Andra behandling

PLENUM den 25 april 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN: 

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande ltl Dennis Jansson, ltl Salmén och ltl Wiklöf).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wiklöf på grund av presskonferens i Helsingfors. Beviljat.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens beslut om ett bidrag om 700.000 mark till kulturföreningen Katrina. (S nr 2/2000-2001).

 

Enligt 38 § AO skall då svaret eller meddelandet om att svar inte avges första gången föredras ärendet bordläggas till plenum som hålls tidigast följande dag. Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum inkommande fredag den 27.4. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 11/2000-2001 samt FM nr 30 och 31/2000-2001).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!  

Man borde icke begära taltur när man är upprörd. Det borde höra till god ton. Varför vicetalman Häggblom är upprörd beror på att han just har varit och efterhört när finansutskottet skulle börja behandlingen av tilläggsbudgeten, eftersom jag som obunden ersättare i utskottet har rätt att delta i utskottets behandling. Då framkom att man redan har behandlat ärendet, man har påbörjat och man har hört människor redan. Vad är det för idé med någon remiss, att vi för en diskussion här? Jag efterhörde också med utskottsmedlemmar från oppositionen och då sade man att man har klubbat förslaget redan! Detta är makt i sin prydnad. Den maktfördelningslära som vicetalman Viveka Eriksson hänvisade till i remissdebatten för ordinarie budgeten där man delade upp makten i tre delar visar sig här nu! Jag emotser att landskapsstyrelsen kommer med ett förslag där antalet medlemmar i lagtinget kan nedgå till ett minimum. Vi har ingen funktion längre! Det är mycket bättre med en diktatur, för det förbilligar för de åländska skattebetalarna eftersom det är det som den nya regeringskoalitionen tänker genomföra. Under min tid i detta parlament har jag inte varit med om att ett ärende har klubbats och slutbehandlats i utskottet förrän det har varit remitterat till utskottet. Någonting sådant skall inte ske herr talman! Det är ingen idé med något remissförfarande i så fall.  Jag förstår nu varför lantrådet och vicelantrådet satt och hånflinade i samband med anförandena i senaste debatten, då jag tog upp konkreta förslag på det som finansutskottet borde titta på. Man har redan bestämt sig för att lagtingsledamöter som är valda av Ålands folk inte har något här att göra. Det är ett skämt alltihopa. Det är inte så man hedrar Ålands lagting. Det var många från liberalerna som sade att det är respekten för Ålands lagting som man skulle visa nu, dels när man kom in i lagtinget och dels behandlingsordningen. Detta är ingen respekt för Ålands lagting, herr talman!

 

Det fanns en mycket känd chefredaktör som i tidningsskriverier och som ledarskribent alltid talade om hårda nypor. Dessa hårda nypor har jag aldrig tidigare upplevt i åländsk politik. Aldrig! Jag hade förmånen att första gången vara invald 1979 i detta lagting, men någonting liknande har jag aldrig upplevt tidigare. Jag har också arbetat som utskottssekreterare. Aldrig har jag varit med om att man har klubbat något förslag förrän det har varit remitterat! Aldrig! Men det har man nu gjort under ledning av den liberala finansutskottsordföranden. Det är det som liberalerna anser att är demokrati och att hedra demokratin!

 

Herr talman!

Eftersom betänkandet åtminstone inte är avlämnat hoppas jag att finansutskottet kan återuppta sin sakbehandling i morgon och börja höra folk, för de som är hörda kan väl icke nämnas i utskottsbetänkandet. Som jag tog upp tidigare tycker jag att det är viktigt att medlen till Ålands hälso- och sjukvård går till patienterna och att man inte använder dem för byggnadsinvesteringar till att inköpa bostäder. Byggnadsinvesteringar behövs för patienternas skull, dvs. att man ser till att man åtminstone på lungavdelningen inte skall ligga i städskrubbar, duschrum och korridorer. Vi vet att landskapet inte är den bästa fastighetsägaren. Vi bör eftersträva att landskapet inte äger fastigheter utan att andra gör det: försäkringsbolagen sköter fastigheter på ett utmärkt sätt och att landskapet hyr upp fastigheter. Vi vet problemen inom Ålands hälso- och sjukvård där hälsocentralen i staden är totalt mögelangripen och som nu står tom. Det visar att samhället inte kan sköta ett sådant ärende. Därför skall vi ha andra fastighetsägare som man har gjort i omvärlden runtom oss. Där är det andra som sköter det. Välkommen finansutskottets ordförande till plenisalen! Där är det viktigt att någon sköter fastigheterna ordentligt och det är andra som sköter dem än förvaltningsorganen, ett skilt fastighetsbolag eller någonting annat. Anser landskapsstyrelsen och andra att det är viktigt att läkarna sköter fastighetsförvaltningen? Vi vet hur det har gått med hälsocentralen; den är totalt mögelangripen därför att man kanske inte haft den kunskap som man har inom många bolag.  Jag tror att de här pengarna behövs för att bygga ut patientrummen i stället.

 

Den andra motionen gällde IT-satsningen på norra Åland. Där har förbundsstyrelsen vid Godby högstadieskola beslutat om att man redan i maj 2000 får använda IT-utrymmena där. Sedan det beslutet fattades har högstadiedistriktet tagit en andra datasal i sitt bruk. Då är det inte ekonomiskt försvarbart att man nu satsar på en skild anläggning utan att vi har skolorna, utnyttjar dem fullt ut till den delen. Det är viktigt att vi börjar se på ekonomin. Jag är faktiskt oroad för den ekonomiska utvecklingen i landskapet för framtiden, var det skall gå. Vi kan inte som dyngspridare föra pengar runtom i samhället utan vi måste försöka spara in samtidigt som vi gör skolorna effektiva, öppnar dem så att de utnyttjas bättre. Ingenting är väl bättre det! Det här är någonting som man bör titta på i finansutskottet. Jag hoppas att man tar sitt förnuft till fånga och glömmer bort vad man har gjort och börjar en ny beredning. Är det betänkande, som jag som ersättare har fått i min hand, som sedan kommer till lagtinget vet vi vad makt är i Ålands lagting.

 

Eftersom det i tilläggsbudgeten i motiveringarna också står om sjöfartens framtid, om nettolönesystemet, anser jag, herr talman, att jag också kan hålla mig till den frågan. Det skulle vara intressant att veta hur man från regeringsblockets sida ser på att man inte har en enig linje i förhandlingarna med riksmyndigheterna. Det blocket på 19 ledamöter har inte i förhandlingar visat sig vara eniga till den delen. Det visar en splittrad bild utåt till den delen och medför stor risk att passagerartrafiken kommer att lyftas ut ur ett lagförslag beträffande nettolöner om man har en dylik inställning. De tre partierna bakom regeringen bör visa en enighet i de förhandlingar man för och inte den oenighet som man har visat. Det innebär enorma skador för det åländska samhället om Sverige går in för ett nettolönesystem och de åländska redarna blir tvungna att registrera sina fartyg i Sverige. Det betyder att rederierna för sin verksamhet åtminstone till Sverige och kommer också att ha sina kontor där. För alla anställda inom penningautomatföreningen betyder det att deras arbetsplatser försvinner över en natt; eftersom monopolet är borta och man skall konkurrera på samma villkor finns det inte längre möjligheter för alla att vara kvar och det finns ingen garanti för det.

 

Det är alltså många som kommer att beröras av ett sådant scenario och därför är det viktigt att landskapet för en enig linje utåt och att landskapsstyrelsens stödpartier är eniga, vilket inte är realitet  i dag.

 

Herr talman!

Jag slutar här och tackar.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Till en ”upprörd vicetalman Häggblom” kan jag bara säga det att vad beträffar finansutskottets arbete har vi givetvis påbörjat det och har som målsättning att kunna ta ett betänkande inkommande torsdag, alltså i morgon och då på grund av den tidsram som talmanskonferensen har beslutat om, dvs. att lagtinget skall avsluta sin vårsession den 4 maj. I talmanskonferensen har också vicetalman Häggblom varit med och beslutat om vårsessionens avslutning. Jag anser att vi från finansutskottet inte har förfarit oriktigt, om vi också har påbörjat med tanke på den tidspress vi har.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Varken nu eller tidigare har talmanskonferensen i Ålands lagting någon gång pressat något utskott att komma fram med ett betänkande inom en viss ram. Alla utskott är oförhindrade att ta den tid de behöver för sitt arbete och göra det. Det har också sagts i talmanskonferensen att sessionen kan förlängas beroende på ärendenas behandling i Ålands lagting. Något annat beslut har icke talmanskonferensen tagit, där ltl Holmberg inte är medlem.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Andra vicetalman Häggblom belastade husägaren för hälsocentralens mögelproblem. Jag skulle säga som min åsikt, att är det inte den som har byggt huset som har det största ansvaret när huset har möglat. Kanske vtm Häggblom kan informera om: vem är det som har byggt huset? Det vet inte jag, men kanske vtm Häggblom vet.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Jag tog det som ett exempel för att visa att samhället inte borde äga det huset. En annan fastighetsägare skulle ha sett till att det också fanns andra utrymmen till hyresgästens disposition och skulle också ha granskat huset på ett fackmannamässigt sätt, som man inte gör i dag i landskapsförvaltningen inom hälso- och sjukvården eftersom man inte har en fastighetsavdelning som sköter allt. Det har efterlysts ett skilt bolag som granskar och sköter verksamheten om man överhuvudtaget skall ha en sådan verksamhet. Vi kan inte ställa det kravet på dem som skall hålla på med hälso- och sjukvården att de också skall vara byggnadssakkunniga.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Är det inte ändå på det sättet att det är den som har byggt huset som har det största ansvaret och att man i stället borde ha valt en annan. Man har tydligen valt en entreprenör som inte klarar av sitt uppdrag.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Det här har ingenting att göra med hur man är som fastighetsförvaltare. Det är länge sedan det huset byggdes och kanske felet fanns i projekteringen, så jag undrar om inte också ltl Boman till vissa delar skjuter åt fel håll, men vid en sådan projektering hade man också kunnat granska på ett annat sätt om man hade haft sakkunskapen från ett organ som behandlar fastigheter och som jobbar enbart med fastigheter.

 

TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutade.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Mot bakgrund av debatten här i måndags kan det vara anledning att göra några kommentarer. Det är också av ett visst intresse att konstatera hur en vicetalman i lagtinget lägger upp sina argument för att utveckla det åländska samhället. I debatten i måndags var det många inlägg om travbanan, om IT-byn, om datorer för medborgarinstitutet, om bostadslån och i stort sett fanns det en ganska bred enighet om att projekten i allmänhet var av värde. Sedan fanns det inslag av frågor och i-frågasättande. Så långt när det gäller substansen. Det fanns också inlägg som antagligen berodde på upprördhet och starkt överdriven känsla för vad detta handlar om.

 

Vi har en hälso- och sjukvård på Åland som håller hög klass, hög kvalitet. Den är också dyr. Den involverar många människor i vården: 800 människor, många patienter, nästan alla ålänningar är patienter. Man kan undra då: Vad är det för mening att föra ut i lagtinget från vicetalman Häggbloms sida ett sådant intryck av att vården är i kris, att patienterna finns i städskrubbar och garderober, och vad som sades.

 

Vi i landskapsstyrelsen och på andra håll som känner ett stort ansvar för hälso- och sjukvården tar naturligtvis reda på om det ligger någon sanning i det hela. Det är klart att sjukhuset har sina problem med toppar osv., man skall försöka fördela utrymmena, där det ibland är högbelastning och ibland lågbelastning. Det är en balans mellan ekonomi, vård osv. Så tycker jag att man gör om man känner ett faktiskt engagemang i frågan, men vill man använda detta som ett politiskt instrument för att så split i lagtinget är det naturligtvis den rätta metoden. Det är också så med byggnadsinvesteringarna att man måste ge mandat till en styrelse som hanterar hela hälso- och sjukvårdsapparaten att bedöma bostadssituationen på Åland. Det tror jag man har gjort med ganska hårda erfarenheter när man skall pussla ihop vikariaten på sommaren. Det är alltså inte lätt att hitta bostäder. För min del förlitar jag mig på den bedömning som styrelsen har gjort att man kan köpa in en lägenhet och göra om den till personalbostäder. Det är möjligt att styrelsen kunde ha gjort bättre beslut osv., men i vårt system måste vi förlita oss på att dem vi väljer som representanter i styrelsen sköter uppdraget.

 

Herr talman!

När det gäller finansutskottets arbete med tilläggsbudgeten är det ingen nyhet för mig - jag har varit i lagtinget sedan 1991 – att ett utskott sätter igång och förbereder sitt slutbetänkande. Särskilt när det är i slutet på en period försöker man höra de personer som kan tillföra någonting, man lägger i allmänhet givna saker åt sidan och sedan försöker man kristallisera ut problem. Jag tar det naturligtvis som en självklarhet från landskapsstyrelsens sida att utskottsmedlemmarna också i dag lyssnar på vad som sägs och tar det till sig. Men vi kunde också konstatera i måndagens debatt att det var vissa frågor som var angelägna och sedan fortsätter naturligtvis debatten av andra skäl att vara mer eller mindre vidlyftig, mer eller mindre relevant. Men utskottsmedlemmarna har sitt ansvar att lyssna, och det vet jag att de gör. Det diskuteras i korridorerna och man och man emellan om olika problem  och utskottet har väl sina möten, så jag kan inte förstå att man skulle blåsa upp detta till en stor fråga om maktmissbruk, maktövergrepp osv. Man kan t.o.m. se det som jag gör: som en ganska praktisk sak. När utskottsbetänkandet kommer finns det anledning att diskutera det. 

 

När det gäller datorsatsningen till medborgarinstitutet är detta en praktisk fråga. Är det så att frågan är löst tar finansutskottet naturligtvis hänsyn till det, men från landskapsstyrelsens sida har vi fört fram budgetförslaget med tanken att det skall vara möjligt att genomföra dessa viktiga regionala satsningarna på grundläggande IT-kunskap. Till den delen är det kanske inte politiskt så märkligt. Man måste utgå från att problemet skall lösas.

