Talman Viveka Erikssons minnesord över Sveriges utrikesminister Anna Lindh vid lagtingets plenum 15.9.2003 kl. 13.00

 

 

Bästa lagtingskamrater!

 

När vi i torsdags nåddes av budet om det besinningslösa dåd som berövade Sveriges utrikesminister Anna Lindh livet kände vi alla en stor sorg  men också  vanmakt och vrede. Genom media hade vi kunnat följa hennes väg till ställningen som en av Sveriges mest kunniga och omtyckta politiker. Anna Lindh hade också under årens lopp skapat personliga kontakter till Åland. Varför skulle hon ryckas bort på ett så meningslöst och brutalt sätt?

 

I första hand går våra tankar  till hennes familj. Men hennes tragiska bortgång är samtidigt en stor förlust för Sverige, Norden och hela det internationella samfundet. På den centrala posten som utrikesminister gav hon uttryck för ett äkta engagemang för det europeiska samarbetet, för fred och samarbete och för framsteg och utveckling i hela världen. Hon hade redan i unga år fått förtroendet att bekläda ansvarsfulla uppgifter och hade  rimligtvis ännu mycket ogjort. Anna Lindhs ungdomliga och flärdfria framtoning i kombination med stor sakkunskap och hennes fasthållande vid humanistiska värden och mänskliga rättigheter utgjorde grunden för det anseende hon åtnjöt i breda kretsar i Sverige och utomlands.

 

Det attentat som tog Anna Lindhs liv är samtidigt ett angrepp på den öppenhet och de demokratiska värden som är så väsentliga beståndsdelar i våra nordiska samhällen och som  Anna Lindh så starkt betonade. Låt oss tillsammans sluta upp kring dessa  gemensamma värderingar, ta avstånd från terror, våld och intolerans och därmed hedra de ideal som präglade Anna Lindhs gärning. Vår nordiska samhällsordning måste i denna prövningens stund visa sin styrka och värja sig mot alla onda krafter.

 

Ålands lagting hedrar Anna Lindhs minne med en tyst minut.

 

 

PLENUM den  15 september 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson och ltl Lindholm. Ltl Lindholm infann sig efter uppropet).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Ulf Andersson på grund av privata angelägenheter.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 17/2002-2003 angående förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP nr 10/2001-2002).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 september. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2002-2003 angående trafikplan för landskapet Åland. (M nr 4/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 september. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 7/2002-2003 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2002. (RB 2/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 17 september. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2003. (FR nr 28/2002-2003).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Årets andra tilläggsbudget innebär en utökning av omfattningen av budgeten med 1,7 miljoner euro så att den totala budgeten är på drygt 240 miljoner euro. Av inkomsterna kan nämnas 0,6 miljoner tillskott på lotteriskatten beroende på en positiv utveckling av inkomsterna i allmänhet i verksamheten och den utvecklingen kan vi hoppas att skall fortsätta. Av de större utgifterna kan nämnas knappt 1 miljon för sjötrafiken, varav upprustning av den tidigare privatiserade Grisslan är på drygt en tredjedel av det beloppet. Det finns väl anledning att ompröva och utvärdera privatisering i trafiken överhuvudtaget, hur det skall utföras och regleras, hur kostnaderna skall fördelas och vad vinsterna eventuellt kan vara.

 

I övrigt innehåller tilläggsbudgeten smärre justeringar på olika områden och landskapsstyrelsen föreslår att budgeten skall antas men har också en skrivning om vindkraften på lagtingets begäran. I maj 2003 i samband med första tilläggsbudget gjordes en hemställan om att landskapsstyrelsen fastställer principer för omfattningen och lokaliseringen av vindkraftverk. Jag tolkar det som så att lokaliseringen betyder principer för lokaliseringen, inte direkt anvisningar om var vindkraften skall lokaliseras. Före jag redogör för landskapsstyrelsens förslag till principer vill jag betona att lagstiftningen på Åland är sådant att det är kommunerna som ger bygglov, så oberoende av vad landskapsstyrelsen säger i det här skedet av ett eventuellt projekt är det kommunen som egentligen har bygglovsansvaret.

 

Landskapsstyrelsen har tidigare, 1997, i samband med en energisparplan fastställt att vindkraften bör stå för 10 procent av elanskaffningen år 2006. I budgeten för 2001 konstaterades att vindkraftsaktörerna kommer att vara hänvisade till semioffshore- eller offshore-lösningar, dvs. i utkanten av kusterna i vattnet eller på holmar eller mindre öar. I budgeten 2002 konstaterade lagtinget, på landskapsstyrelsens förslag, att reservkraften skulle prioriteras, att behovet av en kontinuerlig tillgång till energi skulle säkras. Det behovet förstärktes också av ett längre avbrott sommaren 2001. Den frågan har då avancerat så långt att det nu finns en framställning till Ålandsdelegationen om extra anslag för en gasturbin.

 

Mot bakgrund av den diskussion som har förts här i lagtinget har landskapsstyrelsen konstaterat följande som grundläggande principer.

 

Landskapsstyrelsen prioriterar en utbyggnad av förnyelsebar energi, där vindkraftens andel avgörs av tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar. Vi har alltså inte preciserat någon andel av vindkraft, men man kan konstatera att målet om 10 procent sannolikt kan uppnås och det är fråga om andelar i storleksordningen 20-25 procent, bl.a. på grund av tekniken i dag möjliggör större kraftverk. I det fall man bygger ut med ett större projekt gör man den tekniska och ekonomiska bedömningen av vad som är försvarligt och det skall också göras med hänsyn till övriga elsystem och reservkraft.

 

För det andra anser landskapsstyrelsen att fortsatt utbyggnad av vindkraft bör ske så att minimala störningar och ingrepp uppstår med hänsyn till boende, kultur och miljöintressen. Det här innebär i praktiken att landskapsstyrelsen påtar sig rollen att göra ingående bedömningar och utredningar när ett vindkraftsprojekt skall  realiseras och i de fall där landskapsstyrelsen har möjlighet att påverka. Det gäller när det är fråga om finansiering eller upplåtande av landskapsmark. Det är klart att det också finns möjligheter att i samband med kommunernas egen planering föra en dialog med kommunerna och diskutera lämpliga platser. Det kan bli nödvändigt framöver också beroende på vilken ställning lagtinget tar i den här frågan. Behovet av planering visar sig just när det är den här typen av frågor, och planeringen kan formaliseras eller ske på frivillig väg.

 

Den tredje principen är att en fortsatt utbyggnad av vindkraftverk bör göras så att kraftverken samlas i ett fåtal vindkraftparker. Förklaringen till att landskapsstyrelsen intar den hållningen är att det kommer alltid att vara motstridiga intressen när man bygger ut vinkraften; ingreppen i naturen är stora på grund av storleken av anläggningarna och det finns också en osäkerhet när det gäller påverkan på djurlivet. Därför är det så att när man en gång bygger ut bör man koncentrera den utbyggnaden till en lämplig plats.

 

Landskapsstyrelsen har då, på ansökan, tagit ställning till hur man allmänt ser på vindkraft på de områden som ansökan avser, dvs. Stora och Lilla Båtskär. Vi har då ställt oss positiva till det här under vissa villkor, bl.a. att största möjliga hänsyn skall tas till natur och fågelskydd. Det här skall, om det blir fråga om ett arrende, följas upp på det sättet att när man bygger vindkraften skall det göras under en tid som inte stör fåglarnas häckning, när man bygger vägar skall det göras på ett sådant sätt att de i möjligaste mån kan återställas i naturligt skick. Vi har också föreslagit en arrendeavgift, avtal särskilt om de byggander som finns där, hur de skall användas och vi har också föreslagit att det skall finnas en garanti som säkerställer att man återställer området i möjligast naturliga skick.

 

Eftersom det här gäller att upplåta fast egendom som landskapet disponerar över är det naturligt att detta är beroende av lagtingets godkännande då det är ett så pass omfattande arrende som 30 år. Vårt förslag är att lagtinget skulle godkänna utarrenderingen och också tiden på 30 år.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det skulle vara väldigt intressant om vicelantrådet ville förtydliga just driftsprivatiseringarna inom den landskapsägda flottan. Om det är så att landskapsstyrelsen överväger nya ställningstaganden, att man skall strunta i privatiseringarna och börja driva fartygen i egen regi, vill jag för vår del i alla fall säga att socialdemokraterna stöder detta fullt ut. Vi tror inte på de här lösningarna; det tar för mycket tid att hålla på och bråka om dem, vi har så många andra stora frågor som vi nu måste koncentrera krafterna på. Om alltså vicelantrådet ville förtydliga lite granna ifall avsikten att man nu tänker frångå driftsprivatiseringarna, så skulle det vara jätteroligt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Om jag inte är felinformerad skulle jag tro att trafikplanen har behandlats av finansutskottet och där finns angivet vilka principer landskapsstyrelsen har när det gäller skärgårdstrafiken och privatisering. Jag kommer inte exakt ihåg formuleringen, men utgångspunkten är pragmatisk, alltså på vissa linjer kan det vara värt att pröva om det finns andra alternativ än att landskapet bedriver trafiken i egen regi. Det gäller särskilda omständigheter när det gäller förbindelsebåtar, linfärjor, vissa kortrutter osv. Men i samband med budgeten vill jag lyfta fram att Grisslans driftsentreprenad bör utvärderas ordentligt. Det är alltså inte några ändringar i principer mot bakgrund av trafikplanen, men man bör utvärdera varför det blir så höga kostnader. Det är alltså ingenting nytt utan jag förmodar att ltl Wiklöf har tagit del av trafikplanen och där finns det ganska tydligt angivet att det inte är meningen att driftsentreprenader skall vara utgångspunkten utan det är ett undantag som man särskilt prövar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Vi har nu fått årets andra tilläggsbudget i vår hand och i den allmänna motiveringen kan man mest läsa om vindkraften och dess viktiga tillkomst. Jag håller också med om att vindkraften är viktig med tanke på enerigiförsörjningen, i synnerhet om den kan göras icke-bidragsberoende, vilket den ser ut att vara. När projektet om Båtskären från början var uppe fick vi höra hur viktigt, hur bråttom det var att landskapet skulle måsta satsa 20-30 miljoner gamla för att förverkliga projektet. När inte det kom fick vi höra hur bråttom, hur viktigt det var att vi fattade ett beslut, om det var före maj eller juni, datum har växlat vartefter tiden har gått, för att vi skulle få EU-pengar, en massa miljoner från EU, som också är samhällsmedel. Nu har det utkristalliserat sig så att man skall kunna förverkliga projektet utan samhällsmedel överhuvudtaget, men det under förutsättning att man får placera dem på orörda och fina Lilla och Stora Båtskär, i synnerhet Stora Båtskär är en väldigt fin ö som bör bevaras.

 

Vi har fått höra av dem som alltid vet bra om fågellivet – de sitter här framför mig, så jag behöver inte namnge dem, en är förresten borta – hur lite vindkraftverk stör fågellivet. Det allra första från landskapsstyrelsens sida hade naturligtvis varit att man påfört landstigningsförbud under fåglarnas häckningstid från t.ex. den 1.4-30.6. Ingen kan väl komma och påstå här i salen att landstigningsförbud på landskapets holmar bara är till för att krångla med Ålands befolkning utan de har säkert kommit till på grund av utredningar som gjorts om att fågellivet störts, om du gör landstigning under vissa tider just när fåglarna häckar. Den som har ”slage” lite kunskap om hur fågellivet fungerar vet att om fåglarna får vara ifred kan de kläcka sina ungar; blir de störda och far bort från bona har du snart både trut och kråka och rövar deras bon. Det vet vi alla om.

