ÅHS till landskapsstyrelsen och det skulle i sin tur betyda att hälsonämnden, som den är utformad i dag, skulle upphöra. Arbetsgruppen föreslog också att arbetet skulle fortsätta inom en ny arbetsgrupp för att föra arbetet vidare och reda ut oklara frågor som den första arbetsgruppen inte hade tagit befattning med. Den 29 maj 2001 tillsatte landskapsstyrelsen den nya arbetsgruppen för att fortsätta det här arbetet. Arbetet fortgick en tid, men arbetsgruppen ansågs av dem som var närmast berörda – tjänstemännen inom miljöhälsovården vid ÅHS – att arbetsgruppen var för ensidigt sammansatt och tog inte hänsyn till alla aspekter inom hela området och att man ville ha en utomstående utredare att göra det här arbetet för att få det så objektivt som möjligt. Under år 2002 fanns inte några pengar i budgeten vikta för utredningsarbetet och det blev ingenting av det. Däremot togs det upp pengar i budgeten för 2003 och en utredning har nu gjorts med en utomstående utredare, där alla som berörs har fått vara med i olika sammanhang vid stora seminarier, samlingar och också genom personliga intervjuer. Slutseminariet för arbetet hölls den 12.9 och i förrgår den 23.9 överlämnades utredningen till landskapsstyrelsen.
Då det hela tiden under arbetets gång har varit ifrågasatt om hälsonämnden skulle finnas kvar eller inte har någon ny nämnd inte tillsatts, utan den nämnd som har funnits har kvarstått i sitt uppdrag i enlighet med 16 § i landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen. Det här är alltså orsaken till att hälsonämnden inte har tillsatts, trots att lagen säger att den skall tillsättas, men alla utredningarna och osäkerheterna har nog bidrag till att det inte har blivit gjort.
Ltl Häggblom:
Herr talman!
Något direkt svar varför man inte har tillsatt någon ny nämnd fick jag inte. Det är inte ovanligt i förvaltningen att man håller på och utreder både det ena och det andra, men enligt lag skall det tillsättas en hälsonämnd som har en viss mandatperiod. Mandatperioden var från 1 januari 2000 till 31 december 2001. Vi vet vilket datum vi har i dag: 25 september 2003 och ännu har man inte tillsatt någon ny samtidigt som ansvarig ledamot av landskapsstyrelsen svarade att något budgetmedel för en utredning inte fanns 2002. Det kan inte ha varit okänt för vederbörande landskapsstyrelseledamot. Man måste ställa frågan: Är det förenligt med god förvaltningssed att inte utse en ny hälsonämnd?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Herr talman!
Den hälsonämnd som tillsattes för den period som ltl Häggblom nämnde har i alla fall fungerat. Man kan möjligen kritisera mig för att ha underlåtit att följa lagen. Men förvaltningen har skötts, den har fungerat och hälsonämnden har också fungerat. Jag borde kanske av politiska skäl ha skyndat på att den skulle tillsättas eftersom den grupp jag företräder inte har några representanter i den , medan Obunden Samling har två, Frisinnad Samverkan har två och centern har tre. På det sättet har i alla fall ett av de partier som är representerade i landskapsstyrelsen haft representation i gruppen. Den har, vad jag känner till, fungerat, för det finns i ÅHS:s berättelse ganska långa stycken om vad den har gjort, så förvaltningen har fungerat.
Ltl Häggblom:
Herr talman!
Man kan undra, om den har fungerat så bra i den senaste sammansättningen, varför landskapsstyrelsen inte har kunnat tillsätta samma medlemmar för en ny mandatperiod utan man har valt att inte göra något alls. Jag förstår nu på vederbörande landskapsstyrelseledamot att han anser att liberalerna absolut inte hade något intresse av de här frågorna inom hälsonämnden. Jag anser att det inte är förenligt med god förvaltningssed att göra så här. Man kan fråga sig om de beslut som fattas är lagenliga, i konformitet med 16 § landskapslagen om ärendenas handläggning i landskapsstyrelsen. Kan vi förvänta oss från landskapsstyrelsen att det under den återstående mandatperioden tillsätts en ny hälsonämnd?
Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:
Herr talman!
Det är klart att liberalerna förstås har ett intresse att också sitta med i den här sammanslutningen, men som jag sade tidigare har det hela tiden varit en fråga om den skall finnas kvar eller inte. Hade utredningen gått snabbare än vad den gjorde kunde situationen ha varit en helt annan. Jag kan naturligtvis föreslå att man för en halv månad som är kvar kunde tillsätta en ny, men det kan kanske i det här skedet vara bättre att vänta till dess att en ny landskapsstyrelse är tillsatt och att den tar itu med de här frågorna.
TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.
Lagtingets nästa plenum hålls i morgon fredag den 26 september kl. 9.30. Plenum är avslutat.
(Plenum avslutades kl. 14.55).