 

Nettolönefrågan är avgjort en av de viktigaste frågorna som finns och när det gäller landskapets linje i frågan finns det i varje i landskapsstyrelsen inte någon som helst tvekan om att vi på alla fronter försöker förmå finska regeringen att följa den linje som Sverige går in för. Om det sedan från finsk sida görs ytterligare försök att påverka Sverige är det också en viktig sak för oss att följa med och se hur vi kan medverka i den processen. Vi har alltså på kort tid haft diskussioner med finansministern, statsministern och presidenten. När det gäller lagtingets åsikt finns det inte heller där, vad jag kan utläsa från de senaste åren, någon skiljelinje, även om det naturligtvis finns nyanser hos enskilda personer. Lagtinget har sagt – finansutskottet har föreslagit det – att Åland skall, i samverkan med regeringen, försöka förmå regeringen att vidta sådana åtgärder att man kan konkurrera på samma villkor som i omgivningen. Det kommer vi i och för sig knappast att uppnå, men i alla fall samma villkor som svenskt flaggade, nordiskt flaggade fartyg, sedan har vi Estland-problematiken som ytterligare ett problem. Det finns ingen tvekan eller från någon i landskapsstyrelsen om att här har vi en enig linje. Jag vet inte vilka förhandlingar vicetalman Häggblom hänvisar till. För min del har jag inte avsett – om presidentbesöket avses – att det skulle vara några förhandlingar när man öppet diskuterar saker. Om det sedan finns olika åsikter där är det upp till var och en som deltar, men i de förhandlingar, i de diskussioner som förs, från ansvarigt håll på Åland med riksmyndigheterna är det ingen tvekan om att det finns en totalt helt enig linje om att Åland måste kunna begära att för våra rederier, för vår trafik, få likvärdiga konkurrensvillkor.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Beträffande behandlingsordningen i lagtinget har jag faktiskt också fått i min hand ett utkast till betänkande i egenskap av ersättare i utskottet. Av utskottsmedlemmarna har det kommit att tilläggsbudgeten är slutbehandlad. Man har t.o.m lämnat in reservationer till betänkandet. Bästa vicelantråd, respektera att vicelantrådet sitter i Ålands landskapsstyrelse, men han vet inte längre hur det går till i Ålands lagting! (Från salen: han har varit så länge i landskapsstyrelsen!)  Jag har själv varit ersättare i många utskott och också ordinarie men något dylikt har jag aldrig varit med om. Jag respekterar tidigare utskottsordföranden i finansutskottet vicetalman Viveka Eriksson. Som ersättare fick man alltid all information om allting som hände och när det skulle fattas beslut. Ville man då delta som ersättare, eftersom obundna inte har en ordinarie plats i utskottet, hade man möjlighet att gå dit. Eftersom vi nu är i opposition är det mycket större intresse från vår sida att delta i behandlingen, vilket jag inte i min vildaste fantasi skulle ha trott att var klubbad förrän vi remitterade den från lagtinget! Det har aldrig hänt, varken i Ålands lagting, Finlands riksdag eller i Sveriges riksdag.  Men det är det här som är maktmissbruk, hårda nypor. Det är det här som liberalerna har kritiserat alla andra för i detta parlament hittills – men vem står nu främst och kör detta race? Jo, partiet liberalerna på Åland!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

I vårt politiska system har vi en uppdelning mellan lagting och landskapsstyrelse. Från landskapsstyrelsens sida tycker jag att man kan utgå från att utskottet självt bedömer hur man behandlar sina frågor och om det är en överraskning – det mesta tycks vara en överraskning för vtm Bert Häggblom, trots att han varit med i politiken i många år – att ett utskott bestämmer sig för att göra några utkast till betänkande, så överraskar det i alla fall inte mig. Jag har varit med om åtskilliga betänkanden och ändringar samt justeringar. Men det är inte min sak att lägga mig i det, utan från landskapsstyrelsens sida utgår vi från att det förs en debatt här, att vi kan försöka svara här i lagtinget och att vi hörs i utskotten samt att man där tar reda på så mycket man kan; sedan kommer betänkandet till lagtinget, på lagtingets bord. Den formella gången skall vi väl hålla kvar. Om vtm Bert Häggblom är missnöjd med hur liberalerna bedriver politik kan jag försäkra att vi följer naturligtvis den formella gången, inte är det någonting annat. Men vi kan inte stå på rad och vänta på att vicetalman Häggblom skall tala om vad vi skall göra, utan vi för diskussioner med andra partier, man och man emellan och i utskotten. Jag hoppas på att den här processen skall leda till ett sakligt och välgenomtänkt betänkande, som gör att vi kan gå vidare med samhällsutvecklingen, vtm Häggblom! Det är samhällsutvecklingen vi är här för att svara för, inte för att blåsa till strid och försöka skapa split i det politiska systemet. Jag tror inte att det leder någon vart.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

Om jag har förstått det politiska systemet rätt är vicelantrådet Olof Erland medlem i Ålands landskapsstyrelsen och icke i finansutskottet i Ålands lagting. Av hans svar skulle man tro att han fortfarande är medlem i lagtinget, vilket han inte är och vilket också gör mig mer oroad för den nu påtalade behandlingsordningen. Det finns ett betänkande, man har klubbat det, fastän debatten i lagtinget pågår. Vi är tillsatta av Ålands folk för att den demokratiska processen skall ske i Ålands lagting. Vem har inte fört den diskussionen mest  i detta parlament om inte liberalerna på Åland! Men vem är den första att kasta undan den mer än någon annan tidigare i den åländska historien? – liberalerna på Åland! Det är väl här som samhällsbygget skall ske i Ålands lagting och det vi folkvalda är tillsatta för. Det är vi som skall fatta besluten. Men vad gör vi här när alltihopa är bara en chimär. Det är ett skämt. Allt är klart på förhand, vilket gör att man kan stå och småle när någon talare står däruppe! Vad spelar det för roll. Det är redan beslutet i mörka, slutna rum!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Man kan kommentera varenda lagtingsledamot, om de småler eller om de gråter, men det handlar ändå om vad vi har för argument här för att föra samhällsutvecklingen vidare. Det är det jag skulle vilja att vtm Bert Häggblom tänker på. Jag sade att landskapsstyrelsen har sin roll, lagtinget har sin roll och jag utgår från att när det kommer ett betänkande från finansutskottet har man gått igenom det, diskuterat det och lägger fram det för diskussion i lagtinget, och jag hoppas att det är så sakligt som möjligt, att det tar upp de problem som har ventilerats här. Jag finner ingen anledning att tro att det skulle vara några märkvärdiga maktprocesser på gång, någon utpressning eller att man skall köra över någon, utan jag tycker att vi mycket väl kan föra en diskussion här i lagtinget och där vi från landskapsstyrelsen försöker svara för vad vi föreslår. Varför föra upp frågorna på det här sättet? Jag börjar faktiskt tro att vtm Häggblom har andra syften för sina inlägg här än att försöka bidra till att utveckla samhället. Det är upp till honom som lagtingsledamot och folkvald att göra det, men jag tycker att från landskapsstyrelsens sida känner vi det ansvaret att vi skall försöka använda samhällets resurser och föra frågorna till lagtinget för diskussion och behandling. Om finansutskottet vill arbeta intensivt, om man vill förbereda sina betänkanden, så är det inte vår sak, men vi utgår från att det kommer ett bra betänkande på bordet och vtm Häggblom har tydligen som suppleant möjlighet att påverka det, om det finns intresse.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Man skulle kunna tro att ledamoten Erland är utskottsordförande, men det är han inte! Att man börjar förbehandla tycker vi att är OK. Det kunde vi ha gjort, men vi kunde ha väntat med besluten därför att det hade inte föranlett någon försening på något sätt utan vi hade ändå hunnit med betänkandet till den 4 maj. Jag kan som medlem i finansutskottet bara bekräfta att vi tog beslut igår; annars skulle jag naturligtvis inte ha lämnat in en reservation. Vi klubbade alla momenten igår, så där har vtm Häggblom helt rätt att vi borde kanske ha väntat med det. Men förbehandlingen, som landskapsstyrelseledamoten Erland nämner, har vi inte någonting emot, dvs. att man börjar skissa på vem man skall höra, hur man skall jobba. Jag frågade på det första finansutskottsmötet att är det här arbetssättet rätt? Majoriteten påstod att det var  rätt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag skulle vilja ta upp frågan om sjöfarten som berördes här. Det finns i finansutskottets betänkande en skrivning om detta. Nu berörde vicelantrådet också frågan. Enligt de senaste nyheterna har trafikministern i Finland låtit meddela att han tänker försöka påverka den svenska regeringen så att de fartyg som går in till Åland inte skulle få nettolönesystemet. Här i betänkandet sägs det att oberoende av vilket system man inför kommer det att påverka de offentliga finanserna. Ett sådant förslag som finansministern framför påverkar mindre s.a.s. de åländska kommunernas intäkter. Om inte finansutskottet har behandlat just den senaste utvecklingen på detta område, finns det skäl att ta upp frågan till diskussion också i finansutskottet. Jag tyckte nämligen att vicelantrådet var alldeles för allmängiltig. Det är klart att inte lär väl någon säga att inte den åländska sjöfarten skall ha lika konkurrensvillkor, men frågan är nu på vilka villkor skall den åländska sjöfarten subventioneras? Det system som nu har varit diskuterat innebär att de stora pengarna kommer redarna till del, inte de åländska sjömännen eller kommunerna, så nog finns det sakliga skäl för utskottet att fortsätta diskussionen och att det kanske ur många synvinklar var lite förhastat av utskottsordföranden Folke Sjölund att drämma igenom budgeten så här snabbt!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Ltl Sundback hänvisade till finansutskottets betänkande, men något sådant har inte jag sett. Däremot kan jag kort redogöra för vad som har hänt. Sverige har tagit ett beslut om att införa nettolön – med bruttolöner till de anställda, för att förenkla det lite – och det man har diskuterat är tidtabellen, som Sveriges regering kommer att diskutera i morgon. Från finsk sida har man avgivit ett brev från kommunikationsministern och andra skatteministern till Sveriges regering för att man vill ha en diskussion om man eventuellt kunde göra ett undantag för taxfree-trafiken, dvs. Åland och Kvarken. Det här kan man naturligtvis dra olika konsekvenser av, men det får naturligtvis finansutskottet självt göra, om de vill ta in det i betänkandet. Det är ingen direkt fråga för tilläggsbudgeten utan snarare en upplysning. Konsekvenserna för den offentliga ekonomin är kanske för tidigt att ta upp här i lagtinget i dag, men naturligtvis håller vi oss i landskapsstyrelsen orienterade om de frågorna och försöker på alla sätt hålla de åländska intressena framme. Det som man kan säga – och det är kanske en liten tolkning – att från finsk sida har man tidigare försökt få igenom detta, att alltså påverka Sverige så att man skulle undanta trafiken som har skattefri försäljning, som man anser att var redan subventionerad, men det har man inte gjort i Sverige. I samband med vår budget kan man förstås säga att det är en markering, men det är klart att det är lagtinget som bestämmer vad som skall diskuteras i samband med tilläggsbudgeten, men i tilläggsbudgeten är det svårt att vidta åtgärder. Så mycket kan jag åtminstone säga för min del.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Om vicelantrådet hade haft en bestämd uppfattning om vad landskapsstyrelsen tänker göra tycker jag att det hade varit onödigt att finansutskottet lade sig i den här frågan. Men efter den här rätt så allmänna redogörelsen tycker jag nog att det finns fog för finansutskottet att ta upp frågan. Det går snabbt nu och eftersom landskapsstyrelsen inte har någon uppfattning i saken är det bra att ta tillfället i akt och diskutera frågan i utskottet .Visst det finns fog att ta upp den. Landskapsstyrelsen har i sin framställning om tilläggsbudgeten berört frågan i de allmänna motiveringarna, så det är mer än motiverat att lagtinget behandlar frågan. Vi har aldrig vidtagit åtgärder i lagtinget utan vi har fattat beslut här. Det tror jag att vi också gjorde under vicelantrådets tid som lagtingsman. Jag önskar faktiskt att finansutskottet nu tar sitt ansvar och diskuterar den här frågan. Man har faktiskt tid till den 4 maj. Här har talats om att det är så himla bråttom, men det är bara en gång som vi behandlar tilläggsbudgeten. Det är inte så många omgångar och sjöfarten är en viktig fråga, så jag hoppas att utskottets medlemmar delar den uppfattningen.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Om finansutskottet vill behandla den frågan är det upp till finansutskottet. Jag sade redan i mitt anförande, också i repliken, vad vår linje är; jag har försökt redogöra för vad som har hänt i dag. Det är inte jag som har skickat brev till regeringen i Sverige, utan det är landskapsstyrelsen och vi redogör allmänt för vad som har hänt, sedan finns det detaljer där. Men eftersom det gjordes ett påstående av ltl Sundback skall jag repetera vad jag sade tidigare. Det är helt klart från lagtingets tidigare beslut, skrivet i finansutskottet – om inte ltl Sundback vill höra, så behöver hon inte, men det är onödigt att komma igen i en replik och igen begära redovisning. I lagtinget har man sagt att man skall förmå regeringen att Åland skall ha samma konkurrensvillkor som i övrigt. I och med att Sverige har gått in för ett netto/bruttolönesystem är vår linje i landskapsstyrelsen baserad på handlingsprogram, på förhandlingar vi har haft med finansministern, statsministern och i övrigt det att Finland skall följa efter för att Åland skall hållas skadelöst. När det gäller kommunerna skall de också, beroende på systemet, hållas så skadelösa som det bara går, med vår helt klara målsättning; den har inte ändrats i och med att kommunikationsministern i Finland skriver ett brev till motsvarande i Sverige. Jag hoppas nu att ltl Sundback nu skall ta till sig detta och förstå att landskapsstyrelsen har en linje i den här frågan och att när andra aktörer agerar har vi anledning att följa dem och se vad vi kan göra i detta spel.

(Från salen, ltl Sundback: vänta och se!)

 

Ltl Sjölund:

Herr talman!

Det har framförts en del synpunkter på finansutskottets sätt att handlägga tilläggsbudgeten. Jag tänkte kort kommentera det och åtminstone försöka lugna vicetalman Häggblom med att visserligen är det så att finansutskottet har inlett behandlingen av tilläggsbudgeten och gått igenom den, också hört sakkunniga, gjort en del behandling innan remissen i lagtinget har avslutats, ja. Men det är ändå inte så att vi har klubbat tilläggsbudgeten slutgiltigt i utskottet utan vi har ett möte i morgon och på grund av att remissen inte är avslutad kommer finansutskottets medlemmar att ha möjlighet att ta upp nya frågor också. Vår förhoppning är att om möjligt kunna slutföra arbetet i morgon och också  justera betänkandet så att det skall kunna ligga på lagtingets bord på fredag i enlighet med med planeringen.

 

Jag kan bara konstatera att alla finansutskottets möten har funnits anslagna på den anslagstavla som finns för utskottsmöten. Vtm Häggblom har i egenskap av ersättare i utskottet haft full rätt och alla möjligheter att närvara vid finansutskottets samtliga möten. Det finns inga problem med det. M.a.o. är det inte så att det inte längre finns möjlighet att påverka i finansutskottet utan i princip är det så att eftersom remissen slutförs först i dag kommer man att kunna behandla vilka punkter som helst på mötet i morgon.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman, bästa ledamot, finansutskottsordförande Sjölund!

Mötet i morgon var endast utlyst som ett justeringsmöte. Vi borde vara så ärliga med varandra och erkänna att vi klubbade tilläggsbudgeten igår. Vi har begått ett fel, men då tillrättalägger vi det felet genom att göra som ltl Sjölund sade: behandlingen fortsätter i morgon! Om det är formellt rätt kan inte jag svara på.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman! 

I egenskap av ersättare i utskottet förmodar jag att finansutskottet inte vidtog och började sakbehandlingen av ärendet förrän remissen var avslutad. Det förvånar mig storligen att besluten är fattade före, samtidigt som man har ett förslag till utskottsbetänkande i sin hand som skall justeras i morgon torsdag. Jag emotser att behandlingen i lagtinget i fortsättningen blir sådan att alla ärenden går direkt till utskotten – det är ingen idé att vi har någon remiss överhuvudtaget.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

I egenskap av ledamot i finansutskottet har jag samma uppfattning som ltl Strand i denna fråga. Vi har inlett behandlingen och landskapsstyrelsens framställning om tilläggsbudgeten är slutbehandlad och färdigklubbad i finansutskottet. I morgon är det endast ett justeringsmöte.

 

TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! 

Jag vill först avisera en liten profilhöjning från min sida i lagtingspolitiken i och med att det i dag har gått fyra veckor sedan den nya landskapsstyrelsen tillsattes och därmed är tiden för att lära sig saker och ting över och nu kan vi öppet föra en offentlig diskussion om vad som helst, även vi som har lämnat landskapsstyrelsen, enligt min uppfattning.

 

I landskapsstyrelsens framställning i den allmänna motivering anförs en del synpunkter visavi sjöfarten, som här sades. Det som kommunikationsminister Olli-Pekka Heinonen i dag har gått ut i offentligheten med har landskapsstyrelserna känt till i flera månader, att Finland med all kraft har försökt påverka Sverige att exkludera taxfree-linjerna. Det skulle då enligt någon tänkare här i lagtinget möjligen vara bra för Åland. Det är en ren katastrof för Åland om man skulle göra på det sättet och det är en olikbehandling som inte är värdigt en rättsstat som Finland, eftersom på taxfree-linjerna kan vilket nationsflaggat fartyg som helst trafikera. I dag trafikerar flera fartyg med svensk flagga i aktern. De kommer att få en 25-procentig kostnadsreducering när Sverige inför sitt nettolönesystem. Om de är exkluderade blir det naturligtvis inte så, men då kan andra flaggor komma in på dessa taxfree-linjer och köra med uppemot 70 procent lägre kostnader, såsom t.ex. under estnisk flagga. Att i en sådan situation åländska redare skulle fortsätta att köra med finsk flagga i aktern måste självklart vara uteslutet, om Finland driver igenom den här linjen. Då har vi för det åländska samhället det som vi inte vill uppleva, att åländska fartyg börjar redas successivt mer och mer från Sverige, som vicelantrådet här var inne på. Alltså gäller det nu att med full kraft från åländsk sida fortsätta att försöka förhindra en sådan här utveckling. Det är rimligt att finansutskottet i anledning av budgeten och landskapsstyrelsens skrivningar i samband med sjöfarten och den händelseutveckling som nu även officiellt är på gång fr.o.m. i dag hör åtminstone Ålands redarförenings representant. Jag hoppas att vi skall se det i det betänkande som kommer.