 

Jag tycker nog att lagtinget i det här fallet skulle kunna ta lite hänsyn till Lemlands kommun önskan – man brukar tala om sin hemkommun. Lemland kommun har sagt i ett utlåtande att vindkraftbygget inte skall inkräkta på värdefulla kultur- och naturmiljöer. Man har sagt alldeles nyss, något som landskapsstyrelsen kanske inte ens har fått, att man vill att Nyhamnsarkipelagen i sin helhet skall ingå i kulturarvet som man håller på och gör en utredning om vad det skall bli. Mot bakgrund av det som sagts tycker jag att egentligen blir det ganska omöjligt att exploatera Båtskären för vindkraft. Jag tar inte heller mot den informationen att det skulle vara det enda stället där det blåser tillräckligt mycket för att bygga vindkraft. Nog vore det väl besynnerligt att om inte de här holmarna hade kommit till skulle vi aldrig kunna bygga ut vindkraften mera! Det är det enda stället som är ekonomiskt fördelaktigt som lönar sig att bygga på. Det finns alltså någon som har tänkt lite längre när arkipelagen tillkom – säkert på vindkraft, fast då visste man kanske inte vad vindkraft var, för det är säkert otroligt länge sedan.

 

Med detta vill jag avisera att jag tänker föreslå att utarrenderingen av vindkraft icke blir bifallen. Sedan får de andra komma med argument som säger att just det här med fågelliv och alltihopa är bara nonsens, de trivs jättebra, om man springer på holmarna under häckningstiden. Det får de som har visat sig tidigare här i salen uttala sig om och då får man också prata om sina forskningsresultat från andra platser! Det blir väldigt intressant att höra.

 

Ltl Lindqvist:

Fru talman, bästa lagtingsledamöter.

Som mångårig kämpe för vindkraften är det i dag en stor och glädjande dag. Det känns mycket tillfredsställande att landskapsstyrelsen kommer med det förslag till andra tilläggsbudget som man gör.

 

Ltl Sune Mattsson talade om de orörda Båtskären. Det vill jag nog lite dementera. Jag har själv besökt Båtskären ett antal gånger här i sommar för att bekanta mig med öarna. Att kalla dem för orörda tycker jag är lite fel begrepp. Speciellt Lilla Båtskär – Nyhamn i folkmun – är allt annat än orört; det är en fullkomlig katastrof hur hela ön ser ut, som man lämnade den efter provgrävningarna. Jag har sagt lite skämtsamt här i somras att det är nästan en skymf mot något så vackert som en vindmölla att sätta den på den där holmen! Ltl Sune Mattsson talade också om kulturarvet. Jag frågar mig: Vilket kulturarv skall vi tala om att spara till framtiden, om vi inte tar hand om framtiden och kommande generationers förutsättningar att leva och verka på Åland? Om man anser att byggandet av en vindkraftpark på Stora och Lilla Båtskär är ett ingrepp mot miljön, så bör man också i konsekvensens namn kräva att all färjtrafik i farleden utanför och genom stoppas omedelbart. Den miljöverkan den har är nog mycket större. Personligen vill jag fortsättningsvis ha färjtrafik och vindkraft så att vi kan kombinera en förutsättning för fortsatt välfärd med fungerande näringslivsturism och miljö.

 

Fru talman!

Projektet Stora och Lilla Båtskär har fördröjts rejält vilket bl.a. har lett till att Åland och entreprenörerna gick miste om 18 miljoner gamla mark i EU-pengar, ett stöd som förföll i januari 2002. Till följd av ett höjt marknadspris på el har vindkraften blivit självförsörjande. Projektet kommer högst troligen att kunna genomföras trots att man inte får någon form av samhällsstöd, varken från landskapet eller EU. Det här är i sig fantastiskt att ett så stort projekt, en så stor satsning på miljön kan göras helt utan samhällsstöd. Att man fortsättningsvis är emot projektet tyder på ett starkt motstånd mot vindkraften som sådan. Det är få näringar här på Åland som är helt miljövänliga samtidigt som de fungerar på marknadsekonomiska grunder. Tvärtom stöder landskapsstyrelsen i dag näringar som inte är lika miljövänliga och är i behov av att få understöd.

 

Åland är på väg att placeras på världskartan när det gäller enskilda miljösatsningar. Att ett så litet samhälle som Åland med 26.000 innevånare får en investering i storleksklassen över 100 miljoner gamla mark är fantastiskt. Ålands energiminister Karlsson har flera gånger uttalat en ambition om att bygga vindkraften till 100 procent och det känns också skönt och tillfredsställande.

 

Fru talman!

Det har varit mycket prat om miljön i denna talarstol, i förra valrörelsen och i den som nu kommer, kan jag räkna med, och därför känns det skönt att vi nu tycks gå mot en klar majoritet som stöder detta unika projekt.

 

Så, fru talman, jag vill lyfta på hatten för landskapsstyrelsen som nu kommit med förslaget om att utarrendera Stora och Lilla Båtskär för detta unika projekt, ett projekt för miljön, för Åland och framtiden.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det sista var bra, för det är inte så ofta man hör ltl Lindqvist lyfta på hatten för landskapsstyrelsen. Det brukar vara mest klagomål. Det är tråkigt, ur min synvinkel, att hatten skall lyftas av då man faktiskt tänker försöka exploatera det som jag anser vara fina områden. Jag håller med om att Lilla Båtskär är ganska mycket söndersprängt och exploaterat, men Stora Båtskär är ett riktigt kulturarv med lotsstuga och allting samt visar på gammal sjöfart med hällristningar, fina mossar. Att tänka sig att man skulle bygga vägar där och exploatera! Jag har nu klart för mig att ltl Lindqvist tycker att det är möjligt och också bra. Jag tror inte ens att ltl Lindqvist har försökt räkna ut vad som är kulturarv när han säger på det sätt han säger. Nog får man väl vara glad över att energipriserna steg för åtminstone vann landskapet 20-30 miljoner som var nödvändiga för bara ett eller ett par år sedan. Ibland kan faktiskt det som drabbar samhället också gynna landskapet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Vad gäller frågan om bevarandet av kulturarv tror jag nog att ltl Sune Mattsson och jag är rätt överens. Det är väld tidsdräkten som skiljer åt oss; ltl Sune Mattsson kanske lägger större tyngd på den del av livet som ltl Sune Mattsson och jag skall vandra i Lemlands skärgård och här på Åland. För min del är det dock minst lika viktigt att fatta beslut som också ger kommande generationer och framtiden möjligheter att leva och verka på Åland. Om priset är att exploatera 5 procent av dessa öar med lite grus och ett par fundament i betong, så är jag beredd att betala det priset. Om ltl Sune Mattsson inte är det får jag bara beklaga.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är inte beredd att exploatera just de föreslagna öarna med grus och betong, och det är inte så lite grus och betong som skall dit. Ltl Lindqvist sade tidigare att Åland kommer på världskartan. Vi finns redan på världskartan och inte vill jag vara på världskartan för att vi har exploaterat vår fina skärgård; det måste finnas bättre ställen att sätta det här på. Jag kan inte förstå att inte ltl Lindqvist tog upp det viktiga argumentet som han alltid har framfört tidigare, att sjöfåglarna inte blir störda. I dag har han inte sagt ett ord om det. Detta med landstigningsförbud som jag faktiskt så fiffigt har kommit på, som en viktig del av fågelskyddet, har överhuvudtaget inte nämnts.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är synd att ltl Sune Mattsson inte har lagt fram alternativa placeringar. Han säger ofta att han är för vindkraften, han är för miljösatsningar, men han har aldrig lagt fram ett hållbart alternativ till Stora och Lilla Båtskär. Han har talat om Ödanböle soptipp, vilket jag tycker låter som ett sämre skämt. Konkreta alternativ som samtidigt också är semioffshore eller offshore har ltl Sune Mattsson inte kunnat lägga fram, dvs. han har sagt att han är för vindkraften, men han har inte kunnat berätta var han vill bygga. Det är inte trovärdigt att agera på det sättet. Skärgården är i dag exploaterad på olika sätt. Jag nämnde sjötrafiken, som också har en inverkan på miljön, men det är en inverkan som vårt näringsliv och vår turism är beroende av. Därför tycker jag att det är ännu viktigare att vi gör miljösatsningarna för att väga upp de effekterna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

När det för mig är sista gången som jag får diskutera ekonomiska frågor i Ålands lagting tänkte jag gå igenom tilläggsbudgeten lite undan för undan börjande med inkomstsidan. Jag kommer att följa landskapsstyrelsens framställning på det viset. Det första som jag skulle vilja diskutera är inkomster för sysselsättningens främjande. Jag kommer att lämna det till sist därför att jag anser att det är den allra viktigaste saken för Åland.

 

Jag skall gå vidare till lite mindre känsliga saker. Då kommer jag till sidan 39 Skatter och avgifter. När det gäller skatter hoppas jag verkligen att finansutskottet den här gången intervjuar lantrådet: hur är det med utredningen om klumpsummesystemet. Jag har frågat hur många gånger som helst här och bara hört att jo, jo, det är klart. Det är inte fråga om några andra utredningar än hur klumpsummesystemet har fungerat under de sju första åren efter det vi fick en ny självstyrelselag. Det är det som skulle behövas.

 

Under samma huvudtitel 39, Upptagna lån, ser vi att lånesumman igen skall ökas med inte speciellt stora summor, men i alla fall med 358.000 euro. Då är min fråga till finansutskottet: Kan ni försöka få reda på om man har fört diskussion om besparingsalternativ i stället för att måsta ta upp ytterligare lån?

 

Under social- och miljöavdelningen behöver Ålands miljöprövningsnämnd ha 20.000 euro mera. Börjar det inte bli hög tid att från landskapsstyrelsens sida titta efter om vi inte borde ändra lagen om miljöprövningsnämnden och det arbete den skall ha. I dag är de nedlusade av bönder som skall söka ett tillstånd för att få ta lite vatten från någon vattentäkt som de själva i princip äger. Det skall göras utredningar osv. Borde man inte få bort sådana saker som inte skulle trilskas med folk som de är vana med bara för att man eventuellt funderar på: kan jag sänka nivån med 4 millimeter i ett träsk? När man tar vatten i små mängder borde det vara möjligt att utan vidare få syssla med den som man i alla tider har gjort utan att det har förstört varken sjön eller någonting annat.

 

Så kommer jag till ”Byggande av recirkuleringssystem”. Jag hoppas att finansutskottet ger sig tid, trots den korta tid som återstår att föra arbete inom Ålands lagting. Är man verkligen säker på att ett projekt på 1.125.000 euro kommer att betala sig? Kommer man någon gång, under överskådlig tid, att tjäna in den stora summa som projektet sist och slutligen kommer att kosta? Det ifrågasätter jag och jag hoppas att finansutskottet gör utredningen och åtminstone ber om uppgifter så att vi får se vad det kostar i dag och hur mycket kommer det att bli i inbesparingar när man recirkulerar vattnet.