 

Jag vill också ställa en fråga till landskapsstyrelsen i sammanhanget. Den tidigare finansministern i landskapsstyrelsen Olof Salmén var med synnerligen aktivt i samband med Nordiska ministerrådets möte i Reykjavik med finansministrarna då man fick till stånd en nordisk överläggningsgrupp under finsk ledning för att försöka undvika en konkurrens mellan de nordiska länderna och nordiska flaggorna inom sjöfarten. Det vore väl läge nu att få en lägesrapport hur den nya finansministern har inlett arbetet med de frågorna och kanske också en lägesrapport, möjligen här i plenisalen eller i utskottet i morgon, hur detta arbete fortskrider, som är synnerligen väsentligt för sjöfararlandet Åland.

 

Ytterligare en kort fråga, herr talman, om behandlingen i utskottet. Det är självklart så att oberoende vad som hittills har hänt inleds den formella behandlingen i morgon och utskottsordföranden, särskilt, har att följa lagtingsordningen. Jag stödde bordläggning i måndags av detta ärende eftersom ledamöter i lagtinget ville ha en bordläggning, uppenbarligen fanns det saker och ting att diskutera här tillsammans oss trettio emellan, inklusive de sex i landskapsstyrelsen, och jag stödde bordläggningen av det skälet att lagtinget väl hinner före den 4 maj att ha en seriös behandling i utskottet också efter remitteringen. Det är enda behandling av finansutskottets betänkande, så det hinner man väl med. Det är ingen fara heller om vi skulle tvingas sammanträda därpå följande måndag eventuellt om det blir mycket ärenden i utskottet och t.o.m onsdag. Jag tycker att det är bra att utskottsordföranden Folke Sjölund här delvis erkände sitt misstag, alltså indirekt genom att säga att det är obetaget för medlemmarna i utskottet i morgon att uppta till behandling vad än man vill, vilket är en självklarhet! Men det hade naturligvis varit mera klädsamt för ordföranden att erkänna att man har gjort ett fel till den här delen. Att börja behandlingar och höranden före remitteringen är inte ovanligt i lagtinget, det brukar vi ofta göra, så det är riktigt gjort, men detta klubbande som skedde igår såsom en slutlig behandling som skulle justeras på torsdagsmötets morgon är inte bra. Visst vore det klädsamt av ordföranden att be lagtinget om ursäkt för detta formella i förhållande till lagtingsordningen misstag! Men det kom i alla fall ett indirekt erkännande.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Jag vill inte desto mera uppehålla mig vid procedurfrågan, men när man läser det nya handlingsprogrammet börjar det så här: ”Åland skall vara ett demokratiskt rättssamhälle med en parlamentarism där lagtingets roll som det åländska folkets representation och lagstiftande församling respekteras. Det betyder väl också att lagtingsordningen och arbetsordningen skall följas. Och visst är man lite chockerad när man samtidigt har varit med och hört kritiken om lagtingets alltmer undanskymda roll under den senaste perioden, men, som sagt, alla kan göra misstag och kanske det här ärendet nu sköts på ett mera demokratiskt sätt.

 

Det jag ändå begärde ordet för var om själva sjöfartsfrågan. Vi har bara hört om själva proceduren och behandlingen av finansutskottets syn på tilläggsbudgeten, men ifall man inte alls har tagit upp frågan eller gjort några skrivningar om sjöfarten förväntar nog åtminstone jag mig på vägnar av Ålands folk att litet mera kött på benen om den aktuella situationen skulle komma fram här i lagtinget. Det som sägs i dag, även om det inte är någon nyhet att man från finländsk sida har önskat på något vis undanta den taxfria trafiken från netto/bruttolönesystemet, så visst är det intressant att mann framhärdar i synsättet. Det måste tyda på att man ändå från finländsk sida i regeringen har svårt att få igenom systemet. Grunden för det är naturligtvis att sjöfarten redan är så subventionerad med den skattefria försäljningen. Att skattebetalarna sedan ytterligare skulle gå in och sänka kostnaderna för rederierna, för deras skatter och avgifter, med 500 miljoner måste man inse, även om man är ålänning, att det politiskt inte är en lätt sak att genomföra. Kan man komma någon vart just nu eftersom situationen är ganska kritisk borde man eventuellt fråga om det åtminstone inte kunde vara fråga om en sorts tillfällig lagstiftning från finländsk sida. Vi måste alla inse att det långsiktigt inte är hållbart att en av de mest lukrativa företagen skall skattesubventioneras så kolossalt som nu krävs för att upprätta s.k. likvärdiga villkor. Politiskt är det alltså inte möjligt långsiktigt. Det tror jag att man måste inse. Sedan finns initiativet från Reykjavik där man kanske kan i framtiden utläsa några nya politiska regler för sjöfarten, men problemet där igen är att det inte bara är en nordisk fråga utan det är en EU-fråga och sist och slutligen en global fråga.

 

Finansutskottet har möjlighet att åtminstone sätta sig in i problematiken och vi får veta vad landskapsstyrelsen tänker göra. Även om vicelantrådet nu har redogjort flera gånger för linjen, så ser jag ändå inte att man tänker göra någonting, utan man vill vänta och se vad som händer på rikssidan. Då vill jag gå till handlingsprogrammet igen, som har en skrivning om sjöfarten, där det bl.a. sägs att landskapsstyrelsen aktivt skall verka för att trygga förutsättningarna för sjöfarten på lång sikt och att man skall i arbetet jobba tillsammans med riksmyndigheterna för att skapa de konkurrenskraftiga villkoren för näringen. I vilken samverkan har det senaste utspelet gjorts? Är det så att landskapsstyrelsen överhuvudtaget har något inflytande över det senaste utspelet från minister Heinonen eller är det igen att man står offside och väntar? Nu är det tydligen så att avgörandena är ganska nära och det är klart att det inte bara gäller redarna utan att det gäller många andra, speciellt lösningen för kommunernas del och inte minst för de åländska sjömännen. De lösningar som finns nu gynnar den part som redan förtjänar bra på verksamheten.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Landskapsstyrelsens linje är inte att vi skulle undvika ett subventionssystem när andra har det, utan den åländska utgångspunkten är att våra rederier skall kunna verka på samma villkor som andra för att trafiken skall kunna vara kvar. Motiveringen till det är att det handlar om arbetsplatser på Åland, i Åbolands skärgård och i riket överhuvudtaget, det handlar om exporten för Finland, det handlar om besöksnäringen på Åland i allra högsta grad, i Åbo och Helsingfors, i Stockholm, det handlar om samhällsekonomin i stort. Det är ingalunda så att vi väntar och ser utan vi har varit medvetna om att Finland kommer att fullfölja sin linje och antagligen försöka påverka Sverige. Möjligen kan man säga att vi väntar och ser tills vi blir lediga från dagens lagting därför att då skall vi ha de kontakter som vi har planerat under dagen här därför att det här kom som ett besked i morse. Själva brevet har gått, men det är ingen överraskning att Finland vill ha den här lösningen att man skall undanta den skattefria trafiken. Vår utgångspunkt är fortsättningsvis, och jag tyckte att det tidigare inlägget från ltl Roger Jansson var i samma linje, att vi försöker förmå både Sveriges och Finlands regering att ta hänsyn till våra intressen och att göra ett system som är likvärdigt för Sverige och Finland och där vi kan med våra rederier konkurrera på samma villkor.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag kan bara säga att det finns inget att kritisera i resonemanget, men det är i alla fall nu som frågan avgörs och för att inte missförstås och för att inte bli undervisad från början igen om hela problematiken måste jag för tydlighetens skull få veta att stöder landskapsstyrelsen kommunikationsminister Olli-Pekka Heinonens förslag eller stöder man det inte? Vad tänker man göra om man inte stöder detta förslag?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Jag tyckte att jag har klargjort det flera gånger att om Sverige går in för ett netto/bruttolönesystem skall Finland också göra det. Att undanta den skattefria trafiken på det sätt som kommunikationsministern och andra skatteministern gör drabbar Åland, som det själva konstaterar, och vi är förstås ännu mera medvetna om det. Jag har redogjort här några gånger för vår linje och jag tycker själv att den är klar och jag kan konstatera att ltl Roger Jansson hade samma linje, så om det är många andra som ansluter sig till ltl Sundbacks aktiva eller passiva missförstånd kan inte jag göra mycket mer åt det!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Det är ingen lätt sak och det händer som sagt politiska saker ganska snabbt och man skall vara med och påverka kanske man skall vara någon annanstans än i Ålands lagting! Nu uppfattar nog jag vicelantrådet så att landskapsstyrelsen inte är på samma linje som kommunikationsminister Heinonen. Det betyder att det inte finns någon samverkan med riksmyndigheterna i den här frågan utan regeringen, åtminstone kommunikationsministern driver en annan linje än den som landskapsstyrelsen säger att man företräder, nämligen att man stöder den svenska lösningen. Då är det väl nog bra om finansutskottet tittar närmare på hur lagtinget skall förhålla sig. Det här är en ödesfråga för Åland och det kan inte vara så att vi väntar och ser vad som händer utan det måste finnas en aktivitet och ett ställningstagande, helst på lagtingsnivå. Något större och starkare stöd kan landskapsstyrelsen inte få i den här frågan.

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Nog skulle det vara ganska förvånande om Finlands regering och Ålands landskapsstyrelse skulle vara eniga i den här frågan. Det är i stället fråga om en långvarig kamp och ett försök att med våra medel tillsammans med andra organisationer, arbetsgivarna, arbetstagarna osv., försöka påverka regeringen, som inte heller sinsemellan är enig. Det vi kan göra i det här skedet är att liksom tidigare försöka föra fram våra faktiskt grundade åsikter om näringens betydelse för det åländska samhället, för det finska samhället, när det gäller exportindustrin, besöksnäringen och det faktum att vi har en sjöfart inom passagerarfärjtrafiken som tillhör världens mest avancerade och moderna, att ta tillvara den kompetensen. Finlands regering har försökt att påverka detta i nordiska sammanhang. Lantrådet agerade under sessionen i Reykjavik. Jag hade själv som parlamentariker möjlighet att agera, jag har gjort det tidigare i flera sammanhang och talat för att de nordiska länderna borde undvika skattekonkurrens, men det har de inte gjort och Danmark och Norge har gått före, sedan har processen fortsatt och det har blivit en dominoeffekt. Finansministrarna har alltså inte lyckats enas om att man skulle ha likvärdiga villkor och därför har vi den här situationen. Vi kan naturligtvis och har försökt påverka regeringen, som jag sade tidigare, att följa den linje som vi i landskapsstyrelsen går in för, nämligen att Sverige nu har beslutat om ett system med nettolöner och bruttoutbetalning. Det systemet har man från Finland granskat och gått igenom och vi skall granska det och gå igenom det, och vi skall försöka påverka Finlands regering att införa ett liknande, att det skall vara på samma villkor. Sedan finns då en politisk process i det här som vi kan påverka delvis men inte helt och hållet. Så är alltså frågan. Och vill lagtinget uttala sin mening återigen i den här frågan, vill finansutskottet behandla det här, är det klart att det är man själv som skall besluta om det. Lagtinget har tidigare sagt tydligt att sjöfartspolitiken skall bedrivas på det sättet att vi i samråd med riksmyndigheterna skall försöka komma fram till ett system där åländska rederier kan konkurrera.

 

Nu tror jag att det är fjärde gången jag har upprepat att landskapsstyrelsens linje är att vi skall försöka få samma system som Sverige och det innebär att vi skall förmå Finlands regering att införa det systemet. Det inser man på många håll att man borde göra på grund av arbetsplatserna, sjöfartens framtid, passagerarfärjornas utveckling osv. Vi gör allt vad vi kan för att man skall göra det. Under dagen har vi flera kontakter att göra och så fortgår det hela tiden. Vi har alltså kontakter på det här området hela tiden. Det är organisationer, det är ministrar och det är regeringsrepresentanter på bägge sidor. Kan lagtinget ytterligare göra någonting här, om ltl Sundback vill göra ett initiativ eller någonting annat via finansutskottet, så är det naturligtvis tacksamt, men vi måste fortsätta med vårt arbete hela tiden.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att vicelantrådet är tacksam för att om finansutskottet kan s.a.s. bereda mark i den här frågan så har han tydligen ingenting emot att frågan behandlas i finansutskottet. Jag tycker att det inte är riktigt helt klart vad som gäller. Vicelantrådet pratar om att man i Sverige har beslutat att gå in för ett nettolönesystem som betalas ut i form av bruttolöner. Men det är väl inte helt klart hur det skall se ut i alla detaljer utan det återstår en hel del beslut innan det är klart. Att man är långt hunnen och kan fatta vissa principiella beslut stämmer, men inte finns det någon lagstiftning klar än och det är väl just därför som man från Finland försöker påverka situationen. Jag ber inte att vicelantrådet redogör något mera för vad landskapsstyrelsen har haft för inställning och har för inställning utan jag vill veta hur man skall påverka Finlands regering att sluta upp med att kräva begräsningar för taxfree-sjöfarten, om det är det som man är emot från landskapsstyrelsens sida, eftersom jag förstår på vicelantrådet att han förespråkar det svenska systemet. Då måste man s.a.s. stötta Sverige och försöka stoppa finnarnas försök att begränsa det här systemet. Annars blir det att sitta och titta på när de stora elefanterna dansar, och det tycker inte jag är tillräckligt bra därför att Åland är en stor nation när det gäller sjöfarten.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Åland är en stor nation när det gäller sjöfarten och vi klampar in där vi har möjlighet och för diskussioner där vi har möjlighet. Det gäller, som jag sade, regeringsföreträdare både i Sverige och Finland och alla ansträngningar riktas på att vi skall utgå i dagsläget från det beslut man har tagit i Sverige, att senast inför årsskiftet år 2001-2002 inför man ett system där man registrerar bruttolön men betalar ut nettolön. Nu har man från Finlands sida tagit ett initiativ som vi naturligtvis måste tillåta Finlands regering att självständigt göra. Däremot fortsätter vi att tala om för dem vilka negativa konsekvenser detta har för Åland och vad vi anser att man borde ha för lösningar. Hur mycket detta skall upprepas i lagtinget har jag lite svårt att förstå men om ltl Sundback har konstruktiva förslag och initiativ, som via finansutskottet kan komma till lagtinget så är det naturligtvis lagtinget som har initiativet. Vi tar bara tacksamt emot alla goda råd!

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! 