 

Jag hade tänkt blanda mig i vindkraftsidan men några små bemärkningar efter att ha lyssnat på en lemlänning och en, som jag har förstått, blivande lemlänning. Åt den nuvarande lemlänningen skulle jag kunna säga, att, nå, det blir ju nya ledare i Lemland, så man skall inte tala om att Lemland tycker så och så, för efter 1 januari 2004 kommer det att vara nya ledare som säger att vi tycker så här, så det där är lite farligt. Åt en eventuellt blivande skulle jag vilja säga att jag hoppas att jag i fortsättningen inte behöver höra ”tack och lov att vi har ett högt elpris”! Det kan vara en grej som är lite så här på sidana om det hela – jag kunde inte låta bli när jag lyssnade!

 

Så kommer jag till sjötrafiken. Det är klart att jag tycker att det är viktigt att landskapet så fort som möjligt reder ut hur man skulle kunna bli av med den börda som det är att driva skärgårdstrafiken i egen regi. Jag har många gånger konstaterat att Ålands landskapsstyrelses trafikavdelning inte hör till de bästa redare i världen, definitivt inte! Det finns säkert andra och en liten uppmaning igen till finansutskottet: försök ta reda på varför vi har så mycket högre färjkostnader än vad sjöfartsverket har på liknande linjer, då får man se vad det betyder!

När jag är inne på trafikavdelningen är det så att under 48.50 Verkstad och lager ligger utbyggnaden av Möckelö hamn. Jag har varit fundersam över om det verkligen är någonting som vi skall hålla på med. Om jag förstår saken rätt, så har vi inte godkänt att projektet får kosta vad som helst, utan vi har godkänt en summa på 216.000 euro, men det har redan förbrukats och nu kommer 80.000 till. Hur är det med kostnadskontrollen? Hur har den fungerat?

 

Fru talman!  Jag vill avsluta med det som jag började: utgifter för sysselsättningens främjande. Det gäller sjöfarten. Jag har härifrån många gånger till lantrådet sagt att skulle det inte ha varit idé att i stället för överstora stöd till olönsamma projekt ha tagit de 10 miljonerna euro och erbjudit finansministeriet dem, under förutsättning att de också skulle se till att sjöfarten skulle få samma förutsättningar som vi har här. I samband med att före detta lagtingsmannen nuvarande riksdagsmannen Roger Jansson hade ett litet jubileum kom jag att tala med den just avgångne kommunikationsministern om förslaget. Han undrade: Varför har man inte fört fram detta? Jag berättade för honom att jag har fört fram det åt lantrådet åtskilliga gånger, men det är ingen glädje. Enligt hans uppfattning skulle det ha varit en verklig grej att få se hur den föregående finansministern skulle ha klarat det om ålänningarna skulle ha lagt 10 miljoner euro på bordet! I stället gör vi, som han sade, ingenting annat än tigger och ber mera pengar! Jag hoppas att finansutskottet verkligen tar lite tid och jobbar lite längre dagar så att ni hinner gå igenom det här och vi inte behöver hålla på flera dagar än det var tänkt från början.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Några saker på vägen till finansutskottet. När det gäller miljöprövningsnämnden finns det en arbetsgrupp som har givit ett delbetänkande just i syfte att förenkla rutinerna.

 

När det gäller upptagandet av lån är det en teknisk sak för att budgeten skall balansera. I allmänhet är det så att behöver avdelningarna mera utgifter skall de också försöka hitta inkomster, men det här kan aldrig få att helt gå ihop på kort sikt.

 

När det gäller Guttorp är det en bedömning som landskapsstyrelsen har gjort, att eftersom det inte belastar de tillgängliga medlen från landskapet utan finansieras med EU-pengar har vi bedömt det som så att fiskets betydelse för turismen och fisket i allmänhet samt också miljömässiga fördelar i recirkulationen gör det värt att genomföra projektet.

 

När det gäller det senaste förslaget att lägga 10 miljoner euro på bordet förstod jag inte det, men det är bra att det kommer fram ett så konkret förslag och jag hoppas då att finansutskottet kan bedöma om det här förslaget har någontig på fötterna eller inte. Det är lite svårt att se hur det skulle rimma med EU:s riktlinjer för statsstöd, men allt som föreslås skall prövas naturligtvis – det vill jag gärna uppmuntra finansutskottet att göra.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman! Jag är glad att man tittar efter och gör förenklingar när det gäller miljöprövningar. Det är synnerligen bra. Det är klart att det är så som vicelantrådet säger om upptagande av lån; själv talade jag om 10 miljoner till som säkert skulle ha krävts i dagens genom att vi har så pass stora utgifter som redan har gjort att vi är tvungna att låna.

 

När det gäller Guttorp var min fråga att vad jag vet har vi inte behövt betala några stora summor för vattnet, så när jag ser på en investering på över 1 miljon euro och om vi skall spara vattenkostnader, så tror jag att det blir synnerligen långvarigt; även om det är så att EU-pengar kan användas åtminstone till en del av det här så blir det i alla fall samhällsmedel som används.

 

När det gäller det sista kan jag bara säga det att det är klart att EU prövar, men då borde flera av de övriga staterna inom Europeiska unionen vara anmälda genom att de använder sig av den här typen av statsstöd.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman! Den typ av statsstöd som är tillåten är att man kan restituera vissa lönebikostnader. 10 miljoner euro årligen är en anselig summa för landskapet och jag har svårt att se hur det här skulle fungera, men det är klart att finansutskottet skall pröva också det här. Jag vill rätta till en sak: landskapet har inte någon extern upplåning. Det som tas upp här som finansieringslån är en teknisk balansering av budgeten, en redovisningsteknisk sak.

 

När det gäller recirkulationen i Guttorp är det klart att hela projektet skall värderas som  helhet, men det är så att vattenförbrukningen sjunker drastiskt egentligen från flera 1000 kubik till några 100 kubik och besparingarna är ansenliga när det gäller just det. Med den här investeringen får man positiva miljöeffekter, dödligheten hos fisken minskar radikalt osv. Det här kan finansutskottet naturligtvis reda ut i detalj, men landskapsstyrelsen har det här förslaget; förslaget bygger egentligen på det som lagtinget redan har antagit: man har godkänt projektet som sådant. Det vi nu för fram är egentligen en ändring i finansieringen eftersom projektet blev dyrare, men turligt nog passar det in i EU:s målprogram så att finansieringen kan göras på ett sådant sätt som inte utökar landskapets egna utgifter.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag kan börja med att säga att det är klart att hur man bokför och grejar med att få restitution och liknande att fungera är en sak som sådana som sysslar med kreativ bokföring säkert klarar av.

 

När det gäller Guttorp en sista gång kan jag bara säga att det är klart att vi har godkänt projektet och då var det ett litet projekt, men jag bara vet att det skall till fantastiska mängder med vatten innan man har tjänat ihop drygt 1 miljon euro på investeringen. Jag tror inte att fiskarna mår bättre och undgår döden mera i recirkulerat vatten än i vanligt vatten som man skickar genom anläggningen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag vill understryka för vtm Salmén att jag sade inte att tack och lov att priset är högt. Men om prisnivån är avgörande för att Ålands lagting skall bifall nödvändiga satsningar på miljön är jag beredd att försvara priset. Däremot är det synd om det skall vara på det sättet. När det gäller avloppsvatten och sopor har vi genom lagstiftning bifallit och godkänt att prisnivåerna får vara högre.

 

Avsaknaden av instrumentet grön skatteväxling gör sig återigen påmint i den här debatten och jag konstaterar ytterligare att nu är energipriset så högt att det är onödigt högt för att ens vindkraften skall vara lönsam på egen väg. Däremot finns osäkerhetsfaktorerna som gör vindkraften väldigt sårbar, men just nu är priset högre än det skulle vara för att vindkraften skulle vara lönsam på egen väg. Ett högt elpris skulle jag hoppas att vi skulle slippa, men om prisnivån skall vara avgörande för att vi skall bifalla de viktiga besluten och investeringarna i miljön är jag tvungen att stöda det.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag sade det här som en skämtsam påminnelse till de bägge herrarna som diskuterade vindkraft. Jag hoppas verkligen att man vidtar åtgärder här på Åland för att försöka hålla elpriset så lågt som bara möjligt och att man inte är glad för att man kan finansiera nya investeringar på grund av att det pris som man tar ut av abonnenterna medverkar till att finansiera nya stora investeringar.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag är inte glad över att det här skall vara enda sättet att komma till skott när det gäller satsningar på miljön. Jag hoppas att vi skall hitta andra vägar gemensamt, men i det här fallet har det visat sig att det var först när energipriset kom till en sådan nivå som lagtinget är på väg att bifalla den här satsningen, den enda stora miljöinvesteringen under den här perioden på Åland.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Trots att jag är för en investering i vindkraft vill jag säga att trots allt skall man vara så mycket ekonomisk att man tittar efter alla tänkbara alternativ!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Jag säger ja till vindkraft på Åland, men vindkraften får inte störa djur eller natur, inte heller rubba bilden av Åland som ett landskap med oförstörd flora och fauna. Den får inte heller störa eller irritera de omkringboende så att konflikter kan uppstå och vindkraften skall inte heller kräva bidrag  av samhället, oavsett varifrån dessa bidrag kommer.

 

Landskapsstyrelsens roll i detta ärende verkar kluven.  På sidan 1i tilläggsbudgeten säger landskapsstyrelsen följande: "Landskapsstyrelsen avser att i samband med beredningen av en energiplan inventera lämpliga områden för vindkraftsutbyggnad, speciellt  avseende offshore eller semioffshore-lösningar."

 

Och det här är ju ett bra uttalande. För varje sunt tänkande människa är detta alldeles självklart att innan man går vidare med en utbyggnad av vindkraftverken bör ovanstående utredning naturligtvis göras. Men vad gör landskapsstyrelsen? Jo, de rekommenderar en utarrendering av Båtskären trots att ingen utredning ännu har gjorts, och jag tror inte ens att den har påbörjats.

 

Nåväl, det är ungefär vad man kan vänta sig av landskapsstyrelsen, som under resans gång svängt kappan efter vinden i detta ärende.

 

En sak är dock klar: vi som kämpade emot en utbyggnad förra gången och då lyckades stoppa projektet, vi sparade ca 25 miljoner mark åt de åländska skattebetalarna! Det var ungefär den summa som vindkraftgänget den gången fordrade av de åländska skattebetalarna för att projektet skulle starta upp.

 

Vad är det nu som har hänt för att kraftverkgänget skall bygga utan samhällsstöd? Jo, det är så att handeln med elcertifikat har kommit igång och det är en synnerligen lukrativ affär för i första hand det åländska vindkraftaktiebolaget som ägs av den ekonomiska eliten på Åland. I dag säljs i princip all åländsk vindkraft till Holland.

 

Förenklat kan man säga att nu skall vi förstöra vår natur för att de holländska företagen skall kunna fortsätta med sina utsläpp och förstöra naturen i Holland. Med andra ord, i detta ärende finns det bara förlorare, förutom  det nämnda aktiebolaget.  För övrigt ägs vindkraftaktiebolaget av  i stort samma personer som står bakom vattenskyddsföreningen och där vill de stoppa bl.a. fiskodlingarna, men att förstöra naturen på Stora Båtskär går uppenbarligen bra eftersom det ger klirr i kassan - det är så det går till när mammon får styra. Att det sedan finns ja-sägare i både landskapsstyrelse och lagting som instämmer i hallelujakören och stöder kraftverk på Båtskären och som tack kanske får en klapp på axeln eller kanske en lunch visar på dessa personers etik och moral.