Jag skall försöka vara kort här eftersom både utskottet och landskapsstyrelsen behöver använda tiden till att komma fram till någonting vettigt i de här frågorna. Jag måste säga att jag är väldigt glad för den enighet som nu visas från socialdemokraterna ända till landskapsstyrelsen, som sitter här längst på högerkanten i lagtinget, när det gäller den åländska linjen om att man inte skall exkludera taxfree från det nödvändiga stödsystem som tyvärr måste införas och att den här linjen alltså skiljer sig från regeringens linje. Det är bra att vi har fått det klargjort och att Åland står enigt här. Det är kanske ett enmansparti som är något oklart i sammanhanget, men för övrigt står 29 lagtingsmän bakom detta - och förhoppningsvis 30. Dessutom har landskapsstyrelsens linje varit att eftersträva att Finland inte via riksdagen skall behöva ha ett årligt halvmiljards direkt stöd till sjöfarten, vilket sticker folk i ögonen när man har dividenutdelningar och annat som är så lätt att förstå för folk, att det där ser lite fult ut utan att man inser alla de ekonomiska förhållandena. Här finns det rimligen två linjer från åländsk sida att föra: ingen olikbehandling när det gäller de fartyg som trafikerar taxfree-linjerna och sedan en linje i Finlands regering och riksdag som kan få riksdagsmajoriteten bakom sig. Då skall det säkert inte vara några stora subventioner till. Då har man ett alternativ till den svenska lösningen, som också är en lösning, men den innebär långt över en halv miljard i årliga subventioner från riksdagens sida.

 

Precis som här har sagts från ltl Sundbacks sida är det viktigaste nu inte att redogöra för vad man har tyckt i de här frågorna bakåt utan det viktiga är vad göra nu. Jag ber lagtingets organ i det här sammanhanget, när vi har det här ärendet på bordet, i dag finansutskottet, att reda ut den frågan. Det var också glädjande att läsa synpunkterna när den nya landskapsstyrelsen tillträdde att man nu skulle utnyttja sina ypperliga kontakter till regeringen och riksdagen; riksdagsmannen har naturligtvis en mycket central roll i sjöfartsfrågorna eftersom lagstiftningen ligger på riket. Så har det alltid varit och så är det fortsatt. Hans insatser måste vara guld värda för Åland i de här sammanhangen. Men naturligtvis är det också viktigt att de två huvudministrarna i regeringen, som hanterar dessa frågor, de båda samlingspartisterna Olli-Pekka Heinonen och Sauli Niinistö har ett gott förhållande till landskapsstyrelsen och att man där kan komma överens om att lösa Ålandsproblematiken.

 

Jag är också varit glad över att särskilt under det senaste ett och ett halvt året lantrådet Roger Nordlund har engagerat sig markant i sjöfartsfrågorna. Han hade också den senaste diskussionen med finansminister Sauli Niinistö, så det vore naturligtvis värdefullt om vi här i lagtinget och åtminstone i utskottet kunde få höra också lantrådets synpunkter på vilka åtgärder som landskapsstyrelsen avser att göra de närmaste dagarna. Att hela tiden här bli serverade vicelantrådets synpunkter om allt som centern och liberalerna gör är i och för sig trevligt, men lite blandad kompott vore bra, särskilt som den här frågan är en ödesfråga för Åland och lantrådet är huvudansvarig för alla ödesfrågor.

 

Jag hoppas sålunda, förutom som jag tidigare föreslog, att finansutskottet hör representanter för Ålands redarförening, att finansutskottet också hör representanter för landskapsstyrelsen i den här frågan och om möjligt representanter för Finland.

 

Ltl Boman:

Herr talman!  .. nej vicetalman Bert Häggblom, ursäkta felsägningen – jag hoppas att det inte blir så.!

Jag tänkte inte delta i diskussionen, men eftersom först vicetalman Bert Häggblom och sedan avpolletterade landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson anspelar på att något otillbörligt har hänt när presidenten var på besök här senast vill jag för det första säga att jag antog att det var en sluten överläggning. Enligt ledamöterna Strand och Häggblom var det tydligen ingen sluten överläggning eftersom de förde ut på stan mycket noggrant vad också andra har sagt under denna överläggning. Jag vill alltså ge en förklaring; då vill jag först säga att jag var inbjuden till diskussion med presidenten i egenskap av gruppledare för det dynamiska partiet Ålands framstegsgrupp och ingalunda i egenskap av att jag stöder den bästa landskapsstyrelse som vi hittills har haft!

 

Min åsikt om bidragen är den – det har jag också framfört i större sammanhang – att jag anser att det bästa vore om Sveriges regering inte går in för ett nettolönesystem när det gäller de passagerarfartyg som drar nytta av taxfree-undantaget. I så fall måste också Finland gå med för att få en jämbördig behandling. Jag anser att det räcker med de subventioner taxfree-undantaget medför, både för de fartyg som är registrerade i Sverige, likväl för dem som är registrerade i Finland. Att hålla en näring vid liv med enorma bidrag känns inte rätt, bidrag som i slutländen inte medför annat än ännu större utdelning aktieägarna till fromma.

 

Till slut vill jag säga, att jag åtminstone är ingen redarlakej!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Eftersom ltl Boman nämnde mitt namn från vissa sammanhang vill jag bara framhålla, att jag inte överhuvudtaget har nämnt ltl Bomans namn. Jag har inte nämnt ett ord om överläggningen med presidenten. Det är bara att kolla upp i stenografiska protokollet!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Jag förmodar att vid den slutna överläggning som hölls med presidenten fördes det inte några stenografiska protokoll i alla fall! Däremot sade ltl Strand igår i sitt anförande att det har förekommit ”en oenig front” vid informationen och jag utgick från att det var vid den slutliga överläggningen som vi hade med presidenten.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag sade rent allmänt att det är viktigt att vi är eniga. Jag nämnde överhuvudtaget inte några överläggningar, så ltl Boman har fel där. Jag sade att det är också viktigt att inte enskilda ledamöter – jag nämnde inga namn utan bara rent allmänt – gör populistiska utspel. Överhuvudtaget har jag inte nämnt någonting från den överläggningen, så ltl Boman måste hålla sig till sanningen.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Ltl Boman företräder ett ”dynamiskt parti” och man skulle nästan förvänta sig att han skulle kunna vara enig med själv! Men jag tror inte att han lyckades i sitt senaste uttalande. Ltl Boman uttalade ett varmt stöd för den landskapsstyrelse som han uppfattade som den bästa som han har varit med om. Det måste man väl kalla devot beundran och total underkastelse! I nästa minut tyckte han att sjöfarten inte alls skulle ha några subventioner, förutom de taxfree-möjligheter som man har. Det är inte landskapsstyrelsens linje just nu, utan de företräder en linje där man enligt det svenska systemet skall gå in och subventionera också taxfree-trafiken med ännu mera skattemedel. Närmast tycker jag att ltl Boman kommer minister Olli-Pekka Heinonen, och det är inget fel i det, den åsikten får han naturligtvis ha, men då kanske han lite måste nyansera sin beundran för den sittande landskapsstyrelsen!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman! 

Ingalunda köper jag allt vad landskapsstyrelsen säger, men i den jämförelse jag har gjort under min tid som lagtingsman anser jag att den här landskapsstyrelsen är den bästa. Däremot har jag tyvärr inget samarbete med Hemilä, Heinoinen eller Pekkanen eller vad de heter! Tyvärr känner jag ingen av dessa finska herrar!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Stora utskottets betänkande nr 1/2000-2001 angående landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om studiestöd. (FR nr 17/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller stora utskottets betänkande är det speciellt på så sätt att mitt i behandlingen av ärendet bytte en del av ledamöterna skepnad. Det kom nya personer in i stora utskottet, däribland jag. Efter att ha hört Gun Carlson och Diana Mörn – jag var själv inte med vid det hörandet – och efter diskussion i utskottet har en majoritet gått in för att följa kulturutskottets betänkande. Det var ingen enighet i frågan, så det finns två stycken reservationer till betänkandet, både ordföranden Sundback och vtm Häggblom har lämnat in reservationer och dem får de själva närmare presentera. Vi hade en omröstning som slutade 5-3 och de som stödde kulturutskottets betänkande var ltl Eklöw, ltl Lisbeth Eriksson, ltl Wickström-Johansson och – här vill jag göra en rättelse – här står det ltl Lundberg, men det skall ändras till vtm Häggblom. Det betyder att vi har använt oss av det s.k. korta formuläret och följer kulturutskottets betänkande.

 

TALMANNEN: Den anförda rättelsen antecknas. Begärs ordet?

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Detta ärende består av bara en lagbestämmelse, men den har vållat lagtinget en hel del huvudbry. Även om jag i enlighet med utskottets majoritets förslag har godkänt framställningen och kulturutskottets betänkande har jag resonerat mig därför att jag anser att det borde ha ingått i de allmänna motiveringarna en del text som inte finns där nu. Min reservation rör både formella saker men också den nyhet som finns i bestämmelsen, dvs. att lagtinget skulle gå in för att bevilja studerande som bor i ägarbostad rätt också till bostadstillägg. På den där punkten har jag varit väldigt tveksam och ännu mera tveksam är jag eftersom det inte har funnits några riktigt klara anvisningar och grunderna för den ekonomiska rättigheten har varit väldigt diffusa. Ännu mera tveksam har jag blivit efter att vi har hört sakkunniga i utskottet. Jag kan dock gå med på att också de som har en ägarbostad kan få ett visst bostadstillägg, men att det i första hand skulle vara en fast summa. Jag skall förklara varför jag är skeptisk till nu föreslagna förmån.

 

Min reservation innehåller egentligen tre punkter. För det första tycker jag att utskottet borde ha krävt av landskapsstyrelsen att man skulle ha klart definierat grunderna för bostadstilllägg till studerande innan lagrummet skulle ha tillämpats. Nu säger man att bostadstillägget kan täcka kostnader för bostadsräntor och för bolagsvederlag. Enligt ministern som vi hörde kan beloppet månatligen vara lika stort som den som hyr bostad, dvs. upp till 1.120 mark i månaden kan man få över landskapsbudgeten för att täcka bostadslåneräntor och bolagsvederlag. Det tycker jag är väldigt generöst. Då skall man komma ihåg att alla som har bostadslån får redan dra av en hel del av räntorna från skatten – observera! – vilket är jätteförmånligt för de flesta. Det betyder att det nu finns dubbla förmåner för åländska studerande som bor i en ägarbostad. Hur det här riktigt slår i praktiken kan ingen redogöra för. Jag har försökt höra mig för inom förvaltningen och lite här och där, men det är ett ganska krävande kalkylarbete! Vi skall också komma ihåg att om man inte kan göra tillräckliga avdrag i beskattningen kan man göra underskottsgottgörelse, man kan alltså skjuta fram det några år och utnyttja det senare när man har högre inkomster. Det som man antagligen kan säga är att detta är en väldigt stor förmån för dem som har råd att satsa i en egen studiebostad och dessutom ger vi dubbla skatteförmåner med det här systemet.  Efter att ha hört olika personer som har varit involverade i processen, också i landskapsstyrelsen, tror jag inte att man faktiskt har tänkt igenom förslaget riktigt i grunden utan man har kommit på att det skulle vara trevligt att folk som bor i ägarbostad skulle få mer förmåner, och de får de minsann i det här fallet! Men jag tycker att man nästan bjuder ut möjligheter att med samhällsmedel spekulera i ägarbostäder och det tycker jag inte är förenligt med god fördelningspolitik.

 

För det andra visar det jag har sagt och försökt föra fram i utskottet – utan någon som helst framgång, må jag väl säga, ett visst stöd har jag fått från vtm Häggblom, men i övrigt har alla okritiskt anamma förslaget – att eftersom det inte finns klara bestämmelser om hur rätten skall utnyttjas är det tveksamt om bestämmelsen uppfyller grundlagens 80 §, som säger att rättigheter och skyldigheter som tillkommer enskilda personer skall regleras i lag. Det står i och för sig att man skall ha rätt också om man har en ägarbostad. Det som är lite tragikomiskt i det hela är att ”ägarbostad” är ett oklart begrepp. Enligt Svenska Akademins ordlista är det en ren och skär finlandism, och det brukar en hel del av dem som har makten i denna församling sky som pesten! Men när det gäller ekonomiska förmåner kan man tydligen också svälja det. Min viktigaste invändning är dock att det inte står i lagen på vilka grunder bostadstillägget skall delas ut, utan det delas ut schematiskt och det får vara lika stort som för dem som bor på hyra. Jag kan t.o.m. tänka mig att det här kunde vara en grund för att ifrågasätta om lagen kan godkännas.

 

Min tredje invändning mot förslaget, som sist och slutligen är det allra allvarligaste, om vi går tillbaka till diskussionen om att lagtinget inte skall förbigås, är att landskapsstyrelsen redan sommaren 2000 beslöt att börja fördela pengar till sådana som har ägarbostad – utan stöd i lag började man att dela ut pengar. Kulturutskottet har påpekat att det står i strid med gällande lag och stora utskottet prövade om detta faktiskt håller och kom fram till att så är fallet. För mig är det nog minst sagt chockerande att en majoritet kan sitta och hålla med om att, jo, det beviljas pengar som är i strid med gällande lag. Men så pass svagt har lagtingets roll blivit i den åländska självstyrelsedemokratin att man blundar för detta och så får man fortsätta som om ingenting skulle ha hänt. Det här finns reglerat i grundlagens 107 §, där det helt enkelt sägs att bestämmelser som klart och tydligt finns på lägre författningsordning  - i det här fallet beslut eller förordning – och som strider mot lag inte kan tillämpas av myndigheter eller domstolar. Det här betyder inte bara det att vi har en landskapsstyrelse som beviljar pengar som strider mot lag utan också att enskilda personer som är missnöjda med ett landskapsstyrelsebeslut  i det här fallet inte har lagliga möjligheter att besvära sig. Min uppfattning om situationen är alltså att den helt enkel är laglös.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Det står i reservationen, och det upprepades från ltl Sundbacks sida, att landskapsstyrelsen i strid med landskapslagen om studiestöd skulle ha beviljat bostadstillägg till dem som bor i ägobostad. Jag vill påstå att det här är fråga om ett misstag helt enkelt från såväl kulturutskottets sida som från ltl Sundbacks sida. Det är nämligen på det viset att bara därför att man inte med stöd av studiestödslagen kan bevilja stödet behöver det inte vara förbjudet att ge ut pengarna. Det är bara det att man kan inte ge ut dem med stöd just av studiestödslagen. Däremot finns det inget hinder att ge ut stöd med stöd av budgetbeslut, i den mån det finns pengar i budgeten för detta ändamål. Det kan sedan förstås vara en tolkningsfråga, men det är inte det som den här diskussionen gäller utan den här diskussionen gäller, vad jag förstår, huruvida studiestödslagen utgjorde något hinder för att ge ut det här stödet eller inte. Det gjorde den inte, tycker jag. Jag har stöd för min åsikt i propositionen till ny grundlag i Finland där regeringen säger bl.a. det att avsikten är att även i fortsättningen med stöd av budgetbeslut kunna dela ut bidrag ur statliga medel. Det är ganska vanligt. Jag kan t.ex. berätta att när det gäller det stöd som ges till olika tidningar finns det inget stöd i någon lag för det bidraget utan det baserar sig helt på att statsrådet med stöd av ett budgetmoment ger ut bidragen. Om nu ltl Sundback skulle ha rätt, vilket jag betvivlar, skulle det faktiskt strida mot grundlagen att ge stöd t.ex. till tidningen Nya Åland, som vi vet att får del av det här stödet.

TALMANNEN:   Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det står uttryckligen i gällande lag att bostadstillägget kan bara betalas ut till studerande som bor på hyra och som inte kan uppfattas som en ägarbostad. I motsats till ltl Christer Jansson tycker jag att man kan konstatera att det uttryckligen faktiskt är ett förbud i gällande lag. Men jag skall söka rätt på bestämmelsen, så kan diskussionen gå vidare.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag har min uppfattning och ltl Sundback har sin uppfattning. Jag vill konstatera att det står mycket riktigt som ltl Sundback säger i lagtexten, att man inte kan ge stöd. Det står vad man kan ge stöd för enligt lagen och möjligtvis också vad man inte kan ge stöd för enligt lagen. Men det finns ingen bestämmelse i lagen där det står att det skulle vara förbjudet att ge för det ena eller det andra ändamålet, utan det man velat säga i lagtexten är helt enkelt det att det är bara de uppräknade kategorierna i lagtexten som kan grunda en subjektiv rätt att faktiskt få stödet. Alla andra som eventuellt vill ha stöd på någon annan grund än den som ges i lagen är s.a.s. beroende av den välvilja som landskapsstyrelsen kan tänkas visa mot dem och eventuella bakom liggande budgetbeslut, som landskapsstyrelsen tydligen har tolkat att finns i det här sammanhanget. Det här är ingenting märkvärdigt alls.  Det är helt enkelt så, herr talman, att ltl Sundback inte är van vid lagtext. Det är min uppfattning, men naturligtvis vet jag väl sedan tidigare att jag har mycket små möjligheter att övertyga henne om att hon har fel. – hon vet ju alltid mycket bättre, anser hon!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!  