 

När EU vägrade att bevilja bidrag till Båtskärsprojektet var det ingalunda beroende på att det inte längre var något pilotprojekt. Huvudorsaken till detta nej var det lobbyingarbete som Birdlife Finland och EU:s miljöavdelning utförde med benäget bistånd av personer på Åland som vill värna om djur och natur.

 

Jag har tidigare sagt att om lagtinget godkänner utarrendering av Båtskären för  de tilltänkta kraftverken  är det dödsstöten för den åländska vårjakten. I den informella grupp där jag ingår har vi fått klara signaler från Bryssel att om inte lagtinget värnar mera om viktiga fågelreproduktionsplatser än att man kan skövla dem som i Båtskärsfallet, då bör man inte heller tillåta vårfågeljakt.

 

Det är sålunda ett mycket viktigt ärende som nu ligger på vårt bord. Skall vi tillåta att snäva ekonomiska intressen skall få förstöra vår natur och betydelsefulla delar av våra fågelreproduktionsplatser? Det är säkert svårt för många i denna sal att våga gå emot den ekonomiska elit som är huvudägare till vindkraftaktiebolaget.  Men 9 § i lagtingsordningen stadgar dock följande: "Ledamot är pliktig att i utövningen av sitt uppdrag så handla, som rätt och sanning bjuder. Han eller hon är därvid skyldig att iakttaga lag och är icke bunden av några andra föreskrifter."

 

Följer man denna lag samt sunt förnuft borde det bli ett enhälligt avslag på landskapsstyrelsens förslag.  Jag kommer att i detaljbehandlingen  föreslå att landskapsstyrelsens förslag till arrendeavtal förkastas och jag hoppas att det redan i finansutskottet blir förkastat.

 

Till ägarna av vindkraftaktiebolaget vill jag säga att det är ingalunda fel eller fult att tjäna pengar, men att göra det genom att skövla ovärderliga naturvärden är inte rätt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ena dagen lovordas landskapsstyrelsen av ltl Boman, andra dagen är det andra ord i visan! Jag vill fråga ltl Boman och hans framstegsgrupp: Var skall vi då bygga vindkraften som ltl Boman och framstegsgruppen nu är för? - nu några veckor före valet är man för vindkraften. Till vilken nivå vill framstegsgruppen bygga vindkraft? Är det 100 procent eller är det en mölla till eller vad är det? Detta med Holland var synnerligen förenklat. Att ledamoten Boman angriper privata ålänningar som engagerar sig i vattenskyddsförening och samtidigt är beredda att satsa egna medel i detta unika miljöprojekt tycker jag är beklagligt av ltl Boman och att han gör det från Ålands lagtings talarstol. Vi behöver fler människor som engagerar sig för miljön och inte färre, ltl Boman!

 

Vad är felet med projektet Båtskär, ltl Boman? Inga landskapspengar skall dit; ltl Boman är för vindkraft, men när näringslivet och privata människor vill satsa är det också fel! Var är trovärdigheten, ltl Boman? Var är Ålands Framstegsgrupps miljöpolitik? Var står ni, försök vara lite tydliga i stället för att bara komma med floskler!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Enligt uppgift i massmedia gråter familjen Lindqvist varje gång det kommer ett vindkraftverk. Jag kanske också gråter, men det är av en helt annan orsak. Men när ltl Lindqvist säger att jag skall tala om var man skall bygga vindkraftverken vill jag säga att vi har en landskapsstyrelse som avser att i samband med beredningen av en energiplan inventera lämpliga områden för vindkraftutbyggnad, speciellt avseende offshore eller semioffshore-lösningar. När landskapsstyrelsen har kommit med den utredningen skall jag också ta ställning, men att nu rusa iväg börjar bli ungefär som när det var fråga om badhuset i Mariehamn, att man skulle snabbt iväg och så får man någon sorts missfoster! Nej, nu skall vi ta det lugnt och invänta landskapsstyrelsens gedigna utredning i detta ärende. För övrigt ger jag inte så mycket för ltl Lindqvists åsikter!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag vädjar till talmannen att personer som inte kan försvara sig här i salen inte bör nämnas på det sätt som ltl Boman gör.

 

När det gäller Båtskärsprojektet och miljöprojekt i övrigt kan jag bara säga som jag sade i juni i somras när jag besökte Lilla Båtskär och råkade träffa ltl Boman där – vi stod och dyvlade precis som vi gör här i salen om projektet – och när vi åkte därifrån i våra båtar, jag i min som gick 6 knop och ltl Boman i sin som gick 40 knop rakt över havet, så frågade jag mig vilka fågelungar och fågelstammar har en möjlighet att hinna undan ltl Bomans muskelbåt! Men sådant har väl ingen betydelse i sammanhanget!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Med examen som både kustskeppare och skärgårdsskeppare kan jag nämna för ltl Lindqvist att jag kan nog hantera min båt, oavsett om den går 40 eller 50 eller t.o.m. 60 knop – jag har också åkt i 60 knop! Jag tycker att det är ganska barnsligt av ltl Lindqvist att hålla på på det där sättet, men det är väl kanske på den nivån man bör diskutera med ltl Lindqvist!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Debattklimatet är hårt men hjärtligt och jag skall försöka ge mitt balanserade bidrag till det. Jag börjar den fråga som nyligen har diskuterats här, nämligen vindkraften, där jag har all anledning att berömma landskapsstyrelsen för den framställning man kommer med när man, äntligen, kommer till skott med utarrendering av mark för vindkraftprojekt på stora och Lilla Båtskär. Samtidigt som jag krusar på ena kinden vill jag ge en liten örfil på den andra för hur man har hanterat det här projektet tidigare. Det finns all anledning att rekapitulera händelseförloppet med EU-pengarna, 3 miljoner euro - som vi nu har gått miste men som vi kunde ha fått om vi hade förverkligat projektet när det var aktuellt, när det var någonting nytt, för nu är det inte någonting längre. Jag hörde till dem, med de förutsättningar som rådde då, var beredd att satsa samhällsmedel på vindkraften, det skall jag villigt erkänna - i stället för att bygga två badhus på 15 kilometers avstånd kan jag nog bygga vindkraft. Det är ingenting jag skäms för. Däremot var mitt förslag utformat så att man skulle avtala med aktörerna att om förtjänsten på satsningen kraftigt ändras skulle ett stöd fasas ut, att man inte skulle få pengar som går till dividend, det var viktigt i det förslaget. Tyvärr kan man konstatera att EU-pengarna gick Åland förbi och det är som det är med det, men måttet och Ålands folks dom blir hård mot dem som har sett till att det gick så.

 

Till saken, fru talman. Projektet omnämns mycket i framställningen; det verkar som om man har ett stort behov att förklara sig, och det kan jag förstå därför att det ju har varit en intern kamp i regeringsblocket om det. Det gläder mig att de, enligt min mening, goda krafterna har segrat och att vi nu har ett sådant här förslag och att det finns en stor majoritet bakom det. När det gäller de villkor man ställer upp tycker jag att det är fel att Ålands lagting skall diskutera dem; en majoritet här i lagtinget har tillsätt en landskapsstyrelse att sköta sådana angelägenheter och det borde de göra, man borde inte föra så här detaljerade redogörelser till lagtinget. Jag tycker i alla fall att villkoren är helt okej. Det som man kunde titta på i utskottet är tidsramen, man har någon sorts deadline för när det skall vara klart. Det sägs under det sist franska strecket att om inte byggstart skett före 1 januari 2006 skall arrendeavtalet upplösas. Med kännedom om mina kolleger i Lemlands kommun och inställningen som finns där till företagande och till miljövänligt företagande kan det bli besvärsrundor på kommunal nivå; jag hoppas verkligen att det inte blir det, för jag hoppas att projektet kan komma igång före 1 januari, men det är faktiskt lite tight tid om vi ser historiskt hur sådana här projekt kan förhalas. Där kunde utskottet alltså överväga att komma med en något vidare ram. Det skulle vara synd om det skulle falla på några månader och att man har det i avtalet. Det är inte en diskussion vi skall föra här, men det finns som sagt en märklig attityd till företagande, till det åländska näringslivet, när avser göra den här satsningen.

 

Vicelantrådet berättade i sitt anförande om det mål som sattes 1997 att 10 procent av elförbrukningen skall täckas med vindkraft 2006. Det var på den tiden ett ganska progressivt mål på den tiden, men nuförtiden är det enligt min mening inte progressivt alls. Sedan målet sattes har dessutom elmarknaden avreglerats och det är någonting som tyvärr inte så många förstår innebörden av. I praktiken innebär det att vi politiker inte längre i detalj skall reglera elmarknaden utan den är avreglerad. Det innebär att vi i framtiden kan ha 200 procent vindkraft, om det finns tekniska möjligheter och lämpliga markområden. Vi kan exportera vindkraft på den nordiska marknaden och t.o.m. på den europeiska marknaden, om de tekniska möjligheterna ges. Vi skall alltså se till att på europeisk nivå följa med politiken och driva på att Europa som helhet har en viss andel miljövänlig förnyelsebar energi. Det har vi också gjort; när jag satt i landskapsstyrelsen godkände vi en vitbok om energipolitik om 20 procent 2001, men siffran kan jag inte gå i godo för, men i alla fall har vi inför EU förbundit oss att ha högre än 10 procent. Är det så att företag vill komma hit, bygga vindkraftverk och gynna det åländska samhället, så skall vi uppmuntra det, inte skall vi motverka det. Däremot håller jag med om att man måste ta fram lämpliga platser så att det inte byggs ett vindkraftverk här och ett vindkraftverk där utan det skall vara i parker och det skall vara ordning och reda på det, så de tankarna stöder jag absolut.

 

När det gäller det här projektet konkret är jag den som mest har stått här i talarstolen och talat för det, men jag måste ändå upprepa några argument. Jag har allra största respekt för fågellivet och att man inte skall påverka det oskäligt, men om man tar de fåglar som övervintrar i vattnet så passerar det 10.000 fartyg runt den här arkipelagen per år, och stör inte fartygen mer än några oskyldiga vindkraftverk? – visserligen är det så. Det är kanske däremot ett problem. Nu planerar man en ny farled som ytterligare belastar det här området. Jag är inte på något vis emot sjöfart, men vi skal komma ihåg att den kan påverka fågellivet, om man nu skall diskutera fågelliv.

 

När det gäller reproduktionen – det som de gör på land och som är väldigt viktigt för att fåglarna skall finnas kvar - stöder jag absolut att man kan diskutera landstigningsförbud efter det att man har gjort vindkraftsatsningen. Däremot har vi hört att det är så rysligt viktigt att holmarna är tillgängliga för allmänheten och det måste man också väga in så att man inte tar bort tillgängligheten för allmänheten. Jag kan tänka mig att efter att man har byggt vindkraftverken blir holmarna ännu intressantare, för folk vill gärna titta nära på dem, det ser vi bara på intresset för andra vindkraftverk och trafiken dit, så det är kanske ett problem att det blir så intressant för allmänheten att man måste ha klara bestämmelser var man får gå osv. Det kan man ta ställning till senare när man har förverkligat projektet. Ytterst viktigt är också när man monterar verken och bygger de stigar som servicefordon skall köra på att man ser till att man drar dem på de ställen där det inte finns värdefulla biotoper eller runristningar, och den målsättningen har vindkraftaktörerna. Vissa vägar kan t.o.m. tas bort som bara behövs när man monterar verken, så där håller jag med ltl Sune Mattsson att man måste se till att den åverkan blir så liten som möjligt.