Ltl Sundback påtalade vissa brister med bestämmelserna om ägarbostäder och jag tycker det är ganska anmärkningsvärt att ltl Sundback nu i andra behandling efter behandling i stora utskottet kommer med synpunkter och kritik då hon varken i kulturutskottet under behandlingen där hon deltagit som ledamot eller i stora utskottet där hon deltagit som ordförande har kommit med några konkreta förslag om ändringar, om slopande eller dylikt av bestämmelser om ägarbostäder. Det har kommit fram i debatten här i plenum – om det är för radiolyssnarna, vet jag inte – men jag tycker att det är i utskotten som man kan komma med konstruktiva förslag och få dem behandlade och göra ändringar av framställningarna som är bra. Inte är det konstruktivt att nu i andra behandling komma med synpunkter då man inte i utskottsbehandlingen kan föra fram dem som konkreta förslag. Jag förstår överhuvudtaget inte ltl Sundbacks arbetssätt här!

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är intressant att höra lagtingets jurister gadda ihop sig! Jag har faktiskt inte så hemskt mycket till övers för jurister när de blir politiker, för ofta är det så att när de politiska argumenten inte räcker till börjar man att svänga sig med juridik och när inte juridiken riktigt räcker till blir det politik. Jag brukar det kalla för brännvinsadvokatyr, och det tycker jag faktiskt att det är nu också.

 

Sedan till den fantastiska redovisningen för hur man kan bevilja bostadstillägg åt praktiskt taget vem som helst oberoende av vad som står i studiestödslagen. Det var kontentan av ltl Christer Janssons redovisning. Åtminstone jag företräder inte en sådan rättssäkerhetsuppfattning utan jag har inbillat mig, men det kanske just beror på att jag inte är jurist och politiskt aktiv, att vi gör lagar för att på de grunderna bevilja bostadstillägg till studerande och inte på andra grunder. Då har kulturutskottet faktiskt sagt att det beslut som landskapsstyrelsen tog i juni 2000 står i strid med gällande lag . Om man läser det beslutet hänvisar man till den gällande studiestödslagen. I den står det i 9 § 1 mom. så här: ”Rätt till bostadstillägg har en studerande som bor ensam i en hyresbostad eller liknande bostad som inte anses vara en ägarbostad.” Det tycker tydligen inte ltl Christer Jansson att på något vis behöver vara begränsande! Det kan man kanske tycka, men jag menar att landskapsstyrelsens beslut står i strid med gällande lag, där man plötsligt har beslutat att man skall betala ut bostadstillägg till dem som också bor i ägarbostad. Den åsikten kommer jag att stå fast vid.

 

Det andra är, som jag tidigare har sagt, att jag tycker att det har framkommit i stora utskottet att de grunder på vilka man beviljar bostadstillägget inte har tillräckligt tydligt och klart definierats av varken landskapsstyrelsen eller den beviljande myndigheten. Då ser jag det som min politiska uppgift att försöka påpeka att en ändring borde ske för att uppnå bättre rättsskydd för de studerande. Det gör jag precis var jag vill, i stora utskottet eller i plenisalen,  utan att fråga ltl Wickström-Johansson om lov!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!  

Jag kan inte förstå varför det skulle ha någonting att göra med att jag är jurist att jag helt sakligt ifrågasätter ltl Sundbacks arbetsmetoder! Jag förstår inte varför man för fram synpunkter nu i andra behandling när man inte har fört fram några som helst konkreta ändringsförslag i utskottet, där det är meningen att sådana här förslag skall komma fram, och utskottet är till för att behandla framställningarna, se på ändringsförslag, se om det finns möjligheter att förbättra framställningarna. Det är inte i andra behandlingen man skall komma med dem. Inte kommer ltl Sundback nu heller egentligen med några förslag utan hon står och jamsar här lite allmänt bara! Vad leder det till? Jag kan inte förstå det här sättet att arbeta. Vettiga synpunkter har jag alltid hört på som utskottsordförande, också i de utskott jag annars deltar i och där behandlar man frågorna. Men att inte komma fram med synpunkter i utskotten utan att göra det sedan efter behandlingen, som man själv har deltagit i, tycker jag är anmärkningsvärt – vare sig jag är jurist eller inte tycker jag det!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Ltl Wickström-Johansson har mycket synpunkter på mitt sätt att uppfylla mitt politiska uppdrag. I utskottet framlades faktiskt ett förslag som innebär just att man skulle påtala det orimliga i att landskapsstyrelsen tillämpar en bestämmelse som inte har stöd i lag. Det hade jag stöd för att läggga fram, men ltl Wickström-Johansson tyckte inte att det behövdes. Nu tar jag upp den frågan igen i hopp om att kanske saken skulle bli mera relevant. Jag får väl konstatera att ltl Wickström-Johansson tycker att det här är bra lagstiftning och bra politik, men det gör inte jag!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!  

Om det är så felaktiga bestämmelser, varför har vi inte fått något förslag till hur bestämmelserna skulle ändras! Det var det jag siktar in mig på nu: vad är det för fel på bestämmelserna om ägarbostad? Huruvida det har gått rätt till eller inte hittills kommenteras i kulturutskottets betänkande och där har vi tagit ställning till att man inte har gjort det rätt. Den formuleringen, att det inte var rätt, har vi också godkänt i stora utskottet. Nu handlar det om de bestämmelser som kommer att gälla i fortsättningen och som ltl Sundback är mycket kritisk till. Då skulle jag ha tyckt att det hade varit mycket trevligt att i utskottet få ta ställning till förslag till hur lagstiftningen skulle göras bättre. Tänk själv, det är inte jag som har kommit med de kritiska synpunkterna och som har stått och jamsat här, utan det är ltl Sundback!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christer Jansson:

Herr talman!

Jag måste försöka att i lugn och ro reda ut frågeställningarna. Det var därför jag begärde anförande i stället för replik. Nu säger ltl Sundback – igen – att den bestämmelse, som utsäger att de och de och de har rätt att få bostadstillägg, samtidigt innebär ett förbud att ge ut bostadstillägg till någon annan. Men det är en fullkomligt felaktig uppfattning och jag skall försöka berätta varför det är det. Det är nämligen på det sättet att man skall tänka sig in i uttrycket ”med stöd av denna lag”, som man inte behöver upprepa, för då skulle man behöva skriva det i varje lag, utan för den som känner till hur lagstiftningen är uppbyggd läser man automatiskt in detta. Då inser man att avsikten är att ge en subjektiv rätt i lag till dessa kategorier, alltså de personer som räknas upp här har rätt att kräva att få detta stöd. Här är det fråga om ett rättighetsstadgande. Det är inte fråga om en förbudsregel. Syftet är att ge ut pengar till vissa kategorier, att ge vissa förmåner, icke att förbjuda vissa förfaranden. När man förstår det grundläggande systemet inser man hur felaktigt ltl Sundbacks och för den delen också kulturutskottets resonemang är.

 

Sedan, herr talman, är det en helt annan sak att man kan naturligtvis önska att när man ger stöd till någon annan kategori med stöd eventuellt av budgetbeslut, vilket är fullt möjligt, att det också där borde finnas en lagstiftning i bakgrunden för att det skulle vara bättre rättsäkerhet osv. Det har ltl Sundback helt rätt i. Det tycker säkert också de tidningar som lyfter tidningsstödet, att det vore bättre att inte vara beroende av statsrådets goda vilja s.a.s. utan att det skulle finnas en lagstiftning i bakgrunden, men det är ett politiskt ställningstagande man har gjort. Regeringen i Finland och riksdagen har då fastnat för den modell man har, dvs. att man vill att det skall finnas flexibilitet tydligen för statsrådet. Samma sak gäller här; om vi uppfattar att det är korrekt att med stöd av budgeten ge ut pengarna och vi inte kräver någon lagstiftning om det, förmodar jag att den som stöder förfarandet anser att det finns en flexibilitet som man kanske inte vill förlora, vad vet jag. Det finns säkert olika motiv till både den ena och det andra synpunkten i det här sammanhanget, men vad jag vill ha sagt är, och det är det viktiga, att denna bestämmelse i lagen är ingen förbudsregel utan det är en rättighetsregel.

 

Herr talman!

När jag nu en gång står här kan jag konstatera att det finns en reservation till från vtm Bert Häggblom, som nu dessvärre har avlägsnat sig från salen, men det han säger upprepades faktiskt av ltl Sundback för en stund sedan, dvs. man uppfattar att det skulle finnas en konflikt på något luddigt sätt i förhållande till 80 § i grundlagen. Då vill jag säga det att 80 § i grundlagen är överhuvudtaget inte tillämplig på den bestämmelse som vi diskuterar därför att den reglerar förhållandet mellan vad som skall stå i lag och vad som skall stå i förordning, och tankegången bakom paragrafen är att i en förordning får man inte ha bestämmelser som är av grundläggande natur när det avser enskilda personers rättigheter och skyldigheter. Här är det inte fråga om någonting sådant. Inte står det i den här paragrafen någonting om någon rätt att genom förordning reglera det ena eller det andra. Det är riktigt att det fanns ett sådant förslag, men detta förslag har kulturutskottet raderat bort, det är inte aktuellt längre. Sedan är det en annan sak att den här bestämmelsen i lagen eventuellt kan uppfattas som ”oklar och diffus”, som det står i vtm Häggbloms reservation, men det innebär därmed inte alls att det finns någon konflikt i förhållande till 80 § grundlagen, eftersom det inte är fråga om någon förordning. Vi har full rätt att skriva hur diffusa och hur oklara lagar vi vill utan att de för den skull behöver stå i strid med vare sig grundlagen eller självstyrelselagen, så länge vi håller oss inom de ramar som självstyrelselagen sätter ut får vår behörighet. Det är absolut ingen grund för högsta domstolen och för presidenten att förkasta lagen som alltför ”oklar och diffus”.  Och det skall vi vara hemskt glada för, för den dagen man får en sådan grund till att lägga in veto mot en landskapslag är vi verkligen illa ute! Då finns det verkligen anledning att, som ltl Sundback brukar göra, klaga på rättssäkerheten, för då hamnar vi lätt ut för rena godtycket!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

I det sista avseendet, med hänvisning till 80 § grundlagen, tror jag att jag måste replikera med att ltl Christer Jansson har missuppfattat någonting. Det står i grundlagens 80 § - som jag hänvisar till – att genom lag skall dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter, dvs. att den rätt som man skall ha som studerande till en ägarbostad skall stå i lag. Jag menar att det inte gör det. Det står omnämnt, men det står inte närmare om grunderna och då har man tolkat det som att man skall kunna ge lika mycket pengar åt en som har ägarbostad som en som bor på hyra. Det menar jag att är dålig lagstiftning och med hänvisning dessutom till 80 § tycker jag att utskottet borde ha betett sig på ett annat sätt. Det är ett intressant resonemang att den gällande lagen skulle handla bara om vilka som har en subjektiv rätt, sedan kan vi bevilja bostadstillägg åt alla möjliga andra grupper också, t.ex. grönögda i Saltvik eller sådana som heter Jansson och bor i Jomala, de skall också få bostadstillägg i stöd av budgeten för det behövs ingen lag! Men det bevisar just vart vi är på väg – snart är det väl så att lagtingsmännen och –kvinnorna bara stiftar lagar med tanke på egna fickan!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vad ltl Sundback har för grunder för sin lagstiftning, men jag vill för min del säga att jag tycker att vi skall ha så bra lagar som möjligt som är så rättvisa som möjligt i förhållande till de åländska medborgarna. Därför kan jag inte stöda den idé som ltl Sundback har om att vissa helt ovidkommande aspekter skulle utgöra grunden för utgivande av bidrag osv., för då tycker jag att man hamnar i konflikt med likställighetsprinciperna i grundlagen, som vi alltid måste följa.

 

Herr talman!

När det gäller 80 § igen måste man läsa hela paragrafen för att förstå vad som är tänkt att utsägas i den. Inte står det någonting där om ägarbostäder. Det tycker jag att vi kan vara överens om. Däremot står det dels om lag och dels någonting om förordning. Det tycker jag att är ett förnuftigt och rationellt resonemang, enligt mitt sätt att använda dessa ord i alla fall, att avsikten med paragrafen – det framgår också i motiveringarna – är att bestämma dels vad man måste skriva i lag och dels vad man kan skriva i förordning innebärande att i lag kan man skriva hur mycket detaljer som helst, men i förordning kan man inte skriva vad som helst. Grundläggande bestämmelser beträffande rättigheter och skyldigheter kan man inte skriva in i en förordning, utan det kan man skriva i lag; i förordning kan man skriva perifera bestämmelser vad gäller dessa förhållanden, och det kan man också göra i lag, om man vill. Det är hierarkin som finns mellan lag och förordning som man vill ha inskriven i 80 §, inte någon materiell regel om vilka bidrag man får ge och vilka bidrag man inte får ge och under vilka förhållanden; sådana regler finns också och det är likställighetsreglerna i 6 §, alltså är 80 § en helt formell regel enligt min åsikt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Visst är det så att det är författningshierarkin och förordningsrätten som definieras i 80 § i grundlagen. Problemet i detta fall är att man tog bort just det momentet i den här lagbestämmelsen. Man hade från landskapsstyrelsens sida tänkt sig att man i förordning skulle ge närmare bestämmelser om grunderna för bostadstillägget, men eftersom man var rädd för att lagen skulle förfalla tog man bort den och nu är hela bestämmelsen ganska så schematisk och det finns inga grunder för att utfärda förordning, så man är här lite satt på pottkanten i landskapsstyrelsen! Jag tycker att det är dålig lagstiftning och det är också dålig tillämpning när man börjar att betala ut stöd som det inte finns stöd för i studiestödslagen. Men vi har helt enkelt olika uppfattningar om kvaliteten på den lagstiftning som vi skall anta här och jag har alltså en annan uppfattning än ltl Christer Jansson, och det kommer väl inte att ändras i det avseendet mera här i dag.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman! 

Jag uppfattade inte att vi har diskuterat kvaliteten på lagstiftningen utan som jag har uppfattat det har vi diskuterat behörighetsfrågorna i första hand. Det är klart att när det gäller kvaliteten på lagstiftningen kan man säkert ha det önskemålet att den skulle vara tydligare. Det kan jag i och för sig hålla med om, men å andra sidan är det så, som ltl Sundback själv säger, att landskapsstyrelsen hade tänkt sig att man skulle återkomma i förordning. Lagtinget har sagt att man icke skall skriva in i förordning det landskapsstyrelsen har tänkt göra, med rätt eller orätt; vi behandlade i lagutskottet denna fråga och av de orsaker som ltl Sundback säger föreslog lagutskottet – på mitt förslag – att vi skulle rekommendera att momentet skulle utgå, alternativt skulle man mera precisera vad som skulle ha stått i förordning.

 

Å andra sidan, herr talman, om det är någon som skall klandras för att regeln är otydlig i dag, så är det icke landskapsstyrelsen, utan det är naturligtvis lagtinget och enkannerligen kulturutskottet som i så fall borde ha preciserat den mera i stället för att enbart ta bort förordningsmöjligheten. Det var min tro att man i kulturutskottet skulle bli mer explicit och skriva in tydligare vad som var avsikten. Det gjorde man inte. Lagstiftningen kanske inte är bra, och det är kulturutskottets och i sista hand förstås hela lagtingets fel.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2000-2001 angående ändring av 30 § landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR nr 7/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 5:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2000-2001 om godkännande av avtalet om genomförande av bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention. (RP nr 5/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!  