 

Det är som sagt glädjande att projektet äntligen kommer till lagtinget så att vi kommer till skott och får ärendet från vårt bord. Det är i huvudsak någonting som vi inte skall lägga oss i fastän vi har lagt oss i det väldigt mycket. När projektet är förverkligat tycker jag att vi kan ha en annan diskussion om energipolitiken som man nämner om: fortfarande skall man ta fram en energiplan, men man har inte gjort det. Det blir ett fall för den blivande landskapsstyrelsen att ta tag i, för med den här satsningen förverkligad finns det stora möjligheter att gå vidare med alternativ energi som man kan producera med vindkraft, vilket jag tidigare nämnt.

 

I tilläggsbudgeten fastnade jag vid lotteriskatten. Det är bra att vi får mera lotteriskatt, för vi behöver alla inkomster vi kan få, men det jag fortfarande väntar på och som jag har frågat efter tidigare är beslutet om Veikkaus ansökan om tillstånd att spela på Åland. Skulle man bevilja dem tillstånd skulle det innebära att spelskatten skulle tillfalla Åland, så det är mycket pengar vi går miste om årligen. Det är synd att man inte kommer till skott med det. Man måste säga ja eller nej, och säger man ja måste spelskatten tillfalla Åland eftersom spelet sker här. Det gäller inte Internet och vadslagning utan det gäller övriga spel. Ansökan lämnades in i augusti 2001, så det är ytterst dålig förvaltning att inte ha svarat på den ännu.

 

I fråga om utgifter för reparation av för skärgårdsfärjor är det lite lustigt hur man skriver om den driftsprivatiserade ms Grisslan, att den var i värre skick än vad man trodde osv., så det verkar faktiskt om om man vill framställa Grisslan som ytterst sliten bar för att kunna svartmåla driftsprivatiseringen. Tar vi en sådan detalj som propellern, så var det originalpropellerblad på Grisslan, de var aldrig bytta förut och därför bytte man alla. I texten ser vi att många andra propellrar är bytta på nyare båtar för att de har varit med om olyckshändelser. Men överlag verkar det som att nu vill man rusta lite extra på Grisslan – för hemska saker vad sliten den var och dom här privata tog inte hand om den alls! Man vill svartmåla de två entreprenörerna som har drivit Grisslan och det tycker jag är väldigt fult gjort. Man skall komma ihåg vilken deal man hade med entreprenörerna, vem skulle stå för reparationen, det var en driftsentreprenad. Landskapsstyrelsen skulle stå för reparationerna. Hade man varit ogin och inte gjort under entreprenadtiden får man göra det efteråt, vilket nu är fallet. Det är också en sak för den nya landskapsstyrelsen att verkligen ta tag i i förhållandena på trafikavdelningen och se över hur det är med upphandlingen av reparationer osv. Gör man det på möjligast kostnadseffektiva sätt, vilket vi har hört många exempel på att man inte gör? Det tycker jag är någonting som finansutskottet borde titta på.

 

Det gläder mig också att en sak som vi har motionerat om i flera rundor här i Ålands lagting, nämligen rivningen av Marsundsbron, vi har tyckt att det har varit fel att göra den nu eftersom det är en sådan konjunktur att det är väldigt dyrt och man kunde, tvärtom, ompröva beslutet att riva bron och göra någonting av bron. Detta har att göra med miljötillstånd osv., men det tycker jag är någonting so landskapsstyrelsen kunde fundera på och finansutskottet kunde bekanta sig med. Eftersom man inte river den nu bryter man mot miljötillståndet och borde kanske söka en ändring eller finns det tidsram kvar? Det är frågor som jag ställer mig.

 

Fru talman!

Jag ser med tillförsikt fram emot ett betänkande.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman är inne på tidsramar och han säger att landskapsstyrelsen nu äntligen har kommit till skott. Landskapsstyrelsen har precis just fått holmarna av staten. Skulle landskapsstyrelsen ha arrenderat ut dem före de ägde dem? Det är helt emot en seriös landskapsstyrelse att börja arrendera ut egendom som de inte ens förfogar över! Det var ett väldigt konstigt påpekande om att det var ”äntligen”, utan det är väldigt snabbt om man ser till när landskapsstyrelsen fick holmarna.

 

När det gäller frågan om hur ”kollegerna i Lemlands kommun” kommer att behandla saken så har de som suttit hittills varit seriösa och de kommer nog att bedöma det på seriösa grunder och enligt de förutsättningar som finns, så där tror jag inte att ltl Sundman behöver oroa sig. Enligt en annan talesman kan det vara helt andra som bedömer det. Jag tror att han med tillförsikt kan lita på det ”lemländska folket”!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Uttrycket ”äntligen” brukar användas också i andra sammanhangen. Äntligen kan man säga därför att det var så att när staten ägde öarna var man beredd att gå till mötes och arrendera ut dem, men man ville ha landskapets samtycke eftersom det var en övertagning på gång. Jag var själv den som var med i slutrundan när detta skulle göras i enlighet med självstyrelselagen om övertagande av områdena där öarna finns. Man kunde redan då ha löst frågan utan problem så att arrendeavtalet skulle ha övergått i landskapets ägo, så från statens sida var man idel positiv.  Med äntligen menar jag själva projektet, hur man har försökt motarbeta det genom att fördröja MKB-processer osv. I flera rundor har man aktivt jobba emot det och det är synd. Det förvånar mig att vindkraftaktörerna överhuvudtaget står ut, att de orkar hålla på, man får verkligen beundra dem!

 

När det gäller behandlingen i Lemlands kommun hoppas jag verkligen att man är positiv där. Det kommer jag att verka för om jag i kommunalvalet får lemlänningarnas förtroende att sköta deras angelägenheter. Det finns andra som kanske har andra åsikter och då blir det kanske besvärsrundor och vi vet att besvär leder ofta ingen vart men man får vänta på utslag. Några på varandra följande besvärsrundor kan göra tidsramen 2006 lite snäv. Men jag hoppas på en snabb behandling i Lemlands kommun.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman säger att man har fått löfte att arrendera bara landskapet skulle ha gått med på det. En medlem från landskapsstyrelsen gick t.o.m. ut och sade att det fanns ett förhandsavtal. Jag har forskat i det. Det fanns inget avtal. Det är bara nonsens. Ltl Sundman har inget bevis överhuvudtaget att det fanns några löften om att man skulle arrendera ut, utan man sade att man inte tänker ta ställning till det därför att man står just i beråd att överlåta det till landskapet. Men om ltl Sundman är så säker på det där, så ta fram de handlingarna, för det här har jag nu hört så många gånger att det börjar bli lite smått irriterande!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har inte hävdat att jag har något bevis. Jag vet bara vilka diskussioner jag själv hade med de aktörer från statens sida som ägde  holmarna. När det gäller att arrendera ut mark för etablerande av företagsamhet och miljövänlig sådan verkar finska staten ha en helt annan uppfattning än Ålands landskapsstyrelse. Där uppmuntrar man; vill ett företag arrendera statlig mark för att etablera miljövänlig teknik och företagande är man i grunden positiv. Givetvis väger man in andra saker också, men man skall komma ihåg att arrendefrågan är en sak och sedan är miljöprövning en annan sak. Det har vi lagstiftare satt på en skild myndighet, så sådana saker skall man inte blanda in i arrendefrågan, utan man arrenderar ut och sedan är det för aktörerna att söka om tillstånd, då de andra sakerna prövas, som man nu blandar in i arrendet och säkert kommer att skriva in i arrendeavtalet, vilket är fel förvaltning. Först stiftar vi en lag att miljöprövningsnämnden skall sköta vissa saker osv. och sedan blandar vi oss ändå i och kräver saker och ting i arrendeavtal. Därför anser jag det för mycket detaljreglerat. Landskapsstyrelsen har tydligen haft ett behov att förklara sig väldigt noggrant och det får vi väl bjuda på – eftersom ärendet nu gått i rätt riktning och de goda krafterna har vunnit!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag tillhör väl de onda krafterna och jag är ytterst förvånad över att ltl Sundman, som har suttit på en hög post här i huset som ledamot av landskapsstyrelsen, så totalt struntar i inventeringen av lämpliga platser som landskapsstyrelsen talar om att man vill göra. Det är precis samma sak som att ltl Sundman också anser att vi skall slopa alla stadsplaner och sådant. Jag anser nämligen att det bör vara ordning och reda och planering när det gäller samhällets egendom och inte bara att man råkar fara förbi en holme: den där skall jag arrendera och så startar man opinoner och så får man en svag landskapsstyrelse att gå med på att arrendera den!

 

När det gäller tjafset, som jag vill kalla det, om dessa 18 miljoner som vi sade nej till var det fråga om en motprestation härifrån: vi skulle ge 25 miljoner för att få 18 miljoner. Det är lite Ebberödsbank det om man måste ge bort 25 miljoner för att få 18 miljoner! Pengarna – 43 miljoner - skulle i slutändan ändå ha gått till vindkraftprojektet och där är fyra sjättdelar det privata aktiebolaget, så gentlemännen i det privata aktiebolaget skulle vi ha gett ungefär 28 miljoner mark rent i handen av skattebetalarnas pengar. Det är i alla fall mot mina principer.

 

Jag tror inte att det har varit någon folkvandring till Knutsboda och vindkraftverken. Jag tror inte att det blir till Båtskär heller.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Som jag sade i mitt anförande är det bra att man ånyo gör en inventering. Man gjorde en 1999, men man bör uppdatera den med platser där det är möjligt att etablera vindkraft. Man skall komma ihåg att vi kan inte börja bjuda ut privata  holmar till vindkraft utan det är sedan upp till markägarna, men vi kan ha ett allmänt intresse i att ta reda på var det överhuvudtaget är tekniskt möjligt och lämpligt att etablera vindkraftverk. Någon regionplanering löser inte några problem: skall man tvinga markägare att lösa in markområden och säga att här skall vi bygga vindkraft!

 

När det gäller påståendet om en svag landskapsstyrelse kan jag bara hålla med ltl Boman. Fastän jag har berömt landskapsstyrelsen i dag för det här ärendet tycker jag i övrigt… ja, ni vet vad jag tycker!

 

När det gäller pengarna från EU var de inte knutna till något investeringsbidrag härifrån; däremot var det en sådan situation att man borde ha haft det för att kunna genomföra projektet. Jag framförde ett sådant förslag att man skulle ha en kombination av investerings- och driftsstöd så att det skulle fasas ut om förhållandena ändrade, och förhållandena har ändrat, så det var tur att mitt förslag var sådant, så går jag fri från att – hemska tanke! – gynna någon företagare i åländskt näringsliv, för det verkar vi inte vilja, eller hur, ltl Boman!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Ett näringsliv som klarar sig utan bidrag är ett friskt och sunt näringsliv. Jag vill bestämt hävda att i det lagting jag har varit med och i de papper jag har haft tillgång till restes det krav på att skulle man få loss dessa 18 miljoner från EU, så fordrade EU, framgick det i propagandan, att Ålands landskapsstyrelse skulle ställa upp med en summa i storleksordningen 25 miljoner mark. Inte förstör man något näringsliv när man inte ger bidrag utan man gör det bara friskare och sundare och nu har vi kommit så långt att vi, som var de onda krafterna, har sparat pengarna, vi har sparat 18 miljoner åt Europeiska unionen och vi har sparat 25 miljoner mark åt de åländska skattebetalarna, pengar som annars skulle ha gått direkt i fickan till storkapitalet, som man ibland säger.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Visst har man sparat, men i stället har man ”hävi dom” på andra projekt – dubbla badhus när det skulle ha räckt med ett eller kanske med noll, så inte har man sparat totalt sett. När det gäller ekonomi och bidrag till näringslivet stöder jag absolut det som ltl Boman säger, att ett sunt näringsliv skall klara sig utan bidrag, men vi skall komma ihåg, som en framför mig sittande kollega brukar säga, att politik är att vilja – och man har i EU velat gynna alternativ energi, därför har man hittat på certifikat och därför har det blivit en del av elmarknaden; man vill nämligen inte bara ha elproduktion som förstör naturen utan man vill också ha sådant som är långsiktigt hållbar. Man måste hålla isär begreppen och sätta sig in i vad elmarknaden i dag betyder. Det betyder att man kan förverkliga projektet utan samhällsstöd, men det är tack vare framsynt politik från Europeiska unionen som det finns förutsättningar. Det är tydligen så med EU att det är inte bara ”tokskaper” utan ibland är det bra, just när det gäller miljön gör EU stor nytta

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman antydde att lagtinget inte borde blanda sig så mycket i den här frågan. Men eftersom marken är landskapsägd är det naturligtvis så att landskapsstyrelsen utan lagtingets bifall inte kan vare sig arrendera eller sälja eller göra någonting i det här avseendet med de aktuella holmarna. Jag vill för egen del säga att det är viktigt att vi kan producera förnyelsebar energi. Vi vet att Sverige har lyft detta till nationell nivå därför att man anser frågeställningen så angelägen. Det tycker jag också i grunden, men för den skull är det oerhört viktigt att vi långsiktigt kan diskutera lokalisering av sådana här stora anläggningar som ändå är rätt skrymmande också jag tycker att landskapsstyrelsen i grunden är inne på rätt linje när man säger att om man skall ha offshore-anläggningar skall det vara ett fåtal, att vi inte plattrar kusten helt full med vindmöllor utan jag tror att det också är driftsekonomi i att man inte med kabeldragningar inte behöver ha hur många mölleparker överallt utan att man i så fall koncentrerar det. Vi skall i vårt parti ytterligare diskutera frågan om lokaliseringen till de nu aktuella platserna, men vad gäller förnyelsebar energi är det angeläget.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr  talman!

När det gäller lagtingets inblandning eller icke-inblandning menade jag att visst skall vi kunna godkänna att man arrenderar ut detta. Det är i enlighet med regelverken, men vi borde inte blanda oss så mycket i detaljerna. Det har som sagt funnits ett behov från landskapsstyrelsens sida att förklara och det får vi väl bjuda på. Däremot skall vi i framtiden inte ha samma roll när det gäller elmarknaden som vi har haft hittills. Många lever kvar i det gamla sättet att tänka när det var icke-avreglerat och det ger ringverkningar i hur man ser på vindkraftutbyggnad osv. När det gäller lokaliseringen är jag i princip helt enig med ltl Wiklöf om att man behöver titta på var man kan ha större vindkraftparker så att det inte blir enstaka verk på många ställen, av driftsekonomiska skäl osv. Det har man gjort en gång tidigare och den ”planen” bör uppdateras, peka på att här är det möjligt och här är det inte möjligt och då bör man väga in natur- och kulturintressen också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Sundman sade att han var den som debatterat vindkraften mest här i salen, och det är jag den första att hålla med om. Men när det gäller hans fulla optimism att förverkliga projektet ute på Stora och Lilla Båtskär och tillståndsgivningen för detta tyckte jag att vicelantrådet i sin presentation tydligt och klart sade att det är respektive kommun, i det här fallet Lemlands kommun, som skall ge tillstånd för att förverkliga projektet. Ltl Sundman ställde sig rysligt positiv till att vi får säkert ett nytt fullmäktige efter detta val som skulle se det som så miljövänligt som möjligt, och det är jag den första att understryka, men jag tror att det behövs många turer och många redogörelser, mycket skrift och underlag, när man skall presentera en så här stor miljösatsning i en kommun. Jag vill nog till ltl Sundman säga att man skall inte ha så stora förhoppningar, man skall se tiden an, det brukar alltid vara bra!

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Den senaste repliken ger all anledning för finansutskottet att verkligen fundera på tidsramen, för här får jag mina farhågor lite bekräftade att man kommer att verkligen försöka fördröja projektet på kommunal nivå också, vilket givetvis är tråkigt, men det är upp till de folkvalda i Lemlands kommun att göra som man anser. Men, som sagt, det kan innebära att man hamnar i domstolsprocesser osv., så januari 2006 är trots allt en kort tid. Det förstärker min hälsning till finansutskottet att titta på tidsramen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Som medlem av finansutskottet har jag säkert möjlighet att påverka om jag anser det befogat. Men jag vill ytterligare påpeka för ltl Sundman att man skall inte ha så stora förhoppningar och tro att i och med att landskapsstyrelsen har ägnat mycket av sin motivering i den andra tilläggsbudgeten och man där föreslår en arrendetid på 30 år att det här projektet skulle vara i hamn i och med det.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Nej, vi skall inte föra någon kommunalpolitisk debatt i Ålands lagting. Jag sade i mitt anförande att jag har reagerat på den attityd som finns i Lemlands kommun mot företagande överlag och framför allt mot miljövänliga satsningar och etabelering av just vindkraft. Det förvånar mig. Jag tycker att man i grunden borde vara positiv, men visserligen reserverad och kräva utredningar som visar på att det inte påverkar naturen och kulturen osv. på ett oskäligt sätt. Det har gjorts sådana i och med MKB:n som har fastställts av landskapsstyrelsen, där det t.o.m. finns lemlänningar, så visst skall man ha en adekvat process enligt regelverken, men jag är rädd för att man genom besvär fördröjer projektet och då håller inte tidsramen. Det finns inte några lagliga hinder att stoppa projektet från kommunens sida, men man kan ändå ta olagliga beslut som sedan måste till domstol för att upphävas osv. Det är alltså all anledning för finansutskottet att titta på tidsramen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Budgetdebatten har hittills mest handlat om hur man tänker göra eller inte tänker göra i Lemland. Den viktigaste frågan är väl ändå att det finns ett förslag här att ta ställning till och det gäller möjligheten att arrendera ut de båda öarna Stora och Lilla Båtskär att bygga vindkraft på. Jag tycker att det man har skrivit om tillvägagångssättet, att man prioriterar en utbyggnad av förnyelsebar energi där vindkraftens andel avgörs av olika saker och att en fortsatt utbyggnad av vindkraft bör ske så att minimala störningar och ingrepp uppstår med hänsyn till boende, kultur- och miljöintressen samt att en fortsatt utbyggnad av vindkraftverk bör göras så att kraftverken samlas i ett fåtal vindkraftsparker. Man borde kanske definiera vad fåtal betyder, för fåtal kan vara bara två eller tre, så man kanske skulle ha skrivit att de skall samlas i vindkraftparken där det finns rum. Det mest viktiga för mig är att man inte placerar dem nära boende, att man stör boendemiljön för olika invånare. Vi vet vilken uppslitande diskussion det var om Knutsbodaverken. Det är typiskt att det är i Lemland som de här problemen är som störst och det kanske också är en orsak till att problemen på bordet i Lemland därför att man redan har haft en uppslitande debatt om placeringen av vindkraft.

 

En arrendetid om 30 år anser jag att är en skälig tid. Det är åtminstone en sådan tid som omfattar så lång tid som avskrivningstiden för ett vindkraftverk, och så lång tid bör man väl ha på sig så att det inte blir som med miljötillstånden som man får för täkter och fiskodlingar, att man får dem på fem år och skall investera i anläggningar som skall hålla 20 år. Det följs inte åt och det är inte bra, så det här är mycket bättre.

 

När det gäller arrendesumman som de facto är fastställd till 10.000 euro per år - den skall indexjusteras, och det är väl bra – så undrar jag om 10.000 euro är någonting som är framförhandlat eller är det en skälig nivå; jag kan inte uttala mig om den, för jag vet inte vad värdet av det är. Däremot tycker jag att det borde ha stått vad de pengarna skall användas till. Jag tycker att man borde öronmärka de pengarna för miljöarbete på Åland, att de kommer miljön till godo. Vi får titta på om vi kan komma med en sådan skrivning från finansutskottet. 

 

När det gäller frågan om byggstart inte har skett före 1januari 2006 skall arrendeavtalet upplösas. Det finns skäl att fundera över om 2006 är en tillräckligt lång tid. Ltl Sundman har påtalat problemen med besvär mot de tillstånd som erfordras och det är säkert riktigt att det är ett problem som kommer att uppstå. Det finns lagliga medel att stoppa det, ltl Sundman! Byggnadsnämnen i Lemland är suverän i sin maktutövning, ingen kan ta bort deras tillstånd eller deras förbud. Det är enligt lagen de facto. Det borde alltså finnas en möjlighet att förlänga tiden. Man borde kanske skriva in att tiden kan förlängas. Det är inte bara de här besvären som tar tid. Det är nämligen så att det också skall igång en finansieringsapparat som inte är liten. Enligt de uppgifter jag erhållit rör det sig om ungefär 15 miljoner euro som skall fram. Det är lika mycket som hela badhuset i Mariehamn och den finansieringen kan också behöva en viss tid på sig för att fås till stånd för att alla aktörer som är intresserade skall kunna komma med.

 

Det nämns också i tilläggsbudgeten att det finns andra önskemål om arrendering av öarna och den ena måste väl anses omöjlig att uppnå: att inrätta ett fågelskyddsområde. Det kan man knappast göra om man samtidigt bygger vindkraft. Det som står under första franska strecket, att det är någon som vill arrendera lotsstugan, ser jag inte någoto skäl i varför man inte skulle kunna göra det omedelbart. Då har vi åtminstone en fastighet mindre i landskapets ägo att sköta om. Det är väl det minsta man kan begära om man arrenderar ut att personen i fråga eller företaget i fråga också sköter om lotsstugan. Det tycker jag för min del att skulle vara en bra lösning, då får vi också någon som vistas där och holmarna kan ha en viss nytta av det.

 

Sedan var det fråga om försäljning av elström. Jag är glad att inte ha hört här i dag att i Holland säljer man grön el i dag på grund av att man har en lag som är tvingande, man måste köpa grön el, annars får man inte köra sina fabriker och producera. Det har sagts här i salen av ltl Lindqvist att vi också borde ha en grön certifikatlag på Åland som skulle ara tvingande, men det hoppas jag verkligen att vi inte skall behöva; jag vill inte ha en sådan lag om det inte behövs. Det är bra att den finns på andra ställen.

 

Ltl Boman tog också upp vad det står i 9 § i lagtingsordningen och det är skäl att komma ihåg att var och en av oss har rätt att tycka som man vill i den här frågan. Känslomässigt känner man det här med hjärta och hjärna och för min del tycker jag att det är okej.