Förenta Nationernas havsrättskonvention tillkom 1982 och lagtinget gav sitt bifall till konventionen i juni 1996. 1995 ingick man ett avtal om genomförande av bestämmelser i konventionen, bestämmelser som rör bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. Det är det avtalet som gäller och som utskottet har behandlat samt som vi i vårt betänkande förordar ett bifall till. Avtalet gäller fisket på det fria havet och enligt vad vi erfar i utskottet finns det ytterst lite fritt hav kvar i Östersjön. Det rör sig om en liten fläck söder om Gotland någonstans ner mot de baltiska länderna; området är mycket litet och åländska fiskare har inte fiskat där hittills. Utanför Östersjön, där det finns fritt hav, har Åland ingen egen fiskekvot, har inte fiskat där, vi kan fiska inom Finlands kvot, men det har inte skett. Finland har en liten kvot för sillfiske i Nordsjön.

 

Utskottet konstaterar att avtalet för närvarande torde sakna betydelse för Åland. Den bedömningen har också landskapsstyrelsen gjort hittills och man har ansett att vi inte behöver göra någon lagändring i likhet med den ändring som riket har gjort av lagen om verkställighet av EG:s gemensamma fiskeripolitik.

 

Utskottet har inte direkt tagit ställning till behovet av lagstiftningsåtgärder, även om vi konstaterar att det är ytterst osannolikt att åländska fiskebåtar skulle fiska på fritt vatten. Men den här frågan bör landskapsstyrelsen se på ytterligare, om lagtinget nu ger sitt bifall till avtalet.

 

Slutligen, herr talman, kan jag konstatera att landskapsstyrelsen inte formellt har hörts i beredningen av ärendet utöver vissa informella samtal. Lagutskottet anser detta mycket beklagligt och vill påtala vikten av att landskapsstyrelsen har möjligheter att delta i beredningsprocessen. Men, som sagt, herr talman, utskottet förordar ett bifall av avtalet.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss till stora utskottet.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands enkla fråga om utrymmen för yrkesträningsundervisningen.  (EF nr 11/2000-2001).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Yrkesskolan har planerat och har skissritningar i stort sett klara för en tillbyggnad gällande utrymmen åt yrkesträningsundervisningen som startat under senaste år. Planerad byggstart har varit hösten 2001. I massmedia har skolans ledning uttalat farhågor om att tillbyggnaden kommer att skjutas på framtiden. Detta skulle i sin tur innebära att man inte kan ta emot de antal elever som undervisningen var tänkt för.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. LO ber jag att till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen få ställa följande fråga:

 

Kommer landskapsstyrelsen att inleda byggandet av utrymmen för yrkesträningsundervisningen som planerat hösten 2001 eller kommer man att prioritera annat?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Under arbetet med budgeten för år 2000 framkom att nästan alla landskapets gymnasieskolor planerade om- och tillbyggnader till sina skolor. En hopräkning visar – det syns också i budgeten – att på ett investeringsbehov under de närmaste tre åren på ca 65-70 miljoner behöver yrkesskolan t.ex. 13,5 miljoner totalt, lyceet planerar ett antal tillbyggnader som kanske kostar vad som helst mellan 20 och 50 miljoner, ingen kan svara på det i dag.

 

Med tanke på hur vi skall fundera ut framtida utvecklings- och samordningsplaner av utbildningsprogram och utvecklingslinjer inom landskapsstyrelsens skolor startades en inventering av gymnasialstadiets skolutrymmen som skulle innebära översyn av nyttjandegrad, av samordningseffekter och kommande utrymmesbehov.

 

Finansutskottet skrev också i sitt betänkande inför budgeten 2001: ”….efterlyser en samlad analys av utredningarna som skall ligga till grund för större beslut som också skall föreläggas lagtinget”. Utredningen är nu presenterad för lagting och landskapsstyrelse och är som bäst på remissrunda hos alla skolor, som skall svara före 7 maj. Efter remissvar och efter analys på utbildningsavdelningen och efter diskussion i landskapsstyrelsen kommer förslag i den här frågan att framläggas inför budgeten 2002. Vad som kommer att hända med planeringen i den kommitté som har tillsatts  för att planera utrymmen vid yrkesskolan för bl.a. yrkesträningen kan ingen svara på i dag. Utbildning efter grundskolan, dit också yrkesträningsundervisningen hör, omfattar för tillfället nästan 1.500 elever. Av dem är sex elever i yrkesträningsundervisning.

 

Vi vet att vi får en ungdomsboom om några år. Den boomen kommer att innebära behov av ca 200 nya elevplatser i gymnasiet, såvida vi i landskapsstyrelse och lagting väljer att ge alla ungdomar möjligheter till gymnasial utbildning efter grundskolan. Det mål som har gällt under ett antal år är att alla ungdomar skall ha tillgång till utbildning. Utbildning kommer alltid att vara en investering för framtiden, och utbildning är det bästa vi kan ge våra ungdomar. Utbildning har man alltid med sig. Utbildningen är inte beroende av börsernas upp- och nedgång och fall, för utbildningen finns kvar i alla fall.

 

Yrkesskolan har i dag ca 280 studerande och innefattar alltså yrkesträningsundervisningen som inleddes hösten och har fått en mycket god inledning. Sex elever har disponerat ett klassrum och tre lärare. Undervisningen har lyckats väl med integreringen. Samarbetet med de övriga 24 klasserna och de 274 studerandena samt ca 60 lärare och övrig personal har gått utomordentligt väl, t.o.m. över förväntan. Detta gläder naturligtvis oss alla som har varit involverade i frågan. Inför hösten 2001 är behovet en elev från träningsundervisningen och en elev från högstadiets specialklass, som har en diagnos som berättigar till yrkesträningsundervisning. Det är alltså sammanlagt två elever vi talar om. Det kan kanske vara en som i dag går Nykarleby, men som i så fall skulle inrymmas i den pågående klassen. Inför nästa år, 2002-2003, är beräkningen ungefär sex stycken elever. Jag antar att alla här i salen kan inse att med tanke på Mattsson-utredningen och med tanke på de stora byggnadsbehov som vi har på kommande samt med tanke på landskapsstyrelsens ansvar för hela utvecklingen inom utbildningen måste nog också yrkesskolan avvakta resultatet av landskapsstyrelsens arbete i den här frågan, dvs. yrkesskolan måste ge sig till tåls några månader och vänta på vad som kommer att hända. Om inte nya utrymmen kan stå till buds vid den av yrkesskolan önskade tidpunkten – det är lite osäkert när behovet är: 2002-2003 – måste skolan och landskapsstyrelsen naturligtvis arrangera tillfälliga utrymmen. Här vill jag påpeka att om man inte hittar de tillfälliga utrymmena inom yrkesskolan måste man naturligtvis hyra upp tillfälliga utrymmen utanför yrkesskolan, men det är inte alls givet att det är yrkesträningens elever som måste flytta ut. Det kan vara någon annan linje som är mycket mer lämplig att flytta ut, så jag tror att vi nog löser behovet för yrkesträningsundervisningens jämförelsevis några elever, om vi tänker på hela utbildningen efter grundskolan.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Det var en lång utredning över vad man funderar, gör osv. Utredningarna får absolut inte göra att man inte löser problemen. Man ”tror” att man kan klara dem i dag. Yrkesträningsundervisningen är en viktig led i att människor med handikapp skall kunna integreras i samhället. I dag har vi i Kyrkoby en fungerande träningsundervisning. Undervisningen i yrkesskolan skall sedan vara ett alternativ efter avslutad skolgång i Kyrkoby. Det är nu viktigt att inte verksamheten vid yrkesskolan stannar av. Verksamheten kom igång senare än planerat på grund av att man hade svårt att hitta rätta former för den. Inom Frisinnad Samverkan kände vi ett extra stort ansvar att komma igång med denna verksamhet eftersom direktionens ordförande samt ansvarige minister kom från parti.

 

När liberalerna med vicetalman Viveka Eriksson i spetsen lämnade in ett spörsmål om varför verksamheten inte kommit igång kände vi enbart att det var ett stöd för oss att tillsammans få igång denna verksamhet. Jag hoppas att inställningen till yrkesträningsundervisningen inte har förändrats bara för att man har kommit i regeringsställning. 

 

Min följande fråga är därför: Är centern och liberalerna verkligen överens om hur man skall gå vidare med skolbyggnaderna inkluderande utbyggnaden av träningsundervisningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag sade för någon minut sedan att nu har utredningen gått ut på remiss till samtliga skolor, som skall svara före 7 maj. Efter det kommer utredningen och rapporterna att analyseras först på utbildningsavdelningen, sedan kommer det att diskuteras i landskapsstyrelsen, så jag kan inte svara på vem som är överens om vad i den stora utredningsrockad som rapporten kommer att medföra. Naturligtvis hoppas vi att vi skall lyckas ta tillvara det bästa ur rapporten, och det bästa ur rapporten skall också gynna yrkesträningsundervisningen.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Man kan inte gömma problemen bakom en utredning. Oron över att inte få ändamålsenliga lokaler för yrkesträningsundervisningen finns inte enbart på skolan utan även hos intresseorganisationerna som företräder dessa elever. Även anhöriga och föräldrar måste vi kunna ge klara, raka besked. I dag finns det tillfälliga lokaler för sex elever, medan behovet kommer att vara det dubbla år 2002-2003. Även detta visar att det inte finns någon anledning att vänta med utbyggnaden.

 

Min sista fråga blir därför: Kan utbildningsansvariga här sätta sin politiska heder på spel genom att lova att utbyggnaden kommer igång som planerat?

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Fru talman!

Jag kan ingalunda stå här och säga att yrkesskolans tillbyggnad, som nu är under planering och ganska färdig som en skissritning, skulle kunna genomföras och börja byggas nu i höst. Det skulle vara synnerligen dumt. Om man skulle tillåta yrkesskolan att bygga ut för deras specifika behov just i dag rubbar det hela den stora utredning, som vi har att ta ställning till. Självklart kan jag alltså inte säga det i dag, men jag kan lova, och jag tror att jag har hela landskapsstyrelsen bakom mig, att yrkesträningsundervisningen inte skall stoppas upp utan den skall fortgå också som en integrerad del av yrkesskolans verksamhet. Som jag sade, visar det sig att det blir så många elever att man inte har rum inom nuvarande väggar på yrkesskolan och man måste flytta ut medan man väntar på en tillbyggnad, behöver det nödvändigtvis inte vara så att det är träningsundervisningseleverna skall flyttas, utan det kan vara andra linjer som är lämpliga att flytta. Jag tror att man lugnt kan avvakta och jag tror att vi kan garantera en bra undervisning för yrkesträningseleverna.

 

TALMANNEN:   Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands enkla fråga om landskapets stöd till en badanläggning i Mariehamn. (EF nr 12/2000-2001).

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Mariehamns stad kommer inom kort att ta beslut hur man skall gå vidare i badhusfrågan. För att veta på vilken nivå man skall lägga denna investering och vilka funktioner en badanläggning skall innehålla, så skulle det vara viktigt att landskapsstyrelsen ger klara besked i vilken omfattning man stöder denna investering. Är det på lägsta nivån 25 procent eller är det på högsta nivån, som när det gäller golfbanan i Finström, nämligen 100 procent?

 

Med anledning härav vill jag i enlighet med 48 § 2 mom. i LO till vederbörande medlem av landskapstyrelsen ställa följande enkla fråga: Vilken stödprocent kommer att gälla när Mariehamns stad skall förverkliga en badanläggning?

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Man kunde säga att ”en intressant fråga” skulle vara ett svar! Ett annat svar skulle vara en motfråga: Vilken badanläggning?

 

I frågan står det ”är det på lägsta nivån 25 procent eller är det på högsta nivån” som gäller? Lägsta nivån är inte 25 procent utan 0 procent, dvs. det har helt enkelt med att göra vad det är för koncept som gäller för den anläggning som avses. Rent formellt finns det en anhållan från Mariehamns stad som gäller grundrenovering av Idrottsgården och en anhållan om besked om högsta möjliga bidrag och lån. Svaret är, undertecknat av lantråd Roger Jansson, vicelantråd Roger Nordlund, 25 procent i bidrag och 50 procent i lån för vardera av de två etapperna utgående från en sammanlagd kostnad om 22,2 miljoner mark. Konceptet Idrottsgården känner vi till, men här är det fråga om en reinvestering och en underhållsdel, så det är i alla fall ett konkret svar på en konkret anhållan. En hypotetisk anhållan, som den enkla frågan kan anses vara, går inte att besvara annat än på grundval av de principer som tidigare har tagits i lagtinget. Det är också lagtinget som har förordat en golfbana på de fina markerna vid kungsgården i Grelsby, som landskapet äger. Där är en viktig aspekt att landskapet har en skyldighet att ta hand om markerna, gör någonting av dem och helst utnyttja dem till någonting som ger positiva samhällsekonomiska effekter. Därav, förmodar jag, lagtingets engagemang för just det projektet.

 

När det gäller kriterierna finns det inför budgetåret 1997-98 i budgeten följande: ”För kommunala investeringar, som samtidigt som det tillfredsställer ett regionalt behov genom sin utformning på ett påvisbart sätt även vänder sig till besöksnäringen, kan landskapsstyrelsen utöver den traditionella finansieringen med penningautomatmedel om 25 procent bidrag och 50 procent lån överväga ett utökat stöd om dels 5-15 procent bidrag i form av regionalt stöd och dels 5-10 procent i form av infrastrukturellt stöd.”  Här får man alltså en indikation på hur lagtinget tänkte vid detta tillfälle, men lagtinget, som bekant är en dynamisk institution, har gått vidare i sina funderingar och likaså landskapsstyrelserna. Inför budgetåret 1998-99 skrevs följande: ”Landskapsstyrelsens målsättning är att sprida satsningarna på ett sådant sätt att de leder till en balanserad utveckling mellan de olika regionerna, samtidigt som de också skall skapa framtidstro och ökad sysselsättning i hela landskapet.”

 

Det finns naturligtvis i enskilda fall en hel del resonemang, men vi kan gå vidare till budgetåret 1999-2000 där det finns en litet mera utförlig skrivning i finansutskottets betänkande, som sedan omfattades av lagtinget. Där står det så här: ”Utskottet konstaterar att begreppet ’infrastrukturella satsningar’ används i en mycket vid bemärkelse. Infrastruktur är den vedertagna definitionen av ett system av anläggningar som utgör grund för försörjningen och förutsättningen för att produktionen skall fungera, bl.a. vägar, flygplatser, hamnar, kraftverk, eldistribution, vatten- och avloppssystem, utbildningsväsendet m.m.  Utskottet anser att begreppet ’infrastruktur’ i framtiden skall definieras snävare. Utskottet anser att begreppet kan bytas ut mot t.ex. ’projekt med betydande samhällsekonomiska effekter’. Mot denna bakgrund kan landskapet stå för satsningar på projekt som har stora spridningseffekter, förbättrar den regionala balansen samt utjämnar säsongsskillnader inom besöksnäringen.” Vidare sägs en del om prioriteringar när det gäller byggnader osv.

 

Landskapsstyrelsen har på sitt program att man skall gå igenom de olika kriterierna och de skall då ställas i relation till byggkonjunkturen, till den regionala balansen, till behovet av sysselsättning, de samhällsekonomiska effekterna, driftseffektivitet, kostnadseffektivitet, de allmänna behovet osv. Går man då till ltl Strands fråga om vad Mariehamns stad kan tänkas få för besked i frågan skulle jag föra svaret vidare till Mariehamns stad och be att de, i sedvanlig ordning, gör en ansökan när man har ett koncept för, som det står i den enkla frågan, ”badanläggning”. Jag känner inte till att det konceptet skulle vara färdigt utarbetat, att det skulle finnas en lokalisering eller att det skulle finnas en ansökan. Så länge så inte är fallet är mitt svar på den här frågan att Idrottsgården har fått ett besked om 25 procent i bidrag, 50 procent i lån i de två etapper som ansökan innehåller.