 

I slutet av budgeten finns en skrivning om att ta bort anslaget för rivning av Marsundsbron. Man bör då ta reda på vad som händer med tillståndet att bygga den nya om man inte tänker riva den gamla – måste man kanske riva den nya då eftersom den inte har något tillstånd (Från salen: det skulle vara synd!) ”Det skulle vara synd det”, säger ltl Sundman och det tycker jag också. Men en av de viktigare aspekterna med den gamla Marsundsbron är en säkerhetsfråga; som ägare av bron har landskapet ett ansvar för säkerheten på bron, och den är bristfällig i dag på flera sätt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Det var en fråga som ställdes angående beräkningen av arrendet. Den bygger på värdering av de två fastigheterna i förhållande till liknande försäljningar, sedan får man från det fram ett kvadratmeterpris och en femprocentig kapitalränta och 75 procent utnyttjandegrad, så då kommer man ungefär till det här beloppet. Det kan man naturligtvis diskutera, men när det gäller arrendeinkomsterna är det en inkomst av egendom som går in i budgeten och sedan får man använda dem på olika sätt. Jag har svårt att se att man skulle kunna kalla det en avgift rent allmänt för särskilda ändamål, men det kanske är någonting som finansutskottet kan närmare titta på.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson var inne på den gamla Marsundsbron. Det är klart att när den nya byggdes var tanken att den gamla skulle tas bort. Men jag tycker på något sätt ändå att dagsläget när det gäller landskapets ekonomi är av den arten att att nu måste vi börja fokusera på det som är verkligt viktigt på Åland och därför bör rivningen av Marsundsbro få anstå.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller fullständigt med ltl Wiklöf i den här frågan, att för tillfället är det ingen brådska. Jag tror att det är mycket roligare den dagen när vi har lite pengar i kassan för lämpligt ändamål och att man får in mer än ett anbud som ligger 50 procent över det kalkylerade värdet. Jag ville bara påpeka att vad händer när man tar bort anslaget, för man aviserar ingenting om att bron skall rivas senare. Tar man bort anslaget en gång så är det nog svårt att få dem tillbaka, har det visat sig. Sedan är det fråga om säkerheten, som jag tror att ltl Wiklöf har lika stort intresse i som jag. Det är allvarligt om det händer en olycka på Marsundsbron; det är mycket lätt för ett barn att gå upp där i dag och räcket på bron fyller inte dagens krav på säkerhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson tog upp lotsstugan som också nämns i framställningen. Jag understöder resonemanget att den borde man absolut arrendera ut till någon, för det verkar ju finnas någon som har anhållit om det. Jag var i somras till Stora Båtskär och byggnaden är i väldigt dåligt skick, på  fasad och sådana saker, men stommen ser helt okej ut och det borde kanske ges åt någon entusiast som skulle ta hand om den, för som det nu är står fönstren och slår på vid gavel, dörren står på vid gavel osv., så det borde sättas fanérskivor för fönsterhålen så att det inte blir fuktproblem i stommen. I övrigt är det en fin byggnad som borde tas tillvara och det tycker jag att finansutskottet kunde uttala sig om.

 

När det gäller elcertifikat baserar det sig på ett EU-direktiv som är tvingande för medlemsstaten att införa i systemet, vilket innebär att Åland också måste införa det; annars hamnar vi till ”tinget” nere i Bryssel. Däremot måste man se till att det här inte får negativa ekonomiska konsekvenser för den elintensiva industrin. Vi har inte så mycket av det på Åland, men vi har en prekär situation med vårt höga elpris som beror på höga överföringskostnader. Energipriset är detsamma som överallt i Norden. Jag tycker att landskapsstyrelsen när man ännu inte har kommit med framställningen börjar få lite bråttom; jag känner inte till tidsramarna i detalj, men ett årtal som har nämnts är 2004, så den nya landskapsstyrelsen bör omedelbart ta itu med frågan om elcertifikat. Förutom i Holland har det införts i Sverige, där man kunde titta på lagstiftning och kanske ha det som förebild. Det är som sagt en åtgärd för att jämna ut elmarknaden och de konsekvenser elmarknaden hade för alternativ energi.

 

När det gäller säkerheten på Marsundsbron tycker jag att det är en viktig fråga.

TALMANNEN: Tiden är ute! 

 

Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Ltl Lindqvist talade i en replik om hur trovärdig man var om man sade att man var för vindkraft men i princip emot den på Stora och Lilla Båtskär. Jag anser att man kan vara fullt trovärdig ändå. Att man inte direkt pekar ut några andra områden i stället betyder inte att vindkraften är omöjlig att bygga ut. Som jag sade i mitt anförande är det naturligtvis inte de enda platserna som är lämpliga, utan det finns säkert många andra; annars hade det varit stopp på det som ltl Lindqvist kallar miljövänlig energiproduktion, och det är sant.

 

Ltl Sundman sade att sjötrafiken är ”sån och sån”, det är 10.000 fartyg som passerade, om det var på årsbasis eller vad det var. Det betyder inte att vindkraft är lämplig, för man kan inte diskutera som bembölingarna att orkar du med det här, så orkar du med det här! Det blir en ytterligare belastning. När det gäller andra områden är de väl mera av ekonomisk karaktär om de är mer eller mindre lönsamma. Det är klart att det blåser på många andra platser. Vi har vindkraftverk på många platser på Åland vid det här laget. Det finns säkert flera platser där man skulle kunna ha en vindkraftpark; av utredarna fick jag fram att det blåste bra på Båtskären men att det också blåser och kan vara lönsamt på andra ställen. Man hade knappast satt ett par verk i Krogstad i Lumparland om man inte hade ansett det lönsamt.

 

Herr talman!

Vtm Salmén tog upp en viktig fråga, nämligen bevattningsvatten. Han angrep det ur den synvinkeln att det var långa tider för miljötillstånden, men jag tror att det är viktigt att det blir noga kontrollerat var man tar bevattningsvatten. Han sade att man har gjort det i alla tider, och det har man säkert gjort, men i modern tid har man också dikat ut de flesta insjöar och träsk och minskat vattennivån, vilket gör det svårare att ta ut bevattningsvatten som vi i dag behöver. På den tiden man dikade ut på femtio- och sextiotalet hade man inte så mycket bevattning utan man använde väldigt lite av insjöarnas vatten till bevattning. Ett sätt att göra det möjligt att ta ut mera bevattningsvatten är att återställa nivån i några av sjöarna och öka möjligheten att ta ut vatten.

 

Ltl Lindqvist sade att det var tur att elpriset steg. Det var kanske lite fel sagt, men han sade i alla fall att man kunde bygga vindkraftverken på grund av att elpriset har höjts. Men det är knappast troligt att vi när vi bad om 125 miljonerna hade haft ett lägre elpris i dag för att få ut pengar till vindkraftbolaget. Jag tror snarare att utdelningen för vindkraftbolagen hade varit lite gynnsammare på grund av de pengar som de fått.

 

Slutligen är det precis som vtm Salmén sade – han säger många bra saker ”mellan verserna” – att det är klart att jag inte kan uttala mig på de kommande styrandes vägnar i Lemland. Jag vet inte vilka de skulle vara. Men jag vill ändå säga att jag uttalar mig såsom man säger i dag i fullmäktige och styrelse och där vill jag påpeka att vi i Lemland har en kvinnlig medlem från Frisinnad Samverkan som är med i styrelsen och som nog är en av de främsta, som jag ser det av fs:arna – det finns nog ingen som jag håller så högt inom Frisinnad Samverkan som just den kvinnliga personen som vi har i styrelsen i Lemland.

 

När det gäller ltl Sundmans uttalande om att lemlänningarna skulle vara emot företagande tror jag att det är bra om ltl Sundman som nybliven lemlänning – jag anser att han är nybliven – omtalar någonting som Lemland har varit emot. Vi är för företagande; däremot har det varit svårt att få företagsetableringar att gå i Lemland. Det finns stugbyar och sådant som går bra, men några större turistsatsningar har vi inte lyckats med. Ltl Sundman, eller om det är hans fru, försöker driva en och det tycker jag är bra.

 

När det gäller frågan om en avveckling litar jag inte på någon utan anser att skall det vara en avvecklingsgaranti skall det vara bankgaranti.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson talar om vindkraften som en belastning. Det är en subjektiv bedömning som var och en gör. Jag gör inte den bedömningen att vindkraften är en belastning utan tvärtom är det en försköning och en insats för kommande generationer.

 

Jag respekterar ltl Sune Mattsson om han anser att vindkraften i dag är en belastning, för det är hans visuella välmående här och nu på jorden, men för mig är inte vindkraften en belastning av två orsaker och det första är att jag tycker inte ens att den är ful. Jag kommer att se Båtskärsprojektet 3-4 sjömil från mitt eget smultronställe, det kommer jag att se fram emot och även om jag anser att det skulle vara en belastning är jag precis som när det gäller att lagstifta om avfallshantering att man inte får dumpa soporna i sjön utan måste rena vattnet från kommunens vatten beredd att lagstifta där det behövs för att komma till konkreta åtgärder för en bättre miljö. Det är jag beredd att ta även om det är en belastning – nu råkar inte vindkraften vara en belastning i mina ögon, men jag respekterar om ltl Sune Mattsson tycker att det är en belastning.

 

Det är inte trovärdigt att tala för vindkraft om man inte kan lägga fram alternativa placeringar. Ltl Sune Mattsson vet att Ödanböle soptipp inte är ett reellt alternativ, så då bör ltl Mattsson kunna säga var han vill placera vindkraften i stället för på Båtskär – om han nu är för vindkraften, vilket han säger väldigt mycket nu i valtider.

 

Exporten till Holland har att göra med elcertifikaten. Som en annan ledamot sade tidigare, så har Holland lagstiftat och är tvungen att köpa. Jag hoppas att vi inte behöver lagstifta på Åland utan att vi med ansvar ändå kan fatta beslut.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist har inte någon rätt att i replik för mig tala om certifikat i Holland eftersom jag överhuvudtaget inte har nämnt dem. Det kan han hålla för sig själv! Det är det första. Det andra är att jag sade att jag jämförde med båttrafiken, eftersom ltl Sundman sade att båttrafiken är en belastning – jag tror han sade 100.000 – och då menade jag att det är klart att båttrafiken är en belastning för natur och miljö, det bullrar och det röker, men sätter man vindkraftverk på fina, orörda holmar, även om det finns en gammal lotsstuga där, traditioner och hällristningar, så tycker jag att det är ett ingrepp på natur och kulturmiljö. Men det är mitt sätt att se det. Ltl Lindqvist tycker att det är okej. Han kanske inte kan hitta på några andra platser. Det är inte så lätt att finna platser där det blåser bra utan det måste göras noggranna undersökningar innan man uttalar sig om det och det kan inte jag göra.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson påminner om replikregler och vad som är princip för att tala här i lagtinget. Då vill jag också upplysa ltl Sune Mattsson om att kommunpolitiker i Lemland som inte kan uttala sig här i salen bör inte heller nämnas vid namn, position eller åsikt. Visserligen är båttrafiken en belastning, men om ltl Sune Mattsson vill vara konsekvent i sitt försvar av den unika arkipelagen och skärgården bör han föreslå att också den förbjuds. Bort med båttrafiken också! Huruvida vindkraft är ett ingrepp i miljön eller inte är som sagt en subjektiv bedömning. Ltl Sune Mattsson tycker att det är ett ingrepp som han inte är beredd att ta. Jag är beredd att ta denna belastning, vilket jag inte ser som en belastning heller. Jag är beredd att offra det, precis som jag är beredd att offra besvärlig lagstiftning i andra miljöfrågor, avfallshantering, avloppsvatten osv. Jag har full respekt för ltl Sune Mattssons miljöpolitik – min är något helt annat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara kort påpeka, att jag har inte utpekat någon person eller namngivit någon person överhuvudtaget. Jag bara sade att det fanns en i Frisinnad Samverkan som jag tyckte var väldigt duktig och det är ingen människa som kan veta vem jag menar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman: Herr talman! Det här är så roligt att jag vill att ärendet bordläggs till plenum den 17.9.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum onsdagen den 17.9 har väckts och ärendet kommer att bordläggas. Är det någon som önskar uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet. Ärendet är bordlagt till plenum onsdagen den 17.9, men före det bereds vtm Salmén, som finns kvar på listan, att yttra sig.