 

 

 

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Finansministern räknar upp en massa gamla skrivningar som inte är relevanta i det här sammanhanget. Den senaste skrivningen i budgetbehandlingen har man nonchalerat. Det kom redan i tilläggsbudgeten, men man förbigick lagtinget igen.

 

Vad beträffar att Mariehamns stad och de som representerar stadens intressen skall komma med en ansökan tycker jag är fel av vicelantrådet att kräva av mig. Jag som representant för regionen har ställt en fråga till landskapsstyrelsen och det är ni som skall svara. Kan man ge besked till Finströms landskapspolitiker, så kan man ge besked till dem som företräder centralorten.

 

Fru talman!

Ålänningarna har ingen badanläggning i dag. Vill man bada eller simma måste man åka till Uppsala eller Nådendel  (Från salen: Föglö), möjligen Föglö. Det här är mycket illa för vanliga motionssimmare. Det är illa för tävlingssimmare som inte kan träna, inte heller ordna tävlingar. Det är mycket illa för skolundervisningen, våra barn får inte lära sig simma under ett och ett halvt års tid. Ansvaret för detta ligger på liberalerna och lantrådet. Det här är även mycket illa för Åland som turistort. Det här är något, fru talman, som jag inte kan göra något åt i dag men förhoppningsvis i framtiden. Mariehamns stad kommer inom kort att ta beslut om hur man går vidare med badhusfrågan. Det finns i Mariehamn olika alternativ beträffande badhusets innehåll, vad det får kosta och var det skall placeras. För att veta på vilken nivå man skall lägga investeringen skall landskapsstyrelsen här och nu på ett rakryggat sätt berätta vilken stödprocent som gäller Mariehamn. Tidigare visste man att det alltid var 25 procent på idrottsanläggningar, men eftersom man nu gått in för 100 procent för en golfbana i Finström, där slutkostnaderna kommer att ligga på närmare 40 miljoner är det rimligt att den liberale finansministern ger ett besked i dag.

 

Min första tilläggsfråga blir alltså: Vilket motiv har finansministern för att behandla centralorten sämre än andra kommuner?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Man skulle kunna kalla det där som en fråga liknande den: Har vicelantrådet slutat slå sin fru? – dvs. har jag gått in för att behandla centralorterna sämre än andra orter?  Jag tror att under de år som jag har varit i lagtinget kretsar bra mycket kring centralorterna och jag vet inte om ltl Strand inkluderar Finström i centralorterna. Godby är en betydande centralort. Men nu gäller frågan Mariehamn och jag har väldigt svårt att förstå att jag som representant för landskapsstyrelsen skulle ge ett svar på en hypotetisk fråga av ltl Strand i en angelägenhet som gäller Mariehamns stad. Den dagen Mariehamns stad kommer med ett koncept till landskapsstyrelsen och ansöker om ett besked kommer naturligtvis ett besked. De motiveringar till olika stödprocent som jag läste upp här ansågs av Strand inte vara relevanta, men nog måste det vara relevant att se hur utvecklingen har varit i lagtinget när man försöker anpassa de olika stödreglerna till behovet för det åländska samhället, centralort eller icke centralort. Jag tycker fortfarande att det är relevant. Det är ett av det underlag som jag använder när jag nu skall försöka bereda den här frågan inom landskapsstyrelsen.

 

När det gäller satsningar i Finström är det en annan sak. Det är ett annat koncept. Det har sin procedur i landskapsstyrelsen. Det som jag förundrar mig lite över är att ltl Strand här och i massmedia på något sätt, liksom han har uteslutit skärgården från gemenskapen, förefaller att utesluta också de norra åländska kommunerna från den gemenskapen att vara en del av samma samhällsekonomi och kunna få stöd för viktiga satsningar som kan utveckla samhället. Jag tycker att golfbanan inte är något Finströmsprojekt, utan den är ett utmärkt exempel på ett område som riskerar att växa igen och där landskapet äger mark och har en gård som kan användas till någonting som är bra för alla.

När det gäller stöd till det som ltl Strand frågar om är svaret enkelt. Till ltl Strand ges inget stöd. Till Mariehamns stad har det givits besked om att för renoveringen av Idrottsgården ges 25 procent bidrag och 25 procent i lån.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Lagtingsordningen ger mig möjlighet att ställa frågor och landskapsstyrelseledamoten skall svara på dem. Landskapsstyrelseledamoten skall inte ställa frågor till mig! Vad beträffar regionerna tycker jag att det är viktigt att alla regioner lever. Jag tycker att alla skall behandlas lika och det är det som är mitt motiv, att alla, oberoende om det är skärgården, landsbygdskommuner, randkommuner eller stad, skall behandlas lika. Det är likabehandling som gäller.

 

Fru talman!

Jag hade inte väntat mig att få något besked. Att det var omöjligt att få besked av centern i denna fråga visste jag, men på liberalerna hade jag faktiskt en liten förhoppning. Däremot, fru talman, gick det fort för lantrådet att gå ut i massmedia; då kunde vicelantrådet gå ut och berätta att satsningen i Godby verkligen var infrastrukturell och därmed underförstått skulle finansieras av våra gemensamma skattepengar till 100 procent över Ålands budget. Nej, fru talman, jag blir mer och mer övertygad om att mina källor i denna fråga har rätt när man säger att simhallen i Godby blir etapp 1 i den av landskapet finansierade kommunala satsningen i Godby med början hösten 2001. Det är därför den liberale finansministern inte vill ge några besked. Det är bypolitik igen.

 

Som jag sade i måndagens debatt är jag besviken, speciellt på Mariehamnsliberalerna. Jag hade hoppats att åtminstone badhuskommitténs ordförande Folke Sjölund skulle ha försökt hjälpa till på något sätt. I dag sitter denna ordförande i position som finansutskottets ordförande och hade verkligen kunnat påverka i den frågan. Igår föreslog jag en skrivning i utskottet som hade gjort att Mariehamn skulle ha behandlats lika, på samma villkor, som andra kommuner när det gäller en finansiering av badanläggning. Ltl Sjölund, tillsammans med centern röstade ner mitt förslag. Om inte liberale finansministern kan ge besked i denna fråga, så måste man förstå det som att liberalerna och centern har övergett Mariehamn i sin politik. Min sista fråga blir därför: Har finansministern gett direktiv åt ltl Sjölund att rösta mot något som han själv har jobbat för?

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

En enkel fråga behandlas på det sättet att landskapsstyrelsen utser den som skall besvara frågan. Jag tror att ltl Strand fick med sig någon gammal ilsken insändare som han läste upp här som riktade sig mot andra personer än mig! Jag frågar mig – det har jag rätt att göra också enligt lagtingsordningen – vad ltl Strand egentligen har för motiv när han ställer tätorten Mariehamn mot bypolitiken i Godby (Från salen, ltl Strand: jag kan inte svara) Nej, det tror jag säkert!  Och att det på något sätt från ”källor” skulle ha kommit att etapp 1 skulle vara en simhall i Godby! Man försöker alltså misstänkliggöra här att en simhall i Godby skulle vara det största brott ungefär man kan göra som politiker. Jag skall tala om var begreppet infrastrukturellt projekt kommer in i det avseendet. Landskapsstyrelsen har den 22 december beslutat bifalla en förlängning av anhållan om ett projekt i Godby i anslutning till befintliga anläggningar, ett projekt av infrastrukturell karaktär, undertecknat vicelantråd Olof Salmén. Begreppet ”infrastrukturell karaktär” används i det sammanhanget. Det finns ingen – lyssna nu ltl Strand på mig och inte på de andra, det är jag som har fått frågan! – och det visade jag genom att läsa upp vad lagtinget har sagt, som säger att s.k. infrastrukturella satsningar skall ha 100 procent, utan det är, precis som jag sade i början, beroende på konceptet, det beror på de regionala effekterna, det beror  på samhällseffekterna, det beror på mycket annat.

 

Jag skall ge ett allmänt svar till den insats som ltl Strand har gjort här på sistone när det gäller infrastrukturella projekt. Det är säkert väldigt intressant att försöka splittra upp regionerna på Åland mot varandra, men det skulle vara intressant om en politiker i Ålands lagting skulle ta som sin uppgift att försöka föra samhällsutvecklingen vidare och bedöma projekten utifrån medborgarnas och samhällets intressen, inte försöka spela ut Mariehamns stad, enskilda partier, enskilda centralorter och regioner på Åland mot varandra. Mitt svar är att Mariehamns stad behandlas givetvis på samma sätt som alla andra regioner och skall behandlas rättvist och det finns många intressanta satsningar. När ansökningarna kommer och konceptet är färdigt kommer det också besked ganska snart.  (Från salen: det var det vi ville höra!)

TALMANNEN:   Tiden är ute!

TALMANNEN:   Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om en utredning över de åländska hushållens inkomst- och förmögenhetsskillnader. (HM nr 21/2000-2001).

 

Beslut har redan fattats om remiss till finansutskottet. Ärendet bordlades den 11.4.2001. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!  

Bakgrunden till motionen är de alarmerande uppgifter och utredningar som har kommit både från Sverige och Finland om växande inkomstskillnader mellan olika samhällsklasser och hushåll i omkringliggande regioner. I Finland har vi länge fått läsa om brödköer och regeringen har haft en uppslitande debatt om någonting som kallas för fattigdomspaket. Detta framstår som något absurt så här under ännu högkonjunktur och när vi har en ganska lång hög konjunktur bakom oss där inkomsterna totalt sett har skjutit i höjden.

 

Problemet nu är alltså att den stora konjunkturökning som har varit under nittiotalet inte har fördelats jämnt mellan samhällsgrupperna. I motionen som jag har lämnat in, vilket knappast lagtingsledamöterna nu har framför sig, finns ett diagram som Statistikcentralen i Helsingfors har gjort över hushållens realinkomster 1990-98. Jag kan inte gå in på detaljer eftersom ni inte har diagrammet framför er, men det sägs att enligt Statistikcentralen blev de rika rikare åren 1998 medan medelinkomsttagarna blev fattigare och även den fattigaste decilen, dvs. den fattigaste tiondelen av befolkningen, fick sänkta realinkomster.

 

Nu är det intressant att veta hur det är på Åland. Ifjol på hösten ställde jag en fråga till landskapsstyrelsen, till dåvarande vicelantrådet och finansministern Olof Salmén och hans uppfattning då var att utvecklingen troligen var densamma på Åland som i riket. Det skulle alltså innebära att bland ålänningarna har de rika blivit rikare. Det tror jag att vi kan intyga, det finns ganska mycket uppgifter som tyder på att antalet miljonärer åtminstone har ökat på Åland och att i Mariehamn finns det t.o.m. över 100 miljonärer i dag, vilket nog är ganska imponerande. Däremot vet vi ganska lite om hur det är för medelklassen och de som har det sämst ställt. Det här är viktigt om man vill garantera och trygga välfärden och ett samhälle där fördelningen är någorlunda jämn. Det är just en av grunderna för välfärdsstaten att utjämna alltför stora ekonomiska och sociala skillnader genom fördelningspolitiska åtgärder och transfereringar av olika slag. Men om vi inte på Åland vet hur det ser ut med fördelningen är det svårt att ha en fördelningspolitik som blir rättvis. Jag tycker att vi under de senaste årens lopp har hört ganska förskräckande uttalanden om hur vi måste ha en fördelningspolitik som inte bara beaktar de sämstas intressen och behov av bidrag utan framför allt de som redan har det rätt välbeställt måste också få bidrag. Politiskt ligger det väl något i det att betalar man mera skatt kanske man också skall få tillbaka en del i bidrag, men själva välfärdsstatens och fördelningspolitikens mål måste ändå vara att utjämna skillnaderna, inte bidra till att de permanentas eller att de ökar.

Motionen riktar sig i första hand in på att få till stånd en utredning av något slag så att vi skulle få fakta för en diskussion om fördelningspolitiken. Jag är väl medveten om att den sittande landskapsstyrelsen har försökt förekomma detta ärende genom att i handlingsprogrammet ta in en skrivning där man säger att landskapsstyrelsen skall utreda inkomsterna för olika grupper i samhället och vidta åtgärder för att säkra den ekonomiska grundtryggheten för alla. Det är  väl någonting som är i likhet med motionen, men jag skulle ändå vilja att utskottet skulle titta närmare på detta och göra en utredning så att den också blir jämförbar med liknande utredningar i Finland och i Sverige. Jag vet att det finns uppgifter, att det närmast är en teknisk fråga hur man skall ta fram uppgifterna och vilket syftet är när man sammanställer dem.

 

Fru talman!

Jag vill till sist säga att själv tror jag att fördelningen på Åland är sådan att det självstyrelsesystem som vi har gynnar vissa grupper och av tradition är det naturligtvis så att de som har haft makten här i lagtinget har sett till de sinas intressen. Det är en politisk aspekt på det  hela som utredningen också bör beakta. Jag tror inte att det alls skulle förvåna någon om de grupper som traditionellt ligger centern nära har haft en rätt så god tilldelning under många år. Så är det med demokratin att den som har makten, den har möjlighet att bevaka sina intressen. Men intressant att se är också hur de som har det sämst ställt i vårt samhälle klarar sig, och då tänker jag på sådana grupper som inte kan påverka sina löner särskilt mycket. Jag tänker på pensionärer och sådana som är anställda inom offentlig sektor där i alla fall lönen vanligtvis är på samma nivå som i riket. Här kommer in ett resonemang som jag tidigare har fört, att våra levnadskostnader är så höga. Det gäller speciellt boendet och matkostnaderna och prisnivån överhuvudtaget. Här har också landskapsstyrelsen försökt förekomma diskussionen genom att säga att man skall följa med den höga prisnivån. Men vad man riktigt skall göra får man diskutera senare. I det här skedet skulle det viktigaste vara att få fram en jämförande studie, särskilt med riket, eftersom ändå löner, priser och sådant är mera jämförbara just i det avseendet. Det finns naturligtvis också europeiska utredningar som skulle vara intressanta att jämföra Åland med.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! 

Motionen är väldigt intressant ur den synpunkten att den försöker resonera kring och reda ut hur välfärdspolitiken lyckas.  I viss mån behöver vi alla stöd av den gemensamma kassan genom hälso- och sjukvården, utbildningen, vägbyggnad och den typen, men sedan är det vissa som behöver mera stöd och om inkomstklyftorna då skulle öka i samhället skulle det a priori vara negativt för dem som har det sämst. Men det är inte så. Det är kanske t.o.m tvärtom så att om alltflera tjänar alltmera får samhället in mycket mera skatter så att man kan sköta välfärdspolitiken ännu bättre och därmed öka stödet till de svagare grupperna. Den intressanta statistik som Hufvudstadsbladet har publicerat från Statistikcentralen säger att de 10 procents rikaste i riket på åtta år från 1990 till 1998 har ökat sina inflationsjusterade realinkomster med 20 procent, medan den fattigaste tiondelen har minskat sina med 3 procent. Det är vad som har skett i hela landet. Hur är det på Åland?  Det vill motionen ha svar på. Det är fint om landskapsstyrelsen utreder det. Min gissning är faktiskt, med tanke på kunskapen om politiken i riket under den s.k. laman, med mycket kraftig nedgång i ekonomin från 1992 till 1995 när man drog ner på alla välfärdssystem, att det alldeles klart resulterade i denna minus tre procent. I början av nittiotalet till 1992 var det en kraftig nedgång med fem procents minskning på två år. Sedan har det gått lite uppåt, sedan lite neråt och så lite uppåt. På Åland gjorde vi lyckligtvis inte samma nedskärningar i välfärdssystemen. Till den delen var 0,45-ekonomin bra, när den trädde i kraft från 1 januari 1993 plus att vi hade i vårt näringsliv också en klart bättre utveckling än vad man hade i riket, så vi hade möjlighet att bibehålla sysselsättningen, vi fick inte alls samma arbetslöshetssiffror; det var uppemot 20 procent maximalt under en kort tid i riket medan det på Åland var 8 procent. Antagligen kommer vi alltså att se en positivare bild här och ur borgerlig synpunkt är det viktiga att vi tar verkligt väl hand om dem som har det sämst ställt. När det gäller just 10 procentsdecilen, tiondedelen som har det sämst, har vi nog visat i vår kommunalskattelagstiftning och våra stödsystem på Åland att vi har varit lite duktigare än i riket. Jag tror att det borgerliga Åland vill gärna vara det, särskilt om man ger möjlighet för folk att tjäna pengar så att vi har råd att vara det. De behöver inte vara motstridiga, bara man sköter politiken på ett bra sätt och höjer stödet till dem som har det sämst. Där tror jag faktiskt att socialdemokraterna och åtminstone Frisinnad Samverkan står väldigt nära varandra.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Ltl Roger Jansson kom in på själva orsaken till förändringarna i inkomstskillnaderna och det är alltid ett riskföretag att på basen av rent statistiska uppgifter försöka dra slutsatser. Där kommer värderingar lätt in, om man ser det ur borgerlig eller socialdemokratisk synvinkel. Det påverkar säkert resonemanget, men det är bara bra att det finns olika utgångspunkter och det är naturligtvis så att för hela samhällsekonomin är det bra att inkomsterna ökar. Fördelningspolitiken är också intressant samhällsekonomiskt, för har vi stora grupper som inte har någon köpkraft utan för sin försörjning bara kräver bidrag för att klara sig är det dubbel belastning för ekonomin. Det som ändå skiljer Åland väldigt mycket från Finland är just det att vi inte har långtidsarbetslösa och inte har haft det under hela nittiotalet. I Finland finns det ett sådant mått att fattig är en person som måste klara sig på under 3.000 mark i månaden. Man räknar med att det är 4-5 procent av befolkningen som befinner sig i den situationen. Men det tror jag inte att alls finns i motsvarande grad på Åland utan där är problematiken mera den att levnadskostnaderna är så höga. Begreppet ”disponibel inkomst” betyder väl ändå det, om jag inte kommer fel ihåg, att man räknar bort vissa bidrag, men en del kan inkluderas och det är också viktigt att definiera i det här sammanhanget.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om det är disponibel inkomst som tabellen visar, utan det står att det är realinkomsterna och det är faktiskt en viss skillnad statistiskt på de två begreppen. Vi är överens ganska långt i analysen med ltl Sundback, men jag vill ytterligare tillägga att när det gäller den kurva, som går så kraftigt upp för den rikaste decilen, så är den väldigt bra för samhället – om jag vore socialdemokrat skulle jag tycka att det vore jättebra eftersom vi har världsrekord i progressiv beskattning i Finland och därmed på Åland. Det finns faktiskt inget land vad jag vet, om det finns något kommunistiskt land kvar, men de har ingen inkomstbeskattning, så antagligen har vi världsrekord i att ta ut skatt av höginkomsttagarna. Det är ofta fråga om extrema procenter. Sverige har lämnat sin pomperipossa-politik, så nu är det antagligen Finland som leder ligan, möjligen kan Danmark vara värre. Sett ur samhällets förmåga att stöda de svagaste genom en aktiv och fungerande fördelningspolitik, vilken vi har, är det bra att folk förtjänar mycket pengar. Sedan är det också viktigt att det inte blir en svart ekonomi i landet, vilket risken är när man har så här väldigt hög marginalbeskattning.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  Beskattningen kanske ligger lite utanför själva temat, men motionen innehåller också en fråga om fördelningen av förmögenheten. Betecknande för skattepolitiken i Finland är – som också har kommit fram i diskussionerna i landskapet – att alltfler grupper i samhället, speciellt de som har rätt gott ställt, kan ta ut sina inkomster i form av kapitalintäkter som beskattas ganska så lindrigt jämfört med den progressiva inkomstbeskattningen. Det är en viktig fråga att ta in i diskussionen och jag har ingenting att säga om det just nu, men det centrala är ändå att kunna få fram fakta för att se på fördelningen av de inkomster som olika grupper har i vårt samhälle.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman! 

Det sägs att en av de viktigaste förutsättningarna för nationalstatens uppkomst var att det fanns ett statistiksystem så att staten för det första kunde kontrollera vad som kunde tas in i skatter – det var det väsentliga – men också senare i välfärdsstaten vad som kunde fördelas.

När det gäller motionen hänvisade ltl Sundback till vårt handlingsprogram där det står att vi skall ta reda på inkomstnivåerna för olika grupper och se till att det finns en ekonomisk grundtrygghet. I det fallet är det arbetet påbörjat för landskapsstyrelsens del, men det är inte fråga om att utreda utan att faktiskt ta fram de siffror som finns men som inte är lättillgängliga. Det gäller lönestatistik, skattestatistik och annat. Ser man på de indikatorer som finns kan man se att t.ex. barnskyddet har varit som i riket men är på lite lägre nivå än i riket när det gäller barnskydd inom hemmets ramar. Däremot är det mycket lägre när det gäller barn som tas om hand av andra, utanför familjen och det är ett tecken på att grundtryggheten för barn i familjerna på Åland är större än i riket, men det behöver inte betyda att det för den skull är bra.

 

Det som är viktigt för oss i landskapsstyrelsen när vi skall få ett underlag för vår budgetering, för att fördela välfärden och se till att ingen hamnar under den sociala och ekonomiska jämlikhetsgränsen, är att  ta fram statistiken men också olika indikatorer på att människor inte mår bra, dvs. sjukdomsstatistik, alkoholvanor, barnpsykiatri och liknande. Det är en viktig uppgift för ett samhälle att kunna ha statistiken tillgänglig.

 

När det gäller analyserna som här har gjorts av partiföreträdarna från socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan kan undra om det är någon skillnad på dem. När det gäller självstyrelsesystemet skulle jag säga att där är det som är värt att ta fasta på att vi under hela perioden, där det har varit problem i Finland som har gjort att man har fått en annan utveckling, man har haft en stark samhällsekonomi, har kunnat ha en hög budget när det gäller Ålands hälso- och sjukvård och vi har kunnat satsa på socialvården, t.o.m. så mycket att kommunerna, med den lagstadgade skyldighet de har, tycker att de får en ansträngd ekonomi. Sedan tycker jag att man skall skilja på det som är utvecklingen inom marknadsekonomin, där vi har en dynamisk utveckling inom den åländska ekonomin med stora löneskillnader bland dem som kan sägas ha en lön och en utkomst utöver gränserna, dvs. man har inkomster på kapital, på aktier, dividender och utdelning osv. Där har vi haft en utveckling som fortfarande är stark. Som jag sade tidigare i debatten tycker jag fortfarande, att man inte kan ha som princip i ett samhällssystem att vi skall förhindra folk att tjänar pengar. Däremot måste man se till att samhällsekonomin är så stark att de som inte har den möjligheten av olika skäl skall få en grundtrygghet. Därför har vi ett generellt välfärdssystem. Därför har vi också behov av att kunna få reda på vilka grupper som behöver samhällsinsatsen. Därför tycker jag att lagtinget har all rätt att ställa krav på landskapsstyrelsen när det gäller fördelningspolitiken, men då är det praktiska arbetet att vi måste få en bättre statistik. Statistiken finns t.ex. när det gäller löner för 1997, men det är på finska och det är inte uppdelat regionalt på Åland alla gånger. Samma sak är det när det gäller skattestatistiken. Vi har alltså ett problem när vi har generell statistik för hela landet och inte direkt tillgänglig statistik för de åländska kommunerna.

 

Jag får väl säga som tidigare, att det är inte min sak att säga hur lagtinget skall behandla motionen och vad utskottet skall göra, men för landskapsstyrelsens del vill jag säga att det här är ett arbete som måste göras, dvs. att ta fram indikatorer och statistik.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 9:

 

Ltl Anne-Helena Sjöbloms hemställningsmotion om avdrag i kommunalbeskattningen för kostnaderna för mensskydd. (HM nr 24/2000-2001).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet är redan fattat. Ärendet bordlades den 4.4. och 11.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

Det här är en motion som tillkom efter Ålands ungdomsparlament, där jag som ständig åhörare gav ett löfte om att ta upp frågan om avdrag i kommunalbeskattningen för kostnaderna för mensskydd i Ålands lagting. Just mensskydd är ingenting som är jämförbart mellan könen utan det är helt könsrelaterat kroppsligt fenomen som bara kvinnor har utgifter för. Det har varit lite så där att detta med kroppen och kvinnorna har mest varit bröst och vackra stora läppar som har sålt bra. Sådana naturliga saker som mens och det som därtill hör har varit någonting privat som man inte riktigt diskuterar i offentligheten. Jag måste hålla med de unga tjejerna som säger att detta faktiskt är en jämställdhetsfråga och att det framför allt är på det sättet att kvinnor ändå statistiskt sett har 20 procent lägre lön men de skall ändå stå för de månatliga kostnaderna varje år. Jag har inte satt något förslag om tidpunkten utan jag utgår från att näringsutskottet kan diskutera hur länge ett eventuellt skall kunna vara möjligt.

 

Strax efter det att jag lämnade in motionen stack ltl Gun-Mari Lindholm en artikel från Expressen i handen på mig. Det stod i Expressen för onsdagen den 28 mars 2001 följande: ”Här skall kvinnor få månatligt avdrag!” I texten står det: ”Ge alla kvinnor mellan 12 och 55 år skatteavdrag för kostnaderna för mensskydd, det krävde de kvinnliga deltagarna i ungdomsparlamentet på Åland härförleden. Förslaget föll i god jord och nu har socialdemokraterna lagt fram tjejernas motion i lagtinget. Heja Åland!” Jag undrar om det någon gång i tiden har varit en motion som har fått den publiciteten! Det kan man fråga sig. Avdraget kan man diskutera. Ungdomarna diskuterade höjda barnbidrag och alla möjliga sorter, men min uppfattning om det här är nog att man kan göra ett generellt avdrag någonstans mellan 300 och 400 mark per år. Det är inget avdrag som på sikt bara gynnar kvinnor utan det är faktiskt så att de allra flesta barn, flickor i den ålder när de börjar menstruera, lever tillsammans med sina föräldrar och de allra flesta lever också tillsammans med sina pappor, så avdraget skulle också för en tid gynna också familjeförsörjare. Det finns en uppgift som jag har hittat om att svenska tjejer använder 230 miljoner bindor och 120 miljoner tamponger per år. Det är mycket pengar det! Jag gjorde en liten uträkning, efter att ha läst i Statistisk årsbok att 1999 fanns det 6.769 kvinnor i åldern mellan 10 och 54 år på Åland,  att det skulle betyda, om det kostar 30 mark för en kvinna – det kan kosta mera -  att det skulle bli 360 mark per år för en person. Men för alla dessa 6.769 kvinnor skulle månadskostnaderna bli över 200.000 mark och på årsbasis skulle det bli över 2 miljoner. Det handlar i princip om ganska stora pengar som kvinnor sammantaget konsumerar för den månatliga mensen.

 

Jag hoppas nu att utskottet faktiskt funderar noga på motionen och jag föreslår att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om att åtgärder vidtas för att ett generellt kommunalt skatteavdrag införs som motsvarar kostnaderna för mensskydd.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 10:

 

Ltl Wickström-Johanssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av en klimatstrategi för Åland. (HM nr 13/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 4.4 och 23.4.2001. Diskussion.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!  

Det största miljöproblemet i världen i dag är koldioxidutsläppen. De har orsakat, och fortsätter att orsaka, globala klimatförändringar som har många och långtgående effekter för allt liv på jorden. Internationellt pågår det förhandlingar om hur man skall gå vidare med Kyoto-protokollet från 1997, där länderna har förbundit sig att minska sina koldioxidutsläpp med 8 procent till 2010. Det arbetet har fått ett stort bakslag i och med att USA har backat ur.  USA står för 25 procent av utsläppen och det följaktligen är av stor betydelse vad de gör.  I Tyskland presenterade man för någon vecka sedan en mycket ambitiös plan där man vill minska sina utsläpp med 25 procent till 2008 och på nordisk nivå diskuterar man också intensivt koldioxidutsläppen. I det nordiska miljöhandelsprogrammet, som har utarbetats inom Nordiska ministerrådet, anges som mål att man skall uppfylla Kyoto-protokollets krav och att man skall utveckla Östersjöregionen till ett testområde för de s.k. Kyotomekanismerna. På Nordiska rådets temamöte i Oslo för någon vecka sedan om miljön betonade man vikten av att utsläppen minskas och att vi i Norden tar vårt ansvar.

 

I det globala miljösammanhanget kan Åland kännas litet och utan betydelse. Och visst är vi litet, men det är ändå viktigt att också vi tar vårt ansvar för att hejda det globala problemet, särskilt med tanke på att Åland förbrukar en förhållandevis stor mängd fossila bränslen. Luftvården och koldioxidutsläppen har inte fått någon större uppmärksamhet på Åland hittills. På ett miljömöte som Agenda 21 ordnade för en tid sedan om Ålands miljöstrategi för en bärkraftig utveckling sade landskapsstyrelsens miljöchef att luftvårdsfrågorna har behandlats minst sagt styvmoderligt hittills.

 

Motionen innebär att Åland skulle utarbeta en klimatstrategi som skulle bestå av tre delar. För det första skall man kartlägga utsläppen. Det är någonting grundläggande som behövs; det handlar om miljöstatistik och man måste ha en miljöstatistik för att kunna prioritera hur problemen skall åtgärdas samt för att kunna mäta effekter av åtgärder man sätter in. För det andra måste man ha en målsättning för hur mycket vi skall reducera utsläppen, både på kortare och längre sikt. I Sverige har man föreslagit en sänkning med 2 procent till 2010 och 50 procent till 2050. Denna kortsiktiga målsättning har kritiserats som alldeles för låg och jag tycker att vi på Åland bör sätta ribban högt och försöka vara en föregångare i våra närområden. För det tredje måste man ha ett åtgärdsprogram för att uppnå den reducering som vi har som målsättning. Det finns åtgärder som kan vidtas på alla nivåer i samhället. Transporter och uppvärmning står för en stor del men det finns också sådant som elförbrukning, fritidsaktiviteter, matproduktion, -konsumtion och -tillagning som har stor betydelse. I den svenska klimatstrategin som behandlas har man ett hundrapunktsprogram som berör alla samhällssektorer och verksamhetsområden. År 2004 skall man utvärdera den och vid behov föreslå ännu kraftigare åtgärder.

 

Det finns många utredningar om möjligheterna och effekterna av att minska koldioxidutsläppen, bl.a. har en svensk professor presenterat en studie som visar att Sverige radikalt kan minska sina utsläpp till år 2050 och ändå bibehålla och utveckla sin välfärd. En amerikansk forskargrupp hävdar att EU-ländernas utsläppsminskningar inte är förenat med stora kostnader utan att det i stället finns en stor ekonomisk vinst i att minska utsläppen.

 

Herr talman!

Det finns mycket att göra vad gäller våra koldioxidutsläpp, även om vi är en liten prick på världskartan och det är i hög tid att vi tar itu med dem och behandlar dem som de stora miljöproblem de är. Det är det jag vill med min motion och jag hoppas på en positiv respons av lagtinget och jag utgår också från att vår miljöminister redan har tagit itu med frågan.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

 

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Vtm Bert Häggbloms enkla fråga om landskapsstyrelsens ändrade jordförvärvsprinciper. (EF nr 14/2000-2001).

 

Svar på frågan skall ges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

 

Antecknas vidare från tilläggslista:

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 2000.

 

Ärendet upptas till behandling vid lagtingets plenum den 27.4.

 

 

Ltl Wiklöfs m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens åtgärder för att säkerställa vårjakten på sjöfågel. (S nr 3/2000-2001).

 

Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålet avges eller om att landskapsstyrelsen inte avser besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar efter mottagandet. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen denna dag. Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande fredag den 27.4 kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.23).