 

Vtm Salmén: Avstår.

 

TALMANNEN: Ärendet är bordlagt till plenum den 17.9.

 

 

 

Näringsutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR 26/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare har behandlats av näringsutskottet och utskottet föreslår att lagtinget skall omfatta lagförslaget. En mindre ändring har gjorts som syftar till ett förtydligande om att en lantbrukare kan på grund av sjukdom eller annan godtagbar orsak framskjuta hela eller delar av sin semester till därpå följande år.

 

I framställningen var formuleringen enligt utskottets åsikt något oklar så att man eventuellt kunde tolka skrivningen så att semestern kunde framskjutas flere år. Det är alltså inte som jag läste i någon av de åländska tidningarna att utskottet har föreslagit att man skulle kunna skjuta fram det ett år utan framställningen innehåller faktiskt detta stadgande, men vi ansåg att det var lite luddigt och att det behövde förtydligas.

 

Förslaget till ändring av lagen grundar sig på att lantbrukarna i riket fick en semesterdag till under år 2003 och det föranleder en ändring så att även de åländska lantbrukarna skulle åtnjuta samma förmån.

När det gäller de ekonomiska konsekvenserna blir det i första hand förstås en kostnad, men under hörandet har framkommit att antalet gårdar med kreatursskötsel minskar till antalet och går mot större enheter. Det betyder i längden att antalet semesterberättigade lantbrukare förmodligen minskar. Här torde även mekaniseringen ha en viss betydelse eftersom flera djur därför kan skötas av färre människor.

 

I näringsutskottets förra behandling av avbytarlagen anfördes från utskottets sida att det också borde göras en översyn av  hela lagen och att man då kunde titta på alternativ som att t.ex. fördela semesterförmånen gårdsvis. Det har nu också kommit till utskottets kännedom att man har påbörjat en hel översyn av lagen och den torde komma till lagtinget ganska snart, men förstås under nästa period, m.a.o. är det det nyvalda lagtinget som kommer att få den på sitt bord för behandling.

 

Utskottets förslag är alltså att lagtinget antar det i framställningen ingående lagförslaget med en liten precisering i 12 § som framgår av betänkandet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Ingen begär ordet? Väcks förslag om remiss? Ingen förslag om remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 6:

 

Näringsutskottets betänkande nr 10/2002-2003 angående ändrad lagstiftning om behandling av rörliga arbetsplatser vid fördelning av samfundsskatten mellan kommunerna (FR 25/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

Näringsutskottet har också behandlat landskapsstyrelsens framställning nr 25/2002-2003 angående ändrad lagstiftning om behandling av rörliga arbetsplatser vid fördelning av samfundskatten mellan kommunerna. Med rörliga arbetsplatser avses sådana som inte direkt kan hänföras till ett fast driftsställe. Den största gruppen rörliga arbetsplatser utgörs av arbetsplatser ombord på fartyg, alltså sjöarbetsplatser. När det gäller skatten från företag som har verksamhet i bara en kommun är rörliga arbetsplatser inget problem; det är när ett företag har verksamhet i flera kommuner som frågan uppstår om till vilken kommun de rörliga arbetsplatserna skall hänföras, eftersom det då är den kommunen som får tillgodoräkna sig större delen av skatten.

 

Landskapsstyrelsen har här försökt få en rättvisare fördelning när det gäller rörliga arbetsplatser eller m.a.o. sjöarbetsplatserna, vilka tidigare fördelats så att arbetsplatserna ombord på fartyg regelmässigt hänförts till den kommun där huvudkontoret varit beläget. Nu föreslår man i stället att man hänför skatterna från dessa arbetsplatser till den kommun där företaget har sin hemort. En förutsättning för att den kommunen, där i de flesta rederiet har sin hemort, skall få tillgodoräkna sig skatten enligt detta förslag till ändring är att företaget har andra arbetsplatser i kommunen med minst en anställd.

 

De kommuner som har drabbats negativt av den nya fördelningsnyckeln kommer att kompenseras enligt en tabell. För skatteåret 2004 är ersättningen 50 procent och för år 2005 är den 20 procent av skillnaden. Efter 2005 utgår inte längre någon kompensation; det gäller alltså under en övergångstid.

 

För närvarande finns det endast ett företag som omfattas av den föreslagna regeln och det är Rederiaktiebolaget Eckerö, som ingår i en koncern, som förutom sjöanställda har fasta driftsställen i Eckerö och Jomala. Huvudkontoret ligger i Mariehamn men hemorten är Eckerö. Det är alltså dessa tre kommuner som påverkas av förslaget; andra kommuner påverkas inte.

 

Som alla säkert minns förekom en diskussion i lagtinget i samband med landskapsstyrelsens förslag till ny fördelningsnyckel angående de rörliga arbetsplatserna. Frågan behandlades sedan i stora utskottet och i deras betänkande fanns en hemställningskläm där landskapsstyrelsen uppmanades att i fördelningen av skatteinkomster ta hänsyn till rörliga arbetsplatser, men i samma kläm skriver utskottet också att en utvärdering av effekterna av fördelningen av samfundskatten och kompensationen för kapitalskatten vidtas och att på basen av den utvärderingen erforderliga åtgärder bör vidtas i samband med landskapsandelsreformen.

 

Från näringsutskottet har vi i vårt betänkande påpekat att det skulle vara viktigt att detta också skulle göras med det snaraste. Det är också något som man från kommunernas och kommunförbundets sida framfört i sitt utlåtande angående den här aktuella framställningen.

 

För övrigt föreslår vi från näringsutskottet enhälligt att det i framställningen ingående lagförslaget antas utan ändringar.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Det är med tacksamhet jag tar emot betänkandet från näringsutskottet i lagtingets elfte timme. Det är intressant att man har satt sig in i effekterna av den tidigare revideringen av samfundskatteinstrumentet som skedde för ett bra tag sedan. Det väsentliga i den måste vi dra oss till minnes: man hade infört en fördelningsnyckel vid det tillfälle när Lemlands kommun – som varit mycket på tapeten här i dag – hade fått en samfundskatt som var noll, man fick alltså ingen samfundskatt. Alla vet att så kan det inte fortgå. Men eftersom den gamla fördelningsnyckeln var statisk, inte ändrades utan den stod fast vid det förhållande den hade när den infördes, så fick Lemland aldrig någon samfundskatt. Till den delen tycker jag att det är bra att man har löst det problemet, man har gjort den dynamisk, den följer den verklighet som finns i företagandet och det skatteföretagen genererar till vårt samhälle.

 

För Eckerös del har detta varit en mycket vital del av vår skattekaka som vi har kunnat sköta vår kommunala ekonomi med. Eckerö har en väldigt stor skattekår som betalar kapitalskatt som inte kommer kommunen till godo. Det finns väldigt mycket egna företagare, typ turistföretagare och jordbrukare och av den orsaken ligger vi nästan längst ner på listan över skattebetalningsförmåga. Samfundskatten har alltså varit en väldigt stor del av kommunens ekonomi. Det som hände med Rederiab Eckerö under de år som den statiska nyckeln fanns var att man hade ändrat företaget från att tidigare ha bestått av tre olika företag, rederiet å det ena, Willams Buss å det andra samt för det tredje resebyrån Ålandsresor. De tre delarna var skilda vid tillkomsten av samfundskattefördelningsnyckeln. Det är enbart rederiet som genererar en ordentlig skattesumma; Willams Buss hade vissa år minus i sin kassa och Ålandsresor har inte haft alltför lysande år bakom sig. I och med de båda företagen fördes in i Eckerölinjens koncern kom också arbetsplatserna i de företagen att räknas i fördelningen av samfundskatten. Willams Buss har ett garage i Jomala och därmed hamnade busschaufförernas del av skatten i Jomala, helt rättvist, medan Ålandsresors arbetsplatser fanns vid huvudkontoret i Mariehamn och ingår numera i grunden för den del som Mariehamn får.

 

Näringsutskottet har nu funnit att de ombordanställda, som har ett rederi med hemorten i Eckerö, inte jobbar i Mariehamn utan de har sin arbetsplats på färjan. Vi har ju alla här i lagtinget i olika sammanhang påtalat hur viktiga sjömännen är för det åländska samhället och jag tycker att det är jättebra att man nu kan visa att även sjömännens arbetsinsats har en grund för en kommunal ekonomi, än så länge. Det är en rättvis fördelning som man har kommit fram till och jag tycker att när man räknar alla arbetsplatser med denna modell är det av rättviseskäl.

 

Vi måste ändå komma ihåg att skulle vi inte ha gjort den här förändringen av den statiska samfundskattefördelningsnyckeln, så hade det varit enklare att låta den förbli som den var, men det betyder inte, som någon har sagt här, att Eckerö nu tar pengarna av någon, utan det är faktiskt så att Eckerö har fått dem tidigare och har blivit av med dem för tillfället.

 

Jag tackar alltså för framställningen och hoppas att det är tillfyllest med det som stora utskottet efterhörde och ville ha.

 

Ltl Perämaa: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till onsdagen den 17 september.

 

Ltl Strand: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningen och bordläggningstiden.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag har naturligtvis ingenting att invända mot att ärendet bordläggs, men jag tycker att envar lagtingsman under bordläggningstiden kunde fundera på de här komponenterna lite mera än vad man kanske har gjort hittills. Det är så att Eckerölinjens verksamhet består av ganska många komponenter och det är inte bara Willams Buss och Ålandsresor, utan börjar man titta på de här sakerna lite mera kan man konstatera att en icke väsentlig del av Eckerölinjens verksamhet härrör från verksamheter koncentrerade till Mariehamns stad. Jag tänker bl.a. på Birka Lines trafik, en absolut icke oväsentlig del, alltså borde man lite granna fundera över dessa omständigheter under bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Perämaa, understödd av ltl Strand, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum onsdagen den 17.9. Bordläggning kommer därföra tt ske. Är det någon som önskar uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 17.9.

 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 7:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2002-2003 angående landskapslag om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. (FR 17/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2002-2003 angående godkännande av Europa- Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan. (RP 5/2002-2003).

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 9:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2002-2003 angående godkännande av protokollet omändring av avtalet med Marocko för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 10:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2002-2003 angående godkännande av avtalet med Vietnam för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av debestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall.

 

Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 11:

 

Näringsutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående ändring av jaktlagen beträffande jakt på älg. (FR 9/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Konstateras att näringsutskottet föreslagit att det i framställningen ingående lagförslaget måtte förkastas. Förslag om förkastande upptas till behandling först vid ärendets tredje behandling. Då annat förslag inte väckts under behandlingen förklaras andra behandlingen avslutad.

 

Föredras för andra behandling ärende nr 12:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående arkivlag för landskapet Åland (FR 21/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 13:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2002-2003 angående alkohol- och narkotikapolitiskt program för landskapet Åland 2002-2005. (M 1/2002-2003).

 

Ärendet avförs från dagens lista och upptas till behandling vid nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 17 september kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.22).